Sök i Ratio Lex

Angående anslag till ersättningar åt verksläkare för budgetåret 1939U0

1939-03-24 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:271, Angående anslag till ersättningar åt verksläkare för budgetåret 1939U0

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

1

Nr 271.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till ersättningar

åt verksläkare för budgetåret 1939U0; given

Stockholms slott den 24 mars 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å

Stockholms slott den 24 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindi.und.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter:

Vid anmälan i årets statsverksproposition av för flera huvudtitlar gemensamma

frågor berörde jag bland annat spörsmålet örn medelsanvisningen

för nästa budgetår till kostnaderna för sjukvård jämte läkemedel åt statliga

befattningshavare. Jag framhöll därvid, att dessa kostnader borde bestridas

från vederbörande anslagsposter i avlöningsstaterna, dock med det

undantaget, att särskilda medel borde anvisas till ersättningar åt verksläkare.

Till dylika ersättningar beräknades under sjunde huvudtiteln i statsverksHihang

lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 271.

t

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

propositionen, i avbidan på särskild proposition i ämnet, ett förslagsanslag

av 500,000 kronor.

Jag anhåller nu att få återkomma till denna anslagsfråga.

Enligt 32 § civila avlöningsregleinentet den 4 januari 1939 (nr 8) är

tjänsteman vid sjukdom berättigad till läkarvård på statens bekostnad.

Läkarvården skall enligt 33 § i allmänhet ombesörjas av särskilda för ändamålet

anställda verksläkare.

Enligt det av 1936 års lönekommitté framlagda förslaget till civilt ickeordinariereglemente

skall beträffande kostnadsfri sjukvård åt i förslaget avsedda

extra ordinarie tjänstemän samt extra tjänstemän och aspiranter

gälla vad i civila avlöningsregleinentet jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser

är i sådant hänseende stadgat beträffande ordinarie tjänstemän inom

motsvarande lönegrader. Vid anmälan den 10 mars 1939 av förslag till löneplaner

för ifrågavarande icke-ordinarie tjänstemän (propositionen nr 218)

anförde jag, att de föreskrifter beträffande sjukvård på statens bekostnad

för extra ordinarie tjänstemän m. fl., som kommittén upptagit i förslaget

till civilt icke-ordinariereglemente, icke föranledde någon erinran från min

sida.

Det förslag till militärt avlöningsreglemente, som genom proposition denna

dag förelägges riksdagen, innehåller beträffande rätt för de ordinarie beställningshavarna

vid försvarsväsendet till sjukvård på statens bekostnad

samt beträffande ombesörjandet därav i sak enahanda regler som civila avlöningsreglementet.

De läkare, som skola anlitas för verksläkarfunktioner

inom försvarsväsendet, benämnas i förslaget tjänsteläkare.

Jämväl löneregleringen inom försvarsväsendet är avsedd att omfatta ickeordinarie

personal. Det kan förväntas, att 1936 års lönekommitté inom kort

avgiver förslag i ämnet.

I sitt den 16 december 1937 avgivna betänkande med förslag till civilt avlöningsreglemente

framhöll 1936 års lönekommitté, att frågan om verksläkarinstitutionens

lämpliga organisation borde göras till föremål för närmare utredning

före civila avlöningsreglementets ikraftträdande. Vid anmälan av

lönekommitténs betänkande (propositionen nr 263 år 1938) framhöll jag,

att en dylik utredning uppenbarligen bleve erforderlig i betraktande av att

de nya bestämmelserna medförde en utsträckning av den fria läkarvården

till de många olika verk och institutioner, som inrymdes under allmänna

civilförvaltningen.

Sedan riksdagen i skrivelse den 8 juni 1938 (nr 388) anmält sina beslut i

ärendet angående det nya avlöningsregleinentet, anbefallde Kungl. Maj:t den

17 juni 1938 medicinalstyrelsen att utarbeta förslag till de föreskrifter och

åtgärder, som kunde befinnas erforderliga i anledning av vad i det av riksdagen

godkända förslaget lill civilt avlöningsreglemente stadgades angående

verksläkare; och skulle styrelsen med avseende å frågan om verksläkarinstitutionens

organisation bereda Sveriges läkarförbunds centralstyrelse tillfälle

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 271

3

att inkomma med yttrande. Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 15 december

1938 avgivit förslag i ämnet. Yttranden över förslaget ha avgivits

av generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen, domänstyrelsen

och Sveriges läkarförbunds centralstyrelse.

