Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt privatflyget

1939-01-27 · 50 sidor, varav 42 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 42 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:80, Angående understöd åt privatflyget

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

1

Nr 80.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt

privatflyget; given Stockholms slott den 27 januari

1939.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro,

enligt Dess nådiga beslut:

GUSTAF ADOLF.

Gerli. Strindlund.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 27 januari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden PEHRssoN-BRAMSTonp, Westman, Wigforss,

Möller, Engberg, Sköld, Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Strindlund:

I årets statsverksproposition (sjätte huvudtiteln, punkten 50) har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen att i avbidan på den proposition i ämnet, som

kunde bliva riksdagen förelagd, till understöd åt privatflyget, beräkna ett

reservationsanslag av 200,000 kronor. Sedan ärendet numera färdigberetts,

anhåller jag att ånyo få upptaga detsamma till behandling.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr S0.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Tidigare uttalanden i fråga om statens stödjande av privatflygningen

m. lii.

Under förarbetena till och i samband med genomförandet av 1936 års försvarsordning

betonades såväl från 1930 års försvarskommissions som från

Kungl. Maj:ts och riksdagens sida angelägenheten av en närmare undersökning

av frågan örn statliga åtgärder för det svenska privatflygets utveckling.

Angående vad som i detta avseende förekommit torde få erinras om följande.

Försvarskommissionen anförde i sitt betänkande (statens off. utredn.

1935:41, del IV, sid. 167 ff.) beträffande privatflygningen bland annat:

För att öka tillgången av personalreserver vid flygvapnet vore otvivelaktigt

förefintligheten av en väl utvecklad och organiserad privatflygning avstort

värde. I flera länder hade av bland annat detta skäl staten påtagit sig

betydande kostnader för understöd åt civila flygklubbar och liknande organisationer.

I och för sig finge det också enligt försvarskommissionens mening anses

vara ett statsintresse, att privatflygningen rönte uppmuntran och stöd från

myndigheternas sida. Statsmakterna hade redan principiellt godtagit ett

system, enligt vilket civila personer erhölle flygutbildning på statens bekostnad

såsom en följd av det värde denna utbildning ansåges hava för flygvapnet

i krig. Enligt riksdagsbeslut år 1935 skulle nämligen ett antal studerande

vid tekniska högskolan erhålla flygutbildning, för vilken staten påtoge

sig vissa kostnader.

Kommissionen hade emellertid — bland annat med hänsyn till att privatflygningens

understödjande måste anses vara i lika hög grad ett civilt som

ett militärt intresse — icke ansett sig böra framlägga något detaljerat förslag

rörande formerna för ett dylikt understöd. Kommissionen räknade dock

med att ett understödjande från statens sida kunde tänkas förekomma till

de privata flygorganisationer (flygklubbar), som hade till ändamål att meddela

grundläggande flygutbildning, samt att bereda utbildad personal tillfälle

till flygning. Utbildningen borde vara rent flygteknisk; militära övningar

eller förövningar borde icke bedrivas inom dessa organisationer. Flygvapnets

reservpersonal borde därjämte i vissa fall kunna få räkna ett visst antal

flygtimmar vid dessa flygklubbar såsom fullgjorda repetitionsövningar vid

flygvapnet.

Därest ett statligt ekonomiskt understöd av flygklubbarna komme till

stånd, borde ett dylikt statsunderstöd lämpligen utgå i form av ersättning

åt klubbarna för utbildningskostnader, som nedlagts på sådana elever, som

efter hand uppnått ett visst utbildningsstadium (visst antal flygtimmar).

Detta antal syntes böra sättas relativt högt för att utbildningen skulle äga

bestående värde. Det antal elever, vilkas utbildning sålunda helt eller delvis

skulle gottgöras klubben av staten, måste givetvis bestämmas bland annat

av ekonomiska synpunkter.

Privatflygarna borde vid krigstillfälle inrycka vid flygvapnet såsom värnpliktiga

och därstädes bibringas den militära flygutbildningen. Det vore

naturligen ett militärt intresse, att antalet privatflygare vore stort och att

deras vid krigstillfälle erforderliga militärutbildning kunde göras kort. En

utväg att erhålla en lämplig reserv av flygare, utöver flygvapnets oundgängligen

nödvändiga reserver av fullt utbildad personal, kunde möjligen vara,

att ett visst mindre antal värnpliktiga vid flygvapnet efter egen anhållan

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

3

uttoges för att — efter viss tjänstgöringstid eller vid tjänstgöringstidens slut

— på statens bekostnad erhålla en kortare utbildning vid flygklubbarna.

Flygklubbarnas verksamhet borde, för den händelse statsunderstöd kommc

att utgå, ställas under viss statlig kontroll. En central ledning borde därför

finnas, i vilken representanter för staten inginge. Detta organ borde hava

till uppgift dels att tillse, att utbildning och övningar bedreves på ett ur

flygteknisk synpunkt och med hänsyn till flygsäkerheten tillfredsställande

sätt, dels ock att handlägga frågor rörande ett statsunderstöds användning.

Då flygklubbarnas karaktär vore helt civil, borde ärenden rörande privatflygning

icke handläggas i försvarsdepartementet utan i likhet med lufttrafiken

hänföras till luftfartsmyndigheten.

Privatflygningen torde med ali sannolikhet komma att i framtiden spela

en allt större roll i olika avseenden. Såväl med hänsyn härtill som på grund

av privatflygningens obestridliga betydelse för försvaret borde enligt försvarskommissionens

mening frågan om privatflygningens organisation och

statens förhållande till densamma göras till föremål för särskild utredning.

I propositionen nr 225 till 1936 års riksdag angående försvarsväsendets

ordnande uttalade departementschefen, att i den av honom föreslagna flygorganisationen

räknats med en personalstyrka i fråga om reserver av 231

officerare, 62 underofficerare samt 32 flygingenjörer. Motsvarande antal

enligt försvarskommissionens förslag vöre 340, 89 och 36. Då man, fortsatte

departementschefen, vore nödsakad att räkna med att en betydande del av

reservpersonalen måste ingå i själva krigsflygförbanden — för att behovet

av aktiv personal skulle kunna hållas så lågt som möjligt — vore det tydligt,

att styrkan av den föreslagna reservpersonalen icke kunde vara tillfyllest

för att under någon längre tid ersätta i ett krig uppkommande förluster.

Om flygvapnet skulle givas en reservorganisation av sådan styrka, att reserverna

kunde beräknas motsvara ersättningsbehovet ända till den tidpunkt,

då den efter mobilisering utbildade personalen kunde stå till förfogande, så

skulle detta medföra mycket betydande ekonomiska konsekvenser. Departementschefen

hade därför lika litet som försvarskommissionen ansett sig kunna

föreslå en dylik omfattande reservorganisation. Då emellertid flygvapnets

operationsduglighet måste anses vara väsentligt beroende av tillgången på

reserver, ansåge han det vara ett betydelsefullt statsintresse, att det utanför

flygvapnet skapades särskilda reserver av flygare, vilka vid mobilisering

på relativt kort tid kunde erhålla kompletterande militär utbildning.

I anslutning till vad försvarskommissionen anfört rörande berörda fråga

uttalade slutligen departementschefen, att jämväl lian ansåge frågan angående

privatflygningens organisation och statens förhållande till densamma

böra göras till föremål för särskild utredning.

Särskilda utskottet vid 1936 års riksdag yttrade i sitt av riksdagen godkända

utlåtande, att utskottet, som vöre av den uppfattningen, att flygvapnets

operationsduglighet måste anses vara väsentligt beroende av tillgången

på reserver, ansåge det vara ett betydelsefullt statsintresse, att det utanför

flygvapnet skapades särskilda reserver av flygare, vilka vid mobilisering

på relativt kort tid kunde erhålla kompletterande militär utbildning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

Utskottet hade icke kunnat upptaga denna fråga till en mera ingående prövning.

Utskottet förutsatte emellertid, att Kungl. Maj :t komme att ägna denna

fråga särskild uppmärksamhet.

Genom beslut den 7 maj 1937 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

kommunikationsdepartementet att tillkalla högst fem personer för att såsom

sakkunniga inom nämnda departement biträda med verkställande av en utredning

av frågan om privatflygningens organisation och statens förhållande

till densamma.

Föredragande departementschefen, på vars hemställan sagda beslut tillkom,

yttrade därvid till statsrådsprotokollet — efter en redogörelse för vad

i ärendet tidigare förekommit — bland annat:

Att det svenska privatflyget ■—- med vilket uttryck avsåges den del av det

svenska civilflyget, som icke sysselsattes i reguljärt trafikflyg — dittills icke

nått en utveckling, som kunde anses motsvara de i många avseenden gynnsamma

förutsättningarna för privatflyg i vårt land och ej heller stöde i

proportion till privatflygets utveckling i åtskilliga andra länder, torde vara

obestridligt för en var, som närmare studerat hithörande förhållanden. Anledningarna

till att privatflyget under en period, som på snart sagt alla områden

av kommunikationsväsendet, däribland icke minst det civila trafikflygets,

kännetecknades av en kraftig utveckling, fortfarande kvarstode på

en relativt anspråkslös utvecklingsnivå, vore utan tvivel huvudsakligen att

söka i ekonomiska förhållanden. Erhållandet av flygcertifikat för den blivande

privatflygaren vore i regel förenat med praktiska svårigheter, tidsutdräkt

och kostnader, som icke stöde i rimlig proportion till det blivande

ekonomiska värdet av utbildningen.

Utöver nu angivna förhållanden syntes även åtskilliga andra omständigheter

för det dåvarande försvåra eller hämma utvecklingen av det svenska

privatflyget. Då det torde få anses såsom ett statsintresse av stor vikt att

äga tillgång till ett högt utvecklat och väl organiserat privatflyg, syntes det

böra övervägas, vilka åtgärder som från statens sida borde vidtagas i syfte

att främja tillskapandet av ett sådant privatflyg. Bland de åtgärder, som

därvid främst borde övervägas, finge nämnas fastställande av enhetliga

normer för utbildning av privatflygare. I nära sammanhang därmed stöde

spörsmålet om anordnande av en effektiv statlig kontroll över utbildningsverksamheten.

Därtill komme frågan om behovet av ekonomiskt stöd åt

denna verksamhet samt lämpligaste formen för beredande av sådant stöd.

Jämlikt Kungl. Maj:ts förenämnda bemyndigande den 7 maj 1937 uppdrog

min företrädare i ämbetet åt numera landshövdingen Torsten Löfgren

(ordförande), ledamöterna av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Gustav

Hjalmar Svensson i Grönvik och redaktören Allan Georg Fredrik Vougt

i Malmö samt direktören Carl August Wicander i Stockholm och kaptenen

i flygvapnets reserv Hans Robert Eric Cederholm att, med beaktande av

vad chefen för nämnda departement till statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden

för den 7 maj 1937 anfört, biträda med verkställande av

utredning av frågan om privatflygningens organisation och statens förhållande

till densamma.

Sedan nämnda utredning utförts hava de sakkunniga (1937 års civilflygutredning)

den 29 oktober 1938 avgivit betänkande med förslag till statliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 80.

5

åtgärder för stödjande av privatflygningens utveckling i Sverige (statens off.

utredn. 1938: 39). över förslaget hava utlåtanden avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

statskontoret, chefen för försvarsstaben och chefen

för flygvapnet, varjämte kungl, svenska aeroklubben och svenska flygares

riksförbund var för sig inkommit med yttrande i ämnet.

Om luftfartscertifikat.

Innan jag ingår på civilflygutredningens förslag, torde jag få erinra om

vissa bestämmelser i vad avser luftfartscertifikat.

Nu gällande bestämmelser angående minimifordringar för erhållande av

luftfartscertifikat hava utfärdats av luftfartsmyndigheten i kungörelse den

10 mars 1938, vilken trätt i kraft den 1 april 1938. Dessa bestämmelser innebära

i förhållande till de tidigare bland annat betydande skärpningar i villkoren

för erhållande av flygcertifikat, särskilt i vad avser minimiflygtiden

för A- och B-certifikat.

Enligt förenämnda kungörelse indelas lufttrafiken i dels offentlig lufttrafik,

varmed förstås befordran luftledes av personer, post eller gods, som

sker mot ersättning eller som utövas av lufttrafikföretag, dels förvärvsmässig

lufttrafik, varmed förstås sådan luftfart, som äger rum för industriellt

eller kommersiellt bruk eller mot ersättning, utan att vara offentlig, och dels

privatflygning eller sådan luftfart, som äger rum i andra än nu angivna

fall. I anslutning till denna indelning finnas tre kategorier av luftfartscertifikat,

berättigande till förande av flygplan, nämligen A-certifikat för privatflygning,

B-certifikat för förvärvsmässig lufttrafik och C-certifikat för

offentlig lufttrafik. Den förstnämnda kategorien omfattar två olika certifikat,

nämligen ensamflygarcertifikat (A: 1) och privatflygarcertifikat (A: 2).

C-certifikaten indelas i certifikat för flygare i annan offentlig lufttrafik än

linjefart (G: 1) och certifikat för flygare i linjefart (C: 2). A: 1-certifikatet

berättigar till flygning endast inom Sverige i enlighet med de närmare föreskrifter,

som angivas i certifikatet. Innehavare av sådant certifikat må vid

flygning icke medtaga annan passagerare än innehavare av gällande certifikat

av högre klass och denne skall därvid hava möjlighet att genom dubbelkommando

ingripa i flygplanets manövrering. A: 2-certifikat äger internationell

giltighet och berättigar till medtagande av passagerare utan den för

A: 1-certifikatet föreskrivna inskränkningen.

För erhållande av A: 1-certifikat erfordras, bland annat, att aspiranten

skall hava flugit minst 15 timmar, därav 10 timmar i dubbelkommando under

ledning av flyglärare, som godkänts av luftfartsmyndigheten, och 5

timmar under skolflygning, varvid aspiranten är ensam i flygplanet. För

att erhålla förlängning av certifikatet, vars giltighet är ett år, skall vederbörande

under de senaste 12 månaderna hava utfört sammanlagt minst 5

timmars fullt självständig flygning såsom förare.

Minsta llygtid för erhållande av A: 2-certifikat är 25 timmar, därav 15

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

timmar i dubbelkommando under ledning av flyglärare, som godkänts av

luftfartsmyndigheten, och 10 timmar under skolflygning, varvid aspiranten

är ensam i flygplanet. För förlängning av certifikatet, som eljest förfaller

efter ett år, erfordras, bland annat, att vederbörande under de senaste 12

månaderna utfört sammanlagt minst 7 timmars fullt självständig flygning

såsom förare.

I detta sammanhang må erinras om att intill den 1 april 1938 endast förefanns

ett slag av privatflygarcertifikat, nämligen A-certifikat. Den föreskrivna

minimiflygtiden för förvärvande av detta certifikat, vilket hade internationell

giltighet, var 12 timmar. För detsammas förlängning erfordrades

en årlig flygtid av endast 3 timmar. Enligt de nu gällande bestämmelserna

har det äldre A-certifikatet ersatts av de förutnämnda A: 1- och A: 2-certifikaten.

Grunder för stödjande av privatflyget.

1937 års civilflygutredning.

Civilflygutredningen har till en början meddelat, att innan utredningen

tog slutlig ställning till de spörsmål, som innefattas i det utredningen lämnade

uppdraget, utarbetade ett arbetsutskott inom utredningen förslag till

vissa alternativa lösningar av frågan om statens understödjande av privatflygarnas

utbildning, vilka överlämnades till chefen för försvarsstaben med

hemställan, att denne ville delgiva utredningen sin principiella inställning

till de olika alternativen, sedda ur försvarsväsendets synpunkt. Sedan chefen

för försvarsstaben, efter att hava inhämtat yttrande av chefen för flygvapnet,

inkommit med det begärda uttalandet, hade utredningen utarbetat det

nu föreliggande förslaget till statliga åtgärder för stödjande av privatflygets

utveckling i Sverige. Chefens för försvarsstaben och chefens för flygvapnet

förenämnda yttranden, vilka äro av hemlig natur, hava överlämnats till

chefen för kommunikationsdepartementet.

Utredningen, som i sin framställning med privatflygning avser endast sådan

civil flygning, som ej är att hänföra till reguljär trafikflygning, har

härefter anfört vissa allmänna synpunkter i fråga om privatflygets betydelse.

Sålunda uttalar utredningen, att allmänt sett ett kommunikationsmedel

som flyget, vilket främjar snabba förbindelser i luften på långa avstånd,

måste vara av stor betydelse för utvecklingen inom vårt land med

dess geografiska omfattning och förhållandevis glesa bebyggelse. Ett väl

utvecklat privatflyg borde därför kunna fylla ett flertal uppgifter i såväl

det allmännas som det enskildas tjänst, även örn privatflyget icke inom

överskådlig tid skulle få den utomordentliga betydelse inom landet, som

automobilismen numera fått inom skilda områden av samhällslivet.

Hjälpflyget är sålunda enligt utredningen ett område, inom vilket privatflyget

har en viktig uppgift att fylla. Med hjälpflyg avses därvid ett utnyttjande

av flygplan för lösande av olika humanitära uppgifter, exempelvis

bispringande av enskilda personer eller befolkningsgrupper, som äro i nöd
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

7

ställd belägenhet och som på grund av olika omständigheter befinna sig i ett

mer eller mindre isolerat läge. Utredningen anför i anslutning härtill:

Det slag av hjälpflyg i nu angiven betydelse, som blivit särskilt uppmärksammat,

utgör ambulansflygningen. Hittills har denna huvudsakligen ombesörjts

med flygplan stationerade å Frösön, i Boden respektive vid Hägernäs.

Flygningarna från Frösön hava utförts med ett helt nyligen total - havererat flygplan, vilket inköpts huvudsakligen med statsmedel och varit

stationerat vid Jämtlands flygflottilj. I Boden hava flygningarna under

flera år utförts med ett svenska röda korset tillhörigt sjuktransportplan,

som för ändamålet ställts till försvarsväsendets förfogande. Numera har

detta ersatts med ett nytt, för donationsmedel inköpt flygplan, samtidigt som

det gamla planet därstädes ställts i reserv. Underhålls- och driftkostnaderna

för dessa flygplan hava bestritts i sin helhet från särskilt anslag under

femte huvudtiteln. Det vid Hägernäs stationerade flygplanet har anskaffats

för statens räkning med anlitande av dels arbetslöshetsmedel, dels ock

lotterimedel, som tidigare för ändamålet anvisats svenska skärgårdsförbundet.

