Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa

1939-04-28 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:280, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

1

Nr 280.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa

ändringar i gällande tulltaxa; given Stockholms slott

den 28 april 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d

Stockholms slott den 28 april 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen för handelsdepartementet

fråga om vissa ändringar i gällande tulltaxa samt anför därvid

följande:

Vissa kemiska preparat för tillverkning av apoteksvaror. I två vid 1938

års riksdag väckta motioner, nr 156 i första och nr 268 i andra kammaren,

hemställdes, att sådan ändring måtte vidtagas i gällande tullförfattningar,

att dels tillverkare av läkemedel berättigades att till riket införa för läkemcdelstillverkning

avsedda varor, oberoende av under vilken tulltaxerubrik de

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 280. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

hörde, utan erläggande av tullavgift, dels ock övriga importörer av för läkemedelstillverkning

avsedda råvaror berättigades till restitution av erlagda

tullavgifter, i den mån vederbörande kunde styrka, att den importerade varan

försålts lill läkemedelstillverkare i och för dennes tillverkningsrörelse. Såsom

motivering för en dylik ändring anfördes i motionerna huvudsakligen följande:
Enligt

gällande bestämmelser finge läkemedel införas till riket utan tullavgift.

Den svenska läkemedelsindustrien vore emellertid för sin tillverkning

i betydande utsträckning beroende av råvaror, som måste importeras,

och dessa råvaror droge till övervägande del tull enligt olika tariffer. Det

vöre uppenbarligen i hög grad otillfredsställande, att den svenska industrien

på detta sätt missgynnades i förhållande lill de utländska konkurrenterna.

Att befria de svenska läkemedelsproducenterna från berörda tullavgifter

skulle även utgöra ett beaktansvärt led i strävandena att sänka läkemedelsprisema.

Vidare hade de svenska industrierna enligt uppgift i vissa fall

dragit sig för att upptaga nya produktioner på grund av svårigheten att hålla

konkurrenskraftiga priser. Nämnda olägenheter skulle kunna undvikas på

det sätt, att de svenska läkemedelsfabrikanterna berättigades att importera

de råvaror, som vore avsedda för läkemedelstillverkning, utan erläggande av

tull. Förutsättningen för tullfriheten borde lämpligen vara, att vederbörande

importör beträffande varje varuparti till tullmyndigheten avlämnade en

på heder och samvete avgiven förklaring av innehåll, att varupartiet komrne

att av importören förädlas genom tillverkning av läkemedel. För att grossister

inom läkemedels- och kemikaliebranscherna icke skulle bliva missgynnade,

tarvades en kompletterande bestämmelse därom, att dessa skulle vara

berättigade till restitution av erlagda tullavgifter i den mån vederbörande

kunde styrka, att varorna försålts till svensk läkemedelsfabrikant och denne

beträffande varupartiet till importören avgivit på heder och samvete lämnad

förklaring, att partiet av fabrikanten inköpts i och för läkemedelstillverkning.

Av motiveringen synes framgå, att motionärerna önskade vinna sådan

ändring i tullförfattningarna, att alla för tillverkning av apoteksvaror avsedda

produkter finge införas till riket utan tull.

På hemställan av bevillningsutskottet avgåvos utlåtanden över motionerna

dels av medicinalstyrelsen, dels ock av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

gemensamt. Till dessa utlåtanden voro fogade yttranden av

apotekarsocietetens direktion och Sveriges kemiska industrikontor.

Medicinalstyrelsen anförde i sitt utlåtande bland annat följande:

Från läkemedelsfabrikanternas sida hade framhållits, att jämlikt gällande

bestämmelser tullavgift måste erläggas vid införsel av, bland annat, tvenne

grupper av varor, som användes vid den inhemska läkemedelstillverkningen.

Till den första varugruppen hörde sådana tidigare i handeln icke

förekommande varor, vilka på grund av sin huvudsakliga användning såsom

läkemedel skulle utgöra apoteksvaror och således vara tullfria men vilka

såsom nytillkomna ännu icke upptagits i den till apoteksvarustadgan fogade

bilaga I. Enär denna bilaga i allmänhet endast vart tredje år underkastades

revision, kunde fabrikant få erlägga införseltull för här avsedd

vara under en tid intill tre år, trots att varan vore att anse som apoteksvara.

