Sök i Ratio Lex

Angående pensionering av vissa befattningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall lii. m

1939-04-21 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:281, Angående pensionering av vissa befattningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall lii. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

1

Nr 281.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionering

av vissa befattningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien

Hall lii. m.; given Stockholms slott den

21 april 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å

Stockholms slott den 21 april 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och socialdepartementen

anför chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

I enlighet med förslag i Kungl. Maj:ts den 3 mars 1938 dagtecknade proposition

nr 220 beslöt 1938 års riksdag (skr. nr 291), att den av föreningen

till minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina ägda egendomen

Hall, som hittills under benämningen åkerbrukskolonien Hall använts såsom

skyddshem för själsligt abnorma eller kroppsligt sjuka gossar och ynglingar,

Bihang l il riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 281.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

skulle förvärvas för statsverkets räkning samt att å egendomen skulle i

huvudsaklig överensstämmelse med ett av fångvårdsstyrelsen framlagt förslag

uppföras en säkerhetsanstalt för förvarade och internerade samt ny sinnessjukavdelning

inom fångvården. Fångvårdens övertagande av egendomen

Hall har beräknats kunna äga rum tidigast den 1 januari 1940.

I samband med statens övertagande av egendomen Hall har, såsom av

nämnda proposition framgår, även behandlats frågan om anställningsförhållandena

för den därstädes för närvarande anställda personalen. De för utredning

rörande omförmälda skyddshem inom socialdepartementet tillkallade

sakkunniga (1936 års Hallutredning) anförde härutinnan i sitt den 10

december 1937 avgivna betänkande (statens off. utredn. 1937: 46) i huvudsak

följande:

Å egendomen hade under de två sista åren anställts åtskilliga nya befattningshavare.

Med hänsyn till det svävande skick, vari frågan örn Halls framtida

användning under nämnda år befunnit sig, måste det hava stått klart

för nämnda befattningshavare, att de icke med säkerhet kunde påräkna ordinarie

tjänst. Nytillträdande befattningshavare hade ockå tillsatts endast

på förordnande. Hallutredningen hyste den bestämda meningen, att, om

dylik befattningshavare icke kunde erhålla fortsatt anställning i skyddshemsorganisationen

utan bleve övertalig, staten icke kunde eller borde ikläda sig

några särskilda förpliktelser.

Av den vid Hall mera fast knutna personalen syntes — frånsett direktören,

beträffande vilken de sakkunniga framlade särskilt förslag — samtliga

befattningshavare utom sex med stor sannolikhet kunna beredas fortsatt anställning

inom här föreliggande vårdområden. De nämnda sex befattningshavarna

skulle vid tiden för upphörandet av föreningens verksamhet å Hall

befinna sig i en ålder av 57—60 år och kunna åberopa 17—26 tjänstår.

Skäligheten syntes bjuda, att staten, för den händelse de icke kunde i fortsättningen

utnyttjas, beviljade dem pensioner till lämpliga belopp. Den totala

årliga kostnaden härför kunde beräknas till 9,000 kronor för år. Då

emellertid personalen å Hall tidigare erhållit pension genom beslut i varje

särskilt fall av riksdagen, kunde det vid den nuvarande anstaltens upphörande

sägas bliva fråga endast örn en övergångskostnad för den tid, som förflöte

intill dess befattningshavarna eljest skulle ha kommit i åtnjutande av

pension.

Det torde böra ankomma på Hallstyrelsen att i sinom tid, då det kunde

bedömas, huruvida befattningshavarna komme att bli övertaliga, hos Kungl.

Maj:t göra framställning i ämnet.

Vidkommande direktören funne Hallutredningen det icke kunna med säkerhet

bedömas, huruvida lämplig anställning kunde beredas honom, samt

ansåge sig nödsakad räkna med möjligheten att så icke skulle bliva fallet

och att han borde överföras å indragningsstat. I analogi med vad som skett

i andra liknande fall förutsatte de sakkunniga, att statsbidrag skulle utgå

till hans lön å indragningsstat. Därest annan anställning icke kunde beredas

honom, ansåge Hallulredningen, att det borde ankomma på Hallstyrelsen

att göra framställning hos Kungl. Maj:t angående lönen å indragningsstat.

Till f. d. befattningshavare eller efterlevande till befattningshavare vid

skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall utginge för det dåvarande pensioner

och understöd till ett sammanlagt belopp av 2,000 kronor för år. Hallutredningen

tillstyrkte, att statsverket efter åkerbrukskoloniens nedläggande

påtoge sig dessa utgifter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

3

Fångvårdsstyrelsen anförde i skrivelse den 12 februari 1938 beträffande

frågan om den nuvarande Hallpersonalens anställningsförhållanden, därest

egendomen övertoges av staten, bland annat följande:

Med hänsyn till att egendomen icke kunde tillträdas förrän tidigast den 1

januari 1940 syntes det för närvarande icke vara erforderligt att i annan

mån fatta ståndpunkt till frågan om den nuvarande Hallpersonalens anställningsförhållanden

än att det klarlades, att vissa kostnader för avlöningsbidrag

åt personal å indragningsstat samt för pensionering av vissa f. d. befattningshavare

vid anstalten m. fl. torde bliva ofrånkomliga för statsverket.

