Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 15, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1935 (nr 537) för Sveriges riksbank

1939-03-31 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:253, Med förslag till lag om ändrad Igdelse av 15, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1935 (nr 537) för Sveriges riksbank

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 253.

1

Nr 253.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad Igdelse av 15, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni

1935 (nr 537) för Sveriges riksbank; given Stockholms

slott den 31 mars 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 16 och 36 §§

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 253.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 14,16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437)

för Sveriges riksbank.

Härigenom förordnas, att 14, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 för

Sveriges riksbank skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

14 §.

Riksbanken må köpa och sälja utländska valutor, som förfalla till betalning

inom ett år.

16 §.

Riksbanken må köpa och sälja:

a) svenska statsobligationer och övriga svenska statspapper;

b) andra svenska obligationer;

c) lätt säljbara utländska statsobligationer och övriga statspapper;

d) andra lätt säljbara utländska obligationer än statsobligationer, därest

de förfalla till betalning inom ett år.

Riksbanken må även förmedla köp och försäljning av obligationer och

statspapper, varom ovan sägs.

Därjämte må---och riksdagen.

36 §.

Fullmäktige i---hållas hemligt.

Utan hinder härav äga fullmäktige lämna bank- och fondinspektionen

samt sparbanksinspektionen upplysningar om sådana förhållanden rörande

riksbankens förvaltning, som fullmäktige finna vara av betydelse för dessa

myndigheters ämbetsutövning.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

3

Utdrag av protokollet över finansår enden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å

Stockholms slott den 31 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 16 mars 1939 dagtecknad skrivelse hava

fullmäktige i riksbanken hemställt om vissa ändringar i lagen den 30 juni

1934 (nr 437) för Sveriges riksbank.

Skrivelsen behandlar till en början frågan örn riksbankens rätt att köpa

och sålja utländska valutor. I denna del är framställningen av följande lydelse:
Under

de senaste åren har man från svensk sida i stor utsträckning verkställt

säkringar mot förändringar i växelkurserna. Detta gäller framför allt

de delar av den svenska exportindustrien, vilka avsluta leveranskontrakt

i utländsk valuta för långa perioder. Hit höra till exempel

trävaruindustrien, massaindustrien och tidningspappersindustrien. Den

tid, som förflyter från försäljningen till de utländska avnämarna till

dess betalning erhålles, varierar avsevärt. För sågade trävaror, som

ofta försäljas under hösten för leverans under nästa skeppningssäsong,

kan kontraktstiden uppgå till nio månader eller mera. För sulfat- och sulfitexporten

är ofta tiden mellan försäljning och leverans ännu längre. Kontrakt

örn försäljning av tidningspapper bruka göras för långa perioder, ofta

överskjutande ett år. Även inom andra industrigrenar, till exempel skeppsbyggnadsindustrien,

förekomma leveransavtal, som innebära att betalningar

i utländsk valuta erhållas först sedan en avsevärd tid förflutit efter det avtalen

ingåtts.

Under sådana förhållanden och så länge någon mera permanent internationell

valutastabilitet icke kommit till stånd, framstår det som ett fullt legitimt

intresse för exportindustrien att kunna verkställa säkringar mot kursrisker

samtidigt som exportaffärer i utländsk valuta avslutas. De tillvägagångssätt,

som härvid för närvarande bruka komma till användning, äro i

huvudsak följande.

Exportören anmodar sin bankförbindelse att vara honom behjälplig med

försäljning av ett visst belopp i en utländsk valuta per en viss termin. Banken

söker då att sälja valutan per samma termin, oftast genom en s. k.

»swap». Detta innebär (vid försäljning av terminsvaluta), att banken säljer

ett belopp av en valuta per termin och köper motsvarande belopp av samma

valuta avista. Det avistahelopp, som banken erhåller genom en dylik

transaktion, försäljer den vanligen omedelbart till riksbanken. Banken kan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majis proposition nr 253-

även säkra sig genom att hos en annan, i regel utländsk bank låna upp motsvarande

valuta, vilken säljes avista till riksbanken. Den normala utvägen

är emellertid, att exportörens bank med en utländsk bank, vanligen i London,

träffar avtal om en acceptkredit, varpå den sålunda erhållna valutan

säljes på avistamarknaden. Då varorna betalts, användes likviden till återbetalning

av lånet, respektive acceptkrediten.

