Med förslag till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig
1939-05-05 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:287, Med förslag till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig
Dokumentets text
Kungl. Majlis proposition nr 287.
1
Nr 287.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med
vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk
försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,
och lag med vissa bestämmelser örn inländsk
försäkringsrörelse vid krig; given Stockholms slott den
5 maj 1939.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid
fogade förslag till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser om
utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse, och
lag med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1939.
1 sami.
Nr 287.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
Förslag
till
Lag
med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser om utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket driver försäkringsrörelse.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig, vari riket befinner sig, äger Konungen, när riksdagen ej är samlad,
förordna, att vad i 2—5 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning. Varder
ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från
riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.
Befinner sig riket i krig och är riksdagen samlad, äger Konungen med riksdagens
samtycke meddela förordnande som i första stycket sägs.
2 §•
Kan med hänsyn till kriget befaras, att utländsk försäkringsanstalt, som
jämlikt lagen örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket driver sådan rörelse och med vars hemland riket befinner
sig i krig, icke kommer att under kriget infria härstädes ingångna förbindelser
till försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under
kriget fortsätta verksamheten här i riket.
3 §.
Har på sätt i 2 § sägs förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt att
fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring,
för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration
inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla
vad i 231—233 §§ och 234 § 1—4 mom. lagen örn försäkringsrörelse finnes
stadgat. I fall som här avses må överlåtelse av livförsäkringarna ske,
förutom till inländskt försäkringsbolag, jämväl till utländsk anstalt, som
äger tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i riket.
Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i
första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag,
varom i 16 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket förmäles, varefter återstoden skall, där ej Ko
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
3
nungen annorlunda föreskriver, efter krigets slut överlämnas till den anstalt,
vars försäkringar varit föremål för administration.
4 §•
Har utländsk försäkringsanstalt, med vars hemland riket befinner sig i
krig, i annat fall än i 3 § avses upphört att driva livförsäkringsrörelse här
i riket, äger Konungen, under förutsättning som i 2 § sägs, besluta, att
administration på sätt i 3 § förmärs skall inträda. Konungen äger ock med
avseende å sådan anstalt besluta, att i denna lag föreskrivet administrationsförfarande
helt eller delvis skall tillämpas jämväl vid administration,
som inträtt på grund av bestämmelserna i lagen örn utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.
5 §•
Kan icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse komma till stånd,
skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administrationen fortsättas
till krigets slut eller tills dessförinnan samtliga livförsäkringar upphört.
Vid krigets slut skall, så vitt ej Konungen annorlunda bestämmer, försäkringsinspektionen
till den utländska försäkringsanstalten avgiva redovisning
för administrationen samt, om då finnas löpande livförsäkringar, erbjuda
anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet
hörande livförsäkringar. Sådant övertagande må ej ske,
med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 4 eller
8 § lagen örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Har ej anstalten inom
två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, vare frågan
förfallen och skall, där ej i den ordning, som i 235 § lagen om försäkringsrörelse
sägs, nytt bolag kan komma till stånd eller samtliga försäkringstagare
överenskomma om administrationens fortsättande, fördelning av administrationsboets
tillgångar äga ram. För fördelning av boets tillgångar skall verkställas
beräkning av det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår; och skall
vid fördelning av tillgångarna varje försäkringstagares fordran anses motsvara
hans andel i fonden.
Fortsättes administrationen, ankomme på försäkringsinspektionen, huruvida
ytterligare åtgärder böra vidtagas för livförsäkringarnas överlåtande eller,
där administrationen fortsättes enligt stadgandet i andra stycket tredje
punkten, för bildande av nytt bolag.
6 §•
Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring
för livsfall.
Vad i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om annan personförsäkring, som meddelas för
livstid eller för längre tid än tio år.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
7 §•
Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag kriget skall
anses hava slutat.
8 §.
Har under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, på sätt i 2 § sägs
förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt, som driver livförsäkringsrörelse
här i riket, att fortsätta verksamheten eller har under sådan tid beslut
meddelats jämlikt 4 §, skola, så vitt ej Konungen annorlunda förordnar,
bestämmelserna i denna lag jämväl efter utgången av nämnda tid äga giltighet
i fråga om administrationen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
5
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig, vari riket befinner sig, äger Konungen, när riksdagen ej är samlad,
förordna, att vad i 2—6 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning. Varder
ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från
riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.
Befinner sig riket i krig och är riksdagen samlad, äger Konungen med
riksdagens samtycke meddela förordnande som i första stycket sägs.
2 §•
Försäkringsinspektionen äger beträffande brand- och transportförsäkring
medgiva inländskt försäkringsbolag, med undantag av bolag som avses i
265 § c) lagen om försäkringsrörelse, att under iakttagande av de villkor, inspektionen
finner skäligt föreskriva, utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet
på samma risk för högre belopp än som jämlikt bolagsordningen kunnat
ske. Har sådant medgivande lämnats, skall den påföljd, som eljest enligt
62, 113, 163, 208 och 228 §§ lagen om försäkringsrörelse är stadgad för överträdelse
av bolagsordningen, inträda, där villkor, som försäkringsinspektionen
sålunda må hava föreskrivit, åsidosättes.
3 §•
Inländskt försäkringsbolag, med undantag av bolag som avses i 262 § eller
265 § c) lagen om försäkringsrörelse, må, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen
om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av egendom
eller till viss del av riket, meddela återförsäkring å brandförsäkring av egendom
av annat slag eller å annan ort inom riket än sålunda föreskrivits.
4 §■
Inländskt ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder av stadgandet i
118 § lagen örn försäkringsrörelse, vid meddelande åt annat bolag av återförsäkring
å brandförsäkring fritaga det bolag från att med egna tillgång
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
ar ansvara för det förra bolagets förbindelser. Dock må ej återförsäkringar,
som meddelats under sådant villkor, överstiga en tiondel av brandförsäkringarnas
sammanlagda belopp.
Återförsäkring, som i denna paragraf avses, må ej medföra rätt till andel
i uppkommen vinst.
5 §•
Försäkringsinspektionen äger medgiva inländskt försäkringsbolag, som
driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel till bestridande
av återköp av eller förskott å livförsäkring, för vilken avsättning lill försäkringsfonden
ägt rum, av de enligt lagen om försäkringsrörelse till försäkringstagarnas
säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma vad som
för ändamålet erfordras, i den mån det av försäkringsinspektionen prövas
kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet.
6 §•
Kan med hänsyn till kriget befaras, att utländsk försäkringsanstalt, med
vars hemland riket befinner sig i krig, icke kommer att under kriget fullfölja
avtal, varigenom det meddelat återförsäkring åt svenska försäkringsbolag,
äger Konungen förbjuda svenska försäkringsbolag att under kriget
fullfölja avtal, varigenom de meddelat återförsäkring åt försäkringsanstalter,
som tillhöra nämnda land, ävensom att sluta nya sådana avtal med
dem.
7 §•
Försäkring, som under tid då förordnande enligt 1 § är gällande meddelats
med tillämpning av 2, 3 eller 4 §, vare giltig utan hinder därav, att
nämnda tid gått till ända. Det ankommer på försäkringsinspektionen att
avgöra, i vad mån enligt 5 § lämnat medgivande må gälla jämväl efter
sagda tid.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
7
Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 31 mars 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för justitiedepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet
Möller, fråga om lagstiftning angående försäkringsrörelse vid krig.
Föredraganden anför:
»Sedan statens krigsberedskapskommission i sitt år 1918 avgivna betänkande,
del III, angående försäkringsväsendet vid krig föreslagit vissa anordningar
med avseende såväl å de inländska som de utländska försäkringsanstalterna
här i riket, har på tillskyndan av försäkringsinspektionen och rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap ett flertal av dessa eller motsvarande
anordningar genom ändring i redan befintliga lagar och genom ny
lagstiftning bragts i tillämpning.
