Sök i Ratio Lex

Med förslag till lotteriförordning

1939-01-20 · 30 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 27 av 30 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:76, Med förslag till lotteriförordning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

1

Nr 76.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lotteriförordning;

given Stockholms slott den 20 januari

1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, inhämta riksdagens yttrande

över härvid fogade förslag till lotteriförordning.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 76.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Förslag

till

lotteriförordning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Lotteri om penningar eller penningars värde må ej utan tillstånd av Kungl.

Maj:t för allmänheten anordnas i andra fall eller i annan ordning än som

stadgas i denna förordning.

Såsom lotteri anses varje företag, däri efter lottning, gissning, vadhållning

eller jämförlig av slumpen helt eller delvis beroende anordning kan av en

eller flera deltagare erhållas vinst till högre värde än det, som erhålles av en

var deltagare. Marknads- och tivolinöjen, såsom mekaniska spelapparater,

ringkastningsanordningar och skjutbanor, vilka äro förenade med vinstmöjligheter

som nu sagts, skola betraktas såsom lotterier oavsett företagens beskaffenhet

i övrigt.

Bestämmelserna i denna förordning äga ej tillämpning å svenska statens

premieobligationer.

2 §•

Lotteri må anordnas efter anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar

innan, under förutsättning

att lotteriet anordnas i samband med offentlig nöjestillställning eller tillställning

till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål,

att lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område,

att, om för deltagande i lotteriet fordras insats, denna icke överstiger

25 öre,

att vinsterna uteslutande utgöras av varor eller av anvisningar, gällande

såsom betalningsmedel allenast inom det för tillställningen avsedda området,

att värdet å högsta vinst icke överstiger 5 kronor,

samt att vinstfördelning äger rum i omedelbar anslutning till deltagande

i lotteriet.

3 §.

Lotteri, däri insatser, örn sådana fordras, och vinster äro till antal och

storlek bestämda enligt uppgjord plan, må, oaktat de i 2 § angivna förutsättningarna

icke äro för handen, anordnas

a) efter anmälan hos polismyndigheten minst 7 dagar innan, under förutsättning
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

3

att lotteriet anordnas i samband med tillställning till förmån för välgörande,

kulturellt eller allmännyttigt ändamål,

att lotteriet bedrives allenast inom för tillställningen avsett område,

att vinsterna icke utgöras av penningar eller värdepapper,

att behållningen i lotteriet uteslutande användes för det ändamål, till vars

förmån den tillställning äger rum i samband varmed lotteriet är anordnat,

samt

att icke vid samma tillställning anordnas lotterier, som avses i denna paragraf,

med insatser till högre sammanlagt belopp än 1,000 kronor;

b) efter tillstånd av länsstyrelsen under förutsättning

att lotteriet anordnas till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål eller till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,

att lotteriet bedrives allenast inom länet,

att vinsterna icke utgöras av penningar eller värdepapper, samt

att icke inom länet av samme anordnare under kalenderåret anordnas lotterier,

som avses i denna paragraf, med insatser till högre sammanlagt belopp

än 3,000 kronor, lotterier, vilka anordnas enligt 2 § eller enligt a)

här ovan, därvid dock icke medräknade.

4 §•

Anordnare av lotteri, varom förmäles i 2 och 3 §§, vare skyldig att ställa

sig till efterrättelse de föreskrifter, som polismyndigheten eller länsstyrelsen,

en var såvitt angår lotteri varmed den myndigheten enligt nämnda paragrafer

har att taga befattning, må finna anledning meddela för åstadkommande av

kontroll å och ordning vid lotteriet. Vid meddelande av dylika föreskrifter

skall iakttagas, att lotteriet icke mer än nödigt är betungas.

Länsstyrelsen äger vid meddelande av tillstånd enligt 3 § tillika att för

tillståndets tillgodonjutande föreskriva de närmare villkor med avseende å

lotteriet, som av omständigheterna kunna föranledas.

Varor, vilka användas såsom vinster i lotteri enligt 3 §, skola, med undantag

för skänkta föremål, vara frambragta eller tillverkade inom landet.

Förekomma i sådant lotteri anvisningar å varor såsom vinster, skola anvisningarna

vara så beskaffade, att de möjliggöra förvärv av varor som nyss

sagts.

5 §•

Utan anmälan eller tillstånd, varom förut i denna förordning stadgas, må

lotteri anordnas i samband med utgivande av tryckt periodisk skrift, under

förutsättning

att anordnande av lotterier icke ingår såsom väsentligt led i utgivandet

av skriften,

att deltagande i lotteriet står öppet för en var utan erläggande av prenumerationsavgift

eller annan insats, samt

att värdet å högsta vinst icke överstiger 100 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

6 §•

Ej må någon främja deltagande i inom landet anordnat lotteri, som ej

är tillåtet, eller i utländskt lotteri

genom att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest tillhandahålla

bevis om rätt till delaktighet i lotteriet eller annan handling, avsedd

för deltagande däri,

genom att för egen eller annans räkning uppbära insatser i lotteriet eller

förmedla insamling av insatser,

genom att förmedla utbekommande av vinst från lotteriet eller

genom att eljest tillhandagå annan vid deltagande i lotteriet.

Det vare ock förbjudet att kungöra tillhandagående, varom förut nämnts,

eller att sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande

meddelande beträffande lotteri, som avses i denna paragraf, såframt ej

av omständigheterna framgår, att avsikten icke är att främja deltagande i

lotteriet.

7 §•

Ej må någon yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan

vid deltagande i lotteri, som är tillåtet, utan medgivande av anordnaren.

Utan tillstånd av Kungl. Maj:t må ej bedrivas yrkesmässig verksamhet,

varigenom andel i bevis om rätt till delaktighet i lotteri, som i första stycket

sägs, avyttras eller särskild rätt till den å beviset utfallande vinst eller andel

däri tillförsäkras annan.

Ej heller må utan tillstånd av Kungl. Maj:t vid yrkesmässig försäljning

av delaktighetsbevis, som nyss nämnts, försäljningen ske mot betalning i

särskilda poster eller beviset av säljaren innehållas såsom säkerhet för köpeskillingen.

8 §■

Vad i denna förordning stadgas skall äga tillämpning jämväl å sådant lotteri,

vid vilket såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i viss sammanslutning,

därest denna tillkommit väsentligen för anordnande av lotteri

eller lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen eller de villkor, varunder

deltagande må ske, är att jämställa med lotteri, anordnat för allmänheten.

9 §•

Med polismyndighet förstås i denna förordning för Stockholm Överståthållarämbetet,

för annan stad, där poliskammare finnes, denna, för övriga

städer magistrat eller stadsstyrelse eller, där magistrat eller stadsstyrelse ej

finnes, kommunalborgmästare och för landet polischefen i orten.

10 §.

överträdelse av i denna förordning stadgade förbud eller enligt 4 § andra

stycket föreskrivna villkor straffes med dagsböter.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

5

Beträdes någon, som förut fällts till straff för förseelse som avses i första

stycket, andra gången eller oftare med sådan förseelse eller äro omständigheterna

eljest försvårande, må till fängelse i högst ett år dömas.

Bryter någon mot föreskrift, som meddelats enligt 4 § första stycket, eller

mot bestämmelserna i tredje stycket av samma paragraf, vare straffet böter,

högst trehundra kronor.

11 §•

Då för överträdelse av i denna förordning stadgade förbud dömes, vare

tillika förverkade för lotteriet uppburna insatser samt bevis om rätt till delaktighet

i lotteriet och andra lotteriet avseende handlingar, varmed olagligen

tagits befattning.

Dömes någon för överträdelse av stadgandet i 1 §, må jämväl förklaras

förbrutna i lotteriet utfästa vinster, vilka äro åtkomliga och icke utgöras av

penningar.

12 §.

Åtal för förseelse, som avses i 10 § första och andra styckena, skall anhängiggöras

vid allmän domstol.

Åtal för förseelse, som avses i 10 § tredje stycket, må jämväl anhängiggöras

vid polisdomstol, om sådan finnes, eller hos poliskammare.

Åtal utföres av allmän åklagare.

13 §.

Böter, som ådömas enligt denna förordning, ävensom insatser, vilka dömas

förverkade, och värdet av förbrutna vinster tillfalla kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1940.

Genom denna förordning upphävas förordningen den 6 augusti 1881 (nr

38, sid. 2) angående förbud mot lotterier och andra dylika företag samt mot

försäljning av lotter för in- eller utländska lotteriers eller andra sådana företags

räkning, förordningarna den 22 juni 1928 (nr 189) och den 21 maj

1931 (nr 115), innefattande tillägg till nämnda förordning, samt förordningen

den 7 juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i samband med tävlingar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 januari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Möller, anför:

Med skrivelse den 27 maj 1938 hava de med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande

den 30 december 1935 tillkallade sakkunniga för utredning om

inrättande av ett statslotteri samt vissa andra frågor, avseende lotterier,

framlagt betänkande med förslag till lotteriförordning m. m. (Stat. off. utr.

1938: 17). De sakkunnigas betänkande innefattar tillika yttrande med anledning

av vissa till dem under utredningsarbetet remitterade framställningar

i ämnet, nämligen dels en skrivelse den 27 maj 1936 från Svenska tidningsutgivareföreningens

styrelse, dels en skrivelse den 3 februari 1937 från

Sveriges tivoliägareförening, Sveriges ambulerande nöjestivoliägareförening

och Sveriges tivoliägares tjänstemannaförbund, dels ock en skrivelse den

16 november 1937 från firma Wesslings basarvaru aktiebolag. Slutligen

har i förslaget hänsyn jämväl tagits till ett av de sakkunniga den 2 juni

1937 till chefen för handelsdepartementet avgivet yttrande med förslag till

sådan ändring i gällande lagstiftning, att anordnande av s. k. tippning för

allmänheten utan samband med tävling förbjödes.

över de sakkunnigas betänkande och förslag hava yttranden avgivits, beträffande

utredningen i dess helhet av justitiekanslersämbetet, länsstyrelserna

— vilka i stor utsträckning vid sina yttranden fogat utlåtanden av

underordnade myndigheter m. fl — och Svenska penninglotteriet aktiebolag,

samt över särskilda delar av utredningen av generalpoststyrelsen, fullmäktige

i riksgäldskontoret, Aktiebolaget tipstjänst, Svenska tidningsutgivareföreningen,

Sveriges tivoliägareförening och Sveriges ambulerande nöjestivoliägareförening.

Härjämte hava Folkets parkers centralstyrelse, Lisebergs aktiebolag,

Aktiebolaget folkets park i Malmö och Aktiebolaget gröna

lunds tivoli gemensamt inkommit med en skrift i ärendet. I de synpunkter,

som anförts av tivoliägareföreningarna samt i yttrandet från Folkets

parkers centralstyrelse m. fl., hava i särskilda skrivelser instämt ett betydande

antal idrottssammanslutningar och andra organisationer. Slutligen

hava Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund, Aktie
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

7

bolaget Lindarna, Falun, och utgivaren av tidningen »Vi tippa» E. Hallgren

ävensom firma Wesslings basarvaru aktiebolag med instämmande av Svenska

landsbygdens ungdomsförbund, Nationaltemplarorden, Nykterhetsorganisationen

Verdandi, Skytteförbundens överstyrelse, Sveriges scoutförbund och

Förbundet mellan Sveriges kristliga föreningar av unge män i särskilda skrivelser

framfört vissa synpunkter och önskemål i ämnet.

Innan jag redogör för de sakkunnigas förslag må i korthet erinras om

det huvudsakliga innehållet i nu gällande bestämmelser på området.

