Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar

10 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 10 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:7, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

1

Nr 7.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911

(nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar;

given Stockholms slott den 28 oktober

1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen

den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) örn skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang tilt riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 7.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om

skydd tor vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.

Härigenom förordnas, att 2 § lagen den 2 juni 1911 om skydd för vissa

internationella sjukvårdsbeteckningar skall upphöra att gälla, samt att 3

§ samma lag skall erhålla följande ändrade lydelse:

3 §.

Var som till salu håller varor, därå utan vederbörligt tillstånd anbragts

märke eller benämning, som i 1 § avses, eller i firma olovligen intager dylik

benämning eller eljest olovligen brukar märke eller benämning, som nyss

sagts, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1939.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 20 maj 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Levinson, Engberg,

Sköld, Forslund.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena, t. f. chefen

för försvarsdepartementet samt cheferna för social- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga

om ändring i bestämmelserna örn skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.

Föredraganden anför:

»Lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella

sjuk vårdsbeteckningar innehåller inskränkande bestämmelser rörande användningen

av märke, bestående av rött kors å vit botten, samt benämningarna

''röda korset’ och ''Genévekorset’ ävensom märke eller benämning,

som med nu omförmälda företer sådan likhet att förväxling lätt kan äga

rum. Med ''rödakorsmärket’ avses i det följande samtliga de sålunda skyddade

beteckningarna.

Enligt 1 § i lagen må rödakorsmärket ej offentligen brukas utom för den

militära sjukvården eller med Konungens tillstånd av förening, till vars

uppgift hör att i krig biträda vid vården av sårade eller sjuka. Tillstånd som

meddelats sådan förening medför dock enligt 2 § ej befogenhet att använda

rödakorsmärket såsom märke eller benämning å handelsvaror eller eljest

i handelsändamål. Straffbestämmelser för olovligt brukande av rödakorsmärket

återfinnas i 3 §. — Den enda förening, som enligt lagen erhållit

tillstånd att använda rödakorsmärket, är Svenska röda korset. Föreskrift

härom finnes upptagen i § 1 punkt 2 av de för denna förening gällande

grundstadgarna, fastställda av Kungl. Majit enligt kungörelse den 10 december

1937 (nr 946).

1911 års lag bar tillkommit för att möjliggöra Sveriges anslutning till den

i Genéve år 1906 antagna internationella konventionen angående förbättrande

av sårades och sjukas behandling vid stridskrafterna i fält. År 1929 avslutades

i Genéve en ny konvention i samma ämne, vilken alltjämt är gällande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

De bestämmelser i denna konvention, som komma i betraktande i förevarande

sammanhang, äro huvudsakligen följande. Enligt art. 28 äro konventionsländerna

pliktiga att hindra all användning av rödakorsmärket,

vare sig i kommersiellt eller annat syfte, av enskilda personer eller andra

sammanslutningar än sådana som enligt konventionen ha rättighet därtill.

Till användning av rödakorsmärket berättigade sammanslutningar äro enligt

art. 10 sådana frivilliga hjälpföreningar som ägna sig åt vården av sårade

och sjuka i krig samt äro av vederbörande regering behörigen erkända och

auktoriserade. I fråga om sättet för användningen gäller enligt art. 24 första

stycket såsom allmän regel, att kännemärket må såväl i fred som i krig

användas endast för att skydda eller utmärka av konventionen skyddade

sjukvårdsformationer, sjukvårdsanstalter, personal och materiel. Därjämte

skola emellertid enligt art. 24 tredje stycket de frivilliga hjälpföreningarna i

enlighet med det egna landets lagstiftning äga använda rödakorsmärket för

sin humanitära verksamhet i fredstid. Sistnämnda bestämmelse i 1929 års

konvention är ny i förhållande till 1906 års konvention; i övrigt motsvarades

de nu berörda stadgandena av likartade bestämmelser i den äldre konventionen.

I en till justitiedepartementet ingiven, den 20 februari 1937 dagtecknad

skrivelse har överstyrelsen för Svenska röda korset framhållit att den verksamhet

föreningen bedreve dels i upplysningssyfte, dels för att tillgodose allmänhetens

behov av tillgång å fullgod förbandsmateriel m. m. skulle lida

starkt avbräck, därest rödakorsmärket icke finge anbringas på föreningens

skrifter eller brukas för att beteckna av föreningen godkänd materiel, överstyrelsen

anförde härom närmare:

Föreningen bedriver en stor upplysningsverksamhet genom utgivande av

broschyrer och annan litteratur. Dessa skrifter bruka vara försedda med rödakorstecknet

och helt naturligt är föreningens namn å framträdande plats

angivet å dem. Skulle detta icke få ske, därför att skrifterna försäljas till allmänheten,

skulle detta i hög grad förtaga verkan av denna upplysning och

därigenom reducera möjligheten för Svenska röda korset att uppfylla sina

stadgeenliga uppgifter.