En rättelse av detta förhållande skulle kunna vinnas, därest bestämmelserna

om revision av apoteksvarustadgans bilagor underginge vederbörlig

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

3

ändring. Medicinalstyrelsen vore dock av den uppfattningen, att varugruppen

i fråga i här angivna avseende icke vore av den betydelse, att åtgärder

i berörda syfte borde vidtagas, innan en framtida allmän revision av apoteksvarustadgan

kunde komma till stånd.

Vad den andra varugruppen beträffade, omfattade densamma produkter,

som utgjorde halvfabrikat eller råvaror, till exempel thionylklorid, ortooxikinolin

m. fl., vilka användes vid framställning av vissa sömnmedel, antipyretika

m. fl. Den tullavgift, som påfördes dessa varor, vilka infördes i

betydande kvantiteter, torde kunna utgöra ett verkligt hinder för de inhemska

läkemedelsfabrikanterna i konkurrensen med de utländska tillverkarna.

Inom vårt land torde nämnda varor icke komma till annan användning än

som material för läkemedelsframställning. Denna torde beträffande flertalet

av omfönnälda läkemedel icke kunna ske annat än fabriksmässigt och

förutsatte särskilda anordningar, varför som importörer av varor, tillhörande

nämnda grupp, endast torde ifrågakomma de fabriker, som förarbetade

desamma. Oaktat varugruppen enligt vad medicinalstyrelsen inhämtat

endast omfattade ett mindre antal varor, vilka infördes av ett fåtal fabrikanter,

funne styrelsen, med hänsyn till att de vid införseln av varorna erlagda

tullavgifterna representerade ett avsevärt belopp, att fog förelåge för

kravet på tullfrihet för de till gruppen hörande varorna.

I yttrandet från Sveriges kemiska industrikontor framhölls, bland annat,

att det tvivelsutan funnes stöd för den i motionerna uttalade uppfattningen,

att den svenska industrien på ifrågavarande område i tullhänseende missgynnades

i förhållande till de utländska konkurrenterna. Missförhållandena

hade på senare tiden blivit föremål för större uppmärksamhet än tidigare i

och med att starkare vikt lagts vid önskvärdheten av att landet i händelse

av krig eller avspärrning hade tillgång till en mera utvecklad och mångsidig

läkemedelsindustri än vad för närvarande vore fallet. En utveckling av

industrien i denna riktning skulle bäst underlättas genom införandet av tull

å vissa apoteksvaror, i vilket fall nu föreliggande fråga kanske delvis skulle

komma i ett annat läge. Så länge tullfrihet bestode för samtliga apoteksvaror,

syntes emellertid de inhemska tillverkarna med fog kunna kräva att

i huvudsak bliva befriade från tull å viktigare råvaror och halvfabrikat, i

den mån en sådan anordning med hänsyn till andra omständigheter kunde

befinnas lämplig. Såvitt industrikontoret kunnat finna, vöre praktiskt taget

samtliga råvaror och halvfabrikat, vilka skulle kunna ifrågakomma, hänförliga

till tulltaxenr 223 (statistiskt nr 540), upptagande, bland annat, kemiska

preparat, ej särskilt nämnda, med tull av 15 procent av värdet. Industrikontoret

ansåge därför, att syftet med motionerna skulle kunna vinnas på det

sätt, att den under nr 223 i tulltaxan införda anmärkningen angående tullfrihet

för vissa lill sagda nummer hänförliga produkter utökades till att omfatta

alla i taxan ej särskilt nämnda kemiska preparat, avsedda uteslutande

för tillverkning av apoteksvaror.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen anförde i sitt gemensamma utlåtande,

att i anslutning till det yttrande, som industrikontoret avgivit, den

lrågan uppkommit, huruvida en ur olika synpunkter tillfredsställande lösning

skulle kunna uppnås på sådant sätt, att tullfrihet medgåves för ett an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

