Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden (valutalag)

1939-03-10 · 93 sidor, varav 92 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 92 av 93 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:290, Med förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden (valutalag)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

1

Nr 290.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

(valutalag); given Stockholms slott den 5 maj 1939.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel

m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

(valutalag).

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 290.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Förslag

till

Lag

om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden (valutalag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden åge Konungen, när riksdagen ej

är samlad, i den mån så prövas oundgängligen nödigt för uppnående av det

mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret, förordna på sätt nedan närmare stadgas; dock

må förordnande, som nu sagts, ej meddelas, med mindre Konungen låtit

riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall inom trettio dagar sammanträda.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom

trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången

av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, fall vara för handen, som i

första stycket sägs, äge Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande,

som där avses.

2 §•

I förordnande, som Konungen jämlikt 1 § meddelar, må föreskrivas:

1) att allenast riksbanken och bankaktiebolag, som riksbanken därtill

bemyndigar (valutabank), må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt,

med växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som

innefatta rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och

utländska fodringar), ävensom med aktier, obligationer och likartade värdepapper,

vilka äro utfärdade av någon, som är bosatt i utlandet (utländska

värdepapper);

2) att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper

må, mot vederlag som bestämmes i svenskt mynt, förvärvas och

föryttras allenast i den omfattning och på de villkor Konungen eller, efter

Konungens bemyndigande, riksbanken bestämmer;

3) att dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till

inlösen mot kontant ersättning i svenskt mynt;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

3

4) att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper

icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras

till utlandet eller överlåtas å den, som är bosatt i utlandet;

5) att dylika tillgångar icke utan särskilt tillstånd må införas till riket;

6) att över värdepapper, som införes till riket eller som här förvaras för

den, som är bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning

av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån än Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestämmer; och

7) att i annat hänseende än under 2)—6) sägs ej må över utländska betalningsmedel,

utländska fordringar och utländska värdepapper utan särskilt

tillstånd förfogas annorledes än genom föryttring till riksbanken eller till

valutabank.

Genom förordnande, som här avses, må ej inskränkning ske i riksbanken

tillkommande befogenheter.

3 §•

Utan hinder av förordnande, varom i 2 § sägs, åge riksbanken meddela

bankaktiebolag eller annan tillstånd att på de villkor riksbanken bestämmer

driva den rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden,

som riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående

med medel för reseändamål.

4 §•

Förordnar Konungen, att utländska betalningsmedel, utländska fordringar

eller utländska värdepapper skola erbjudas riksbanken eller valutabank till

inlösen, skall, där enighet ej kan vinnas om det värde i utländskt mynt, efter

vilket ersättningen skall beräknas, värdet bestämmas av en nämnd av tre

personer. Av dessa utses en, som tillika skall vara ordförande, av Konungen,

en av riksbanken och en av handelskamrarna i riket.

Vid inlösen skall omräkning till svenskt mynt ske efter den av riksbanken

vid tidpunkten för beslutet om inlösen tillämpade köpkursen.

Avdrag må vid inlösen göras för särskilda med inlösningen förbundna utlägg

ävensom för diskonto enligt av riksbanken angivna grunder.

5 §.

Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande, som Konungen jämlikt 2 §

meddelat, så finnes behövligt, åge Konungen stadga skyldighet att förete

handelsböcker jämte därtill hörande handlingar. Konungen må jämväl i

övrigt meddela erforderliga föreskrifter för förordnandets genomförande

så ock till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka

vinnandet av det med förordnandet avsedda ändamålet.

6 §.

Konungen åge uppdraga åt riksbanken att giva närmare föreskrifter rörande

tillämpningen av meddelat förordnande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Konungen må ock uppdraga åt riksbanken att pröva och avgöra ansökningar

om tillstånd, vartill förordnandet giver anledning, samt att i övrigt

handlägga de ärenden, som föranledas av förordnandet, och vare riksbanken

skyldig ställa sig till efterrättelse av Konungen därutinnan meddelade

särskilda föreskrifter.

7 §•

Den, som på grund av sin befattning med i denna lag avsett ärende erhållit

del av enskildas förhållanden, må ej, i vidare mån än ärendets beskaffenhet

kräver, yppa vad för honom sålunda blivit känt.

8 §•

Har Konungen meddelat förordnande, som i 2 § under 1) sägs, åge riksbanken,

utan hinder av vad i 14 och 16 §§ i lagen den 30 juni 1934 för

Sveriges riksbank är stadgat, köpa och sälja utländska betalningsmedel, utländska

fordringar och utländska värdepapper ävensom förmedla köp och

försäljning av dylika tillgångar i den omfattning, som föranledes av förordnandet.

9 §•

För överträdelse av föreskrift, som meddelas med stöd av denna lag, må

stadgas straff, högst straffarbete i två år. Tillika må bestämmelse meddelas

om förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar eller värdepapper,

som brottet avser, eller av vederlag därför, så ock om utgivande av däremot

svarande värde.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare till

och med den 31 mars 1940. Förordnande, som meddelats jämlikt denna

lag, skall ej gälla längre än lagen äger giltighet. I 7 § meddelad föreskrift om

tystnadsplikt och med stöd av 9 § meddelad bestämmelse rörande överträdelse

av samma föreskrift skola gälla även därefter. I fråga om överträdelse,

som skett under tiden för lagens giltighet, skall jämväl annan med stöd

av 9 § meddelad bestämmelse tillämpas efter nämnda tid.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Rcgenten i statsrådet å

Stockholms slott den 10 mars 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler, efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter, ett inom finansdepartementet

upprättat förslag till lag örn förfogande över utländska betalningsmedel

m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden (valutalag)

samt anför därvid:

1932 års departementsförslag. Tanken att genom en fullmaktslagstiftning

bereda Kungl. Maj:t möjligheter att i penningpolitiskt syfte ingripa reglerande

på valutamarknaden är för vårt lands vidkommande icke ny. Våren

1932 utarbetades sålunda inom finansdepartementet ett författningsförslag

av denna innebörd, vilket sedermera utan föregående remiss till vederbörande

myndigheter och organisationer underställdes lagrådet för yttrande.

Utdrag av statsrådsprotokollet i ärendet samt av lagrådets protokoll vid behandlingen

av det remitterade förslaget torde få såsom bilagor fogas vid

detta protokoll (bil. A och B)}

Enligt ifrågavarande lagförslag skulle Kungl. Maj:t under utomordentliga,

av svår penningkris föranledda förhållanden, i den mån så prövades nödigt

för stödjande av rikets penningväsen och ändamålsenligt tillgodoseende av

näringslivets behov av betalningsmedel, äga förordna örn en vittgående reglering

av valutahandeln. Innan sådant förordnande meddelades skulle Kungl.

Maj:t ha hört fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret. Lagen var

avsedd att träda i kraft omedelbart efter utfärdandet och att gälla tillsvidare

till och med den 31 mars 1933.

Enligt yttrande den 25 april 1932 över det genom Kungl. Maj:ts beslut den

31 mars samma år remitterade förslaget fann sig lagrådet, särskilt i betraktande

av det ovissa ekonomiska läget, icke kunna avstyrka, att en lag i huvudsaklig

överensstämmelse med förslaget kom till stånd, därvid lagrådet

dock uttalade den förhoppningen, att det genom anlitande av andra medel

skulle visa sig möjligt undvika att lagen sattes i tillämpning.

1 Bilagorna A—K vid detta protokoll hava fogats såsom bilagor till propositionen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 290.

Departements

chefen.

1939 års sakkunnigförslag. Arbetet på en förstärkning av rikets ekonomiska

krigsberedskap har ånyo aktualiserat frågan om en valutapolitisk beredskapslagstiftning.

Då en sådan lagstiftning ansetts erforderlig för att möjliggöra

ett effektivt bekämpande av vissa av de risker, för vilka det svenska

folkhushållet i händelse av krig skulle utsättas, har 1932 års författningsförslag

inom finansdepartementet underkastats en överarbetning i syfte att

anpassa fullmaktslagen efter de delvis förändrade förutsättningar från vilka

frågan nu upptagits till bedömande. Överarbetningen har verkställts av häradshövdingen

F. Rudewall, såsom sakkunnig inom departementet, i samarbete

med professorn vid Lunds universitet E. Lindahl.

Det reviderade författningsutkastet, i det följande betecknat såsom sakkunnigförslaget,

har genom remiss underställts bank- och fondinspektionen,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap och styrelsen för svenska bankföreningen.

Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund och Stockholms

handelskammare ha inkommit med en gemensam skrivelse i ärendet. Jämväl

Sveriges redareförening har yttrat sig i anledning av förslaget.

Det remitterade lagförslaget jämte en promemoria angående behovet av

valutapolitisk krigsberedskap, innefattande en principmotivering till den nu

ifrågasatta lagstiftningen, torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende

(bil. C och D); en specialmotivering, som vid remissen bilades lagförslaget

kan i detta sammanhang uteslutas, eftersom den i väsentliga delar överensstämmer

med den kommentar till det äldre författningsförslaget som framlades

i nyssnämnda utdrag av statsrådsprotokollet den 31 mars 1932.

Två förslag till tillämpningsförordningar, avsedda att belysa, hur en valutareglering

under olika förutsättningar skulle få tänkas utformad, örn Kungl

Maj:t skulle finna nödvändigt att fullt utnyttja i fullmaktslagen givna befogenheter,

överlämnades i sammanhang med remissen till de hörda myndigheterna

för kännedom. De ha sedermera inom finansdepartementet undergått

en överarbetning, vid vilken departementet rådfört sig med sakkunniga

på det valuta- och banktekniska området. Trots att förslagen äro av intresse

endast såsom exempel på valutaregleringens författningsmässiga utformning

under speciella förutsättningar, torde även de lämpligen böra bringas

till riksdagens kännedom (bil. E).

Då frågans natur gör det vanskligt att på ett fullt rättvisande sätt referera

de i ärendet inkomna yttrandena, anhåller jag att få hänvisa till dessa yttranden

sådana de föreligga. Jag hemställer därför, att de såsom bilagor

måtte få fogas vid protokollet (bil. F—K).

Såsom med styrka framhållits i de yttranden som avgivits över sakkunnigförslaget,

bör en reglering av valutahandeln icke ifrågakomma i andra

fall, än då de olägenheter, som en sådan reglering även vid en försiktig tilllämpning

måste medföra, framstå såsom ett mindre ont än de verkningar,

som utvecklingen på valutamarknaden skulle erhålla, örn regleringen icke

genomfördes. Till grund för bedömandet av föreliggande lagstiftningsfråga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290-

7

bör därför läggas en diskussion av den sannolika valutautvecklingen i olika

krislägen, betydelsen av denna utveckling för det svenska folkhushållet samt

möjligheterna att utan tillgripande av en reglering behärska valutasituationen,

i den mån den utvecklas i för landet ogynnsam riktning.

Valutautvecklingen i olika krislägen.

Att man, för den händelse Sverige skulle indragas i krig, har att räkna

med risk för en omfattande kapitalutströmning, trots att den allmänna

politiska situationen då otvivelaktigt skulle starkt begränsa möjligheterna till

en överföring av tillgångar till utlandet, får anses ställt utom diskussion. Riksbankens

stora innehav av främmande valutor skulle i ett dylikt läge icke utgöra

tillräckligt skydd mot en sådan utveckling. Dessa tillgodohavanden

motsvaras i mycket betydande utsträckning av kortfristiga skulder till banker

och enskilda, vilket betyder, att de snabbt kunna undandragas riksbankens

disposition. Därtill kommer, att kapitalrörelserna i ett krigsläge knappast

i högre grad påverkas av riksbankens tekniska möjligheter att någon

tid framåt försvara valutan. En kapitalutströmning vid krig kan väntas inträda

med sådan snabbhet, att den kan förebyggas endast genom omedelbara

motåtgärder.

Om Sverige skulle omedelbart hotas av krig, har man sannolikt

att räkna med i allt väsentligt samma valutautveckling som i händelse av

krig. Det vore alltför optimistiskt att tro, att de grupper, som vid ett

krigsutbrott kunna befaras vilja överföra sina tillgångar i guld eller främmande

valutor, skulle handla väsentligt annorlunda, då krigsfara föreligger.

De åtgärder på valutamarknaden, som anses böra ifrågakomma vid krig,

måste därför med samma rätt få vidtagas, när riket befinner sig i omedelbar

krigsfara.

För den händelse krigsfaran allmänt uppfattas som verklig, synes den av

anförda skäl utgöra tillräcklig anledning till ingripanden i valutahandeln, så

snart tecken till kapitalutströmning börja visa sig. Uppfattningarna om krigsfarans

aktualitet måste emellertid vara växlande; redan ett krig mellan europeiska

makter, i vilket Sverige icke synes löpa omedelbar fara att bliva indraget,

kan tänkas utlösa sådana farhågor beträffande den framtida utvecklingen,

att en omfattande kapitalutströmning från Sverige kommer till stånd.

En sådan av krig mellan främmande makter orsakad kapitalutströmning

måste anses ställa samma valutapolitiska problem,

som möta vid krig eller omedelbar krigsfara för Sverige. Icke heller på denna

punkt torde delade meningar behöva råda. Örn ett krig mellan främmande

makter utlöser panikartade företeelser på den svenska marknaden,

får detta anses tyda på att farhågorna för att även Sverige skall indragas i

krig ha full aktualitet.

Jag vill i detta sammanhang även beröra risken för en omfattande kapitalutströmning

från Sverige utan bakgrund i ett europeiskt

krig. Örn den än icke kan helt avvisas, är den dock otvivelaktigt

att anse såsom åtminstone för närvarande mycket ringa. Såsom i det följan
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

de erinras, föreligga i stället vissa förutsättningar för en kapitalinströmning

till Sverige. Då de sannolika utvecklingstendenserna utom landet i händelse

av bibehållen fred sålunda snarast tala för en haussespekulation i svenska

kronor, är det tydligen icke stor anledning att under samma förutsättning

räkna med möjligheten av kapitalutströmning. Till en annan slutsats torde

man kunna komma, endast om man räknar med risk för en primär inflation

i Sverige, ett alternativ som här kan lämnas åsido.

Den enighet, som i stor utsträckning föreligger rörande behovet av ingripanden

i vissa lägen mot en utströmning av kapital ur landet, möter icke,

då nian kommer till det andra slag av risker, som förslaget till valutalag tar

i sikte, alltså möjligheten av en skadlig kapitalinströmning till vårt land.

Detta torde, av yttrandena över förslaget att döma, hänga samman med

att de olika möjligheter, som innefattas under uttrycket svår penningkris,

icke blivit närmare preciserade. Att en dylik inströmning av kapital

måste utgöra en ganska osannolik eventualitet, för den händelse Sverige befunne

sig i krig eller hotades av en omedelbar krigsfara, behöver knappast

framhållas. Däremot kan icke den möjligheten avvisas, att krig mellan

andra makter eller krigsfara, som icke omedelbart synes

beröra vårt land, skulle kunna skapa ett sådant läge på valutamarknaden,

att främmande kapital i icke önskvärd utsträckning söker sig

till Sverige.

Den svenska kronan torde för närvarande allmänt betraktas såsom en relativt

stark valuta både på grund av att riksbanken redovisar betydande

utländska tillgodohavanden, på vilka betalningsbalansens utveckling icke

hittills övat tryck, och med tanke på den relativt stabila prisutvecklingen

inom landet. Under sådana förhållanden kan den uppfattningen vinna spridning,

att en höjning av den svenska kronans värde mot andra valutor är blott

en tidsfråga. Tillräckligt stora belopp äro för närvarande spekulativt engagerade

på den internationella penningmarknaden, för att en för svenska förhållanden

mycket omfattande kapitalinströmning till landet skall kunna komma

till stånd. Jag återkommer i det följande till de olägenheter med vilka

en sådan utveckling skulle vara förbunden. Här må blott påpekas, att dessa

olägenheter komma att göra sig gällande, även örn kapitalinströmningen på

grund av den politiska situationens utveckling eller av andra skäl snabbt

skulle vändas i sin motsats. Om den väntade höjningen av den svenska kronans

värde blivit verklighet, upphävas icke därav förorsakade förluster genom

en påföljande sänkning vid en eventuell utströmning av flyktkapitalet.

Valutautvecklingens betydelse för folkhushållet.

Det torde vara obehövligt att utförligare behandla vådorna av en omfattande

kapitalutströmning när landet befinner sig i krig eller omedelbar krigsfara.

Att landets utländska tillgodohavanden i ett sådant läge måste skyddas

för att, såvitt möjligt, användas till tryggande av varuförsörjningen samt

att de i samma syfte böra i nödvändig utsträckning stå till statsmakter
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 290.

9

nas förfogande, erkännes av alla. Såsom närmare utvecklats i den protokollet

bifogade promemorian om behovet av valutapolitisk krigsberedskap

(bil. D) kunna emellertid återverkningarna på folkhushållet av en omfattande

kapitalutströmning i rent penningpolitiskt hänseende bliva sådana,

att motåtgärder äro påkallade, även om man bortser från behovet att

skydda varuförsörjningen.

Vid en betydande kapitalinströmning måste verkningarna ses mot bakgrunden

av penningpolitikens utformning. Innan jag går vidare, torde jag

därför få i korthet erinra om de av statsmakterna godtagna riktlinjerna för

den svenska penningpolitiken. Den teoretiska behandlingen av valutafrågan

i nyssnämnda promemoria utgår från två krav: relativt stabil prisnivå och

såvitt möjligt oförändrade växelkurser. I stark förenkling återge dessa krav

två grundläggande önskemål, vilka i en krigssituation sannolikt aldrig kunna

samtidigt tillgodoses och även vart för sig blott i begränsad utsträckning

kunna uppfyllas. Jag torde vid anmälan av förslag till maximiprislag

få anledning att utförligare behandla frågan om prisutvecklingen och prispolitiken

i händelse av krig. Här må blott framhållas, att en av riktpunkterna

för penningpolitiken vid krig eller krigsfara måste bliva att med minsta

möjliga förlust för exporten till följd av en reduktion av exportvalutornas

värde så effektivt som möjligt begränsa de utländska prisrörelsernas återverkan

på den svenska marknaden.

De olägenheter av en omfattande kapitalinströmning till Sverige, som

i detta sammanhang kräva beaktande, sammanhänga främst därmed, att

kapitalimporten måste allvarligt försvåra genomförandet av en penningpolitik

efter angivna linjer, närmast till följd av de betydande förlustrisker,

varmed en sådan politik under angivna förhållanden blir förbunden. Redan

till följd av en stark prisstegring utomlands även om denna icke utlöser

några kapitalrörelser av betydelse, ställas statsmakterna inför en

svårbedömd avvägning mellan prisstegring på hemmamarknaden och reduktion

av värdet på expoitvalutorna. Konflikten skärpes, i den mån kapital

strömmar till landet, eftersom valutan då kommer att utsättas för ett dubbelt

tryck och dessutom förlustriskerna för Sverige ökas, i samma mån som

landets utländska tillgodohavanden tillväxa. Hur valet i en konfliktsituation

bör träffas, beror på omständigheterna i det särskilda fallet. Enklast

ställer sig valet, örn valutafördelningen är sådan, att staten får bära den

övervägande delen av förlusten vid en för prisstabilisering nödvändig växelkursförändring,

men det får icke förbises, att statens förlust vid en sänkning

av de utländska växelkurserna efter en omfattande kapitalinströmning

till landet, såsom framhållits i den tidigare åberopade promemorian, är en

förlust för hela folkhushållet.

Möjligheter att behärska valutautvecklingen.

Riksbankens möjligheter att med traditionella medel behärska en kapitalutströmning,

föranledd av krig eller krigsfara, äro begränsade. En höj
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

ning av räntesatserna, en skärpning av kraven på bankernas reserver och

direkta överenskommelser med de större bankerna örn kreditrestriktioner

— de åtgärder som närmast komma i fråga — behöva icke frånkännas värde,

men måste i det förutsatta läget anses avgjort otillräckliga. Ett kraftigare

medel vore en så betydande höjning av de utländska valutornas notering,

att innehavare av svenskt kapital hölles tillbaka genom förlustrisken.

Utvägen torde i denna form endast ha ett teoretiskt intresse.

Gynnsammare te sig möjligheterna vid kapitalinströmning. I sitt yttrande

över sakkunnigförslaget ha bankofullmäktige erinrat örn olika sätt att

från riksbankens sida dämpa en sådan rörelse på valutamarknaden. Även

fullmäktige synas emellertid räkna med att de traditionella medlen vid en

kapitalimport i samband med krigsfara kunna visa sig otillräckliga. Om

detta är fallet eller ej, torde i väsentlig grad bli beroende på huruvida man

är beredd till en kraftig sänkning av de utländska växelkurserna. En vägning

av nackdelarna vid en sådan sänkning kan ge till resultat, att valutareglering

är att föredraga.

Slutsatser.

Det anförda leder närmast till slutsatsen, att möjligheter till valutareglering

böra föreligga i händelse av kapitalutströmning orsakad av krig och

överhängande krigsfara såväl som av krig mellan främmande makter. För

detta talar icke endast risken för att riksbankens utländska tillgodohavanden

under dessa omständigheter snabbt gå förlorade, om motåtgärder ej

vidtagas, samt de för varuförsörjningen olyckliga konsekvenserna av en sådan

utveckling utan även riksbankens relativa maktlöshet, när det gäller att

med traditionella medel skydda valutareserven.

Vad åter angår en kapitalutströmning utan sammanhang med krig, delar

jag den av, bland andra, fullmäktige i riksbanken framförda åsikten, att en

sådan rörelse på kapitalmarknaden icke för närvarande bör föranleda införandet

av valutareglering.

Svaret blir i någon mån tveksammare, när det gäller frågan om behovet av

valutareglering till skydd mot en av krig mellan främmande makter föranledd

kapitalinströmning. Då emellertid en inströmning av kapital väl kan tänkas

komma till stånd just i de lägen, då den — som i det föregående visats —

måste i särskilt hög grad försvåra en rationell penningpolitik och då därjämte

riksbankens vanliga hjälpmedel kunna befaras visa sig otillräckliga,

anser jag, att man icke bör frånsäga sig möjligheten att med stöd av en allmän

valutalag ingripa reglerande mot en sådan kapitalrörelse. Det finnes

så mycket mindre skäl till detta, som de regleringsåtgärder, som erfordras

för att förhindra att man genom en spekulativ kapitalinströmning försättes

i ett tvångsläge, sannolikt kunna göras relativt enkla och för det enskilda

näringslivet — med undantag för bankerna — föga kännbara.

Sakliga förutsättningar för införande av valutareglering. Sakkunnigför

slaget till valutalag utgår från i huvudsak de tankegångar, som framlagts i

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 290-

11

det föregående, och synes mig böra läggas till grund för den lagstiftning i

ämnet, som jag av anförda skäl anser vara av behovet påkallad; i detta

avseende kan jag stödja mig på samtliga i ärendet avgivna yttranden. I vissa

hänseenden torde likväl förslaget i anledning av den under remissförfarandet

framkomna detaljkritiken och i anslutning till vad jag förut yttrat böra

revideras.

I sakkunnigförslaget lia såsom sakliga förutsättningar för införandet av

valutareglering upptagits

dels — i direkt anslutning till grundlagens stadgande örn villkoren för

att riksbanken skall kunna befrias från skyldigheten att inlösa av banken

utgivna sedlar med guld — utomordentliga av krig, krigsfara

eller svår penningkris föranledda förhållanden,

dels, att åtgärden skall vara oundgängligen nödvändig för

uppnående av det mål, som statsmakterna fastställt för

riksbankens penningpolitiska verksamhet.

Medan den senare förutsättningen i samtliga avgivna yttranden lämnats

utan erinran, har utformningen av den förra förutsättningen blivit föremål

för kritik.

Invändningarna ha avsett dels uttrycken »krig» och »krigsfara», vilka

förmenats ge rum för olika tolkningar, varjämte i ett fall förutsättningen

»krigsfara» ansetts böra helt utgå, dels införandet av »svår penningkris» såsom

en av de alternativa förutsättningarna för lagens tillämpning.

Termen krig har i skrivelsen från Sveriges allmänna exportförening m. fl.

ansetts vara i behov av förtydligande. Då sammanställningen »av krig

—--- föranledda utomordentliga förhållanden» användes i andra författ
ningsförslag

på den ekonomiska försvarsberedskapens område, exempelvis

maximiprislagen, för att känneteckna en situation, som icke är liktydig med

krig, vari Sverige är indraget, ansåge organisationerna den tolkningen icke

utesluten, att med krig i valutalagen åsyftades även ett mellan andra makter

pågående krig av beskaffenhet att föranleda utomordentliga förhållanden å

den svenska penningmarknaden. För fall av krig, vari Sverige vore indraget,

ansåge organisationerna behov föreligga av beredskapslagstiftning

till förhindrande av kapitalflykt från landet, främst med hänsyn till eventualiteten

att de svenska valutatillgodohavandena i utlandet i sådant fall kunde

spärras.

Beträffande termen krigsfara ha fullmäktige i riksbanken och Sveriges

allmänna exportförening m. fl. understrukit, att de därmed avsåge ali

varligt hot för Sverige att indragas i krig. En reservant synes under uttrycket

vilja innefatta även ett allvarligt hot för avstängning av landet.

Bank- och fondinspektionen har framhållit, att örn i Europa skulle ut

bryta krig mellan andra stater än Sverige — vare sig detta ansåges medföra

krigsfara för vårt land eller icke — förhållanden uppenbart kunde föreligga,

som påfordrade ett så snabbt ingripande, att ett hörande av riksdagen

å tid, då den icke vore samlad, skulle kunna äventyra effektiviteten

av den valutareglering, som sedermera kunde komma till stånd, samt på

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

denna grund ansett, att betänkligheterna mot att fullmaktslagen gjordes

tillämplig även på ett sådant läge borde falla. Däremot har inspektionen

ansett behov av fullmaktslag icke finnas vid enbart en fara för krig mellan

främmande europeiska stater, då denna icke hade avseende på vårt

land. Svenska bankföreningen har avstyrkt, att fullmakten utsträcktes till

fall av krigsfara, enär detta begrepp liksom svår penningkris omfattade till

sin innebörd skäligen svårbedömliga situationer. Sveriges allmänna exportförening

m. fl. organisationer lia tillstyrkt en fullmaktslag för fall av krigsfara

med kapitalflykt från Sverige, men ansett en reglering överflödig som

motåtgärd mot kapitalinströmning.

Beträffande svår penningkris — vilket var det enda fall, som avsågs

i 1932 års departementsförslag -—- ha de hörda myndigheterna och organisationerna

i allmänhet hävdat, att en fullmaktslag för sådana fall icke

vore behövlig. Fullmäktige i riksbanken ha, som redan antytts, avstyrkt

med motivering, att de åtgärder, som de valutavårdande myndigheterna redan

nu kunde tillgripa, i allmänhet torde vara tillfyllest för att möta även

förhållandevis allvarliga krissituationer. Fullmäktige ha särskilt framhållit

riksbankens samarbete med de svenska bankerna, föreliggande fullmakt att

skärpa kraven på bankernas kassareserver samt möjligheten att sänka växelkurserna.

Riksgäldsfullmäktige ha ansett, att örn -—- sedan nuvarande penningpolitiska

medel visat sig otillräckliga — tvångsåtgärder skulle bliva erforderliga,

sådana borde träda i tillämpning endast efter beslut av riks

dagen. Jämväl bank- och fondinspektionen har avstyrkt fullmaktens utsträckande

till fall av svår penningkris, i tanke att de kritiska förhållandena

då icke utvecklade sig hastigare, än att riksdagens mening om tillgripande

av tvångsåtgärder hunne inhämtas. Riksbanken hade redan under normala

förhållanden medel all åtminstone i stor utsträckning temporärt motverka

sådana för valutavården olägliga förhållanden, varom här vöre fråga.

Som redan nämnts, har inspektionen dock ansett behov av fullmaktslag föreligga,

då krig utbrutit mellan främmande europeiska makter, även utan

att situationen kunde betecknas som krigsfara för Sverige. Svenska bankföreningen

har avstyrkt fullmaktslag vid fall av svår penningkris. Föreningen

har tillagt, att en sådan fullmakt syntes så mycket mera olämplig, som

den använda beteckningen visat sig tillåta en mycket extensiv tolkning. Riksbanken

hade ju alltsedan hösten 1931 med stöd av regeringsformens likalydande

uttryck åtnjutit befrielse från sedelinlösningsskvldigheten. Sveriges

allmänna exportförening m. fl. ha avstyrkt en fullmaktslagstiftning för fall

av svår penningkris både som motåtgärd mot kapitalinströmning och som

motåtgärd mot kapitalflykt. En inströmning av flyktkapital under ett europeiskt

krig har ansetts väsentligen kunna komma att härröra från sådana

europeiska stater, vilka jämte Sverige förblivit neutrala, och enligt tidigare

erfarenheter främst då från våra nordiska grannar. Rubbningar i de monetära

förhållandena härigenom borde dock utan svårighet kunna utjämnas

genom ett utvidgat nordiskt samarbete. En extraordinär inströmning av

främmande betalningsmedel utan samband med krig ha organisationerna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

13

ansett otvivelaktigt kunna inträffa såväl vid en svår internationell penningkris

som utan samband med en sådan. Enbart en förväntan örn en sänkning

av de utländska växelkurserna kunde enligt erfarenheten vara tillräcklig att

utlösa en spekulation i svenska kronor. Häremot vore dock mindre långtgående

ingripanden än en valulareglering tillräckliga.

Trenne reservanter bland fullmäktige i riksgäldskontoret och en reservant

bland fullmäktige i riksbanken ha tillstyrkt, att fullmakten omfattade fall

av svår penningkris. Den sistnämnde har emellertid ansett lagens formulering

vara både för omfattande, då den som förutsättning för lagens tillämpning

icke tillräckligt betonat ett krav på att alldeles särskilda händelser med

valutapolitiska konsekvenser skola ha inträffat inom eller utom landet, och

för begränsad, då en tillämpning av lagen för att vara till gagn vid ett omfattande

valutainflöde måste tillgripas på ett tidigare stadium, än då svår

penningkris redan kunde anses föreligga. Bland annat med hänsyn härtill

har reservanten velat angiva fullmaktens användningsområde sålunda, att

lagen kunde bringas i tillämpning under utomordentliga, av krig, krigsfara

eller svår penningkris föranledda förhållanden eller eljest då förhållandena

på den internationella valutamarknaden vore sådana, att vårt penningpolitiska

program skulle äventyras.

Jag delar uppfattningen, att den från grundlagen hämtade f o r m ul e ri n gen .Dej»/ irnen ts - krig, krigsfara eller svår penningkris icke är tillfredsställande. Den brister i cWenfråga

om tydlighet och synes därjämte alltför omfattande. I huvudsaklig

anslutning till de åsikter som kommit till uttryck i de över sakkunnigförslaget

avgivna utlåtandena vill jag, med åberopande av vad jag i det föregående

anfört om behovet av valutapolitik beredskapslagstiftning, förorda,

att valutareglering enligt den ifrågasatta fullmaktslagen må införas vid krig

eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden.