Det syntes få bliva beroende på prövning i varje särskilt fall i vad mån befattningshavare

vid den nuvarande Hallanstalten kunde beredas anställning

i fångvården. Det vore att märka, att de i allmänhet icke undergått den

utbildning som krävdes för befattningshavare vid fångvårdsstaten. Lämpligast

syntes vara, att nuvarande befattningshavare vid Hall i möjligaste

mån bereddes anställningar inom skyddshemsverksamheten och sinnesslövården.

Vid framläggande av propositionen nr 220 till 1938 års riksdag uttalade

föredragande departementschefen, att han beträffande den nuvarande Hallpersonalens

anställningsförhållanden efter statens övertagande av egendomen

kunde väsentligen ansluta sig till vad de sakkunniga föreslagit och till

vad fångvårdsstyrelsen uttalat. Sålunda syntes direktören å Hall få placeras

å indragningsstat, dock med skyldighet att mottaga ny befattning i statstjänst,

samt sex äldre befattningshavare få beredas pension. Slutligen borde

statsverket i och med övertagandet av egendomen påtaga sig ansvaret för

redan utgående pensioner och understöd.

I sin skrivelse (nr 291) i anledning av nyssnämnda proposition uttalade

1938 års riksdag sin anslutning i princip till vad i propositionen föreslagits

i fråga om villkoren för statens övertagande av Hallegendomen samt anförde

därvid bland annat, att det syntes riksdagen skäligt, att staten övertoge ansvaret

för pensionering m. m. av sådan till anstalten mera fast knuten personal,

som icke kunde beredas fortsatt anställning inom skyddshemsverksamheten,

sinnesslövården eller fångvården, ävensom för redan utgående

pensioner eller understöd från Hallföreningen.

I anslutning lill vad sålunda förekommit har styrelsen för föreningen till

minne av Konung Oscar I och Drottning Josephina (här benämnd Hallstyrelsen)

i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse av den 30 september 1938 framhållit

i huvudsak följande:

Vid skyddshemmet funnes för närvarande anställda tillhopa 47 befattningshavare.

Av dessa vore 28 att anse såsom mera fast anställd personal.

Enligt Hallutredningens betänkande skulle av ifrågavarande 28 befattningshavare

direktören Olof Fryklund uppföras å indragningsstat, varjämte sex

befattningshavare, födda något av åren 1879—1882, skulle, för den händelse

dessa befattningshavare icke kunde i fortsättningen utnyttjas, erhålla pensioner

till lämpligt belopp. Ifrågavarande sex befattningshavare vore jordbruksförmannen

Richard Jonas Samuel Melin, gårdssnickaren Johan Hjalmar

Larsson, chauffören och stalldrängen Karl Svanström, sömmerskan

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Aina Susanna Hallén, förmannen Karl Viktor Karlsson och skomakareförmannen

Karl Ejnar Emanuel Samuelsson.

Samtidigt som styrelsen tillstyrkte de av Hallutredningen föreslagna åtgärderna

beträffande omförmälda sju befattningshavare, ville styrelsen hemställa,

att pension måtte beredas ytterligare två befattningshavare, nämligen

trädgårdsmästaren Sven Gustaf Karlsson och sjuksköterskan Ida Amalia

Nilsson Eliasson.

Beträffande direktören Fryklund inhämtas av Hallstyrelsens skrivelse,

att han är född den 9 juni 1891;

att han anställts å Hall den 15 oktober 1929;

att han dessförinnan tjänstgjort under tiden 1 september 1918—30 september

1921 såsom förste lärare å statens uppfostringsanstalt å Venngam,

13 juni 1922—31 december 1926 såsom föreståndare för statens uppfostringsanstalt

för sinnesslöa gossar å Salbohed samt under tiden 1 januari 1927,—

14 oktober 1929 såsom föreståndare för Göteborgs stads och läns sinnesslöanstalt

å Stretered;

att hans löneförmåner såsom direktör å Hall utgått efter lönegrad B 27,

vartill kommit provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg ävensom

ett belopp av 400 kronor som ersättning för indragna trädgårdsprodukter;

samt att Fryklund är delaktig i statens pensionsanstalt med ett tjänstepensionsunderlag

av 5,724 kronor samt med en årlig pensionsavgift av 861 kronor

36 öre, varav 286 kronor 20 öre erläggas av huvudmannen och 575 kronor

16 öre av befattningshavaren.

För egen del har Hallstyrelsen hemställt, att Fryklund måtte uppföras å

indragningsstat eller motsvarande med avlöning enligt lönegrad B 26, A-ort,

jämte provisorisk avlöningsförstärkning och dyrtidstillägg samt att Fryklunds

delaktighet i statens pensionsanstalt måtte bibehållas, varvid statsverket

borde övertaga den å huvudmannen belöpande andelen av den årliga

pensionsavgiften.