I sitt den 23 december 1938 avgivna betänkande med förslag till militärt

avlöningsreglemente har 1936 års lönekommitté till närmare behandling upptagit

även frågan örn anordnandet av den för handhavandet av sjukvården

enligt reglementet erforderliga läkarorganisationen. Bland de myndigheter,

som yttrat sig över nyssnämnda reglementsförslag, lia arméförvaltningen,

marinförvaltningen, försvarsväsendets lönenämnd och statskontoret särskilt

berört nu angivna del av förslaget.

Spörsmålen om anordnandet av ifrågavarande läkarorganisationer inom

den civila statsförvaltningen och försvarsväsendet lia ansetts böra underkastas

gemensam ytterligare utredning genom särskilda inom finansdepartementet

tillkallade sakkunniga. Beslut härom bär av Kungl. Maj:t meddelats

den 10 mars 1939. I det följande torde jag få lämna en kortfattad redogörelse

för den hittills verkställda utredningen.

Nuvarande verksläkarorganisation inom civilförvaltningen.

Enligt de äldre avlöningsbestämmelserna har fri läkarvård medgivits inom

kommunikationsverken och domänverket samt i begränsad utsträckning inom

andra grenar av statsförvaltningen. Särskilda verksläkare finnas också inom

vissa förvaltningsgrenar anställda för ombesörjande av den sjukvård, som

sålunda bekostas av statsmedel. I synnerhet har järnvägsläkarinstitutionen

fått en fast organisation. Härom inhämtas av medicinalstyrelsens skrivelse

bland annat följande.

Järnvägsläkare antages för järnvägsstyrelsens personal av styrelsen, för

distriktens personal av vederbörande distriktschef och för personal, tillhörande

huvudverkstad, av verkstadsdirektören. Arvode till järnvägsläkare

utgår beträffande befattningshavare, som tillhöra hans distrikt och äro upptagna

å upprättad förteckning över personer, berättigade till fri läkarvård,

med visst årligt belopp, räknat antingen för varje befattningshavare eller ock

för varje bankilometer av järnvägsläkardistriktets omfattning. Där årligt

belopp för varje befattningshavare utgår, utgör beloppet för befattningshavare

hos järnvägsstyrelsen 10 kronor, för befattningshavare vid I—IV

distrikten likaledes 10 kronor och för befattningshavare vid V distriktet 15

kronor. I de fall, där årligt belopp per bankilometer utgår, är beloppet 20

kronor i I, II och III distrikten, 25 kronor i IV distriktet och 30 kronor i V

distriktet. Antalet bankilometer lägges till grund för bestämmandet av arvodet,

örn arvodet enligt denna beräkningsgrund uppgår till högre belopp

lin om detsamma beräknats efter personalantalet, med iakttagande dock att

arvode efter bankilometer icke får överstiga ett belopp, motsvarande arvode

efter 40 kronor per befattningshavare och år.

Inom de övriga förvaltningsgrenar, där verksläkare anlitas, lia formerna för

deras anställning och arvodesgrunderna växlat. Beträffande arvodena åt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

verksläkare vid postverket, telegrafverket, statens vattenfallsverk och domänverket

har emellertid Kungl. Majit den 20 september 1935 meddelat föreskrifter.

Dessa ha föranletts av riksdagens i skrivelse den 5 juni 1934, nr

307, gjorda anhållan om vidtagande av åtgärder i syfte att åstadkomma större

enhetlighet på området. Föreskrifterna ha följande innehåll.

Arvode till verksläkare för vård av till läkaren hänvisad och till läkarvård

på verkets bekostnad berättigad personal må utgå antingen med visst belopp,

högst 10 kronor, per år för varje i avtal med läkaren till honom hänvisad

person, eller ock med ersättning för varje konsultation, därvid, såvitt fråga

är örn läkare, som avses i den av Kungl. Majit den 18 juni 1926 fastställda

provinsialläkartaxan (nr 240), denna taxa skall tillämpas, samt beträffande

annan läkare arvodet icke må bestämmas till högre belopp än som för olika

fall angivits i den av Kungl. Majit fastställda taxa, som avses i 22 § av förordningen

den 26 juni 1931 (nr 280) om erkända sjukkassor.

