Sök i Ratio Lex

Angående ersättning av statsmedel för vissa skador och kostnader till följd av limeoch Vindelälvarnäs översvämning år 1938

1939-04-21 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:269, Angående ersättning av statsmedel för vissa skador och kostnader till följd av limeoch Vindelälvarnäs översvämning år 1938

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 269.

1

Nr 269.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning

av statsmedel för vissa skador och kostnader

till följd av lime- och Vindelälvarnäs översvämning

år 1938; given Stockholms slott den 21 april

1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

å Stockholms slott den 21 april 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Braiistorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, anför efter gemensam

beredning med cheferna för försvars-, finans- och jordbruksdepartementen:

Sedan under juni månad 1938 inom Västerbottens län inträffat en svårartad

översvämning av Ume älv och Vindelälven, anbefallde Kungl. Majit

genom beslut den 17 juni 1938 statskontoret att av de för budgetåren 1937/38

och 1938/39 anvisade förslagsanslagen till oförutsedda utgifter disponera samBihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 269.

978 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

manlagt 100,000 kronor för utbetalning, på rekvisition, i mån av behov, till

länsstyrelsen i Västerbottens län, att av länsstyrelsen användas för lindrande

av det mest trängande behovet av hjälp åt den av ifrågavarande översvämning

drabbade befolkningen i länet. Det föreskrevs, att de sålunda anvisade

medlen skulle få av länsstyrelsen disponeras blott, i den mån ej andra medel

stöde till förfogande, ävensom att länsstyrelsen, örn så befunnes lämpligt, finge

utlämna understöd av de anvisade medlen med förbehåll örn återbetalningsskyldighet.

I skrivelse den 27 oktober 1938 har länsstyrelsen i VÖsterbottens län gjort

framställning i fråga örn anvisande av medel för ersättande av vissa skador,

som uppkommit genom berörda översvämning, ävensom för bestridande av

vissa av översvämningen föranledda kostnader. I skrivelsen har länsstyrelsen

anfört bland annat följande.

På länsstyrelsens föranstaltande hade utredning verkställts angående de

skador, som genom översvämningen i Ume- och Vindelälvarna uppkommit å

bostadshus och andra byggnader samt jordbruk och trädgårdar m. m. Värderingen

av skadorna hade inom Sorsele, Stensele, Lycksele och Degerfors

socknar samt Lycksele köping verkställts av särskilda, av vederbörande kommunalnämnder

utsedda personer. För skadevärderingarna inom Umeå socken

med Tegs municipalsamhälle samt Vännäs socken och Vännäs köping hade

länsstyrelsen förordnat en värderingsnämnd bestående av tre värderingsmän,

nämligen sekreteraren hos Västerbottens läns hushållningssällskap Adolf

Granström, Umeå, byggmästaren J. Johansson, Vindeln, och lantbrukaren

Emil Säfsten, Sävar. Denna länsvärderingsnämnd hade därjämte för åstadkommande

av likformighet i värderingen av skadorna genom stickprovsundersökningar

granskat de från Sorsele, Stensele, Lycksele och Degerfors socknar

samt Lycksele köping inkomna skadeersättningsförslagen. Dessa stickprovsundersökningar

hade i vissa fall föranlett omräkningar av de kommunala

värderingsmännens förslag.

Efter sagda omräkningar uppginge de sammanlagda skadorna till 285,183

kronor, därvid skadorna fördelade sig på sätt framginge av följande sammanställning.

Kommun

Skador ä.

Andra

skador

Summa

kr.

bonings-

hus

ladu-

gårdar

jord och

trädgård

Umeå socken........................

Tegs municipalsamhälle..............

Vännäs socken ......................

Vännäs köping......................

Stensele socken......................

Lycksele köping ....................

Lycksele socken ....................

Sorsele » ....................

Degerfors » ....................

Summa kronor

1,816

36,406

4,793

1,754

3,195

885

395

6,616

50

163

100

300

66

26,155

113,889

2,006

4,742

71

8,441

17,183

16.033

945

400

13,328

50

956

85

4,212

785

19,363

29,311

400

170,239

2,056

5,748

5,112

14,507

21,463

36,347

48,849

7,690

188,520

40,124

285,183

Från Sorsele municipalsamhälle hade inkommit en framställning örn ersättning

med 852 kronor motsvarande kostnaderna för av samhället utförda

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

fördämningsarbeten till skydd mot Yindelälvens översvämning. Dessa arbeten

hade varit till stort gagn och bidragit till att hindra uppkomsten av större

skador i samhället.

Kostnaderna för skadornas värdering uppginge enligt ingivna räkningar

till 2,604: 25 kronor.

Samtliga nu ifrågavarande skador och kostnader syntes i sin helhet böra

ersättas av statsmedel.

För möjliggörande av erforderlig kontroll över utförda arbeten torde därjämte

böra av statsmedel beräknas ett belopp av omkring 800 kronor.

Sammanlagt vore alltså ett belopp av (285,183 + 852 + 2,604: 25 + 800)

289,439: 25 kronor behövligt.

Länsstyrelsen har vidare meddelat, att av det belopp å 100,000 kronor,

som den 17 juni 1938 ställts till länsstyrelsens förfogande, återstode en behållning

av 75,212: 24 kronor.

Under hänvisning till det anförda har länsstyrelsen, med överlämnande

av upprättade protokoll och övriga handlingar rörande värderingen av ifrågavarande

skador, hemställt, att Kungl. Maj:t måtte dels förklara hinder icke

möta för länsstyrelsen att för ersättande av ifrågavarande skador och kostnader

taga i anspråk nyssnämnda behållning, dels ock för samma ändamål

anvisa ytterligare (289,439: 25 — 75,212: 24) 214,227: 01 kronor eller i avrundat

tal 214,250 kronor.

Häröver har lantbruksstyrelsen efter hörande av lantbruksingenjören i

Västerbottens läns södra del D. Larsson anfört i huvudsak följande.

Lantbruksingenjören Larsson hade upplyst, att två i protokollet rörande

värdering av skador inom Vännäs och Umeå socknar samt Vännäs köping till

ersättning upptagna arbeten redan utförts och bekostats av allmänna medel,

varför ersättning för sagda skador icke borde ånyo utgå.

Beträffande de vid länsstyrelsens framställning fogade handlingarna rörande

värdering av de vid översvämningen uppkomna skadorna ville lantbruksstyrelsen

framhålla, att de inom de olika socknarna tillsatta värderingsmännen

icke syntes på förhand hava överenskommit örn tillämpande av gemensamma

grunder vid värderingarna, varav följden blivit bristande överensstämmelse

beträffande föreslagna ersättningar för skador av likartat slag. Framför

allt med avseende å några grupper av skador framträdde denna bristande

överensstämmelse. Sålunda hade beträffande skador å smålador inom vissa

socknar beräknats ersättning, under det att inom andra socknar ersättning

därför icke upptagits, varjämte ifråga örn värderingen av såväl rena jordbruksskador

som skador av annan än rent ekonomisk natur sinsemellan i avsevärd

grad oenhetliga grunder tillämpats inom de olika socknarna.

De anmärkningar med avseende å värderingen av ifrågavarande skador,

varåt lantbruksstyrelsen givit uttryck, hava närmare utvecklats i en särskild

inom styrelsen upprättad promemoria, vilken bifogats styrelsens utlåtande.

Även i denna promemoria framhålles, att de verkställda värderingarna ej

kommit att genomföras efter enhetliga principer inom de olika områdena

och att därför önskvärd likformighet vid beräkning av ersättningsbeloppen ej

syntes hava uppnåtts. Till belysande av dessa förhållanden anföres i promemorian

följande.