Enligt överenskommelse skola driftkostnaderna för detta flygplan, vilket

tagits i bruk med ingången av år 1935, bestridas av vederbörande landsting

eller enskilda i form av avgifter för planets begagnande, medan underhållskostnaderna

skola täckas till ena hälften av Stockholms stad och

Stockholms läns landsting samt till andra hälften av staten.

Ambulansflygning med privata flygplan har även planlagts av svenska

aeroklubben. I detta hänseende har samarbete kommit till stånd mellan flygklubbar

och svenska röda korset. Som en följd av detta samarbete har från

två håll, nämligen från Norrköping och Stockholm, begärts understöd för

anskaffande eller ombyggande av privata flygplan för att kunna medföra

bär. I båda fallen har från röda korset och enskild donator kunnat tryggas

dylikt understöd. Dessa plan stå numera till tjänst mot taxa, som är

beräknad efter självkostnadspris.

Aven i de fall, då de lokala förhållandena äro sådana, att start och landning

med flygplan erbjuda särskilda svårigheter eller över huvud icke kunna

äga rum, kan hjälpflyget understundom vara till nytta. Sålunda kunna

isolerade personer undsättas genom att från flygplan med eller utan hjälp

av fallskärm nedkastas förnödenheter och proviant av olika slag samt erforderliga

meddelanden. En dylik form av hjälpflyg förekom bland annat

under den starka vintern 1928/1929, då ett stort antal fartyg lågo fastfrusna

i isen runt vissa delar av Sveriges kuster. Vid detta tillfälle organiserades

genom medverkan från flygvapnets sida särskild flygspaning och överbringades

från flygplan proviant till fartygsbesätlningarna. Vidare har vid

några tillfällen befolkningen å vissa öar i skärgården, vilka på grund av

isförhållanden varit avstängda från direkt förbindelse med fastlandet, undsatts

från luften med proviant och dylikt. Bland ytterligare exempel, då

hjälpflyg av nu angivet slag kommit till utförande, kan nämnas den undsättning

från luften, som flygambulansen från Boden utförde under vintern

1938, då den vid det pågående dammbyggnadsarbetet vid Suorva sysselsatta

arbetarstyrkan på omkring 140 man, som genom svåra väderleksförhållanden

isolerats från yttervärlden och till följd därav led brist på livsmedel,

tillfördes dylika medelst flygtransport.

Ett annat område, inom vilket privatflyget under vissa förutsättningar kan

fylla en uppgift, utgör flygspaning efter i fjälltrakterna under vintern försvunna

personer. För undsättningsarbetet i Jämtlandsfjällen är sedan några

år ordnat genom särskilt organiserade skidlöparpatruller. Innan en skidpatrull

kommit i gång med spaningar efter någon försvunnen, kan emcller
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

tid ett flygplan, därest väderleksförhållandena så medgiva, hinna utföra

en förberedande undersökning av de områden, inom vilka den försvunne

kan antagas befinna sig. Vidare kan transport flygledes av i fjälltrakterna

skadade personer stundom innebära fördelar. Flygning av nu berört slag

har i viss utsträckning under senare år utförts av ett par privata flygare, som

vissa tider under vintern varit förlagda i Jämtlands fjälltrakter. Enligt vad

som uppgivits hava representanter för turistintressena i Jämtland och Härjedalen

samt svenska aeroklubben för avsikt att i samarbete till kommande

vintersäsong söka organisera flygspaning i fjälltrakterna för att vid behov

kunna tagas i anspråk.

Civilflygutredningen framhåller härefter vissa uppgifter inom skogsvårdens

område, för vilkas lösande privatflyget kan tänkas bliva av betydelse.

Härom anför utredningen:

En form av privatflygning, som ännu icke torde hava praktiserats i

Sverige men som särskilt i Amerikas förenta stater visat sig vara till nytta,

nämligen bevakningsflygning för upptäckande av skogsbrand. En effektivbevakning

från marken av omfattande skogsområden är i allmänhet förenad

med stora svårigheter. Vid spaning från flygplan föreligga däremot

stora möjligheter att på ett tidigt stadium upptäcka eldfara. I samband

med pågående släckning av skogseld i avlägset belägna skogsområden, till

vilka saknas tillfredsställande vägförbindelser, uppstå ofta svårigheter att

förse släckningsmanskapet med proviant och andra förnödenheter. Med

hjälp av flygplan torde emellertid dessa svårigheter i allmänhet kunna lösas

på ett tillfredsställande sätt, genom att de erforderliga förnödenheterna flygledes

transporteras till eldsläckningsplatsen och där överbringas med eller

utan hjälp av fallskärmar, beroende på det slag av varor, varom fråga är.

I skogsvårdens intresse kan vidare flygplan användas för desinficering av

skogsområden, som äro angripna av skadegörande insekter. Det finnes

nämligen numera möjligheter att å flygplan fästa relativt enkla apparater,

som vid överflygning av de hotade skogsområdena kunna belägga dessa

med gaser, vilka döda de skadegörande insekterna eller hämma deras vidare

utveckling. Även om denna metod för bekämpande av skadeinsekter ännu

icke kommit till användning inom vårt land, torde emellertid utländska försök

hava visat, att stora ekonomiska värden kunna räddas genom dylik gasbeläggning.

Vidare uttalar utredningen, att isspaning i vissa fall med fördel kan ske

från flygplan till hjälp för isbrytarnas arbete.

En utveckling av privatflyget inom, bland annat, områden av här antytt

slag anser utredningen möjlig och ur olika synpunkter önskvärd. I samma

mån som privatflygets möjligheter till praktiskt utnyttjande inom olika områden

mera allmänt vunne erkännande torde, fortsätter utredningen, även

kunna antagas, att nya eller ökade uppgifter för privatflyget komme att erbjuda

sig. Sålunda torde, bland annat, kunna förväntas, att privatflyget, i likhet

med vad som skett i vissa främmande länder, komme att i viss utsträckning

tagas i anspråk av särskilt större affärs- eller industriföretag för snabb befordran

av såväl personer som vissa varuslag ävensom för lösande av andra

med affärs- eller industrirörelsen sammanhängande uppgifter.

De olika former av privatflygning av nyttighetskaraktär, som nu berörts,

hade, meddelar utredningen, i den mån de över huvud förekommit här i lan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

9

det, hittills med få undantag utförts av militärflygare, d. v. s. flygare med

lång och kvalificerad flygutbildning. Att privatflygarna hittills endast i undantagsfall

tagits i anspråk för flygning av ifrågavarande slag torde, anför

utredningen, sammanhänga med, bland annat, den omständigheten, att flygningarna

ofta måste försiggå under mer eller mindre ogynnsamma förhållanden

och därför för sitt planenliga genomförande i allmänhet erfordrade

en större flygvana och skicklighet än vad privatflygaren med nu tillgängliga

utbildningsmöjligheter i regel kunde förvärva.

I det föregående hava berörts vissa områden av civil karaktär, inom vilka

privatflyget har eller kan tänkas få vissa uppgifter att lösa. Ett starkt utvecklat

privatflyg har emellertid, uttalar utredningen, en väsentlig betydelse

ur försvarsberedskapssynpunkt. Härom anför utredningen:

Med hänsyn till de stora personalförluster, som för flygvapnets del kunna

beräknas inträffa efter ett krigsutbrott, är det nämligen av största vikt för

flygvapnet att äga tillgång till ett tillräckligt antal väl utbildade privatflygare,

vilka på kortast möjliga tid kunna utbildas till militärflygare för ersättande

av avgången av flygare vid krigsflygförbanden. I det av 1930 års försvarskommission

avgivna betänkandet uttalades också, bland annat, att en av de

grundläggande fordringarna på en effektiv flygvapenorganisation vore, att

flygvapnet kunde repliera på ett civilt flygintresse inom landet. Härigenom

skulle i fred flygmaterielens produktion och personalens rekrytering underlättas,

varjämte ett underlag skulle skapas för det viktiga ersättningsväsendet

för personal och materiel i krig.

Ett utvecklat privatflyg innebär vidare ett stärkande indirekt av landets

försvarsberedskap på så sätt, att antalet flygplan ökas. En dylik ökning bör

för flygvapnets del vara av stort värde, enär flygvapnets uppsättning i fredstid

av skolflygplan icke torde vara tillräcklig för att vid mobilisering helt täcka

det då föreliggande behovet av flygplan för utbildning av nya flygare. Detta

behov blir säkerligen betydande dels på grund av det stora antal nya flygare,

som erfordras för att täcka personalförlusterna, dels ock med hänsyn till de

stora påfrestningar, som flygmaterielen utsättes för till följd av den forcering,

under vilken utbildningen torde komma att äga rum. I den mån flygvapnets

egen materielreserv sålunda icke förslår, mäste därför flygvapnet ■

i avvaktan på att nya skolflygplan hinna tillverkas — taga i anspråk sådana,

som användas i privatflyget.

Enligt vad utredningen inhämtat, bland annat genom besök vid de tre

enskilda företag inom landet, där flygplantillverkning äger rum, förekommer

tillverkning av flygplan för privata ändamål för närvarande vid endast ett

av företagen samt där försöksvis och i relativt obetydlig omfattning. I samband

med förenämnda besök inhämtade emellertid utredningen, bland annat,

att inom de tre företagen hystes intresse för tillverkning av flygplan, lämpade

för privatflygning. Då en tillverkning av enstaka exemplar av flygplan ställer

sig relativt dyrbar med hänsyn till de stora engångskostnader, som äro förbundna

med tillverkning av viss flygplantyp, torde för kostnadernas nedbringande

erfordras, att en tillverkning i serie kan komma till stand. Fran

företagens sida uttalades vidare, att en förutsättning för ett påbörjande av

dylik serietillverkning vore, alt avsättning av tillverkningen kunde med sannolikhet

påräknas. Då en väl rustad inhemsk flygindustri är av väsentlig

betydelse särskilt ur försvarsberedskapssynpunkt är det även av hänsyn till

det nu anförda önskvärt, att privatflyget utvecklas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Utredningen framhåller härefter, att privatflyget kunde vara till gagn icke

endast för flygvapnets del utan även för andra delar av riksförsvaret. Härom

anför utredningen:

Sålunda kunna inom luftförsvaret vissa uppgifter under fredstid, vilka nu

huvudsakligen ombesörjas av militärflygare, i viss utsträckning med fördel

anförtros åt privatflygare. Detta gäller särskilt uppgifter i samband med den

betydelsefulla utbildningen av personal till luftbevakning och luftvärnstjänst.

För ett rationellt bedrivande av denna utbildning erfordras nämligen, bland

annat, tillgång på flygare jämte flygplan, vilka kunna göra tjänst såsom flygmål

för övning i spaning efter fientliga flygföretag och för riktningsövningar.

Flygvapnet torde, särskilt under nu pågående utbyggnadsperiod, hava vissa

svårigheter att i önskvärd utsträckning tillhandahålla flygare och flygplan.

Det torde därför vara av vikt, att privata flygare och flygplan i erforderlig

omfattning finnas att tillgå för nu ifrågavarande uppgifter. Ett deltagande

från privatflygarnas sida i samövningar med luftförsvaret i nu berörda hänseenden,

vilket emellertid förutsättes kunna ske endast av flygare med en relativt

kvalificerad utbildning, medför även för flygarna vissa fördelar, i det de

erhålla — förutom en allmän flygträning — även en utveckling av sin färdighet

i orientering från luften.

Även ur den synpunkten, att kostnaderna för luftvärns- och luftbevakningsutbildningen

skola kunna nedbringas, är en medverkan från privatflyget önskvärd.

Kostnaden per timme för målflygning i den mån den utföres av militärflygare

är nämligen tämligen hög, beroende på att flygvapnets flygmateriel

på grund av sina särskilda militära uppgifter i allmänhet är relativt dyrbar

i drift. Då^ luftvärnets och luftbevakningens behov av flygmål är stort både

i avseende å antal flygplan och antal flygtimmar, skulle därför en användning

av privatflygplan av lättare och billigare typ medföra betydande fördelar ur

kostnadssynpunkt. Särskilt för den frivilliga luftvärnsutbildningen, som har

att röra sig med tämligen små medelstillgångar, iliopbragta delvis på frivillighetens

väg, torde ett förbilligande av målflygningen vara av stor betydelse.

Ur kostnadssynpunkt är det vidare av vikt, att de såsom flygmål erforderliga

planen finnas disponibla på luftvärnsavdelningens övningsort. Därigenom

vinnes,^ dels att all flygtid kan utnyttjas, i det att dödtid under flygning till

och från orten bortfaller, dels att överenskommelser om flygvägar m. m. lättare

kunna göras och dels att lämplig väderlek bättre kan utnyttjas och flygning

under otjänlig väderlek undvikas.

I detta sammanhang anför slutligen utredningen, att anledningen till att

det svenska privatflyget hittills icke nått den omfattning, som erfordrades för

tillgodoseende av nu angivna allmänna synpunkter främst torde vara de väsentliga

kostnader, som vore förenade med en rationell flygutbildning samt

med erforderlig flygmaterielanskaffning. Även bristen på lämpliga flygplatser

torde hava inverkat. Därest man skulle kunna förutsätta en utveckling av

privatflyget i önskvärd omfattning, torde det därför vara nödvändigt, att staten

i lämplig form lämnade sitt stöd därtill. Det berättigade häri hade jämväl

av statsmakterna principiellt erkänts.

Med hänsyn till vad i det föregående anförts finner utredningen sig böra

tillstyrka åtgärder för stödjande från statens sida av privatflygets utveckling

inom landet.

I första hand anser utredningen statens stöd böra inriktas på åtgärder för

underlättande av privatflygarnas rationella utbildning. Härför talade, anför

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80-

11

utredningen, såväl civila som militära skäl. De civila skälen hänförde sig

till angelägenheten av att underlätta en sådan utbildning, som med hänsyn

till flygväsendets fortgående utveckling och de i följd därav allt mer skärpta

kraven på förarna kunde tillgodose trafiksäkerhetens krav. Vidare måste det

även ur allmän synpunkt vara av vikt, att på nyss antytt sätt utbildade privatflygare

i erforderligt antal funnes tillgängliga för olika slag av sådan civil

flygning, som kunde anses vara av samhällelig betydelse, exempelvis hjälpflygning,

ävensom för den alltjämt växande civila trafiken av nyttighetskaraktär

i övrigt.

Ett underlättande av utbildningen till privatflygare anser utredningen

kunna även med säkerhet antagas stimulera till ökad privat flygverksamhet,

vilken i sin tur borde kunna stödja den inhemska flygindustrien, vars betydelse

för landet ur olika synpunkter vore uppenbar.

I fråga om de militära skälen för privatflygningens stödjande anför utredningen:
Beträffande

de militära skälen har chefen för flygvapnet i sitt förutnämnda,

till utredningen överlämnade yttrande närmare utvecklat flygvapnets

ståndpunkt. Härav framgår bland annat, att det för flygvapnet är av väsentlig

betydelse att vid krigstillfälle äga tillgång till ett så stort antal i erforderlig

grad utbildade privatflygare, att dessa kunna kontinuerligt ersätta

avgången vid krigsflygförbanden av redan under fredstid militärt utbildade

flygare. För att en privatflygare skall kunna tagas i anspråk för nämnda

ändamål erfordras längre eller kortare tids militär utbildning, beroende på

vederbörandes utbildningsstandard vid mobilisering. I en i yttrandet intagen

tablå angives det beräknade behovet av antalet privatflygare för en kontinuerlig

ersättning på sätt nyss nämnts. Flygarna hänföras enligt tablån till

fem kategorier (I—V), schematiskt bestämda med hänsyn till vederbörandes

sammanlagda flygtid vid mobilisering, varjämte för kategorierna lil—

V förutsatts vissa speciella prov, för kategori V bland annat flygning med

flygplantyper med en motorstyrka av minst 300 hkr.

För flygare i kategori I (minsta flygtid 25 timmar) beräknas efter mobilisering

relativt lång tids fortsatt utbildning erforderlig, för att flygare skall

kunna insättas i krigsflygförband, vilket å andra sidan innebär, att hans

föregående civila flygskicklighet i relativt liten grad kommer att förkorta den

utbildning för ifrågavarande ändamål, som erfordras för en person utan

föregående flygkunskap. Vederbörandes militära användbarhet beräknas därefter

växa i varje ny kategori. Sålunda utgår man exempelvis från att en

flygare, hänförlig till den högsta kategorien eller den V:e (minsta flygtid

140 timmar), skall kunna vid mobilisering direkt hänvisas till den speciella

militära flygslagsutbildning, som utgör den sista etappen, innan eleven kan

insättas i krigsflygförband. Tablån angiver det behövliga antalet flygare i

varje särskild kategori. I anslutning till tablån bär vidare en plan för rekryteringen

av de olika kategorierna skisserats, vilken plan bland annat förutsätter

tillförsel under en tidsperiod av sju år av visst antal flygare varje ar

i de olika kategorierna. Utbildningen har beträffande varje flygare tänkts

ske successivt under fem till sju år.

Utredningen anför härefter, att utredningen sökt finna en lösning, som i

möjligaste mån skulle tillgodose saväl de civila som de militåia synpunkterna.

Härvid vore emellertid att märka, fortsätter utredningen, att, därest man

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

skulle helt tillgodose sistnämnda synpunkter, detta skulle nödvändiggöra åtgärder

i fråga om antalet utbildade flygare och utbildningens omfattning,

särskilt i fråga örn flygtid, som knappast kunde anses ur allmän civil synpunkt

motiverade. Skulle föreliggande fråga över huvud lösas i den ordning,

som enligt utredningens direktiv förutsattes, d. v. s. på civil väg, måste

därför en skälig jämkning mellan civila och militära synpunkter ske. Utredningen

ville i detta sammanhang uttryckligen betona, att utredningen

vid bedömande av föreliggande fråga utginge från relativt normala förhållanden

och en utveckling, sedd på längre sikt, samt att utredningen icke

ansett sig böra inga pa spörsmålet, vilka åtgärder, som ur försvarsberedskapssynpunkt

kunde omedelbart erfordras i anledning av utomordentliga

situationer.

