Sök i Ratio Lex

Angående lönereglering • för landshövdingarna

1939-01-04 · 13 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 11 av 13 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:37, Angående lönereglering • för landshövdingarna

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 37.

1

Nr 37.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående lönereglering

• för landshövdingarna; given Stockholms slott den 4

januari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majd

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari

1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för socialdepartementet anför chefen

för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

På grundvalen av 1902 års löneregleringskommittés och 1924 års landstatslönesakkunnigas

utredningar framlade Kungl. Majit för 1925 års riksdag

proposition angående lönereglering för landshövdingarna (proposition

nr 183).

Enligt förslaget skulle lönerna för landshövdingarna bestämmas att utgå

enligt den i avdelning A av 9 § avlöningsreglementet den 22 juni 1921 (nr

451) för befattningshavare vid statsdepartement m. fl. verk intagna löneBihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 37• 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

planen. I överensstämmelse med vad landstatslönesakkunniga förordat skulle

därvid landshövding i löneavseende jämställas med justitieråd och regeringsråd,

vilka då voro inplacerade i lönegraden A 4.

Löneregleringen avsåg, bland annat, att i största möjliga utsträckning

göra landshövdingarna oberoende av förvärvskällor vid sidan av statstjänsten.

I samband med regleringen föreslogs också, att de eljest gällande

inskränkningarna i rätten att vid sidan av statstjänsten utöva annan verksamhet

skulle göras tillämpliga även för landshövdingarna. I ett avseende

ansågs det till och med föreligga anledning att för de sistnämndas yidkommande

föreskriva en viss skärpning av bestämmelserna i fråga. Det föreslogs

nämligen, att med landshövdingbefattning icke skulle få förenas uppdrag

såsom ordförande eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag eller solidariskt

bankbolag eller befattning såsom funktionär i dylikt bolag. Som

motivering till förslaget i sistnämnda del framhöll föredragande departementschefen,

att det måste anses olämpligt, att de sins emellan om allmänhetens

förtroende konkurrerande affärsföretag, om vilka här vore fråga,

sattes i tillfälle att för sina syften tillgodogöra sig den auktoritet inom det

allmänna livet, som bör tillkomma en landshövding. Något undantag från

nu angivna regel ansågs icke böra medgivas. Däremot fann departementschefen

anledning icke förefinnas att förhindra, att landshövding, efter vederbörligt

tillstånd, innehade liknande uppdrag eller befattning hos hypoteksbank

eller annan därmed jämförlig inrättning.

Förslaget upptog jämväl vissa jämkningar i fråga om bostadsförmånerna.

Den av 1920 års riksdag godkända regeln, att tre fjärdedelar av kostnaden

för uppvärmning av landshövding tillagd bostadslägenhet skulle bestridas

av statsverket bibehölls med det förtydligandet, att statsverkets bidrag borde

utsträckas att gälla, utom själva uppvärmningskostnaden, jämväl utgifterna

för bränsle, som erfordrades till vissa hushållsändamål. Även må erinras

därom, att statsverket enligt förslaget skulle ikläda sig kostnaderna för möblering

av högst fyra rum inom varje länsresidens.

En nyhet var, att förslaget i anslutning till vad de sakkunniga förordat

upptog särskilda representationsbidrag till samtliga landshövdingar. De

sakkunniga hade ansett, att enär erfarenheten sedan gammalt bestyrkt, att

representationskostnaderna av vissa anledningar ställde sig högre för landshövdingarna

i Göteborgs och Bohus samt Malmöhus län än för landshövdingarna

i de övriga länen, landshövdingarna i de båda förstnämnda

länen borde erhålla något högre representationsbidrag. Förslaget upptog

ett belopp av 6,000 kronor till landshövdingen i Göteborgs och Bohus

län, 4,800 kronor till landshövdingen i Malmöhus län och 3,600 kronor till

en var av de övriga landshövdingarna. Statskontoret hade förklarat sig icke

hava något att erinra mot att särskilda representationsbidrag tilldelades

landshövdingarna, liksom ej heller emot de av de sakkunniga ifrågasatta beloppen;

ämbetsverket hade dock föreslagit vissa föreskrifter rörande bidragets

avstående vid tjänstledighet. Departementschefen fann vägande skäl tala för

att landshövdingarna, utöver förmånerna av fast lön jämte fri bostad och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

3

möbleringsbidrag, tilldelades ett särskilt årligt belopp såsom bidrag till bestridande

av de med ämbetet förenade representationskostnaderna. De av

de sakkunniga föreslagna beloppen syntes honom icke giva anledning till

erinran. I anledning av vad statskontoret föreslagit yttrade departementschefen,

att då med landshövdings tjänstledighet för olika ändamål i allmänhet

icke torde följa nämnvärd inskränkning i dennes representativa skyldigheter,

det syntes honom icke behövligt att föreskriva, att representationsbidraget

ej skulle få uppbäras under tjänstledighet, överskjutande viss tid. Då

emellertid i vissa fall — såsom då landshövding under längre tid drabbats av

sjukdom eller erhållit ledighet för enskilda anlägenheter — sådana förhållanden

kunde tänkas föreligga, att representationsbidraget icke skäligen borde

utgå, borde det bero på prövning av Kungl. Majit, huruvida och i vad

mån representationsbidraget finge tillgodonjutas under annan ledighet än

semester.