Enligt förordningen den 6 augusti 1881 (nr 38, sid. 2) angående förbud

mot lotterier och andra dylika företag samt mot försäljning av lotter för ineller

utländska lotteriers eller andra sådana företags räkning må lotteri om

penningar eller penningars värde icke för allmänheten inrättas och öppnas.

Vidare förbjudes att, för egen eller annans räkning, utbjuda eller avyttra

lott eller annat bevis om rätt till delaktighet i lotteri eller att kungöra försäljning

av sådant bevis. Ifrågavarande förbud gäller ock om annat företag,

varigenom åt en eller flera av de däri deltagande erbjudes i penningar

eller penningars värde utfäst och efter lottning eller därmed jämförlig anordning

utgående vinst till högre belopp än det, som erbjudes åt en var av

deltagarna. Efter tillstånd av länsstyrelsen må emellertid, utan hinder av

dessa stadganden, bortlottning i särskilda fall ske av lösören för välgörande

eller allmännyttigt ändamål eller av konstsaker till svenska konstidkares

understöd och uppmuntran under förutsättning att lotternas sammanlagda

försäljningsvärde ej överstiger 3,000 kronor. Förseelse mot förordningen

är belagd med böter från och med 10 till och med 1,000 kronor varjämte,

då lösören hållits till föryttrande genom lottning, dessa, om de finnas åtkomliga,

skola dömas förbrutna.

Genom två förordningar den 22 juni 1928 (nr 189) och den 21 maj 1931

(nr 115), innefattande tillägg till 1881 års lotteriförordning, hava vissa förbud

meddelats mot yrkesmässigt avyttrande av andelar och vinsträttigheter

i premieobligationer, lottsedlar och dylika bevis ävensom mot yrkesmässig

avbetalningshandel med handlingar av nämnt slag.

Jämsides med 1881 års lotteriförordning gäller vidare förordningen den 7

juni 1934 (nr 237) angående vadhållning i samband med tävlingar. I sistnämnda

förordning stadgas förbud mot anordnande för allmänheten av vadhållning

medelst totalisator eller på annat därmed jämförligt sätt i samband

med kapplöpning eller annan tävlan utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Vidare

förbjudes att främja deltagandet i sådan inom landet anordnad vadhållning,

som ej är tillåten, eller i utländsk vadhållning genom att för egen

eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest tillhandahålla bevis örn

rätt till delaktighet i vadhållningen eller annan handling, avsedd för deltagande

däri, genom att för egen eller annans räkning uppbära insatser

i vadhållningen eller förmedla insamlandet av insatser eller genom att eljest

tillhandagå annan vid deltagande i vadhållningen. Slutligen förbjudes dels

att kungöra försäljning eller förmedling av bevis eller annan handling, som

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

nyss nämnts, eller att sprida inbjudningar, planer, vinstförteckningar eller

andra liknande meddelanden, som hava avseende å otillåten vadhållning,

dels ock att utan medgivande av den, som erhållit tillstånd att anordna

vadhållning, yrkesmässigt eller eljest mot ersättning tillhandagå annan vid

deltagande däri. Ifrågavarande förbud gälla även vadhållning vid vilken

såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i viss förening,

därest föreningen tillkommit väsentligen för anordnande av dylik vadhållning

eller vadhållningen eljest är att jämställa med vadhållning, anordnad

för allmänheten. Överträdelse av förbuden straffas med dagsböter

varjämte förverkas de vid vadhållningen gjorda insatser, som den brottslige

uppburit, samt kuponger, delaktighetsbevis och andra dylika vadhållningen

avseende handlingar. Upprepad förseelse eller förseelse i större omfattning

eller yrkesmässigt kan medföra fängelse.

För närmare kännedom om innehållet i de sakkunnigas förslag hänvisar

jag till betänkandet. I det följande vill jag emellertid sammanfattningsvis

redogöra för det väsentliga i berörda förslag jämte de till grund därför liggande

motiven.

De sakkunniga framhålla, att den av rättspraxis godtagna nuvarande

gränsdragningen mellan ur lotterisynpunkt tillåtna och otillåtna företag icke

är lyckad. Denna gränsdragning, som bottnar i uppfattningen att ett

företag icke heröres av lotterilagstiftningen, därest skicklighetsmomentet är

större än slumpmomentet, anse de sakkunniga vålla åtskillig osäkerhet hos

såväl myndigheter som företagare. För att undvika sådan osäkerhet bör

enligt de sakkunnigas mening frågan, huruvida ett företag skall bedömas

såsom lotteri, i största möjliga utsträckning avgöras icke med hänsyn till

den större eller mindre graden av slump i det speciella fallet utan med hänsyn

till den allmänna karaktären hos den anordning, på vilken företaget bygger.

Den praxis, som utbildats på området, bör därvid tagas till utgångspunkt

på så sätt, att under lotterilagstiftningen inbegripas samtliga sådana

slag av företag, utan hänsyn till om slumpen spelar stor eller liten roll, vilka

enligt hittillsvarande praxis bedömas såsom lotteri då slumpmomentet överväger

skicklighetsmomentet. Ett tivolispel t. ex. bör alltså anses som lotteri,

även om företagna prov skulle visa att skickligheten är avgörande, ehuru

icke ensam avgörande, för resultatet.

Enligt de sakkunnigas förslag till lotteriförordning, vilken avses skola

ersätta såväl nuvarande 1881 års lotteriförordning som 1934 års vadhållningsförordning,

skall såsom huvudregel gälla (1 §), att lotteri om penningar

eller penningars värde icke får för allmänheten anordnas utan tillstånd

av Kungl. Majit. Såsom lotteri skall härvid anses varje företag, däri efter

lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig av slumpen helt eller delvis

beroende anordning kan av en eller flera deltagare erhållas vinst till högre

värde än det, som erhålles av en var deltagare. Undantag göras dock för

svenska statens premieobligationer samt företag, som uppenbarligen icke

åsyfta ekonomisk vinning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

9

För vissa i förordningen särskilt angivna lotterier stadgas vidare undantag

från huvudregeln om fordran på Kungl. Maj:ts tillstånd. Sålunda medgives

(2 §), att lotteri må anordnas efter allenast anmälan hos vederbörande

polismyndighet minst 3 dagar innan under förutsättning, att lotteriet

bedrives allenast inom polisdistriktet, att för deltagande i lotteriet icke

fordras högre insats än 25 öre, att vinsterna uteslutande utgöras av varor,

att värdet å högsta vinst icke överstiger 5 kronor samt att vinstfördelningen

äger rum i omedelbart samband med insatsernas erläggande.

Beträffande lotterier, däri insatser och vinster äro till antal och storlek

bestämda enligt uppgjord plan d. v. s. tombolalotterier och andra lotterier

i egentlig mening, föreslås än längre gående undantagsbestämmelser (3 §

a). Dylikt lotteri avses sålunda skola utan särskilt tillstånd få efter anmälan

hos polismyndigheten anordnas under förutsättning, att lotteriet äger

ram i samband med tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller

allmännyttigt ändamål, att lotteriet bedrives allenast inom det för tillställningen

avsedda området, att vinsterna, i den mån de icke äro skänkta till

lotteriet, uteslutande utgöras av varor eller anvisningar å varor, att behållningen

i lotteriet uteslutande användes för det ändamål, till vars förmån

den tillställning sker, i samband varmed lotteriet är anordnat, samt att

icke vid samma tillställning anordnas lotterier av ifrågavarande slag med

insatser till högre sammanlagt belopp än 500 kronor. Vidare medgives,

liksom i nuvarande lotteriförordning, anordnande av lotteri efter tillstånd

av länsstyrelsen under vissa förutsättningar (3 § b). Dessa äro, att lotteriet

avser välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål eller svenska

konstidkares understöd och uppmuntran, att lotteriet bedrives allenast inom

länet, att vinsterna, i den mån de icke äro skänkta till lotteriet, uteslutande

utgöras av varor eller anvisningar å varor, samt att icke inom länet

av samme anordnare under kalenderåret anordnas lotterier av ifrågavarande

slag med insatser till högre sammanlagt belopp än 3,000 kronor.

Beträffande i det föregående omförmälda slag av lotterier skall enligt

förslaget vederbörande polismyndighet eller länsstyrelse äga meddela erforderliga

kontroll- och ordningsföreskrifter, därvid dock skall iakttagas

att lotteriet ej betungas mer än nödigt är (4 § första stycket). Varor, vilka

användas såsom vinster i sådant lotteri, skola, med undantag för skänkta

föremål, vara frambragta eller tillverkade inom landet; då anvisningar användas

såsom vinster, skola de vara så beskaffade, att förvärv av varor, som

nyss sagts, möjliggöres (andra stycket). I fråga om lotteri, vartill tillstånd

meddelas av länsstyrelsen, skall länsstyrelsen tillika äga att för tillståndets

tillgodonjutande föreskriva de närmare villkor, som av omständigheterna

kunna föranledas (tredje stycket).

I fråga om s. k. tidningslotterier föreslås särskilda regler (5 §). Sålunda

stadgas att lotteri i samband med utgivande av tryckt skrift må anordnas

utan vare sig anmälan eller tillstånd under förutsättning, att anordnande

av lotterier icke ingår såsom väsentligt led i företaget, att för deltagande i

lotteriet icke fordras insats, därvid enligt motiven med insats jämväl avses

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

fordran på insändande av prenumerationskvitto, kupong eller dylikt, samt

att värdet å högsta vinst icke överstiger 25 kronor eller, om vinsten utgöres

av varor eller anvisning å varor, 50 kronor. Beträffande varor och anvisningar

å varor, vilka användas såsom vinster i tidningslotteri, föreslås skola

gälla samma bestämmelser angående tillverkning eller ursprung inom landet

som nyss nämnts beträffande lotterier i övrigt.

I förordningen stadgas vidare (6 §) förbud mot att främja deltagande i

inom landet anordnat lotteri, som ej är tillåtet, eller i utländskt lotteri genom

att för egen eller annans räkning utbjuda, avyttra eller eljest tillhandahålla

bevis om rätt till delaktighet i lotteriet eller annan handling, avsedd

för deltagande däri eller genom att eljest tillhandagå annan vid deltagande

i lotteriet. Likaledes förbjudes att kungöra sådant tillhandagående

eller att sprida inbjudan, plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande

meddelande beträffande otillåtet inhemskt eller utländskt lotteri, såframt

ej av omständigheterna framgår, att avsikten icke är att främja deltagande

i lotteriet. Slutligen upptages (7 §) förbud mot att yrkesmässigt

eller eljest mot ersättning tillhandagå annan vid deltagande i lotteri, som är

tillåtet, utan medgivande av anordnaren eller att utan tillstånd av Kungl.

Maj:t bedriva yrkesmässig verksamhet, varigenom andel i bevis om rätt till

delaktighet i sådant lotteri avyttras eller särskild rätt till den å beviset utfallande

vinst eller andel däri tillförsäkras annan. Ej heller må utan tillstånd

av Kungl. Majit vid yrkesmässig försäljning av delaktighetsbevis, som

nyss nämnts, försäljningen ske mot betalning i särskilda poster eller beviset

av säljaren innehållas såsom säkerhet för köpeskillingen.

Bestämmelserna avses skola äga tillämpning jämväl å sådant lotteri, vid

vilket såsom villkor för deltagande fordras medlemskap i viss sammanslutning,

därest denna tillkommit väsentligen för anordnande av lotteri eller

lotteriet eljest, såsom med avseende å omfattningen eller de villkor, varunder

deltagande må ske, är att jämställa med lotteri, anordnat för allmänheten

(8 §).

