Sök i Ratio Lex

Angående inrättande av en statens kriminaltekniska anstalt m. m

1939-01-20 · 54 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 52 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:60, Angående inrättande av en statens kriminaltekniska anstalt m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

1

Nr 60.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående inrättande

av en statens kriminaltekniska anstalt m. m.;

given Stockholms slott den 20 januari 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Albert Forslund.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 januari 1939.

Kärva rande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Forslund, fråga örn inrättande av

en statens kriminaltekniska anstalt jämte med denna sammanhängande spörsmål

och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 188—191, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1939/40 beräkna

dels till Statens kriminaltekniska anstalt: Avlöningar ett förslagsanslag av

102,000 kronor,

dels till Statens kriminaltekniska anstalt: Omkostnader ett förslagsanslag

av 50,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 60.

25)7 38 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majds proposition nr 60.

dels till Statens kriminaltekniska anstalt: Utrustning ett reservationsanslag

av 150,000 kronor,

dels ock till Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av särskilda

anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m. ett förslagsanslag av

120,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

Statens kriminaltekniska anstalt.

inledning. På föranledande av en av Överståthållarämbetet i skrivelse

den 28 december 1936 gjord hemställan uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut

den 30 april 1937 åt ämbetet att verkställa utredning rörande inrättandet av ett

för hela rikets polisväsende gemensamt kriminallaboratorium för rättskemiska

och rättstekniska undersökningar samt bemyndigade ämbetet att för deltagande

i denna utredning tillkalla högst tre sakkunniga personer.

Sedermera överlämnades av Kungl. Majit genom remiss den 5 maj 1937

till ämbetet en av föreningen Sveriges landsfiskaler gjord framställning, att

tidningen »Polisunderrättelser» måtte tillställas samtliga fjärdingsmän i

riket, för att tagas i övervägande vid fullgörande av det ämbetet lämnade nyssberörda

uppdraget.

Jämlikt det meddelade bemyndigandet har ämbetet såsom sakkunniga

tillkallat chefen för statens provningsanstalt, överdirektören J. O. Koos af

Hjelmsäter, föreståndaren för statens rättskemiska laboratorium, professorn

E. Wolff och docenten H. Söderman. Vid utredningen av frågan hava dessutom

biträtt polismästaren E. Ros, statspolisintendenten G. Thulin, numera

stadsfiskalen C. A. Åkerman samt, såsom sekreterare, stadsfiskalen E. Glas. I

samband med utredningen har ock till behandling upptagits frågan örn sammanförande

till en gemensam avdelning med det ifrågasatta laboratoriet av statens

centralbyrå för fingeravtryck och tidningen »Polisunderräftelser». Yttranden

hava vidare under ärendets förberedande behandling av ämbetet infordrats och

inkommit från polismästarna i Göteborg, Malmö, Norrköping, Hälsingborg

och Gävle, föreningen Sveriges stadsfiskaler, föreningen Sveriges landsfiskaler,

Sveriges advokatsamfund samt från samtliga landsfogdar med undantag

av landsfogden i Södermanlands län. Föreningen Sveriges stadsdomare

och föreningen Sveriges häradshövdingar hava slutligen beretts tillfälle att

deltaga i överläggningar med de sakkunniga.

Den 29 september 1937 har ämbetet till fullgörande av uppdraget överlämnat

utlåtande med förslag i ärendet jämte samtliga till detsamma hörande

handlingar.

Över förslaget hava infordrade utlåtanden avgivits av länsstyrelserna i

Stockholms, Södermanlands, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,

örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län

samt av statskontoret och allmänna civilförvaltningens lönenämnd.

Innan jag går att närmare redogöra för överståthållarämbetets förslag och de

däröver avgivna yttrandena, torde jag få i korthet erinra örn vad som hittills åtgjorts

för att tillgodose polisorganisationens behov av kriminalteknisk expertis.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Nuvarande förhållanden. Jämlikt gällande polislagstiftning tillkommer det

i princip de olika polisdistrikten att hava polismän anställda i den omfattning

som erfordras för polisverksamhetens ombesörjande inom vederbörande

polisdistrikt; att skäligen avlöna dessa polismän och förse de ordinarie av

deni med skälig pension; att draga försorg örn föreskriven uniformering och

beväpning av distriktets polispersonal samt att i erforderlig utsträckning

ombesörja materiell, byggnader och övriga för distriktets polisväsende

erforderliga anordningar. Principiellt sett äro sålunda de olika polisdistrikten

skyldiga att hos sig hava anställd jämväl personal med kriminalteknisk

utbildning samt att anskaffa den apparatur, som kräves för utförande av

kriminaltekniska undersökningar av inom distriktet inträffade brott.

Av kostnadsskäl hava emellertid de olika polisdistrikten i allmänhet icke

kunnat tillgodose kravet på dylik sakkunnig personal samt på teknisk apparatur

annat än i mindre omfattning. I det stora flertalet distrikt torde

sålunda icke förekomma nämnvärd annan kriminalteknisk verksamhet än

upptagande av fingeravtryck samt fotografering av brottslingar. Ett mindre

antal av distrikten — huvudsakligen de större städerna — har dessutom

utrustat polisen med ytterligare apparatur, varjämte i en del distrikt för

underlättande av spaningsarbetet upprättats register över brottslingar (såsom

personregister, öknamnsregister och modus operandi-register) samt över gods,

som anmälts stulet eller på okänt sätt förkommet.

För rikets polisväsende i dess helhet hava härutöver — till komplettering

av kriminalpolisverksamhetens anordnande — vissa särskilda organ blivit

inrättade, vilka uteslutande hava till uppgift att lämna de olika polismyndigheterna

erforderligt biträde i brottmålsärenden. Det står vidare polismyndigheterna

öppet att i sin verksamhet hänvända sig till vissa, utom polisorganisationen

stående offentliga institutioner för utförande av kriminaltekniska

undersökningar.

Redan år 1877 anvisades sålunda av Kungl. Majit efter därom av Överståthållarämbetet

gjord framställning medel till tryckning och utdelande av

»tryckta polisunderrättelser», avseende hela riket, till underlättande av

brottslingars gripande och tillrättaskaffande av gods, som åtkommits genom

brott. Denna publikation — tidningen »Polisunderrättelser» — har alltsedan

dess tryckts och utgivits i Stockholm, under senare tid med tredje polisintendenten

i Stockholm såsom redaktör och ansvarig utgivare. En andra

enbart för polisväsendets räkning avsedd institution tillkom genom kungörelsen

den 19 november 1920 (nr 733) örn fingeravtryck å häktade m. m.

I enlighet med föreskrifterna i denna kungörelse har alltsedan den 1 januari

1921 i Stockholm funnits inrättad en centralbyrå för förvaring, registrering och

klassificering av fingeravtryck, som av landets olika polismyndigheter tagits å

brottslingar samt övriga i kungörelsen åsyftade personer. Det åligger jämlikt

cirkuläret den 21 november 1925 Stockholms stads polisverk — vilket cirkulär

grundar sig på bestämmelsen i 8 § tredje stycket i lagen den 6 juni 1925

om polisväsendet i riket, att det polisdistrikt, Kungl. Majit bestämmer, är

skyldigt att draga försorg örn särskilda anordningar för polisväsendet i dess

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majlis proposition nr 60.

helhet — att ombesörja ej mindre det behöriga upprätthållandet av centralbyrån

för fingeravtryck än även utgivandet av tidningen »Polisunderrättelser».

För den praktiska polisverksamhetens del har vidare genom beslut vid

1932 års riksdag från och med år 1933 inrättats statspolisavdelningar i flera

städer. Av statspolisen, som består av dels kriminalpolis och dels ordningspolis,

skall kriminalstatspolisen i första hand användas såsom kriminalpolis

å landsbygden och i stad, där kriminalpolisavdelning ej finnes, samt ordningsstatspolisen

i första hand användas å landsbygden och särskilt vid sådana

tillfällen, då behov uppstår av större polisstyrka än å orten finnes tillgänglig.

I viss utsträckning har statspolisen utrustats med apparatur för kriminaltekniska

undersökningar. De olika statspolisavdelningarna hava också var för

sig upplagt vissa kartotek, såsom brandregister, avseende avdelningens verksamhetsområde.

A id statspolisavdelningen i Stockholm har jämväl påbörjats

uppläggandet av en del dylika för hela riket gemensamma register. Ett centralt

brandregister är där färdigställt.

Utöver de nu nämnda hava icke inrättats några centrala institutioner med

uPPgift a^t uteslutande stå polismyndigheterna till tjänst i deras praktiska

polisverksamhet. I den mån för kriminalpolisverksamhetens del behov av

annan kriminalteknisk expertis förelegat, tillhandahålles dock sådan de olika

polisdistrikten av vissa statliga anstalter. De under medicinalstyrelsens överinseende

och ledning stående statens rättskemiska laboratorium (Sv. förf.- saml. 990/17, med ändring 1936), statens bakteriologiska laboratorium (Sv.

förf.-sami. 641/37), statens farmacevtiska laboratorium (Sv. förf.-saml. 202/38)

samt statens veterinärbakteriologiska anstalt (Sv. förf.-saml. 392/26) hava

sålunda var inom sitt verksamhetsområde utfört undersökningar åt polismyndigheterna.

Detsamma är förhållandet med statens elektriska inspektion

(Sv. förf.-saml 52/03 och 207/29) samt sprängämnesinspektionen (Sv. förf.- saml. 835/19 med ändring 1929), vilka båda institutioner närmast lyda under

kommerskollegium. I icke obetydlig omfattning har även statens provningsanstalt

(Sv. förf.-saml. 893^19 med ändring 1922) stått polismyndigheterna

till tjänst med olika slags undersökningar. För dessa myndigheters räkning

har jämväl utförts ett avsevärt antal undersökningar av det till Stockholms

högskolas juridiska fakultet anknutna kriminaltekniska institutet.

Anlitandet av angivna, utom polisorganisationen stående statsinstitutioners

expertis är stundom förenat med kostnader för polismyndigheterna,

stundom icke. Så äro exempelvis rättskemiska laboratoriets undersökningar

kostnadsfria, medan däremot provningsanstalten tager betalt för sina undersökningar.

Yad angår polisdistrikten å landsbygden, saknar detta förhållande

betydelse, enär enligt kungörelsen den 24 november 1932 (nr 533) angående

vissa ersättningar at befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet m. m.

ersättning av statsmedel utgår till dessa polisdistrikt för erforderliga kriminaltekniska

undersökningar.

Såsom i det föregående antytts, ha icke för de större polisdistrikten i

lika hög grad som för de mindre ekonomiska skäl stått hindrande i vägen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

för anskaffandet av kriminalteknisk apparatur samt anställandet av personal

med utbildning i kriminalteknik. I viss mån lia sådana åtgärder vidtagits i de

större städerna. Yad särskilt stockholmspolisen beträffar, har inom

kriminalpolisavdelningen inrättats en särskild avdelning, det s. k. signalementskontoret,

som utrustats med erforderliga apparater för fotografering

av förbrytare och övriga i kungörelsen den 19 november 1920 angående

fingeravtryck avsedda personer ävensom av brottsplatser, förfalskade handlingar

m. m. Förutom dylikt fotograferingsarbete utföras å signalementskontoret

en del andra, enklare kriminaltekniska undersökningar, för vilket

ändamål viss optisk apparatur anskaffats. Till signalementskontoret hör

det s. k. kriminalmuseet, vilket innehåller en samling vid brottsplatsundersökningar

tillvaratagna föremål. Vid kriminalavdelningen föras därjämte en

del register över förbrytare och gods, som förkommit på okänt sätt eller genom

tjuvnad.

Överståthållarämbetets förslag. Såsom en bakgrund till sitt förslag framhåller

Överståthållarämbetet, att kriminalpolisorganisationen, trots att den

så småningom blivit utbyggd och förbättrad, dock alltjämt vidlådes av vissa

olägenheter eller brister.

Till utveckling av sina sjmpunkter på dessa brister i kriminalpolisorganisationen

anför ämbetet i huvudsak följande.

Kostnadsfrågan. De kostnader, som städernas polisdistrikt finge vidkännas

för anlitandet av kriminalexpertis, vore, ehuru icke i och för sig

oskäliga, dock betungande för det stora flertalet av dem. För landsbygdens

vidkommande förhölle det sig visserligen så, att polisdistrikten erhölle nödig

kriminalexpertis kostnadsfritt. Vederbörande landsfiskal bestrede nämligen

kostnaderna därför med medel, som av statsverket förskotterats honom.

Ändamålsenligheten av de av landsfiskalen sålunda gjorda utbetalningarna

granskades därefter av länsstyrelsen. Länsstyrelserna torde emellertid,

enligt vad som uppgivits, visa stor benägenhet att anlägga restriktiva synpunkter,

då fråga uppstode örn godkännande av dylika utbetalningar. Vetskapen

därom hade, såsom även framhållits från flera av de av ämbetet

hörda myndigheterna, verkat som en hämsko på polis- och åklagarmyndigheterna

i deras strävan att med tillhjälp av kriminaltekniken få brottmålsutredningarna

fullständiga, i all synnerhet i sådana fall, då den redan förebragta

utredningen enligt deras förmenande bestämt pekat i viss riktning och

det synts dem tvivelakxigt, huruvida med full säkerhet något positivt resultat

skulle kunnat erhållas genom kriminalexpertis. Därigenom hade givetvis

materiellt sett oriktiga avgöranden kunnat träffas: å ena sidan hade på grund

av vittnesutsagor eller indicieutredningar, som bestyrkt den skenbart riktiga

— men i själva verket oriktiga — bilden av händelseförloppet, åtal måst

anhängiggöras, som, örn de väl icke lett till den åtalades fällande, dock för

denne inneburit ett stort mått oförskyllt lidande; å andra sidan hade säkerligen

till brott skyldiga av domstol frikänts eller kanske icke ens blivit

åtalade, enär utredningarna synts övervägande tala till deras förmån.

Bristen pä kriminaltekniskt specialutbildad personal och på kriminalteknisk

utrustning. Som en allvarlig brist i kriminalpolisorganisationen

hade vidare framstått det förhållandet, att, då grövre brott skett, i kriminalteknik

specialutbildad personal icke funnits att i erforderlig utsträckning

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 60.

tillgå som hjälp åt polismyndigheterna för undersökning omedelbart på

brottsplatserna. Från landsbygdens polis kunde visserligen för dylika undersökningar

biträde av kriminalstatspolis påkallas. Den till kriminalstatspo1

isens förfogande ställda apparaturen för dithörande slags undersökningar

vöre emellertid otillräcklig, och någon speciellt i kriminalteknik allsidigt

utbildad personal ägde icke kriminalstatspolisen. — Det gåves vidare fall,

då på grund av avsaknaden av därför nödvändig apparatur, kriminalexpertis

icke kunnat erhållas hos någon officiell myndighet här i landet. Detta förhållande,

som givetvis icke kunde tagas till intäkt för framställandet av någon

anmärkning mot det sätt, varpå de myndigheter, som nu anlitades av polis- och

åklagarmyndigheterna för kriminaltekniska undersökningar, utfört dessa,

visade emellertid, att de nuvarande offentliga institutionerna ingalunda vore

rustade att utföra alla erforderliga slags undersökningar i brottmål. Likaså

torde ett stort antal av de moderna metoderna inom kriminaltekniken icke

alls tillämpas hos dessa institutioner, vilkas verksamhet icke huvudsakligen

vare sig vore eller skulle vara inriktad på sådana undersökningar.

Bristande samverkan mellan de olika kriminaltekniska organen. Som en

av de mest framträdande av de olägenheter, som vidlådde det nuvarande

systemet, finge vidare framhållas den splittring av det kriminaltekniska

arbetet, systemet innebure. Givet vore, att då kriminaltekniken i praktiken

vore odelbar, en intim samverkan måste råda mellan de organ, som

sysslade med dess olika, grenar. Med nuvarande anordningar torde en sådan

samverkan icke vara möjlig. Den rådande splittringen av den kriminaltekniska

expertisen på ett flertal institutioner hade för övrigt vållat polis- och åklagarmyndigheterna

ständigt återkommande svårigheter vid valet av institution.

Med hänsyn till dessa myndigheters för närvarande i regel ringa kriminaltekniska

utbildning folie det sig nämligen svårt för dem att avgöra på vilken

institution enbart eller på vilken institution i första hand av flera, som det

ankomme att tillhandahålla önskad expertis. Genom att hänvändelse först skett

till oriktig institution, hade vållats onödig omgång och för rättssäkerheten

menlig tidsutdräkt.

Frånvaron av centrala register. Såsom en synnerligen allvarlig brist i den

nuvarande kriminalpolisorganisationen finge slutligen framhållas frånvaron

av en del centrala, för kriminalspaningsarbetet synnerligen viktiga register.

De centrala register, som för sådant ändamål fördes å centralbyrån för

fingeravtryck samt statspolisavdelningen i Stockholm, vore icke tillräckliga

för ändamålet.

I fortsättningen anmärker Överståthållarämbetet, att olägenheter av liknande

art, som de här angivna, i vissa utländska stater föranlett

inrättande av särskilda centrala kriminaltekniska institutioner till polis- och

åklagarmyndigheternas tjänst. Så hade skett i Frankrike, Amerikas förenta

stater och ett flertal stater i Sydamerika liksom ock i Finland. I Belgien

omhänderhades samtliga registraturer av särskilda centrala institutioner.

I Ryssland, Polen och de baltiska staterna hade sakkunnigväsendet förlagts

till överdomstolarna. — Rörande organisationen och verksamheten

vid den sålunda inrättade institutionen i Finland, vilken flera av de av

ämbetet under hand hörda myndigheterna ansett kunna tjäna som mönster

för en liknande institution i Sverige, har av ämbetet åberopats en redogörelse

i Nordisk kriminalteknisk tidskrift häfte 10 för år 1936, författad av den

nämnda institutionens chef, vice häradshövdingen Ivosti Vasa. Beträffande

denna redogörelse torde jag få hänvisa till handlingarna.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Överståthållarämbetet ingår härefter på ett övervägande, hur uv

i d a genom en utbyggnad av nuvarande organisation

med därav följande fördelning av uppgifterna

på olika, var för sig specialiserade organ de offentliga

institutioner, som nu verkställde kriminaltekniska utredningar, kunde sättas

i stånd att i önskvärd utsträckning tillgodose kravet på kriminalteknisk

expertis. En sådan lösning anses dock av ämbetet icke ändamålsenlig. Till

utveckling av denna synpunkt, i vilket sammanhang ämbetet även inlåter sig

på frågan örn inrättande av en särskild kriminalteknisk anstalt, anför ämbetet

i huvudsak följande.

Därigenom vunnes icke den möjlighet till intim samverkan mellan verksamhetens

olika grenar sorn, enligt vad förut antytts, utgjorde en nödvändig

förutsättning, för att den kriminaltekniska vetenskapens olika metoder skulle

kunna till fullo utnyttjas och göras fruktbringande. Icke heller uppnåddes

därigenom det eftersträvade syftemålet, att polis- och åklagarmyndigheterna

skulle befrias från den svårighet att bestämma, till vilken institution hänvändelse

skulle ske, som undersökningarnas splittring på olika institutioner

föranledde. Genom inrättandet däremot av en särskild institution, vilken det

ålåge att kostnadsfritt tillhandahålla olika slags kriminalexpertis, skulle

däremot även de två sistberörda önskemålen bliva tillgodosedda.

Med tillkomsten av en sådan institution skulle därjämte frågan örn undervisningen

av polismännen i kriminalteknikens tillämpning kunna ordnas på ett

rationellt och effektivt sätt. Sistberörda fråga vore ingalunda av någon

underordnad betydelse. Tvärtom vore det av synnerlig vikt, att en blivande

kriminalpolisman i största möjliga utsträckning erhölle undervisning i de

kriminaltekniska hjälpmedlens användning samt bereddes tillfälle att, i den

mån så lämpligen kunde ske, deltaga i praktiskt laboratoriearbete. Främst

vore orsaken härtill att söka däri, att en undervisning, som splittrades på

ett flertal institutioner, bleve mycket tidsödande och icke beredde en tillfredsställande

överblick över ämnet. Men en bidragande orsak vore också,

att dessa senare institutioner saknade erforderlig apparatur. En ändring av

nu rådande förhållanden i så måtto, att tillfredsställande och modern materiell

ställdes till undervisningens förfogande, vore nödvändig. Ur undervisningssynpunkt

torde det emellertid, såsom framhållits, icke vara något tvivel

underkastat, att nyssnämnda del av undervisningen i kriminalteknik —

demonstration av de tekniska hjälpmedlens verkningssätt samt, i den mån

detta med hänsyn till arbetsförhållandena inom institutionen läte sig göra,

deltagande uti praktiskt laboratoriearbete •— kunde ske på ett vida mera

överskådligt och instruktivt sätt å en institution, där all slags för undervisningsändamål

erforderlig kriminalteknisk apparatur funnes tillgänglig och

där kriminalteknisk sakkunskap i samma omfattning funnes samlad, än å ett

flertal olika på sätt nu angivits utbyggda institutioner, vilka var för sig icke

torde komma att representera mera än någon gren av kriminaltekniken.

Motsvarande synpunkter torde kunna anläggas på utbildningen av de polismän,

vilka önskade att som praktikanter få ytterligare förkovra sig på

ifrågavarande område.

Det anförda — slutar Överståthållarämbetet — syntes giva vid handen, att

samtliga angivna spörsmål bäst löstes genom inrättandet av en

särskild, under enhetlig ledning stående institution

för enbart kriminaltekniska undersökningar.

H u v u ddragen av det förslag, som i enlighet med denna ämbetets

ståndpunkt framlagts, kunna sammanfattas sålunda.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majds proposition nr 60.

I Stockholm skall under överinseende av Överståthållarämbetet finnas

inrättad en av staten bekostad anstalt, som har till uppgift att för åklagaroch

polismyndigheternas, domstolarnas och övriga offentliga myndigheters

räkning utföra kriminaltekniska undersökningar samt att ombesörja tryckning

och utgivande av tidningen »Polisunderrättelser».

Undersökningarna skola vara kostnadsfria. Ersättning skall emellertid

utgå, därest framställningen örn undersökning gjorts av domstol i mål,

vari endast målsägare får föra talan.

I fråga örn den tilltänkta anstaltens arbetsuppgifter i förhållande till

nuvarande institutioner i kriminalteknikens tjänst förutsättes en skyldighet

för polis- och åklagarmyndigheter att i ärenden av brottmåls natur — med

undantag för vissa blodprovsundersökningar, vilkas utförande åligger statens

rättskemiska laboratorium — hänvända sig till anstalten för erhållande av

kriminalteknisk utredning. I fall av behov skall det ankomma på anstalten

att för undersöknings utförande eller fullständigande överlämna undersökningsmaterialet

till den eller de andra offentliga institutioner eller

enskilda sakkunniga, som äro bäst lämpade därtill.

