Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom
1939-02-03 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1939:65, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
1
Nr 65.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom; given Stockholms
slott den 3 februari 1939.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom.
förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom.
Under Hans Majits
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
GUSTAF ADOLF.
A. Pehrsson-Bramstorp.
Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 65—-66.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 65.
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934
(nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss
kronoegendom.
Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 angående
grunder för förvaltningen av viss kronoegendom skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives:
11 §•
1 mom. Uppgår arrendeavgiften till minst sexhundra kronor, skall såsom
säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren för en tid av minst fem år,
därest arrendet skall fortfara så länge, och högst åtta år vara ställd borgen
av två eller flera personer, vilka borga en för alla och alla för en såsom för
egen skuld till dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt av
länsstyrelsen eller domaren; ägande Kungl. Maj:t likväl, då särskilda skäl
därtill föreligga, medgiva, att arrendator befrias från skyldigheten att såsom
säkerhet för arrendevillkorens fullgörande ställa sådan borgen som nu
nämnts.
Arrendator, som — — — tre års arrendeavgift.
Minst ett år---i arrendekontraktet.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
3
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å
Stockholms slott den 3 februari 1939.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,
Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
I
11 § förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom har meddelats bestämmelser om ställandet av
säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid utarrendering av egendom, som
står under domänstyrelsens förvaltning. Om arrendeavgiften uppgår till
minst 600 kronor, skall enligt stadgande i 1 mom. av sagda paragraf såsom
säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren för en tid av minst fem år,
därest arrendet skall fortfara så länge, och högst åtta år vara ställd borgen
av två eller flera personer, vilka borga en för alla och alla för en såsom för
egen skuld till dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt
av länsstyrelsen eller domaren. Örn arrendator så önskar, må han dock,
jämte ställande av borgen för arrendevillkoren i övrigt, såsom säkerhet för arrendeavgiftens
erläggande avlämna obligationer eller andra säkerhetshandlingar,
som enligt domänstyrelsens avgörande innefatta fullgod säkerhet för
två års arrendeavgift. För uppfyllandet av arrendevillkoren i deras helhet
kan arrendator vidare i stället för borgen få nedsätta obligationer eller andra
säkerhetshandlingar, innefattande enahanda säkerhet för tre års arrendeavgift.
Minst ett år före utgången av den tid, för vilken borgen blivit ställd,
skall avlämnas ny borgen, som kan godkännas av domänstyrelsen.
I 2 mom. av omförmälda paragraf stadgas, att, därest arrendeavgiften understiger
600 kronor, det ankommer på domänstyrelsens avgörande, om säkerhet
för fullgörandet av arrendevillkoren skall ställas eller icke.
Nu angivna bestämmelser, vilka gälla för såväl de egentliga jordbruksegendomarna
som de å kronoskogarna belägna skogsjordbruken, lia ersatt
den tidigare i 26:e punkten av kungörelsen den 4 juni 1^08 (nr 52) angående
förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner intagna
bestämmelsen om skyldighet för kronoarrendator att alltid ställa vederbörlig
säkerhet för arrendevillkorens fullgörande. I detta sammanhang ina nämnas,
att 1932 års kronojordsutredning i sitt den 20 november 1933 framlagda
betänkande rörande ändrade grunder för utarrendering av kronojord (Stat.
opaginerad Kontrollera mot PDF
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 65
off. utr. 1933: 32), vilket betänkande låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition
i ämnet (nr 174) till 1934 års riksdag, bland annat uttalat, att ett upprätthållande
i varje fall av fordran på arrendesäkerhet för de s. k. skogsjordbruken
ävensom för sådana torp och lägenheter, som enligt betänkandet
borde utarrenderas särskilt för sig, med sannolikhet skulle leda till att flertalet
av nyssnämnda mindre jordbruk icke skulle kunna upplåtas på självständigt
arrende åt de förutvarande innehavarna — ett förhållande, som enligt
utredningens mening vöre mycket att beklaga. Vid övervägande av den
gräns, där arrendesäkerhet borde kunna påfordras, hade utredningen bland
annat tagit hänsyn till att ett arrende, som betingade en avgift av 600 kronor
eller därutöver, icke lämpligen borde anförtros en person, som icke ägde
de ekonomiska resurser, att han kunde ställa säkerhet för arrendevillkorens
fullgörande.