Sedan juli 1933 kunna exportvalutor försäljas per termin även till riksbanken.

Eftersom riksbanken enligt 14 § lagen för Sveriges riksbank kan

köpa endast sådana utländska valutor, som förfalla till betalning inom sex

månader, lia terminsaffärerna måst begränsas till högst denna tidsperiod.

Köpen ha i regel skett genom den svenske exportörens bankförbindelse. En

förutsättning för att riksbanken köpt den erbjudna valutan har varit, att banken

lämnat en förklaring att den förvissat sig örn att valutan härrört från

en försäljning av svenska varor, gjord av en namngiven svensk firma till ett

visst land, och att dessa varor komma att likvideras senast den dag, per vilken

valutan försålts. Med exportvalutor ha likställts vissa andra likvider,

sorn komma att inflyta till svenska företag från utlandet, till exempel frakter.

Kursen för terminsvalutan har fastställts på basis av riksbankens köpkurs

med avdrag av ett visst belopp. Dettas storlek har bestämts dels nied hänsyn

till den vid tillfället i fråga gällande kostnaden för upplåning av motsvarande

valuta, dels oek nied hänsyn till tidens längd.

I samband nied de rykten örn en sänkning av pundkursen, som spredos i

början av år 1937, samt under den tid av stark politisk spänning, som inträffade

i september månad år 1938, gjordes ganska betydande terminsförsäljningar

till riksbanken. Den 31 mars 1937 utgjorde beloppet av de av riksbanken

köpta, ännu icke levererade valutorna i pund omkring 68,482,000

kronor (£3,530,000), i dollar omkring 10,658,000 kronor ($2,678,000) och i

francs omkring 188,000 kronor (francs 1,029,000). Den 28 september 1938

voro motsvarande siffror för pund 7,857,000 kronor (£ 405,000) oell för dollar

2,247,000 kronor ($535,000).

Om en valuta säkras, betyder detta, att riksbanken får taga hela risken för

en sänkning av växelkurserna. Detta gäller vare sig valutan sålts per termin

till riksbanken eller säkringen verkställts på annat sätt. Däremot föreligga

i andra avseenden vissa olikheter mellan det fall, då säkringen sker i riksbanken,

och övriga fall. Göres säkringen i riksbanken, kommer nämligen

valutan in i landet först vid den tidpunkt, då likviden förfaller till betalning.

Vidare kan exportören disponera över det mot valutan svarande beloppet i

svenska kronor först sedan valutan levererats till riksbanken. Örn säkringen

å andra sidan företages utanför riksbanken, blir resultatet för riksbankens

del en omedelbar ökning av valutabehållningen. Dessutom ställes i regel

omedelbart till exportörens förfogande ett mot valutan svarande belopp,

minskat med kostnaderna för säkringstransaktionen. Detta leder till att dea

verkan på penningmarknaden, som ett valutainflöde har, gör sig gällande

tidigare än vad som blivit fallet, örn valutan sålts per termin till riksbanken.

Det ovan anförda talar enligt fullmäktiges mening för en utsträckning av

riksbankens befogenheter att köpa valutor per termin. Detta torde lämpligen

kunna ernås därigenom, alt riksbanken genom ändring av 14 § lagen för Sveriges

riksbank medgives rätt att köpa och sälja utländska valutor, som förfalla

till betalning inom ett år. Såsom ytterligare skäl för en dylik ändring

av riksbankslagen vilja fullmäktige framhålla följande.

