Sök i Ratio Lex

Angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Västerbottens län

1939-01-12 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:34, Angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Västerbottens län

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 34.

5

Nr 34.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utläggande av

vissa statsgruvefält inom Västerbottens län; given

Stockholms slott den 12 januari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande lill riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 januari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller, anför:

Gruvestadgan den 16 maj 1884 innehåller i 3 §, sådan denna lyder enligt

lag den 12 augusti 1910 (nr 89), bland annat bestämmelse örn att inmutning

ej må ske å sådan kronojord, som genom beslut av Konung och riksdag förklarats

skola utgöra statsgruvefält. I dylik ordning hava sedermera utlagts

dels inom Norrbottens län ett flertal statsgruvefält genom kungörelser den 2

december 1910 (nr 137), den 11 juni 1918 (nr 372), den 12 april 1929 (nr

59) och den 22 september 1933 (nr 557), dels inom Västerbottens län två

statsgruvefält, benämnda Stekenjokks och Remdalens statsgruvefält, genom

kungörelse den 20 maj 1921 (nr 297).

Vidare föreskrives i lagen den 28 april 1926 (nr 88) örn inskränkning i

rätten till inmutning inom vissa län, att inom Norrbottens, Västerbottens och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Jämtlands län inmutning för annans än kronans räkning ej utan Konungens

för särskilt fall givna tillstånd må ske å kronojord, som ej innehaves under

ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe.

Genom gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), vilken träder i kraft den 1

januari 1940, upphävas såväl 1884 års gruvestadga som även förenämnda

lag av den 28 april 1926. I gruvlagen föreskrives emellertid under 5 §, bland

annat, att inmutningspunkten icke må vara belägen å, ej heller inmutat område

omfatta område, som genom beslut av Konung och riksdag förklarats

skola utgöra statsgruvefält; dock att vad sålunda stadgats ej skall äga tilllämpning,

där inmutning sökes för kronans räkning.

I anslutning till utfärdandet av gruvlagen uppdrog Kungl. Majit den 17

juni 1938 åt kommerskollegium att verkställa utredning och inkomma med

förslag rörande de åtgärder, som från Kungl. Maj:ts sida kunde vara påkallade

av sagda lag, vilket uppdrag förklarades bland annat även skola avse

undersökning om och i vad mån ytterligare områden å kronojord borde före

lagens ikraftträdande förklaras utgöra statsgruvefält.

Den 29 december 1938 bär kommerskollegium avgivit utlåtande i anledning

av uppdraget samt därvid, bland annat, överlämnat ett från Sveriges

geologiska undersökning införskaffat yttrande av den 13 i samma månad

rörande statsgruvefälten.

Sveriges geologiska undersökning uttalar i frågan följande:

Undersökningen finge först såsom sin mening framhålla, att frågan om

avsättande av ytterligare statsgruvefält för närvarande torde kunna begränsas

till Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län.

Vad Jämtlands och Norrbottens län beträffade syntes för närvarande icke

anledning föreligga att vare sig föreslå några nya statsgruvefält eller att utvidga

gränserna för tidigare avsatta.

Beträffande Västerbottens län torde frågan endast böra gälla de delar av

länet, inom vilka staten under de senare årtiondena själv bedrivit malmletningsverksamhet,

nämligen Skelleftefältet i nedre delarna av länet samt

fjälltrakterna inom Vilhelmina och Tärna socknar.

Inom Skelleftefältet läge kronoparker och enskilda markområden rätt intimt

hopflätade med varandra. Flertalet malmfyndigheter hade där gjorts

på enskild mark. Då det icke torde kunna ifrågasättas att till statsgruvefält

avsätta områden, som efter föregående malmletning av Bolidens gruvaktiebolag

inmutats av detta och däri staten såsom jordägare vöre meddelägare

(t. ex. Rackejaurefältet), gällde frågan alltså de kronoområden, inom vilka

Sveriges geologiska undersökning företagit inmutningar. Beträffande dessa

vore emellertid att märka, att de redan till största delen vore täckta av redan

tagna inmutningar eller lagda utmål samt att undersökningarna av desamma

påginge och komme att fortsättas till dess mera definitiv uppfattning uppnåtts

örn deras värde. Då hittills icke förekommit några sådana försök till

intrång å kronans malmletningsverksamhet inom dessa områden, att de gjort

deras avsättande såsom statsgruvefält behövligt, syntes det undersökningen

icke av nöden att nu företaga en sådan avsättning. Skulle framdeles vid tidpunkten

för den statliga malmletningsverksamhetens upphörande inom trakten

nya skäl hava yppat sig, kunde vissa områdens avsättning som statsgruvefält

då med större fog och på bättre sätt än nu föreslås.

Något annorlunda syntes förhållandena i fjällområdena ligga till.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 34.