I Degerfors socken hade ersättningsbelopp understigande 10 kronor icke

utförts i värderingskolumnen, och i Stensele socken hade de personer, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

lidit skada till ett beräknat belopp ej överstigande 25 kronor, endast namngivits

men ej föreslagits erhålla ersättning. Den av länsstyrelsen utsedda

värderingsnämnden hade däremot medtagit ersättningsbelopp även under 10

kronor.

Länsvärderingsnämnden hade anfört, att ifråga om de spolierade småladorna

något anslag för deras återställande icke förutsatts. Intressenterna

hade emellertid upplysts örn att hjälp vore att påräkna för en koncentrering

av foderuppläggningen hemma vid gården genom anordnande av hisslada eller

lada med körbrygga. Nämnden hade dock ansett, att sådan hjälp endast i ett

fåtal fall torde komma att ifrågasättas. Vidare hade nämnden i sitt protokoll

gjort anteckning örn bortflutna, flyttade och ramponerade lador. Dessa skador

hade också i vissa fall värderats, varvid i allmänhet anmärkts, att ersättning

kunde påräknas vid centralisering av laduutrymmet, men beloppen hade ej

utförts i värderingskolumnen. I Sorsele, Stensele, Lycksele och Degerfors

socknar hade däremot de kommunala värderingsmännen genomgående föreslagit

ersättning för dylika skador. Speciellt inom Degerfors kommun hade

ersättning förutsatts för ett stort antal lador. Då dessa i allmänhet torde

behöva ersättas eller återställas, syntes intet vara att invända mot att bidrag

därtill utginge. Ersättning för dylika ängslador torde emellertid böra beviljas

efter samma principer även inom Vännäs och Umeå socknar. Örn man, som

fallet syntes vara, önskade utnyttja tillfället att avskaffa systemet med smålador,

torde lämpligen kunna föreskrivas, att ersättning för förstörda lador,

där så befunnes ändamålsenligt, borde användas till uppförande av större

lador vid gården.

En liknande brist på enhetlighet beträffande principerna för beviljande av

ersättning syntes hava förelegat även i andra fall. Således hade till exempel

inom Sorsele socken vissa skador å kraftstation, snickarverkstad, sågar och

gärdesgårdar värderats, ehuru beloppen ej utförts i ersättningskolumnen.

Länsvärderingsnämnden hade däremot såväl vid värdering inom Umeå och

Vännäs socknar som vid stickprovsvärderingar inom övriga socknar föreslagit

ersättning för dylika, skador.

Beträffande grunderna för värdering av jordbruksskador hade länsvärderingsnämnden

och den kommunala värderingsnämnden i Degerfors socken

angivit vissa normer, enligt vilka ersättningsbeloppen beräknats, varjämte

i protokollet införts arealuppgifter och andra uppgifter, utvisande de värdetal,

som legat till grund för beräkningarna. De värdenormer, som använts av

dessa båda nämnder, syntes emellertid avsevärt avvika från varandra. Sålunda

hade länsvärderingsnämnden för vårsäd utan insådd, där grödan helt

spolierats och fullständig nykultivering blivit erforderlig (klass I), beräknat

en ersättning av 250 kronor per hektar och för motsvarande vårsäd med

insådd av frö 300 kronor per hektar. Där grödan spolierats och fullständig

nykultivering blivit erforderlig men förstörelsen blivit mindre och återställandet

sålunda kunnat verkställas med mindre kostnader (klass II) hade beräknats

en ersättning av 200 kronor per hektar för vårsäd utan insådd och

250 kronor per hektar för vårsäd med insådd. Beträffande vallar hade enligt

samma skala för skadornas omfattning beräknats en ersättning av 340 respektive

250 kronor per hektar i klasserna I och II.

Anmärkas kunde, att enligt uppgift av lantbruksingenjören D. Larsson,

Umeå, av värderingsmännen ifrågasatt omläggning och gödsling syntes hava

utförts endast i mycket begränsad omfattning.

Inom Degerfors socken åter föresloges för helt förlorad skörd en ersättning

av högst 160 kronor per hektar för vårsäd och 120 kronor per hektar

för vall av högsta klass. Härutinnan hade länsvärderingsnämnden i sitt proto
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 269.

koll över de företagna stickproven inom Degerfors socken anfört, att markerna

därstädes varit översvämmade under kortare tid och skadorna således va,rit

mindre påtagliga. De lokala värderingsmännen syntes dock hava tagit hänsyn

härtill, i det ersättning föreslagits utgå endast med viss procent av ovan

anförda maximibelopp, d. v. s. tillämpade skördevärden, allt efter beräknad

skördereducering. Särskilt med hänsyn till de goda skördar, som ar 1938 erhållits

på likartad, oskadad mark, syntes de inom Degerfors socken tillämpade

skördevärdena få anses låga. „

Värderingsnämnderna inom de övriga områdena hade ej framlagt några

normer, enligt vilka ersättning för jordbruksskador beräknats. Efter omräkning

av skadebeloppen inom Sorsele kommun syntes desamma väl överensstämma

med de värden, som av länsvärderingsnämnden vid företagna stickprov

åsatts samma skador. .

De berörda, av länsvärderingsnämnden föreslagna värdetalen för ersättning

vid omläggning av vallar hade tillämpats lika, oavsett vallarnas ålder. Då ej

endast värdet av förlorad skörd utan även olägenheten av en omläggning vöre

avsevärt mindre beträffande äldre vallar än yngre, torde detta förfarande medföra

en förhållandevis ogynnsamt beräknad ersättning för skador å fastigheter

med yngre vallar. Skäligheten av en ersättning av 250 340 kronor per hektai

för omläggning av vallar, betecknade såsom »4-års», »5-ars» eller »äldre», torde

även kunna ifrågasättas. Dylika gamla vallar borde i allt fall hava omlagts

något av de närmaste åren.

Anmärkas kunde, att vid beräkning av ersättning för helt förlorad gröda

skördekostnaderna rätteligen borde avdragas från skördevärdet. För äldre

vallar med låg avkastning bleve därför värdet av grödan å rot tämligen ringa.

Inom Degerfors socken hade i vissa fall föreslagits ersättning för såväl förlorad

gödsel som gröda. Då värdet av gödseln till största delen finge anses

ingå i skördevärdet, medförde detta i viss mån dubbel skadeersättning.

I promemorian anföres även, att da syftet med ifrågavarande ersättningai

finge anses vara att lämna de av översvämningen drabbade hjälp att övervinna

genom skadorna förorsakade svårigheter att erhålla en dräglig utkomst, den

föreslagna ersättningen i vissa fall knappast syntes motiverad. Sålunda hade

exempelvis upptagits ett belopp av 3 kronor såsom ersättning för en syrén,

tillhörig en handlande, vilken enligt anteckning i protokollet vore välbärgad.

Vidare hade i några fall medtagits mindre belopp för nyplantering av blomrabatter.

Upprensning av påslammad gårdsplan och bränning av två rishögar

syntes kunna utföras även utan därför föreslagen ersättning av 20 respektive

10 kronor. Invändningar kunde ur nämnda synpunkt likaledes göras mot ersättning

av skador å missionshus, Elimkapell, ordenshus och idrottsplan.

