Angående anslag till låneunderstöd för vissa regummeringsföretag
1939-05-12 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:310, Angående anslag till låneunderstöd för vissa regummeringsföretag
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 310-
1
Nr 310.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till låneunderstöd
för vissa regummeringsföretag; given Stockholms
slott den 12 maj 1939.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 maj
1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,
Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
anslag till låneunderstöd för vissa regummeringsföretag och anför därvid:
Genom beslut den 20 januari 1939 har Kungl. Maj:t, i anledning av ett flertal
framställningar, bland annat från Bilverkstädernas riksförbunds gummisektion,
angående statligt stöd åt gummiverkstäder för förluster genom gummiringskattens
upphävande uppdragit åt kommerskollegium att verkställa
en statistisk utredning rörande de verkningar, som gummiringskattens borttagande
medfört för regummeringsverkstäderna i riket, samt att till Kungl.
Maj:t inkomma med det förslag i ärendet, som kunde föranledas av undersökningen.
över nämnda framställningar hade utlåtanden avgivits av statskontoret
och kommerskollegium.
Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 310.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
Med skrivelse den 5 maj 1939 har kommerskollegium överlämnat den anbefallda
utredningen samt föreslagit visst ekonomiskt stöd åt skuldsatta regummeringsföretag.
I samma skrivelse har kollegiet jämväl avgivit utlåtande över tvenne framställningar,
den ena från Svenska transportarbetareförbundet av den 23 februari
1939 och den andra från De förenade förbunden av den 13 mars samma
år, angående hjälpåtgärder till förmån för sådana arbetare, som förut sysselsatts
inom regummeringsindustrin men genom de förändrade förhållandena
drabbats av arbetslöshet.
Över kommerskollegiets utredning och förslag har statskontoret den 12
maj 1939 avgivit utlåtande.
Statistisk undersökning. Den av kommerskollegium verkställda undersökningen
bygger på uppgiftsmaterial, som av kollegiet införskaffats från regummeringsfirmorna.
Uppgifter ha begärts för åren 1936, 1937 och 1938 angående
omsättningens totala storlek och med fördelning på olika verksamhetsgrenar
(regummering, övriga gummireparationer, försäljning av nya gummiringar
och annan verksamhet), storleken av det i regummeringsmaskiner investerade
kapitalet och av den skuld, som den 1 januari 1939 förelåg för dessa
maskiner, antalet i verksamheten anställda arbetare, kvantiteten förbrukat
gummi vid regummeringar och andra reparationer samt angående den utnyttjade
drivkraften vid regummeringsmaskiner. På olika vägar har kollegiet sökt
nå samtliga verkstäder, och det antal företag, som icke beretts tillfälle att avlämna
uppgifter, har kollegiet trott sig våga antaga vara relativt obetydligt.
Svar på förfrågningarna ha inkommit från 360 regummeringsverkstäder,
fördelade över hela landet. Av dessa Ira 239 lämnat fullständig och specificerad
redovisning, och undersökningen har i huvudsak grundats på från dessa
företag inkomna uppgifter.
Vid bearbetningen ha firmorna fördelats efter storleken av den totala omsättningen
år 1936. En indelning efter 1937 års omsättningssiffror skulle Ira
givit ungefär samma resultat. Hur firmorna fördela sig på olika storleksklasser
framgår av en tabell (tabell 1), som ger en översikt över den totala omsättningen
vid regummeringsverkstäder av olika storlek och över omsättningens
fördelning på olika verksamhetsgrenar under vart och ett av de undersökta
åren.
Beträffande regummeringsverksamhetens betydelse för
olika firmor före gummiringskattens upphörande visar tabellen, att betydelsen
avtager med firmans omsättning. För de minsta firmorna utgjorde regummeringen
år 1936 i medeltal 40 procent och övriga gummireparationer 37
procent av hela omsättningen. I storleksklassen 10,000—20,000 kronor voro
motsvarande siffror 34 och 25 procent och i därpå följande klass 23 och 21
procent. I storleksklasserna mellan 50,000 och 200,000 kronor uppgingo regummering
och övriga gummireparationer tillsammantagna icke till en tredjedel
av omsättningen. Regummeringen enbart utgjorde 12 respektive 19 procent
i dessa båda klasser. För firmor med över 200,000 kronors omsättning
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
3
Tabell 1. Omsättningens totala storlek och fördelning på olika verksamhetsgrenar
1936—1938.
Total om- sättning per
firma år 1936
1000-tal kr.
(antal firmor)
År
Summa
av totala om- sättningen
kr.
Dara
v för
regum-
meringar
kr.
övriga gum- mirepara- tioner
kr.
försäljning
av nya
ringar
kr.
annan
verksamhet
kr.
Under 10
1936
409,887
164,289
151,630
85,792
8,176
(65)
37
509,295
217,611
167,656
115,202
8,826
38
451,843
63,798
155,527
213,064
19,454
10-20
1936
620,243
213,617
153,784
235,317
17,525
(42)
37
791,241
269,661
166,734
316,859
37,987
38
648,589
86,851
149,844
354,682
57,212
20-30
1936
814,126
183,063
171,903
411,006
48,154
(33)
37
1,011,429
231,815
181.582
437,276
160,756
38
847,789
71,504
170,377
367,013
238,895
30-40
1936
786,870
147,505
151,191
477,598
10,576
(23)
37
913,281
173,882
161,191
564,618
13,590
38
680,684
52,805
132,054
477,009
18,816
40—50
1936
661,925
110,119
119,104
367,557
65,145
(15)
37
780,496
146,865
135,072
437,260
61,299
38
612,449
54,524
113,099
348,390
96,436
50-100
1936
2,056,072
242,401
286,641
1,320,909
206,121
(29)
37
2,450,659
344,640
316,748
1,596,105
193,166
38
2,048,398
127,177
256,309
1,382,677
282,235
100-200
1936
2,544,149
478,928
262,457
1,608,276
194,488
(18)
37
2,865,679
478,655
271,343
1,891,428
224,253
38
2,213,705
196,493
239,806
1,542,856
234,550
över 200
1936
4,739,173
387,343
283,778
2,600,870
1,467,182
(14)
37
5,290,417
444,674
318,062
2,636,359
1,891,322
38
4,780,490
179,119
268,876
1,901,894
2,430,601
Summa
1936
12,632,445
1,927,265
1,580,488
7,107,325
2,017,367
(239)
37
14,612,497
2,307,803
1,718,388
7,995,107
2,591,199
38
12,283,947
832,271
1,485,892
6,587.585
3,378,199
spelade regummering och övriga gummireparationer en helt underordnad roll
och stannade vardera vid 8 och 6 procent av omsättningen.