För den tolkning som i förevarande sammanhang bör givas detta från

världskrigets beredskapslagstiftning hämtade uttryck hänvisar jag till framställningen

under föregående punkt. Vad särskilt beträffar innebörden av

uttryckets sista led, bör därunder enligt min mening inbegripas såväl av

krig föranledd kapitalutströmning som en omfattande av krig mellan främmande

makter orsakad kapitalinströmning.

Formella förutsättningar för införande av valutarcglering. Såsom formella

förutsättningar för införande av valutareglering angives i sakkunnigförslaget,

dels att fullmäktige i riksbanken skola ha gjort framställning om

förordnande enligt lagen, dels alt samråd ägt rum jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret. Den förra förutsättningen utgör en garanti utöver vad

i 1932 års departementsförslag ansågs erforderligt. Detta förutsatte nämligen

endast hörande av de båda fullmäktigeinstitutionerna.

Fullmäktige i riksbanken lia i sitt yttrande över sakkunnigförslaget uttalat

sig för en ytterligare utbyggnad av förstnämnda förutsättning genom

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

Departementschef

em.

krav på sådan kvalificerad majoritet att minst fem av fullmäktiges sju ledamöter

skola ha biträtt beslutet om framställning angående förordnande

enligt lagen. En praktiskt taget enhällig uppfattning om behovet säges böra

råda. Bank- och fondinspektionen har delat denna mening och ansett en

sådan garanti vara av värde för att i en kritisk situation hindra tillkomsten

av överilade beslut av fullmäktige i riksbanken. Fullmäktige i riksgäldskontoret

ha godtagit sakkunnigförslaget i denna del och ansett en garanti

därigenom skapad för att lagen bringades i tillämpning endast då så kunde

anses oundgängligen nödigt. Svenska bankföreningen har icke heller riktat

någon erinran däremot. Exportföreningen, industriförbundet och Stock

holms handelskammare åter ha anslutit sig till bankofullmäktiges förslag.

Vid remissbehandlingen har förordats införandet av ytterligare två formella

förutsättningar utöver de i sakkunnigförslaget angivna. Sålunda ha

fullmäktige i riksbanken ansett, att lagen endast borde få sättas i tillämpning,

därest riksdagskallelse redan utfärdats eller utfärdas i sammanhang

med tillämpningsbeslutet. Jämväl riksgälds fullmäktige, bank- och fondinspektionen

samt vissa organisationer ha uttalat liknande meningar. Vidare

ha fullmäktige i riksgäldskontoret föreslagit, att valutalagens giltighetstid

skulle begränsas till förslagsvis fyra veckor efter det riksdagen, vare

sig lagtima eller urtima, sammanträtt. Bankofullmäktige lia även uttalat,

att fullmakten icke borde gälla för tid, varunder riksdagen vore samlad,

och att lagens giltighetstid nu borde begränsas till utgången av januari

1940. Bank- och fondinspektionen har framfört en liknande mening.

Sveriges allmänna exportförening m. fl. ha ansett att lagens giltighetstid

tillsvidare borde begränsas till utgången av år 1940.

Frågan örn på olika sätt kvalificerad majoritet vid omröstning inom riksbanksfullmäktige

upptager jag icke i förevarande fullmaktslag. För den händelse

skydd anses böra beredas fullmäktige mot överilade beslut, synes detta

kunna ifrågakomma även vid andra viktiga avgöranden, och eventuella föreskrifter

i detta hänseende torde efter förslag av fullmäktige få meddelas i

annan ordning.

Jag anser riktigt, att kallelse till urtima riksdag skall ha utgått före eller

i samband med Kungl. Maj:ts förordnande med stöd av valutalagen, försåvitt

riksdagen icke ändock skall sammanträda inom trettio dagar. Förordnanden

enligt en lag som den föreslagna böra, när riksdagen är samlad,

få meddelas av Konungen med riksdagens samtycke, således utan iakttagande

av den i § 87 regeringsformen stadgade ordningen.

Förslag till valutalag. De bestämmelser örn de sakliga och formella förutsättningarna

för valutareglering under olika av krig betingade förhållanden,

vilka jag i det föregående tillstyrkt, ha upptagits i 1 § av ett ngtt departcmentsförslag

till valutalag, som jag med utgångspunkt från sakkunnigförslaget

och under beaktande av under remissförfarandet framkomna erinringar

mot detta låtit upprätta. Jag torde nu få redogöra för innehållet av de i

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

15

detta nya förslag under 2—9 §§ upptagna bestämmelserna angående valutaregleringens

organ, innebörd och föremål m. m. Redogörelsen synes därvid

lämpligen kunna inskränkas till att angiva och närmare motivera de punkter

på vilka förslaget i fråga avviker från 1932 års departementsförslag, vars

innebörd utvecklats av föredragande departementschefen vid remissen den

31 mars 1932 av nämnda förslag till lagrådet (se bil. A).

Valutaregleringens organ [2 § 1) och 3 §].

Såsom vid anmälan av 1932 års departementsförslag framhållits, förutsätter

en valutareglering dels en centralisering av valutahandeln, dels inrättandet

av ett organ för regleringens genomförande.

Rätten att idka valutahandel förbehålles enligt det nya departementsförslag

et 2 § 1) riksbanken och bankaktiebolag, som riksbanken därtill bemyndigar;

beteckningen valutabank reserveras enligt förslaget till att avse sådan

bank. Dessutom bör tillstånd kunna av riksbanken meddelas andra

företag än valutabanker att tillhandagå allmänheten i resandetrafikens intresse.

I förslagets 3 § har därför meddelats stadgande härom. Villkoren

för denna begränsade rätt till valutahandel torde böra bestämmas av riksbanken.

I 1932 års departementsförslag förutsattes, att för handhavandet av valutaregleringen

skulle inrättas en valutanämnd med viss sammansättning.

I sakkunnigförslaget hade de arbetsuppgifter, som skulle åligga denna nämnd,

anförtrotts riksbanken, därvid det förutsattes, att inom riksbanken för sådant

ändamål inrättades en särskild avdelning. Svenska bankföreningen

har i sitt yttrande över sakkunnigförslaget hemställt om sådan jämkning av

lagförslaget, att även möjligheten att inrätta ett särskilt centralorgan för

valutaregleringens genomförande, en valutanämnd, hölles öppen. Visserligen

är ställningstagandet till frågan om valutaregleringens centralorgan i synnerlig

grad beroende av det sätt, på vilket en central ekonomisk förvaltning

under en eventuell kristid kan bliva organiserad, men anledning synes ej föreligga

att därför uppskjuta avgörandet på denna punkt. För min del har

jag ej funnit mig vid upprättandet av det nya departements/örslaget böra i

detta hänseende frångå sakkunnigförslaget.

Valutaregleringens föremål [2 § 1) och 2)].

I likhet med 1932 års departementsförslag omfattar det nya departementsförslaget

utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska

värdepapper. Vad därmed skall förstås framgår av förslagen till tillämpningsförordningar

(bil. E). Växlar, checkar och andra penninganvisningar

böra behandlas såsom utländska betalningsmedel, därest de medföra rätt

till betalning i utländskt mynt, även om betalningen skall erläggas här i

riket och förbehåll ej gjorts om effektiv betalning i utländskt myntslag. Till

skillnad från 1932 års departementsförslag har det nija departementsförslaget

i terminologiskt hänseende ej hänfört tillgodohavanden å bankräkning

till betalningsmedel utan till fordringar. Med hänsyn lill av riksbanken för

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

närvarande åtnjuten befrielse från skyldigheten att med guld inlösa sina

sedlar, räknas icke heller guldmynt till betalningsmedel i förslagets mening.

I likhet med bank- och fondinspektionen samt svenska bankföreningen anser

jag lämpligt, att i lagen angives, att ett värdepapper skall anses såsom utländskt,

om det utfärdats av någon som icke är bosatt här i riket. Det förutsättes

fördenskull och i anledning av stadgandena i 2 § 4) och 6) i det nya departementsförslaget

att begreppet »bosatt här i riket» blir på särskilt sätt bestämt.

Bolag eller annan juridisk person torde få anses bosatt, där styrelsen

har sitt säte, eller, om styrelse ej finnes, där huvudkontoret är beläget. För

att en fysisk person skall anses vara bosatt i Sverige bör fordras, att han här

har fast bostad. Ur valutaregleringssynpunkt synes dock en utlänning med

fast bostad i Sverige få anses vara härstädes bosatt, endast så framt hans

vistelse i Sverige nått en viss varaktighet. Det torde böra läggas i Konungens

hand att, med hänsyn till den vid tidpunkten för valutaregleringens genomförande

rådande situationen, avgöra vilken tid, som i detta avseende bör vara

normerande. I det nya departementsförslaget ha därför icke inryckts några

definitioner av begreppen »bosatt här i riket» eller »bosatt i utlandet», utan

har bestämmandet av dessa begrepp överlämnats åt Konungen.

Bank- och fondinspektionen samt bankofullmäktige hava i sina yttranden

över sakkunnigförslaget uttalat sig för att eventuell skyldighet att till

inlösen avstå även oarbetat guld och guldmynt bleve föremål för reglering

i valutalagen. Uppenbart torde vara, att vid en helt genomförd valutareglering

handeln med och förfogandet över guld icke kan lämnas helt fri.

Men därvid kan det visa sig erforderligt, att jämväl andra lätt realiserbara

värden, såsom silver, platina, ädelstenar och smycken underkastas samma

restriktioner som guldet. Vad angår skyldighet att i tider av knapphet på

utländska valutor avstå dessa eller likartade tillgångar till inlösen, synes

en sådan skyldighet knappast vara mera angelägen än en plikt att till inlösen

avstå fastighet i utlandet eller annan därstädes befintlig egendom.

Då rätten att förfoga över guld följaktligen äger närmare samband med den

allmänna förfoganderätten över enskild egendom under kristid än med valutaregleringen,

synes mig denna fråga icke böra göras till föremål för lagstiftning

i detta sammanhang.

Valutaregleringens innebörd [2 § 2)—6)].

Beträffande de särskilda transaktioner, som beröras av valutaregleringen,

hänvisas till föredragande departementschefens yttrande vid remissen till lagrådet

av 1932 års departementsförslag. Härutöver vill jag endast framhålla

följande. :|§j

Ehuru prissättningen å de utländska valutorna vid en valutareglering är av

grundläggande betydelse, har i det nya departementsförslaget icke upptagits

någon särskild bestämmelse om reglering av priset på valutor. I stället har

i 2 § 2) föreskrivits, att utländska valutor få förvärvas och föryttras mot vederlag

i svenskt mynt allenast i den omfattning och på de villkor som

Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestämmer.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

17

Härigenom herodes möjlighet för riksbanken att fastställa pris på utländsk

valuta men därjämte bland annat att vid köp och försäljning av sådana valutor

meddela föreskrifter om deras placering.

Såsom vederlag i svenskt mynt torde få anses vederlag, som är bestämt

att utgå i svenska kronor eller som utgöres av fordringar eller värdepapper,

vilka äro utställda i svenska kronor.

Införsel av valutor gjordes i sakkunnigförslaget beroende av särskilt tillstånd

endast i den mån den gällde värdepapper. Med hänsyn till de av

bank- och fondinspektionen samt banko fullmäktige avgivna yttrandena över

sakkunnigförslaget synes ifrågavarande reglering böra vid behov kunna utsträckas

till jämväl betalningsmedel och fordringar. Det nya departementsförslaget

har utformats i enlighet härmed.

I det nya departementsförslaget meddelas, i motsats till vad som var fallet

i 1932 års departementsförslag, icke några närmare bestämmelser om försäljning

av införda värdepapper. I detta hänseende upptager förslaget endast

en generell föreskrift att över värdepapper, som införts till riket eller

som här förvaras för den, som är bosatt i utlandet, ävensom över köpeskilling,

som influtit vid försäljning av dylika värdepapper, får förfogas

allenast i den omfattning och på de villkor, som Konungen eller, efter Konungens

bemyndigande, riksbanken bestämmer.

I 2 § under 2)—6) i det nya departementsförslaget behandlas förfoganderätten

över utländska valutor i vad angår köp eller försäljning mot vederlag

i svenskt mynt, rätt till inlösen samt ut- och införsel. Det synes mig

lämpligt att dessa bestämmelser i en särskild punkt 7) kompletteras med ett

stadgande att förbud må meddelas jämväl mot varje annan form av förfogande

över dylika valutor. Ägare eller innehavare av utländska valutor bör

således kunna förbjudas att, utan särskilt tillstånd, pantsätta, kvitta eller

eljest förminska innehavet av sådana tillgångar.

Bankofullmäktige hava i sitt yttrande över sakkunnigförslaget framhållit

önskvärdheten av, att enhetliga bestämmelser meddelas beträffande de undantag,

som må medgivas från förordnande enligt 1 § 2)—6) i sakkunnigförslaget

[2 § 2) samt 4)—-7) i det nya departementsförslaget]. Givet är

att i praktiken beviljandet av undantag från de meddelade förordnandena

kan ske på likartat sätt i samtliga de nu ifrågavarande fallen, antingen genom

utfärdande av generella föreskrifter eller genom tillstånd i varje särskilt

fall. Dock synes mig en väsentlig olikhet föreligga mellan å ena sidan

utförsel- och införselförbuden och å andra sidan inskränkningarna i rätten

att köpa eller sälja utländska valutor. För ut- eller införsel av valutor torde

det komma att erfordras ett formligt beslut om tillstånd i varje särskilt

fall, i synnerhet om en eventuell valutareglering förbindes med en allmän

reglering jämväl av den utländska varuhandeln med därav följande samarbete

mellan olika myndigheter. Beträffande köp och försäljning däremot

torde transaktionerna kunna ske omedelbart med stöd av de generella

bestämmelserna. Endast i speciella fall lärer härvid särskilt tillstånd behöva

utverkas. Härtill kommer, att vid köp och försäljning de generella

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 290 . 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

tillstånden måste förbindas med föreskrifter om priser, förfoganderätt över

erhållet vederlag m. m. Den nu angivna skillnaden har synts mig böra

komma till uttryck i lagtexten. Vad angår det i 2 § under 7) i det nya departementsförslaget

meddelade förbudet lärer undantag från detsamma

knappast kunna medgivas genom generella föreskrifter, varför bestämmelserna

om dessa undantag i förslaget erhållit en med undantagen från utförsel-

och införselförbuden likartad utformning.

Genom beslut av statsmakterna har en viss immunitet tillförsäkrats den

internationella regleringsbanken i Basel. Så länge denna överenskommelse

äger gällande kraft, kan den internationella bankens handlingsfrihet icke

inskränkas genom en valutareglering.

Speciella stadganden [4—9 §§].

I 4 § i det nya departementsförslaget meddelas bestämmelser rörande förfarandet

vid inlösen av utländska valutor. Såsom svenska bankföreningen

med instämmande av bank- och fondinspektionen i sitt yttrande över sakkunnigförslaget

påpekat är vid inlösningsförfarandet fråga om två olika

värdesättningar, nämligen först en värdering av den utländska tillgången i

utländskt mynt och därefter en omräkning av detta värde i svenskt mynt.

I sakkunnig förslaget hade förutsatts, att endast värdepapper skulle bliva

föremål för värdering ur den förra synpunkten, medan ifråga örn betalningsmedel

och fordringar en direkt omräkning i svenskt mynt skulle vara tillfyllest.

Då det emellertid kan föreligga behov att inlösa jämväl utländska

betalningsmedel och utländska fordringar, vilkas värde i utländskt mynt kan

vara omtvistat, synes det lämpligt, att bestämmandet av värdet i utländskt

mynt i händelse av tvist därom i samtliga fall skall kunna hänskjutas till en

särskild nämnd. Nämnda paragraf i det nya departementsförslaget har

fördenskull utformats i nära överensstämmelse med ett av bank- och fondinspektionen

lämnat förslag. Då samtliga arter av utländska valutor sålunda

kunna bliva föremål för värdering, har jag ansett mig böra i viss anslutning

till svenska bankföreningens och bank- och fondinspektionens förslag

förorda, att en av ledamöterna i den särskilda nämnden utses av handelskamrarna

i riket. Tillräckliga skäl synas mig ej föreligga att, på sätt

vissa organisationer föreslagit, utöka nämnden med ytterligare en representant

för näringslivet.

I enlighet med lagrådets hemställan i utlåtande över 1932 års departementsförslag

har i 5 § i det nya departementsförslaget uttryckligen uttalats,

att Konungen äger utfärda de särskilda bestämmelser, som finnas erforderliga

för genomförande av förordnande, som meddelas med stöd av 2 §. Härigenom

erhåller Konungen möjlighet att införa deklarationsplikt ifråga om

valutainnehav, tillgångar i utlandet och förpliktelser gentemot utlandet.

I likhet med bank- och fondinspektionen samt bankofullmäktige anser jag

möjlighet böra beredas Konungen att stadga skyldighet att förete handelsböcker

jämte därtill hörande handlingar. Med hänsyn till det ingrepp i en
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

19

skild rätt, som ett sådant stadgande medför, har en uttrycklig bestämmelse

därom införts i förslaget.

I sakkunnigförslaget upptogs en bestämmelse att, då stadgande om avstående

av utländska valutor givits, Konungen ägde meddela föreskrifter

till förhindrande av att dylika tillgångar genom underlåten indrivning eller

annorledes icke bleve tillgängliga för inlösen. Bank- och fondinspektionen har

framhållit, att för ökande av lagens effektivitet borde meddelas bestämmelse,

innebärande dels ett förordnande, att svensk gäldenär ej må uppskjuta

betalning av skuld i utlandet eller träffa avtal om betalning annorledes än

med vanliga betalningsmedel, örn så ej betingas av omständigheterna, dels

ock förbud att, i avsikt att spekulera i valuta, ikläda sig gäld i utlandet. Ett

liknande påpekande har gjorts av bank o full mäktige. Då det är av synnerlig

vikt att de förordnanden, som meddelas enligt 2 §, erhålla en, så vitt

möjligt, fullständig effektivitet, har jag ej ansett mig böra avvisa myndigheternas

förslag. I 5 § i det nya departementsförslaget har därför införts

ett generellt stadgande, att Konungen må meddela erforderliga föreskrifter

till förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet

av det med valutaregleringen avsedda ändamålet. På grund av

detta stadgande kan ett förordnande enligt 2 § kvalificeras med förbud mot

sådana av bankinspektionen exemplifierade förfaranden, som tydligt innebära

ett kringgående av förordnandet eller eljest äro av beskaffenhet att göra

detta mer eller mindre verkningslöst. Det förutsättes, att den Konungen sålunda

tillagda befogenheten utnyttjas med yttersta försiktighet och endast

i den omfattning, som finnes vara oundgängligen erforderlig för valutaregleringens

upprätthållande. Detta torde framgå såväl av stadgandets avfattning

som ock av dess egenskap av allenast en i 5 § införd tillämpningsföreskrift

till 2 §.

Den föreslagna valutaregleringen kan under vissa förhållanden föranleda

anställande av en stor personal utan tjänstemannaansvar. Enligt sakens

natur böra de, som handlägga valutaregleringsärendena, iakttaga tystlåtenhet

rörande enskildas förhållanden, som under deras verksamhet bliva för

dem kända. Med hänsyn till vikten av att denna tystnadsplikt iakttages,

synes densamma böra komma till uttryck i valutalagen. Bestämmelse härom

har därför intagits i 7 § i det nya departementsförslaget.

Riksbankens rätt att köpa och sälja utländska valutor och utländska värdepapper

ävensom att förmedla köp och försäljning av sådana värdepapper

är i viss omfattning begränsad genom bestämmelserna i 14 och 16 §§ i lagen

för Sveriges riksbank. I den mån valutahandelsmonopol lämnas riksbanken,

synas nu angivna begränsningar i dess verksamhet böra suspenderas. Med

hänsyn till valutalagens temporära giltighet lära erforderliga bestämmelser

därom böra införas i sistnämnda lag. Så har i det nya departementsförslaget

skett i 8 §.

Det hör kunna överlämnas åt riksbanken att själv avgöra, i vilken omfattning

förordnande örn valutahandelsmonopol berättigar till frångående av

föreskrifterna i riksbankslagen. Riksbanken bör dessutom äga möjlighet att,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

sedan ett eventuellt förordnande om valutahandelsmonopol upphävts, avveckla

de genom förordnandet uppkomna affärerna utan hinder av de i riksbankslagen

meddelade inskränkningarna. Sistnämnda paragraf har utformats i

enlighet därmed.

I fråga örn den konfiskationspåföljd, som må stadgas för överträdelse av

föreskrifterna rörande en valutareglering, skall enligt sakkunnigförslaget bestämmelse

kunna meddelas ej blott om förverkande av betalningsmedel,

fordringar och värdepapper, som brottet avser, eller av däremot svarande

värde utan även om förverkande av uppburet vederlag eller av vederlagets

värde. I förslaget har därjämte tydligt utmärkts, att konfiskationspåföljd

må stadgas med verkan även mot annan än den till straff dömde. 9 § i det

nya departementsförslagct överensstämmer härutinnan med sakkunnigförslaget.

Departements■ Beträffande valutalagens tillämpning torde jag slutligen få framhålla fölcheten-

jande.

När förslaget till valutalag av tidigare angivna skäl ansetts böra utformas

så, att lagen möjliggör åtgärder till förhindrande av såväl kapitalflykt som kapitalinströmning,

har en följd därav blivit, att den i formellt hänseende lämnar

utrymme för en allsidigare och mera genomgripande valutareglering än

som i verkligheten kan ifrågakomma; förordnanden enligt lagen böra givetvis

avse att förebygga antingen en utströmning av kapital eller en kapitalimport.

De alternativa tillämpningssätten belysas närmare av de båda vid

protokollet fogade utkasten till valutaförordningar, vilka emellertid även de

i så måtto spegla en längre gående reglering, än man har anledning att räkna

med, som de utarbetats för att belysa lagens tillämpning vid fullständigt

utnyttjande av de möjligheter den ger till ingripande i den ena eller andra

riktningen. Valutalagen bör av naturliga skäl användas endast för att vinna

en eventuellt erforderlig komplettering av vad som står att vinna på andra

vägar och närmast då genom direkta överenskommelser med berörda parter.

Förordnanden enligt lagen torde redan på denna grund få förutsättas föregångna

av förhandlingar.

Vid tillämpning av valutalagen och med stöd av denna meddelade förordnanden

bör man inrikta sig på att skydda handelns och samfärdselns intressen,

bland annat genom att inom legitima gränser möjliggöra valutasäkringar;

i detta sammanhang må understrykas att valutalagen icke är avsedd

såsom medel för en reglering av utrikeshandeln och sålunda i detta avseende

helt skiljer sig från den lagstiftning som genomförts i vissa andra länder.

Bortsett från att en valutareglering med stöd av lagen under alla förhållanden

måste medföra ett visst formellt tvång behöver och bör den ej vara

till skada för enskildas legitima intressen. Risken för förluster till följd av

riksbankens prissättning på utländska valutor ökas icke genom införandet av

valutareglering, eftersom riksbanken redan nu har en effektiv monopolställ
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

21

ning när det gäller bestämmandet av växelkurserna. Vid förfogande över

enskildas tillgångar skall enligt lagen värdering ske genom en särskild nämnd.

I lagstiftningens syfte ligger däremot, att den kan utnyttjas till förhindrande

av att enskilda till förlust för det allmänna bereda sig vinster på åtgärder,

som måste vidtagas i hela samhällets intresse, eller till men för rikets

ekonomiska motståndskraft i en krigssituation söka föra sina tillgångar i säkerhet

genom placering utom landet.

Föredraganden uppläser härefter ett i enlighet med det anförda inom finansdepartementet

upprättat förslag till lag om förfogande över utländska

betalningsmedel m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

(valutalag) av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, samt hemställer,

att lagrådets yttrande över förslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

R. Wcerneman.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Förslag

till

Lag

om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden (valutalag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden åge Konungen, när riksdagen ej

är samlad, i den mån så prövas oundgängligen nödigt för uppnående av det

mål, som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet, på framställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret, förordna på sätt nedan närmare stadgas; dock

må förordnande, som nu sagts, ej meddelas, med mindre Konungen låtit riksdagskallelse

utgå eller riksdagen ändock skall inom trettio dagar sammanträda.

Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio

dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är samlad, fall vara för handen, som i första

stycket sägs, åge Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande,

som i denna lag avses.

2 §•

I förordnande, som Konungen jämlikt 1 § meddelar, må föreskrivas:

1) att allenast riksbanken och bankaktiebolag, som riksbanken därtill bemyndigar

(valutabank), må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt,

med växlar, checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som

innefatta rätt till betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och

utländska fordringar), ävensom med aktier, obligationer och likartade värdepapper,

vilka äro utfärdade av någon, som är bosatt i utlandet (utländska

värdepapper);

2) att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper

må, mot vederlag i svenskt mynt, förvärvas och föryttras allenast

i den omfattning och på de villkor Konungen eller, efter Konungens bemyndigande,

riksbanken bestämmer;

3) att dylika tillgångar skola erbjudas riksbanken eller valutabank till inlösen

mot kontant ersättning i svenskt mynt;

4) att svenska och utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

23

icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras

till utlandet eller överlåtas å den, som är bosatt i utlandet;

5) att dylika tillgångar icke utan särskilt tillstånd må införas till riket;

6) att över värdepapper, som införts till riket eller som här förvaras för

den, som är bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning

av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån än Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, riksbanken bestämmer; och

7) att i annat hänseende, än under 2)—6) sägs, ej må över utländska betalningsmedel,

utländska fordringar och utländska värdepapper utan särskilt

tillstånd förfogas annorledes än genom föryttring till riksbanken eller till

valutabank.

Genom förordnande, som här avses, må ej inskränkning ske i riksbanken

tillkommande befogenheter.

3 §•

Ulan hinder av förordnande, varom i 2 § sägs, äge riksbanken meddela

bankaktiebolag eller annan tillstånd att på de villkor riksbanken bestämmer

driva den rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden,

som riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående

med medel för reseändamål.

4 §■

Förordnar Konungen, att utländska betalningsmedel, utländska fordringar

eller utländska värdepapper skola erbjudas riksbanken eller valutabank till

inlösen, skall, där enighet ej kan vinnas örn det värde i utländskt mynt, efter

vilket ersättningen skall beräknas, värdet bestämmas av en nämnd av tre

personer. Av dessa utses en, som tillika skall vara ordförande, av Konungen,

en av riksbanken och en av handelskamrarna i riket.

Vid inlösen skall omräkning till svenskt mynt ske efter den av riksbanken

vid tidpunkten för beslutet om inlösen tillämpade köpkursen.

Avdrag må vid inlösen göras för särskilda med inlösningen förbundna utlägg

ävensom för diskonto enligt av riksbanken angivna grunder.

5 §■

Där för tillsyn å efterlevnad av förordnande, som Konungen jämlikt 2 §

meddelat, så finnes behövligt, äge Konungen stadga skyldighet att förete handelsböcker

jämte därtill hörande handlingar. Konungen må jämväl i övrigt

meddela erforderliga föreskrifter för förordnandets genomförande så ock till

förhindrande av åtgärder, som äro ägnade att uppenbart motverka vinnandet

av det med förordnandet avsedda ändamålet.

6 §•

Konungen äge uppdraga åt riksbanken att giva närmare föreskrifter rörande

tillämpningen av meddelat förordnande.

Konungen må ock uppdraga åt riksbanken att pröva och avgöra ansök
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

ningar om tillstånd, vartill förordnandet giver anledning, samt att i övrigt

handlägga de ärenden, som föranledas av förordnandet, och vare riksbanken

skyldig ställa sig till efterrättelse därutinnan meddelade särskilda föreskrifter.

7 §•

Den, som på grund av sin befattning med i denna lag avsett ärende erhållit

del av enskildas förhållanden, må ej i vidare mån än ärendets beskaffenhet

kräver yppa, vad för honom sålunda blivit känt.

8 §•

Har Konungen meddelat förordnande, som i 2 § under 1) sägs, åge riksbanken,

utan hinder av vad i 14 och 16 §§ i lagen den 30 juni 1934 för

Sveriges riksbank är stadgat, köpa och sälja utländska betalningsmedel, utländska

fordringar och utländska värdepapper ävensom förmedla köp och

försäljning av dylika tillgångar i den omfattning, som föranledes av förordnandet.

9 §•

För överträdelse av föreskrift som meddelas med stöd av denna lag, må

stadgas straff, högst straffarbete i två år. Tillika må bestämmelse meddelas

om förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar eller värdepapper,

som brottet avser eller av vederlag därför, så ock örn utgivande av däremot

svarande värde.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare till

och med den 31 mars 1940.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

25

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 2 maj

1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 31 mars 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll

över finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

i statsrådet den 10 mars 1939, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel

m. m. under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden

(valutalag).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av häradshövdingen F. Rudewall.

Lagrådet yttrade:

Det remitterade förslaget innehåller lika litet som de därvid fogade förslagen

till tillämpningsförordningar någon bestämmelse om omröstning i

den uti 4 § omförmälda nämnden. Därest nämndens samtliga medlemmar

komma till olika resultat, kan det emellertid bliva föremål för tvekan, efter

vilkens mening nämndens beslut skall avfattas. Enär omröstningen alltid

avser fråga örn fastställande av visst värde, bör i sådant fall mellanmeningen

följas. En uttrycklig föreskrift härutinnan torde böra upptagas i vederbörande

tillämpningsförordning.

Det lärer ej vara avsett att förordnande, som meddelats enligt lagen, skall

få bestå efter det lagen — jämlikt övergångsbestämmelsen eller senare given

föreskrift om lagens förlängning — upphört att gälla. Enligt sakens

natur böra dock den i 7 § lämnade föreskriften om tystnadsplikt och enligt

9 § meddelad bestämmelse örn ansvar för överträdelse av samma föreskrift

gälla utan begränsning till tiden. Under lagens giltighetstid begångna

andra överträdelser böra också kunna beivras efter det lagen upphört att

gälla. Det synes lämpligt att vad nu anförts kommer till uttryck i lagen.

Lagrådet hemställer förty, att till övergångsbestämmelsen fogas stadgande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

att förordnande, som meddelats jämlikt lagen, ej skall gälla längre än lagen

äger giltighet, att föreskriften i 7 § och med stöd av 9 § meddelad bestämmelse

rörande överträdelse av samma föreskrift skola gälla även därefter

samt att i fråga örn överträdelse, som skett under tiden för lagens giltighet,

jämväl annan med stöd av 9 § meddelad bestämmelse skall fortfarande

tillämpas.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

27

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5 maj

1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,

Eriksson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 2 maj 1939

avgivna utlåtande över det den 10 mars 1939 till lagrådet remitterade förslaget

till lag örn förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga.

av krig föranledda förhållanden (valutalag).