I skrivelse den 31 oktober 1938 har domänstyrelsen framhållit, att det visat
sig att i vissa fall, då arrendeavgiften överstege 600 kronor, vederbörande
arrendator trots ihärdiga ansträngningar icke lyckats anskaffa erforderlig arrendesäkerhet.
I de fall, som styrelsen här avsåge, gällde det mindre jordbi
uksarrenden saväl s. k. skogsjordbruk som smärre jordbruksegendomar
— där arrendeavgiften ofta obetydligt överstege 600 kronor. För dessa fall
vore emellertid domänstyrelsen för närvarande författningsenligt förhindrad
medgiva befrielse fran ställandet av arrendesäkerhet. Under sådana omständigheter
skulle sålunda, yttrar styrelsen, antingen vederbörande icke godtagas
såsom arrendator eller ock, därest arrendet redan tillträtls, frågan huruvida
uraktlåtenheten att ställa föreskriven säkerhet skulle utgöra skäl för förverkande
av arrenderätten av styrelsen bedömas enligt 2 kap. 36 § 10 eller eventuellt
34 § allmänna nyttjanderättslagen. En dylik prövning av styrelsen
torde böra ske oberoende av hur vederbörande arrendator i övrigt kunde anses
ha fullgjort kontraktsvillkoren.
Till belysande av sistberörda fall har styrelsen anfört följande.
Enligt arrendekontrakt den 19 februari respektive den 11 mars 1937 äro
två skogsjordbruk i Skinnskattebergs socken av Västmanlands län utarrenderade
för tiden 14/3 1937—14/3 1952. På grund av bland annat ökning av
arealen för båda egendomarna från och med arrendeåret 14/3 1938—14/3 1939
har i kontrakten föreskrivits, att arrendeavgiften skall utgöra, för den ena
egendomen för arrendeåret 14/3 1937—14/3 1938 470 kronor och för återstående
del av arrendeperioden årligen 670 kronor samt för den andra egendomen
för arrendeåret 14/3 1937—14/3 1938 465 kronor och för tiden därefter
till periodens utgång 625 kronor ärligen. Enligt därom i båda arrendeavtalen
införda föreskrifter är vederbörande arrendator skyldig att inom 30 dagar
efter delfående! av slutgiltigt kontrakt till jägmästaren avlämna vederbörlig
borgensförbindelse till säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren. Efter
fruktlösa försök av .prrendatorerna att anskaffa vederbörlig borgenssäkerhet
för arrendet gjorde dessa i ansökning till jägmästaren framställning om att
bliva befriade från fullgörande av nämnda kontraktsföreskrift. Framställningarna,
vilka med tillstyrkan överlämnades till styrelsen av jägmästaren
ayslogos av styrelsen den 23 november 1937. I anledning härav meddelade
jägmästaren vederbörande arrendatorer att de ovillkorligen hade att före
den 15 februari 1938 inkomma med föreskriven arrendesäkerhet vid risk,
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
5
att eljest arrenderätten bleve förverkad. I skrivelser till jägmästaren den
21 februari 1938 meddelade arrendatorerna, att de efter ytterligare stora ansträngningar
misslyckats i sina försök att kunna anskaffa arrendesäkerhet,
och anhöllo på grund härav örn jägmästarens bistånd till utverkande av
befrielse för dem från deras kontraktsenliga skyldighet att ställa borgen för
arrendevillkorens fullgörande. Sistberörda ansökningar lia överlämnats till
styrelsen, därvid såväl vederbörande jägmästare som Överjägmästare avgivit
yttranden i ärendet.
Jägmästaren har, under vitsordande att bägge sökandena voro skötsamma
personer, som i övrigt punktligt fullgjorde sina skyldigheter enligt arrendekontraktet,
beklagat att formella svårigheter lade hinder i vägen för ett
bifall till sökandenas framställningar. Samtidigt har jägmästaren framhållit
att på grund av de villkor, som tillämpades vid utarrendering av liknande
enskilda arrendegårdar, ett upprätthållande av fordran på ställandet av
arrendesäkerhet torde göra det allt svårare att återbesätta ledigblivna kronoarrenden
av den storleksklass, varom nu vore fråga.