Propositionen upptog för landshövdingarna kontanta avlöningsförmåner,

inklusive representationsbidrag, å lägst 20,100 kronor (Kronobergs län) och

högst 23,700 kronor (Göteborgs och Bohus län).

I förslaget vidtog riksdagen på statsutskottets förslag vissa jämkningar.

Riksdagen hade kommit till den slutsatsen, att den i avlöningsreglementet

föi allmänna civilförvaltningen intagna löneplanen icke lämpade sig för

landshövdingarna, och det syntes riksdagen, att flertalet av reglementets

bestämmelser, därest de skulle gälla för landshövdingarna, komme att sakna

reellt underlag. Härvid framhölls särskilt, att då, på sätt Kungl. Majit

föreslagit och riksdagen beslutat, landshövdingarna även hädanefter skulle

bibehållas vid dem tillkommande förmån av fri boställslägenhet ävensom

statsbidrag till boställslägenhetens uppvärmning — faktorer, som i relativt

hög grad inverkade på frågan, till vilken dyrortsgrupp vederbörande residensstad

vore hänförd — en differentiering i löneförmånerna med hänsyn

till placeringsorten näppeligen vore motiverad beträffande nu ifrågavarande

befattningshavare.

Med beaktande av de synpunkter, som av riksdagen andragits till förmån

för förhöjda landshövdinglöner, och då det i flera hänseenden icke kunde anses

lämpligt, att landshövdingarna förutom fast lön tillerkändes särskilt

representationsbidrag, ansåg riksdagen att landshövdingarna, vilkas åligganden

i stort sett mäste anses vara desamma i de olika länen, borde komma

i åtnjutande av en last lön å 21,000 kronor med undantag dock för landshövdingarna

i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, vilka såsom dittills

borde i lönehänseende intaga en särställning. Fog för någon skillnad i lönchänseende

dessa senare emellan syntes emellertid riksdagen icke förefinnas,

utan de ansågos böra likställas i avlöningshänseende. Lönen för dem syntes

riksdagen skäligen kunna bestämmas till 23,500 kronor. Vad angår den

ifrågasätta inskränkningen i rätten att vid sidan av statstjänsten utöva annan

verksamhet, godtogs departementschefens uppfattning härutinnan, dock

med viss övergångsanordning beträffande de då i tjänst varande landshövdingarna.

I övrigt bifölls det i propositionen framställda förslaget.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

Vid framläggande genom proposition nr 263 för 1938 års riksdag av förslag

till civilt avlöningsreglemente uttalade jag, att jag i likhet med 1936 års

lönekommitté fann ur flera synpunkter lämpligt, att den civila statsförvaltningens

befattningshavare i möjligaste mån inordnades under ett och samma

reglemente. I sådant syfte hade också reglementsförslaget utformats så, att

reglementet kunde göras tillämpligt jämväl på sådana grupper av tjänstemän,

för vilka borde gälla speciella löneplaner eller för vilka avlöningsförhållandena

eljest behövde ordnas genom särskilda föreskrifter. Vidare

framhöll jag, att det syntes mig i princip riktigt, att reglementet gjordes

tillämpligt bland annat å landshövdingarna. Riksdagen anslöt sig till denna

uppfattning och uttalade samtidigt, att frågan örn en sådan utsträckt

tillämpning av reglementet borde snarast upptagas till beredning och avgörande.

I anledning av vad sålunda förekommit har inom finansdepartementet utarbetats

en promemoria angående landshövdingarnas löneförmåner. Över

nämnda promemoria hava dels statskontoret den 14 december 1938, dels ock

allmänna civilförvaltningens lönenämnd den 16 december 1938 avgivit infordrade

utlåtanden.

Jag anhåller att nu få underställa ärendet Kungl. Maj:ts prövning.

I departementspromemorian framhölls till en början följande.

När landshövdingarnas löner fastställdes vid 1925 års lönereglering skedde

detta, såsom ock av riksdagen uttryckligen framhölls, under hänsynstagande

till de kostnader av olika slag, som äro förenade med uppehållande av landshövdingbefattningarna.

Det har vid övervägande inom departementet av

de särbestämmelser, som böra meddelas vid landshövdingarnas inordnande

under civila avlöningsreglementet, icke kunnat bortses från, att vägande

skäl tala för att de väsentligaste av dessa kostnader, nämligen representationskostnaderna,

täckas genom särskilda representationsbidrag på sätt 1924

års landstatslönesakkunniga på sin tid förordade.