För närvarande saluliålles en hel del förbandsmateriel, som icke håller

måttet i sanitärt avseende och som måste betecknas såsom olämplig. Sedan

länge har föreningen därför medverkat till att det förts i marknaden förbandslådor

och förbandsmateriel, sammansatt av kända och framstående

medicinska experter, rationellt förpackad, i tillverkning och förpackning kontrollerad

av föreningens kontrollant och ej betingande högre pris än annan

motsvarande materiel. Det har från kompetent håll uttalats, att föreningen

därigenom gjort en synnerligen värdefull insats för bekämpande av sårinfektioner.

Föreningen har icke kunnat tillskapa en särskild tillverknings- och

försäljningsorganisation för denna verksamhet, utan detta har ordnats med

hjälp av andra företag. — -—• —

Rödakorsbenämningen har på olika sätt hela tiden använts i samband med

den verksamhet, varom här är fråga. Sålunda har t. ex. förbandsmateriel

brukat betecknas ''Svenska Röda Korsets förbandsmateriel’. På sistone har

dock i stället å varan endast åsatts upplysning, att det gäller av överstyrelsen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kung1. Maj.ts proposition nr 7.

5

för Svenska röda korset godkänd förbandsmateriel eller att vederbörande

materiel är kontrollerad av överstyrelsens kontrollant. Men detta senare beleckningssätt

har av lätt insedda skäl icke alls samma värde som den förut

brukade namnbeteckningen. Vore icke ens det mindre tillfredsställande beteckningssättet

tillåtet, skulle allmänheten svårligen kunna skilja den av föreningen

godkända förbandsmaterielen från annan sådan, och därmed vore

det allmännyttiga syftet med verksamheten åtminstone delvis förfelat.

Föreningen bedriver även annan verksamhet av liknande slag, där man

anser sig behöva använda rödakorsbenämningarna, och det är mycket möjligt,

att arbetet i denna riktning kommer att utvidgas. Såsom exempel må

nämnas, att man planerar att medverka till att tillförlitliga gasmasker bringas

i handeln och alltså ställas till civilbefolkningens förfogande.

Enligt överstyrelsens uppfattning kunde tillämpningen av 2 § i 1911 års

lag med fog anses begränsad till de fall där fråga vore om ren handelsverksamliet

utan något humanitärt syfte; i varje fall syntes upplysningar att t. ex.

förbandsmateriel godkänts eller kontrollerats av föreningen icke kunna anses

omfattade av lagen. Enär det emellertid för föreningen med dess ställning

till statsmyndigheterna och allmänheten vore av största vikt att den

icke utsattes ens för misstanken att överträda gällande lag eller främja sådant

överträdande, syntes det angeläget att en lagändring komme till stånd.

Enligt överstyrelsens mening skulle ett upphävande av 2 § stå i överensstämmelse

med bestämmelserna i gällande konvention. Härvid syntes dock, med

hänsyn till stadgandet i art. 24 tredje stycket, böra i lagen angivas att frivillig

hjälpförening endast finge bruka rödakorsmärket för sin humanitära verksamhet.

För att förebygga varje farhåga att det vidgade medgivandet skulle

kunna på otillbörligt sätt utnyttjas borde, enligt vad överstyrelsen framhöll,

måhända därjämte föreskrivas att föreningen endast skulle få använda kännemärket

i enlighet med de närmare föreskrifter som Konungen meddelade.

Därmed erhölle Kungl. Majit frihet att vidtaga de inskränkningar i användningen,

som i olika fall ansåges erforderliga.

Vid överstyrelsens skrivelse var fogad en av numera byrådirektören i patent-

och registreringsverket jur. kand. Åke von Zweigbergk upprättad promemoria

angående föreningen Svenska röda korsets rätt att använda rödakorsmärket

m. m. Häri framhölls, att tillkomsten av 2 § i 1911 års lag —

för vilket stadgandes tolkning förarbetena till lagen icke lämnade någon

ledning — syntes ha stått i visst sammanhang med den dåvarande konventionstexten,

samt att man då antagligen icke heller tänkt sig möjligheten av

att den svenska rödakorsföreningen skulle komma att utöva sådan verksamhet

att berörda bestämmelse kunde lända den till förfång. Vidare anfördes

att, även örn förbudet i 2 § med fog finge anses böra tolkas restriktivt,

det likväl utgjorde hinder för föreningen att använda rödakorsmärket såsom

verkligt varumärke eller i egentligt handelsändamål. Beträffande spörsmålet

huruvida en lagändring i nu ifrågasatt riktning vore förenlig med konventionen

framhölls, hurusom enligt denna området för rödakorsmärkets

behöriga användning av de frivilliga hjälpföreningarna alltmer utsträckts,

medan man å andra sidan allt skarpare ingripit mot andras användning där
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