Vidkommande övriga till pensionering ifrågasatta befattningshavare har

Hallstyrelsen meddelat,

beträffande jordbruks förmannen Melin:

att han är född den 11 mars 1879;

att han anställts å Hall den 26 oktober 1915;

samt att hans löneförmåner under de sista fem budgetåren i genomsnitt

uppgått till 2,663 kronor för år jämte dyrtidstillägg;

beträffande gdrdssnickaren Larsson:

att han är född den 20 maj 1880;

att han anställts å Hall den 1 november 1919;

att han å Hall tjänstgjort såsom snickare med undantag för åren 1921 —

1925, då han tjänstgjort såsom nattvakt;

att han under hela sin tjänstgöringstid även deltagit i uppfostringsarbetet

såtillvida att han haft vakttjänstgöring turvis med övriga förmän;

att han år 1936 genom olycksfall i arbete mistat ena ögat och till följd därav

från och med den 30 juni 1936 erhållit en årlig livränta från riksförsäkringsanstalten

av 464 kronor 17 öre;

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

5

samt att hans löneförmåner, från vilka emellertid avdragits beloppet av

sagda livränta, under de sista fem budgetåren uppgått till i medeltal 2,508

kronor för år jämte dyrtidstillägg;

beträffande chauffören och stalldrängen Svanström:

att han är född den 26 juni 1880;

att han anställts å Hall den 15 oktober 1916;

samt att hans löneförmåner under de sista fem budgetåren uppgått till i

medeltal 2,663 kronor årligen jämte dyrtidstillägg;

beträffande sömmerskan Aina Susanna Hallén:

att hon är född den 8 augusti 1881;

att hon varit anställd å Hall från och med den 15 januari 1922;

samt att hennes löneförmåner under de sista fem budgetåren uppgått till

i medeltal 1,587 kronor årligen jämte dyrtidstillägg;

beträffande förmannen Karl Viktor Karlsson:

att han är född den 2 februari 1882;

att han anställts som mjölnare och snickare å Hall den 12 oktober 1913;

att han blivit snickareförman den 1 oktober 1927;

att han under hela sin tjänstetid på Hall deltagit även i vakttjänstgöringen;
samt

att hans löneförmåner under de sista fem budgetåren uppgått till i

medeltal 2,663 kronor årligen jämte dyrtidstillägg;

beträffande skomakare förmannen Samuelsson:

att han är född den 22 september 1882;

att han anställts å Hall den 1 april 1917;

att han efter olycksfall i arbete från riksförsäkringsanstalten uppbär en

livränta å 300 kronor för år;

samt att hans löneförmåner, från vilka emellertid avdragits beloppet av

sagda livränta, under de sista fem budgetåren uppgått till i medeltal 2,655

kronor årligen jämte dyrtidstillägg;

beträffande trädgårdsmästaren Sven Gustaf Karlsson:

att han är född den 4 mars 1886;

att han anställts som trädgårdsmästare å Hall den 1 april 1915;

samt att hans årliga löneförmåner, inklusive provision m. m., under de senaste

fem budgetåren uppgått till i medeltal 3,132 kronor för år, varav lön

omkring 2,800 kronor, jämte dyrtidstillägg å lönen; samt

beträffande sjuksköterskan Ida Amalia Nilsson Eliasson:

att hon är född den 31 augusti 1891;

att hon anställts som sjuksköterska och föreståndarinna för sjukavdelningen

å Hall den 1 november 1920;

att hon varit delaktig i statens pensionsanstalt från och med den 31

augusti 1921 med ett tjänstepensionsunderlag av 1,000 kronor;

samt att hennes löneförmåner senast uppgått till grundlön 2,070 kronor

och ålderstillägg 681 kronor eller tillhopa 2,754 kronor för år jämte dyrtidstillägg,

vartill kommer möblerad bostad om 2 rum med värme och lyse,

värderad till 300 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 281.

Till stöd för förslaget om pensionering av Sven Gustaf Karlsson har Hallstyrelsen

anfört, att enligt vad styrelsen erfarit Karlsson icke syntes kunna

beredas fortsatt anställning å den blivande säkerhetsanstalten å Hall, enär

det med hänsyn till det vanskliga klientel, som där komme att vårdas,

krävdes en yngre man såsom trädgårdsmästare samt att ej heller inom sinnesslövården

eller skyddshemsverksamheten anställning syntes kunna beredas

honom.

I fråga örn Eliassons pensionering har styrelsen anfört följande:

Eliasson hade under sin tjänstetid å Hall haft en synnerligen betungande

tjänstgöring. Det hade nämligen ålegat henne att merendels utan biträde

svara för vård och behandling av samtliga å skyddshemmets sjukavdelning

intagna elever ävensom ombesörja sjukvård åt befattningshavare och deras

familjer. Hennes nit, intresse och skicklighet vid fullgörandet av dessa

tjänsteuppgifter förtjänade det högsta vitsord. Det omfattande och uppslitande

arbetet hade emellertid betydligt nedsatt hennes krafter, såsom framginge

av ett skrivelsen bilagt läkarintyg. Enligt styrelsens mening kunde

hon därför icke överflyttas till annan tjänst utan borde den 1 januari 1910

erhålla pension.

Såsom redan angivits vore Eliasson delaktig i statens pensionsanstalt med

ett tjänstepensionsunderlag av 1,000 kronor. Då pensionsunderlaget för sjuksköterskor

i Eliassons tjänsteställning numera höjts till 1,560 kronor, hade

styrelsen för avsikt att hos pensionsanstalten hemställa örn pensionsunderlagets

höjning till sistnämnda belopp. I skrivelse till Kungl. Maj:t den 29

september 1938 med äskande av anslag till anstaltens verksamhet under budgetåret

1938/39 hade styrelsen också anmält, att styrelsen under nämnda

budgetår ämnade av anstaltens medel bestrida den engångsavgift, som föranleddes

av pensionsunderlagets höjning.