När 1925 års riksdag frångick Kungl. Maj:ts förslag om särskilda representationsbidrag,

åberopades allenast, att det i flera, icke närmare angivna

avseenden ej kunde anses lämpligt, att landshövdingarna förutom fast lön

tillerkändes dylika bidrag. Såväl 1925 som senare — i samband med behandling

av frågan om landshövdingarnas uppdrag vid sidan av tjänsten —

har emellertid inom riksdagen givits uttryck åt den uppfattningen, att särskilda

representationsbidrag borde tilldelas landshövdingarna.

Sedan lång tid tillbaka åtnjuta landshövdingarna fri bostad. Med hänsyn

till landshövdingarnas representationskostnader ansåg sig 1925 års riksdag

även böra medgiva, att bidrag från statens sida lämnades för landshövdingbostädernas

möblering. Enligt nu gällande bestämmelser skall för landshövding

avsedd bostad vid hans tillträde till tjänsten vara genom statens

försorg försedd med möblering för högst fyra till representation avsedda

rum. Med de anordningar från statens sida, som sålunda vidtagits, följer

för landshövdingarna icke blott möjlighet till representation efter eget gottfinnande

utan även skyldighet att i viss utsträckning representera. Att

en sådan skyldighet sedan gammalt ansetts åvila landshövdingarna torde

icke här behöva närmare beröras. Det synes dock böra understrykas, att

representation i viss utsträckning får anses nödvändig för ett behörigt utövande

av landshövdingämbetet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

5

Om emellertid representationsskyldighet åvilar landshövdingarna, i motsats

till vad som i regel galler för statens befattningshavare, synes det bättre

stå i överensstämmelse med lönesystemet vid nyreglerade verk att särskilda

representationsbidrag beredas landshövdingarna än att dessa för representationskostnadernas

täckande erhålla högre avlöningsbelopp än eljest bort

ifrågakomma. Någon nyhet för lönesystemet skulle dylika bidrag icke utgöra.

Bidragen skulle jämväl bereda möjlighet att angiva representationsskyldighetens

normala omfattning.

I anslutning till vad sålunda anförts framlades i promemorian förslag, enligt

vilket landshövding skulle åtnjuta dels lön och dels särskilt representationsbidrag.

Härvid gjordes i promemorian följande uttalanden.

En anordning med särskilda representationsbidrag borde i och för sig

föranleda, att lönen fastställdes till ett belopp understigande det lägsta nu

utgående avlöningsbeloppet, 21,000 kronor. Här synes emellertid en annan

omständighet vara värd beaktande. Såsom i det föregående antytts, har

frågan om landshövdingarnas rätt att mottaga enskilt uppdrag på senare

tid varit föremål för meningsutbyte. Det har synts väl motiverat att, om

landshövdingarnas representationskostnader hädanefter helt skola bestridas

av statsmedel, generellt förbud stadgas för landshövding att åtaga sig enskilda

uppdrag av de kategorier, som enligt nuvarande bestämmelser kunna

innehavas efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. En dylik inskränkning

i rätten att åtaga sig uppdrag synes skäligen böra påverka lönebeloppet.

Med hänsyn härtill och då den inkomstminskning för landshövdingarna,

som denna inskränkning i allmänhet föranleder, är av betydande

storleksordning har lönen, vilken bör vara lika stor för samtliga landshövdingar,

ansetts böra bestämmas med utgångspunkt från nyssnämnda lönebelopp

av 21,000 kronor, som nu gäller för den stora huvudgruppen landshövdingar.

Med tillämpning av de vid årets riksdag följda reglerna bör

detta belopp höjas till 22,000 kronor.

Beträffande behovet och storleken av ett eventuellt representationsbidrag

har till ledning för bedömandet vissa uppgifter ställts till förfogande, som

belysa dels kostnaderna för uppvärmning och belysning av tjänstebostäderna,

dels utgifterna för representationen, däri inräknade såväl representationskostnaderna

i egentlig mening d. v. s. kostnaderna för den gästfrihet,

som landshövdingen ansett sig böra utöva, som de särskilda kostnader, med

vilka beboendet av tjänstebostäderna är förbundet, samt vissa andra oundgängliga

utgifter i samband med tjänsten.

Utredningen har visat, att representationskostnaderna avsevärt växla inom

skilda län. Av uppgifterna synes emellertid viss ledning kunna hämtas vid

försök att uppskatta kostnaderna för representation, fullgjord i den omfattning

som från statens synpunkt kan te sig skälig. Vid försök till sådan

uppskattning har det förefallit som örn kostnaderna i fråga örn flertalet län

icke böra beräknas till lägre belopp än 6,000 kronor. För Gotlands län torde

någon nedsättning höra ske, förslagsvis till 4,000 kronor, och för Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län synas kostnaderna böra uppskattas till 9,000

kronor.