Sålunda har genom lagen den 2 mars 1934 (nr 37) angående ändring i
vissa delar av lagen den 24 juli 1903 (nr 94 s. 61) örn utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket med avseende å de utländska
livförsäkringsanstalterna bestämmelser införts, åsyftande att — genom
anstalternas deposition härstädes av tillgångar, i stort sett motsvarande
försäkringsfonden för försäkringar här i riket, och genom ett särskilt statligt
administrationsförfarande, som kan inträda i händelse vederbörande
anstalt upphör med sin svenska rörelse — bereda ett bättre skydd åt försäkringstagarna
hos dessa anstalter än det, som dessförinnan gällt. Berörda
bestämmelser äro uppenbarligen av väsentlig betydelse redan under fredstid
men tjäna sitt sålunda angivna syfte även i händelse av krig.
Vidare har genom proposition den 3 november 1938, nr 10, för innevarande
års riksdag framlagts förslag till lag örn statlig krigsförsäkring m. m.
och lag angående ändring av 35 § lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete. Nämnda förslag avse i första hand att öppna
en möjlighet för staten att vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda
utomordentliga förhållanden i egen regi meddela sjö- och annan transportförsäkring
mot krigsrisk samt återförsäkring av transportförsäkring såväl
mot krigsrisk som mot annan risk. Förslagen ifråga innehålla därjämte vissa
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
andra bestämmelser, som på enahanda sätt äro avsedda att tillämpas allenast
under angivna utomordentliga förhållanden. Sålunda stadgas för dylikt
fall, att riksförsäkringsanstalten ävensom de enskilda bolag, som driva försäkringsrörelse
enligt nyss omförmälda lag örn försäkring för olycksfall i
arbete, skola vara berättigade att, såframt Konungen därom förordnar, för
olycksfall, som till följd av krigsåtgärd drabbar å fartyg eller annat transportmedel
tjänstgörande person, meddela försäkring bland annat till högre
ersättningsbelopp samt med ersättningar av annan art än eljest. Vidare må
enligt en annan bestämmelse i förslaget staten meddela återför säkring av
försäkringar, som meddelats av riksförsäkringsanstalten eller förberörda enskilda
bolag.
Slutligen kan i detta sammanhang nämnas lagen den 11 juni 1937 (nr
348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer, ehuru
bestämmelserna i denna lag ej äga tillämpning i fråga om skada, som kan
uppkomma därav, att Sverige råkat i krig.
Nu förevarande lagstiftning avser vissa, likaledes i huvudsak av krigsberedskapskommissionen
på sin tid föreslagna bestämmelser, ägnade i händelse
av krig att i görligaste mån bevara den inhemska försäkringsrörelsens
funktionsduglighet och att reglera förhållandena med avseende å de utländska
försäkringsanstalter, som driva verksamhet här i riket.
Bestämmelserna i fråga hava utformats i två inom rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap utarbetade och till Kungl. Majit överlämnade
förslag till lag med vissa bestämmelser vid krig om utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser
om inländsk försäkringsrörelse vid krig.
De anordningar, som föreslås, skola enligt 1 § i vartdera av lagförslagen
äga tillämpning allenast när vid krig, vari riket befinner sig, Konungen därom
särskilt förordnat. Sådant förordnande må under tid, då riksdagen är
samlad, meddelas allenast med riksdagens samtycke och må gälla för viss
tid eller tills vidare. Under tid, då riksdagen icke är samlad, äger Konungen
meddela förordnande för tiden till dess 30 dagar förflutit från det riksdagen
åter sammanträtt.
Vad till en början beträffar förslaget till lag med vissa bestämmelser vid
krig örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,
meddelas i 2 § den huvudbestämmelsen att, om det med hänsyn till kriget
kan befaras, att sådan utländsk anstalt, med vars hemland riket befinner
sig i krig, icke skall komma att under kriget infria härstädes ingångna
förbindelser till försäkringstagare, Konungen skall äga förbjuda anstalten att
under kriget fortsätta verksamheten här i riket.
Det är härvid att märka, att enligt 10 § förenämnda lag den 24 juli 1903
om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket
det skall ankomma på försäkringsinspektionen eller beträffande trafikförsäkring
på Konungen att, om avvikelse från lagen sker eller örn förändring
inträder i de förhållanden, som voro bestämmande för meddelande av till
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
9
stånd att här i riket driva försäkringsrörelse och vilka framgå av 4 § punkt
1)—9) nämnda lag, återkalla det meddelade tillståndet. Förevarande bestämmelse
i 2 § lagförslaget innebär således en utvidgning vid krig av den
redan nu förefintliga möjligheten att förhindra en utländsk anstalts verksamhet
här i riket.
I nämnda lag om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket stadgas vidare efter de förut omförmälda den 2 mars 1934
genomförda ändringarna att, där återkallande av tillstånd att här i riket
driva livförsäkringsrörelse skett, en särskild administration skall inträda
för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt, därvid med avseende
å administrationen skall i tillämpliga delar gälla vad i 231—233 §§, 234 §
1—4 mom. samt 235 § lagen örn försäkringsrörelse finnes stadgat. Den tanke,
som ligger till grund för berörda i lagen om försäkringsrörelse utformade
administrationsförfarande, vilket enligt sistnämnda lag skall träda i tillämpning,
om livförsäkringsbolag trätt i likvidation eller kommit i konkurstillstånd,
är att, såvitt livförsäkringstagarna angår, realisation i vanlig ordning
skall om möjligt undvikas. Även örn i det speciella fallet livförsäkringstagarna
kunna utbekomma envar den på hans försäkring belöpande andelen av
försäkringsfonden, är deras intresse dock ingalunda tillräckligt tillgodosett
härmed. Det är nämligen alltid ovisst, örn varje försäkringstagare, som det
önskar, kan, mot inbetalning av vad han sålunda utbekommit, hos annat bolag
erhålla en försäkring svarande mot den han tidigare betingat sig. Därför
har möjlighet till bibehållande av livförsäkringsavtalen vid såväl rättslig giltighet
som faktisk nytta för de försäkrade ansetts böra beredas. För detta
ändamål skola enligt nämnda bestämmelser (231-—235 §§) i lagen örn försäkringsrörelse
livförsäkringstagarna till en början tvingas att hålla tillsammans
såsom intressenter i en särskild samfällighet, det s. k. administrationsboet,
vilket övertager hela livförsäkringsstocken med samtliga de tillgångar,
till vilka livförsäkringstagarna äga företrädesrätt, samt bolagets alla
rättigheter och skyldigheter på grund av livförsäkringsavtalen och avtal om
återförsäkring av livförsäkringar. Denna samfällighet skall emellertid icke
äga bestånd längre än som är nödvändigt. I första hand skola sålunda åtgärder
vidtagas för överflyttning å annat bolag av hela livförsäkringsstocken
med därtill hörande tillgångar. Kan sådan överflyttning ej komma till stånd,
skola vissa andra åtgärder vidtagas.
