Sök i Ratio Lex

Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

1939-05-05 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:303, Med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

1

Nr 303.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till vissa ändringar

i gällande tulltaxa m. m.; given Stockholms

slott den 5 maj 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag ur statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 5

maj 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund,

Eriksson.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller, anmäler, efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt chefen för finansdepartementet,

vissa frågor om ändring i gällande tulltaxa samt anför därvid

följande:

Vadd och bomull. Vadd, alla slag, kardad bomull härunder inbegripen,

hänföres, med en tullsats av 10 kronor för 100 kilogram, i gällande tulltaxa

till nr 397, som är uppdelat på statistiskt nr 916, omfattande vadd av bomull,

kardad bomull inbegripen, och statistiskt nr 917, omfattande annan vadd.

Okardad bomull (tulltaxenr 395, stat. nr 901) liksom även bomullsavfall (tulltaxenr

395, stat. nr 909) med flera spånadsämnen i form av råvaror och avfall

åtnjuta tullfrihet.

I skrivelse den 31 januari 1939 har Mölnlycke väfveriaktiebolag anhållit

örn sådan ändring i tulltaxan, att vadd av blekt och kardad bomull, även för

medicinskt bruk beredd, komme att förses med tullskydd av 35 öre för kilogram.

Bihang till riksdagens protokoll 1939 1 sami. Nr 303.

I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 303.

Till stöd för ansökningen har i huvudsak anförts följande:

Bolaget bedreve sedan 1934 tillverkning av blekt och kardad bomull för

medicinskt ändamål. Behovet i Sverige av denna vara uppskattades till cirka

350,000 kilogram årligen.

På grund av den gällande låga tullen å bomull täcktes stora delar av landets

behov genom inköp från utlandet, och möjligheten för den inhemska

tillverkningens bestånd och utveckling vore helt beroende av konkurrenskraften

gentemot den importerade varan.

Enligt uppgift utgjorde tullskyddet i Norge cirka 36 öre per kilogram och i

Finland cirka 32 öre per kilogram. I Norge hade man på statligt initiativ ur beredskapssynpunkt

nyligen inrättat sig för tillverkning av varan i fråga. Det

förhållandet, att framställningen inom landet av blekt och kardad bomull för

medicinskt bruk allvarligt hotades av den utländska konkurrensen, innebure

fara för att arbetstillfällena inom textilindustrien minskades. Därjämte torde

det vid en eventuell gränsavspärrning vara av stor betydelse, att det inom

landet redan funnes en väl utvecklad industri för framställning av bomull

av ifrågavarande slag, som även hade möjlighet att åstadkomma en förstklassig

och snabb leverans.

Marknadspriserna vore så pressade, att bolaget trots en mycket långt gående

rationalisering vid tillverkningen för närvarande ej kunde erhålla ett

pris, som motsvarade självkostnaderna. En tidigare tillverkare av bomull för

medicinskt bruk, A.B Axel K. Bergwall & Söner i Norrköping, hade även

på grund av marknadsläget praktiskt taget nedlagt denna sin tillverkning.

Sökandebolaget självt, som numera vore den ende tillverkaren inom landet

i fabriksmässig skala av ifrågavarande slag av bomull, ansåge sig ej kunna

fortsätta med tillverkningen, såvida ej åtgärder vidtoges i syfte att säkerställa

densamma. Bolaget hade sålunda allvarligt tagit under övervägande

att lägga ned denna gren av sin tillverkning och avyttra anläggningen till

Norge.

Sedermera har bolaget i skrivelse till kommerskollegium förklarat, att

framställningen om tullhöjning avsåge jämväl blekt okardad bomull, och

därvid framhållit, att tullskyddet i annat fall skulle bliva illusoriskt, enär

större delen av beredningskostnaden läge i blekningen av bomullen och härdningen

kunde göras inom landet för en synnerligen måttlig kostnad. Samtidigt

har bolaget lämnat vissa kompletterande uppgifter angående tillverkningskostnaderna

m. m., av vilka framgår, att självkostnadspriset vid bolagets

tillverkning icke obetydligt överstege priset å motsvarande importerade

vara, tullen inberäknad.

Över framställningen ha kommerskollegium och generaltullstyrelsen den

29 april 1939, efter remiss, gemensamt avgivit yttrande och därvid överlämnat,

förutom nyss omförmälda skrivelse från bolaget, införskaffade yttranden

från medicinalstyrelsen, rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap,

svenska bomnllsfabrikantföreningen, Sveriges färghandlares riksförbund

samt Sveriges grossistförbund ävensom en påminnelseskrift från sökandebolaget

och en i anledning därav inom rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

upprättad promemoria med tillhörande bilagor. Vid medicinalstyrelsens

yttrande ha fogats yttranden från föreståndaren för statens

farmacevtiska laboratorium och apotekarsocietetens direktion.

Föreståndaren för nämnda laboratorium har tillstyrkt bifall till framställ
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 303.

3

ningen, enär det vid en eventuell krigsavspärrning måste anses vara av stor

betydelse, att det inom landet funnes en fabrik för framställning av bomull

för medicinskt bruk.

Även apotekarsocietetens direktion har ansett en tullhöjning nödvändig för

att säkerställa tillverkningen inom landet. En förhöjning av tullsatsen till

35 öre för kilogram torde visserligen enligt direktionens åsikt komma att medföra

viss höjning av apotekens inköpspris av förbandsbomull, men detta kunde

icke undvikas, om man ville vinna det med framställningen avsedda syftemålet.

Tullsatsen måste med avseende härå sättas så hög, att utländska tillverkare

icke hade möjlighet att genom en ytterligare pressning av sina priser

äventyra den fortsatta inhemska tillverkningen. Direktionen tillstyrkte

med hänsyn härtill, att ifrågavarande tullsats måtte höjas till det föreslagna

beloppet eller det lägre belopp, som kunde finnas motiverat.

Medicinalstyrelsen har i huvudsak anfört följande:

Enligt vad styrelsen inhämtat bedreve, förutom sökandebolaget, ett antal

firmor tillverkning inom landet av blekt och kardad bomull med avfallsbomull

(kärnavfall) från textilfabrikation som utgångsmaterial. Av dessa

tillverkare syntes sökandebolaget på grund av beskaffenheten av dess maskinella

utrustning vara bäst i stånd att i fabriksmässig skala leverera bomull

av för medicinskt bruk under normala förhållanden fordrad kvalitet.

Vid avspärrning och därav förorsakad brist på råvara torde, såsom under

senaste världskrig skett, fordringarna på kvaliteten få sänkas, då densamma

vid sådana tillfällen försämrades bl. a. därigenom att cellulosavadd

i viss utsträckning måste användas såsom utdrygningsmedel.

Ur de synpunkter styrelsen hade att företräda vore det synnerligen önskvärt,

att möjligheterna att säkerställa tillgången på en för sjukvården så

viktig vara som förbandsbomull icke förminskades. Med hänsyn härtill

tillstyrkte styrelsen, att åtgärder vidtoges för säkerställande av den inhemska

tillverkningen av varan. Den föreslagna tullhöjningen syntes ofrånkomligt

komma att medföra, att även priset vid varans försäljning till allmänheten

komme att stiga, en omständighet, som talade mot lämpligheten av tullförhöjning

i denna utsträckning. Styrelsen ifrågsatte därför, örn icke vid bifall

till Kungl. Maj:ts proposition nr 54 till årets riksdag angående bl. a.

lagring av varor bearbetade inom landet av utomlands inköpt råvara, sökandebolaget

på annat sätt kunde beredas sådant stöd, att dess tillverkning

icke av ekonomiska skäl behövde nedläggas. Skulle erforderligt stöd icke

kunna beredas i annan ordning, ansåge sig styrelsen böra tillstyrka bifall

lill framställningen, därvid styrelsen dock förutsatte, att tullförhöjningen icke

skulle medföra prisökning i fråga örn förbandsbomull, beredd av för statens

räkning importerad råvara.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap har till en början i

sitt utlåtande lämnat vissa uppgifter örn tillverkningskapaciteten inom landet

av medicinsk bomull, vilka erhållits vid en av kommissionen år 1938

verkställd undersökning rörande tillverkningsmöjligheterna för förbandsmaterial.

Av undersökningen hade framgått, att förutom sökandebolaget

minst sju inhemska företag varit utrustade för tillverkning av sådan bomull,

att dessas normala fredstillverkning varit ungefär dubbelt så stor som

sökandebolagets samt alt tillverkningen inom landet under krigstid — un
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 303.

der förutsättning av tillgång å råvara — skulle kunna uppdrivas till omkring

det fyrdubbla av nuvarande fredstillverkning.

Härefter har rikskommissionen i huvudsak vidare anfört:

Då åtgången av förbandsmaterial i krig beräknades bliva avsevärd och

då tillverkningen av förbandsbomull inom landet först några veckor efter

ett krigsutbrott ansåges kunna uppdrivas till erforderlig kvantitet, hade

kommissionen på sin tid föreslagit, att en statlig upplagring av viss kvantitet

dylik bomull borde komma till stånd. Ungefär hälften av den föreslagna

kvantiteten hade sedermera inköpts av statens reservförrådsnämnd. Såsom

framginge av proposition nr 54 till innevarande års riksdag skulle vidare,

under förutsättning av bifall till reservförrådsnämndens hemställan om anslag

för beredning inom landet av importerade råvaror, möjlighet föreligga

att erbjuda inhemska tillverkare av förbandsmaterial att, vid sidan av sin

normala produktion, för utökning av de redan upplagda förråden utföra

ganska avsevärda leveranser till staten av dylika varor. Dessa leveranser

skulle komma att lämna tillverkarna ett icke oväsentligt stöd. Beställningarna

hade dock avsetts böra komma till stånd endast under förutsättning

att den svenska industrien vid sina leveranser iakttoge en ur olika synpunkter

skälig prissättning. Det syntes icke uteslutet, att en tullhöjning av den storlek,

som föreslagits, kunde vara ägnad att ogynnsamt påverka denna prissättning.

Kommissionen funne därför för det dåvarande icke skäl att tillstyrka

framställningen.

Sedan sökandebolaget i sin påminnelseskrift bemött rikskommissionens

uppgifter och gjort gällande, att den sammanlagda kvantitet medicinsk bomull,

som producerades inom landet av andra än sökandebolaget, utgjorde

allenast omkring en tredjedel av sökandebolagets egen produktion, har kommissionen

i förenämnda promemoria lämnat vissa kompletterande upplysningar,

varav framgår, att sökandebolaget vöre det enda företag inom landet,

som från egen fabrik erhölle kärnavfall av tillräcklig finhet för att

under normala förhållanden kunna godtagas för framställning av förbandsbomull,

under det att anläggningar för blekning och kardningsmaskiner

funnes vid flera företag inom landet, ehuru dessa för närvarande dreve ingen

eller endast en begränsad tillverkning av bomull av ifrågavarande slag. I

promemorian har rikskommissionen ytterligare anfört bland annat följande:

Kommissionen hade genom sitt avstyrkande yttrande endast velat undvika,

att tillverkningen bereddes tullskydd samtidigt som stöd i annan ordning

lämnades genom statliga åtgärder. Uppenbarligen vore det ur beredskapssynpunkt

ett verkligt intresse, att den tillverkningskapacitet, som förefunnes

inom landet, under rådande oroliga förhållanden icke förminskades. Då

viss fara syntes föreligga för att så verkligen kunde bliva fallet, därest den

tillverkning det här gällde ej bereddes tillräckligt stöd i ena eller andra

formen, syntes frågan gälla mindre, om dylikt stöd borde lämnas, än i

vilken form — genom tullskydd eller på annat sätt — detta borde ske.