För Eliasson inträdde enligt pensionsanstaltens reglemente pensionsåldern

vid 55 levnadsår och 25 tjänstår. Styrelsen hemställde, alt Eliasson måtte

pensioneras från och med den 1 januari 1940 — alltså vid ännu icke fyllda

49 år — samt att hon med hänsyn till sitt uppoffrande arbete i anstaltens

tjänst härvid måtte erhålla oavkortad pension efter det högre tjänstepensionsunderlaget

av 1,560 kronor. Därest det icke läte sig göra, att hon redan

den 1 januari 1940 erhölle sådan oavkortad pension från statens pensionsanstalt,

synes hon böra tills hon uppnådde 55 år erhålla pension på samma

sätt som övriga befattningshavare, för vilka styrelsen hemställt om förtidspensionering.

Vid uppnådda 55 år erhölle hon från statens pensionsanstalt avkortad

pension. Från denna tid syntes hon av statsmedel böra erhålla fyllnadsbelopp

sålunda att hon erhölle full pension jämte dyrtidstillägg efter de

grunder, som gällde för dylika pensioner (f. n. 1,560 + 300 == 1,860 kronor).

Slutligen har Hallstyrelsen framhållit, att vid bifall till vad styrelsen sålunda

hemställt skulle återstå tillhopa (28 — 9 =) 19 befattningshavare, för

vilka anställning borde ordnas. Enligt vad styrelsen under hand erfarit syntes

högst 10 befattningshavare kunna erhålla placering i fångvården och

högst 7 befattningshavare kunna vinna anställning inom skyddshemsverksamheten

och sinnesslövården. Huru de två återstående befattningshavarna

skulle placeras vore för det dåvarande icke möjligt att bestämt angiva. Sty
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

7

reisen hyste emellertid förhoppning om att även åt dessa två befattningshavare

skulle kunna beredas anställning.

Socialstyrelsen har i utlåtande den 15 november 1938 biträtt Hallstyrelsens

förslag.

Fångvårdsstyrelsen har i ett den 30 januari 1939 avgivet utlåtande likaledes

tillstyrkt Hallstyrelsens förslag. I fråga örn de två befattningshavare, beträffande

vilka Hallstyrelsen icke föreslagit vare sig någon placering eller

pensioneringsåtgärd, har fångvårdsstyrelsen anfört, att dessa befattningshavare

enligt vad fångvårdsstyrelsen inhämtat sedan någon tid åtnjöte tjänstledighet

från sina befattningar å Hall för tjänstgöring den ene hos landsting

och den andre hos kommun. Man syntes kunna räkna med att de komme

att fortsätta härmed. Först om dessa beräkningar sloge fel syntes frågan

om deras placering, respektive pensionering böra upptagas till prövning.

Statskontoret har den 3 mars 1939 avgivit utlåtande i ärendet och därvid

anfört, bland annat, följande:

Statskontoret hade icke annat att erinra mot förslaget örn uppförande å

indragningsstat av den nuvarande direktören å Hall, Olof Fryklund, än att

lönen å indragningsstaten icke torde böra bestämmas eller någon viss lönegrad

utan i stället angivas till det belopp, varmed statsbidrag till avlöningen

åt direktören för närvarande utginge, eller 7,140 kronor. Vidare torde i enlighet

med vad som gällde för befattningshavare i statens tjänst, som åtnjöte

avlöning på indragningsstat utan tjänstgöringsskyldighet, det procentuella

dyrtidstillägget böra minskas till hälften. Yrkandet örn provisorisk avlöningsförstärkning

kunde statskontoret icke biträda, enär dylik förmån författningsenligt

ej tillkomme statliga befattningshavare i motsvarande situation.

Ämbetsverket hade icke något att erinra mot Hallstyrelsens hemställan,

att statsverket måtte övertaga den på huvudmannen belöpande andelen av

den årliga pensionsavgiften. I enlighet med vad som tillämpades, då staten

vore huvudman, torde emellertid någon särskild medelsanvisning icke för

ändamålet vara erforderlig.

Beträffande det framlagda förslaget om beredande av pensioner åt de sex

befattningshavare, vilka innefattades i det i propositionen nr 220/1938 gjorda

uttalandet i fråga om pensionering av vissa befattningshavare i samband

med statens övertagande av egendomen Hall, hade statskontoret nied hänsyn

till den i ärendet förebragta utredningen icke något att erinra mot att pension

av statsmedel bereddes dessa befattningshavare. Enligt statskontorets

mening torde i dessa fall skäligen böra tillämpas ett pensionsunderlag, motsvarande

två tredjedelar av den angivna medellönen. Med denna utgångspunkt

torde pensionerna böra i huvudsak beräknas i förhållande till det av

vederbörande innehavda antalet tjänstår, varjämte avdrag torde böra ske

med 10 procent med hänsyn till att vederbörande icke haft att erlägga pensionsavgifter

eller vidkännas pensionsavdrag. De pensionsbelopp, som härigenom

erhölles, torde emellertid i vissa fall bliva lägre än vad som kunde

anses skäligt. Man torde nämligen vara berättigad antaga att, därest egendomen

icke övertagits av staten, samtliga ifrågavarande befattningshavare

fått kvarstå å sina befattningar intill 60-årsåldern, varigenom de tre yngsta

av dem, nämligen Hallén, K. V. Karlsson och Samuelsson, skalle vid avgången

kunnat räkna med ett större antal tjänstår än vad de innehade vid

skyddshemsverksamhetens nedläggande. Vid nu angivna förhållande syntes

det statskontoret skäligt, att pensionsbeloppen för de nämnda tre befattnings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

havarna finge undergå någon jämkning uppåt. Såsom lämplig förhöjning

ville statskontoret därvid föreslå för Hallén 50 kronor, för K. V. Karlsson

100 kronor samt för Samuelsson 150 kronor.