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

Vad lagrådet yttrat beträffande omröstning i den uti 4 § omförmälda

nämnden föranleder icke någon erinran från min sida. Föreskrift härutinnan

torde, såsom lagrådet förordat, böra intagas i vederbörande tillämpningsförordning.

Lagrådets hemställan örn komplettering av övergångsbestämmelsen till lagen

anser jag böra beaktas. Därjämte torde i lagtexten böra vidtagas vissa

mindre jämkningar av redaktionell natur.

Under åberopande av att proposition i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen

torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande

till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända hemställer

föredraganden härefter, att det i enlighet med vad sålunda anförts jämkade

lagförslaget måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Holger Anderson.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

31

Bilaga A.

Utdrag av statsrådsprotokollet angående 1932 års departements
förslag

till valutalag.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet d

Stockholms slott den 31 mars 1932.

Närvarande:

Statsministern Ekman, ministern för utrikes ärendena friherre Ramel, statsråden

Gärde, Hamrin, von Stockenström, Städener, Gyllenswärd,

Larsson, Holmbäck, Jeppsson, Hansén, Rundqvist.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Hamrin, ett inom departementet

utarbetat förslag till lag örn förfogande över utländska betalningsmedel m. m.

under utomordentliga, av svår penningkris föranledda förhållanden (valutalag)

samt anför:

»De svåra rubbningar på penningväsendets område, som den nuvarande

världskrisen medfört, hava i ett stort antal länder framkallat statliga åtgärder

till skydd för den inhemska valutan. Vid sidan av åtgärder, som åsyfta

att genom begränsning av varuimporten minska behovet av utländska betalningsmedel,

hava åtgärder vidtagits, som direkt ingripa på valutamarknaden.

Valutarestriktioner av olika slag förekomma bland annat i Bulgarien, Danmark,

Estland, Grekland, Island, Italien, Jugoslavien, Lettland, Portugal,

Ryssland, Spanien, Tjeckoslovakien, Turkiet, Tyskland, Ungern och Österrike

ävensom i åtskilliga utomeuropeiska stater.

Bland de länder, som, i likhet med Sverige, sakna särskilda lagbestämmelser

på detta område, märkas särskilt Belgien, England, Finland, Frankrike,

Nederländerna, Norge och Nordamerikas Förenta Stater.

Beträffande de utländska valutabestämmelsernas innebörd ber jag att till

en början få förutskicka följande allmänna anmärkningar.

Valutarestriktioner kunna tillgripas såsom ett medel att genom en ransonering

av de utländska betalningsmedlen uppnå en utjämning av betalningsbalansen.

Från denna utgångspunkt har man att tillse, att varuimporten

hålles inom ramen för landets valutatillgångar, och att inom denna ram landets

behov av utländska varor tillgodoses på ett ändamålsenligt sätt.

I viss utsträckning kan detta syfte nås därigenom att bankerna, under

ledning av statsbanken, på frivillighetens väg begränsa valutatilldelningen.

På detta sätt har man förfarit bland annat i Norge.

I andra länder har man däremot sett sig nödsakad att tillgripa strängare

åtgärder.

Utländska

yaluta
restrik
tioner.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

Härvid har det i första liand gällt att förhindra, att utländska betalningsmedel

anskaffas utan anlitande av de med ransoneringen betrodda bankerna,

vare sig genom inköp från exportörer och andra enskilda personer, som

innehava utländska valutor, eller genom direkt inköp från utlandet. Denna

synpunkt har framför allt lett till upprättandet av valutahandelsmonopol för

statsbanken och vissa av statsbanken särskilt auktoriserade banker (Valutabanker’)

och till utfärdande av bestämmelser, enligt vilka inhemska betalningsmedel

icke utan särskilt tillstånd må överföras till utlandet.

Med det nyss angivna syftet för valutaregleringarna — att åstadkomma

en sparsam och ändamålsenlig hushållning med landets utländska valutatillgångar

— förknippas syftet att förhindra spekulation i en fortgående depreciering

av den inhemska valutan. Härvid har man måst räkna med att

restriktioner av valutapolitisk art, även om de blott avse att stödja en i och

för sig sund valuta, lätt kunna leda till en underskattning av den inhemska

valutans värde och därför rent av framkalla tendenser till kapitalflykt eller

dock en obenägenhet att till valutabankerna avyttra utländska valutor.

Den egentliga kapitalflykten, d. v. s. överförandet till utlandet av betalningsmedel

i placeringssyfte, har man sökt förhindra bland annat genom exportförbud

å valutor och likartade åtgärder.

Syftet att tillgodoföra marknaden utländska valutor har man sökt uppnå

genom föreskrifter om skyldighet att sälja innehavda valutor till valutabankerna.

Främst har man därvid tagit sikte på de för exporten inflytande

valutorna, och i vissa länder, såsom i Danmark, har skyldigheten att avstå

utländska valutor begränsats till dessa exportvalutor. I andra länder, såsom

i Tyskland och Österrike, har däremot denna skyldighet utsträckts till

alla utländska valutor.

Understundom har man sökt att på indirekt väg nå samma mål genom att,

visserligen icke påbjuda försäljning till valutabank men förbjuda försäljning

till annan än valutabank. Denna väg har valts i Danmark i fråga om sådana

tillgodohavanden i utlandet, som icke härflyta ur varuexport eller annan affärsverksamhet.

För vinnande av överblick över valutaläget och kontroll över de meddelade

bestämmelsernas efterlevnad har i flertalet länder införts en omfattande deklarationsplikt.

Talrika bestämmelser hava meddelats i syfte att förhindra ett kringgående

av valutarestriktionerna. Det är ur denna synpunkt, som man bör betrakta

bland annat de bestämmelser, som vissa valutalagar innehålla rörande transaktioner

i inhemskt mynt. Sålunda har man, för att hindra en försämring av

betalningsbalansen, sökt att på olika vägar kringskära även den import, som

sker mot betalning i inhemskt mynt.

Valutalagarna hava enligt sakens natur främst till föremål betalningsmedel

och fordringar. Vissa lagar, bland dem de tyska och danska, avse emellertid

även värdepapper.

I fråga om utländska värdepapper avse bestämmelserna att begränsa den

kapitalexport, som sker genom inköp av dylika värdepapper. Dessutom förekomma

bestämmelser om skyldighet att till valutabank avstå utländska värdepapper

till stödjande av den inhemska valutan.

Beträffande inhemska värdepapper hava bestämmelser meddelats i syfte

att förhindra en försämring av betalningsbalansen genom realisation av inhemska

värdepapper, som befinna sig på utländska händer.

I fråga om såväl utländska som inhemska värdepapper har slutligen utförseln

till utlandet gjorts beroende av särskilt tillstånd i syfte, bland annat,

att garantera, att vid försäljning vederlaget kommer den inhemska marknaden

tillgodo.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

33

Jag skall härefter närmare redogöra för innehållet i vissa viktigare lagar.

De i Tyskland gällande bestämmelserna återfinnas i Verordnung des

Reichspräsidenten liber die Devisenbewirtschaftung av den 1 augusti 1931 och

ett flertal i anslutning till densamma utfärdade verkställighetsförordningar.

Till ledning vid valutaregleringens genomförande hava detaljerade riktlinjer

utfärdats.

Valutaförordningen har till föremål betalningsmedel, fordringar, värdepapper

och ädla metaller. Med betalningsmedel förstås penningar, checkar,

andra anvisningar av olika slag (»Auszahlungen», »Anweisungen») och växlar.

Handeln med utländska betalningsmedel och fordringar i utländskt mynt

har koncentrerats hos riksbanken och de banker, som av riksbanken antagits

till kommissionärer.

Vid handeln må de officiella kurserna icke överskridas.

Utländska betalningsmedel och fordringar i utländskt mynt ävensom utländska

värdepapper och i utländskt mynt utställda tyska värdepapper, som

förvärvats efter viss dag, samt guldförråd skola hembjudas riksbanken till

inlösen. Hembudsskyldigheten avser såväl tillgångar, vilka förvärvats före

förordningens ikraftträdande, som senare förvärvade tillgångar och inträder

i sistnämnda fall successivt viss tid från varje förvärv.

För vinnande av särskild kontroll över exportvalutorna har stadgats skyldighet

att vid varornas utförande ur riket avgiva deklaration angående betalningsvillkoren.

För en mångfald transaktioner fordras särskilt tillstånd av viss förvaltningsmyndighet

(Landesfinanzämter).

Sådant tillstånd fordras till en början för inköp av utländska betalningsmedel

och fordringar i utländskt mynt och för rätt att förfoga över dylika

tillgångar annorledes än genom försäljning till valutabank.

Särskilt tillstånd fordras vidare för vissa transaktioner i tyskt mynt, nämligen

för utförsel av tyska betalningsmedel; för öppnande av finanskredit i

tyskt mynt åt utrikes bosatt person; för utrikes bosatt persons rätt att förfoga

över tillgodohavande i tyskt mynt, som tillkommit före viss dag; för

överlåtelse å utrikes bosatt person av fordran i tyskt mynt och för verkställande

av utbetalning i tyskt mynt till sådan person. Har någon, som är bosatt

utrikes, förvärvat ett tillgodohavande i tyskt mynt genom försäljning av

värdepapper, äger han icke utan tillstånd förfoga över detta tillgodohavande

annorledes än genom inköp av tyska värdepapper, som lyda å tyskt mynt.

Även i fråga om värdepapper fordras särskilt tillstånd i vissa fall. Tillstånd

fordras för rätt att förvärva och förfoga över utländska och å utländskt

mynt lydande tyska värdepapper, som icke äro introducerade på tysk börs;

för inköp från utlandet av utländska värdepapper, som äro introducerade på

tysk börs; för överförande till utlandet av tyska och utländska värdepapper;

för att en i Tyskland bosatt person skall äga rätt att inlägga värdepapper i

en utrikes bosatt persons depot hos tysk bank. Utan särskilt tillstånd må ej

heller tysk bank av utrikes bosatt person mottaga uppdrag att försälja tyska

eller vid tysk börs introducerade utländska värdepapper eller att inkassera

till dylika värdepapper hörande kuponger, med mindre uppdragsgivaren avgiver

uttrycklig förklaring, att värdepapperen och kupongerna icke tillhöra

en i Tyskland bosatt person eller förvärvats från dylik person^ för försäljning

eller inlösen. Med värdepapper, som äro introducerade på tysk börs,

likställas sådana värdepapper, vilka noteras i Tyskland i särskilt angiven

ordning.

Slutligen fordras särskilt tillstånd för rätt att förvärva eller förfoga över

guld och för rätt att exportera ädla metaller.

Bihang lill riksdagens protokoll 1931). 1 sami. Nr 290.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Utan särskilt tillstånd må en var förvärva oell förfoga över utländska betalningsmedel

m. m. intill ett värde av 200 mark i månaden.

Vid sidan av tillstånd, som meddelas från fall till fall, kunna i viss utsträckning

generella tillstånd meddelas. Sålunda kunna affärsmän, som bedriva

import av varor för förbrukning eller bearbetning inom Tyskland,

kvartalsvis erhålla erforderliga valutatillstånd, i vilka för varje månad angles

visst maximibelopp för valutaförbrukningen.

Avtal, som slutas utan tillstånd, där sådant erfordras, äro ogiltiga; dock

kan ogiltigheten icke åberopas gent emot den, som är bosatt i utlandet eller

som vid avtalsslutet saknade kännedom om de omständigheter, som grunda

ogiltighet. Dessutom äro överträdelser belagda med stränga straffpåföljder.

I Danmark utfärdades den 18 november 1931 en lag om åtgärder till skydd

för den danska valutan, vilken bemyndigade handelsministern att, i samråd

med riksdagens valutautskolt, utfärda bestämmelser angående skyldighet för

danska exportörer att till dansk valuta överföra sina tillgodohavanden i utlandet,

angående införsel från utlandet av värdepapper och försäljning av

värdepapper för utländsk räkning, samt angående överförandet och utförandet

till utlandet av värdepapper och kuponger, växlar, checkar och penningar.

Handelsministern bemyndigades tillika att påbjuda insändandet av

upplysningar angående innehavda valutor och främmande värdepapper av

alla slag.

Med stöd av denna lag utfärdades fyra kungörelser:

Genom en kungörelse av den 18 november 1931 föreskrevs bland annat,

att införsel av danska aktier och obligationer icke må ske genom annan än

bank eller medlem av Köpenhamns fondbörs. Dylika värdepapper, som införts

till Danmark eller förvaras i Danmark för utländsk räkning, må icke

säljas genom annan än bank eller fondbörsmedlem. Vid försäljning skall köpesumman

insättas på spärrkonto i Nationalbanken.

Den 19 november 1931 utfärdades en kungörelse, enligt vilken Nationalbankens

tillstånd erfordras för försändande till utlandet av danska kronor i

kontanter, checkar och växlar; för överförande till utlandet av danska kronor

genom inbetalning till dansk bank eller bankir eller på annat liknande

sätt, t. ex. genom accepterande av från utlandet dragna växlar; samt för försändande

till utlandet av kuponger och talonger hörande till danska aktier

och obligationer, med mindre utförseln sker i samband med försäljning av

själva aktien eller obligationen och försäljningen sker genom bank eller fondbörsmedlem.

Vid dylik försäljning skall försäljningssumman överföras till

dansk valuta.

Dessa båda kungörelser äro fortfarande gällande.

Slutligen förpliktades genom en sistnämnda dag utfärdad kungörelse danska

exportörer att utan onödigt dröjsmål till dansk valuta överföra de medel,

som de hade tillgodo i utlandet på grund av exporten. Anmälan örn överförandet

skulle i viss ordning ske hos Nationalbanken. Exportör, som hos

Nationalbanken styrkte, att han hade behov av ett motsvarande valutabelopp

för betalning av inom den närmaste tiden förfallna likvider för egen import,

ägde underlåta att överföra exportvalutan lill danskt mynt.

Denna kungörelse föreskrev icke, till vem exportvalutorna skulle försäljas,

och till följd därav såldes dessa i stor utsträckning i den öppna marknaden

till betydligt högre kurser än den officiella noteringen. Redan den 26 november

1931 skred man därför till en viss centralisering av valutahandeln genom

att föreskriva, att försäljningen skulle ske till Nationalbanken eller vissa

av Nationalbanken auktoriserade banker och bankirer.

De båda sistnämnda kungörelserna hava sedermera ersatts av nya bestämmelser

i ämnet, för vilka jag nu skall redogöra.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290

35

Den 30 januari 1932 utfärdades sålunda en ny valutalag, vilken betydligt

utvidgat regeringens fullmakter.

Enligt denna lag kan till en början föreskrivas, att tillgodohavanden, värdepapper,

växlar, checkar och penningar, som danska medborgare eller i

Danmark hemmahörande personer och företag hava i utlandet, skola, i den

utsträckning sådant finnes påkallat, hemföras och, såvitt fråga är örn tillgångar

i utländsk valuta, avlämnas till Nationalbanken eller eventuellt säljas

på av Nationalbanken angivna villkor. Det sista skall gälla även i fråga

örn tillgångar av ifrågavarande slag,, som redan finnas i Danmark.

Av detta bemyndigande har regeringen emellertid ej begagnat sig i full utsträckning.

Enligt en kungörelse av den 1 februari 1932 föreligger skyldighet

att avstå utländska valutor endast i fråga om sådana, som förvärvats genom

export eller annan affärsvei-ksamhet, medan beträffande andra utländska

valutor blott stadgats förbud mot försäljning till annan än Nationalbanken

eller av Nationalbanken auktoriserad bank eller bankir. Värdepapper

hava i kungörelsen lämnats fria. De äldre bestämmelserna om rätt för exportör

att använda sina utländska valutor för betalning av egen import hava

upptagits i den nya kungörelsen.

I kungörelsen har centraliseringen av valutahandeln utsträckts därhän, att

även köp av främmande valuta må ske endast hos Nationalbanken eller av

Nationalbanken auktoriserad bank eller bankir.

Enligt valutalagen äger handelsministern, i samråd med valutautskottet,

vidare föreskriva, att import av varor, värdepapper och kuponger endast må

ske, därest Nationalbanken lämnat intyg örn att ur valutasynpunkt intet hinder

mot importen föreligger. Importtillstånd skall meddelas och betalningsmedel

skola ställas till förfogande, därest importen avser sådana råämnen

och produktionsmedel, som äro erforderliga för exportverksamhet och annan

verksamhet, varigenom utländsk valuta tillföres landet. Därefter skall i

främsta rummet hänsyn tagas till att valuta anskaffas för råämnen och produktionsmedel,

som äro erforderliga för upprätthållande av produktiv verksamhet

i landet.

Dessa bestämmelser hava satts i kraft genom en annan kungörelse av den

1 februari 1932, vilken tillika stadgar vissa undantag från skyldigheten att

anskaffa valutaattest för införsel av varor, som avskeppats respektive inköpts

före den 1 februari.

Slutligen innehåller valutalagen, i likhet med den äldre lagen, bestämmelser

om utförsel och överförande till utlandet av betalningsmedel och värdepapper

och angående deklarationsskyldighet, varjämte straffbestämmelser

meddelats.

I Finland infördes genom förordning den 5 oktober 1931 vissa valutarestriktioner,

vilkas närmaste syfte var guldmyntfotens upprätthållande. Med

hänsyn härtill inriktades dessa bestämmelser på att hindra export av finska

mark och inbetalningar av finska mark å utlänningars konton i Finland. Sedan

guldmyntfoten uppgivits, medgav emellertid Finlands Bank den 17 oktober

samma år, att å utlänningars konton inbetalningar i finska mark finge

utan särskilt tillstånd ske till obegränsat belopp, med mindre anledning förelåge

att misstänka spekulationsavsikt. Då emellertid bristen på utländska valutor

gjorde sig alltmer kännbar, infördes sedermera valutarestriktioner i

den formen, att medel, som inbetalades å utlännings konto i Finland, enligt

en kungörelse av Finlands Bank av den 6 november 1931 icke skulle få användas

för annat ändamål än inköp av varor inom landet eller för överföring

till andra spärrkonton. Samtidigt beslöto bankerna, att tillgänglig utländsk

valuta i första hand skulle användas för import av nödvändiga livsmedel

och råämnen för de viktigare industrierna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Departements
chefen.

Förslag till

valutalag.

Förordningen den 5 oktober 1931 upphörde att gälla vid utgången av 1931,

och samtidigt upphävdes spärren av utlänningars konton, varför statliga restriktioner

ej längre åvila handeln med valutor i Finland. —

De svårigheter, som genom de olika ländernas valutarestriktioner uppstått

för exportörerna att hemföra sina utländska tillgodohavanden, hava lett till

att mellan vissa stater slutits clearingkonventioner. Sålunda skola enligt en

mellan Schweiz och Österrike sluten konvention alla schweiziska betalningar

för österrikiska varor fullgöras genom insättning i schweiziska francs å clearingkonto

hos Schweiziska Nationalbanken, samt alla österrikiska betalningar

för schweiziska varor fullgöras genom insättning i österrikiska schilling

hos Österrikes Nationalbank. Därefter skall avräkning ske efter parikurs

och saldot erläggas i särskilt angiven ordning. Liknande konventioner hava

slutits mellan Schweiz och Ungern samt mellan Österrike och Ungern, Italien,

Jugoslavien och Polen.

Vid undersökningen av de olika åtgärder, som stå till buds för stödjande

av det svenska penningväsendet, har jag enligt sakens natur även haft min

uppmärksamhet riktad på frågan om införandet av valutarestriktioner.

Erfarenheten från utlandet visar, att en planmässig hushållning med landets

tillgångar icke i alla situationer kan effektivt genomföras på frivillighetens

väg. Därest statens valutavårdande verksamhet icke i erforderlig utsträckning

vinner förståelse och stöd hos allmänheten, kan det bliva en nödvändighet,

att staten ingriper på valutamarknaden med tvångsåtgärder för

vinnande av den nödiga kontrollen.

Att dylika åtgärder i det längsta böra undvikas torde emellertid vara påtagligt.

Med hänsyn till penningarnas rörlighet erbjuder en effektiv kontroll

över penningtransaktionerna i deras olika former betydande praktiska svårigheter.

Djupgående ingrepp i den enskildes handlingsfrihet kunna därför

bliva erforderliga till förebyggande av tendenser att kringgå den statliga regleringen.

Då tvångsåtgärder på penningväsendets område träffa näringslivet

i en av dess känsligaste punkter, kunna härvid allvarliga olägenheter för näringslivet

icke undvikas.

Sådana förhållandena hittills utvecklat sig här i landet, synes mig ett ingripande

med tvångsåtgärder på valutamarknaden för närvarande icke vara

påkallat. I betraktande av den sista tidens händelser och det ovissa världsläget

bör nian emellertid enligt min mening icke bortse från möjligheten att

även i vårt land förhållandena kunna utveckla sig därhän, att ett statligt ingripande

blir nödvändigt. Försiktigheten bjuder därför, att man i tid rustar

sig att möta även dylika situationer. Då de möjligheter Kungl. Majit äger

att i administrativ ordning ingripa på förevarande område äro begränsade,

erfordras särskilda lagbestämmelser av civillags natur.

Härvid är det av synnerlig vikt, att de erforderliga lagbestämmelserna erhålla

sådant innehåll, att de medgiva ett snabbt ingripande från statens sida,

vilket smidigt kan anpassas efter växlande behov. Det torde därför vara

ofrånkomligt, att den ifrågasatta lagstiftningen erhåller formen av en fullmaktslag,

vilken utrustar Kungl. Majit med befogenhet att under utomordentliga

förhållanden temporärt utfärda erforderliga bestämmelser i närmare

angivna avseenden.

Jag tillåter mig särskilt betona angelägenheten av att fullmakten erhåller

erforderlig räckvidd. Givet är visserligen, att man icke utan nödtvång bör

tillgripa ytterligt gående åtgärder. Men där meddelade valutarestriktioner

visa sig otillräckliga, måste möjlighet finnas att hastigt komplettera och

skärpa dem, innan yppade missförhållanden hunnit antaga större omfattning.

Av de skäl jag i det föregående anfört har jag låtit inom departementet utarbeta

förslag till lag örn förfogande över utländska betalningsmedel m. m.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

37

under utomordentliga, av svår penningkris föranledda förhållanden (valutalag).

Rörande förslagets närmare innehåll ber jag att få anföra följande.

I organisatoriskt hänseende förutsätter en valutareglering dels en centrali- vaiutasering

av valutahandeln, dels inrättandet av ett särskilt organ för reglering- regleringens

ens praktiska genomförande. organ.

Utan en centralisering av valutahandeln är en effektiv kontroll i själva verket

ogenomförbar, och i flertalet av de länder, där valutarestriktioner införts,

har därför en centralisering åvägabragts.

Handel med utländska valutor bedrives för närvarande, förutom av riksbanken,

dels av affärsbankerna med stöd av deras oktrojer dels av en mångfald

enskilda företag.

Enligt förslagets 1 § 1) skall rätten att idka valutahandel kunna förbehållas

riksbanken och den riksbanken därtill bemyndigar. Då de företag, som

jämte riksbanken skola äga idka valutahandel, närmast erhålla karaktären

av riksbankens medhjälpare vid valutaregleringens genomförande, synes det

riktigaste vara, att riksbanken tillerkännes rätt att själv bestämma, åt vilka

denna uppgift skall anförtros. Närmast komma givetvis affärsbankerna i

fråga med hänsyn till de särskilda förutsättningar de äga härutinnan. Enbart

den omständigheten att en bank på grund av sin oktroj äger idka handel med

utländskt mynt synes däremot under de utomordentliga förhållanden, varom

här är fråga, icke böra vara avgörande för frågan, huruvida den jämväl under

valutaregleringen bör bibehållas vid denna rätt. Man torde nämligen icke

utan vidare äga utgå från att bankerna utan undantag äro vuxna de särskilda

uppgifter, som här ifrågakomma. Där en bank, som erhållit riksbankens tillstånd

att idka valutahandel, visar sig icke på ett tillfredsställande sätt fullgöra

denna sin uppgift, hör vidare en möjlighet finnas att beröva banken

rätten att idka valutahandel.

Riksbanken och de företag, som av riksbanken bemyndigas att idka valutahandel,

benämnas i förslaget valutabanker.

I fråga om tillståndets närmare innehåll förutsättes, att riksbanken skall

kunna begränsa detsamma att avse endast idkande av valutahandel för riksbankens

räkning och i övrigt göra detsamma beroende av särskilda villkor.

Särskilt i resandetrafikens intresse bör slutligen tillstånd kunna meddelas

även andra företag än de egentliga valutabankerna att tillhandagå allmänheten

med vissa smärre valutatransaktioner såsom växling av penningar och

dylikt.

Valutaregleringens genomförande förutsätter ett omfattande dispensväsen

och giver även i övrigt upphov till en mångfald nya arbetsuppgifter av olika

slag. Dessa ärenden måste snabbt och smidigt handläggas under enhetlig ledning,

därest ej näringslivet skall utsättas för allvarliga vådor. Inrättandet

av en särskild organisation, en valutanämnd, för handläggningen av dessa

ärenden torde därför vid införandet av en valutareglering vara ofrånkomligt.

I denna nämnd, vars sammansättning torde böra bestämmas av Kungl. Majit,

bör uppenbarligen riksbanken vara företrädd. Bestämmelser härom ävensom

angående nämndens allmänna arbetsuppgifter meddelas i 3 §.

En valutareglering träffar enligt sakens natur i främsta rummet de ut- yalnta.

ländska betalningsmedlen. regleringens

Med betalningsmedel förstås närmast mynt och sedlar, växlar, checkar och föremål,

andra penninganvisningar. Av praktiska skäl kan det emellertid vara lämpligt,

att med betalningsmedel likställa vissa fordringar, nämligen bankfordringar.

Växlar, checkar och andra penninganvisningar behandlas i förslaget som

utländska betalningsmedel, därest de medföra rätt till betalning i utländskt

mynt. Denna förutsättning är såsom regel uppfylld i och med det att hand
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Valuta
regleringens
innebörd.

lingen lyder å utländskt mynt, men om betalningen skall erläggas här i riket,

fordras därjämte, att förbehåll gjorts om effektiv betalning i utländskt mynt.

Därnäst måste de utländska fordringarna omfattas av valutaregleringen.

Begreppet utländsk fordran torde därvid böra bestämmas enligt samma grunder

som begreppet utländska betalningsmedel.

Slutligen kan det visa sig nödvändigt att i viss utsträckning indraga även

utländska aktier, obligationer och likartade värdepapper under regleringen.

Avgörande för huruvida ett dylikt värdepapper skall anses såsom utländskt,

torde böra vara, huruvida den institution eller det företag, som utfärdat värdepapperet,

har sitt säte utom riket.

Vissa förfoganden över svenska betalningsmedel, fordringar och värdepapper

böra likaledes göras till föremål för särskilda bestämmelser. Jag skall

senare återkomma till denna fråga.

Beträffande de särskilda transaktioner, som beröras av valutaregleringen,

ber jag att få framhålla följande.

Handeln med utländska betalningsmedel och utländska fordringar skall,

såsom förut nämnts, enligt 1 § 1) kunna förbehållas valutabankerna. Efter

omständigheterna bör emellertid monopolet även kunna utsträckas till handeln

med utländska värdepapper.

Under handel inbegripas jämväl köp och försäljning i kommission.

Med handelsmonopolets syfte sammanhänger, att den enskilde bör kunna

förpliktas att även vid köp och försäljning, som ej sker yrkesmässigt, anlita

valutabank. Då enligt förslagets 1 § 3) särskilt tillstånd fordras för inköp

och för försäljning till annan än valutabank, kan jämväl denna synpunkt tillgodoses

inom förslagets ram.

Med hänsyn till den grundläggande betydelse prissättningen å de utländska

valutorna erhåller vid en valutareglering skall enligt 1 § 2) bestämmelse kunna

meddelas därom, att utländska betalningsmedel och utländska fordringar

icke må, mot vederlag i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras till högre

pris än riksbanken bestämmer.

Beträffande försäljning, som sker efter utmätning eller i konkurs, torde

särskilda bestämmelser bliva erforderliga, vilka emellertid synas lämpligen

böra intagas i en blivande verkställighetsförordning.

Vid meddelande av tillstånd att inköpa utländska betalningsmedel och fordringar

jl § 3)| synes den ledande synpunkten böra vara, att tillstånd må

meddelas allenast, därest sökanden finnes vara i behov av utländska betalningsmedel

för ändamål, vars tillgodoseende, med hänsyn till tillgången på

dylika betalningsmedel, framstår såsom ur det allmännas synpunkt berättigat.

Under betryggande garantier böra näringsidkare kunna erhålla valutatilldelning

för viss tidsperiod utan att för varje enskild affärstransaktion särskild

prövning av valutabehovet behöver ifrågakomma. Vidare bör efter

omständigheterna valutatilldelning generellt kunna meddelas för transaktioner

av visst slag. Bland annat kommer härvid i betraktande behovet av valutor

för fullgörande i utlandet av inlösen av svenska värdepapper och

kuponger, som förfallit till betalning.

I syfte att förhindra att tillgängliga valutor undandragas den inhemska

marknaden bör vidare möjlighet beredas att, i större eller mindre utsträckning,

begränsa rätten att förfoga över innehavda valutor. Enbart ett exportförbud

och ett förbud mot föryttring till annan än valutabank torde härvid

icke vara tillfyllest, då även på annan väg än direkt utförsel eller föryttring

valutor lätt kunna undanskaffas. I princip bör därför varje förfogande,

som icke avser föryttring till valutabank, kunna göras beroende av särskilt

tillstånd fl § 3)1.

Då man måste räkna med den möjligheten, att tillgängliga valutor endast i

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

39

begränsad omfattning ställas till valutabankernas disposition, mäste vid behov

skyldighet att föryttra dem till valutabank kunna föreskrivas [1 § 4)]. Inlösen

kan främst ifrågakomma beträffande utländska betalningsmedel och

bankfordringar, men det bör icke vara uteslutet, att även fordringar hos andra

företag än banker göras till föremål för inlösen. Därest på denna väg

tillräckliga valutor icke stå att anskaffa, torde man böra taga under övervägande

att utsträcka försäljningsplikten även till utländska värdepapper.

Även denna möjlighet synes därför i lagen böra hållas öppen.

I den mån skyldighet att avstå vissa tillgångar stadgas, torde ägaren böra

berättigas att erhålla ersättningen kontant i svenskt mynt.

Rörande ersättningsbeloppets beräkning hänvisas i 2 § i fråga örn valutor

i första hand till den vid tiden för beslutet örn inlösen av riksbanken senast

fastställda och kungjorda köpkursen. Där ej notering av sådan kurs regelbundet

förekommer, skall ersättningen bestämmas efter de grunder riksbanken

finner skäligt fastställa. ..

