Angående anvisande av medel för avbetalning å statslån till vissa torrläggningsföretag
1939-01-04 · 10 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:55, Angående anvisande av medel för avbetalning å statslån till vissa torrläggningsföretag
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 55-
1
Nr 55.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anvisande av
medel för avbetalning å statslån till vissa torrläggningsföretag;
given Stockholms slott den 4 januari
1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt under punkterna Ilo—3:o.
GUSTAF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4
januari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
Jag anhåller att få underställa Kungl. Majit vissa framställningar om statsunderstöd
till torrläggningsföretag:
Ilo.
Fuseåns reglcringsförctag i Björkö och Höreda socknar av Jönköpings län.
Kungl. Majit beviljade den 31 december 1919 dels bidrag från allmänna
avdikningsanslaget med 42,890 kronor och dels lån från odlingslånefonden
med 85,780 kronor till ett företag, benämnt Fuseåns reglering mellan Fuse
och Bodasjögle kvarnar och avseende torrläggning av vattenskadad mark
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 55. 1
opaginerad Kontrollera mot PDF
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
tillhörande Bodasjögle m. fl. hemman i Björkö och Höreda socknar av
Jönköpings län, varjämte Kungl. Majit fastställde plan för arbetets utförande.
Sedermera beviljade Kungl. Majit på grund av uppkommen kostnadsökning
den 18 december 1925 ytterligare lån från samma fond med
6,950 kronor.
Länsstyrelsen i Jönköpings län fastställde genom utslag den 30 juni 1927
och den 25 januari 1928 fördelningen å vederbörande fastigheter av förenämnda
lån och ålade därvid ägaren av */« mantal Bodasjögle l3 att gälda
för ett vart av åren 1927—1951 632 kronor 25 öre och för år 1952 574 kronor
99 öre respektive för ett vart av åren 1933—1957 51 kronor 54 öre och för år
1958 46 kronor 85 öre.
Kungl. Majit beviljade sedermera den 30 juni 1938 på därom gjord ansökan
hemmansägaren Karl Broderus Hultqvist i Bodasjögle såsom ägare av
nämnda hemmansdel dels uppskov under ett år med erläggande av de annuitetsandelar,
som för fastigheten från och med år 1938 förfallit eller förfölle
till betalning å omförmälda jämlikt Kungl. Majits beslut den 31 december
1919 och den 18 december 1925 beviljade lån, dels ock räntefrihet under
uppskovstiden å fastighetens andelar i oguldna kapitalskulden å lånen.
I en den 14 januari 1938 dagtecknad skrift har Hultqvist anhållit om största
möjliga nedskrivning av det genom beslutet den 31 december 1919 beviljade
lånet. Såsom stöd för ansökningen har åberopats, att Hultqvist icke haft den
båtnad av företaget som beräknats samt att hans ekonomiska ställning vore
svag. Vid ansökningen har fogats ett av lantbruksingenjören Carl Berner
med biträde av god man avgivet utlåtande rörande företaget ävensom en uppgift
rörande Hultqvists ekonomiska förhållanden.
I ärendet ha yttranden avgivits den 9 mars 1938 av länsstyrelsen i Jönköpings
län, den 2 september 1938 av lantbruksstyrelsen och den 4 november
1938 av statskontoret. Vid länsstyrelsens yttrande fanns fogat utlåtande från
vederbörande landsfiskal samt ifrågavarande företags arbetsstyrelse.
Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.