7

Sedan de under världskrigsåren igångsatta undersökningarna efter kismalmer

inom Västerbottens fjälltrakter lett till upptäckten av flera fyndigheter

men dessa på grund av efter kriget inträdda förhållanden och sitt läge icke

syntes äga aktuellt intresse utan endast borde betraktas såsom reserver för

framtiden, hade de viktigaste av dem, nämligen Stekenjokks och Remdalens

fyndigheter i Vilhelmina socken, genom beslut av 1921 års riksdag blivit

avsatta såsom statsgruvefält. Sedermera hade Bolidens gruvaktiebolag dels

förvärvat ett par tidigare kända förekomster som läge längre norr ut i Vilhelmina

och Tärna, dels genom under många år bedrivna efterforskningar

framletat ett flertal smärre liknande malmanledningar i dessa fjälltrakter.

Likaså bade Sveriges geologiska undersökning i närliggande trakter uppdagat

ett flertal andra kisanledningar, av vilka de mest anmärkningsvärda

vore belägna vid Daningen cirka 1 3A mil norr om Remdalens statsgruvefält.

Samtliga dessa sistnämnda av staten och Bolidenbolaget upptäckta fyndiglieter

läge emellertid spridda samt vöre var för sig små, varför de icke under

nuvarande förhållanden kunde sägas vara av aktuell ekonomisk betydelse.

De största utsikterna att i dessa trakter uppdaga en större samlad mängd

av malm syntes enligt de hittills utförda undersökningarna föreligga inom

Remdalens statsgruvefält och särskilt dess omgivningar. Detta antyddes av

nya malmblottningar, flera blockfynd samt måhända framför allt genom de

ihållande elektriska indikationer, vilka särskilt sistlidna sommar frammätts

i fortsättningen av men utanför det nuvarande statsgruvefältet. Sveriges

geologiska undersökning hade i planen för 1939 års arbeten upptagit en

uppborrning av de, så vitt man nu kunde se, viktigaste av dessa indikationer.

Resultatet av dessa borrningar torde bliva avgörande för frågan, örn

undersökningsarbeten under den närmast följande tiden skulle fortsättas

inom denna trakt eller ej. Vare sig så bleve fallet eller icke syntes det

dock föreligga skäl att trygga kronans rätt till detta område med dess möjligen

framdeles brytvärda malmreserver.

Geologiska undersökningen ville alltså föreslå, att Remdalens statsgruvefält

utvidgades och att fältets nya gränser bleve: i söder en ost—västlig linje

från triangelpunkten 943.4 i Tjåkkolamassivet till toppen punkt 1,065 i

Skaitonåje; i väster en linje från sistnämnda punkt utdragen rakt norrut

över toppen 1,104 i Fasovardo till riksgränsen, som sedan skulle utgöra

nordgräns från nämnda skärningspunkt till riksröset nr 207; i öster skulle

gränsen bildas av en linje från sagda riksröse över triangelpunkten 992 i

Raurovardo och toppen punkt 1,007 i Ruotamavardo till triangelpunkten

943.4 i Tjåkkola. Gränserna vore med röda linjer angivna på en yttrandet

bilagd karta.

1 andra rummet, och med en viss tvekan, föresloges ett mindre statsgruvefält

omkring de cirka 1 3A mil nordligare belägna Daningen-förekomsterna.

De därstädes hittills upptäckta förekomsterna av kopparmalm vore visserligen

små och med hänsyn lill läget icke brytvärda. Emellertid talade vissa

skäl för att icke alla förekomster därstädes ännu blivit lokaliserade. Då det

å ena sidan vore ovisst örn mera omfattande undersökningar lämpligen borde

igångsättas inom området inom den närmaste tiden, men det å andra

sidan icke förefölle vara önskvärt att området gjordes till fritt falt för en

inmutningsverksamhet, som skulle kunna försvåra en sådan undersökning

(och eventuellt ett utnyttjande) framdeles, särskilt ifall Remdalen skulle

visa sig bliva av större betydelse, torde visst fog föreligga för att avsätta

även detta område såsom statsgruvefält. Såsom dettas gränser föresloges:

i väster riksgränsen från en punkt i denna, belägen I kilometer söder örn

riksröset nr 208 samt till den punkt 3A kilometer norr örn samina röse,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 34.

Departementschefen.

där riksgränsen skure inflödet från Norge (Rotvaselven) till Darbmosjön;

i norr föresloges gränsen följa nämnda inflöde samt Darbmosjöns norra

strand till avloppsälvens utflöde ur sjön cirka 5,600 meter öster om riks

gränsen; såsom gräns åt sydost föresloges en linje dragen från sistnämnda

punkt till sydspetsen av den lilla sjön Guotelesjaure på kartan, samt slutligen

såsom sydgräns en linje dragen från sistnämnda punkt till den först

angivna punkten i riksgränsen 1 kilometer söder om riksröset nr 208. Kartan

utmärkte de angivna gränserna för Daningens statsgruvefält.