I enlighet med vad sålunda anförts skulle för de sex befattningshavarna

pensionsbeloppen komma att utgöra: för Melin 1,284 kronor, för Larsson

1,008 kronor, för Svanström 1,236 kronor, för Hallén 600 kronor, för K. V.

Karlsson 1,488 kronor samt för Samuelsson 1,320 kronor.

De livräntor, som enligt beslut av riksförsäkringsanstalten tillkomme Larsson

och Samuelsson för skada till följd av olycksfall i arbetet, syntes icke

böra föranleda någon reducering av dem tillkommande pensioner.

I anledning av framställningen om beredande av pension åt trädgårdsmästaren

Sven Gustaf Karlsson och sjuksköterskan Ida Amalia Nilsson Elias

son bär statskontoret anfört följande:

Frågan huruvida Karlsson kunde beredas anställning i statens tjänst eller

nu borde avgå från sin innehavande befattning med Pension av statsmedel,

undandroge sig statskontorets bedömande. Statskontoret hade emellertid icke

av de lämnade upplysningarna blivit övertygat örn nödvändigheten av att

redan nu bereda Karlsson pension, då han icke uppnått högre ålder än

53 år samt syntes vara frisk och arbetsför. Därest förutsättningar för pension

likväl skulle anses vara för handen, finge statskontoret föreslå, att beloppet

av pensionen måtte bestämmas med tillämpning av de nyss angivna

beräkningsgrunderna. Enligt dessa grunder skulle Karlsson, med en antagen

genomsnittslön under de fem sista budgetåren av 3,132 kronor, komma i åtnjutande

av en pension av 1,521 kronor. Då emellertid Karlsson, därest

han kvaistått i sin befattning intill 60-årsåldern, syntes hava kunnat räkna

30 tjänstår, torde sagda belopp böra undergå viss höjning. Statskontoret

finge i sådant avseende såsom skälig pension föreslå ett belopp av 1,716

kronor.

Vad anginge sjuksköterskan Eliasson, vilken vöre delaktig i statens pensionsanstalt,

ville statskontoret erinra, att Hallanstaltens styrelse i samband

med äskandet av anslag till anstaltens verksamhet under budgetåret 1938/39

hemställt örn ett belopp av 3,100 kronor för bestridande av de retroaktivavgifter,

som vore erforderliga för höjandet av det för Eliasson nu gällande

tjänstepensionsunderlaget, 1,000 kronor, till 1,560 kronor, eller det pensionsunderlag,

som enligt anstaltens reglemente en sjuksköterska av här ifrågakommande

tjänsteställning numera kunde erhålla.

I ett över styrelsens framställning avgivet utlåtande hade socialstyrelsen

erinrat, att huvudmannen, som jämlikt 9 § i pensionsanstaltens reglemente

hade att till statens pcnsionsanstalt inbetala hela den för förhöjt pensionsunderlag

stadgade engångsavgiften, ägde enligt av pensionsanstalten fastställda

normer av befattningshavaren genom löneavdrag uttaga 10/5S av sagda engångsavgift,

vilket i förevarande fall motsvarade ett belopp av 538 kronor.

Enligt vad socialstyrelsen inhämtat, hade emellertid föreningens styrelse icke

för avsikt att begagna sig av nämnda rättighet, utan önskade åtaga sig betalningsansvaret

jämväl för de på Eliasson belöpande avgifterna. Socialstyrelsen

ansåge icke detta åtagande vara motiverat av omständigheterna. Med beaktande

av den stora förmån, som genom denna åtgärd komme Eliasson till

del, syntes det socialstyrelsen icke oskäligt, alt hon själv finge vidkännas utbetalningen

av de på henne belöpande avgifterna.

Till denna uppfattning hade Kungl. Maj:t anslutit sig i den i ämnet till

1939 års riksdag avlåtna propositionen nr 13, och hade i enlighet härmed i

propositionen icke medräknats medel för bestridande av de på Eliasson belöpande

retroaktivavgifterna i det begärda anslagsbeloppet. Vad Kungl. Maj :t sålunda

föreslagit hade den 8 februari 1939 bifallits av riksdagens båda kamrar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mai.ts proposition nr 281.