Beträffande värdepapper torde man, med hänsyn till de starka vaxlmgar,

som kurserna under den nuvarande krisen varit underkastade, icke skäligen

böra fordra, att ägaren obetingat skall nöja sig med ersättning efter den senaste

kursen. I 2 § föreskrives därför alt, därest enighet ej kan vinnas, ersättningen

skall bestämmas av en särskild värderingsnämnd, bestående av

en av Konungen utsedd ordförande samt av två ledamöter, av vilka den ene

utses av riksbanken och den andre av styrelsen för Stockholms fondbörs.

Vid inlösen bör avdrag få ske för särskilda med inlösningen förbundna utlägg

ävensom för diskonto enligt av riksbanken angivna grunder.

Beträffande svenska betalningsmedel, fordringar, och värdepapper skall

enligt förslagets 1 § 5) valutanämndens tillstånd kunna foidras föi utförande

eller överförande till utlandet och för överlåtelse a person, som är bosatt i

utlandet. Härmed åsyftas framför allt att förhindra, att någon förskaffar sig

utländska betalningsmedel eller utländska tillgodohavanden med kringgående

av valutaregleringen. Att utländska betalningsmedel, fordringar och värdepapper

äro underkastade motsvarande restriktioner, framgar av 1 § 3).

I fråga om svenska och utländska värdepapper innehåller 1 § under b)—8)

bestämmelser till förhindrande av att betalningsbalansen försämras genom inköp

från svensk sida av värdepapper, som befinna sig på utländska händer.

Enligt förslaget skall vid sådan försäljning köpesumman kunna insattas pa

spärrat konto. I kontrollsyfte föreskrives vidare, att försäljningen ej utan

särskilt tillstånd skall få ske genom annan än valutabank, och att för införsel

av värdepapper särskilda villkor skola kunna uppställas.

För vinnande av översikt över valutaläget och kontroll över bestämmelsernas

efterlevnad kan det bliva nödvändigt, att deklarationsplikt i olika avseenden

införes. Sålunda erfordras uppgifter angående valutainnehav och innehav av

utländska värdepapper samt angående förpliktelser till utlandet, för vilkas

fullgörande erfordras utländska betalningsmedel. Särskilt bemyndigande

för Kungl. Majit att utfärda dylika verkställighetsföreskrifter torde emellertid

icke behöva upptagas i valutalagen.

Då brott mot föreskrifter, som meddelas för genomforande av en valutareglering,

kunna vara av synnerligen allvarlig art, föreslås i 4 §, att strattet

skall kunna bestämmas högst till straffarbete i två år. Därjämte bor såsom

påföljd kunna stadgas förverkande av betalningsmedel, fordringar och värdepapper,

som brottet avser, eller skyldighet att utgiva deias välde.»

Föredraganden uppläser härefter förslag till lag om förfogande över utländska

betalningsmedel lii. lii. under utomordentliga, av svar penningkris föranledda

förhållanden (validolag) av den lydelse, bilaga vid detta protokoll ut
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

visar, samt hemställer, att lagrådets yttrande över förslaget måtte för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamål inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Elis Lindahl.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

41

Förslag

till

Lag

om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga,

av svår penningkris föranledda förhållanden (valutalag).

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Under utomordentliga, av svår penningkris föranledda förhållanden åge

Konungen, i den mån så prövas nödigt för stödjande av rikets penningväsen

och ändamålsenligt tillgodoseende av näringslivets behov av utländska betalningsmedel,

efter hörande av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,

förordna:

1) att allenast riksbanken och den riksbanken därtill bemyndigar (valutabanker)

må driva handel nied utländska mynt och sedlar, med växlar, checkar,

andra penninganvisningar och fordringar, som innefatta rätt till betalning i

utländskt mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar), ävensom

med utländska aktier, obligationer och likartade värdepapper (utländska

värdepapper);

2) att utländska betalningsmedel och utländska fordringar icke må, mot

vederlag i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras till högre pris än riksbanken

bestämmer;

3) att annan än valutabank icke utan särskilt tillstånd må förvärva utländska

betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper mot

vederlag i svenskt mynt eller förfoga över dylika tillgångar annorledes än

genom föryttring till valutabank;

4) att dylika tillgångar skola erbjudas valutabank till inlösen mot kontant

ersättning i svenskt mynt;

5) att svenska betalningsmedel, svenska fordringar och svenska värdepapper

icke utan särskilt tillstånd må utföras ur riket eller på annat sätt överföras

till utlandet eller överlåtas på den, som är bosatt i utlandet;

6) att svenska och utländska värdepapper må införas till riket allenast på

de villkor Konungen bestämmer;

7) att försäljning av värdepapper, som införts till riket, eller som här förvaras

för den, som är bosatt i utlandet, icke utan särskilt tillstånd må ske

genom annan än valutabank; samt

8) att vid försäljning, som under 7) avses, säljaren icke må förfoga över

köpeskillingen i vidare mån än Konungen bestämmer.

Genom förordnande, som här avses, må ej inskränkning ske i riksbanken

tillkommande befogenheter.

2 §•

Förordnar Konungen, att utländska betalningsmedel eller utländska fordringar

skola erbjudas valutabank till inlösen, skall ersättningen beräknas efter

riksbankens vid tiden för beslutet örn inlösen senast fastställda och kungjorda

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

köpkurs. Där ej notering av sådan kurs regelbundet förekommer, skall ersättningen

bestämmas efter de grunder riksbanken finner skäligt fastställa.

Avser Konungens förordnande inlösen av utländska värdepapper, skall ersättningen,

där enighet ej kan vinnas, bestämmas av en nämnd om tre personer.

Av dessa utses en, som tillika skall vara ordförande, av Konungen, en

av riksbanken och en av styrelsen för Stockholms fondbörs.

Vid inlösen må avdrag göras för särskilda med inlösningen förbundna utlägg

ävensom för diskonto enligt av riksbanken angivna grunder.

3 §•

Konungen äger uppdraga åt en särskild nämnd (valutanämnden) att utfärda

erforderliga föreskrifter för verkställande av förordnande, som Konungen

med stöd av 1 § meddelar, att pröva och avgöra ansökningar om tillstånd,

vartill förordnandet giver anledning, så ock att i övrigt handlägga de ärenden,

som föranledas av förordnandet.

Bestämmelser om valutanämndens sammansättning, så ock närmare föreskrifter

om nämndens befogenhet och verksamhet meddelar Konungen. Av

nämndens ledamöter utses minst en av riksbanken.

över nämndens beslut må klagan ej föras.

4 §•

För överträdelse av föreskrift, som meddelas med stöd av denna lag, må

stadgas straff, högst straffarbete i två år, så ock påföljd, att till kronan skola

vara förverkade betalningsmedel, fordringar och värdepapper, som brottet

avser, eller däremot svarande värde.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare till

och med den 31 mars 1933.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290-

43

Hilaria B.

Utdrag av lagrådets protokoll angående 1932 års departements
förslag

till valutalag.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 25 april

1932.

Närvarande:

justitieråden Christiansson,

Edelstam,

Stenbeck,

regeringsrådet Afzelius.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokollet över finansärenden,

hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet den 31

mars 1932, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets yttrande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under

utomordentliga, av svår penningkris föranledda förhållanden (yalutalag).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren F. J. Chr. Sterzel.

Lagrådet yttrade:

»En lagstiftning i det syfte och med den innebörd, som avses med förslaget,

måste för att kunna fylla sitt ändamål bereda tillfälle till ett snabbt

ingripande med kraftigt verkande medel. Med hänsyn till de band en sådan

lags tillämpning ej kan undgå att lägga på näringslivet och den allmänna

samfärdseln överhuvud är det emellertid av största vikt, att ingreppen i den

enskildes rörelsefrihet icke ske på tidigare stadium eller gå längre än Jiidsläget

i varje särskilt fall finnes kräva. Dessa omständigheter göra — såsom

ock av departementschefen framhållits -— att åt en dylik lagstiftning icke

kan givas annan form än fullmaktslagens, en lag, varigenom Konungen bemyndigas

att under angivna förhållanden utfärda förordnande om tillämpning

av vissa för den enskilde bindande inskränkande föreskrifter i särskilda

avseenden, med upptagande i själva lagen allenast av gränserna för

dessa föreskrifters räckvidd och med angivande endast i huvudsak av sättet

för deras genomförande. Förslagets bestämmelser kunna i följd av denna

anordning tilläventyrs förefalla vara alltför långt gående, men det bör fastliållas,

att de ingalunda äro ämnade att i första hand genomföras i full utsträckning

utan delvis upptagits allenast för att bereda utvägar i sådant

yttersta fall, vars inträde ej gärna må befaras. Att lagen blir gällande blott

för viss tid framåt synes ock vara naturligt. Vid nu angivna förhållanden

finner lagrådet, särskilt i betraktande av det ovissa ekonomiska tidsläget, sig

icke kunna avstyrka, att en lag i huvudsaklig överensstämmelse med för
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

slaget kommer till stånd, därvid lagrådet dock vill uttala den förhoppningen,

att det genom anlitande av andra medel skall visa sig möjligt undvika att

lagen sättes i tillämpning.

Beträffande förslagets närmare innehåll har lagrådet funnit anledning endast

till följande erinringar.

1 §•

Enligt remissprotokollet är det avsett, att särskilt i resandetrafikens intresse

tillstånd skall kunna meddelas även andra företag än de egentliga

valutabankerna — riksbanken själv och vissa andra av riksbanken till valutahandel

bemyndigade banker — att tillhandagå allmänheten med smärre

valutatransaktioner såsom växling av penningar. Att dylika växelkontor

finnas tillgängliga och att de utan särskilda licenser av valutanämnden äga

driva den rörelse med utländska betalningsmedel, som är för angivna ändamål

erforderlig, synes ock vara nödvändigt, därest icke såväl allmänheten

som valutanämnden skall oskäligt betungas. Då emellertid förslaget ej innehåller

någon uttrycklig bestämmelse örn växelkontor, är det uppenbarligen

avsett, att till valutabanker i förslagets mening skola räknas ej blott de

banker, som erhållit fullständigt bemyndigande till valutahandel, utan jämväl

de företag — banker och andra — vilka tillerkänts allenast den begränsade

rätt i sådant avseende, som nyss omförmälts. Enligt lagrådets

uppfattning är det ej lämpligt, att till valutabanker hänföra andra företag

än dev som förvärvat oinskränkt befogenhet såsom sådana; begreppet valutabank

bör vara enhetligt. Lagrådet hemställer därför, att i förevarande paragraf

under 1) orden »den riksbanken därtill bemyndigar» måtte utbytas

mot »bank som riksbanken därtill bemyndigar» och att i sammanhang därmed

i förslaget införes en ny paragraf, betecknad 2 §, av innehåll, alt utan

hinder av förordnande, varom i 1 § sägs, äger riksbanken meddela bank

eller annan tillstånd att såsom växelkontor på de villkor riksbanken bestämmer

driva den rörelse med utländska betalningsmedel, som riksbanken finner

erforderlig för allmänhetens tillhandagående med växling.

Vid bifall till denna hemställan komma 2, 3 och 4 §§ i förslaget att betecknas

3, 4 och 5 §§.

3 §.

Det är tydligt, att ett av Konungen med stöd av den föreslagna valutalagen

meddelat förordnande icke kan begränsas till att allenast angiva, vilka

av de i förslagets 1 § upptagna särskilda föreskrifterna skola sättas i tillämpning

och i vad omfattning detta skall ske; det kräves tillika — såsom jämväl

i remissprotokollet förutsättes — att samtidigt åtskilliga allmänna bestämmelser

meddelas i och för genomförande av förordnandet. I dylikt hänseende

omförmälas av departementschefen särskilt bestämmelser örn deklarationsplikt,

avseende bland annat innehav av utländsk valuta, samt stadganden

beträffande försäljning av sådan valuta efter utmätning eller i konkurs.

Det torde emellertid, i betraktande av den betydande inverkan sådana föreskrifter

måste komma att öva å den fria samfärdseln och enskildas intressen

överhuvud, vara lämpligt, att i själva lagen utsäges, att Konungen vid utfärdande

av förordnande enligt valutalagen äger meddela de särskilda bestämmelser

som finnas erforderliga för förordnandets genomförande. Ett stadgande

att Konungen tillika skall äga uppdraga åt valutanämnden att giva

närmare föreskrifter rörande verkställigheten av förordnandet kommer icke

dess mindre att vara erforderligt och synes lämpligen kunna i anslutning

till det av lagrådet nu förordade bibehållas i förevarande paragraf.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

45

4 §.

Enligt förslaget kan ett av Konungen meddelat förordnande innefatta inskränkningar

såväl i rätten att föryttra betalningsmedel, fordringar och

värdepapper som i det fria förvärvet av sådan egendom. Då nu jämlikt

förevarande paragraf för överträdelse av meddelad föreskrift må stadgas, förutom

straff, även påföljd att betalningsmedel, fordringar eller värdepapper,

som brottet avser, skola vara förverkade, synes denna bestämmelse böra såtillvida

fullständigas, att sådan påföljd förklaras kunna avse även det vederlag,

som vid en olovlig föryttring uppburits av säljaren; förverkandepåföljd

skulle sålunda kunna göras gällande på en gång mot såväl köparen som

säljaren. Skyldighet att, där det förverkade ej finnes i behåll, i stället gälda

dess värde lärer inträda såväl för den förre som för den senare beträffande

den av honom förverkade egendomen.

I likhet med vad som gäller enligt vissa andra lagstadganden torde ej heller

här den möjligheten böra vara utesluten, att egendom, tillhörig annan än

den i målet sakfällde, under vissa förutsättningar kan dömas förverkad. I

detta hänseende torde enligt Konungens förordnande ej blott påföljdens tilllämpning

kunna göras beroende av vad domstolen i varje särskilt fall finner

skäligt, utan påföljden överhuvud icke skola inträda, där ägaren icke finnes

hava ägt kännedom örn brottet eller skälig anledning att misstänka detsamma.

Då den föreslagna bestämmelsens avfattning möjligen kunde anses

lägga hinder i vägen för att stadga dylik påföljd med verkan även mot annan

än den till straff dömde, hemställes örn någon omredigering av densamma.

Det kan icke förnekas, att ett offentliggörande av affärsförhållanden, med

vilka valutanämnden kommer att hava befattning, kan för enskilda medföra

betydande olägenheter. Ett tillägg till tryckfrihetsförordningens sekretessbestämmelser

kan emellertid icke komma till stånd inom sådan tid att det

vinner gällande kraft jämsides med den föreslagna lagen. I allt fall synes

det lagrådet lämpligt, att i lagen fastställes en förpliktelse för nämndens

ledamöter och tjänstepersonal att iakttaga tystlåtenhet rörande enskildas förhållanden,

som under deras verksamhet blivit för dem kända.

Bestämmelser av liknande innebörd finnas meddelade exempelvis i lagen

den 12 maj 1897 för Sveriges riksbank 37 § och i lagen den 22 juni 1911

om bankrörelse 258 §.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

Bilaga C.

1939 års sakkunnigförslag

till

Lag

om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga

av krig, krigsfara eller svår penningkris föranledda

förhållanden (valutalag).

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Under utomordentliga av krig, krigsfara eller svår penningkris föranledda

förhållanden åge Konungen, i den mån så prövas oundgängligen nödigt för

uppnående av det mål, som statsmakterna fastställt för riksbankens penningpolitiska

verksamhet, på framställning av fullmäktige i riksbanken och efter

samråd jämväl med fullmäktige i riksgäldskontoret, förordna:

1) att allenast riksbanken och den riksbanken därtill bemyndigar (valutabanker)

må driva handel med utländska sedlar och skiljemynt, med växlar,

checkar, andra penninganvisningar och fordringar, som innefatta rätt till

betalning i utländskt mynt (utländska betalningsmedel och utländska fordringar),

ävensom med utländska aktier, obligationer och likartade värdepapper

(utländska värdepapper);

2) att utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper

må, mot vederlag i svenskt mynt, förvärvas och föryttras allenast

i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer;

3) att dylika tillgångar skola erbjudas valutabank till inlösen mot kontant

ersättning i svenskt mynt och att över dylika tillgångar ej må utan särskilt

tillstånd förfogas annorledes än genom föryttring till valutabank;

4) att betalningsmedel, fordringar och värdepapper icke utan särskilt tillstånd

må utföras ur riket eller på annat sätt överföras till utlandet eller

överlåtas på den, som är bosatt i utlandet;

5) att värdepapper ej må utan särskilt tillstånd införas till riket; och

6) att över värdepapper, som införts till riket eller som här förvaras för

den, som är bosatt i utlandet, så ock över köpeskilling, som influtit vid försäljning

av sådana värdepapper, ej må förfogas i vidare mån än Konungen

bestämmer.

Genom förordnande, som här avses, må ej inskränkning ske i riksbanken

tillkommande befogenheter.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

2 §•

Utan hinder av förordnande, varom i 1 § sägs, åge riksbanken meddela

bank eller annan tillstånd att såsom växelkontor på de villkor riksbanken

bestämmer driva den rörelse med utländska betalningsmedel, som riksbanken

prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående med växling.

3 §■

Förordnar Konungen, att utländska betalningsmedel eller utländska fordringar

skola erbjudas valutabank till inlösen, skall ersättningen beräknas

efter riksbankens vid tiden för beslutet örn inlösen senast fastställda och

kungjorda köpkurs. Där ej notering av sådan kurs regelbundet förekommer,

skall ersättningen bestämmas efter de grunder riksbanken finner skäligt

fastställa.

Avser Konungens förordnande inlösen av utländska värdepapper, skall ersättningen,

där enighet ej kan vinnas, bestämmas av en nämnd av tre personer.

Av dessa utses en, som tillika skall vara ordförande, av Konungen,

en av riksbanken och en av styrelsen för Stockholms fondbörs.

Vid inlösen må avdrag göras för särskilda med inlösningen förbundna utlägg

ävensom för diskonto enligt av riksbanken angivna grunder.

4 §•

Meddelas förordnande med stöd av 1 §, åge ock Konungen utfärda de särskilda

bestämmelser, som finnas erforderliga för förordnandets genomförande.

Förordnar Konungen, att utländska betalningsmedel, utländska fordringar

eller utländska värdepapper skola erbjudas valutabank till inlösen, må

Konungen ock meddela föreskrifter till förhindrande av att dylika tillgångar

genom underlåten indrivning eller annorledes icke bliva tillgängliga för inlösen.

Konungen äge jämväl uppdraga åt riksbanken att giva närmare föreskrifter

rörande tillämpningen av meddelat förordnande, att pröva och avgöra ansökningar

om tillstånd, vartill förordnandet giver anledning, så ock att i

övrigt handlägga de ärenden, som föranledas av förordnandet.

5 §•

Har Konungen meddelat förordnande, att allenast riksbanken eller den

riksbanken därtill bemyndigar må driva handel med utländska betalningsmedel,

utländska fordringar eller utländska värdepapper äge riksbanken,

utan hinder av vad i 14 och lf> §§ i lagen den 30 juni 1934 för Sveriges

riksbank är stadgat, köpa och sälja sådana betalningsmedel, fordringar och

värdepapper ävensom förmedla köp och försäljning av dylika tillgångar i den

omfattning, som föranledes av förordnandet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

6 §•

För överträdelse av föreskrift, som meddelas med stöd av denna lag, må

stadgas straff, högst straffarbete i två år. Tillika må bestämmelse meddelas

om förverkande till kronan av betalningsmedel, fordringar eller värdepapper,

som brottet avser, eller av vederlag därför, så ock om utgivande av däremot

svarande värde.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet och gäller tillsvidare till

och med den

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

49

Bilaga D.

P. M.

angående behovet av valutapolitik krigsberedskap

utarbetad av

professor ERIK LINDAHL.

Enligt de av statsmakterna givna direktiven för penningpolitiken åligger

det riksbanken att söka bevara den svenska kronans inhemska köpkraft,

varvid samtidigt en möjligast stabil relation mellan den svenska och de utländska

valutorna skall eftersträvas. Någon anledning att ändra dessa direktiv

i händelse av krig eller krigsfara synes ej föreligga. De starka påfrestningar

som penningväsendet under en dylik eventualitet kan förväntas

bli utsatt för, göra det tvärtom särskilt angeläget, att stabiliseringssträvandena

då fullföljas med all erforderlig kraft. Erfarenheterna från det senaste

världskriget, då avsevärda förskjutningar ägde rum i den svenska

kronans värde med åtföljande menliga konsekvenser såväl för näringslivets

organisation som för den ekonomiska fördelningen inom landet, inskärpa

vikten av att de valutavårdande myndigheterna, om en liknande situation

ånyo skulle inträda, då lyckas bibehålla ett fast grepp över penningväsendet.

Av särskild betydelse är, att skadliga rubbningar redan från

början effektivt motarbetas. De penningpolitiska ingreppen kunna nämligen

då bli av avsevärt lindrigare slag, än örn de insättas i ett så sent stadium,

att rubbningarna redan hunnit sprida sig och kraftiga spekulativa rörelser

uppkommit i den ena eller den andra riktningen.

Redan inom ramen av nu gällande lagstiftning har riksbanken stora möjligheter

att påverka den inhemska penningmarknaden i önskvärd riktning.

Utvecklingen under de gångna depressionsåren ger nämligen belägg för att

riksbankens sedelutgivningsrätt i förening med dess rätt att uppköpa guld,

valutor och värdepapper vid behov kan utnyttjas för att åstadkomma en

önskad lätthet på penningmarknaden och en sänkning av ränteläget. En

politik i motsatt riktning är i vissa fall svårare att genomföra, då en åtstramning

av penningmarknaden kan vara beroende av en försäljning av

räntebärande statspapper från riksbankens sida. Genom den år 1937 antagna

beredskapslagstiftningen torde emellertid riksbankens möjligheter

även i detta hänseende, åtminstone vad den rent tekniska sidan angår, vara

tämligen väl tillgodosedda.

Vad åter angår regleringen av landets utländska betalningsrelationer, särskilt

växelkurserna och kapitalrörelserna i förhållande till utlandet, har denna

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 290. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

fråga visserligen kunnat ordnas på ett tillfredsställande sätt under den tid,

som hittills förflutit efter guldmyntfotens suspension. Men detta torde få

tillskrivas en gynnsam kombination av omständigheter, som gjort det möjligt

att förena en stabilisering av den inhemska situationen med stabiliseringen

av växelkursen på en ledande världsvaluta, nämligen pund sterling,

samtidigt med att valutahandeln och kapitalrörelserna till och från utlandet

lämnats helt fida. I händelse av krig, krigsfara eller redan blott vid en

krisartad tillspetsning av de monetära förhållandena inom vissa för Sverige

betydelsefulla länder måste man åter räkna med möjligheten av en sådan

utveckling, att ett bibehållande av det nuvarande kursläget och den

nuvarande friheten för valutahandeln och kapitalrörelserna kommer att

allvarligt äventyra de inhemska stabiliseringssträvandena och dessutom

medföra andra avsevärda olägenheter. Det torde därför böra tagas under

övervägande, huruvida ej en utvidgning av riksbankens nuvarande befogenheter

är erforderlig, för att en rationell lösning skall kunna ernås av de

problem, som den svenska valutapolitiken i en kritisk situation av detta

slag ställes inför, problem som äro av en helt annan svårighetsgrad än de

som förekommit under de senare åren.

Först och främst kan faran för en avsevärd inhemsk prisstegring bli

överhängande. Om ett krigstillstånd inträder, kunna de stora utgifterna

för krigföringen knappast undgå att driva upp varupriserna i de därav

närmast bei*örda länderna. Det kan förväntas, att den stigande pristendensen

så småningom sprider sig även till länder som lyckas bevara sin neutralitet.

Dels äger nämligen en direkt prispåverkan rum från de krigförande

länderna, dels uppkomma rubbningar av varuförsörjningen såsom

en följd av krigstillståndet, dels slutligen kan en stark stegring av statsutgifterna

motses även i de neutrala länderna. Att i en dylik situation neutralisera

det utländska prisinflytandet och att samtidigt upprätthålla den

balans mellan den inhemska köpkraften och varutillgången, som kräves folden

inhemska prisnivåns stabilisering, är ett synnerligen vanskligt problem,

vars lösning i föreliggande fall ytterligare försvåras av de kapitalrörelser

från eller till utlandet som kunna förväntas uppkomma såsom en följd av

rubbningarna på den internationella kapital- och valutamarknaden. Som

nedan skall visas, komma dessa kapitalrörelser emellertid ej endast att lägga

hinder i vägen för stabiliseringspolitiken utan även att orsaka andra

svårigheter. Vid en närmare karakteristik av situationen bör man skilja

mellan det fallet, att kapital strömmar till Sverige, och det motsatta fallet,

att kapitalflykt äger rum från landet.

Det första av dessa fall torde under nuvarande omständigheter förefalla

mest aktuellt. Örn ett land redan vid utgångsläget är väl försett med utländska

valutor, om det vidare antages att landet kan bevara sin neutralitet

under ett krigstillstånd och att detta troligen kommer att påverka handelsbalansen

i aktiv riktning, och om slutligen de valutavårdande myndigheterna

deklarerat sin vilja att om möjligt söka upprätthålla valutans in
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

51

hemska köpkraft, synes allt vara tillrättalagt för en kapitalinströmning från

utlandet. För Sveriges vidkommande skulle denna innebära, ej endast att

svenska exportörer genom terminsförsäljning påskyndade hemtagningen av

exportvalutorna, utan även att svenska företag och personer avyttrade sina

utländska tillgodohavanden (eventuellt utökade genom upptagandet av nya

lån i utlandet) mot svensk valuta och att utlänningar skaffade sig svenska

tillgodohavanden genom försäljning av utländska valutor.

Om riksbanken i en dylik situation, då de utländska valutornas inre värden

försämrats och en haussespekulation uppkommit i svenska kronor,

behåller det gamla kursläget för att slippa skriva ned sitt utländska valutainnehav,

kan en höjning av den svenska prisnivån knappast undvikas.

Även oavsett kapitalimporten från utlandet är det i en dylik situation ytterst

svårt att stabilisera den inhemska prisnivån. Om riksbanken samtidigt

skall lösa uppgiften att finansiera stora valutaköp, försvåras och fördyras

ytterligare ett effektivt bekämpande av prisstegringen. Det vore visserligen

tänkbart att genom ett generellt system av exportavgifter och importpremier,

kombinerat med inhemsk priskontroll, neutralisera det prisstegrande

inflytandet utifrån, och att vidare genom en försäljning av statspapper i

erforderlig omfattning befria penningmarknaden från det överflöd av medel

som orsakats av kapitalimporten. Men en dylik politik skulle vara

svår att genomföra och även bli ganska kostsam för staten på grund av de

stegrade ränteutgifterna. Härtill kommer, att örn en del av den utländska

prisstegringen skulle bli bestående även sedan krigstillståndet upphört

(jämför utvecklingen efter världskriget), den svenska penningpolitiken vid

denna tidpunkt skulle ställas inför följande alternativ: antingen att fortsätta

med det införda regleringssystemet på längre sikt, eller att låta de

svenska priserna anpassa sig efter den högre utländska nivån, eller slutligen

att vidtaga den förskjutning av kursläget som svarade mot valutornas

inre värdeförändring, med följd att valutaspekulanterna till slut skulle

kunna realisera sina kursvinster. Samtliga dessa alternativ äro alltså förenade

med olägenheter.

Om riksbanken däremot, för att förebygga risken att själv i sista hand få

övertaga de inströmmande utländska valutorna till förlustbringande priser,

redan vid en tidpunkt då spekulationen ännu ej kommit i gång genomförde

en så kraftig sänkning av växelkurserna på utlandet, att en framtida höjning

av desamma skulle förefalla minst lika sannolik som en fortsatt sänkning,

skulle valutaspekulanterna avskräckas och kapitalimporten alltså till största

delen utebli. Då sänkningen av växelkurserna i delta fall sannolikt måste

vara större än den utländska prisstegringen för de varor och tjänster, som

ingå i Sveriges utrikeshandel, skulle samtidigt den inhemska prisnivån påverkas

i sänkande riktning, varigenom utsikterna att effektivt motarbeta de

förut skisserade inflationstendenserna alltså skulle ökas. Då härtill kommer,

att kurssänkningen skulle påverka handelsbalansen i passiv riktning

med gynnsamt resultat vad angår varuförsörjningen inom landet, och att

de sänkta kostnaderna för importerade råvaror, förnödenheter, maskiner

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

m. m. skulle öka räntabiliteten inom vissa produktionsgrenar med gynnsam

effekt beträffande sysselsättningsgrad, lönenivå etc., synes en ganska stark

motivering föreligga för ett penningpolitiskt förfarande av detta slag.

Vid bedömandet härav bör emellertid ej förbises, att kurssänkningen även

skulle utlösa verkningar av mindre gynnsamt slag. Svenska firmor och

personer, som hade kapital placerade i utlandet, skulle drabbas av förluster,

räknat i svensk valuta, och detsamma skulle vara fallet med exportörer, i

den mån de bundit sig vid avtal om framtida leverans till i utländsk valuta

fixerat pris och ej varit i tillfälle att säkra sig för valutarisken. Vid en

kraftig kursreduktion skulle dessutom exportproduktionens framtida räntabilitet

nedgå, varigenom nya förluster skulle uppkomma för företagarna,

ett tryck utövas på arbetslöner och andra kostnadsmoment samt en inskränkning

av sysselsättningsgraden åstadkommas. Situationen skulle kanske utveckla

sig på ett liknande sätt för produktionsgrenar, som arbetade för den

inhemska marknaden under konkurrens med utlandet. Slutligen skulle importörer

och andra företagare, vilka läge inne med lager, vilkas priser komme

att sjunka på grund av kursfallet, åsamkas förluster. En liknande förlust

skulle även drabba riksbanken själv såsom innehavare av guld och valutor,

vilkas värde i svenska kronor måste nedskrivas efter kurssänkningen.

Av de nu nämnda förlusterna är en del visserligen endast ett uttryck för

att den svenska kronan efter sänkningen av de utländska växelkurserna balett

högre värde än förut, under det att andra motsvaras av vinster förvissa

företagare samt av en förbättrad ställning för vissa grupper av löne- och räntetagare,

vilka vinna på ökningen av kronans köpkraft. Kurssänkningens resultat

i detta hänseende kan alltså karakteriseras som en förändring av inkomst-

och förmögenhetsfördelningen inom landet. I vilken mån man vill

taga dessa konsekvenser för att hindra en inströmning av kapital och för

att ernå de andra härmed förknippade fördelar, som ovan angivits, är en

fråga av politisk innebörd. Även om man har den åsikten, att en relativt

kraftig och på en gång genomförd sänkning av kursläget kan anses motiverad

i en situation av bär angivet slag, kan man rygga tillbaka för en

så stark reduktion, som i vissa fall vore erforderlig för att en effektiv spärr

skulle sättas mot den hotande kapitalimporten. Fall kunna nämligen tänkas, då

valutaspekulanterna endast avskräckas av en så hög notering av den svenska

kronan, att den genomsnittliga prisnivån inom landet pressas nedåt, exportindustrien

lamslås och en avsevärd ökning av arbetslösheten uppkommer.