För övrigt upptager förslaget vissa straff- och åtalsbestämmelser (9—- 13 §§).

I anslutning till förslaget till lotteriförordning föreslå de sakkunniga tilllika

viss ändring i § 3 12:o tryckfrihetsförordningen. Förslaget härutinnan innebär,

att tryckfrihetsförordningens förbudsbestämmelser med avseende å

vissa lotterimeddelanden skola utvidgas att omfatta förbud mot utgivande i

tryck av följande handlingar och meddelanden rörande otillåtet inhemskt

eller utländskt lotteri, nämligen: lottsedel eller annan handling, avsedd för

deltagande i lotteriet, tillkännagivande örn försäljning av dylik handling

eller om annat tillhandagående vid deltagande i lotteriet, ävensom inbjudan,

plan, vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande, vilket har

avseende å lotteriet, såframt ej av omständigheterna framgår, att avsikten

med meddelandet icke är att främja deltagande i lotteriet.

Ytterligare föreslå de sakkunniga ändrade bestämmelser angående postbefordran

av vissa handlingar och meddelanden rörande otillåtna lotterier.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

11

I sådant hänseende föreslås ett stadgande av innehåll, att därest i öppen

försändelse förekommer lottsedel eller annan handling, avsedd för deltagande

i inom landet anordnat lotteri, som ej är tillåtet, eller i utländskt lotteri,

eller rekvisition av sådan handling eller tillkännagivande om försäljning

eller förmedling av dylik handling eller om tillhandagående på annat sätt

vid deltagande i lotteri av omförmälda beskaffenhet, eller inbjudan, plan,

vinstförteckning, dragningslista eller liknande meddelande rörande sådant

lotteri, försändelsen icke må postbefordras eller till adressaten utlämnas, såframt

ej av omständigheterna framgår, att avsikten med försändelsen icke är

att främja deltagande i lotteriet.

Slutligen framläggas två författningsförslag, innebärande av förslaget till

ny lotteriförordning föranledda huvudsakligen formella ändringar i gällande

bestämmelser, nämligen dels ett förslag till förordning om ändrad

lydelse av 8 § förordningen den 19 november 1914 (nr 383) angående stämpelavgiften,

dels ock ett förslag till kungörelse med vissa bestämmelser angående

försäljning av svenska statens premieobligationer. Sistnämnda författning

avser skola ersätta förordningarna den 22 juni 1928 (nr 189) och

den 21 maj 1931 (nr 115), innefattande tillägg till 1881 års lotteriförordning,

i den mån mot innehållet i 1928 och 1931 års förordningar svarande bestämmelser

ej influtit i förslaget till ny lotteriförordning.

I yttrandena över de sakkunnigas förslag har önskvärdheten av ny lagstiftning

på lotteriväsendets område vitsordats.

De principer, vilka varit vägledande för de sakkunnigas förslag, hava i

yttrandena i huvudsak icke mött erinran. Beträffande vissa bestämmelser

hava framförts invändningar, till vilka jag återkommer i det följande.

Det torde vara en allmän mening, att nuvarande lotterilagstiftning icke Departement

är tillfredsställande. Anledningen härtill lärer i främsta rummet vara att chefensöka

i den av de sakkunniga framhållna svårigheten att enligt gällande bestämmelser

avgöra, huruvida ett företag är eller icke är tillåtet. I detta

hänseende delar jag de sakkunnigas uppfattning, att frågan huruvida ett

företag skall bedömas såsom lotteri rätteligen bör avgöras, icke, på sätt

nu är fallet, efter den större eller mindre graden av slump i det speciella

fallet utan med hänsyn till den allmänna karaktären hos den anordning,

på vilken företaget bygger. Lotteriförordningen av 1881 är vidare bristfällig

därutinnan, att reklam för och annat främjande av otillåtna lotterier,

såväl in- som utländska, icke verksamt hindras genom förordningens bestämmelser.

Förhållandet har vid upprepade tillfällen varit föremål för

riksdagens uppmärksamhet. De sakkunnigas förslag, vilket i dessa delar

nära ansluter sig till föreskrifterna i 1934 års vadhållningsförordning, söker

avhjälpa de anmärkta bristerna och torde härigenom vara ägnat att motverka

deltagandet från svensk sida i utländska eller eljest otillåtna lotteriföretag.

Slutligen må erinras att nuvarande lotteriförordning, med dess

undantagslösa förbud mot anordnande av lotteri för allmänheten utan till
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

stånd, i vissa fall kan framstå såsom onödigt sträng och ur praktiska synpunkter

mindre lämplig. Följden torde också vara att gällande bestämmelser

ej sällan åsidosättas utan att förseelsen beivras. Jag tänker härvid bland

annat på smärre basarlotterier och på tidningslotterier. Jämväl härutinnan

avser de sakkunnigas förslag att åstadkomma en förbättring.

Det föreliggande förslaget till lotteriförordning upptager i sig även bestämmelser

angående vadhållning. Författningstekniskt synes detta innebära

en fördel. I sak överensstämma förslagets vadhållningsföreskrifter

i stort sett med de nu gällande. Den väsentligaste ändringen är, att bestämmelserna

utvidgats till att avse jämväl vadhållning utan samband med tävlan.

Ifrågavarande ändring torde enligt vad erfarenheten visat vara välbefogad.

Jämväl vad angår nyssnämnda författningsförslag i övrigt kan jag i huvudsakliga

delar ansluta mig till detsamma. I vissa avseenden har jag dock

funnit mig böra föreslå ändringar. Förslaget har i överensstämmelse härmed

omarbetats inom handelsdepartementet, över det omarbetade förslaget

torde, på samma sätt som skedde med förslaget till 1934 års vadhållningsförordning,

böra inhämtas riksdagens yttrande, varvid jag förutsätter att,

efter mottagandet av riksdagens svar, Kungl. Majit skall äga upptaga förslaget

till slutlig prövning.

De sakkunnigas förslag till bestämmelser angående försäljning av svenska

statens premieobligationer och förbud mot postbefordran av vissa handlingar

och meddelanden rörande otillåtna lotterier äro ej av beskaffenhet

att böra underställas riksdagen. Kungl. Maj:ts ståndpunktstagande till dessa

förslag lärer emellertid böra anstå i avvaktan på riksdagens uttalande

rörande förslaget till lotteriförordning.

Förslagen till ändrad lydelse av § 3 12:o tryckfrihetsförordningen och

8 § stämpelavgiftsförordningen ankomma ej på handelsdepartementets föredragning.

Ändringen i stämpelavgiftsförordningen avses vara av huvudsakligen

formell natur. Vad tryckfrihetsförordningen beträffar torde det

visserligen, med hänsyn till önskemålet att i görligaste mån stävja deltagandet

i otillåtna lotterier, vara önskvärt, att en ändring i av de sakkunniga

föreslagen riktning kommer till stånd. Frågan härom behöver dock ej

nödvändigtvis upptagas till behandling samtidigt med förslaget till lotteriförordning,

utan detta förslag kan avgöras helt fristående.

Jag övergår till att paragraf vis redogöra för de i handelsdepartementets

förslag till lotteriförordning vidtagna avvikelserna från de sakkunnigas förslag.

1 §•

Med hänsyn till den grundläggande betydelsen av bestämmelserna under

förevarande paragraf torde den motivering, de sakkunniga åberopat för sitt

i det föregående återgivna förslag i denna del, få här i dess helhet återgivas.

De sakkunniga anföra:

Någon definition i egentlig mening å begreppet lotteri torde ej erfordras.

Däremot borde angivas de fall då ett företag, enligt den principiella uppf att
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

13

ning, åt vilken i det föregående givits uttryck, skulle anses såsom lotteri. En

möjlighet vore härvid att såsom lotteri beteckna varje företag, som avgjordes

genom lottning eller annan av slumpen helt eller delvis beroende anordning,

och vari till någon eller några deltagare utginge högre vinst än den alla erhölle,

samt att därefter från denna regel göra vissa uppräknade undantag.

En dylik uppräkning bleve emellertid både omfattande och äventyrlig. Med

nyssberörda bestämning av lotteribegreppet skulle nämligen därunder falla

ett stort antal företag, som uppenbarligen ej borde behandlas såsom lotterier.

Undantag finge sålunda göras för exempelvis idrottstävlingar och andra

tävlingar, där resultatet väsentligen berodde på de deltagandes fysiska egenskaper

eller på yrkesskicklighet eller utbildning, tävlingar av vetenskaplig,

konstnärlig eller därmed jämförlig beskaffenhet m. m. Att åstadkomma en

fullständig förteckning över dylika undantag vore tydligen förenat med stora

svårigheter. Ramen bleve lätt antingen för vid eller för trång.

En annan möjlighet — till undvikande av all osäkerhet på området — vore

att söka i förordningen uttömmande uppräkna de olika företag, å vilka densamma

skulle äga tillämpning. Emellertid torde vara förståndigast att lämna

ett visst utrymme åt rättspraxis. En fullständig uppräkning torde i varje

fall icke kunna ske. Man torde alltid bliva tvungen att skydda sig mot förbiseenden

genom att taga in något stadgande örn »likartade» eller »jämförbara»

företag. Ett dylikt stadgande erfordrades jämväl med hänsyn därtill

att möjligheterna vöre stora att nya, hittills okända, slag av företag igångsattes,

vilka man alltså nu ej kunde närmare angiva, men vilka rimligen borde

omfattas av förordningen. Det syntes också önskvärt att undvika större

stelhet i systemet än som ur rättssäkerhetssynpunkt vore absolut nödvändig.

Vid angivande i författningsform av den nya lagstiftningens tillämpningsområde

hade det i betraktande av vad nu anförts befunnits lämpligt att ansluta

till den terminologi, som begagnats för lotteriliknande företag i nuvarande

lotteriförordning, med vederbörliga kompletteringar. I det av sakkunniga

utarbetade förslaget till ny lotteriförordning hade från dessa utgångspunkter

stadgats, att såsom lotteri skulle anses varje företag, där vinstfördelningen

skedde efter »lottning, gissning, vadhållning eller jämförlig, av slumpen

helt eller delvis beroende, anordning». Enligt gällande förordning jämställdes,

såsom förut nämnts, med lotteri allenast annat företag, där vinstfördelningen

ägde rum efter »lottning eller därmed jämförlig anordning».

Det nya i förslaget vore alltså dels att, vid sidan av lottning, nämndes även

gissning och vadhållning, dels ock att slumpmomentets större eller mindre

inverkan uttryckligen förklarades icke skola tillmätas någon betydelse. Härmed

torde vinnas det syfte, som i det föregående angivits böra eftersträvas,

eller att företag, baserat på en anordning av det slag, som hittills ansetts medföra

lotteriförordningens tillämpning i vissa fall, nämligen om slumpen spelat

en avgörande roll, framdeles bleve att betrakta såsom lotteri, oberoende av

slumpen. Å andra sidan torde av den föreslagna exemplifieringen »lottning,

gissning, vadhållning eller jämförlig» anordning framgå, att t. ex. en idrottstävling,

oaktat givetvis även där ett slumpmoment spelade in, icke omfattades

av stadgandet. Detsamma gällde naturligtvis tävlingar av konstnärlig eller

litterär beskaffenhet, tävlingar beroende på yrkesskicklighet eller särskild

utbildning och andra dylika tävlingar. Även örn vid sådan tävling två eller

flera deltagare skulle befinnas lika vinstberättigade och resultatet därför

.skulle slutligt avgöras genom lottning (lein emellan, torde lotteribestämmelserna

här icke vara att anse såsom tillämpliga.