Verksamheten vid anstalten avses komma att omfatta 1) laboratoriearbete,

2) utgivande av »Polisunderrättelser», 3) förvaring, registrering och klassificering

av fingeravtryck ävensom polisfotografering samt 4) förande av

för riket gemensamma spaningsregister. Anstalten föreslås för ändamålet

böra indelas i lika många avdelningar, eller sålunda i en teknisk avdelning

för laboratoriearbetena, en avdelning för polisunderrättelser, en signalementsavdelning

för fingeravtrycks uppsamlande och bearbetande ävensom för

polisfotografering samt en registratur av delning för spaningsregistrens

förande. Därtill skall vidare komma en avdelning för kansligöromål, kansliavdelningen,

till vilken avdelning jämväl skola hänföras erforderligt bibliotek

och museum.

I organisatoriskt hänseende föreslås anstalten skola erhålla en fristående

ställning men i övrigt anordnas i överensstämmelse med polislagens bestämmelser

rörande för rikets polisväsende gemensamma anordningar. Det skulle

sålunda åligga Stockholms polisdistrikt att ombesörja, att verksamheten vid

anstalten behörigen upprätthölles.

I spetsen för anstalten bör såsom en garanti för densammas oberoende

ställning sättas en styrelse, bestående av fem av Kungl. Majit förordnade

personer och så sammansatt, att inom densamma finnes representerad praktisk

poliserfarenhet, teknisk sakkunskap samt domstolserfarenhet. Bland styrelsens

ledamöter bör en utses till jourhavande ledamot.

Närmast under styrelsen skall verksamheten vid anstalten ledas av en föreståndare.

Till föreståndare skall enligt förslaget utses antingen person, som

äger grundlig juridisk och allmän polisiär utbildning, eller ock person, som

förvärvat ingående teoretiska och praktiska kunskaper i kriminalteknik. I

sistnämnda avseende har en av de av ämbetet tillkallade sakkunniga, professorn

E. Wolff, anmält skiljaktig mening och hävdat, att såsom kompetensfordran

för föreståndaren borde hava föreslagits en fullgod utbildning i kri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 60.

minalteknik i analogi med vad som vore stadgat exempelvis för föreståndaren

för statens rättskemiska laboratorium och statens veterinärbakteriologiska

anstalt.

Förutom föreståndarbefattningen skola vid anstalten vara inrättade tjänster

i enlighet med i förslaget framlagd personalstat. Personalbehovet anses till

en början kunna begränsas till 31 personer jämte 2 städerskor.

I det följande vill jag uppehålla mig vid motiveringen till de nu skisserade

delarna av förslaget. Därefter vill jag slutligen upptaga förslagets kostnadsberäkningar

till behandling.

Beträffande till en början anstaltens verksamhetsområde

anlägger ämbetet följande allmänna synpunkter.

I frågan huru gränsdragningen gentemot statens rättskemiska laboratorium

samt övriga tidigare omnämnda, under medicinalstyrelsens överinseende

stående anstalter borde ske, framhåller ämbetet såsom sin mening,

att undersökningar, vilka folie inom eller tangerade den medicinska vetenskapen

(eller sålunda serologiska, toxikologiska, farmakologiska, fysiologiska

och anatomiska undersökningar) borde i allt väsentligt liksom hitintills utföras

å sistnämnda institutioner, och alltså endast en del mindre omfattande,

kemiska undersökningar utföras å den nya institutionen.

Yad anginge de kriminaltekniska undersökningar, vilka för polismyndigheternas

räkning verkställdes å statens provningsanstalt, statens elektriska

inspektion och sprängämnesinspektionen, torde flertalet av dessa undersökningar

vara av den speciella beskaffenhet, att de i fortsättningen lämpligare

borde utföras å den ifrågasatta nya institutionen. Att uppställa någon generell

regel jämväl i fråga örn arbetsfördelningen mellan dessa senare anstalter och

den nya institutionen efter undersökningarnas art syntes emellertid svårligen

låta sig göra, utan gränsdragningen torde få ske från fall till fall, så att

den anstalt, som för det särskilda fallet vore bäst försedd med apparatur och

representerade den större sakkunskapen, anförtroddes undersökningen. Med

avseende å statens provningsanstalt torde detta komma att innebära, att åt

densamma allt framgent borde överlämnas att utföra exempelvis sådana undersökningar,

som erfordrades för att bestämma, örn en företedd vara borde

klassificeras på det ena eller andra sättet. Givet torde emellertid vara, att

polismyndigheterna ute i orterna icke skulle behöva hålla reda på en dylik

uppdelning av de olika institutionernas kompetensområden, utan även ifråga

örn de fall, som här avsåges, skulle den nya institutionen tjänstgöra som en

»clearingcentral», å vilken det alltså skulle ankomma att bestämma, varifrån

expertis i de särskilda fallen skulle införskaffas. Blott för det fall, där det

läge i öppen dag, att viss annan myndighet skulle handlägga ärendet, borde

hänvändelse ske direkt till denna. Sålunda borde såsom hitintills polismyndigheterna

insända alla prov för bestämmande av alkoholhalt i blodet hos människor

direkt till statens rättskemiska laboratorium.

I detta sammanhang torde böra till behandling upptagas frågan örn sammanförande

med den ifrågasatta institutionen av centralbyrån för fingeravtryck

samt tidningen »Polisunderrättelser». Yid dessa två institutioner bedreves,

såsom tidigare framhållits, en för hela rikets polisväsende gemensam verksamhet,

som främst avsåge uppspårandet av brottslingar. För sådant ändamål

betjänade sig de båda institutionerna huvudsakligen av tekniska hjälpmedel.

Deras verksamhet vore följaktligen av kriminalteknisk natur, och vad särskilt

centralbyrån anginge, finge erinras, att vid denna tillämpades en av den

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

kriminaltekniska vetenskapens viktigaste grenar, nämligen daktyloskopin. Av

skäl, som tidigare framhållits, borde därför den vid dessa båda institutioner

bedrivna verksamheten stå i intim kontakt med övrigt centralt kriminaltekniskt

arbete. Därest en central anstalt för kriminaltekniska undersökningar

kornme till stånd, syntes i densamma på nu anförda grunder böra uppgå också

centralbyrån för fingeravtryck samt tidningen »Polisunderrättelser».

Av enahanda skäl, som de nyss anförda, torde den nya institutionen böra

få övertaga jämväl övriga för riket centrala register, som fördes vid statspolisavdelningen

i Stockholm.

På sätt omförmälts, utövades, ehuru i regel i synnerligen blygsam omfattning,

av de olika polismyndigheterna viss kriminalteknisk verksamhet. Det

• syntes ämbetet uppenbart, att de anordningar, som i polisdistrikten funnes

för sådant ändamål vidtagna, borde, i den omfattning omständigheterna sådant

påkallade, vidmakthållas, och att varje polisdistrikt även efter den nya

institutionens tillkomst skulle, i den mån hos detsamma funnes att tillgå

härför erforderliga tekniska hjälpmedel och sakkunnig personal, verkställa

brottsplatsundersökningar och, i enklare fall, bearbeta därstädes insamlat

material.

Enligt vad erfarenheten visat, vore det emellertid mången gång av stor

betydelse, att vid inträffade förbrytelser brottsplatserna genast bleve undersökta

av kriminaltekniska experter för tillvaratagande av spår efter brottslingarna

samt för att tillvägagångssättet vid brotten skulle kunna riktigt

rekonstrueras. I den mån därför erforderlig kriminalteknisk expertis icke

funnes att tillgå inom de olika polismyndigheterna, torde lämpligen personal

från den nya institutionen böra anlitas. Då det vore av synnerlig vikt, att

densammas verksamhet icke till någon del finge emot sig ens skenet av ställningstagande

för någondera parten, torde dock personal, som direkt för institutionens

räkning verkställde dylika brottsplatsundersökningar, icke få

anordna några polisförhör utan endast inhämta för det rent tekniska undersökningsarbetet

erforderliga upplysningar. I den mån den nya institutionen —

till vinnande av rationalisering i arbetet — för Stockholms vidkommande

övertoge arbetsuppgifter, som å andra orter alltjämt ombesörjdes av den

lokala polismyndigheten, borde statsverket erhålla gottgörelse därför från

Stockholms stad antingen enligt taxa, som fastställdes av Kungl. Majit, eller

enligt grunder, varom överenskommelse träffades mellan Kungl. Majit och

Stockholms stad.

Vidkommande spörsmålet vilka som skola äga påkalla biträde

av anstalten samt rörande ersättning därför

anför ämbetet följande.

Givet är att en institution av beskaffenhet, som den här skisserade, hade

att tillhandahålla expertis i främsta rummet på begäran av polis- och åklagar

myndighet samt domstolar ävensom eljest i förekommande fall på begäran av

offentlig myndighet.

Mera tveksamt syntes vara, huruvida institutionen skulle hava att lämna

biträde jämväl på framställning av enskild person eller enskilt företag. Svaret

på denna fråga syntes vara avhängigt av ändamålet med institutionen, vilket

ju vore att sätta samhället i stånd att genom sina härför verkande organ

bättre än tillförne reagera emot brott. Institutionens verksamhet måste givetvis

på den grund för att rätt kunna fylla sin uppgift till alla delar vara inriktad

därpå, och något utrymme för andra slag av undersökningar än kriminaltekniska

dylika syntes därför ej för det närvarande böra ifrågasättas. Vid

sådant förhållande torde något giltigt behov att anlita institutionen icke före
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:U proposition nr 60.

ligga för de enskildas del, enär dessa för dylika undersökningars utförande

kunde och borde påkalla biträde av polis- eller åklagarmyndigheterna, i den

mån undersökningen rörde brott, varmed dessa hade att taga befattning.

Vid övriga brott, vilka ju regelmässigt vore relativt ofarliga, och där frågan

relativt sällan torde erhålla aktualitet, öppnade sig alltid möjligheten för part

att i enlighet med bestämmelserna i lagen den 7 juni 1934 örn bevisning

genom sakkunnig genom domstolen anlita institutionen för erhållande av

nödig kriminalexpertis. — Expertis i mål, däri endast målsägare kunde föra

talan, syntes icke böra tillhandahållas kostnadsfritt utan ersättning därför

utgå till institutionen jämlikt i lagen den 7 juni 1934 fastställda grunder.

Med avseende å anstaltens organisatoriska ställning

yttrar ämbetet följande.

Den nya institutionen skulle, enligt vad nyss sagts, komma att betjäna,

förutom domstolarna, landets samtliga polismyndigheter ävensom övriga

offentliga myndigheter. Den bleve således att likställa med de särskilda

anordningar för polisväsendet i dess helhet, vilka redan funnes inrättade i

Stockholm med stöd av 4§ och 8§ tredje stycket polislagen och för vilka

Stockholms polisdistrikt åtnjöte full ersättning av statsmedel i enlighet med

bestämmelserna i 15 § 1 stycket samma lag.

Vad den nu ifrågasatta institutionen beträffade, vore det uppenbarligen av

stor betydelse, att den vid densamma tjänstgörande personalen med avseende

å undersökningarna icke ställdes i något subordinationsförhållande till institutionens

uppdragsgivare. Iakttoges icke detta, utan institutionen inlemmades

i den egentliga polisorganisationen, kunde för den stora allmänheten

dess verksamhet komma att framstå såsom icke fullt objektiv och opartisk

och dess utlåtanden icke tillerkännas lika stort värde, som örn de avgivits av

en fristående institution. Det vore således av vikt, att institutionen erhölle

en självständig ställning.

Att emellertid, såsom kunde ifrågasättas, göra densamma till ett rent statligt

verk och följaktligen avskära den från allt samband i organisatoriskt hänseende

med nuvarande polisorganisation vore emellertid icke behövligt och

torde knappast vara lämpligt. I förbigående kunde erinras, att en dylik anordning

förutsatte en ändring av gällande polislag, enligt vilken särskilda

anordningar för polisväsendet i dess helhet skulle ombesörjas av det polisdistrikt,

Konungen bestämde. Örn sålunda vissa formella hinder kunde resas

mot institutionens anordnande som ett statligt ämbetsverk, talade även verkliga

sakskäl mot en sådan anordning. Därigenom att institutionen finge bibehålla

visst samband med Stockholms polisorganisation, öppnades nämligen större

möjlighet att förvärva särskilt de för undersökning å brottsplatserna lämpligaste

arbetskrafterna liksom även att låta en person, som befunnes ej motsvara

skäliga anspråk, återgå till den anställning utanför institutionen, där

han befunnits lämplig och skicklig. Institutionen borde sålunda erhålla en

fristående ställning men i övrigt anordnas i överensstämmelse med polislagens

bestämmelser rörande för rikets polisväsende gemensamma anordningar. I

I personalfråga n meddelas i förslaget till en början följande uppgifter

angående den personalstyrka, som sysselsattes vid statens centralbyrå

för fingeravtryck, vid kriminalavdelningens signalementskontor samt vid tidningen

»Polisunderrättelser».

Å centralbyrån tjänstgjorde en kriminalkommissarie, en kriminalöverkonstapel

och tre kriminalkonstaplar samt på sistone även ett kvinnligt biträde,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:t.i proposition nr 60.

vilket dock icke innehade någon fast plats å byrån. Vid signalementskontoret

sysselsattes en kriminalöverkonstapel å laboratoriet samt en kriminalöverkonstapel

för fotografering. Personalen vid tidningen Polisunderrättelser

utgjordes av fyra kvinnliga biträden, varav en i femtonde lönegruppen och

tre i sjunde lönegruppen å Stockholms stads lönestat, samt av en pensionerad

polisman med ett årligt arvode av 1,800 kronor, bland annat för arbetet med

tidningens distribution. Tredje polisintendenten, vilken enligt vad förut

nämnts, fungerade såsom ansvarig utgivare för tidningen, åtnjöte därför ett

arvode av 2,040 kronor örn året. Dessutom ombesörjdes städningen av

lokalerna av särskilt anställd kvinnlig personal.

Fortsättningsvis lämnar ämbetet följande redogörelse för de principiella

synpunkter, som enligt ämbetets mening böra anläggas p å

frågorna örn personalens kvalifikationer och personalbehovet.

Den tilltänkta institutionens personalbehov komme givetvis att främst bero

dels på arten och beskaffenheten av de begärda undersökningarna dels på i

vilken omfattning det kunde förväntas, att institutionen komme att tagas i

anspråk för undersökningars utförande. Till ledning i förstnämnda hänseende

kunde tjäna de av vice häradshövdingen Kosti Vasa uti Nordisk kriminalteknisk

tidskrift, 1936, nr 10, lämnade uppgifterna angående den finska kriminalcentralens

verksamhet. Én av den norske rättskemisten Ch. Braff upprättad

statistik över de i Norge under tidsperioden 1927—1936 av honom utförda

kriminaltekniska undersökningarna (intagen i nr 7 för år 1937 av samma

tidskrift1) torde även vara av intresse därvidlag. Vad så beträffade frågan,

vilken inverkan inrättandet av den nya institutionen kunde komma att få på

frekvensen av ansökningarna örn erhållande av kriminalteknisk expertis, visade

erfarenheterna från utlandet — såsom ock varit att förvänta — att frekvensen

så gott som oavbrutet varit i stigande år från år. Sålunda framginge av Bruffs

statistik, att medan de av honom verkställda kriminaltekniska undersökningarna

under tidsperioden 1916—1926 voro 1,869 till antalet, de under den

därpå följande tioårsperioden voro 4,574 stycken, samt av Kosti Vasas redogörelse

för de finska förhållandena, att undersökningarnas antal stigit, å

kriminallaboratoriet från 93 begynnelseåret 1926 till 840 år 1935, och å signalementsbyrån

från 50 år 1926 till 807 år 1935.

För den ifrågasatta institutionens del komme förhållandet att i viss mån

bliva enahanda. Nu angivna förhållanden torde måhända anses böra föranleda

därtill, att personalstyrkan under de första verksamhetsåren hölles vid en

jämförelsevis låg numerär för att med de följande åren successivt utökas i

takt med arbetsbördan. Däremot syntes heller intet vara att erinra, blott

personalstyrkan redan från början bleve av den storlek, som krävdes — utöver

för verkställande av begärda undersökningar — dels för att arbetsorganisationen,

såsom oundgängligt vore, snabbt skulle kunna genomföras, och

dels med hänsyn till att omfattande register måste upprättas, vilket senare

arbete helt visst bleve av synnerligen tidsödande natur. Erforderlig vetenskaplig

personal torde dock icke böra anställas till något väsentligt mindre

antal än som kunde komma att vara behövligt för institutionens verksamhet

under de fem första åren. Denna senare personal torde nämligen under dessa

år komma att få en relativt större arbetsbörda än den övriga delen av personalen,

enär denna under angivna tidrymd syntes komma att vara i behov av

M Bifogad handlingarna.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 60.

handledning och undervisning från de vetenskapligt skolades sida i betydligt

större utsträckning än sedermera. Därtill komme, att institutionen med till

visshet gränsande sannolikhet kunde antagas redan i begynnelsen komma att

anlitas i en relativt stor utsträckning, då, såsom ovan framhållits, ett mycket

stort antal kriminaltekniska undersökningar tidigare ej blivit verkställda, enär

kostnadsskäl lagt hinder i vägen därför. Ifråga örn personalbehovet måste

vidare beaktas, att åtminstone av åklagare- och polismyndigheter begärda

undersökningar regelmässigt vore av synnerligen brådskande natur, och därför

måste omgående verkställas, ett förhållande som medförde, att arbetet

vid institutionen, försåvitt kravet på snabbhet i rättskipningen vederbörligen

skulle kunna tillgodoses, icke finge utspridas på längre tidsperioder, vilket

eljest kunnat åstadkomma en i det närmaste likformig arbetsbörda under alla

tider av året. Personalen måste därför uppenbarligen erhålla så stor numerär,

att nu anförda synpunkter bleve tillgodosedda. Skulle det komma att visa

sig, att personalen därigenom vissa tider på året icke finge full sysselsättning

med verkställandet av begärda utredningar, torde den icke vetenskapligt utbildade

delen av densamma under sådana tidsperioder bliva fullt sysselsatt

med att upplägga nya och fullständiga befintliga registraturer, på vilkas utförlighet

det vore i hög grad beroende, i vad mån tillfredsställande resultat

skulle kunna uppnås av institutionens på identifiering riktade verksamhet.

För de vetenskapligt skolade inom institutionen återigen skulle på detta sätt

tillfälle erbjuda sig till forskning och vidare studier i kriminaltekniken.

Med hänsyn till arten och beskaffenheten av de undersökningar, som inom

institutionen komme att utföras, vore det, såsom redan antytts, och såsom de

sakkunniga enhälligt framhållit, oundgängligen nödvändigt, att vid densamma

i viss utsträckning bleve anställd vetenskapligt utbildad personal. I övrigt

syntes den manliga personalen lämpligen böra rekryteras från kriminalpoliskåren.

Till ojämförligt största delen torde undersökningarna komma att ske

på begäran av åklagar- och polismyndigheterna, och det vore uppenbarligen

redan på denna grund av stor betydelse, att åtminstone den icke vetenskapligt

utbildade personalen — förutom fallenhet och intresse för kriminalteknik —

ägde god förtrogenhet med kriminalpolisens arbetsmetoder och övriga arbetsförhållanden.

Särskilt gällde detta i de fall, där undersökningar måste företagas

å brottsplatsen. Till denna sakliga synpunkt komme en mera formell sådan.

Såsom ovan framhållits, borde den ifrågasatta institutionen erhålla viss anknytning

tili polisväsendet på grund av bestämmelserna i 8 § tredje stycket lagen

den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket. Till följd därav syntes det lämpligt,

att, såsom statsmakterna med nyssberörda lagstiftning uppenbarligen åsyftat,

vid en institution sådan som den förevarande personal med sedvanlig polisutbildning

komme till användning i den utsträckning, detta läte sig göra.

Detta vore ju för övrigt förutsättningen för att personalen, i händelse av

institutionens nedläggande skulle kunna återgå till verksamhet inom polisdistriktet

liksom även för att den cirkulation av personalen, som kunde vara

betingad av utbildnings- eller andra därmed jämförliga skäl, också skulle

kunna äga rum.

De tillkallade sakkunniga hade såsom sin åsikt framhållit, att det redan från

början komme att vid institutionen föreligga behov av åtminstone två vetenskapligt

utbildade tjänstemän. Av dessa syntes den ena böra ges ställningen

av laborator och den andra placeras som assistent. Övrig personal torde på

grunder, som tidigare anförts, böra kommenderas till institutionen från kriminalpoliskåren

i Stockholm. I första hand syntes därvid böra komma i fråga

den å den nuvarande centralbyrån samt å kriminalpolisens signalementskontor

tjänstgörande personalen, som ju med hänsyn till denna sin tjänst
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

göring torde få anses vara särskilt lämplig att sysselsättas vid den nya institutionen.

Av enahanda skäl borde till densamma knytas den kvinnliga

personal, som nu tjänstgjorde vid Polisunderrättelser. Även i övrigt syntes,

såsom förut antytts, rekryteringen böra ske med hänsyn tagen huvudsakligen

till vederbörandes fallenhet och intresse för samt kunskaper i kriminalteknik.

Efter denna redogörelse övergår ämbetet till en undersökning av personalbehovet.

Därvid föreslår ämbetet, att för nedbringandet av lönekostnaderna

i görligaste mån kvinnlig arbetskraft bör komma till användning.

Vidare förutskickar ämbetet, att beräkningarna av den erforderliga personalstyrkan,

såvitt jämförelser ej kunde göras med nuvarande förhållanden, till

huvudsaklig del måste grunda sig på sannolikhetskalkyler. Beräkningarna

hade emellertid — framhåller ämbetet -— gjorts i underkant, varjämte ämbetet

understryker, att enligt ämbetets förmenande en ökning av den föreslagna

personalstyrkan kunde komma att visa sig erforderlig inom en jämförelsevis

begränsad tidrymd. Tydligt vore ock, att personalstyrkans fördelning på de

olika avdelningarna icke vore att betrakta såsom definitiv utan att temporär

förflyttning av personal från en avdelning till en annan givetvis kunde komma

att visa sig nödvändig på grund av förskjutningar i arbetsbördan.

I likhet med de sakkunniga anser Överståthållarämbetet, att personalbehovet

vid institutionen — utöver föreståndaren samt de två

för den tekniska avdelningen vetenskapligt skolade fackmännen — bör fastställas

på följande sätt.