Utredningen har med nu angivna ståndpunkt funnit följande åtgärder

vara ur båda intressesynpunkterna motiverade, nämligen stödjande av

1) en rationell utbildning av ett lämpligt antal personer årligen till kompetens

för internationellt privatflygarcertifikat (A: 2);

2) en fortsatt central utbildning årligen av ett begränsat antal privatflygare,

vilken utbildning skulle avse bland annat instrumentflygning med flera

kvalificerade kunskaper, som civila flygare för närvarande i regel icke äro i

tillfälle att inhämta och som skulle göra dem kompetenta för mera krävande

civil flygning samt öka deras användbarhet för militär flygtjänst;

3) flygplananskaffning för skoländamål; samt

4) träningsflygning i viss omfattning för bibehållande av förvärvad flygskicklighet.

Yttranden.

Chefen för försvarsstaben har erinrat örn att han i utlåtande den 26 april

1938 över en av svenska aeroklubben gjord framställning om visst statsanslag

samt i yttrande den 10 september 1938 till civilflygutredningen över av

utredningen framlagda alternativa förslag till lösning av frågan örn statens

understödjande av privatflygarnas utbildning framhållit vikten av att åtgärder

snarast vidtoges för att understödja privatflygningen och därigenom

förbättra i främsta rummet flygvapnets personella försvarsberedskap. Då

i det nu föreliggande betänkandet försvarsberedskapssynpunkterna i princip

syntes hava blivit beaktade, hade chefen för försvarsstaben icke något

att erinra mot de föreslagna formerna för statsunderstöd till privatflygningens

utveckling.

Chefen för flygvapnet säger sig icke vilja bestrida, att privatflygningen

kan få en ökad betydelse ur civil synpunkt, när denna flygning erhåller en

ökad omfattning och framför allt, då utbildningens kvalitet förbättrats. Det

vore dock uppenbart, fortsätter chefen för flygvapnet, att de av utredningen

framlagda civila uppgifterna för privatflyget på intet vis vore av den natur,

att de i och för sig kunde utgöra motiv för en årlig flygutbildning i den omfattning,

som civilflygutredningen förutsatt. Denna utbildning skulle, örn

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

13

den motiverades med de civila uppgifterna, i huvudsak innebära ett självändamål.

Det syntes ej heller vara förenligt med en sund ekonomi att stödja

privatflyget huvudsakligen i avvaktan på de »nya eller ökade uppgifter»,

som eventuellt kunde framkomma, då privatflygets möjligheter bleve mera

allmänt kända. Privatflygutbildningens viktigaste uppgifter måste åtminstone

för närvarande anses ligga på det militära området. Detta faktum

medgåves även i viss mån av utredningen, som framhållit, att ett starkt utvecklat

privatflyg hade en väsentlig betydelse ur försvarsberedskapssynpunkt.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser chefen för flygvapnet det vara

av vikt att finna en sådan form för privatflygningens organisation, att de

militära intressena kunna tillgodoses samtidigt som man förbereder och möjliggör

privatflygningens uppgifter på det civila området. Chefen för flygvapnet

uttalar i samband härmed, att de militära och de civila intressena

icke stå i strid med varandra utan samtidigt kunna väl tillgodoses.

Väg- och vattenbyggnadsstgrelscn ansluter sig till de av civilflygutredningen

anförda skälen för ett stödjande av privatflyget samt anför:

Det måste anses vara av stor betydelse särskilt för vårt land med dess

geografiska struktur och omfattning samt demografiska förhållanden, att den

civila flygverksamheten utvecklas till ett mera allmänt använt kommunikationsmedel

samt att såsom ett led häri privatflygningen stödjes. Statens stödjande

verksamhet synes därvid i första hand böra inriktas på ernåendet av

en god civil flygutbildning, så att trafiksäkerheten i luften i möjligaste mån

blir tillgodosedd. Med hänsyn till de avsevärda kostnader, som äro förenade

med en sådan utbildning, synes det erforderligt, att staten på detta område

träder emellan. Beträffande de militära skälen för ett stödjande av civilflyget

vill väg- och vattenbyggnadsstyrelsen särskilt framhålla, hurusom det

måste anses vara av stort värde för staten att vid krigstillfälle äga tillgång till

en reserv av väl utbildade civilflygare.

Statskontoret har för sin del icke funnit de skäl övertygande, som de sakkunniga

anfört för att det ur allmän civil synpunkt skulle vara påkallat att

vidtaga åtgärder från statsverkets sida för stödjande —- åtminstone i den utsträckning

som i betänkandet föreslagits — av privatflyget. Däremot anser

ämbetsverket det ur försvarsberedskapssynpunkt vara ett statsintresse av

vikt, att vid ett krigsutbrott tillgång finnes å ett tillräcklig antal väl utbildade

privatflygare, vilka på kortast möjliga tid kunna utbildas till militärflygare

för ersättande av avgången av flygare vid krigsflygförbanden.

Från dessa utgångspunkter har statskontoret ställt sig tveksamt inför de

sakkunnigas förslag till åtgärder på förevarande område. Ämbetsverket ifrågasätter,

huruvida icke nyssnämnda behov av flygkunnig personal för flygvapnets

del på ett naturligare och mera ändamålsenligt sätt skulle kunna tillgodoses

därigenom, att erforderligt antal värnpliktiga årligen i samband med

värnpliktstjänstgöringen gåves flygutbildning i lämplig omfattning. Enligt

statskontorets mening holde en i denna ordning meddelad utbildning ur militiär

synpunkt bliva av större värde än den utbildning, som skulle kunna

erhållas vid de av de sakkunniga åsyftade flygskolorna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Därest emellertid en lösning av förevarande spörsmål icke skulle anses

kunna komma till stånd på den sålunda antydda vägen, vill statskontoret

icke göra erinran mot att utbildningen av privatflygare understödjes efter i

huvudsak de linjer, som de sakkunniga uppdragit.

Svenska aeroklubben anför, att den helt anslöte sig till de synpunkter, som

av utredningen framlagts beträffande dels privatflygningens betydelse, dels

ock grunderna för statens stödjande verksamhet i och för privatflygningens

utveckling inom landet. Privatflygningen i Sverige hade intagit och intoge

alltjämt en ytterst blygsam plats i samhällslivet, trots att det förefunnes ett

brinnande intresse bland ungdomen, och trots att det i många avseenden

förelåge gynnsamma förutsättningar för privatflyg. Anledningen härtill torde

närmast vara att söka i de ekonomiska förhållandena samt den ringa uppmuntran

och det ringa stöd, som — i motsats till inom flertalet andra länder

— privatflygningen hittills hos oss rönt från statsmakternas sida.

Under de två sistförflutna åren hade, fortsätter klubben, denna med stöd

av i stort sett frivilligt arbetande krafter och enskild offervillighet sökt

hålla den privata flygverksamheten vid liv. Klubben hade därunder städse

hyst den fasta förvissningen, att statsmakterna med hänsyn till privatflygningens

samhällsnyttiga karaktär inom en snar framtid skulle komma att

vidtaga ekonomiskt stödjande åtgärder, samt att det organisatoriska förarbete,

som klubben utfört, och de erfarenheter, som den samlat, utgjorde en

solid grund för verksamhetens bedrivande i framtiden.

Svenska flygares riksförbund, som i sig innesluter representanter för flygningens

olika verksamhetsområden i Sverige, anför, att enligt förbundets

mening de i utredningen föreliggande spörsmålen blivit behandlade på ett

sakligt och förutsättningslöst sätt. Med hänsyn emellertid till att de med utredningen

sammanhängande militära synpunkterna på föreliggande problem

borde bedömas av vederbörande militära myndigheter, ansåge sig förbundet

icke böra göra något uttalande i dessa hänseenden annat än såtillvida, att

varje statligt understödjande av privatflygningen i Sverige, vilken form eller

omfattning understödet än finge, borde på ett möjligast effektivt sätt komma

försvaret tillgodo vid mobilisering. Denna åsikt syntes också hava blivit beaktad,

i det utredningen ifråga örn alla viktigare detaljer uttalat, att de borde

närmare bestämmas och utformas av luftfartsmyndigheten i samråd med

chefen för flygvapnet.

I det följande kommer jag att under särskilda avdelningar av framställningen

lämna en närmare redogörelse för civilflygutredningens förslag örn

stödjande av utbildning av ett lämpligt antal personer till kompetens för

A: 2-certifikat, av flygplananskaffning för skoländamål samt av träningsflygning

i viss omfattning för bibehållande och utveckling av förvärvad flygskicklighet.

Vad angår förslaget örn inrättande av en statlig central flygskola Ilar chefen

för flygvapnet i sitt utlåtande framlagt ett förslag till en dylik skola, vil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

15

ket i viktiga hänseenden skiljer sig från det av utredningen förordade. Chefen

för försvarsstaben har i princip anslutit sig till detsamma. Såsom av det

följande framgår är jag icke beredd att för närvarande framlägga förslag

ifråga om en statlig central flygskola. Jag anser mig emellertid böra, innan

jag redogör för min allmänna inställning till privatflyget och frågan- örn

grunderna för statens stödjande av detsamma, i förevarande sammanhang

lämna en redogörelse för det huvudsakliga innehållet i utredningens förslag

till central flygskola och de till stöd därför anförda skälen samt för de över

förslaget avgivna yttrandena. Beträffande de närmare detaljerna i förslaget

torde jag få hänvisa till utredningens betänkande.

Statlig central flygskola.

1937 års civilflygutredning.

Civilflygutredningen anser utbildning till A: 2-certifikat icke medföra tillräcklig

kompetens för flygningar, vilka måste fullgöras även under svåra

förhållanden, såsom vid mörker, dimma och besvärlig orientering. För tillfredsställande

trafiksäkerhet måste därvid, anför utredningen, krävas en avsevärt

mera kvalificerad utbildning än som inginge i fordringarna för A: 2- certifikatet. För privatflygarens användbarhet för militär flygtjänst vore

vidare en kvalificerad utbildning av största betydelse. Då för närvarande betydande

svårigheter förelåge att erhålla en dylik utbildning, ansåge utredningen

det angeläget, att från statens sida åtgärder vidtoges för att underlätta

utbildningen.

Efter övervägande av skilda förslag och med särskilt beaktande av vad

chefen för flygvapnet anfört rörande värdet av en till tiden koncentrerad

utbildning har utredningen ansett det föreliggande spörsmålet kunna med

skäligt tillgodoseende av såväl de civila som militära intressesynpunkterna

lämpligen för närvarande lösas på det sätt, att en fortsatt koncentrerad utbildning

av ett lämpligt antal innehavare av A: 2-certifikat genom statens

försorg och på dess bekostnad anordnas vid en central flygskola. Denna

skulle stå under luftfartsmyndighetens omedelbara tillsyn och alltså bliva av

rent civil karaktär men samråd beträffande bland annat utbildningsplaner

skulle äga rum med chefen för flygvapnet. Utbildningen skulle åtminstone

till en början läggas så, att eleven bleve kompetent att avlägga de praktiska

och teoretiska prov, som erfordrades för erhållande av certifikat för förvärvsmässig

lufttrafik, d. v. s. B-certifikat. Flygtimantalet för utbildningskurserna

vid den centrala skolan skulle utgöra 65, så att eleven vid kursens

avslutande hade en sammanlagd flygtid av 90 timmar. Årliga antalet elever

vid skolan skulle utgöra omkring 50, fördelade på 3 kurser.

Beträffande den närmare utformningen av skolan har utredningen framlagt

3 förslag, representerande olika utbyggnadsstadier. Utbyggnad A avser

en central civil flygskola i den slutliga utbyggnad, som utredningen tänkt sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

och som enligt utredningens mening är önskvärd för ett skäligt tillgodoseende

av såväl civila som militära synpunkter på en dylik civil skola, därvid

denna förutsättes vara förlagd till en egen flygplats, där särskilda, för verksamheten

erforderliga byggnader uppförts, utbyggnad B en central civil flygskola,

utbyggd i huvudsakligen samma omfattning, men förlagd till ett

flygfält, där befintliga byggnader kunna för ändamålet utnyttjas, samt utbyggnad

C en sådan skola i dess första försöksstadium. En skola enligt sistnämnda

utbyggnadsstadium förordar utredningens majoritet böra igångsättas

från och med den 1 juli 1940. Huruvida och i vilken takt en påbyggnad

av sistnämnda stadium bör ske, anser majoriteten måste bliva beroende på

de erfarenheter, som vinnas från försöksverksamheten. En av utredningsmännen

förordar, att den centrala flygskolan redan från början organiseras

enligt utbyggnad B.

Engångskostnaderna för en central flygskola enligt utbyggnad A hava beräknats

till 1,560,000 kronor, därav för byggnader 675,000 kronor. De årliga

kostnaderna uppgå enligt beräkningarna till 420,000 kronor. I nämnda

engångsbelopp ingå emellertid ej några kostnader för inköp och anläggande

av flygfält eller anordnande därstädes av flygplatsbelysning m. m. För utbyggnad

B skulle engångskostnaderna nedgå till 830,000 kronor, huvudsakligen

beroende på byggnadskostnadernas bortfallande. De årliga kostnaderna

äro beräknade till 412,000 kronor. Utbyggnad C skulle i engångskostnader

draga ett belopp av 420,000 kronor och de årlige kostnaderna skulle

uppgå till i runt tal 260,000 kronor. Skillnaden i kostnaderna mellan utbyggnad

B och C hänför sig huvudsakligen till att vid skolan enligt sistnämnda

utbyggnad utbildning skulle äga rum endast på skolflygplan av

mindre storleksordning och icke såsom i alternativen A och B förutsatts

jämväl på tyngre flygplantyper med en motorstyrka av minst 300 hkr.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet har framhållit, att det ur flygmilitär beredskapssynpunkt

förelåge mycket starka skäl för att bibringa en del av den personal,

som tidigare förvärvat A: 2-certifikat, en rationellt ordnad fortsatt flygutbildning.

Med hänsyn härtill har chefen för flygvapnet uttalat sin anslutning

till tanken på att ordna den fortsatta utbildningen vid en central statlig

flygskola. Den militära fördelen av en fortsatt priyatflygutbildning vore

enligt chefen för flygvapnet, att de så utbildade flygarna skulle vid mobilisering

kunna vinna inträde i en högre klass än eljest vid krigsflygskolorna.

Då halva utbildningstiden i varje klass av dessa skolor ägnades åt undervisning

i flygtaktiska och militärtekniska övningsgrenar, framginge det emellertid,

att den avsedda uppflyttningen i högre klass av förutvarande privatfly

gare vore möjlig endast under förutsättning, att dessa under sin tidigare

flygutbildning jämväl erhållit ett visst kunskapsmått i nämnda övningsgrenar.

Vid en central utbildningsanstalt kunde emellertid utan större svårigheter

och i huvudsak utan extra kostnad utbildningen i flygning och flygtekniska

övningsgrenar kombineras med en viss förberedande utbildning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

17

eller orientering i de speciellt militärbetonade övriga grenarna, därav främst

radiotelegrafering. Vid dylikt förhållande vore det icke förenligt med god

statsekonomi att för den centrala utbildningen, för vilken det mest bärande

motivet vore att skaffa användbara reserver för flygvapnet, underlåta en

dylik kombination av utbildningsgrenar.

Ett villkor av vital betydelse för utbildningens ifrågavarande höga kvalitet

vore därjämte, att flygning kunde ske även på en kraftig flygplantyp, d. v. s.

på minst 300 hkr. Skulle så icke bliva förhållandet, komme utbildningen

att förlora sin huvudsakliga betydelse ur flygmilitär beredskapssynpunkt.

I dylikt fall kunde nämligen klasserna IV och V i krigsflygskolorna icke

tillföras någon personal vid mobilisering. Klasserna II och III beräknades

å andra sidan åtminstone delvis kunna rekryteras med personal, som —

utan att hava genom någon fortsatt flygutbildning vid central skola — från

statsunderstött A: 2-certifikat genom uteslutande egna insatser förvärvade

härför erforderliga kvalifikationer.

Med hänsyn till omfattningen av den utbildning, som enligt chefen för

flygvapnet ur civil och militär synpunkt borde meddelas vid en central

skola, borde denna såsom en flygreservskola underställas chefen för flygvapnet.

Skolan borde organisatoriskt ingå i flygkrigsskolan och förläggas

till flygfält i närheten av Ljungbyhed. Till skolan ur flygvapnet kommenderad

personal avsåges tillhöra flygkrigsskolan, medan eleverna kunde vara

helt civila. Genom en dylik organisationsform skulle vinnas, förutom att utbildningens

effektivitet komme att ökas, jämväl andra obestridliga fördelar.

Sålunda ernådde man säkerhet för att utbildning endast meddelades sådan

personal, som otvetydigt lämpade sig för flygtjänst i krig. De utbildade ele

verna kunde lättare bedömas och klassificeras med hänsyn till deras lämplighet

för fortsatt krigsflygutbildning vid olika flygslag. Den osmidighet,

som följde med ett system, där två myndigheter — chefen för flygvapnet och

luftfartsmyndigheten — skulle äga inflytande på utbildningen, bortfölle.

De olägenheter, som följde av oklara ansvarsförhållanden, vilka måste vidlåda

den av utredningen föreslagna organisationen, kunde vidare undvikas.

Engångskostnaderna för en dylik flygreservskola hava beräknats till

1,405,000 kronor och de årliga kostnaderna under en 5-årsperiod, som ansetts

motsvara flvgmaterielens livslängd, till i runt tal 460,000 kronor. Chefen

för flygvapnet ifrågasätter emellertid av skäl, som anförts av civilflvgutredningen,

att flygreservskolan under de första två åren, på sätt utbyggnad

B i civilflygutredningens förslag förutsätter, provisoriskt förlägges till

en flygplats, där tillgång finnes till för skolverksamheten erforderliga hangarer

och andra byggnader. Vid dylikt förhållande skulle engångskostnaderna

för skolans första utbyggnad kunna begränsas till 780,000 kronor.

