Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

1939-02-03 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:65, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

1

Nr 65.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom; given Stockholms

slott den 3 februari 1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom.

förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom.

Under Hans Majits

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 65—-66.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 65.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934

(nr 320) angående grunder för förvaltningen av viss

kronoegendom.

Härigenom förordnas, att 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 angående

grunder för förvaltningen av viss kronoegendom skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

11 §•

1 mom. Uppgår arrendeavgiften till minst sexhundra kronor, skall såsom

säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren för en tid av minst fem år,

därest arrendet skall fortfara så länge, och högst åtta år vara ställd borgen

av två eller flera personer, vilka borga en för alla och alla för en såsom för

egen skuld till dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt av

länsstyrelsen eller domaren; ägande Kungl. Maj:t likväl, då särskilda skäl

därtill föreligga, medgiva, att arrendator befrias från skyldigheten att såsom

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande ställa sådan borgen som nu

nämnts.

Arrendator, som — — — tre års arrendeavgift.

Minst ett år---i arrendekontraktet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1939.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Kronprinsen-Regeuten i statsrådet å

Stockholms slott den 3 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
I

11 § förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom har meddelats bestämmelser om ställandet av

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid utarrendering av egendom, som

står under domänstyrelsens förvaltning. Om arrendeavgiften uppgår till

minst 600 kronor, skall enligt stadgande i 1 mom. av sagda paragraf såsom

säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren för en tid av minst fem år,

därest arrendet skall fortfara så länge, och högst åtta år vara ställd borgen

av två eller flera personer, vilka borga en för alla och alla för en såsom för

egen skuld till dess full betalning skett och vilkas vederhäftighet är styrkt

av länsstyrelsen eller domaren. Örn arrendator så önskar, må han dock,

jämte ställande av borgen för arrendevillkoren i övrigt, såsom säkerhet för arrendeavgiftens

erläggande avlämna obligationer eller andra säkerhetshandlingar,

som enligt domänstyrelsens avgörande innefatta fullgod säkerhet för

två års arrendeavgift. För uppfyllandet av arrendevillkoren i deras helhet

kan arrendator vidare i stället för borgen få nedsätta obligationer eller andra

säkerhetshandlingar, innefattande enahanda säkerhet för tre års arrendeavgift.

Minst ett år före utgången av den tid, för vilken borgen blivit ställd,

skall avlämnas ny borgen, som kan godkännas av domänstyrelsen.

I 2 mom. av omförmälda paragraf stadgas, att, därest arrendeavgiften understiger

600 kronor, det ankommer på domänstyrelsens avgörande, om säkerhet

för fullgörandet av arrendevillkoren skall ställas eller icke.

Nu angivna bestämmelser, vilka gälla för såväl de egentliga jordbruksegendomarna

som de å kronoskogarna belägna skogsjordbruken, lia ersatt

den tidigare i 26:e punkten av kungörelsen den 4 juni 1^08 (nr 52) angående

förändrade grunder för förvaltningen av kronans jordbruksdomäner intagna

bestämmelsen om skyldighet för kronoarrendator att alltid ställa vederbörlig

säkerhet för arrendevillkorens fullgörande. I detta sammanhang ina nämnas,

att 1932 års kronojordsutredning i sitt den 20 november 1933 framlagda

betänkande rörande ändrade grunder för utarrendering av kronojord (Stat.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 65

off. utr. 1933: 32), vilket betänkande låg till grund för Kungl. Maj:ts proposition

i ämnet (nr 174) till 1934 års riksdag, bland annat uttalat, att ett upprätthållande

i varje fall av fordran på arrendesäkerhet för de s. k. skogsjordbruken

ävensom för sådana torp och lägenheter, som enligt betänkandet

borde utarrenderas särskilt för sig, med sannolikhet skulle leda till att flertalet

av nyssnämnda mindre jordbruk icke skulle kunna upplåtas på självständigt

arrende åt de förutvarande innehavarna — ett förhållande, som enligt

utredningens mening vöre mycket att beklaga. Vid övervägande av den

gräns, där arrendesäkerhet borde kunna påfordras, hade utredningen bland

annat tagit hänsyn till att ett arrende, som betingade en avgift av 600 kronor

eller därutöver, icke lämpligen borde anförtros en person, som icke ägde

de ekonomiska resurser, att han kunde ställa säkerhet för arrendevillkorens

fullgörande.