Vad i övrigt angår landshövdingarnas löneställning, har vid övervägandena

i departementet ansetts skäligt, att staten för framtiden skulle övertaga jämväl

den fjärdedel av uppvärmningskostnaden, som enligt riksdagens beslut

för närvarande bestrides av landshövding. Kostnaderna för uppvärmningen

röra sig enligt inhämtade upplysningar i allmänhet mellan 500 och

opaginerad Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

700 kronor. I ett fall upptages sagda kostnad till 300 kronor, i ett annat på

grund av säregna förhållanden under år 1937 till något över 1,000 kronor.

På grundval av 1937 års siffror torde de totala kostnaderna kunna beräknas

till omkring 15,000 kronor om året. Likaledes har det funnits billigt att

staten övertoge jämväl kostnaderna för elektrisk strömförbrukning. Enligt

töreliggande uppgifter växlade dessa under år 1937 mellan 137 kronor och

533 kronor.

Som en konsekvens av den representationsskyldighet, vilken åvilar landshövdingarna,

synes det rimligt, att statsverket för framtiden även ikläder

sig kostnaderna för landshövdingbostädernas förseende med viss uppsättning

porslin, glas och bordssilver, vilken i så fall givetvis skulle förbliva i

statsverkets ägo. Vid inträffad avgång från tjänsten borde vid en dylik ordning

innehavaren äga skyldighet att till efterträdaren överlämna inventarierna

i det skick, vari de mottagits.

I anledning av den inskränkning, som ovan förordats, i fråga örn landshövdings

rätt att åtaga sig enskilt uppdrag torde böra framhållas, att om

någon landshövding kvarstår på nu gällande lönestat, lämnas hans rätt att

inneha sådana uppdrag oförkränkt. För att icke försätta landshövdingarna

i ett tvångsläge i fråga örn övergång till den nya lönestaten torde landshövding,

som anmält sig icke vilja övergå på de nya bestämmelserna, böra

medgivas rätt att senare, därest han går miste om uppdragen eller eljest frånträder

dessa, övergå på den nya lönestaten.

Slutligen påpekades i departementspromemorian, att vid representationsbidragens

utmätande hänsyn icke tagits till de kostnader, som resor med

automobil uppgivits draga utöver tillgängligt reseanslag. Frågan örn de åtgärder,

som härav böra föranledas, ansågs böra upptagas till närmare övervägande

i annat sammanhang.

Av de i ärendet hörde myndigheterna har statskontoret uttalat, att ämbetsverket

biträder vad i promemorian föreslagits.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har anfört följande.

Det i promemorian framlagda löneregleringsförslaget skiljer sig från de

nuvarande bestämmelserna i huvudsak genom införandet av särskilda representationsbidrag

samt det i samband därmed förordade förbudet mot åtagande

av vissa enskilda uppdrag. Beträffande frågan, huruvida ett avlöningssystem

med representationsbidrag bör införas för landshövdingarnas vidkommande,

har i promemorian uttalats, att representation i viss utsträckning får

anses nödvändig för ett behörigt utövande av landshövdingämbetet. Med

utgångspunkt från att landshövdingarna sålunda anses skyldiga att i viss

utsträckning representera, finner sig lönenämnden icke böra framställa

någon erinran mot det föreslagna systemet, enligt vilket landshövdingarna

beredas visst bidrag till representationskostnadernas bestridande. Lönenämnden

vill därvid framhålla, att en dylik anordning icke behöver medföra några

konsekvenser för andra befattningshavares vidkommande med hänsyn till

landshövdingarnas speciella arbetsuppgifter och tjänstgöringsförhållanden.

Vad angår stoideken av de föreslagna representationsbidragen, synes det

lönenämnden svårt att utan tillgång till närmare uppgifter angående de hittillsvarande

representationskostnaderna bilda sig någon mera bestämd uppfattning

rörande lämpligheten av de föreslagna beloppen. Åtminstone för

vissa län förefalla dock de angivna beloppen något höga, men lönenämnden

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

7

anser sig icke kunna allenast på grundval av den föreliggande promemorian

framställa något yrkande i förevarande avseende.

I samband med utformningen av avlöningsbestämmelserna för landshövdingarna

torde böra övervägas, i vilken utsträckning representationsbidragen

skola få bibehållas vid befattningshavarnas tjänstledighet. Lönenämnden är

för sin del närmast av den uppfattningen, att bidragen skola avstås allenast

vid längre ledigheter. Beslut rörande dylikt avstående bör enligt lönenämndens

förmenande meddelas av Kungl. Maj :t från fall till fall, lämpligen i samband

nied tjänstledighetens beviljande.

Vidkommande härefter det föreslagna generella förbudet för landshövding

att åtaga sig uppdrag vill det synas lönenämnden, att ett dylikt förbud bör

avse jämväl sådana uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för

företag, vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt syfte, vilka direkt

eller indirekt meddelas av Kungl. Majit.

