Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 15, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1935 (nr 537) för Sveriges riksbank
1939-03-31 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:253, Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 15, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1935 (nr 537) för Sveriges riksbank
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 253.
1
Nr 253.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
ändrad Igdelse av 15, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni
1935 (nr 537) för Sveriges riksbank; given Stockholms
slott den 31 mars 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 16 och 36 §§
lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank.
Under Hans Maj:ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
Ernst Wigforss.
bihang till riksdagens protokoll 1939.
1 sami.
Nr 253.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 14,16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437)
för Sveriges riksbank.
Härigenom förordnas, att 14, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 för
Sveriges riksbank skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:
14 §.
Riksbanken må köpa och sälja utländska valutor, som förfalla till betalning
inom ett år.
16 §.
Riksbanken må köpa och sälja:
a) svenska statsobligationer och övriga svenska statspapper;
b) andra svenska obligationer;
c) lätt säljbara utländska statsobligationer och övriga statspapper;
d) andra lätt säljbara utländska obligationer än statsobligationer, därest
de förfalla till betalning inom ett år.
Riksbanken må även förmedla köp och försäljning av obligationer och
statspapper, varom ovan sägs.
Därjämte må---och riksdagen.
36 §.
Fullmäktige i---hållas hemligt.
Utan hinder härav äga fullmäktige lämna bank- och fondinspektionen
samt sparbanksinspektionen upplysningar om sådana förhållanden rörande
riksbankens förvaltning, som fullmäktige finna vara av betydelse för dessa
myndigheters ämbetsutövning.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
3
Utdrag av protokollet över finansår enden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:
I en till Kungl. Maj:t ställd, den 16 mars 1939 dagtecknad skrivelse hava
fullmäktige i riksbanken hemställt om vissa ändringar i lagen den 30 juni
1934 (nr 437) för Sveriges riksbank.
Skrivelsen behandlar till en början frågan örn riksbankens rätt att köpa
och sålja utländska valutor. I denna del är framställningen av följande lydelse:
Under
de senaste åren har man från svensk sida i stor utsträckning verkställt
säkringar mot förändringar i växelkurserna. Detta gäller framför allt
de delar av den svenska exportindustrien, vilka avsluta leveranskontrakt
i utländsk valuta för långa perioder. Hit höra till exempel
trävaruindustrien, massaindustrien och tidningspappersindustrien. Den
tid, som förflyter från försäljningen till de utländska avnämarna till
dess betalning erhålles, varierar avsevärt. För sågade trävaror, som
ofta försäljas under hösten för leverans under nästa skeppningssäsong,
kan kontraktstiden uppgå till nio månader eller mera. För sulfat- och sulfitexporten
är ofta tiden mellan försäljning och leverans ännu längre. Kontrakt
örn försäljning av tidningspapper bruka göras för långa perioder, ofta
överskjutande ett år. Även inom andra industrigrenar, till exempel skeppsbyggnadsindustrien,
förekomma leveransavtal, som innebära att betalningar
i utländsk valuta erhållas först sedan en avsevärd tid förflutit efter det avtalen
ingåtts.
Under sådana förhållanden och så länge någon mera permanent internationell
valutastabilitet icke kommit till stånd, framstår det som ett fullt legitimt
intresse för exportindustrien att kunna verkställa säkringar mot kursrisker
samtidigt som exportaffärer i utländsk valuta avslutas. De tillvägagångssätt,
som härvid för närvarande bruka komma till användning, äro i
huvudsak följande.
Exportören anmodar sin bankförbindelse att vara honom behjälplig med
försäljning av ett visst belopp i en utländsk valuta per en viss termin. Banken
söker då att sälja valutan per samma termin, oftast genom en s. k.