Dessa olägenheter torde väga tillräckligt tungt för att förhindra genomförandet

av den ifrågavarande kurssänkningen vid en tidpunkt, då den frår

tekniskt monetär synpunkt ingalunda framstår såsom nödvändig.

Örn riksbanken i stället går en medelväg och successivt sänker de utländska

växelkurserna i ungefärlig relation till den utländska prisstegringens

omfattning, kommer detta att motverka de utländska prisrörelsernas direkta

inflytande på den svenska marknaden. En dylik politik skulle därför te sig

relativt gynnsam från stabiliseringssynpunkt, om man ej samtidigt måste

taga hänsyn till dess ofördelaktiga verkningar med avseende på kapitalin
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

53

strömningen från utlandet. Det kan nämligen tänkas, att en successiv höjning

av de svenska växelkurserna på utlandet, i stället för att motverka

spekulationen, ger denna en extra stimulans. Örn tendensen för den svenska

kronan är stigande och om härigenom förutvarande spekulanter tillföras

avsevärda vinster, kan resultatet mycket väl bli en ökning av spekulationen

i svenska kronor. I så fall blir riksbanken antagligen nödsakad att företaga

en ny sänkning av växelkurserna, varigenom nya vinster realiseras för spekulanterna,

o. s. v. Det slutliga resultatet av denna politik blir därför sannolikt

både stora kursförluster och svårigheter att bemästra det av kapitalimporten

framkallade överflödet på penningmarknaden, varigenom även den

inhemska stabiliseringspolitiken kommer att äventyras.

I detta sammanhang torde några ord vara på sin plats till förklaring av

vad de nu nämnda kursförlusterna för riksbanken innebära från nationalekonomisk

synpunkt.

I den mån riksbankens innehav av guld och utländska valutor representerar

en nettotillgång för landet och alltså ej motsvaras av skulder, som

svenskar gjort till utlandet, kommer dess värde för landet att i sista hand

bero på kvantiteten av de reala nyttigheter och tjänster, som i framtiden

kunna erhållas för densamma. Om en prisstegring äger rum utomlands och

därigenom guldets och valutornas köpkraft försämras i förhållande till de

reala nyttigheterna, uppkommer alltså en nationalekonomisk förlust, som

emellertid realiseras först i den mån guldet och valutorna användas för

betalning av dylika nyttigheter. I detta sammanhang bör framhållas, att

den nationalekonomiska förlusten i det här angivna fallet ej är direkt förknippad

med en eventuell sänkning av växelkurserna på utlandet. Den har

i stället sin grund däri, att den uppsamlade behållningen av utländska betalningsmedel,

som ursprungligen till största delen uppkommit på grund av

exportöverskott, icke längre kan köpa importvaror i samma myckenhet som

före den utländska prisstegringen. Denna förlust skulle kunna undvikas,

endast om riksbanken vore i stånd att placera sina utländska tillgodohavanden

i tillgångar, som vore mera värdebeständiga i förhållande till varor och

tjänster. Lösningen av detta problem är emellertid förenad med synnerligen

stora svårigheter, då den måste bli beroende av uppfattningen om den

framtida utvecklingen av priser, guldvärde, växelkurser m. m. Den angivna

förlusten för riksbanken kompenseras i detta fall ej av någon direkt vinst

för riksbankens inhemska fordringsägare (respektive inhemska innehavare

av riksbankens sedlar). De svenskar, som avyttrat sina valutor till riksbanken,

ha därigenom endast på banken överlåtit den förlust, som de eljest

själva måst bära, såvida de ej kunnat placera valutorna på ett från svensk

synpunkt relativt värdebeständigt sätt.

I den mån åter riksbanken erhållit sina valutor från svenska valutaspekulanter,

vilka upptagit lån i utlandet i utländsk valuta i syfte att sedan

återbetala dem med vinst när valutorna sjunkit i värde, uppkommer över

huvud ej någon nationalekonomisk förlust, vare sig genom en sänkning av

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

kursläget eller genom en försämring av valutornas inre köpkraft. Förlusten

för riksbanken såsom innehavare av utländska valutor kompenseras nämligen

av vinsten för de privata spekulanterna å de lån som de erhållit i utländsk

valuta. Resultatet blir endast en förmögenhetsförskjutning inom landet

till riksbankens och statens nackdel.

I den mån slutligen riksbankens innehav av utländska betalningsmedel

motsvaras av utlänningars fordringar i svenska kronor, blir den svenska

kronans notering i förhållande till utländska valutor och guld av avgörande

betydelse för frågan, örn någon nationalekonomisk förlust uppkommer''. Om

denna notering förändras, rubbas värderelationen mellan behållningen av

utländska betalningsmedel å ena sidan och kronskulderna till utlandet å den

andra, vare sig kalkylen sker i svenska kronor eller i någon främmande valuta.

Vid varje höjning av den svenska kronans notering förskjutes alltså

fordringsbalansen till utlandets favör. I detta fall uppkommer sålunda en

nationalekonomisk förlust såsom en följd av själva kurssänkningen, ehuru

den realiseras först i samma mån som de utländska fordringsägarna inkassera

kursvinsterna genom att förvandla sina krontillgångar till utländsk

valuta.

Det anförda ger vid handen, att riksbanken i det läge vars konsekvenser

här diskuteras i första hand måste söka skydda sig mot förluster av det

sistnämnda slaget, vilka motsvaras av vinster för utländska valutaspekulanter.

Under mera normala förhållanden, då endast relativt moderata kursrörelser

kunna förväntas och spekulationen därför iakttager en viss måtta, kan den

nationalekonomiska förlust, som uppkommer genom dylika transaktioner,

beräknas få en ganska begränsad omfattning. Om åter Sverige under ett

mera allmänt krigstillstånd skulle lyckas bevara sin neutralitet och lämnar

kapitalrörelserna helt fria, kan en mycket avsevärd tillströmning av utländskt

kapital befaras. Först och främst kan en viss del av det redan nu befintliga

internationella flyktkapitalet, som representerar enorma tillgångar efter svensk

måttstock, tänkas söka sig till den svenska valutan. Vidare kan det förväntas,

att också andra kapitaltillgångar, som hittills hållits relativt bundna

inom respektive länder, vid ett krigstillstånd skulle söka sig över till en neutral

valuta. Man måste därför räkna med den möjligheten, att förlusterna på

dessa valutatransaktioner få den omfattningen, att landets ekonomi därigenom

tillfogas ett allvarligt avbräck, om riksbanken i en dylik situation ej skulle

förfoga över effektiva medel att begränsa kapitalimporten från utlandet.

Det förda resonemanget leder därför fram till den slutsatsen, att i en kritisk

situation av det slag som här förutsatts det knappast är praktiskt genomförbart

att stabilisera den inhemska prisnivån och att skydda landet, respektive

staten för risken av stora förluster utan allt för starka ingrepp i den

rådande inkomst- och förmögenhetsfördelningen, örn det nuvarande systemet

med fri valutahandel och fria kapitalrörelser skall bibehållas.

Ett gynnsammare resultat i båda dessa hänseenden kan emellertid ernås,

örn riksbankens befogenheter utvidgas, så att banken kan förhindra, att ut
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

länningar i spekulationssyfte sätta sig i besittning av tillgångar, som lyda på

svenska kronor, och att svenskar spekulera i ett värdefall i utländska valutor

(genom att upptaga lån i utlandet och försälja valutorna till riksbanken). Härför

kräves en övervakning av valutahandeln och av utförseln av svenska värden

till utlandet. Denna övervakning sker lättast, om riksbanken får monopol

på valutahandeln och om utförseln av svenska betalningsmedel, fordringsbevis

och värdepapper göres beroende av riksbankens tillstånd.

Genom ett dylikt system, genomfört i samarbete med affärsbankerna, torde

riksbanken få möjlighet att förhindra, att spekulationskapital införes till landet

och ger upphov till kursförluster, när det sedan dragés tillbaka vid en

högre kronkurs. Genom valutahandelns monopolisering vinnes dessutom den

stora fördelen, att riksbanken får större möjligheter att reglera växelkurserna

på ett sådant sätt, att den inhemska prisstabiliseringen underlättas. Örn så

befinnes önskvärt, kan riksbanken härvid hålla en viss marginal mellan försäljnings-

och inköpspris för de utländska valutorna, och vidare kan riksbanken,

när så erfordras, vidtaga förskjutningar av hela växelkursläget, utan att

härvid i större grad komma i konflikt med privatekonomiska intressen, om

allmänheten samtidigt erhållit erforderliga möjligheter att säkra sig mot

kursrisker. Även den inhemska prisutvecklingen blir lättare att reglera, när

riksbanken befrias från finansieringen av en stor kapitalimport. En åtstramning

av den svenska penningmarknaden kan lättare åstadkommas, varigenom

de inhemska prisstegringstendenserna mera effektivt kunna motarbetas.

«.

Resonemanget har hittills tagit sikte på det fall som för närvarande förefaller

mest aktuellt, nämligen att en kapitalinströmning från utlandet kan

befaras. Örn ett krigstillstånd skulle inträda, måste man emellertid även räkna

med möjligheten av det motsatta fallet, att kapitalflykt äger rum från Sverige

och att den svenska kronan utsättes för en baissespekulation. Under vissa

förhållanden kan nämligen vår handelsbalans utvecklas så ogynnsamt, att

riksbankens nuvarande stora valutainnehav kraftigt decimeras och en knapphet

inträder på utländska betalningsmedel. Även i detta fall medför det nuvarande

systemet med fri valutahandel och fria kapitalrörelser stora olägenheter.

Den mest aktuella faran i det nu angivna fallet är en fortgående kapitalutströmning

från landet med åtföljande depreciering av den svenska kronan.

Örn denna ej stoppas, blir resultatet ej endast förlnstbringande rubbningar

inom utrikeshandeln utan även en skärpning av den inhemska prisstegringstendensen.

Kapitalflykten medför visserligen i och för sig en åtstramning av

läget på den inhemska penningmarknaden. Men örn denna åtstramning motverkas,

antingen avsiktiigt med hänsyn till dess ofördelaktiga återverkningar

på den inhemska sysselsättningen eller på grund av nödvändigheten att i ökad

grad finansiera de stigande statsutgifterna genom ökad sedelutgivning, kommer

spekulationen antagligen att räkna med en fortsatt .stegring av växelkurserna,

varför de härav föranledda prisstegringarna komma att antccipcras.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition m 290.

Då den inhemska prisstegringen i sin tur bidrager till att öka kapitalflykten

och kronans därav följande depreciering, kan processen fortsätta i obegränsad

omfattning med ett ruinerande resultat för landet, vad angår såväl det

yttre som det inre värdet av den svenska kronan.

Under vissa omständigheter förutsätter ett effektivt motverkande av en dylik

ödesdiger utveckling, att riksbanken erhåller möjlighet att förhindra kapitalflykten

från landet. Härför kräves i första hand en kontroll av inköpen

inom landet av utländska valutor. Även i detta fall är alltså ett valutamonopol

motiverat, ehuru det nu får ett annat syftemål än i förra fallet. Vidare

kräves emellertid en övervakning av kapitalrörelserna för att kontrollera utförseln

av utländska betalningsmedel och värdepapper samt i vissa fall även

av svenska tillgångar. I en ansträngd situation kan det dessutom bliva erforderligt

att införa skyldighet för enskilda personer och firmor att avstå utländska

tillgångar till riksbanken efter av banken fastställda grunder. Främst

komma härvid exportvalutorna i betraktande, men det kan tänkas, att även

andra kapitaltillgångar i utlandet behöva realiseras, för att erforderliga medel

skola kunna erhållas för betalningen av en sådan import, som anses nödvändig

av de myndigheter, som i en dylik situation ha till uppgift att reglera utrikeshandeln.

Dylika extraordinära åtgärder komma givetvis blott i fråga för ett

avhjälpande av exceptionella krislägen.

Det framgår av det ovan anförda, att den här föreslagna befogenheten för

riksbanken, som i sista hand bär ansvaret för vården av den svenska valutan,

att under Vissa angivna betingelser utöva kontroll över valutahandeln och

kapitalrörelserna, får tillämpas på ett varierande sätt med hänsyn till vad situationen

i varje särskilt fall kräver. I samtliga fall förutsättes, att inskränkningen

av de enskildas handlingsfrihet ej blir större än vad som kan anses

motiverat av det grundläggande syftemålet att stabilisera penningvärdet och

samtidigt undvika skadliga rubbningar inom näringslivet.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 290.

57

Bilaga B.

Förslag till tillämpningsförordningar till valutalagen.

(Valutaförordning I avser fall av kapitalinströmning, valutaförordning II fall

av kapitalflykt.)

Valutaförordning I.

Kungl. Maj:t har, med stöd av valutalagen den...............på fram
ställning

av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret, funnit gott förordna som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

I denna förordning förstås med

betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar, checkar och andra

penninganvisningar;

utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt samt andra

betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt;

utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt

mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran, som här avses,

ej skall räknas på avtal grundad fordran, där betalningen fortfarande

är betingad av avtalets fullgörande å fordringsägarens sida;

värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt obligationer

och andra förskrivningar, vilka utfärdats för särskilda delar av

skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, så

ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper

(certifikat);

utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som

är bosatt i utlandet;

vederlag i svenskt mynt: vederlag, som är bestämt att utgå i svenskt mynt

eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro utställda i svenskt

mynt.

Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning svensk medborgare

med fast bostad i Sverige, så ock utlänning, som haft fast bostad i Sverige

sedan den.............. Juridisk person skall anses vara bosatt, där sty
relsen

har sitt säte, eller om styrelse icke finnes, där huvudkontoret är beläget.

Örn köp och försäljning av utländska betalningsmedel och utländska

fordringar.

2 §•

Utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag i

svenskt mynt, förvärvas allenast från riksbanken eller genom dess förmedling

och föryttras allenast till riksbanken eller genom dess förmedling.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Riksbanken äger meddela bankaktiebolag tillstånd att, för egen eller för

riksbankens räkning, driva handel med utländska betalningsmedel och utländska

fordringar. Bankaktiebolag, som erhållit sådant tillstånd, benämnes

i denna förordning valutabank.

Riksbanken äger ock meddela bankaktiebolag eller annan tillstånd att

driva den rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden,

som riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående

med medel för reseändamål.

3 §.

Riksbanken äger närmare bestämma i vilken omfattning och på vilka villkor

utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag

i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras.

Om utförsel av vissa betalningsmedel, fordringsbevis och värdepapper

med mera.

4 §.

Utan riksbankens tillstånd må ej ur riket utföras

1) svenska betalningsmedel;

2) värdepapper och intecknade förskrivningar, vilka utfärdats av någon,

som är bosatt här i riket, och vilka äro utställda i svenskt mynt; och

3) andra fordringsbevis, vilka utfärdats av någon, som är bosatt här i

riket, och vilkas företeende utgör villkor för rätt att kräva betalning i svenskt

mynt.

5 §•

Tillstånd vare ock erforderligt, därest

1) den, som är bosatt här i riket, skall överlåta tillgång, som i 4 § sägs, å

den som är bosatt i utlandet, eller

2) inbetalning skall verkställas å eller överföring göras till konto eller

räkning, som här föres i svenskt mynt till förmån för någon, som är bosatt i

utlandet.

6 §•

Den, som är här i riket bosatt må ej, i syfte att utnyttja väntad förändring

i utländsk myntkurs, utan riksbankens tillstånd ikläda sig gäld i utlandet.

Ej heller må här i riket bosatt, som ådragit sig betalningsskyldighet gent

emot utlandet, uppskjuta betalningen eller träffa avtal örn betalning annorledes

än med vanliga betalningsmedel, med mindre det följer av handelsbruk

eller annan sedvänja eller eljest betingas av omständigheterna.

Särskilda bestämmelser.

7 §■

Genom denna förordning göres ej inskränkning i riksbanken tillkommande

befogenheter eller i den handlingsfrihet, som tillförsäkrats den internationella

regleringsbanken i Basel (Banque des Réglements Internationaux).

8 §-

Denna förordning äger ej tillämpning å utländsk medborgare, som tillhör

främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller beskickningens

eller konsulatets betjäning, ej heller å medlemmar av sådan

persons familj eller hans enskilda tjänare, därest de bo hos honom och äro

utländska medborgare.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj.ts proposition nr 290.

59

9 §•

En var, som är här i riket bosatt, är pliktig att, i den omfattning riksbanken

finner erforderligt, till riksbanken lämna uppgift angående de utländska

betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper,

som han äger eller innehar, angående tillgångar i utlandet, vilka tillhöra eller

finnas skola framdeles tillkomma honom, så ock angående förpliktelser, vilka

han åtagit sig eller för vilka han häftar gentemot utlandet.

Där så erfordras för nödig upplysnings vinnande, äger riksbanken vid

lämpligt vite förelägga uppgiftsskyldig att för riksbanken eller den, som

handlar å riksbankens vägnar, tillhandahålla sina handelsböcker jämte därtill

hörande handlingar.

10 §.

Riksbanken äger medgiva befrielse från eller lindring i de skyldigheter,

som stadgas genom denna förordning.

11 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning,

meddelas av riksbanken.

Ansvarsbestämmelser.

12 §.

Den som uppsåtligen

1) bryter mot någon av de i 2 och 4—6 §§ meddelade föreskrifterna eller

2) genom oriktig uppgift förskaffar sig rätt till förvärv eller föryttring av

utländska betalningsmedel eller utländska fordringar mot vederlag i svenskt

mynt eller till sådant tillstånd, som i 4, 5 eller 6 § sägs, eller

3) uraktlåter att fullgöra av riksbanken jämlikt 9 § första stycket föreskriven

uppgiftsskyldighet, eller ock

4) för fullgörande av sådan uppgiftsskyldighet, som under 3) sågs, avgiver

oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller fängelse. Aro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas.

Förbryter sig någon av vårdslöshet på sätt i första stycket sägs, vare straffet

dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse

i högst ett år dömas.

13 §.

Lika med olovlig utförsel i strid mot 4 § anses försök därtill.

14 §.

Dömes någon till straff enligt 12 eller 13 §, må domstolen, efter ty skäligt

finnes, kunna förordna, att betalningsmedel, fordringar eller värdepapper,

som brottet avser, eller vederlag därför, skola, ändock att de ej tillhöra den

dömde, vara, helt eller intill visst belopp, förverkade till kronan, eller att

den dömde skall vara pliktig att till kronan, helt eller delvis, utgiva deras

värde. .

Påföljd av förverkande må dock ej inträda, där egendom, varom i forsta

stycket sägs, tillhör annan än den dömde och ägaren icke finnes hava ägt

kännedom om brottet eller skälig anledning att misstänka detsamma.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

15 §.

Den som åsidosätter föreskrift, som med stöd av denna förordning meddelats

av riksbanken, straffes, där ej gärningen i 12 eller 13 § är belagd med

straff, med dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i 7 § valutalagen avses, vare ock med dagsböter

straffad, där han ej är underkastad ansvar för tjänstefel.

16 §.

Delaktighet i brott, som i denna förordning sägs, straffes efter ty i 3 kap.

strafflagen är stadgat, och skall därvid vad i 14 § sägs äga motsvarande tilllämpning.

17 §.

Åtal för brott mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol och

utföres av allmän åklagare.

Förseelse, som i 15 § andra stycket sägs, må, där den ej innefattar tjänstefel,

endast efter målsägandes angivelse åtalas.

Det ankommer på vederbörande länsstyrelse att på framställning av riksbanken,

efter prövning av förekommande förhållanden, förordna örn uttagande

av vite, som i 9 § andra stycket sägs.

18 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

19 §.

I fråga örn det i 4 § meddelade föx-bud skall vad i förordningen den 3

mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel m. m. är om beslag och tillsyn

stadgat äga motsvarande tillämpning.

Denna förordning skall träda i kraft genast efter utfärdandet och gälla

tillsvidare till och med den..............

I fråga om sådant under tiden för förordningens giltighet begånget brott,

som i förordningen avses, skall vad där är stadgat örn påföljd av brottet äga''

tillämpning jämväl efter nämnda dag.

Genom förordningen upphäves kungörelsen den .............. örn fort
satt

giltighet av kungörelsen den 30 juni 1932 angående förbud mot utförsel

fran riket av vissa obligationer m. m.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

61

Valutaförordning II.

Kungl. Majit har, med stöd av valutalagen den..................... på

framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl med fullmäktige

i riksgäldskontoret, funnit gott förordna som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

I denna förordning förstås med

betalningsmedel: sedlar och skiljemynt samt växlar, checkar och andra

penninganvisningar;

utländska betalningsmedel: utländska sedlar och skiljemynt samt andra

betalningsmedel, som innefatta rätt till betalning i utländskt mynt;

utländska fordringar: fordringar, som innefatta rätt till betalning i utländskt

mynt och icke grunda sig på värdepapper, dock att till fordran, som

här avses, ej skall räknas på avtal grundad fordran, där betalningen fortfarande

är betingad av avtalets fullgörande å fordringsägarens sida;

utländska banktillgodohavanden: utländska fordringar, som innestå på

räkning hos den, som utom eller inom riket äger driva bankrörelse;

värdepapper: aktier, lottbrev och andra delaktighetsbevis i bolag samt

obligationer och andra förskrivningar, vilka utfärdats för särskilda delar av

skuldbelopp och uppenbarligen äro avsedda för den allmänna rörelsen, så

ock handlingar, varigenom någon tillförsäkras förfoganderätt över värdepapper

(certifikat);

utländska värdepapper: värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som

är bosatt i utlandet;

vederlag i svenskt mynt: vederlag, som är bestämt att utgå i svenskt mynt

eller som utgöres av fordringar eller värdepapper, vilka äro utställda i

svenskt mynt.

Såsom bosatt här i riket anses enligt denna förordning svensk medborgare

med fast bostad i Sverige, så ock utlänning, som haft fast bostad i Sverige

sedan den.............. Juridisk person skall anses vara bosatt, där sty
relsen

har sitt säte, eller örn styrelse icke finnes, där huvudkontoret är beläget.

''?i Wullf*

Om köp och försäljning av utländska betalningsmedel och utländska

fordringar.

2 §.

Utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag i

svenskt mynt, förvärvas allenast från riksbanken eller genom dess förmedling

och föryttras allenast till riksbanken eller genom dess förmedling.

Riksbanken äger meddela bankaktiebolag tillstånd att, för egen eller riksbankens

räkning, driva handel med utländska betalningsmedel och utlands
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

ka fordringar. Bankaktiebolag, som erhållit sådant tillstånd, benämnes i

denna förordning valutabank.

Riksbanken äger ock meddela bankaktiebolag eller annan tillstånd att

driva den rörelse med utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden,

som riksbanken prövar erforderlig för allmänhetens tillhandagående

med medel för reseändamål.

3 §.

Riksbanken äger närmare bestämma, i vilken omfattning och på vilka villkor

utländska betalningsmedel och utländska fordringar må, mot vederlag

i svenskt mynt, förvärvas eller föryttras.

Örn utförsel av betalningsmedel, fordringsbevis och värdepapper med mera.

4 §.

Betalningsmedel och värdepapper så ock fordringsbevis, vilkas företeende

utgör villkor för rätt att kräva betalning, må ej utan riksbankens tillstånd

utföras ur riket.

5 §.

Tillstånd vare ock erforderligt, därest

1) tillgodohavande här i riket skall överföras till konto eller räkning, som

föres i utlandet, eller

2) den, som är bosatt här i riket, skall överlåta tillgång, som i 4 § sägs, å

den som är bosatt i utlandet, eller verkställa inbetalning å eller överföring

till konto eller räkning, som här föres till förmån för någon, som är bosatt

i utlandet.

Om införsel av betalningsmedel och värdepapper, så ock örn försäljning

av värdepapper.

6 §.

Svenska betalningsmedel må ej utan riksbankens tillstånd införas till riket.

7 §■

Utan riksbankens tillstånd må värdepapper icke till riket införas annorledes

än genom översändande till riksbanken eller till valutabank och de

införda värdepapperen av banken utlämnas allenast i samband med deras

försäljning eller återförande till utlandet.

8 §.

Värdepapper, som efter denna förordnings ikraftträdande till riket införts

eller som här förvaras för någon, som är bosatt i utlandet, må ej utan

riksbankens tillstånd försäljas.

Vid meddelande av tillstånd, som i första stycket sägs, må riksbanken

jämväl bestämma i vilken ordning försäljningen skall ske och i vilken omfattning

säljaren skall äga förfoga över köpeskillingen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

63

9 §•

Vad i 7 och 8 §§ är stadgat skall ej äga tillämpning, därest värdepapper,

vilka vid denna förordnings ikraftträdande förvaras i utlandet för någon,

som är bosatt här i riket, översändas till riksbanken eller till valutabank.

Om skyldighet att avstå utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden

med mera.

10 §.

Utländska betalningsmedel och utländska banktillgodohavanden, som tillhöra

någon här i riket bosatt, skola i den ordning och omfattning riksbanken

bestämmer av ägaren eller innehavaren överlämnas till riksbanken eller

till valutabank för inlösen mot ersättning, som i valutalagen sägs.

I fråga om banktillgodohavande skall bank, hos vilken tillgodohavandet

innestår, anses såsom innehavare.

11 §•

Inlöser riksbanken eller valutabank utländska betalningsmedel eller utländska

banktillgodohavanden vari borgenär har panträtt eller som han äger

kvarhålla till säkerhet för sin fordran, skall ersättningen, där ej gäldenären

och borgenären annorledes avtalat, överlämnas till överexekutor i den ort,

där banken är belägen; och äge beträffande överexekutors förfarande med

ersättningen bestämmelserna om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis

såld lös egendom motsvarande tillämpning.

12 §.

Ändå att utländska betalningsmedel, som tillhöra någon här i riket bosatt,

icke skola avstås till inlösen, må ej utan riksbankens tillstånd över dem så

förfogas, att ägarens innehav av utländska betalningsmedel därigenom förminskas;

dock att sådant tillstånd ej erfordras för föryttring till riksbanken

eller till valutabank eller till den, som erhållit tillstånd, varom i 2 § tredje

stycket sägs.

Vad sålunda är stadgat skall äga motsvarande tillämpning i fråga om utländska

fordringar, som tillhöra någon här i riket bosatt.

13 §.

Här i riket bosatt, som gentemot utlandet äger rätt att'' kräva betalning,

må ej medgiva anstånd med betalningen eller träffa avtal örn betalning annorledes

än med vanliga betalningsmedel, med mindre det följer av handelsbruk

eller annan sedvänja eller eljest betingas av omständigheterna.

Särskilda bestämmelser.

14 §.

Genom denna förordning göres ej inskränkning i riksbanken tillkommande

befogenheter eller i den handlingsfrihet, som tillförsäkrats den internationella

regleringsbanken i Basel (Banque des Reglements Intemationaux).

15 §.

Denna förordning äger ej tillämpning å utländsk medborgare, som tillhör

främmande makts härvarande beskickning eller lönade konsulat eller be
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

I

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

äkickningens eller konsulatets betjäning, ej heller å medlemmar av sådan

.persons familj eller hans enskilda tjänare, därest de bo hos honom och äro

utländska medborgare.

16 §.

En var, som är här i riket bosatt, är pliktig att, i den omfattning riksbanken

finner erforderligt, till riksbanken lämna uppgift angående de utländska

betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper,

som han äger eller innehar, angående tillgångar i utlandet, vilka tillhöra eller

finnas framdeles skola tillkomma honom, så ock angående förpliktelser,

vilka han åtagit sig eller för vilka han häftar gentemot utlandet.

Där så erfordras för nödig upplysnings vinnande, äger riksbanken vid

lämpligt vite förelägga uppgiftsskyldig att för riksbanken eller den, som

handlar å riksbankens vägnar, tillhandahålla sina handelsböcker jämte därtill

hörande handlingar.

17 §.

Riksbanken äger medgiva befrielse från eller lindring i de skyldigheter,

som stadgas genom denna förordning.

18 §.

De närmare föreskrifter, som erfordras för tillämpning av denna förordning,

meddelas av riksbanken.

Ansvarsbestämmelser.

19 §.

Den, som uppsåtligen

1) bryter mot någon av de i 2, 4—8, 10, 12 och 13 §§ meddelade föreskrifterna

eller

2) genom oriktig uppgift förskaffar sig rätt till förvärv eller föryttring av

utländska betalningsmedel eller utländska fordringar mot vederlag i svenskt

mynt eller till riksbankens tillstånd, där sådant erfordras, eller

3) uraktlåter att fullgöra av riksbanken jämlikt 16 § första stycket föreskriven

uppgiftsskyldighet eller ock

4) för fullgörande av sådan uppgiftsskyldighet, som under 3) sägs, avgiver

oriktig uppgift,

straffes med dagsböter eller fängelse. Äro omständigheterna synnerligen

försvårande, må till straffarbete i högst två år dömas.

Förbryter sig någon av vårdslöshet på sätt i första stycket sägs, vare straffet

dagsböter. Äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till fängelse

i högst ett år dömas.

20 §.

Lika med olovlig utförsel i strid mot 4 § eller olovlig införsel i strid mot

6 eller 7 § anses försök därtill.

21 §.

Dömes någon till straff enligt 19 eller 20 §, må domstolen, efter ty skäligt

finnes, kunna förordna, att betalningsmedel, fordringar eller värdepapper,

som brottet avser, eller vederlag därför, skola, ändock att de ej tillhöra

den dömde, vara, helt eller intill visst belopp, förverkade till kronan, eller

att den dömde skall vara pliktig att till kronan, helt eller delvis, utgiva deras

värde.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Påföljd av förverkande må dock ej inträda, där egendom, varom i första

stycket sägs, tillhör annan än den dömde och ägaren icke finnes hava ägt

kännedom om brottet eller skälig anledning att misstänka detsamma.

22 §.

Den, som åsidosätter föreskrift, som med stöd av denna förordning meddelats

av riksbanken, straffes, där ej gärningen i 19 eller 20 § är belagd med

straff, med dagsböter.

Bryter någon mot förbud, som i 7 § valutalagen avses, vare ock med dagsböter

straffad, där han ej är underkastad ansvar för tjänstefel.

23 §.

Delaktighet i brott, som i denna förordning sägs, straffes efter ty i 3 kap.

strafflagen är stadgat, och skall därvid vad i 21 § sägs äga motsvarande

tillämpning.

24 §.

Åtal för brott mot denna förordning anhängiggöres vid allmän domstol

och utföres av allmän åklagare.

Förseelse, som i 22 § andra stycket sägs, må, där den ej innefattar tjänstefel,

endast efter målsägandes angivelse åtalas.

Det ankommer på vederbörande länsstyrelse att på framställning av riksbanken,

efter prövning av förekommande förhållanden, förordna om uttagande

av vite, som i 16 § andra stycket sägs.

25 §.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan.

26 §.