Försäljningen av nya gummiringar hade däremot mindre betydelse för de
smärre firmorna, medan den intog en dominerande ställning hos de större.
I de två lägsta storleksklasserna utgjorde denna försäljning ungefär Vs respektive
Vs av totalomsättningen för att hos firmor i högre klasser uppgå till
mera än halva omsättningsvärdet.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
Annan verksamhet hade större betydelse endast för firmor över 200,000 kronor,
där den i medeltal uppgick till något mer än 30 procent av omsättningen.
Fördelningen på olika verksamhetsgrenar är praktiskt taget densamma år
1937 som år 1936. För år 1938 är bilden, som tabell 1 visar, en annan. Vad
först beträffar alla storleksklasserna tillsammantagna är det påfallande, att
regummeringen har sjunkit starkt, medan omsättningssummorna för försäljning
av nya gummiringar och övriga gummireparationer i stort sett hållit ställningen
samt annan verksamhet ökat.
Omsättningen för samtliga 239 firmor år 1936 var 12.6 miljoner kronor,
därav 1.9 miljoner eller 15 procent belöpte på regummering. Motsvarande
siffror voro för år 1937 14.6 miljoner kronor och 2.3 miljoner (16 procent)
men för år 1938 12.3 miljoner och 0.8 miljoner (7 procent).
Förändringarna äro emellertid ganska varierande i olika storleksklasser.
Regummeringsomsättningen har överlag gått tillbaka ehuru något starkare
hos de mindre firmorna. I förhållande till den totala omsättningen i olika
storleksklasser har försäljningen av nya gummiringar merendels ökat, dock
ej för de största firmorna. Försäljningssummorna vid ringförsäljningen visa
stegringar från åren 1936 och 1937 endast för de två lägsta storleksklasserna,
medan övriga utvisa nedgång, särskilt betydande i högsta storleksklassen;
därvid är emellertid att märka, att gummiringskattens belopp förut
ingått i och utgjort en betydande del av omsättningssumman. ökningen av
försäljningssummorna för gummiringar i de lägsta storleksklasserna har icke
varit genomgående. En tredjedel av firmorna i dessa klasser lia icke varit
berörda därav; antingen ha de kommit till lägre försäljningssumma för ringar
eller också icke alls drivit någon ringförsäljning. För dessa firmor har försäljningen
sålunda icke på något sätt kunnat kompensera nedgången i regummering.
Omsättningen inom annan verksamhet har stigit för firmor av alla
storleksklasserna men med särskilt stort belopp i den högsta. Den relativa
ökningen är emellertid störst i de lägre klasserna, vilket dock ekonomiskt
sett icke betyder så mycket med hänsyn till denna verksamhets ringa andel
av dessa firmors totalomsättning; en närmare analys av siffermaterialet utvisar
för övrigt, att även denna omsättningsökning inom annan verksamhet i
lägsta storleksklasserna kom blott ett mindretal firmor till godo.
Totala omsättningssummorna i olika storleksklasser ha genomgående sjunkit
från år 1937, som var ett högkonjunkturår, till år 1938. Från år 1936 till år
1938 Ira de däremot stigit för firmorna i de lägsta storleksklasserna men
merendels sjunkit i de högre storleksklasserna. örn man frånräkna!- den
andel av gummiringsförsäljningen, som kan antagas vara gummiringskatt,
torde emellertid minskning knappast föreligga i någon storleksklass.
För att möjliggöra ett mera ingående besvarande av frågan hur avskaffandet
av gummiringskatten inverkat för regummeringsverkstäderna, ha firmorna
anmodats att såvitt möjligt lämna uppgifter även örn den månatliga
omsättningen för de olika verksamhetsgrenarna. 174 firmor Ira lämnat sådana
uppgifter och med stöd av detta material kan man klarare bedöma
Kungl. Maj.ts proposition nr 310.
5
verkningarna av gummiringskattens bortfallande från och med den 9 maj
1938. Medeltalet per firma för månadsomsättningen vid regummering visar
sig för månaderna januari—april tämligen lika under åren 1936, 1937 och
1938. Även för åren 1936 och 1937 äro motsvarande värden för perioderna
maj—augusti och september—december av samma inbördes storleksordning.
För år 1938 däremot visar det sig, att regummeringsomsättningen under
årets båda sista fyramånadersperioder sjunkit med ungefär 80 procent i
jämförelse med medeltalet för motsvarande perioder åren 1936 och 1937.
Även beträffande övriga gummireparationer har en viss, ehuru betydligt
mindre markerad nedgång samtidigt inträffat.
Försäljningen av nya gummiringar för samma perioder har däremot ökats
för de med avseende på omsättningen mindre firmorna under hela år 1938
och mest från och med maj månad, under det att de större firmorna samma
år lidit någon minskning i jämförelse med medeltalen för åren 1936 och
1937; minskningen under årets sista åtta månader är dock för dessa firmor
mindre framträdande. Med hänsyn till andelen gummiringskatt i siffrorna
för 1936 och 1937 kan man emellertid räkna med en betydande ökning av
antalet försålda gummiringar.
Beträffande det i regummeringsmaskiner investerade kapitalet
och skuldsättningen den 1 januari 1939 för sådana
maskiner återges uppgifterna för de 239 firmorna i vederbörande storleksklasser
i tabell 2.
Tabell 2. I regummeringsmaskiner investerat kapital samt skuldsättningens
storlek.
Total om- sättning
per firma
år 19S6
1 000-tal
kr.
Antal
firmor
I regummeringsmaskiner investerat kapital, kr.
Skuld å regummerings- maskiner, kr.
Sam-
manlagt
där
a v
Sam-
manlagt
därav till
före år
1936
år
1936
år
1937
år
1938
leveran-
tören
andra
under 10
65
306,528
171,184
45,247
73,773
16,324
140,141
79,557
60,584
10- 20
42
299,309
114,924
92,458
76,884
15,043
110,760
58,206
52,554
20— 30
33
216,875
92,982
62,884
59,919
1,090
75,110
34,915
40,195
30— 40
23
132,758
60,990
37,782
27,789
6,197
22,701
7,755
14,946
40- 50
15
103,850
50,820
22,115
28,940
1,975
34,306
16,856
17,450
50-100
29
223,652
83,765
69,374
69,794
719
52,839
21,039
31,800
100—200
18
310,406
108,445
114,884
80,371
6,706
102,138
21,038
81,10(1
över 200
14
199,756
60,266
76,858
53,410
9,222
31,142
15,142
16,000
Summa
239
1,793,134
743,376
521,602
470,880
57,276
569,137
| 254,508
314,629
Dessa företag hade sålunda anskaffat regummeringsapparatur för cirka
1,800,000 kronor, därav sammanlagt cirka 1,050,000 kronor belöper på åren
1936—1938. Under år 1938 — alltså efter det automobilskatteutredningen
framlagt sitt betänkande — gjordes fortfarande avsevärda investeringar men
6
Kungl. Ma}:ts proposition nr 310.
endast av firmor i de lägsta storleksklasserna. De största skuldbeloppen i
medeltal per firma föreligga även i dessa klasser. Skuldbeloppen uppgå för
firmor med omsättning under 10,000 kronor i medeltal till 1,240 kronor
och för firmor med 10,000—20,000 kronors omsättning till 1,380 kronor per
firma. Det sammanlagda skuldbeloppet för företag i de tre lägsta storleksklasserna,
alltså företag med en omsättning å högst 30,000 kronor, utgör
326,011 kronor eller 57 procent av hela det för de 239 företagen redovisade
skuldbeloppet, 569,137 kronor. Detta skuldbelopp åvilade 135 av firmorna,
medan övriga 104 hade regummeringsapparaturen skuldfri.
För ytterligare 100 företag, bland vilka ingå sådana som icke fullständigt
fyllt i frågeformulären och därför ej äro medräknade i tabellen, har uppgivits
en total investering av cirka 534,000 kronor till och med år 1938. Om
dessa företag medräknas, skulle det totala skuldbeloppet uppgå till cirka
758,000 kronor, därav något under hälften till leverantörer och resten till
andra långivare. Antalet firmor, som häfta för denna skuld, skulle utgöra
195.
Om tillägg göres för firmor, vilka eventuellt ej nåtts av frågeformulären,
synes man kunna räkna med ett totalt skuldbelopp av omkring 800,000
kronor.
Föreslagna stödåtgärder åt regummeringsföretagen. Kommerskollegium
har i samband med överlämnande av utredningen behandlat spörsmålet örn
stöd åt regummeringsföretagen och därom yttrat följande.
Utredningen får anses hava klarlagt, att borttagandet av skatten å gummiringar
haft en synnerligen ofördelaktig inverkan på regummeringsrörelsen.
Situationen förvärras därjämte av följande omständighet. Under de senaste
åren hava framkommit nya förbättrade typer av regummeringsmaskiner och
för att hålla sig i nivå med utvecklingen hava därför ett stort antal företag
anskaffat nya maskiner. Särskilt i fråga örn de mindre företagarna har i
samband därmed skuldsättning förekommit, antingen direkt till maskinleverantörer
(svenska tillverkare eller agenter för utländska maskinfabriker)
eller till andra. Den nyanskaffade utrustningen kan under nuvarande förhållanden
icke alls eller endast i ringa utsträckning nyttjas för sitt ändamål.
De genom anskaffningen åsamkade skulderna tynga icke desto mindre
företagen och försvåra en i och för sig vansklig omläggning av verksamheten,
en åtgärd, som i många fall synes vara ofrånkomlig. Det torde emellertid
ej kunna anses alldeles otänkbart, att regummeringsuppdragen efter
en övergångsperiod komma att i någon mån tilltaga, ehuru förmodligen omfattningen
alltid kommer att bliva betydligt mindre än tidigare.
Enligt kollegiets mening kan under sådana omständigheter föreligga anledning
att, såsom kollegiet redan tidigare framhållit, genom ekonomiskt
stöd från statens sida bereda de företag, vilka i samband med inköp av
regummeringsapparatur under de senaste åren ådragit sig skuld, som det nu
möter svårigheter att förränta och amortera, ett visst andrum och därmed
bättre möjlighet till anpassning efter de ändrade förhållandena. Alltjämt
anser kollegiet, att sådant stöd bör lämnas genom lån på billiga villkor.
Kollegiet vill dock ingalunda förneka, att en i denna form given hjälp kanske
i åtskilliga fall ej kommer att visa sig särdeles effektiv.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
I fråga om behovet och skäligheten av statliga stödåtgärder
ha vid ärendets tidigare behandling förekommit vissa uttalanden, för
vilka jag i detta sammanhang vill redogöra.
Vid den remiss av Bilverkstädernas riksförbunds gummisektions förut
omnämnda framställning, som föregick Kungl. Maj:ts utredningsuppdrag till
kommerskollegium, införskaffade och överlämnade kollegiet med eget utlåtande
ett antal yttranden i ärendet från vissa organisationer och företag,
bland andra kooperativa förbundet, föreningen av fabrikanter och engrosfirmor
inom gummiringsbranschen i Sverige, Sveriges trafikbilägares riksorganisation
och Trelleborgs gummifabriksaktiebolag.
Kommerskollegium framhöll för egen del i utlåtande den 12 januari 1939
bland annat följande:
Då beskattningen av motorfordon vid 1922 års riksdag infördes, bestämdes
skatten å automobilgummiringar till kronor 1: 50 för kilogram. Vid
1924 års riksdag höjdes gummiringskatten till 2 kronor och så sent som vid
1932 års riksdag än ytterligare till kronor 3: 50 för kilogram. Det är självklart
att dessa höjningar av skatten å nyanskaffade ringar, alltunder det att
den råvara, som användes vid regummeringen, lämnades obeskattad, kraftigt
bidragit att utveckla företagsamheten inom regummeringsbranschen. Under
år 1936 började också nya modernare regummeringsmaskiner förås i marknaden.
Dylika maskiner ha alltsedan dess och ännu in på sista Uden nyanskaffats
av regummeringsfirmorna, något som medfört en förhållandevis
ganska betydande nyinvestering i de i regel små och ej vidare kapitalkraftiga
företagen. —--
Det är klart att dessa omständigheter måste lia gjort bakslaget, da gummiringskatten
i maj 1938 helt bortföll, desto kännbarare. Den avsevärda nedgång
i priset å nya ringar, som inträdde, medförde att förhållandet mellan
kostnaderna för ringars anskaffning genom nyinköp och deras förnyelse genom
regummering kom att ställa sig ganska ogynnsamt för regummeringens
del.
På sätt från kooperativa förbundet närmare klarlagts finnes visserligen e.i
anledning alldeles misströsta om ett nytt uppsving inom regummeringsbranschen.
Med hänsyn till det betryckta nuläget inom branschen samt
särskilt de omständigheter som framkallat detta synas emellertid skäl föreligga
för att överväga, huruvida ej en statlig stödaktion i någon form i detta
fall kan vara lämplig och möjlig. Närmast föres härvid tanken till ekonomiskt
bistånd vid betalningen av de på sista tiden inköpta regummeringsmaskinerna,
vilka inköp alltjämt synas ekonomiskt hårt tynga många företagare.
En utväg att i detta avseende hjälpa utan alltför stark uppoffring
för staten vore måhända utlämnandet av stödlån mot låg ränta och med
tillräckligt lång amorteringstid, för att — i förhoppning örn en inträdande
återhämtning inom branschen — vederbörande företagare skola erhålla erforderligt
andrum för avveckling av de verkställda maskininköpen.
I yttrande den 2 januari 1939 uttalade kooperativa förbundet bland annat:
Det ligger i sakens natur, att det för reparationsverkstäderna måste framträda
som en mycket kännbar ekonomisk förändring, att den onormalt uppdrivna
regummerings- och reparationsverksamheten, som framträdde särskilt
under de tre sista månaderna av år 1937 och i början av år 1938 till
följd av den allmänna kännedomen örn den pågående utredningen beträffande
bilringsskattens omläggning, numera efter bilringsskattens slopande tern
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
porärt förbytts i en mycket nedsatt efterfrågan på regummeringsarbeten.
Det torde dock få anses uppenbart, att denna starkt nedpressade efterfrågan
på regummeringsarbeten åtminstone till en del kommer att inom loppet
av ett eller annat år åter stiga, då de efter bilringsskattens införande nyköpta
däcken förslitits.
Emellertid torde det stå utom all fråga, att till följd av bilringsskattens
borttagande och de förtids- och efterverkningar härav i fråga örn regummeringen,
vilka förut antytts, bilverkstäderna kommit att delvis oförvållat tillskyndas
förluster på regummeringsverksamheten, vilka för åtskilliga av
dessa företag medföra avsevärda svårigheter, bl. a. på så sätt att normal
amortering av under senare år anskaffade regummeringsanläggningar äventyras.
Det synes styrelsen ur nu anförda synpunkter skäligt, att statsmakterna
lämna viss ersättning för den skada verkstäderna i fråga lidit genom
de förändrade förhållandena.
Ur statsfinansiell synpunkt kan som skäl för viss ersättning av allmänna
medel enligt styrelsens mening anföras, att efter bilringsskattens avskaffande
viss dubbelbeskattning kommit att inträda för ägarna till alla de bilar, som
voro försedda med ringar före gummiringsskattens borttagande.
Förbundet pekade jämväl på några omständigheter, som syntes ägnade att
begränsa farhågorna för regummeringsverksamhetens existensbetingelser på
längre sikt.
I detta sammanhang nämnes främst, att inom gummifabrikationen har numera
ett nytt system för själva regummeringen utexperimenterats, varigenom
en ny slitbana kan påläggas utan att man fullständigt borttager den gamla
slitbanan, vilket tidigare i regel varit fallet. Kostnaderna för en dylik regummering
enligt den nya metoden ställa sig, enligt vad styrelsen erfarit, procentuellt
i förhållande till det nuvarande priset på en ny ring f. n. icke ofördelaktigare
än regummeringskostnaderna i förhållande till de ringpriser, som
rådde före bilringsskattens borttagande. I mån som den nu nämnda nya
metoden börjar allmänt praktiseras, torde sålunda en ökad arbetsvolym
komma att uppstå för regummeringsverkstäderna.
En annan för regummeringsverksamheten avsättningsbefordrande faktor
torde det förhållandet vara, att s. k. snömönstrade ringar på senare tid vunnit
en ökad marknad. Det förhåller sig nämligen så, att det just vid regummeling
är ändamålsenligt att använda sig av sådana mönster. Dels är påfrestningen
på den gamla ringstommen mindre vid vinterkörningar, dels äro
nya däck, som redan vid tillverkningen försetts med s. k. snömönstring så till
vida oekonomiska, som desamma icke lämpa sig för begagnande i sommartrafik.
Genom de båda nu anförda omständigheterna synas sålunda förändringar
komma att inträda, vilka bidraga till en ökad arbetsvolym för regummeringsanläggningarna.
Vidare påpekas, att skärpta krav på motorfordonsringarnas trafikvärdighet
i och föi sig torde komma att leda till ökat arbete vid gummiverkstäderna.
Enligt gällande förordningar beträffande motorfordonstrafiken finnas
inga speciella lagföreskrifter beträffande motorfordonsringarnas slitbanor.
Enligt gällande förordningar skall motorfordonet, däri säkerligen inbegripet
även dess enskilda delar, vara fullt trafikvärdigt. Det torde stå
klart, att ett fordons trafikvärdighet med hänsyn bl. a. till dess bromsförmåga
i rätt hög grad betingas av huru starkt nötta slitbanor på bildäcken,
som tolereras. —- — — Då i vissa länder direkta föreskrifter — England
kan nämnas som ett exempel — örn ringarnas bromsningsförmåga befunnits
nödvändiga, synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke de i vårt land
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
9
gällande förordningarna kunde genom på lämpligt sätt skärpta tillämpningsföreskrifter
bringas att i praktiken bättre än för närvarande är fallet tillgodose
det önskemål, som här är i fråga. Skulle genom åtgöranden i den
ena eller andra formen från det allmännas sida ökad förståelse skapas hos
bilägarna för behovet av fullvärdiga slitbanor på ringarna, komme säkerligen
härigenom indirekt även för regummeringsanläggningama en ökad arbetsvolym
att skapas.
Föreningen av fabrikanter och engrosfirmor inom gummiringsbranschen
i Sverige tillstyrkte på det livligaste, att stödåtgärder företoges för täckande
av de förluster, som genom gummiringskattens upphävande ofrivilligt drabba
regummeringsverkstäderna och åberopar sitt tidigare, bestämt avstyrkande
yttrande beträffande förslaget om skattens borttagande.
Sveriges tmfikbilägares riksorganisation ville, under förutsättning att medlen
icke komme att uttagas i form av automobilskatt, tillstyrka stödåtgärder
men ansåg, att det mycket noga borde undersökas, i vad mån näringsutövarna
själva eventuellt bidragit till den för dem svåra situationen, exempelvis
genom anskaffande av maskiner efter den tidpunkt, då skatteomläggningen
kunnat förutses eller i varje fall befaras. Det allmänna borde här icke rimligen
belastas på grund av enskild företagares bristande förutseende vid drivande
av sin affärsverksamhet.
Trelleborgs gummifabriksaktiebolag anförde:
Gummiringskattens införande med kronor 1: 50 och successiva höjande
till kronor 3:50 per kilogram har medfört en betydande prisstegring på bilringar
i Sverige och i sin tur framskapat regummeringsverksamheten, som
för sin drift haft att tillgå icke beskattat material. I stor omfattning hava
fabrikanter av vulkaniseringsapparater animerat personer med något sparkapital
att köpa anläggningar på avbetalning respektive tagande lån. Dylika
gummiverkstäder torde hava engagerat sig över sin ekonomiska förmåga i
den tron, att skatt på bilringar skulle fortsätta och samtidigt den gynnsamma
anskaffningen utan skatt på regummeringsmaterial fortsätta.
I den mån innehavare av gummiverkstäder utan att direkt hava spekulerat
i och medvetet dragit fördel av bilringsskatten utan fastmer nu råka i
betryck genom bristande erfarenhet i affärslivets ekonomiska svängningar
bör ett stöd genom statens försorg vara motiverat.
Formerna för den föreslagna lå n eve rksam heten ha
av kommerskollegium skisserats på följande sätt:
Med hänsyn till den mycket skiftande storleken hos företagen i fråga
torde annan begränsning uppåt av lånebeloppet ej böra förekomma än afl
lån får överskrida 8,000 kronor endast där särskilda skäl föreligga.
Det ligger i sakens natur, att lån av ifrågavarande slag böra lämnas på
relativt lindriga villkor, örn syftet med lånen skall kunna uppnås.
Vad beträffar lånetiden erinrar kollegiet örn att lån ur statens hantverkslånefond
(Svensk författningssamling nr 235/1936) skall, sedan det innehafts
under ett år från första lyftningsdagen, återbetalas med en femtedel
årligen, så att sålunda hela lånetiden blir sex år. Jämlikt Kungl. Maj:ts
brev den 29 maj 1936 bemyndigades kommerskollegium att för lån beviljade
ur lånefonden för ackordslån och förlagslån åt hantverkare (Svensk
författningssamling nr 355/1933), i särskilda fall bevilja utsträckning av
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
tidigare fastställd amorteringstid (fem år efter två amorteringsfria år) intill
högst tio år från lånets lyftande. Lån ur industri- eller manufakturförlagslånefonderna
(Svensk författningssamling nr 402/1927 och nr 403/1927)
skola, sedan de innehafts under två år från första lyftningsdagen, återbetalas
under därpå följande högst åtta år, så att sålunda hela lånetiden uppgår
till högst tio år.
I nu ifrågavarande fall torde en viss möjlighet till anpassning efter olika
behov böra beredas. Kollegiet anser därför, att lånetiden lämpligen bör
bestämmas till sex år, dock att, där särskilda skäl föreligga, lånetiden må
utsträckas till högst tio år. Amorteringsfrihet torde böra beviljas för högst
två år.
Lån ur ovannämnda fonder löpa för närvarande med en räntesats av fyra
procent för år. Med hänsyn till allmänna ränteläget synes denna räntesats
vara något för hög och i förevarande fall torde en avsevärt lägre räntesats
vara påkallad. För lån, som utlämnats från det vid 1938 års riksdag anvisade
reservationsanslaget till förlagslån för viss maskinanskaffning till
industrien, har i allmänhet föreskrivits en räntesats av två procent, men i
enstaka fall, där särskilt starka skäl förelegat, lia även lägre räntesatser tilllämpats.
Kollegiet vill för sin del föreslå, att i förevarande fall räntan bestämmes
till två procent för år att erläggas halvårsvis. I betraktande av omständigheterna
torde förhöjd dröjsmålsränta ej böra föreskrivas.
För lånen torde säkerhet böra ställas. Det förefaller emellertid redan på
förhand vara klart, att det i kanske flertalet fall kommer att föreligga svårigheter
eller visa sig omöjligt för lånesökandena att ställa säkerhet, som
ens vid mycket välvillig prövning kan betraktas som betryggande.
Den lämpligaste lösningen av säkerhetsfrågan är givetvis, att tillfredsställande
borgen ställes eller godtagbar fastighetsinteckning avlämnas såsom
säkerhet. Sådan lösning av frågan torde dock komma att stå till buds endast
i undantagsfall.
Endast få av nu ifrågavarande företag torde drivas i den omfattning, att
förlagsinteckning kan beviljas i deras egendom. I dessa undantagsfall synes
förlagsinteckning böra kunna godtagas som säkerhet, därest i förlagsegendomen
ingår åtminstone regummeringsutrustningen eller andra objekt av tillräckligt
värde.
I troligen det största antalet fall torde emellertid säkerhet av något av
ovannämnda slag ej kunna erhållas och fråga uppstår då, vilka fordringar
på säkerhet, som böra uppställas. För den händelse skulden grundar sig på
avbetalningskontrakt, däri leverantören förbehållit sig äganderätten till egendomen
till dess köpesumman guldits, torde lämpligen detta kontrakt böra
överlåtas på den lånebeviljande myndigheten och äganderätten till de levererade
varorna sålunda förbliva hos statsverket till dess betalningen fullgjorts
i den ordning, som enligt ovan anses lämplig för stödlånen. I samband
med kontraktets överlåtande på vederbörande myndighet böra givetvis
oreglerade växeltransaktioner, som hava samband med avbetalningskontraktet,
avvecklas.
Svårare synes bliva att lösa säkerhetsfrågan i de fall, då borgenären är
annan än leverantören och lånesökanden förvärvat äganderätten till maskinerna.
Av utredningen framgår, att man synes kunna räkna med att något
över hälften av sammanlagda skuldbeloppet ligger hos borgenärer av förevarande
slag. I den mån en borgenär genom statens mellankomst beredes
en verklig förmån synes det vara berättigat att påfordra, att borgenären
gent emot staten åtager sig ett visst ansvar för gäldandet av det utlämnade
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
slödlånet. Emellertid lär väl ej heller på detta sätt säkerhetsfrågan alltid
kunna lösas. Om samtidigt rörelsen är av sådan beskaffenhet, att förlagsinteckning
ej kan meddelas, återstår knappast annan möjlighet att erhålla
säkerhet för lånet än att staten ingår lösöreköp med lånesökanden beträffande
den verkstadsutrustning, för vars anskaffande skuldsättningen
skett. En dylik anordning är enligt kollegiets mening i och för sig foga tilltalande
men synes i vissa och kanske ej så få fall knappast kunna undvikas,
örn överhuvud taget kravet på lånesäkerhet skall upprätthållas.
Beträffande en del företag torde man böra räkna med att ställningen ar
så dålig, att även örn lån lämnas på de lindriga villkor, som ovan antytts, en
varaktig förbättring av ekonomien ej kan beräknas inträda enbart genom
lånestödet. I sådana fall synes lån böra lämnas för genomförande av ackord.
Därvid måste givetvis avtal träffas med samtliga lånesökandens oprionterade
borgenärer. För beviljande av lån i dessa fall synes höra förutsättas, att
lånesumman icke väsentligt överstiger det skuldbelopp, för vilket lånesökanden
häftar i följd av inköp av regummeringsapparatur. Slutligen kan
det tänkas, att företaget är konkursmässigt och att träffande av ackord ar
uteslutet. Då i detta läge ett stödlån icke skulle medföra någon varaktig
förbättring av företagets ekonomiska ställning, synes lån i sådant fall icke
böra ifrågakomma. . . . , . ....
För lyftande och åtnjutande av lånen bör givetvis i tillämpliga delar galla
beträffande andra lån av statsmedel fastställda allmänna villkor och bestämmelser.
---—
Man måste räkna med, att en del av de företagare, som eventuellt komma
att beviljas lån av nu omhandlad beskaffenhet, ävensom löftesman toi
sådana lån, kunna råka på obestånd. Det synes böra beredas möjlighet att
i dessa fall utan riksdagens i de särskilda fallen lämnade godkännande bevilja
ackord och eftergift. Kungl. Maj:t synes därför böra föreslå riksdagen,
att beträffande lån, utlämnade från ifrågavarande anslag, lämna Kungl.
Maj:t enahanda bemyndigande, som riksdagen i enlighet med Kungl. Maj :ts
därom avlåtna proposition nr 149 år 1929 enligt skrivelse nr 97 den 20 april
1929 (jämför Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 26 april 1929, i
transund intaget i Svensk författningssamling år 1929, nr 102) lämnat i
fråga om, bland annat, lån som utlämnats fran statens under statskontorets
förvaltning stående utlåningsfonder, eller, med andra ord, att bemyndiga
Kungl. Maj:t att efter prövning av omständigheterna i varje föreliggande
fall biträda ackord i eller utom gäldenärs eljer löftesmäns konkurs,
ävensom eljest vid gäldenäx^s eller löftesmäns obestånd helt eller delvis eftergiva
långivarens rätt, med befogenhet för Kungl. Maj:t att beträffande
samtliga lån eller i särskilda fall uppdraga åt underordnad myndighet att
besluta i sådan fråga. Kollegiet hemställer att för den händelse at kollegiet
skulle uppdragas att handhava den ifrågasatta lånerörelsen — Kungl.
Maj:t jämväl måtte åt kollegiet uppdraga att utöva den beslutanderätt i nu
ifrågavarande hänseende, som riksdagen må delegera. Kollegiet vill därvid
framhålla, att lånen torde komma att belöpa sig på relativt små belopp,
och tillåter sig erinra därom, att Kungl. Maj:t jämlikt beslut, den 26 september
1930 uppdragit åt kollegiet att beträffande lån, som lämnats från
fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri,
besluta i sådana fall, som omhandlas i 1929 års riksdagsskrivelse.
Beträffande den m y n d i g b e t, åt vilken handhavandet av den föreslagna
låneverksamheten borde uppdragas, och de erforderliga a d m i
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
nistrationskostnaderna för verksamheten anför kollegiet i huvudsak
följande.
Det kan synas i viss mån följdriktigt att kollegiet kommer i åtanke för
handhavandet av låneverksamheten, i betraktande av att kollegiet för närvarande
handlägger hantverkslåneärenden, med vilka de nu ifrågasatta lånen
kunna anses hava vissa anknytningspunkter. För den händelse så skulle
befinnas önskvärt, är kollegiet även berett att handhava låneverksamheten.
A. andra sidan kan även göras gällande, att den ifrågasatta hjälpaktionen
är av utpräglat social natur och därför i viss mån kan jämställas med låneverksamheten
till främjande av enskild företagsamhet, varav skulle följa,
att verksamheten borde handhavas av de myndigheter, som närmast ha befattning
med nyssnämnda låneverksamhet.
Det kan förutses, att låneansökningar komma att strömma in i stor mängd
inom relativt kort tid, att i många fall utlämnandet av lån måste föregås
av ett ej obetydligt utredningsarbete och att låneärendena som regel komma
att befinnas vara av ganska brådskande natur. Det torde därför vara nödvändigt,
att, för den händelse kollegiet får i uppdrag att handlägga ifrågavarande
ärenden, kollegiet beredes möjlighet att anlita tillfällig arbetskraft.
Kollegiet har nämligen för närvarande att handlägga — utom låneärenden
av åtskilliga slag, som redan avsevärd tid tillhört kollegiets verksamhetsområde
— även nytillkomna ärenden rörande förlagslån för viss maskinanskaffning
m. m. till industrien från de vid 1938 och 1939 års riksdagar härför
beviljade anslagen å sammanlagt 10 miljoner kronor. Bland annat i de
fall, där ackordsuppgörelser behöva föregå beviljandet av lån, torde även
bliva erforderligt att anlita ortsombud. Vidare torde uppläggande av ansökningsformulär,
införskaffande av soliditetsupplysningar m. m., komma att
draga vissa, ej så obetydliga kostnader.
De kostnader, låneverksamheten sålunda skulle medföra, äro svåra att
uppskatta. Kollegiet vågar för budgetåret 1939/40 ej räkna med lägre belopp
än, för avlöningar åt personal 8,000 kronor, för ortsombud, expenser
m. m. 2,000 kronor, för soliditetsupplysningar 500 kronor samt för resekostnads-
och traktamentsersättningar 500 kronor eller sammanlagt 11 000
kronor.
I fråga örn det kapitalin veste ringsan sia g, som skulle erfordras
för en låneverksamhet enligt de föreslagna linjerna, anför kommerskollegium
att, då regummeringsföretagens nuvarande totala skuldsättning för regummeringsapparatur
kan uppskattas till omkring 800,000 kronor och lånebehoven,
såvitt nu kunde bedömas, ej komma att avsevärt understiga detta
belopp, ett engangsanslag av ungefär denna storlek syntes erforderligt för
ändamålet.
Arbetslösheten bland de anställda. Den minskade sysselsättningen vid
regummeringsverkstäderna belyses jämväl i den av kommerskollegium verkställda
statistiska utredningen.
Förändringarna i antalet vid 239 firmor anställda arbetare, således frånsett
ägare eller föreståndare, före och efter gummiringskattens borttagande
framgå av efterföljande sammanställning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
13
Regummeringsarbetare ..............
Andra arbetare......................
1936
jan.
19 3 7
19 3 8
1939
jan.
jan.
juli
jan.
juli
218
291
233
299
264
316
220
290
74
279
39
235
Samtliga arbetare
509
532
580
510
353
274
Minskningen av antalet redovisade regummeringsarbetare är sålunda högst
avsevärd och uppgår vid en jämförelse mellan januari månad 1939 och medeltalet
för samma månad under de närmast föregående tre åren till omkring
18& personer. Därtill bör förmodligen läggas ett visst antal för de
121 firmor, som i ovanstående sammanställning ej redovisats. Antagligen
måste man räkna med att regummeringsindustriens tillbakagång orsakat
mistning av innehavd anställning eller åtminstone kännbar inskränkning av
sysselsättningsgraden för över 200 anställda personer. För många småföretagare
utan anställda arbetare — av nämnda 239 firmor tillhörde under hela
redovisningstiden 22 företag denna kategori -—- torde därjämte försörjningsmöjligheterna
ha betydligt försämrats.
Svenska transportarbetareförbundet och De förenade förbunden lia, som
förut nämnts, gjort framställningar om åtgärder till förmån för dessa arbetslösa.
Transportarbetareförbundet har därvid bland annat anfört:
Ställningen för dessa medlemmar, i synnerhet för de äldre, är synnerligen
prekär. Många av dem lia inom yrket — som är synnerligen hälsovådligt
— ådragit sig lungsjukdomar, som göra dem mindre lämpliga i konkurrensen
på arbetsmarknaden. De lia icke heller lärt sig något annat yrke, varför
de äro hänvisade till de tyngsta arbetena, där konkurrensen är störst
och deras möjlighet att göra sig gällande minst.
Från de medlemmar, det här är fråga om, ha vi erhållit framställningar
syftande till, att hos staten begära hjälp över svårigheterna. Då staten genom
sin omläggning av beskattningen skapat de svårigheter, de nu lida under,
få vi vördsamt hemställa, att regeringen måtte överväga vidtagandet av
lämpliga hjälpåtgärder, dels i form av direkt understöd, dels hjälp till dessa
arbetare att överföras till annat yrke, och att de erhålla erforderligt understöd
under tiden, tills sådan överflyttning skett.
De förenade förbunden, till vilket förbund vulkaniseringsarbetarna i Stockholm
enligt uppgift äro anslutna, har jämte sin framställning överlämnat ett
uppgiftsmaterial till belysning av de arbetslösas antal, ålder, försörjningsplikt
och förutvarande anställningstid inom branschen. Förbundet gör gällande,
att större delen arbetat i yrket sedan minst tio år tillbaka och alt
anställningstiden i sex av fallen uppgår till mellan 20 och 30 år.
Kommerskollegium har, efter återgivande av utredningens resultat, angående
särskilda stödåtgärder åt arbetarna uttalat:
För den händelse företagen erhålla stöd på föreslaget sätt, är det tänkbart,
att därigenom även för arbetarna — därest de icke lyckats finna ar
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 310.
bete inom andra områden — skall beredas någon förbättring i den inträdda
situationen. Kollegiet fruktar dock, att några mera väsentliga verkningar i
detta hänseende knappast kunna påräknas. Däremot vill det synas, som
örn den icke minst på grund av ringskattens upphörande starkt expanderande
inhemska gummiringtillverkningen borde kunna i viss utsträckning
bereda sysselsättning åt personer, som genom arbete inom regummeringsindustrien
vunnit viss förtrogenhet med branschen.
Kollegiet ställer sig likväl mycket tveksamt, huruvida några alldeles särskilda
åtgärder rörande de arbetare inom facket, som råkat i svårigheter,
böra i detta sammanhang förekomma, vare sig i form av direkta, mer eller
mindre tillfälliga understöd eller hjälp till överföring till annat yrke. I enskilda
fall kunna helt visst förhållandena vara ömmande och hjälp påkallad.
Det förefaller dock, som örn vad med redan gällande bestämmelser
kan åstadkommas till lindrande av arbetslöshetens verkningar borde i detta
fall visa sig tillräckligt.
Yttrande över kommerskollegii förslag. I avgivet utlåtande har statskontoret
uttalat, att ämbetsverket för sin del måste hysa allvarliga betänkligheter
mot ett statsingripande till förmån för regummeringsföretagen med hänsyn
till de konsekvenser för statsverket, som ett dylikt ingripande kunde tänkas
medföra i andra fall, då statsmakternas beslut i beskattnings- eller liknande
frågor oförmånligt inverkade på driftförhållandena för viss industri
eller gren av den privata företagarverksamheten i övrigt. I betraktande av
de särskilda omständigheter, vilka enligt vad utredningen gåve vid handen
kunde åberopas i nu förevarande fall, har ämbetsverket dock icke velat motsätta
sig att vissa stödåtgärder vidtagas. Dessa borde dock begränsas till att
avse allenast sådana företag, vilka påtagligen råkat i ekonomiskt trångmål
genom gummiringskattens borttagande och vilka kunde antagas övervinna
sina svårigheter, om statligt stöd bereddes dem.
Statskontoret har i huvudsak tillstyrkt de former och de villkor för stödverksamheten,
som kollegiet föreslagit, dock att ämbetsverket icke ansett skäl
föreligga att frångå den eljest inom den statliga lånerörelsen tillämpade regeln,
att särskild dröjsmålsränta skall utgå vid försummad återbetalning.
Man borde även beakta den möjlighet, som kunde föreligga, att när lån beviljades
förmå maskinleverantör att efterskänka någon del — åtminstone
affärsvinsten — å sin fordran.
Lånerörelsens liandhavande har statskontoret ansett höra anförtros åt
kommerskollegium, som därvid borde utrustas med befogenhet att biträda
ackord eller eftergiva långivarens rätt i den omfattning, som avses i kungl,
breven till statskontoret den 26 april 1929 och 26 juni 1933 angående biträdande
av ackord och medgivande av betalningsanstånd med avseende å lån
från statens utlåningsfonder m. m.
För lånerörelsen erforderliga anslagsmedel har statskontoret ansett böra
ställas till förfogande å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd. Med
den förordade begränsningen av stödverksamheten borde det av kollegiet föreslagna
anslagsbeloppet enligt statskontorets mening icke i sin helhet bliva
behövligt. Vidare har ifrågasatts, om icke de anvisade kapitalmedlen i betrak
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
15
tande av lånerörelsens art, oaktat det här gällde en engångsutlåning, borde
till väsentlig del göras till föremål för omedelbar avskrivning.
Slutligen har statskontoret framhållit att, om företagarna inom regummeringsindustrien
komma att erhålla stöd, det syntes skäligt att jämväl de arbetare,
som på grund av de ändrade förhållandena inom denna industri kunde
ha råkat i ekonomiskt nödläge, på något sätt bringades hjälp. Detta
spörsmål vore förtjänt av ytterligare övervägande.
Vid anmälan av förslag till ändrad automobilbeskattning den 3 mars 1938 Departement»- framhöll jag (propositionen nr 234, sid. 52), att det enda egentliga skälet cJiefenför
gummiringskattens bibehållande skulle vara hänsyn till regummeringsverkstäderna,
för vilka dess borttagande enligt vad det uppgivits skulle medföra
minskad arbetstillgång. Men detta skäl — vilket skulle kunna anföras
även mot det vid skattens bibehållande i och för sig berättigade kravet
på införande av skatt på regummeringsgummi — ansåg jag icke böra tillmätas
avgörande betydelse. Det förefölle icke osannolikt, att de befarade
olägenheterna för ifrågavarande näringsgren i viss mån överdrivits, om man
beaktade att regummering enligt uppgift i icke ringa omfattning förekomme
i länder utan gummiringskatt samt att jordbrukets och skogsbrukets ökade
användning av ringar kunde tänkas medföra åtminstone någon kompensation.
Den verkställda statistiska utredningen ger vid handen, att regummeringen
i och med skattens borttagande nedgått mycket starkt och att sådana
företag, för vilka denna nedgång icke i någon mån motvägts genom ökad
inkomst av den kraftigt ökade försäljningen av nya gummiringar, för närvarande
befinna sig i ett svårt läge. Särskilt gäller detta i fall, då regummeringsmaskinerna
köpts under senare år på kredit, vilket i betydande utsträckning
varit förhållandet. Till och med under år 1938 — sedan kommittéförslaget
örn gummiringskatten framlagts — lia maskinfirmoma avyttrat
regummeringsmaskiner till avsevärda belopp, huvudsakligen till de
minsta företagen inom branschen.
Det är att antaga, att regummeringsindustrins svårigheter äro störst under
den första tiden efter en skatteändring, i samband varmed försäljningspriset
i minuthandeln å nya bilringar omedelbart nedgått med över en tredjedel
av sitt tidigare belopp. Härigenom har en betydande nyanskaffning av
ringar befunnits fördelaktig och en motsvarande minskning av regummeringsbeliovet
inträffat. Man synes vara berättigad att, såsom bland annat
av kooperativa förbundet med stöd av vissa anförda omständigheter framliålles,
räknat med att åtminstone någon ökning av regummeringen skall inträda
efter en tids förlopp.
Vid den anpassning efter de nya förhållandena, som hittills ägt runi,
lia åtskilliga verkstäder, enligt vad utredningen visat, i betydande grad och
nied viss framgång inriktat sig på ökad försäljning av gummiringar och annan
verksamhet. För sådana företag, vilka dragas med avsevärda skulder
för regummeringsapparatur, erbjuder dock inriktningen på de nya eller nu
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
utvidgade verksamhetsgrenarna finansiella vanskligheter, eftersom det är
tvivelaktigt, i vad mån dessa verksamhetsgrenar kunna bära amorteringar
och avsevärda räntekostnader för de i närvarande läge föga nyttjade regummeringsmaskinerna.
I syfte att underlätta en anpassning till nya verksamhetsformer
och bereda de skuldsatta företagarna något andrum synes mig
en statlig stödaktion genom billiga lån på kort tid icke sakna berättigande.
Örn hjälpåtgärder av ifrågasatt slag skola kunna ha åsyftad verkan, måste
de tydligen genomföras inom den närmaste tiden. Med tanke härpå finner jag
önskvärt, att frågan kommer under behandling av innevarande års riksdag,
och vill därför, trots den framskridna tiden, tillstyrka, att förslag förelägges
riksdagen om anvisande av ett anslag till låneunderstöd åt skuldsatta
regummeringsverkstäder, att disponeras efter i huvudsak de linjer, som föreslagits
av kommerskollegium.
Med den korta tid som stått till buds för ärendets beredning inom departementet
har det icke varit möjligt att i detalj taga ställning till föreliggande
förslag. Jag förutsätter emellertid, att låneunderstöd i regel beviljas
endast sådana företag, som tidigare haft sin väsentliga inkomst av regummering.
Firmor, för vilka regummeringen varit av underordnad betydelse —
vilket varit fallet för flertalet större företag inom verksamhetsområdet —
torde icke lida under här berörda finansiella svårigheter och böra sålunda
icke ifrågakomma såsom låntagare. Vidare anser jag mig böra förutsätta,
att lan icke skall medgivas, örn detta icke kan förväntas medföra en varaktig
förbättring av företagets ekonomiska ställning. I de fall, då en avsevärd
fördel genom låneunderstöd beredes även borgenär, bör skäligen krävas, att
denne ikläder sig visst ansvar för länets återbetalning. Detta synes lämpligen
böra gälla även borgenär, som tillika står som leverantör av regummeringsapparatur.
Med avseende å lånevillkoren kan jag tillstyrka vad härutinnan föreslagits
av kommerskollegium med den modifikationen, att dröjsmålsränta bör utgå
efter sedvanliga grunder.
Administrationen av låneverksamlieten torde böra anförtros åt kommerskollegium,
som därvid bör erhålla befogenhet att biträda ackord och medgiva
betalningsanstånd i enlighet med statskontorets förslag. Det behov av
personalförstärkning, verksamheten kan föranleda, låter sig ännu ej med
visshet bedöma. Om så befinnes erforderligt, torde Kungl. Maj:t få besluta
örn anslagsförstärkning av tillgängliga medel.
Med nyss förutsatta begränsningar av ^verksamheten torde det för ändamålet
erforderliga kapitalinvesteringsanslaget kunna beräknas till ett avsevärt
lägre belopp än det av kommerskollegium föreslagna. Jag förordar
att ett anslag å 600,000 kronor äskas för ändamålet. Anslaget torde böra
anvisas under fonden för låneunderstöd. Någon grundavskrivning på investeringen
synes mig icke erforderlig.
I likhet med statskontoret anser jag frågan om bistånd åt de till följd av
inskränkningarna i regummeringsverksamheten arbetslösa böra bli föremål
Kungl. Maj:ts proposition nr 310.
17
för ytterligare övervägande. Jag vill dock i detta sammanhang framhålla,
att vid utdelandet av låneunderstöd uppmärksamhet bör ägnas åtgärdens
värde ur sysselsättningssynpunkt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att
dels till Låneunderstöd för skuldsatta regummeringsföretag
å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd för
budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av kronor
600,000;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att beträffande lån ur
förenämnda anslag efter prövning av omständigheterna i
varje föreliggande fall biträda ackord i eller utom gäldenärs
eller löftesmäns konkurs ävensom eljest vid gäldenärs eller
löftesmäns obestånd helt eller delvis eftergiva långivarens
rätt, med befogenhet för Kungl. Majit att uppdraga åt kommerskollegium
att besluta i sådan fråga.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
P. J. Arrhenius.
o
Bihang till riksdagens protokoll iulin.
I sand
Nr 310.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:359 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition örn anslag till låneunderstöd för vissa regummerings företag. a1 i texten
- SU 1939:216 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om anslag till låneunderstöd för vissa regummeringsföretag. s. 1 i texten