tal särskilt uppräknade artiklar, allt dock under förutsättning att förbrukaren

avlämnade intyg därom, att de vore avsedda att användas uteslutande för

tillverkning av apoteksvaror. Frågan hade dryftats av representanter för

den svenska industrien på området, vilka även uppgjort en preliminär förteckning

över råvaror, som enligt uppgift endast eller till övervägande del

importerades för nämnda ändamål och som icke syntes vara föremål för tillverkning

inom landet. Ämbetsverken ville för sin del icke direkt motsätta

sig en dylik lösning men vore icke beredda att tillstyrka tullfrihet under angivna

förutsättning för det femtiotal produkter av sinsemellan rätt olikartad

beskaffenhet, som upptagits i den preliminära förteckningen.

I slutet av sitt utlåtande förklarade kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

att ämbetsverken i likhet med motionärerna funne gällande bestämmelser

på området vara otillfredsställande. Ämbetsverken ansågo emellertid,

att, i den mån en utvidgning av tullfriheten för råvaror och halvfabrikat

befunnes önskvärd, ändring borde vidtagas i vanlig ordning och att sålunda

vissa artiklar borde utbrytas ur de nummer i tulltaxan, till vilka de hänfördes,

och upptagas särskilt för sig i sitt rätta sammanhang. I överensstämmelse

härmed avstyrkte ämbetsverken bifall till motionerna.

I sitt yttrande över nämnda motioner uttalade bevillningsutskottet bland

annat följande:

Det förhållandet, att för tillverkning av apoteksvaror avsedda råämnen

och halvfabrikat i många fall äro tullpliktiga, medan tullfrihet åtnjutes för

de färdigberedda apoteksvarorna, kan uppenbarligen icke anses tillfredsställande.

I föreliggande motioner har därför framlagts förslag, enligt vilket

tillverkare av apoteksvaror skulle vara berättigade att tullfritt införa dylika

råämnen och halvfabrikat under villkor, att intyg företeddes att de uteslutande

vore avsedda för apoteksvarutillverkning. Tullfrihet på grundval av dylika

s. k. förbrukarintyg är jämlikt i tulltaxan intagna bestämmelser redan

genomförd beträffande vissa råämnen och halvfabrikat. De jämförelsevis

fåtaliga varuslag, som omfattas av dessa tullfrihetsmedgivanden, karakteriseras

i regel av att de äro lätt igenkännliga och hava tändigen avgränsade

användningsområden, varför det merendels icke möter några större svårigheter

att utöva den erforderliga kontrollen över att varorna nyttjas uteslutande

för det i intyget uppgivna syftet. Helt annorlunda torde kontrollmöjligheten

komma att ställa sig, därest tullfrihet skulle med stöd av förbrukarintyg

medgivas för den mångfald av tullpliktiga artiklar, som användas för framställning

av apoteksvaror. Härvid rör det sig om råämnen och halvfabrikat,

som ofta hava användning för ett flertal andra ändamål än för apoteksvarutillverkning

och som i många fall endast med stor svårighet kunna skiljas

från andra, till utseende och sammansättning likartade varor. Beträffande

dylika slag av råämnen och halvfabrikat skulle, såsom framhållits av såväl

kommerskollegium och generaltullstyrelsen som apotekarsocietetens direktion,

svårigheter uppstå för upprätthållandet av den kontroll över varornas

användning, som nödvändiggöres av ett på intygsförfarande grundat, allmänt

tullfrihetsmedgivande. Ett dylikt medgivande är ägnat att väcka betänkligheter

även ur den synpunkten, att detsamma skulle komma att omfatta

åtskilliga varuslag, som äro föremål för tillverkning inom landet och

som på denna grund ansetts böra beläggas med viss skyddstull. På grund

av nu anförda omständigheter finner utskottet sig icke kunna tillstyrka införandet

av en anordning, enligt vilken alla varor, som i avgivet intyg förklaras

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

5

vara avsedda för apoteksvarutillverkning, skulle utlämnas tullfritt. Denna

fråga synes i stället böra lösas på det sätt, att tullfrihet efter erforderlig utredning

medgives för vissa bestämda råvaror och halvfabrikat, som äro av

större betydelse för apoteksvarutillverkningen, under förutsättning att andra

berättigade näringsintressen icke därigenom skadas. Tullfriheten bör därvid

icke bindas vid én bestämd användning av den vara, varom fråga är.