Chefen för försvarsstaben förordar inrättande av en central flygskola men

framhåller, att en dylik skola enligt utbyggnad C icke tillfredsställer mili

tära krav. Chefen för försvarsstaben förordar därför, att den centrala flygskolan

örn möjligt redan från början organiseras åtminstone enligt utbygg
Bilmng

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr S0.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

nåd B, varigenom bland annat såväl en utbildning på tyngre flygplan tillgodoses

som ett centralt förråd av flygmateriel i reserv inrättas för den centrala

flygskolan och de lokala flygskolorna.

Beträffande ledningen och verksamheten vid den centrala flygskolan har

chefen för försvarsstaben anslutit sig till chefens för flygvapnet förslag, alt

skolan anslutes till flygkrigsskolan. Chefen för flygvapnet har emellertid

förordat, att, även om detta skulle medföra en förnyad och tidsödande undersökning,

förslag föreläggas 1939 års riksdag örn inrättande provisoriskt

av en central skola enligt utbyggnad B.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har ur de synpunkter styrelsen närmast

har att företräda i stort sett icke något att erinra mot att en central statlig

flygskola, inordnad under luftfartsmyndigheten, försöksvis organiseras enligt

utbyggnad C i civilflygutredningens förslag. Styrelsen uttalar emellertid,

att, därest en organisationsform för flygutbildning av värnpliktiga skulle ur

andra synpunkter befinnas lämpligare, styrelsen finner det riktigast, att

denna utbildning helt inordnas under chefen för flygvapnet och att de rent

civila utbildningsbehoven tillgodoses på annat sätt.

Svenska aeroklubben och svenska flygares riksförbund hava anslutit sig

till förslaget örn inrättande av en statlig central flygskola men föreslagit, att

skolan redan från början organiseras enligt utbyggnad B i civilflygutredningens

förslag.

Departementschefen.

Ehuru i vissa avseenden gynnsamma förutsättningar föreligga för ett utvecklat

privatflyg i vårt land, befinner sig privatflyget i motsats till andra

kommunikationsmedel i landet dock på en relativt anspråkslös utvecklingsnivå.

Under de senaste åren har visserligen en större livaktighet å området

kommit till synes, något som i icke oväsentlig grad torde sammanhänga

med de bidrag, som svenska aeroklubben under nämnda tid utdelat i samband

med, bland annat, förvärvandet av flygcertifikat. I jämförelse med

vissa andra länder av ungefär samma storleksordning som vårt land och

med i stort sett likartade förutsättningar utövas emellertid i Sverige flygning

såsom sport eller i förvärvsmässigt syfte — därvid bortses från reguljär

trafikflygning — alltjämt i ganska ringa omfattning. Den huvudsakliga anledningen

härtill torde få sökas däri, att de avsevärda direkta kostnader, som

flygningen medför, hittills fått i stort sett bäras av för saken intresserade

enskilda personer och sammanslutningar. Civilflygutredningen har beräknat,

att kostnaden per flygtimme vid användningen av flygplan av för skoländamål

lämplig storleksordning uppgår till mellan 50 och 60 kronor. Att en dylik

kostnad måste lägga avsevärda hinder i vägen för flertalet flygintresserade

att i större eller mindre omfattning ägna sig åt flygning, torde icke vara

ägnat att förvåna, allra helst som flertalet flygintresserade återfinnes bland

ungdomen, vars förutsättningar att påtaga sig de jämförelsevis dryga utbildningskostnaderna

i allmänhet äro ringa. Vidare kan framhållas, att en privatflygare

icke annat än i undantagsfall torde kunna beräkna erhålla till
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr SO.

19

lalle att yrkesmässigt utnyttja sin dyra flygutbildning. Utan bidrag från

staten eller enskilda torde det därför under nuvarande förhållanden knappast

kunna förväntas, att privatflyget skall nå någon större utveckling.

Hittills bär staten icke ekonomiskt understött privatflygningen i annan

mån än att svenska aeroklubben för sin verksamhet erhållit för år 1922

6,000 kronor och för vart och ett av budgetåren 1923—1927 5,000 kronor,

varjämte 1935 års riksdag med bifall till Kungl. Maj:ts därom framlagda

förslag medgav, att utbildningskurser i praktisk flygning finge anordnas

genom flygvapnets försorg för ett visst antal av tekniska högskolans elever,

vilka deltogo i undervisningen i flygteknik. Dylika kurser, för vilka kostnaderna

skulle bestridas av flygvapnets vederbörliga anslag, anordnades

under sommarmånaderna 1935 och 1936 men upphörde därefter på grund

av att flygvapnet icke kunde avvara för kurserna erforderlig personal och

materiel.

Till stöd för att staten nu i olika former skulle lämna privatflyget ekonomiskt

stöd har civilflygutredningen åberopat såväl civila som militära skäl.

Beträffande de förra har utredningen framhållit, bland annat, angelägenheten

av att en sådan utbildning underlättas, som med hänsyn till flygväsendets

fortgående utveckling och de i följd därav allt mera skärpta kraven på

förare kan tillgodose trafiksäkerhetens krav. Vidare anser utredningen det

vara ur allmän synpunkt av vikt, att på så sätt utbildade privatflygare i erforderligt

antal finnas tillgängliga för olika slag av sådan civil flygning,

som kan anses vara av samhällelig betydelse, exempelvis hjälpflygning, ävensom

för den alltjämt växande trafiken av nyttighetskaraktär i övrigt.

Ehuru det ur nu angivna synpunkter torde vara önskvärt, att möjligheterna

att erhålla en rationell flygutbildning underlättas, synas de civila

skälen i och för sig icke kunna motivera, att staten lämnar något mera avsevärt

ekonomiskt stöd åt utbildningen av privatflygare. Endast sett i sammanhang

med den indirekta nytta för flygvapnets del, som ett väl utvecklat

privatflyg kan anses äga. synes en dylik stödverksamhet kunna ifrågasättas.

Av redogörelsen i det föregående framgår, att frågan om flygvapnets

reservorganisation icke erhöll sin slutliga lösning i samband med 1936 års

försvarsbeslut. Med hänsyn till de därmed förenade ekonomiska konsekvenserna

ansågs nämligen flygvapnet icke böra erhålla en reservorganisation av

sådan styrka, alt reserverna kunde beräknas motsvara ersättningsbehovet ända

fram till den tidpunkt, då den efter mobilisering utbildade personalen

kunde stå till förfogande. Från såväl försvarskommissionens som statsmakternas

sida förutsattes i stället, alt det utanför flygvapnet skulle skapas särskilda

reserver av flygare, vilka vid mobilisering på relativt kort tid kunde

erhålla kompletterande militär utbildning. Med hänsyn till nu anförda förhållande

och då ett utvecklat privatflyg kan förväntas medföra, förutom såsom

förut framhållits vissa fördelar ur allmän civil synpunkt, även den fördelen,

att ökade förutsättningar skapas för en inhemsk flygindustri — något

som ur försvarsberedskapssynpunkt är av vikt — anser jag åtgärder böra

vidtagas från statens sida för att främja utbildningen av privatflygare i

landet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

Beträffande grunderna för ett dylikt stödjande i vad avser den förberedande,

decentraliserade utbildningen vill jag i stort sett ansluta mig till de

principer, som civilflygutredningen i dylikt hänseende förordat. Sålunda

synes denna utbildning böra få en rent civil karaktär. Jag anser emellertid

såsom av det följande framgår en viss begränsning i de av civilflygutredningen

föreslagna stödåtgärdernas omfattning lämpligen böra äga rum.

Vad angår frågan om ett rationellt ordnande av den fortsatta flygutbildningen

torde inrättandet av en central flygskola onekligen vara ägnat att

åstadkomma en relativt hög standard å denna utbildning. Kostnaderna för

en dylik skola, även om den såsom civilflygutredningen föreslagit organiseras

försöksvis enligt utbyggnad C, äro emellertid betydande. Det måste därför

vara av väsentlig betydelse, att de vid densamma vunna utbildningsresultaten

-— sett ur statens synpunkt — kunna antagas komma att fullt

motsvara dessa kostnader. Chefen för flygvapnet har visserligen anslutit sig

till förslaget om en centraliserad utbildning men har beträffande den organisatoriska

utformningen av en central flygskola samt omfattningen av

densamma framlagt ett förslag, som i väsentliga delar avviker från det av

civilflygutredningen förordade. Medan utredningen sålunda ansett skolan

böra organiseras på helt civil grund samt till en början erhålla en mindre

omfattning, har däremot chefen för flygvapnet förordat, att skolan underställes

honom och organisatoriskt knytes till flygkrigsskolan i Ljungbyhed.

Vad angår skolans omfattning har chefen för flygvapnet ansett, att en skola

i den av utredningen föreslagna utbyggnaden C icke skulle giva godtagbart

resultat, och därför föreslagit, att åt skolan provisoriskt gives en utbyggnad,

som motsvarar utbyggnad B. Detta förslag skulle emellertid medföra avsevärt

högre kostnader än det av civilflygutredningen framlagda. Med hänsyn

till, bland annat, de olika uppfattningar, som sålunda, framkommit beträffande

såväl organisationsformen för skolan som dennas omfattning, anser

jag frågan örn inrättandet av en statlig central flygskola böra bliva föremål

för ytterligare överväganden. Det torde här slutligen böra framhållas, att en

viss erfarenhet beträffande de förslag till privatflygets stödjande, som jag i

det följande kommer att framlägga, lämpligen bör avvaktas, innan staten

binder sig för de betydande kostnader, som skolans inrättande skulle medföra,

oavsett vilken utbyggnad som väljes.

Bidrag till förvärrande av A: 2-certifikat.

1937''års civilfiygutredning.

Enligt civilflygutredningen bör staten i första hand stödja utbildning av

lämpligt antal personer årligen till kompetens för internationellt privatflygarcertifikat

(A: 2), för vilket enligt nu i Sverige gällande bestämmelser erfordras

en minsta flygtid av 25 timmar. Ett fullgörande av de för detta certifikat

uppställda fordringarna anser utredningen innebära, att vederbörande uppnått

en flygskicklighet, som motsvarar det första skede, där enligt sakkunniga

militära uttalanden den civila utbildningen vid mobilisering kan läggas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

21

till grund för en förkortad militär utbildning och alltså direkt tillgodogöras

för försvarsändamål. Utredningen framhåller jämväl som sin uppfattning,

att även om en utbildningsstandard, som motsvarar detta certifikat, i relativt

liten grad kan beräknas förkorta den vid mobilisering erforderliga militära

utbildningen, tillgången på ett tillräckligt antal flygare i denna kategori

ändock måste utgöra en väsentlig fördel för försvarsväsendet, förutsatt att

dessa flygare befinna sig i en för ändamålet lämplig ålder. Innehavet av

A: 2-certifikat skulle som regel garantera, att vederbörande befunne sig i

en för flygtjänst lämplig fysisk kondition, varjämte med sannolikhet kunde

antagas, att innehavaren av dylikt certifikat även i övrigt vore för militär

tjänst användbar. Man kunde alltså, fortsätter utredningen, bland dessa

flygare — oavsett den längre eller kortare tids träning, som erfordrades för

deras insättande i krigsflygförband — vid mobilisering finna en redan på

förhand gallrad och utprovad användbar personalreserv, som kunde tagas i

anspråk.

Utredningen anför härefter, att utredningen övervägt förslag om stödjande

även av utbildningen tili det mindre kvalificerade A: 1-certifikatet, för

vilket fordras en flygtid av minst 15 timmar. Härom anför utredningen:

Då en så begränsad flygtid icke ansetts tillräcklig, för att densamma

skulle kunna tillmätas någon nämnvärd betydelse ur militär synpunkt,

torde ur denna synpunkt anledning ej föreligga att särskilt stödja utbildningen

till detta certifikat. Ej heller i övrigt torde staten hava särskild

anledning därtill. Det ligger nämligen i den allmänna trafikens intresse, att

privatflygarna redan från början utbildas så fullständigt, att de erhålla förmåga

att, till förekommande i möjligaste mån av olyckor för sig själva och

andra, flygtekniskt behärska olika uppkommande situationer och i detta

hänseende uppfylla trafiksäkerhetens krav. Denna synpunkt, som givetvis

ligger till grund för luftfartsmyndighetens åtgärd att skärpa kraven på det

internationella privatflygarcertifikatet (A: 2), gör det angeläget, att flertalet

privatflygare icke avsluta sin första utbildning förr än de förvärvat sistnämnda

certifikat. Ett underlättande av förvärv av A: 1-certifikatet skulle

å andra sidan kunna tänkas popularisera flyget och alltså utgöra ett led i

den propaganda, som avser att göra allmänheten »air minded». Utredningen

har emellertid icke funnit anledning att i detta sammanhang föreslå åtgärder

från statens sida i direkt propagandasyfte. Härvid är att märka, att de

stödåtgärder, som innefattas i utredningens förslag, kunna förutsättas i väsentlig

grad direkt medverka till privatflygningens popularisering och utveckling.

Utredningen hyser jämväl den uppfattningen, att den särskilda

propagandaverksamheten härutöver fortfarande tills vidare bör anförtros

åt de privata organisationer, främst svenska aeroklubben och svenska flygares

riksförbund, vilka hittills på ett förtjänstfullt sätt skött denna propaganda

och alltjämt hava densamma på sitt program.

I detta sammanhang framhåller utredningen såsom ur flygväsendets synpunkt

önskvärt, att i ungdomsskolorna, särskilt i yrkesskolorna, infördes

ämnen, som vöre ägnade att redan på ett tidigt stadium bibringa ungdomen

viss grundläggande kännedom örn flygningens principer och flygmaterielens

konstruktion lii. lii.

Den utbildning till internationellt privatflygarcertifikat (A: 2), vars stödjande

utredningen förordar, anser utredningen böra förläggas till av flyg
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

klubbar eller privata företag drivna lokala skolor, vilka för ändamålet godkänts

av luftfartsmyndigheten. Utbildningen borde ske enligt plan, som

efter samråd med chefen för flygvapnet godkänts av luftfartsmyndigheten,

på vilken det jämväl borde ankomma alt godkänna flyglärare och att över

vaka utbildningens bedrivande.

Utredningen förutsätter, att de organisationer för skolflygverksamhet, soni

uppbyggts av eller genom medverkan av svenska aeroklubben och vissa enskilda

företag, i främsta rummet skola, i den mån de visa sig härför lämpliga,

komma att tagas i anspråk för den utbildning, varom nu är fråga. På

så sätt skulle dessa organisationer kunna erhålla stöd för fortsatt och i förekommande

fall utvidgad skolverksamhet. Vidare kunde den erfarenhet här

utinnan, som under den föregående verksamheten samlats inom dessa organisationer,

tillvaratagas, varjämte åtgärder för skapande av nya organisationsformer

och därmed förenade kostnader undvekes.

Beträffande kostnaderna för den ifrågasatta utbildningen har utredningen

anfört:

För bedömande av spörsmålet, i vilken omfattning ekonomiskt stöd från

statens sida bör lämnas till ifrågavarande utbildning, har utredningen till en

början sökt erhålla upplysningar rörande den nuvarande kostnaden per flvgtimme

för utbildning av elever. Därvid har bortsetts från elevens utgifter

för läkarundersökning och övriga personliga kostnader i samband med utbildningen

och sålunda endast räknats med skolans kostnader för organisation,

lärare, materielanskaffning, drivmedel, försäkringar och avskrivningar

av materiel. På grund av de olikheter, som nu förefinnas mellan skilda skolor,

särskilt i fråga örn materielutrustning och lärarkrafter, Ilar emellertid

kostnaden per flygtimme varierat avsevärt. I stort sett torde denna kostnad

hava växlat mellan 40 och (50 kronor. Utredningen har med stöd av den

verkställda undersökningen i det följande, så vitt avser den grundläggande

utbildningen vid ifrågavarande skolor, utgått från en beräknad genomsnittlig

kostnad av 50 kronor per flygtimme, därvid förutsatts att nu utgående

restitution av skatt å bensin för flvgändamål även i fortsättningen kommer

att tillämpas.

Före den 1 april 1938, då de nya certifikatbestämmelserna trädde i kraft,

erfordrades för erhållande av dåvarande privatflygarcertifikat, vilket berättigade

till internationell flygning, en minsta flygtid av 12 timmar. Vid ett

å-pris av 50 kronor uppgingo alltså de kostnader för en elevs utbildning, för

vilka respektive skolor skulle erhålla täckning, till minst 600 kronor. Motsvarande

avgift erlades jämväl i regel av eleven, vilken å andra sidan efter

erhållet certifikat under vissa villkor kunde påräkna en certifikatpremie från

svenska aerokluhben av 300 kronor, i fall av styrkt medellöshet ytterligare

100 kronor. I princip synes aeroklubben härvid hava räknat med att eleven

skulle själv vidkännas omkring 50 procent av avgiften.

Enligt de nuvarande bestämmelserna — här bortses från A: 1-certifikaiet

— kommer kostnaden för utbildning till privatflygarcertifikat att vid ett

å-pris av 50 kronor och en flvgtid av 25 timmar uppgå till 1,250 kronor.

I anslutning härtill anför utredningen, att nu berörda kostnad uppenbarligen

vöre av den storleksordning, att densamma, därest den skulle helt påvila

eleven, vilken jämväl hade att svara för sina personliga kostnader un

der utbildningen, bomme att utgöra ett väsentligt hinder för en nyrekrytering

av privatflygare i den omfattning, som ur förut berörda synpunkter

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

23

vore önskvärd. Då man vidare, enligt vad utredningsarbetet givit vid handen,

icke kunde påräkna, att aeroklubben under någon längre tid framåt

skulle disponera tillräckliga medel för ett mera effektivt undanröjande av

sagda hinder, måste alltså för ett säkerställande av den önskvärda nyrekryteringen

statens stöd påkallas.

Å andra sidan finner utredningen, att staten icke ensam bör påtaga sig

den kostnad, varom bär är fråga. Aven från representanter för privatflyget

bade, meddelar utredningen, framhållits det berättigade i kravet på att flvgaspiranterna

själva skulle i detta avseende vidkännas vissa ekonomiska uppoffringar.