I skrivelse den 31 oktober 1938 har domänstyrelsen framhållit, att det visat

sig att i vissa fall, då arrendeavgiften överstege 600 kronor, vederbörande

arrendator trots ihärdiga ansträngningar icke lyckats anskaffa erforderlig arrendesäkerhet.

I de fall, som styrelsen här avsåge, gällde det mindre jordbi

uksarrenden saväl s. k. skogsjordbruk som smärre jordbruksegendomar

— där arrendeavgiften ofta obetydligt överstege 600 kronor. För dessa fall

vore emellertid domänstyrelsen för närvarande författningsenligt förhindrad

medgiva befrielse fran ställandet av arrendesäkerhet. Under sådana omständigheter

skulle sålunda, yttrar styrelsen, antingen vederbörande icke godtagas

såsom arrendator eller ock, därest arrendet redan tillträtls, frågan huruvida

uraktlåtenheten att ställa föreskriven säkerhet skulle utgöra skäl för förverkande

av arrenderätten av styrelsen bedömas enligt 2 kap. 36 § 10 eller eventuellt

34 § allmänna nyttjanderättslagen. En dylik prövning av styrelsen

torde böra ske oberoende av hur vederbörande arrendator i övrigt kunde anses

ha fullgjort kontraktsvillkoren.

Till belysande av sistberörda fall har styrelsen anfört följande.

Enligt arrendekontrakt den 19 februari respektive den 11 mars 1937 äro

två skogsjordbruk i Skinnskattebergs socken av Västmanlands län utarrenderade

för tiden 14/3 1937—14/3 1952. På grund av bland annat ökning av

arealen för båda egendomarna från och med arrendeåret 14/3 1938—14/3 1939

har i kontrakten föreskrivits, att arrendeavgiften skall utgöra, för den ena

egendomen för arrendeåret 14/3 1937—14/3 1938 470 kronor och för återstående

del av arrendeperioden årligen 670 kronor samt för den andra egendomen

för arrendeåret 14/3 1937—14/3 1938 465 kronor och för tiden därefter

till periodens utgång 625 kronor ärligen. Enligt därom i båda arrendeavtalen

införda föreskrifter är vederbörande arrendator skyldig att inom 30 dagar

efter delfående! av slutgiltigt kontrakt till jägmästaren avlämna vederbörlig

borgensförbindelse till säkerhet för fullgörandet av arrendevillkoren. Efter

fruktlösa försök av .prrendatorerna att anskaffa vederbörlig borgenssäkerhet

för arrendet gjorde dessa i ansökning till jägmästaren framställning om att

bliva befriade från fullgörande av nämnda kontraktsföreskrift. Framställningarna,

vilka med tillstyrkan överlämnades till styrelsen av jägmästaren

ayslogos av styrelsen den 23 november 1937. I anledning härav meddelade

jägmästaren vederbörande arrendatorer att de ovillkorligen hade att före

den 15 februari 1938 inkomma med föreskriven arrendesäkerhet vid risk,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

5

att eljest arrenderätten bleve förverkad. I skrivelser till jägmästaren den

21 februari 1938 meddelade arrendatorerna, att de efter ytterligare stora ansträngningar

misslyckats i sina försök att kunna anskaffa arrendesäkerhet,

och anhöllo på grund härav örn jägmästarens bistånd till utverkande av

befrielse för dem från deras kontraktsenliga skyldighet att ställa borgen för

arrendevillkorens fullgörande. Sistberörda ansökningar lia överlämnats till

styrelsen, därvid såväl vederbörande jägmästare som Överjägmästare avgivit

yttranden i ärendet.

Jägmästaren har, under vitsordande att bägge sökandena voro skötsamma

personer, som i övrigt punktligt fullgjorde sina skyldigheter enligt arrendekontraktet,

beklagat att formella svårigheter lade hinder i vägen för ett

bifall till sökandenas framställningar. Samtidigt har jägmästaren framhållit

att på grund av de villkor, som tillämpades vid utarrendering av liknande

enskilda arrendegårdar, ett upprätthållande av fordran på ställandet av

arrendesäkerhet torde göra det allt svårare att återbesätta ledigblivna kronoarrenden

av den storleksklass, varom nu vore fråga.