Då enligt vad utskottet inhämtat läkemedelsfabrikanterna igångsatt en förberedande

utredning i detta syfte och framställning torde komma att till

Kungl. Majit ingivas med hemställan om proposition i ämnet till nästa års

riksdag, finner utskottet i frågans nuvarande läge icke anledning föreslå

riksdagen att med föranledande av motionerna vidtaga någon åtgärd.

I enlighet med utskottets hemställan föranledde motionerna icke någon

riksdagens åtgärd.

Såsom framgår av vad nu anförts rådde vid den tidigare behandlingen av

frågan om medgivande av tullfrihet för produkter, avsedda att användas för

tillverkning av apoteksvaror, full enighet om att åtgärder borde vidtagas i

syfte att uppnå en mera tillfredsställande ordning med avseende å tullbeskattningen

av dylika produkter, och riksdagens bevillningsutskott synes

närmast hava tänkt sig, att förslag till sådana åtgärder skulle komma att

föreläggas 1939 års riksdag. Sedan jag med stöd av Kungl. Majits bemyndigande

den 17 juni 1938 tillkallat två sakkunniga för att inom finansdepartementet

biträda med en överarbetning av tulltaxeförordningen och den

därvid fogade tulltaxan m. m., hava dessa sakkunniga, vilka antagit benämningen

1938 års tulltaxerevision, den 17 december 1938 såsom ett första resultat

av sitt arbete överlämnat »Betänkande I med förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxeförordning och därvid fogade tulltaxa m. m.», däri

bland annat föreliggande fråga gjorts till föremål för behandling. Efter

övervägande av olika möjligheter till frågans lösning hava de sakkunniga

stannat vid att föreslå den anordningen, att ett antal råvaror och halvfabrikat,

vilka användas för fabriksmässig tillverkning av apoteksvaror och för

närvarande äro underkastade en tull av 15 procent av värdet, upptagas i en

särskild rubrik med tullfrihet. Såsom skäl härför anföra de sakkunniga

bland annat följande:

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen hava föreslagit, att vissa artiklar

utbrytas ur de nummer i tulltaxan, under vilka de nu falla, och upptagas

särskilt för sig i sitt rätta sammanhang, med tullfrihet. Bevillningsutskottet

synes hava hyst en liknande uppfattning, då utskottet i sitt betänkande

anbefallt en lösning av frågan på det sätt, att tullfrihet efter erforderlig

utredning medgives för vissa bestämda råvaror och halvfabrikat, som äro av

större betydelse för apoteksvarutillverkningen, under förutsättning att andra

berättigade näringsintressen icke därigenom skadas.

De inhemska läkemedelsfabrikanterna hava till revisionen överlämnat en

förteckning över vissa tullbelagda kemiska produkter, som enligt uppgift icke

äro föremål för tillverkning inom landet men som i stor utsträckning komma

till användning vid framställning av apoteksvaror. Denna förteckning har

underkastats granskning av sakkunniga ur olika synpunkter, varvid åtskilliga

artiklar ansetts böra uteslutas. Efter denna prövning återstå emellertid fyrtioen

produkter, vilka .samtliga nu falla under tulltaxenr 223 och sålunda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

draga en tull av 15 procent av värdet. Av den verkställda utredningen har

framgått att tullfrihet skulle kunna medgivas för dessa produkter, utan att

några berättigade svenska intressen komme att ofördelaktigt beröras därav.

Ett sådant medgivande skulle i stället vara ägnat att bereda de inhemska

tillverkarna en mera gynnsam ställning i konkurrensen med de utländska

fabrikanterna och även kunna bidraga till ett förbilligande av vissa apoteksvaror.