Därest lagstiftningens tillämpningsområde angåves på sätt här föreslagits,

torde därunder — åtminstone som regel — ej falla sådana slag av tivolinöjen

som skjutbanor och ringkastningsanordningar. En tävling på ett (ivo
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

lis skjutbana behövde icke vara mera lotteribetonad än t. ex. en tävling, anordnad

av någon skytteförening; och i anslutning till vad nyss sagts om

idrottstävlingar borde naturligtvis skyttetävlingar ej betraktas såsom lotterier.

Prisskjutningar å tivolibanor skiljde sig visserligen i så måtto från egentliga

skyttetävlingar, att varje tävlande vid de förstnämnda hade möjlighet till

ett obegränsat antal insatser. Deltagarna skulle härigenom, på samma sätt

som vid lotterier, kunna frestas att satsa större belopp än som kunde anses

försvarligt. Men å andra sidan torde man utgå från att vinstvärdena hölles

inom sådana gränser, att de ej lockade till överdrivet deltagande. En tivoliskjutbana

torde huvudsakligen vara anlagd på att roa de besökande. Vinsterna,

där sådana funnes, spelade en sekundär roll. Alltför värdefulla vinster

torde vara uteslutna jämväl av den anledningen, att tivoliägaren genom höga

vinstvärden skulle riskera ekonomisk förlust, så snart en skicklig skytt deltoge.

Vad nu anförts torde i huvudsak äga motsvarande tillämpning beträffande

ringkastning och tivolinöjen av liknande art. Undantag kunde dock

tänkas. Såsom lotteri borde t. ex. enligt de sakkunnigas mening anses en

skjutbana, om där tävlades med förbundna ögon, eller en ringkastning, där

de föremål, som skulle inringas, doldes av ett förhänge, över vilket ringarna

måste kastas. Även andra undantagsfall kunde naturligtvis förekomma.

Att på förhand mera uttömmande angiva, när ett tivolinöje av typen skjutbana

eller ringkastning sålunda, ehuru det regelmässigt icke folie under

lotteribegreppet enligt förslagets 1 §, likväl borde anses såsom lotteri, vore

omöjligt. Frågan finge bedömas efter omständigheterna. Avgörande syntes

härvid bliva huruvida och i vilken mån anordningen avveke från vad som

enligt praxis kunde betecknas såsom det normala för ifrågavarande slag av

anordningar.

I likhet med nuvarande lotteriförordning och vadliållningsförordningen

torde den nya lotteriförordningen allenast böra omfatta sådana företag, vilka

anordnades för allmänheten. Till undvikande av att denna bestämmelse

kringginges genom föreningsbildande eller dylikt torde särskilt stadgande

böra upptagas. Härtill återkommes i det följande.

Med hänsyn till tivolispelen hade den i nuvarande lotteriförordning angivna

förutsättningen för förordningens tillämpning, att åt en eller flera av

de i företaget deltagande erbjödes vinst till högre belopp än det som erbjödes

åt en var av deltagarna, i förslaget ändrats därhän, att i stället erfordrades,

att av en eller flera deltagare kunde erhållas vinst till högre belopp än det

som alla kunde erhålla.

Sakkunniga hade övervägt att från förbudsbestämmelserna undantaga sådana

företag, vid vilka icke fordrades ekonomisk insats. Anledningen till

undantag för dylika fall skulle givetvis vara, att deltagarna där ej riskerade

någon ekonomisk förlust. De vanligaste företagen av denna art torde vara

lotterier i en eller annan form, anordnade av varuhus i reklamsyfte, samt

vissa lotterier i samband med tryckalster, d. v. s. tidningslotterier. Insatsbefrielsen

vöre dock merendels mera skenbar än verklig. Deltagarna i ett tidningslotteri

t. ex. köpte i allmänhet tidningen samt betalade på det sättet insats

i företaget. Och även örn icke insatser direkt eller indirekt erlades, torde

som regel deltagandet i nu omförmälda slag av lotterier ej kunna ske utan

ekonomiskt utlägg i någon form, åtminstone för porto eller papper. I varje

fall föranledde det besvär och tidsutdräkt. I betraktande av vad sålunda

anförts hade sakkunniga stannat för att den omständigheten allenast, att för

deltagande i ett lotteri ej fordrades insats, icke borde föranleda att lotteriet

bleve tillåtet. Reklamlotterier torde för övrigt icke hava någon större

praktisk betydelse. Vad tidningslotterier beträffade föresloges beträffande

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

15

dem särskilda bestämmelser enligt vad i det följande komme att närmare

utvecklas.

Annorlunda förhölle det sig om ett lotteriföretag över huvud icke åsyftade

någon ekonomisk vinning. Vore detta uppenbart, syntes tillstånd till lotteriet

ej vara erforderligt. Dylika företag torde visserligen vara sällsynta. Ett tidnings-

eller reklamlotteri kunde t. ex., åtminstone som regel, ej anses såsom

ett sådant företag, då avsikten där väl merendels i varje fall indirekt vore att

tillföra vinst åt anordnaren genom ökad spridning av tidningen eller på liknande

sätt. För att exemplifiera de slag av företag utan ekonomiskt syfte,

som sakkunniga avsåge, finge nämnas ett sådant fall som t. ex. att telegrafstyrelsen,

då visst antal telefonabonnenter erhållits, utdelade en minnesbägare

till den abonnent, genom vars abonnemang detta resultat uppnåtts.

Att här tillämpa lotteriförordningen syntes ej böra ifrågakomma. Om däremot

exempelvis ett tidningsföretag utfäste ett pris till den prenumerant, som

erhölle visst ordningsnummer, torde, i anslutning till vad nyss anförts, saken

nog, åtminstone i första hand, få bedömas på annat sätt. Kunde företaget

visa, att någon ekonomisk vinning ej åsyftats — priset hade t. ex. utdelats

utan föregående eller efterföljande reklam syftande att öka prenumerantstocken

— syntes emellertid även i dylikt fall lotteriförordningen ej böra

tillämpas.

Därest särskild undantagsbestämmelse ej infördes, skulle även svenska

statens premieobligationslån komma att omfattas av den föreslagna lagstiftningen.

Följden skulle bliva, att dylika lån, vilka omhänderhades av riksgäldskontoret,

icke finge emitteras utan tillstånd av Kungl. Majit. Med hänsyn

till riksgäldskontorets ställning såsom riksdagens speciella lånombesörjande

organ vore detta måhända mindre lämpligt. I författningen syntes

därför böra utsägas, att bestämmelserna icke skulle äga tillämpning å svenska

statens premieobligationer. Följdriktigt borde även andra lotterier i den

föreslagna lotteriförordningens mening undantagas från förordningens tilllämpning,

om riksgäldskontoret stöde såsom anordnare. Motsvarande borde

för sådant fall gälla riksbanken. Sakkunniga hade emellertid icke ansett

sig böra framlägga förslag till generella undantagsbestämmelser av denna

art. I praktiken skulle så långt gående undantag sakna betydelse och anledning

torde ej finnas att av huvudsakligen teoretiska skäl göra avste" från

lagstiftningens grundprincip, att lotterier ej finge anordnas utan Kungl.

Marits tillstånd. I och för sig kunde det också synas rimligt, att Kun"l

Majit bereddes möjlighet att pröva ett lotteriföretag ur de synpunkter, som

lage till grund för förevarande lagstiftning, oberoende av vem som stöde

såsom anordnare av företaget.

I de avgivna yttrandena har, vad först beträffar den i förslaget lämnade

karakteristiken av de företag, som enligt de sakkunnigas motivering skola

anses såsom lotteri, framkommit följande invändningar:

Överståthållarämbetet: Det syntes kunna befaras, att svårigheten att draga

gransen mellan de företag, där skickligheten avgjorde utgången, och de där

slumpen vöre avgörande, komme att bestå i fråga örn nya, hittills okända företag,

som kunde uppsta med tiden och som grundades på mekaniska anordningar

Beträffande dylika nytillkomna företag skulle behöva utredas i vilken

grad slumpmomentet och skicklighetsmomentet kunde spela in. Först sedan

det konstaterats, att den spelandes skicklighet icke kunde avsevärt påverka

utgången, skulten företaget vara att bedöma såsom lotteri enligt de sakkunnigas

förslag. Såsom förslaget till lagtext utformats av de sakkunniga torde

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

för övrigt en dylik utredning alltid bliva nödvändig. Ty .jämförlig med

lottning, vadhållning eller gissning torde icke en anordning vara, som endast

till mindre del vore beroende av slumpen. Av angivna skäl syntes ordet

»jämförlig» böra utbytas mot »annan». Överståthållarämbetet ifrågasatte,

om det med en sådan formulering skulle bliva nödvändigt att göra en uppräkning

av undantag, som uppenbarligen ej borde behandlas såsom lotterier.

Som exempel på dylika undantag hade de sakkunniga omnämnt idrottstävlingar

och andra tävlingar, där resultatet väsentligen berodde på de deltagandes

fysiska egenskaper eller på yrkesskicklighet eller utbildning, tävlingar

av vetenskaplig, konstnärlig eller därmed jämförlig beskaffenhet

m. m., enär även vid dessa tävlingar ett visst slumpmoment spelade in. I

den mån dylika tävlingar icke anordnades i ekonomiskt vinningssyfte, omfattades

de emellertid av undantagsbestämmelsen i 1 § sista stycket. Oavsett

örn dessa företag anordnades i ekonomiskt syfte eller icke vore emellertid

det slumpmoment, som vid dem spelade in, alldeles för obetydligt för att

desamma på den grund skulle kunna likställas med lotterier. Det förefölle

Överståthållarämbetet med hänsyn härtill tämligen uppenbart, att en ändring

av den föreslagna lagtextens innehåll på sätt ämbetet ifrågasatt icke

skulle få den av sakkunniga befarade följden, att domstolarna ansåge stadgandet

tillämpligt å företag, som uppenbarligen ej borde behandlas såsom

lotterier. Tillämpningen av 1 § å idrottstävlingar och dylikt syntes utesluten

även på den grund, att anordnarna av sådana företag icke vände sig

till den stora allmänheten, i den mening detta begrepp borde fattas i en

förordning sådan som den föreslagna.

Även länsstyrelsen i Uppsala län har funnit, att sådana tivolinöjen med

mekaniska anordningar, som enligt de sakkunnigas uppfattning skulle anses

såsom lotteri, knappast komme att falla under den föreslagna lotteriförordningen,

enär dylika mekaniska anordningar svårligen kunde jämföras

med de i andra stycket av 1 § uppräknade företagen. Avfattningen av ifrågavarande

stadgande borde därför enligt länsstyrelsens mening förtydligas.

Sveriges tivoliägarefärening och Sveriges ambulerande nöjestivoliägareförening

hava uttalat att, oberoende av om övervägande slump eller skicklighet

avgjorde utgången, borde samtliga tivolispel i lagstiftningshänseende behandlas

på ett och samma sätt.

Angående den till grund för de sakkunnigas förslag liggande principen

att förbudet mot lotteri borde omfatta även sådant fall, där av deltagarna

icke fordras vederlag, hava uttalanden gjorts av justitiekanslersämbetet och

Överståthållarämbetet:

Justitiekanslersämbetet ifrågasätter, huruvida icke nämnda princip borde

mera uttryckligt fastslås i förordningen.

Överståthållarämbetet understryker önskvärdheten av att den omständigheten

allenast, att för deltagande i ett lotteri ej fordrades insats, icke borde

föranleda, att företaget bleve tillåtet. Avgörande härvidlag vore, huruvida

företaget så anordnats, att det skäligen kunnat förväntas, att deltagarna

skulle komma att lämna av anordnaren uppenbarligen förutsatt vederlag.