Därest i något fall verksstyrelse finner särskilda förhållanden påkalla

medgivande av högre arvode än här angivits, må styrelsen underställa frågan

härom Kungl. Majits prövning.

Vid resa för vård av person, som är berättigad till läkarvård på verkets

bekostnad, må till läkaren utgå resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet

men icke traktamentsersättning.

Sjukkassetaxa har senast fastställts den 16 december 1938 (nr 738).

Särskilda beslut örn högre arvoden än de nyss nämnda ha i vissa fall

meddelats.

Erinras må jämväl om den särskilda verksläkarinstitution, som är inrättad

för vissa uppgifter i samband med tjänstepensioneringen m. m. Bestämmelser

härom äro meddelade i kungörelsen den 18 juli 1935 (nr 461) angående

anställande av verksläkare vid vissa verk, tillhörande den civila statsförvaltningen,

m. m.

Medicinalstyrelsens förslag rörande verksläkare inom

civilförvaltningen.

Med avseende å ordnandet av den i civila avlöningsreglementet åsyftade

verksläkarinstitutionen har medicinalstyrelsen till en början berört ett av

Sveriges läkarförbunds centralstyrelse avgivet yttrande, i vilket centralstyrelsen

uttalat såsom sin bestämda uppfattning, att tjänstemännen borde få

rätt till fritt val i anlitandet av läkare. Medicinalstyrelsen har i anledning

därav erinrat, att systemet fritt läkarval vid civila avlöningsreglementets antagande

blivit i princip avvisat av statsmakterna utom vad anginge en viss,

av 1936 års lönekommitté berörd möjlighet att välja mellan olika verksläkare

å en och samma ort. Styrelsen har, enligt vad i skrivelsen yttras, vid angivna

förhållande ansett sig icke böra grunda sitt förslag på berörda system.

I fråga örn verksläkarinstitutionens organisation har medicinalstyrelsen föreslagit

bibehållande vid statens järnvägar av den nuvarande ordningen. I

övrigt innebär styrelsens förslag huvudsakligen följande.

Verksläkare borde i regel förordnas å ort, där antalet till fri läkarvård

berättigade tjänstemän utgjorde minst 15 eller uppginge till minst detta an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

5

tal vid medräknande av tjänstemän, som med hänsyn till kommunikationseller

andra förhållanden lämpligen borde vara hänvisade till läkare å orten.

Uppginge antalet befattningshavare till minst 100, borde mer än en verksläkare

kunna vara förordnad å samma ort. Antalet verksläkare borde uppgå

till minst en på 1,000 befattningshavare.

För orter med större antal befattningshavare borde särskild verksläkare

utses för ett visst antal befattningshavare. För andra orter, som^ kunde anses

utgöra större orter, exempelvis orter med över 10,000 invånare, ville

styrelsen såsom ett alternativ ifrågasätta, att befattningshavare skulle få,

därest å orten funnes mer än en verksläkare, vända sig till vilken som helst

av dem, dock endast till en under samma kalenderår.

Det skulle ankomma på generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen

och generaltullstyrelsen att anställa läkare inom vederbörande verk

å de orter, där antalet sjukvårdsberättigade tjänstemän vore minst 15. Hinder

borde ej möta för dessa verksstyrelser att utse gemensam verksläkare

å orter där sammanlagda antalet tjänstemän inom verken vore minst 15.

Verksläkare, som utsåges i nu angivna ordning, borde vara skyldig att, där

medicinalstyrelsen så föreskreve, vara verksläkare även för befattningshavare

i andra verk än de nyss berörda. I den utsträckning verksläkare härutöver

behövde utses, skulle det ankomma på medicinalstyrelsen att förordna

sådan läkare.

Det skulle åligga provinsial-, extra provinsial-, stads-, stadsdistrikts-, köpings-

eller municipalläkare att vara verksläkare, när så av medicinalstyrelsen

i särskilt fall bestämdes. Detta borde gälla även för de fall, då annan

myndighet än medicinalstyrelsen ägde utse verksläkare.