Vi vilja därför föreslå, att sådan ändring vidtages i tulltaxan, att

de i nämnda förteckning upptagna artiklarna bleve fria från tuli. Man kan

härvid tänka sig, att varorna i fråga upptagas i en såsom bilaga till viss

rubrik fogad förteckning. Förslaget till internationell tullnomenklatur erbjuder

exempel på en sådan anordning. Vi hava emellertid icke funnit tillräckliga

skäl föreligga att nu införa en sådan nyhet i svenska tulltaxan utan

upptagit varorna i en särskild rubrik med tullfrihet. Då ifrågavarande produkter

huvudsakligen komma till användning för tillverkning av apoteksvaror,

har den nya rubriken förslagsvis infogats i taxan närmast före rubriken

för apoteksvaror och givits nr 222: 1. I samband härmed har tulltaxenr 222

ändrats till 222: 2.

Med avseende å nämnda förslag hava kommerskollegium och generaltullstyrelsen,

vilka efter remiss gemensamt avgivit utlåtande över de sakkunnigas

betänkande, anfört följande:

De sakkunniga föreslå tullfrihet för ett stort antal råvaror för fabriksmässig

tillverkning av apoteksvaror. Av utredningen framgår., att allmän enighet

rått örn önskvärdheten av åtgärder i syfte att undanröja den inhemska

läkemedelstillverkningens i tullhänseende ogynnsamma ställning gentemot

den utländska konkurrensen, dock under förutsättning att andra berättigade

näringsintressen icke därigenom skadades. De sakkunnigas förslag att införa

tullfrihet för ett antal uppräknade produkter, som endast eller i huvudsakligaste

mån användas för tillverkning av apoteksvaror och som icke torde

vara föremål för tillverkning inom landet, synes vara dea lämpligaste lösningen

av denna fråga. Givetvis kan omfattningen av den sålunda föreslagna

nya rubriken diskuteras, och från olika håll har även påyrkats såväl en

avsevärd utökning av densamma som ock en begränsning genom uteslutande

av vissa varor. Då de sakkunnigas förslag utgör resultatet av en noggrann

prövning av frågan ur olika synpunkter, torde emellertid ingen anledning

föreligga att vidtaga någon revidering av detsamma, innan erfarenhet

vunnits rörande verkningarna av en tulltaxeändring i enlighet med förslaget.

Dock anse sig ämbetsverken, med anledning av ett uttalande av Sveriges

kemiska industrikontor, böra föreslå, att kinolin redan nu upptages under

tulltaxenr 222:1, som i så fall skulle erhålla förslagsvis följande lydelse:

222:1 Acetfenolisatin, ----kapronsyra, kinolin. klordinitro
bensol,

—---sulfosalicylsyra.................... fria

Ämbetsverken utgå ifrån, att, för den händelse tillverkning inom landet

av hithörande varor framdeles skulle komma till stånd, uppmärksamhet

ägnas åt frågan, huruvida en modifiering av denna tullposition kan befinnas

lämplig. I varje fall torde en — visserligen rent formell — revision vara

erforderlig, därest någon av nu ifrågavarande produkter genom ändring av

apoteksvarustadgan skulle komma att hänföras till apotekscaror.

Medicinalstyrelsen har i ärendet anfört bland annat följande:

Styrelsen har i skrivelse den 19 mars 1938 till riksdagens bevillningsutskott

tillstyrkt, att åtgärder vidtoges för att halvfabrikat eller råvaror, vilka an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

7

vändes vid framställning av vissa sömnmedel, antipyretika m. m. finge införas

hit till riket utan tullavgift, under förutsättning att användningen för

tillverkning av läkemedel styrktes. Tillika hade styrelsen föreslagit, att varorna

på grand av sin karaktär uppfördes under särskild tulltaxerubrik,

förslagsvis betecknad »Kemiska produkter, avsedda enbart för framställning

av läkemedel». Tulltaxerevisionens här föreliggande förslag synes styrelsen

i huvudsak innebära en lösning av frågan på sätt styrelsen tidigare förordat.