9

Enligt föreskrifterna i pensionsanstaltens reglemente inträdde för Eliasson

pensionsåldern vid 55 levnadsår. Såsom framginge av ett vid framställningen

fogat läkarutlåtande rörande Eliassons hälsotillstånd, vore emellertid hennes

fysiska och psykiska krafter så nedsatta, att hon efter avslutandet av sin

nuvarande befattning icke torde kunna söka sig ny tjänst. Under åberopande

härav hade nu anstaltens styrelse som sin mening uttalat, att Eliasson borde

beredas pension, då hennes nuvarande anställning upphörde. Styrelsen

hade i sådant avseende hemställt, att, därest det icke läte sig göra att bereda

Eljasson pension från statens pensionsanstalt redan vid avgången, Eliasson

måtte intill dess hon uppnådde 55 års ålder beredas pension på samma sätt

som de förut angivna anställningshavama, samt efter sagda tidpunkt, då hon

syntes komma att erhålla pension från statens pensionsanstalt till avkortat

belopp, tillerkännas fyllnadspension till sådant belopp, att hennes sammanlagda

pensionsförmåner uppginge till det högre pensionsunderlaget, 1,560

kronor, jämte dyrtidstillägg. Med hänsyn till vad i ärendet anförts i fråga om

Eliassons hälsotillstånd hade statskontoret intet att erinra mot att Eliasson,

därest fortsatt anställning icke skulle kunna beredas henne, vid avgången

tilldelades ett årligt understöd av statsmedel med belopp, motsvarande oavkortad

sjuksköterskepension från statens pensionsanstalt, beräknad efter ett

pensionsunderlag av 1,560 kronor. I enlighet med vad nyss anförts i fråga

om retroaktivavgifternas erläggande, syntes därvid som villkor böra gälla,

att Eliasson inbetalade den henne åvilande engångsavgiften, 538 kronor, till

statens pensionsanstalt. Vidare torde böra föreskrivas skyldighet för henne

att å ifrågavarande understöd vidkännas avdrag för den pension, som framdeles

kunde bliva henne tillerkänd från pensionsanstalten.

Vidare har fångvårdsstyrelsen i skrivelse den 10 september 1938 i samband

med avgivande av förslag till anslagsäskanden för fångvården, avsedda

att föreläggas innevarande års riksdag, gjort framställning i syfte att medel

måtte beräknas för utbetalande, efter det staten övertagit egendomen Hall,

av förut omförmälda, till ett sammanlagt belopp av 2,000 kronor för år

utgående pensioner och understöd, vilka av Hallstyrelsen för återstående

livstiden beviljats vissa förutvarande befattningshavare eller efterlevande till

befattningshavare vid Hall, ävensom av ett understöd till belopp av 1,000

kronor för år åt förre läraren vid skyddshemmet Johan Emil Holmöns änka

Maria Elisabet Holmén, född Eriksson. Styrelsen har därvid anfört, bland

annat, följande:

Till grund för beräkningen av förut nämnda belopp, 2,000 kronor, hade

legat en av 1936 års Hallutredning lämnad uppgift, enligt vilken Hallföreningen

utbetalade följande årliga pensioner och understöd till förutvarande

befattningshavare eller deras efterlevande, nämligen:

förre läraren Johan Emil Holmén, född 1856, tilläggspension

(utöver riksdagspension) .............................. kronor 1,000

förre befallningsmannen Per Viktor Carlsson, född 1851, till
läggspension

(utöver riksdagspension) .................. » 400

förre skogvaktaren Anders Nikolaus Askerin, född 1852, till
läggspension

(utöver riksdagspension) .................. » 300

Gully Fant, född 1851, änka efter förre direktören Fredrik

Fant,Understöd ...................................... » 1,200

förra kokerskan Ida Maria Pettersson, född 1874, understöd .. » 100

oller tillsammans kronor 3,000.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr lisi.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

Enligt vad sedermera blivit upplyst hade av förenämnda pensionärer Holmén

avlidit den 6 september 1937, varför summan av föreningens pensionsoch

understödsförpliktelser uppginge till 2,000 kronor för år.

I skrivelse till fångvårdsstyrelsen den 8 september 1938 hade emellertid

Hallstyrelsen beträffande tilläggspensionen till Holmén meddelat, att beloppet

även efter hans död i sin helhet utgått och alltjämt utginge till hans efterlevande

änka, Maria Elisabet Holmén, vilken vöre född 1862. Anledningen

till att denna tilläggspension alltjämt finge utgå vore dels hänsyn till Holmöns

långa tjänstetid å Hall och dels den omständigheten att den av riksdagen

beviljade pensionen upphört i och med Holmöns död och att lians

änka därefter skolat stå utan försörjningsmöjligheter. Holmén hade tjänstgjort

å Hall sammanlagt 42 år (1884—1926) och hade icke varit delaktig

i statens pensionsanstalt eller annan pensionskassa.

I ett den 23 november 1938 avgivet utlåtande har statskontoret anfört,

bland annat, följande:

Av införskaffad utredning i ärendet franninge, att Hallstyrelsen genom

beslut den 29 september 1937 medgivit, att den Holmén förut tillerkända

tilläggspensionen finge utgå till änkefru Holmén till och med den 30 juni

1938 samt att styrelsen genom beslut den 10 maj 1938 förklarat, att pension

skulle utgå till henne under räkenskapsåret 1938/39 med 1,000 kronor. Till

skillnad från de pensioner och understöd, beträffande vilka statsmakterna

påtagit sig ansvaret i samband med övertagandet av egendomen Hall, hade

ifrågavarande understöd åt änkan Holmén således icke blivit av Hallstyrelsen

henne tillförsäkrad under återstående livstid.