Vid utarbetandet av förslag till bestämmelser om ersättning åt verksläkare

har medicinalstyrelsen tagit till utgångspunkt, att ersättningen borde i princip

utgå efter prestation. Styrelsen har dock ansett en viss maximering av

ersättningen påkallad till förekommande av en oberättigat hög besöksfrekvens.

För statens järnvägar föreslår styrelsen vissa särbestämmelser. De

föreslagna ersättningsgrunderna sammanfattar styrelsen i huvudsak sålunda:
Ersättning

åt verksläkare skall med undantag, som i det följande sägs,

utgå enligt gällande provinsialläkartaxa.

Ersättning för utfärdande av intyg, som lämnas i och för tjänsten, skall

utgå med 2 kronor för varje intyg.

Den sammanlagda årliga, nu angivna ersättningen må utom för järnvägsläkare

icke överstiga ett belopp motsvarande 18 kronor per år och befattningshavare,

som under året anlitat verksläkaren.

Utöver ersättning, som nu sagts, skall annan verksläkare än järnvägsläkare

åtnjuta ersättning med 3 kronor per år och befattningshavare, som

under året anlitat honom.

Verksläkare vid statens järnvägars V distrikt äger åtnjuta 50 procents

tillägg å ersättningen enligt provinsialläkartaxan och å ersättningen för utfärdande

av intyg. Beträffande järnvägsläkare överhuvud taget skall antalet

bankilometer av järnvägsläkardistriktets omfattning läggas till grund

för bestämmandet av arvodet, därest årlig ersättning för varje bankilometer

med 20 kronor i statens järnvägars I, II eller lil distrikt, med 25 kronor

i IV distriktet och med 30 kronor i V distriktet uppgår lill högre belopp än

16 kronor per år och befattningshavare i I—IV distrikten och 24 kronor

per år och befattningshavare i V distriktet. Årlig ersättning per bankilo
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Ma]:ts proposition nr 271.

meter må dock icke överstiga 40 kronor per år och befattningshavare. Där

ersättning icke utgår per bankilometer, må den sammanlagda årliga ersättningen

icke överstiga i I—IV distrikten 20 kronor per år och befattningshavare,

som under året anlitat järn vägsläkaren, och i V distriktet 24 kronor

per år och befattningshavare, som nyss sagts.

Kostnad för verksläkares resa för besök hos sjuk befattningshavare, som

icke utan våda kan flyttas, skall gäldas enligt hithörande bestämmelser i

provinsialläkar taxan.

Medicinalstyrelsen erinrar, att läkarna vid statens sinnessjukhus enligt

nu gällande bestämmelser äro skyldiga att utan särskild ersättning bereda

personalen vid sinnessjukhusen läkarvård i viss omfattning. Styrelsen håller

före, att dylik läkarvård, i den mån vården lämpligen kan beredas inom

sinnessjukhus, även i fortsättningen bör meddelas av läkare vid sjukhuset,

men att denne bör för vården erhålla särskild ersättning enligt de för

verksläkare föreslagna reglerna.

Vidare har styrelsen förordat, att de enligt civila avlöningsreglementet

tillsatta verksläkarna även skulle vara skyldiga att fullgöra de åligganden i

samband med tjänstepensioneringen m. m., som avses i förenämnda kungörelse

den 18 juli 1935 (nr 461), varvid ersättning skulle utgå enligt kungörelsens

bestämmelser.

En ledamot i medicinalstyrelsen, byråchefen von Dardel, har i avgivet

särskilt yttrande förklarat sig icke kunna biträda förslaget örn särskild tillläggsersättning

av 3 kronor per år och befattningshavare, såvitt förslaget

anginge läkare, som vore ordinarie statstjänsteman.

Yttranden.

De myndigheter, som yttrat sig beträffande frågan om fritt val av

läkare, ha anslutit sig till principen, att valfrihet icke eller endast i begränsad

utsträckning bör vara medgiven. Sveriges läkarförbunds centralstyrelse

har däremot förklarat sig vidhålla sin tidigare uttalade åsikt i denna

fråga.