Företaget omfattar en areal av 273.59 hektar. Båtnaden av företaget uppskattades
till 142,716 kronor 15 öre och kostnaderna för arbetet beräknades
till 140,814 kronor 4 öre. Arbetet utfördes under åren 1920—1925 och blev
av lantbruksstyrelsen godkänt den 20 augusti 1925. Den slutliga kostnaden
för företaget uppgick till 145,414 kronor. Fördelad å Hultqvists i företaget
ingående areal, 33.95 hektar, motsvarar den sammanlagda annuiteten av lånen
en årlig utgift av i runt tal 20 kronor per hektar. Hultqvists mark har
efter arbetets genomförande undergått avsevärt större sättningar än vad vid
företagets planläggning förutsågs, nämligen i medeltal 0.7 meter och för vissa
områden ända till 0.9 meter. Till följd härav har företaget för Hultqvists
fastighet medfört en båtnad, som väsentligen understiger den vid syneförrättningen
beräknade. Denna båtnad har av lantbruksingenjören Bemer och
gode männen uppskattats till ett värde av 4,011 kronor, under det att det för
fastigheten vid syneförrättningen beräknade båtnadsvärdet uppgick till 15,331
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
3
kronor 75 öre. De på Hultqvists fastighet belöpande kostnaderna för företaget
ha uppgått till 10,857 kronor. Kostnaderna överstiga sålunda med
6,846 kronor den för Hultqvists fastighet nu uppskattade båtnaden, 4,011
kronor. Hultqvists fastighet har vid 1938 års fastighetstaxering åsatts ett
taxeringsvärde av 16,100 kronor.
Rörande Hultqvists ekonomiska ställning har upplysts, att han har tillgångar
till ett värde av 20,200 kronor och skulder till ett belopp av 23,500
kronor. Landsfiskalen i Vetlanda distrikt har uttalat, att Hultqvist torde
bliva nödsakad att avträda sin egendom till konkurs, därest han icke erhåller
betydande nedsättning i lånen.
Lantbruksingenjören C. Berner har i det av honom med biträde av gode
män avgivna utlåtandet föreslagit, att av skillnaden mellan den Hultqvist åvilande
kostnaden för företaget och den verkliga båtnaden eller 6,846 kronor
staten med hänsyn till omständigheterna i ärendet borde bestrida två tredjedelar
eller 4,564 kronor och Hultqvist själv bära återstoden.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har biträtt detta förslag.
Lantbruksstyrelsen har anfört, bland annat:
Av utredningen framginge, att det i ärendet omförmälda torrläggningsföretaget
i likhet med andra kristidsarbeten av detta slag hårt drabbats av
inträffad nedgång i priserna å jordbruksprodukter. Verkningarna härav hade
enligt vad som uppgivits blivit särskilt kännbara för Hultqvist, enär den
efter torrläggningen inträffande sättningen av marken gjort sig i högre grad
märkbar för hans fastighet än för de övriga i företaget ingående fastigheterna.
Lantbruksstyrelsen hade med hänsyn härtill och i betraktande av övriga i
ärendet upplysta förhållanden funnit, att någon lättnad borde beredas Hultqvist
genom nedskärning å statslån, som belastade hans fastighet. Styrelsen
ansåge sig emellertid med hänsyn till de konsekvenser, som därav kunde
följa, icke kunna godtaga den av lantbruksingenjören Berner använda beräkningsgrunden.
Enligt styrelsens åsikt borde endast den nedsättning av
den vid syneförrättningen beräknade båtnaden beaktas, som blivit en
följd av opåräknat stark sättning av Hultqvists mark. Med tillämpning
härav hade lantbruksstyrelsen funnit det för Hultqvists fastighet ursprungligen
beräknade båtnadsvärdet 15,331 kronor 75 öre böra i nu
förevarande sammanhang nedsättas till i runt tal 7,450 kronor. Detta
båtnadsvärde understege med (10,857 — 7,450 =) i runt tal 3,400
kronor Hultqvists kostnader för företaget. Det syntes lantbruksstyrelsen
skäligt att med hänsyn till de i detta fall påvisade särskilda omständigheterna
Hultqvists låneskuld, vilken uppginge till 7,945 kronor, nedskreves
med nyssnämnda belopp 3,400 kronor.
Statskontoret har i sitt yttrande förklarat, att statskontoret, med hänsyn
till Hultqvists svaga ekonomiska ställning och den omständigheten att den
verkliga båtnaden av företaget betydligt understigit den beräknade, icke ville
motsätta sig lantbruksstyrelsens förslag.