Statskontoret ville i anledning härav framhålla, att, därest fråga uppkommit

örn beredande av pension åt änkefru Holmén oberoende av nu föreliggande

förhållanden, ämbetsverket i betraktande av Holmens lonestallnmg

(kontant avlöning 1,800 kronor för år jämte naturaförmåner, varderade till

400 kronor för år) och den till honom tidigare av statsmedel utgående tjänstepensionen

svårligen kunnat tillstyrka högre årligt understöd at hans efter
levande

änka än 500 kronor. . , ,

Med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter ville statskontore

emellertid för sin del tillstyrka, att Kungl. Majit i proposition till riksdagen

föresloge, att staten vid övertagandet av egendomen Hall tillförsäkrade änkefru

Holmén under återstående livstiden ett ärligt understöd, vilket med anpassning

efter de understöd, som Hallföreningen tillförsäkrat ankan efter

förre direktören Fant och som staten från tidpunkten for nämnda övertagande

skulle komma att bestrida, skäligen borde bestammas till 7 (Kll kr o

nor Statskontoret förutsatte härvid, att bestämmelse meddelades darom,

att dyrtidstillägg icke skulle utgå å nu ifrågavarande understöd liksom lj

heller å de övriga pensioner och understöd, för vilkas utbetalning s a s y

diaheterna i samband med statens övertagande av egendomen Hall iklätt sig

ansvar Samtliga ifrågavarande pensioner och understöd torde bora anvisa

alt utgå från elfte huvudtitelns anslag till diverse pensioner och understöd

m. m.

n , , På sätt av den föregående redogörelsen framgår beräknas vid statens över
tagande

av egendomen Hall och upphörandet av den å egendomen hittills

bedrivna skyddshemsverksamheten en del av den därstädes anställda personalen

bliva övertalig. I enlighet med vad som forutsatts i samband med

statsmakternas beslut föregående år rörande övertagandet av egendomen s}-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

nes staten böra åtaga sig viss försörjningsskyldighet gentemot övertalig personal,

som innehaft mera fast anställning. Härutinnan har från Hallstyrelsens

sida ifrågasatts, att den nuvarande direktören Olof Fryklund skulle

uppföras å indragningsstat och att åtta befattningshavare skulle erhålla pension,

nämligen dels sex befattningshavare — jordbruksförmannen Mehn,

gårdssnickaren Larsson, chauffören Svanström, sömmerskan Hallén, förmannen

Karl Viktor Karlsson och skomakareförmannen Samuelsson —

vilka redan av Kungl. Hajd och riksdagen år 1938 förutsattes skola pensioneras

genom statens försorg, dels ock ytterligare två anställmngshavare,

nämligen trädgårdsmästaren Sven Gustaf Karlsson och sjuksköterskan

Eliasson. _

På grund av vad i ärendet förekommit vill jag icke motsatta mig, att

direktören Fryklund efter statens övertagande av ifrågavarande egendom

överföres å indragningsstat. Beträffande Fryklunds förmåner efter överförandet

å indragningsstat kan jag väsentligen ansluta mig till statskontorets

förut återgivna förslag. Utöver av statskontoret förordade bestämmelser

synes emellertid föreskrift böra meddelas om skyldighet för Fryklun

att efter Kungl. Maj:ts prövning avstå lönen å indragningsstat eller del därav,

i händelse han skulle vinna anställning i statens, riksdagens, landstings

eller kommuns tjänst. Jag förutsätter, att åtgärder komma att vidtagas for

att, såvitt möjligt, bereda Fryklund dylik anställning.

På sätt i ärendet föreslagits bör Fryklund efter överförandet å indragningsstat

bibehållas vid sin delaktighet i statens pensionsanstalt, därvid staten

bör inträda såsom huvudman.

I fråga örn övrig övertalig personal synes intet vara att erinra emot att

pension beredes de sex först omförmälda anställningshavarna Mehn, Larsson,

Svanström, Hallén, Karl Viktor Karlsson och Samuelsson. Beträffande

storleken av pensionerna åt dessa finner jag mig kunna biträda statskontorets

härutinnan framlagda förslag.

Med hänsyn till de betänkligheter, som av statskontoret anförts gentemot

Hallstyrelsens förslag om pensionering av trädgårdsmästaren Sven Gustaf

Karlsson, hava -— i anslutning till vad av Hallstyrelsen andragits till stöd

för dess förslag — i samband med ärendets beredning inom finansdepartementet

undersökts möjligheterna att bereda Karlsson sysselsättning efter

skyddshemsrörelsens nedläggande. Då härvid vunna upplysningar emellertid

bekräftat giltigheten av de skäl, som av Hallstyrelsen åberopats, vill jag

icke motsätta mig, att Karlsson berättigas att komma i åtnjutande av pension

av statsmedel. Mot det av statskontoret i händelse av bifall till forslaget

om Karlssons pensionering ifrågasatta pensionsbeloppet, 1,710 kronor, finner

jag icke anledning till erinran.

Hallutredningens förslag örn pension åt sjuksköterskan Eliasson, vilket

förslag tillstyrkts av samtliga hörda myndigheter, finner jag mig ävenledes

kunna biträda. I fråga örn storleken av pensionen åt Eliasson vill jag

— med anledning av vad statskontoret därutinnan anfört och föreslagit —

meddela, att enligt av mig inhämtade upplysningar vederbörlig retroaktiv
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

avgift för höjning av pensionsunderlaget åt Eliasson till 1,560 kronor numera

den 13 mars 1939 — blivit inbetald till statens pensionsanstalt samt

att av denna avgift Eliasson guldit den på henne belöpande andelen. I anledning

härav synes, pa sätt statskontoret förutsatt, pension böra få av Eliasson

åtnjutas med nämnda belopp. Pensionen bör i enlighet med statskontorets

förslag tillkomma Eliasson alltifrån tidpunkten för statens övertagande

av egendomen Hall samt bestämmas att utgå från elfte huvudtitelns anslag

till diverse pensioner och understöd m. m„ dock med iakttagande att

å pensionen skall verkställas avdrag för de pensionsförmåner, som framdeles

kunna bliva Eliasson tillerkända från statens pensionsanstalt.