I fråga om grunderna för organisationen har statskontoret

anfört, att för den civila statsförvaltningen, statens järnvägar inbegripna,

borde uppbyggas en enhetlig, gemensam läkarorganisation, varvad samtliga

verksläkare skulle tillsättas av medicinalstyrelsen.

Beträffande principfrågan ersättning efter prestation eller

ackordssystem ha olika meningar anförts. Statskontoret och riksräkenskapsverket

ha biträtt medicinalstyrelsens och läkarförbundets uppfattning,

att företräde bör givas systemet ersättning efter prestation. Generalpoststyrelsen

har givit samma system företräde såvitt angår orter med

mindre antal tjänstemän men uttalat sig för bibehållande av ackordssystemet

å orter med störrre personal. Telegrafstyrelsen har förklarat sig icke

kunna förorda ett frångående av det nuvarande ackordssystemet. Vattenfallsstyrelsen

har uttalat sig till förmån för bibehållande av de nyligen av

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

7

Kungl. Maj:t fastställda ersättningsgrunderna, varvid styrelsen särskilt betonat

nödvändigheten av fria former för bestämmande av ersättningen till

verksläkare åtminstone vid affärsverken, där dessa läkare anlitades för

både tjänstemän och arbetare.

Förslaget att såsom ersättningstaxa anlita provinsialläkartaxan har

föranlett erinran från Sveriges läkarförbunds centralstyrelse, som anser ersättningen

till verksläkare, vilka icke äro provinsialläkare, böra utgå enligt

sjukkassetaxan.

Beträffande den särskilda ersättningen för läkarintyg har

erinran framställts av statskontoret, som gjort gällande, att verksläkare borde

vara skyldig alt utan särskild ersättning utfärda erforderliga intyg.

Den föreslagna maximeringen av ersättningen har avstyrkts av

statskontoret, som anfört bland annat, att syftet med maximeringen lämpligen

borde i stället tillgodoses genom att verksläkares journaler årligen

granskades av medicinalstyrelsen. Riksräkenskapsverket har framhållit, att

maximeringen skulle medföra tekniska svårigheter för de fall, då olika myndigheter

hade att utbetala arvode till en och samma verksläkare. Generalpoststyrelsen

har ifrågasatt nödvändigheten och lämpligheten av maximeringen.

Sveriges läkarförbunds centralstyrelse har anmärkt, att förslaget i

denna del innebure ett frångående av principen ersättning efter prestation

på ett sätt som medförde betänkliga konsekvenser.

Förslaget örn särskild ersättning med 3 kronor för år

och befattningshavare, som anlitat verksläkaren, har

helt avstyrkts av telegrafstyrelsen. Statskontoret har förordat nedsättning

av beloppet till 1 krona. Generalpoststyrelsen har uttalat sig för att ersättningen

beräknas efter ett mindre belopp för år och befattningshavare, som

under året varit hänvisad till verksläkaren. Sveriges läkarförbunds centralstyrelse

har riktat anmärkning dels mot att ersättningen enligt förslaget beräknas

i förhållande till antalet befattningshavare, som anlitat verksläkaren,

i stället för hela antalet till honom hänvisade befattningshavare, dels mot att

ersättningen icke föreslagits till högre belopp för läkare, som icke är provinsialläkare.

Beträffande frågan örn ersättning till verksläkare, som samtidigt

innehar statlig läkarbefattning, lia statskontoret, riksräkenskapsverket

och domänstyrelsen uttalat sig till förmån för den mening,

som uttryckts av reservanten inom medicinalstyrelsen. Statskontoret har

vidare framhållit såsom sin uppfattning, att det liksom nu borde åligga

läkare vid statens sinnessjukhus alt utan särskild ersättning lämna läkarvård,

som av dem lämpligen kunde beredas därtill berättigad sjukhuspersonal,

samt att det motsvarande borde gälla läkare vid fångvårds- och

vissa andra statliga anstalter.

Vad angår ersättningen till järnvägsläkare, har järnvägsstyrelsen

avstyrkt det föreslagna nya systemet för beräknande av denna ersättning

såsom alltför invecklat för praktisk användning. Statskontoret har förordat

enhetliga regler för järnvägsläkare och andra kikare. Jämväl Sveriges lä
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

karförbunds centralstyrelse har uttalat sig emot bestämmande av ersättningen

lill järnvägsläkare efter andra grunder än ersättningen till övriga verksläkare.