Med skrivelse den 8 februari 1939 har därefter länsstyrelsen överlämnat

en av ordföranden i länsvärderingsnämnden lämnad redogörelse rörande de

av lantbruksstyrelsen anmärkta förhållandena. I sin skrivelse anför länsstyrelsen,

att densamma icke i detalj granskat värderingsnämndens förslag

men att länsstyrelsen hyste den uppfattningen, att länsvärderingsnämnden

vid skadornas värdesättning hållit sig inom en ram, som knappast ur statens

synpunkt torde kunna föranleda någon anmärkning. Länsstyrelsen tillfogar,

att de enstaka justeringar med avseende å värdesättningarna, vilka i anledning

av framställda erinringar borde äga rum, syntes kunna företagas, sedan

ett belopp högst motsvarande den av länsstyrelsen föreslagna summan ställts

till länsstyrelsens förfogande för ifrågavarande ändamål.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Genom beslut den 10 februari 1939 uppdrog Kungl. Maj:t åt byråchefen i

lantbruksstyrelsen G. R. Ytterborn att verkställa fortsatt utredning rörande

ersättande av de skador och kostnader, som uppkommit i samband med omförmälda

översvämning. Med anledning därav har Ytterborn dels granskat

alla föreliggande protokoll över ifrågavarande värderingar dels ock i Umeå

haft vissa överläggningar med, bland andra, länsvärderingsnämnden samt

ordföranden i nämnderna för Degerfors kommun. Efter fullgjort uppdrag har

Ytterborn med skrivelse den 18 mars 1939 överlämnat utredning och förslag

i ämnet.

Utredningsmannen har inledningsvis lämnat en allmän översikt

över de skador, som genom en översvämning kunna

träffa en jordbruksbygd samt rörande de grunder,

som vid värdering av sådana skador kunna tillämpas.

Härom anför utredningsmannen följande.

Ifrågvarande skador kunde indelas i två stora huvudgrupper. Grupp I omfattade

skador å byggnader och lösegendom av olika slag främst bostadshus,

bagar- och tvättstugor, ekonomibyggnader (inklusive åker- och ängslador),

byggnader för annan verksamhet (elektricitetsverk, kvarnar, sågar, verkstäder,

båthus m. m.), allmänna byggnader och anläggningar (kapell, idrottsplatser

m. m.), broar och vägar, gärdesgårdar, levande inventarier, döda inventarier

(maskiner och redskap), i byggnader förvarade lager av hö, potatis, spannmål,

konstgödsel och dylikt, utomhus upplagda lager av ved, hässjevirke,

byggnadsvirke och dylikt, lösegendom för hushållsbruk samt lösegendom för

personligt bruk. Grupp II omfattade skador å jord, såsom påslamning av

steril jord, bollspelning av jord samt urtvättning av näringsämnen, skador å

fleråriga kulturer (slåtter- och betesvallar) ävensom skador å växande gröda.

Möjligheterna att värdera anförda slag av skador vore väsentligen olika.

Av de under grupp I upptagna skadorna torde en någorlunda tillförlitlig uppskattning

av skadans ekonomiska omfattning kunna åstadkommas ifråga örn

byggnader av olika slag, vägar och broar samt i viss utsträckning ifråga örn

möbler och större husgeråd, vilka förvarats inomhus. För övriga under grupp

I upptagna föremål syntes en uppskattning vara svår att åstadkomma, särskilt

örn värderingen, som oftast vore fallet, skedde någon tid efter översvämningen.

Skadornas omfattning kunde då vara mer eller mindre utplånad, djur hade

måst nedslaktas, föremål kunde vara bortflutna etc. Yärderingsmännen bleve

av dessa skäl ifråga örn uppgifter örn kvantiteter och värden ofta hänvisade

till vad respektive ägare eller andra uppgåve. Då icke ens ägarna själva vid

varje tillfälle torde hava kännedom örn vilka kvantiteter av olika varuslag,

som funnits upplagrade vid översvämningen, bomme uppgifter härom att

ofta bliva mycket approximativa, ibland kanske i ej så ringa grad påverkade

av katastrofstämningen.

Av under grupp II sammanförda skador läte sig en värdering av skada,

som bestode i påslamning av steril jord och bortspolning av jord, relativt lätt

utföras. Svårare vore att värdera mängden bortförd eller urtvättad växtnäring

ur den ifrågavarande jorden. Omfattningen av sistnämnda skada berodde

nämligen på ett flertal omständigheter, såsom vid vilken årstid översvämningen

skedde, huruvida vattnet sköljt över markerna och därvid gödsel

varit utspridd strax förut, huru lång tid marken stått under vatten etc. Skador

på fleråriga kulturer liksom även skador å skörden läte sig relativt väl uppskattas,

även örn man för sistnämnda slag av skador kanske icke hade möj
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

likhet att helt taga hänsyn till de olikheter i avkastning, som förekomme

olika brukningsdelar emellan.

Yad grunderna för värdering av skador genom översvämning beträffade,

så torde de för flertalet ovan angivna skador, örn dessa icke vore alltför omfattande,

kunna gå ut på att man sökte uppskatta kostnaden för ett återställande

till ursprungligt skick. Detta vore sålunda i huvudsak fallet med

alla under grupp I upptagna slag av skador liksom också ifråga örn skador

å jord.

Skador å fleråriga kulturer torde lämpligen kunna värderas så, att anläggningskostnaden

fördelades på det antal år ifrågavarande kultur uppehölles,

varvid de sista åren på grund av i regel lägre avkastning borde bära

en lägre andel än de första. Örn t. ex. anläggningskostnaden för en vall,

avsedd att bibehållas i 8 år (norrländska förhållanden), belöpte sig till 150

kronor per hektar, kunde det kanske vara lämpligt att fördela kostnaden med

30 kronor per hektar under vartdera av de 5 första åren, under det att de 3

senaste åren ej belastades med någon anläggningskostnad. En helt förstörd

3:e årets vall skulle under angivna förutsättningar skadevärderas till 60

kronor per hektar plus förlorad skörd; en helt förstörd 7:e årets vall skulle

endast skadevärderas för förlorad skörd.

Skördeskadorna syntes man bäst kunna värdera genom att söka uppskatta

värdet av förlorad skörd. Enklast torde detta tillgå så, att man uppgjorde

en tablå över genomsnittligt skördevärde per hektar för olika växtslag och

vid besiktningen av fälten sökte uppskatta, hur stor procent av skörden som

förstörts. Härvid vore att märka, att örn å-priser vid gården användes vid

beräkning av det genomsnittliga skördevärdet, kostnaderna för det ännu icke

utförda skördearbetet bomme att inkluderas vid uppskattning av skadans

ekonomiska omfattning. Självklart vore att, därest skördeskada värderades

som förlorad skörd, till sagda värde icke finge läggas värdet av utsäde eller

konstgödsel, avsedd för ifrågavarande års skörd.

Att söka beräkna värdet av skadad skörd såsom kostnaden för ett återställande

till ursprungligt skick syntes av olika skäl vara en föga tillfredsställande

metod. Förutom det förhållandet, att vegetationsperiodens längd

för flertalet kulturer i vårt land icke medgåve ett reellt återställande till ursprungligt

skick, torde det möta stora svårigheter att uppskatta erforderliga

åtgärder härför. Denna värderingsmetod för skördeskador skulle ej heller

hava omnämnts, därest den icke åtminstone inom ett av de översvämmade

områden, denna utredning omfattade, kommit till användning. Självklart vore,

att det under alla förhållanden läge i vederbörande brukares intresse att söka

återställa så mycket av skadan under det löpande året, som den därigenom

väntade skörden rimligen kunde beräknas betala,

Rörande de i förevarande fall verkställda skadevärderin

garna har härefter utredningsmannen till en början yttrat sig

sålunda.

Såsom anförts i den vid lantbruksstyrelsen utlåtande den 24 januari 1939

fogade promemorian hade skadevärderingarna inom Umeå socken med Tegs

municipalsamhälle samt Vännäs socken och Vännäs köping utförts av en

värderingsnämnd, i sagda promemoria benämnd länsvärderingsnämnden, samt

bestående av tre av länsstyrelsen utsedda värderingsmän. För övriga områden,

nämligen Sorsele, Stensele, Lycksele och Degerfors kommuner jämte

Lycksele köping, hade vederbörande kommunalmyndigheter efter anmodan

av länsstyrelsen tillsatt sex värderingsnämnder, varav två (med gemensam

ordförande) värderat skadorna i Degerfors kommun inom respektive Ume
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 269.

och Vindelälvsområdet. Ifrågavarande nämnder syntes ej hava erhållit några

direktiv angående de grunder, som vid värderingarna borde tillämpas. Länsstyrelsen

hade emellertid tänkt sig, att likformighet skulle ernås genom att

länsvärderingsnämnden företoge stickprov rörande skadevärderingen inom

de översvämningsområden, där skadorna värderats av lokala nämnder.