Därest så vore förhållandet, borde företaget av praktiska skäl likställas med

lotteri. De sakkunniga syntes hava gått ett steg längre, ity att de ej uppställt

fordran på att anordnaren skäligen kunnat förvänta motprestation. Den

nyhet, som förslaget på denna punkt innebure, syntes nödvändiggöra, att

lagtexten i detta hänseende förtydligades.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

17

Mot förslaget att förordningen ej skulle äga tillämpning å företag, som

uppenbarligen icke åsyftade ekonomisk vinning, hava invändningar framställts

av länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Kristianstads och Västmanlands

län samt Svenska penninglotteriet aktiebolag:

Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att dylika företag torde vara sällsynta.

Om de någon gång skulle förekomma, vore det antingen uppenbart,

att förordningen icke borde tillämpas å dem eller också att en tillämpning

kunde ske utan olägenhet. Däremot syntes undantaget kunna i åtskilliga fall

förorsaka tvekan. Undantaget syntes därför böra utgå.

I samma riktning uttalar sig länsstyrelsen i Kristianstads län.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser, att bestämmelsen borde i viss mån

omredigeras i syfte att ett tydligare uttryck måtte givas ät den innebörd,

som i motiven utvecklats.

Länsstyrelsen i Västmanlands län säger sig icke dela de sakkunnigas uppfattning

örn att förordningen icke skulle behöva äga tillämpning å sådana

företag, som uppenbarligen icke åsyftade ekonomisk vinning. Länsstyrelsen

vitsordade visserligen, att dylika företag vore sällsynta, men vore dock icke

övertygad, att icke här funnes ett onödigt kryphål för icke önskvärda lotterianordningar.

Denna undantagsbestämmelse konnne i allt fall att framkalla

en osäkerhet, som man genom en ny lotteriförordning velat undvika.

Svenska penninglotteriet aktiebolag befarar, att den formulering, som givits

ifrågavarande bestämmelse, i praktiken kunde leda till en mindre önskvärd

utveckling på lotteriväsendets område. De av de sakkunniga i motiveringen

för stadgandet anförda exemplen syntes ock enligt bolagets förmenande tyda

på svårigheten att angiva de lotteriföretag, som borde falla inom respektive

utom förordningen. Så torde t. ex. lotteriföretag i reklamsyfte kunna, med

stöd av de sakkunnigas motivering, i viss omfattning anordnas helt vid sidan

av lotteriförordningen.

Bolaget ställer sig vidare tveksamt till lämpligheten av att några bestämmelser

ej skulle finnas om t. ex. vinsternas beskaffenhet beträffande sådana

företag, å vilka lotteriförordningen ej gjordes tillämplig. För dylika företag

skulle vinsterna sålunda kunna utgöras även av värdepapper oell penningar.

Slutligen anser sig bolaget böra särskilt påpeka, att utlottandet av segeleljer

motorbåtar, automobiler m. m. syntes kunna ordnas under sådana förhållanden,

att företaget jämlikt förevarande stadgande skulle falla utom

förordningens tillämpningsområde. Då det här kunde bli fråga om jämförelsevis

höga värden å vinsterna, borde lotteriförordningen göras tillämplig

å fall av denna art. Detta motiverades jämväl därav att myndigheterna borde

äga möjlighet att meddela föreskrifter för åstadkommande av ordning

och kontroll vid dylika lotterier.

Såsom framgår av vad jag redan anfört ansluter jag mig till de sakkun- Departementsnigas

i motiven till 1 § närmare utvecklade uppfattning angående de piili- cheteneipel-,

vilka böra vara avgörande för huruvida ett företag skall anses såsom

lotteri i den nya lotteriförordningens mening. Att i författningstexten bringa

dessa principer till tydligt uttryck möter betydande svårigheter. Beträffande

den av Överståthållarämbetet föreslagna utvidgningen av lotteribegreppet

delar jag de betänkligheter, som varit avgörande för de sakkunniga, då de

ansett sig icke kunna förorda en dylik lösning. Jag anser icke heller en

sadan utvidgning nödvändig flir att — med den motivering som ligger till

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 saini. Nr 70.

a

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majis proposition nr 76.

grund för de sakkunnigas författningsförslag — åt delta skall vid rättstilllämpningen

givas den tolkning, som de sakkunniga avsett. Uppfattningen att

utredning alltid skulle bliva erforderlig angående slumpmomentets storlek

synes icke hållbar.

Vad angår länsstyrelsens i Uppsala län uttalande, att tivolinöjen med mekaniska

anordningar icke skulle komma att omfattas av en i enlighet med

de sakkunnigas förslag utformad författningsbestämmelse, må erinras att

sådana företag redan nu bedömas såsom lotteri, då slumpen spelar den

avgörande rollen. Enligt förslaget skall slumpmomentets större eller mindre

inverkan icke vidare tillmätas betydelse. Jag biträder de sakkunnigas mening,

att till följd liärav nyssnämnda tivolinöjen måste anses inbegripna i författningsförslaget

sådant detta utformats av de sakkunniga. Emellertid

finner jag det välbetänkt att, till undvikande av varje tveksamhet, låta denna

tanke komma till direkt uttryck i författningen. I departementsförslaget

hava därför företag av typen marknads- och tivolinöjen förklarats alltid

skola betraktas såsom lotteri, därest med deltagandet är förenad möjlighet

till vinst, men dylik icke utgår till envar deltagare och med samma värde till

alla. Ehuru någon närmare förklaring av begreppet tivoli- och marknadsnöjen

icke torde vara erforderlig, har i departementsförslaget skett en exemplifiering

genom angivande av några av de vanligaste arterna, nämligen mekaniska

spelapparater, ringkastningsanordningar och skjutbanor. En dylik

exemplifiering har ansetts på sin plats särskilt med hänsyn därtill, att departementsförslaget

innebär en avvikelse i sak från vad de sakkunniga avsett,

då enligt nämnda förslag jämväl sådana tivolinöjen som skjutbanor

och ringkastningsanordningar skola omfattas av lotteribegreppet. Denna utvidgning,

som ansluter sig till vad tivoliägareföreningarna föreslagit, torde ur

praktiska synpunkter vara en fördel.

Det torde få anses utan vidare klart, att för lotteriförordningens tillämpning

å ett företag av här avsedd art icke behöver fordras att företaget anordnas

i samband med en marknad eller ett tivoli. Det väsentliga är, att

företaget som sådant kan inordnas under begreppet tivolinöje; de omständigheter,

varunder företaget bedrives, sakna betydelse.

De erinringar, vilka i vissa yttranden riktats mot de sakkunnigas förslag

att från förordningens tillämpning undantaga företag, som uppenbarligen

icke åsyfta ekonomisk vinning, synas välgrundade. I departementsförslaget

har ifrågavarande undantagsbestämmelse därför uteslutits. Några betänkligheter

häremot hava så mycket mindre ansetts möta som, enligt vad de

sakkunniga själva framhållit, de fall, vilka åsyftats med bestämmelsen, äro

tämligen sällan förekommande. Några olägenheter av att för dylika fall

uppehålla fordran på Kungl. Maj:ts tillstånd torde alltså i praktiken knappast

uppkomma.

I övrigt har jag icke beträffande förevarande paragraf funnit anledning

till avvikelse från vad de sakkunniga föreslagit. Vad i yttrandena anförts

därom, att i förslaget borde komma till tydligare uttryck den av de sakkunniga

hävdade principen, att det för lotteriförordningens tillämpning å ett fö
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

19

retag vore utan betydelse huruvida insats däri fordrades eller icke, har föranlett

vissa jämkningar i den av de sakkunniga föreslagna lydelsen av efterföljande

paragrafer. Att i författningstexten direkt utforma berörda princip

torde ej vara erforderligt, då densamma indirekt klart framgår därav,

att någon fordran på insats icke uppställts såsom förutsättning för författningens

tillämpning.

2 §•

I förevarande paragraf, som kan sägas närmast taga sikte på lotterier av

typen tivolinöjen, angivas förutsättningarna för anordnande i vissa fall av

lotterier utan tillstånd efter anmälan hos vederbörande polismyndighet.

Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit har i yttrandena mött invändningar

från åtskilliga håll:

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Blekinge,

Göteborgs och Bohus, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län, poliskamrarna

i Uppsala, Göteborg och Norrköping, Blekinge länsavdelning av

föreningen Sveriges landsfiskaler samt Svenska penninglotteriet aktiebolag

hava alla uttalat betänkligheter mot förslaget, att här avsedda lotterier skulle

få anordnas efter blott anmälan hos polismyndighet. Det har därvid

bland annat framhållits, att ett dylikt generellt tillstånd kunde befaras komma

att gynna uppkomsten och utbredningen av icke önskvärda lotteriföretag,

såsom lotterier anordnade av affärsidkare i enbart syfte att locka kunder,

spel hallar och spelautomater med mer eller mindre olämpliga innehavare,

eller en i lotteriets form bedriven kringföringshandel, som särskilt i

depressionstider lätt kunde få karaktären av maskerat bettleri, m. m. Till

undvikande av en dylik utveckling har i flera yttranden förordats, att den nuvarande

anordningen med särskilt tillstånd borde bibehållas även i fall, som

avsåges i förevarande paragraf, men att därvid vore lämpligt, alt tillstånd

beviljades av ortens polismyndighet. Beträffande de i yttrandena framförda

synpunkterna på dessa spörsmål må ytterligare återgivas följande uttalanden.

Överståthållarämbetet anser, att paragrafen borde begränsas till att avse

blott sådana varulotterier och lotteriliknande företag med varuvinster, som

anordnades i samband med festliga samkväm och nöjen.

Även länsstyrelserna i Uppsala och Södermanlands län, poliskammaren i

Uppsala samt Sveriges tivoliägareförening och Sveriges ambulerande nöjestivoliägareförening

uttala sig i denna riktning. Enligt föreningarnas uppfattning

borde rätten att anordna lotterier, som avsåges i 2 §, förbehållas

den, som erhållit särskilt tillstånd att driva tivolirörelse eller annan offentlig

tillställning, samt förknippas med villkor, att lotteriet endast finge äga

rum i samband med den offentliga tillställningen.

I yttrandet från Folkets parkers centralstyrelse m. fl. uttalas anslutning

till denna uppfattning. Tillika framhålles, att ett nära samband rådde mellan

utformningen av lagstiftningen örn tivolispelen och lagstiftningen örn

offentliga nöjestillställningar, varför i första hand hemställdes, att en reform

av lotterilagstiftningen icke forcerades på sådant sätt alt motsvarande erforderliga

reformer av ordningsstadgan, vars överarbetning vore föreslående,

därvid ej kunde bliva beaktade.

Vad angår sådana under 2 § avsedda lotterier, som bedrivas genom s. k.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 76.

Departements
chefen.

spelautomater, har länsstyrelsen i Göteborgs och Bolms län i likhet med poliskammaren

i Göteborg funnit, att en prövning från polismyndighetens sida

vore synnerligen välbehövlig beträffande såväl vederbörande anordnares som

avsedd lokals lämplighet för rörelsens bedrivande. Länsstyrelsen har emellertid

velat lämna öppet, huruvida bestämmelser örn särskilt tillstånd för dylik

rörelse borde intagas i lotteriförordningen eller i ordningsstadgan eller*

liknande författning.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att lotteri allenast borde få anordnas

till förmån för sådant ändamål, som avsåges i förslagets 3 §.