Kommerskollegium framhåller för egen del följande:

Kollegium delade den av geologiska undersökningen uttalade åsikten, att

man i förevarande sammanhang knappast torde hava anledning att närmare

granska förhållandena annat än i de tre nordligaste länen, då någon principiell

förändring icke inträdde i kronans ställning till inmutning å kronojord

i övriga delar av riket i och med den nya gruvlagens ikraftträdande.

Varken i avseende på Jämtlands eller Norrbottens län hade under senare

år några omständigheter tillkommit, som nu kunde föranleda förslag till

en utvidgning av där tidigare till statsgruvefält avsatta områden. Vad beträffade

Västerbottens län ansåge sig kollegium kunna ansluta sig till geologiska

undersökningens åsikt, att det icke för närvarande vore behövligt att

inom nedre delen av länet, det s. k. Skelleftefältet, avsätta något område såsom

statsgruvefält, då de kända eller förmodade malmfyndigheterna torde

få anses i betryggande omfattning skyddade genom utmål och inmutningar.

Däremot syntes de nya fynd, som gjorts i fjällen inom Vilhelmina socken,

böra föranleda utvidgning av statsgruvefälten därstädes.

Det av geologiska undersökningen framlagda förslaget till nya gränser för

Remdalens statsgruvefält biträddes av kollegium. Det i andra hand ifrågasatta

Daningens statsgruvefält syntes visserligen icke, med den kännedom

man för närvarande hade örn därinom förefintliga malmer i fast klyft, vara

av nämnvärd betydelse, men undersökningarna vore icke ännu avslutade och

anmärkningsvärda blockfynd ingåve förhoppning om anträffande av ytterligare

malmer. Då något enskilt intresse icke torde kunna anses bliva lidande

på att området ifråga avsattes till statsgruvefält, funne sig kollegium

kunna ansluta sig även till detta förslag.

Det torde vara angeläget att, innan lagen den 28 april 1926 om inskränkning

i rätten till inmutning inom vissa län upphör att gälla i och med gruvlagens

ikraftträdande den 1 januari 1940, statsmakterna tillse, att såsom

statsgruvefält avsatts sådana områden inom de tre nordligaste länen, vilka

med hänsyn till statens intressen anses böra undantagas från enskild inmutningsverksamhet.

Även örn flertalet ansökningar om tillstånd till inmutning

enligt 1926 års lag av Kungl. Maj:t bifallits, lärer nämligen förefintligheten

av inmutningsförbudet hava avhållit eventuella spekulanter från att begära

tillstånd beträffande områden, där staten har aktuella gruvintressen. Enligt

den utredning, som för ändamålet verkställts och för vars resultat jag nyss

redogjort, påkallas kompletteringar av de nuvarande statsgruvefälten för

närvarande endast inom Vilhelmina socken av Västerbottens län. Där skulle

invid gränsen mot Norge dels Remdalens statsgruvefält givas ett betydligt

utvidgat område, dels norr därom utläggas ett nytt statsgruvefält, benämnt

Daningens statsgruvefält. Jag biträder de sålunda framlagda förslagen. Efter

vad jag inhämtat utgöra båda områdena kronoöverloppsmark. Ett topo
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 34. 9

grafiskt kartblad, varå det föreslagna nya statsgruvefältets gränser samt, beträffande

Remdalens statsgruvefält, såväl den nuvarande (med streckad linje)

som den föreslagna nya sträckningen i huvudsak angivas, torde i avtryck

få bifogas statsrådsprotokollet.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen besluta,

att de områden, som omförmälas i Sveriges geologiska undersöknings

skrivelse den 13 december 1938 med i skrivelsen

och, genom heldragna röda linjer, å bilagda karta utmärkta

gränser må förklaras vara statsgruvefält under benämning

Remdalensi respektive Dånängens statsgruvefält.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas till

riksdagen.

Ur protokollet:

Knut von Horn.

opaginerad Kontrollera mot PDF

h Arneri

v-saÉmm

».18

f#HSft

''"''■V

afcässs

fefcrs#i

feESä

^Vftf

PÄ?!

□ Område för statsgruvefält

1: 200 OOO

? > » ?**??? ? Jf Kilainetsr

Enligt avtal med Rikets Allmänna Kartverk tryckt av

Generalstabens Litografiska Anstalt Stockholm 1939.

Ra: 209 A

Kr. 209

Rr. 208 A

Kr. 208

R.r. 207 A

Rr 207

Rr. 206A

Rr. 2oe

R.r. 205 A

Rr. 205

204 B

Rr. 206 B

I Mil

Hull

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:100 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Västerbottens län. a1 i texten
  2. SU 1939:60 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående utläggande av vissa statsgruvefält inom Västerbottens län. s. 20 i texten