Mot de i den remitterade promemorian i övrigt framlagda förslagen rörande

landshövdingarnas avlöningsförmåner har lönenämnden för sin del icke

funnit anledning att framställa någon särskild erinran.

I särskilt yttrande har ledamoten av lönenämnden herr Magnusson förklarat

sig finna förslaget om särskilda representationsbidrag mindre lämpligt,

emedan detta sannolikt skulle medföra ökade krav från allmänheten

på vidgad representation, en tendens som det icke förelåge skäl att uppmuntra.

Beträffande förslaget om generellt förbud för landshövding att

inneha sådana enskilda uppdrag, för vars mottagande nu erfordrades tillstånd

av Kungl. Majit, vore reservanten i princip gynnsamt inställd ävensom

till än längre gående inskränkningar i deras rätt att inneha en del övriga

uppdrag utom sin tjänst men betvivlade att dylika förbud i längden komme

att visa sig hållbara. Det kunde förutses, att landshövdingarna i minst samma

omfattning som hittills komme att tilldelas uppdrag utanför tjänsten, en omständighet

som torde förtjäna beaktande vid ställningstagande till deras

lönefråga. Beaktas finge därjämte att landshövdingarna, i motsats till flertalet

övriga förtroendemän, åtnjöte bostadsförmån, varigenom de i lönehänseende

intoge en i viss mån gynnad ställning. Reservanten hade av anförda

skäl kommit till den slutsatsen, att det särskilda representationsbidraget

borde utgå ur förslaget och lönerna i stället sättas till 29,000 kronor för

landshövdingarna i Göteborgs och Bohus län och Malmöhus län samt 26,000

kronor i övriga län.

I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna kan jag i allt väsentligt Departementsbiträda

det förslag till ändrade avlöningsbestämmelser för landshövdingarna, chelensom

framlagts i den förut återgivna departementspromemorian. Med åberopande

av de skäl, som däruti anförts, får jag därför tillstyrka, att lönebeloppet

för landshövdingarna bestämmes till 22,000 kronor, varå under de

förutsättningar och enligt de grunder som eljest gälla rörligt tillägg bör

utgå, att landshövdingarna erhålla särskilda representationsbidrag, ävensom

att kostnaderna för uppvärmning och belysning av åt landshövdingarna

anvisade tjänstebostäder helt övertagas av statsverket. 1 fråga örn representationsbidragens

storlek kan visserligen tvekan hysas, örn tillräckliga skäl

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

föreligga att, såsom i promemorian föreslagits, bestämma bidraget för landshövdingen

i Gotlands län till lägre belopp än eljest i allmänhet skulle utgå.

I det förslag, som härmed framlägges, har emellertid bidraget bibehållits vid

det i promemorian upptagna beloppet, 4,000 kronor. Representationsbidragen

i övrigt torde böra bestämmas till de belopp, som i promemorian angivits.

Vad angår statens övertagande av samtliga kostnader för uppvärmning

och belysning av tjänstebostäderna, vilka kostnader böra påföras statens

allmänna fastighetsfond, må framhållas, att förslag av samma innebörd

i annat sammanhang framlägges denna dag i fråga örn de såsom beskickningschefer

tjänstgörande sändebuden. De ändrade bestämmelserna torde

böra tillämpas från och med den 1 juli 1939.

I departementspromemorian har föreslagits, att statsverket för framtiden

skulle ikläda sig kostnaderna för landshövdingbostädernas förseende med viss

uppsättning porslin, glas och bordssilver. Även i denna del överensstämmer

förslaget med vad som förordas i fråga om sändebuden. Då förslaget synes

mig ändamålsenligt, får jag tillstyrka detsamma. Det torde få ankomma på

Kungl. Maj:t att i varje förekommande fall besluta angående ifrågavarande

utrustnings anskaffande och omfattning. Kungl. Majit torde även, där så

prövas skäligt, få besluta om nyinköp av sådana inventarier för landshövdings

räkning, vilken tillträtt tjänsten före den 1 juli 1939. Kostnaderna för

inköp av det bohag, varom här är fråga, böra bestridas från vederbörligt

anslag under femte huvudtiteln. Vid inträffad avgång från tjänsten bör, såsom

i promemorian förutsatts, innehavaren vara skyldig att till efterträdaren

överlämna inventarierna i det skick, vari de mottagits.

Jag övergår härefter till frågan örn landshövdingarnas rätt att åtaga sig

uppdrag vid sidan av tjänsten.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser äro landshövdingarna förhindrade

att innehava uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelser för bankaktiebolag

eller solidariska bankbolag eller såsom funktionärer i dylika bolag.

Ej heller får med landshövdingbefattning förenas uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för annat verk eller bolag, som är försett med Kungl.