Vid promemorian äro fogade avskrifter av skrivelser till rikskommissionen

från tre textilföretag, som biträda framställningen om tullhöjning samt

meddela, att de på grund av marknadsförhållandena praktiskt taget nedlagt

sin tidigare tillverkning av bomull för medicinskt bruk.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

5

Svenska bomulls fabrikant föreningen har i huvudsak anfört följande:

En viss höjning av gällande tullsats syntes föreningen motiverad, men den

föreslagna höjningen till 35 öre för kilogram förefölle väl kraftig icke minst

om hänsyn toges till gällande tullsatser å bomullsgarn. Tullen för blekt

bomullsgarn vore för varje finleksnummer 15 kronor högre än för oblekt

garn. Skillnaden i tullsats mellan blekt och oblekt vadd syntes i varje fall

icke böra sättas högre än skillnaden i tullsats mellan blekt och oblekt bomullsgarn.

Sveriges färghandlares riksförbund har erinrat om att ifrågavarande industri

i mycket hög grad vore en förädlingsindustri samt i anslutning härtill

bland annat anfört:

En sådan industrigrens möjligheter att vid en eventuell gränsavspärrning

förse landet med en viktig förnödenhet syntes under alla förhållanden vara

synnerligen minimala, då tillverkningen vore helt och hållet beroende på möjligheterna

till råvaruimport. Därmed läge det också i öppen dag, att en dylik

utpräglad förädlingsindustris betydelse ur krigsberedskapssynpunkt vore

ganska ringa. Dessutom funnes vid avspärrning alltid en stor reserv tillgänglig

inom landet i form av cellulosavadd, vilken betingade ett synnerligen

lågt pris och kunde framställas i så gott som obegränsade mängder. Förbundet

ville dock icke påstå, att kemiskt ren charpibomull skulle kunna undvaras,

utan densamma komme säkerligen att fortfarande vara av stor betydelse

för sjukvården. Det av sökandebolaget åberopade skälet, att ett avslag

å anhållan skulle medföra minskning av arbetstillfällen inom textilindustrien,

syntes i och för sig knappast kunna tillmätas någon avgörande betydelse,,

då minskningen i varje fall skulle bliva förhållandevis ringa.

Med hänsyn till den skarpa utländska konkurrensen, som hotade att förkväva

den inhemska tillverkningen, vore det dock önskvärt, att en förhöjning

av tullen komme till stånd. Örn den föreslagna tullökningen möjligen

ansåges för hög, bleve det dock en lättnad för sökandebolaget, örn tullsatsen

bestämdes till 25 öre för kilogram.

Sveriges grossistförbund har i huvudsak anfört följande:

Framställningen av medicinsk bomull vore av ganska enkelt slag och någon

särskilt komplicerad maskinell utrustning erfordrades icke.

De svenska bomullsspinnerierna torde utan större svårigheter kunna avsevärt

utöka sin tillverkning av bomull för medicinskt ändamål, för den händelse

så erfordrades. Någon risk för bristande tillgång å förbandsbomull vid

en eventuell gränsavspärrning skulle sålunda icke behöva uppstå på grund

av svårighet för de svenska fabrikerna att anpassa sig efter ökad efterfrågan.

Däremot skulle svårigheter kunna uppstå på grund av bristande tillgång pä

råvara.

Konkurrensen från utlandet hade visserligen varit ganska kännbar, men

bomullsavfallet vid de svenska spinnerierna syntes i regel finna god avsättning

på den svenska marknaden för andra än medicinska ändamål. Förbundet

ansåge sig därför icke kunna tillstyrka en höjning av tullen till

35 öre för kilogram men ville icke direkt avstyrka en höjning till högst 25

öre per kilogram, då det syntes som örn tullen utan menlig inverkan på landets

försörjning med varan skulle kunna något höjas.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen lia i sitt utlåtande till en början

lämnat vissa uppgifter angående importen av till statistiskt nr 916 hänförliga

varor, av vilken inhämtas, att importen av dylika varor utgjort 1936

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

225,647 kilogram, 1937 274,676 kilogram och 1938 346,482 kilogram till ett

värde av respektive 485,036 kronor, 619,176 kronor och 677,124 kronor.

Av den totala importen år 1938 härrörde ungefär 36 procent från Nederländerna,

28 procent från Tyska Riket, Tjeckoslovakien och Österrike gemensamt

samt 23 procent från Belgien.

I anslutning härtill lia ämbetsverken i huvudsak anfört följande:

På grund av att under stat.nr 916 folie med avseende på kvaliteten tämligen

olika slag av vadd, från medicinsk bomull till enklaste oblekta skrädderivadd,

kunde man ur importstatistiken icke utläsa landets införsel av enbart

blekt och kardad bomullsvadd.

Enligt av kollegium inhämtade uppgifter skulle den inhemska förbrukningen

av förbandsvadd uppskattningsvis kunna angivas till minst 350 ton

per år. Då den inhemska tillverkningen under år 1938 icke torde kunna

beräknas hava överstigit 100 ton, skulle sålunda minst cirka 250 ton hava

utgjorts av importerad vara, motsvarande cirka 70 å 75 procent av förbrukningen.

Den inhemska produktionskapaciteten torde vara väsentligt större

än angivna förbrukningssiffra.

Den av sökanden tillverkade varan, som för år 1938 uppgått till 72,576

kilogram, utgjordes av ett flertal olika kvaliteter med sinsemellan varierande

priser. De priser, bolaget åren 1937, 1938 och 1939 för vissa såsom I och VI

betecknade kvaliteter lyckats uppnå, hade för kollegium uppgivits vara 1

krona 90 öre, 1 krona 75 öre och 1 krona 55 öre respektive 1 krona 50 öre,

1 krona 25 öre och 1 krona 15 öre för kilogram, medan eget självkostnadspris,

trots under senare år vidtagna rationaliseringsåtgärder, icke kunnat

bringas ned lägre än till 1 krona 85 öre respektive 1 krona 37 öre för kilogram.

Importpriset, inklusive nuvarande tull, torde enligt vad för kollegium

uppgivits för närvarande vara 1 krona 55 öre å 1 krona 60 öre respektive 1

krona 15 öre 5 1 krona 20 öre för kilogram.

Den blekta och kardade bomullsvadden torde till övervägande del finna

avsättning som förbands- eller medicinsk bomull samt som sanitetsbindor.

För sjukhus eller liknande inrättningar torde endast cirka 20 å 25 procent

av den totala förbrukningen komma till användning.

De priser, som vid leverans av förbandsbomull i större partier förekommit,

hade, vad Stockholms stads sjukvårdsinrättningar beträffade, under

senare år för vadd i balar varierat mellan 1 krona 88 öre och 2 kronor 8

öre för kilogram samt hade för dylik bomull i paket om 250 gram varit

cirka 10 procent högre. I detaljhandeln vore priset för närvarande för de

minsta förpackningarna om 10 gram netto 12 respektive 20 kronor för kilogram

vadd i paket respektive kartonger och för de större förpackningarna

om 250 gram netto 5 kronor 20 öre respektive 7 kronor för kilogram. Angivna

priser uppgåves hava statt orubbade under senare år, ehuru sökandebolagets

° försäljningspriser, vilka måst anpassas efter importprisen under

samma år, nedgått med nära 20 procent.

Med hänsyn till denna prisbildning funne ämbetsverken — i den mån

frågan läte sig bedöma av föreliggande uppgifter — att en höjning av tullen

med exempelvis 15 öre för kilogram torde, åtminstone i någon mån, komma

att inverka på prissättningen vid leverans i större partier efter anbud,

exempelvis till sjukvårdsinrättningar, medan däremot detaljhandelspriset

knappast torde komma att beröras därav.

Kardad vadd av bomull förekomme till import såväl blekt som oblekt. I

båda fallen utginge tull efter varans nettovikt nied 10 kronor för 100 kilogram.

I gällande tulltaxa gjordes sålunda för närvarande i detta fall icke någon

skillnad mellan blekt och oblekt vara. I fråga om garn av bomull upptoge

däremot tulltaxan olika tullsatser för blekt och oblekt vara på så sätt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

7

att tullen för blekt vara utginge nied 15 kronor högre belopp för 100 kilogram

än för motsvarande oblekt vara, så som framginge av de för tulltaxenr

413—428 gällande tullsatserna. Ifrågavarande differentiering torde närmast

hava tillkommit på grund av de icke obetydliga merkostnader, som vore förenade

med varans förädling medelst blekning. I fråga om kostnaderna för

blekningen torde någon mera väsentlig skillnad knappast förefinnas mellan

bomullsavfall och garn av ull eller bomull. Ur denna synpunkt kunde därför

en uppdelning av tulltaxans nummer 397 (stat. nr 916) anses vara motiverad,

varigenom blekt kardad vadd av bomull, medicinsk vadd inbegripen,

åsattes en med 15 kronor för 100 kilogram högre tull än vad som utginge för

motsvarande oblekt vara.

Tillverkningen inom landet av medicinsk bomull av högsta kvalitet torde

för närvarande, enligt vad kollegium inhämtat, i industriell omfattning endast

äga rum vid sökandebolagets anläggning. Råvaran härför utgjordes av

eget vid tillverkning av sytråd erhållet spinnavfall.

Ett upphörande av den inhemska tillverkningen av medicinsk bomull torde

visserligen ur sjukvårdssynpunkt icke behöva medföra några betänkliga

konsekvenser, så länge tillgång till motsvarande utländska vara funnes. Ur

prisreglerande synpunkt torde dock en sådan tillverkning inom landet få anses

vara av ett visst värde, varjämte möjligheterna att vid en avspärrning

kunna fortsätta produktionen under senare år avsevärt ökats, enär råvaran

bomull redan till avsevärda kvantiteter torde hava lagrats inom landet.

Med hänsyn till vad sålunda framhållits finge ämbetsverken förorda en

höjning av tullen å medicinsk bomull från 10 till 25 kronor för 100 kilogram.

Höjningen torde böra inskränkas till att avse endast blekt bomullsvadd samt

blekt kardad bomull. Då det syntes möta svårigheter att i tulltaxan särskilja

medicinsk och annan bomull, komme en dylik höjning även att drabba vissa

i detta sammanhang ej relevanta varuslag. Dock torde de värden, det här

rörde sig om, enligt ämbetsverkens åsikt knappast vara av den storleksordning,

att på grund härav tullförhöjningen i fråga icke borde kunna komma

till stånd.

Det torde ur försvarsberedskapssynpunkt vara av vikt, att viss tillverkning

inom landet av bomull för medicinskt bruk uppehälles. I ärendet synes

utrett, att den inhemska industrin på detta område emellertid icke kan bestå

i den utländska konkurrensen utan ytterligare skydd. Såsom framgår av utredningen

har visserligen statens reservförrådsnämnd för avsikt att låta inom

landet tillverka förbandsmateriel i ej obetydlig utsträckning. Den sysselsättning,

som sålunda beredes den svenska industrin, innebär naturligtvis ett

visst stöd för denna. Någon iner varaktig hjälp erhålles dock ej härigenom.

För tryggande av den inhemska produktionen synes en tullhöjning erforderlig.

Då, i enlighet med vad nyss anförts, det ökade tullskyddet närmast motiveras

av beredskapshänsyn, förordar jag emellertid, att tullhöjningen ej inarbetas

i tulltaxan utan beredes i form av tilläggstull att gälla under viss tid, förslagsvis

två år från och med den 1 juli 1939, varefter frågan får, under beaktande

av föreliggande förhållanden, tagas under förnyad prövning. Det må nämnas,

ali, enligt vad jag förvissat mig örn, en höjning av tullskyddet icke kommer

att påverka prissättningen vid den av reservförrådsnämnden föranstaltade

tillverkningen.

I anslutning lill vad kommerskollegium och generaltullstyrelsen föreslagit

torde t i I läggstnl leii böra bestämmas till 15 öre för kilogram och begränsas att

avse blekt bomullsvadd och blekt kardad bomull.