I fråga om de i 4, 6 och 7 §§ meddelade förbud skall vad i förordningen

den 3 mars 1916 om straff för olovlig varuutförsel m. m. och lagen den 8

juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel är om beslag och tillsyn stadgat

äga motsvarande tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

27 §.

Denna förordning skall träda i kraft genast efter utfärdandet och gälla

tillsvidare till och med den..........

I fråga om sådant under tiden för förordningens giltighet begånget brott,

som i förordningen avses, skall vad där är stadgat örn påföljd av brottet äga

tillämpning jämväl efter nämnda dag.

Genom förordningen upphäves kungörelsen den.............. örn fort
satt

giltighet av kungörelsen den 30 juni 1932 angående förbud mot utförsel

från riket av vissa obligationer m. m.

28 §.

Oavsett vad i 3—5 och 12 §§ är stadgat må, intill den dag riksbanken bestämmer,

en var, som är här i riket bosatt, förvärva och förfoga över betalningsmedel

och fordringar för nedan angivna ändamål:

niharig till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 290. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

1) för att till person, som är bosatt i utlandet, fullgöra förbindelse, som

blivit ingången före denna förordnings ikraftträdande och är till betalning

förfallen, dock ej där uppsägning verkställts efter förordningens ikraftträdande;
2)

för täckande av löpande omkostnader i samband med rörelse, som

drives å utrikes ort; samt

3) för gäldande av skäliga resekostnader.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

67

Bilaga F.

Bank- och fondinspektionens yttrande över 1939 års

sakkunnigförslag.

Genom remiss den 9 februari 1939 har herr statsrådet anmodat bank- och

fondinspektionen att, efter hörande av styrelsen för svenska bankföreningen,

avgiva utlåtande över ett upprättat förslag till lag om förfogande över utländska

betalningsmedel under utomordentliga, av krig, krigsfara eller svår

penningkris föranledda förhållanden.

På grund av berörda remiss får bank- och fondinspektionen, med överlämnande

av ett av styrelsen för svenska bankföreningen avgivet yttrande i ärendet,

härigenom vördsamt anföra följande.

Den lagstiftning örn valutareglering, varom här är fråga, har ansetts erforderlig

på grund därav, att omständigheter, vilka kunna äventyra uppnåendet

av det mål, som statsmakterna fastställt för riksbankens penningpolitiska

verksamhet, kunna inträffa eller befaras inträffa så hastigt, att för deras

neutraliserande lagstiftningsåtgärder i vanlig ordning icke hinna vidtagas.

Att en så kritisk situation kan uppkomma, att ett omedelbart genomförande

av valutarestriktioner blir nödvändigt, kan tyvärr icke bestridas. Men å

andra sidan får icke förbises och har även i motiven till förslaget vidgåtts,

att en valutareglering i och för sig innebär synnerligen långt gående ingrepp

i näringslivets och den enskildes handlingsfrihet. Därest regleringen blir bestående

en längre tid, ökas svårigheterna för näringslivet, och särskilt för den

direkta utrikeshandeln kan därav uppstå betydande skada. I förevarande

hänseende erinras örn att erfarenheten visat, att sedan valutarestriktioner i

avsikt att förhindra kapitalflykt en gång införts, det möter hart när oöverstigliga

svårigheter att ånyo avskaffa desamma. Såvitt känt är, har sålunda

endast två av de länder, som under senaste årtionde infört längre gående

valutarestriktioner, lyckats avskaffa desamma. Inom andra länder, där frågan

om valutareglering varit brännande, har man också i det längsta undanskjutit

dess införande.

En valutareglering är sålunda till sina verkningar av så stor betydelse för

landet, att ett genomförande därav principiellt icke borde ske utan riksdagen

blivit därom i det speciella fallet tillfrågad. Situationer kunna emellertid inträda,

då ett så snabbt handlande erfordras, att tiden icke medger hörande av

riksdagen. Detta gäller i tider, då riksdagen icke är samlad och då, intill

dess riksdagen på kallelse sammanträtt, genom uppskov med lagstiftningsåtgärderna

en dyrbar tid skulle gå förlorad. För sådana fall bör Kungl. Maj:t

utrustas med särskilda medel att bekämpa den inträdda situationen. Men å

andra sidan bör enligt inspektionens förmenande ett bemyndigande för Kungl.

Maj :t att tillgripa sådana åtgärder, varom här är fråga, inskränkas till sådana

fall, då en tillämpning av fullmakten oomtvistligen är oundgängligen nödvändig.

Enligt det remitterade förslaget hava fyra villkor uppställts för tillämpande

av det i den ifrågasatta lagen angivna bemyndigandet: dels att krig, krigsfara

eller svår penningkris inträtt, dels att utomordentliga förhållanden föranletts

av en dylik situation, dels att tillämpandet av bemyndigandet prövats

oundgängligen nödigt för uppnående av det mål, som statsmakterna fastställt

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

för riksbankens penningpolitiska verksamhet och dels att fullmäktige i riksbanken

gjort framställning om tillgripande av en valutareglering.

Om Sverige råkar i krig eller utsättes för krigsfara, inträda givetvis sådana

förhållanden, att valutarestriktioner omedelbart måste tillgripas i syfte att

förhindra en kanske ödesdiger kapitalflykt ur landet. Vidare är det uppenbart,

att om i Europa skulle utbryta krig mellan andra stater än Sverige, evad

sådant krig kan tänkas innebära krigsfara för vårt land eller icke, sådana förhållanden

kunna föreligga, att valutarestriktioner kunna bliva utan dröjsmål

erforderliga till motverkande av kapitalrörelser från resp. till Sverige. I de

sålunda angivna fallen är det antagligt, att riksdagens hörande å tid, då den

icke är samlad, icke kan medhinnas, utan att valutaregleringens effektivitet

äventyras, och enligt inspektionens förmenande måste därför för dylika fall

betänkligheterna emot en sådan fullmaktslag, som här avses, falla.

Beträffande enbart en fara för krig mellan främmande europeiska stater,

vilken icke har avseende å vårt land, kan däremot vad nyss sagts icke anses

gälla. 1 ännu mindre grad är så fallet i fråga om en sådan situation, som i

förslaget betecknats med svår penningkris. I intetdera av dessa båda fall behöver

man utgå från, att de kritiska förhållandena skola inträda och utveckla

sig så hastigt, att tid icke gives att höra riksdagens mening angående spörsmålet,

huruvida en valutareglering skall tillgripas. Det bör här erinras, att

riksdagen, därest den icke är samlad, jämlikt regeringsformen kan sammanträda

efter allenast några dagars förutgången kallelse, samt att riksbanken

redan under normala förhållanden har medel att åtminstone i stor utsträckning

temporärt motverka sådana för valutavården olägliga förhållanden, varom

här är fråga, i första hand frivilliga överenskommelser med intresserade

parter. Det kan tilläggas, att särskilt en svår penningkris enbart för sig icke

måste anses betinga tillgripandet av ett så radikalt tvångsmedel som valutareglering.

Det lärer väl exempelvis numera icke råda någon meningsskiljaktighet

därom, att en valutareglering vid penningkrisen hösten 1931 i samband

med Sveriges frångående av guldmyntfoten eller vid krisen under septemberdagarna

1938 skulle hava varit icke blott icke önskvärd utan även direkt

skadlig.

Inspektionen förmenar därför, att såsom första villkor för en tillämpning

av den ifrågasatta fullmaktslagen bör uppställas, att Sverige befinner sig i

krig eller krigsfara eller att krig utbrutit mellan främmande europeiska stater.

Med en sådan inskränkning bör en ändring ske av rubriken till den

föreslagna lagen.

Såsom villkor i övrigt för lagens tillämpning bör, såsom förslaget anger,

vidare gälla den skärpande förutsättningen, att utomordentliga förhållanden

föranletts av någon av nyssberörda omständigheter samt att tillämpandet

prövats oundgängligen nödigt för uppnående av det mål, som statsmakterna

fastställt för riksbankens penningpolitiska verksamhet. I sistnämnda hänseende

utgår inspektionen från att riksbanken först skall hava anlitat de

medel för situationens bekämpande, som under normala förhållanden stå densamma

till buds, och att dessa medel visat sig vara otillräckliga för vinnande

av ett önskvärt resultat. De senast angivna villkoren giva vid handen, att ett

ytterligt starkt och häftigt framträdande tvångsläge måste föreligga för att

fullmaktslagen skall kunna träda i tillämpning.

Såsom förutsättning för en tillämpning av fullmaktslagen har ytterligare

i förslaget angivits, att fullmäktige i riksbanken gjort framställning om vidtagande

av en valutareglering. Därest fullmäktige i riksbanken finna, att

förutsättningarna i övrigt för införande på fullmaktslagens grund av en dylik

reglering föreligga och hos Kungl. Maj:t göra framställning om regleringens

igångsättande, kan Kungl. Majit lätt komma i ett tvångsläge att bifalla

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Majlis proposition nr 290.

framställningen. Allenast ett rykte, att en sådan framställning skett lärer

nämligen med visshet föranleda en sådan spekulation, att fullmaktslagens

tillämpning blir oundgängligen nödvändig. Det är därför av största betydelse,

att garantier uppställas för att icke i en kritisk situation ett överilat beslut

om en framställning av nu ifrågavarande slag fattas av fullmäktige. Inspektionen

vill därför hemställa, att föreskrift meddelas därom, att av de sju

fullmäktige fem, däribland den av Kungl. Maj:t utsedde ordföranden och riksbankschefen,

skola hava biträtt beslutet. „

Inspektionen har i det föregående hävdat, att en sa betydelsefull fråga sorn

en valutareglering principiellt borde i det speciella fallet hänskjutas till riksdagens

prövning och att igångsättandet av en sådan reglering i dem lullmaktslagen

angivna ordningen bör ske allenast i vissa strängt begränsade

undantagsfall. Om denna uppfattning vinner beaktande, bör enligt inspektionens

''förmenande även tagas under övervägande, huruvida icke, elter

mönster från moratorielagen, i valutalagen borde införas en bestämmelse

därom, att förordnande, som i 1 § angives, icke må meddelas, med mindre

Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall immi

trettio dagar sammanträda. Av samma skäl bör lagen, därest densamma ettel

att hava förelagts riksdagen blir av denna godkänd, icke göras gällande för

längre tid än intill dess nästkommande års ordinarie riksdag sammantrader.

I fråga örn detaljbestämmelserna i lagförslaget har inspektionen allenast

funnit sig böra framföra några erinringar.

Förslaget betecknar såsom valutabank »riksbanken och den riksbanken

därtill bemyndigar». Frånsett det olämpliga i, att i lagens mening såsom

bank betecknas annan än riksbanken och bankaktiebolag, kan det icke anses

erforderligt, att andra än bankaktiebolag få vid sidan av riksbanken intaga

ställning såsom valutabanker. En fondkommissionär exempelvis, som

driver värdepappersaffärer med utlandet, lider ju genom valutaregleringen,

i den mån denna lämnar värdepappershandeln såsom sådan fri, intrång i sin

rörelsefrihet allenast såtillvida, att valutor måste förvärvas av resp. försäljas

till riksbanken eller valutabank. Med hänsyn till det anförda bora i 1 §

under 1) de förut återgivna orden utbytas mot »riksbanken och bankaktiebolag,

som riksbanken därtill bemyndigar», därvid med valutabank allenast

avses dylikt bankaktiebolag. En sådan ändring föranleder i andra delar av

samma paragraf ett utbyte av ordet »valutabank» mot »riksbanken eller valutabank».

„ .

I samma avsnitt av 1 § böra vidare orden »utländska aktier, obligationer

och likartade värdepapper» utbytas mot det tydligare uttrycket »aktier, obligationer

och andra värdepapper, vilka äro utfärdade av någon, som är bosatt

i utlandet». En dylik ändring torde erfordra, att i lagen införes en definition

å begreppet »bosatt i utlandet».

Med det i 1 § under 2) använda uttrycket »på de villkor Konungen bestämmer»

samt ett under 6) använt liknande uttryck synes hava avsetts att

utmärka, att Konungen jämväl skall kunna bemyndiga riksbanken att fastställa

villkor. Detta synes lämpligen böra förtydligas genom användande av

uttrycket »på de villkor, som Konungen eller efter Konungens bemyndigande

riksbanken bestämmer».

Bestämmelsen i 1 § under 3), enligt vilken utländska betalningsmedel, utländska

fordringar och utländska värdepapper skola erbjudas riksbanken

eller valutabank till inlösen, bör utvidgas att omfatta jämväl oarbetat guld

och guldmynt. Detta föranleder, att den senare delen av paragrafens ifrågavarande

avsnitt, vilken med hänsyn lill guldets användning för hantverks
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

ändamål icke bör hava tillämplighet å oarbetat guld och guldmynt, bör avskiljas

till en särbestämmelse.

För att giva ökad effekt åt det i 1 § under 4) angivna förbudet att ur riket

utföra betalningsmedel, fordringar och värdepapper, bör det under 5) angivna

införselförbudet avse icke blott värdepapper utan jämväl betalningsmedel

och fordringar samt därutöver ävenledes oarbetat guld och guldmynt.

Enär i förslaget icke någon närmare definition lämnas å begreppet växelkontor,

synes nämnda beteckning böra uteslutas ur 2 §. De sista orden i

samma paragraf böra lämpligen utbytas mot orden »allmänhetens tillhandagående

med medel för reseändamål».

Styrelsen för svenska bankföreningen har i sitt yttrande förordat sådan

omformning av 3 §, att därav klart måtte framgå, att det är två olika värdesättningar,

som vid varje i paragrafen åsyftat tillfälle skall vid behov äga

rum, nämligen först den utländska tillgångens åsättande av ett värde i utländskt

mynt och därefter omräkning av detta värde till svenskt mynt. Inspektionen

ansluter sig till denna mening. Det kan vidare tänkas uppkomma

tvist örn värdering icke blott av utländska värdepapper utan även av utländska

betalningsmedel och utländska fordringar. En dylik tvist bör jämväl

kunna hänskjutas till den föreslagna nämnden. Vid sådant förhållande

synes det lämpligare att en ledamot av nämnden utses av styrelsen för

Stockholms handelskammare än av, såsom förslaget anger, styrelsen för

Stockholms fondbörs. Inspektionen vill förutsätta, att vid prövning av frågor

som hänskjutits till denna värderingsnämnd, vederbörligt beaktande

skänkes åt de synpunkter, som gjorts gällande icke blott av riksbanken eller

vederbörande valutabank utan även av ägaren till de tillgångar om vilkas

inlösen fråga är. Det kan även förekomma, att tillgångar, som skola inlösas,

åsättas värde i ett myntslag, för vilket riksbanken icke särskilt fastställt

och kungjort någon köpkurs. Med hänsyn härtill synes lämpligen

böra angivas, att omräkning till svenskt mynt skall ske efter den av riksbanken

vid tidpunkten för beslutet om inlösen tillämpade köpkursen. I enlighet

med vad sålunda anförts och i anslutning till vad inspektionen i det

föregående framhållit, synes paragrafen böra erhålla förslagsvis följande

lydelse:

»Förordnar Konungen, att oarbetat guld, guldmynt, utländska betalningsmedel,

utländska fordringar eller utländska värdepapper skola erbjudas

riksbanken eller valutabank till inlösen, skall, därest enighet ej vinnes om

det värde, efter vilket ersättningen skall beräknas, värdet bestämmas av en

nämnd av tre personer. Av dessa utses en, som tillika skall vara ordförande,

av Konungen, en av riksbanken och en av styrelsen för Stockholms handelskammare.

Erfordras omräkning till svenskt mynt, skall dylik omräkning ske efter

den av riksbanken vid tidpunkten för beslutet örn inlösen tillämpade köpkursen.

Vid inlösen må avdrag göras för särskilda med inlösningen förbundna utlägg

ävensom för diskonto enligt av riksbanken angivna grunder.»

Till 4 §, andra stycket, bör för att öka lagens effektivitet fogas en tilläggsbestämmelse,

innebärande dels ett förordnande, att svensk gäldenär ej må

uppskjuta betalning av skuld i utlandet eller träffa avtal örn betalning annorledes

än med vanliga betalningsmedel, om så ej betingas av omständigheterna,

dels ock förbud att, i avsikt att spekulera i valuta, ikläda sig gäld i

utlandet.

I sitt yttrande har styrelsen för svenska bankföreningen på anförda skäl

hemställt, att vid avfatlningen av 4 § sådana jämkningar vidtagas, att handläggningen

av med valutaregleringen sammanhängande ärenden må efter

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

71

omständigheterna kunna anförtros antingen åt en särskild inom riksbanken

inrättad avdelning eller ock åt ett fristående centralorgan, en valutanämnd.

Inspektionen ansluter sig till den ifrågavarande meningen.

Slutligen anser sig inspektionen böra ifrågasätta, huruvida icke riksbanken,

för att kunna utöva nödig kontroll över valutahandeln, borde medgivas

rätt att granska handelsböcker hos företag, som göra framställning örn rätt

att få köpa eller sälja valutor. Bestämmelse i sådant syfte synes då lämpligen

böra införas i en särskild paragraf och avfattas i huvudsaklig överensstämmelse

med stadgandet i 3 § lagen den 16 februari 1934 örn fullgörande

i vissa fall av betalningsskyldighet i förhållande till utlandet m. m., sådant

nämnda lagrum lyder enligt lag den 7 maj 1937 (nr 199). Enär riksbanken

vid fullgörandet av detta uppdrag kan komma att anlita sakkunnig, som

icke är anställd i riksbankens tjänst, torde erfordras särskilt stadgande om

tystnadsplikt för dylik granskningsman.

Vissa av de sålunda ifrågasatta ändringarna i och tilläggen till det remitterade

lagförslaget hava tillkommit efter samråd med riksbanken.

De i de remitterade handlingarna ingående förslagen till valutaförordningar,

hava, såsom med remissen jämväl synes hava förutsatts, icke gjorts till

föremål för inspektionens prövning. I likhet med styrelsen för svenska

bankföreningen förutsätter inspektionen, att om eller när fråga må uppkomma

örn införande av en valutareglering tillfälle måtte beredas inspektionen

att i så god tid, som omständigheterna medgiva, uttala sig såväl beträffande

frågan i dess helhet som angående de särskilda bestämmelser, vilkas

utfärdande överväges.

I behandlingen av detta ärende har, förutom undertecknade Lindeberg

och Tondén, den senare föredragande, deltagit biträdande ledamoten Carlborg.

Stockholm den 23 februari 1939.

SVEN J. LINDEBERG.

Albert Tondén.

Svenska bankföreningens yttrande till bank- och fondinspektionen.

Sedan statsrådet och chefen för kungl, finansdepartementet anmodat

Eder att efter hörande av styrelsen för Svenska Bankföreningen avgiva och

senast den 23 i denna månad inkomma med yttrande över ett förslag till lag

om förfogande över utländska betalningsmedel under utomordentliga, av

krig, krigsfara eller svår penningkris föranledda förhållanden (valutalag),

har Ni genom skrivelse den 10 dennes anhållit, att styrelsen måtte senast

den 18 dennes till Eder inkomma med yttrande i ärendet. I anledning härav

får styrelsen vördsamt anföra följande.

En valutareglering av sådan gestaltning, som i det remitterade lagförslaget

med därvid fogade förslag till verkställighetsförordningar utformats, utgör

tvivelsutan ett det svåraste slag för det ekonomiska livet i det land, som

därav drabbas. Dess skadebringande verkningar äro av beskaffenhet att

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

hastigt utbreda sig till allt större områden. De enskildas ekonomiska sinne

och överväganden slappna, då det befinnes, att försiktighet och omtänksamhet

äro till ringa gagn för dem, som i sin verksamhet eljest pläga låta

sig därav vägledas. Från denna synpunkt kan det för visso även göras

gällande, att redan en mer eller mindre nära liggande möjlighet av en valutareglerings

införande är ägnad att genom den osäkerhet, som därav följer,

åstadkomma skador å landets ekonomiska liv.

Härtill kommer så, att all erfarenhet visar, att sedan ett land väl givit sig

valutaregleringen i våld, intet är svårare än att befria sig från dess grepp.

Den motvilja, varmed detta vapen numera betraktas av de länder, som, alla

svårigheter till trots, hittills lyckats undgå dess användande, är för visso i

högsta grad berättigad. Och den är det alldeles särskilt av den anledningen,

att, såsom erfarenheten även giver vid handen, en valutareglering av endast

partiell eller eljest förhållandevis mild beskaffenhet stundom kan vara

nära nog det sämsta av allt. Den lägger hela sitt tvång, alla sina olägenheter

på de oförvitliga, ansvarskännande medborgarnas skuldror men öppnar

fältet för tvivelaktiga eller brottsliga spekulatörer att på de övrigas och det

allmännas bekostnad skörda oberättigade vinster. Därför är det ock så, att

den en gång införda valutaregleringen plägar tendera till att alltmera skärpas

ända fram till de mest drakoniska straffbestämmelser, till brevhemlighetens

suspenderande och annat mera.

Oaktat allt vad som sålunda måste invändas redan mot ett övervägande

av valutareglering, är det dock omöjligt att bortse från att en sådan situation

kan uppstå för ett land, att t. o. m. detta vapen måste tillgripas. Då ett

land befinner sig i krig och kämpar för sin tillvaro, förlora de ekonomiska

lagarna sin dittillsvarande betydelse. Det är andra lagar, som måste följas,

och dessa kunna kräva jämväl införandet av sådant statligt tvång, som inrymmes

under en omfattande och sträng valutareglering.

Vi anse oss för den skull böra tillstyrka, att en lag av ungefär det innehåll,

som det remitterade förslaget utvisar, varder utfärdad, vars fullmakt

må av regeringen användas för det fall att Sverige skulle råka i krig.

Däremot avstyrka vi, att fullmakten utsträckes att jämväl omfatta sådana

till sin innebörd skäligen svårbedömliga situationer, som i förslaget betecknas

såsom krigsfara och svår penningkris.

Då vi påyrka denna begränsning av fullmakten, få vi erinra örn att valutareglering

med här avsedd innebörd bör vara det sista medlet att överväga

under en svår situation. Till regeringens och riksbankens i vårt land

förfogande finnas ställda olika remedier för att möta uppkommande svårigheter,

vilka var för sig äro värda beaktande. Här må påminnas örn de möjligheter

att påverka utvecklingen, som inrymmas under riksbankens bestämmanderätt

över diskontot, dess inflytande på kurssättningen av de utländska

valutorna och dess bemyndigande att företaga finansiella operationer i

den öppna marknaden. Vidare må nämnas den tillfälliga lag, varigenom

möjlighet bereus att begränsa bankernas förfogande över sina kassareserver.

Och ej minst må framhållas, att säkerligen även framdeles underhandsöverenskommelser

av olika slag komma att i fall av behov kunna påräknas

mellan riksbanken eller regeringen å ena sidan samt export- och importföretag

ävensom penninginrättningar å den andra.

Vi finna det så mycket mera olämpligt, att den nu ifrågasatta fullmakten

för regeringen lämnas ej endast för krig utan ock för krigsfara och svår

penningkris som dessa sistnämnda tvenne motiv för extra ordinära åtgärder

sedan länge äro anlitade under omständigheter, vilka giva vid handen,

att en mycket extensiv tolkning av dem bör anses tillåtlig. Exakt samma uttryck

återfinnas nämligen i § 72 regeringsformen, varest angivas villkoren

s. 73 Kontrollera mot PDF

73

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

för statsmakternas befogenhet att tillfälligt befria riksbanken från dess skyldighet

att inlösa sina sedlar med guld. Dylik befrielse har, som bekant,

riksbanken åtnjutit alltsedan hösten 1931. I den motivering, som ar fogad

vid det remitterade lagförslaget, finna vi intet uttryck för ängslan infor de

ödesdigra följder, som lagens tillämpning skulle draga med sig. Yttrandet,

att »sådana förhållandena hittills utvecklat sig här i landet, synes ett ingripande

med tvångsåtgärder på valutamarknaden för närvarande icke vara

påkallat», förefaller oss närmast giva uttryck åt den uppfattningen, att det

dock icke skall erfordras någon mycket betydande ändring! rådande förhållanden

för att tidpunkten skall vara inne att göra spörsmålet om valutareglering

aktuellt. ..... ... ...

Förutom våra synpunkter på frågan örn förutsättningarna for anvandandet

av den i den föreslagna valutalagen upplåtna fullmakten hemställa vi,

att nedan följande anmärkningar, vartill vår granskning av lagförslaget givit

anledning, måtte vid lagens slutliga utformning vinna beaktande.

Under 1) i 1 § torde i tydlighetens intresse orden »utländska aktier, obligationer

och likartade värdepapper» böra utbytas mot »aktier, obligationer

och likartade värdepapper, som utgivits av utländska företag eller låntagare».

Införselförbudet under 5) i 1 § synes böra kunna utsträckas att omfatta

även betalningsmedel och fordringar. o

Bestämmelserna i 3 § böra omformas, sa att det klart framgar, att det ar

två olika värdesättningar, som vid varje tillfälle skall vid behov äga ruin,

nämligen först den utländska tillgångens åsättande av ett värde i utländskt

mynt och därefter omräkning av detta värde till svenskt mynt. I enlighet

härmed torde böra i första stycket stadgas, att, då utländskt betalningsmedel,

utländsk fordran eller utländskt värdepapper enligt Konungens förordnande

erbjudes valutabank till inlösen och enighet ej vinnes örn det varde, till

vilket inlösen skall ske, värdet skall bestämmas av en sådan nämnd, som i

paragrafen omförmäles. Andra stycket åter torde böra innehålla stadgandet,

att, då omräkning av här avsedd tillgångs värde till svenskt mynt erfordras,

omräkningen skall ske enligt riksbankens vid inlösentillfället gällande

köpkurs eller, om sådan ej noteras, efter av riksbanken bestämda

grunder. . ...

I motiveringen vttras, att inrättandet av en särskild organisation tor

handläggningen av med valutaregleringen sammanhängande ärenden icke

torde vara nödvändigt; uppdraget bör kunna anförtros åt en särskild, inom

riksbanken upprättad avdelning, vars arbetsuppgifter böra bestämmas av

riksbanksfullmäktige. Givetvis är det möjligt, att den salunda forordade

organisationen kommer att vid den givna tidpunkten anses såsom den lämpligaste.

Men lika antagligt synes det oss vara, att de fördelar, som äro att

vinna genom inrättandet av ett särskilt centralorgan för valutaregleringens

handhavande, en valutanämnd, befinnas överväga. Vi hemställa för den skull,

att vid avfattningen av lagens 4 § sådana jämkningar företagas i den föreslagna

texten, att båda alternativen hållas öppna.

Förslaget till valutalag är åtföljt av tvenne förslag till verkstålhghetsforordning

(valutaförordning), betecknade med I och II och utarbetade med

anlitande av olika förutsättningar. Något yttrande på grundval av granskning

av dessa förslag äro vi icke i tillfälle att avgiva. Redan den utomordentligt

korta remisstiden har uteslutit möjligheten härav. Dessutom har

oss biivit meddelat, att förslagen utgöra utkast, till vilkas bestämmelser

Kungl. Majit icke tagit ståndpunkt och vilkas nuvarande uppgift närmast

är allenast informatorisk. Vi förutsätta emellertid, att, örn eller när fråga

skulle uppkomma örn införande av en valutareglering, bankföreningen berndes

tillfälle alt i så god tid, som omständigheterna medgiva, uttala sig såväl

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

beträffande fragan i dess helhet som angående de särskilda bestämmelser,

vilkas utfärdande övervägas.

I remisshandlingarna ingår dessutom en promemoria angående behovet av

valutapolitik krigsberedskap, utarbetad av professor Erik Lindahl. En

närmare granskning av densamma har icke synts oss nödvändig för bedömandet

av det tekniska innehållet i det remitterade lagförslaget och har för

övrigt under den korta tid, som ställts till vårt förfogande, icke kunnat medhinnas.

Det övervägande av promemorian, som varit oss möjligt, giver oss

dock anledning meddela, att dess innehåll icke kan av oss utan vidare godkännas.

- '' ! ".1

Stockholm den 18 februari 1939.

För Svenska Bankföreningen,

Dess Styrelse:

HELMER STÉN.

K. Dahlberg.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 290-

75

Bilaga G•

Rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap yttrande

över 1939 års sakkunnigförslag.

Genom remiss den 9 februari 1939 har herr statsrådet anmodat rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap att inkomma med utlåtande

över förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m.

under utomordentliga av krig, krigsfara eller svår penningkris föranledda

förhållanden (valutalag).

För rikskommissionen föreligger anledning att yttra sig i fragan endast

i den mån denna äger samband med ordnandet av landets beredskap för

inträffande krigsförhållanden.

Rikskommissionen finner det vara av största betydelse, att förberedelser

träffas för att utrusta vederbörande statsmyndigheter med befogenhet att,

där så vid krig eller krigsfara oundgängligen kräves för upprätthållande av

den finansiella försvarsberedskapen, vidtaga erforderliga åtgärder för reglering

av de utländska betalningsförhållandena.

Det remitterade förslaget till valutalag har givits karaktären av en fullmaktslag,

som skulle sätta Kungl. Majit i stand att, oberoende av riksdagsbeslut,

på framställning av bankofullmäktige och efter samråd med riksgäldsfullmäktige,

förordna om vissa tvångsåtgärder dels med hänsyn till

in- och utförseln av och dispositionen över utländska betalningsmedel och

andra tillgångar, dels ock med hänsyn till utförseln av härför lämpade

svenska tillgångar. Genom en sådan konstruktion av lagen vinnes den fördelen,

att åtgärder av ena eller andra slaget kunna föreskrivas allteftersom

behov därav prövas föreligga. Mera ingripande tvång än som betingas av

förhandenvarande förhållanden skulle alltså kunna undvikas, medan å

andra sidan möjlighet förelåge att successivt skärpa en inledd tvångshushållning,

i mån som detta visade sig erforderligt.

Att den föreslagna lagen sålunda erhållit formen av en för olika lägen användbar

fullmaktslag finner rikskommissionen principiellt riktigt.

Någon detaljgranskning av lagförslaget med hänsyn till specifikationen

av de olika valutapolitiska åtgärderna samt deras lagtekniska utformning,

straffbestämmelserna m. m. har rikskommissionen icke ansett sig böra företaga.

Däremot önskar kommissionen framföra vissa synpunkter rörande

den i motiven till lagen antydda organisationen för valutaregleringens handhavande.

Rikskommissionen vill härvid framhålla vikten av att anordningar träffas

för att valutaregleringen må bedrivas i erforderlig kontakt med näringslivet.

Av ej mindre betydelse är, att regleringen koordineras med landets

allmänna handelspolitik, på vilken den måste få ett starkt, ja kanske i

många fall avgörande inflytande. Enhetliga riktlinjer måste tillämpas för

regleringen av valutan och för licensgivningen i avseende på import och

export samt övriga statsåtgärder med hänsyn till utrikeshandeln.