av. Då i art. 24 första stycket uttalats att märket finge såväl i fred som i

krig användas för att skydda eller utmärka sådan materiel som stöde under

konventionens skydd, hade väl därmed egentligen åsyftats endast materiel,

avsedd för vården av sjuka eller sårade i krig, men härmed hade dock ansetts

utan vidare böra likställas bland annat sådan materiel som användes i

verksamhet för förberedande av verksamheten i krig. I fråga om det i samma

artikels tredje stycke upptagna stadgandet angående rätt för de frivilliga

hjälpföreningarna att använda rödakorsmärket för sin humanitära verksamhet

erinrades i promemorian, att någon motsvarighet till detta stadgande

icke funnits i texten till 1906 års konvention; redan året efter dennas tillkomst

hade emellertid från auktoritativt håll uttalats att en sådan regel likväl

borde antagas gälla. Rörande stadgandets innebörd anfördes:

Den antagna lydelsen representerar en kompromiss, och antagligen lia

där med avsikt valts så vaga ordalag, att de i skilda länder delvis kunna

tolkas på olika sätt, alltefter vad som i varje land anses lämpligt. Av särskilt

intresse torde dock vara de synpunkter, som framföras i ett arbete av P. Des

Gouttes: Commentaire de la convention de Genéve 2T/s 1929 (Genéve 1930,

267 s.), där art. 24 behandlas s. 172—185. Kommentarens författare var

generalsekreterare vid 1929 års konferens och åtnjuter stort anseende såsom

expert på här ifrågavarande område.

Till en början synes så mycket vara tydligt, att det i art. 24 tredje stycket

givna medgivandet endast gäller de avsedda hjälpföreningarna som sådana,

icke deras enskilda medlemmar. — — — I tredje stycket uttalas vidare,

att föreningarna blott få använda märket för sin humanitära verksamhet.

Enligt Des Gouttes skulle härunder egentligen ej innefattas en förenings

rent sociala verksamhet, som ej har sammanhang med sjukvård, men han

tillägger, att man kanske icke bör vara för sträng härvidlag. Däremot vill

han med större skärpa från tillämplighetsområdet för tredje stycket utesluta

sådan verksamhet, som blott är ekonomisk och ej humanitär. Han

nämner därvid såsom exempel försäljning av ett märke nied rödakorstecknet,

som blott sker för alt bereda rödakorsföreningen inkomster. Över huvud

taget tillråder han, att rödakorsmärkets användning begränsas såvitt

möjligt till vad som har sammanhang med föreningens egentliga verksamhet.

— Det må i detta sammanhang nämnas, att anskaffande av lämplig

förbandsmateriel — liksom utsändande av upplysningsskrifter — i och för

sig tydligen tillhör en rödakorsförenings ordinära och humanitära uppgifter.

Annorlunda blir saken möjligen att betrakta, örn sådan verksamhet i

något fall skulle av en rödakorsförening bedrivas huvudsakligen i vinstsyfte.

Med avseende å den ifrågasatta lagändringens utformning anfördes i pro

memorian:

Det här sagda torde visa, att 2 § i 1911 års lag näppeligen kan anses er

forderlig av hänsyn till konventionen.---Man kunde därför tänka sig

att helt upphäva 2 §. För ett strikt uppfyllande av konventionen torde dock

böra stadgas, att hjälpförening endast får använda rödakorsmärket för sin

humanitära verksamhet. Inte minst med tanke på att 1911 års lag formellt

gäller även andra hjälpföreningar än Svenska röda korset synes det vidare

lämpligt att för varje ifrågakommande förening giva Konungen bemyndigande

att meddela närmare föreskrifter beträffande rödakorsmärkets användning,

vilket då kunde stadgas i en ny 2 §.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

7

Enligt ett promemorian bilagt utkast till lagändringar skulle i stället för

de nuvarande bestämmelserna i 2 § av 1911 års lag föreskrivas att förening,

som avsåges i 1 §, finge i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen

därom meddelade jämväl använda rödakorsmärket för sin humanitära verksamhet

i fredstid. Olovligt brukande därav skulle vara belagt med dagsböter.

I promemorian lämnades slutligen en del uppgifter rörande utländsk rätt

på förevarande område:

Man kan konstatera, att direkta motsvarigheter till 2 § i 1911 års lag äro

mycket sällsynta. Den rätt att använda rödakorsmärket, som gives de frivilliga

hjälpföreningarna (eller blott rödakorsföreningarna), är till sin omfattning

ganska varierande. Det finns länder, som åtminstone på papperet

icke medgiva märkets användande annat än i de fall, som direkt angivas i

art. 24 första stycket. Men det finns å andra sidan lander (t. ex. Amerikas

förenta stater), där rödakorsföreningen utan vidare får använda märket för

hela sin verksamhet, tydligen även i handelssyfte. I åter andra länder (t. ex.