Av utredningen i ärendet torde framgå, att båtnaden av företaget för Hult-Departement.
qvists fastighet minskats på grund av vid företagets planläggning oförut- cheLn
sedd sättning av hans i företaget ingående mark. De Hultqvist åvilande
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
kostnaderna ha till följd därav kommit att avsevärt överstiga båtnaden. På
grund härav har Hultqvists fastighet kommit att i oskäligt hög grad betungas
i anledning av ifrågavarande företag. Den förebragta utredningen synes
vidare giva vid handen, att Hultqvist skulle komma i ekonomiska svårigheter,
därest han icke erhåller lättnad i den skuld, som på grund av företaget
beviljade lån åvilar hans fastighet. I betraktande av berörda omständigheter
anser jag i likhet med de hörda myndigheterna, att billighetsskäl
tala för att ytterligare statsunderstöd beredes Hultqvist för verkställande av
en avbetalning å hans skuld i anledning av de till företaget beviljade lånen
från odlingslånefonden. Vad beträffar beloppet för detta statsunderstöd synes
mig med hänsyn till förhållandena i förevarande fall de av lantbruksingenjören
Berner använda grunderna för understödets beräknande böra komma
till användning. Jag tillstyrker alltså, att för ändamålet må från statens
avdikningsanslag utgå ett belopp av 4,564 kronor. Härtill bör riksdagens
medgivande inhämtas. Beloppet torde böra av lantbruksstyrelsen ställas till
statskontorets förfogande för att såsom avbetalning å den på Hultqvists
fastighet belöpande andelen av omförmälda, den 31 december 1919 beviljade
lån tillgodoföras avdikningslånefonden. Beloppet torde icke böra inräknas i
det belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande äger för visst år
bevilja jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets användning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva
att för avbetalning av på fastigheten 7* mantal Bodasjögle
l3 belöpande andel av det till Fuseåns regleringsföretag
inom Björkö och Höreda socknar av Jönköpings län den
31 december 1919 beviljade lånet från odlingslånefonden må
från statens avdikningsanslag utgå ett belopp av 4,564 kronor.
2 :o.
Företag för sänkning av Västra och Östra Ballasjöarna samt Kvarnsjön i
Fridlevstads och Rödeby socknar av Blekinge län.
Den 17 juli 1925 beviljade Kungl. Majit dels bidrag från allmänna avdikningsanslaget
med 8,860 kronor och dels lån från odlingslånefonden med
26,590 kronor till ett företag, som avsåg sänkning av Västra och Östra Ballasjöama
samt Kvarnsjön i Fridlevstads och Rödeby socknar av Blekinge län.
I samband härmed fastställde Kungl. Majit plan för arbetets utförande.
Sedermera fastställde länsstyrelsen i Blekinge län genom utslag den 30 juli
1935 fördelningen å de i företaget deltagande fastigheterna av förenämnda
lån och ålade därvid följande personer att årligen för vart och ett av åren
1935—1959 ävensom år 1960 erlägga, Per Alfred Niklasson såsom ägare av
5/<8 mantal Kvarngården 112 64 kronor 66 öre och 58 kronor 81 öre samt såsom
ägare av 37coo mantal av hemmanen Västra Ballasjö l2 och 1J 89 kronor 43
öre och 81 kronor 34 öre, Astrid
opaginerad Kontrollera mot PDF
5
Kungl. Maj.ts proposition nr öö
hemmanet
Balasjö l2 159 kronor 71 öre och 145 kronor 26 öre samt Ferdinand
Johansson såsom ägare av lägenheten Kuleryd l5 139 kronor 51 öre och
126 kronor 88 öre.