I 3 § förevarande lagförslag örn de utländska anstalterna stadgas nu även
för det fall, att, på sätt i 2 § sägs, förbud meddelats för dylik försäkringsanstalt
att under kriget fortsätta verksamheten här i riket, att en administration
av angivna slag skall inträda, om anstaltens verksamhet i Sverige
omfattar livförsäkring. Härvid skall enligt 3 § 1 mom. i tillämpliga delar
gälla vad i 231—233 §§ och 234 § 1—4 mom. (men icke 235 §) lagen örn
försäkringsrörelse finnes stadgat, dock med vissa angivna och av omständigheterna
särskilt påkallade förändringar. Bestämmelserna i 3 § 1 mom.
komma, örn Konungen enligt 2 § förbjudit försäkringsanstalten att under
kriget fortsätta verksamheten här i riket, att i huvudsak innebära föl
-
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 287-
jamie. Försäkringsinspektionen skall ofördröjligen för livförsäkringstagarnas
räkning omhändertaga samtliga de värdehandlingar, i vilka livförsäkringstagarna
enligt vederbörande bestämmelse njuta panträtt. Härmed
övergå på administrationsboet alla anstaltens rättigheter och skyldigheter
på grund av livförsäkringsavtalen ävensom, där livförsäkringar återförsäkrats,
anstaltens rättigheter och skyldigheter gentemot återförsäkrare i land,
varmed riket icke befinner sig i krig. För det belopp, varmed värdehandlingarna
finnas i värde understiga livförsäkringsfonden, ökad med en tjugonde!
av samma fond, har administrationsboet fordringsrätt hos anstalten.
Under administrationstiden må ej återköp av livförsäkringar äga rum eller
förskott mot säkerhet i livförsäkringshrev lämnas. Ej heller få nya livförsäkringar
meddelas. Ä livförsäkringsbelopp, som förfallit till betalning, innan
förbud meddelats för anstalten att här i riket fortsätta livförsäkringsrörelse,
skall utbetalas så mycket, som skolat gäldas, därest dylikt förbud
icke meddelats. Däremot utbetalas, innan administrationen avslutats, å livförsäkringsbelopp,
som förfaller till betalning under administrationstiden,
allenast så mycket, som försäkringsinspektionen finner kunna utgå utan förnärmande
av övriga livförsäkringstagares rätt. Befinnes det sedermera,
att för mycket utbetalats, skall återbäring ej äga rum. Så snart administration
inträtt, skall försäkringsinspektionen företaga en noggrann värdering av
de värdehandlingar, som omhändertagits, samt verkställa beräkning av det
belopp, vartill livförsäkringsfonden uppgår å första dagen i månaden näst
efter den, då förbudet meddelats för anstalten. Sedan sistnämnda åtgärder
vidtagits och försäkringsinspektionen med ledning därav verkställt utredning
angående administrationsboets ställning, skall inspektionen inleda underhandlingar
med de inländska försäkringsbolag eller ock utländska anstalter
med livförsäkringsrörelse bär i riket, som må befinnas villiga att övertaga
samtliga till administrationsboet hörande försäkringar. Finner försäkringsinspektionen,
att anbud, som i följd av underhandlingarna inkommit,
bör antagas, skall inspektionen ofördröjligen upprätta redogörelse för
den verkställda utredningen angående administrationsboets ställning och
för de i anbudet föreslagna villkoren för försäkringarnas övertagande, med
särskilt angivande av den nedsättning i försäkringsbeloppen, vilken må hava
betingats, varjämte i redogörelsen skola anföras de skäl, som föranleda inspektionen
att förorda anbudet. Försäkringsinspektionen skall till envar av
de försäkringstagare, vilkas adress är känd, med posten översända ett exemplar
av sagda redogörelse. Därjämte skall huvudsakliga innehållet av
redogörelsen kungöras i allmänna tidningarna. Har före utgången av en
av försäkringsinspektionen bestämd samt i redogörelsen och kungörelsen
utsatt tid, minst 14 dagar efter det kungörelsen infördes i allmänna tidningarna,
icke någon invändning från försäkringstagare inkommit till inspektionen,
eller uppgå de försäkringstagare, som förklarat sig icke godkänna
förslaget, ej till minst en femtedel av hela antalet, skall anbudet
anses vara antaget av försäkringstagarna. Administrationen skall i sådant
Kungl. Majlis proposition nr 287.
11
fall avslutas genom överlämnande till det bolag, som övertager försäkringarna,
av administrationsboets tillgångar och handlingar.
Enligt 3 § 2 mom. i lagförslaget om de utländska anstalterna skall, där vid
försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, ur detta i första hand gäldas
kostnaden för administrationen m. m., varefter återstoden, där ej Konungen
annorlunda förordnar, efter krigets slut skall överlämnas till den
anstalt, vars försäkringar varit föremål för administration. Så när som på
det förhållandet, att Konungen sålunda tillerkänts rätt att göra avvikelse
från sistnämnda stadgande, överensstämma dessa regler i allt väsentligt
med motsvarande bestämmelser i lagen örn utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket.
I 3 § 3 mom. föreslås att, örn utländsk försäkringsanstalt utan att förbud
meddelats för anstalten att fortsätta verksamheten, upphört att driva
livförsäkringsrörelse här i riket, Konungen ändock, örn det med hänsyn till
kriget kan befaras, att anstalten icke skall komma att under kriget infria
härstädes ingångna förbindelser till försäkringstagare, skall äga besluta, att
administration, på sätt förut nämnts, skall inträda. Bestämmelsen i fråga
innebär sålunda en motsvarighet vid krig till det under fredstid gällande
stadgandet, att administration under vissa förhållanden skall kunna beslutas,
även om anstalten, utan att tillståndet återkallats, redan upphört med
sin livförsäkringsrörelse här i riket.
För den händelse vid rådande administration en överflyttning av livförsäkringsstocken
å annat bolag icke kunnat komma till stånd, skall enligt
235 § lagen örn försäkringsrörelse och enligt lagen örn utländsk försäkringsanstalts
rätt att driva försäkringsrörelse här i riket försök göras att få försäkringstagarna
att bilda ett ömsesidigt bolag för försäkringarnas övertagande
och rörelsens fortsättande. Kan ej heller detta ske, skall, utom för
visst fall, fördelning av administrationsboets tillgångar äga rum. Nämnda
bestämmelser hava icke upptagits i förevarande lagförslag om de utländska
anstalterna. I stället skall, enligt 4 § lagförslaget, härutinnan gälla att, örn
överlåtelse icke kommer till stånd, administrationen skall, där ej Konungen
annorlunda bestämmer, fortsättas till krigets slut eller tills dessförinnan
samtliga livförsäkringar upphört. Vid krigets slut skall, likaledes för så vitt
ej Konungen annorlunda förordnar, försäkringsinspektionen avgiva redovisning
för administrationen samt erbjuda anstalten att återtaga rörelsen och
därvid övertaga livförsäkringarna. Har ej anstalten inom två månader från
erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt eventuell brist i vederbörande depositioner,
skall frågan om återtagandet vara förfallen och i stället — om nytt
bolag, jämlikt 235 § lagen örn försäkringsrörelse, ej kan komma till och
om icke samtliga försäkringstagarna önska en förlängning av administrationen
-— en fördelning av administrationsboets tillgångar äga rum.
I 5 § lagförslaget örn de utländska anstalterna äro upptagna föreskrifter,
likalydande med dem i 2 § lagen örn försäkringsrörelse. I 6 § lagförslaget
stadgas, att förslagets bestämmelser skola lända till efterrättelse, ändock
att de strida mot vad lag eller författning eljest innehåller. Enligt 7 §
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
bestämmer Konungen den dag då med avseende å lagförslagets bestämmelser
kriget skall anses hava slutat. Slutligen stadgas i 8 § lagförslaget att, om under
tid, då bestämmelserna enligt därom givet förordnande skola äga tilllämpning,
beslut örn administration meddelats, bestämmelserna i fråga skola
äga giltighet jämväl efter utgången av berörda tid i fråga örn anstaltens rörelse.
I förslaget till lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse
vid krig hava ett antal sins emellan ganska olikartade föreskrifter sammanförts.