överjägmästaren har i sitt yttrande i ärendet uttalat, att, därest icke

lämpligare utväg funnes att tillgå, det ur förvaltningssynpunkt måste anses

lämpligare, att arrendeavgifterna för de båda skogsjordbruken nedsattes till

ett belopp understigande 600 kronor än att arrendatorerna uppsades till

avflyttning.

Av vad sålunda anförts har domänstyrelsen funnit framgå, att det ur förvaltningssynpunkt

vore önskvärt, att möjligheter till vinnande av befrielse

från ställande av arrendesäkerhet för arrendatorer av de mindre jordbruksegendomar,

varom här vöre fråga, kunde medgivas inom en vidare ram, än

den 1934 års förordning förutsatte. Den i förordningen stadgade begränsningen

till arrendegårdar med en årlig avgäld av högst 600 kronor torde väl,

framhåller styrelsen, i regel inrymma de flesta av de fall, där fordran på

ställandet av arrendesäkerhet lämpligen borde eftergivas. Emellertid förekomme

vissa undantagsfall med en arrendeavgift mellan 600 och 1,000 kronor,

där, efter särskild prövning, en befrielse från ställandet av arrendesäkerhet

borde kunna medgivas. För dylika fall har styrelsen funnit bemyndigande

böra hos riksdagen utverkas för Kungl. Majit att, där så av

särskilda skäl påkallades, efter hemställan i varje fall av domänstyrelsen

meddela dispens från ställande av föreskriven arrendesäkerhet.

Statskontoret har i remissutlåtande den 11 januari 1939 förklarat sig icke

finna anledning till erinran mot vad domänstyrelsen sålunda föreslagit.

Av vad i det föregående anförts synes framgå, att nuvarande bestämmelser Departement/!- om ställande av säkerhet för arrendevillkorens fullgörande vid utarrende- ^/enring

av kronoegendom i vissa fall äro alltför restriktiva. Såsom domänstyrelsen

framhållit har det sålunda vid arrenden av s. k. skogsjordbruk och

mindre jordbruksegendomar — vid vilka arrendeavgiften ofta obetydligt överstiger

600 kronor — understundom visat sig omöjligt för vederbörande arrendator

att anskaffa föreskriven arrendesäkerhet. På grund av utformningen

av hithörande bestämmelser kunna följaktligen fall inträffa, då i

(ivrigt skötsamma och lämpliga personer icke kunna godtagas såsom kronoarrendatorer.

Även beträffande jordbruksegendomar med högre arrende
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 65.

avgift än nyss nämnts kan det vid något enstaka tillfälle visa sig önskvärt

att kunna eftergiva kravet på ställande av sådan borgen för arrendet, som

föreskrives i gällande förordning. Med hänsyn härtill finner jag det lämpligt,

att möjlighet beredes Kungl. Majit att i fall, då arrendeavgiften uppgår

till 600 kronor eller högre belopp, medgiva kronoarrendator befrielse från

skyldigheten att ställa borgen som säkerhet för arrendevillkorens fullgörande.

Innan dylik befrielse medgives, torde domänstyrelsens mening böra inhämtas.

Jag vill i enlighet med det nu anförda förorda, att i 11 § 1 mom. förordningen

den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom införes ett stadgande av innebörd att Kungl. Majit

må, då särskilda skäl därtill föreligga, medgiva kronoarrendator befrielse

som nyss sagts. Emellertid förutsätter jag, att kravet på arrendesäkerhet

endast undantagsvis eftergives och huvudsakligen beträffande sådana kronoarrenden,

där arrendeavgiften ej överstiger 1,000 kronor.

Föredragande departementschefen hemställer därefter, att inom jordbruksdepartementet

upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 §

1 mom. förordningen den 22 juni 1934 (nr 320) angående grunder för förvaltningen

av viss kronoegendom måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten

bifall samt förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Sandström.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:88 Skrivelse till Konungen i afledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av mark från vissa kronoegendomar m. m. s. 4 i texten
  2. JoU 1939:16 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 11 § 1 mom. förordningen den 22 juni 1934 s. 5 i texten