I en den 25 september 1937 dagtecknad till lantbruksstyrelsen ställd skrift
lia Niklasson och Johansson samt förre hemmansägaren Manfred Andersson,
den sistnämnde i egenskap av förutvarande ägare till V24 mantal av Hallasjö
1 2, hemställt, att dem åliggande årliga inbetalningar å förenämnda lån från
odlingslånefonden måtte nedsättas. Vid ansökningen fanns fogad en av lantbruksingenjören
M. Wixell verkställd utredning rörande företaget.
Lantbruksstyrelsen har med eget yttrande den 29 september 1938 samt av
lantbruksstyrelsen inhämtat utlåtande från länsstyrelsen i Blekinge län insänt
handlingarna till Kungl. Maj:t. I ärendet har statskontoret efter remiss
avgivit yttrande den 4 november 1938.
Av handlingarna i ärendet inhämtas följande.
Ifrågavarande företag omfattar en areal av 5.35 hektar åker och 57 hektar
äng. Båtnaden av företaget uppskattades till 49,410 kronor och kostnaderna
för arbetets utförande beräknades till 38,070 kronor 19 öre. Arbetet slutfördes
1928 och godkändes av lantbruksstyrelsen den 3 december samma år.
De verkliga kostnaderna uppgingo emellertid till endast 31,418 kronor 89 öre
och understego sålunda med i runt tal 6,650 kronor de beräknade. Annuiteterna
å det beviljade statslånet uppgå till omkring 35 kronor för hektar av
låntagarnas i företaget mark. Efter företagets utförande lia vissa delar av
den i företaget ingående marken, som höra till förenämnda fastigheter, undergått
en avsevärd sättning. Den vid företagets planläggning uppskattade
båtnaden för dessa fastigheter, tillsammans beräknad till ett värde av 3,537
kronor 40 öre, har på grund härav endast delvis kunnat ernås. De genom företaget
utvunna områdena anses på grund av lös jordman och dålig torrläggning
vara av den beskaffenhet, att de torde vara svåra att utnyttja. Lantbruksingenjören
M. Wixell har med biträde av gode män uppskattat den båtnad,
som å ifrågavarande marker är möjlig att ernå genom företaget, till ett
värde av 1,132 kronor eller 2,405 kronor 40 öre lägre än vad ursprungligen
beräknats.
Körande sökandenas ekonomiska och personliga förhållanden har upplysts,
att Manfred Andersson år 1929 sålt det honom då tillhöriga i företaget
ingående hemmanet V24 mantal Västra Ballasjö 1 2 jämte yttre inventarier till
sin dotter Astrid Andersson för en köpeskilling av 6,000 kronor. Fastigheten
är taxerad till 4,800 kronor. Niklasson har under januari 1938 försålt sina
i företaget ingående hemman till sin son Håkan Gustaf Sigvard Niklasson för
16,300 kronor, vilket belopp motsvarar taxeringsvärdet å fastigheterna. Johansson,
som är född 1882, är gift och har i äktenskapet fem minderåriga
barn. Hans ekonomiska ställning har av länsstyrelsen betecknats såsom tämligen
svag. Håkan Niklasson är född 1911. I anledning av köpet har han
mäst skuldsätta sig för omkring 20,000 kronor. Astrid Andersson är född
1907 och ogift. Hon har i anledning av köpet måst ikläda sig skulder till ett
sammanlagt belopp av 4.200 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
Departements
chefen.
Länsstyrelsen i Blekinge län har — under hänvisning till att Andersson och
Niklasson sålt sina fastigheter — ansett, att ingen nedsättning borde medgivas
av skulden till odlingslånefonden, såvitt dem anginge. Beträffande ansökningen
i vad den gäller Johansson har länsstyrelsen, med hänsyn till att båtnaden
för hans i företaget ingående mark utgjort allenast en tredjedel av den
beräknade samt under framhållande av hans tämligen svaga ekonomiska
ställning, tillstyrkt lindring i den honom åvilande betalningsskyldigheten.