Till upplysning om behovet och innebörden av dessa torde jag få
hänvisa till vad krigsberedskapskommissionen i sitt förenämnda betänkande
härutinnan, bland annat, anfört:
Om vid ett krigsutbrott någon större del av i utlandet tagna återförsäkringar
sättes ur funktion och samtidigt ett flertal av de här verkande utländska
anstalterna tvingas att avbryta förbindelsen med hemlandet och
därigenom praktiskt taget sin självständiga verksamhet, torde utsikterna att
få samtliga inhemska risker täckta vara mörka. De åtgärder, som få vidtagas,
bliva i första hand att söka överföra de avbrutna reassuranserna på
neutrala eller med Sverige förbundna stater, varjämte de inländska bolagen
få stå ökad risk. Den största olägenheten i detta hänseende är landets relativa
litenhet och de därigenom hopade stora riskerna på de inländska bolagen.
Den avgjort största delen av utlandsreassuransen faller på brandförsäkringsaktiebolagen.
Utan tvivel kunna avsevärda svårigheter uppstå vid
krigsutbrottet, men enligt uttalande från bolagens sida hyser man gott hopp,
att saken skall småningom ordnas. Emellertid gäller enligt lagen örn försäkringsrörelse,
att bolagsordning för försäkringsanstalt skall innehålla bestämmelse
örn det högsta belopp, varför bolaget må utan återförsäkring
ikläda sig ansvarighet på samma risk. Då detta belopp ifråga örn brandförsäkring
sättes lika för alla olika slag av risker och därför endast undantagsvis
medför någon reell begränsning, torde denna bolagsordningens maximalbestämmelse
under normala förhållanden i det närmaste vara utan all
praktisk betydelse. Däremot skulle bestämmelsen, i den situation som ett
krig kan medföra, klavbinda brandförsäkringsrörelsen på ett sätt, som kunde
göra det hart när omöjligt för bolagen att fylla den försäkringssökande
allmänhetens berättigade krav. Det bör nämligen ihågkommas, att överträdelse
av dylik föreskrift skall av försäkringsinspektionen beivras och kan
föranleda skyldighet för bolaget att träda i likvidation, varjämte viss skadeståndsplikt
för dem, som medverkat till överträdelsen, är fastställd i lagen.
I den mån genom kriget återförsäkringen i utlandet försvåras, kan faktiskt
berörda bestämmelse i bolagsordningen komma att överträdas. Folden
skull måste man ordna det så, att nämnda omständighet ej utgör hinder
tor bolagens fortsatta verksamhet. För de ömsesidiga brandförsäkringsbolagen
blir återförsäkringen betydligt mera svårlöst än för aktiebolagen.
Reassuransmarknaden för de förra är avsevärt mera begränsad. Här finnes
ju alltid möjligheten att täcka förlusten genom uttaxering hos delägarna,
men detta sätt bör under en kris tillgripas endast i sista hand. För att avhjälpa
dessa svårigheter skulle det ligga närmast till hands att bilda ett
inhemskt återförsäkringsinstitut för de ömsesidiga brandbolagen, men enligt
sakkunnigas uttalanden är olikheten mellan de särskilda bolagen för
stor och deras verksamhetsområden för vilt skilda, för att ett gemensamt
institut skulle kunna tillfredsställa reassuransbehovet. Från aktiebolagens
Kungl. Maj.ts proposition nr 2S7.
13
sida torde man vid en svårare kris kunna vänta en viss hjälp åt de ömsesidiga
bolagen, men det ligger i sakens natur, att de förra ej på förhand vilja
lämna någon garanti för att vid behov stödja de bolag, som för närvarande
arbeta som deras konkurrenter, varför man ej nu torde kunna planera
något på en sådan grundval. Då man givetvis endast i sista hand
vill använda ett eventuellt erbjudande från statens sida att träda in såsom
återförsäkrare, återstår alltså för de ömsesidiga bolagen endast att söka
ordna saken på egen hand. Av konkurrenshänsyn äro ej heller i detta avseende
direkta förberedelser under fredstid ändamålsenliga. Emellertid
måste genomförandet vid krig möjliggöras, och därvid står samma utväg
öppen, som nyss angivits i fråga om brandförsäkringsaktiebolagen, nämligen
att förebygga legala påföljder av ett överskridande av maximalbestämmelsen
i respektive bolagsordningar. Vidare måste emellertid, för att de ömsesidiga
bolagens reassurans inbördes skall bliva möjlig, andra bestämmelser
frångås, som pläga finnas intagna i bolagsordningen för dessa bolag men
ej för aktiebolagen, nämligen angående begränsning av bolagens verksamhet
till visst slag av egendom (exempelvis allenast fast egendom) eller viss
del av riket. Bolag borde sålunda erhålla rätt att meddela återförsäkring
även åt bolag, i vars verksamhet försäkring av annan slags egendom ingår
eller som har sin verksamhet utom dess distrikt. Genom dylikt förfaringssätt,
tillämpat i större utsträckning, skulle en riskfördelning över hela landet
bolagen emellan bliva möjlig. Även inom bolagens distrikt, där reassurans i
och för sig är tillåten, stöter den emellertid på svårigheter, enär bolag, som
tager återförsäkring, enligt hittills gällande lag måste ingå som delägare i
det återförsäkrande bolaget och med egna tillgångar blir delaktig i uttaxeringsrisken.
Jämväl härutinnan tarvas följaktligen ändrade bestämmelser.
De anspråk, som under ett krig komma att ställas på livförsäkringsbolagens
kredit, äro dels utbetalningar av förfallna försäkringsbelopp, dels återköp
av och förskott å livförsäkringar. Då man genom att tillägga försäkringen
ett belåningsvärde givit den försäkrade möjlighet att vid behov därå
erhålla kontanta medel, kunde det tänkas rubba förtroendet för bolagen, om
denna möjlighet ej skulle kunna användas efter ett krigsutbrott. För att
fylla dessa krav kommer bolagens betalningsförmåga troligen att få vidkännas
en stark påfrestning, helst som man ej med visshet kan påräkna,
att utländska återförsäkrare skola fullgöra sina förbindelser. Emellertid
måste bolagens värdehandlingar göras tillgängliga för belåning, vilket ej för
närvarande är fallet, enär de till övervägande del äro fastlåsta såsom pant
för försäkringsfonden. Redan enligt nu gällande lag (217 §) kan visserligen
försäkringsbolag efter prövning av försäkringsinspektionen utbekomma
av bolaget deponerade värdehandlingar för anskaffande av medel till utbetalning
av förfallet försäkringsbelopp; men under krig torde denna rätt
behöva utvidgas därhän, att den kan tillfredsställa också ovannämnda stegrade
kreditanspråk. För ändamålet erfordras följaktligen bemyndigande
för försäkringsinspektionen att medgiva bolag rätt att utbekomma värdehandlingar
för att bestrida återköp av eller förskott å försäkring, för vilken
avsättning till försäkringsfonden ägt rum, i den mån det prövas kunna ske
utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet.
I anslutning till vad krigsberedskapskommissionen sålunda yttrat stadgas
nu i lagförslaget om den inländska försäkringsrörelsen dels i 2 §, att försäkringsinspektionen
skall äga medgiva inländskt brand- eller transportförsäkringsbolag
att under iakttagande av de villkor, inspektionen linner skä
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
ligt föreskriva, utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet på samma risk
för högre belopp än som jämlikt bolagsordningen kunnat ske, dels ock i 3 §,
att inländskt försäkringsbolag må, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen
örn begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av egendom
eller till viss del av riket, meddela återförsäkring å brandförsäkring av egendom
av annat slag eller å annan ort än sålunda föreskrivits. Förstnämnda
bestämmelse avser alltså, i överensstämmelse med vad krigsberedskapskommissionen
i annat sammanhang förordat, jämväl transportförsäkringsbolagen.