Departements
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Rör av smidbart järn och stål. De bestämmelser i gällande tulltaxa, som

avse rör av smidbart järn och stål, ha, såvitt i förevarande sammanhang är

av betydelse, följande lydelse:

Statistiskt

nr

XV. Oädla metaller samt arbeten därav.

Tull

för 100 kg

kronor

Tulltaxe
nr
-

A. Järn och stål samt arbeten därav.

2. Smidbart järn och stål samt

arbeten därav.

Plåtar, även korrugerade:

1420

1421

1422

1423

1424

1425-1426

1427

1428:1

1428: 2

böjda och med kanterna hopsvetsade;

samt perforerade, med en tjocklek

av:

3 mm eller däröver............N

mindre än 3 mm men icke under

1.6 mm ....................N

mindre än 1.6 mm............. N

Anin. Plåtar, böjda till rör och nied

kanterna hopsvetsade, tulltaxeras såsom

rör, för så vitt den inre diametern

icke överstiger 250 mm.

Rör:1

valsade eller varmdragna:

icke bearbetade, härunder inbegripna

nitade och falsade; ävensom lednings-

och lyktstolpar av rör:

lednings- och lyktstolpar av rörN

tubämnen, runda, ihåliga.......N

andra:

överdragna med färg........N

andra.......................N

bearbetade, härunder inbegripna böjda,

formade till spiraler, försedda med

flänsar, rör med ökad godstjocklek

på ändarna samt rör med ändarna

hop vällda:

förzinkade....................N

andra.........................N

Anni. 1. Rör, hållande i inre diameter

mer än 250 mm, hänföras, om de äro

vällda, till plåtar, böjda och med kanterna

hopsvetsade, nr 1420—1422 (779

—781), eljest till plåt-och bleckvaror,

ej särskilt nämnda, nr 1547—1554

(878_8s2).

Anm. 2. Rör med en godstjocklek av

mindre än 2.5 mm tulltaxeras såsom

kalldragna rör, nr 1429—1432 784

6: —

7: 50

12: —

779

780

781

782

783

1 Angående isoleringsrör se nr 1871—1872 (1032—1033) under Avd. XVI B.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 303.

9

Statistiskt

Tull

för 100 kg

Tulltaxe-

nr

kronor

kalldragna, med en godstjocklek av:

2 mm eller däröver:

1429

ångpannetuber och ångrör......

N

6:- 1

784

1430

andra..........................

mindre än 2 mm:

. M

6:- ]

1431

ångpannetuber och ångrör......

N

785

1432

andra..........................

. IN

8:- }

I skrivelse den 13 mars 1937 anhöllo Sandvikens jernverks aktiebolag och

Uddeholms aktiebolag om ökat tullskydd genom påläggande av tilläggstullar

å vissa rör av smidbart järn och stål, fallande under tulltaxenummer 782—

785, till vilken framställning Wirsbo aktiebolag i skrivelse den 15 mars 1937

anslöt sig.

Vidare hemställde Victor Berg, aktiebolag, Aktiebolaget Stahlunion och

bolaget Harald Pihl i skrivelse den 21 december 1937 örn vidtagande av sådan

ändring i tulltaxan, att helvalsade stålmuffrör med större invändig diameter

än 150 mm och delar till dylika rör samt svetsade järnrör med en invändig

diameter av 600 mm och däröver bleve fria från tull.

Efter remiss avgåvo kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt

den 19 februari 1938 utlåtanden över dessa ansökningar. Ämbetsverken

anförde därvid bland annat, att gällande tullsatser å rör av smidbart järn och

stål ej borde väsentligt ändras utan att tullsatserna å hela den berörda rörgruppen

underkastades en översyn och hemställde därför, att åtgärder måtte

vidtagas i detta syfte under hänsyntagande till de önskemål, som blivit framförda.

Ärendena i fråga hava sedermera varit föremål för överväganden av de

inom finansdepartementet tillkallade sakkunniga för viss översyn av gällande

tulltaxa (1938 års tulltaxerevision).

Sedermera har kommerskollegium den 20 april 1939 avgivit förnyat utlåtande

över framställningarna.

Vidkommande den av Sandvikens jernverks aktiebolag och Uddeholms

aktiebolag gjorda framställningen om ökat tullskydd för vissa rör av smidbart

järn och stål anför kommerskollegium inledningsvis bland annat följande:
Sandvikens

och Uddeholms järnverk vore för närvarande de enda rörverken

i Sverige, som tillverkade valsade, sömlösa rör av stål. Vid Hofors järnverk

tillverkades valsade rörformiga ämnen, vilka i huvudsak vore avsedda

att vidare förarbetas till kullagerdelar och som i förevarande sammanhang

saknade betydelse, varjämte vid Wirsbo bruk tillverkades svetsade rör av

stål, som i vissa hänseenden konkurrerade med valsade rör men beträffande

vilka särskilda synpunkter i åtskilliga hänseenden måste anläggas. De förstnämnda

två verken vore av gammalt inriktade på tillverkning av kvalitetsrör

och särskilt ihåliga rörämnen av material av hög kvalitet, vilka exportera
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

des för vidare förarbetning utomlands, främst i Tyskland och Storbritannien.

Till följd av tekniska framsteg samt med stöd av tullar och andra åtgärder

hade emellertid de utländska verken i allt större utsträckning kunnat göra

sig oberoende av dessa ämnen, som numera kunde avsättas endast i ganska

begränsad omfattning. Jämväl i fråga örn en annan svensk exportartikel av

hithörande slag, nämligen s. k. marintuber, avsedda för krigsfartygsångpannor,

hade utvecklingen beträffande avsättningsmöjligheterna varit ofördelaktig.

De svenska verken hade av dessa omständigheter föranletts att söka

upparbeta marknader för billigare gas- och ångrör samt värmeledningsrör

m. m., varigenom de hade kommit i mera utpräglat konkurrensförhållande

lill de utländska rörverken.

Kommerskollegium lämnar härefter en redogörelse för vissa på ärendets

bedömande inverkande förhållanden på såväl världsmarknaden som hemmamarknaden

för rör av smidbart järn och stål.

Kollegium erinrar i förevarande hänseende örn att vid mitten av 1920- talet ett internationellt samarbete inleddes för reglering av marknaderna för

gas-, petroleum- m. fl. rör av ordinär kvalitet med relativt lågt prisläge. Detta

samarbete, som till en början endast omfattade ett antal å kontinenten belägna

verk, utsträcktes småningom till att avse jämväl engelska, kanadensiska

och amerikanska intressen. Internationell samverkan hade sedermera,

med undantag för ett avbrott åren 1935—1936, i skiftande former uppehållits

genom kartellsammanslutningar, vilka huvudsakligen åsyftat skyddande

av hemmamarknaderna, kvotering av försäljningarna samt fixering av exportpriserna.

Med dessa sammanslutningar hade de svenska rörverken, Sandvikens

och Uddeholms järnverk, tidvis samarbetat. Det hade emellertid varit

förenat med stora svårigheter och tidvis betydande ekonomiska uppoffringar

för de svenska verken att komma till någon för dem godtagbar uppgörelse

med kartellmedlemmarna. Man hade emellertid å svensk sida i den mån så

varit möjligt sökt undvika öppet priskrig, vilket på den förhållandevis lågt

tullskyddade svenska marknaden för rör medförde betydande förluster för

de svenska verken. Ifrågavarande den 13 mars 1937 av Sandvikens jernverks

aktiebolag och Uddeholms aktiebolag gjorda framställning om förhöjt tullskydd

å rör av smidbart järn och stål hade sålunda endast avsett att bereda

de svenska rörverken ökat skydd, om än ett relativt svagt sådant, mot otillbörlig

utländsk konkurrens och därigenom försätta dem i elt bättre förhandlingsläge

internationellt sett. Sökandena hade därvid under hand förklarat

sig beredda att förbinda sig att icke utnyttja det begärda ökade tullskyddet

till prisförhöjningar å den svenska marknaden.

Det samarbete, som på senare tid förekommit, bade avsett prissättningen

å rör, medan i fråga om kvoteringen av rör de svenska verken icke kunnat

uppnå en för dem godtagbar överenskommelse. Därtill hade särskilt medverkat,

att den internationella kartellsammanslutningen såsom basperiod

för kvoternas beräkning lagt en tid, under vilken Uddeholms aktiebolags

ieveranskapacitet varit avsevärt nedsatt på grund av att dess rörverk härjats

av elci. Efter tillkomsten av ett nytt modernt rörverk hade emellertid

bolagets produktionskapacitet i fråga örn hithörande varuslag ökats åtskilligt

utöver tidigare leveransförmåga. Vederbörligt hänsynstagande till

nämnda faktorer från den internationella kartellsammanslutningens sida

hade icke stått att ernå och efter segslitna förhandlingar hade kartellsammanslutningen

den 15 april 1939 förklarat, att den icke kunde godtaga de

av de svenska rörverken i sista hand framförda förslagen rörande kvantiteter

samt meddelat, att den internationella prisöverenskommelsen, i vad

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

11

den avsåge Sverige, komme att upphöra den 16 april 1939. Kartellen hade

omedelbart företagit prissänkningar på den svenska marknaden uppgående

till i genomsnitt omkring 20 procent å priset av de rör, som omfattades av

prisöverenskommelsen, s. k. kartellrör, i syfte att genom en destruktiv prispolitik

försvåra de svenska rörverkens försäljningar å hemmamarknaden.

För att möjliggöra ett närmare bedömande av verkningarna av den sålunda

företagna prissänkningen av kartellrör å den svenska marknaden har

kommerskollegium upprättat följande sammanställning utvisande storleken

av den svenska rörindustriens tillverkning av stålrör på senare år samt den

inhemska förbrukningen av dylika rör.

1935

1936

1937

1938

1

ton

ton

ton

ton

1 Tillverkning:

Uddeholms aktiebolag, Sandvikens

jernverks aktiebolag och Wirsbo

aktiebolag....................

55,550

53,650

54,600

52,300

2. Därav > kartellrön:

Uddeholms aktiebolag och Sand-

24,400

31,500

vikens jernverks aktiebolag----

34,850

31,400

3. Förbrukning:

19,946

55,550

36,597

36,896

20,101

Tillverkning....................

53,650

54,600

52,300

75,496

90,247

91,496

72,401

Export ........................

38,498

39,680

37,107

33,619

Förbrukning1 ..................

36,998

50,567

54,389

38,782

I anslutning till sammanställningen har kommerskollegium anfört i huvudsak

följande:

Den svenska rörindustriens produktionskapacitet överskrede för närvarande

75,000 ton för år. Uddeholms aktiebolags kapacitet hade åren 1936

och 1937 varit avsevärt nedsatt genom att dess rörverk, såsom förut nämnts,

härjats av eld, men efter tillkomsten av ett nytt modernt rörverk, som färdigställts

år 1937, hade bolagets leveransförmåga ökats åtskilligt utöver dess

tidigare kapacitet. I fråga om Sandviken hade efter 1934 förekommit i huvudsak

endast smärre förbättringar, som i begränsad omfattning ökat leveransförmågan.

De vid dessa båda verk förefintliga rörvalsverken och

dragverken vore stora och dyrbara anläggningar, vartill komme anläggningarna

för järn- och stålmaterialets framställning ur de primära råvarorna.

Wirsbo aktiebolags anläggning för tillverkning av svetsade rör hade på

senare tiden fått sin kapacitet avsevärt ökad, ehuru totalkvantiteten alltjämt

vore ganska måttlig. Anläggningarna vore av relativt enkelt och mindre

dyrbart slag och tillverkningen avsåge bearbetning av från annat håll inköpt

grov plåt.