1936 års lönekommittés förslag rörande tjänsteläkare

inom försvarsväsendet.

Med avseende å ordnandet av läkarvården för beställningshavare vid försvarsväsendet

har man, enligt vad 1936 års lönekommitté framhåller, att

taga hänsyn till att särskilda tjänsteläkare finnas anställda för ombesörjande

av den militära hälso- och sjukvården vid de olika trupp förbanden och vid

vissa militära enheter i övrigt. Militärläkarna lia hittills haft att ombesörja

sjukvård även åt beställningshavare vid försvarsväsendet. Den fria sjukvård,

som dessa beställningshavare utom vid olycksfall i tjänsten haft tillgång

till, har regelmässigt varit beroende av om de kunnat inställa sig vid ordinarie

sjukvisitation eller om plats kunnat beredas dem å militärt sjukhus.

I samband med sitt förslag örn utsträckande av rätten till fri sjukvård inom

försvarsväsendet har lönekommittén berört frågan, huruvida militärläkarna

i denna sin egenskap böra, med eller utan särskild gottgörelse, åläggas att

såsom tjänsteplikt bestrida de göromål, som sjukvårdsrättens utsträckande

skulle medföra. Kommittén har därvid uttalat såsom sin uppfattning, att

formella hinder för en dylik anordning visserligen icke vore för handen men

att det av åtskilliga praktiska skäl icke skulle bliva lämpligt eller ens alltid

möjligt att binda läkarvårdsorganisationen vid ett utnyttjande av militärläkarna

i denna egenskap. Bland annat bär kommittén hänvisat till de

ojämnheter i arbetsfördelningen olika militärläkare emellan, som härvid

skulle föranledas av de starka växlingarna i antalet sjukvårdsberättigade

beställningshavare, samt jämväl till svårigheten att inom de truppförband,

där två ordinarie läkare finnas anställda, lämpligt fördela de ökade göromålen

dem emellan. Kommittén framhåller även, att sedan numera vissa större

grupper av arbetarpersonalen vid försvarsväsendet genom kollektivavtal

tillförsäkrats fri läkarvård i hemmet, förvaltningsmyndigheterna erhållit bemyndigande

att med civila läkare eller läkare å försvarsväsendets stat träffa

avtal angående ombesörjande mot särskild ersättning av nämnda läkarvård.

Lönekommittén har med hänsyn härtill förordat anställande av särskilda

läkare för ombesörjande av läkarvård enligt militära avlöningsreglementet.

Dock skulle dessa läkares uppdrag begränsas till alt omfatta

sjukvård i hemmet. Kommittén har nämligen funnit övervägande skäl tala

för att militärläkarna bibehållas vid den nuvarande skyldigheten att meddela

sjukvård i samband med ordinarie sjukvisitation. Det förutsättes, att

anställningarna såsom läkare för sjukvård åt beställningshavare i hemmen

skola stå öppna för såväl civila läkare som militärläkare.

Beträffande ersättningen framhåller kommittén såsom lämpligt, att den

grundas på det för närvarande inom vissa delar av statsförvaltningen tillämpade

systemet med viss ersättning per år och sjukvårdsberättigad anställningshavare.

Då ersättningen allenast skulle avse läkarvård i beställnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kongl. Maj:ts proposition nr 271.

9

liavares hem, bör den enligt kommitténs uppfattning utgå med lägre belopp

än vad som blir fallet beträffande verksläkare vid den civila statsförvaltningen.

Yttranden.

Arméförvaltningen bär biträtt förslaget att anställa särskilda läkare för

ombesörjande av den utvidgade läkarvården vid försvarsväsendet. Med

åberopande av medicinalstyrelsens förslag beträffande verksläkare inom civilförvaltningen

förordar arméförvaltningen, att ersättningen till de för hemsjukvård

anställda tjänsteläkarna vid försvarsväsendet får utgå enligt provinsialläkartaxan,

men att visst årligt arvode därutöver eller särskild ersättning

för utfärdade intyg icke skall utgå. Arméförvaltningen ifrågasätter

maximering av ersättningen till 9 kronor för år och beställningshavare, som

under året anlitat tjänsteläkaren.