Härigenom vunnes en viss garanti för att ett verkligt intresse för

utbildningens fullföljande förefunnes bos aspiranter varjämte man ock bor

de beakta den praktiska nytta oell fördel, som utbildningen för honom kunde

medföra. Man borde också kunna påräkna, att de enskilda eller de frivilliga

organisationer, som hittills ekonomiskt stött privatflygarutbildningen,

främst svenska aeroklubben, fortfarande i mån av tillgång och behov skulle

stödja densamma.

Statens stöd för ifrågavarande utbildning bör enligt utredningens mening

lämnas med tillämpning i huvudsak av det förfaringssätt, som av aeroklubben

praktiserats, d. v. s. så att viss premie utbetalas för A: 2-certifikat, som

erhålles efter utbildning vid sådana skolor, som för denna utbildning godkänts.

Av statsfinansiella skäl anser emellertid utredningen, att en begräus

ning av antalet dylika premier måste ske. Vidare böra enligt utredningens

mening, då nu ifrågasatta åtgärder till väsentlig del äro påkallade för tillgodoseende

av försvarsväsendets intressen, premierna endast utgå för certifikat,

vilka meddelats personer, som kunna antagas lämpliga att i händelse

av behov användas i flygtjänst för försvarsväsendets räkning, förslagsvis

manliga personer i åldern 18—30 år, givetvis nied företräde i regel för de

yngre årsklasserna.

För bestämmande av certifikatpremiens storlek måste, anser utredningen,

uppenbarligen en skälighetsbedömning ske. Med utgångspunkt från en beräknad

utbildningskostnad av 1,250 kronor och med skälig jämkning av den utav

svenska aeroklubben tidigare tillämpade bidragsprocenten föreslår utredningen

700 kronor såsom lämpligt belopp. Elevens kostnad för själva utbildningen

skulle alltså, därest ej även bidrag på enskild väg kunde erhållas, uppgå

till 550 kronor, vartill komme hans utgifter för läkarundersökning, personlig

utrustning samt, i förekommande fall, resor och vivre. Detta innebure,

fortsätter utredningen, visserligen i förhållande till elevens kostnader för det

äldre privatflygarcertifikatet, i de fall då svenska aeroklubbens premie utgått,

en kostnadsökning med minst 250 kronor, men denna ökning syntes icke

oskälig med hänsyn till utbildningens avsevärt ökade värde. Under förutsättning

att utredningens förslag följdes, borde givetvis, därest erfarenheten

skulle giva anledning därtill, frågan örn certifikatpremiens storlek upptagas

lill ny prövning.

I fråga om det antal certifikatpremier, som årligen må utgå, föreslår utredningen.

alt detsamma till en början bestämmes till högst 175. Därvid har

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Moj.ts proposition nr SO.

utredningen i huvudsak utgått från det av flygvapnet beräknade årliga behovet

av flygare i kategori I, varjämte hänsyn även tagits till kapaciteten

hos de nuvarande skolorganisationerna, vilka — under förutsättning att staten

lämnar bidrag till skolplananskaffning i den omfattning utredningen i det

följande föreslår — enligt utredningen torde vara i stånd att omhändertaga

ifrågavarande utbildning i angiven omfattning.

Beträffande de närmare villkoren och sättet för utbetalningen av de ifrågasatta

certifikatpremierna. som utredningen föreslår, återkommer jag i det följande.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet har till en början utvecklat följande allmänna synpunkter

beträffande fordringarna på civilflygutbildningens kvantitet och

kvalitet:

Med ett visst givet utgångsvärde beträffande storleken av det understöd,

varmed staten kan stödja den civila flygutbildningen, måste utbildningens

kvantitet och kvalitet vägas mot varandra. Ju flera personer, som komma i

åtnjutande av understöd, desto mindre flygtid erhåller nämligen envar och

desto sämre blir, kvalitativt sett, utbildningens resultat.

En av de primära utgångspunkterna vid planerandet av utbildningen och

statens understödjande härav bör sålunda vara frågan: Avser utbildningen

att skapa största möjliga antal utbildade förare med endast sådana färdigheter,

att trafiksäkerhetens krav i rimlig grad tillgodoses, eller avses utbildning

av ett mindre antal flygare av högre standard, användbara jämväl under svårare

förhållanden? Utredningen har till en viss grad gått in på den senare

vägen, dock icke fullt konsekvent, vilket förhållande i det följande skall vidare

utvecklas. Utredningen anser sålunda riktigast, att en utbildning endast till

det lilla certifikatet (A:l) icke bör göras till föremål för någon särskild uppmuntran

från statens sida, enär värdet av denna utbildning endast kan betraktas

såsom en popularisering av privatflygningen och därigenom endast

indirekt kan gagna landet genom att göra allmänheten »air minded».

Ur rent militär synpunkt utgör kvaliteten en avgörande faktor vid avvägningen

av en utbildningsverksamhet och dess organisation. En låg utbildningsstandard

kan icke kompenseras genom att ett större antal utbildas. Varje

väl utbildad årsklass civila förare, som den civila flygutbildningen frambringar,

utgör ett värdefullt tillskott till flygvapnets personella försvarsberedskap,

även om den till kvantiteten icke motsvarar vad flygvapnet reellt

skulle erfordra. En kvalitativt otillräcklig första utbildning är mer eller

mindre värdelös i militärt avseende, emedan den icke utgör en tillräcklig

grund, på vilken man kan bygga vidare efter mobilisering och därigenom förkorta

den då erforderliga utbildningstiden. Värdet av en fortsatt flygutbildning

(exempelvis vid en på något sätt organiserad central flygskola), som

icke tager sikte på god kvalitet inom ramen för sin verksamhet, är för flygvapnets

del tvivelaktig. Med den minskade kvaliteten följa automatiskt ökade

haverier med åtföljande förluster i personal och materiel.

Vid uppläggningen av den ifrågasatta civilflygutbildningen är det sålunda

ett militärt önskemål, att kravet på utbildningens kvalitet blir utslagsgivande.

Detta önskemål torde ytterst sett jämväl motsvara de civila intressena,

enär med en kvalitativt hög utbildning följa högre trafiksäkerhet och större

användbarhet för allmän civil flygverksamhet o. s. v. Örn nian utgår från

kravet på en viss kvalitet på utbildningen i dess olika faser, gäller det alltså

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

25

att finna en organisation av sådant slag, att kvantiteten jämväl kan hållas så

hög som möjligt inom de gränser tillgängliga medel bestämma.

Beträffande sättet för bedrivande av den av civilflygutredningen föreslagna

primära utbildningen har chefen för flygvapnet intet att i princip erinra. Statens

understöd per individ anses jämväl vara lämpligt avvägt. I anslutning

härtill anför chefen för flygvapnet:

För att säkra utbildningens kvalitet erfordras i första hand tillgång till

lämplig flygmateriel och lämplig instruktörspersonal, vilka frågor nedan

skola behandlas särskilt. Dessutom erfordras emellertid en noggrann övervakning

av utbildningens bedrivande, och denna övervakning bör, såsom utredningen

föreslagit, lämpligen åvila luftfartsmyndigheten. För denna uppgift

erfordras ingående kännedom om flygpedagogik och befästad erfarenhet

beträffande flygutbildnings rationella och lämpliga bedrivande. Luftfartsmyndighetens

organ för övervakningen torde därför lämpligen höra utgöras

av en flygmilitär assistent, som för detta ändamål beordras till tjänstgöring

i luftfartsmyndigheten. Denne assistent bör icke erhålla endast en övervakande

uppgift utan kan jämväl utgöra ett rådgivande organ såväl inom luftfartsmyndigheten

som vid de olika civila skolorganisationerna. Omfattningen av

denna verksamhet, i förening med de uppgifter, som böra tilldelas ett för

militär och civil luftfart samordnande organ i luftfartsmyndigheten, motiverar

väl upprättandet av en dylik befattning. Flygvapnets personalstater äro emellertid

icke beräknade att inrymma en dylik befattningshavare, varför en utökning

är nödvändig härför med förslagsvis en kaptensbeställning.

Beträffande antalet personer, som årligen böra erhålla bidrag för förvärvande

av A ^-certifikat, har chefen för flygvapnet anfört:

Chefen för flygvapnet har i sitt tidigare till utredningen avgivna yttrande

uppgivit, att ur beredskapssynpunkt 150 man årligen borde meddelas

ifrågavarande primära flygutbildning. Med utgångspunkt från utredningens

förslag örn statligt stödjande av träningsflygning under sammanlagt två år

efter erhållande av A:2-certifikat kan ur flygvapnets beredskapssynpunkt

det årliga antal, som bör meddelas utbildning till A: 2-certifikat, nedbringas

till 100 i stället för det av utredningen föreslagna antalet 175. Beräkningsgrunden

är härvid, att av varje årskull på 100 elever omkring 50 st. skola

avgå till högre utbildning (vid på något sätt anordnad central flygskola),

medan 25 beräknas bortfalla från fortsatt flygträning av olika orsaker. Härigenom

erhålles såsom resultat efter 3. utbildningsåret en tillgång på c:a

150 (från 1. året 25; från 2. året 25 och från 3. året 100) flygförare av ifrågavarande

standard (motsvarande kategori I i chefens för flygvapnet föregående

skrivelse till Utredningen). En större personalreserv i denna kategori

vore visserligen icke utan värde för flygvapnets försvarsberedskap

därigenom, att en viss örn ock ringa förkortning av den militära utbildningen

efter mobilisering kan ske under flera krigsflygskolor. Det skulle

»lock för flygvapnet vara betydligt värdefullare att använda de medel

(75 X 700 — 52,500 kr. årligen), som kunna inbesparas genom här föreslagen

inskränkning till att i någon mån utfylla bristerna i högre kategorier.

Chefen för flygvapnet anför härefter, att det av skäl, som i annat sammanhang

beröras, vore nödvändigt att begränsa åldern för den personal,

som uttoges för fortsatt central utbildning, till högst 25 år. Med hänsyn

härtill borde de föreslagna certifikatpremierna utgå under hänsynstagande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

härtill. Chefen för flygvapnet ville därför föreslå, att certifikatpremier av

angiven storlek utdelades till personal i åldern 18—24 år med företräde för

de yngsta årsklasserna. Funnes icke tillräckligt antal sökande i åldern 18—

24 år, borde antingen överskottsmedlen reserveras till ett kommande år

eller personal i närmast äldre årsklasser komma i åtnjutande härav.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser det av civilflygutredningen föreslagna

bidraget till förvärvande av internationellt privatflygarcertifikat

(A: 2) vara lämpligt såsom medel för främjande av nyrekryteringen av privatflygare.

Den av utredningen beräknade genomsnittliga kostnaden per

flygtimme av 50 kronor, som skulle ligga till grund för certifikatpremiens

storlek, synes emellertid styrelsen vara låg. En undersökning av de nuvarande

förhållandena hade, anför styrelsen, nämligen givit vid handen, att,

därest en flygskola skulle kunna fylla rimliga anspråk på materiel och personal,

kostnaden per flygtimme skulle komma att uppgå till ett belopp av

omkring 60 kronor. I detta sammanhang borde framhållas, att för uppnående

av ändamålet med certifikatpremierna syntes nödvändigt, alt elevens

egna kostnader för utbildningen ej bleve alltför höga.

Statskontoret har beträffande nu föreliggande spörsmål uttalat, att enligt

ämbetsverkets mening certifikatpremiens storlek borde begränsas till 600

kronor.

Svenska aeroklubben ansluter sig till utredningens förslag, att statligt understöd

till privatflyget bland annat bör utgå i form av certifikatpremier

samt att detta stöd lämnas genom de flygklubbar, som driva av luftfartsmyndigheten

godkänd flygskolverksamhet, detta särskilt på grund av att

detta system enligt aeroklubben med framgång tillämpats av densamma under

de senaste två åren. I anslutning härtill anför aeroklubben:

Utredningen anser emellertid, att här berörda understöd även bör kunna

lämnas genom av privata företag drivna och av luftfartsmyndigheten godkända

flygskolor. Ehuruväl lämpligheten av att staten lämnar ekonomiskt

stöd till i förvärvsmässigt syfte arbetande privata företag kan ifrågasättas,

vill aeroklubben icke motsätta sig, att ett dylikt förfaringssätt må med

beaktande av vad i det följande framhålles kunna komma ifråga, men anser,

att vid tillämpningen av understödssystemet framför allt klubborganisationen

sådan den är centraliserad i aeroklubben bör utnyttjas och uppmuntras.

Därigenom tryggas enhetligheten och underlättas kontrollen, en fråga som

det finnes anledning återkomma till i det följande.

Mot den föreslagna storleken av certifikatpremierna anser sig aeroklubben

ej kunna göra någon erinran. Ej heller synes någon erinran kunna

göras mot att utredningsmännen icke anse sig kunna framlägga förslag

om statligt understöd för förvärvande av A:l-certifikat. Aeroklubben kan

här finna en av sina framtida uppgifter, därest det skulle visa sig nödvändigt

att även i fortsättningen bibehålla ett dylikt understöd.

Det system beträffande utbetalningen m. m. av certifikatpremier, som

under de två sistförflutna åren tillämpats inom aeroklubben, har visat sig

fullt ändamålsenligt och kan därför anses vara väl utprövat. Aeroklubben

ansluter sig därför med tillfredsställelse till utredningsmännens förslag, att

de statliga certifikatpremierna skola utdelas efter i stort sett samma grun
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

27

der som de av klubben tillämpade samt anser, att aeroklubben såsom den

centrala organisationen även i fortsättningen skall kunna bidraga till systemets

ändamålsenliga genomförande, även om medlen utgå av statsanslag i

stället för såsom hittills av medel, som genom enskild offervilja ställts till

förfogande.

Den föreslagna understödsformen bör verksamt kunna bidraga till en ökning

av elevantalet vid klubbarnas flygskolor och därigenom klubbarnas

ekonomiska bärkraft. Vid sidan örn den statsunderstödda flygskolverksamheten

bör inom såväl aeroklubben som de anslutna klubbarna den enskilda

insatsen liksom hittills tagas i anspråk för privatflygningens utveckling,

varvid främst utbildningen till A: 1-certifikat samt sport- och turistflygning

böra komma i åtanke. Statsanslaget för certifikatpremier kan därför

även indirekt komma att gagna utvecklingen på andra områden inom

privatflyget, i första hand sådana som här ovan nämnts.

Beträffande det antal certifikatpremier, som årligen må utgå, har utredningsmännen

stannat vid siffran 175, varvid utredningen i huvudsak utgått

från ett av flygvapnet beräknat årligt behov av flygare av en viss

kategori. Aeroklubben vill i denna fråga uttala, att antalet ynglingar, som

önska utbildning, för värjo år ökat och för närvarande vida överstiger 100.

Den siffra utredningen stannat för synes såväl med hänsyn till flygvapnets

behov som ock med hänsyn till privatflygningens behov och väntad tillströmning

vara väl avvägd.

Aeroklubben är övertygad om att nuvarande skolorganisationer — under

förutsättning att staten lämnar bidrag till skolflygplananskaffning i

den omfattning utredningen föreslagit — äro i stånd att omhändertaga utbildning

i angiven utsträckning.

Departementschefen.

Av de olika åtgärder från statens sida, som kunna ifrågasättas för att

stödja privatflyget, vill jag i likhet med civilflygutredningen bland annat

förorda, att staten direkt bidrager till kostnaderna för elevens flygning genom

att lämna premier, då viss flygutbildning genomgår. Ett dylikt system

har, såsom av det föregående framgår, sedan ett par år tillämpats av

svenska aeroklubben och därvid visat sig lämpligt. Bestämmandet av den

flygprestation, som skall utgöra villkoret för ett dylikt bidrag, sammanhänger

såsom chefen för flygvapnet anfört med spörsmålet, huruvida

det ur statens synpunkt är fördelaktigast att utbilda ett relativt stort

antal flygare med endast sådana färdigheter, att trafiksäkerhetens kravbliva

i rimlig grad tillgodosedda, eller att frambringa ett mindre antal

flygare med hög standard, användbara jämväl under svårare flygförliållanden.

I likhet med civilflygutredningen och chefen för flygvapnet anser jag

övervägande skäl tala för att staten endast stöder en sådan utbildning, som

är av relativt kvalificerad beskaffenhet. En utbildning, som omfattar endast

ett förhållandevis litet antal flygtimmar, torde nämligen i stort sett sakna

värde ur de synpunkter, som kunna motivera, att staten lämnar privatflyget

ekonomiskt stöd. Vid ett dylikt förhållande synes något bidrag från statens

sida icke böra utgå för förvärvande av A: 1-certifikat, för vilket erfordras

en flygtid av endast 15 timmar. Med hänsyn till att förvärvande av detta

certifikat torde hava betydelse ur propagandasynpunkt, torde det emelle!-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

tid kunna antagas, att de enskilda organisationer, främst svenska aeroklubben,

som hittills gjort betydande insatser för privatflygets utveckling och

popularisering, alltjämt komma att ekonomiskt uppmuntra en sådan utbildning,

även örn den ur statliga synpunkter endast kan sägas medföra vissa

indirekta fördelar. Ett fullgörande av de för A: 2-certifikatet uppställda

fordringarna, vilka föreskriva bland annat en minsta flygtid av 25 timmar,

torde innebära, att vederbörande uppnått en flygskicklighet, som — förutom

att den relativt väl får anses uppfylla trafiksäkerhetens krav — motsvarar

det första skede, där den civila utbildningen vid mobilisering kan

läggas till grund för en något förkortad militär utbildning och på så sätt

tillgodogöras för försvarsändamål. Detta förhållande synes motivera, att på

sätt civilflygutredningen föreslagit staten i viss omfattning stöder förvärvande

av A: 2-certifikat.

I enlighet med civilflygutredningens förslag torde denna utbildning, vars

stödjande sålunda föreslås, böra förläggas till av flygklubbar eller privata

företag drivna lokala skolor, vilka för ändamålet godkänts av luftfartsmyndigheten.