Yad grunderna för skadevärderingarna beträffade, syntes dessa, såvitt nu

kunde bedömas, hava varit något olika inom de olika områdena. Såsom i

promemorian anförts, vore detta en följd av att värderingarna utförts av olika

nämnder. Framhållas borde emellertid, att en enda värderingsnämnd icke

rimligen kunnat utföra alla värderingar inom samtliga översvämningsområden.

Ökad likformighet beträffande värderingarna borde dock från början hava

kunnat vinnas, därest de olika värderingsnämnderna erhållit direktiv rörande

viktigare grunder för skadornas värdering. Framhållas förtjänade vidare, att

den övervägande delen av skadorna värderats av länsvärderingsnämnden,

varför salunda den större delen av skadorna finge anses hava värderats efter

likartade grunder. Enligt sammanställning av värderingsprotokollen uppginge

värdet av utav ifrågavarande nämnd värderade skador till 202,006 kronor samt

värdet av . utav övriga nämnder värderade skador efter av länsvärderingsnämnden

företagen justering till 83,177 kronor.

Fad anginge de företagna stickprovsundersökningarna syntes dessa hava

lidit a/v vissa brister. Sålunda hade ordföranden i länsvärderingsnämnden

varit förhindrad deltaga i dessa undersökningar. Av protokollen från undersökningarna

att döma vore antalet utförda stickprov inom varje område anmärkningsvärt

litet. Därtill komme — och det vore kanske den största

o desamma företagits vid en så sen tidpunkt, att bedömningen av

såväl skadornas ursprungliga omfattning som den tidigare gjorda värderingen

mäste hava varit förenad med betydande svårighet. Medan sålunda värdering

syntes hava företagits av de lokala nämnderna de sista dagarna i juni och de

första dagarna i juli månad, hade stickprovsundersökningarna utförts av länsvärderingsnämnden

först den 5, 6 och 7 september.

Fid de utförda stickprovsundersökningarna hade emellertid länsvärderingsnämnden

ansett sig finna, att de lokala värderingsnämnderna i viss utsträckning

värderat skadorna på annat sätt än länsvärderingsnämnden, och därför

föreslagit ändringar, vilka kunde sammanfattas sålunda.

Inom Degerfors kommun hade länsvärderingsnämnden ansett sig finna,

att markskador värderats cirka 10 procent lägre än inom länsvärderingsnämndens

område. Någon ändring ifråga örn de åsätta värdena hade dock ej föreslagits,

enär enligt länsvärderingsnämnden översvämningen inom Degerfors

socken varit kortvarigare och skadorna mindre påtagliga. Såsom i ovannämnda

promemoria framhållits syntes detta emellertid hava beaktats av de lokala

nämnderna, vilka i allmänhet uppskattat markskadorna till mellan 25 och

75 procent av den uppskattade skördens värde. Ifråga örn skador å byggnader

hade länsvärderingsnämnden ansett sig finna, att dessa värderats cirka 20

procent lägre än inom ifrågavarande nämnds eget område. Omräkning hade

företagits i anslutning härtill. Vidare hava vissa skadevärderingar, avseende

lager a.v varor, hässjevirke etc., strukits, varjämte vissa andra smärre ändringar

vidtagits. Det sammanlagda skadebeloppet för Degerfors kommun hade på så

sätt nedbragts från 43,275 kronor till 36,347 kronor.

I Lycksele köping hade länsvärderingsnämnden ansett sig finna, att skador

å byggnader värderats 20 procent lägre och markskador 80 procent högre än

morn. ifrågavarande nämnds eget område. Sedan omräkning företagits i anslutning

därtill samt vissa andra justeringar skett — bland annat hade förluster

i form av minskad arbetsförtjänst och förlust å rörelse jämte skadevärdering

av lager strukits — hade skadebeloppet för Lycksele köping nedgått

från 5,651 kronor till 5,112 kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.-ts proposition nr 269.

För Lycksele kommun hade länsvärderingsnämnden ansett sig finna, att

markskador värderats 20 procent högre än inom nämndens eget område. Omräkning

hade företagits i anslutning härtill, varjämte vissa andra justeringar,

huvudsakligen avseende upptagna skadevärden å lager av gödsel, hässjevirke

etc., företagits. Ifrågavarande justeringar hade av protokollet att döma skett

mycket summariskt. Med anförda omräkningar hade skadebeloppet för Lyck

sele kommun minskats från 19,230 kronor till 14,507 kronor.

Inom Stensele kommun hade länsvärderingsnämnden ansett sig finna, att

skadorna värderats i nära överensstämmelse med vad som skett inom nämndens

eget område. I de av den lokala värderingsnämnden angivna skadevärderingarna

hade endast mindre justeringar skett, i det att upptagna värden för

lager av varor jämte vissa personliga tillhörigheter strukits. Det för Stensele

kommun upptagna skadebeloppet hade därvid nedbragts från 6,290 kronor

till 5,748 kronor.

För Sorsele kommun hade länsvärderingsnämnden ansett sig hava funnit,

att byggnads- och markskador värderats 46 procent högre än i länsvärderingsnämndens

eget område. Dessutom hade värden å skador å varulager av olika

slag medtagits utan att i protokollet vara särskilt specificerade. På grund

härav hade länsvärderingsnämnden föreslagit protokollets återremiss till den

lokala värderingsnämnden, vilken hade att företaga omräkning av skadevärderingarna

i överensstämmelse med den värdering, som skett inom länsvärderingsnämndens

område. Den lokala värderingsnämnden i Sorsele hade därefter

omarbetat sitt värderingsprotokoll. Omarbetningen syntes emellertid

hava inskränkt sig till en specificering av skadorna med angivande av vad

som varit byggnads- och markskador eller skador å varulager. Någon reduktion

av å byggnads- och markskador åsätta värden torde dock ej hava företagits,

då Rinnman av skadevärdena efter omräkningen vore oförändrad. Detta

oaktat överensstämde skadevärdena å byggnads- och markskador — sedan de

på angivet sätt specificerats — tämligen väl med dem, som länsvärderingsnämnden

vid stickprov funnit. Länsvärderingsnämndens uppgift, att byggnads-

och markskador värderats 46 procent högre än inom nämndens eget

område, syntes sålunda helt oförklarlig. För Sorsele kommun upptaget skadevärde

hade, sedan skadebelopp, avseende varulager, jämte vissa andra poster

fråndragits, nedbragts från 42,562 kronor till 21,463 kronor.

Med avseende å de av värde ringsnämnderna tillämpade

värderings grunder na gör härefter utredningsmannen följande uttalanden.

Av protokollen rörande berörda värderingar liksom av vad vid hållen överläggning

med några av värderingsmännen framkommit hade utredningsmannen

funnit, att skador, som i den inledningsvis lämnade redogörelsen sammanförts

under grupp I, d. v. s. skador å byggnader, broar och vägar samt å

varulager och annan lösegendom, inom de olika områdena värderats efter i

stort sett likartade grunder. Man syntes nämligen i allmänhet hava sökt att

uppskatta kostnaderna för ett återställande till ursprungligt skick. Huruvida

därvid kostnaderna för återställande av jämförbara skador inom olika områden

upptagits till väsentligt olika belopp, torde nu knappast kunna bedömas.