»swap». Detta innebär (vid försäljning av terminsvaluta), att banken säljer
ett belopp av en valuta per termin och köper motsvarande belopp av samma
valuta avista. Det avistahelopp, som banken erhåller genom en dylik
transaktion, försäljer den vanligen omedelbart till riksbanken. Banken kan
4
Kungl. Majis proposition nr 253-
även säkra sig genom att hos en annan, i regel utländsk bank låna upp motsvarande
valuta, vilken säljes avista till riksbanken. Den normala utvägen
är emellertid, att exportörens bank med en utländsk bank, vanligen i London,
träffar avtal om en acceptkredit, varpå den sålunda erhållna valutan
säljes på avistamarknaden. Då varorna betalts, användes likviden till återbetalning
av lånet, respektive acceptkrediten.
Sedan juli 1933 kunna exportvalutor försäljas per termin även till riksbanken.
Eftersom riksbanken enligt 14 § lagen för Sveriges riksbank kan
köpa endast sådana utländska valutor, som förfalla till betalning inom sex
månader, lia terminsaffärerna måst begränsas till högst denna tidsperiod.
Köpen ha i regel skett genom den svenske exportörens bankförbindelse. En
förutsättning för att riksbanken köpt den erbjudna valutan har varit, att banken
lämnat en förklaring att den förvissat sig örn att valutan härrört från
en försäljning av svenska varor, gjord av en namngiven svensk firma till ett
visst land, och att dessa varor komma att likvideras senast den dag, per vilken
valutan försålts. Med exportvalutor ha likställts vissa andra likvider,
sorn komma att inflyta till svenska företag från utlandet, till exempel frakter.
Kursen för terminsvalutan har fastställts på basis av riksbankens köpkurs
med avdrag av ett visst belopp. Dettas storlek har bestämts dels nied hänsyn
till den vid tillfället i fråga gällande kostnaden för upplåning av motsvarande
valuta, dels oek nied hänsyn till tidens längd.
I samband nied de rykten örn en sänkning av pundkursen, som spredos i
början av år 1937, samt under den tid av stark politisk spänning, som inträffade
i september månad år 1938, gjordes ganska betydande terminsförsäljningar
till riksbanken. Den 31 mars 1937 utgjorde beloppet av de av riksbanken
köpta, ännu icke levererade valutorna i pund omkring 68,482,000
kronor (£3,530,000), i dollar omkring 10,658,000 kronor ($2,678,000) och i
francs omkring 188,000 kronor (francs 1,029,000). Den 28 september 1938
voro motsvarande siffror för pund 7,857,000 kronor (£ 405,000) oell för dollar
2,247,000 kronor ($535,000).
Om en valuta säkras, betyder detta, att riksbanken får taga hela risken för
en sänkning av växelkurserna. Detta gäller vare sig valutan sålts per termin
till riksbanken eller säkringen verkställts på annat sätt. Däremot föreligga
i andra avseenden vissa olikheter mellan det fall, då säkringen sker i riksbanken,
och övriga fall. Göres säkringen i riksbanken, kommer nämligen
valutan in i landet först vid den tidpunkt, då likviden förfaller till betalning.
Vidare kan exportören disponera över det mot valutan svarande beloppet i
svenska kronor först sedan valutan levererats till riksbanken. Örn säkringen
å andra sidan företages utanför riksbanken, blir resultatet för riksbankens
del en omedelbar ökning av valutabehållningen. Dessutom ställes i regel
omedelbart till exportörens förfogande ett mot valutan svarande belopp,
minskat med kostnaderna för säkringstransaktionen. Detta leder till att dea
verkan på penningmarknaden, som ett valutainflöde har, gör sig gällande
tidigare än vad som blivit fallet, örn valutan sålts per termin till riksbanken.
Det ovan anförda talar enligt fullmäktiges mening för en utsträckning av
riksbankens befogenheter att köpa valutor per termin. Detta torde lämpligen
kunna ernås därigenom, alt riksbanken genom ändring av 14 § lagen för Sveriges
riksbank medgives rätt att köpa och sälja utländska valutor, som förfalla
till betalning inom ett år. Såsom ytterligare skäl för en dylik ändring
av riksbankslagen vilja fullmäktige framhålla följande.