Lantbruksstyrelsen har i sitt utlåtande hemställt, att för nedskrivning av
ifrågavarande lån måtte från statens avdikningsanslag anvisas ett belopp av
1,930 kronor. Lantbruksstyrelsen har icke ansett hinder möta för att de nuvarande
ägarna av Anderssons och Niklasson fastigheter komme i åtnjutande
av nedsättning i skulden. Efter att lia redogjort för länsstyrelsens ståndpunkt
i frågan har lantbruksstyrelsen i sitt yttrande anfört, bland annat, följande.
Länsstyrelsens utredning i ärendet gåve vid handen, att de nuvarande ägarna
av de Andersson och Niklasson förut tillhöriga fastigheterna hade en svag
ekonomi. Enär det salunda kunde förutsättas, att gäldandet av låneannuiteterna
bleve för dem betungande, funne lantbruksstyrelsen det skäligt, att
lindring bereddes även dem, oaktat ansökning om dylik lindring för de ifrågavarande
fastigheternas del gjorts av dessas förutvarande ägare. I fråga om
Johansson anslöte sig lantbruksstyrelsen till länsstyrelsens uppfattning örn
angelagenheten av att någon lättnad i dennes låneskuld medgåves.
En lindring i lånebördan för ifrågavarande låntagare syntes böra ske genom
nedskrivning med skäligt belopp av den kapitalskuld, som efter erläggandet
av 1938 års annuitet återstode ogulden. Lantbruksstyrelsen hade beräknat
denna skuld till sammanlagt 6,789 kronor 74 öre. Vid en dylik nedskrivning
borde emellertid hänsyn tagas därtill, att de verkliga kostnaderna
för företaget icke oväsentligt understigit den kostnadssumma, vartill statsunderstöd
utgått. De ifrågavarande fastigheternas andelar i den sålunda upphomna
kostnadsbesparingen hade av styrelsen beräknats till sammanlagt 470
kronor. Det syntes styrelsen skäligt, att nedskrivning av låneskulden skedde
med belopp, motsvarande värdet av den för nu berörda fastigheter konstaterade
båtnadsminskningen, 2,405 kronor 40 öre, efter avdrag av nyssnämnda
kostnadsbesparing, eller med (2,405:40 — 470:—=) i runt tal 1,930 kronor.
Statskontoret har avstyrkt nedskrivning av ifrågavarande lån, såvitt angår
ägarna till de Andersson och Niklasson förut tillhöriga fastigheterna, under
framhållande att vid köpeskillingens bestämmande i samband med överlåtelserna
av dessa fastigheter de nya ägarna kunnat taga hänsyn till de skulder,
som graverade fastigheterna. Vad beträffar ansökningen, såvitt densamma
avser Johansson, har statskontoret ifrågasatt, huruvida tillräckliga skäl förelage
till nedsättning av hans andel i länet, då Johanssons ekonomi icke syntes
v ara sadan, att lindring i den hans fastighet åvilande betalningsskyldigheten
för lånet vore oundgängligen nödvändig.
Utredningen i ärendet torde giva vid handen, att båtnaden av företaget för
de ifrågavarande fastigheterna blivit avsevärt lägre än vad vid företagets
igångsättande beräknats och att detta föranletts av en betydande sättning å
Kungl. Maj:ts proposition nr 55-
7
vissa delar av den i företaget ingående marken. Med hänsyn härtill och vad
som i ärendet upplysts rörande fastighetsägarnas ekonomiska förhållanden
synas billighetsskäl tala för att ytterligare statsunderstöd beviljas för åstadkommande
av en avbetalning av lånet från odlingslånefonden. Den av länsstyrelsen
och statskontoret åberopade omständigheten mot bifall till ansökningen,
såvitt densamma rör Andersson och Niklasson, finner jag i förevarande
fall icke böra utgöra hinder för en dylik åtgärd med hänsyn till att
överlåtelsen av deras fastigheter skett till deras barn. I fråga om statsunderstödets
storlek ansluter jag mig till lantbruksstyrelsens förslag. Jag förordar
alltså, att för ändamålet må från statens avdikningsanslag utgå ett
belopp av 1,930 kronor. Härtill bör emellertid riksdagens medgivande inhämtas.