Utredningen, som beräknat kostnaden per flygtimme till 50 kronor, därvid

förutsatts att skolorna skulle erhålla bidrag till inköp av ett begränsat

antal skolflygplan, har föreslagit, att premien utgår med 700 kronor, vilket

skulle innebära, alt eleven själv finge av de direkta flygkoslnaderna

bestrida ett belopp av minst 550 kronor. Denna kostnad för den enskilde

kan synas hög, men då den angivna statspremien i huvudsak är avsedd att

underlätta för den, som har ett eget intresse av flygutbildning, att förvärva

sådan och då premiens emottagande icke skulle medföra några särskilda förpliktelser

från elevens sida gentemot staten, synes eleven också själv böra

vidkännas en skälig andel av kostnaden. Då den föreslagna avvägningen

mellan statens och elevens ekonomiska insatser synes lämplig, vill jag föreslå,

att statens certifikatpremie tills vidare utgår med 700 kronor. Skulle

erfarenheten framdeles giva anledning därtill, bör givetvis frågan om premiens

storlek upptagas till omprövning. Beträffande antalet premier, som

tills vidare årligen böra utgå, anser jag det av utredningen föreslagna antalet

av 175 väl högt. Med hänsyn till vad chefen för flygvapnet uttalat angående

det ur flygvapnets beredskapssynpunkt erforderliga antalet civilflygare med

A: 2-certifikat vill jag därför föreslå, att det antal elever, vartill bidrag av

ifrågavarande slag årligen må utgå, sättes till högst 100.

Då de nu ifrågasatta stödåtgärderna till väsentlig del äro påkallade för tillgodoseende

av försvarsberedskapssynpunkter, böra, på sätt civilflygutredningen

föreslagit, premierna utgå för certifikat, vilka meddelats personer,

som kunna antagas lämpliga att i händelse av behov användas i flygtjänst

för försvarsväsendets räkning. Utredningen har för sin del föreslagit, att

certifikatpremierna skulle komma till godo endast manliga personer i åldern

18—30 år med företräde i regel för de yngre årsklasserna. Med hänsyn till

vad chefen för flygvapnet anfört och då jag föreslagit, att antalet årliga premier

skola begränsas till 100, anser jag, att de föreslagna premierna i första

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

29

hand böra förbehållas manliga personer, som befinna sig i de av chefen för

flygvapnet förordade åldrarna eller 18—24 år.

Träningsflygning för bibehållande av förvärvad flygskicklighet.

1937 års civilflygutredning.

I anslutning till sitt förslag örn inrättande av en central flygskola förordar

civilflygutredningen, att staten stöder fortsatt utbildning av de flygare, som

genomgått skolan. Ehuru jag såsom av det föregående framgår icke ansett

mig böra nu förorda inrättande av en central flygskola, torde utredningens

förslag örn stöd åt dylik fortsatt utbildning i förevarande sammanhang ändock

vara av intresse och redogörelse för detsamma därför böra lämnas.

Utredningen anför:

Därest en civil central flygskola kommer till stånd, är det givetvis främst

ur försvarsberedskapssynpunkt angeläget, att de privatflygare, som genomgått

skolan, i största möjliga utsträckning genom fortsatt flygning vidmakthålla

den utbildningsstandard de uppnått samt härigenom sin användbarhet

för militär flygtjänst. Vid en utebliven eller otillräcklig flygträning kommer

denna användbarhet att successivt minska. Då det, särskilt för de privatflygare,

vilka genomgått skolan men icke hava tillgång till egna flygplan,,

i många fall torde möta svårigheter av ekonomisk art att fullgöra träningsflygningen,

synes staten i skälig omfattning böra underlätta möjligheterna

därtill.

Detta torde lämpligast kunna ske bland annat på det sätt, att staten lämnar

bidrag till kostnaderna för årlig flygning under en lämplig tidsperiod

efter godkänd genomgång av den centrala flygskolan. I anslutning till av den

militära sakkunskapen gjorda uttalanden torde den årliga flygningen böra

omfatta omkring 15 timmar. Denna träningsflygning bör för vinnande av

erforderlig kontroll ske vid för skoländamål godkända klubb- eller andra

enskilda flygskolor samt enligt de närmare bestämmelser, som luftfartsmyndigheten

i samråd med chefen för flygvapnet kan finna ändamålsenligt bestämma.

Statens understöd synes förslagsvis kunna bestämmas lill 50 procent av

skolans Inräknade kostnad för träningsflygningen, av utredningen även beträffande

denna flygning beräknad till 50 kronor per flygtimme.

Kostnaden för ett års flygning skulle i enlighet härmed per flygare uppgå

till (50 X 15) 750 kronor, därav flygaren skulle erlägga hälften och staten bidraga

med återstoden eller 375 kronor.

Under förutsättning att varje årsklass i sin helhet efter skolans genomgång

fullföljer sin träning i angiven utsträckning, skulle alltså statens sammanlagda

kostnad för varje årsklass utgöra per år (50 X 375) 18,750 kronor.

Utredningen har härefter upptagit frågan, huruvida staten i anslutning till

svenska aeroklubbens hittillsvarande system bör lämna bidrag till den flygning,

som erfordras för att en innehavare av privatflygarcertifikat, som ej genomgått

den föreslagna centrala flygskolan, skall kunna bibehålla sitt certifikat,

d. v. s. 7 timmars flygning per år. Utredningen anför:

Skälen för en dylik medverkan från statens sida sirö givetvis icke lika

vägande som de, vilka kunna åberopas i fråga örn bidrag för fortsatt flyg
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 80-

träning till de flygare, som genomgått den centrala flygskolan och som på

grund härav äga en för staten särskilt värdefull utbildning. Emellertid kan

framhållas, att åtskilliga flygare, som förvärvat A: 2-certifikat och för

övrigt äro lämpade för fortsatt flygutbildning, på grund av olika förhållanden

kunna vara förhindrade att året efter certifikatets förvärvande söka inträde

i den centrala flygskolan. Man torde även få räkna med att åtskilliga flygare,

som sökt inträde i skolan, på grund av platsbrist måste avvisas och vänta

på inträde till ett senare år. Såväl för den enskilde flygaren som för staten

torde det vara av intresse, att flygaren åtminstone ett par år framåt bibehåller

giltigheten av sitt certifikat och därmed möjligheten att vinna inträde i

skolan. För statens del medför detta — förutom att antalet aktiva flygare

inom landet över huvud ökas, vilket torde få anses ur allmänna synpunkter

värdefullt — bland annat den fördelen, att den grupp flygare, inom vilken

urvalet av elever till den centrala flygskolan skall ske, blir större än som

eljest skulle blivit fallet. Med hänsyn till bland annat nu anförda förhållanden

vill utredningen ifrågasätta, att visst bidrag lämnas till kostnaderna för

förlängning av A: 2-certifikat. Emellertid synes i sådant fall viss begränsning

böra ske. Då, enligt vad i annat sammanhang anförts, längre tid än två år

i regel icke bör förflyta mellan förvärvandet av A: 2-certifikat och inträdet

i skolan, synes lämpligt att, därest bidrag av nu angivet slag skall ifrågakomma,

bidragen inskränkas till de två årsgrupper av certifikatinnehavare,

som med stöd av statsbidrag erhållit sitt A: 2-certifikat under något av de

sist förflutna två åren samt därefter icke genomgått den centrala skolan.

I syfte att såväl vinna en bättre kontroll över den fortsatta flygningen som

att giva flygskolorna ökad verksamhet och därmed ett bättre utnyttjande av

deras materiel torde liksom i fråga om den statsunderstödda träningsflygnängen

i övrigt den fortsatta flygningen böra äga rum vid de statsunderstödda

flygskolorna.

Kostnaden för den för förlängning av certifikatet erforderliga flygtiden

skulle vid ett beräknat pris per flygtimme av 50 kronor uppgå lill 350 kronor.

Statens bidrag till denna kostnad anser utredningen lämpligen kunna

utgå med 150 kronor.

Antalet dylika understöd beräknar utredningen till 200 årligen, därvid

utredningen utgått från det föreslagna antalet årliga premier för förvärvande

av A: 2-certifikat, eller 175.

Yttranden.

Chefen för flygvapnet uttalar till en början, att ett statligt stödjande av

fortsatt träningsflygning för flygvapnet är av stor vikt. En fortsatt årlig

flygträning av endast 7 timmar efter A: 2-certifikat vöre emellertid, anför vidare

chefen för flygvapnet, icke ägnad att höja flygstandarden, men kunde,

åtminstone beträffande en del för flygtjänst särskilt lämpade personer, vara

tillräcklig för att underhålla vunnen standard.

Utredningens förslag, att statens bidrag till förnyande av A: 2-certifikat

endast skulle kunna utgå till personer, som genom statsbidrag erhållit certifikat,

anser chefen för flygvapnet icke vara lämpligt. Därest andra privatflygare

genom större ekonomiska uppoffringar utan statens hjälp förvärvat

sådant certifikat, borde, framhålles vidare, dessa skäligen i första hand ifrå
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr SO.

31

gakomma till bidrag till certifikatförnyande, därest de i övrigt vore berättigade

att söka tillträde till central utbildning.

För att säkerställa, att ifrågavarande personer verkligen fortsätta med

träningsflygning i erforderlig omfattning under första och andra året efter

A: 2-certifikatet, finge, anför chefen för flygvapnet, fordringarna på den

enskilde i ekonomiskt avseende icke sättas alltför höga. Statens bidrag per

individ till denna träningsflygning borde om möjligt göras något större än

vad utredningen förordat, förslagsvis 200 kronor.

I detta sammanhang torde — ehuru jag icke föreslår inrättande av en

central flygskola -— få återgivas chefens för flygvapnet uttalande i anledning

av utredningens förslag örn bidrag till fortsatt flygning för de personer, som

genomgått den av utredningen föreslagna centrala flygskolan. Chefen för flygvapnet

anför:

Det måste anses vara av ett allmänt intresse, att den flygstandard, som med

stora kostnader från statens sida bibringats personal genom en central flygutbildning,

icke alltför snabbt går förlorad. Örn den årliga flygträningen

efter genomgången central utbildning minskas alltför mycket nedgår flygstandarden

snabbt. Med en årlig flygträning av 15 timmar förefinnas emellertid

utsikter för att åtminstone de, som särskilt lämpa sig för flygtjänstgöring,

skola kunna vidmakthålla vunnen standard.

Det är av stor betydelse, att dylik träningsflygning kan genomföras utan

alltför stora ekonomiska uppoffringar av den enskilde. Med en så stor årlig

kostnad för individen som 375 kronor enligt utredningens förslag synes emellertid

denna flygträning allvarligt äventyrad. Kostnaden för fortsatt träningsflygning

torde i allmänhet vara mest kännbar för de yngre årsklasserna.

Det vore därför önskvärt, att bidraget under första året efter den centrala

utbildningen kunde sättas högst för att sedan efter hand sänkas. Chefen för

flygvapnet får på denna grund föreslå, att bidrag till träningsflygning efter

godkänd genomgången central utbildning utgår per individ med 600 kronor

under första året, 500 kronor under andra året och 400 kronor under tredje

året.

Ur flygvapnets beredskapssynpunkt vinnas betydande fördelar örn statsmakterna

genom ett kraftigt stöd säkerställa, att flygstandarden i möjligaste

mån upprätthålles under en treårsperiod efter genomgången central utbildning.

Dessa fördelar böra tillerkännas en avgörande betydelse vid avvägningen

av statens bidrag. De kunna icke jämföras med de fördelar, som för

motsvarande utgifter vinnas genom andra ifrågasatta anslag till civilflygningens

stödjande.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag beträffande

bidragen till kostnaderna för träningsflygning. Under erinran om alt

utredningen icke beräknat något bidrag för understöd av träningsflygning för

nästkommande budgetår framhåller styrelsen, alt dylikt understöd bör kunna

utgå jämväl under nämnda budgetår till redan tidigare utbildade manliga

yngre privatflygare. Styrelsen förutsätter därför, att, därest besparingar skulle

uppstå på det till utbildningsbidrag föreslagna beloppet, dessa skola kunna få

användas bland annai för understöd av träningsflygning.

Statskontoret anser sig icke kunna biträda utredningens förslag örn .statsbidrag

för träningsflygning för bibehållande av förvärvad flygskicklighet.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr SO.

Vad utredningen i detta avseende anfört, har nämligen icke övertygat ämbetsverket

om vare sig behovet eller lämpligheten av ett statsingripande för

detta ändamål.

Svenska aeroklubben anser de av utredningen föreslagna understöden vara

icke blott värdefulla utan även nödvändiga.

Departeme ntscliofen.

En förvärvad flygskicklighet, som icke genom fortsatt flygträning underhålles,

går snabbt förlorad. Då förvärvande av A: 2-certifikat drager ej obetydliga

kostnader —- i enlighet med vad tidigare anförts beräknas utgifterna

uppgå till minst 1,250 kronor enbart för själva den härför erforderliga

minsta flygtiden av 25 timmar — synes det önskvärt, att flygskickligheten

om möjligt underhålles en icke alltför kort tid. Med hänsyn till att det såsom

i annat sammanhang framhållits ur statens synpunkter är angeläget,

att vid utbildning av privatflygare eftersträvas i första hand en kvalificerad

utbildning, synes ett statligt stöd främst böra inriktas på att uppmuntra en

fortsatt flygträning, som innebär icke blott ett underhållande av en förvärvad

flygskicklighet utan även en utveckling av densamma. En central flygskola,

som ur denna synpunkt givetvis skulle blivit av stort värde, har jag

av tidigare anförda skäl emellertid icke ansett mig böra förorda. Vid dylikt

förhållande framstår det såsom särskilt angeläget, att de bidrag av statsmedel

för enskild fortsatt flygträning, som kunna komma att beviljas, användas

för sådan flygning, som innebär en utveckling av flygskickligheten. Chefen

för flygvapnet har framhållit, att den för förlängning av A: 2-certifikat

erforderliga årliga flygtiden av 7 timmar icke medför ett framåtskridande

utan endast ett underhållande av vunnen flygskicklighet. Med hänsyn härtill

finner jag mig icke böra förorda, att bidrag utgår enbart för förlängning av

A: 2-certifikat. För att bidrag till kostnaderna för träningsflygning av nu

ifrågavarande slag skall utgå synes böra fordras, att vederbörande under de

senaste tolv månaderna flugit minst 15 timmar, varigenom torde kunna förväntas

att flygarens användbarhet för, bland annat, militära syften blir större.

I enlighet med vad civilflygutredningen uttalat anser jag, att den fortsatta

flygträningen — i syfte såväl att vinna en bättre kontroll över flygningen

som att giva flygskolorna ökad verksamhet och därmed ett bättre utnyttjande

av deras materiel — bör liksom den övriga bidragsberättigade flygningen

äga rum vid de statsunderstödda flygskolorna.

Civilflygutredningen har förutsatt, att bidrag av nu förevarande slag skulle

utgå endast till sådana flygare, som med stöd av statsbidrag förvärvat sitt

A: 2-certifikat. Utredningens uppfattning härutinnan kan jag icke dela. Enligt

min mening böra personer, som utan ekonomiskt bidrag från staten förvärvat

A: 2-certifikat, under samma förutsättningar som flygare, till vilkas

utbildning staten lämnat bidrag, kunna erhålla statens stöd för sin fortsatta

utbildning. Vid dylikt förhållande och då redan under nästa budgetår ett

relativt stort antal flygare torde kunna ifrågakomma till bidrag av nu ifråga
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80. 33

varande slag, synas medel för nämnda budgetår böra anvisas för fortsatt

flygträning.

Vad härefter angår frågan örn storleken av det bidrag, som lämpligen bör

utgå för nu ifrågavarande flygning, har civilflygutredningen föreslagit, att

premien för 15 timmars fortsatt flygning efter genomgång av den av utredningen

föreslagna centrala flygskolan skulle utgå med 50 procent av kostnaden,

beräknad till 750 kronor. Chefen för flygvapnet har emellertid ansett,

att den fortsatta flygträningen icke skulle få någon omfattning, därest eleven

skulle behöva själv svara för en kostnad, uppgående till ett så förhållandevis

högt belopp som 375 kronor och därför föreslagit, att bidraget från staten

skall utgå med ett belopp av under första året 600 kronor, andra året 500

kronor och tredje året 400 kronor. Med hänsyn till vikten av att icke alltför

många elever skola på grund av ekonomiska skäl vara förhindrade att,

därest de så önska, fortsätta sin flygutbildning, vill jag — ehuru därigenom

en minskning av antalet flygpremier på grund av statsfinansiella hänsyn

måste äga rum — föreslå, att premien för 15 timmars flygning utgår med

ett något högre belopp än vad utredningen föreslagit. Såsom ur denna synpunkt

lämpligt avvägt belopp torde kunna fastställas 500 kronor. I syfte att

erhålla flygare med en relativt lång flygtid bör i anslutning till vad chefen

för flygvapnet anfört en och samma flygare kunna komma i åtnjutande av

understöd för fortsatt flygning under tre på varandra följande tolvmånadersperioder.

Hans sammanlagda, med statsbidrag utförda flygning — inräknat

flygtiden för A: 2-certifikatet — skulle därigenom kunna komma

upp till 70 timmar. I likhet med vad jag förutsatt beträffande premier för

A: 2-certifikat, bör även i fråga örn nu förevarande premie en omprövning

av densammas belopp framdeles äga rum, därest erfarenheterna därtill skulle

giva anledning.

Beträffande antalet flygare, till vilka understöd bör utgå under nästa budgetår,

synes mig detta, i betraktande av den betydelse den fortsatta utbildningen

måste anses äga, icke böra beräknas allt för lågt. Vid en avvägning mellan

bidragen till de olika ändamål, vilka skola tillgodoses inom ramen av det

för privatflygets stödjande beräknade anslagsbeloppet, har jag ansett mig

böra föreslå, att understöd för fortsatt flygträning under nästa budgetår utgår

till ett antal av 60 innehavaxe av A ^-certifikat.

I anslutning till mitt förslag, att i första hand manliga personer i åldern

18—24 år skulle ifrågakomma till erhållande av premier för A: 2-certifikat,

synes understöd för fortsatt flygträning, avseende första tolvmånadersperioden

efter förväi-vande av A: 2-certifikat, böra utgå till manliga personer i

åldern 19—25 år.