England och Tyskland) synes hjälpförening med tillstånd av statsorgan

kunna få en lika vidsträckt rätt att använda rödakorsmärket.

över överstyrelsens skrivelse samt den därvid fogade promemorian jämte

lagutkast ha efter remiss medicinalstyrelsen och kommerskollegium avgivit

yttranden.

De hörda myndigheterna lia, frånsett en av kommerskollegium mot lagutkastet

framställd anmärkning av formell natur, icke haft något att erinra

mot den ifrågasatta lagändringen.

Såsom nämnts var syftet med 1911 års lagstiftning örn skydd för vissa

internationella sjukvårdsbeteckningar närmast att möjliggöra vårt lands anslutning

till Genevekonventionen. Då i den svenska lagen stadgats förbud

jämväl för erkänd hjälpförening att använda märke eller benämning, som

där avses, såsom märke eller benämning å handelsvaror eller eljest i handelsändamål,

synes man emellertid ha gått längre än som varit direkt påkallat

av hänsyn till konventionen. I allt fall lämnar denna i sin nu gällande

lydelse uttryckligen varje land öppet att genom egen lagstiftning bestämma

i vad mån sådan frivillig hjälpförening skall få använda ifrågavarande

kännemärke för sin humanitära verksamhet i fredstid.

Även örn det måhända stundom kan visa sig vanskligt att uppdraga gränserna

för vad som är att hänföra till humanitär verksamhet, torde dock

böra därunder inbegripas sådana åtgärder som den svenska rödakorsföreningen

vidtager till fullgörande av sin stadgeenliga verksamhet för främjande

av hälso- och sjukvården inom landet. Ett betydelsefullt led häri utgör,

enligt vad det framhållits, föreningens arbete i upplysningens tjänst samt

dess medverkan i strävandena att säkerställa tillgången i allmänna marknaden

å fullgod förbandsmateriel. Det synes ock antagligt att denna verksamhet

skulle avsevärt förlora i effektivitet, därest rödakorsmärket ej finge

utsättas å föreningens broschyrer eller, i fall då tillverkning av sjukvårds
-

Departe
ments
chefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 7.

artiklar skett under föreningens kontroll eller medverkan på annat sätt,

detta ej finge tydligt utmärkas å varorna.

Att ett anbringande av rödakorsmärket å skrifter, som föreningen utgiver

i upplysningssyfte, icke omfattas av förbudet i 2 § lärer väl få anses klart.

Däremot är en lagändring erforderlig för att möjliggöra dess användning såsom

märke eller benämning å varor som skola saluföras. Enligt vad i rödakorsföreningens

skrivelse anförts torde med hänsyn till konventionens innehåll

ett upphävande av 2 § knappast böra ifrågakomma annat än i samband

med införandet av en bestämmelse, som förhindrar hjälpförening att använda

rödakorsmärket för handelsändamål annorledes än för sin humanitära

verksamhet i fredstid. Denna bestämmelse synes emellertid lämpligen kunna

meddelas i administrativ ordning i anslutning till och som en begränsning

av det i lagens 1 § omförmälda allmänna tillståndet för föreningen att bruka

rödakorsmärket.

Den ifrågasatta nya ordningen föranleder även en jämkning av 3 §, såvitt

där stadgats straff för envar som till salu håller varor, försedda med rödakorsmärke.

I samband härmed torde dagsböter böra införas i straffsatsen.

I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 (nr 43

s. 1) om skydd för vissa internationella sjukvård sbete ökning ar.»

Föredraganden hemställer att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,1 måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här

uteslutits.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 7-

9

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 juni

1938.

Närvarande:

justitierådet Afzelius,

regeringsrådet Aschan,

justitieråden Forsberg,

Sandström.

Enligt lagrådet den 24 maj 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 20 maj 1938, hade Kungl. Maj t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni

1911 (nr 43 s. 1) om skydd för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Carl

Romberg.

Lagrådet lämnade förslaget utan anmärkning.

Ur protokollet:

Ragnar Kihlgren.

bihang tilt riksdagens protokoll 1930. 1 sami. Nr T.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 7.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 oktober 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna

för försvars-, social- och handelsdepartementen anmäler chefen för

.justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 10 juni 1938 avgivna

utlåtande över det den 20 maj 1938 till lagrådet remitterade förslaget till lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 (nr 43 s. 1) om skydd

för vissa internationella sjukvårdsbeteckningar; därvid föredraganden hemställer

att förslaget, som av lagrådet lämnats utan anmärkning, måtte jämlikt

§ 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till antagande,

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

Stockholm 1938. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

332226

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:29 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delarav lagen den 2 juni 1911 s. 1 i texten
  2. 1LU 1939:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 2 juni 1911 s. 1 i texten