Bidragsbeloppet torde böra av lantbruksstyrelsen ställas till statskontorets
förfogande för att såsom avbetalning å ifrågavarande lån tillgodoföras
avdikningslånefonden. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att fastställa
bidragsbeloppets fördelning å här avsedda fastigheter. Beloppet torde
icke böra inräknas i det belopp, som Kungl. Majit enligt riksdagens medgivande
äger för visst år bevilja jämlikt gällande bestämmelser för avdikningsanslagets
användning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva
att för avbetalning av vissa andelar i ett till sänkning av
Västra och Östra Ballasjöarna samt Kvarnsjön i Fridlevstads
och Rödeby socknar av Blekinge län den 17 juli 1925 beviljat
lån från odlingslånefonden må från statens avdikningsanslag
utgå ett belopp av 1,930 kronor.
3:o.
Gåsemossens torrläggningsföretag i Skara landsförsamling och Stenums
socken i Skaraborgs län.
Den 9 november 1922 beviljade Kungl. Majit dels bidrag från allmänna
avdikningsanslaget med 4,700 kronor och dels lån från odlingslånefonden
med 9,400 kronor till ett företag, som avsåg utdikning av den så kallade
Gåsemossen i och för torrläggning av vattenskadade marker inom Udden
m. fl. hemman inom Skara landsförsamling samt Lilleskogen m. fl. hemman
i Stenums socken av Skaraborgs län. I sammanhang härmed fastställdes
plan för arbetets utförande.
Sedermera fastställde länsstyrelsen i Skaraborgs län genom utslag den
3 december 1929 fördelningen å vederbörande fastigheter av förenämnda
lån och ålade därvid ägaren av 9/128 mantal Götala l12 och 212, vilka fastigheter
numera betecknas stadsägan nr 813 i Skara stad, att gälda för ett
vart av åren 1930—1954 126 kronor 44 öre och för år 1955 115 kronor
12 öre
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 5ö.
Genom beslut den 17 november 1933 medgav Kungl. Majit dels anstånd
under tre år med erläggande av de annuiteter, som för vissa fastigheter,
däribland även nyssnämnda stadsäga, från och med 1933 förföllo till betalning
å lånet från odlingslånefonden, dels ock räntefrihet under uppskovstiden
å samma fastigheters andelar å oguldna kapitalskulden å lånet.
I en den 26 april 1937 dagtecknad skrift har lägenhetsägaren Karl Vallander
i Skomakartorp hemställt örn befrielse helt eller delvis från honom
såsom ägare av förenämnda stadsäga åvilande utgifter för omförmälda dikningsföretag.
Såsom stöd för ansökningen har Vallander åberopat, att han
påförts delaktighet i företaget i betydligt större mån än som motsvarar den
för fastigheten genom företaget vunna båtnaden samt att de honom åvilande
annuiteterna vore synnerligen betungande. Vid ansökningen fanns fogat ett
av jordbrukskonsulenten E. Almlöf upprättat utlåtande.
I ärendet lia yttranden avgivits den 24 februari 1938 av länsstyrelsen i
Skaraborgs län, den 20 juli 1938 av lantbruksstyrelsen, den 27 augusti 1938
av statskontoret och den 11 november 1938 av torrläggningskommittén.
Vid länsstyrelsens yttrande har fogats ett utlåtande av lantbruksingenjören S.
Hallin samt en polisrapport rörande Vallanders ekonomiska förhållanden.
Genom beslut den 8 september 1938 har Kungl. Majit i anledning av
ansökningen medgivit Vallander dels anstånd under ett år med erläggande
av envar av de annuiteter, som för ifrågavarande fastighet från och med
1938 förfalla till betalning å det den 9 november 1922 beviljade lånet, dels
ock räntefrihet under uppskovstiden å fastighetens andelar i oguldna kapitalskulden
å lånet.
Av tillgängliga handlingar inhämtas följande.