Tillverkningen av alla slag av rör hade för de tre verken sammantagna

kunnat rätt väl upprätthållas, ehuru med någon minskning år 1938. Uddeholms

aktiebolag hade dock icke på långt när kunnat utnyttja sin nytillkomna

kapacitet. 1 fråga örn kartellrör hade värdet av de tillverkade pro
1

Hänsyn icke tagen till olika lagerhållning resp. år.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

dukterna åren 1935—1938 i runda tal belöpt sig till respektive 12.6, 9.6, 9.7

och 13.6 miljoner kronor. Uddeholms och Sandvikens rörverk hade efter en

nedgång år 1937 åter kunnat öka sin tillverkning av kartellrör år 1938, vilket

sammanhängde med speciella förhållanden på rörmarknaden. På grund

av kraftigt stigande prisnivå år 1936 och tilltagande svårigheter att från rörverken

erhålla snabba leveranser —- för Sveriges del förstärkta genom antydda

besvärligheter för Uddeholms del -— hade företagen inom rörhandeln

och de större förbrukarna täckt sig ej blott för de närmaste behoven utan

även för de längre i framtiden liggande. Härigenom nådde importen, såsom

av sammanställningen framginge, mycket höga kvantitetssiffror åren 1936

och 1937. Konsumtionen hade visserligen samtidigt varit stor, men rätt avsevärda

lager hade dock samlats på åtskilliga händer. När under 1938 lagren

började taga slut och ett större köpbehov inträdde, samtidigt som den

relativt höga prisnivån föranledde försiktighet i fråga örn avslut på längre

sikt, hade befunnits, att de väl sysselsatta utländska verken i regel fordrade

långa leveranstider. De svenska verken hade emellertid härutinnan varit

bättre ställda och kunnat tillförsäkra sig en relativt god inhemsk avsättning

av kartellrör, samtidigt som importen kraftigt avtagit. Följden hade

blivit en statistiskt sett relativt gynnsam utveckling för de svenska verken på

den inhemska marknaden under år 1938, vilken emellertid under nu inträdda

förhållanden icke vore att påräkna i fortsättningen.

Till belysning av den statistiska utvecklingen av Sveriges handelsomsättning

av rör med utlandet har inom kommerskollegium upprättats följande

sammanställning.

Import och export av smidda rör och tubämnen, kvantitet och värde.

År

Valsade eller varmdragna

Kalldragna

Summa

(Stat. nr

1425—1428:1)

(Stat. nr

1423-1424,

1428: 2)

(Stat. nr

1429—1432)

ton

kr./kg

ton

kr./kg

ton

kr./kg

ton

kronor

kr./kg

Import:

1929

26,533

0 31

2,888

0.50

221

0.77

29,642

9,862,729

0.33

1930

23,647

0.34

3,941

0.48

381

0.71

27,969

10,198^961

0.36

i 931

15,539

0.35

3,214

0.48

580

0.66

19,335

7,345.745

0.38

1932

9,787

0.34

1,890

0.52

295

0.65

11,972

4,510,544

0.38

1933

9,363

0.32

1,255

0.56

476

0.48

11,094

3,930''205

0.35

1934

13,6 *J3

0.36

1,448

0.65

1,677

0.52

16,748

6,687’622

0.40

1935

16,036

0.27

1,491

0.61

2,419

0.52

19,946

6,537,115

0.33

1936

31,047

0.21

2,513

0.48

3,037

0.4 9

36,597

9,075,049

0.26

193/

31,119

0.28

2,114

0.54

3,663

0.62

36,896

12,094''504

0.33

11938

14,511

0.35

2,163

0.55

3,427

0.71

20,101

8,818,577

0.44

Export:

1929

8.129

0.63

16,194

0.53

1,128

0.87

25,451

14,698,714

0.58

1930

7,185

0.57

13,609

0.45

2,943

1.59

23,737

15,241,379

0.64

1931

11,902

0.47

11,828

0.44

2,156

2.15

25,886

15,022,855

1932

20,893

0.45

7,715

0.45

3,773

1.35

32,381

17,677,623

0 55

1933

28,453

0.43

9,791

0.55

1,672

1.03

39,916

IWO; 163

0.44

1934

26,588

0.47

15,277

0.48

2,587

1.21

44,452

22,639;727

1935

23,115

0.46

13,617

0.50

1,766

1.32

38,498

19,773,733

0.51

1935

17,697

0.46

20,103

0''54

1,880

1.34

39,680

21,505,833

0.54

193/

8,891

0.48

25,497

0.54

2,719

1.72

37,107

22,761,841

0.61

1 1938

10,982

0.50

18,250

0.61

4,587

1.57

33,619

23,757;948

0.71

1 Preliminära siffror.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

13

Import och export av valsade eller varmdragna rör och tubämnen lördelade

på länder.

I

m p o r

tito

n

E

x p o r

tito

n

rör (stat. nr 1423—1428: 2)

rör (stat. nr 1423,

1425—1428: 2)

tubämnen

(stat. nr 1424)

1935

1936

1937

1 1938

1936

1937

1936

1937

Totalt ............

17,527

33,566

33,234

16,674

18,150

9,342

19,649

25,047

därav:

Tyska riket......

8,098

19,089

16,415

5,320

548

238

3,277

2,258

Tjeckoslovakien ..

2,208

3,825

6,176

3,383

43

13

200

348

Storbritannien ..

3,635

3,956

3,622

1,621

5,547

1,377

10,432

16,121

Polen............

1,544

3,109

3,476

3,236

313

133

—

—

Frankrike........

598

1,089

1,529

290

500

218

1,844

2,207

Belgien..........

605

2,257

1,361

175

1,464

1,160

—

—

Danmark........

377

114

543

1,729

1,387

845

18

—

Övriga länder____

452

127

112

920

8,348

5,358

3,878

4,113

I sammanställningen har huvuddelen av de rör, som drabbas av nämnda

prissänkningar, de s. k. kartellrören, sammanförts till en grupp (stat. nr

1425—1428:1). övriga rörslag, som icke beröras av den internationella prisöverenskommelsen,

hava sammanförts i två grupper, den ena omfattande valsade

eller varmdragna lednings- och lyktstolpar av rör samt tubämnen jämte

vissa bearbetade rör (stat. nr 1423—1424 och 1428: 2), den andra avseende

kalldragna rör (stat. nr 1429—1432). Enligt den statistiska sammanställningen

uppgick totalimporten av rör av smidbart järn och stål hänförliga

till stat. nr 1423—1432 åren 1933—1938 till respektive 11,094, 16,748, 19,946

36,597, 36,896 och 20,1g!1 ton. Sammanlagda värdet av importen var åren

1935—1938 respektive 6,537,000, 9,077,000, 12,095,000 och 8,819,00g1 kronor.

De viktigaste leverantörländerna vörö Tyskland, Tjeckoslovakien, Storbritannien

och Polen. Vidare må nämnas Frankrike och Belgien, vilka länder

emellertid på senare år synas hava förlorat i betydelse, samt Danmark,

varifrån införseln av rör på sistone ökat. Beträffande exporten märkes en

måttlig men dock kännbar kvantitativ nedgång under de senare åren, beroende

på att exporten av kartellfria kvalitetsrör endast med svårighet kunnat

upprätthållas, såväl av tekniska som av handelspolitiska orsaker.

Vidkommande den svenska rörtillverkningens betydelse ur sysselsättningssynpunkt

har kommerskollegium framhållit, att det på grund av svårigheter

att särskilja denna tillverkning från järnverkens övriga tillverkningar vore

svårt att erhålla ett mått å dess sysselsättningseffekt. Kollegium uppskattade

emellertid totala antalet vid tillverkningen av rör av smidbart järn och stål

inom landet direkt sysselsatta arbetare till avsevärt över 1,000 personer, vartill

komme att rörtillverkningen genom att bidraga till att järnverkens totala

tillverkningsvolym hölles uppe på en hög nivå medförde åtskilliga fördelar

jämväl beträffande andra tillverkningsgrenar.

Kommerskollegium ingår härefter på en närmare redogörelse för nu gällande

tullbeskattning av rör av smidbart järn och stål samt för den omlägg
-

1938 års siffror preliminära.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

ning av tulltaxan i hithörande delar, som i och för sig synts kollegium motiverad

av den senaste tekniska utvecklingen på området.

Kollegium anför härom följande:

Rör av smidbart järn eller stål och med en inre diameter av 250 mm eller

mindre tulltaxerades, därest desamma vore valsade eller varmdragna, enligt

tulltaxenummer 782 eller 783 (stat. nr 1423—1427 respektive stat. nr 1428: 1

och 1428: 2) med en tullsats av 4 respektive 5 kronor för 100 kilogram, beroende

på örn rören inkommit i obearbetat eller bearbetat skick. Till samma

nummer hänfördes även svetsade rör av motsvarande dimension. Rör hållande

i diameter mer än nyssnämnda 250 mm tulltaxerades däremot, därest

de vore svetsade, enligt tulltaxenummer 779—781 (stat. nr 1420—1422) med

en tullsats av respektive 6 kronor, 7 kronor 50 öre och 12 kronor för 100 kilogram

samt i annat fall som plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda, tulltaxenummer

878 och 879 (stat. nr 1548: 2, 1549), varvid tull utginge allt efter rörens

utförande med 8 respektive 6 kronor för 100 kilogram. I flertalet fall

torde därvid den sistnämnda tullsatsen komma i fråga. Enligt anmärkning

2 efter tulltaxenummer 783 (stat. nr 1428:2) tulltaxerades rör med en godstjocklek

av mindre än 2.5 mm såsom kalldragna och hänfördes till tulltaxenummer

784 och 785 (stat. nr 1429—1432). Dylika rör vöre belagda med

en tull av 6 kronor för 100 kilogram, därest rörens godstjocklek uppginge till

2 mm eller mera, eljest nied 8 kronor för 100 kilogram.

Tulltaxeringen av rör av smidbart järn eller stål hade sålunda gjorts beroende

icke blott av olika framställningssätt — svetsade, valsade, varm- eller

kalldragna — utan även av rörens inre diameter och godstjocklek. Förutom

under positionen rör fördes vidare i nuvarande tulltaxa rör i en del fall till

plåtar, i andra fall till bleck- och plåtvaror. Nu gällande bestämmelser hade

bland annat medfört, att tulltaxan i här berörda del blivit mindre överskådlig.

I många fall vöre det vid tulltaxeringen jämväl förenat med betydande

svårigheter att kunna avgöra om Tören vid framställningen blivit varm- eller

kalldragna. Alla varmbearbetningsmetoder för rör hade sin praktiska begränsning

nedåt vad beträffade dimensionen, vilken gräns dock låge olika

för olika tillverkningsmetoder. Då den fortsatta bearbetningen till rör av

mindre dimensioner oftast måste ske i kallt tillstånd eller eventuellt i kombination

med varmdragning kunde i fråga örn tulltaxeringen i många fall en bestämd

gräns mellan varm- eller kalldragna rör icke dragas. På grund av dessa

svårigheter och för att i viss mån förenkla tulltaxeringsarbetet hade 1934 års

riksdag, efter förslag av generaltullstyrelsen, beslutat, att rör med en godstjocklek

av mindre än 2.5 mm skulle tulltaxeras som kalldragna rör och sålunda

komma i åtnjutande av de för kalldragna rör gällande högre tullsatserna,

oavsett om rören i fråga vid tillverkningen framställts kalldragna.

Kollegium påpekade i detta sammanhang, att för vissa slag av rör motsvarades

en godstjocklek av mindre än 2.5 nini av en yttre diameter av upp till 47.5

mm. Så vore exempelvis fallet med värmeledningsrör.

Vidkommande den i gällande tulltaxa tillämpade metoden att angiva ett

rörs dimension i dess inre diameter ville kollegium framhålla, att den inre

diametern tidigare betraktats såsom viktigast vid avgörande av dimensioner,

emedan rörets genomsläppningsförmåga vore en funktion därav. Numera

strävade man emellertid därhän att den yttre diametern, ur såväl tillverknings-

som handelssynpunkt, skulle bliva det mått, som närmast komme i

fråga vid avgörande av dimensionen. I gängse standardiseringsnormer och

praxis hade man därför allmänt övergått till att angiva den yttre diametern

och godstjockleken för att beteckna rörens dimensioner.