Då säkringarna ske genom terminsförsäljningar till riksbanken, gå vinsterna
på säkringstransaktionerna till riksbanken, medan i övriga fall dessa delvis
tillfalla de svenska banker, som förmedla transaktionerna, men huvudsakligen
komma utländska banker till godo. Vidare bör nämnas, att önske
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
5
inål framkommit från olika statliga myndigheters, bl. a. utrikesdepartementets,
sida om att kunna i riksbanken inköpa utländska valutor för perioder
av upp till ett års längd.
Fullmäktige hava i sin framställning vidare uttalat, att med anledning av
de erfarenheter, som gjorts under de senaste åren, frågan örn en utvidgning
av riksbankens placeringsmöjligheter utom landet torde böra upptagas till
omprövning.
Härutinnan anföra fullmäktige:
Det är för närvarande förenat med stora svårigheter att erhålla ränta på
riksbankens dollartillgodohavanden. Penningtillgången på den amerikanska
marknaden är så riklig, att bankerna i regel vägra att mottaga depositioner.
På avistamedel erhålles ingen ränta. På begränsade belopp, bundna på längre
tid, kan man genom särskilt tillmötesgående i undantagsfall erhålla Vs—
1ji procent ränta.
Det totala beloppet av amerikanska bankaccepter har under de senaste
åren starkt nedgått. Då de amerikanska bankerna lia mycket betydande belopp
innestående räntelösa i Federal Reserve-bankerna, äro de i allmänhet
icke benägna att avstå bankaccepter till sina kunder. Det sammanlagda
beloppet av amerikanska bankaccepter uppgick ultimo december 1938 till
omkring 270 milj. dollar. Trots att riksbanken anlitar bl. a. de flesta större
New York-bankerna och har stående order hos flera av dessa, har riksbanken
endast kunnat erhålla bankaccepter till mindre belopp. Den ränta, som
riksbanken erhållit på tre månaders bankaccepter, har sista tiden varierat
mellan a/4 och s/s procent.
Tidigare har riksbanken placerat amerikanska tillgodohavanden i skattkammarväxlar.
Räntan på dylika har sedan några år varit i starkt sjunkande
och utgjorde föregående år endast några hundradels procent. Någon ränta
erhålles numera ej på skattkammarväxlar. Tidvis ha de till och med varit
så eftersökta, att de noterats över pari.
Genom Internationella banken, som utlånar dollar till andra centralbanker,
har riksbanken på begränsade dollartillgodohavanden erhållit en ränta,
varierande mellan Vig och V-4 procent.
Det har visat sig, att i vissa fall ränta på dollartillgodohavanden kunde lia
erhållits, om medlen bundits på längre tid än sex månader. Riksbanken
har emellertid med hänsyn till bestämmelserna i 14 § riksbankslagen icke
ansett detta möjligt. Om den föreslagna förändringen av dessa bestämmelser
vidtoges, skulle placeringar på upp till ett år kunna ske. I andra fall kunde
man ha erhållit viss förräntning genom inköp av andra obligationer än statsobligationer.
Enligt nämnda lags 16 § har riksbanken emellertid för närvarande
icke rätt att inköpa dylika värdepapper, även örn de förfalla till betalning
efter kort tid.
Vad ovan sagts örn placeringar på den amerikanska marknaden gäller i
viss utsträckning även örn placeringar i andra länder. Så till exempel förtjänar
påpekas, att riksbanken vid ett tillfälle erbjöds att förvärva obligationer
med kort återstående löptid, utfärdade av en halvofficiell norsk institution,
till en för riksbanken synnerligen tillfredsställande räntesats. Då
obligationerna emellertid icke vöre statsgaranterade, kunde riksbanken icke
övertaga desamma. De inköptes i .stället av en annan nordisk centralbank.
Under sådana förhållanden anse fullmäktige, att riksbanken borde medgivas
rätt att köpa och sälja även andra lätt säljbara utländska obligationer
än statsobligationer, under förutsättning att de förfalla till betalning inom
ett år.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 253.
Departementschefen.