Enligt den år 1922 fastställda arbetsplanen för ifrågavarande företag deltog
Vallanders fastighet med en areal av 18.02 hektar odlingsmark. Den
genom företaget uppkommande båtnaden för denna mark uppskattades
till 8,232 kronor. Enligt detta båtnadstal kom fastighetens andel i den för
företaget beräknade kostnaden, 14,101 kronor 24 öre, att uppgå till 2,853
kronor 24 öre. Emellertid uppgingo de verkliga kostnaderna för företaget
till 12,178 kronor 40 öre. Ifrågavarande fastighets kostnadsandel begränsades
därigenom till 2,479 kronor 29 öre eller 373 kronor 95 öre lägre än
vad som beräknades vid planens fastställande. Fastighetens andel i det till
företaget utbetalade statsunderstödet utgjorde 2,814 kronor 36 öre. Vallander
erhöll sålunda ett överskott å statsunderstödet av (2,814: 36 — 2,479: 29
=) i runt tal 335 kronor. Vallanders kapitalskuld till odlingslånefonden
utgjorde vid amorteringens början 2,107 kronor 34 öre.
Rörande Vallanders personliga och ekonomiska förhållanden meddelas,
att han är född 1873 och gift samt i äktenskapet har två barn, av vilka en
son, 29 år gammal, vistas i hemmet. Fastigheten, som innehåller 57 tunnland,
därav 20 tunnland odlad jord, är taxerad till 5,400 kronor. Å fastigheten
födas 4 kor och 2 hästar. Fastigheten graveras av ett egnahemslån,
för närvarande å 2,400 kronor. I övrigt har Vallander skulder å 600 kronor.
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
9
Länsstyrelsen i Skaraborgs län har tillstyrkt, att hela Vallanders återstående
skuld till odlingslånefonden måtte avskrivas.
Lantbruksingenjören S. Hallin har uppgivit, att endast en del av den
Vallander tillhöriga marken, som vid företagets planläggning ansetts lia
nytta av företaget, hade bort indragas i detsamma. Enligt Hallins uppfattning
hade endast ett område av 2.46 hektar bort medtagas vid båtnadsberäkningen.
Ett område av 3.26 hektar hade därjämte kunnat avvattnas genom
ett i företaget ingående avlopp. Emellertid hade detta område lika
lätt kunnat avvattnas genom ett annat i företaget ej ingående avlopp. Förbättringsvärdet
för förstnämnda område om 2.46 hektar hade enligt synemännens
beräkning utgjort 1,230 kronor. Med hänsyn härtill syntes skäligt,
att Vallanders del i lånet från odlingslånefonden reducerades i proportion
till förbättringsvärdets reduktion eller i runt tal till 15 procent, vilket
motsvarade 316 kronor. Då Vallander redan erlagt mer än detta belopp,
borde återstående skuldbeloppet avskrivas.
Lantbruksstyrelsen, som tillstyrkt en minskning i skulden å 700 kronor,
har, bland annat, anfört:
Av verkställda undersökningar hade styrelsen funnit framgå, att av den
Vallander tillhöriga marken en areal av endast 5.71 hektar rätteligen bort
påföras delaktighet i företaget. Båtnaden å sistnämnda areal uppginge enligt
den vid syneförrättningen verkställda uppskattningen till 2,855 kronor.
Därest detta båtnadstal hade lagts till grund för bestämmande av Vallanders
kostnadsandel, hade denna senare kommit att uppgå till 1,425 kronor 70 öre,
eller i runt tal 50 procent lägre belopp än den vid arbetsplanens fastställelse
Vallander påförda kostnaden, 2,853 kronor 24 öre.
Vallanders kapitalskuld till odlingslånefonden hade vid amorteringens
början utgjort 2,107 kronor 34 öre. Med hänsyn till nu påvisade förhållanden
borde denna skuld nedskrivas med 50 procent eller med i runt tal
1,050 kronor. Härifrån syntes dock böra frånräknas ett överskott å statsunderstödet
av 335 kronor. Den ifrågasatta minskningen av sökandens
skuld till avdikningslånefonden borde sålunda begränsas till ett belopp av
(1,050 — 335 =) i runt tal 700 kronor och ske genom överföring av motsvarande
belopp från avdikningsanslaget till avdikningslånefonden.