Av de utav länsvärderingsnämnden företagna stickprovsundersökningarna,

för vilka redogörelse förut lämnats, syntes emellertid framgå, att så i viss

utsträckning varit fallet. Länsvärderingsnämnden hade för uppnående av

viss likformighet i sådana fall föreslagit en schematisk omräkning av de upptagna

värdena. Skador tillhörande denna grupp uppginge efter länsvärderingsnämndens

omräkning till ett belopp av 96,663 kronor. Emellertid kvarstode

trots länsvärderingsnämndens justeringar vissa skiljaktigheter olika

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

områden emellan i så måtto, att värderingsmännen för vissa slag av byggnader

och varor etc. företagit värdering och därvid förutsatt, att ersättning

skolat utgå i somliga fall men däremot icke i andra. Utredningsmannen föresloge

på grund härav viss justering av skadebeloppen.

Ifråga örn skador å jord och växande gröda — grupp II i den förut lämnade

redogörelsen — kunde till en början framhållas, att det ej av värderingsprotokollen

framginge, vilken värderingsgrund som använts inom Sorsele, Stensele

och Lycksele kommuner samt Lycksele köping. Vid värderingen i Sorsele

kommun hade varken arealuppgifter eller enhetsvärden å skadorna angivits.

All prövning av skadevärderingarnas skälighet vore därför praktiskt

taget utesluten. Vid värderingen i Stensele och Lycksele kommuner samt

Lycksele köping hade i vissa fall arealuppgifter lämnats, men då skador

av olika slag i protokollet sammanförts till ett belopp, vore möjligheterna

att nu bedöma skadevärdenas skälighet starkt begränsade. I vissa fall syntes

skadorna inom Lycksele kommun vara jämförelsevis högt värderade. Skadebeloppen

för skador å jord och gröda inom ovan anförda områden uppginge

efter av länsvärderingsnämnden företagen justering till sammanlagt

30,437 kronor.

Inom Degerfors kommun hade man använt sig av den enligt utredningsmannens

förmenande riktiga metoden att söka uppskatta värdet av förlorad

skörd. Innan värderingen påbörjats, hade en tablå uppgjorts över beräknad

medelskörd och skördevärde per hektar, varefter man vid skadevärderingen

sökt uppskatta, hur stor del av ifrågavarande normalskörd

som blivit förstörd av översvämningen. Ifrågavarande värderingar hade

underlättats därav, att egentliga jordskador förekommit i tämligen ringa utsträckning.

I de fall, då sådana förekommit, hade, enligt vad som upplysts,

procentsiffran för förlorad skörd satts något högre än som verkligen svarade

mot skada å grödan, varigenom ersättning för egentlig jordskada sålunda

blivit värderad.

Vid uppgörande av tablå över »normala» skördevärden hade viktigare

grödor, såsom å vallar, graderats med hänsyn till kvalitet. Huru tablån i

sin helhet varit uppgjord framginge av nedanstående sammanställning.

Vall, prima..................

» , 1 klass ................

» , 2 » ................

» , 3 » ................

Grönfoder ..................

Korngröda samt blandsäd:

Kärna.....................

Halm.....................

Avkastning

Värde

per hektar

kr.

3,000 kg.

P''

O

o

4^

120: —

2,000 »

» 0,0 4

80: -

1,500 »

» 0,04

60: —

1,000 »

» 0.0 4

40: —

4,000 »

» 0,03

120: —

120: —

40: —

160: —

I anslutning därtill kunde framhållas, att de anförda hektarskördarna

syntes vara alltför lågt beräknade, särskilt örn hänsyn toges till det goda

skördeutfallet under ifrågavarande år på oskadad mark. Detta hade också

vitsordats av ordföranden i värderingsnämnderna för Degerfors kommun.

Denne hade emellertid meddelat, att länsstyrelsen framhållit, att skadorna

borde värderats tämligen lågt ävensom att de skadelidande i Degerfors kommun

i allmänhet förklarat sig nöjda med den ersättning, som för deras del

föreslagits enligt den föreliggande värderingen. Av dessa skäl hade utredningsmannen

icke funnit anledning föreslå någon omräkning av föreslagna

värderingar för skador å jord och gröda inom Degerfors kommun. Skadebe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

loppet uppginge för ifrågavarande skador efter viss av länsvärderingsnämnden

företagen mindre justering till 16,033 kronor.

Vid värderingen av skador å jord och gröda inom Umeå socken med Tegs

municipalsamhälle samt Vännäs socken och Vännäs köping, vilken värdering,

som förut framhållits, verkställts av länsvärderingsnämnden, hade denna,

enligt vad utredningsmannen inhämtat, värderat skadorna å jord och gröda

såsom kostnaden för återställande till ursprungligt skick och detta oberoende

av örn återställandet kunde ske under samma år eller först ett senare. På förfrågan

huruvida, i de fall där ett återställande i ursprungligt skick ej kunde ske

förrän ett senare år, ersättning beräknats för under översvämningsåret förlorad

skörd, hade meddelats, att någon hänsyn därtill i allmänhet tagits. Vid värderingarna

hade använts följande, skadans svårighetsgrad angivande normer,

vilka återgåves efter länsvärderingsnämndens protokoll. För varje svårighetsgrad

anförda enhetsvärden hade beräknats med ledning av sagda protokoll.

0 betecknade svårt överslammade och spolierade marker, där nytt mat jordslager

måste åvägabringas och sålunda viss nyodlingsverksamhet bedrivas och

fullständig uppgödsling och kultivering verkställas. Enhetsvärde per hektar

för vall 410—470 kronor.

1 betecknade helt spolierade grödor, där fullständig nykultivering bleve

erforderlig. Enhetsvärden per hektar: potatis 450—500 kronor; rovor 250

kronor; trädgårdsland 1,000 kronor; vall 340 kronor; vårsäd med insådd 300

kronor; vårsäd utan insådd 250 kronor.

II betecknade spolierade grödor, där fullständig nykultivering bleve nödvändig

men där förstörelsen blivit mindre och återställandet sålunda kunde

verkställas med mindre kostnader. Enhetsvärde per hektar för vall och vårsäd

250 kronor.

III betecknade skada, som icke varit helt ödeläggande eller som kunde hävas

genom särskilda åtgärder, såsom stark gödsling. Enhetsvärde per hektar

100 kronor.

IV betecknade skada, som endast varit mindre nedsättande på avkastningsförmågan

och sålunda kunde hävas genom vanlig övergödsling. Enhetsvärde

per hektar 40 kronor.

Denna klassbeteckning av skadorna hade, som framginge av texten, varit

avsedd att giva uttryck för skadornas art och omfattning. Emellertid hade

beteckningarna ifråga, enligt vad som upplysts, icke använts uteslutande för

att angiva skadans art och omfattning, utan de hade jämväl fått tjäna som

uttryck för huruvida de skadade grödorna kunde beräknas giva högre eller

lägre skörd, för huruvida vallarna varit äldre eller yngre etc. I förut omförmälda

promemoria hade lantbruksstyrelsen bland annat framfört erinringar

mot att länsvärderingsnämnden, såvitt av protokollet framginge, åsatt jämförbara

skador å äldre och yngre vallar samma värden. På denna punkt hade

numera värderingsmännen upplyst, att den åsätta klassbeteckningen fått tjäna

som uttryck även härför. Under sådana omständigheter tedde sig utsättandet

av klassbeteckningar, som förklarats angiva endast skadans art och omfattning,

meningslöst för att icke säga vilseledande. En klassindelning så

använd försvårade i hög grad en prövning av skadevärdenas skälighet.