Majits oktroj eller blivit registrerat såsom aktiebolag, eller befattning såsom

tjänsteman i sådant verk eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag

det vara må, så framt ej Kungl. Majit, efter prövning att ifrågavarande uppdrag

eller tjänstebefattning ej må anses inverka hinderligt för utövande av

statstjänsten, finner uppdraget eller befattningen kunna få mottagas och

tills vidare behållas.

I departementspromemorian har uttalats att det syntes väl motiverat att,

örn landshövdingarnas representationskostnader hädanefter helt skola bestridas

av statsmedel, generellt förbud stadgades för landshövding att åtaga sig

enskilda uppdrag av de kategorier, som enligt nuvarande bestämmelser kunna

innehavas efter Kungl. Majits prövning i varje särskilt fall.

Allmänna civilförvaltningens lönenämnd har i sitt yttrande över promemorian

framhållit, att det generella förbudet borde avse jämväl sådana

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

9

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för företag, vars verksamhet

har huvudsakligen ekonomiskt syfte, vilka direkt eller indirekt meddelas

av Kungl. Maj:t.

För min del får jag till en början framhålla, att landshövding givetvis alltjämt

bör kunna innehava uppdrag som ordförande eller styrelseledamot i

ideella föreningar och liknande sammanslutningar liksom även andra enskilda

eller offentliga uppdrag än ordförande- eller ledamotskap i styrelser för

företag med huvudsakligen ekonomiskt syfte och uppdrag som äro jämförliga

med innehav av befattning. Örn till äventyrs ett av Kungl. Majit meddelat

uppdrag skulle kunna anses jämförligt med innehav av befattning, bör

landshövding även i framtiden vara berättigad mottaga detsamma. I nu angivna

hänseenden har ändring i gällande bestämmelser icke ifrågasatts.

Förbudet för landshövding att åtaga sig uppdrag vid sidan av tjänsten bör

enligt min mening avse dels uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse

för enskilt företag, vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt

syfte, dels uppdrag att innehava tjänstebefattning eller därmed jämförligt

uppdrag, exempelvis revisorsuppdrag i dylikt företag, såvida icke befattningen

tillsatts eller uppdraget meddelats av Kungl. Majit. Härvid bör

särskild uppmärksamhet ägnas frågan, huruvida landshövding bör få innehava

uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för företag, vari

staten genom aktieinnehav eller eljest tillförsäkrats inflytande på valet av

styrelse. Då dylika uppdrag närmast synas vara att jämställa med sådana

uppdrag av övervägande offentlig karaktär, som Kungl. Majit eljest bör

äga rätt meddela landshövding, anser jag, i motsats till lönenämnden, tillräckliga

skäl saknas att utesluta möjligheten att insätta landshövding i

styrelsen. Som villkor bör dock gälla, att det ankommer på Kungl.

Majit att meddela uppdraget eller att uppdraget meddelas genom val å

bolagsstämma efter av Kungl. Majit därom meddelat beslut. Ehuru, vid

bifall till vad nu förordats, det knappast i och för sig är behövligt att bibehålla

nuvarande ovillkorliga förbud för landshövding att åtaga sig styrelseuppdrag

i bankaktiebolag, anser jag dock tillräckliga skäl icke föreligga

för ändring på denna punkt.

Jag vill slutligen framhålla, att förbudet för landshövding att innehava

styrelseuppdrag hos företag, vars verksamhet har huvudsakligen ekonomiskt

syfte, bland annat avser att förebygga varje tvekan örn landshövdingarnas

fristående ställning i förhållande till enskilda ekonomiska intressen. Då gränsen

mellan uppdrag som kunna och uppdrag som lämpligen icke böra inneliavas

av landshövding är flytande, utgår jag från, att landshövdingarna

icke skola underlåta att underställa tveksamma fall Kungl. Majits prövning.

I enlighet med 1938 års riksdags uppfattning böra avlöningsbestämmelserna

för landshövdingarna inordnas i civila avlöningsreglementet. Härvid

böra föreskrifterna intagas under en särskild avdelning, i vilken det är avsett

att sammanföra avlöningsbestämmelser för personal, för vilken de allmänna

löneplanerna icke lämpa sig. Enligt 1936 års lönekommittés förslag

nikanel till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 37- 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

skulle ifrågavarande avdelning erhålla såsom rubrik: »Tjänstemän, som åtnjuta

lön enligt särskild löneplan». Denna rubrik synes i stället böra erhålla

följande lydelse: »Tjänstemän, som åtnjuta lön enligt särskild löneplan

eller eljest enligt särskilda bestämmelser».

Inordnandet innebär icke att de för civila befattningshavare i allmänhet

gällande bestämmelserna göras tillämpliga å landshövdingarna. Utan särskild

föreskrift bliva endast de allmänna bestämmelser gällande, som äro

meddelade i avlöningsreglementets första avdelning. I den mån ytterligare föreskrifter

anses skola gälla eller örn modifikationer anses böra stadgas i fråga

om de allmänna bestämmelserna, måste särskilda föreskrifter härom meddelas.