Styrelsen förutsätter emellertid, att berättigad hänsyn tage* till pågående revision

av apoteksvarustadgans bilagor sålunda, att varor, som upptagas i bilaga

I vid nämnda stadga, utgå ur här avsedda tulltaxeförteckning.

Det måste betraktas såsom en oformlighet, att åtskilliga för tillverkning nepartementsav

apoteksvaror avsedda kemiska preparat äro belagda med en tull av 15 chefen.

procent av värdet, medan de färdiga apoteksvarorna åtnjuta tullfrihet. En

ändring av detta förhållande torde böra komma till stånd på det sätt, att

sådana för nämnda ändamål avsedda preparat, som icke äro föremål för

tillverkning inom landet och som i mera betydande utsträckning komma

till användning för inhemsk apoteksvarufabrikation, särskilt upptagas i

tulltaxan med tullfrihet. Förslag till en lösning av frågan efter dessa riktlinjer

har även framlagts av de sakkunniga. Enligt detta förslag skulle i

tulltaxan införas en helt ny rubrik, omfattande ett fyrtiotal kemiska råvaror

och halvfabrikat för apoteksvarutillverkning, vilka samtliga skulle

komma i åtnjutande av tullfrihet.

Nämnda förslag föranleder icke annan erinran från min sida än att jämväl

artikeln kinolin bör i enlighet med kommerskollegii och generaltullstyrelsens

hemställan upptagas bland de i rubriken uppräknade varuslagen.

Därest något eller några av de i rubriken angivna preparaten skulle vid en

blivande revision av bilaga I till apoteksvarustadgan komma att intagas i

nämnda bilaga, varigenom de i stället skulle med bibehållen tullfrihet bliva

hänförliga till tulltaxerubriken för apoteksvaror, enkla eller sammansatta

(nr 222:2), bör nu ifrågavarande nya tulltaxerubrik självfallet underkastas

därav föranledd modifiering.

Varor av kortfibrigt konstsilkc. Tullbeskattningen av vävnader och

andra spånadsvaror, innehållande kortfibrigt konstsilke, reglerades tidigare

av följande, i anmärkning 2 till tulltaxans avdelning XI intagna bestämmelser:
Vid

tulltaxering av till denna avdelning hänförliga varor, tillverkade hell

eller delvis av till nr 400 hänförligt garn, skall sådant garn likställas med

garn av ull; dock skall detta icke gälla till nr 464, 475, 476 och 541 hänförliga

varor eller vävnader och band med delvis plyschartad yta eller därav

tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer.

Enligt dessa bestämmelser skulle från den allmänna regeln, att kortfibrigt

konstsilke i tullbeskattningsavseende jämställes med ull, göras undantag för

plyschvävnader och andra, likartade artiklar, vilka sålunda blevo belagda

med tull såsom motsvarande artiklar av långfibrigt konstsilke. Nämnda un
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

dantag var föranlett av svårigheten att avgöra, huruvida i flortrådarna ingående

konstsilke vore kortfibrigt eller långfibrigt. Man fann emellertid, att

bestämmelserna voro mindre tillfredsställande i vissa avseenden. Även en

obetydlig inblandning av kortfibrigt konstsilke i en plyschartad yllematta

medförde sålunda, att tullen för silkesmattor, 2,000 kronor för 100 kilogram,

blev tillämplig i stället för den tull av 100 kronor för 100 kilogram, som fastställts

för icke knutna, avpassade plyschmattor av ull. Den höga tull, som

alltså kom i tillämpning, utgjorde ett stort hinder för importen. Det visade

sig också, att till riket inkomna varor av här ifrågavarande beskaffenhet ofta

icke kunde mottagas utan måste återutföras, vilket i många fall förorsakade

de svenska köparna svåra förluster.