Rikskommissionen vill sålunda förorda en sådan utformning av organisationen,

som säkerställer nödig samverkan mellan valutaregleringens organ

samt näringslivets representanter ävensom ledningen för landets utrikespolitik

och övriga organ för utrikeshandelns reglering.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Ma]:ts proposition nr 290.

I detta ärendes handläggning hava jämte ordföranden deltagit följande ledamöter:

generallöjtnant Thörnell, generallöjtnant Sylvan, viceamiral de

Champs, generaldirektör Hansson, generaldirektör Sylvan, t. f. generaldirektör

Gjöres, kommerserådet Enström, direktör Gabrielsson, riksdagsman Bärg,

generaldirektör Örne, bankinspektör Lindeberg, riksbankschefen Rooth,

bankdirektör Stén och f. d. häradshövding Dahlberg.

Karl Åmark.

KARL LEVINSON.

Rikskommissionens ordförande.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

77

Bilaga II
-

Bankofullmäktiges yttrande över 1939 års sakkunnigförslag.

Genom remiss den 9 februari 1939 har herr statsrådet berett fullmäktige i

riksbanken tillfälle att avgiva utlåtande över ett remissen bilagt förslag till

lag om förfogande över utländska betalningsmedel under utomordentliga, av

krig, krigsfara eller svår penningkris föranledda förhållanden.

Med anledning härav få fullmäktige anföra följande.

Föreliggande lagförslag är avsett att i vissa, närmare angivna situationer

möjliggöra synnerligen vittgående ingripanden från det allmännas sida pa

viktiga områden av det enskilda ekonomiska livet. Lagförslaget åsyftar

nämligen att medgiva Konungen rätt att genomföra en total reglering av valutahandeln

och en praktiskt taget fullständig kontroll av betalningsförhållandena

med utlandet. Vidare bemyndigas Konungen att förordna om inlösen

av utländska betalningsmedel, utländska fordringar och utländska värdepapper.

Enligt fullmäktiges mening böra under utomordentliga, av krig eller krigsfara

föranledda förhållanden effektiva medel snabbt kunna tillgripas för att

möta uppkommande svårigheter. Såsom krigsfara betrakta fullmäktige

härvid ett allvarligt hot för Sverige att indragas i krig.

Det är tänkbart, ehuru mindre sannolikt, att i en dylik situation fara

skulle uppstå för ett omfattande valutainflöde, som skulle kunna framkalla

svårartade rubbningar på den svenska valuta- och penningmarknaden. Mycket

sannolikt är däremot, att det i ett dylikt läge — trots att de sedvanliga

metoderna för valutaförsvaret kommit till användning, t. ex. en på olika

vägar, bland annat genom avtal med bankerna åstadkommen, stark åtstramning

av penningmarknaden — skulle uppkomma en kapitalflykt från

Sverige, som vore ägnad att undandraga landet medel, av vilka trängande

behov kan väntas uppstå. Visa sig de traditionella åtgärderna icke tillräckliga,

synas under dylika förhållanden möjligheter dels att införa valutarestriktioner,

dels i andra hand att verkställa rekvisition av sådana svenskar

tillhöriga utländska värden, vilka ur det allmännas synpunkt kunna vara

av betydelse för landets ekonomiska och finansiella motståndskraft, böra

stå till myndigheternas förfogande. Fullmäktige anse de befogenheter, som

enligt lagförslaget skulle medgivas Konungen, i stort sett tillfyllest för att

möta dylika situationer. Då det vidare synes fullmäktige uppenbart, att åtgärder

i antytt syfte för att bliva fullt effektiva bora kunna tillgripas utan

onödigt dröjsmål, anse fullmäktige, att en fullmaktslag bör komma i fråga.

Fullmäktige anse emellertid, att läget är av en väsentligen annan karaktär

för den händelse en svår penningkris utan samband med krig eller överhängande

krigsfara skulle inträffa.

Föioitsättningen för att under dylika förhållanden ett behov av fullmakter

av den art lagförslaget angiver skall föreligga synes vara, att de övriga medel

av mindre genomgripande natur, vilka stå eller kunna ställas till de valutavårdande

myndigheternas förfogande, i vissa lägen kunna komma att visa

sig otillräckliga. Enligt fullmäktiges mening torde emellertid de åtgärder,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

som de valutavårdande myndigheterna redan nu kunna tillgripa, i allmänhet

vara tillfyllest för att möta även krissituationer av förhållandevis allvarlig

karaktär.

Gäller det att förebygga ett inflöde av valutor samt att hindra skadliga

verkningar av ett dylikt från att göra sig gällande på den inhemska penningmarknaden,

kan i första hand samarbete med de svenska bankerna

komma ifråga. Ett dylikt samarbete kan dels avse att hindra utländskt kapital

från att söka sig till landet, t. ex. genom att bankerna icke gottgöra ränta

på, icke annat än på lång tid mottaga eller överhuvud icke mottaga sådana

insättningar, som härröra från utlandet. Dels kan det lia till syfte att motverka

den lätthet på penningmarknaden, som ett valutainflöde torde vara

ägnat att framkalla, därigenom att bankerna förbinda sig att hålla ett belopp

motsvarande insättningarna från utlandet innestående i riksbanken.

Vidare kan bemyndigandet för Konungen att skärpa kraven på bankernas

kassareserver tagas i anspråk. Den möjligheten föreligger också att i ett dylikt

läge sänka de utländska växelkurserna. Skulle ovannämnda åtgärder

icke visa sig tillräckliga, torde de vinster, som eventuellt hava uppstått genom

en haussespekulation i den svenska valutan, kunna genom beskattning till

större eller mindre del indragas. Redan ett hot örn beskattning torde vara

ägnat att minska ett inflöde av utländskt kapital.

Såvitt känt har ingenstädes i utlandet en lagstiftning örn valutamonopol

förekommit för att förhindra ett starkt inflöde av utländska valutor eller

motverka olägenheterna därav. Då det i utlandet förekommit kapitalinflöde

av större omfattning, har man begagnat sig av betydligt mildare ingripanden

än det nu föreslagna valutamonopolet skulle innebära.

Vad beträffar en situation, kännetecknad av kapitalflykt från Sverige, bör

särskilt framhållas, att det rådande svenska valutaläget är sådant, att motståndskraften

mot en flykt från kronan måste, i varje fall för närvarande,

anses vara betryggande. En baissespekulation i kronor från utlandets sida torde

i stor utsträckning kunna begränsas genom en restriktiv kreditpolitik.

Riskerna för en mera avsevärd utströmning av svenskt kapital synas å andra

sidan icke vara betydande, så länge den svenska valutans ställning ter

sig tillfredsställande.

Exempel på valutarestriktioner, förorsakade av knapphet på valutor, finnas

från ett stort antal länder. Dessa exempel giva vid handen, att ett dylikt

ingripande är av en för hela det ekonomiska livet mycket allvarlig art. Erfarenheten

visar dessutom att, sedan en gång sådana valutarestriktioner införts,

det är synnerligen svårt att åter avveckla dem. Såvitt känt torde endast

i tvenne fall, nämligen i Finland och i Österrike, en avveckling av valutarestriktioner

hava kunnat genomföras, i det förra fallet inom mvcket kort

tid.

Förefintligheten av en dylik fullmaktslag skulle troligen föranleda, att krav

komme att framställas på att lagen skulle sättas i funktion även vid sådana

tillfällen, då man med andra medel skulle kunna råda bot för olägenheterna.

Av ovan anförda skäl kunna fullmäktige icke tillstyrka, att den föreslagna

fullmaktslagen erhåller en sådan formulering, att fullmakterna kunna

tågås i anspråk under utomordentliga, av svår penningkris föranledda

förhållanden.

Även om risken för missbruk väsentligt begränsats därigenom att lagen

endast får tillgripas vid krig eller krigsfara, är det av vikt att ytterligare

förebygga, att lagen sättes i tillämpning i en situation, som ehuru allvarlig

icke oundgängligen kräver ett ingripande av den karaktär lagförslaget avser.

Initiativet vid ett ifrågasatt ianspråktagande av lagen tillkommer enligt förslaget

fullmäktige. Det bör, innan lagen tillämpas, inom fullmäktige råda

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

79

en praktiskt taget enhällig uppfattning om behovet av densamma. I september

1931 rådde t. ex. enighet inom fullmäktige om de då vidtagna åtgärderna.

Från denna utgångspunkt föreslå fullmäktige, att i lagen intages en

bestämmelse, enligt vilken för en framställning till Konungen från fullmäktiges

sida örn utfärdande av förordnande enligt lagen kräves en på så sätt

kvalificerad majoritet inom fullmäktige, att minst fem ledamöter biträda

förslaget.

För att understryka vikten av att ordet »krigsfara» icke gives en alltför

vid tolkning, föreslå fullmäktige vidare, att lagen endast skall få sättas i

tillämpning under förutsättning att riksdagskallelse antingen redan utfärdats

eller utfärdas i sammanhang med lagens ikraftträdande. Är riksdagen samlad,

bör Kungl. Majit icke få göra bruk av fullmakten, utan i stället hänskjuta

ärendet till skyndsam behandling av riksdagen. Med anledning härav

föreslå fullmäktige, att lagens giltighetstid tillsvidare begränsas till utgången

av januari 1940.

Slutligen vilja fullmäktige särskilt betona vikten av att, örn en tillämpning

av lagen visar sig erforderlig, bestämmelserna utformas på ett sådant sätt,

att det ingripande i det privata näringslivet och i enskilda individers förhållande,

vilket blir nödvändigt, i största möjliga utsträckning begränsas.

Enligt fullmäktiges mening bör dessutom ett oavvisligt krav framställas på

att rättssäkerheten tillgodoses så långt detta är möjligt utan att de olika åtgärdernas

effektivitet äventyras. Sistnämnda synpunkt synes ha beaktats i

lagförslagets 3 §, i vilken föreskrives, att vid inlösen av utländska värdepapper

ersättningen skall, där enighet ej kan vinnas, bestämmas av en på närmare

angivet sätt utsedd nämnd.

Beträffande lagförslagets detaljer har inom riksbanken uppgjorts bifogade

promemoria.

Åberopande vad sålunda anförts vilja fullmäktige tillstyrka, att en lag utfärdas

i huvudsak överensstämmande med det föreliggande förslaget, dock

med följande avvikelser från detta, nämligen

att lagen skall kunna bringas i tillämpning endast under utomordentliga

av krig eller krigsfara föranledda förhållanden,

att framställning från fullmäktige i riksbanken om tillämpning av lagen

skall hava biträtts av minst fem av fullmäktiges ledamöter,

att före lagens ikraftträdande riksdagskallelse skall hava utfärdats, samt

att lagens giltighetstid tillsvidare begränsas till utgången av januari 1940.

Protokollsutdrag i ärendet bifogas.

Stockholm den 24 februari 1939.

Å fullmäktiges vägnar:

ADOLF AF JOCHNICK.

Klas Böök.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Bihang I till bankofullmäktiges yttrande.

P. M. angående det närmare utformandet av bestämmelserna i förslag

till valutalag.

Möjligheter att övervaka och reglera in- och utförsel samt handel med

oarbetat guld och guldmynt böra förefinnas. Möjligen böra bestämmelser i

detta hänseende av lämplighetsskäl inrymmas i särskilda lagar.

Under 1) i 1 § synas av praktiska skäl endast de banker, vilka riksbanken

bemyndigar att driva handel med valutor, böra benämnas valutabanker.

Enligt 1 § 2) äger Konungen föreskriva villkor för förvärv och föryttring

av valutor. Enligt 6) kan föreskrivas, att över införda värdepapper m. m.

icke kan förfogas i vidare mån än Konungen bestämmer. Å andra sidan

göras undantag från förordnande enligt 1 § 3), 4) och 5) beroende av särskilt

tillstånd. Enhetliga bestämmelser beträffande de undantag, som må

medgivas från förordnande, synas böra föreskrivas.

De föreskrifter angående utländska betalningsmedel, utländska fordringar

och utländska värdepapper, som meddelas i 1 § 3) torde böra utsträckas att

gälla även oarbetat guld och guldmynt.

Förbud mot införsel till riket utan särskilt tillstånd bör kunna utfärdas

icke blott för värdepapper utan även för betalningsmedel och fordringar.

I 2 § bör orden »såsom växelkontor» utgå och ordet »växling» ersättas

med »medel för reseändamål».

Beträffande 3 § ifrågasättes, huruvida icke en av ledamöterna i den i andra

stycket omförmälda nämnden bör utses av styrelsen för Stockholms handelskammare

i stället för av styrelsen för Stockholms fondbörs.

Lagförslagets 4 § synes böra utvidgas så att Konungen även kan förbjuda

upptagande av krediter utomlands i spekulativt syfte. Dessutom böra föreskrifter

kunna meddelas avsedda att förhindra att utlänningar låta sina

fordringar i svenska kronor kvarstå i landet under längre tid än vad som

normalt brukar vara fallet, i syfte att tillgodogöra sig kursvinster, för den

händelse en stegring av den svenska kronans värde i förhållande till utländska

valutor skulle inträffa.

För att underlätta kontrollen av utfärdade bestämmelser bör Konungen ha

rätt att stadga skyldighet att förete handelsböcker jämte därtill hörande

handlingar.

Slutligen ifrågasättes, huruvida icke tystnadsplikt bör föreskrivas för de

med valutaregleringens handhavande sysselsatta personerna.

Stockholm den 24 februari 1939.

IVAR ROOTH.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

81

Bihang II till bankofullmäktiges yttrande.

Utdrag av protokoll hos fullmäktige i riksbanken

den 24 februari 1939.

N ärvarande:

ordföranden herr af Jochnick

vice » » Rooth

» Amnér

» Björnsson

» Stendahl

» Gränebo

» Jonsson

ävensom » Wallberg

§ 1. Företogs till förnyad behandling det under § 4 i allmänna protokollet

för den 23 innevarande februari senast antecknade ärendet angående

utlåtande över remitterat förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel

under utomordentliga av krig, krigsfara eller svår penningkris

föranledda förhållanden.

Herr Rooth hemställde, att fullmäktige ville avgiva utlåtande i ärendet i

enlighet med ett till fullmäktiges ledamöter före sammanträdet överlämnat

förslag.

Herr Stendahl yttrade:

»Enligt det föreliggande förslaget skulle fullmakterna kunna komma att

tagas i bruk under utomordentliga av krig, krigsfara eller svår penningkris

föranledda förhållanden, i den mån så prövas oundgängligen nödigt för uppnåendet

av det mål, som statsmakterna fastställt för riksbankens penningpolitiska

verksamhet.

Vad fullmakternas användning vid svår penningkris beträffar, får jag

anföra:

Blotta förefintligheten av en dylik lag kommer automatiskt att medföra,

att vid mer eller mindre kritiska tillfällen krav komma att framställas på

att de i lagen givna fullmakterna skola användas. Detta är desto naturligare

som ovanstående bestämmelser äro synnerligen vida. Det råder inget

tvivel örn att den situation, som förelåg i Sverige i september 1931, innan

vi frångingo guldmyntfoten, väl täckes av den föreslagna lagtexten. Med

kännedom om den stämning, som då rådde inom stora kretsar av vårt folk,

kan det med fog ifrågasättas, huruvida man då kunnat förhindra att lagens

fullmakter tagits i bruk. Lyckligtvis förefanns en dylik utväg ej då,

utan man var hänvisad till att kämpa sig fram med botemedel, som hade ett

mera direkt samband med de iråkade svårigheterna än ett valutamonopol.

Även om man nu efteråt på vissa punkter kan önska, att botemedlen delvis

använts annorlunda, borde dock exemplen från de länder, som i stället

använde de utvägar, som nu anvisas i förslaget till fullmaktslag, visa,

att vi kunna vara verkligt tacksamma för att den ej existerade 1931.

Det torde även vara sannolikt, att starka krafter skulle lia begärt ett

användande av fullmakterna under krisen i september 1938, vilket ingalunda

skulle lia varit nyttigt.

Bihang till riksdagens protokoll 193!). 1 sand. Nr 290. (j

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 290-

Jag vill vidare framhålla, att man mycket väl kan tänka sig den situationen,

att statsmakterna genom inflationistiska åtgärder eller på annat sätt

skulle omöjliggöra för riksbanken att uppnå de mål, som samma statsmakter

fastställt för riksbankens penningpolitiska verksamhet.

I dylikt fall kommer man säkert av politiska skäl att söka camouflera ett

felaktigt beteende i den ekonomiska politiken genom att skylla sitt misslyckande

på andra. Finnes då en fullmaktslag av nu föreslaget innehåll,

kommer det att bliva mycket svårt förhindra till misslyckande dömda försök

att rädda den iråkade situationen genom valutamonopol. Detta i stället

för tillgripandet av det enda rätta botemedlet, anpassning av statsmakternas

politik till överensstämmelse med de direktiv, som givits riksbanken.

Om Sverige åter råkar i krig eller överhängande krigsfara och sålunda av

sin vapenföra manliga befolkning begär, att denna skall offra sitt liv till

landets försvar, anser jag, att landet icke blott bar rätt till utan även skyldighet

att av den övriga befolkningen begära, icke blott deras personliga

insats, i den mån så är erforderligt, utan även dispositionsrätt över dess materiella

tillgångar, vare sig dessa befinna sig inom eller utom landet.

Om en dylik organisation bakom fronten skall fungera tillfredsställande i

krigstid, fordras emellertid, att den planlägges redan nu, bland annat genom

utformande av erforderliga lagar och förordningar. Enligt min mening böra

dock dessa lagar och förordningar ses i ett sammanhang och planläggningen

ej bedrivas så, att man, när eventuella beslut skola träffas om en del avkomplexet,

lämnas i fullständig okunnighet örn huru de övriga sammanhängande

delarna skola ordnas.

På grund av vad ovan anförts avstyrker jag en beredskapslagstiftning av nu

föreslagen karaktär.»

Herr Björnsson anförde:

»De av statsmakterna fastställda direktiven för penningpolitiken innebära,

att den svenska kronans inhemska värde skall upprätthållas. Detta penningpolitiska

program utgör en av grundvalarna i den allmänna konjunkturpolitik,

som statsmakterna föra. För att undanröja de hinder mot ett uppnående

av det av statsmakterna fastställda målet för penningpolitiken, vilka svåra

rubbningar på den internationella valutamarknaden kunna resa, föreligger

enligt min mening ett behov av en utbyggnad av landets beredskapsåtgärder

på det valutapolitiska området i den riktning, som det föreliggande lagförslaget

avser.

Det torde vara uppenbart, att de medel, som för närvarande stå de valutavårdande

myndigheterna till buds, icke äro tillräckliga vid krig eller överhängande

krigsfara. Örn Sverige blir indraget i krig eller örn direkt krigshot

mot Sverige föreligger, synes risken för ett inflöde av kapital vara obetydlig.

Däremot kan den svenska valutan till följd av en av krig eller krigsfara påverkad

utveckling utsättas för ett starkt hot i riktning mot en sänkning andess

yttre värde. En depreciering av den svenska kronan i förhållande till

utländska valutor skulle med all sannolikhet icke kunna undgå att leda till

en försämring även av kronans inhemska värde, varigenom ett uppgivande av

gällande penningpolitiska program kunde framtvingas. Behovet av att i en

dylik situation hava tillgång till medel, med vilkas hjälp en kapitalflykt från

Sverige kan hejdas och spekulativa baisseattacker mot kronan kunna avvärjas,

synes vara ofrånkomligt. I en situation av detta slag torde de möjligheter

till fullständig valutakontroll, vilka lagförslaget är avsett att öppna, böra stå

till förfogande.

Emellertid synes det, utan att krig eller krigsfara råder, kunna uppstå

situationer, i vilka en omfattande spekulation i en värdestegring av den svenska

kronan äventyrar uppnåendet av det mål för penningpolitiken, som fast
-

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

83

ställts av statsmakterna. Skulle t. ex. förhållandena på den internationella

valutamarknaden bliva sådana, att ett starkt inflöde av valutor till Sverige

inträffade, kunde till förfogande stående penningpolitiska medel visa sig otillräckliga.

För att hindra en kapitalinströmning och motverka dess konsekvenser

för den inhemska penningmarknaden, torde i ett dylikt läge möjligheter

böra föreligga att snabbt ingripa på valutamarknaden. Under särskilt

allvarliga förhållanden torde ett dylikt ingripande böra kunna utsträckas till

att innebära en fullständig reglering av den svenska valutamarknaden.

Lagförslagets formulering »under utomordentliga av krig, krigsfara eller

svår penningkris föranledda förhållanden» synes pa samma gang vara för omfattande

och för begränsad. Den är för omfattande, emedan den icke tillräckligt

starkt betonar, att särskilda händelser, vilka kunna antagas komma

att få vittgående konsekvenser för det svenska penningväsendet, böra hava

inträffat inom eller utom landet, innan ett ianspråktagande av lagens befogenheter

kan komma i fråga. Den är å andra sidan för begränsad, emedan den

icke utan att våld göres på begreppet »svår penningkris» skulle möjliggöra en

tillämpning av lagen vid ett omfattande valutainflöde. Skall lagen i en dylik

situation vara till gagn, måste den tillgripas på ett så tidigt stadium, att icke

ens en lindrigare penningkris torde kunna anses föreligga.

Då en tillämpning av lagen skulle innebära ett synnerligen allvarligt ingrepp

i enskildas förfoganderätt, synas garantier böra skapas för att den icke tillgripes

annat än i mycket allvarliga situationer. I detta syfte bör stadgas, att

ett tillämpande av lagen under en tid, då riksdagen icke är samlad, bör underställas

riksdagens prövning, så snart den sammanträtt. De starkare garantier,

som föreslagits av fullmäktiges majoritet och som innebära, att riksdagskallelse

skall hava utfärdats före lagförslagets ikraftträdande, kunna möjligen i

stället ifrågakomma. Däremot ansluter jag mig icke till det förslag, som

framlagts av fullmäktiges majoritet, att en framställning från fullmäktige om

tillämpning av lagen skall hava biträtts av minst fem fullmäktigeledamöter.

Detta- skulle nämligen innebära, att en minoritet inom fullmäktige sattes i

stånd att hindra ett ikraftträdande av lagen, trots att eventuellt en majoritet

inom fullmäktige och regeringen ansåge en tillämpning av behovet påkallad.

Ett dylikt undantag från gällande bestämmelser för ett speciellt fall anser

jag icke av tidigare erfarenheter motiverat eller lämpligt.

Under åberopande av vad sålunda anförts tillstyrker jag, att en lag utfärdas,

i huvudsak överensstämmande med det föreliggande förslaget, dock med

följande avvikelser från detta, nämligen

att lagen skall kunna bringas i tillämpning under utomordentliga av krig,

krigsfara eller svår penningkris föranledda förhållanden eller eljest, då förhållandena

på den internationella valutamarknaden äro sådana, att ett fullföljande

av det av statsmakterna fastställda programmet för vårt lands penningpolitik

äventyras,

att ett av Konungen mellan riksdagarna med stöd av lagen utfärdat förordnande

skall underställas nästföljande riksdags prövning, eller, alternativt, att

före lagens ikraftträdande riksdagskallelse skall hava utfärdats.»

Herr Jonsson ansåg, att fullmäktiges utlåtande borde erhålla följande avfattning:
»Det

förslag till valutalag, varom riksbanksfullmäktige anmodats yttra sig,

har till syfte att under utomordentliga förhållanden införa ett genom riksbanken

utövat monopol på kapitalrörelserna med utlandet. Det är sålunda fråga

örn en beredskapslagstiftning, avsedd att träda i kraft under sådana ki diska

förhållanden, som uppstå vid krig eller krigsfara eller då eljest svåra rubbningar

i världshandeln med valutor kunna påkalla alldeles särskilda atgäider

lill skydd för vår valida och vårt näringsliv. I lagförslagets rubrik är

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Mai.ts proposition nr 290.

detta uttryckt med orden »utomordentliga av krig, krigsfara eller svår penningkris

föranledda förhållanden.»

.. fullmäktiges mening uppstå vid krig eller krigsfara så utomordent
förhållanden,

alt fri valutahandel icke torde vara möjlig. Då måste

tvärtom ett monopol införas. Vid krig blir en sträng, statlig kontroll av

kapitalrörelserna ett naturnödvändigt led i den rad av skyddsåtgärder, som

då måste företagas. Yid krigsfara, således i det fall, att Sverige allvarligt

botås av krig eller avstängning torde samma ekonomiska försvarsanstalter

Lii absolut påkallade. I endera av de båda nu nämnda situationerna är ett

valutainflöde av svår beskaffenhet för den svenska valuta- och penningmarknaden

knappast en sannolik möjlighet. Däremot är det antagligt, att

i ett dylikt läge en kapitalflykt från Sverige skulle sättas i gång. Härigenom

kommer landet att undandragas medel, av vilka trängande behov torde uppstå.

De sedvanliga metoderna för valutaförsvaret skulle i sådant fall helt

säkert visa sig otillräckliga. Följaktligen bör ett sådant instrument finnas

till hands, med vilket myndigheterna lia möjlighet att införa valutarestriktioner

och att därjämte kunna verkställa rekvisition av sådana svenskar tillhöriga

utländska värden, vilka ur det allmännas synpunkt kunna vara av

betydelse för landets ekonomiska och finansiella motståndskraft.

Fullmäktige anse de befogenheter, som enligt lagförslaget skulle medgivas

Konungen, i stort sett tillfyllest att möta en situation av ifrågavarande

slag. Då det vidare synes fullmäktige uppenbart att åtgärder i antytt syfte

för att bliva fullt effektiva böra kunna tillgripas utan onödigt dröjsmål, anse

fullmäktige, att i föreliggande fall en fullmaktslag bör komma i fråga.

De utomordentliga åtgärder, som sålunda föreslagits och av fullmäktige

förordats, ha ju tili ändamål att även i de mest kritiska situationer i möjligaste

mån upprätthålla det penningprogram, som följts under de senare

arén och som innefattas i satsen »uppehållandet av den svenska kronans

inhemska köpkraft». Huruvida det är nödvändigt, att i fall, då det något

obestämbara begreppet »svår penningkris» kommer in i diskussionen vidtaga

samma stränga åtgärder, som då krig råder eller krigsfara hotar, är tveksamt.

Om man icke är beredd att betrakta ett valutahandelsmonopol i den

utsträckning, som lagförslaget föreskriver, som ett tämligen normalt instrument,

så bjuder försiktigheten att ej använda större våld än nöden kräver

och att följaktligen tillse, om ej med mindre restriktiva åtgärder landets kapitaltillgångar

kunna försvaras mot angrepp. Fullmäktige hysa den meningen,

att de åtgärder, som de valutavårdande myndigheterna redan nu

kunna tillgripa, i allmänhet äro tillfyllest för att möta även allvarliga krissituationer.

Sådana åtgärder skola här påpekas.

Det verksammaste medlet torde vara en ändring av de utländska växelkurserna.

För det fall att fullföljandet av vårt penningpolitiska program

skulle äventyras genom starkt inflöde av utländskt kapital, kan Konungen

tillgripa bemyndigandet att skärpa kraven på bankernas kassareserver. Redan

möjligheten att detta bemyndigande kan tagas i anspråk torde göra, att de

svenska bankerna i eget intresse skola, innan föreskrifter av här åsyftat slag

utfärdats, vara villiga att lojalt samarbeta med riksbanken till vår valutas

skyddande. Ett sådant samarbete kan åstadkommas under formen av en

inbördes överenskommelse mellan bankerna att icke lämna ränta på in

sättningar från utlandet, att tillämpa kommissionstariffer, som minska intresset

hos utländska insättare, icke mottaga insättningar från utlandet annat

än på längre tid och dylikt.

Om ovan angivna åtgärder icke skulle visa sig tillräckliga, torde en på

lämpligt sätt anordnad beskattning av i Sverige placerat utländskt kapital

vara ett medel, som bör ifrågasättas. En dylik beskattning kan ju emeller
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

85

tid icke genomföras utan riksdagens medverkan. Den kan således icke genomföras

plötsligt, men redan en deklaration från statsmakternas sida, att en

extraordinär beskattningsform förberedes, bör kunna lia en gynnsam verkan.

Vad slutligen den situation beträffar, som uppstår vid kapitalflykt, kan

anföras, att den väl näppeligen inträder plötsligt annat än vid sådant fall,

då utomordentliga åtgärder vid krig eller krigsfara äro påkallade och fullmaktslagen

träder i tillämpning. Skulle emellertid en svår penningkris, som

ej har samband med krig eller krigsfara för Sverige, uppkomma, och läget

då kännetecknas av baissespekulation i svenska kronor, så lär en restriktiv

kreditpolitik kunna vara åtminstone ett nödtorftigt försvarsmedel, till dess

statsmakterna i laga ordning kunna besluta andra åtgärder.

Då fullmäktige alltså lia den meningen, att fullmaktslagen icke behöver

utsträckas till att omfatta fall av svår penningkris, ha fullmäktige inskränkt

sitt förord för lagen till fall av krig och krigsfara.

Det kan tänkas, att flera tillfälliga orosstämningar på penningmarknaden

kunna framkalla fordringar, att fullmaktslagen skall sättas i kraft. I syfte

att förebygga, att allmänheten oroas av en känsla av osäkerhet för att lagen

begagnas i oträngt mål, kan det vara nödvändigt att regelmässigt framtvinga

en omsorgsfull prövning av de situationer, då de utomordentliga åtgärderna

kunna ifrågasättas. Det bör sålunda, innan lagen tillämpas, inom fullmäktige

råda en praktiskt taget enhällig uppfattning om behovet av densamma.

Från denna utgångspunkt föreslå fullmäktige, att i lagen intages en bestämmelse,

enligt vilken för en framställningstid Konungen från fullmäktiges sida

om utfärdande av förordningar enligt lagen kräves en på så sätt kvalificerad

majoritet inom fullmäktige, att minst fem ledamöter biträda förslaget.

Åberopande vad sålunda anförts vilja fullmäktige tillstyrka, att en lag utfärdas

i huvudsak överensstämmande med det föreliggande förslaget, dock

med följande avvikelser från detta, nämligen

att lagen skall kunna bringas i tillämpning endast under utomordentliga

av krig eller krigsfara föranledda förhållanden, samt

att framställning från fullmäktige i riksbanken örn tillämpning av lagen

skall hava biträtts av minst fem av fullmäktiges ledamöter.»

Herrar eif Jochnick, Amnér och Gränebo förklarade sig biträda herr Rooths

hemställan.

Fullmäktige hade sålunda beslutat att, i överensstämmelse med herr Rooths

hemställan, avgiva utlåtande av den lydelse registratur^ utvisar.

Herr Wallberg anhöll att få till protokollet antecknat, att han anslöte sig

till den mening, som kommit till uttryck i fullmäktiges utlåtande.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad.

Ur protokollet:

Jacob Hagströmer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

8G

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Bilaga 1.

Riksgäldsfullmäktiges yttrande över 1939 års sakkunnigförslag.