överjägmästaren har i sitt yttrande i ärendet uttalat, att, därest icke
lämpligare utväg funnes att tillgå, det ur förvaltningssynpunkt måste anses
lämpligare, att arrendeavgifterna för de båda skogsjordbruken nedsattes till
ett belopp understigande 600 kronor än att arrendatorerna uppsades till
avflyttning.
Av vad sålunda anförts har domänstyrelsen funnit framgå, att det ur förvaltningssynpunkt
vore önskvärt, att möjligheter till vinnande av befrielse
från ställande av arrendesäkerhet för arrendatorer av de mindre jordbruksegendomar,
varom här vöre fråga, kunde medgivas inom en vidare ram, än
den 1934 års förordning förutsatte. Den i förordningen stadgade begränsningen
till arrendegårdar med en årlig avgäld av högst 600 kronor torde väl,
framhåller styrelsen, i regel inrymma de flesta av de fall, där fordran på
ställandet av arrendesäkerhet lämpligen borde eftergivas. Emellertid förekomme
vissa undantagsfall med en arrendeavgift mellan 600 och 1,000 kronor,
där, efter särskild prövning, en befrielse från ställandet av arrendesäkerhet
borde kunna medgivas. För dylika fall har styrelsen funnit bemyndigande
böra hos riksdagen utverkas för Kungl. Majit att, där så av
särskilda skäl påkallades, efter hemställan i varje fall av domänstyrelsen
meddela dispens från ställande av föreskriven arrendesäkerhet.
Statskontoret har i remissutlåtande den 11 januari 1939 förklarat sig icke
finna anledning till erinran mot vad domänstyrelsen sålunda föreslagit.
Av vad i det föregående anförts synes framgå, att nuvarande bestämmelser Departement/!- om ställande av säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid utarrende- ^/enring
av kronoegendom i vissa fall äro alltför restriktiva. Såsom domänstyrelsen
framhållit har det sålunda vid arrenden av s. k. skogsjordbruk och
mindre jordbruksegendomar — vid vilka arrendeavgiften ofta obetydligt överstiger
600 kronor — understundom visat sig omöjligt för vederbörande arrendator
att anskaffa föreskriven arrendesäkerhet. På grund av utformningen
av hithörande bestämmelser kunna följaktligen fall inträffa, då i
(ivrigt skötsamma och lämpliga personer icke kunna godtagas såsom kronoarrendatorer.
Även beträffande jordbruksegendomar med högre arrende
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 65.
avgift än nyss nämnts kan det vid något enstaka tillfälle visa sig önskvärt
att kunna eftergiva kravet på ställande av sådan borgen för arrendet, som
föreskrives i gällande förordning. Med hänsyn härtill finner jag det lämpligt,
att möjlighet beredes Kungl. Majit att i fall, då arrendeavgiften uppgår
till 600 kronor eller högre belopp, medgiva kronoarrendator befrielse från
skyldigheten att ställa borgen som säkerhet för arrendevillkorens fullgörande.
Innan dylik befrielse medgives, torde domänstyrelsens mening böra inhämtas.
Jag vill i enlighet med det nu anförda förorda, att i 11 § 1 mom. förordningen
den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom införes ett stadgande av innebörd att Kungl. Majit
må, då särskilda skäl därtill föreligga, medgiva kronoarrendator befrielse
som nyss sagts. Emellertid förutsätter jag, att kravet på arrendesäkerhet
endast undantagsvis eftergives och huvudsakligen beträffande sådana kronoarrenden,
där arrendeavgiften ej överstiger 1,000 kronor.
Föredragande departementschefen hemställer därefter, att inom jordbruksdepartementet
upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 §
1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen
av viss kronoegendom måtte genom proposition föreläggas riksdagen
till antagande.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten
bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,
bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Gunnar Sandström.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1939:88 Skrivelse till Konungen i afledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. s. 4 i texten
- JoU 1939:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 s. 5 i texten