I 4 § inrymmes, i enlighet med krigsberedskapskommissionens förslag härutinnan,
rättighet för de inländska ömsesidiga försäkringsbolagen att, utan
hinder av stadgandet i 118 § lagen om försäkringsrörelse, vid meddelande åt
annat försäkringsbolag av återförsäkring å brandförsäkring fritaga det bolag
från att med egna tillgångar ansvara för det förra bolagets förbindelser.
Dock må ej återförsäkringar, som meddelats under sådant villkor, överstiga
en tiondel av brandförsäkringarnas sammanlagda belopp, varjämte det förteskrives,
att för dylik återförsäkring andel i uppkommen vinst ej får medgivas.
Det må erinras, att enligt nämnda 118 § lagen om försäkringsrörelse
delägarna i de ömsesidiga skadeförsäkringsbolagen hava att personligen med
obegränsad eller till visst belopp begränsad ansvarighet svara för sitt bolags
förbindelser. Detta skall således enligt förevarande paragraf i lagförslaget
vid krigstid icke behöva gälla för brandförsäkringsbolag, som i egenskap av
återförsäkringstagare blir delägare i annat brandförsäkringsbolag. Bestämmelsen
i fråga har en motsvarighet i lagen örn försäkringsrörelse, där i 120 §
stadgas att, om i ömsesidigt livförsäkringsbolag delägarna stå i personlig
ansvarighet för bolagets förbindelser, det må kunna bestämmas, att bolaget
äger vid meddelande åt annat bolag av återförsäkring å livförsäkring fritaga
det bolag från sådan ansvarighet. Sistnämnda bestämmelse saknar
emellertid aktualitet, då något livförsäkringsbolag med personlig ansvarighet
för sina delägare för närvarande icke existerar här i landet.
Enligt lagförslagets 5 § skall, likaledes på sätt krigsberedskapskommissionen
antytt, försäkringsinspektionen vara berättigad att på framställning
medgiva inländskt livförsäkringsbolag att för anskaffande av medel till bestridande
av återköp av eller förskott å livförsäkring, för vilken avsättning
till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen örn försäkringsrörelse till
försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma erforderligt
belopp, i den mån sådant av försäkringsinspektionen prövas kunna
ske utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet. Såsom här förut av
krigsberedskapskommissionens anförande framgår gäller enligt 217 § lagen
örn försäkringsrörelse redan under fredstid motsvarande bestämmelse för anskaffande
av medel till utbetalning av förfallet försäkringsbelopp.
I 6 § lagförslaget är upptagen en bestämmelse, vilken icke härrör från
krigsberedskapskommissionen, åsyftande att såvitt möjligt motverka de allvarliga
konsekvenser för det svenska försäkringsväsendet, som skulle uppkomma,
om de utländska återförsäkringsgivarna vid krig i större utsträck
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
15
ning underläte att fullfölja sina avtal. I sådant hänseende stadgas i förevarande
paragraf att, om det med hänsyn till kriget kan befaras, att utländska
försäkringsanstalter, med vilkas hemland riket befinner sig i krig, icke skola
komma att under kriget fullfölja avtal, varigenom de övertagit återförsäkring
från svenska försäkringsbolag, Konungen skall äga förbjuda svenska
försäkringsbolag att under kriget fullfölja avtal, varigenom de övertagit återförsäkring
från försäkringsanstalter, som tillhöra samma land, ävensom att
sluta nya sådana avtal med dem.
Slutligen föreslås under 7 §, att försäkring, som meddelats med tillämpning
av 2, 3 eller 4 §, eller således med anlitande av de högre maximalerna
etc., skall vara giltig utan hinder därav, att tid, då förordnande enligt 1 §
är gällande, sedermera gått till ända. I vad mån pantsatta värdehandlingar
även efter nämnda tid skola kunna utbekommas för det i 5 § angivna ändamålet,
skall ankomma på försäkringsinspektionen att avgöra.
Försäkringsinspektionen har avgivit infordrat utlåtande över lagförslagen
samt därvid anfört, att desamma i väsentliga delar tillkommit under samarbete
med inspektionen och icke föranledde någon erinran från dennas
sida.
Genom de ändringar i lagen den 24 juli 1903 om utländsk försäkringsan-£>epa;femen<»- stalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket, som vidtogos år 1934, till- cMenförsäkrades
de svenska livförsäkringstagarna hos utländska anstalter en i
avsevärd grad ökad trygghet. Från att dylika anstalter tidigare allenast
varit pliktiga att, innan rörelsen här i landet började drivas, nedsätta vissa
fast bestämda belopp, blevo de genom lagändringen i fråga tvingade att
härstädes — utöver dessa fasta belopp — deponera tillgångar, i stort sett
motsvarande försäkringsfonden för livförsäkringar här i riket. Härigenom
kom således depositionens storlek att variera med omfånget av anstaltens
här bedrivna livförsäkringsrörelse. Tryggheten för försäkringstagarna ökades
ytterligare genom att försäkringstagarna till säkerhet för fullgörandet
av anstaltens på försäkringsavtalen grundade förbindelser tillerkändes panträtt
i den sålunda stadgade depositionen såsom i handfången pant, varjämte
ett statligt administrationsförfarande med avseende å depositionen föreskrevs
för vissa fall, då rörelsen här i riket upphörde.
Nämnda bestämmelser, vilka nära ansluta sig till de redan dessförinnan
befintliga motsvarande bestämmelserna för svenska livförsäkringsbolag, lända
uppenbarligen försäkringstagarna till nytta såväl under fredsförhållanden
som vid krig. För sistnämnda eventualitet torde de emellertid i visst
avseende vara otillräckliga. Härvidlag är nämligen att märka, att bestämmelserna
i fråga, såsom de utformats, endast medgiva befogenhet för vederbörande
myndighet att under vissa särskilt angivna förutsättningar, såsom
örn avvikelse skulle ske från lagen eller förändring inträda i de förhållanden,
som voro bestämmande för meddelande av tillstånd att här i riket driva
försäkringsrörelse, återkalla detta tillstånd, varvid, om tillståndet avsett
livförsäkring, berörda administration skall inträda. I händelse av krig till
-
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 287.
kommer emellertid den omständigheten, att de utländska försäkringsanstalter,
vilkas hemland befinner sig i fiendeställning gentemot Sverige, med slör
sannolikhet i större eller mindre utsträckning icke komma att fullgöra sina
skyldigheter mot svenska undersåtar. Till skydd för försäkringstagarna
synes det därför erforderligt, att en utvidgning under krigstid av myndigheternas
nyssnämnda befogenhet kommer till stånd. Sålunda torde böra
gälla, att utländska försäkringsanstalters verksamhet här i landet vid krig
skall kunna förhindras — förutom under de i fredstid gällande förutsättningarna
— även om det med hänsyn till kriget kan befaras, att vederbörande
anstalt icke skall komma att infria härstädes ingångna förbindelser
till försäkringstagare.
Jag anser det välbetänkt, att bestämmelse av dylikt innehåll, på sätt rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap föreslagit, redan nu meddelas
och att i samband härmed vissa av krigsförhållandena motiverade jämkningar
vidtagas i de för de utländska livförsäkringsanstalterna eljest gällande
administrationsreglerna.