Beträffande olika förekommande benämningar å rör av smidbart järn el
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

15

ler stål ei-inrade kollegium om att Sveriges standardiseringskommission numera

fastställt benämningen sömlösa rör, vilken vore avsedd att ersätta tidigare

mer eller mindre ofullkomliga benämningar, såsom helvalsade, heldragna

eller varmvalsade rör. Vidare hade benämningen för alla slag av svetsade

rör av kommissionen fastställts till rör med söm. Äldre benämningar, som

hänsyftade på själva materialet i rören, såsom »lancashirerör», järnrör, smidda

rör etc., hade dessutom av kommissionen ersatts med den enhetliga beteckningen

stålrör.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har kommerskollegium ansett det

önskvärt, att en eventuell omläggning av tullbeskattningen å rör av smidbart

järn eller stål företoges på sådant sätt att dessa rör i tullhänseende komme

att behandlas mera enhetligt. Med beaktande av detta önskemål och i anslutning

till förut berörda synpunkter utvecklar kollegium härefter ett förslag

till ändring av gällande tulltaxa i hithörande delar, varigenom de svenska

rörverkens önskemål samtidigt i viss utsträckning skulle bliva tillgodosedda.

Kollegium anför härutinnan:

Kollegium ville för sin del förorda, att samtliga stålrör i tulltaxan sammanfördes

under en gemensam position samt med de tullsatser, som för närvarande

gällde för kalldragna rör (nuvarande tulltaxenummer 784 och 785).

Beträffande den dimensionsgräns, som måste dragas mellan klenare rör, vilka

skulle komma att beläggas med den högre tullen av 8 kronor för 100

kilogram, och grövre rör, varå tullen skulle komma att utgå med 6 kronor

för 100 kilogram, hade en företagen undersökning givit vid handen, att en

yttre diameter av 50 mm i flera hänseenden vore att betrakta såsom en

lämplig dimensionsgräns. Härvid hade särskilt beaktats de ändrade förhållanden

inom den internationella stålindustrien, vilka inledningsvis berörts

och som föranlett de svenska rörverken att på senare år i allt större utsträckning

inrikta sig på tillverkning av billiga s. k. handelsrör, företrädesvis

sådana av mindre dimensioner. Sålunda utgjordes de av Uddeholms

aktiebolag tillverkade gängade värmelednings- och ångrören till omkring 80

å 85 procent av rör med en yttre diameter av 50 mm eller mindre. Produktionskostnaderna

för dessa mindre rörstorlekar ställde sig ofta väsentligt

högre än för motsvarande rör av större dimensioner. En ytterligare anledning,

som talade till förmån för nämnda dimensionsgräns, vöre, att densamma

nära motsvarade den i tulltaxan för kalldragna rör gällande gränsen

av en godstjocklek av 2 mm.

Det vore enligt kollega mening vidare önskvärt, att i detta sammanhang

toges under övervägande huruvida icke sådana rör, som icke för närvarande

och, så vitt nu kunde bedömas, ej heller framdeles hade förutsättningar att

kunna framstältlas inom landet, borde göras tullfria. Såsom inledningsvis

omnämnts förelåge en särskild framställning avseende, bland annat, tullfrihet

å s. k. helvalsade stålmuffrör av grövre dimensioner. Sömlösa rör av detta

slag med en yttre diameter av upp till ungefär 210 mm torde teir närvarande

kunna framställas inom landet. Emellertid förekomme till import

ett tiotal rörstorlekar av grövre dimensioner, för vilka tullbeloppen kunde

uppgå till rätt betydande summor, särskilt där rören komme i fråga i större

poster vid kommunala anläggningar. Enligt kollegii uppfattning vore det

önskvärt, att sådana grövre sömlösa rör befriades från lidi, därvid tullfriheten

samtidigt borde utsträckas till att omfatta jämväl rördelar. Förutom

rör av nu nämnt slag åsyftade nyssnämnda framställning även tullfrihet för

grövre svetsade rör med en invändig diameter av 600 nini och däröver.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Därvid torde särskilt hava avsetts rör för kommunala eller liknande vattenledningsanläggningar.

Någon mera avsevärd regelbunden tillverkning av

sådana rör med en diameter av minst 600 mm ägde, såvitt kollegium hade

sig bekant, för närvarande knappast rum inom landet, ehuru industrien i

flera fall syntes vara utrustad därför. Från industriens sida hade framhållits,

att under senare år uppmärksamheten riktats på tillverkning av dylika

rör och att flera verk, där så ej redan skett, vore beredda att, när prisförhållandena

det medgåve, upptaga en dylik tillverkning. Utvecklingen syntes

även, åtminstone till en viss grad, och i avseende å rör för vissa ändamål

— varvid de med framställning av svetsade rör förenade lägre framställningskostnaderna

vore av icke ringa betydelse — mer och mer gå över

från helvalsade till svetsade rör, varför det finge anses vara av betydelse,

att det tuilskydd, som för närvarande funnes för grövre sådana rör, bibehölles.

Till förmån härför talade även att den stora tillverkning av svetsade

rör, som för närvarande bedreves utomlands, i betydlig utsträckning konkurrerade

med de helvalsade eller sömlösa rören.

Vid en eventuell justering av tullsatserna förelåge, enligt kollegii uppfattning,

ur tillverkningssynpunkt knappast någon anledning att för närvarande

företaga en ändring av den för kalldragna rör gällande tullbeskattningen

i annat avseende än att dimensionsgränsen, i överensstämmelse med vad

förut framhållits, sattes vid en yttre diameter av 50 mm i stället för som

nu vid en godstjocldek av 2 mm. Kollegium funne det vidare lämpligt, att

i sådant sammanhang alla rör av här ifrågavarande slag sammanfördes under

en gemensam överrubrik. Undantag borde därvid göras för sådana rör

av grövre dimensioner med förhållandevis klen godstjocklek, som närmast

vore att hänföra till tunna plåtrör och vilka därför även i fortsättningen

lämpligen borde falla under rubriken plåtar, böjda, med kanterna hopfogade.

Inom 1938 års tulltaxerevision har med beaktande av förenämnda synpunkter

utarbetats ett förslag till ändring av tulltaxans ifrågavarande rubriker,

vartill kommerskollegium för sin del givit sin anslutning.

Beträffande innebörden av förslaget anför kommerskollegium väsentligen

följande:

Rör med kanterna nitade, falsade eller lödda, folie för närvarande i vissa

och möjligen flertalet fall, om den inre diametern vore högst 250 mm, under

tulltaxenummer 784 och 785 med en tull av 6 respektive 8 kronor för 100

kilogram, i vissa fall åter under nummer 782 och 783 med en tull av 4 respektive

5 kronor, men eljest under plåt- och bleckvaror, ej särskilt nämnda,

nummer 878—879 eller 881 med tull av respektive 8, 6 och 15 kronor för

100 kilogram. Enligt det föreliggande förslaget skulle samtliga dylika rör

komma att falla under nummer 779—781 och draga en tull av respektive

6 kronor, 7 kronor 50 öre och 12 kronor för 100 kilogram. Förslaget innebure

på dessa punkter sålunda i vissa fall en tullförhöjning och i vissa fall

en tullnedsättning. Ur handelsstatistiken kunde icke utläsas fördelningen på

olika tulltaxenummer av ifrågavarande slag av rör. Det syntes dock förhålla

sig så, att importen vore ganska obetydlig, vadan ifrågavarande smärre jämkningar

i tullbeskattningen torde sakna betydelse.

I fråga om storleken av de föreslagna tullsatserna å stålrör i förhållande

lill de nuvarande kunde sammanfattningsvis anföras följande. Gällande

tullsatser av 4 respektive 5 kronor för tulltaxenummer 782 och 783 (stat. nr

1^23 1428: 2) komine att helt bortfalla. Av de stålrör, som för närvarande

tolle under nummer 782 och 783, skulle enligt förslaget sömlösa stålrör med

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 303

en yttre diameter understigande 215 mm samt stålrör med söm — med undantag

för sådana hållande i yttre diameter mer än 250 mm och med godstjocklek

av mindre än 3 mm, vilka skulle tulltaxeras enligt nummer 780

och 781 — hänföras till nummer 784 och 785 och alltså beläggas med en

iull av 6 respektive 8 kronor tor 100 kilogram. Redan enligt gällande tulltaxa

hänfördes emellertid en del av dessa rör, nämligen sådana med en godstjocklek

av mindre än 2.5 mm, till nummer 784 och 785 och belädes därvid

med en tull av 6 respektive 8 kronor för 100 kilogram, eller samma som i

det framlagda förslaget. Förslaget komme sålunda att innebära, att de mindre

dimensionerna av stålrör såväl med som utan söm, vilka torde utgöra

huvudparten av importen och tillverkningen, erhölle ett något ökat tullskydd.

För rör av grövre dimensioner, vilka vore av särskild betydelse för, bland

annat, kommunala anläggningar och förbrukades i stora kvantiteter, innebure

förslaget, att sömlösa rör med yttre diameter av 215 mm eller däröver

bleve tullfria, under det att för närvarande dessa rör, om diametern vore

mindre än 250 mm, belädes med en tull av 4 eller 5 kronor och, örn diametern

vore 250 mm eller mera, belädes med en tull av 6 kronor. ° rullirilieten

för dessa rör syntes i viss mån ägnad att kompensera den något förhöjda

tullen å sömlösa rör av klenare dimensioner.

Den föreslagna ändringen av tullbeskattningen för till nuvarande tulltaxenummer

782—785 hänförliga rörslag beräknades av kollegium komma att

medföra en ökning av tullskyddet å ifrågavarande slag av rör från ungefärligen

11 till i medeltal omkring 16 7* å 17 procent å 1938 års genomsnittliga

importpris.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har kommerskollegium förordat,

att tulltaxan erhölle ändrad lydelse i enlighet med det inom 1938

års tulltaxerevision utarbetade förslaget. Kollegium har därvid förutsatt,

alt de svenska rörverken avgåve förbindelse att icke utnyttja det ökade tullskydd,

som därigenom skulle uppstå.

Generaltullstyrelsen har i infordrat utlåtande den 24 april 1939 uttalat sin

anslutning till förenämnda förslag såväl i vad det gällde frågans bedömande

ur tullskyddssynpunkt som beträffande utformningen av ändringarna i tulltaxan.

I avgivna förbindelser hava därefter Sandvikens jernverks aktiebolag och

Uddeholms aktiebolag bekräftat, att de icke hade för avsikt att utnyttja det

löreslagna ökade tullskyddet till höjning av den svenska prisnivån för ifrågavarande

rör utöver den nivå, som gällde under tiden till den 15 april 1939,

då den internationella rörkartellen igångsatte stridsåtgärder mot de svenska

verken, ävensom förbundit sig att, om de framdeles av andra orsaker än

ifrågavarande tullhöjningar skulle anse sig nödsakade att höja försäljningspriserna

å rören, icke vidtaga sådan höjning annat än efter överenskommelse

med kommerskollegium eller ock finna sig i att tullhöjningarna åter

bortloges.