Fullmäktige vilja framhålla, att till lätt säljbara utländska statspapper
hittills alltid räknats även sådana lätt säljbara utländska värdepapper, som
äro försedda med utländsk stats garanti.
Någon motsvarande förändring av bestämmelserna i 10 § riksbankslagen
om den s. k. supplementära sedeltäckningen bör enligt fullmäktiges mening
icke ifrågakomma. Enligt gällande bestämmelser kunna bland utländska
värdepapper endast lätt säljbara statspapper ingå i den supplementära sedeltäckningen.
Därigenom att andra slag av värdepapper icke få inräknas
i denna, torde vissa garantier skapas för att riksbanken icke i alltför hög
grad ökar sin behållning av dylika värdepapper.
I Danmark, Finland och Norge är rätten för sedelbankerna att placera
sina medel i utlandet betydligt mera vidsträckt än i Sverige. Sålunda äger
direktionen i Danmarks Nationalbank att meddela bestämmelser om bankens
köp och försäljning av utländsk valuta och av värdepapper. Den enda
direkta inskränkning i Finlands Banks placeringsmöjligheter, som föreligger,
är bestämmelsen, att bankens tillgångar icke må placeras i aktier.
Dock är dylik placering tillåten bl. a. i de fall, då bankfullmäktige funnit
placeringen vara påkallad av ur bankverksamhetens synpunkt särskilt viktiga
skäl. Norges Bank kan placera sina medel bl. a. i räntebärande utländska
värdepapper, som äro lätt säljbara.
Enligt fullmäktiges mening böra, om den föreslagna ändringen i bestämmelserna
om riksbankens placeringar i utlandet kommer till stånd, de utvidgade
möjligheterna att verkställa dylika placeringar begagnas med försiktighet.
Slutligen hava fullmäktige erinrat om att fullmäktige jämlikt 36 § andra
stycket riksbankslagen äga att utan hinder av gällande sekretessbestämmelser
(35 § samt 36 § första stycket) lämna bank- och fondinspektionen upplysningar
örn sådana förhållanden rörande riksbankens förvaltning, som
fullmäktige finna vara av betydelse för bank- och fondinspektionens ämbetsutövning.
Nämnda stadgande bör enligt fullmäktiges mening utsträckas att avse befogenhet
för fullmäktige att lämna motsvarande upplysningar även till sparbanksinspektionen.
Vid fullmäktiges skrivelse har fogats förslag till lag om ändrad lydelse
av 14, 16 och 36 §§ lagen för Sveriges riksbank, avfattat i överensstämmelse
med de i skrivelsen framställda önskemålen.
•
Riksbankens rätt till terminsaffärer är för närvarande begränsad till köp
och försäljning av valutor som förfalla till betalning inom sex månader. De
skäl som av fullmäktige i riksbanken anförts till stöd för förslaget att ökade
möjligheter till terminshandel i valutor skola beredas riksbanken synas mig
övertygande. Jag vill därför förorda sådan ändring av 14 § lagen för Sveriges
riksbank, att riksbanken erhåller befogenhet att köpa oell sälja utländska
valutor, som förfalla till betalning inom ett år.
Mot förslaget, att riksbanken skulle erhålla rätt att köpa och sälja även
andra lätt säljbara utländska obligationer än statsobligationer, under förutsättning
att de förfalla till betalning inom ett år, har jag icke något att er
-
inra.
Kungl. Maj:ts proposition nr 253-
7
Jag tillstyrker likaledes det föreslagna stadgandet, att fullmäktige utan
hinder av riksbankslagens sekretessbestämmelser skola äga befogenhet att
lämna sparbanksinspektionen upplysningar örn sådana förhållanden rörande
riksbankens förvaltning, som fullmäktige finna vara av betydelse för inspektionens
ämbetsutövning.
Under åberopande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen
torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande
till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer
föredragande departementschefen härefter, att förslag till lag om ändrad
lydelse av 14, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Henrik Klackenberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 193 s. 1 i texten
- BU 1939:45 Bankoutskottets utlåtande Nr 45 s. 1 i texten