I enlighet med vad jag sålunda förordat skulle alltså nu ifrågavarande kostnad

för nästa budgetår uppgå till (60 X 500) 30,000 kronor.

Skulle besparingar uppkomma på det ena av de föreslagna två utbildningsbidragen,

nämligen lill förvärvande av A ^-certifikat och till fortsatt träningsflygning,

torde det icke böra föreligga hinder för luftfartsmyndigheten att,

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 80. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

därest så skulle befinnas lämpligt, använda dylik besparing för att tillgodose

det ändamål, för vilket det andra bidragsbeloppet närmast är avsett.

Flygplananskaffning för skoländamål.

1937 års civilflygutredning.

Civilflygutredningen har föreslagit, att flygskolorna i viss omfattning skola

kunna erhålla statligt bidrag för inköp av skolflygplan för sin verksamhet.

Till stöd härför har utredningen till en början framhållit, att ett av de största

hindren för ordnandet av en rationell, på bred bas lagd utbildning av privatflygare

hittills legat i de betydande kostnader, som äro förenade med anskaffning

av för ändamålet lämpliga flygplan i erforderlig omfattning. Utredningen

anför i anslutning härtill:

Vid en verksamhet av ifrågavarande art har man att räkna med relativt

ofta inträffande större eller mindre haverier. Därest ett dylikt haveri icke

skall förorsaka ett olägligt avbrott i skolverksamheten, bör en flygskola därför

vara utrustad med minst två flygplan samt med reservmateriel för omedelbart

avhjälpande av mindre fel. Enligt vad utredningen inhämtat, äro de

f. n. i drift varande skolorna allenast undantagsvis utrustade på ett ur berörda

synpunkter tillfredsställande sätt. Flertalet skolor hava nämligen saknat

ekonomiska möjligheter härtill. Erfarenheten har ock visat, att avbrott i utbildningsverksamheten

på grund av haverier icke varit ovanliga. Utredningen

har jämväl funnit, att den för skoländamål använda flygplanuppsättningen

visar avsevärd oenhetlighet samt att åtskilliga av planen icke äro av en för

skoländamål fullt lämplig typ.

Därest staten enligt utredningens förslag vidtager åtgärder för stödjande

av anskaffning av skolflygplan, anser utredningen det vara angeläget att härvid

i möjligaste mån söka åstadkomma enhetlighet i fråga om flygplantvp.

Härigenom skulle underlättas, vid nyanskaffning i förutsatt omfattning, en

serietillverkning av lämpliga plan, vilket i sin tur skulle kunna förbilliga anskaffningen

och därjämte giva den svenska flygindustrien en förutsättning

att jämväl i fråga om tillverkning av plan för civilt ändamål konkurrera med

den utländska industrien, en förutsättning som åtminstone på senare år knappast

förelegat. Vidare förenklade enhetligheten och kunde den jämväl förbilliga

anskaffningen av reservmateriel.

Beträffande lämpliga skölflygplantyper anför utredningen:

Utredningen har med ledning av de gjorda studierna såväl inom landet

som utomlands sökt förskaffa sig en allmän uppfattning angående lämpliga

flygplantyper för skoländamål. Detta har skett huvudsakligen i syfte att få

ett underlag för beräknandet av kostnaderna vid genomförandet av utredningens

förslag. Utredningen har sålunda icke ansett sig böra taga ståndpunkt

till någon viss typ av de nu mera vanligen förekommande utan förutsätter,

att det skall ankomma på luftfartsmyndigheten att i samråd med

chefen för flygvapnet i sista hand fastställa lämpliga flygplantyper samt att

i varje särskilt fall pröva frågan örn godkännande av flygplan för skoländamål.

Utredningen har för sin del funnit önskvärt, att för skoländamål användas

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

35

flygplan av icke alltför liten storleksordning och nied relativt stor motorstyrka

(effektöverskott). Härigenom vinnes möjlighet till mera allsidighet

och större erfarenhet vid utbildningen, varjämte säkerhetssynpunkten på ett

bättre sätt tillgodoses. Genom relativt stor motorstyrka kunna nämligen vid

de under utbildningens gång lätt inträffande farosituationerna olyckor icke

sällan avvärjas på ett sätt, vartill förutsättningar saknas med mindre motorstyrka.

Kravet på motorstyrka växer givetvis också till en viss gräns i mån av

utbildningens avancering.

Å andra sidan måste dock stor hänsyn tagas till kostnadsfrågan. Kraven

få icke sättas så stora, att plananskaffningen oskäligt försvåras, en synpunkt,

som särskilt träder i förgrunden då det gäller klubb- och andra enskilda skolors

flygplanmateriel.

För vinnande av enhetlighet vore det givetvis önskvärt, att beträffande

klubb- och andra enskilda skolor flygplananskaffningen kunde inriktas på

flygplan av samma storleksordning, som ansetts lämplig för den grundläggande

utbildningen vid den centrala skolan, d. v. s. plan med en motorstyrka av

minst 80 hkr. Utredningen har emellertid icke ansett sig kunna utgå från

att detta, åtminstone till en början är möjligt i någon större utsträckning, då

en dylik anskaffning säkerligen överstiger flertalet skolors ekonomiska möjligheter.

Utredningen har därför beträffande de för utbildning avsedda flygplanen

vid sistnämnda slag av skolor ansett sig tills vidare böra räkna med en motorstyrka

av 60—80 hkr. För den träningsflygning, som på sätt av det följande

framgår förutsättes skola ske vid dessa skolor, torde icke nödvändigtvis krävas

plan av samma storleksordning. Därest det i något fall skulle anses lämpligt

att för sistnämnda ändamål anskaffa särskilda mindre flygplan, torde

dock staten knappast hava anledning att stödja denna anskaffning, enär dylika

flygplans användbarhet måste ur statens intressesynpunkter anses relativt

begränsad.

I fråga om kostnaden för anskaffning till flygklubbar och andra enskilda

flygskolor av flygplan av den storleksordning, som här angivits, har, meddelar

utredningen, samråd skett med representanter för den inhemska flygindustrien.

Med ledning av därvid vunna upplysningar anser sig utredningen

kunna utgå från en anskaffningskostnad av omkring 18,000 kronor för varje

dylikt plan. Då även denna kostnad enligt utredningen i regel överstiger

skolornas ekonomiska prestationsförmåga, anser utredningen det vara er

forderligt, att staten, för att säkerställa anskaffning av det antal flygplan,

som erfordras för utbildningens bedrivande i avsedd omfattning, lämnar

bidrag till flygplananskaffningen med relativt stor procent, förslagsvis 50

procent. Ett dylikt bidrag utgör jämväl, meddelar vidare utredningen, en av

utgångspunkterna vid beräknandet av de lokala flygskolornas utbildningskostnad

per flygtimme.

I fråga örn det antal flygplan, till vars anskaffande statsbidrag skulle årligen

utgå, måste, anför utredningen, uppenbarligen av statsfinansiella skäl

en begränsning ske. Utredningen fortsätter i anslutning härtill:

Under förutsättning alt staten, på sätt ovan föreslagits, lämnar bidrag till

utbildning årligen av 175 elever för kompetens till A: 2-certifikat, skulle på

sålunda understödd flygning belöpa minst 4,375 flygtimmar årligen. Härtill

kommer den träningsflygning för redan utbildade elever, vartill stats
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

bidrag jämväl i viss omfattning av utredningen förordas. Då varje skolflygplan

icke torde kunna årligen utnyttjas mer än 300, i bästa fall högst 400

flygtimmar, synes i betraktande av flygskolomas nuvarande i allmänhet

otillfredsställande flygplanuppsättning önskvärt, att staten åtminstone det

närmaste budgetåret bidrager till anskaffning av 10 skolflygplan enligt ovan

angivna grunder. Beträffande tiden därefter, för vilken det årliga nyanskaffningsbehovet

bör kunna beräknas bliva mindre omfattande, torde frågan

angående omfattningen av dylika bidrag böra prövas i samband med

luftfartsmyndighetens årliga anslagsäskanden med hänsyn till vunnen erfarenhet

och föreliggande behov.

En av utredningsmännen, kaptenen Cederholm, har i ett reservationsvis

framfört yttrande föreslagit, att utbildningen vid de lokala flygskolorna

borde äga rum på ett skolflygplan av en något kraftigare typ och med större

motorstyrka än vad de övriga utredningsmännen föreslagit. Sålunda förordar

reservanten, att staten under nu rådande förhållanden endast skulle

understödja inköp av skolflygplan, som äga en motorstyrka av minst 80

hkr. Till stöd för sitt förslag har reservanten bland annat framhållit — förutom

de av de övriga utredningsmännen framhållna synpunkterna till förmån

för en större flygplantyp — följande synpunkter:

Ett skolflygplan av föreslagen storleksordning äger i allmänhet sådana

flygegenskaper, att vissa farliga moment vid själva utbildningen, även med

bibehållen flygsäkerhet, kunna demonstreras. Härigenom vinnes, att den

elementära utbildningen kan få en mera gedigen karaktär.

Ett skolflygplan av icke alltför liten storleksordning och med relativt stor

motorstyrka äger i jämförelse med ett mindre bland annat ökad livslängd

och större tjänstbarhet. Härigenom vinnes större kontinuitet i elevernas utbildning,

varjämte antalet såväl i tjänst som i reserv varande skolflygplan

kan hållas relativt lågt.

Föreslagen storleksordning är mera användbar under svårare väderleksförhållanden

än en mindre typ, vilket är av stor betydelse vid våra klimatförhållanden.

Föreslagen storleksordning kan betraktas som minimistorlek för inmontering

av utrustning för instrumentflygning av nuvarande standardformat.

Föreslagen storleksordning erbjuder med sin robusta konstruktion eleverna

större säkerhet vid en eventuell brottlandning.

Då kostnaden för ett flygplan av den av reservanten förordade storleksordningen

beräknas uppgå till 24,000 kronor, föreslår reservanten, att ett

dylikt pris lägges till grund för beräknandet av statens bidrag för inköp av

skolflygplan.

Yttranden.

Chefen för försvarsstaben har anfört, att det beträffande skolflygplan för

de lokala flygskolorna syntes önskvärt, att dessa vore av samma storleksordning

och helst av samma typ, som avsåges komma till användning vid

den centrala flygskolan, eller åtminstone avveke så litet som möjligt från

sistnämnda typ. Under alla förhållanden syntes det önskvärt, att skolflygplanen

för de lokala flygskolorna uppfyllde flygvapnets fordringar på dy
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

37

lika flygplan för här ifrågavarande utbildningsändamål. Härigenom komme

nämnda flygplan att fylla kravet på kvalitet i fråga om utbildningen samt

ändamålet att tjäna som mobiliseringsreserv åt flygvapnet.

Chefen för flygvapnet uttalar till en början, att tillgången på lämplig

skolflygplanmateriel utan tvivel för närvarande vore alltför begränsad

vid lokala klubb- eller andra enskilda flygskolor för att en rationell utbildning

av ett större antal privatflygare skulle kunna anordnas. Ett kraftigt

stöd för nyanskaffning vore därför den första åtgärd, som från statens

sida bör vidtagas. Chefen för flygvapnet anför i anslutning härtill:

Ur flygmilitär beredskapssynpunkt är det synnerligen önskvärt, att i

möjligaste mån enhetlighet åstadkommes beträffande denna lokalt använda

flygmateriel, ävensom att materielen är av sådan klass, att den är lämplig

för användning vid krigsflygskolorna. Man kan räkna med att vid mobilisering

större delen av i landet tillgänglig skolflygmateriel måste tagas i

anspråk för krigsflygutbildning. Betydelsen av att denna hopsamlade materiel

är av enhetlig typ torde vara påtaglig. Chefen för flygvapnet ansluter

sig till de synpunkter på val av flygplantyper, som reservanten företrätt. I

övrigt synas de av utredningen förordade stödåtgärderna för anskaffning av

skolflygplan för den lokala flygutbildningen lämpliga. Chefen för flygvapnet

ansluter sig jämväl till utredningens uppfattning, att luftfartsmyndigheten

bör vara statens reglerande och övervakande organ i detta avseende. I frågor

rörande typval måste dock, med hänsyn till materielens användning vid

mobilisering, samråd äga rum med chefen för flygvapnet.

Materielfrågan för den lokala civila utbildningen kan inriktas på ett enhetsflygplan.

Ett centralt förråd omfattande 2—3 reservflygplan samt erforderliga

reservdelar bör upprättas för att utbildningens kontinuitet skall

kunna säkerställas. Detta förråd kan antingen tänkas lyda direkt under

luftfartsmyndigheten och i sådant fall upprättas i Stocholm, eller efter överenskommelse

med luftfartsmyndigheten organiseras av visst privat företag

(industri). Om den använda flygplanlypen tillverkas inom landet, bör

lämpligen vederbörande industriföretag förbinda sig att ständigt förfoga

över ett visst förråd, varifrån vederbörande utbildningsorganisationer till

fastställda priser kunna rekvirera erforderlig materielersättning.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen tillstyrker de av utredningen föreslagna

bidragen till inköp av skolflygplan. Ur såväl utbildnings- som säkerhetssynpunkt

anser styrelsen det emellertid vara önskvärt, att för skoländamål

endast komma till användning härför särskilt lämpade flygplan. Styrelsen

ansluter sig i huvudsak till utredningens önskemål beträffande enhetlighet

i fråga om flygplantyp för skoländamål och säger sig vilja för sin del medverka

till att denna fråga göres till föremål för särskild undersökning.

Svenska aeroklubbcn anser, att de av utredningsmännen föreslagna premierna

för inköp av flygplan för skoländamål otvivelaktigt komma att i

hög grad bidraga till skol- och klubbverksamhetens stabilisering och utveckling

samt dessutom hava sitt stora värde ur säkerhetssynpunkt. Med hänsyn

till att flygmaterielen är dyrbar och anskaffningen ekonomiskt betungande

för klubbarna, anser aeroklubbcn, att de föreslagna certifikatpremierna

icke kunna utnyttjas i avsedd omfattning, därest understöd i denna form

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

och i den utsträckning utredningsmännen föreslagit icke äger rum. Aeroklubben

hade, anför klubben vidare, av ekonomiska skäl icke kunnat stödja

klubbarnas materielinköp och av denna orsak ej heller haft någon inverkan

på denna fråga. Skolmaterielen vore också för närvarande bristfällig

till såväl omfattning som typval. Vid typvalet hade man bland annat att

taga hänsyn till säkerhetssynpunkten — lämplig storleksordning, robust

byggnad och erforderligt effektöverskott -—- samt kostnadssynpunkten —

billig i inköp och billig i drift. Det vore så gott som uteslutet att kunna tillfredsställa

alla dessa krav. Ett billigt flygplan vore nämligen som regel

litet och trångt, mindre robust och ur säkerhetssynpunkt mindre tillfredsställande.

Enligt aeroklubbens uppfattning vore det emellertid icke försvarligt,

att ekonomiska fördelar köptes på bekostnad av säkerheten. Aeroklubben

ville därför i detta avseende ansluta sig till reservantens uttalande

och förslag.

Svenska flygares riksförbund har särskilt understrukit vikten av och fördelarna

med att för utbildningsändamål vid flygklubbar och privata flygskolor

anskaffas skolflygplan av samma storleksordning och motorstyrka

och helst av samma typ, som utredningen avsett skulle komma till användning

vid den föreslagna centrala flygskolan.

Departementschefen.

På grund av de betydande kostnader, som äro förenade med anskaffning

av för ändamålet lämpliga skolflygplan, hava flygskolorna hittills

nödgats dels begränsa inköpen till ett relativt ringa antal flygplan, dels ock

i viss utsträckning anskaffa flygmateriel, som icke fyller de fordringar, som

ur olika synpunkter böra ställas på ett skolflygplan. Följden härav har blivit,

bland annat, att utbildningsresultaten ofta blivit ojämna och i övrigt

mindre tillfredsställande, varjämte icke obetydliga faror ur trafiksäkerhetssynpunkt

förelegat vid flygövningarna. Vissa under senare år inträffade mer

eller mindre allvarliga olyckstillbud och olycksfall i samband med utbildning

av privatflygare här i landet torde kunna tillskrivas mindre lämplig

skolflygmateriel. Såsom från olika båll framhållits är det därjämte ur försvarsberedskapssynpunkt

av vikt, atl ett antal lämpliga skolflygplan finnes

tillgängligt inom privatflyget. Med hänsyn till, bland annat, nu anförda

synpunkter, anser jag civilflygutredningens förslag väl motiverat och förordar,

att staten i viss omfattning stöder flygskolornas anskaffning av skolflygplan.

Vad härefter angår frågan örn de flygplantyper, till vilkas inköp bidrag skall

kunna utgå, förutsätter jag, att flygplanen skola vara av typ, som luftfartsmyndigheten

efter samråd med chefen för flygvapnet anser sig kunna godkänna.

I förevarande sammanhang har typvalet därför intresse huvudsakligen

för frågan om vilket pris, som bör läggas till grund för statsbidragets

beräknande. Civilflygutredningen har framhållit önskvärdheten av att flygplananskaffningen

inriktades på en plantyp av ej alltför liten storleksord
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr SO.

39

ning, förslagsvis med en motorstyrka av minst 80 hkr. Med hänsyn till att

det relativt höga priset å ett dylikt flygplan, omkring 24,000 kronor, säkerligen

skulle — även vid ett relativt högt bidrag från statens sida — lägga ekonomiska

hinder i vägen för flertalet flygskolor att åtminstone tills vidare anskaffa

dylika plan, har emellertid utredningen vid sina kostnadsberäkningar

utgått från en flygplantyp med en motorstyrka av 00—-80 likr., vilken beräknats

betinga ett pris av omkring 18,000 kronor. Ehuru jag delar utredningens

uppfattning, att en anskaffning av flygplan av den större storleksordningen

för de lokala flygskolorna för närvarande kan bereda skolorna svårigheter,

anser jag emellertid i likhet med reservanten bland utredningsmännen

ävensom flertalet hörda myndigheter och organisationer, att fördelarna

^att använda en större flygplantyp ur såväl trafiksäkerhetssynpunkt som synpunkten

att åstadkomma ett gott utbildningsresultat äro så stora, att en dylik

flygplantyp ändock bör läggas till grund för bidragsbeloppets beräknande.