Av den förebragta utredningen torde framgå att gällande tullskydd i fråga Departements.

om valsade eller varmdragna rör av järn eller stål, tulllaxcnummer 782 oell chefen
783,

måste betecknas såsom förhållandevis lågt. Följderna härav lia för

de svenska rörtillverkarna blivit särskilt kännbara därigenom att under

nämnda positioner tulltaxeras, bland annat, huvuddelen av de rör, vilka

Bihang till riksdaoens protokoll 1939. 1 sami. Nr 303 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 303

omfattas av den internationella sammanslutningen på området. De svenska

rörfabrikanterna ha städse funnit det förenat med stora svårigheter att

på för dem godtagbara grunder uppnå samarbete med berörda sammanslutning,

vilken sökt utnyttja den svenska marknadens svaga tullskydd till

att genom en destruktiv prispolitik framtvinga för sammanslutningen gynnsamma

uppgörelser på bekostnad av de svenska rörverkens intressen. Ett

utslag av dessa strävanden är den i det föregående omnämnda, av den

internationella sammanslutningen nyligen vidtagna reduceringen av priserna

på den svenska marknaden å de rör, som det internationella avtalet avser,

med i genomsnitt 20 procent.

I likhet med kommerskollegium och generaltullstyrelsen finner jag det

med hänsyn till anförda omständigheter befogat, att ett något högre tullskydd

beredes den inhemska tillverkningen av ifrågavarande rörslag. Det

förefaller också lämpligt, att, på sätt föreslagits, i samband därmed verkställes

en sådan omläggning av tulltaxan i hithörande delar, som motiveras

av den tekniska utvecklingen på området. Det från angivna utgångspunkter

inom 1938 års tulltaxerevision utarbetade av kommerskollegium och generaltullstyrelsen

förordade förslaget till ändrad lydelse av tulltaxan anser jag mig

kunna biträda. Jag erinrar, att de föreslagna tullhöjningarna beräknas icke

skola medföra någon fördyring av rören på den svenska marknaden, i jämförelse

med vad som gällde före den 15 april 1939, eftersom de svenska

rörfabrikanterna förbundit sig att icke utnyttja det ökade tullskyddet i prishöjande

syfte.

Kolpulver för torrelement. Till riket inkommande kolpulver, vilket blivit

särskilt berett för tillverkning av torrelement, hänföres i tulltaxan till

nr 1020 (stat. nr 1850), som avser för elektrotekniskt ändamål arbetat kol,

ej särskilt nämnt, vägande per styck mindre än 3 kilogram, dock ej kolborstar.

Tullen utgår med 20 kronor för 100 kilogram.

Kolpulver, avsett för dylik användning, tillverkas visserligen inom landet

men underkastas ej den nämnda beredningen. Importen, som uteslutande

sker från Frankrike, uppgår till omkring 25 ton årligen. Den franska benämningen

å varan kan närmast översättas med »aktiverat kol» men avser

ej sådan produkt, som i svenskt språkbruk benämnes aktivt kol.

Vid de nyligen avslutade handelsförhandlingarna med Frankrike har

svenska beskickningen i Paris i enlighet med för förhandlingarna gällande

instruktioner lämnat utfästelse därom att svenska regeringen skulle föreslå

riksdagen införande av tullfrihet för kol av ifrågavarande slag.

DeVcMenntS'' ^en gj°rda lltfästelsen bör nu infrias. Några svenska intressen torde, såvitt

kunnat utrönas, icke lida förfång av att ifrågavarande tull borttages.

Tullfriheten synes lämpligen kunna ernås genom att till tulltaxenummer 1020

fogas en anmärkning av innehåll, att för sådant kol, hänförligt till sagda

nummer, som inkommer i form av korn eller pulver och är avsett uteslutande

för tillverkning av elektroder till galvaniska element, tull icke skall

utgå.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

19

Vattenmätare. Vattenmätare hänföras i gällande tulltaxa till nr 1065 (statistiskt

nr 1947), därest de lia en genomloppsöppning av högst 40 mm, och

till nr 1067 (statistiskt nr 1950), örn genomloppsöppningen är större än

40 mm. I förra fallet utgår tull med 100 kronor för 100 kilogram, i senare

fallet med 50 kronor för 100 kilogram.

I skrivelse den 12 oktober 1938 ha Aktiebolaget Svenska Metallverken, Aktiebolaget

Imo-industri och Aktiebolaget Zander & Ingeström anhållit om

vidtagande av åtgärder för att tullen å vattenmätare med högst 40 mm ge

nomloppsöppning måtte höjas till 300 kronor för 100 kilogram samt att vattenmätare

med större genomloppsöppning måtte beläggas med en tull av 100

kronor för 100 kilogram. Till stöd för framställningen ha bolagen anfört

huvudsakligen följande:

Vattenmätare hade under de senaste åren kommit till ökad användning i

Sverige. Landets nuvarande behov kunde antagas uppgå till 10,000 å 12,000

st. per år. En betydande del (c:a 85 °/o) av behovet hade hittills blivit

täckt genom import. Den ojämförligt största delen av införseln härrörde

från Tyskland.

År 1933 hade Aktiebolaget Imo-industri upptagit tillverkning av en vattenmätare

med mätsystem av helt ny typ, den s. k. Imo-vattenmätaren. Denna

mätare erbjöde vid jämförelse med alla andra i marknaden förekommande

vattenmätare stora fördelar. Så gott som samtliga delar till Imovattenmätaren

framställdes inom Sverige. Materialet till metalldelarna levererades

sålunda av Aktiebolaget Svenska Metallverken och eboniten av

Aktiebolaget Trelleborgs Gummifabrik. Den enda detalj, som tillsvidare infördes

från utlandet, vore räkneverket, vilket tillverkades i Schweiz. Försäljningen

av imomätaren handhades av Aktiebolaget Zander & Ingeström.

Fabrikatet hade för avsättning hittills huvudsakligen varit hänvisat till hemmamarknaden.

Under de första åren efter tillverkningens upptagande hade imomätaren

på grund av sina goda egenskaper kunnat framgångsrikt hävda sig i konkurrensen

med andra fabrikat. Avsättningen hade stigit och år 1936 hade

försäljningsvärdet uppgått till omkring 129,000 kronor. Följande år hade

emellertid de tyska tillverkarna av vattenmätare successivt vidtagit högst betydande

prissänkningar i vårt land, uppenbarligen i syfte att förhindra imomätarnas

införande på den svenska marknaden och sålunda försvåra eller

omöjliggöra dessa vattenmätares introduktion på världsmarknaden. Omfattningen

av de vidtagna prissänkningarna framginge därav, att priset på vattenmätare

med en genomloppsöppning av högst 40 mm och en kapacitet

av 5 m3, vilka mätare mest komme till användning, av de tyska leverantörerna

sänkts från 49 kronor per styck år 1935 till 29 kronor 80 öre per

styck år 1938 eller med omkring 40 ®/o. På den tyska marknaden betingade

dylika mätare ett pris av omkring 60 kronor. I Danmark försåldes de till

eli pris av omkring 50 kronor. För mätare med högst 40 mm genomloppsöppning

och en kapacitet av 7 respektive 10 m3 vore prissänkningen procentuellt

ännu större.

Berörda förhållanden hade medfört, att den inhemska tillverkningen av

vattenmätare lidit betydande avbräck. Försäljningsvärdet å imomätare

bade sålunda sjunkit från 129,000 kronor år 1936 lill 107,000 kronor år

1937. Därest icke åtgärder snarast vidtoges i syfte att i möjligaste mån

eliminera verkningarna av den osunda prispolitik, som tillämpades av de

utländska tillverkarna av vattenmätare, syntes den svenska industrin på området

inom cn nära framtid få se sina avsättningsmöjligheter ytterligare be
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

skurna. Med det prisläge, som rått före den av bolagen påpekade utländska

prispolitiken, hade tillverkningen av imomätare varit ekonomiskt möjlig,

och hade även export planlagts och påbörjats. Med de priser, som nu vore

gällande på den svenska marknaden, bleve mätaretillverkningen icke längre

ekonomiskt bärkraftig. En begränsning eller nedläggning av tillverkningen

komme alt medföra minskning i arbetstiligången icke blott för dem, som

direkt erhölle sin utkomst av denna produktionsgren, utan även för en del

av de med framställning av halvfabrikat och tillbehör sysselsatta. En höjning

av tullen för vattenmätare vore därför av behovet påkallad och berättigad.

Med stöd av ett väl avvägt tullskydd skulle icke blott avsättningen

av imomätarna i Sverige kunna flerdubblas utan även tillverkningen kunna

ske i så stor skala, att jämväl export i större omfattning bleve möjlig.

Då vikten å mätare med en genomloppsöppning av högst 40 mm varierade

avsevärt, syntes det icke lämpligt att, såsom skett i fråga om elektricitetsmätare,

vid en förstärkning av tullskyddet införa en minimitull per styck.

Med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall syntes en övergång till

värdetull ej heller kunna leda till önskat resultat. En på lämpligt sätt avvägd

vikttull vore enligt bolagens mening bäst ägnad att tjäna det syfte, som

här avsåges. För åstadkommande av ett något så när tillfredsställande skydd

för den inhemska tillverkningen vöre det erforderligt, att tullen höjdes från

100 kronor för 100 kilogram till 300 kronor för 100 kilogram. Detta skulle

innebära en tullhöjning, som för det mest använda slaget av mätare uppgmge

till 6 kronor eller till tredjedelen av det belopp, med vilket priset för

motsvarande tyska mätare reducerats på den svenska marknaden.

Beträffande vattenmätare med större genomloppsöppning än 40 mm gällde

i stort sett samma förhållanden som bolagen framhållit i fråga örn övriga

vattenmätare, ehuru de utländska fabrikanterna icke för dessa typer

vidtagit så långt gående prisreduktioner. Den av bolagen för vattenmätare

med större genomloppsöppning än 40 mm föreslagna tullhöjningen, från 50

kronor för 100 kilogram till 100 kronor för 100 kilogram, motsvarade 10 %>

av värdet.

Över framställningen lia kommerskollegium och generaltullstyrelsen den

27 april 1939 efter remiss gemensamt avgivit yttrande. Kommerskollegium

har därvid överlämnat från Stockholms vattenledningsverk, Göteborgs

vattenledningsverk, drätselkammarens i Malmö andra avdelning, Stockholms

handelskammare, Sveriges industriförbund samt Järn- och metallvaruleverantörföreningen

införskaffade yttranden ävensom en från Aktiebolaget

Imo-industri inkommen skrift. Därjämte ha Elektriska aktiebolaget

Siemens och Aktiebolaget Imo verkstadsklubb yttrat sig i ärendet. Slutligen

ha sökandena inkommit med ytterligare en skrift i ärendet.

Stockholms vattenledningsverk har anfört bland annat:

Verket hade efter ingående prov av ett flertal utländska mästare funnit,

att de bästa och biiligaste volymmätarna hitintills erhållits från Tyskland,

varför verkets bestånd av volymmätare huvudsakligen utgjordes av skivoch

ringkolvmätare från tysk firma. Med hänsyn till en rationell drift ansåge

verket, att en viss standardisering av verkets mätaretyper så vitt möjligt

borde förefinnas. Först när en bättre och billigare mätare komme i

marknaden ansåge sig verket kunna vidtaga det betydelsefulla steget att införa

en helt ny mätartyp. Såsom sådan betecknade verket den av Aktiebolaget

Imo-industri i marknaden införda skirn vmätaren, vilken under en följd av år

hade provats av verket och varav ett 50-tal vore i bruk hos verket. Verket

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 303.

hade således varit i tillfälle att ingående undersöka denna mätartyp men

icke ansett sig för närvarande böra övergå till dessa nya mätare. Den föreslagna

tullhöjningen skulle för verkets del för under 1938 inköpta mätare

hava medfört en kostnadsökning av 16,486 kronor eller 13.16 procent av inköpssumman.

Förutom den prissänkning, som under senaste åren företagits

å de tyska ringkolvmätarna, hade prissänkning, örn än i mindre grad, även

företagits å tyska mätare av typer och storlekar, som icke tillverkades i

Sverige.