Den tidrymd, inom vilken anmälan hos polismyndighet enligt de sakkunnigas

förslag skulle ske, tre dagar, har i vissa yttranden ansetts för knapp.

Överståthållarämbetet och länsstyrelsen i Jönköpings län förorda, att sagda

tid utsträckes till en vecka.

Justitiekanslersämbetet, länsstyrelserna i Stockholm, Skaraborgs och Gävleborgs

län samt landsfogden i Jönköpings län framhålla, att i lotteriförordningen

borde upptagas bestämmelse om vad som förstodes med begreppet

polismyndighet.

Beträffande föreslagna villkor angående insatsernas storlek — varje insats

högst 25 öre — samt vinsternas beskaffenhet och maximibelopp — uteslutande

varuvinster, därav ingen med högre värde än 5 kronor — hava

framförts vissa önskemål:

Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter, om det icke vore lämpligt att i

blivande författning infördes bestämmelse att i samband med tillställning till

förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål finge efter tillstånd

av länsstyrelse anordnas tivolispel inom det för tillställningen avsedda

området, även örn penningvinster förekomme, under förutsättning dock att

för deltagande i lotteriet icke fordrades högre insats än 25 öre samt att värdet

å högsta vinsten icke överstege 5 kronor.

I yttrandena från Sveriges tivoliägareförening och Sveriges ambulerande

nöjestivoliågareförening ävensom Folkets parkers centralstyrelse m. fl. framhålles

såsom mycket önskvärt, att vid tivolispel även finge förekomma vinster

i form av penningar eller polletter, förutsatt att vinsternas storlek begränsades

till 5 kronor. Insatsen borde vid spel, där penningvinster förekomme,

maximeras till 25 öre. I fråga örn tivolispel med uteslutande varuvinster

borde insatsen maximeras till 50 öre och högsta vinstens värde till

10 kronor.

Mot villkoret att vinstfördelningen skall äga rum i omedelbart samband

med insatsernas erläggande har länsstyrelsen i Uppsala län invänt, att det

även vid fullt lojala smålotterier, t. ex. vid välgörenhetstillställningar, förekomme,

att vinstfördelningen ej skedde förrän vid tillställningens slut. Den

föreslagna skärpningen förefölle därför länsstyrelsen onödig.

Länsstyrelsen i Värmlands län, landsfogden i Jönköpings län och Svenska

penninglotteriet aktiebolag ifrågasätta, huruvida icke lämpligen borde införas

bestämmelse örn viss relation mellan lotteriets omslutning och vinsternas

värde.

Genom de av de sakkunniga föreslagna villkoren för rätt till anordnande

av lotteri efter allenast anmälan hos vederbörande polismyndighet, nämligen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

21

att insatsen högst må utgöra 25 öre, att vinsterna uteslutande skola bestå

av varor och att värdet å högsta vinst ej må överstiga 5 kronor, torde visserligen

uteslutas lotterier, som kunna sägas innebära ekonomisk fara för allmänheten.

Enligt vad i yttrandena framhållits, synes en dylik generell rätt

emellertid kunna medföra åtskilliga olägenheter ur andra synpunkter. Visserligen

torde det ofta vara en onödigt tung anordning att för smålotterier

av här förevarande slag fordra särskilt tillstånd. Möjlighet synes därför

böra hållas öppen till undantag från den allmänna regeln i 1 §. Men denna

möjlighet bör begränsas så, att olägenheter därav i görligaste mån undvikas.

Att, såsom på vissa håll föreslagits, för rätt till anordnande av lotteri

utan tillstånd fordra, att anordnaren i särskild ordning meddelats tillstånd

till tivolirörelse, synes visserligen icke lämpligen kunna föreskrivas i detta

sammanhang. Kravet på reglering av tivolirörelsen såsom sådan får prövas

utan samband med lotterilagstiftningen, vilken ju allenast berör en gren av

ifrågavarande näringsidkares verksamhet. Däremot förefaller det, som om en

lämplig avgränsning skulle ernås genom att — i anslutning till vad som

föreslagits i vissa yttranden — såsom villkor för anordnande av lotteri utan

tillstånd fordra, att lotteriet bedrives i samband med offentlig nöjestillställning

eller tillställning till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål och allenast inom område, som är avsett för tillställningen. Anmälan

örn lotteriet torde böra göras hos vederbörande polismyndighet viss

tid innan. För att polismyndigheten skall hinna att i fall av behov meddela

kontroll- och ordningsföreskrifter för lotteriet synes den tid, före lotteriets

anordnande, inom vilken anmälan skall ske, böra utsträckas till 7 dagar.

Då enligt gällande ordningsstadga för rikets städer offentlig tillställning i

vissa fall icke får anordnas utan polismyndighetens tillstånd, kommer enligt

detta förslag sagda myndighet att erhålla viss gallringsmöjlighet. Anmälningsplikten

medför även att polismyndigheten, därest den till äventyrs i

något fall skulle vid anmälan av ett lotteri finna, att detta icke fyller förutsättningarna

enligt förevarande paragraf, kan upplysa vederbörande därom

och sålunda förebygga förseelse mot förordningens bestämmelser. Vad i

yttrandena anförts rörande önskvärdheten av att begreppet polismyndigheten

närmax-e klargöres i författningen har beaktats i departementsförslagets

9 §. Härtill återkommer jag senare.

I fråga örn insatser och vinster delar jag de sakkunnigas uppfattning att,

därest insats fordras, denna ej bör få överstiga 25 öre, samt att ingen vinst

bör hava högre värde än 5 kronor. Beträffande vinsternas beskaffenhet är

jag däremot — särskilt med hänsyn lill den begränsning i övrigt av ifrågavarande

lotterier som av mig förordats — beredd att tillstyrka någon uppmjukning

av de sakkunnigas förslag. Tivoliägareföreningarna och Folkets

parkers centralstyrelse m. fl. hava betonat önskvärdheten av att vid sidan av

varor finge såsom vinster förekomma åtminstone jämväl polletter, d. v. s.

anvisningar gällande såsom betalningsmedel inom nöjesområdet. Då frågan

av vederbörande intressenter lärer tillmätas synnerlig betydelse och några

större olägenheter ur del allmännas synpunkt ej torde behöva befaras av bi
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

fall till detta förslag, har jag ansett mig böra biträda detsamma. Att, på

sätt ifrågasatts i vissa yttranden, föreskriva viss relation mellan lotteriets omslutning

och vinsternas värde låter sig icke lämpligen göra beträffande lotterier

av typen tivolispel, och synes i fråga om övriga lotterier, som avses i

förevarande paragraf, knappast erforderligt i betraktande av lotteriernas

ringa ekonomiska betydelse.

Ur kontroll- och ordningssynpunkt tillstyrker ''jag, att i paragrafen upptages

den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen, att vinstfördelning skal!

äga rum i omedelbar anslutning till deltagande i lotteriet.

3 §•

Förevarande paragraf avser lotterier i detta ords egentliga mening, d. v. s.

företag, däri insatser och vinster på förhand reglerats enligt uppgjord plan.

Paragrafen upptager olika regler för a) vissa smärre lotterier — sammanlagda

insatsbeloppet vid en och samma tillställning högst 500 kronor — vilka

föreslås skola få anordnas efter allenast anmälan hos polismyndigheten, och

b) lotterier av något störrre omfattning — sammanlagda insatsbeloppet vid

lotterier med samme anordnare under ett kalenderår högst 3,000 kronor —

för vilkas anordnande förutsättes tillstånd av länsstyrelsen.

a) De sakkunnigas förslag om anordnande under vissa villkor av lotterier

av här avsett slag efter allenast anmälan hos polismyndigheten har i yttrandena

föranlett erinringar i följande hänseenden.

I vissa yttranden göres gällande att tillstånd i någon form alltid borde

fordras:

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller att polismyndigheten icke enligt

förslaget ägde befogenhet att pröva ändamålet med den tillställning, i samband

varmed ifrågavarande lotterier anordnades. Det syntes emellertid länsstyrelsen

angeläget, att en begränsning av lotteritillstånden ägde rum även

med avseende å det ändamål, vartill lotteriets behållning skulle användas.

Länsstyrelsen ansåge därför, att för anordnande av alla sådana lotterier, som

angåves i 3 § i förslaget, länsstyrelsens tillstånd borde erfordras. Härigenom

skulle länsstyrelsen få möjlighet att vägra tillstånd till samtliga i 3 §

avsedda lotterier, vilkas ändamål icke motsvarade de i förslaget omförmälda.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län finner sig icke kunna tillstyrka, att andra

lotterier än sådana, som avsåges i 2 § i förslaget, finge anordnas utan tillstånd

av länsstyrelsen. Det skulle enligt förslaget överlåtas åt lotterianordnaren

att själv bedöma, huruvida de för lotteriets ändamål fastställda förutsättningarna

vore uppfyllda. Den, som ville anordna en tillställning med

lotteri, torde i vida högre grad än en myndighet vara benägen att betrakta

ändamålet med tillställningen såsom välgörande, kulturellt eller allmännyttigt.

Det kunde befaras att åtal för anordnande av lotteri i samband med

tillställning utan sådant syfte icke komme till stånd, om blott anordnaren förmådde

andraga någorlunda plausibla skäl för sin uppfattning. Härigenom

komme gränsen mellan tillåtna och otillåtna lotterier med största sannolikhet

att så småningom förskjutas till de förras förmån.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ifrågasätter, huruvida icke anmälan

hos polismyndigheten borde ersättas med fordran på särskilt tillstånd av

polismyndigheten.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

23

Länsstyrelsen i Västmanlands län anser sig icke kunna förorda bestämmelserna

om generellt lotteritillstånd. Visserligen hade de sakkunniga begränsat

omfattningen av de lotterier, som här kunde ifrågakomma. Enligt

länsstyrelsens förmenande borde dock samhället utöva sådan kontroll på

dessa företag, att deras anordnande bleve beroende av myndighets tillstånd.

Länsstyrelsen vore tveksam om lämpligheten av att polismyndigheten handhade

lämnandet av tillstånd i nämnda fall, med hänsyn till att det därigenom

syntes bliva svårt att enhetligt bedöma, örn ett lotteriföretags ändamål

vore sådant att det borde beviljas eller icke.

Polismästaren i Uppsala ansluter sig till uppfattningen, att polismyndighetens

tillstånd borde krävas för anordnande av ifrågavarande lotterier. Han

framhåller bland annat, att det även ur anordnarens synpunkt i många fall

kunde vara av värde att kunna utåt — gentemot den lottköpande allmänheten

—- peka på, att lotteriet licentierats av offentlig myndighet. Särskilt

syntes detta vara fallet, när det gällde vinsterna i lotteriet.

Beträffande av de sakkunniga föx-eslagen bestämmelse att vinsterna, därest

de ej blivit skänkta till lotteriet, uteslutande skulle utgöras av varor eller

anvisningar å varor har i yttrandena anförts följande:

Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter, huruvida icke allt för stort

spelrum lämnats åt det enskilda affärsintresset därigenom, att i förslaget uttryckligt

medgivande lämnats att såsom vinster utfästa anvisningar å varor.

Det i en följande paragraf av förslaget uppställda kravet på att anvisningarna

skulle avse inköp av svenska varor syntes icke kunna upprätthållas,

med mindre anvisningarna begränsades till vissa speciella slag av inhemska

varor såsom hemslöjdsalster m. m. Med hänsyn till det allmänna syftet

med de lotterier, som avsåges i 3 §, skulle en sådan begränsning enligt länsstyrelsens

mening vara fullt försvarbar.