Vad de använda enhetsvärdena beträffade, vore varje bedömning av deras

skälighet utesluten ifråga örn skadeklassen 0 av det skälet, att skada å jord

och gröda sammanförts. Länsvärderingsnämnden hade vid skador, tillhörande

denna klass, förutsatt, att nytt mat jordslager måste åvägabringas och enhetsvärdets

skälighet (410—470 kronor per hektar) berodde helt på kostnaderna

härför. Även för skador av klass I vore det svårt att bedöma enhetsvärdets

skälighet. Vid de av utredningsmannen hållna överläggningarna hade fram
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

hållits, att skador, som hänförts till denna skadeklass, betecknade fält, som

länge stått under vatten, och att man därför bland annat räknat med ej

obetydlig urtvättning av näringsämnen. Det förefölle dock, även örn hänsyn

toges därtill, som om vissa värden vore väl högt beräknade. Skäligheten av

de enhetsvärden, som åsatts de följande klasserna, kunde däremot något

säkrare bedömas, då dessa skador, såvitt man kunde utläsa av protokollet,

begränsats till helt eller delvis förlorad gröda. För skadeklass II hade använts

ett enhets värde av 250 kronor per hektar för såväl vall som vårsäd. Yad

vall beträffade, hade emellertid även i denna klass räknats ej blott med helt

förstörd gröda utan jämväl med anläggningskostnad.

Beträffande vårsäd däremot torde man för ifrågavarande skadeklass kunna

utgå från att silade värdet endast avsåge grödan. Helt förlorad vårsädesgröda

hade sålunda inom ifrågavarande område värdesatts till 250 kronor, under

det att sådan skada inom Degerfors kommun värderats till 160 kronor. På

liknande sätt ställde det sig beträffande skador av mindre omfattning, d. v. s.

delvis förlorad skörd, även örn här skillnaden vore något mindre. Vid föreläggande

av dessa fakta för vederbörande värderingsmän hade gjorts den invändningen

att, som här redan framhållits, skadorna inom Degerfors kommun

måhända vore för lågt värderade. Vidare hade framhållits, att man inom länsvärderingsnämndens

område på grund av att översvämningen varit mera omfattande

med högre vattenstånd och längre översvämningstid nästan alltid

hade att räkna med skador i någon form å själva jorden, bland annat alltid urtvättning

av växtnäringsämnen. Då det icke nu kunde bedömas, i vilken

omfattning dylika skador uppträtt vid sidan om skadorna å grödan, torde

justering av åsätta skadevärden icke kunna ifrågasättas.

Det sammanlagda skadebeloppet för skador å jord och växande gröda inom

Umeå socken med Tegs municipalsamhälle samt Vännäs socken och Vännäs

köping uppginge enligt länsvärderingsnämndens uppskattning till 142,050

kronor.

Rörande spörsmålet i vad mån de föreslagna ersättningsbeloppen

böra jämkas uttalar sig utredningsmannen på följande

sätt.

Av det anförda framginge, att nu intet egentligen kunde åtgöras för att

korrigera eventuella skiljaktigheter i de enhetsvärden, som använts inom olika

områden. Icke heller förelåge möjlighet att korrigera skadebelopp, som eventuellt

blivit satta högre än som under förhandenvarande omständigheter

kunde anses skäligt. Däremot kunde vissa justeringar göras, varigenom likformighet

i så måtto kunde uppnås mellan olika värderingsområden, att ersättning

beräknades för samma grupper av skador. Därutöver torde, därest

medel för ersättning av skadorna lomme att beviljas, länsstyrelsen böra

åläggas att — i de fall då uppgifterna i protokollen icke medgåve justering

eller då felräkning eller felaktiga anteckningar förelåge — vid utbetalning

pröva beloppens skälighet bland annat med hjälp av de anteckningar, som

förts vid värderingarna. Vid granskning av protokollen hade utredningsmannen

funnit ett antal sådana fall, där sålunda av angivna eller andra skäl upptagna

värden alltför mycket avveke från de värden, som åsatts för motsvarande

skador hos andra jordbrukare. Likaså förekomme i protokollen från

vissa områden, att skador, vilka bland annat för uppnående av likformighet

olika områden emellan icke borde hava medräknats, sammanförts med andra

skador, varför justering ej kunnat företagas.

De justeringar, som syntes böra göras, vore i huvudsak följande. Angivna

värden för lador, elektricitetsverk, kvarnar, sågar, verkstäder och båthus borde

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

inom samtliga värderingsnämnders områden medräknas i skadebeloppen. Såsom

i den omförmälda promemorian föreslagits, borde med avseende å skadeersättningar

för smålador, där så befunnes lämpligt, uppställas såsom villkor,

att ersättning finge utgå endast i den mån densamma användes till byggande

av större lada vid gården. Skadebelopp avseende skador å gärdesgårdar,

levande och döda inventarier, i byggnader eller utomhus förvarade lager av

hö, potatis, spannmål, konstgödsel, ved, hässjevirke, byggnadsvirke och dylikt

samt prydnadsanläggningar borde, i den mån de medtagits, fråndragas skadebeloppen.

Skador i övrigt, som per brukningsdel ej uppginge till 10 kronor,

borde likaledes fråndragas.

I anslutning till det anförda har utredningsmannen uppgjort en sammanställning

rörande de jämkningar i de tidigare föreslagna ersättningsbeloppen,

som enligt utredningsmannens mening borde äga rum. Enligt utredningsmannen

skulle å ena sidan tillkomma belopp å sammanlagt 4,220 kronor, men

å andra sidan avdragas belopp å tillhopa 1,585 kronor. Beträffande belopp å

sammanlagt 3,320 kronor borde vidare länsstyrelsen pröva, huruvida däri inginge

ersättningar, som icke borde medräknas. Därjämte borde länsstyrelsen

rörande belopp å tillhopa 1,549 kronor, vilka syntes hava upptagits för högt,

efter verkställd granskning företaga erforderlig reduktion.

Utredningsmannen har i likhet med länsstyrelsen förutsatt att, där ersättning

av statsmedel komme i fråga, ersättning skulle utgå med skadans hela

belopp. Lika litet som länsstyrelsen har utredningsmannen ifrågasatt, att

juridiska personer, som lidit skada, skulle uteslutas från ersättningsrätt.

Till sist framhåller utredningsmannen, att av det belopp, som av länsstyrelsen

disponerats från det genom beslutet den 17 juni 1938 till länsstyrelsens

förfogande ställda beloppet av 100,000 kronor, en del använts för inköp av

utsäde att fördelas bland sådana skadelidande, som behövt och kunnat företaga

omsådd. I de fall, där ersättning utgått i denna form, borde värdet härav

avdragas från de ersättningsbelopp, som eljest funnes böra utgå i följd av

uppkomna skador.

Hos länsstyrelsen hava vidare Klabböle byamän hemställt örn ersättning

för en dem tillhörig år 1932 uppförd hängbro vid Klabböle, vilken bro raserats

genom översvämningen.

Länsstyrelsen, som med skrivelse den 1 mars 1939 överlämnat framställningen

till Kungl. Majit, anför, att vägingenjören i länet på anmodan av länsstyrelsen

verkställt utredning i ärendet och därvid uppskattat kostnaderna

för anläggning av en ny hängbro vid Klabböle till 5,000 kronor.

Under hänvisning härtill hemställer länsstyrelsen, att Kungl. Majit måtte

för ersättande av ifrågavarande skada, för vilken länsstyrelsen icke tidigare

begärt gottgörelse, anvisa ett belopp av 5,000 kronor.

Över nu berörda framställningar har statskontoret den 29 mars 1939 avgivit

utlåtande. Ämbetsverket framhåller till en början, att de av länsstyrelsen

förordade ersättningsgrunderna stöde i uppenbar strid med vad som

tidigare i liknande fall tillämpats, och uttalar sig härom på följande sätt.