Marinförvaltningen förordar, att ersättningen till tjänsteläkare bestämmes

efter sjukkassetaxan.

Försvarsväsendcts lönenåmnd har lämnat lönekommitténs förslag i ämnet

utan erinran.

Statskontoret har uttalat, att det ville förefalla, som örn jämväl nu ifrågavarande

läkaruppgifter borde kunna åläggas militärläkarna, utan att deras

tjänstgöring skulle bliva alltför betungande. Anställande av särskilda läkare

anser statskontoret böra ifrågakomma allenast för det fall, att vederbörande

militära tjänsteläkare redan nu åliggande arbetsbörda motsvarar vad som i

allmänhet anses vara normalt för en statlig befattningshavare med samma

löneställning.

Kostnadsberäkningar.

För ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare vid civilförvaltningen,

utom statens järnvägar, räknar medicinalstyrelsen med en sammanlagd kostnad

till arvoden åt verksläkare av 645,000 kronor. Antalet befattningshavare

inom ifrågavarande förvaltningsgrenar har därvid uppskattats till omkring

38,000. I genomsnitt för befattningshavare uppgår den beräknade kostnaden

således till omkring 17 kronor.

De å järnvägsläkare belöpande arvodeskoslnaderna beräknar medicinalstyrelsen

till 350,000 kronor för omkring 20,000 ordinarie och icke-ordinarie

befattningshavare. Genomsnittskostnaden skulle således utgöra 17.5 kronor

per år och befattningshavare.

Till jämförelse må nämnas, att enligt av styrelsen anförda beräkningar de

nuvarande arvodena åt järnvägsläkare uppgå till i medeltal omkring 12 kronor

för år och befattningshavare, samt att enligt en i annat sammanhang verkställd

utredning kostnaderna för läkare vid postverket under år 1937 utgjort

i genomsnitt omkring 15 kronor för befattningshavare.

Medicinalstyrelsens beräkningar upptaga, enligt vad styrelsen framhåller,

Hillring till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Ni 271. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj-.ts proposition nr 271.

icke reseersättningar, enär dessa ansetts svårligen kunna ens approximativt

beräknas.

Vad angår motsvarande kostnader inom försvarsväsendet, har 1936 års

lönekommitté antagit, att det årliga arvodet till tjänsteläkare i allmänhet icke

skulle behöva överstiga 5 kronor per beställningshavare.

För armén har arméförvaltningen uppskattat arvodeskostnaderna till 28,500

kronor för omkring 3,800 ordinarie beställningshavare. Arméförvaltningen

har därvid räknat med i genomsnitt 7.5 kronor för år och beställningshavare.

Reseersättningarna åt tjänsteläkare antager ämbetsverket icke komma att

uppgå till något nämnvärt belopp.

Sättet för kostnadernas bestridande.

I fråga örn de kostnader för sjukvård inom civilförvaltningen, som bestridas

av anslag å riksstaten, gäller för närvarande, att de avföras från

myndigheternas avlöningsanslag. Under erinran om den i årets statsverksproposition

förutsatta provisoriska åtgärden att för nästa budgetår upptaga

ett gemensamt anslag under sjunde huvudtiteln till ersättningar åt verksläkare,

ha statskontoret och riksräkenskapsverket i sina yttranden berört

frågan örn den ordning, som framdeles bör gälla i detta avseende. Statskontoret

har därvid anfört såsom sin uppfattning, att vid de till allmänna

civilförvaltningen hörande ämbetsverken samtliga kostnader för sjukvård

och läkemedel, således även kostnaderna för verksläkare, böra bestridas från

en under vederbörande myndighets avlöningsanslag uppförd, förslagsvis beräknad

anslagspost. Riksräkenskapsverket har yttrat bland annat:

Enligt riksräkenskapsverkets uppfattning böra sjukvårdskostnaderna även

för framtiden avföras å myndigheternas avlöningsanslag. För vinnande av

en bättre överblick av statens utgifter för sjukvård åt befattningshavarna,

vilka kostnader komma att uppgå till avsevärda belopp, synas dessa utgifter

emellertid lämpligen böra redovisas för sig å en för såväl ordinarie

som icke-ordinarie tjänstemän under respektive avlöningsanslag å avlöningsstaten

uppförd anslagspost till sjukvård åt befattningshavare. Vid sidan av

den egentliga räkenskapsföringen bör tillika av myndigheterna för varje budgetår

lämnas en summarisk uppgift örn hithörande utgifters fördelning på

olika slag av sjukvårdskostnader.