Då säkringarna ske genom terminsförsäljningar till riksbanken, gå vinsterna

på säkringstransaktionerna till riksbanken, medan i övriga fall dessa delvis

tillfalla de svenska banker, som förmedla transaktionerna, men huvudsakligen

komma utländska banker till godo. Vidare bör nämnas, att önske
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

5

inål framkommit från olika statliga myndigheters, bl. a. utrikesdepartementets,

sida om att kunna i riksbanken inköpa utländska valutor för perioder

av upp till ett års längd.

Fullmäktige hava i sin framställning vidare uttalat, att med anledning av

de erfarenheter, som gjorts under de senaste åren, frågan örn en utvidgning

av riksbankens placeringsmöjligheter utom landet torde böra upptagas till

omprövning.

Härutinnan anföra fullmäktige:

Det är för närvarande förenat med stora svårigheter att erhålla ränta på

riksbankens dollartillgodohavanden. Penningtillgången på den amerikanska

marknaden är så riklig, att bankerna i regel vägra att mottaga depositioner.

På avistamedel erhålles ingen ränta. På begränsade belopp, bundna på längre

tid, kan man genom särskilt tillmötesgående i undantagsfall erhålla Vs—

1ji procent ränta.

Det totala beloppet av amerikanska bankaccepter har under de senaste

åren starkt nedgått. Då de amerikanska bankerna lia mycket betydande belopp

innestående räntelösa i Federal Reserve-bankerna, äro de i allmänhet

icke benägna att avstå bankaccepter till sina kunder. Det sammanlagda

beloppet av amerikanska bankaccepter uppgick ultimo december 1938 till

omkring 270 milj. dollar. Trots att riksbanken anlitar bl. a. de flesta större

New York-bankerna och har stående order hos flera av dessa, har riksbanken

endast kunnat erhålla bankaccepter till mindre belopp. Den ränta, som

riksbanken erhållit på tre månaders bankaccepter, har sista tiden varierat

mellan a/4 och s/s procent.

Tidigare har riksbanken placerat amerikanska tillgodohavanden i skattkammarväxlar.

Räntan på dylika har sedan några år varit i starkt sjunkande

och utgjorde föregående år endast några hundradels procent. Någon ränta

erhålles numera ej på skattkammarväxlar. Tidvis ha de till och med varit

så eftersökta, att de noterats över pari.

Genom Internationella banken, som utlånar dollar till andra centralbanker,

har riksbanken på begränsade dollartillgodohavanden erhållit en ränta,

varierande mellan Vig och V-4 procent.

Det har visat sig, att i vissa fall ränta på dollartillgodohavanden kunde lia

erhållits, om medlen bundits på längre tid än sex månader. Riksbanken

har emellertid med hänsyn till bestämmelserna i 14 § riksbankslagen icke

ansett detta möjligt. Om den föreslagna förändringen av dessa bestämmelser

vidtoges, skulle placeringar på upp till ett år kunna ske. I andra fall kunde

man ha erhållit viss förräntning genom inköp av andra obligationer än statsobligationer.

Enligt nämnda lags 16 § har riksbanken emellertid för närvarande

icke rätt att inköpa dylika värdepapper, även örn de förfalla till betalning

efter kort tid.

Vad ovan sagts örn placeringar på den amerikanska marknaden gäller i

viss utsträckning även örn placeringar i andra länder. Så till exempel förtjänar

påpekas, att riksbanken vid ett tillfälle erbjöds att förvärva obligationer

med kort återstående löptid, utfärdade av en halvofficiell norsk institution,

till en för riksbanken synnerligen tillfredsställande räntesats. Då

obligationerna emellertid icke vöre statsgaranterade, kunde riksbanken icke

övertaga desamma. De inköptes i .stället av en annan nordisk centralbank.

Under sådana förhållanden anse fullmäktige, att riksbanken borde medgivas

rätt att köpa och sälja även andra lätt säljbara utländska obligationer

än statsobligationer, under förutsättning att de förfalla till betalning inom

ett år.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 253.

Departementschefen.

Fullmäktige vilja framhålla, att till lätt säljbara utländska statspapper

hittills alltid räknats även sådana lätt säljbara utländska värdepapper, som

äro försedda med utländsk stats garanti.