Beträffande dessa jämkningar och övriga détaljer i rikskommissionens
förslag till lag med vissa bestämmelser vid krig om utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket driver försäkringsrörelse, är jag, liksom i huvudfrågan,
ense med kommissionen. Sålunda finner jag det naturligt, att det
för ifrågavarande speciella förhållanden bör ankomma på Konungen i stället
för på försäkringsinspektionen att förbjuda anstaltens rörelse. Likaså
synes det vara riktigt att, om under administrationen någon överlåtelse
av livförsäkringsstocken icke kommer till stånd, administrationen kan fortsättas
till krigets slut eller tills dessförinnan samtliga livförsäkringar upphört.
Först vid krigets slut och sedan vederbörande anstalt, trots erbju
dande örn rörelsens återtagande, försummat att göra detta eller att fylla
förefintlig brist, bör sålunda den åtgärd vidtagas, som eljest förekommer i
administrationsförfarandet, då ett ömsesidigt bolag med livförsäkringstagarna
såsom intressenter icke kunnat bildas, nämligen att fördela administrationsboets
tillgångar.
I 3 § 3 mom. av rikskommissionens lagförslag örn de utländska anstalterna
är upptagen en bestämmelse, enligt vilken Konungen i fråga om utländsk
anstalt, som, utan att förbud enligt 2 § meddelats, upphört att driva livförsäkringsrörelse
här i riket, skall äga besluta om administration enligt
lagförslagets regler. Ifrågavarande bestämmelse synes lämpligen böra upptagas
under en särskild paragraf, som alltså bör betecknas 4 §. Till klargörande
av att bestämmelsen endast bör avse sådan anstalt, med vars hemland
riket befinner sig i krig, har jag låtit vidtaga en mindre justering av
de ordalag, som kommit till användning i kommissionens förslag. Det är
att märka, att rörelsens upphörande antingen kan hava skett fullt frivilligt
eller ock kan hava varit beroende därpå, att tillståndet till rörelsens bedrivande
redan under fredstid eller eljest med stöd av 1903 års lag om utländsk
försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här i riket av försäkringsinspektionen
återkallats. Vid frivilligt upphörande behöver administra
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
17
tion ej med nödvändighet hava inträtt, men om ett återkallande skett, har
därmed också administrationen automatiskt inträtt. För närvarande gälla
beträffande denna administration reglerna i 1903 års lag. Som det emellertid
synes lämpligare, att administrationen, örn riket befinner sig i krig med anstaltens
hemland, där så kan ske bedrives enligt de i förevarande lagförslag
meddelade reglerna, torde i paragrafen jämväl böra införas en bestämmelse,
enligt vilken Konungen för sådant fall skall kunna meddela beslut av denna
innebörd.
4 och 5 §§ i rikskommissionens förslag böra vid bifall till vad i det föregående
föreslagits betecknas 5 och 6 §§.
Det under 6 § av rikskommissionens förslag upptagna stadgandet, att
förslagets bestämmelser skola lända till efterrättelse ändock att de strida
mot vad lag eller författning eljest innehåller, torde såsom onödigt kunna
utgå.
Beträffande slutligen 8 § i rikskommissionens förslag föranledes däri viss
jämkning av det föreslagna tilläggsstadgandet under 4 §. Vidare synes det
lämpligt att i förevarande paragraf inrymmes dispensrätt för Konungen.
Vad angår rikskommissionens förslag till lag med vissa bestämmelser örn
inländsk försäkringsrörelse vid krig torde krigsberedskapskommissionens bär
förut återgivna uttalanden i det år 1918 avgivna betänkandet om försäkringsväsendet
vid krig alltjämt äga giltighet. Jag ansluter mig till vad rikskommissionen
på denna grund föreslagit. Enär Sveriges återförsäkringsförbindelser
med utlandet i händelse av krig givetvis komma att störas, avser förslaget
i främsta rummet såväl att åvägabringa en minskning av återförsäkringsbehovet
i och för sig som också att öka möjligheterna för återförsäkring inom
riket. I fråga om bestämmelsen i 6 § lagförslaget, enligt vilken Konungen
skall äga förbjuda svenska försäkringsbolag att fullfölja avtal, varigenom
de övertagit återförsäkring från utländska försäkringsanstalter, och att sluta
nya sådana avtal med dem, må understrykas, att bestämmelsen är avsedd
att komma till användning allenast såsom en motåtgärd vid befarade avtalsbrott
från ett annat lands sida.»
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över två i enlighet med
vad sålunda anförts överarbetade förslag till lag med vissa vid krig tillämpliga
bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,
och lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse
vid krig, av den lydelse bilagor vid detta protokoll utvisa, måtte för det
i § 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall.
Ur protokollet:
Nils Sehlberg.
Biliana till riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 287.
2
18
Kungl. Majlis proposition nr 287.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försalc
ringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig, vari riket befinner sig, äger Konungen, när riksdagen ej är samlad,
förordna, att vad i 2—5 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning. Varder
ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från
riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.
Befinner sig riket i krig och är riksdagen samlad, äger Konungen med riksdagens
samtycke meddela förordnande som i första stycket sägs.
2 §.
Kan med hänsyn till kriget befaras, att utländsk försäkringsanstalt, som
här i riket driver försäkringsrörelse och med vars hemland riket befinner sig
i krig, icke kommer att under kriget infria härstädes ingångna förbindelser
till försäkringstagare, äger Konungen förbjuda anstalten att under kriget
fortsätta verksamheten här i riket.
3 §•
Har på sätt i 2 § sägs förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt att
fortsätta verksamheten här i riket, skall, där verksamheten omfattar livförsäkring,
för tillvaratagande av livförsäkringstagarnas rätt en särskild administration
inträda. Med avseende å denna skall i tillämpliga delar gälla
vad i 231—233 §§ och 234 § 1—4 mom. lagen om försäkringsrörelse finnes
stadgat, därvid vad i 231 § 3 mom. sägs om återförsäkring skall avse
allenast rättigheter och skyldigheter gentemot återförsäkrare i Sverige eller
i land, varmed riket icke befinner sig i krig. Meddelandet av förbudet skal!
motsvara livförsäkringsbolags trädande i likvidation eller beslut om avträdande
av dess egendom till konkurs. I fall som här avses må överlåtelse
av livförsäkringarna ske, förutom till inländskt försäkringsbolag, jämväl till
utländsk anstalt, som erhållit tillstånd att driva livförsäkringsrörelse här i
riket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
19
Där vid försäkringarnas överlåtande uppstått överskott, skall ur detta i
första hand gäldas kostnaden för administrationen och oguldet sådant bidrag,
varom i 16 § lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket förmäles, varefter återstoden skall, där ej Konungen annorlunda
föreskriver, efter krigets slut överlämnas till den anstalt, vars försäkringar
varit föremål för administration.
4 §•
Har utländsk försäkringsanstalt, med vars hemland riket befinner sig i
krig, i annat fall än i 3 § avses upphört att driva livförsäkringsrörelse här
i riket, äger Konungen, under förutsättning som i 2 § sägs, besluta, att
administration på sätt i 3 § förmäles skall inträda; och skall därvid vad i
3 § stadgas om meddelande av förbud för anstalten att fortsätta livförsäkringsrörelse
här i riket i stället avse meddelande av beslut örn administration.
Konungen äger ock med avseende å sådan anstalt besluta, att i
denna lag föreskrivet administrationsförfarande helt eller delvis skall tilliämpas
jämväl vid administration, som inträtt på grund av bestämmelserna
i lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse här
i riket.
5 §■
Kan icke i den ordning, som avses i 3 §, överlåtelse komma till stånd,
skall, där ej Konungen annorlunda bestämmer, administrationen fortsättas
till krigets slut eller tills dessförinnan samtliga livförsäkringar upphört.