Länsstyrelsen i Västmanlands lån anser, att man icke borde frångå hittills

tillämpat villkor, att vinster i varulotterier måste utgöras av varor eller

presentkort och andra anvisningar å varor även beträffande sådana vinster,

som utgjordes av gåvor.

Även Svenska penninglotteriet aktiebolag finner opåkallat att göra avsteg

från principen, att lotteri, däri penningvinster förekomma, som regel ej borde

få anordnas utan tillstånd av Kungl. Maj:t.

I övrigt har beträffande de sakkunnigas förslag under 3 § a) av länsstyrelserna

i Södermanlands, Värmlands och Gävleborgs län samt Svenska

penninglotteriet aktiebolag uttalats, att lämplig relation borde föreskrivas

mellan insatsernas summa och vinsternas sammanlagda värde. Länsstyrelsen

i Värmlands län har vidare anfört, att föreskrift borde meddelas rörande

sammanlagda antalet lotterier eller sammanlagda summan av insatserna

i de lotterier, som finge anordnas av samme anordnare under ett och

samma kalenderår.

Slutligen bar i yttrandena från Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas

riksförbund samt firma Wesslings basarvaru aktiebolag — i vilket sistberörda

yttrande, såsom inledningsvis nämnts, ett flertal sammanslutningar

förklarat sig instämma — gjorts gällande, att gränsen för det sammanlagda

insatsbeloppet borde höjas från 500 lill 1,000 kronor, enär det förstnämnda

beloppet vöre otillräckligt för att giva nödig omväxling åt lotterierna.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Departements

chefen.

b) Gentemot de sakkunnigas förslag om rätt till anordnande av vissa

lotterier efter tillstånd av länsstyrelsen hava i yttrandena framkommit följande

erinringar.

Vad angår de ändamål, för vilka lotteri enligt förslaget skulle få meddelas

av länsstyrelsen, nämligen välgörande, kulturellt eller allmängiltigt

ändamål samt svenska konstidkares understöd och uppmuntran, har länsstyrelsen

i Kronobergs län ansett, att i lagtexten borde komma till uttryck, att

länsstyrelse icke finge meddela tillstånd till lotteri för annat välgörande,

kulturellt eller allmännyttigt ändamål än sådant, vars verksamhet vore förlagd

inom länet, ej heller till understöd och uppmuntran åt annan än inom

länet bosatt svensk konstidkare. Vidare har länsstyrelsen i Södermanlands

län ifrågasatt, huruvida icke i den nya lotteriförordningen borde lagfästas

nu tillämpad praxis att ej medgiva lotteri till förmån för ändamål, som

författningsenligt borde tillgodoses med skattebidrag.

Det av de sakkunniga föreslagna villkoret, att icke inom länet finge av

samme anordnare under samma kalenderår anordnas lotterier av förevarande

slag med insatser till högre sammanlagt belopp än 3,000 kronor, därvid

dock ej skulle medräknas lotterier enligt 2 § eller 3 § a), har jämväl föranlett

vissa jämkningsförslag:

Länsstyrelsen i Gotlands län föreslår, att maximibeloppet för länsstyrelsens

tillståndsgivande måtte bestämmas till 5,000 kronor. En dylik höjning

av maximibeloppet vore enligt länsstyrelsens mening så mycket mera rimlig

som den år 1923 fastställda värdegränsen 3,000 kronor genom penningvärdets

fall numera måste anses för låg. Det syntes icke heller föreligga några

vare sig moraliska eller andra skäl att försvåra anordnandet av dylika

varulotterier, vilka spelade en icke obetydlig roll särskilt för den omfattande

välgörenhet, som utövades av föreningar och stiftelser. Man måste förutsätta,

att länsstyrelserna ägde möjlighet att bedöma, huruvida del med hänsyn till

lotteriets ändamål samt lokala och andra förhållanden kunde vara lämpligt

att bestämma maximigränsen till 5,000 kronor.

Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län ifrågasätta, huruvida

icke maximibeloppet borde hänföra sig till lotteriets ändamål och icke till

dess anordnare. I denna riktning har jämväl länsstyrelsen i Hallands län

uttalat sig.

I sin motivering till förslaget att vissa lotterier, däri insatser och vinster på

förhand fastställts enligt viss plan, skulle, under angivna förutsättningar, få

anordnas efter allenast anmälan hos polismyndigheten, hava de sakkunniga

anfört, att det ganska allmänt förekomme, att vid hasarer, försäljningar

och andra tillställningar till förmån för välgörande, kulturellt eller allmännyttigt

ändamål bland anordningarna inginge något sådant lotteri i egentlig

mening. De sakkunniga erinra, att dylika basarlotterier i allmänhet vore

av ringa omfattning och understundom kunde inbegripas i stadgandet under

2 §. Emellertid framhålla de sakkunniga, att, även om de i 2 § angivna

förutsättningarna, icke uppfylldes, det likväl med hänsyn till de omständigheter,

under vilka anordnandet ägde rum, merendels torde vara onödigt

att för dessa smärre lotterier fordra särskilt tillstånd. De sakkunniga ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

25

tala vidare, att genom att avstå från sådan fordran skulle legaliseras ett

förfarande, som för närvarande i strid mot gällande bestämmelser ganska

allmänt torde tillämpas.

De synpunkter, åt vilka de sakkunniga sålunda givit uttryck, har jag funnit

värda beaktande. Förslaget är praktiskt tilltalande. Vad angår de i

vissa yttranden framkomna betänkligheterna mot att på detta sätt, utöver

stadgandet i 2 §, medgiva anordnandet av lotterier utan särskilt tillstånd må

särskilt erinras, att fråga blott är örn lotterier av förhållandevis ringa ekonomisk

betydelse. Det av sakkunniga föreslagna insatsmaximum synes

dock, såsom från flera håll erinrats, vara väl lågt. Jag tillstyrker, att gränsen

för insatsernas sammanlagda belopp bestämmes till 1,000 kronor. Av

stadgandets avfattning följer, att i detta belopp jämväl böra inräknas insatser

i lotteri, som vid tillställningen äger rum enligt tillstånd av Kungl.

Maj:t eller länsstyrelse. Om därjämte, på sätt de sakkunniga föreslagit, kräves

att lotteriet anordnas i samband med tillställning endast till förmån för

välgörande, kulturellt eller allmännyttigt ändamål samt bedrives allenast

inom det för tillställningen avsedda området, lära några olägenheter knappast

vara att befara. Ej heller synes det under angivna förutsättningar erforderligt

att, såsom på sina håll föreslagits, uppställa fordran på viss relation

mellan insatsernas summa och vinsternas värde eller på begränsning

av antal lotterier eller summan av insatser i lotterier, som må anordnas av

samme anordnare under ett kalenderår.

Vad angår de sakkunnigas förslag att vinster i lotteri, varom här är fråga,

i den mån vinsterna ej äro skänkta till lotteriet, uteslutande skola bestå av

varor eller anvisningar å varor, delar jag i viss mån de betänkligheter,''som

häremot gjorts gällande. Den föreslagna bestämmelsen synes mig å ena sidan

för vid men å andra sidan för trång. I förstnämnda hänseende ställer jag mig

på deras ståndpunkt som anse, att det ej finns någon anledning att göra

åtskillnad mellan skänkta vinster och andra. Särskilt för kontrollens skull

torde det vara lyckligast att en dylik gränsdragning ej sker. Å andra sidan

synes det av de sakkunniga föreslagna stadgandet för trångt i så måtto,

att därigenom torde omöjliggöras åtskilliga vinster, vilkas användande vid

lotterier av förevarande slag icke rimligen synes behöva föranleda erinran.

Såsom exempel må nämnas sådana icke ovanliga vinster som biljetter till

nöjestillställningar och tillstånd till gratis begagnande av kommunikationsmedel.

Det torde vara tillräckligt om, såsom mindre lämpliga i detta sammanhang,

förbjudas vinster, vare sig de utgöras av gåvor eller icke, vilka

bestå av penningar eller värdepapper. I överensstämmelse härmed har departementsförslaget

avfattats.

Beträffande lotterier, vilkas anordnande medgives utan särskilt tillstånd,

har i övrigt i departementsförslaget icke gjorts någon annan saklig avvikelse

från vad de sakkunniga föreslagit än att tiden, inom vilken anmälan

örn sådant lotteri skall ske, ökats från 3 till 7 dagar. Ändringen härutinnan

överensstämmer med motsvarande ändringsförslag vid 2 §.

1 fråga örn lotterier, för vilkas anordnande uppställts fordran på tillstånd

Bihang lill riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 76.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Departements■

chefen.

av länsstyrelsen, är departementsförslaget lika med de sakkunnigas förslag

utom såtillvida, att beträffande vinsternas beskaffenhet vidtagits samma

ändringar som för lotterier, anordnade efter allenast anmälan. De sakkunnigas

förslag i övrigt har i denna del i det övervägande antalet yttranden

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. De anmärkningar, vilka framkommit,

torde icke innebära tillräckliga skäl till avvikelser från förslaget.

4 §•

Under förevarande paragraf upptagas enligt de sakkunnigas förslag i

första stycket bestämmelser därom, att anordnare av lotteri enligt 2 eller 3 §

skall vara skyldig underkasta sig ordnings- och kontrollföreskrifter av vederbörande

polismyndighet eller länsstyrelse, i andra stycket föreskrifter i syfte

att säkerställa användandet av svenska varor såsom vinster samt i tredje

stycket bemyndigande för länsstyrelsen alt vid meddelande av lotteritillstånd

föreskriva särskilda villkor med avseende å lotteriet.

I yttrandena hava föreskrifterna örn användande av svenska varor föranlett

vissa erinringar:

Sveriges tivoliägareförening och Sveriges ambulerande nöjestivoliägareförening

hava anfört, att åtminstone för närvarande icke i marknaden funnes

för utlottning tillräckligt antal olika slag av svenska varor. De föreslagna

bestämmelserna vore i denna del praktiskt taget ogörliga att följa beträffande

lotterier enligt 2 §. Strängare föreskrifter borde icke givas i detta hänseende

än att varorna skulle företrädesvis vara frambragta eller tillverkade

inom landet. I varje fall borde stadgas en längre övergångstid innan bestämmelser

om användande av enbart svenska varor trädde i kraft.

Liknande synpunkter hava framförts i yttrandet från Folkets parkers

centralstyrelse m. fl.

Firma Wesslings basarvaru aktiebolag har framhållit, att örn vinsterna

skulle enbart utgöras av svenska varor sorteringen komme att bliva alltför

ensidig. Denna olägenhet kunde undvikas genom ett stadgande, att minst

tre fjärdedelar av vinsterna, med undantag för skänkta föremål, skulle vara

av inhemsk tillverkning. Genom ett dylikt stadgande onödiggjordes en eljest

nödvändig övergångstid för utlottning av vid författningens ikraftträdande

hos anordnare eller specialaffärer kvarliggande, för ändamålet särskilt anskaffade

utländska varor.

Jag delar uppfattningen, alt såsom vinster böra i största möjliga utsträckning

komma till användning varor av svenskt ursprung eller svensk tillverkning.