Göteborgs vattenledningsverk har anfört bland annat:

Sedan prov, som företagits med imomätare visat, att desamma besutte vissa

goda egenskaper, hade under åren 1937 och 1938 för provning i större skala

inköpts sammanlagt 716 st. imomätare. Huruvida verket för framtiden

kunde komma att gå in för större användning av dessa mätare vore bland

annat beroende av prisfrågan och av de ytterligare erfarenheter ledan inköpta

och framdeles förvärvade mätare kunde giva.

konstatera, att priserna på de tyska ringkolvmätarna i stort sett under de

senaste åren haft en fallande tendens, trots att mätarnas kvalitet icke foisäinrats

och jämväl den tyska marken i förhållande till den svenska kronan

icke oväsentligt stigit. Verket ansåge det icke osannolikt, ait Aktiebolaget

Imo-industris verksamhet varit en åtminstone bidragande orsak till detta förhållande.

Verket ansåge vidare, att en höjning av tullsatsen å vattenmätare

torde komma att höja priserna på mätare men kunde däremot icke förutsäga,

örn en utebliven tullhöjning kunde komma att orsaka nedläggandet av

den svenska mätartillverkningen och möjligen samtidigt medföra en höjning

av priserna på i landet införda mätare. „ .

Drätselkammarens i Malmö andra avdelning har anfört i huvudsak tol
^plf

grund av det kalkhaltiga vattnet hade stadens vattenledningsverk huvudsakligast

använt vinghjulsmätare. Av de i bruk varande vinghjulsmätarna

vore 34 procent av svensk och resten av tysk tillverkning. De svenska

vinghjulsmätarna vore numera i stort sett likvärdiga med de tyska. Medan

verket linder åren 1932—1933 inköpt mindre vattenmätare med högst 40 mm

genomloppsöppning uteslutande av svensk tillverkning, hade motsvarande

inköp åren 1937—1938 uteslutande gällt mätare av tysk tillverkning. Anledningen

härtill vore, att priset å de svenska mätarna^ varit i stort sett oförändrat

under ifrågavarande år, under det att priset å de tyska mätarna väsentligt

sänkts under de senaste två åren eller för 3 m3 vinghjulsmätare fran

29: 40 kronor per st. år 1932 till 23: 09 kronor år 1938. Såsom prov hade

verket under åren 1935—1938 inköpt 24 st. 30 m3 imomätare. Verket ansåge,

att man kunde vänta sig, att dessa mätares konstruktion i tekniskt hänseende

skulle visa sig lämplig. Det syntes i och för sig önskvärt, att den

inhemska tillverkningen av mätare, särskilt med hänsyn till försvarad införsel,

kunde upprätthållas och utvecklas. Örn detta icke kunde ske utan statligt

stöd i någon form, ville avdelningen, trots att staden såsom konsument

hade stort intresse av att priset på vattenmätare hölles så lågt som möjligt,

icke göra någon invändning mot en tullförhöjning. En sådan linge anses

vara motiverad även av den anledningen, att en icke oväsentlig prisstegring

å vattenmätare kunde befaras komma att inträda, örn konkurrensen fran de

svenska tillverkarna upphörde. Då det ur konsumentsynpunkt vöre lämpligt,

att tullsatserna för vattenmätare av olika storlekar icke sattes högre än

vad som vore alldeles nödvändigt för att den nu bedrivna tillverkningen

inom landet skulle kunna upprätthållas, föresloge avdelningen, att en eventuell

tullhöjning begränsades att gälla mätare med högst 100 mm genomloppsöppning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 303

Stockholmst handelskammare har tillstyrkt den begärda tullförhöjningen

under framhållande av bland annat, att förefintligheten av en inhemsk tillverkning,

som beredde den utländska kartellen på området en verksam konkurrens,

redan medfört en sådan prisnedsättning, att de besparingar, som

köparna härigenom gjort, mångfaldigt uppvägde den utgiftsökning, som

en tullförhöjning skulle kunna föranleda. Med hänsyn till att verkningarna

av en eventuell tullförhöjning först borde avvaktas, innan densamma gjordes

permanent, har handelskammaren ansett lämpligt, att den begärda ökningen

av tullskyddet lämnades i form av tilläggstull.

Järn- och mctallvaruleverantörföreningen, som även tillstyrkt den begärda

tullhöjningen, har bland annat framhållit följande:

Den av sökandena förebragta utredningen hade otvetydigt givit vid handen,

att tyska vattenmätare för närvarande dumpades på den svenska marknaden,

vilket antagande funne stöd i den omständigheten, att de i Danmark

och Finland saluförda tyska vattenmätarna icke fått tillgodonjuta några

prisreduceringar. Föreningen funne även, att priserna i Sverige på tyska

mätare anpassats i ett sådant läge, att de i högsta grad försvårade avsättningen

av de svenska mätarna, samt att det för svensk industri vore av synnerligt

stort värde, att den svenska produktionen av vattenmätare uppehöfles. Det

syntes föreningen jämväl vara av intresse, att den tyska kartellen erbjödes

konkurrens av inhemsk vara. En tullhöjning skulle visserligen komma att

öka vattenledningsverkens omkostnader, men en sådan kostnadsökning skulle

enligt föi eningens asikt med visshet även bliva en följd därav, att den svenska

mätarproduktionen nedlades, i vilket fall de tyska mätarna helt komme

att behärska den svenska marknaden. En tullförhöjning skulle därför för

konsumenterna endast betyda en återgång till ett mera normalt prisläge. Någon

anledning att antaga, att konsumenterna skulle erhålla en sämre vara,

därest de i större utsträckning inköpte mätare av svenska fabrikat, ansåge

föreningen icke föreligga.

Sveriges industriförbund har anfört bland annat:

De prissänkningar, som de utländska fabrikerna efter startandet av den

inhemska fabrikationen vidtagit på den svenska marknaden, hade varit högst

anmärkningsvärda. Den reduktion av priset, som under den korta tiden av

tre år skett för vissa typer av varan från cirka 50 kronor till något under

30 kronor, ansåge förbundet icke kunna till huvudsaklig del förklaras med

reducerade tillverknings- och försäljningskostnader utan måste utgöra en

av den tyska kartellen vidtagen avsiktlig prisdifferentieringsåtgärd på den

svenska marknaden i syfte att söka nedslå den inhemska nytillkomna konkurrensen.

Detta bestyrktes jämväl därav, att priset å motsvarande artikel

i Tyskland vöre mer än dubbelt och i övriga skandinaviska länder nästan

dubbelt så högt som här. Förbundet funne även, att ett nedläggande av den

inhemska tillverkningen skulle förutom minskning i arbetstillgången otvivelaktigt

medföra betydligt högre priser på vattenmätare i Sverige än de, som

kunde förväntas bliva gällande, därest den begärda tullförhöjningen genomfördes.

För att de svenska tillverkarna skulle erhålla erforderlig hjälp i sin

ojämna konkurrenskamp ansåge förbundet, att tullsatserna icke borde sättas

lägre än varom hemställan gjorts; dock borde de förhöjda tullsatserna tills

vidare utgå i form av tilläggstullar.

Elektriska aktiebolaget Siemens har i sin till handelsdepartementet överlämnade

skrift hemställt, att den av sökandena gjorda framställningen icke

måtte leda till någon åtgärd. Bolaget har till stöd härför anfört bland annat:

De av sökandebolagen påtalade prisreduceringarna å de mindre tyska vo
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 303

23

lymvattenmätarna hade sin orsak i förbättrade betingelser för fabrikationen,

i det att de tyska tillverkarna kunnat utnyttja de ekonomiska fördelar, som

en massfabrikation innebure. Prissänkningen hade däremot icke sin orsak

i en ändring av marknadsläget. Det vore visserligen sant, att mätarna betingade

ett lägre pris i Sverige än i tillverkningslandet, men det kunde å andra

sidan framhållas, att den allmänna prisnivån i Tyskland vore en helt annan

och högre än den på världsmarknaden rådande. Bolaget önskade vidare

framhålla, att användningsområdet för de inom landet tillverkade mätarna

syntes vara relativt begränsat, enär en stor del av de kommunala vattenverken

på grund av olika omständigheter ej ansett dessa mätare fullt tillfredsställande.

Till följd härav syntes förutsättningar saknas för att den inhemska

tillverkningen skulle kunna bliva av den betydelse, som sökandena förutsatte.

Till ytterligare belysning av detta förhållande kunde påpekas, att de detaljer

och den råmateriel, som inginge i mätarna och som måste importeras, betingade

ett värde av uppskattningsvis 40 å 50 procent av försäljningspriset.

Den återstående delen av priset, som alltså koinme den inhemska industrien

till godo, torde vid tillverkningens nuvarande omfattning möjliggöra sysselsättning

för omkring sex man. Betraktade man detta sakförhållande mot

bakgrunden av den prisökning, som skulle bliva en nödvändig följd av en

eventuell tullförhöjning, måste anses, att en tullhöjning ej skulle komma att

medföra några fördelar för landet i dess helhet. Härtill komme, att industrien

hade ett avsevärt behov av vattenmätare i specialutförande, som i mycket

liten utsträckning kunde tillverkas inom landet, samt att en tullhöjning även

komme att drabba dessa mätare
Sökandebolagen

ha i en särskild skrift bemött Elektriska aktiebolaget

Siemens invändningar och därvid framhållit bland annat följande:

Den av Siemensbolaget lämnade förklaringen till prissänkningen å de mindre

volymvattenmätarna och till skillnaden mellan försäljningsprisen i Sverige

och i Tyskland kunde icke tagas på allvar. Det vore för envar tekniker uppenbart,

att de tyska ringkolvmätarna vore dyrare i tillverkning än de svenska

imomätarna. Då sökandena genom sina egna kalkyler kunnat konstatera,

att de senast uppnådda priserna för imomätarna — t. ex. 30 kronor per styck

för 5 m3-mätaren — icke förmådde täcka de med tillverkningen och försäljningen

förenade kostnaderna, och örn vidare toges i betraktande, att den

tyska mätaren av samma dimensioner, vars försäljningspris i Sverige under

senare tid utgjort cirka 30 kronor, hade att draga utöver större genomsnittliga

transportkostnader en tull av omkring 3 kronor, kunde påstås, att ifrågavarande

prissänkning icke rättfärdigades av någon genom masstillverkning

åstadkommen nedpressning av tillverkningskostnaderna utan tillkommit i

uppenbar avsikt att taga död på den svenska vattenmätartillverkningen.

Den av Siemensbolaget lämnade uppgiften örn de importerade delarnas procentuella

andel av försäljningsvärdet vore helt gripen ur luften. liela importvärdet

av imomätaren, vari inginge såväl visst råmaterial, som det i mätarna

inmonterade räkneverket, motsvarade icke mer än cirka 25 procent

av försäljningspriset för den minsta mätarstorleken och sjönke kontinuerligt

ända ned till cirka 5 å 10 procent för den största av sökandena för närvarande

tillverkade mätarstorleken. Härtill komme, att det tullskydd, som nu begärdes,

sannolikt skulle möjliggöra en väsentligt ökad tillverkning icke blott

av nu ifrågavarande mätare utan även av andra typer. Sålunda torde dels

Aktiebolaget Svenska Metallverken komma att upptaga tillverkning även av

enstråliga vinghjulsmätare för tillgodoseende av det inhemska behovet och

dels Aktiebolaget Imo-industri komma ali utvidga sitt tillverkningsprogram

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 303-

att omfatta jämväl större mätartyper. Man kunde därför räkna med, att den

svenska industrien, därest den erhölle det begärda tullskyddet, skulle bliva i

stånd att i allt väsentligt tillgodose den inhemska marknadens behov, vilket

vore en nationalekonomisk fördel icke minst i tillfälle av importavstängning.