Såsom framginge av Kungl. Marits proposition nr 2 till 1921 års riksdag

(VI huvudtiteln punkt 5), hade vid 1919 års översvämningar i Västernorr
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 269.

lands län uppkommit skador å allmänna vägar och broar för 849,351 kronor

och å enskild egendom för 2,024,275 kronor. Kungl. Majit hade i anledning

därav föreslagit riksdagen, att ett belopp å 300,000 kronor — alltså ej stort

mera än Vio av den totala skadesumman — skulle ställas till förfogande till

understöd åt enskilda personer och gottgörelse åt vissa väghållningsdistrikt

för förluster och kostnader till följd av översvämningarna. Departementschefen

hade beräknat, att beloppet skulle bliva tillräckligt för tillgodoseende

av »de mest trängande behoven», och anslutit sig till länsstyrelsens uppfattning,

att understöd i allmänhet icke borde utgå med högre belopp än 3/4 av

skadans uppskattade värde och endast till den, som enligt vederbörande kommunalnämnds

och landsfiskals samstämmiga intygande befunnes därav vara

i verkligt behov.

Av Kungl. Majlis proposition nr 167 till 1928 års riksdag inhämtades, att

med anledning av åren 1910 och 1924 inträffade översvämningar av Vänern,

genom vilka orsakats skador för 890,000 kronor, respektive 1,108,000 kronor,

beviljats understöd till hjälpbehövande jordbrukare vid det förra tillfället med

sammanlagt omkring 90,000 kronor och vid det senare tillfället med tillhopa

38.000 kronor. Angående det sistnämnda beloppet hade Kungl. Majit i brev

den 22 januari 1926 föreskrivit, att detsamma av länsstyrelserna i Älvsborgs,

Skaraborgs och Värmlands län, vilka därav erhållit respektive 6,000, 16,000

och 16,000 kronor, skulle användas såsom undsättning utan återbetalningsskyldighet

åt sådana verkligt hjälpbehövande, minxlre bemedlade jordbrukare,

vilka icke vore i stånd att av egna tillgångar återgälda dem tilldelade understöd.

Vid 1927 års översvämning av Vänern hade — såsom sistnämnda proposition

utvisade —■ uteslutande värderats skador å åker, äng och invallningar

samt i vissa fall betesmark, och hade dessa skador uppgått till omkring

1.270.000 kronor. De av skadorna berörda jordägarna hade uppdelats i tre

olika grupper allt efter deras antagna förmåga att själva kunna bära de gjorda

förlusterna. Skadorna för jordägarna i den sämst ställda gruppen hade belöpt

sig till cirka 377,000 kronor. Sedan riksdagen medgivit Kungl. Majit att för

hjälp till de skadelidande av anslaget till oförutsedda utgifter disponera ett

belopp av intill 200,000 kronor, hade vid sammanträde inför chefen för jordbruksdepartementet

mellan landshövdingarna i ovannämnda län träffats överenskommelse

rörande vissa riktlinjer för medlens fördelning. Dessa riktlinjer

hade inneburit, att verkligt behövande, mindre bemedlade jordbrukare

skulle bekomma understöd med i medeltal 50 procent av det beräknade värdet

å dem tillskyndade skador av ovan angivna slag. Hänsyn skulle vidare tagas

såväl till skadans relativa betydenhet i förhållande till respektive jordbruks

totala areal och dess därav följande inverkan på de skadelidandes utkomstmöjligheter,

som ock till arten av den gröda, vilken vid översvämningen skadats,

och översvämningens förväntade skadeverkan på efterföljande skördar. Därjämte

skulle noggrann uppmärksamhet ägnas vederbörandes ekonomiska förhållanden

i allmänhet. Av länsstyrelserna efter dessa riktlinjer upprättade

fördelningslängder hade slutat å en sammanlagd summa — förrättningskostnaderna

inberäknade — å 199,169 kronor 60 öre, vilket belopp Kungl. Majit

genom brev den 22 juni 1928 ställt till länsstyrelsernas förfogande. Genom

beslut den 15 februari 1929 hade Kungl. Maj :t — på grund av särskilda bidragsansökningar

— för samma ändamål anvisat ytterligare ett belopp av 460

kronor.

Beträffande de ersättningsgrunder, som borde komma till användning i

föreliggande fall, uttalar sig statskontoret i huvudsak sålunda.

Enligt statskontorets uppfattning kunde det icke ifrågakomma, att ersättning

skulle, på sätt länsstyrelsen föreslagit, utgå till de skadelidande obe
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

roende av deras ekonomiska villkor, keist som därigenom skulle uppkomma

vittgående ekonomiska konsekvenser. De i anledning av 1927 års Vänernöversvämning

tillämpade fördelningsgrunderna syntes däremot statskontoret

böra komma till användning också i förevarande fall. Behållningen å det

tidigare av Kungl. Majit anvisade medelsbeloppet torde för sådan händelse

kunna förutses vara fullt tillräcklig för utbetalande av de ytterligare understöd,

som med tillämpning av sagda grunder skulle utgå. Då, såsom statskontoret

förut framhållit, någon utredning angående de skadelidandes ekonomiska

förhållanden i stort sett icke presterats, finge ämbetsverket föreslå,

att Kungl. Majit återförvisade ärendet till länsstyrelsen för verkställande av

sådan utredning samt upprättande av förslag till de grunder, efter vilka

ersättning borde utgå. Länsstyrelsen torde därvid böra beakta jämväl vad

som i lantbruksstyrelsens utlåtande den 24 januari 1939 och den därtill fogade

fromemorian anförts. Tillika syntes böra utredas, örn och i vad mån återetalningsskyldighet

för tilldelat understöd borde åläggas vederbörande.

Med anledning av vad statskontoret anfört hava Amelius Ohlsson m. fl.

personer i egenskap av representanter för de genom översvämningen skadelidande

i en till Kungl. Majit ingiven skrift hemställt, att medel för reglerande

av de uppkomna skadorna måtte ställas till förfogande i huvudsaklig

överensstämmelse med länsstyrelsens förslag. Till stöd för denna hemställan

har därvid anförts bland annat.

I föreliggande fall hade befolkningen nedlagt stora ansträngningar och

kapital för skyddande av sina marker och detta hade skett i överensstämmelse

med av Kungl. Majit fastställda förslag. Förhållandena vore därför icke

analoga med dem, som förelegat vid 1927 års översvämningar av Vänern. Det

läge dessutom i öppen dag, att en översvämning av en sjö innebure långt

mindre risker och åstadkomme långt mindre skadegörelse än en översvämning

av en älv, som varje sekund vräkte fram tusentals kubikmeter vatten. Hänsyn

till de skadelidandes förmögenhetsförhållanden syntes ej behöva tagas, då

de förekommande förmögenheterna med hänsyn till sin ringa räntabilitet

nästan vore av fiktiv natur. Större delen av fastigheterna vore intecknade,

därvid inteckningarna läge som säkerhet för de statslån, som erhållits för

utförande av verkställda invallningar.

Befolkningens ekonomiska svårigheter syntes också alltmer hopa sig, enär

nödvändiga reparationer å fastigheterna och inköp av stråfoder, säd m. m.

ofta skett på kredit samt alla dessa åtgärder vidtagits i en fast förhoppning

örn en snabb lösning av ersättningsfrågan.

1 detta sammanhang torde jag jämväl få anmäla två av länsstyrelsen i

Västerbottens län med skrivelse den 12 september 1938 jämte yttranden av

arméförvaltningens intendenturdepartement överlämnade framställningar från

chefen för Västerbottens regemente och chefen för Norrlands dragonregemente

örn anvisande av medel till bestridande av vissa kostnader för militär

handräckning, som av respektive regementen lämnats i anledning av förevarande

översvämning.