De invändningar, vilka riktats mot de sakkunnigas förslag i denna

del, synas emellertid i viss grad befogade. Svårigheten att anskaffa lämpliga

svenska vinstföremål torde närmast gälla lotterier enligt 2 § i förslaget,

där vinsterna samtidigt som de måste hava ett lågt värde likväl skola vara

så beskaffade att de utöva lockelse på den marknads- och tivolipublik,

varom här särskilt är fråga. Ett stadgande, att vinsterna delvis må vara av

utländskt ursprung, skulle leda till olägenheter ur kontrollsynpunkt. Efter

prövning av olika möjligheter till lösning av spörsmålet har jag stannat

för att förorda ett tillmötesgående av de i yttrandena framkomna önskemå
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 76

27

len sålunda, att fordran på svensk vara helt eftergives beträffande lotterier

enligt 2 §, medan kravet härutinnan beträffande lotterier enligt 3 § vidhålles

i den omfattning, som föreslagits av de sakkunniga. De mera vägande invändningarna

mot sakkunnigförslaget torde på detta sätt bortfalla. Genom

ett sådant förfarande möjliggöres också avsättningen av utländska varulager,

som eventuellt finnas inom riket vid författningens ikraftträdande. Någon

särskilt för detta ändamål avpassad övergångstid torde sålunda ej erfordras.

Paragrafens tredje stycke har i departementsförslaget avfattats i enlighet

med vad jag nu förordat. Första och andra styckena i departementsförslaget

äro i sak överensstämmande med första och tredje styckena i de sakkunnigas

förslag.

5 §■

Förevarande paragraf reglerar s. k. tidningslotterier, vilka enligt de sakkunnigas

förslag skulle få anordnas utan vare sig anmälan eller tillstånd

under förutsättning bland annat att för deltagande ej fordrades insats samt

att värdet å högsta vinst ej överstege 25 kronor eller, om vinsten utgjordes

av varor eller anvisningar å varor, 50 kronor.

Särskilda uttalanden beträffande förslaget i denna del hava i yttrandena

gjorts allenast av justitiekanslersämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands

och Östergötlands län samt Svenska tidningsutgivareföreningen.

Justitiekanslersämbetet har anfört i huvudsak följande.

Ämbetet funne, att den utbredning de s. k. tidningslotterierna erhållit torde

motivera en viss lättnad för deras anordnare jämfört med andra. Det

ville dock synas som örn icke beträffande dessa lotterier funnes tillräcklig

anledning att, såsom skett, avvika från vad för andra nöjeslotterier skulle

gälla ifråga örn penningvinster. Vidare borde i lagtexten utsägas, att med

tryckt skrift avsåges periodisk skrift.

Enligt motiveringen till 5 § vore avgift för vederbörande publikation att

räkna till insats. Utan att så tydligare angåves i texten skulle möjligen icke

för alla stå klart, att ett tidningslotteri begränsat till tidningens prenumeranter

och lösnummerköpare ej vore att hänföra till nämnda paragraf.

Länsstyrelsen i Södermanlands lån ansluter sig till uppfattningen, att ifrågavarande

bestämmelser uttryckligen borde begränsas till att avse allenast

sådant lotteri, som anordnades i samband med utgivande av tryckt periodisk

skrift.

Länsstyrelsen i Östergötlands län anser stadgandet om förbud mot insats

böra förtydligas i enlighet med den innebörd, som givits bestämmelsen i motiven.

Svenska tidningsutgivareföreningen har funnit bestämmelserna tillfredsställande.

Det för vinsterna i tidningslotterier fastställda maximum har föreningen

emellertid — i synnerhet för större tidningsföretag och vid vissa tillfällen

— ansett oskäligt lågt. Föreningen hemställer därför, att maximibeloppet

måtte sättas till 100 kronor vare sig priset utbetalades kontant eller i

varor.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 78.

Departements
chefen.

Erinringen, att ifrågavarande stadganden allenast böra avse tryckt periodisk

skrift, torde vara befogad och har iakttagits i departementsförslaget.

Vad i yttrandena anförts angående förtydligande av stadgandet, att för deltagande

i lotteriet icke må fordras insats, har i departementsförslaget likaledes

vunnit beaktande.

Beträffande slutligen vinsternas beskaffenhet har jag ansett några betänkligheter

knappast möta mot att i fråga örn lotterier av här förevarande slag

gå något längre än de sakkunniga föreslagit. Med anledning av Svenska tidningsutgivareföreningens

framställning tillstyrker jag, att maximeringen av

värdet å högsta vinst till 25 kronor, för den händelse vinsten utgöres av annat

än varor eller anvisningar å varor, utgår, samt att värdegränsen, oberoende

av vinstens art, fastställes till 100 kronor. Av de sakkunniga föreslagen

bestämmelse att jämväl vid tidningslotterier skulle gälla skyldighet att såsom

vinster använda svenska varor torde i samband härmed kunna uteslutas.

6 och 7 §§.

Ifrågavarande paragrafer i departementsförslaget, avseende dels förbud

mot att främja deltagande i inom landet anordnade otillåtna lotterier samt

i utländska lotterier, dels ock vissa regler om yrkesmässig verksamhet med

tillåtna lotterier, överensstämma helt med motsvarande föreskrifter i de sakkunnigas

förslag. Mot sistnämnda förslag har i yttrandena icke framförts

annan erinran än att från visst håll ifrågasatts, att i sista stycket av 6 §

upptagen undantagsbestämmelse från förbudet, vilken bestämmelse tillkommit

för att icke förhindra t. ex. en sakligt hållen tidningsuppsats angående

otillåten lotterirörelse, horde såsom ägnad att försvåra paragrafens tillämpning

utgå. Den farhåga, som sålunda yppat sig, har jag icke funnit motväga

de fördelar, vilka måste anses förenade med bibehållande av det föreslagna

stadgandet.

8 §•

Förevarande paragraf överensstämmer helt med de sakkunnigas, från 3 §

vadhållningsförordningen hämtade förslag.

9 §•

Såsom tidigare nämnts torde det vara lämpligt att i författningen kommer

till tydligt uttryck vad som skall förstås med begreppet polismyndigheten.

Den under förevarande paragraf upptagna definitionen överensstämmer med

stadgandet i 1 § 1 mom. sista stycket 1936 års motorfordonsförordning. I

sak gäller samma bestämmelse enligt §§ 29 och 30 ordningsstadgan för rikets

städer.

10—13 §§.

I dessa paragrafer, vilka motsvara 9—13 §§ i de sakkunnigas förslag, regleras

frågorna om ansvar och åtal vid förseelse mot lotteriförordningen.

Av de sakkunniga föreslagna straffbestämmelser — innebärande dels, vid

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

29

överträdelse av de i förordningen stadgade förbud, dagsböter eller, vid upprepad

sådan förseelse eller dylik förseelse i större omfattning eller yrkesmässigt,

fängelse, dels ock, vid förseelse mot kontroll- eller ordningsföreskrift

eller föreskrifterna örn användande av svenska varor, penningböter —

hava i yttrandena föranlett vissa erinringar.

Sålunda bär justitiekanslersämbetet anfört, bland annat:

I 9 § tredje stycket av de sakkunnigas förslag stadgades ansvar för den,

som bröte mot föreskrift, som meddelats enligt förslagets 4 § första stycket,

eller mot bestämmelserna i andra stycket av samma paragraf. Enligt motiveringen

till 4 § vore avsett att den, som bröte mot villkor uppställda med

stöd av 4 § tredje stycket, skulle anses hava anordnat lotteri utan tillstånd.

Enär sålunda för de skilda slagen av överträdelser skulle gälla olika bestraffningsregler

och enligt 12 § av de sakkunnigas förslag, jämförd med motiveringen

till samma paragraf, även forumreglerna vore något olika, vore nödvändigt

att föreskrifter, meddelade jämlikt 4 § första stycket, kunde säkert

skiljas från sådana, som meddelats med stöd av tredje stycket i samma paragraf.

Detta kunde möjligen ske genom att skyldighet stadgades för länsstyrelse

att vid meddelande av ifrågavarande föreskrifter uttryckligen angiva,

att meddelandet skedde med stöd av 4 § tredje stycket. I varje fall

borde för tydlighetens skull uttrycklig föreskrift meddelas om bestraffning

av brott mot de i 4 § tredje stycket avsedda föreskrifter ävensom forumbestämmelsen

kompletteras.

Då 9 § tredje stycket beträffande tidningslotterier icke syntes kriminalisera

överträdelse av stadgandet, att varuvinster skulle vara av inhemsk tillverkning,

ifrågasatte justitiekanslersämbetet, att erforderlig jämkning av

författningstexten jämväl härutinnan vidtoges.

Sveriges tivoliägareförening och Sveriges ambulerande nöjestivoliågareförening

samt Folkets parkers centralstyrelse m. fl. hava uttalat, att till tillämpligheten

av frihetsstraff borde knytas den förutsättningen, att det vore uppenbart,

att det förbjudna förfarandet förehafts i ond tro. Tillika har ifrågasatts

huruvida icke vid mindre förseelser, måhända föranledda av rent

förbiseende, vore tillräckligt med penningböter.

Firma Wesslings basarvaru aktiebolag har anfört, att då fråga vore örn

tillfälliga tillställningar för ideella ändamål någon annan påföljd för överträdelse

av förordningens bestämmelser ej borde ifrågakomma än högst

dagsböter. Såsom motivering framhåller bolaget, att vid dylika tillställningar

endast medverkade frivilliga krafter, vilka knappast haft tillfälle ägna

mer ingående studium åt lagfrågor och vilka i varje fall ej kunde tänkas

göra sig skyldiga till förseelse av ont uppsåt eller för egen vinning.

Vad justitiekanslersämbetet anfört har beaktats vid avfattningen av 10 och Departements12

§§ i departemenlsförslaget, motsvarande 9 och 12 §§ i de sakkunnigas chetenförslag.

Med anledning av övriga erinringar mot de sakkunnigas förslag

föreslås i departementsförslaget sådan uppmjukning av straffbestämmelserna,

att frihetsstraff må kunna ifrågakomma allenast vid upprepad förseelse

eller då omständigheterna eljest äro försvårande. Då tillämpningen av

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 76.

4

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 76.

Departements
chefen.

frihetsstraff icke heller för dylika fall är obligatorisk, torde de i yttrandena

framkomna synpunkterna på detta sätt få anses vederbörligen tillgodosedda.

Av de sakkunniga i 10 § av deras förslag upptagen bestämmelse om särskilt

ansvar vid fortsatt förseelse i visst fall har, med hänsyn till lagen den 3

juni 1938 (nr 251) örn ändring i vissa delar av strafflagen, uteslutits i departementsförslaget.

Övergångsbestämmelsen.

Firma Wesslings basarvaru aktiebolag har gjort gällande, att det av praktiska

skäl vore önskvärt, att den nya författningen kungjordes senast den 1

september det år, den antagits, men trädde i kraft först den 1 maj året därpå.

Till stöd härför anför bolaget, att de flesta basarer hölles under månaderna

maj—augusti. Leverantörerna till basarfester utsände sina kataloger i början

av maj och komme givetvis att i katalogerna inrycka erforderliga uppgifter

om förordningen samt att inrätta sina leveranser i enlighet härmed.

Tiden 1 september—1 maj vore erforderlig för allehanda förberedelser.

Om riksdagen godtager det föreliggande författningsförslaget torde förordningen

kunna utfärdas under första hälften av 1939. Vid sådant förhållande

synes hinder ej möta mot att förordningen sättes i kraft förslagsvis

den 1 januari 1940. Departementsförslagets övergångsbestämmelse har avfattats

med denna utgångspunkt.

Föredraganden hemställer, att förenämnda inom handelsdepartementet utarbetade

förslag till lotteriförordning måtte föreläggas riksdagen för yttrande.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att proposition

i ämnet av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Forssberg.

Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1939. 397035.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:178 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lotteriförordning. a1 i texten
  2. 1LU 1939:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lotteriförordning. s. 1 i texten

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1995 ref. 100 ur registret