Såsom en följd av sitt misstag beträffande importgodsets andel i försäljningsvärdet

hade Siemensbolaget underskattat antalet arbetare, som bereddes

eller kunde beredas utkomst inom den svenska vattenmätarindustrien. Redan

den nuvarande tillverkningen gåve sysselsättning åt flera arbetare än vad

Siemensbolaget uppgivit och lämnade dessutom arbetstillfällen åt ett betydande

antal arbetare inom metall- och gummivaruindustrierna. Såväl de

direkta som de indirekta arbetstillfällena komme att efter införande av ett

bättre tullskydd omedelbart kunna mångfaldigas. Därtill komme, att den

svenska fabrikationen av vattenmätare hade alla utsikter att med stöd av en

tillräckligt skyddad hemmamarknad utveckla sig till en exportindustri av betydande

mått. Vad slutligen anginge påståendet örn de kommunala vattenverkens

avvisande hållning gentemot imomätarna saknade detta stöd i verkligheten.

Sökandena hänvisade härutinnan till uttalanden av ett stort antal

svenska vattenledningsverk, vilka uttalanden bilagts sökandenas skrift.

I sitt yttrande i ärendet lia kommerskollegium och generaltullstyrelsen

till en början lämnat en redogörelse för utvecklingen av den inhemska tillverkningen

av vattenmätare och därvid anfört i huvudsak:

De vattenmätare, som för närvarande tillverkades inom landet, vore av två

olika typer, dels hastighetsmätare, s. k. vinghjulsmätare, dels volymmätare,

s. k. skruvmätare eller imomätare. Den förstnämnda typen, som tillverkades

av Aktiebolaget Svenska Metallverken, syntes numera knappast komma till

användning i samma utsträckning som förr, enär densamma, åtminstone vad

de mindre mätarna beträffade, i viss mån ersatts av de s. k. volymmätarna.

Mindre vinghjulsmätare funne dock fortfarande icke obetydlig användning

vid mätning av förorenat vatten eller vatten med stark kalkhult. Av produktionssiffrorna

för den inhemska tillverkningen av vinghjulsmätare framginge,

att tillverkningen varit störst under åren 1932 och 1933. Under dessa

år hade även Malmö stad inköpt sådana vattenmätare av uteslutande svensk

tillverkning. Sedermera hade på grund av prisfallet å motsvarande utländska

mätare dessa senare åter funnit ökad avsättning på den svenska marknaden.

Tillverkningen av imomätare hade upptagits av Aktiebolaget Imo-industri

under åren 1933 och 1934 på grundval av svenska uppfinningar och konstruktioner.

Samma principer hade framgångsrikt tillämpats i de s. k. imopumparna.

Under den tid, som dessa mätare varit i bruk vid skilda vattenledningsverk,

syntes, såvitt nu kunde bedömas, mätarna i allmänhet ha fungerat

till belåtenhet. I varje fall syntes utredningen, enligt ämbetsverkens

åsikt, knappast ha givit belägg för, att enligt hittills gjorda erfarenheter mätarna

ifråga finge anses vara motsvarande utländska underlägsna. Det förhållandet,

att de inhemska mätarna vad kvaliteten beträffade syntes ha kunnat

hävda sig i den utländska konkurrensen, finge i stället anses ha varit en

bidragande orsak till att priset å de utländska mätarna successivt sänkts.

Denna konkurrens hade å andra sidan medfört, att priset å imomätarna måst

nedsättas och nu syntes ligga på en sådan nivå, att det för närvarande icke

torde täcka med tillverkning och försäljning förenade kostnader. Visserligen

hade försäljningen under år 1938 nästan fördubblats i förhållande till

näst föregående år men detta hade enligt vad kommerskollegium inhämtat

endast kunnat uppnås genom en väsentlig reducering av priserna. Utveck
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 303.

25

lingen framginge av följande sammanställning av inhämtade uppgifter rörande

försäljningen av imomätare under åren 1936—1938:

antal kg kronor kr./kg

1936 ....... 2,700 9,050 152,300 16.80

1937 ....... 2,100 8,100 122,700 15.15

1938 ....... 4,100 15,150 208,300 13.70

Den nuvarande tillverkningskapaciteten hade av Aktiebolaget Imo-industri

till kommerskollegium uppgivits vara cirka 6,000 mätare per år, vilket antal

dock, sedan bolaget erhållit större arbetslokaler, skulle kunna fördubblas och

sedermera eventuellt ytterligare ökas, i den mån en större avsättning jämväl

på export därtill kunde föranleda. Förbrukningen enbart inom landet beräknades

inom de närmaste åren komma att uppgå till cirka 15,000 st.

Ämbetsverken ha ansett sig i stort sett kunna vitsorda den av sökandena

åberopade prissänkningen å särskilt ringkolvmätare av tysk tillverkning. Ämbetsverken

lia sålunda funnit, att priset å de vanligast förekommande mätarestorlekarna

sedan år 1935 sänkts med cirka 40 å 50 procent. Att den vid

nämnda tidpunkt uppträdande svenska konkurrensen åtminstone till stor del

varit anledningen därtill, ha ämbetsverken ansett bestyrkt av att motsvarande

försäljningspriser i Tyska riket, där hemmamarknaden finge anses väl

skyddad, och i andra Sverige närliggande länder med avsaknad av inhemsk

tillverkning vore upp till dubbelt så höga som här i landet även vid försäljning

till kunder, åt vilka högsta rabatt lämnades. Kommerskollegium har

inhämtat, att de tyska mätarna, trots den nuvarande tullen av 100 kronor

för 100 kilogram, såldes i Sverige till priser, som läge cirka 20 å 30 procent

lägre än den normala prisbildningen å imomätare av de mest gångbara storlekarna.

Ämbetsverken ha funnit, att de tyska försäljningspriserna på Sverige

för närvarande syntes understiga de inhemska tillverknings- och försäljningskostnaderna.

En förbättring av nämnda förhållande ha ämbetsverken ansett

knappast vara att förvänta, därest icke åt industrin ifråga kunde beredas

ett ökat tullskydd. En ökning av tullen till av sökandena föreslagna 300

kronor för 100 kilogram skulle å nuvarande priser å mätare hänförliga till

statistiskt nr 1947 enligt ämbetsverkens uppfattning icke behöva medföra

större förhöjning än att priserna fortfarande skulle komma att rätt avsevärt,

eller med cirka 30 procent, understiga 1935 års prisnivå. Skulle däremot

nu rådande låga priser så småningom leda till att tillverkningen av vattenmätare

tvingades att upphöra inom landet, torde man, enligt ämbetsverkens

åsikt, hava att förvänta, att priserna åter höjdes i en sådan utsträckning att

desamma ungefärligen komme i nivå med 1935 års priser. Ämbetsverken ha

därför med hänsyn till såväl den inhemska industrins som konsumenternas

intressen ansett det vara av icke ringa betydelse, att industrin på ifrågavarande

område genom ett förbättrat tullskydd bereddes möjlighet att i ej allt

för begränsad omfattning fortsätta tillverkningen av vattenmätare.

Beträffande mätare hänförliga till statistiskt nr 1947 med en genomloppsöppning

av högst 40 mm lia ämbetsverken ansett, att en lägre tull än den

begärda ej lämpligen borde ifrågakomma, därest ett tillräckligt skydd skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 303. 3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

Departements
chefen.

kunna uppnås. I fråga om vattenmätare med en genomloppsöppning av över

40 mm och fallande under statistiskt nr 1950 ha ämbetsverken framhållit,

att till nämnda nummer hörande mätare vore av mycket olika slag och för

närvarande endast i mindre omfattning tillverkades inom landet, varför den

föreslagna tullökningen i detta fall även komme att drabba andra typer av

mätare, som icke sällan vore avsedda att användas under andra förhållanden

än varom här närmast vore fråga. Kommerskollegium har inhämtat, att

av Stockholms vattenledningsverk under åren 1933—1937 inköpta mätare

endast cirka 5 procent utgjorts av mätare hänförliga till statistiskt nr 1950.

Med hänsyn härtill ha ämbetsverken ansett, att tillräckliga skäl knappast

förebragts för genomförande av den för dessa mätare föreslagna tulländringen-

Ämbetsverken ha därför icke funnit sig böra biträda sökandenas

framställning i denna del.

Utredningen i ärendet måste anses hava ådagalagt, att den svenska tillverkningen

av vattenmätare av de i landet mest gångbara storlekarna starkt

hotas av pristryckande utbud från utländska tillverkare. Vad i ärendet

anförts angående prisförhållandena beträffande motsvarande artiklar i vissa

andra länder synes giva vid handen, att den nuvarande prissättningen å utländska

vattenmätare på den svenska marknaden direkt har till syfte att

utestänga svensk konkurrens på området. Såsom kommerskollegium och

generaltullstyrelsen framhållit kan det befaras, att om denna konkurrens

upphör, en återgång kommer att ske till de högre priser, som tillämpades, innan

de av sökandena påtalade prisreduktionerna inträdde. Då belägg ej heller

erhållits för att den svenska tillverkningen skulle vara den utländska underlägsen

i kvalitetshänseende, anser jag mig böra biträda den av ämbetsverken

intagna ståndpunkten, att det begärda tullskyddet bör beredas för vattenmätare

av de slag, som i mera betydande omfattning tillverkas inom landet.

Jag tillstyrker alltså, att tullen å vattenmätare med en genomloppsöppning

av högst 40 mm höjes från 100 kronor till 300 kronor för 100 kilogram. I

likhet med ämbetsverken finner jag däremot icke tillräckliga skäl hava förebragts

för höjning av den nuvarande tullsatsen å andra vattenmätare.

Det torde beträffande samtliga föreslagna ändringar få ankomma på Kungl.

Majit att bestämma tidpunkten för ikraftträdandet.

Under åberopande av vad i det föregående anförts och under framhållande

av att proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna

avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i

allmänhet stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels antaga följande förslag till ändringar i den vid tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316) fogade tulltaxan

att träda i kraft å dag som Kungl. Majit bestämmer:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 303.

27

Plåtar, även korrugerade:

Tull

för 100 kg

kronor

779

780

781

782—783

784

785

böjda och med kanterna nitade, falsade eller

lödda; samt perforerade, med en tjocklek av:

3 mm eller däröver......................N

mindre än 3 mm men icke under 1.6 mm N

mindre än 1.6 mm......................N

Stålrör1:

utan söm, hållande i yttre diameter 215 mm

eller däröver; ävensom rördelar av motsvarande

beskaffenhet........................

andra slag; ävensom lednings- och lyktstolpar

av rör, hållande i yttre diameter:

50 mm eller däröver....................N

mindre än 50 mm.......................N

Anm. Svetsade rör, hållande i yttre diameter mer

än 250 mm och med en godstjocklek av mindre

än 3 mm, hänföras till nr 780—781.

För elektroteknisk! ändamål arbetat kol, ej särskilt

nämnt, vägande per stycke:

6: —

7: 50

Al
-

fria

6: —

8: —

mindre än 3 kg:

1020

1065: 1

1065: 2

andra slag..............................E

Anm. För kol, hänförligt till nr 1020, inkomman-j

de i form av kom eller pulver och avsett ute-g§

slutande för tillverkning av elektroder till galvania

element, skall tull icke utgå.

Barometrar och termometrar ..................E

Vattenmätare med högst 40 mm genomloppsöpp
E
-

20: —

100: - 300: -

dels såsom ytterligare tillägg till gällande tulltaxa besluta

att vid införsel från utlandet skall för tiden från och med

den 1 juli 1939 till och med den 30 juni 1941 utöver enligt

tulltaxan stadgad tull utgå tilläggstull på sätt nedan sägs:

Tulltax e- nr

Statistiskt

nr

Varuslag

Tilläggstull

för 100 kg

kronor

ur 397

ur 916

Vadd av bomull, kardad bomull härunder

inbegripen, blekt....................N

15: —

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas lill riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:424 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. s. 1 i texten
  2. BevU 1939:38 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till vissa ändringar i gällande tulltaxa m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten