Sök i Ratio Lex

Angående anslag till låneunderstöd för vissa regummeringsföretag

1939-05-12 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:310, Angående anslag till låneunderstöd för vissa regummeringsföretag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 310-

1

Nr 310.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till låneunderstöd

för vissa regummeringsföretag; given Stockholms

slott den 12 maj 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 maj

1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

anslag till låneunderstöd för vissa regummeringsföretag och anför därvid:

Genom beslut den 20 januari 1939 har Kungl. Maj:t, i anledning av ett flertal

framställningar, bland annat från Bilverkstädernas riksförbunds gummisektion,

angående statligt stöd åt gummiverkstäder för förluster genom gummiringskattens

upphävande uppdragit åt kommerskollegium att verkställa

en statistisk utredning rörande de verkningar, som gummiringskattens borttagande

medfört för regummeringsverkstäderna i riket, samt att till Kungl.

Maj:t inkomma med det förslag i ärendet, som kunde föranledas av undersökningen.

över nämnda framställningar hade utlåtanden avgivits av statskontoret

och kommerskollegium.

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 310.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

Med skrivelse den 5 maj 1939 har kommerskollegium överlämnat den anbefallda

utredningen samt föreslagit visst ekonomiskt stöd åt skuldsatta regummeringsföretag.

I samma skrivelse har kollegiet jämväl avgivit utlåtande över tvenne framställningar,

den ena från Svenska transportarbetareförbundet av den 23 februari

1939 och den andra från De förenade förbunden av den 13 mars samma

år, angående hjälpåtgärder till förmån för sådana arbetare, som förut sysselsatts

inom regummeringsindustrin men genom de förändrade förhållandena

drabbats av arbetslöshet.

Över kommerskollegiets utredning och förslag har statskontoret den 12

maj 1939 avgivit utlåtande.

Statistisk undersökning. Den av kommerskollegium verkställda undersökningen

bygger på uppgiftsmaterial, som av kollegiet införskaffats från regummeringsfirmorna.

Uppgifter ha begärts för åren 1936, 1937 och 1938 angående

omsättningens totala storlek och med fördelning på olika verksamhetsgrenar

(regummering, övriga gummireparationer, försäljning av nya gummiringar

och annan verksamhet), storleken av det i regummeringsmaskiner investerade

kapitalet och av den skuld, som den 1 januari 1939 förelåg för dessa

maskiner, antalet i verksamheten anställda arbetare, kvantiteten förbrukat

gummi vid regummeringar och andra reparationer samt angående den utnyttjade

drivkraften vid regummeringsmaskiner. På olika vägar har kollegiet sökt

nå samtliga verkstäder, och det antal företag, som icke beretts tillfälle att avlämna

uppgifter, har kollegiet trott sig våga antaga vara relativt obetydligt.

Svar på förfrågningarna ha inkommit från 360 regummeringsverkstäder,

fördelade över hela landet. Av dessa Ira 239 lämnat fullständig och specificerad

redovisning, och undersökningen har i huvudsak grundats på från dessa

företag inkomna uppgifter.

Vid bearbetningen ha firmorna fördelats efter storleken av den totala omsättningen

år 1936. En indelning efter 1937 års omsättningssiffror skulle Ira

givit ungefär samma resultat. Hur firmorna fördela sig på olika storleksklasser

framgår av en tabell (tabell 1), som ger en översikt över den totala omsättningen

vid regummeringsverkstäder av olika storlek och över omsättningens

fördelning på olika verksamhetsgrenar under vart och ett av de undersökta

åren.

Beträffande regummeringsverksamhetens betydelse för

olika firmor före gummiringskattens upphörande visar tabellen, att betydelsen

avtager med firmans omsättning. För de minsta firmorna utgjorde regummeringen

år 1936 i medeltal 40 procent och övriga gummireparationer 37

procent av hela omsättningen. I storleksklassen 10,000—20,000 kronor voro

motsvarande siffror 34 och 25 procent och i därpå följande klass 23 och 21

procent. I storleksklasserna mellan 50,000 och 200,000 kronor uppgingo regummering

och övriga gummireparationer tillsammantagna icke till en tredjedel

av omsättningen. Regummeringen enbart utgjorde 12 respektive 19 procent

i dessa båda klasser. För firmor med över 200,000 kronors omsättning

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

3

Tabell 1. Omsättningens totala storlek och fördelning på olika verksamhetsgrenar

1936—1938.

Total om- sättning per

firma år 1936

1000-tal kr.

(antal firmor)

År

Summa

av totala om- sättningen

kr.

Dara

v för

regum-

meringar

kr.

övriga gum- mirepara- tioner

kr.

försäljning

av nya

ringar

kr.

annan

verksamhet

kr.

Under 10

1936

409,887

164,289

151,630

85,792

8,176

(65)

37

509,295

217,611

167,656

115,202

8,826

38

451,843

63,798

155,527

213,064

19,454

10-20

1936

620,243

213,617

153,784

235,317

17,525

(42)

37

791,241

269,661

166,734

316,859

37,987

38

648,589

86,851

149,844

354,682

57,212

20-30

1936

814,126

183,063

171,903

411,006

48,154

(33)

37

1,011,429

231,815

181.582

437,276

160,756

38

847,789

71,504

170,377

367,013

238,895

30-40

1936

786,870

147,505

151,191

477,598

10,576

(23)

37

913,281

173,882

161,191

564,618

13,590

38

680,684

52,805

132,054

477,009

18,816

40—50

1936

661,925

110,119

119,104

367,557

65,145

(15)

37

780,496

146,865

135,072

437,260

61,299

38

612,449

54,524

113,099

348,390

96,436

50-100

1936

2,056,072

242,401

286,641

1,320,909

206,121

(29)

37

2,450,659

344,640

316,748

1,596,105

193,166

38

2,048,398

127,177

256,309

1,382,677

282,235

100-200

1936

2,544,149

478,928

262,457

1,608,276

194,488

(18)

37

2,865,679

478,655

271,343

1,891,428

224,253

38

2,213,705

196,493

239,806

1,542,856

234,550

över 200

1936

4,739,173

387,343

283,778

2,600,870

1,467,182

(14)

37

5,290,417

444,674

318,062

2,636,359

1,891,322

38

4,780,490

179,119

268,876

1,901,894

2,430,601

Summa

1936

12,632,445

1,927,265

1,580,488

7,107,325

2,017,367

(239)

37

14,612,497

2,307,803

1,718,388

7,995,107

2,591,199

38

12,283,947

832,271

1,485,892

6,587.585

3,378,199

spelade regummering och övriga gummireparationer en helt underordnad roll

och stannade vardera vid 8 och 6 procent av omsättningen.

Försäljningen av nya gummiringar hade däremot mindre betydelse för de

smärre firmorna, medan den intog en dominerande ställning hos de större.

I de två lägsta storleksklasserna utgjorde denna försäljning ungefär Vs respektive

Vs av totalomsättningen för att hos firmor i högre klasser uppgå till

mera än halva omsättningsvärdet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

Annan verksamhet hade större betydelse endast för firmor över 200,000 kronor,

där den i medeltal uppgick till något mer än 30 procent av omsättningen.

Fördelningen på olika verksamhetsgrenar är praktiskt taget densamma år

1937 som år 1936. För år 1938 är bilden, som tabell 1 visar, en annan. Vad

först beträffar alla storleksklasserna tillsammantagna är det påfallande, att

regummeringen har sjunkit starkt, medan omsättningssummorna för försäljning

av nya gummiringar och övriga gummireparationer i stort sett hållit ställningen

samt annan verksamhet ökat.

Omsättningen för samtliga 239 firmor år 1936 var 12.6 miljoner kronor,

därav 1.9 miljoner eller 15 procent belöpte på regummering. Motsvarande

siffror voro för år 1937 14.6 miljoner kronor och 2.3 miljoner (16 procent)

men för år 1938 12.3 miljoner och 0.8 miljoner (7 procent).

Förändringarna äro emellertid ganska varierande i olika storleksklasser.

Regummeringsomsättningen har överlag gått tillbaka ehuru något starkare

hos de mindre firmorna. I förhållande till den totala omsättningen i olika

storleksklasser har försäljningen av nya gummiringar merendels ökat, dock

ej för de största firmorna. Försäljningssummorna vid ringförsäljningen visa

stegringar från åren 1936 och 1937 endast för de två lägsta storleksklasserna,

medan övriga utvisa nedgång, särskilt betydande i högsta storleksklassen;

därvid är emellertid att märka, att gummiringskattens belopp förut

ingått i och utgjort en betydande del av omsättningssumman. ökningen av

försäljningssummorna för gummiringar i de lägsta storleksklasserna har icke

varit genomgående. En tredjedel av firmorna i dessa klasser lia icke varit

berörda därav; antingen ha de kommit till lägre försäljningssumma för ringar

eller också icke alls drivit någon ringförsäljning. För dessa firmor har försäljningen

sålunda icke på något sätt kunnat kompensera nedgången i regummering.

Omsättningen inom annan verksamhet har stigit för firmor av alla

storleksklasserna men med särskilt stort belopp i den högsta. Den relativa

ökningen är emellertid störst i de lägre klasserna, vilket dock ekonomiskt

sett icke betyder så mycket med hänsyn till denna verksamhets ringa andel

av dessa firmors totalomsättning; en närmare analys av siffermaterialet utvisar

för övrigt, att även denna omsättningsökning inom annan verksamhet i

lägsta storleksklasserna kom blott ett mindretal firmor till godo.

Totala omsättningssummorna i olika storleksklasser ha genomgående sjunkit

från år 1937, som var ett högkonjunkturår, till år 1938. Från år 1936 till år

1938 Ira de däremot stigit för firmorna i de lägsta storleksklasserna men

merendels sjunkit i de högre storleksklasserna. örn man frånräkna!- den

andel av gummiringsförsäljningen, som kan antagas vara gummiringskatt,

torde emellertid minskning knappast föreligga i någon storleksklass.

För att möjliggöra ett mera ingående besvarande av frågan hur avskaffandet

av gummiringskatten inverkat för regummeringsverkstäderna, ha firmorna

anmodats att såvitt möjligt lämna uppgifter även örn den månatliga

omsättningen för de olika verksamhetsgrenarna. 174 firmor Ira lämnat sådana

uppgifter och med stöd av detta material kan man klarare bedöma

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 310.

5

verkningarna av gummiringskattens bortfallande från och med den 9 maj

1938. Medeltalet per firma för månadsomsättningen vid regummering visar

sig för månaderna januari—april tämligen lika under åren 1936, 1937 och

1938. Även för åren 1936 och 1937 äro motsvarande värden för perioderna

maj—augusti och september—december av samma inbördes storleksordning.

För år 1938 däremot visar det sig, att regummeringsomsättningen under

årets båda sista fyramånadersperioder sjunkit med ungefär 80 procent i

jämförelse med medeltalet för motsvarande perioder åren 1936 och 1937.

Även beträffande övriga gummireparationer har en viss, ehuru betydligt

mindre markerad nedgång samtidigt inträffat.

Försäljningen av nya gummiringar för samma perioder har däremot ökats

för de med avseende på omsättningen mindre firmorna under hela år 1938

och mest från och med maj månad, under det att de större firmorna samma

år lidit någon minskning i jämförelse med medeltalen för åren 1936 och

1937; minskningen under årets sista åtta månader är dock för dessa firmor

mindre framträdande. Med hänsyn till andelen gummiringskatt i siffrorna

för 1936 och 1937 kan man emellertid räkna med en betydande ökning av

antalet försålda gummiringar.

Beträffande det i regummeringsmaskiner investerade kapitalet

och skuldsättningen den 1 januari 1939 för sådana

maskiner återges uppgifterna för de 239 firmorna i vederbörande storleksklasser

i tabell 2.

Tabell 2. I regummeringsmaskiner investerat kapital samt skuldsättningens

storlek.

Total om- sättning

per firma

år 19S6

1 000-tal

kr.

Antal

firmor

I regummeringsmaskiner investerat kapital, kr.

Skuld å regummerings- maskiner, kr.

Sam-

manlagt

där

a v

Sam-

manlagt

därav till

före år

1936

år

1936

år

1937

år

1938

leveran-

tören

andra

under 10

65

306,528

171,184

45,247

73,773

16,324

140,141

79,557

60,584

10- 20

42

299,309

114,924

92,458

76,884

15,043

110,760

58,206

52,554

20— 30

33

216,875

92,982

62,884

59,919

1,090

75,110

34,915

40,195

30— 40

23

132,758

60,990

37,782

27,789

6,197

22,701

7,755

14,946

40- 50

15

103,850

50,820

22,115

28,940

1,975

34,306

16,856

17,450

50-100

29

223,652

83,765

69,374

69,794

719

52,839

21,039

31,800

100—200

18

310,406

108,445

114,884

80,371

6,706

102,138

21,038

81,10(1

över 200

14

199,756

60,266

76,858

53,410

9,222

31,142

15,142

16,000

Summa

239

1,793,134

743,376

521,602

470,880

57,276

569,137

| 254,508

314,629

Dessa företag hade sålunda anskaffat regummeringsapparatur för cirka

1,800,000 kronor, därav sammanlagt cirka 1,050,000 kronor belöper på åren

1936—1938. Under år 1938 — alltså efter det automobilskatteutredningen

framlagt sitt betänkande — gjordes fortfarande avsevärda investeringar men

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Ma}:ts proposition nr 310.

endast av firmor i de lägsta storleksklasserna. De största skuldbeloppen i

medeltal per firma föreligga även i dessa klasser. Skuldbeloppen uppgå för

firmor med omsättning under 10,000 kronor i medeltal till 1,240 kronor

och för firmor med 10,000—20,000 kronors omsättning till 1,380 kronor per

firma. Det sammanlagda skuldbeloppet för företag i de tre lägsta storleksklasserna,

alltså företag med en omsättning å högst 30,000 kronor, utgör

326,011 kronor eller 57 procent av hela det för de 239 företagen redovisade

skuldbeloppet, 569,137 kronor. Detta skuldbelopp åvilade 135 av firmorna,

medan övriga 104 hade regummeringsapparaturen skuldfri.

För ytterligare 100 företag, bland vilka ingå sådana som icke fullständigt

fyllt i frågeformulären och därför ej äro medräknade i tabellen, har uppgivits

en total investering av cirka 534,000 kronor till och med år 1938. Om

dessa företag medräknas, skulle det totala skuldbeloppet uppgå till cirka

758,000 kronor, därav något under hälften till leverantörer och resten till

andra långivare. Antalet firmor, som häfta för denna skuld, skulle utgöra

195.

Om tillägg göres för firmor, vilka eventuellt ej nåtts av frågeformulären,

synes man kunna räkna med ett totalt skuldbelopp av omkring 800,000

kronor.

Föreslagna stödåtgärder åt regummeringsföretagen. Kommerskollegium

har i samband med överlämnande av utredningen behandlat spörsmålet örn

stöd åt regummeringsföretagen och därom yttrat följande.

Utredningen får anses hava klarlagt, att borttagandet av skatten å gummiringar

haft en synnerligen ofördelaktig inverkan på regummeringsrörelsen.

Situationen förvärras därjämte av följande omständighet. Under de senaste

åren hava framkommit nya förbättrade typer av regummeringsmaskiner och

för att hålla sig i nivå med utvecklingen hava därför ett stort antal företag

anskaffat nya maskiner. Särskilt i fråga örn de mindre företagarna har i

samband därmed skuldsättning förekommit, antingen direkt till maskinleverantörer

(svenska tillverkare eller agenter för utländska maskinfabriker)

eller till andra. Den nyanskaffade utrustningen kan under nuvarande förhållanden

icke alls eller endast i ringa utsträckning nyttjas för sitt ändamål.

De genom anskaffningen åsamkade skulderna tynga icke desto mindre

företagen och försvåra en i och för sig vansklig omläggning av verksamheten,

en åtgärd, som i många fall synes vara ofrånkomlig. Det torde emellertid

ej kunna anses alldeles otänkbart, att regummeringsuppdragen efter

en övergångsperiod komma att i någon mån tilltaga, ehuru förmodligen omfattningen

alltid kommer att bliva betydligt mindre än tidigare.

Enligt kollegiets mening kan under sådana omständigheter föreligga anledning

att, såsom kollegiet redan tidigare framhållit, genom ekonomiskt

stöd från statens sida bereda de företag, vilka i samband med inköp av

regummeringsapparatur under de senaste åren ådragit sig skuld, som det nu

möter svårigheter att förränta och amortera, ett visst andrum och därmed

bättre möjlighet till anpassning efter de ändrade förhållandena. Alltjämt

anser kollegiet, att sådant stöd bör lämnas genom lån på billiga villkor.

Kollegiet vill dock ingalunda förneka, att en i denna form given hjälp kanske

i åtskilliga fall ej kommer att visa sig särdeles effektiv.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

I fråga om behovet och skäligheten av statliga stödåtgärder

ha vid ärendets tidigare behandling förekommit vissa uttalanden, för

vilka jag i detta sammanhang vill redogöra.

Vid den remiss av Bilverkstädernas riksförbunds gummisektions förut

omnämnda framställning, som föregick Kungl. Maj:ts utredningsuppdrag till

kommerskollegium, införskaffade och överlämnade kollegiet med eget utlåtande

ett antal yttranden i ärendet från vissa organisationer och företag,

bland andra kooperativa förbundet, föreningen av fabrikanter och engrosfirmor

inom gummiringsbranschen i Sverige, Sveriges trafikbilägares riksorganisation

och Trelleborgs gummifabriksaktiebolag.

Kommerskollegium framhöll för egen del i utlåtande den 12 januari 1939

bland annat följande:

Då beskattningen av motorfordon vid 1922 års riksdag infördes, bestämdes

skatten å automobilgummiringar till kronor 1: 50 för kilogram. Vid

1924 års riksdag höjdes gummiringskatten till 2 kronor och så sent som vid

1932 års riksdag än ytterligare till kronor 3: 50 för kilogram. Det är självklart

att dessa höjningar av skatten å nyanskaffade ringar, alltunder det att

den råvara, som användes vid regummeringen, lämnades obeskattad, kraftigt

bidragit att utveckla företagsamheten inom regummeringsbranschen. Under

år 1936 började också nya modernare regummeringsmaskiner förås i marknaden.

Dylika maskiner ha alltsedan dess och ännu in på sista Uden nyanskaffats

av regummeringsfirmorna, något som medfört en förhållandevis

ganska betydande nyinvestering i de i regel små och ej vidare kapitalkraftiga

företagen. —--

Det är klart att dessa omständigheter måste lia gjort bakslaget, da gummiringskatten

i maj 1938 helt bortföll, desto kännbarare. Den avsevärda nedgång

i priset å nya ringar, som inträdde, medförde att förhållandet mellan

kostnaderna för ringars anskaffning genom nyinköp och deras förnyelse genom

regummering kom att ställa sig ganska ogynnsamt för regummeringens

del.

På sätt från kooperativa förbundet närmare klarlagts finnes visserligen e.i

anledning alldeles misströsta om ett nytt uppsving inom regummeringsbranschen.

Med hänsyn till det betryckta nuläget inom branschen samt

särskilt de omständigheter som framkallat detta synas emellertid skäl föreligga

för att överväga, huruvida ej en statlig stödaktion i någon form i detta

fall kan vara lämplig och möjlig. Närmast föres härvid tanken till ekonomiskt

bistånd vid betalningen av de på sista tiden inköpta regummeringsmaskinerna,

vilka inköp alltjämt synas ekonomiskt hårt tynga många företagare.

En utväg att i detta avseende hjälpa utan alltför stark uppoffring

för staten vore måhända utlämnandet av stödlån mot låg ränta och med

tillräckligt lång amorteringstid, för att — i förhoppning örn en inträdande

återhämtning inom branschen — vederbörande företagare skola erhålla erforderligt

andrum för avveckling av de verkställda maskininköpen.

I yttrande den 2 januari 1939 uttalade kooperativa förbundet bland annat:

Det ligger i sakens natur, att det för reparationsverkstäderna måste framträda

som en mycket kännbar ekonomisk förändring, att den onormalt uppdrivna

regummerings- och reparationsverksamheten, som framträdde särskilt

under de tre sista månaderna av år 1937 och i början av år 1938 till

följd av den allmänna kännedomen örn den pågående utredningen beträffande

bilringsskattens omläggning, numera efter bilringsskattens slopande tern
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

porärt förbytts i en mycket nedsatt efterfrågan på regummeringsarbeten.

Det torde dock få anses uppenbart, att denna starkt nedpressade efterfrågan

på regummeringsarbeten åtminstone till en del kommer att inom loppet

av ett eller annat år åter stiga, då de efter bilringsskattens införande nyköpta

däcken förslitits.

Emellertid torde det stå utom all fråga, att till följd av bilringsskattens

borttagande och de förtids- och efterverkningar härav i fråga örn regummeringen,

vilka förut antytts, bilverkstäderna kommit att delvis oförvållat tillskyndas

förluster på regummeringsverksamheten, vilka för åtskilliga av

dessa företag medföra avsevärda svårigheter, bl. a. på så sätt att normal

amortering av under senare år anskaffade regummeringsanläggningar äventyras.

Det synes styrelsen ur nu anförda synpunkter skäligt, att statsmakterna

lämna viss ersättning för den skada verkstäderna i fråga lidit genom

de förändrade förhållandena.

Ur statsfinansiell synpunkt kan som skäl för viss ersättning av allmänna

medel enligt styrelsens mening anföras, att efter bilringsskattens avskaffande

viss dubbelbeskattning kommit att inträda för ägarna till alla de bilar, som

voro försedda med ringar före gummiringsskattens borttagande.

Förbundet pekade jämväl på några omständigheter, som syntes ägnade att

begränsa farhågorna för regummeringsverksamhetens existensbetingelser på

längre sikt.

I detta sammanhang nämnes främst, att inom gummifabrikationen har numera

ett nytt system för själva regummeringen utexperimenterats, varigenom

en ny slitbana kan påläggas utan att man fullständigt borttager den gamla

slitbanan, vilket tidigare i regel varit fallet. Kostnaderna för en dylik regummering

enligt den nya metoden ställa sig, enligt vad styrelsen erfarit, procentuellt

i förhållande till det nuvarande priset på en ny ring f. n. icke ofördelaktigare

än regummeringskostnaderna i förhållande till de ringpriser, som

rådde före bilringsskattens borttagande. I mån som den nu nämnda nya

metoden börjar allmänt praktiseras, torde sålunda en ökad arbetsvolym

komma att uppstå för regummeringsverkstäderna.

En annan för regummeringsverksamheten avsättningsbefordrande faktor

torde det förhållandet vara, att s. k. snömönstrade ringar på senare tid vunnit

en ökad marknad. Det förhåller sig nämligen så, att det just vid regummeling

är ändamålsenligt att använda sig av sådana mönster. Dels är påfrestningen

på den gamla ringstommen mindre vid vinterkörningar, dels äro

nya däck, som redan vid tillverkningen försetts med s. k. snömönstring så till

vida oekonomiska, som desamma icke lämpa sig för begagnande i sommartrafik.

Genom de båda nu anförda omständigheterna synas sålunda förändringar

komma att inträda, vilka bidraga till en ökad arbetsvolym för regummeringsanläggningarna.

Vidare påpekas, att skärpta krav på motorfordonsringarnas trafikvärdighet

i och föi sig torde komma att leda till ökat arbete vid gummiverkstäderna.

Enligt gällande förordningar beträffande motorfordonstrafiken finnas

inga speciella lagföreskrifter beträffande motorfordonsringarnas slitbanor.

Enligt gällande förordningar skall motorfordonet, däri säkerligen inbegripet

även dess enskilda delar, vara fullt trafikvärdigt. Det torde stå

klart, att ett fordons trafikvärdighet med hänsyn bl. a. till dess bromsförmåga

i rätt hög grad betingas av huru starkt nötta slitbanor på bildäcken,

som tolereras. —- — — Då i vissa länder direkta föreskrifter — England

kan nämnas som ett exempel — örn ringarnas bromsningsförmåga befunnits

nödvändiga, synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke de i vårt land

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

9

gällande förordningarna kunde genom på lämpligt sätt skärpta tillämpningsföreskrifter

bringas att i praktiken bättre än för närvarande är fallet tillgodose

det önskemål, som här är i fråga. Skulle genom åtgöranden i den

ena eller andra formen från det allmännas sida ökad förståelse skapas hos

bilägarna för behovet av fullvärdiga slitbanor på ringarna, komme säkerligen

härigenom indirekt även för regummeringsanläggningama en ökad arbetsvolym

att skapas.

Föreningen av fabrikanter och engrosfirmor inom gummiringsbranschen

i Sverige tillstyrkte på det livligaste, att stödåtgärder företoges för täckande

av de förluster, som genom gummiringskattens upphävande ofrivilligt drabba

regummeringsverkstäderna och åberopar sitt tidigare, bestämt avstyrkande

yttrande beträffande förslaget om skattens borttagande.

Sveriges tmfikbilägares riksorganisation ville, under förutsättning att medlen

icke komme att uttagas i form av automobilskatt, tillstyrka stödåtgärder

men ansåg, att det mycket noga borde undersökas, i vad mån näringsutövarna

själva eventuellt bidragit till den för dem svåra situationen, exempelvis

genom anskaffande av maskiner efter den tidpunkt, då skatteomläggningen

kunnat förutses eller i varje fall befaras. Det allmänna borde här icke rimligen

belastas på grund av enskild företagares bristande förutseende vid drivande

av sin affärsverksamhet.

Trelleborgs gummifabriksaktiebolag anförde:

Gummiringskattens införande med kronor 1: 50 och successiva höjande

till kronor 3:50 per kilogram har medfört en betydande prisstegring på bilringar

i Sverige och i sin tur framskapat regummeringsverksamheten, som

för sin drift haft att tillgå icke beskattat material. I stor omfattning hava

fabrikanter av vulkaniseringsapparater animerat personer med något sparkapital

att köpa anläggningar på avbetalning respektive tagande lån. Dylika

gummiverkstäder torde hava engagerat sig över sin ekonomiska förmåga i

den tron, att skatt på bilringar skulle fortsätta och samtidigt den gynnsamma

anskaffningen utan skatt på regummeringsmaterial fortsätta.

I den mån innehavare av gummiverkstäder utan att direkt hava spekulerat

i och medvetet dragit fördel av bilringsskatten utan fastmer nu råka i

betryck genom bristande erfarenhet i affärslivets ekonomiska svängningar

bör ett stöd genom statens försorg vara motiverat.

Formerna för den föreslagna lå n eve rksam heten ha

av kommerskollegium skisserats på följande sätt:

Med hänsyn till den mycket skiftande storleken hos företagen i fråga

torde annan begränsning uppåt av lånebeloppet ej böra förekomma än afl

lån får överskrida 8,000 kronor endast där särskilda skäl föreligga.

Det ligger i sakens natur, att lån av ifrågavarande slag böra lämnas på

relativt lindriga villkor, örn syftet med lånen skall kunna uppnås.

Vad beträffar lånetiden erinrar kollegiet örn att lån ur statens hantverkslånefond

(Svensk författningssamling nr 235/1936) skall, sedan det innehafts

under ett år från första lyftningsdagen, återbetalas med en femtedel

årligen, så att sålunda hela lånetiden blir sex år. Jämlikt Kungl. Maj:ts

brev den 29 maj 1936 bemyndigades kommerskollegium att för lån beviljade

ur lånefonden för ackordslån och förlagslån åt hantverkare (Svensk

författningssamling nr 355/1933), i särskilda fall bevilja utsträckning av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

tidigare fastställd amorteringstid (fem år efter två amorteringsfria år) intill

högst tio år från lånets lyftande. Lån ur industri- eller manufakturförlagslånefonderna

(Svensk författningssamling nr 402/1927 och nr 403/1927)

skola, sedan de innehafts under två år från första lyftningsdagen, återbetalas

under därpå följande högst åtta år, så att sålunda hela lånetiden uppgår

till högst tio år.

I nu ifrågavarande fall torde en viss möjlighet till anpassning efter olika

behov böra beredas. Kollegiet anser därför, att lånetiden lämpligen bör

bestämmas till sex år, dock att, där särskilda skäl föreligga, lånetiden må

utsträckas till högst tio år. Amorteringsfrihet torde böra beviljas för högst

två år.

Lån ur ovannämnda fonder löpa för närvarande med en räntesats av fyra

procent för år. Med hänsyn till allmänna ränteläget synes denna räntesats

vara något för hög och i förevarande fall torde en avsevärt lägre räntesats

vara påkallad. För lån, som utlämnats från det vid 1938 års riksdag anvisade

reservationsanslaget till förlagslån för viss maskinanskaffning till

industrien, har i allmänhet föreskrivits en räntesats av två procent, men i

enstaka fall, där särskilt starka skäl förelegat, lia även lägre räntesatser tilllämpats.

Kollegiet vill för sin del föreslå, att i förevarande fall räntan bestämmes

till två procent för år att erläggas halvårsvis. I betraktande av omständigheterna

torde förhöjd dröjsmålsränta ej böra föreskrivas.

För lånen torde säkerhet böra ställas. Det förefaller emellertid redan på

förhand vara klart, att det i kanske flertalet fall kommer att föreligga svårigheter

eller visa sig omöjligt för lånesökandena att ställa säkerhet, som

ens vid mycket välvillig prövning kan betraktas som betryggande.

Den lämpligaste lösningen av säkerhetsfrågan är givetvis, att tillfredsställande

borgen ställes eller godtagbar fastighetsinteckning avlämnas såsom

säkerhet. Sådan lösning av frågan torde dock komma att stå till buds endast

i undantagsfall.

Endast få av nu ifrågavarande företag torde drivas i den omfattning, att

förlagsinteckning kan beviljas i deras egendom. I dessa undantagsfall synes

förlagsinteckning böra kunna godtagas som säkerhet, därest i förlagsegendomen

ingår åtminstone regummeringsutrustningen eller andra objekt av tillräckligt

värde.

I troligen det största antalet fall torde emellertid säkerhet av något av

ovannämnda slag ej kunna erhållas och fråga uppstår då, vilka fordringar

på säkerhet, som böra uppställas. För den händelse skulden grundar sig på

avbetalningskontrakt, däri leverantören förbehållit sig äganderätten till egendomen

till dess köpesumman guldits, torde lämpligen detta kontrakt böra

överlåtas på den lånebeviljande myndigheten och äganderätten till de levererade

varorna sålunda förbliva hos statsverket till dess betalningen fullgjorts

i den ordning, som enligt ovan anses lämplig för stödlånen. I samband

med kontraktets överlåtande på vederbörande myndighet böra givetvis

oreglerade växeltransaktioner, som hava samband med avbetalningskontraktet,

avvecklas.

Svårare synes bliva att lösa säkerhetsfrågan i de fall, då borgenären är

annan än leverantören och lånesökanden förvärvat äganderätten till maskinerna.

Av utredningen framgår, att man synes kunna räkna med att något

över hälften av sammanlagda skuldbeloppet ligger hos borgenärer av förevarande

slag. I den mån en borgenär genom statens mellankomst beredes

en verklig förmån synes det vara berättigat att påfordra, att borgenären

gent emot staten åtager sig ett visst ansvar för gäldandet av det utlämnade

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

slödlånet. Emellertid lär väl ej heller på detta sätt säkerhetsfrågan alltid

kunna lösas. Om samtidigt rörelsen är av sådan beskaffenhet, att förlagsinteckning

ej kan meddelas, återstår knappast annan möjlighet att erhålla

säkerhet för lånet än att staten ingår lösöreköp med lånesökanden beträffande

den verkstadsutrustning, för vars anskaffande skuldsättningen

skett. En dylik anordning är enligt kollegiets mening i och för sig foga tilltalande

men synes i vissa och kanske ej så få fall knappast kunna undvikas,

örn överhuvud taget kravet på lånesäkerhet skall upprätthållas.

Beträffande en del företag torde man böra räkna med att ställningen ar

så dålig, att även örn lån lämnas på de lindriga villkor, som ovan antytts, en

varaktig förbättring av ekonomien ej kan beräknas inträda enbart genom

lånestödet. I sådana fall synes lån böra lämnas för genomförande av ackord.

Därvid måste givetvis avtal träffas med samtliga lånesökandens oprionterade

borgenärer. För beviljande av lån i dessa fall synes höra förutsättas, att

lånesumman icke väsentligt överstiger det skuldbelopp, för vilket lånesökanden

häftar i följd av inköp av regummeringsapparatur. Slutligen kan

det tänkas, att företaget är konkursmässigt och att träffande av ackord ar

uteslutet. Då i detta läge ett stödlån icke skulle medföra någon varaktig

förbättring av företagets ekonomiska ställning, synes lån i sådant fall icke

böra ifrågakomma. . . . , . ....

För lyftande och åtnjutande av lånen bör givetvis i tillämpliga delar galla

beträffande andra lån av statsmedel fastställda allmänna villkor och bestämmelser.

---—

Man måste räkna med, att en del av de företagare, som eventuellt komma

att beviljas lån av nu omhandlad beskaffenhet, ävensom löftesman toi

sådana lån, kunna råka på obestånd. Det synes böra beredas möjlighet att

i dessa fall utan riksdagens i de särskilda fallen lämnade godkännande bevilja

ackord och eftergift. Kungl. Maj:t synes därför böra föreslå riksdagen,

att beträffande lån, utlämnade från ifrågavarande anslag, lämna Kungl.

Maj:t enahanda bemyndigande, som riksdagen i enlighet med Kungl. Maj :ts

därom avlåtna proposition nr 149 år 1929 enligt skrivelse nr 97 den 20 april

1929 (jämför Kungl. Maj:ts brev till statskontoret den 26 april 1929, i

transund intaget i Svensk författningssamling år 1929, nr 102) lämnat i

fråga om, bland annat, lån som utlämnats fran statens under statskontorets

förvaltning stående utlåningsfonder, eller, med andra ord, att bemyndiga

Kungl. Maj:t att efter prövning av omständigheterna i varje föreliggande

fall biträda ackord i eller utom gäldenärs eljer löftesmäns konkurs,

ävensom eljest vid gäldenäx^s eller löftesmäns obestånd helt eller delvis eftergiva

långivarens rätt, med befogenhet för Kungl. Maj:t att beträffande

samtliga lån eller i särskilda fall uppdraga åt underordnad myndighet att

besluta i sådan fråga. Kollegiet hemställer att för den händelse at kollegiet

skulle uppdragas att handhava den ifrågasatta lånerörelsen — Kungl.

Maj:t jämväl måtte åt kollegiet uppdraga att utöva den beslutanderätt i nu

ifrågavarande hänseende, som riksdagen må delegera. Kollegiet vill därvid

framhålla, att lånen torde komma att belöpa sig på relativt små belopp,

och tillåter sig erinra därom, att Kungl. Maj:t jämlikt beslut, den 26 september

1930 uppdragit åt kollegiet att beträffande lån, som lämnats från

fonden för befrämjande av hantverk och därmed jämförlig mindre industri,

besluta i sådana fall, som omhandlas i 1929 års riksdagsskrivelse.

Beträffande den m y n d i g b e t, åt vilken handhavandet av den föreslagna

låneverksamheten borde uppdragas, och de erforderliga a d m i
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

nistrationskostnaderna för verksamheten anför kollegiet i huvudsak

följande.

Det kan synas i viss mån följdriktigt att kollegiet kommer i åtanke för

handhavandet av låneverksamheten, i betraktande av att kollegiet för närvarande

handlägger hantverkslåneärenden, med vilka de nu ifrågasatta lånen

kunna anses hava vissa anknytningspunkter. För den händelse så skulle

befinnas önskvärt, är kollegiet även berett att handhava låneverksamheten.

A. andra sidan kan även göras gällande, att den ifrågasatta hjälpaktionen

är av utpräglat social natur och därför i viss mån kan jämställas med låneverksamheten

till främjande av enskild företagsamhet, varav skulle följa,

att verksamheten borde handhavas av de myndigheter, som närmast ha befattning

med nyssnämnda låneverksamhet.

Det kan förutses, att låneansökningar komma att strömma in i stor mängd

inom relativt kort tid, att i många fall utlämnandet av lån måste föregås

av ett ej obetydligt utredningsarbete och att låneärendena som regel komma

att befinnas vara av ganska brådskande natur. Det torde därför vara nödvändigt,

att, för den händelse kollegiet får i uppdrag att handlägga ifrågavarande

ärenden, kollegiet beredes möjlighet att anlita tillfällig arbetskraft.

Kollegiet har nämligen för närvarande att handlägga — utom låneärenden

av åtskilliga slag, som redan avsevärd tid tillhört kollegiets verksamhetsområde

— även nytillkomna ärenden rörande förlagslån för viss maskinanskaffning

m. m. till industrien från de vid 1938 och 1939 års riksdagar härför

beviljade anslagen å sammanlagt 10 miljoner kronor. Bland annat i de

fall, där ackordsuppgörelser behöva föregå beviljandet av lån, torde även

bliva erforderligt att anlita ortsombud. Vidare torde uppläggande av ansökningsformulär,

införskaffande av soliditetsupplysningar m. m., komma att

draga vissa, ej så obetydliga kostnader.

De kostnader, låneverksamheten sålunda skulle medföra, äro svåra att

uppskatta. Kollegiet vågar för budgetåret 1939/40 ej räkna med lägre belopp

än, för avlöningar åt personal 8,000 kronor, för ortsombud, expenser

m. m. 2,000 kronor, för soliditetsupplysningar 500 kronor samt för resekostnads-

och traktamentsersättningar 500 kronor eller sammanlagt 11 000

kronor.

I fråga örn det kapitalin veste ringsan sia g, som skulle erfordras

för en låneverksamhet enligt de föreslagna linjerna, anför kommerskollegium

att, då regummeringsföretagens nuvarande totala skuldsättning för regummeringsapparatur

kan uppskattas till omkring 800,000 kronor och lånebehoven,

såvitt nu kunde bedömas, ej komma att avsevärt understiga detta

belopp, ett engangsanslag av ungefär denna storlek syntes erforderligt för

ändamålet.

Arbetslösheten bland de anställda. Den minskade sysselsättningen vid

regummeringsverkstäderna belyses jämväl i den av kommerskollegium verkställda

statistiska utredningen.

Förändringarna i antalet vid 239 firmor anställda arbetare, således frånsett

ägare eller föreståndare, före och efter gummiringskattens borttagande

framgå av efterföljande sammanställning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

13

Regummeringsarbetare ..............

Andra arbetare......................

1936

jan.

19 3 7

19 3 8

1939

jan.

jan.

juli

jan.

juli

218

291

233

299

264

316

220

290

74

279

39

235

Samtliga arbetare

509

532

580

510

353

274

Minskningen av antalet redovisade regummeringsarbetare är sålunda högst

avsevärd och uppgår vid en jämförelse mellan januari månad 1939 och medeltalet

för samma månad under de närmast föregående tre åren till omkring

18& personer. Därtill bör förmodligen läggas ett visst antal för de

121 firmor, som i ovanstående sammanställning ej redovisats. Antagligen

måste man räkna med att regummeringsindustriens tillbakagång orsakat

mistning av innehavd anställning eller åtminstone kännbar inskränkning av

sysselsättningsgraden för över 200 anställda personer. För många småföretagare

utan anställda arbetare — av nämnda 239 firmor tillhörde under hela

redovisningstiden 22 företag denna kategori -—- torde därjämte försörjningsmöjligheterna

ha betydligt försämrats.

Svenska transportarbetareförbundet och De förenade förbunden lia, som

förut nämnts, gjort framställningar om åtgärder till förmån för dessa arbetslösa.

Transportarbetareförbundet har därvid bland annat anfört:

Ställningen för dessa medlemmar, i synnerhet för de äldre, är synnerligen

prekär. Många av dem lia inom yrket — som är synnerligen hälsovådligt

— ådragit sig lungsjukdomar, som göra dem mindre lämpliga i konkurrensen

på arbetsmarknaden. De lia icke heller lärt sig något annat yrke, varför

de äro hänvisade till de tyngsta arbetena, där konkurrensen är störst

och deras möjlighet att göra sig gällande minst.

Från de medlemmar, det här är fråga om, ha vi erhållit framställningar

syftande till, att hos staten begära hjälp över svårigheterna. Då staten genom

sin omläggning av beskattningen skapat de svårigheter, de nu lida under,

få vi vördsamt hemställa, att regeringen måtte överväga vidtagandet av

lämpliga hjälpåtgärder, dels i form av direkt understöd, dels hjälp till dessa

arbetare att överföras till annat yrke, och att de erhålla erforderligt understöd

under tiden, tills sådan överflyttning skett.

De förenade förbunden, till vilket förbund vulkaniseringsarbetarna i Stockholm

enligt uppgift äro anslutna, har jämte sin framställning överlämnat ett

uppgiftsmaterial till belysning av de arbetslösas antal, ålder, försörjningsplikt

och förutvarande anställningstid inom branschen. Förbundet gör gällande,

att större delen arbetat i yrket sedan minst tio år tillbaka och alt

anställningstiden i sex av fallen uppgår till mellan 20 och 30 år.

Kommerskollegium har, efter återgivande av utredningens resultat, angående

särskilda stödåtgärder åt arbetarna uttalat:

För den händelse företagen erhålla stöd på föreslaget sätt, är det tänkbart,

att därigenom även för arbetarna — därest de icke lyckats finna ar
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 310.

bete inom andra områden — skall beredas någon förbättring i den inträdda

situationen. Kollegiet fruktar dock, att några mera väsentliga verkningar i

detta hänseende knappast kunna påräknas. Däremot vill det synas, som

örn den icke minst på grund av ringskattens upphörande starkt expanderande

inhemska gummiringtillverkningen borde kunna i viss utsträckning

bereda sysselsättning åt personer, som genom arbete inom regummeringsindustrien

vunnit viss förtrogenhet med branschen.

Kollegiet ställer sig likväl mycket tveksamt, huruvida några alldeles särskilda

åtgärder rörande de arbetare inom facket, som råkat i svårigheter,

böra i detta sammanhang förekomma, vare sig i form av direkta, mer eller

mindre tillfälliga understöd eller hjälp till överföring till annat yrke. I enskilda

fall kunna helt visst förhållandena vara ömmande och hjälp påkallad.

Det förefaller dock, som örn vad med redan gällande bestämmelser

kan åstadkommas till lindrande av arbetslöshetens verkningar borde i detta

fall visa sig tillräckligt.

Yttrande över kommerskollegii förslag. I avgivet utlåtande har statskontoret

uttalat, att ämbetsverket för sin del måste hysa allvarliga betänkligheter

mot ett statsingripande till förmån för regummeringsföretagen med hänsyn

till de konsekvenser för statsverket, som ett dylikt ingripande kunde tänkas

medföra i andra fall, då statsmakternas beslut i beskattnings- eller liknande

frågor oförmånligt inverkade på driftförhållandena för viss industri

eller gren av den privata företagarverksamheten i övrigt. I betraktande av

de särskilda omständigheter, vilka enligt vad utredningen gåve vid handen

kunde åberopas i nu förevarande fall, har ämbetsverket dock icke velat motsätta

sig att vissa stödåtgärder vidtagas. Dessa borde dock begränsas till att

avse allenast sådana företag, vilka påtagligen råkat i ekonomiskt trångmål

genom gummiringskattens borttagande och vilka kunde antagas övervinna

sina svårigheter, om statligt stöd bereddes dem.

Statskontoret har i huvudsak tillstyrkt de former och de villkor för stödverksamheten,

som kollegiet föreslagit, dock att ämbetsverket icke ansett skäl

föreligga att frångå den eljest inom den statliga lånerörelsen tillämpade regeln,

att särskild dröjsmålsränta skall utgå vid försummad återbetalning.

Man borde även beakta den möjlighet, som kunde föreligga, att när lån beviljades

förmå maskinleverantör att efterskänka någon del — åtminstone

affärsvinsten — å sin fordran.

Lånerörelsens liandhavande har statskontoret ansett höra anförtros åt

kommerskollegium, som därvid borde utrustas med befogenhet att biträda

ackord eller eftergiva långivarens rätt i den omfattning, som avses i kungl,

breven till statskontoret den 26 april 1929 och 26 juni 1933 angående biträdande

av ackord och medgivande av betalningsanstånd med avseende å lån

från statens utlåningsfonder m. m.

För lånerörelsen erforderliga anslagsmedel har statskontoret ansett böra

ställas till förfogande å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd. Med

den förordade begränsningen av stödverksamheten borde det av kollegiet föreslagna

anslagsbeloppet enligt statskontorets mening icke i sin helhet bliva

behövligt. Vidare har ifrågasatts, om icke de anvisade kapitalmedlen i betrak
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

15

tande av lånerörelsens art, oaktat det här gällde en engångsutlåning, borde

till väsentlig del göras till föremål för omedelbar avskrivning.

Slutligen har statskontoret framhållit att, om företagarna inom regummeringsindustrien

komma att erhålla stöd, det syntes skäligt att jämväl de arbetare,

som på grund av de ändrade förhållandena inom denna industri kunde

ha råkat i ekonomiskt nödläge, på något sätt bringades hjälp. Detta

spörsmål vore förtjänt av ytterligare övervägande.

Vid anmälan av förslag till ändrad automobilbeskattning den 3 mars 1938 Departement»- framhöll jag (propositionen nr 234, sid. 52), att det enda egentliga skälet cJiefenför

gummiringskattens bibehållande skulle vara hänsyn till regummeringsverkstäderna,

för vilka dess borttagande enligt vad det uppgivits skulle medföra

minskad arbetstillgång. Men detta skäl — vilket skulle kunna anföras

även mot det vid skattens bibehållande i och för sig berättigade kravet

på införande av skatt på regummeringsgummi — ansåg jag icke böra tillmätas

avgörande betydelse. Det förefölle icke osannolikt, att de befarade

olägenheterna för ifrågavarande näringsgren i viss mån överdrivits, om man

beaktade att regummering enligt uppgift i icke ringa omfattning förekomme

i länder utan gummiringskatt samt att jordbrukets och skogsbrukets ökade

användning av ringar kunde tänkas medföra åtminstone någon kompensation.

Den verkställda statistiska utredningen ger vid handen, att regummeringen

i och med skattens borttagande nedgått mycket starkt och att sådana

företag, för vilka denna nedgång icke i någon mån motvägts genom ökad

inkomst av den kraftigt ökade försäljningen av nya gummiringar, för närvarande

befinna sig i ett svårt läge. Särskilt gäller detta i fall, då regummeringsmaskinerna

köpts under senare år på kredit, vilket i betydande utsträckning

varit förhållandet. Till och med under år 1938 — sedan kommittéförslaget

örn gummiringskatten framlagts — lia maskinfirmoma avyttrat

regummeringsmaskiner till avsevärda belopp, huvudsakligen till de

minsta företagen inom branschen.

Det är att antaga, att regummeringsindustrins svårigheter äro störst under

den första tiden efter en skatteändring, i samband varmed försäljningspriset

i minuthandeln å nya bilringar omedelbart nedgått med över en tredjedel

av sitt tidigare belopp. Härigenom har en betydande nyanskaffning av

ringar befunnits fördelaktig och en motsvarande minskning av regummeringsbeliovet

inträffat. Man synes vara berättigad att, såsom bland annat

av kooperativa förbundet med stöd av vissa anförda omständigheter framliålles,

räknat med att åtminstone någon ökning av regummeringen skall inträda

efter en tids förlopp.

Vid den anpassning efter de nya förhållandena, som hittills ägt runi,

lia åtskilliga verkstäder, enligt vad utredningen visat, i betydande grad och

nied viss framgång inriktat sig på ökad försäljning av gummiringar och annan

verksamhet. För sådana företag, vilka dragas med avsevärda skulder

för regummeringsapparatur, erbjuder dock inriktningen på de nya eller nu

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

utvidgade verksamhetsgrenarna finansiella vanskligheter, eftersom det är

tvivelaktigt, i vad mån dessa verksamhetsgrenar kunna bära amorteringar

och avsevärda räntekostnader för de i närvarande läge föga nyttjade regummeringsmaskinerna.

I syfte att underlätta en anpassning till nya verksamhetsformer

och bereda de skuldsatta företagarna något andrum synes mig

en statlig stödaktion genom billiga lån på kort tid icke sakna berättigande.

Örn hjälpåtgärder av ifrågasatt slag skola kunna ha åsyftad verkan, måste

de tydligen genomföras inom den närmaste tiden. Med tanke härpå finner jag

önskvärt, att frågan kommer under behandling av innevarande års riksdag,

och vill därför, trots den framskridna tiden, tillstyrka, att förslag förelägges

riksdagen om anvisande av ett anslag till låneunderstöd åt skuldsatta

regummeringsverkstäder, att disponeras efter i huvudsak de linjer, som föreslagits

av kommerskollegium.

Med den korta tid som stått till buds för ärendets beredning inom departementet

har det icke varit möjligt att i detalj taga ställning till föreliggande

förslag. Jag förutsätter emellertid, att låneunderstöd i regel beviljas

endast sådana företag, som tidigare haft sin väsentliga inkomst av regummering.

Firmor, för vilka regummeringen varit av underordnad betydelse —

vilket varit fallet för flertalet större företag inom verksamhetsområdet —

torde icke lida under här berörda finansiella svårigheter och böra sålunda

icke ifrågakomma såsom låntagare. Vidare anser jag mig böra förutsätta,

att lan icke skall medgivas, örn detta icke kan förväntas medföra en varaktig

förbättring av företagets ekonomiska ställning. I de fall, då en avsevärd

fördel genom låneunderstöd beredes även borgenär, bör skäligen krävas, att

denne ikläder sig visst ansvar för länets återbetalning. Detta synes lämpligen

böra gälla även borgenär, som tillika står som leverantör av regummeringsapparatur.

Med avseende å lånevillkoren kan jag tillstyrka vad härutinnan föreslagits

av kommerskollegium med den modifikationen, att dröjsmålsränta bör utgå

efter sedvanliga grunder.

Administrationen av låneverksamlieten torde böra anförtros åt kommerskollegium,

som därvid bör erhålla befogenhet att biträda ackord och medgiva

betalningsanstånd i enlighet med statskontorets förslag. Det behov av

personalförstärkning, verksamheten kan föranleda, låter sig ännu ej med

visshet bedöma. Om så befinnes erforderligt, torde Kungl. Maj:t få besluta

örn anslagsförstärkning av tillgängliga medel.

Med nyss förutsatta begränsningar av ^verksamheten torde det för ändamålet

erforderliga kapitalinvesteringsanslaget kunna beräknas till ett avsevärt

lägre belopp än det av kommerskollegium föreslagna. Jag förordar

att ett anslag å 600,000 kronor äskas för ändamålet. Anslaget torde böra

anvisas under fonden för låneunderstöd. Någon grundavskrivning på investeringen

synes mig icke erforderlig.

I likhet med statskontoret anser jag frågan om bistånd åt de till följd av

inskränkningarna i regummeringsverksamheten arbetslösa böra bli föremål

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 310.

17

för ytterligare övervägande. Jag vill dock i detta sammanhang framhålla,

att vid utdelandet av låneunderstöd uppmärksamhet bör ägnas åtgärdens

värde ur sysselsättningssynpunkt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels till Låneunderstöd för skuldsatta regummeringsföretag

å kapitalbudgeten under fonden för låneunderstöd för

budgetåret 1939/40 anvisa ett reservationsanslag av kronor

600,000;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att beträffande lån ur

förenämnda anslag efter prövning av omständigheterna i

varje föreliggande fall biträda ackord i eller utom gäldenärs

eller löftesmäns konkurs ävensom eljest vid gäldenärs eller

löftesmäns obestånd helt eller delvis eftergiva långivarens

rätt, med befogenhet för Kungl. Majit att uppdraga åt kommerskollegium

att besluta i sådan fråga.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

P. J. Arrhenius.

o

Bihang till riksdagens protokoll iulin.

I sand

Nr 310.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:359 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition örn anslag till låneunderstöd för vissa regummerings företag. a1 i texten
  2. SU 1939:216 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition om anslag till låneunderstöd för vissa regummeringsföretag. s. 1 i texten