Vid krigets slut skall, för så vitt ej Konungen annorlunda bestämmer, försäkringsinspektionen
till den utländska försäkringsanstalten avgiva redovisning
för administrationen samt, om då finnas löpande livförsäkringar, erbjuda
anstalten att återtaga rörelsen och därvid övertaga samtliga till administrationsboet
hörande livförsäkringar. Sådant övertagande må ej ske,
med mindre vid övertagandet förefintlig brist i belopp, som jämlikt 4 eller
8 § lagen örn utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket skall vara nedsatt, blivit av anstalten fylld. Har ej anstalten inom
två månader från erbjudandet återtagit rörelsen och fyllt bristen, vare frågan
förfallen och skall, där ej i den ordning, som i 235 § lagen om försäkringsrörelse
sägs, nytt bolag kan komma till stånd eller samtliga försäkringstagare
överenskomma om administrationens fortsättande, fördelning av administrationsboets
tillgångar äga rum. För fördelning av boets tillgångar skall verkställas
beräkning av det belopp, vartill försäkringsfonden uppgår; och skall
vid fördelning av tillgångarna varje försäkringstagares fordran anses motsvara
hans andel i fonden.
Fortsättes administrationen, ankomme på försäkringsinspektionen, huruvida
ytterligare åtgärder böra vidtagas för livförsäkringarnas överlåtande eller,
där administrationen fortsättes enligt stadgandet i andra stycket tredje
punkten, för bildande av nytt bolag.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
6 §•
Med livförsäkring förstås i denna lag jämväl livränteförsäkring och kapitalförsäkring
för livsfall.
Vad i denna lag särskilt stadgas angående livförsäkring skall äga motsvarande
tillämpning i fråga örn annan personförsäkring, som meddelas för
livstid eller för längre tid än tio år.
7 §■
Konungen bestämmer den dag, då med avseende å denna lag kriget skall
anses hava slutat.
8 §•
Har under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, på sätt i 2 § sägs
förbud meddelats utländsk försäkringsanstalt att fortsätta verksamheten här
i riket eller har under sådan tid beslut meddelats jämlikt 4 §, skola, för så
vitt ej Konungen annorlunda förordnar, bestämmelserna i denna lag jämväl
efter utgången av nämnda tid äga giltighet i fråga om administrationen.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
21
Bilaga.
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Vid krig, vari riket befinner sig, äger Konungen, när riksdagen ej är samlad,
förordna, att vad i 2—6 §§ denna lag stadgas skall äga tillämpning. Varder
ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från
riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra
att lända till efterrättelse.
Befinner sig riket i krig och är riksdagen samlad, äger Konungen med
riksdagens samtycke meddela förordnande som i första stycket sägs.
2 §.
Försäkringsinspektionen äger beträffande brand- och transportförsäkring
medgiva inländskt försäkringsbolag att under iakttagande av de villkor, inspektionen
finner skäligt föreskriva, utan återförsäkring ikläda sig ansvarighet
på samma risk för högre belopp än som jämlikt bolagsordningen kunnat
ske. Har sådant medgivande lämnats, skall den påföljd, som eljest enligt
62, 113, 163, 208 och 228 §§ lagen örn försäkringsrörelse är stadgad för
överträdelse av bolagsordningen, inträda, där villkor, som försäkringsinspektionen
sålunda må hava föreskrivit, åsidosättes.
3 §•
Inländskt försäkringsbolag må, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen
om begränsning av bolagets verksamhet till visst slag av egendom eller till
viss del av riket, meddela återförsäkring å brandförsäkring av egendom
av annat slag eller å annan ort än sålunda föreskrivits.
4 §•
Inländskt ömsesidigt försäkringsbolag må, utan hinder av stadgandet i
118 § lagen örn försäkringsrörelse, vid meddelande ål annat bolag av återförsäkring
å brandförsäkring fritaga det bolag från att med egna tillgångar
ansvara för det förra bolagets förbindelser. Dock må ej återförsäkringar,
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
som meddelats under sådant villkor, överstiga en tiondel av brandförsäkringarnas
sammanlagda belopp.
För återförsäkring, som i denna paragraf avses, må ej medgivas andel i
uppkommen vinst.
5 §.
Försäkringsinspektionen äger på framställning medgiva inländskt försäkringsbolag,
som driver livförsäkringsrörelse, att för anskaffande av medel
till bestridande av återköp av eller förskott å livförsäkring, för vilken avsättning
till försäkringsfonden ägt rum, av de enligt lagen örn försäkringsrörelse
till försäkringstagarnas säkerhet pantsatta värdehandlingarna utbekomma
erforderligt belopp, i den mån sådant av försäkringsinspektionen prövas
kunna ske utan förfång för försäkringstagarnas säkerhet.
6 §■
Kan med hänsyn till kriget befaras, att utländsk försäkringsanstalt, med
vars hemland riket befinner sig i krig, icke kommer att under kriget fullfölja
avtal, varigenom det övertagit återförsäkring från svenska försäkringsbolag,
äger Konungen förbjuda svenska försäkringsbolag att under kriget
fullfölja avtal, varigenom de övertagit återförsäkring från försäkringsanstalter,
som tillhöra nämnda land, ävensom att sluta nya sådana avtal med dem.
7 §•
Försäkring, som under tid då förordnande enligt 1 § är gällande meddelats
med tillämpning av 2, 3 eller 4 §, vare giltig utan hinder därav, att
nämnda tid gått till ända. Det ankommer på försäkringsinspektionen att
avgöra, i vad män enligt 5 § lämnat medgivande må gälla jämväl efter sagda
tid.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift från trycket utkommit i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj:ts proposition nr 287.
23
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 maj
1939.
Närvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 17 april 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll
över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
i statsrådet den 31 mars 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets
utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till
1) lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket driver försäkringsrörelse; samt
2) lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse vid krig.
Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av hovrättsassessorn S. Hammarskiöld.
Lagrådet fann förslagen föranleda följande erinringar.
Förslaget till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser om
utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver
försäkringsrörelse.
2 §•
I fråga örn utländsk försäkringsanstalt, vars rörelse i vårt land allenast
avser återförsäkring, äger lagen den 24 juli 1903, jämlikt särskild föreskrift
i 21 §, icke tillämpning. Det lärer icke heller vara avsett att förbud, varom
förmäles i 2 § av detta förslag, skall komma till användning å sådan anstalt.
Denna begränsning synes böra komma till uttryck jämväl i lagtexten, t. ex.
därigenom att bestämmelsen angives skola gälla utländsk försäkringsanstalt,
som jämlikt lagen den 24 juli 1903 här i riket driver försäkringsrörelse.
3 §■
Från den i 231 § 3 mom. lagen om försäkringsrörelse uttalade grundsatsen
att, när särskild administration för livförsäkringsrörelse inträtt, bolagets rättigheter
och skyldigheter på grund av tagna återförsäkringar övergå å admi
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 287-
nistrationsboet göres i 3 § av förslaget, i fråga om administration för utländsk
försäkringsanstalt som där avses, undantag för återförsäkringar,
tagna hos anstalt i ett land med vilket Sverige befinner sig i krig. För detta
undantag synas bärande skäl näppeligen kunna åberopas. I den mån återförsäkrare,
som med undantaget avses, kan fullgöra sina förpliktelser, är det
tydligen till fördel för försäkringstagarna att behörighet att kräva fullgörande
tillkommer administrationsboet. Å andra sidan torde ett övertagande
av skyldigheten att erlägga det vederlag återförsäkraren betingat sig icke
vara ägnat att ådraga ett administrationsbo en förpliktelse som i nämnvärd
grad kan medföra förlust. Boet synes nämligen utan risk kunna underlåta
att erlägga betalning till återförsäkraren, örn det är klart att motprestationen
icke kommer att fullgöras. Lagrådet hemställer därför, att undantagsbestämmelsen
utgår.