Vad betiäffar statens övertagande av ansvaret för de pensioner och understöd,

som av Hallstyrelsen tillförsäkrats vissa förutvarande befattningshavare

vid Hall och efterlevande till dylika befattningshavare och vilka

sammanlagt uppgå till 2,000 kronor för år, synes intet vara att erinra emot

statskontorets förslag, att anslaget till diverse pensioner och understöd m. m.

tages i anspråk för gäldande av ifrågavarande belopp. På sätt av det föregående

framgår avses dyrtidstillägg icke skola utgå å nämnda belopp.

Vidkommande slutligen frågan om pension av statsmedel åt i ärendet omformälda

läraren J. E. Holmöns änka Maria Elisabet Holmén, vilken av

Hallstyrelsen medgivits rätt att efter mannens år 1937 timade frånfälle uppbära

honom av styrelsen tillerkänd pension, anser jag mig med hänsyn till

föreliggande ömmande omständigheter böra tillstyrka, att änkefru Holmén

efter statens övertagande av egendomen Hall i form av pension erhåller

bidrag av statsmedel till sitt uppehälle under återstående livstiden. Beloppet

av denna pension synes mig i enlighet med statskontorets förslag böra

bestämmas till 700 kronor för år, varå dyrtidstillägg icke må åtnjutas.

Under åberopande av vad sålunda anförts och med framhållande av att

proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas,

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tiden gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen besluta,

att direktören för skyddshemmet åkerbrukskolonien Hall

Olof Fryklund skall från och med tidpunkten för statens

övertagande av egendomen Hall uppföras å indragningsstat

under elfte huvudtiteln med åtnjutande av lön till belopp av

7,140 kronor för år, varå skall utgå dyrtidstillägg, beräknat

enligt grunder, som för närvarande gälla för befattningshavare

vid statens nyreglerade verk med avlöning å indragningsstat

utan tjänstgöringsskyldighet;

att Fryklund skall vara pliktig att efter Kungl. Maj.ts bestämmande

mottaga befattning i statens tjänst mot åtnjutande

av avlöning, som icke understiger den för befattningshavare

i statens tjänst med placering i 26 löneklassen å respektive

ort utgående avlöningen, ävensom, örn han efter

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

överflyttningen till indragningsstat erhåller anställning i

statens tjänst — däri inbegripet tjänstgöring hos riksdagen

eller dess verk — eller hos landsting eller kommun, helt eller

delvis frånträda avlöningsförmånerna å indragningsstaten;

att Fryklund må efter överförandet å indragningsstat bibehållas

vid sin delaktighet i statens pensionsanstalt, därvid

staten skall inträda såsom huvudman, varom förmäles i pensionsanstaltens

reglemente;

att följande anställningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien

Hall, nämligen jordbruksförmannen Richard

Jonas Samuel Melin, gårdssnickaren Johan Hjalmar Larsson,

chauffören och stalldrängen Karl Svanström, sömmerskan

Aina Susanna Hallén, förmannen Karl Viktor Karlsson,

skomakareförmannen Karl Ejnar Emanuel Samuelsson och

trädgårdsmästaren Sven Gustaf Karlsson, må från och med dagen

näst efter den, varunder de i samband med statens övertagande

av egendomen Hall lämna sin anställning, under återstående

livstiden från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära årliga pensioner med följande belopp,

nämligen Melin 1,284 kronor, Larsson 1,008 kronor, Svanström

1,236 kronor, Aina Susanna Hallén 600 kronor, Karl

Viktor Karlsson 1,448 kronor, Samuelsson 1,320 kronor och

Sven Gustaf Karlsson 1,716 kronor;

att sjuksköterskan vid omförmälda skyddshem Ida Amalia

Nilsson Eliasson må från och med dagen näst efter den, varunder

hon i samband med statens övertagande av egendomen

Hall lämnar sin anställning, under återstående livstiden från

anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära

en årlig pension av 1,560 kronor, med skyldighet för henne

att å pensionen vidkännas avdrag för den pension, som framdeles

kan bliva henne tillerkänd från statens pensionsanstalt;

att pensioner och understöd till belopp av sammanlagt

2,000 kronor för år, som av föreningen till minne av Konung

Oscar I och Drottning Josephina för återstående livstiden tillförsäkrats

vissa förutvarande befattningshavare eller efterlevande

till befattningshavare vid skyddshemmet åkerbrukskolonien

Hall, må från och med tidpunkten för statens övertagande

av egendomen Hall till vederbörande utgå från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m., skolande

dyrtidstillägg icke utbetalas å ifrågavarande pensioner och

understöd;

samt att förre läraren vid förenämnda skyddshem Johan

Emil Holmöns änka Maria Elisabet Holmén, född Eriksson,

må från och med tidpunkten för statens övertagande av egendomen

Hall under sin återstående livstid, så länge hon förblir

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 2S1.

3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 281.

änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 700 kronor, varå dyrtidstillägg

icke skall utgå.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri statsrådets

övriga ledamöter instämma, bifaller Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten samt förordnar, att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

G. MacDowall-Pihlström.

397527. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:398 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 a1 i texten
  2. BU 1939:56 Bankoutskottets utlåtande Nr 56 s. 1 i texten