Från lantbruksstyrelsen har sedermera på begäran avgivits följande promemoria.
P. M. angående nedskrivning av odlingslån till Gåsemossen i Skaraborgs
län.
Under förutsättning att fastigheten 9/128 mtl. Götala 1 12 och 2 12 skall
anses böra deltaga i företaget endast för ägofigurerna 107 och 108 samt en
mindre del av ägofigur 104, sammanlagt 2.46 hektar med en sammanlagd
båtnad av 1,230 kronor, skulle fastighetens andel i företagets kostnader uppgå
till i runt tal 660 kronor eller endast omkring 23 procent av den enligt
synehandlingama beräknade kostnadsandelen.
Kapitalskulden å lånet vid amorteringens början, 2,107 kronor 34 öre, synes
böra nedskrivas i förhållande till kostnadsminskningen eller med omkring
77 procent, d. v. s. med 1,620 kronor. Härifrån bör dock dragas
uppkommet överskott å statsbidraget 335 kronor oell kapitalskulden sålunda
minskas med (1,620 — 335=) 1,285 kronor.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 55.
2
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 55.
Statskontoret och torrläggningskommittén ha med hänsyn till omständigheterna
icke velat motsätta sig lantbruksstyrelsens i dess yttrande framlagda
förslag.
Departements- Av utredningen torde framgå, att den båtnad, som vid syneförrättningen
chefen, påförts Vallanders fastighet, upptagits till ett alltför högt belopp, vilket haft
till följd att Vallander påförts en för stor andel i det till företaget beviljade
lånet från odlingslånefonden. På grund härav anser jag i likhet med de
hörda myndigheterna och torrläggningskommittén, att ytterligare statsunderstöd
bör beredas Vallander för åstadkommande av en avbetalning av dennes
skuld på grund av nämnda lån. Vid beräknandet av statsunderstödets
storlek anser jag med hänsyn till utredningen i ärendet, att man på sätt
lantbruksingenjören Hallin förordat bör utgå från att endast det av honom
omförmälda området örn 2.46 hektar bort medtagas vid båtnadsberåkningen.
Vid sådant förhållande torde i anslutning till vad i lantbruksstyrelsens promemoria
anförts, ett belopp av 1,285 kronor för ändamålet anvisas från statens
avdikningsanslag. Härtill bör riksdagens medgivande inhämtas. Beloppet
torde böra av lantbruksstyrelsen ställas till statskontorets förfogande
för att såsom avbetalning å den på Vallanders fastighet belöpande andelen
av det den 9 november 1922 beviljade lånet tillgodoföras avdikningslånefonden.
Beloppet torde icke böra inräknas i det belopp, som Kungl. Maj:t enligt
riksdagens medgivande äger för visst år bevilja jämlikt gällande bestämmelser
för avdikningsanslagets användning.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva
att för avbetalning av den på stadsägan nr 813 i Skara
stad belöpande andelen av det till Gåsemossens torrläggningsföretag
inom Skara landsförsamling och Stenums socken
av Skaraborgs län den 9 november 1922 beviljade lånet
från odlingslånefonden må från statens avdikningsanslag
utgå ett belopp av 1,285 kronor.
Statsrådets övriga ledamöter instämma i vad departementschefen hemställt
i de under l:o—3:o förut antecknade ärenden.
Hans Majit Konungen lämnar bifall till vad departementschefen
hemställt samt förordnar, att proposition
i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Vid protokollet!
Ragnar Odhnoff.
389241. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:103 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare statslån till förhöjning av vissa arbetarsmåbrukslån. s. 7 i texten
- JoU 1939:19 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av medel för avbetalning å statslån till vissa torrläggningsföretag. s. 5 i texten