Att meddelande av förbud för utländsk försäkringsanstalt att fortsätta
verksamheten här i riket skall, vid tillämpning av bestämmelserna i 231—
234 §§ lagen om försäkringsrörelse, motsvara livförsäkringsbolags trädande
i likvidation eller beslut örn avträdande av dess egendom till konkurs, synes
vara så självklart, att den härom upptagna bestämmelsen kan utgå. Sker
detta, bör en liknande ändring vidtagas i 4 §.
Förslaget till lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse
vid krig.
2 §•
Första punkten i paragrafen omfattar enligt ordalagen varje inländskt
försäkringsbolag. Då i andra punkten hänvisas till »den påföljd, som eljest
enligt 62, 113, 163, 208 och 228 §§ lagen om försäkringsrörelse är stadgad
för överträdelse av bolagsordningen», tyder detta emellertid närmast på att
sådana bolag, som jämlikt 265 § c) samma lag äro undantagna från lagens
tillämplighetsområde, jämväl skola falla utom ramen för den här föreslagna
bestämmelsen. Ett förtydligande av förslaget i denna del synes önskvärt.
Förtydligandet bör lämpligen gå i den riktningen att för nämnda slag av bolag
—- ömsesidiga försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden,
vilkas verksamhetsområden äro mindre än ett härad eller, där de omfatta
delar av flera härad, mindre än tio socknar — göres uttryckligt undantag
i paragrafen. Dessa små bolags verksamhet är icke underkastad annan
reglering än den som givits i kungörelserna den 4 december 1903 och den
21 december 1917 med bestämmelser om skyldighet för vissa försäkringsanstalter
att angående sin verksamhet göra anmälan och lämna uppgifter. Rörande
grunderna för verksamheten finnes icke annan föreskrift än att stadgar
skola upprättas och insändas till Konungens befallningshavande.
3 §•
Ehuru enligt ordalagen vad här föreslås skall gälla alla inländska försäkringsbolag,
kommer likväl regeln, rätt tolkad och tillämpad, att få en jämförelsevis
begränsad omfattning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 287-
25
Till en början är det klart att här måste avses endast sådana bolag som
äga meddela brandförsäkring eller återförsäkring å brandförsäkring. Andra
försäkringsbolag kunna icke utan ändring av bolagsordningen driva sådan
verksamhet.
Den medgivna rätten att i form av återförsäkring övertaga ansvar för brandskadad
egendom å annan ort än som bestämts i bolagsordningen får — bortsett
från Stockholms stads brandförsäkringskontor som enligt 263 § lagen om
försäkringsrörelse intager en särställning — huvudsakligen betydelse för sådana
ömsesidiga bolag, vilkas verksamhetsområde sträcker sig utöver ett
län men icke omfattar hela riket. Att märka är nämligen att de i 262 § omförmälda
lag avsedda s. k. länsbolagen — även om det hinder för återförsäkring
å egendom utom länet som är uppställt i den av Konungens befallningshavande
stadfästa bolagsordningen blir undanröjt genom den här föreslagna
regeln — likväl icke få meddela sådan återförsäkring utan att hava
jämlikt 117 § samma lag sökt Konungens stadfästelse å bolagsordningen och
därigenom blivit helt underkastade bestämmelserna i lagen örn försäkringsrörelse.
Vid sådant förhållande kan det ifrågasättas huruvida icke de i paragrafen
angivna rättigheterna borde uttryckligen förbehållas endast försäkringsbolag,
vars verksamhet enligt bolagsordningen omfattar större område
än ett län eller som avses i 263 § lagen om försäkringsrörelse.
Då det icke bör vara tillåtet att med stöd av 3 § i förslaget meddela återförsäkring
i fråga örn egendom å ort utom riket, hemställes om sådan jämkning
av lagtexten som erfordras för vinnande av detta resultat.
Ur protokollet:
Wilhelm von Schwerin.
liihaiu) till riksdagens protokoll 1939.
/ sami.
Nr 287.
26
Kungl. Maj.ts proposition nr 287•
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5
maj 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,
Eriksson.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen
för justitiedepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet,
statsrådet Möller, lagrådets den 3 maj 1939 avgivna utlåtande över de till
lagrådet den 31 mars 1939 remitterade förslagen till lag med vissa vid krig
tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket
driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser örn inländsk försäkringsrörelse
vid krig.
Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:
»Vad först angår förslaget till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser
örn utländsk försäkringsanstalt, som här i riket driver försäkringsrörelse,
synes det mig vara riktigt, att, såsom lagrådet föreslagit, 2 § gives
en sådan jämkad avfattning, att bestämmelsen i fråga ej kommer att avse
utländska försäkringsanstalter, vilkas rörelse i Sverige allenast avser återförsäkring.
Likaså biträder jag lagrådets förslag, att den i 3 § med avseende
å återförsäkringar, som tecknats hos anstalt i ett land, med vilket
Sverige befinner sig i krig, meddelade särskilda undantagsbestämmelsen
skall utgå. Den i samma paragraf givna bestämmelsen, att meddelande av
förbud för utländsk försäkringsanstalt att fortsätta verksamheten här i riket
skall motsvara ett svenskt livförsäkringsbolags trädande i likvidation eller
beslut om avträdande av dess egendom till konkurs, har sin direkta
motsvarighet i lagen om utländsk försäkringsanstalts rätt att driva försäkringsrörelse
här i riket. Jag delar emellertid lagrådets uppfattning om att
bestämmelsen är självklar och att den därför, liksom motsvarande bestämmelse
i 4 §, kan utgå.
Även de erinringar, vilka lagrådet framställt i fråga om förslaget till lag
med vissa bestämmelser om inländsk försäkringsrörelse vid krig, synas
böra beaktas. Sålunda bör i 2 § ett uttryckligt undantag göras för de i
265 § c) lagen om försäkringsrörelse avsedda bolagen eller således ömsesidiga
försäkringsbolag för försäkring av egendom å landsbygden, vilkas verksamhetsområden
äro mindre än ett härad eller, där de omfatta delar av
Kungl. Majlis proposition nr 287.
27
flera härad, mindre än tio socknar. Vidare bör 3 § avfattas på ett sådant
sätt, att den kommer att avse allenast bolag, vilkas verksamhet enligt bolagsordningen
omfattar större område än ett län, ävensom Stockholms stads
brandförsäkringskontor. Slutligen bör den enligt sistnämnda paragraf medgivna
rättigheten att, utan hinder av föreskrift i bolagsordningen om begränsning
av bolagets verksamhet till viss del av riket, meddela återförsäkring
å brandförsäkring av egendom å annan ort än sålunda föreskrivits
inskränkas till att avse allenast ort inom riket.
Utöver de ändringar i de remitterade lagförslagen, vartill lagrådets av mig,
enligt vad här sagts, biträdda förslag givit anledning, hava på en del punkter
i lagtexten jämkningar av redaktionell art företagits.»
Föredraganden hemställer — under framhållande av att proposition i
ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen syntes kunna avlåtas utan hinder
av att den för propositioners avlåtande i allmänhet stadgade tid gått till
ända — att förenämnda i enlighet med det anförda överarbetade förslag till
lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt,
som här i riket driver försäkringsrörelse, och lag med vissa bestämmelser
örn inländsk försäkringsrörelse vid krig måtte, jämlikt § 87 regeringsformen,
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet :
Nils Sehlberg.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (3)
3 kopplingar.
- Rskr. 1939:396 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa vid krig tilllämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsansta a1 i texten
- 1LU 1939:48 Första lagutskottets memorial Nr 48 s. 1 i texten
- 1LU 1939:43 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med vissa vid krig tillämpliga bestämmelser örn utländsk försäkringsanstalt, som här i r s. 1 i texten