På grund av de orimliga konsekvenser, som de dåvarande bestämmelserna

på området sålunda kunde medföra, föreslog generaltullstyrelsen i skrivelse

till Kungl. Majit den 12 mars 1938, att bestämmelserna skulle erhålla följande

ändrade lydelse:

Vid tulltaxering av till denna avdelning hänförliga varor, tillverkade helt

eller delvis av till nr 400 hänförligt garn, skall sådant garn likställas med

garn av ull; dock skall detta icke gälla mattor, andra vävnader eller band,

helt eller delvis plyschartade och skurna, eller av dylika vävnader eller band

tillverkade kläder och andra sömnadsarbeten, ej heller sniljer, allt för så vitt

i floret ingå konstsilkefibrer annorledes än såsom inblandning i annat spånadsmaterial.

Förslaget framlades i proposition till 1938 års riksdag och blev även av

riksdagen bifallet. Vid tulltaxeringen av plyschartade och skurna mattor

m. m., innehållande garn, i vilket konstsilkefibrer ingå endast såsom inblandning

i annat spånadsmaterial, skall sålunda dylikt garn numera likställas

med garn av ull, även om detsamma förekommer i floret.

Genom den på generaltullstyrelsens förslag vidtagna ändringen hava de

mest framträdande olägenheterna beträffande tullbeskattningen av här ifrågavarande

artiklar tvivelsutan blivit avhjälpta. Emellertid återstå alltjämt

vissa oformligheter i berörda avseende. Till import hava förekommit plyschartade

och skurna mattor, i vilka den övervägande delen av floret visserligen

utgjorts av garn av ull eller vegetabiliska spånadsämnen med ringa inblandning

av konstsilkefibrer men i vilka mindre delar av florytan bestått

av trådar, som vid undersökning visat sig innehålla huvudsakligen fibrer

av sistnämnda slag. Självfallet finnes sakligt sett icke någon anledning att

belägga dessa varor med den för silkesmattor fastställda tullen. Då emellertid

det kortfibriga konstsilket icke kunnat anses ingå endast såsom inblandning

i annat spånadsmaterial, har man med tillämpning av gällande bestämmelser

funnit sig nödsakad att tulltaxera varorna som silkesmattor.

I syfte att definitivt undanröja de olägenheter av skilda slag, som visat

sig vara förbundna med det i senare delen av anmärkning 2 till tulltaxans

avdelning XI förekommande undantaget från den i anmärkningens förra

del fastställda regeln, att kortfibrigt konstsilke skall jämställas med ull, hava

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 280.

9

förut omförmälda sakkunniga föreslagit, att undantaget i fråga måtte uteslutas.

Till stöd för detta förslag liava de sakkunniga anfört följande:

Enligt vad som framgår av motiveringen till det av generaltullstyrelsen

framlagda ändringsförslaget hade det icke till syfte att åvägabringa en slutgiltig

lösning av frågan angående tulltaxeringen av plyschartade artiklar, innehållande

kortfibrigt konståilke. Styrelsen framhöll sålunda, att förslaget

avsåge endast en partiell ändring av ifrågavarande bestämmelser och att

denna ändring icke syntes kunna föregripa den allmänna översyn, som enligt

styrelsens mening under alla förhållanden vore erforderlig. De ytterligare

erfarenheter, som vunnits efter ändringen av bestämmelserna, ådagalägga

även nödvändigheten av att dessa underkastas en mera genomgripande

revision.

Anledningen till att i plyschvävnader ingående kortfibrigt konstsilke icke

ansetts böra under alla förhållanden jämställas med ull har, såsom förut

nämnts, varit svårigheten att avgöra, huruvida floret bildats av långfibrigt

eller kortfibrigt konstsilke. Emellertid må nämnas, att då i vissa utländska

tulltaxor skillnad i tuilbeskattningsavseende göres mellan de båda slagen av

konstsilke, denna skillnad iakttages även beträffande plyschvävnaderna.

Detta är jämväl fallet i det upprättade förslaget till internationell tullnomenklatur.

Såvitt vi kunnat finna, föreligger ej heller något avgörande hinder

att i den svenska tulltaxan genomföra en dylik ordning. Vid framläggandet

av sitt förslag till ändring av anmärkning 2 under avdelning XI

utgick generaltullstyrelsen från den förutsättningen, att konstsilke, som ingår

i floret allenast såsom inblandning i annat fibermaterial, med hänsyn

till det sätt, på vilket silket förekommer, alltid vore kortfibrigt. Att nämnda

förutsättning är riktig har bekräftats genom uttalanden från textiltekniskt

håll, och man har vidare uppgivit, att allt konstsilke, som förekommer i

blandning med annat fibermaterial, oavsett mängden, kan antagas vara kortfibrigt.