Vad angår de allmänna bestämmelserna synes den i 3 § 3 mom. intagna

föreskriften örn förflyttningsskyldighet icke böra gälla för landshövdingarna.

I överensstämmelse med vad förut anförts böra vidare meddelas särskilda

föreskrifter angående landshövdings rätt att innehava uppdrag m. m. i stället

för bestämmelserna i 4 § 2 mom.

I fråga om de i avlöningsreglementets andra avdelning intagna bestämmelserna

torde endast föreskrifterna angående reseersättning i 22 §, angående

ersättning för flyttningskostnad i 24 § samt angående rörligt tillägg i

29—31 §§ böra göras tillämpliga å landshövdingarna.

I årets statsverksproposition framhålles, att vissa ytterligare löneregleringsförslag

böra föreläggas 1939 års riksdag. Av dessa påverka löneregleringsförslagen

för provinsialläkare och distriktsveterinärer samt för ordinarie lärare

m. fl. vid statens undervisningsväsende utformningen av den särskilda avdelning,

där föreskrifterna rörande landshövdingarnas löneförmåner böra intagas.

Paragraferingen av sistnämnda föreskrifter torde även röna inverkan

av nämnda förslag. Det är vidare att märka, att därest förslag till författningsbestämmelser

nu framlägges, detta måste medföra ändrad numrering

av de sista avdelningarna och paragraferna i avlöningsreglementet. Denna

numrering måste emellertid åter ändras vid framläggandet av de övriga löneregleringsförslagen.

Dessutom böra såväl det nu ifrågavarande löneregleringsförslaget

som andra sådana förslag föranleda vissa ändringar av nuvarande

59 §. Sistnämnda fråga torde böra upptagas till behandling i ett sammanhang.

Vid nu angivna förhållanden är jag icke beredd att i detta sammanhang

framlägga förslag till ändring i civila avlöningsreglementet, avsett att underställas

riksdagen för godkännande. I stället hava de bestämmelser, som äro

avsedda att införas i avlöningsreglementet, sammanfattats punktvis. Under

de särskilda punkterna hava redovisats nu gällande bestämmelser med de

ändringar som i det föregående förordats ävensom med vissa ytterligare, väsentligen

formella jämkningar. Sammanfattningen torde såsom bilaga få fogas

vid detta protokoll. Kungl. Majit torde böra föreslå riksdagen att dels

godkänna det förslag till avlöningsbestämmelser för landshövdingarna, som

innefattas i bilagan, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig över
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 37.

11

ensstämmelse med vad här angivits förordna på vad sätt dessa bestämmelser

skola inordnas i civila avlöningsreglementet.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela erforderliga övergångsbestämmelser

i anledning av den föreslagna löneregleringen. Härvid

bör landshövdingarna tillförsäkras samma förmån i fråga om bibehållande

av nu utgående barntillägg, som enligt beslut av 1938 års riksdag skall tillkomma

övriga befattningshavare, å vilka civila avlöningsreglementet blir tilllämpligt.

Landshövding, som icke vill underkasta sig de nya bestämmelserna, bör

bibehållas vid honom nu tillkommande rätt till lön och övriga förmåner, däribland

dyrtidstillägg. I fråga om hans befogenhet att innehava enskilda uppdrag

böra nuvarande bestämmelser tillämpas. I enlighet med vad i departementspromemorian

anförts bör landshövdingen äga rätt att även efter löneregleringens

ikraftträdande med frånträdande av uppdragen övergå på den

nya lönestaten.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels besluta, att civila avlöningsreglementet skall äga tilllämpning

å landshövdingarna;

dels godkänna det förslag till avlöningsbestämmelser för

landshövdingarna, som innefattas i förberörda, vid detta protokoll

fogade bilaga;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående angivits, förordna, på

vad sätt de i nämnda bilaga innefattade bestämmelserna

skola inordnas i civila avlöningsreglementet;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, vad angår landshövdingarna,

utfärda erforderliga bestämmelser örn övergången till

civila avlöningsreglementet;

dels ock besluta att barntillägg skola övergångsvis utgå till

landshövdingarna enligt av mig förordade grunder.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Henrik Klackenberg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. May.ts proposition nr 37.

Bilaga.

Förslag

till

avlöningsbestämmelser för landshövdingarna, att lända till efterrättelse

från och med den 1 juli 1939.

1. För befattning såsom landshövding utgår lön med 22,000 kronor för

år räknat.

2. Landshövding äger åtnjuta representationsbidrag med följande belopp

för år, nämligen

9.000 kronor, såvitt angår landshövding i Malmöhus län eller Göteborgs

och Bohus län,

6.000 kronor, såvitt angår landshövding i annat län med undantag dock

för landshövding i Gotlands län, och

4.000 kronor, såvitt angår landshövding i Gotlands län.