Medelst remiss den 9 innevarande februari bär herr statsrådet berett fullmäktige

i riksgäldskontoret tillfälle att avgiva utlåtande över förslag till lag

om förfogande över utländska betalningsmedel under utomordentliga av krig,

krigsfara eller svår penningkris föranledda förhållanden; och få fullmäktige

med anledning härav anföra följande.

Remisshandlingarna innefatta dels förslag till en s. k. valutalag och dels

förslag till valutaförordningar jämte tillhörande promemorior. Enär remissen

avser lagförslaget, vilja fullmäktige endast uttala sig därom, vilket ytterligare

kan motiveras därmed, att de särskilt i förordningarna föreslagna detaljbestämmelserna

till stor del undandraga sig fullmäktiges bedömande.

Enligt förslaget skall valutalagen träda i tillämpning allenast under utomordentliga

av krig, krigsfara eller svår penningkris föranledda förhållanden

samt därvid under vissa bestämda förutsättningar. Enligt fullmäktiges mening

är en utökning av riksbankens befogenheter till kontroll över valutahandeln

och landets betalningsförhållaaden med utlandet nödvändig och riktig

under extraordinära och synnerligen svårartade förhållanden. Då emellertid

valutalagen i sin tillämpning tydligen skulle innebära en fullständig omvälvning

av våra handelsförbindelser med utlandet, anse fullmäktige, att lagens

ikraftträdande endast bör ifrågakomma, därest ett verkligt nödläge föreligger,

varjämte en ytterligare förutsättning måste vara, att lagen ej får en vidare

tillämpning än som är alldeles nödvändigt. I det förra hänseendet vilja fullmäktige

förorda, att lagen begränsas att omfatta endast sådana extraordinära

forhållanden, som kunna uppstå vid krig eller krigsfara. I en sådan situation

måste landets alla krafter koncentreras under enhetlig ledning och detta gäller

givetvis ej minst beträffande valutahandel och penningtransaktioner med

utlandet. Då det emellertid här är fråga om ett mycket omfattande ingrepp i

det ekonomiska livet, anse fullmäktige, att den förutsatta krissituationen skall

vara av den art, att, därest riksdagen ej är samlad, kallelse till urtima riksdag

skall hava utgått, innan valutalagstiftningen kan sättas i tillämpning.

I detta sammanhang vilja fullmäktige framhålla, att enligt fullmäktiges

mening valutalagens giltighetstid bör begränsas till förslagsvis fyra veckor

efter det riksdag, vare sig denna är lagtima eller urtima, sammanträtt.

Då Konungen enligt förslaget äger förordna om valutalagens tillämpning

först efter framställning av fullmäktige i riksbanken och efter samråd jämväl

med fullmäktige i riksgäldskontoret, synes en garanti hava skapats för att

den föreslagna lagen med dess omfattande ingrepp i den enskildes handlingsfrihet

bringas i tillämpning endast då så med hänsyn till den föreliggande

situationen kan anses oundgängligen nödigt.

Vad åter utomordentliga, av svår penningkris föranledda förhållanden angår,

synes det fullmäktige vara i hög grad önskvärt, att riksbanken i första

rummet söker bemästra uppkommande svårigheter genom användande av de

penningpolitiska medel, varöver den redan förfogar. I den mån riksgäldskontorets

medverkan därvid kan erfordras, komma fullmäktige givetvis att

lämna densamma. Först om läget blir så svårartat, att utomordentliga åt
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

gärder måste tillgripas, torde särskilda bestämmelser i valutavårdande syfte

eventuellt böra träda i tillämpning, men i detta fall endast efter beslut av

riksdagen. Det är nämligen enligt fullmäktiges mening svårare att under en

penningkris fastställa, när ett sådant ingripande, som det har ar fråga om,

kan anses oundvikligt. Härvid vinnes även den fördelen, att sådana särskilda

bestämmelser kunna avpassas efter lägets speciella beskaffenhet.

Protokollsutdrag, innefattande inom fullmäktige uttalad skiljaktig mening,

bifogas.

Stockholm den 28 februari 1939.

Å fullmäktiges vägnar:

KARL HILDEBRAND.

John Hägglund.

Bihang till riksgäldsfullmäktiges yttrande.

Utdrag av protokoll vid fullmäktiges i riksgäldskontoret

sammankomst den 28 februari 1939.

Kl. 9.30 f. m.

Närvarande:

Ordföranden herr Hildebrand,

vice ordföranden herr Råstock,

herrar Andersson,

Lindqvist,

Ryberg,

Magnusson oell

Eriksson samt

riksgäldsdirektören och dennes ersättare.

§ 1.

Företogs ånyo till behandling vid sammankomsten den 16 innevarande

februari, § 7 i protokollet, bordlagd remiss från statsrådet och chefen tor finansdepartementet

angående förslag till lag om förfogande över utländska

betalningsmedel under utomordentliga av krig, krigsfara eller svar penningkris

föranledda förhållanden. ...

Efter överläggning beslöto fullmäktige fortsätta behandlingen av förevarande

ärende senare å dagen.

Kl. 5.30 e. lii.

Närvarande:

Samma som tidigare å dagen.

Fortsattes behandlingen av förslaget till lag örn förfogande över utländska

betalningsmedel under utomordentliga av krig, krigsfara eller svar penningkris

föranledda förhållanden; och beslöto nu fullmäktige att till statsrådet

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

och chefen för finansdepartementet avgiva yttrande i ärendet enligt registraturet.

Vice ordföranden herr Råstock samt herrar Lindqvist och Eriksson läto

till protokollet anteckna, att de ansett att fullmäktige bort tillstyrka antagande

av den föreslagna valutalagen oförändrad och att sålunda lagens bestämmelser

borde kunna bringas i tillämpning ej blott vid krig eller krigsfara utan

jämväl vid svår penningkris.

Denna paragraf förklarades omedelbart justerad. Som ovan.

Enligt protokollet:

Torsten Bjerlöw.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

89

Bilaga J.

Gemensam skrivelse från Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare

i anledning av 1939 års sakkunnigförslag.

Sedan inom finansdepartementet upprättats förslag till lag örn förfogande

över utländska betalningsmedel under utomordentliga, av krig, krigsfara

eller svår penningkris föranledda förhållanden (valutalag), bär herr statsrådet

inhämtat yttrande däröver från åtskilliga myndigheter och institutioner

å den svenska penning- och kapitalmarknaden. Förevarande lagförslag

synes emellertid nära beröra även de intressen, vilka undertecknade

organisationer ha att tillvarataga. I anslutning till det samtal i ärendet,

som Sveriges allmänna exportförenings ordförande och dess verkställande

direktör hade med herr statsrådet den 17 sistlidna februari, fa organisationerna

härmed framlägga sina synpunkter på denna fråga under hemställan,

att dessa måtte tagas under övervägande vid ärendets fortsatta bered
-

Mellan valutapolitik och handelspolitik består ett nära samband. Av

fundamental betydelse för utrikeshandelns existensvillkor ar det mal som ^

uppställes för de valutavårdande myndigheternas verksamhet, men därav handelspoliföljer

ingalunda, att medlen för ernåendet av detta mål skulle vara av un- tik.

derordnad vikt för varuutbytet med utlandet. Tvärtom synes gälla, att ju

längre gående ingrepp statsmakterna se sig nödsakade att företaga föi förverkligandet

av sin valutapolitik, desto mer griper denna in i handelspolitiken.

I länder, där valutahandeln helt omhändertagits av det allmännas

organ, ha handels- och valutapolitiken sammansvetsats till en enhet under

statsmakternas kontroll. Även örn det nu framlagda förslaget icke i och

för sig skulle avse en reglering av den svenska exporten eller importen,

torde det likväl i praktiken kunna medföra djupgående och icke önskvärda

följdverkningar för dessa båda sidor av svenskt näringsliv. De åtgärder,

som enligt förslaget skulle kunna komma i fråga, innebära ju nämligen för

extrema fall en total reglering av valutahandeln och en praktiskt taget fullständig

kontroll av betalningsförhållandena med utlandet ävensom ett bemyndigande

för Konungen att förordna om inlösen av utländska betalningsmedel,

utländska fordringar och utländska värdepapper.

Bestämmelserna åsyfta att sätta de penningvårdande myndigheterna i

stånd att även i händelse av krig, krigsfara eller svår penningkris genomföra

det av statsmakterna fastställda målet för den svenska penningpolitiken.

För fullföljandet av detta syfte tarvas emellertid åtgärder icke blott på

det valutapolitiska området utan på alla de olika områden av det ekonomiska

livet, från vilka inflationistiska impulser kunna tänkas utgå. Inträda

rubbningsföreteelser i sådant hänseende inom ett eller flera av dessa

avsnitt, måste, om principen icke helt skall uppgivas, motåtgärderna på

de övriga bliva desto starkare. Vid skärskådandet av den fråga, vilken

vi nu övergå att behandla, nämligen huruvida ett verkligt behov av den

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

framlagda lagstiftningen föreligger, synes nian emellertid rimligen vara

berättigad förutsätta en sådan uppbyggnad av den ekonomiska politiken,

att de särskilda ingreppen samverka med varandra, icke däremot att den

ena åtgärden kommer att verka i viss riktning, den andra åter i motsatt.

Enligt undertecknades uppfattning har denna förutsättning icke konsekvent

iakttagits i motiven till förevarande lagstiftning.

Beiiocttav en Ben grundläggande problemställningen vid bedömandet av de ifrågabZXkaT.

satta åtgärdernas nödvändighet är enligt vår åsikt den, med vilken sannohgetiftning.

likhet de företeelser, som lagförslaget riktar sig mot, kunna förväntas uppträda

och i vilken mån dessa företeelser verkligen äro ägnade att ogynn

samt påverka det svenska penningvärdet. De föreslagna valutarestriktionerna

avse framför allt att motverka de kapitalrörelser från eller till utlandet,

sorn kunna förväntas uppkomma såsom en följd av rubbningar på

den internationella kapital- och valutamarknaden. Förslaget skiljer härvid

mellan å ena sidan en kapitalinströmning till Sverige och ett därmed sammanhängande

överflöd på utländska betalningsmedel och å andra sidan en

kapitalflykt från Sverige och en därav orsakad brist på utlandsvalutor. Vi

upptaga i det följande vart och ett av dessa båda huvudfall till särskild

granskning.

Kapitalin- Vad först beträffar ett inflöde av flyktkapital till Sverige i de situationer,

s,om lagförs_!aget betecknar såsom »krig eller krigsfara», torde en dylik

• vid kri» företeelse näppeligen vara att förvänta, därest vårt land självt befinner sig

eiler krigs- 1obr’8 eller botås av att bliva indraget däri. Men skulle, mot förmodan, en

fara. sådan tillströmning av kapital i större skala komma till stånd i nu angiv
na

läge, vore den snarast att hälsa med tillfredsställelse. I ordet »krigsfara»

torde ej rimligtvis kunna intolkas annat än ett allvarligt hot för Sverige

att indragas i krig. Däremot synes det oss, som örn ordet »krig» vore

lill sin innebörd oklart och i behov av förtydligande. Den i valutalagen

förekommande sammanställningen »av krig — — — föranledda utomordentliga

förhållanden» användes i andra författningar och författnings

förslag på den ekonomiska försvarsberedskapens område, exempelvis i maximiprislagen,

för att känneteckna en situation, som icke är liktydlig med krig.

vari Sverige är part, eller krigsfara för Sverige. På grund härav får den

tolkningen icke anses utesluten, alt med »krig» i valutalagen åsyftas ej blott

en konflikt, vari Sverige är indraget, utan även ett mellan andra makter pågående

krig, förutsatt att detta är av beskaffenhet att kunna föranleda iu

trädet av utomordentliga förhållanden å den svenska penningmarknaden.

Vid bedömandet av förutsättningarna i sistnämnda fall för en kapitaiinströmning

till Sverige har man att iakttaga vissa ytterligare distinktioner.

För det törsta får ett kapitaltiilflöde anses vara uteslutet från sådana länder,

vilka redan nu skydda sig mot en kapitalflykt genom valutamonopol. Av de

länder åter, vilka för närvarande icke tillgripit så extrema åtgärder, hava eli

flertal dock infört bestämmelser av annan art, vilka äro avsedda att hindra

en baissespekulation i den egna valutan. I händelse dessa länder indragas

i krig, torde de ifrågavarande bestämmelserna komma att ytterligare utbyggas.

Man lär därför böra räkna med att en inströmning till Sverige av flykt

kapital väsentligen skulle komma att härröra från sådana europeiska stater,

vilka jämte Sverige skulle förbliva neutrala under en konflikt. Långt sanno

likare än att vårt land i en dylik situation blir målet för flyktkapitalets vandringar,

är dock att strömmen av kapital söker sig till neutrala utomeuropeiska

länder. Av de medel, som till äventyrs likväl skulle söka placering i Sverige,

torde enligt vad erfarenheterna från tidigare tillfällen giva vid handen, en

huvudpart komma att härröra från våra nordiska grannar. En utjämning

av de därigenom eventuellt förorsakade rubbningarna i det monetära läget

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

91

synes utan avsevärda svårigheter kunna genomföras inom ramen av det i

en dylik situation med säkerhet utvidgade nordiska samarbetet.

Vi hysa med hänsyn till vad nu anförts starka tvivelsmål rörande behovet

av en valutareglering såsom korrektiv mot en kapitalinströmning ens vid krig

eller krigsfara.

Lagförslaget förutsätter emellertid, att valutarestriktioner skola kunna till- b) vid svår

gripas icke blott vid krig eller krigsfara utan även vid svår penningkris. En penningkris,

extraordinär inströmning av främmande betalningsmedel till Sverige kan

otvivelaktigt inträffa i situationer, då vare sig krig eller krigsfara föreligger.

Detta kan bliva fallet under en svår internationell penningkris, men, såvitt

vi förstå, behöver en sådan å andra sidan icke vara förhanden för att cn

dylik inströmning skall inträffa. Erfarenheten har nämligen visat, att en

blott förväntan örn en sänkning av de utländska växelkurserna kan vara tillräcklig

att utlösa en spekulation i svenska kronor; detta var fallet exempel

vis i februari 1937. En sådan situation —- vare sig den karakteriseras såsom

»svår penningkris» eller ej — bör dock kunna mötas med mindre långtgående

ingripanden än en valutareglering. Att möjligheter i sådant hänseende

redan nu stå riksbanken till buds, synes oss framgå av fullmäktiges utlåtande

i detta ärende.

Undertecknade organisationer lia för övrigt icke kunnat undgå det intrycket,

att hela problemet örn de internationella kapitalrörelsernas omfattning

och de skadliga inverkningarna av ett tillflöde av kortsiktigt utländskt kapital

fått alltför stora proportioner. Såvitt vi kunna finna, gäller detta icke

blott i vårt land utan även utomlands. Vi ha haft tillfälle taga del av en

av Federal Reserve Board nyligen publicerad undersökning rörande Förenta

Staternas internationella kapitalbalans. Utredningen synes giva vid handen,

att frågan om flyktkapitalet har en vida mindre betydelse för detta

lands penning- och kapitalmarknad än som hittills antagits. I den ekono

miska pressens kommentarer till den framlagda rapporten ha ock framkom

mit förmodanden, att undersökningen skall beteckna avslutningen på de

senaste årens amerikanska diskussion rörande de åtgärder, som erfordras

för att möta en ytterligare tillströmning av flyktkapital till Förenta Staterna.

Vi äro fullt medvetna om risken av att utan vidare tillämpa dessa erfarenheter

på de vida mindre förhållandena i vårt land. Men samtidigt synes det

oss som örn en slutsats kunde även för vårt lands vidkommande dragas lii''

de amerikanska rönen, nämligen att frågan örn de ogynnsamma ■ inverkningarna

av de korta kapitalrörelserna väsentligen är ett psykologiskt problem.

Berörda förhållanden i Förenta Staterna ha nyligen föranlett en omläggning

av statistiken över kapitalrörelserna till och från detta land i sylte

att erhålla mera aktuella uppgifter därom. Såvitt undertecknade förstå,

skulle en tillämpning av den nu föreslagna lagstiftningen nödvändiggöra

en utvidgning och förbättring av motsvarande svenska statistik. Vi våga

emellertid ifrågasätta, huruvida icke redan en sådan reform skulle i fler

talet fall vara ägnad att minska <le farhågor, vartill kapitalrörelserna understundom

givit anledning, och sålunda bidraga till alt göra lagen överflödig.

Undertecknade övergå härefter till att behandla det andra huvudfall, på Kapitalflykt

vilket den ifrågasatta lagstiftningen tar sikte, nämligen en kapitalflykt från från Swerige.

Sverige. Riksbankens för närvarande utomordentligt starka ställning på

valutamarknaden synes, såsom framhålles i motiven till lagförslaget, visserligen

göra frågan örn en tillämpning av de för detta lall avsedda ingripandena

mindre aktuell än de åtgärder, sorn avses för mötande av en kapitalinströmning

till vårt land. Vi finna, att den motivering, som anförts för

inrättandet av långtgående valutarestriktioner till förhindrande av kapital
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

flykt från Sverige, ger anledning till erinringar på vissa punkter. Enligt vår

asikt är det riktigt — såsom i motiven framhålles — att en dylik kapitalflykt

i och för sig är ägnad leda till en åtstramning av läget på den inhemska

penningmarknaden. Enligt motiven kunde emellertid kapitalutströmningen

förväntas leda till en icke åsyftad höjning av den inhemska prisnivån,

nämligen på grund av det samtidiga uppträdandet av inflationistiska tendenser

på andra områden, varvid särskilt namnes möjligheten av att i de

situationer, varpå förslaget tar sikte stigande statsutgifter skulle i ökad grad

finansieras genom en vidgad sedelutgivning. Såsom vi förut framhållit,

måste man emellertid förutsätta, att de statliga åtgärderna mot en prisstegring

så koordineras, alt man icke skall behöva räkna med en spänning inelia11

°^a ledén i den statliga valuta-, pris- och finanspolitiken. Vi finna

därför de i promemorian i nu angivna hänseenden uttalade farhågorna icke

tillräckligt grundade med hänsyn till de allmänna utgångspunkterna för

diskussionen.

Detta utesluter icke att enligt vår åsikt behov kan visa sig föreligga av

en beredskap slagstiftning till mötande av en kapitalflykt från Sverige vid

krig eller krigsfara. ^ Anledningen till att vi finna detta vara fallet är främst

att man icke torde få bortse från eventualiteten att de svenska valutatillgodohavandena

i utlandet vid krig eller krigsfara icke kunna hemtagas. Detta

skulle innebära ett nedbrytande av den första försvarslinjen i vår valutapolitiska

krigsberedskap och kunde möjligen i extrema lägen, därest icke

effektiva motåtgärder sta till hilds, utlösa en svensk likviditetskris. Vad nu

sagts synes emellertid gälla allenast i krig, respektive vid krigsfara. I det

tredje fallet åter, nämligen svår penningkris, synes vår allmänna valutapolitiska

ställning jämte de befogenheter, som redan nu stå riksbanken till

buds, innebära fullt tillräckliga garantier för uppnåendet av de penning- och

valutapolitiska målen.

Enligt undertecknade organisationers i det föregående utvecklade åsikt

skulle sålunda tillämplighetsområdet för den ifrågasatta lagstiftningen kunnaavsevart

begränsas. För en sådan begränsning synas jämväl även andra

skäl än de förut berörda tala. En alltför vid fullmakt skulle enligt vårt

förmenande, kunna framkalla krav på lagens användning i oträngt mål.

Den skulle ock kunna utomlands giva anledning till ofördelaktiga uppfattningar

av eller misstro mot de svenska statsmakternas intentioner och därigenom

.föranleda åtgärder till förfång för svenska intressen. Belysande för

de reaktioner, som man härvid finge räkna med, synes oss vara följande

under septemberkrisen 1938 inträffade händelse. Ett svenskt industriföretag,

som för tillgodoseende av sitt råvarubehov i viss utsträckning är hänvisat

till import, erhöll vid mitten av september från en av sina mångåriga

leverantörer ett meddelande örn att tidigare tillämpade betalningsvillkor, 30

dagars kredit, sattes ur kraft och att betalning i stället skulle erläggas mot

dokument. Under senare delen av september skärptes bestämmelserna därhän,

att man påfordrade full förskottsbetalning i bank i ursprungslandet,

innan varorna skeppades därifrån. Då från det svenska företagets sida gensagor

framställdes mot denna behandling och förklaring begärdes över anledningen

till dessa onormala betalningsvillkor, framhöll den utländske leverantören,

att man i hans land hyste farhågor för att Sverige kunde komma

att tillämpa stränga valutabestämmelser, vilka skulle omöjliggöra faldet

svenska företaget att erhålla erforderliga medel för likvideringen av de

verkställda inköpen. Blotta tillvaron av en sådan lag, som den nu föreslagna,

skulle således i synnerhet med här påtalade formulering av förutsättningarna

för dess tillämpning, så snart minsta ökning i den politiska

spänningen i världen förmärkes, kunna leda till avsevärda svårigheter för

vår utrikeshandel, vilken är av så avgörande betydelse för vårt folk.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290-

93

Sammanfattningsvis få undertecknade hemställa att med avseende på för- Förutsättningutsättningarna

för den ifrågasatta lagstiftningens tillämplighet den ändring arna för lagvidtages

i förslaget, att ett statligt valutamonopol endast ifrågakommer så- tiUäm^inasom

motåtgärd mot en befarad eller inträffad kapitalflykt från Sverige lammanfatti

den mån så prövas oundgängligen nödigt för uppnående av de penning- ning och he.mpolitiska

målen under utomordentliga, av krig eller krigsfara föranledda för- ställan.

hållanden. I likhet med vad fullmäktige i Sveriges riksbank uttalat, få

vi tillika hemställa, att framställning från fullmäktige örn tillämpning av

lagen skall ha biträtts av minst fem av fullmäktiges ledamöter, att begreppet

krigsfara så kvalificeras att före lagens ikraftträdande riksdagskallelse i

anledning av denna fara skall ha utfärdats samt att lagens giltighetstid tillsvidare

begränsas till utgången av 1940.

Med avseende å detaljerna i den ifrågasatta lagstiftningen vilja vi anföra Lagförslagets

följande. Den nämnd, som enligt 3 § valutalagen skall utses för slitande av detaljer.

tvist rörande ersättningen vid inlösen av utländska värdepapper, synes oss

komma att på grund av sin sammansättning i alltför övervägande grad företräda

statsmakternas intressen. Då skyldigheten att överlämna dylika värdepapper

innebär ett allvarligt intrång i enskild mans rättigheter, bör en

sådan sammansättning givas nämnden, att något tvivel örn opartiskheten i

dess avgöranden icke behöver ifrågakomma. På grund härav och då det

synes befogat, att näringslivet får en starkare representation i nämnden, föreslå

vi, att densamma utvidgas med en ledamot, förslagsvis utsedd av Sveriges

allmänna exportförening eller av handelskamrarna i riket.

Undertecknade organisationer vilja slutligen fästa uppmärksamheten på de

betydande svårigheter, som kunna förväntas uppstå med hänsyn till svenska

industriföretags i utlandet verksamma dotterbolag. Därest dessa skulle drabbas

av bestämmelserna om skyldighet att avlämna främmande valutor m. m.

— en fråga, vilken synes oss icke vara tillräckligt klarlagd i det föreliggande

förslaget — skulle de därigenom komma att vidkännas ett allvarligt avbräck

i sin verksamhet. Vi hemställa därför, att det antingen i lagtexten

eller motiven till lagen uttryckligen utsäges, att dylika dotterföretag skola

vara fritagna från skyldigheten att tillhandahålla sina nödvändiga rörelsemedel

till inlösning.

Stockholm den 10 mars 1939.

Sveriges allmänna exportförening.

T. HÉRNOD.

Erik Nylander.

Sveriges industriförbund.

K. F. GORANSSON.

Gustaf Settergren.

Stockholms handelskammare.

JOSEF E. SACHS.

W. G. Stiernstedt.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

Bilaga K.

Skrivelse från Sveriges redareförening i anledning av 1939 års

sakkunnigförslag.

Det har kommit till Sveriges redareförenings kännedom, att man inom

finansdepartementet för närvarande är sysselsatt med att utarbeta förslag

till lagstiftning rörande valutareglering under utomordentliga, av krig, krigsfara

eller svår penningkris föranledda förhållanden. Då en dylik lagstiftning,

såvitt föreningen förstår, i varje fall indirekt kan komma att beröra

sjöfartsnäringen i kanske högre grad än någon annan näringsgren, har

föreningen icke ansett sig kunna underlåta att redan på ett tidigt stadium av

lagstiftningsarbetet för departementet tillkännagiva nedanstående mera allmänna

synpunkter i ämnet.

Den svenska handelsflottan sysselsättes i mycket stor utsträckning i trafik

mellan Sverige och utlandet eller mellan utländska hamnar. Det torde

vara endast i undantagsfall, som frakter i sådan trafik slutas i svenska kronor.

Den valuta, som mest förekommer såsom basis för frakten, är pundet,

men icke sällan användas även andra utländska valutor. Det är till

följd därav uppenbart, att en lagstiftning, som innebär import- eller exportförbud

för utländska valutor, på ett mycket kännbart sätt kan komma att

beröra rederinäringen och att synnerlig försiktighet måste iakttagas, så att

icke den svenska sjöfarten vid dylika tillfällen kommer att arbeta med större

svårigheter med hänsyn till valutaförhållandena än sjöfarten i övriga länder,

vars fartyg icke på samma sätt äro bundna av valutarestriktioner. Därvid

är att märka, att enbart det förhållandet, att den svenske redaren nödgas

sluta befraktningsavtal under förutsättning av valutamyndigheternas godkännande,

kommer att försätta honom i ett efterhandsläge, som helt säkert

många gånger medför, att befraktaren hellre tager det lands fartyg, som

icke behöva uppställa dylikt villkor för befraktningen.

Det torde vara ett regelmässigt förhållande, att våra linjerederier träffa

avtal med befraktarna för längre perioder rörande den frakt, som skall

gälla för transport av de ifrågakommande varuslagen. Rederiets fraktkalkyler

äro därvid baserade på fria valutaförhållanden. Örn under löpande

kontraktstid valutan undergår tvångsförändringar i ena eller andra riktningen

eller valutarestriktioner i annan form genomföras, kunna ifrågavarande

rederier åsamkas omfattande förluster. Därtill kommer, att dessa

rederier ej sällan på förhand försäkra sig örn valutor, understundom till

stora belopp, för att täcka under kontraktstiden uppkommande skulder i utlandet,

vilket medför, att hastiga rubbningar i valutaförhållandena för dem

kunna skapa svårigheter.

Då det gäller tidsbefraktning är det även nödvändigt, att den svenske

respektive utländske tidsbefraktaren kan från landet utföra respektive hit

införa mot tidsbefraktningshyran svarande belopp i svensk respektive utländsk

valuta. Ty det torde höra till undantagen, att svenska tidsbefraktare

hava tillgodohavanden i utlandet eller att utländska hava till sitt förfogande

svensk valuta, som de kunna taga i anspråk för likvid i dylika

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 290.

95

fall. De utgifter, som rederiet måste påtaga sig i utländska hamnar i

samband nied lastning och lossning därstädes för hamnumgälder, fartygsavgifter

i övrigt m. m., måste detsamma hava möjlighet att likvidera utan

hinder av valutarestriktioner.

Örn föreningen är riktigt underrättad, kommer den ifrågavarande lagstiftningen,

såsom inledningsvis redan antytts, icke allenast att avse förhållandena

under krig och krigsfara utan även vid svår penningkris. Mot det

förhållandet att regeringen under krig och krigsfara må äga rätt att vidtaga

utomordentliga åtgärder i hithörande hänseenden utan riksdagens hörande

torde man måhända icke kunna rikta någon berättigad erinran. Föreningen

förmenar likväl, att dylika åtgärder endast böra ifrågakomma, då läget är

så allvarligt, att riksdagskallelse utfärdas. Däremot måste det anses synnerligen

betänkligt att bemyndiga regeringen vidtaga så vittomfattande åtgärder

i valutaregler an de syfte, som den nu ifrågasatta lagstiftningen skulle

medföra. Då svår penningkris är rådande, torde de befogenheter, som riksbanken

redan har, vara tillräckliga att bemästra uppkommande svårigheter.

I varje fall bör resultatet därav först avvaktas. Genom det samarbete, som

nu finnes mellan riksbanken och affärsbankerna, lärer också möjlighet förefinnas

att uppnå en reglering av hithörande frågor under dylika tider.

Det säger sig självt, att det praktiska utövandet av en sådan reglering,

som är ifrågasatt, är för näringslivets utövare av synnerlig betydelse. Det

synes därför ur alla synpunkter lämpligast, att handhavandet av hithörande

för näringslivet ömtåliga spörsmål bör anförtros åt en nämnd, inom vilken

bland andra sjöfartsnäringen blir på vederbörligt sätt representerad.

Med åberopande av vad sålunda framhållits får föreningen vördsamt hemställa,

att kungl, finansdepartementet måtte vid den fortsatta behandlingen

av ärendet vederbörligen beakta de svårigheter, som rederinäringen kan komma

att utsättas för genom en reglering av valutaförhållandena på sätt som

ifrågasatts.

Göteborg den 9 mars 1939.

Sveriges redareförening.

HANS ERICSON.

H. F. Reuterskiöld.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 290.

Översikt över bilagorna till propositionen.

Sid.

Bilaga A. Utdrag av statsrådsprotokollet angående 1932 års departements
förslag

till valutalag..........\............................. 31

Bilaga B. Utdrag av lagrådets protokoll angående 1932 års departements
förslag

till valutalag ........................................ 43

Bilaga C. 1939 års sakkunnigförslag till valutalag ...................... 46

Bilaga B. P. M. angående behovet av valutapolitik krigsberedskap........ 48

Bilaga E. Förslag till tillämpningsförordningar till valutalagen ............ 57

Valutaförordning I (fall av kapitalinströmning) .............. 57

Valutaförordning II (fall av kapitalflykt)................... 61

Bilaga F. Bank- och fondinspektionens yttrande över 1939 års sakkunnigförslag

.................................................... 67

Svenska bankföreningens yttrande till bank- och fondinspektionen 71

Bilaga G. Rikskommissionens för ekonomisk försvarsberedskap yttrande över

1939 års sakkunnigförslag.................................... 75

Bilaga H. Bankofullmäktiges yttrande över 1939 års sakkunnigförslag...... 77

Bilaga I. Riksgäldsfullmäktiges yttrande över 1939 års sakkunnigförslag.... 86

Bilaga J. Gemensam skrivelse från Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare i anledning

av 1939 års sakkunnigförslag............................ 89

Bilaga K. Skrivelse från Sveriges redareförening i anledning av 1939 års sakkunnigförslag

.............................................. 94

397260. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:399 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga, a1 i texten
  2. BU 1939:57 Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om förfogande över utländska betalningsmedel m. m. under utomordentliga, av krig föranl s. 1 i texten