Framställningen från chefen för Västerbottens regemente avser ersättning

för en kostnad av 4,340 kronor 83 öre och framställningen från chefen för

Norrlands dragonregemente gottgörelse för utgifter av 1,705 kronor 24 öre.

Av yttrandena från arméförvaltningens intendenturdepartement framgår,

att do av regementscheferna framställda ersättningsanspråken varit föremål för

granskning inom departementet.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Departements
chefen.

Länsstyrelsen hemställer, att ifrågavarande belopp, tillhopa 6,046 kronor

7 öre måtte ställas till länsstyrelsens förfogande för gäldande av omförmälda

kostnader.

Statskontoret, som yttrat sig i ämnet den 7 december 1938, förklarar sig

icke hava något att i sak erinra mot bifall till framställningen.

Med skrivelse den 17 april 1939 har vidare länsstyrelsen gjort framställning

örn anvisande av ytterligare ett belopp av 50 kronor för ersättande av

vissa kostnader för vård åt en korpral vid Norrlands dragonregemente,

vilken skadats vid det militära handräckningsarbetet.

Vidkommande frågan örn medelstitel för bestridande av kostnaderna erinrar

statskontoret, att Kungl. Maj:t i ett likartat fall ställt medel till förfogande

från femte huvudtitelns reservationsanslag till extra utgifter. Statskontoret

framhåller emellertid, att för den händelse Kungl. Majit icke funne sig böra

för nu ifrågavarande ändamål anlita nyssnämnda anslag, hinder icke syntes

böra möta att för ändamålet taga i anspråk förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter.

Vad först beträffar storleken av de skador, som vållats av ifrågavarande

översvämning, framgår av den lämnade redogörelsen, att det icke lärer vara

möjligt att fullt exakt fixera skadornas omfattning. Att så icke kan ske ligger

i själva verket delvis i sakens natur. Skadornas storlek synas mig emellertid

böra uppskattas i överensstämmelse med de beräkningsgrunder, som förordats

av den i ärendet särskilt anlitade utredningsmannen.

Av redogörelsen framgår vidare, att samtliga myndigheter, som yttrat sig

i ämnet, utgått från att staten bör lämna sin ekonomiska medverkan till

ersättande av skador och kostnader, som uppkommit i följd av översvämningen,

men att meningarna varit delade beträffande den omfattning, i vilken

statens hjälp bör lämnas. Under förutskickande av att även jag är av den

åsikten, att staten i föreliggande fall bör lämna sitt ekonomiska stöd, vill jag

beträffande detta spörsmål närmare anföra följande.

Utredningsmannen har föreslagit, att vissa skador skulle få helt bäras av

dem, vilka skadorna drabbat. Till detta förslag ansluter jag mig. I överensstämmelse

härmed ifrågasätter jag icke någon ersättning för skador å gärdesgårdar,

levande och döda inventarier, lager av hö, potatis, spannmål, konstgödsel,

ved, hässjevirke, byggnadsvirke och dylikt eller för skador å prydnadsanläggningar.

Ej heller förordar jag ersättning för skador i övrigt, som per

brukningsdel understigit 10 kronor.

Lika med länsstyrelsen och utredningsmannen anser jag vidare, att ersättning

bör utgå oberoende av den skadelidandes ekonomiska förhållanden.

I detta avseende hyser jag alltså en uppfattning, som avviker från den av

statskontoret intagna. Anledningen till mitt ställningstagande är framför

allt den, att det stora flertalet av de genom översvämningen skadelidande

torde vara i betydande behov av hjälp och att det säkerligen skulle möta

avsevärda svårigheter att rättvist avväga ersättningen med hänsyn till graden

av det behov, som i varje särskilt fall kunde anses föreligga.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Därest ersättning av statsmedel beviljas utan behovsprövning, synes mig

anledning icke förefinnas att från ersättning utesluta de juridiska personer,

som drabbats av översvämningen. Härtill synes mig så mycket mindre skäl

vara för handen, som en dylik åtgärd för statsverket skulle medföra endast

en obetydlig kostnadsminskning. Jag ansluter mig därför på denna punkt

till länsstyrelsens och utredningsmannens förslag.

Såväl länsstyrelsen som utredningsmannen hava vidare ansett sig böra

räkna med att, där skada skall gottgöras, ersättningen bör utgå med skadans

hela belopp. För min del kan jag icke finna detta betraktelsesätt riktigt.

Ett godtagande av en dylik princip skulle också för framtiden utan tvivel

kunna medföra föga önskvärda konsekvenser. Emellertid är jag med hänsyn

till ifrågavarande översvämnings karaktär beredd att tillstyrka, att skadorna

må med tre fjärdedelar av skadebeloppen ersättas av statsverket.

Ersättning lärer böra utbetalas av länsstyrelsen, som före utbetalningen

bör låta verkställa den ytterligare prövning av vissa skadebelopp, som utredningsmannen

förordat, samt företaga de reduceringar av ersättningsbeloppen,

vartill prövningen må giva anledning.

Givetvis bör tillses, att gottgörelse icke får utgå för skada, som redan

i en eller annan form blivit ersatt.

Länsstyrelsen torde böra bemyndigas att, i den utsträckning så befinnes

lämpligt, föreskriva, att ersättning skall utgå allenast under förutsättning

att den skadelidande avhjälper den skada, för vilken ersättningen lämnas.

Vad beträffar kostnaderna för de skyddsåtgärder, som vidtagits i Sorsele

municipalsamhälle, synas mig även dessa böra till tre fjärdedelar gäldas av

statsverket.

Utgifterna för värdering av uppkomna skador samt för erforderlig kontroll

å utförda arbeten torde böra i sin helhet gäldas av statsmedel. Så bör även

ske med de kostnader för militär handräckning, som uppkommit för Västerbottens

regemente och Norrlands dragonregemente. Till dessa kostnader

räknar jag därvid även förut omförmälda utgifter för vård åt en vid handräckningsarbetet

skadad korpral.

Någon skyldighet att återbetala av statsmedel erhållna belopp synes mig

icke böra ifrågakomma.

Av vad jag anfört framgår, att det belopp, som av statsmedel erfordras för

ersättande av här ifrågavarande skador och kostnader ännu icke kan slutligt

fixeras. Det kan emellertid beräknas, att beloppet icke kommer att överstiga

230.000 kronor. Då vidare länsstyrelsen jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda

beslut den 17 juni 1938 disponerat ett belopp av omkring 25,000 kronor, kunna

statens sammanlagda kostnader för berörda ändamål uppskattas till högst

255.000 kronor. För bestridande av dessa kostnader torde i första hand

böra tagas i anspråk det belopp av 100,000 kronor, som jämlikt nyssnämnda

beslut ställdes till länsstyrelsens förfogande. Det härutöver behövliga beloppet,

högst (255,000—100,000) 155,000 kronor synes mig böra bestridas

från förslagsanslaget till oförutsedda utgifter. För sistnämnda ändamål

erfordras medgivande av riksdagen.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. I sami. Nr 269.

978 89 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majit» proposition nr 26i).

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Ma:jt måtte

föreslå riksdagen medgiva

att för ersättande av skador och kostnader till följd av Umeoch

Vindelälvarnas översvämning må — utöver det belopp, vilket

jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 17 juni 1938 i anledning

av översvämningen anvisats för utbetalning till länsstyrelsen

i Västerbottens län — från förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter disponeras ett belopp av högst 155,000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Kegenten, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Viking Nilsson.

Stockholm 1039. K. L. Beckmans Boktryckeri,

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:454 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning av statsmedel för vissa skador och kostnader till följd av limeoch Vindeläl s. 10 i texten
  2. SU 1939:244 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition angående ersättning av statsmedel för vissa skador och kostnader till följd av Umeoch Vindelälvarnas översvämn s. 1 i texten