För kansliet (med bibliotek och museum): en kriminalkonstapel för

registratorsgöromål, tre kvinnliga biträden, varav två för biblioteks- och

stenografigöromål och ett för skrivarbete, samt en vaktmästare.

För tekniska avdelningen (vilken avdelning borde förestås av laboratorn

och där likaledes assistenten borde vara placerad): två kriminalöverkonstaplar,

två kriminalkonstaplar och ett verkstadsutbildat biträde.

För avdelningen för polisunderrättelser: såsom föreståndare en kriminalöverkonstapel

samt såsom personal i övrigt tre kvinnliga biträden.

För signalementsavdelningen: såsom föreståndare en kriminalöverkonstapel

samt såsom personal i övrigt en kriminalöverkonstapel och tre kriminalkonstaplar

ävensom två kvinnliga skrivbiträden.

För registraturavdelningen: såsom föreståndare en kriminalöverkonstapel

samt såsom övrig personal tre kriminalkonstaplar ävensom två kvinnliga

biträden för skrivgöromål.

Såsom en för de tre sistnämnda avdelningarna gemensam föreståndare

närmast under föreståndaren för institutionen skulle tjänstgöra en kriminalkommissarie.

— Personalen skulle sålunda inalles komma att bestå av 31

personer. Till jämförelse nämnes, att enligt uppgift vid den motsvarande

institutionen i Finland, den s. k. kriminalcentralen, funnes anställda 24 befattningshavare.

Till närmare belysning av de olika tjänstemännens åligganden

anför ämbetet följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Till registrator vid kansliet hade föreslagits en manlig befattningshavare,

enär det bleve på registratorn, som det säkerligen många gånger psykiskt

påfrestande uppdraget att packa upp de till institutionen insända föremålen

skulle ankomma. Av de på tekniska avdelningen placerade överkonstaplarna

vore den ene avsedd att användas för de undersökningar, vilka enligt vad

tidigare föreslagits skulle överflyttas från stockholmspolisens signalementskontor

till den nya institutionen. Den återstående överkonstapeln liksom de

två konstaplarna skulle tillhandagå de olika polismyndigheterna med brottsplatsundersökningar

samt i övrigt biträda nied laboratoriearbetena inom

institutionen. Såsom föreståndare för avdelningen för polisunderrättelser

hade placerats en manlig befattningshavare i kriminalöverkonstapels grad. För

närvarande upprätthölles denna syssla av en kvinnlig befattningshavare, vilken

emellertid redan uppnått pensionsåldern. Det hade visat sig angeläget, att

för redigeringen av »Polisunderrättelser» kunna disponera en dugande person

nied praktisk erfarenhet från kriminalpolisarbetet. Att placera en ny innehavare

av befattningen i lägre löneställning än som polisöverkonstapel torde,

nied hänsyn till befattningens vikt, icke böra ifrågakomma. I motsatt fall

skulle dugande innehavare icke kunna under längre tid bibehållas i tjänsten

utan komma att lämna den för befordran till överkonstapelstjänst på annan

avdelning inom polisverket. Såsom ansvarig utgivare av tidningen borde

institutionens föreståndare fungera. Av de vid signalement savdelningen

tjänstgörande överkonstaplarna skulle den ene utföra för Stockholms polisdistrikt

erforderlig kriminalfotografering. Enligt vad förut föreslagits skulle

nämligen ombesörjandet därav överflyttas från stockholmspolisens signalementskontor

till signalementsavdelningen vid den tilltänkta institutionen. Förde

övriga göromålen vid sistnämnda avdelning skulle alltså finnas att tillgå,

förutom ovannämnde kommissarie, sex personer, vilka senare uteslutande hade

sitt arbete förlagt till densamma. I jämförelse med den personalstyrka, som

för närvarande omhänderhade sist åsyftade göromål, innebure detta visserligen

en ökning, men därvid vore att märka, dels att arbetsbördan å signalementskontoret

för närvarande vuxit därhän, att det endast vore en tidsfråga, när

ytterligare personal måste anställas, dels ock att kommissarien vid den nya

institutionen skulle tjänstgöra såsom en för icke blott dess signalementsavdelning

utan även institutionens avdelning för polisunderrättelser och registraturavdelningen

gemensam föreståndare. Vad beträffade verksamheten vid

den sistnämnda avdelningen, så torde det böra ankomma på institutionens

ledning att närmare bestämma vilka registraturer, som lämpligen borde föras

vid avdelningen. Helt allmänt finge ämbetet här, såsom tidigare gjorts i annat

sammanhang, endast hänvisa till vikten för spaningsarbetets del därav, att utförliga

registraturer skyndsamt bleve upprättade, att de särskilda registraturerna

dag för dag i erforderlig omfattning kompletterades med nya uppgifter

samt att, så snart behov därav visade sig, nya registraturer upplades vid

sidan örn de gamla. För detta tidsödande arbete torde den föreslagna personalstyrkan

komma att visa sig väl behövlig. — Det hade i det föregående föreslagits,

att vid institutionen skulle närmast under föreståndaren för institutionen

tjänstgöra jämväl en polisman av kriminalkommissaries grad såsom

gemensam föreståndare för avdelningen för polisunderrättelser, signalementsavdelningen

och registraturavdelningen. Yad beträffade behovet av en sådan

befattningshavare, ville ämbetet framhålla, att verksamheten vid dessa tre

avdelningar i stor utsträckning torde komma att angå spörsmål, vilkas lösande

krävde icke blott ingående och mångårig erfarenhet rörande kriminalpolisspaningsarbetet

utan ock förmåga av och vana vid självständigt handlande.

Kravet på en sådan gemensam avdelningsföreståndare torde alltid med styrka

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 60.

göra sig gällande; och det bleve oeftergivligt, därest Kungl. Maj:t icke skulle

vara bunden att såsom föreståndare för institutionen anställa jurist med

praktisk poliserfarenhet.

Vid beräkningen av de närmaste årens personalbehov har ämbetet uttryckligen

förutsatt, att institutionens arbetsuppgifter begränsades, på sätt

ämbetet i förslaget angivit. Därigenom skulle institutionens verksamhetsområde

ock komma att erhålla en omfattning, som i stort sett överensstämde

med de i sådant hänseende av de hörda myndigheterna framförda önskemålen.

I detta sammanhang torde jag lämpligen få fästa uppmärksamheten på

den förutnämnda till Överståthållarämbetet överlämnade ansökningen från

föreningen Sveriges landsfiskaler angående tillhandahållande åt

rikets samtliga fjärdingsmän av tidningen »Polisunderrättelser».

Härutinnan anfördes av föreningen i skrivelse den 14 december 1936 i

huvudsak följande.

I sammanhang med några under år 1936 särskilt uppmärksammade brottmål

hade polisväsendet på landsbygden utsatts för klander i tidningspressen. Även

örn angreppen kommit att sikta betänkligt över målet, torde man dock icke

kunna avfärda kritiken såsom i allo oberättigad. De enskilda polismännen

kunde emellertid icke lastas för det negativa spaningsresultatet, då de i allmänhet

nedlagt ett både intresserat och energiskt arbete. Petet torde i stället

vara att söka i de brister, som vidlådde själva organisationen för polismyndigheternas

spaningsverksamhet. För att söka åstadkomma rättelse

därutinnan ville föreningen framhålla angelägenheten av, att fjärdingsmännen

försåges med tidningen »Polisunderrättelser», varur de själva kunde

inhämta kännedom örn efterlysta personer och dessas signalement. Som nu

vore fallet, komme tidningen i fråga endast ett fåtal fjärdingsmän tillhanda.

För landsfiskalerna vore det självfallet omöjligt att dag för dag göra avskrift

av efterlysningarna och distribuera dessa till fjärdingsmännen. Även örn ett

sådant underrättelsesystem vore praktiskt genomförbart, skulle likväl aldrig

de efterlystas porträtt på detta sätt kunna överföras. Att tillgången till goda

fotografier av de efterlysta vore spaningsarbetets främsta hjälpkälla, vore

dock alltför känt för att särskilt behöva framhållas.

Föreningen vore fast förvissad örn att spaningarna efter efterlysta personer

aldrig kunde nå önskvärd effektivitet, så länge de underlydande polismännen

vore betagna möjligheten till dagligt studium av »Polisunderrättelser». Föreningen

ansåge sig därför både i eget och det allmännas intresse skyldig att

påkalla rättelse i påtalade missförhållande och dristade sig i anslutning därtill

hemställa örn vidtagande av åtgärder, varigenom »Polisunderrättelser» för framtiden

komme att översändas till samtliga fjärdingsmän i riket, såväl ordinarie

som extra.

I häröver avgivet utlåtande den 6 februari 1937 uttalade Överståthållarämbetet,

att den i framställningen berörda frågan borde upptagas till övervägande

i samband med den av ämbetet tidigare föreslagna utredningen

rörande inrättande av kriminaltekniskt laboratorium.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Genom remissresolution den 5 maj 1937 beslöt Kungl. Maj:t, att hand

lingarna i nu berörda ärende skulle överlämnas till ämbetet för att av ämbetet

tagas i övervägande vid utredningen.

Jag övergår härefter till den del av ämbetets förslag, däri ställning tages

till spörsmålet örn utökning av upplagan av »Polisunderrättelser». Under

samtidig anmälan, att beräkningen av den förevarande anstaltens personalbehov

skett under hänsynstagande till landsfiskalsföreningens framställning,

anför ämbetet i detta ämne i huvudsak följande.

Alltsedan år 1877, då den 1 juni genom ett kungl, cirkulär förordnades,

att under Stockholms polisstyrelses inseende i enlighet med de av Överståthållarämbetet

föreslagna grunder skulle utdelas »tryckta polisunderrättelser»,

hade »Polisunderrättelser» tryckts och utgivits i Stockholm, under senare tid

med tredje polisintendenten såsom ansvarig utgivare. Bestridandet av de

därav föranledda kostnaderna hade skett med statsmedel. Tidningen trycktes

å ett tryckeri i Stockholm. Av dess dagliga upplaga, som utgjorde 2,000

exemplar, distribuerades för närvarande varje dag 1,957 exemplar till åklagare

och polismyndigheter, däribland till 514 fjärdings- och polismän å landsbygden.

Antalet sådana polismän, som icke tillhandahölles publikationen,

utgjorde enligt meddelanden från samtliga landsfogdar cirka 1,900. Det skulle

sålunda vid ett bifall till framställningen vara erforderligt, att tidningens upplaga

i det närmaste fördubblades.

Flertalet landsfogdar hade i sina till ämbetet avgivna yttranden i ärendet

angående den ifrågasatta institutionen för kriminaltekniska undersökningar

omvittnat behovet och understrukit önskvärdheten av att tidningen tillhandahölles

samtliga fjärdingsmän i riket, i samband varmed de framhållit, att de

fördelar i fråga om spaningsarbete^ som därigenom komme att uppnås, säkerligen

uppvägde olägenheten av den med en utökning i sådan omfattning av

tidningens upplaga förenade kostnadsstegringen. Alternativt hade ifrågasatts,

huruvida icke, för den händelse statsfinansiella skäl absolut finge anses *

lägga hinder i vägen för en dylik ökning av tidningens upplaga, i allt fall

särtryck av tidningen, upptagande allenast efterlysningar med fotografier och

signalement samt avlysningar, kunde med kortare tidsintervaller, förslagsvis

en vecka, utdelas till samtliga fjärdingsmän, som icke erhölle tidningen.

Ett bifall till den underdåniga framställningen skulle medföra en betydande

kostnadsökning. Enligt av tryckeriet lämnad uppgift torde tryckningskostnaderna,

vilka jämte klichékostnaderna för närvarande belöpte sig till cirka

40,000 kronor örn året, i sådant fall komma att stiga med cirka 12,000 kronor

örn året. Därest i stället den ifrågasatta ökningen, såsom alternativt föreslagits,

inskränktes till ett särtryck med ett nummer i veckan, skulle ökningen

av tryckningskostnaderna komma att stanna vid cirka 1,050 kronor örn året,

därest tidningen gåves två sidors innehåll, och vid omkring 1,560 kronor, om

den komme att omfatta fyra sidor. Någon utökning av personalen torde

däremot i intetdera fallet bliva nödvändig, därest blott, till förhindrande därav,

att tidningens expediering genom ökningen av upplagan försenades, vissa

rationaliseringsåtgärder vidtoges, såsom anskaffande av en adresseringsmaskin

för underlättandet av personalens arbete med expedieringen av tidningen.

Ämbetets yttrande utmynnar i ett tillstyrkande av bifall till den

föreliggande framställningen.

Utredningens senare avsnitt upptages av beräkningar av kostnaderna

för den planerade anstalten.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 7 sami. Nr tilt.

2097 38 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 60.

Beträffande personalkostnaderna innehåller förslaget i huvudsak

följande.

Föreståndaren föreslås böra erhålla en med de närmast jämförbara föreståndarna

för statens rättskemiska laboratorium och statens veterinärbakteriologiska

anstalt likvärdig lönegradsplacering eller sålunda lön svarande mot

lönegraden 30 i avdelning B av den för statens ordinarie ämbets- och tjänstemän

för närvarande gällande löneplanen. Till jämförelse nämnes, att chefen

för statens provningsanstalt åtnjuter lön enligt avdelning A samma löneplan,

lönegrad 2.

Laboratorn anses med hänsyn till arbetets art och omfattning böra placeras

i en löneställning, motsvarande lönegraden 26 (avdelning B), varigenom han

skulle komma att åtnjuta enahanda löneförmåner som laboratorerna vid statsanstalterna

i allmänhet.

Till assistenten och det verkstadsutbildade biträdet beräknas — i överensstämmelse

med vad som regelmässigt gäller för assistenter och tekniska biträden

vid motsvarande statliga anstalter — årliga arvoden, till assistenten

med 4,500 kronor och till biträdet med 3,000 kronor.

Som vaktmästare borde anställas en pensionerad polisman, varigenom kostnaden

för vaktmästarbiträde tillsvidare kunde begränsas till ett årligt arvode

av 1,800 kronor.

Vidkommande den kvinnliga personalen föreslås — med hänsyn till att för

institutionens del behov förelåge av två skrivbiträden, som båda vore kunniga

i stenograf^ samt av ytterligare ett som dessutom behärskade språken

engelska, franska och tyska — att vid institutionen borde inrättas tre tjänster

med sådan lönegradsplacering, att väl kvalificerade sökande kunde erhållas.

Vidare borde beaktas, att även å signalements- och registraturavdelningarna,

där arbetet krävde den yttersta omsorg och stor rutin, kvalificerad

arbetskraft måste finnas tillgänglig. Med hänsyn till nu anförda omständigheter

anser ämbetet erforderligt, att av de för kvinnlig personal

avsedda befattningarna en placerades i löneställning minst motsvarande

lönegraden B 9 i det statliga avlöningsreglementet samt minst fyra i

löneställning motsvarande lönegraden B 7 i samma löneskala. Bör övrig skrivpersonal

förordas en löneplacering svarande mot skalans lönegrad B 4. I detta

sammanhang erinras, att personalen icke under några förhållanden borde äga

befogenhet att verkställa kriminaltekniska undersökningar annat än i tjänsten.

Meddelades icke ett sådant förbud —- uttalas i förslaget — kunde givetvis

den situationen uppstå, att vederbörande tjänsteman privat toges i anspråk

för undersökning av fall, som antingen varit eller också kunde komma att

bli föremål för bedömande jämväl vid institutionen. — Bör jourhavande ledamoten

av styrelsen föreslås ett årligt arvode av 1,000 kronor.

Brån institutionens löneanslag anses icke någon ersättning böra utgå till

de av institutionens tjänstemän, som till äventyrs anlitades för meddelande

av undervisning i polisskolan i ämnet kriminalteknik. Ersättning därför

borde i stället utgå av medel, som för sådant ändamål kunde komma att

ställas till polisskolans förfogande. Beträffande undervisningen i detta ämne

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj-.ts proposition nr 60.

framhåller ämbetet, att det ur institutionens synpunkt icke torde vara lämpligt,

att, för den händelse till föreståndare utsåges person med kriminalteknisk

utbildning, denne eller eljest laboratorn i någon större utsträckning

toges i anspråk därför. Lämpligen borde åt honom icke uppdragas mera än

att bålla ett visst mindre antal specialföreläsningar i detta ämne.

Till belysning av lönekostnaderna hänvisar Överståthållarämbetet till följande

sammanställning.

Stadens årliga

_T ..

Begyn-

Näst

Bekläd-

-r^ i •

kostnader för

nelse

högsta

nads

befattnings-

lön

löneklass

bidrag

havarens egen

pensionera

121 % å

1

Föreståndaren ............

(B 30)

10,500

—

11,460

—

—

—

j 8,000: —

j 17 % där-

i 1,585

63

| utöver

Kansliet.

1 kriminalkonstapel........

12

4,620

—

5,340

—

240

—

8 %

1,043

67

1 kvinnlig kontorist.........

(B 9)

3,144

—

3,672

—

—

—

21 %

516

33

1 kvinnligt kanslibiträde ..

(B 7)

2,832

—

3,300

—

—

—

21 %

462

94

1 kvinnligt kontorsbiträde. .

(B 4)

2,364

—

2,832

—

—

—

21 %

396

81

1 vaktmästare ............

arvode

1,800

—

(1,800

-)

—

—

21 %

—

—

2 städerskor ..............

arvode

2,500

—

(2,500

-)

—

—

21 %

262

—

. Tekniska avdelningen.

(21 % å

|

1 laborator ................

(B 26)

8,580

—

9,540

—

—

—

18,000: —

117 % där-

i 1,330

66

l utöver

1

1 assistent ................

arvode

4,500

—

4,500

—

—

—

21 %

—

—

2 kriminalöverkonstaplar ..

15

11,160

—

12,888

—

600

—

8

2,518

—

2 kriminalkonstaplar ......

12

9,240

—

10,680

—

480

—

8 %

2,087

34

1 verkstadsbiträde ........

arvode

3,000

—

(3,000

-)

—

—

21 %

—

—

Polisunderrättelser.

1 kriminalkommissarie ....

21

8,880

—

10,176

—

420

—

8 %

1,437

45

1 kriminalöverkonstapel....

15

5,580

—

6,444

—

300

—

8 %

1,259

—

1 kvinnligt kanslibiträde ..

(B 7)

2,832

—

3,300

—

—

—

21 %

462

94

2 kvinnliga kontorsbiträden

(B 4)

4,728

—

5,664

—

—

—

21 %

793

62

Signalement.savdelningen

2 kriminalöverkonstaplar ..

15

11,160

—

12,888

—

600

—

8 %

2,518

—

3 kriminalkonstaplar ......

12

13,860

—

16,020

—

720

—

8 %

3,131

01

1 kvinnligt kanslibiträde . .

(B 7)

2,832

—

3,300

—

—

—

21 %

462

94

1 kvinnligt kontorsbiträde..

(B 4)

2,364

—

2,832

—

—

—

21 %

396

81

Registraturavdelningen ■

1 kriminalöverkonstapel....

15

5,580

—

6,444

—

300

—

8 %

1,259

—

3 kriminalkonstaplar ......

12

13,860

—

16,020

—

720

—

8 %

3,131

01

1 kvinnligt kanslibiträde ..

(B 7)

2,832

—

3,300

—

—

—

21 %

462

94

1 kvinnligt kontorsbiträde. .

(B 4)

2,364

—

2,832

—

—

—

21 %

396

81

160,732

—

4,380

—

21,307: 12

26,914

91

I anslutning till sammanställningen gör ämbetet i huvudsak följande uttalanden.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr HO.

Lönerna för polistjänstemännen hade beräknats enligt den löneplan, som

gällde för de ordinarie befattningshavarna inom Stockholms kommunalstyrelse.

Yad beträffade föreståndarens och laboratorns ävensom den kvinnliga

skrivpersonalens löner, hade dessa — med hänsyn till att löneplanen för den

kategori befattningshavare inom Stockholms kommunalförvaltning, vartill

dessa tjänstemän vore att hänföra, bomme att korrespondera med den statliga

löneskalan — beräknats efter den sistnämnda. — Beträffande kostnaden för

städning av institutionens lokaler torde densamma ej kunna bestämmas med

större noggrannhet än som skett enligt sammanställningen. — I densamma

angivna dyrtidstillägg av 8 procent utginge för det dåvarande till den egentliga

polispersonalen. I fråga örn övriga vid Överståthållarämbetet anställda befattningshavare,

vilka avlönades av kommunen, gällde för det dåvarande, att de

erhölle ett tillägg av 21 procent å den del av lönen, som icke överstege 8,000

kronor, samt 17 procent å överskjutande lönebelopp. Storleken av Stockholms

stads årliga kostnader för befattningshavarnas egen pensionering, för vilka

kostnader staden ju författningsenligt jämväl skulle hava ersättning av statsverket,

hade angivits med ledning av under hand från Stockholms stads kammarkontor

erhållna uppgifter.

I förevarande sammanhang ingår ämbetet på behandling av frågan örn

sättet att beräkna statsverkets ersättningsskyldighet för löne- och pensionskostnader

och anför därutinnan följande.

Då befattningshavarna skulle fylla uppgifter för hela rikets behov, och

deras ställning, enligt vad i det föregående framhållits, borde göras i möjligaste

mån fristående i förhållande till polisorganisationen i övrigt, syntes

befattningarna böra inrättas med stöd av 4 § i polislagen. Vid sådant förhållande

torde jämlikt 15 § 1 mom. 1 stycket samma lag skyldighet föreligga

för statsverket att årligen betala polisdistriktets faktiska kostnader för avlöning

och pensionering. Därest icke överenskommelse träffades med Stockholms

stad rörande viss skälig genomsnittsersättning, måste bidraget beräknas

från år till år med hänsyn till vilka polismän, som kommenderats att bestrida

befattningarna. Hur önskvärd motsatsen än vore, torde det nämligen ej

kunna undgås med ombyte av personal, när vederbörande befunnits icke besitta

den speciella läggning, som arbetet vid institutionen oeftergivligt krävde,

eller omplacering av andra omständigheter visade sig påkallad. Hinder mot

sådant ombyte av personal torde icke föreligga, även örn polislagens bestämmelser

till äventyrs skulle anses böra tolkas sålunda, att befattningshavarna

utnämnts å just ifrågakomna tjänster, enär tjänstereglementena för befattningshavarna

stadgade skyldighet för dessa att inom respektive lönegrad

tjänstgöra å befattning, som Överståthållarämbetet bestämde. *—- Ett annat

nära till hands liggande sätt för ordnande av den statliga ersättningsskyldigheten

för stadens kostnader för befattningshavarnas egen pensionering vore

givetvis det, att statsverket, allteftersom befattningshavare, vilka tjänstgjort

vid institutionen, pensionerades, bidroge till deras pension med så stort

belopp, som svarade emot tidrymden för deras tjänstgöring därstädes i förhållande

till deras sammanlagda tjänstgöringstid.

Jag övergår härefter till förslagets kostnadsberäkningar.

Till ledning vid bedömandet därav får jag hänvisa till följande av ämbetet

åberopade sammanställning.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 60. 21

I. Årliga kostnader. Kronor.

1) Löner och arvoden (inkl. arvode till jourhavande ledamoten

i styrelsen 1,000 kronor) .............. 166,112

Ersättning för pensionskostnader .................................... 25,915

Dyrtidstillägg .................................................... 21,308

Kronor 213,335

2) Omkostnader

Hyra (inkl. värme) ......................................................... 25,000

Elektriskt ljus ............................................................... 900

Gas .............................................................................. 100

Vatten ........................................................................... 300

Laboratorie- och fotografisk materiell .............................. 8,000

Kontors- och skrivmaterialier .......................................... 2,800

Nyanskaffning av apparatur ............................................. 5,000

Böcker och tidskrifter ................................................... 5,000

Kostnader för främmande expertis .................................... 4,000

Telefon ........................................................................ 500

Tryckning av Polisunderrättelser (jämte klichéer 2,650) ...... 52,000

Kronor 103,600

II. Engångskostnad för institutionens utrustning ........................ 163,340

lil. Bidrag från Stockholms polisdistrikt.

1) Två kriminalöverkonstapelslöner (inberäknat dyrtidstillägg,

pensioneringskostnader och beklädnadsbidrag) .................. 17,085

2) För kriminalfotograferingsmaterial ......................... 2,000

Kronor 19,085

Stimma årliga kostnader under 1 1) (213,335 — 17,085) ......... 196,250

» under 12) (103,600— 2,000) ......... 101,600

297,850

Härifrån avgår anslag för centralbyrån för fingeravtryck ... 43,000

» »Polisunderrättelser» ............... 79,000

122,000

Summa årlig kostnadsökning kronor 175,850

Till kostnadssammanställningen knyter ämbetet några kommentarer, därvid

beträffande engångskostnaderna anföres bland annat följande.

För beräknandet av kostnaderna för anskaffning av erforderliga möbler,

arbetsutensilier samt apparatur hade av docenten Söderman uppgjorts en

förteckning, slutande på en sammanlagd summa av 158,800 kronor. Priserna

hade angivits med ledning av uppgifter, som erhållits från olika firmor i

branschen. Självfallet måste i fråga örn priserna reservation göras i händelse

av fortsatt prisstegring. För den händelse överenskommelse träffades därom,

att institutionen jämväl skulle övertaga signalementskontorets verksamhet,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

torde institutionen lämpligen böra övertaga kontoret tillhörig apparatur,

vilken visserligen medtagits i den av Söderman uppgjorda förteckningen

men utan angivande av några inköpspriser. Enligt vad som under hand

inhämtats, torde denna sist omnämnda apparatur för närvarande vara

värd cirka 4,540 kronor. Den i förteckningen upptagna slutsumman

158,800 kronor måste följaktligen, därest lösen skulle erläggas vid övertagande,

ökas med nyssnämnda belopp 4,540 kronor. Skulle någon överenskommelse

ej kunna läs till stånd därom, att institutionen skulle övertaga

signalementskontorets apparatur, torde förteckningens slutsumma böra ökas

med ett belopp, svarande mot kostnaderna för nyanskaffning av sådan apparatur.

Vid beräkningen av kostnaderna för anskaffandet av utensilier och

apparatur hade förutsatts, att institutionen kostnadsfritt finge övertaga centralbyråns

och »Poiisunderrättelsers» materiell.

Sedermera har emellertid av docenten Söderman den 20 december

1938 till socialdepartementet överlämnats en med hänsyn till skedda prisstegringar

och ändrade förhållanden i övrigt uppgjord ny beräkning av

anstaltens utrustningskostnader. Densamma, som slutar på en

summa av 220,970 kronor, innefattar följande huvudsakliga poster.

Kronor.

Möbler och inredning, inklusive registerskåp ................................. 76,000

Kontorsapparater ..................................................................... 13,400

Adresseringsmaskin för »Polisunderrättelser» ................................. 12,000

Spektrografisk utrustning............................................................ 27,500

Mikroskopisk och mikrofotografisk utrustning .............................. 18,450

Optiska analysinstrument ............................................................ 4,500

Kameror och förstoringsapparater ................................................ 10,550

Fotografisk utrustning, exklusive kameror .................................... 3,950

Röntgenanläggning ..................................................................... 6,000

Vågar ....................................................................................... 2,200

Kemiska instrument .................................................................. 5,920

Kemikalier .............................................................................. 1,500

Diverse laboratoriemateriell......................................................... 13,000

Verkstadsutrustning .................................................................. 1,000

Böcker och tidskrifter ............................................................... 25,000

Summa kronor 220,970

Rörande de i kostnadssammanställningen upptagna årliga kostnaderna

yttrar ämbetet följande.

I sammanställningen hade upptagits en post avseende kostnader för

främmande expertis, enär ju institutionen, därest den gåves en organisation,

som föreslagits, ej kunde tillhandahålla all slags kriminalexpertis och

på den grund i viss utsträckning måste anlita andra statliga institutioners

sakkunskap. Ämbetet hade därvid utgått ifrån, att sådan expertis icke skulle

tillhandahållas institutionen kostnadsfritt. Viss ledning för beräknandet av

storleken av det därför erforderliga anslaget hade ämbetet ansett kunna erhållas

från en av överdirektören Roos af Hjelmsäter meddelad uppgift, att

statens provningsanstalt under de fem senaste åren av de olika polismyndigheterna

i landet i genomsnitt erhållit cirka 5,000 kronor örn året för utförda

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

kriminaltekniska undersökningar. Då institutionen utöver provningsanstalten

endast undantagsvis torde beliöva anlita andra anstalter än statens rättskemiska

laboratorium, vars undersökningar dock vore kostnadsfria, samt sannolikt

flera av de fall, som nu överlämnades till provningsanstalten för undersökning,

komme att undersökas å den nya institutionen, syntes ett till 4,000

kronor reducerat belopp böra förslå till ändamålet ifråga. —- Det i kostnadsberäkningen

upptagna hyresbeloppet hade beräknats med hänsyn till att för

institutionens verksamhet torde erfordras ett lokalutrymme av åtminstone

1,000 kvadratmeter och under antagande, att institutionen komme att inrymmas

i den nya tillbyggnaden till polishuset i Stockholm. I denna tillbyggnad

komme nämligen lokaler med ungefär samma ytvidd att inredas, vilka synnerligen

väl lämpade sig för en sådan verksamhet, som den, vilken vid institutionen

skulle bedrivas. En dylik förläggning av institutionen torde för övrigt

bliva oeftergivlig, därest bland institutionens arbetsuppgifter skulle ingå

också de, som nu ankomme på stockholmspolisens signalementskontor. Hyran

hade preliminärt beräknats efter ett pris av 25 kronor per kvadratmeter.

Vidkommande de i berörda sammanställning anmärkta bidragen från

Stockholms polisdistrikt anför ämbetet följande.

Enligt den gjorda kostnadsberäkningen skulle alltså de årliga kostnaderna

för löner, arvoden och pensioner uppgå till 213,335 kronor samt omkostnaderna

per år belöpa sig till 103,600 kronor eller sålunda 316,935 kronor tillhopa. Emellertid

borde Stockholms polisdistrikt, för den händelse den nya institutionen

helt övertoge verksamheten vid distriktets signalementskontor ersätta institutionen

dess kostnader för distriktet tillhandahållen kriminalexpertis och utförd

polisfotografering. Då det torde kunna antagas, att efter den tilltänkta institutionens

tillkomst inom de olika polisdistrikten redan befintliga kriminaltekniska

anordningar icke komme att utvidgas, syntes Stockholms polisdistrikts

nu ifrågakomna bidragsskyldighet per år lämpligen ej böra fixeras högre än

till ett belopp, motsvarande distriktets nuvarande utgifter för verksamheten

vid signalementskontoret. Att bestämma dessa utgifter till den del de översköte

avlöningen till de två vid avdelningen tjänstgörande överkonstaplarna

samt kostnader för inköp av fotografimateriell torde dock svårligen låta sig

göra, enär utgifterna i denna del icke funnes särskilt specificerade utan inginge

bland de årliga omkostnaderna för kriminalavdelningen. Det kunde dock antagas,

att nämnda överskjutande del av utgifterna uppginge till ett jämförelsevis

obetydligt belopp. Vid sådant förhållande syntes polisdistriktets årliga

bidragsskyldighet till institutionen lämpligen böra bestämmas sålunda, att

detsamma dels skulle kostnadsfritt tillhandahålla institutionen två polisman

av kriminalöverkonstapels grad dels ock ersätta distriktets kostnader för inköp

av fotografimaterial, vilka under de senaste åren uppgått till 2,000

kronor årligen. Ovannämnda båda poster 213,335 kronor oell 103,600 kronor

skulle alltså minskas med 17,085 respektive 2,000 kronor, vadan 196,250 kronor

belöpte å den förra samt 101,600 kronor å den senare posten. Från det

sammanlagda beloppet av dessa båda summor, 297,850 kronor, borde emellertid

dragas statsverkets kostnader för närvarande för kriminaltekniska undersökningar.

I den mån dessa kostnader belöpte å verksamheten vid centralbyrån

för fingeravtryck samt tidningen »Polisunderrättelser», komme de under

budgetåret 1938/39 att uppgå till 122,000 kronor tillhopa. Den totala kostnadsökningen

kunde alltså beräknas till omkring 175,850 kronor för år räknat.

För verksamheten under det första året behövde emellertid inga medel anslås

vare sig till »nyanskaffning av apparatur» eller till inköp av »böcker och tidskrifter»,

enär det för institutionens utrustning begärda engångsanslaget

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

givetvis vore avsett att täcka behovet därav åtminstone intill det andra verksamhetsårets

början. Summan av de båda sistberörda posterna ripplinge enligt

tablån till 10,000 kronor.

Yttranden. Det förevarande förslaget har vid remissbehandlingen principiellt

tillstyrkts eller lämnats utan erinran av det övervägande flertalet

hörda myndigheter. Detta är sålunda fallet beträffande de yttranden, som

avgivits av länsstyrelserna i Stockholms, Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län. Undantagslöst stödja sig dessa länsstyrelser på tillstyrkande

uttalanden i ärendet från landsfogdarna i respektive län.

Till närmare belysning av den ståndpunkt, de nämnda myndigheterna intagit,

torde jag få erinra om följande.

Länsstyrelsen i Stockholms län: Även örn inrättandet av ett sådant centralt

kriminallaboratorium, som i den föreliggande utredningen avsåges, uppenbarligen

bleve förenat med en avsevärd kostnad för statsverket, vore länsstyrelsen

dock av den uppfattningen, att frågan ur polissynpunkt vore av stor

betydelse och ansåge sig länsstyrelsen med hänsyn därtill böra i princip tillstyrka

förslaget.

Landsfogden i Stockholms län: Inrättandet av ett för hela rikets polisväsende

gemensamt kriminallaboratorium kunde icke nog kraftigt tillstyrkas,

och syntes de uti överståthållarämbetets utlåtande angivna riktlinjerna därför

vara i stort sett ändamålsenliga.

Länsstyrelsen i Kronobergs län: Behovet av en institution med den organisation,

som i utredningen föreslagits, torde få anses trängande, då de

möjligheter till erhållande av kriminalexpertis, som för närvarande förefunnes

för kriminalpolisen, särskilt på landsbygden, måste anses föga tillfredsställande.

Länsstyrelsen finge därför tillstyrka inrättandet av den i utredningen

föreslagna institutionen. Mot den föreslagna organisationen av densamma

hade länsstyrelsen icke någon erinran.

Landsfogden i Kronobergs län: Den föreslagna institutionen för kriminaltekniska

undersökningar torde bliva synnerligen väl ägnad att upphjälpa de

påtalade bristerna. Av synnerlig vikt vore, att möjlighet yppades för polismyndigheterna

landet runt att från institutionen kunna erhålla kriminaltekniska

experter för att på brottsplatser upptäcka och tillvarataga spår, som

borde bliva föremål för kriminaltekniska detaljundersökningar. Emot institutionens

föreslagna såväl yttre som inre organisation vore intet att erinra.

Länsstyrelsen i Malmöhus län: Enär en centralanstalt med de uppgifter,

som angäves i överståthållarämbetets skrivelse, otvivelaktigt skulle bliva till

stort gagn för polisverksamheten och överhuvud för rättsordningen, finge

länsstyrelsen tillstyrka inrättandet av en sådan anstalt.

Landsfogden i Malmöhus län: Behovet av en anstalt med de i förslaget

avsedda uppgifterna vitsordades. Otvivelaktigt finge anses ändamålsenligt,

att nuvarande centralbyrån, signalementskontoret och redaktionen för polisunderrättelser

samt det enda för hela rikets behov nu existerande polisregistret,

nämligen statspolisens centrala brandregister, sammanfördes i en

gemensam institution under enhetlig ledning. — Inrättandet av ett för hela

riket gemensamt kriminallaboratorium torde bliva till gagn för det därmed

åsyftade ändamålet. Nuvarande anordningar för kriminaltekniska undersökningar

kunde nämligen icke anses tillfredsställande.

Länsstyrelsen i Örebro län åberopar följande av landsfogden i länet

avgivna yttrande: Behovet av ett statligt kriminallaboratorium hade med åren

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 60.

gjort sig allt starkare gällande. Domstolarna och polismyndigheterna hade

kommit till allt större insikt om vittnesbevisningens svagheter och örn det

utomordentliga värdet av den tekniska indiciebevisningen. Under de senare

åren hade på spårforskningens områden gjorts en mängd nya lön, och snart

sagt dagligen gjordes nya framsteg. Därest kampen mot brottsligheten skulle

kunna föras nied utsikt till framgång, måste möjligheter skapas för polismyndigheterna

att till fullo utnyttja de spår, brottslingarna lämnade efter

sig. Otvivelaktigt hade många brott förblivit ouppklarade till följd av bristande

insikt hos undersökningsledaren örn spårens värde för utredningsarbetet

och på grund av svårigheten eller omöjligheten att få en tillfyllestgörande

vetenskaplig undersökning av det hopsamlade bevismaterialet till stand.

Väl hade åtskilliga mycket goda rättskemiska och rättstekniska undersökningsresultat

vunnits hos en del redan existerande både statliga och enskilda institutioner.

En stor olägenhet hade emellertid varit, att undersökningsledaren

mången gång varit tveksam örn, till vilken institution, han lämpligen borde

vända sig, för att få den önskade undersökningen utförd. Dessutom förekomme

det icke sällan, att samma arbetsmaterial måste undersökas av flera av

dessa institutioner, innan det slutgiltiga undersökningsresultatet framkomme.

Detta bleve förenat med stor tidsspillan, vilket med hänsyn till den begränsade

kvarhållningstiden för anhållna kunde vara till stor olägenhet för utredningsarbetet.

Pä grund därav tillstyrktes livligt, att det ifrågasatta kriminallaboratoriet

bomme till stånd. — Vad anginge den nya institutionens arbetsuppgifter,

syntes desamma vara väl avvägda. Den finska institutionen av

ungefär enahanda omfattning hade uppvisat synnerligen vackra undersökningsresultat.

_ . .. .

Landsfogden i Kopparbergs län: Den kriminaltekniska undersökning,

sorn verkställdes å brottsplatser inom länet, bestode av, förutom fotografering,

skissering och dylikt, tillvaratagandet av spår, som brottslingen kunde Ira

lämnat efter sig. Undersökningen av dessa spår, som oftast vore ett omfattande

arbete, för vilket en dyrbar uppsättning av apparater vore erforderlig,

kunde givetvis icke utföras av inom länet tillgänglig kriminalpolis utan

måste överlämnas till olika sakkunniga. Då det i dylika fall gällde att få ett

spår undersökt så snart som möjligt, vore det av vikt, att undersökningsmaterialet

omedelbart översändes för undersökning, och det kunde därvid

ofta uppstå tvekan örn, vilken sakkunnig, som i det särskilda fallet skulle

anlitas. Under sådana förhållanden vore det givetvis av mycket stort värde,

örn materialet kunde insändas till en gemensam uppsamlingscentral, som

omedelbart överlämnade materialet till den, som vore mest skickad att företaga

undersökningen. En dylik central komme att få en rik erfarenhet av

olika spårs värde och kunde följaktligen i viss mån avgöra, örn det översända

materialet vore av sådan beskaffenhet, att en undersökning av detsamma

kunde ske. — Överståthållarämbetet hade i sitt yttrande anfort, att polismyndigheten

å landet för närvarande måste taga en viss hänsyn till kostnaderna

för expertisundersökningar, enär vederbörande landsfiskal eljest

kunde befara, att länsstyrelsen icke godkände en av landsfiskalen verkställd

utbetalning. Detta kunde givetvis medföra en allvarlig fara för att utredningen

icke bleve fullständig och kanske stundom helt missvisande. Genom

ett gemensamt kriminallaboratorium, som helt bekostades av statsverket, skulle

detta riskmoment försvinna, vilket skulle vara till båtnad för rättssäkerheten.

När det gällde grövre brott, hade landsfogden veterligen länsstyrelserna

icke anlagt några restriktiva synpunkter i fråga om godkännandet av verkställda

utbetalningar i detta avseende, men det kunde givetvis vara av lika

stor betydelse, att ett mindre brott bleve klarlagt, ty därigenom kunde en

brottsling bliva omhändertagen, som eljest senare skulle göra sig skyldig

till ett grövre brott.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr 60.

Det syntes för den skull vara av synnerligen stor betydelse, att ett för

hela riket gemensamt kriminallaboratorium för rättskemiska och rättstekniska

undersökningar inrättades. Med vetskap örn den stora erfarenhet, som skulle

ligga till grund för yttranden från en dylik institution, skulle domstolarna

i riket med ali sannolikhet tillmäta värdet av dylika undersökningar allt

större betydelse i rättegången.

Stark tveksamhet rörande förslaget kommer däremot till synes

i de yttranden, som avgivits eller överlämnats av länsstyrelsen i Södermanlands

län, som bland annat anför följande.

Givetvis vore ur länsstyrelsens synpunkt alla åtgärder att hälsa med tillfredsställelse,

varigenom kriminalpolisorganisationen vunne en verklig förbättring.

Länsstyrelsen ville icke heller bestrida, att genom Överståthållarämbetet®

förslag en sådan förbättring skulle i vissa avseenden ernås. Dock

hade länsstyrelsen icke kunnat undgå att fästa avseende vid de avsevärda

kostnader såväl av engångsnatur som sedermera årligen återkommande, vilka

enligt förslaget skulle följa av den ifrågasatta reformen. Med utgångspunkt

från de framlagda kostnadsberäkningarna och ännu mera från länsstyrelsens

uppfattning örn de kostnader utöver förslagets beräkningar, som reformen i

praktiken kunde väntas komma att föranleda, ansåge länsstyrelsen det böra

noga undersökas, huruvida icke det erforderliga beloppet skulle kunna på ett

mera fruktbärande sätt användas för kriminalpolisväsendets befrämjande. I

en del hänseenden vore länsstyrelsen visserligen enig med Överståthållarämbetet

därom, att brister funnes i nuvarande organisation. Därvidlag vore

emellertid länsstyrelsen, angelägen att i anledning av vissa uttalanden i utlåtandet

betona, att enligt länsstyrelsens erfarenhet någon anmärkning icke

funnes att framställa mot kriminalstatspolisens samarbete med länsstyrelsen

och dess förmåga och villighet att på ett effektivt sätt biträda vid ''sådana

kriminalundersökningar, som i länet förekommit. Länsstyrelsen hade icke

heller någon erfarenhet av att, såsom i utlåtandet antyddes, godkännanden

skulle hava vägrats landsfiskaler eller andra polismyndigheter å utbetalningar

för undersökningskostnader, som de ansett erforderliga i kriminalfall.

Det syntes i hög grad ovisst, örn de brister, som finge anses vara tillfinnandes,

icke skulle kunna avhjälpas på ett enklare sätt och för mindre kostnad

än enligt förslaget. I utlåtandet säges också, att genom en utbyggnad av

nuvarande organisation med därav följande fördelning av uppgifterna på

olika, var för sig specialiserade organ, alla slags kriminaltekniska undersökningar

skulle kunna utföras vid de offentliga institutioner, som nu anlitades

därför. Länsstyrelsen ville tillägga, att det syntes tveksamt, huruvida icke

efter för ändamålet erforderlig utbyggnad dessa specialinstitutioner skulle

kunna förväntas utföra dylika undersökningar med större noggrannhet och

på grundval av större erfarenhet än som kunde förväntas av de två vetenskapsmännen

på det nya institutet, vilka uppenbarligen icke kunde vara lika specialiserade

på alla förekommande områden. — I vissa punkter ansåge emellertid

Överståthållarämbetet, att de påtalade bristerna icke kunde avhjälpas med

mindre en särskild, under enhetlig ledning stående institution för enbart

kriminaltekniska undersökningar inrättades. Även örn överståthållarämbetets

synpunkter därutinnan skulle vara obestridliga, syntes de dock knappast

i och för sig vara av tillräcklig vikt för att kunna utgöra motiv för en nyorganisation

av den föreslagna omfattningen. Emellertid finge vidare anföras,

att betydelsen av vad som anförts örn intim samverkan mellan kriminalverksamhetens

olika grenar och örn svårigheten i valet mellan olika institutioner

icke finge överskattas. En central för åstadkommande av samverkan,

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

i den mån talet örn betydelsen därav kunde anses hava reellt underlag, samt

för fördelning av undersökningsuppgifterna på olika redan befintliga institutioner

torde kunna anordnas med väsentligt mindre apparat än den föreslagna.

Och det syntes uppenbart, att polismännen borde kunna erhålla minst lika

grundlig kännedom örn kriminalteknikens olika grenar och metoder genom

att följa verksamheten vid särskilda speciallaboratorier som genom studier

i en gemensam anstalt, där de bland annat icke kunde få någon uppfattning

örn gränsområdena till den speciella kriminaltekniken.

Rent principiellt finge tilläggas — fortsätter länsstyrelsen — att det kunde

hava sina olägenheter att alltför starkt centralisera kriminalpolisverksamheten.

Det syntes böra noga övervägas, örn icke för det alldeles övervägande

antalet fall rent praktiskt ett bättre resultat än enligt förslaget skulle vinnas

genom åstadkommande av mera talrik och bättre utbildad personal ute i

orterna samt genom denna personals förseende med kompletterande utrustning,

där sådan vore av nöden; möjligen borde också samtliga polisdistrikt

beredas rätt till ersättning för kriminaltekniska undersökningar. Av ett till

länsstyrelsen inkommet yttrande i ärendet ville det vidare synas, som örn

avsikten skulle vara att ålägga polis- och åklagaremyndigheter skyldighet att,

utom i visst undantagsfall, för erhållande av erforderlig kriminalteknisk utredning

hänvänaa sig till den föreslagna anstalten. Det vore uppenbart, att

en dylik föreskrift — som måhända måste vara en konsekvens av förslagets

principer — i många fall skulle medföra ett fördröjande av utredningens

resultat med därav följande olägenheter i skilda hänseenden.

Under hänvisning till det anförda förklarar sig länsstyrelsen anse, att

innan så stora ytterligare belopp, som i förslaget ifrågasatts, anslås till kriminalpolisverksamheten,

ytterligare utredning vore erforderlig, huruvida icke

dessa belopp skulle genom väsentlig beskärning av den tillämnade centrala

organisationen och ökad medelstilldelning tili kriminalpolisverksamheten i

de särskilda orterna kunna på ett mera effektivt sätt göras fruktbärande för

brottslighetens bekämpande och beivrande.

Enligt den av landsfogden i nämnda län i särskilt yttrande uttalade

meningen kunde nuvarande organisation för kriminalpolisverksamhetens ombesörjande

icke anses vara behäftad med andra brister än dem, som hänförde

sig till personaltillgång och behov av en viss centralisering, dock icke i den

av Överståthållarämbetet föreslagna omfattningen. Tillskapandet av en för

hela riket avsedd institution för enbart kriminaltekniska undersökningar vore

icke av behovet påkallat. Fortsättningsvis anför landsfogden bland annat

följande.

Vad som vore behövligt vore, förutom en betydande personalutökning,

inrättande snarast möjligt av ett under en särskild kriminalkommissaries föreståndarskap

ställt centralorgan för övertagande och utbyggande av de uppgifter,

som enligt överståthållarämbetets utlåtande skulle vara tillämnade en

avdelning för polisunderrättelser, en signalementsavdelning och en registraturavdelning.

I avstyrkande riktning har statskontoret uttalat sig under framhållande

av följande.

Statskontoret ville icke förneka, att vår nuvarande polisorganisation kunde

lämna en del övrigt att önska i fråga örn tidsenliga tekniska, anordningar

samt nödiga resurser för uppdagandet av brott samt för brottslingarnas upp
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 60.

spårande och fällande samt att åtgärder kunde vara påkallade till avhjälpande

av förefintliga brister i organisationen. Ämbetsverket måste emellertid

ställa sig synnerligen betänksamt inför förslaget att för detta ändamål

omedelbart anskaffa och utbygga en särskild anstalt av den art och omfattning,

som föreslagits, och med så betydande kostnader för statsverket. I

varje fall kunde statskontoret icke finna den utredning, som dittills förebragts,

tillräckligt övertygande för att därå skulle kunna grundas ett slutligt ståndpunktstagande

i fråga örn behovet ur rättssäkerhetens synpunkt av den föreslagna

anstalten.

I frågans nuvarande läge kunde statskontoret fördenskull icke tillstyrka,

att en kriminalteknisk anstalt inrättades i enlighet med det framlagda förslaget.

Ämbetsverket ville ifrågasätta, örn icke en förnyad utredning borde

komma till stånd, vilken utredning särskilt borde inriktas på att med mindre

genomgripande organisatoriska åtgärder och med mindre kostnader för statsverket

än som ifrågasatts komma till rätta med de brister, som kunde vidlåda

vår nuvarande kriminaltekniska utrustning.

Efter denna översikt av de avgivna yttrandenas allmänna ställning till förslaget

vill jag i det följande uppehålla mig vid uttalanden och erinringar,

som i desamma kommit till synes rörande förslagets detaljer.

Till en början må därvid erinras, att i fråga örn anstaltens organisatoriska

utformning vissa mot förslaget avvikande synpunkter

framkommit.

Kriminalkommissarien S. Moberg i Göteborg anför i ämnet bland annat

följande.

Det kunde starkt ifrågasättas, örn det vore ändamålsenligt att pålägga en

fristående institution så olikartade arbetsuppgifter, som de föreslagna. Den

tilltänkta tekniska avdelningen och signalementsavdelningen syntes hava

många beröringspunkter och borde kunna sammanföras till en avdelning och

ej givas flera arbetsuppgifter än vad i utlåtandet för dessa avdelningar föreslagits.

Arbetet på tidningen »Polisunderrättelser» och registraturavdelningen

skulle också kunna sammanföras på en avdelning, enär detsamma i många

hänseenden skulle bliva av tämligen lika natur, och fråga vore väl örn icke

register av flera olika slag kunde uppläggas gemensamt för tidningen och

avdelningen. Här åsyftades närmast de för spaningsarbetet så nödvändiga

men saknade registren över intagning och frigivning av fångar samt efterlyst

gods. — En enklare lösning av spörsmålet vore således, att två nya avdelningar

upprättades och inordnades under Stockholms polisverk, eller en

teknisk avdelning, å vilken skulle läggas de arbetsuppgifter, som i utlåtandet

avsetts för den tekniska avdelningen och signalementsavdelningen, samt en

central polisregistratur, som skulle få till uppgift dels att för Stockholms

poliskårs räkning upplägga en motsvarighet till köpenhamnspolisens »generalregistratur»,

dels ett visst antal för rikets polisväsende avsedda centrala

register, dels ock att utgiva tidningen »Polisunderrättelser».

I förevarande sammanhang torde få anmärkas, att länsstyrelsen i Södermanlands

län i sitt redan berörda yttrande framhåller lämpligheten av att

stockholmspolisens signalementskontor bry tes ut till en självständig, av statsmedel

bekostad avdelning, tillika avsedd för förande av samtliga för kriminalverksamheten

erforderliga, centrala register. Måhända — yttrar länsstyrelsen

vidare — skulle åt en dylik avdelning kunna anförtros att i fall av tvekan hos

polis- eller åklagaremyndigheter mottaga samt vidarebefordra undersökningsföremål

till rätt myndighet.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

I frågan huru anstaltens verksamhetsområde bör avgränsas

i förhållande till andra på området verksamma

institutioner gör landsfogden i Malmöhus län i huvudsak

följande uttalande.

Det vore av synnerlig vikt, att anstalten icke komme att ombesörja andra

utredningar än sådana, som den med sin expertis och tekniska utrustning

fullt behärskade, och framför allt att man icke underläte att till annan vetenskaplig

institution hänvisa utredningar, vartill den främmande institutionen

vore mera sakkunnig eller eljest mera lämpad, ty eljest skulle anstaltens

inrättande givetvis innebära en försämring av de nu förefintliga möjligheterna

till expertis. Stora fordringar på ej blott vetenskaplig skicklighet utan även

självständigt omdöme måste alltså ställas på institutionens föreståndare.

Av de uti betänkandet åberopade statistiska uppgifterna från den kriminaltekniska

verksamheten i Finland och Norge franninge, att skriftundersökningar

vore de oftast förekommande. Med bestämdhet torde kunna antagas

att så skulle bliva förhållandet även här. Erfarenheten visade emellertid, att

skriftexpertisen ännu icke nått en sådan utvecklingsgrad, att misstag vore

uteslutna; tvärtom hade även här i landet förekommit fall, da erkänt framstående

skriftexperter i samma sak kommit till motsatta resultat och att ett

bestämt skriftutlåtande bevisligen varit felaktigt. På grund därav kunde

möiligen föreligga vissa skäl till betänkligheter mot att dylika undersökningar

anförtroddes åt en officiell statsinstitution; utlåtandet finge ju härigenom

en officiell prägel, som garanterade dess riktighet, ehuru ett absolut riktigt

resultat av utredningen icke alltid kunde förväntas föreligga. Emellertid

torde denna olägenhet icke i och för sig böra motivera hinder för mstitutionen

att verkställa skriftundersökningar under förutsättning, dels att undersökningen

bedreves med skicklighet och noggrannhet och dels att bestämda

utlåtanden icke avgåves i andra fall än där resultatets riktighet vore absolut

viss.

Vidkommande spörsmålet vilka som skola äga påkalla anstaltsexpertisell

anser sig landsfogden i Malmöhus län icke kunna

dela överståthållarämbetets uppfattning, att enskilda personer eller enskilda

företag ej skulle äga påkalla biträde av den nya institutionen och fortsätter.

Ofta kunde i brottssaker, där allmän åklagare ej finge föra talan, finnas ett

berättigat intresse för enskild att erhålla sakkunnigt utlåtande, redan innan

han fattade beslut örn åtal, exempelvis vid skadegörelse å enskild egendom

eller för uppdagande genom skriftexpertis av anonyma författare av smädeskrifter.

I dylika fall kunde man icke rimligtvis förvänta, att den enskilde

skulle väcka talan örn ansvar mot den misstänkte gärningsmannen, innan han —

till undvikande av risken för rekonventionstalan — erhållit all den utredning

och bevisning, som ginge att anskaffa, vartill komme, att målsäganden

icke i förväg med bestämdhet kunde påräkna, att domstolen komme att i malet

besluta sakkunnigs (institutionens) yttrande. Till undvikande av eventuella

missbruk borde kunna uppdragas åt institutionens styrelse eller föreståndare

att pröva framställningar från enskilda örn kriminalexpertis. Bifölles en

dylik framställning, borde sökanden åläggas ställa säkerhet för kostnaderna

hos institutionen.

Ett liknande uttalande göres av landsfogden i Kronobergs län.

Mot förslaget att ersättning till anstalten skall utgå för

expertis, som lämnas enskilda målsägande, gör lands
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 60

fogden i Kronobergs län en erinran under framhållande av, att polismyndigheterna

enligt praxis beträffande brott mot 19 kap. 20 § strafflagen (skade

görelse) brukat lämna den förfördelade bistånd med efterspaning av nidingar.

Det torde kunna ifrågasättas, anför landsfogden, örn icke av polismyndighet

begärd expertis även i sådant ärende borde lämnas utan avgift.

Olika uppfattningar hava gjort sig gällande rörande anstaltens administrativa

ställning.

Statskontoret uttalar, att — då den föreslagna anstalten vore avsedd att

helt bekostas av statsmedel — det enligt ämbetsverkets mening varit önskvärt,

örn anstalten kunnat erhålla karaktär av rent statlig anstalt i stället för att

inordnas under Stockholms stads polisdistrikt. Därigenom hade organisationen

kunnat vinna i enkelhet och klarhet, varjämte staten fått möjlighet att på ett

effektivare sätt ordna och kontrollera verksamheten. Av skäl, som i utredningen

framhållits, torde emellertid med nuvarande polisorganisation en

sådan anordning icke lämpligen låta sig genomföra.

En viss tveksamhet örn lämpligheten av anstaltens föreslagna anknytning

till Stockholms stads polisväsen kommer till synes i länsstyrelsens i Stockholms

län yttrande.

Enligt förslaget — yttrar länsstyrelsen — skulle, frånsett föreståndaren

och de två vetenskapligt utbildade tjänstemän, vilka skulle tillhöra den nya

institutionen, övrig för denna erforderlig manlig personal kommenderas dit

från Stockholms kriminalpoliskår. Förslaget gåve vidare vid handen, att den

nya institutionen vore avsedd att bliva en betydelsefull faktor i fråga örn

kriminalpolisens utbildning. Denna sistnämnda synpunkt vore enligt länsstyrelsens

mening synnerligen beaktansvärd, men det torde kunna ifrågasättas,

huruvida icke även kriminalpolismän från andra håll än Stockholm lämpligen

borde beredas tillgång till dessa utbildningsmöjligheter. Såsom förslaget

nu vore utformat, förefölle det länsstyrelsen, som örn det närmast skulle

komma att bereda fördelar åt Stockholms stads poliskår.

Yad som i överståthållarämbetets utredning föreslagits rörande den från

anstalten utsända per sona le ns ställning i förhållande

till den på platsen för en kriminalteknisk undersökning

förefintliga polisorganisationen har föranlett erinringar

från några håll.

Härutinnan yttrar landsfogden i Stockholms län i huvudsak följande.

Föreslagits hade, att den vid institutionen anställda personalen icke skulle

vid utförande av tjänsteuppdrag för bland annat polis- och åklagarmyndigheternas

räkning stå i något subordinationsförhållande till dessa. Såsom skäl

därför hade anförts, att därest institutionen inlemmades i den egentliga polisorganisationen,

skulle dess verksamhet för den stora allmänheten komma att

framstå såsom icke fullt objektiv och opartisk och dess utlåtanden icke tillerkännas

lika stort värde, som örn de avgivits av en fristående institution.

Enär det torde vara avsett, att institutionen skulle tillhandagå de olika

polismyndigheterna med bland annat kriminaltekniska experter för undersökning

av brottsplatserna vid inträffade förbrytelser, vore det lämpligast,

att de från institutionen rekvirerade kriminalexperterna ställdes under veder
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 60.

börande polischefs befäl under den tid sagda personal stöde till dennes förfogande.

Det skäl, som anförts för den motsatta uppfattningen, torde knappast

vara bärande, då institutionens tjänstemän vid utförandet av till dem överlämnade

uppdrag torde ha att handla under tjänstemannaansvar. Då därtill komme,

att de jämväl inför domstol kunde avhöras såsom sakkunniga vittnen, torde

nog knappast deras verksamhet komma att framstå såsom icke fullt objektiv

och opartisk bara på den grund, att de skulle stå i subordinationsförhållande

till den för utredningen ansvarige polischefen.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser landsfogdens förslag förtjäna beaktande

men ifrågasätter, huruvida det icke kunde vara tillfyllest med en

bestämmelse, att experterna vid ifrågavarande tillfällen skulle stå till vederbörande

polischefs förfogande.

Beträffande styrelsens sammansättning framhåller landsfogden

i Örebro län vikten av att någon representant för landsortens polisintressen

bleve ledamot av styrelsen.

Statskontoret förmenar vidare, att föreståndaren för anstalten borde kunna

ingå såsom ledamot i styrelsen och — utan särskilt arvode — fullgöra de funktioner,

som tänkts skola ankomma på jourhavande ledamoten.

I fråga örn personalorganisationen vid anstalten hava i några

yttranden framförts erinringar eller önskemål.

Länsstyrelsen i Malmöhus län yttrar sålunda, att det förefölle länsstyrelsen

som örn — åtminstone till en början — befattningen såsom föreståndare för

anstalten kunde förenas med befattningen såsom föreståndare för avdelningen

för polisunderrättelser eller ock anordnas som en arvodesbefattning, vilken

omhänderhades av någon bland polisintendenterna i Stockholm.

Landsfogden i Malmöhus län framhåller vikten av att till institutionen

knytes åtminstone en vetenskapligt utbildad expert med verkligt framstående

skicklighet i kriminalteknik. Det kunde ifrågasättas, anmärker landsfogden,

huruvida en dylik kapacitet ginge att anskaffa för de löner, förslaget upptoge.

Under inga omständigheter borde emellertid denne sakkunnige i lönehänseende

placeras lägre än i lönegraden B 30 och till utmärkande av befattningens

vetenskapliga karaktär torde innehavaren böra erhålla professors titel.

Med avseende å föreståndarens för anstalten kompetens erinrar

landsfogden i Norrbottens län, att föreståndarens förnämsta uppgift

förvisso komme att bli ledningen, övervakningen och det vidare utvecklandet

av det kriminaltekniska arbetet inom anstalten. Såsom kompetensfordran för

denne syntes därför ovillkorligen böra uppställas såväl teoretisk som praktisk

utbildning i kriminalteknik.

Olika meningar hava i några yttranden gjort sig gällande rörande personalbehovet

vid anstalten.

I en av landsfogden i Södermanlands län åberopad promemoria av kriminalkommissarien

Axel Thour vid Stockholmspolisens kriminalavdelning göres

gällande, att den för anstalten beräknade personalen under inga förhållanden

skulle kunna fylla de uppgifter, som enligt förslaget skulle komma att åvila

densamma.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Länsstyrelsen i Södermanlands län delar nämnda uppfattning och anför

följande.

Av Överståthållarämbetet hade i dess utlåtande framförts den meningen, att

en ökning av den föreslagna personalstyrkan komme att visa sig erforderlig

inom en jämförelsevis begränsad tidrymd. Därtill komme emellertid, enligt

länsstyrelsens åsikt, att personalen enligt förslaget redan från början måste

anses otillräcklig för den händelse icke alltjämt de institutioner, som för

närvarande anlitades för utredningar i olika avseenden, fortfarande skulle i

avsevärd omfattning tagas i anspråk därför, något som väl endast skulle öka

nuvarande splittring och alltså väsentligt äventyra reformens syften. Därvid

finge särskilt framhållas, att i utlåtandet räknades med behov av »åtminstone»

två vetenskapligt utbildade tjänstemän. Detta antal syntes vara uppenbarligen

otillräckligt, för den händelse den tillämnade institutionen utan ur

allmänna synpunkter olämpligt dröjsmål skulle kunna bemästra icke osannolika

tillfälliga påfrestningar.

Å andra sidan förmenar landsfogden i Malmöhus län, att personalbehovet

snarare beräknats i över- än underkant. Därest denna uppfattning befunnes

riktig, torde blivande innehavare av åtminstone en del av befattningarna till

en början böra tillsättas på förordnande tillsvidare och sålunda göras till

ordinarie, allenast örn behovet motiverade deras kvarstående.

Frågan örn personalens löneställning har föranlett uttalanden av

allmänna civilförvaltningens lönenämnd — som begränsat sin granskning av

förslaget till detta ämne — och av statskontoret.

Lönenämnden anför i huvudsak följande.

Nämnden hade icke något att erinra mot de för befattningarna tilltänkta

lönegradsplaceringarna i och för sig. Emellertid ville nämnden framhålla, att

en direkt jämförelse mellan de lönebelopp, som angivits i den i ärendet

åberopade lönetablån, och motsvarande löner enligt avlöningsreglementet för

allmänna civilförvaltningen icke vore möjlig. Sålunda utginge dyrtidstilläggen

enligt förmånligare grunder vid kommunalförvaltningen än i statsförvaltningen.

Befattningshavarna i Stockholms stads tjänst hade icke att vidkännas

avdrag å lönen i anledning av tjänstepensionering, samtidigt som de i pensionshänseende

vore gynnsammare ställda än statstjänstemännen. Å andra sidan

finge framhållas, att de statliga befattningshavarna åtnjöte jämväl provisoriskt

dyrortstillägg och provisorisk avlöningsförstärkning. Huruvida motsvarande

förmåner vore avsedda att tillkomma de ifrågavarande tjänstemännen

vid kriminaltekniska laboratoriet framginge ej av utredningen. På

grund av angivna förhållanden syntes det nämnden svårt att göra något bestämt

uttalande rörande lämpligheten av de föreslagna lönebeloppen. Även örn

nämnden funnit önskvärt, att befattningshavarna vid kriminallaboratoriet

kommit i åtnjutande av samma avlöningsförmåner, som skulle utgått till dem,

därest de varit anställda i statens tjänst, hade nämnden dock icke ansett sig

böra framställa någon erinran mot förslaget i förevarande avseenden.

Statskontoret anför liknande synpunkter som de av lönenämnden angivna,

beträffande svårigheten att göra jämförelser mellan de statliga och de kommunala

befattningshavarnas förmåner i fråga örn dyrtidstillägg och pensionering.

I övrigt anser sig ämbetsverket icke böra göra någon erinran mot förslaget

i denna del, därvid dock samtidigt framhålles, att ämbetsverket i avsak
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Majus proposition nr 60.

nåd av närmare upplysningar om kompetensfordringar och arbetsuppgifter

för den vetenskapligt utbildade personalen icke kunnat bilda sig någon säker

uppfattning i berörda hänseende vad angår sagda personal.

Landsfiskalsföreningens hemställan örn utökning av upplagan av

tidningen »Polisunderrättelser», har så gott som undantagslöst

tillstyrkts av de myndigheter, som yttrat sig i detta ämne. Landsfogden i

Örebro län anser sig dock böra erinra, att tidningen icke torde vara oundgängligen

erforderlig för en del extra fjärdingsmän, vilka så gott som uteslutande

sysslade med restindrivningsgöromål.

Vissa betänkligheter mot en sådan utökning av tidningens upplaga hava

dock anförts i en till socialdepartementet den 14 december 1938 ingiven

promemoria av överdirektören vid fångvårdsstyrelsen H. Göransson. Däri

anföres bland annat följande.

Medan tidningen »Polisunderrättelser» från början avsåg att innehålla

uppgifter rörande i första hand för den allmänna säkerheten vådliga personer,

tenderade tidningen numera att bliva ett så fullständigt register som möjligt

beträffande personer, som beginge brott. Som exempel därpå kunde nämnas,

att tidningen under avd. C innehölle meddelanden angående personer, som

ådömts straff; och det förekomme därvid notiser även örn straff för tämligen

obetydliga brott ävensom örn villkorliga domar. Avd. D meddelade detaljerade

uppgifter angående personer, som efter urbota straff frigivits från fångvårdsanstalt.

Att en dylik central registrering kunde vara till nytta för vissa polismyndigheter

vore tydligt. Å andra sidan finge det icke förbises, att åtskilliga polismän

i exempelvis fjärdingsmans ställning, torde hava föga gagn av andra uppgifter

än dem, som avsåge efterlysningar och avlysningar av personer och

egendom. Man kunde också med fog göra gällande, att det icke vore lämpligt

att i alltför stora upplagor sprida en tidning, som innehölle uppgifter örn

meddelade domar och avtjänade straff. Särskilt när tidningen distribuerades

till polismän utan egentliga expeditionslokaler, förelåge risk för att den kunde

åtkommas av obehöriga. I detta sammanhang finge framhållas den stränga

sekretess, som till skydd för den enskilde enligt lag omgåve det hos fångvårdsstyrelsen

förda straffregistret, där personuppgifterna i huvudsak vore identiska

med notiserna i »Polisunderrättelser».

Förslaget att utsträcka distributionen av »Polisunderrättelser» till samtliga

fjärdingsmän, ordinarie och extra, vore ur nu anförda synpunkter ägnat att

ingiva betänkligheter. Innan en sådan åtgärd vidtoges, syntes ånyo böra övervägas,

örn densamma med de kommunikationer, som funnes, verkligen vore

behövlig. Skulle emellertid tryckta underrättelser till, bland andra, samtliga

fjärdingsmän visa sig erforderliga, torde dessa i så fall böra inskränkas till

att innehålla efterlysningar och avlysningar av personer och egendom, vissa

upplysningar om körkort, avflyttningsförbud och dylikt. Att i dessa underrättelser

redovisa meddelade domar, avtjänade straff och dylikt syntes däremot

obehövligt. Skulle en fjärdingsman i något fall behöva en upplysning därom,

borde han kunna erhålla denna hos t. ex. landsfiskalen. Till åklagare, landsfiskaler

och vissa andra polismyndigheter skulle enligt denna plan alltjämt

utsändas underrättelser med i huvudsak samma innehåll som nuvarande

»Polisunderrättelser». Antalet personer, som erhölle dessa fylligare underrättelser,

torde emellertid kunna inskränkas.

Bihang till riksdagens protokoll 1968. 1 sami. Nr 60.

251)7 38 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Över innehållet i förenämnda promemoria har Överståthållarämbetet i skrivelse

den 28 december 1938 avgivit utlåtande, därvid ämbetet bifogat yttranden

från t. f. kriminalpolisintendenten M. Lundquist och kriminalkommissarien

A. Thour, vilken sistnämnde anför i huvudsak följande.

Det hade framhållits i remitterade promemorian, att »Polisunderrättelser»

tenderade att bliva ett fullständigt register beträffande personer, som beginge

brott, och tidningens C- och D-notiser hade fått tjäna som exempel. Polismyndigheterna

skulle egentligen, tvärt emot vad nu vore fallet, mer använda

C-notiserna, så att varje åklagare, som skulle besluta om kvarhållning eller

häktning, redan därförut kunde bilda sig en uppfattning örn den person, mot

vilken polisen redan vidtagit tvångsåtgärd. Vid alla dessa tillfällen funnes

intet straffregisterutdrag tillgängligt. För såväl åklagaren som polisen vore

vetskapen örn en persons föregående oftast till nytta för vederbörande person

själv. — — — Gentemot den i promemorian uttalade uppfattningen, att

endast vissa polismyndigheter kunde hava nytta av en central registrering,

men att åtskilliga fjärdingsmän hade föga gagn av andra uppgifter än efterlysningar

och avlysningar beträffande personer och egendom, kunde anföras,

att för en person, som använde »Polisunderrättelser» endast som ett personregister,

kunde det synas- onödigt, att taga in notiser av mindre vikt.

För polismannen däremot, som förstode att rätt läsa »Polisunderrättelser»,

kunde en obetydlig notis giva uppslag till andra brotts upptäckande och

beivrande. Polismannen finge icke läsa »Polisunderrättelser» på samma sätt

som andra handlingar, vilka lades åt sidan, sedan det aktuella uttagits.

Ingen handling användes dagligen så flitigt i landet som »Polisunderrättelser»,

och detta gällde icke allenast de senast utkomna numren av

tidningen utan lika mycket hela upplagan för flera år tillbaka. En C-notis,

även örn den innehölle det som kunde synas obetydligt, ja till och med småaktigt,

kunde mången gång fria en person för misstankar örn brottslig gärning,

och samtidigt bespara polisen onödigt arbete och kostnader. Samma vore förhållandet

med D-notiserna. Det vore av stor vikt för polisen att genast i

»Polisunderrättelser» kunna se, örn en person varit på fri fot någon viss tid,

eller örn vederbörande avtjänat straff. Nyttan med ett så utomordentligt hjälpmedel,

som »Polisunderrättelser» i verkligheten vore, kunde endast uppskattas

av dem, som dagligen måste använda sig av detsamma.

Däremot torde den anmärkningen, att tidningen sändes till fjärdingsmän,

som icke hade tjänstelokal, utan måste förvara tidningen i bostaden, där

obehöriga kunde taga del av innehållet, äga ett visst berättigande. Dittills

hade dock, såvitt känt vore, intet missbruk försports. Emellertid komme även

denna risk att så småningom bortfalla. Bedan nu hade det nämligen uppförts

många polisstationer ute på landsbygden, varför »Polisunderrättelser» endast

behövde sända ett exemplar av tidningen till polisstationen, där den vore tillgänglig

för samtliga fjärdingsmän i de polisdistrikt, som hade gemensam polisstation.

I regel funnes en fjärdingsman bosatt på den ort, där polisstationen

uppförts. Däremot torde det i fortsättningen bliva nödvändigt, att fjärdingsmännen

i de nordligaste länen finge förvara tidningen i bostaden. Numera vore

tidningen dessutom stämplad »Hemlig».---I detta sammanhang finge

slutligen anföras, att örn en central spaningsregistratur komme till stånd, torde

de nuvarande kostnaderna för »Polisunderrättelser» kunna betydligt nedbringas.

Därjämte skulle även risken för ett obehörigt blottande av tidningens

innehåll komma att minskas.

Polisintendenten Lundquist gör i ämnet följande huvudsakliga uttalande.

På sätt framginge av Thours promemoria, syntes fjärdingsmännen hava

ett visst intresse av att äga tillgång till »Polisunderrättelser» i dess helhet.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

35

De skäl, som i remitterade skrivelsen anförts mot att tillhandahålla varje

fjärdingsman tidningen i obeskuret skick, syntes visserligen vara beaktansvärda

men dock icke äga avgörande betydelse. Ur kostnadssynpunkt torde

remitterade förslaget icke innebära några ijämnvärda besparingar för statsverket,

då ju tryckning av tidningen i två särskilda upplagor i och för sig

torde medföra vissa merkostnader, måhända svarande mot den minskning i

utgifterna för tidningen, som föranleddes av att dess större upplaga kunde

hållas inom vissa trängre gränser. Någon ens approximativ kostnadsberäkning

därutinnan hade emellertid på grund av ärendets brådskande natur icke kunnat

verkställas. På grund därav talade övervägande skäl mot remitterade förslagets

genomförande.

Det vore dock att märka, att tidningen »Polisunderrättelsers» innehåll i

viss mån vore beroende av vilka hjälpmedel, som i övrigt stöde polismyndigheterna

till buds för erhållande av upplysningar i de avseenden, som här

bomme i fråga. Det vore att hoppas, att ytterligare dylika hjälpmedel bomme

att tillskapas i och under den tilltänkta kriminaltekniska anstaltens inrättande.

Sålunda vore det önskvärt, att vid nämnda anstalt kunde föras, bland andra,

dels ett allmänt spaningsregister, avseende samtliga i Sverige för brott efterlysta

personer, och dels ett fångregister, som vid varje tidpunkt lämnade upplysning

örn huruvida en brottsling vore på fri fot eller ej. I händelse dessa

önskemål realiserades, torde de delar av »Polisunderrättelser», som innehölle

efterlysningar, avlysningar och uppgift örn frigivna kunna, örn icke utgå, så

dock väsentligen nedbringas i omfattning. Enahanda torde förhållandet i viss

mån vara i fråga örn »C-notiserna», d. v. s. det avsnitt av »Polisunderrättelser»,

som omfattade diverse upplysningar av skiftande innehåll, såsom utgången av

anställda åtal, underrättelser, avseende att leda till upptäckande av begånget

brott, m. m.

Då således frågan örn »Polisunderrättelsers» utformning och storleken av

dess upplaga i viss mån torde bliva beroende av den nämnda anstaltens slutliga

organisation och arbetssätt, syntes med bedömande av frågan kunna tills

vidare anstå.

I sitt utlåtande anmärker Överståthållarämbetet, att behovet för varje

fjärdingsman å landsbygden av att erhålla »Polisunderrättelser» i dess nuvarande

skick i viss mån undandroge sig ämbetets bedömande, vilket jämväl

gällde beträffande de ifrågasatta svårigheterna att skydda tidningens sekretess,

så att den icke bomme i händerna på obehöriga eller dess innehåll i övrigt

spredes och blottställde i tidningen förekommande personer. Ämbetet understryker

emellertid de av kommissarien Thour framförda synpunkterna, vilka

ämbetet anser vara värda beaktande i detta hänseende. Ämbetet åberopar

vidare det utav ämbetet i dess skrivelse den 29 september 1937 framhållna

skälet, att en utsträckning i föreslagen grad av utdelandet av tidningen kraftigt

förordats av landsbygdens polischefer, vilket skäl enligt ämbetets mening

torde överväga de i remitterade promemorian framförda synpunkterna. På

grund därav har ämbetet ansett sig böra vidhålla sitt tidigare avgivna förslag,

därvid ämbetet dock samtidigt påpekat det av kriminalpolisintendenten

Lundquist anmärkta sambandet mellan frågan örn »Polisunderrättelsers» utformning

och storleken av dess upplaga samt den ifrågasatta kriminaltekniska

anstaltens slutliga organisation, särskilt sedd med hänsyn till uppläggandet av

ett för hela riket gällande spanings- och fångregister.

s. 36 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

36

Departementschefen.

Sedan länge hava yrkanden på inrättande av en statlig anstalt, avsedd för

kriminaltekniska undersökningar, framställts från olika håll inom polis- och

åklagareväsendet. Frågan var senast föremål för Kungl. Maj:ts prövning

i samband med de allmänna överväganden, som ledde till statspolisorganisationens

införande år 1932, ehuru i saken förebragt utredning

gav vid handen, att behov av en dylik anstalt för det dåvarande

icke förelåg. Genom den nu av Överståthållarämbetet framlagda förnyade

utredningen och vad som vid remissbehandlingen av densamma

anförts har emellertid ärendet kommit i ett förändrat läge. Det ligger för övrigt

i sakens natur, att motiven för en sådan anstalts inrättande vinna i styrka i

samma mån som kriminalpolisorganisationen förstärkes och utbygges och

polispersonalen genom förbättrade utbildnings- eller andra möjligheter sättes

i tillfälle att utnyttja de metoder, som genom utvecklingen på området erbjuda

sig. Känt är ock, att kriminalpolisarbetet under de senaste årtiondena blivit

alltmer tekniskt betonat och förutsätter tillgång till såväl specialiserad

apparatur som specialutbildad personal.

Fråga framställer sig då, huruvida det kriminaltekniska utredningsarbetet

är så väl tillgodosett som mot bakgrunden av vad jag här framhållit är önskvärt.

Yad fältarbetet angår, torde detta i allmänhet bedrivas tillfredsställande,

även örn det ännu på sina håll brister i detta avseende. Beträffande

landsbygden har numera för statspolisen fullt modern kriminalteknisk utrustning

för brottsplatsundersökningar anskaffats, och statspolisens personal

har genom ett flertal kurser utbildats för kriminaltekniska uppgifter. Anmärkas

må emellertid, att statspolisens kriminalavdelningar i huvudsak blott

medhinna mera kvalificerade brottsutredningar. Åtskilliga utredningar måste

alltså fortfarande handhavas av den lokala polisen. I de största städerna

finnas väl i regeln vid kriminalpolisen särskilda tekniska avdelningar, som

äro tillfyllest för de områden, inom vilka dessa städers kriminalpolis arbetar.

I de medelstora och mindre städerna lär detta endast i mera begränsad utsträckning

vara fallet. Och förhållandet torde vara enahanda beträffande sådana

utredningar på landsbygden, som icke utföras av statspolisen.

Vidkommande en annan väsentlig sida av det kriminaltekniska arbetet, nämligen

det mera specialiserade laboratoriearbetet, bedrives detta, såsom i utredningen

utförligt framhållits, i endast obetydlig utsträckning av kriminalpolisen

själv utan i stället av olika sakkunniginstitutioner, av vilka statens

rättskemiska laboratorium och statens provningsanstalt särskilt må nämnas.

Den förstnämnda anstalten utför blodundersökningar m. ra., den senare olika

slags spårundersökningar. Dessa för sitt egentliga ändamål välutrustade institutioner

lära emellertid i vissa hänseenden sakna apparatur, personal och

erfarenhet för verkställande av åtskilliga kriminaltekniska undersökningar.

Därtill kommer, att andra olägenheter framhållits vara förbundna med

laboratoriearbetets fördelning å skilda institutioner. En sadan olägenhet har

anmärkts ligga däri, att den enskilde åklagaren eller undersökningsledaren

själv måste avgöra, vilken institution som lämpligen skall tagas i anspråk

för en viss undersökning, ett avgörande varom många gånger tvekan kan råda.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Majus proposition nr 60.

Den nu lämnade redogörelsen för de möjligheter till erhållande av kriminalteknisk

expertis, som för närvarande stå vår kriminalpolisorganisation till

buds, synes mig giva vid handen, att organisationen i detta avseende icke är

tillfredsställande. Att uppnå förbättrade möjligheter härutinnan framstår

förvisso som en angelägenhet av största betydelse.

Överståthållarämbetet har vid sin utredning haft att överväga, huru föreliggande

brister lämpligen skulle kunna undanröjas. Två utvägar hava därvid

ingående prövats. Antingen kunde man tänka sig en utbyggnad av den på

kriminaltekniska undersökningar riktade verksamhet, som nu bedrives vid

vissa statliga institutioner, eller också tillskapa en helt ny institution, avsedd

enbart för kriminaltekniska undersökningar, vilka för polismyndigheternas

del skulle vara kostnadsfria. Förstnämnda utväg avböjes emellertid av ämbetet,

i huvudsak av det skälet, att den icke skulle erbjuda tillfredsställande

möjlighet till intim samverkan mellan kriminalpolisverksamhetens

olika grenar samt ej heller för polis- och åklagarmyndigheterna undanröja

svårigheten att bestämma, vid vilken institution den i varje fall erforderliga

kriminaltekniska expertisen skulle kunna erhållas. Även behovet av en

effektiviserad undervisning i kriminalteknik skulle enligt ämbetet genom en

dylik anordning bliva mindre väl tillgodosett än å en central institution.

Överståthållarämbetet har av dessa skäl förordat inrättandet av en särskild,

under enhetlig ledning stående anstalt, avsedd uteslutande för kriminaltekniska

undersökningar.

För egen del finner jag behovet av ett dylikt centralt organ för utredning

av olika slags brott ådagalagt genom den nu verkställda utredningen

och de däröver avgivna yttrandena. Yad som i ärendet anförts till

stöd för inrättande av en dylik anstalt kan jag i allt väsentligt biträda. Utöver

de olägenheter, som angivits vara förbundna med det kriminaltekniska laboratoriearbetets

nuvarande uppdelning på olika institutioner, synes mig böra

beaktas, att de alltmer specialiserade kriminaltekniska laboratoriemetoderna

erfordra en särskild anstalt för att kunna effektivt utnyttjas. Härvid

vill jag särskilt framhålla, att nödig beredskap beträffande olika

former av brott mot rikets säkerhet kräver tillgång till personal och

tekniska resurser, som icke lära kunna tillhandahållas i annan ordning. Vid

sidan av föreliggande praktiska utredningsuppgifter skulle samtidigt ett betydelsefullt

utbildningskrav kunna tillgodoses genom organiserat samarbete

med statens polisskola i Stockholm.

På grund av vad jag sålunda anfört förordar jag, att en central kriminalteknisk

anstalt snarast kommer till stånd.

Beträffande de med en sådan anstalts verksamhetsområde sammanhängande

spörsmålen biträder jag utredningens förslag såväl vad angår

avgränsningen av verksamhetsområdet som beträffande de föreslagna arbetsuppgifterna.

Vad jag inledningsvis anfört i sistnämnda hänseende står i god

överensstämmelse med förslagets allmänna inriktning. Förenämnda gränsdragning

i förhållande till andra institutioner har bestämts sålunda, att undersökningar,

vilka falla inom eller tangera den medicinska vetenskapen, i allt väsent
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 60.

ligt skola liksom hittills utföras å redan befintlig statlig institution. I övrigt

skall gränsdragningen ske från fall till fall, så att den anstalt, som för en viss

uppgift är bäst utrustad med apparatur och representerar den större sakkunskapen,

anförtros undersökningen. Den nya anstalten får sålunda tillika

uppgiften av en »clearingcentral», å vilken det ankommer att bestämma, varifrån

expertis skall i de särskilda fallen förvärvas.

Förslaget innebär vidare, att den ifrågasatta anstalten skulle övertaga

de uppgifter, som för närvarande tillkomma tvenne i anslutning till Stockholms

polisdistrikt organiserade avdelningar, inrättade för hela rikets polisväsende,

nämligen centralbyrån för fingeravtryck och tidningen

Polis under rättelser. Uppslaget har mötts med så gott som oreserverad

tillstyrkan i de avgivna yttrandena. Även jag finner detta förslag ägnat

att medföra bestämda praktiska fördelar och förordar alltså, att dessa båda

arbetsuppgifter övertagas av den nya anstalten. Av enahanda skäl finner jag

lika med utredningen, att den nya institutionen jämväl bör handhava de

centrala register, som nu föras vid statsjrolisavdelningen i Stockholm.

Slutligen tillstyrker jag, att överenskommelse mellan Kungl. Maj:t och Stockholms

stad kommer till stånd därom, att de undersökningar, som nu utföras

å stockholmspolisens signalementskontor, i framtiden verkställas av anstalten

mot det att staden därför lämnar viss ersättning. Till frågan örn denna ersättning

återkommer jag senare.

I utredningen förutsättes ytterligare, att anstaltens personal skall kunna

anlitas för brottsplatsundersökningar ute i orterna, i den mån därför erforderlig

kriminalteknisk expertis icke finnes att tillgå hos de lokala polismyndigheterna.

Efter min mening är det knappast troligt, att sådana undersökningar

mera allmänt kunna komma till utförande i denna ordning. Som regel lär det

få ankomma på ortspolisen att företaga dylika undersökningar och tillvarataga

erforderligt material samt insända detta till anstalten för undersökning och

utlåtande. Endast vid brottsfall av särskilt svårutredd karaktär synes man

böra i fall av behov räkna med omedelbar medverkan vid fältarbetet från anstaltens

sida.

Med utgångspunkt från det av mig nu anförda rörande den föreslagna

anstaltens arbetsuppgifter anser jag mig i fråga örn de allmänna grunderna

för anstaltens organisation kunna i princip biträda vad

förslaget därutinnan innehåller, ehuru vissa förenklingar vid desammas

genomförande lära böra vidtagas. Efter min mening bör det egentliga undersökningsarbetet

av teknisk natur tillkomma anstaltens laboratorieavdelning —- utredningens tekniska avdelning. Övriga anstalten tillkommande uppgifter

synas med fördel kunna sammanföras till en avdelning, lämpligen benämnd

registraturavdelningen. Denna skulle alltså komma att innesluta de i utredningen

upptagna signalements- och registraturavdelningarna samt avdelningen

för polisunderrättelser. Därjämte skulle för anstalten i dess helhet

avses nödig kanslipersonal. Jag återkommer till organisationsfrågan, sedan

jag i det följande tagit ståndpunkt till vissa spörsmål av principiell innebörd.

Till en början vill jag därvid uppmärksamma frågorna, vilka som

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majus proposition nr 60.

skola äga påkalla biträde av den nya anstalten samt i

vilken utsträckning sådant biträde skall lämnas mot

vederlag. I förstnämnda hänseende innebär förslaget, att expertis skall

tillhandahållas i främsta rummet på begäran av polis- och åklagarmyndighet

samt av domstolar ävensom eljest på anmodan av offentlig myndighet. Häremot

har jag intet att invända. Jag förutsätter därvid, att anstalten icke skall

utföra undersökningar i andra fall än då fråga är örn brott eller förseelse.

Däremot finner jag, i anslutning till vad som från vissa håll uttalats, mindre

lämpligt att generellt omöjliggöra för den enskilde att, innan en sak anhängiggjorts

vid domstol, anlita anstalten. Vid utfärdande av en blivande instruktion

för anstalten torde få upptagas frågan vem som skall avgöra, huruvida

uppdrag från enskild person skall kunna mottagas eller icke; till synes bör

detta ankomma å föreståndaren.

Yad den med expertisens anlitande sammanhängande vederlagsfrågan angår,

synas mig icke tillräckliga skäl hava förebragts för den på något håll hävdade

meningen, att expertis i mål, däri endast målsägare kan föra talan, skulle i

visst fall böra lämnas utan ersättning. Jag förordar, att anlitandet av

anstalten icke bör vara förenat med kostnader i andra fall, än då framställning

gjorts av enskild person rörande sak, som ännu icke blivit vid

domstol anhängiggjord, samt av domstol i mål, däri endast målsägare får föra

talan. I sistnämnda fall torde ersättning böra utgå till anstalten jämlikt de

grunder, som äro fastställda i lagen den 7 juni 1934 örn bevisning genom sakkunnig.

I detta sammanhang uppställer sig spörsmålet, huruvida anstaltens tjänstemän

skola äga rätt att utom tjänsten -—- såsom enskilt uppdrag — utföra

kriminaltekniska undersökningar. Starka lämplighetsskäl tala emellertid mot

ett sådant medgivande. I denna del biträder jag därför förslagets avböjande

ståndpunkt.

Jag kommer så till det betydelsefulla spörsmålet örn anstaltens

administrativa ställning.

I detta avseende har föreslagits, att anstalten skulle såsom en för hela

rikets polisväsende gemensam anordning hänföras till Stockholms polisdistrikt

men helt bekostas av statsmedel. I övrigt skulle anstalten enligt

förslaget intaga en fullt självständig ställning; av betydelse vore sålunda, att

den icke till anstaltens uppdragsgivare komme i något subordinationsförhållande.

Att göra anstalten till en statlig institution borde däremot icke

ifrågakomma. Förutom vissa formella hinder av legislativ natur, som förmenades

föreligga häremot, kunde efter överståthållarämbetets mening även

sakskäl göras gällande mot en sådan anordning. Större möjlighet att förvärva

särskilt de för undersökning å brottsplatserna lämpligaste arbetskrafterna

skulle sålunda öppnas, om personalbehovet tillgodosåges från stockholmspolisen,

liksom också det kommenderingsförfarande, som därvid avsåges anlitat,

skulle förebygga, att för anstalten skulle uppstå svårigheter att utbyta

befattningshavare därstädes, som befunnes icke besitta full lämplighet för

tjänstgöringen ifråga.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj. ts proposition nr 60.

Överståthållarämbetets ståndpunkt har i huvudsak lämnats utan erinran

i de avgivna yttrandena. Från statskontorets sida har dock uttalats önskvärdheten

av att anstalten i stället för att inordnas under Stockholms polisdistrikt

erhölle karaktären av en helt statlig institution. Till stöd därför har statskontoret

anfört, att organisationen komme att vinna i enkelhet och klarhet,

varjämte staten skulle få möjlighet att på ett effektivare sätt ordna och

kontrollera den vid anstalten utövade verksamheten. Från vissa andra håll har

kritik ur en annan synpunkt kommit förslaget till del. Sålunda har länsstyrelsen

i Stockholms län givit uttryck åt den uppfattningen, att anstalten i

sitt tilltänkta förhållande till Stockholms polisdistrikt närmast skulle komma

att bereda fördelar åt huvudstadens poliskår.

För min del ansluter jag mig obetingat till statskontorets ståndpunkt

i förevarande fråga. Yad av Överståthållarämbetet anförts såsom skäl för

den av ämbetet föreslagna ordningen, kan jag icke finna avgörande. Jag vill

erinra, att Kungl. Majit nyligen i ett analogt fall, där frågeställningen var

densamma som i det här förevarande, nämligen i samband med frågan örn

polisskolans i Stockholm nyorganisation (prop. nr 219 till 1938 års riksdag)

föreslagit ett upplösande av skolans tidigare samband med Stockholms

polisdistrikt och dess anordnande som en helt statlig institution. Förenämnda

proposition blev av riksdagen bifallen. De principiella och praktiska skäl,

som, enligt vad min företrädare i ämbetet anförde till statsrådsprotokollet i

berörda ärende, talade för ett förstatligande av polisskolan, synas mig med

samma styrka kunna göras gällande jämväl i det nu föreliggande. Och jag

måste betrakta det som en bestämd vinst, att en sådan anordning bereder

möjlighet för specialutbildade polismän även från andra orter än Stockholm att

i tävlan med polismän från huvudstaden erhålla anställning vid anstalten.

För övrigt synes det mig välbetänkt, att här avsedda befattningar vid

anstalten icke hållas öppna enbart för polismän utan jämväl för personer

utom polisväsendet, vilka genom tidigare tjänstgöring eller utbildning

— exempelvis vid något av de inledningsvis nämnda laboratorierna

— kunna tillföra anstalten önskvärd sakkunskap. Jag finner mig alltså böra

förorda, att den föreslagna anstalten organiseras som en fristående statlig

institution, fullt självständig i förhållande till polisorganisationen i övrigt.

För att förekomma kompetenskonflikter mellan den personal, som eventuellt

utsändes till en brottsplats för undersökning, och vederbörande lokala polischef,

synas instruktionsvis bestämmelser böra meddelas, att förenämnda personal

vid sådana tillfällen skall stå till den lokala polischefens förfogande.

Vidkommande anstaltens organisation i övrigt ansluter jag mig till förslaget,

att anstalten skall stå under inseende av en styrelse, inneslutande

representanter för de av anstaltens verksamhet berörda intressena.

Styrelsens sammansättning och åligganden torde få ankomma på Kungl.

Majit att bestämma. Jag tillstyrker vidare, att närmast under styrelsen chefskapet

för anstalten handhaves av en särskild föreståndare. Beträffande

den sistnämndes kompetens delar jag den åsikt, som kommit till uttryck

i professor Wolffs till utredningsprotokollet antecknade särskilda mening,

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majus proposition nr 60.

att såsom kompetensfordran bör uppställas fullgod utbildning i kriminalteknik,

i analogi med vad som i respektive instruktioner är stadgat för föreståndarna

för statens rättskemiska laboratorium och statens veterinärbakteriologiska

anstalt.

Anstalten synes böra benämnas statens kriminaltekniska anstalt. Verksamheten

vid densamma torde kunna påbörjas i viss utsträckning den 1 oktober

1939.

Jag övergår härefter till frågan örn anstaltens personalorganisation.

Beträffande förslaget i denna del hava, på sätt av den förut lämnade redogörelsen

framgår, inga väsentliga invändningar framkommit. I några yttranden

har dock kritik riktats mot det föreslagna personalbeståndet vid anstalten.

För egen del har jag kommit till den övertygelsen, att det i förslaget angivna

personalbeståndet, uppgående till 31 personer, kan något begränsas, intill

dess närmare erfarenhet vunnits rörande anstaltens arbete. Sålunda synes

till en början det för signalementsarbetet föreslagna antalet av 3 kriminalkonstaplar

kunna minskas till 2. Vidare torde den för redigeringen av polisunderrättelser

föreslagna föreståndaren i kriminalöverkonstapels grad jämväl

kunna tjänstgöra såsom ledare för registerföringen, i följd varav för sistnämnda

uppgift icke komme att föreligga behov av den där föreslagna kriminalöverkonstapelstjänsten.

Å kansliet slutligen synes den föreslagna kontoristtjänsten

kunna utgå.

I fråga om vissa av de föreslagna befattningarna lärer man med hänsyn till

arten av de arbetsuppgifter, som skola åvila innehavarna, böra välja andra

beteckningar. Jag vill därutinnan erinra örn att jag i det föregående uttalat,

att jämväl personer utom polisväsendet böra kunna komma i åtanke för sådan

befattning, som enligt förslaget förutsatts uteslutande skola tillkomma polismän

i kriminalöverkonstapels eller kriminalkonstapels tjänstegrad. Ifrågavarande

befattningar torde lämpligen böra benämnas förste assistent respektive

assistent. I analogi härmed synes den för registraturavdelningen avsedda

föreståndaren, som enligt förslaget skulle erhålla tjänstegrad såsom kriminalkommissarie,

böra benämnas avdelningsföreståndare. Den i förslaget såsom

assistent betecknade vetenskapligt utbildade tjänstemannen å laboratorieavdelningen

lärer böra benämnas laboratorieassistent.

Till registrator vid kansliet har ifrågasatts en manlig befattningshavare i

kriminalkonstapels grad. Jag kan icke finna lämpligt att för hithörande uppgifter

anlita en person med så specialiserad utbildning. Befattningen torde

enligt min mening böra upptagas som en kansliskrivartjänst. Vid besättandet

av densamma lär jämväl kvinnlig befattningshavare kunna ifrågakomma.

Jag övergår nu till att taga ståndpunkt till de olika befattningshavarnas

löneställning. I denna del har förslaget icke mött några

egentliga erinringar. För egen del har jag dock funnit anledning att, med hänsyn

bland annat till vad jag anfört rörande anstaltens administrativa ställning,

i åtskilliga hänseenden frångå utredningens förslag i denna del. Jag vill där
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

vid som en allmän anmärkning förutskicka, att jag vid bedömandet av här uppkomna

lönefrågor tillämpar det av 1938 års riksdag antagna nya civila lönereglementet

för statens ordinarie tjänstemän ävensom de föreslagna lönebestämmelserna

för statens icke-ordinarie personal.

Föreståndaren för anstalten bör av Kungl. Maj:t utnämnas å tjänsten och,

såsom förslaget förordar, placeras i 30:e lönegraden. Laboratorn synes i enlighet

med förslaget böra erhålla placering såsom ordinarie befattningshavare

i 26:e lönegraden. Befattningen såsom laboratorieassistent synes såsom föreslagits

böra inrättas som en arvodestjänst; arvodet bör dock enligt mitt förmenande

sättas till 5,100 kronor. Å detsamma torde dyrtidstillägg ej böra utgå.

Anställningsformen för de av mig såsom förste assistenter och assistenter

betecknade befattningshavarna bör bliva sådan, att rättelse i händelse av

olämpligt personval icke omöjliggöres eller över hövan försvåras. I detta

syfte böra nämnda befattningar erhålla karaktär av arvodestjänster, vilkas

innehavare efter ansökning förordnas av styrelsen tills vidare för viss tid,

förslagsvis högst 3 år i sänder. Ersättningen till dem bör följaktligen utgå

i form av arsarvode. Vidkommande storleken av sådant arvode förordar jag,

att arvode till förste assistent fastställes till 8,300 kronor och till assistent

till 7,000 kronor. Å dessa arvoden böra dyrtidstillägg icke utgå. För jämförelses

skull vill jag erinra, att de totala löneförmånerna (inberäknat beklädnadsbidrag,

rörligt tillägg och vissa ersättningar för utgifter i tjänsten m. m.)

till överkonstapel och kriminalkonstapel i Stockholm för närvarande utgå

med till överkonstapel lägst 6,889 kronor 80 öre och högst 8,295 kronor 36 öre

samt till kriminalkonstapel lägst 5,724 kronor 60 öre och högst 6,923 kronor

40 öre.

I övrigt torde följande förändringar böra vidtagas i förslaget. Det

å laboratorieavdelningen placerade verkstadsbiträdet synes — med hänsyn

till vikten att för denna tjänst erhålla en kvalificerad innehavare

— böra erhålla extra ordinarie anställning i 7:e lönegraden. För redigeringen

av polisunderrättelser skola enligt förslaget avses ett kanslibiträde och två

kontorsbiträden. Behovet av dessa befattningshavare finner jag styrkt. Kanslibiträdet

synes tills vidare böra placeras som extra ordinarie i 7:e lönegraden.

Såsom extra ordinarie i 4:e lönegraden föreslår jag vidare ett

av kontorsbiträdena, medan det andra av dessa biträden synes kunna omedelbart

inordnas såsom ordinarie i samma lönegrad.

Vidkommande tjänsten som avdelningsföreståndare å registraturavdelningen

torde densamma böra upptagas som extra ordinarie, därvid lägre löneställning

än i 26:e lönegraden lämpligen icke bör ifrågakomma. Under en

övergångstid torde dock denna extra ordinarie befattning böra vakanssättas.

Jag utgår nämligen från att ifrågavarande tjänst såsom avdelningsföreståndare

till en början skall komma att upprätthållas av den nuvarande föreståndaren

för centralbyrån för fingeravtryck, intill dess han såsom ordinarie befattningshavare

vid Stockholms poliskår (i kriminalkommissaries tjänsteställning)

efter uppnådda 60 levnadsår inträder i rätten till pension den 1

juli 1941. Erinras må, att avlöningen till föreståndaren för centralbyrån

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 60.

för närvarande bestrides av medel, som statsverket från förslagsanslaget till

gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av särskilda anordningar

för polisväsendet i dess helhet m. m. utanordna!’ till Stockholms stad för

uppehållande av den nämnda byråns verksamhet. Vid angivna förhållanden

synes mig lämpligt, att Stockholms stad — i samma ordning som hittills -—

gottgöres kostnaden för bestridande av hans avlöning och andra till honom

utgående förmåner för den tid, varunder han intill inträdande pensionsålder

hänvisas att tjänstgöra som avdelningsföreståndare vid den kriminaltekniska

anstalten, i vilken centralbyrån för fingeravtryck ju avses komma att inordnas.

Härav följer, att lönen till avdelningsföreståndartjänsten tills vidare ej skall

bestridas från avlöningsanslaget till anstalten utan från det nyssnämnda

förslagsanslaget till gottgörelse till vissa polisdistrikt m. m. Jag återkommer

senare till denna fråga.

Tidigare har jag godtagit förslaget, att de undersökningar, som nu utföras

å stockholmspolisens signalementskontor, i framtiden skola verkställas av

anstalten. De vid signalementskontoret nu anställda 2 kriminalöverkonstaplarna

skulle därvid sysselsättas, den ene med hänsyn till arten av den tidigare

tjänstgöringen i laboratoriearbetet och den andre, å vilken skulle ankomma

att utföra för Stockholms polisdistrikt erforderlig kriminalfotografering, i

signalementsarbetet. Med uttalande av min anslutning till ett i förslaget

framfört alternativ förordar jag, att det vederlag till statsverket från Stockholms

polisdistrikt, som bör ifrågakomma för den händelse anstaltens övertagande

av nu antydda funktioner kommer till stånd, bör bestämmas sålunda,

att distriktet, bland annat, såvitt här är fråga, kostnadsfritt tillhandahåller

två polismän av överkonstapels grad. Dessa polismän avser jag sålunda icke

att upptaga i personalstaten för anstalten.

Beträffande den enligt förslaget för signalementsarbetet avsedda biträdespersonalen

ifrågasätter jag, utöver vad jag tidigare anfört -— nämligen

att en kriminalkonstapelstjänst skall utgå — blott den jämkningen, att tvenne

kontorsbiträdestjänster avses därför, en ordinarie i A 4 och en extra ordinarie

i 4:e lönegraden.

Jämväl behovet av skrivbiträden för registerarbetet synes böra tillgodoses

på samma sätt, alltså genom inrättande av två kontorsbiträdestjänster, därav

en ordinarie i A 4 och en extra ordinarie i 4:e lönegraden.

I fråga örn kanslipersonalen har jag förut för registratorsbefattningen

avsett en tjänst i kansliskrivares ställning. Med denna tjänst bör tillika

förenas uppdraget att vara redogörare. För sagda tjänst, vilken bör inrättas

såsom ordinarie, torde ifrågakomma en placering i A11. Vidare bör för

kansliet beräknas ett ordinarie kanslibiträde i A 7 och ett ordinarie kontorsbiträde

i A 4. Lämplighetsskäl synas mig vidare bjuda, att för vaktmästargöromålen

avses en befattning i A 5. Ersättningen till två städerskor torde ej, på

sätt föreslagits, böra utgå från avlöningsanslaget utan bör bestridas från

omkostnadsstaten.

Det synes i detta sammanhang rimligt, att tillfälle beredes de skrivbiträden,

som tjänstgöra vid tidningen »Polisunderrättelser», å centralbyrån för finger
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

avtryck och å stockholmspolisens signalementskontor, att, om de anses därför

lämpade, övergå i tjänst vid anstalten. Härvid bör Kungl. Maj:t, örn så prövas

skäligt med hänsyn till skrivbiträdes hittillsvarande avlöningsförmåner och

långvariga anställning hos kommunen, äga dels medgiva att vederbörande

placeras i högre löneklass inom lönegraden än begynnelselöneklassen, dels och.

örn även vid sådan högre löneklassplacering minskning inträder i förhållande

till avlöningen omedelbart före övergången till statstjänst, besluta örn personligt

lönetillägg. Härtill bör riksdagens medgivande inhämtas.

Härefter övergår jag till beräkning av kostnaderna å avlöningsstaten.

Å anstaltens ordinarie stat skulle med de av mig nyss förordade jämkningarna

uppföras följande befattningar, nämligen 1 föreståndare (A 30),

1 laborator (A 26), 1 kansliskrivare (All), 1 kanslibiträde (A 7), 1 expeditionsvakt

(A 5) och 4 kontorsbiträden (A 4). Till extra ordinarie anställning

skulle — förutom den vakantsatta befattningen som avdelningsföreståndare

i 26:e lönegraden — ifrågakomma följande personal: 1 kanslibiträde (Eo7),

1 verkstadsbiträde (Eo 7) och 3 kontorsbiträden (Eo4). Jag beräknar vidare

arvoden till dels laboratorieassistenten med 5,100 kronor, dels 3 förste

assistenter med vardera 8,300 kronor, dels ock 7 assistenter med vardera 7,000

kronor. Härutöver synes ett belopp av 4,000 kronor årligen böra reserveras

för anlitande av särskild expertis utanför anstalten.

Emellertid lärer för flertalet av dessa befattningshavare icke behöva beräknas

avlöning under hela den tid av nästkommande budgetår, varunder

anstalten förutsättes vara i verksamhet. Så torde endast behöva ske för

anstaltens föreståndare, laboratorn, kansliskrivaren, tillika redogörare, samt

expeditionsvakten ävensom till den personal, som avses skola fortsätta den av

centralbyrån för fingeravtryck, tidningen »Polisunderrättelser» och stockholmspolisens

signalementskontor bedrivna verksamheten. Till sistberörda personal

hänför jag avdelningsföreståndaren, två förste assistenter och tre

assistenter samt ett kanslibiträde och tre kontorsbiträden.

Övrig personal torde kunna anställas från och med den 1 januari

1940. För anlitande av särskilda experter under nästa budgetår erfordras alltså

medel allenast för ett halvt år.

Under sålunda angivna förutsättningar räknar jag till en början, att under

posten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat

skola för budgetåret 1939/40 beräknas medel till bestridande av löner för

följande befattningshavare, nämligen under tiden 1 oktober 1939—30 juni

1940 till anstaltens föreståndare (A 30), laboratorn (A 26), en kansliskrivare

(A 11), en expeditionsvakt (A 5) och ett kontorsbiträde (A 4) samt under tiden

1 januari—30 juni 1940 till ett kanslibiträde (A 7) och tre kontorsbiträden (A 4).

I enlighet härmed torde posten kunna beräknas till 34,869 kronor eller i

avrundat tal 35,000 kronor.

Från posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit torde vidare böra utgå ersättning dels från

den 1 oktober 1939 till och med den 30 juni 1940 till två förste assistenter och

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Majus proposition nr 60.

tre assistenter, dels ock från den 1 januari 1940 till budgetårets utgång till

laboratorieassistenten, en förste assistent och fyra assistenter. För experter

synes tillika ett belopp av 2,000 kronor böra beräknas. Vidare må härifrån

kunna bestridas eventuella vikariatsersättningar; för ändamålet upptager jag

förslagsvis 100 kronor. Särskilt arvode till en jourhavande ledamot i styrelsen

för anstalten anser jag icke böra beräknas.

Utgifterna för budgetåret 1939/40 under förevarande post synas från angivna

utgångspunkter kunna uppskattas till 51,000 kronor. Med hänsyn till

omöjligheten att säkert förutberäkna behovet av expertbiträde bör delposten

här upptagas förslagsvis.

För avlöningar till övrig i c k e-o r d i n a r i e personal

erfordras medel till bestridande av avlöning dels från den 1 oktober 1939 till

och med den 30 juni 1940 av ett kanslibiträde och två kontorsbiträden, dels

ock från den 1 januari 1940 till budgetårets utgång av ett verkstadsbiträde och

ett kontorsbiträde. Kostnaderna därför kunna beräknas till 11,000 kronor,

därav 9,800 kronor till grundavlöningar m. m. och 1,200 kronor till avlöningsförhöjningar

m. m.

Under särskilda löneförmåner till ordinarie och ickeordinarie

tjänstemän böra inräknas de personliga lönetillägg, som

enligt vad jag i det föregående anfört under viss förutsättning må komma

att utgå till viss personal vid anstalten. Nämnda lönetillägg torde kunna uppskattas

till 1,000 kronor.

Slutligen bör för rörligt tillägg upptagas en post å 2,800 kronor.

I enlighet med vad sålunda angivits skulle avlöningsanslaget till anstalten

för budgetåret 1939/40 uppföras med (35,000 + 51,000 + 11,000 + 1,000 +

2,800) 100,800 kronor.

Innan jag härefter övergår till beräkning av omkostnadsstaten, torde jag

få anmäla den på föranledande av en framställning från föreningen Sveriges

landsfiskaler uppkomna frågan örn en utökning av upplagan av tidningen

»Polisunderrättelser» i syfte att tillhandahålla densamma

åt samtliga fjärdingsmän i riket, såväl ordinarie som extra. Berörda

framställning har blivit tillstyrkt av Överståthållarämbetet i dess utredning.

Därvid har ämbetet, bland annat, anmärkt, att flertalet landsfogdar i sina till

ämbetet avgivna yttranden i ärendet rörande den ifrågasatta kriminaltekniska

anstalten omvittnat behovet och understrukit önskvärdheten av

en sådan utökning av tidningens upplaga, samtidigt som de framhållit,

att de fördelar i fråga om spaningsarbetet, som därigenom bomme att

uppnås, med säkerhet torde uppväga olägenheten av den därmed förbundna

kostnadsstegringen. Vid remissbehandlingen av ämbetets utredning

har vad sålunda föreslagits mötts av praktiskt taget enstämmigt tillstyrkande

från de myndigheter, som yttrat sig därutinnan. I senare avgivet

utlåtande i anledning av den av överdirektören H. Göransson till socialdepartementet

ingivna promemorian, har ämbetet på angivna grunder förklarat sig

vidhålla den uppfattning, varåt ämbetet tidigare givit uttryck. För egen del

har jag av utredningen i ärendet bibragts den övertygelsen, att betydelsen av

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Majus proposition nr 60.

en utökning av tidningens upplaga blivit tillfredsställande ådagalagd. Jag

är därför beredd att förorda, att den föreslagna utökningen av upplagan kommer

till stånd. Detta innebär, att tidningen skulle tryckas i ytterligare cirka

1,900 exemplar, medförande en årlig ökning av utgivningskostnaderna med

cirka 12,000 kronor.

Jag kommer så till omkostnadsstaten. Utgifterna lia i förslaget

uppskattats till 103,600 kronor. Från detta belopp torde emellertid till

en början böra avräknas 25,000 kronor, vilka avsetts för hyra av lokaler för

anstalten, och som böra gäldas från statens allmänna fastighetsfond. Posten

»laboratorie- och fotografimateriell», upptagen till 8,000 kronor, föranleder

ingen erinran från min sida. Mot posterna »nyanskaffning av apparatur»

samt »böcker och tidskrifter», upptagna till sammanlagt 10,000 kronor, har

jag i och för sig intet att invända; för verksamheten under det första budgetåret

torde dock för detta ändamål inga medel behöva beräknas under omkostnadsstaten,

enär det engångsanslag för anstaltens utrustning, som jag i

det följande kommer att förorda, tills vidare lär täcka behovet i förevarande

avseenden. Vidare har jag i det föregående under anslagsposten »arvoden

och särskilda ersättningar» beräknat kostnaden för »främmande expertis».

Denna post utgår följaktligen från omkostnadsstaten. Å andra sidan synes

posten »telefon», i förslagets stat upptagen till 500 kronor, vara räknad avsevärt

för lågt. För anstalten torde enligt vad jag inhämtat komma att föreligga

behov av 11 telefoner med anknytning till Stockholms polisverks växel

samt 8 direkta rikstelefoner. Jag uppskattar nu berörda post till 4,000 kronor.

Slutligen synes i detta sammanhang böra beräknas kostnaderna för städning,

uppgående till 2,500 kronor.

Emellertid förutsättes anstalten jämväl kunna räkna med vissa inkomster

i sin verksamhet. Under förutsättning att överenskommelse träffas

örn anstaltens övertagande av de uppgifter, som nu åvila stockholmspolisens

signalementskontor, kan sålunda beräknas, att statsverket blir årligen gottgjort

med ett belopp av 2,000 kronor, utgörande den nuvarande kostnaden

för inköp av fotografimateriell till verksamheten vid nämnda avdelning.

Vidare vill jag erinra örn att anstalten kan i viss utsträckning påräkna ersättning

för utförande av kriminaltekniska undersökningar. Att ens approximativt

beräkna årliga beloppet av sådana ersättningar stöter på avsevärda svårigheter;

detsamma torde dock till en början knappast komma att överskrida 3,000

kronor.

Ifrågavarande inkomster å sammanlagt 5,000 kronor torde böra redovisas

såsom särskilda uppbördsmedel å omkostnadsstaten.

För anstaltens omkostnader skulle enligt det anförda för hela nästa budgetår

erfordras [103,600— (25,000 + 10,000 + 4,000) + (3,500 + 2,500)] 70,600 —

5,000 = 65,600 kronor.

Då emellertid anstalten — enligt vad jag förut uttalat — beräknas träda i

verksamhet först från den 1 oktober 1939, lär omkostnadsanslaget för återstående

del av budgetåret kunna beräknas till av sistnämnda belopp, avrundat

50,000 kronor.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 60.

47

Beträffande frågan om storleken av det anslag av engångsnatur till bestridandet

av kostnaderna för anstaltens utrustning med

nödvändiga instrument och dylikt, som i förslaget ifrågasatts, har medelsbehovet

därutinnan slutgiltigt fixerats till 220,970 kronor. Jag anser mig icke

nu böra taga slutlig ställning till frågan örn det för ändamålet erforderliga

beloppet men håller för nödvändigt att för budgetåret 1939/40 upptages ett

reservationsanslag av 150,000 kronor.

Jag övergår härefter till behandling av anslaget till

Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande av särskilda

anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m.

Nuvarande förhållanden och föreliggande framställningar.

Ifrågavarande anslag har för innevarande budgetår uppförts med ett belopp

av 215,000 kronor.

Kungl. Majit har den 30 juni 1938 föreskrivit, att från anslaget skola

under budgetåret 1938/39 bestridas utgifterna för följande ändamål.

A. Gottgörelse till Stockholms stad för särskilda anordningar för polis
-

väsendet i dess helhet:

1. för centralbyrån för fingeravtryck, högst .................. kronor 43,000

2. för tidningen »Polisunderrättelser», högst .................. » 79,000

3. för vissa pensionskostnader enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 13 maj 1938, förslagsvis .................................... » 1,150

B. Gottgörelse till vissa polisdistrikt för deras kostnader för

polispersonal, som finnes anställd för hela rikets behov:

1. till Eda sockens polisdistrikt enligt Kungl. Maj:ts beslut

den 27 mars 1931 och den 19 januari 1934, förslagsvis ... » 2,500

2. till Dals Eds sockens och Eds municipalsamhälles gemensamma

polisdistrikt enligt Kungl. Maj:ts brev den 15

juni 1934, förslagsvis................................................ » 2,200

3. till Stockholms, Malmö, Trelleborgs, Landskrona, Hälsingborgs,

Brunnby och Göteborgs polisdistrikt enligt

Kungl. Maj ds brev den 17 december 1937, högst ......... » 63,565

C. Bidrag till polisskolan i Göteborg enligt Kungl. Maj ds brev

den 26 juni 1936 ............................................. »_7,000

Summa kronor 198,415

Beträffande grunderna för gäldande av utgifterna under punkten B. 3.

för gränskontrollens fullgörande inom vissa polisdistrikt får jag hänvisa till

den av min företrädare i ämbetet i propositionen nr 219 till 1938 års riksdag

lämnade kortfattade redogörelsen (sid. 54).

Från återstoden av anslaget (215,000 —198,415) skola slutligen enligt i

nyssnämnda proposition förordat och av riksdagen utan erinran lämnat förslag

utgå statsbidrag till bestridande av den kostnad, som under innevarande budgetår

kunde uppkomma för ombyggnad och renovering av passkontrollokalerna

i städerna Malmö och Hälsingborg.

I skrivelse den 31 augusti 1938 har Överståthållarämbetet hemställt örn

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

anslag för budgetåret 1939/40 dels till gottgörelse till Stockholms polisdistrikt

för dess kostnader för tidningen »Polisunderrättelser» och för centralbyrån för

fingeravtryck, dels ock till samma polisdistrikt för vissa närmare omförmälda

pensioneringskostnader. Ämbetet anför i skrivelsen — efter att hava erinrat

örn det av ämbetet avgivna förslaget till inrättande av kriminalteknisk

anstalt — bland annat följande.

Därest den kriminaltekniska anstalten trädde i verksamhet den 1 oktober

1939, behövdes särskilda anslag för tidningen »Polisunderrättelser» och centralbyrån

för fingeravtryck allenast för tiden 1 juli — 30 september 1939. Dessa

anslag kunde i runt tal beräknas till en fjärdedel av 1938/39 års anslag med

viss förhöjning för »Polisunderrättelsers» del på grund av väntade stegrade

tryckningskostnader. Denna förhöjning kunde beräknas till högst 15 procent.

För nämnda kvartal erfordrades sålunda, dels för tidningen »Polisunderrättelser»

[74 av 79,000 kronor = 19,750 kronor + (15 procent av tryckningskostnaderna

under ett kvartal, cirka 11,250 kronor =) 1,687 kronor 50 öre] ett

till 21,500 kronor avrundat belopp, dels ock för centralbyrån för fingeravtryck

(74 av 43,000 kronor =) 10,750 kronor.

Rörande de åsyftade pensioneringskostnaderna anmärker ämbetet vidare, att

desamma utgjordes av bidrag av statsmedel till Stockholms stads polisdistrikt

för dess kostnader för pensionering av dels vissa befattningshavare vid centralbyrån

för fingeravtryck och polisbyrån för övervakande av utlänningar, dels

ock efterlevande till vissa befattningshavare vid nämnda institutioner samt

vid polisskolan i Stockholm. Fortsättningsvis anför ämbetet:

Sedan nämnda polisbyrå numera upphört och dess verksamhet huvudsakligen

övertagits av socialstyrelsen, hade Kungl. Majit genom beslut den

13 maj 1938 förklarat, att statens bidrag till pension åt dels en förutvarande

föreståndare vid nämnda byrå, dels ock änkan efter en annan förutvarande

föreståndare vid byrån jämväl efter 1937 års utgång tills vidare skulle gäldas

från förslagsanslaget till gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande

av särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet m. m. samt utbetalas

av Överståthållarämbetet. — Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 3 september

1937 utbetalade Överståthållarämbetet av statsmedel till Stockholms stads

polisdistrikt visst bidrag till kostnaden för pensionering av änkan efter förutvarande

föreståndaren för polisskolan i Stockholm, polisintendenten G. L. Y.

Ekström. Sedan numera nämnda skola omorganiserats till statens polisskola

och därvid erhållit egen medelsförvaltning, syntes det Överståthållarämbetet

kunna ifrågasättas, huruvida detta pensionsbidrag jämväl framdeles skulle

utbetalas av Överståthållarämbetet eller örn utbetalandet skulle verkställas av

polisskolans styrelse. Med hänsyn till de övriga pensionsbelopp Överståthållarämbetet

enligt ovanstående hade att utbetala vore det måhända lämpligt,

att även nu ifrågavarande belopp, som för budgetåret 1939/40 kunde beräknas

till 250 kronor, fortfarande utbetalades genom överståthållarämbetets försorg.

Överståthållarämbetet hemställde därför, att Kungl. Majit täcktes meddela

föreskrift i berörda hänseende.

Anslagsbehovet i sistbehandlade delar för budgetåret 1939/40 beräknas

av Överståthållarämbetet till 4,500 kronor.

Vidkommande de från förevarande anslag utgående statsbidragen till vissa

polisdistrikt för bestridande av vissa kostnader för gränskontrollens

upprätthållande vill jag vidare anmäla en av Överståthållarämbetet

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

med eget tillstyrkande den 23 november 1938 överlämnad framställning från

Stockholms polisnämnd rörande beräkningen av nämnda statsbidrag till

Stockholms polisdistrikt för år 1939. Däri anföres i huvudsak följande.

Jämlikt brevet den 17 december 1937 berättigades bland andra Stockholms

polisdistrikt att för sådana kostnader för gränskontrollens upprätthållande,

för vilka enligt propositionen den 16 mars 1937, nr 273, och riksdagens skrivelse

den 4 juni samma år, nr 394, statsbidrag ansetts böra utgå, åtnjuta dylikt

bidrag med XU av de verkliga kostnaderna, dock högst 5,275 kronor. Av samma

proposition inhämtades bland annat, att polisdistriktets verkliga kostnader

för ifrågavarande kontrolls upprätthållande hade uppskattats till 21,100 kronor,

varav 19,100 kronor i avlöningar till en överkonstapel och två kriminalkonstaplar

samt 2,000 kronor för lokalhyra, bilresor m. m.

Stockholms stads kostnader för år 1938 för de avsedda kontrollanordningarna

komme emellertid att uppgå till belopp, som väsentligt överstege de

sålunda uppskattade utgifterna. Sålunda hade kostnaderna för tiden 1

januari — 31 oktober 1938 utgjort i runt tal 30,500 kronor och beräknades för

hela året komma att belöpa sig till omkring 33,500 kronor.

Enligt vad polisnämnden inhämtat från Överståthållarämbetet för polisärenden

torde ifrågavarande kostnader för år 1939 icke bliva lägre än kostnaderna

under år 1938. Med hänsyn därtill syntes statsbidraget för år 1939

böra fastställas till ett mot dessa utgifter svarande belopp.

På grund därav hemställer polisnämnden, att bidraget till Stockholms polisdistrikt

för år 1939 för gränskontrollens upprätthållande beräknas efter

det sålunda beräknade utgiftsbeloppet, 33,500 kronor.

Över framställningen har socialstyrelsen den 1 december 1938 avgivit utlåtande,

däri bland annat anföres följande.

Vid den år 1937 företagna revisionen av utlänningslagen var ett av huvudsyftena

därmed att åstadkomma större effektivitet i den svenska utlänningskontrollen,

för vilket ändamål krävdes ökad tillgång på arbetskrafter för

kontrollens utövande samt skärpt vaksamhet och ett gott omdöme från personalens

sida. Vissa under senaste tiden timade händelser hade i utomordentliggrad

ökat det tryck, som utlänningsströmmen utövade mot vårt land, något

sorn i sin tur föranlett stegrade krav på en arbetsduglig kontrollorganisation

såväl vid gränserna som inne i landet.

Under sådana förhållanden syntes det socialstyrelsen ofrånkomligt, att

staten påtoge sig de ökade ekonomiska bördor, som erfordrades för en effektiv

kontroll, särskilt i den mån kontrolluppgifternas behöriga utövande framstode

såsom en riksangelägenhet och icke enbart såsom en lokal sådan. Vad anginge

den remitterade framställningen, tillstyrkte styrelsen bifall till densamma i

vad rörde det sökta statsbidragets belopp, men nödgades styrelsen med hän

syn till det anförda starkt ifrågasätta, örn detsamma skulle visa sig tillräckligt

för det ändamål, som avsåges.

Socialstyrelsen har därefter i skrivelse den 8 december 1938 inkommit med

framställning örn ökat statsbidrag för främlingskontrollens effektivisering, däri

bland annat anföres i huvudsak följande:

Statens säkerhet och övriga rikets intressen, med hänsyn tagen bland annat

till vittutseende invandringspolitiska aspekter, syntes tala för att staten i

proportionsvis större omfattning än hittills deltoge i bestridandet av utgifter

för utlänningskontrollen, vilka kommuner helt eller delvis haft att bestrida.

Det nuvarande inresetrycket mot våra passkontroller, enkannerligen vissa av

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 60.

2597 38 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

dem, vore en given reflex av utomordentliga åtgärder, som på senaste tid vidtagits

i Centraleuropa, där varken åtgärderna eller återverkningarna av dem

ju rimligen kunnat förutses.

Det erbjöde stora vanskligheter att söka bedöma framtidsutsikterna på området.

Vad som redan timat, manade emellertid i eminent grad till att i förevarande

hänseende vara beredd på nya överraskande händelser och därav föranledda

nya, starka påfrestningar i fråga om utlänningskontrollen.

Uppenbart vore, att styrelsen vid utövande av föreskriven inspektionsverksamhet

eller eljest kunde finna en förstärkning av passkontroll ofrånkomligen

påkallad närmast i de fall, där kostnaderna enligt fastställda grunder för anslagsmedlen

i fråga till dels skulle gäldas av statsmedel. Jämväl i andra fall

än som i Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1938 angivits rörande utgående

bidrag av statsmedel till pass- och gränskontrollens fullgörande i särskilda

polisdistrikt kunde det tänkas, att staten — i enlighet med fastställda grundsatser

för statsbidragen — borde träda stödjande emellan. Det finge framhållas,

att icke blott gränskontrollerna utan jämväl utlänningskontrollen inom

landets gränser påkallade uppmärksamhet ur enahanda synpunkt. Styrelsen

hade med avseende härå denna dag föreslagit en utlännings räkning och vissa

därmed förknippade registreringsåtgärder.

Det läte sig ej göra att på förhand angiva, på vad sätt en påkallad förstärkning

av utlänningskontrollen lämpligast skulle åstadkommas. I sådant hänseende

torde positiva resultat bäst kunna uppnås efter underhandlingar från

fall till fall mellan vederbörande tjänstemän i socialstyrelsen, länsstyrelserna

samt de kommunala myndigheterna. Det torde ej heller vara görligt, att nu

med säkerhet närmare uppskatta det medelsbehov, som kunde komma att yppa

sig. Styrelsen hade sig emellertid bekant, att man på flera håll inom landet

förberedde planer på förstärkning av kontrollsystemet och för ändamålet

komme att inom nära framtid hemställa örn ökade statsbidrag redan för det

löpande budgetåret 1938/39. Sannolika skäl talade för att sådana framställningar

av beskaffenhet att böra föranleda bifall komme att göras i en sådan

omfattning, att det under anslaget beräknade beloppet ej oväsentligt skulle

överskridas. Det finge slutligen erinras om att Kungl. Maj:t beslutade om

disposition av anslagsmedlen i fråga.

Under åberopande av det anförda har socialstyrelsen anmält, att berörda

omständigheter för budgetåret 1939/40 torde föranleda en ökning av medelsbehovet

under förevarande anslag med åtminstone 100,000 kronor utöver vad

tidigare funnits skäl att antaga. Styrelsen har därför hemställt, att Kungl.

Maj:t i anslagsäskandena till 1939 års riksdag täcktes beräkna ett däremot svarande

högre anslagsbelopp.

Departementschefen.

Inledningsvis vill jag vid beräkningen av anslagsbehovet under förevarande

anslagsrubrik erinra örn att den av mig i det föregående förordade kriminaltekniska

anstalten förutsatts skola träda i verksamhet den 1 oktober 1939.

Därav följer, att för utgivande av tidningen »Polis underrättelser»

och bestridande av kostnaderna för centralbyrån för fingeravtryck,

vilka båda uppgifter skola övertagas av anstalten, måste beräknas

medel under förevarande anslag för första kvartalet av budgetåret 1939/40.

Överståthållarämbetets kalkyler därutinnan föranleda ingen erinran från

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 60. 51

min sida. Jag beräknar sålunda för tidningen »Polisunderrättelser» 21,500 kronor

oell för centralbyrån för fingeravtryck 10,750 kronor.

I det föregående bär jag i samband med behandling av spörsmålet örn det

lämpliga anordnandet av avdelningsföreståndartjänsten vid anstaltens registraturavdelning

förklarat mig kunna utgå från att tjänsten i fråga kommer att

till en början upprätthållas av den nuvarande föreståndaren för centralbyrån

för fingeravtryck, intill dess denne såsom ordinarie polisman i Stockholms

stads poliskår avgår med pension den 1 juli 1941. Vidare har jag förordat,

att Stockholms stad — liksom nu är fallet — skall från här behandlade

anslag gottgöras den kostnad för bestridande av nämnde befattningshavares

avlöning och andra förmåner, som belöper å tid, varunder hail intill inträdande

pensionsålder hänvisas att tjänstgöra såsom avdelningsföreståndare vid

anstalten. Enligt vad jag inhämtat uppgå nämnda förmåner till sammanlagt

12,810 kronor 84 öre. En fjärdedel därav ingår i förenämnda till centralbyrån

under första kvartalet av budgetåret 1939/40 beräknade belopp av 10,750

kronor. Till bestridande av sagda löneförmåner under de tre övriga kvartalen

av budgetåret bör en summa av 9,600 kronor ytterligare ställas till förfogande

från förevarande anslag.

I fråga om överståthåll arämbetets framställning örn bidrag till vissa

pensionskostnader torde jag få erinra örn att ämbetet av Kungl.

Maj:t genom ett flertal under senare år meddelade beslut bemyndigats

att enligt gällande bestämmelser angående utbetalning av statsbidrag till

polisväsendet till Stockholms stads polisdistrikt utbetala bidrag till vissa

kostnader för pensionering av befattningshavare vid nämnda distrikt eller

efterlevande till sådana befattningshavare. Ifrågavarande bidrag hava utbetalats

från det tidigare i riksstaten upptagna förslagsanslaget till polisväsendet

i riket samt efter detta anslags uppdelning från här förevarande anslag. Någon

ändring i denna ordning synes icke påkallad. Jag tillstyrker alltså, att för

ändamålet till ämbetets förfogande ställes det begärda, beloppet, 4,500

kronor.

Jag kommer härefter till de från detta anslag utgående statsbidragen till

vissa polisdistrikt för pass- och gränskontrollens uppehållande.

I detta avseende har av socialstyrelsen gjorts framställning örn betydande

förhöjningar av statsbidragen. Även örn det icke kan uteslutas, att de

av styrelsen påpekade förhållandena i en snar framtid kunna motivera ökad

medverkan från statens sida till bestridandet av utgifterna för berörda kontrolls

upprätthållande, anser jag mig dock icke utan närmare utredning nu

kunna förorda en anslagshöjning. I det följande har jag därför utgått från

hittills gällande ordning.

Någon ändring i nu utgående statsbidrag till Eda sockens polisdistrikt,

till Dals Eds sockens och Eds municipalsamhälles gemensamma polisdistrikt

samt till bestridande av kostnaderna för polisskolan i Göteborg ifrågasätter

jag icke. I dessa hänseenden böra beräknas oförändrade belopp eller sålunda

tillhopa 11,700 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

Beträffande därefter medelsbehovet för bestridande av statens andel i kostnaderna

för gränskontrollens upprätthållande inom Stockholms, Malmö, Trelleborgs,

Landskrona, Hälsingborgs, Brunnby och Göteborgs polisdistrikt saknar

jag anledning att till Malmö, Landskrona, Hälsingborgs, Brunnby och Göteborgs

polisdistrikt ifrågasätta bidrag enligt andra grunder än de i brevet

den 17 december 1937 angivna. Summan av bidragen till de nämnda

polisdistrikten blir (22,600 + 365 + 13,800 + 750 + 8,275) 45,790 kronor.

Rörande Trelleborgs polisdistrikt — till vilket enligt nämnda grunder skall

utgå statsbidrag med hela den verkliga kostnaden för gränskontrollen — vill

jag erinra örn att Kungl. Maj:t den 30 september 1938, på därom av staden

gjord framställning, medgivit, att ifrågavarande statsbidrag finge tills vidare

utgå med högst 13,100 kronor för år, dock att bidraget för år 1938 skulle utgöra

högst 12,950 kronor. För nästkommande budgetår synes fördenskull för sistnämnda

distrikt böra avses ett belopp av högst 13,100 kronor, vilket i förhållande

till vad som förut beräknats innebär en höjning med 600 kronor. För

Stockholms polisdistrikt slutligen har i den av mig anmälda framställningen

från Stockholms polisnämnd ifrågasatts en omräkning av det, de verkliga kostnaderna

för kontrollen angivande belopp, varå statsbidrag skall beräknas

med en fjärdedel. Med hänsyn till vad i ärendet förekommit är jag för min

del benägen att godtaga den av polisnämnden angivna siffran 33,500 kronor

såsom underlag för beräkningen. Jag tillstyrker därför, att statsbidraget till

Stockholms polisdistrikt för budgetåret 1939/40 maximeras till 8,375 kronor,

vilket innebär en ökning med 3,100 kronor. Till gränskontrollen inom samtliga

de sistnämnda polisdistrikten skulle i händelse av bifall till vad jag nu förordat,

utgå statsbidrag med sammanlagt (45,790 + 13,100 + 8,375) 67,265

kronor.

Enligt vad nu angivits skulle de sammanlagda utgifterna under ifrågavarande

anslag för nästa budgetår komma att uppgå till (21,500 + 10,750 +

9,600 + 4,500 + 11,700 + 67,265) 125,315 kronor eller i avrundat tal 125,300

kronor.

Hemställan.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

dels besluta, att statens kriminaltekniska anstalt skall inrättas

från och med den 1 oktober 1939 samt att civila, avlöningsreglementet

skall äga tillämpning å befattningshavare vid anstalten;

dels bemyndiga Kungl. Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse

med vad i det föregående angivits, meddela de bestämmelser

rörande befattningshavares övergång från kommunal

anställning till tjänst vid anstalten, som må befinnas erforderliga;

dels godkänna följande personalförteckning för anstalten, att

tillämpas tills vidare från och med den 1 oktober 1939:

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 6Ö.

53

Personalförteckning.

Ordinarie personal.

Befattning Lönegrad

1 föreståndare ......................................................... A 30

1 laborator ............................................................. A 26

1 kansliskrivare ...................................................... All

1 kanslibiträde ........................................ A 7

1 expeditionsvakt ................................................... A 5

4 kontorsbiträden ................................................... A 4

Icke-ordinarie personal i högre

lönegrad än 2 0:e.

1 avdelningsföreståndare ....................................... Eo 26;

Anni.: 1. Av de å ordinarie stat upptagna befattningarna skola föreståndaren

(A 30), laboratorn (A 26), kansliskrivaren (All), expeditionsvakten

(A 5) och ett kontorsbiträde i A 4 inrättas från och med den 1

oktober 1939; övriga ordinarie befattningar från och med den 1 januari

f940.

2. Befattningen som avdelningsföreståndare på icke-ordinarie stat skall

hållas vakant under tid, varunder tjänsten kan komma att upprätthållas

av den vid tiden för anstaltens inrättande å centralbyrån för fingeravtryck

tjänstgörande kriminalkommissarien.

dels godkänna följande avlöningsstat för anstalten, att tilllämpas

tills vidare från och med den 1 oktober 1939 till och med

den 30 juni 1940.

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat,

förslagsvis................................................ kronor 35,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, förslagsvis ........................ » 51,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar m. m. ... kronor 9,800

b. Avlöningsförhöjningar m. m.,

förslagsvis ..................... » 1,200 » 11,000

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie

tjänstemän, förslagsvis.................. » 1,000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis........................... »_2,800

Summa förslagsanslag kronor 100,800;

dels ock för budgetåret 1939/40 under femte huvudtiteln anvisa

1. till Statens kriminaltekniska anstalt: Avlöningar

ett förslagsanslag av ........................ kronor 100,800

2. till Statens kriminaltekniska anstalt: Omkostnader

ett förslagsanslag av ........................ » 50,000

3. till Statens kriminaltekniska anstalt: Utrustning

ett reservationsanslag av .......... » 150,000;

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 60.

samt

4. till Gottgörelse till vissa polisdistrikt för ombesörjande

av särskilda anordningar för polisväsendet

i dess helhet m. m. ett förslagsanslag

av ................................................ kronor 125,300

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Ekströmer.

Stockholm 1039. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:240 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en statens kriminaltekniska anstalt m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1939:140 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande av en statens kriminaltekniska anstalt m. m. s. 1 i texten