Någon motsvarande förändring av bestämmelserna i 10 § riksbankslagen

om den s. k. supplementära sedeltäckningen bör enligt fullmäktiges mening

icke ifrågakomma. Enligt gällande bestämmelser kunna bland utländska

värdepapper endast lätt säljbara statspapper ingå i den supplementära sedeltäckningen.

Därigenom att andra slag av värdepapper icke få inräknas

i denna, torde vissa garantier skapas för att riksbanken icke i alltför hög

grad ökar sin behållning av dylika värdepapper.

I Danmark, Finland och Norge är rätten för sedelbankerna att placera

sina medel i utlandet betydligt mera vidsträckt än i Sverige. Sålunda äger

direktionen i Danmarks Nationalbank att meddela bestämmelser om bankens

köp och försäljning av utländsk valuta och av värdepapper. Den enda

direkta inskränkning i Finlands Banks placeringsmöjligheter, som föreligger,

är bestämmelsen, att bankens tillgångar icke må placeras i aktier.

Dock är dylik placering tillåten bl. a. i de fall, då bankfullmäktige funnit

placeringen vara påkallad av ur bankverksamhetens synpunkt särskilt viktiga

skäl. Norges Bank kan placera sina medel bl. a. i räntebärande utländska

värdepapper, som äro lätt säljbara.

Enligt fullmäktiges mening böra, om den föreslagna ändringen i bestämmelserna

om riksbankens placeringar i utlandet kommer till stånd, de utvidgade

möjligheterna att verkställa dylika placeringar begagnas med försiktighet.

Slutligen hava fullmäktige erinrat om att fullmäktige jämlikt 36 § andra

stycket riksbankslagen äga att utan hinder av gällande sekretessbestämmelser

(35 § samt 36 § första stycket) lämna bank- och fondinspektionen upplysningar

örn sådana förhållanden rörande riksbankens förvaltning, som

fullmäktige finna vara av betydelse för bank- och fondinspektionens ämbetsutövning.

Nämnda stadgande bör enligt fullmäktiges mening utsträckas att avse befogenhet

för fullmäktige att lämna motsvarande upplysningar även till sparbanksinspektionen.

Vid fullmäktiges skrivelse har fogats förslag till lag om ändrad lydelse

av 14, 16 och 36 §§ lagen för Sveriges riksbank, avfattat i överensstämmelse

med de i skrivelsen framställda önskemålen.

•

Riksbankens rätt till terminsaffärer är för närvarande begränsad till köp

och försäljning av valutor som förfalla till betalning inom sex månader. De

skäl som av fullmäktige i riksbanken anförts till stöd för förslaget att ökade

möjligheter till terminshandel i valutor skola beredas riksbanken synas mig

övertygande. Jag vill därför förorda sådan ändring av 14 § lagen för Sveriges

riksbank, att riksbanken erhåller befogenhet att köpa oell sälja utländska

valutor, som förfalla till betalning inom ett år.

Mot förslaget, att riksbanken skulle erhålla rätt att köpa och sälja även

andra lätt säljbara utländska obligationer än statsobligationer, under förutsättning

att de förfalla till betalning inom ett år, har jag icke något att er
-

inra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 253-

7

Jag tillstyrker likaledes det föreslagna stadgandet, att fullmäktige utan

hinder av riksbankslagens sekretessbestämmelser skola äga befogenhet att

lämna sparbanksinspektionen upplysningar örn sådana förhållanden rörande

riksbankens förvaltning, som fullmäktige finna vara av betydelse för inspektionens

ämbetsutövning.

Under åberopande av att proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen

torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande

till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer

föredragande departementschefen härefter, att förslag till lag om ändrad

lydelse av 14, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Henrik Klackenberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:272 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om ändrad lydelse av 14, 16 och 36 §§ lagen den 30 juni 193 s. 1 i texten
  2. BU 1939:45 Bankoutskottets utlåtande Nr 45 s. 1 i texten