Departementschefen.

Även enligt min mening böra kostnaderna för verksläkarna vid allmänna

civilförvaltningen bestridas av myndigheternas avlöningsanslag. Jämväl

kostnaderna för de tjänsteläkare vid försvarsväsendet, vilka skola omhänderhava

den sjukvård som ej ankommer på militärläkarna utan särskild

ersättning, böra bestridas från de anslag, av vilka personalens löner utgå.

En dylik anordning, som kan förväntas påverka avlöningsstaternas uppställning

och sättet för anslagsposternas beräknande, bör emellertid lämpligen

icke genomföras förrän viss erfarenhet vunnits om kostnadernas storlek

och fördelning. I avbidan härpå anser jag mig böra föreslå, att ett sär
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 271.

11

skilt anslag upptages under sjunde huvudtiteln, från vilket samtliga ifrågavarande

kostnader — såväl arvoden som reseersättningar åt läkarna —

torde få bestridas.

Beträffande medelsbehovet under nästa budgetår å nämnda anslag må

framhållas följande.

Det antal ordinarie och icke-ordinarie befattningshavare, som utom affärsverkens

personal ingår i medicinalstyrelsens kostnadsberäkningar för civilförvaltningen,

uppgår enligt uppgift till omkring 20,000. Med hänsyn till

löneregleringens utsträckning till nya förvaltningsgrenar, däribland det statliga

undervisningsväsendet, bör nämnda tal ökas till 24,000. Med de avmedicinalstyrelsen

gjorda genomsnittsberäkningarna skulle den häremot svarande

kostnaden för ersättningar åt verksläkare uppskattas till i runt tal

410.000 kronor.

Antalet av de ordinarie eller icke-ordinarie anställningshavare inom försvarsväsendet,

för vilka tjänsteläkarkostnaderna böra bestridas från verksläkaranslaget,

torde kunna beräknas till 7,000. Efter de av arméförvaltningen

beträffande armén föreslagna genomsnittsberäkningarna skulle häremot

svara en kostnad för tjänsteläkarna vid försvarsväsendet av drygt

50.000 kronor.

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, har medicinalstyrelsens

förslag på väsentliga punkter föranlett erinringar. De olika ändringsförslag,

sorn därvid framlagts, innebära såväl ökningar som minskningar i förhållande

till de nyss angivna kostnadsberäkningarna. Uppenbarligen möta,

innan den nu pågående, i det föregående omförmälda sakkunnigutredningen

blivit slutförd, då möjlighet kan förväntas förefinnas att fatta definitiv

ståndpunkt i ersättningsfrågan, vissa svårigheter att uppskatta medelsbehovet

å ifrågavarande anslag. Med ledning av de återgivna kostnadsberäkningarna

får jag emellertid föreslå, att anslaget, som bör givas förslagsanslags

natur, bestämmes till 460,000 kronor.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan utredningen fullbordats,

meddela erforderliga bestämmelser angående ersättningarna åt ifrågavarande

läkare.

Slutligen må framhållas, att det måhända kommer att visa sig lämpligt

att införliva den verksläkarorganisation, som avses i förenämnda kungörelse

den 18 juli 1935 (nr 461), med den nu ifrågavarande organisationen. I

så lall torde binder icke möta att bestrida de enligt sagda kungörelse utgående

ersättningarna från det anslag, varom bär är fråga. På anslagsberäkningen

inverkar denna fråga icke.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

till Ersättningar åt verksläkare å driftbudgeten för budgetåret

1939/40 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av ............................ kronor 460.000.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 271.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

397759. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:416 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till ersättningar åt verkställare för budgetåret 1939/40. s. 2 i texten
  2. SU 1939:237 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till ersättningar åt verksläkare för budgetåret 1939/40. s. 8 i texten