Kungl. Majit äger bestämma, huru med nämnda bidrag skall förfaras vid

tjänstledighet för landshövding.

3. Vad i 3 § 3 mom. civila avlöningsreglementet stadgas skall icke gälla

landshövding.

4. I stället för vad i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet stadgas skola

följande bestämmelser gälla:

a) Med landshövdingbefattning må ej förenas uppdrag såsom ordförande

eller ledamot i styrelse för bankaktiebolag. Ej heller må med landshövdingbefattning

förenas uppdrag såsom ordförande eller ledamot i annat företag,

som avses i 4 § 2 mom. civila avlöningsreglementet, såvida icke uppdraget

meddelats antingen av Kungl. Majit eller genom val å bolagsstämma efter

av Kungl. Majit därom meddelat beslut.

b) Med landshövdingbefattning må ej förenas annan tjänstebefattning

eller därmed jämförligt uppdrag, såvida icke befattningen tillsatts eller uppdraget

meddelats av Kungl. Majit.

5. Bestämmelserna i 22, 24 och 29—31 §§ civila avlöningsreglementet

skola i tillämpliga delar lända till efterrättelse beträffande landshövding.

6. Har skada eller förlust åsamkats landshövding till följd av en mera

väsentlig, vid hans tillträde av befattningen icke påräknad rubbning i bostadsförhållandena,

äger han erhålla skälig ersättning enligt Kungl. Majits

bestämmande i varje särskilt fall.

7. a) Landshövding äger åtnjuta fri tjänstebostad med uppvärmning och

belysning i kronans hus. Med bostaden följer i förekommande fall till den

ifrågavarande fastigheten hörande planterat område av den omfattning, som

av Kungl. Majit för varje särskilt län fastställts. Där särskilda förhållanden

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 37.

13

därtill föranleda, må Kungl. Majit tilldela landshövding antingen annan, åt

honom förhyrd bostadslägenhet, eller ock, i stället för bostad in natura, kontant

hyresersättning till belopp, som för varje gång med hänsyn till förekommande

omständigheter bestämmes.

Vid landshövdings tillträde till sin tjänst skall för honom avsedd bostad,

enligt de närmare bestämmelser Kungl. Majit meddelar, genom statens försorg

vara försedd med möblering för högst fyra till representation avsedda

rum ävensom nied andra inventarier för representationsändamål.

Underhållet av möblering, som genom statens försorg anskaffats, bekostas

av statsverket, i den mån skada icke uppkommit genom vårdslöshet eller försummelse

från bostadsinnehavarens sida. Andra av staten anskaffade inventarier

skall landshövding överlämna till efterträdaren i det skick, vari

de mottagits.

b) Landshövding skall bebo honom anvisad bostadslägenhet, så framt

icke Kungl. Majit på grund av särskilda omständigheter annorlunda medgivit.

I fråga om bostadslägenhetens begagnande skola i övrigt lända till efterrättelse

de särskilda bestämmelser, som äro eller varda meddelade.

c) Därest landshövdings bostadslägenhet erfordras för utvidgning av

länsstyrelsens ämbetslokaler eller för annat statsändamål, är landshövding

skyldig att å tid, som av Kungl. Majit bestämmes, avstå från lägenheten

och åtnöjas med åt honom förhyrd bostadslägenhet eller kontant hyresersättning.

För enahanda ändamål är landshövding jämväl skyldig att underkasta

sig sådan minskning av bostadslägenheten, som skäligen må kunna ske.

d) Beträffande bostadslägenhetens avträdande i andra fall än de i c)

angivna skall gälla, att landshövding eller, örn han avlidit, hans dödsbo skall

avträda lägenheten å den fardag, som infaller näst efter tre månader från

det landshövdingen från tjänsten avgått eller avlidit, dock att avflyttning

skall ske, där landshövding beviljas avsked på tid, som av honom begärts,

å den fardag, som infaller näst efter avgången från tjänsten, samt, därest

landshövding från tjänsten entledigas, å tid, som av Kungl. Majit bestämmes.

e) Landshövding eller, örn han avlidit, hans dödsbo skall i den omfattning,

som i brist på överenskommelse bestämmes av Kungl. Majit, upplåta

nödigt utrymme i bostadslägenheten för landshövdingens vikarie eller efterträdare.

Hiliana lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 37.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

4 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (4)

4 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:242 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits ''proposition angående lönereglering för landshövdingarna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  2. SU 1939:150 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lönereglering för landshövdingarna jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten
  3. SU 1939:151 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställningar örn anslag till avlöningar vid länsstyrelserna o s. 1 i texten
  4. KU 1939:4 Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbud för landshövdingarna att med landshövdingetjänsten förena riksdagsmannauppdrag. s. 1 i texten