Vid sådant förhållande skulle svårigheten att särskilja långfibrigt

och kortfibrigt konstsilke i själva verket inskränka sig till de fall, då silket

förekommer i floret såsom självständiga trådar. I dylika fall torde dock,

åtminstone då det gäller lättare vävnader, silket i allmänhet vara långfibrigt.

Vid ändring av gällande bestämmelser i förut angiven riktning finge man

därför räkna med att konstsilke, ingående i flor hos spånadsvaror som självständiga

trådar, i tulltekniskt avseende komme att betraktas såsom långfibrigt,

till dess ytterligare erfarenhet vunnits angående beskaffenheten av

här ifrågavarande artiklar. Efter viss övergångstid torde det bliva möjligt

att genom av generaltullstyrelsen utfärdade anvisningar, eventuellt belysta

med typprov, närmare reglera tulltaxeringen.

Kommerskollegium och generaltullstgrelsen hava icke haft något alt erinra

mot ifrågavarande förslag.

Det är uppenbart, att den av 1938 års riksdag beslutade ändringen av Departement^- bestämmelserna i anmärkning 2 till tulltaxans avdelning XI så till vida icke chefen
medfört

åsyftat resultat, att vissa slag av vävnader, innehållande kortfibrigt

konstsilke, alltjämt drabbas av en tull, som från början icke kan hava varit

avsedd och som många gånger flerfaldigt överstiger varornas värde. Vid

ett genomförande av det förslag till ytterligare ändring av nämnda bestämmelser,

som av de sakkunniga framlagts, skulle, så vitt av mig kan bedö
Rihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 280. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

mas, berörda oformlighet definitivt undanröjas. Jag anser mig därför böra

tillstyrka förslagets antagande.

Dag för ikraftträdandet av de av mig nu förordade bestämmelserna torde

böra bestämmas av Kungl. Maj:t.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och då proposition i

ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder av

alt den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet stadgade tid

gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan:
-

1

1 222: 1

Acetfenolisatin, bärnstenssyra, dietylamin, dietyl-

Tull

för 100 kg

kronor

aminoetanol, dietylin, dietylsulfat, difenolisatin,

dihydrocholsyra, diklorhydrin, dimetylamin, di- metylanilin, dimetylsulfat, ergosterin, etylendia- min, etylenklorhydrin, fenylhydrazin, glutamin- syrehydroklorid, histidin, kalciumlaktat, kalcium- rodanid, kapronsyra, kinolin, klordinitrobensol,

lactoflavin, litiumcitrat, mandelsyra, metakreso- tinsyra, metylacetamid, monometylamin, nat- riumamid, natriumanhydrometylendifosfat, nat- riumglutaminat, natriumortojodhippurat, natri- umsalicylat, ortooxikinolin, parametoxibensalde- hyd, paraoxibensoesyremetylester, paraoxiben- soesyreetylester, paraoxibensoesyrepropylester,

paratoluolsulfonsyremetylester, paratoluolsulfon- syreetylester och sulfosalicylsyra..............

fria

222: 2

Apoteksvaror, — —---------

Anmärkningar till Avd. XI.

2. Vid tulltaxering av till denna avdelning hän- förliga varor, tillverkade helt eller delvis av till nr

400 hänförligt garn, skall sådant garn likställas med

garn av ull.

1

dels ock förklara, att de nya bestämmelserna skola träda

i kraft å dag, som Kungl. Majit bestämmer.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 280.

11

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet

Kronprinsen-Regenten, att proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

R. Wcerneman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:383 Skrivelse till Konungen angående utredning rörande missförhållanden inom det offentliga nöjeslivet m. m. a1 i texten
  2. BevU 1939:33 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa. s. 1 i texten