Utredningen har med sin utgångspunkt föreslagit, att statsbidraget skulle

utgå med högst 50 procent å inköpspriset. För att i viss utsträckning för

flygskolorna undanröja nackdelen med det högre pris, som den större flygplantypen

betingar, vill jag förorda, att bidraget ökas till 60 procent. Detta

skulle med det beräknade priset av 24,000 kronor medföra, att staten skulle

bidraga till flygplaninköpet med 14,400 kronor, i följd varav flygskolans andel

skulle bliva 9,600 kronor.

Civilflygutredningen har föreslagit, att staten skulle under nästa budgetår

bidraga till inköp av 10 skolflygplan, därvid utredningen utgått från att

detta antal jämte de av flygskolorna för närvarande disponerade skolflygplanen,

uppgående till 10 å 15, skulle vara i stort sett tillräckligt för en utbildning

vid skolorna i den av utredningen förutsatta omfattningen. Med

hänsyn till den begränsning av elevantalet i förhållande till utredningens förslag,

som jag i det föregående förordat, synes jämväl en minskning av antalet

statsbidrag för inköp av skolflygplan kunna äga rum. Jag vill sålunda

föreslå, att sammanlagda bidragsbeloppet för nu ifrågavarande ändamål beräknas

för inköp av ett antal av 6 flygplan. Vid dylikt förhållande skulle

för ändamålet för nästa budgetår behöva avses ett belopp av (6 X 60/100 X

24,000) 86,400 kronor. Skulle den av mig förordade typen kunna erhållas

till ett billigare pris än vad som här räknats med torde hinder icke böra föreligga

att använda sålunda uppkommen besparing till bidrag för inköp av

ytterligare flygmateriel.

Närmare villkor för statsunderstöd till vid klubb- och andra enskilda

flygskolor verkställd flygning saint för anskaffning av skolflygplan till

dylika skolor.

lim års civilflygutredning.

Civilflygutredningen uttalar i förevarande sammanhang inledningsvis, att

därest staten, på sätt i det föregående föreslagits, skulle stödja privatflygning
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

en genom premier för förvärvande av A: 2-certifikat och för fortsatt träningsflygning

samt genom bidrag till inköp av skolflygplan, frågan uppställde

sig, på vad sätt och under vilka villkor understödsverksamheten lämpligen

borde äga rum.

Beträffande dispositionen av statens medel för privatflygets stödjande anser

utredningen med hänsyn till, bland annat, storleken av de belopp, som

härvidlag komma i fråga, det ligga i sakens natur, att medlen skola disponeras

av statlig myndighet. Då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i egenskap

av luftfartsmyndighet bland annat har att utöva tillsyn över den civila flygutbildningen

samt uppgiften att omhänderhava det statliga stöd åt privatflyget,

som kan komma att anvisas, nära ansluter sig till luftfartsmyndighetens

nämnda åliggande, förordar utredningen, att omhänderhavandet av statens

bidrag till privatflyget anförtros åt luftfartsmyndigheten. Härvid förutsätter

emellertid utredningen, att de frivilliga organisationer, som hittills

ekonomiskt stött det civila flygväsendet, närmast svenska aeroklubben, fortfarande

skola fortsätta sin verksamhet och att särskilt då det gäller understöd

till lokala flygklubbar, som äro anslutna till aeroklubben, ett samarbete kommer

till stånd mellan luftfartsmyndigheten och sagda klubb.

Vad härefter angår sättet för utbetalningen av de föreslagna flygpremierna

för A: 2-certifikat och vissa därmed sammanhängande spörsmål anför

utredningen:

Statens understöd för utbildning till A: 2-certifikat kan tänkas bliva tilldelat

antingen eleven direkt, när denne hos luftfartsmyndigheten erhåller

flygcertifikat, eller den flygklubb eller privata flygskola, hos vilken eleven

erhållit sin utbildning. I det förra fallet torde skolan komma att avkräva

eleven llygavgifter, motsvarande i stort sett skolans verkliga kostnader för

skolverksamheten, medan i det senare fallet statens bidrag kan komma eleven

till godo redan under utbildningens gång på det sätt, att skolan tillämpar

en med hänsyn till bidragets storlek nedsatt avgift för flygutbildningen.

Det senare systemet synes innebära vissa fördelar, särskilt för eleven genom

att denne för flygutbildningen icke behöver disponera ett kapital, motsvarande

den sammanlagda kostnaden för utbildningen, utan endast ett belopp, som

uppgår till vad eleven i sista band själv avses skola betala för sin utbildning.

Utredningen förordar därför, att statsbidragen tilldelas skolorna.

Då förslaget förutsätter, att några flygpremier av nu avsett slag icke skola

utbetalas med mindre än att flygutbildningen resulterar i förvärvandet av

ett A: 2-certifikat, kan emellertid ett system med premiernas utbetalande till

skolorna för dem medföra vissa ekonomiska risker. Därest en elev påbörjar

flygutbildning men icke avslutar densamma, antingen på grund av att

han till följd av visad olämplighet för flygning eller av annan orsak skiljes

från skolan eller på grund av fri vilja, kommer nämligen något bidrag till

skolan för eleven icke att utbetalas. Har skolan därvid med hänsyn till beräknat

statsbidrag tillämpat flygavgifter, som varit lägre än skolans självkostnader,

kommer skolan att göra en ekonomisk förlust, motsvarande skillnaden

mellan de verkliga kostnaderna för elevens flygning och de av denne

härför erlagda avgifterna. Nu antydd risk kan emellertid minskas, bland

annat på det sätt att eleven intill ett belopp, motsvarande den kostnad, som

avses skola åvila honom, till skolan erlägger avgifter, täckande fulla kostnaderna

för första delen av flygutbildningen, för att sedan erhålla återstoden av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 80.

41

utbildningen kostnadsfritt. Genom statsbidraget erhåller skolan därefter ersättning

för kostnaderna för sistnämnda del av utbildningen. Visserligen föreligga

möjligheter, att utbildningen avbrytes även på ett senare skede, men

i praktiken torde risken härför vara relativt ringa, då man under det första

skedet bör kunna bedöma elevens lämplighet samt fullföljandet av utbildningen

måste ligga i elevens eget intresse, enär hans ekonomiska insatser

eljest bliva till ringa nytta.

I detta sammanhang kan framhållas vikten av att eleven redan vid utbildningens

början genom läkarundersökning konstaterats vara fysiskt lämplig

såsom flygare.

Fördelningen mellan flygskolorna av tillgängligt statsbidrag för utbildning

av flygare till A: 2-certifikat anser utredningen i stort sett lämpligen kunna

ske enligt grunder och under villkor, som i det följande angivas:

Före viss av luftfartsmyndigheten fastställd tid skola de till svenska aeroklubben

anslutna flygklubbarna, vilka under det kommande budgetåret önska

komma i åtnjutande av statsbidrag för utbildning av flygare till A: 2-certifikat,

inkomma till aeroklubben med till luftfartsmyndigheten ställda ansökningar

härom, därvid uppgift skall lämnas om det antal flygare, vilkas utbildning

vid varje klubbskola avses samt förslag till skolavgifter ävensom utbildningsplan.

Efter eventuell erforderlig komplettering av handlingarna

bör aeroklubben uppgöra och till luftfartsmyndigheten överlämna förslag

rörande bidragens lämpliga fördelning mellan klubbarna, övriga klubbar

och privata flygskolor böra ingiva sina önskningar direkt till luftfartsmyndigheten.

Sedan samtliga ansökningar sålunda inkommit, fattar luftfartsmyndigheten

beslut i ärendet. Beslutet bör innehålla uppgift örn det högsta

antal flygare, för vars utbildning respektive skola under nästkommande

budgetår kan påräkna statsbidrag.

Villkor för rätt till statsbidrag bör i första hand vara, att skolan ävensom

dess lärare och flygmateriel för ändamålet av luftfartsmyndigheten godkänts.

Vid prövning i detta hänseende bör tillses, att skolan uppvisar en organisation,

som ger anledning antaga, att utbildningen blir av kvalificerad beskaffenhet.

I dylikt hänseende toi-de kvalifikationerna hos de lärare, som

avses skola användas vid utbildningen, ävensom skolans flygplanutrustning

och övrig undervisningsmateriel äga särskild betydelse. I syfte att undvika

avbrott i undervisningen torde en flygskola normalt böra vara utrustad med

minst två för skolflygning lämpliga flygplan. Då en skolverksamhet, som

bedrives i icke alltför liten omfattning, i allmänhet kan förväntas medföra

bättre utbildningsresultat än vad en mindre skola kan prestera, finner utredningen

det önskvärt, att utbildningen åtminstone i viss mån koncentreras

till de större skolorna.

Såsom villkor för statsbidrag bör vidare uppställas, att utbildningen sker

enligt program, som luftfartsmyndigheten efter samråd med chefen för flygvapnet

uppgjort.

Av det föregående framgår, att en flygskola, som erhåller statsbidrag för

utbildningskostnaderna, skall för det antal elever, som motsvarar bidraget,

tillämpa ett med hänsyn till statsbidragets .storlek nedsatt pris. I samband

med fördelningen av statsbidragen bör luftfartsmyndigheten fastställa det

högsta pris, som härvid må tillämpas. Utredningen har övervägt, huruvida

såsom villkor för erhållande av statsbidrag bör uppställas, att det fastställda

maximipriset skulle av skolan tillämpas även för de elever, som skolan kunde

komma att utbilda utöver det antal, för vilket bidrag utlovats. Det torde få

opaginerad Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

ankomma på luftfartsmyndigheten att i varje särskilt fall, med hänsyn till

föreliggande omständigheter, pröva denna fråga.

Därest luftfartsmyndigheten fastställer en högsta avgift allenast beträffande

det antal elever, som svarar mot statsbidraget, och antalet hos en

flygskola anmälda elever överstiger detta antal, kan det inträffa, att det

överskjutande antalet för sin utbildning får erlägga högre avgifter än de övriga

eleverna. Frågan huru uttagningen av de förra lämpligen bör ske, synes

närmast kunna lösas på så sätt, att luftfartsmyndigheten för skolorna uppdrager

vissa allmänna riktlinjer för elevernas uttagande och i samband med

sin allmänna tillsyn över flygutbildningen därjämte har uppmärksamheten

särskilt riktad på det sätt, varpå skolorna handhava nu ifrågavarande aftagning.

Utredningen vill även framhålla, att, därest antalet certifikatbidrag

bestämmes till 175 årligen, man åtminstone till en början torde kunna

räkna med att skolornas sammanlagda antal elever årligen av den kategori,

som av staten anses böra understödjas, i stort sett kommer att sammanfalla

med antalet tillgängliga bidrag, och att på grund härav nu berörda olägenhet

icke skall i någon nämnvärd utsträckning bliva aktuell.

I detta sammanhang framhåller utredningen vidare, att luftfartsmyndighetens

beslut om fördelningen för visst budgetår av tillgängliga utbildningsbidrag

givetvis borde kunna jämkas, därest det under bidragsåret skulle visa

sig, att en skola av någon anledning, t. ex. förlust av flygmateriel eller ringa

tillgång på elever, ej skulle kunna under året utbilda det antal elever, för vilket

bidrag beräknats, medan en annan skola kunde antagas utbilda ett större

antal än beräknat. I så fall borde en överflyttning av bidragen från den

förra till den senare kunna äga rum. Det borde ankomma på luftfartsmyndigheten

att avgöra hithörande frågor från fall till fall, och därvid syntes

samarbete mellan myndigheten och aeroklubben kunna vara till gagn, där

fråga vöre om till klubben anslutna skolor. För att luftfartsmyndigheten

skulle kunna följa utvecklingen i nu berörda hänseende, syntes det vidare

lämpligt, att skolorna på fastställda tider till luftfartsmyndigheten inkomme

med sådana uppgifter, som myndigheten funne för ändamålet erforderliga.

Utbetalningen av bidragen anser utredningen böra, för underlättande av

skolornas ekonomi, ske exempelvis månadsvis med belopp, som belöper på

antalet erhållna certifikat under den förflutna månaden.

I fråga om utbetalandet av understöd för fortsatt flygning efter A: 2- certifikat och genomgång av den centrala flygskolan föreslår utredningen i

stort sett samma förfaringssätt som beträffande understödet för utbetalningen

till A: 2-certifikat. Även i detta fall skulle sålunda understödet utgå

direkt till skolorna samt luftfartsmyndigheten, efter inkomna förslag, fastställa

det timantal, för vilket respektive skola kunde påräkna understöd,

samt fastställa det högsta pris, skolan ägde debitera flygarna per flygtimme.

Utredningen övergår härefter till förutsättningarna för att bidrag för inköp

av flygplan skall utgå. Härom anför utredningen:

För att dylikt bidrag över huvud skall utgå, torde det till inköp ifrågasatta

flygplanet vara av typ, som kan av luftfartsmyndigheten efter samråd

med chefen för flygvapnet godkännas såsom lämpligt för utbildningsända
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

43

mål. Med hänsyn till betydelsen av att stödja en inhemsk flygplantillverkning

vore det önskvärt att kunna för bidrags erhållande uppställa det villkoret,

att planet är svenskbyggt. Med hänsyn till den inhemska flygplanindustriens

nuvarande läge torde emellertid ett dylikt villkor icke f. n. kunna

uppställas. Utredningen förutsätter, att luftfartsmyndigheten skall, så

snart förhållandena därtill giva anledning, upptaga frågan om ett dylikt villkor

till omprövning.

Till förhindrande av att statens bidrag till flygplananskaffningen helt eller

delvis går förlorat genom haveri med flygmaterielen, torde bland villkoren

för bidrag böra föreskrivas, att flygskolan skall vara skyldig att städse

hålla det med statsbidrag inköpta flygplanet försäkrat till ett belopp, som

motsvarar flygplanets med hänsyn till normal avskrivning beräknade värde.

Vidare torde luftfartsmyndigheten böra tillse, att garantier finnas för att,

därest flygplanet försäljes eller skolverksamheten nedlägges eller flygplanet

av annan orsak icke kommer till avsedd användning, ett belopp, motsvarande

statsbidraget efter med hänsyn till flygplanets användning gjord avskrivning

antingen återbetalas till staten eller också disponeras för nytt inköp för

skoländamål. Utredningen förutsätter, att beträffande klubbar, som äro

anslutna till svenska aeroklubben och som av denna förordas till erhållande

av bidrag av nu ifrågavarande slag, aeroklubben skall vara villig att medverka

för åstadkommande av dylik garanti.

Vidare torde såsom villkor uppställas, att skolan icke skall mot staten

äga göra gällande anspråk på större ersättning än vad som motsvarar 50

procent av flygplanets värde, efter normal avskrivning, därest detta vid mobilisering

av staten tages i anspråk för militära ändamål.

I syfte att öka tillgången för det frivilliga luftvärnet av flygmål vid dess

övningar torde böra uppställas såsom villkor för bidrag till flygplananskaffning,

att skolan skall vara skyldig att mot ersättning, motsvarande skolans

självkostnad, tillfälligtvis ställa flygplanet till luftvärnets förfogande.

Slutligen må framhållas, att utbetalning av statsbidrag för flygplans anskaffning

till viss skola icke bör ske, förrän det visats, att skolan för det

ifrågasatta flygplaninköpet disponerar eller från privat håll garanterats det

belopp, som erfordras utöver statsbidraget.

Yttranden.

Väg- och vattenbgggnadsstgreisen har beträffande utredningens förslag till

närmare villkor och bestämmelser för understödsverksamhetens bedrivande

framhållit, att det syntes nödvändigt, att cn viss handlingsfrihet i fråga om

formerna och sättet för utbetalningen av understöden medgåves styrelsen.

Utöver de av utredningen angivna villkoren torde böra föreskrivas, att flygklubb

eller flygskola, som erhölle statsbidrag, vore skyldig att underkasta sig

den ekonomiska kontroll, styrelsen funne erforderlig.

Med hänsyn till att civilflygutredningen i sitt betänkande förutsatt, att vägnell

vattenbyggnadsstyrelsen skulle avgiva förslag angående den förstärkning

av luftfartsmyndighetens arbetskrafter, som ett genomförande av utredningens

förslag skulle erfordra, har styrelsen upptagit nämnda fråga till

behandling och därom anfört:

Den föreslagna understödsverksamlieten av de privata flygarnas utbildning

till A: 2-certifikat kan förväntas stimulera till livligare flygverksamhet

än tidigare. Därigenom kommer behov att uppstå av ökad tillgång på per
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

sonal för inspektion och kontroll av utbildningsverksamheten. Granskning

av utbildningsplaner och undervisningsmateriel måste företagas i en helt

annan omfattning än vad tidigare varit fallet. En förstärkning av luftfartsinspektionens

arbetskrafter blir på grund härav ofrånkomlig. För detta

personalbehovs tillgodoseende har styrelsen i sin skrivelse den 10 september

1938 angående anslagsäskande för nästkommande budgetår föreslagit

anställandet av en officer från flygvapnet mot ett arvode av omkring 12,000

kronor samt en anställningstid av tre till fem år. Styrelsen förutsätter därvid,

att vederbörande befattningshavare skulle kvarstå å flygvapnets stat

med bibehållen befordrings- och pensionsrätt men tjänstgöra såsom civil

tjänsteman hos styrelsen. Genom denna anordning skulle enligt styrelsens

mening det önskade samarbetet med chefen för flygvapnet underlättas, varjämte

styrelsen skulle kunna tillföras arbetskraft med erfarenhet örn det

sätt, varpå flygvapnets utbildningsarbete bedrives. Med hänsyn till nödvändigheten

av att åldern för denne befattningshavare hålles relativt låg (under

50 år), synes det önskvärt att genom personbyte med vissa mellanrum kunna

föryngra arbetskraften och bör med hänsyn härtill anställningen ej uppföras

å ordinarie stat. Den personal, som tages i anspråk för övervakandet

av skolutbildningen, bör beredas tillfälle att på statens bekostnad erhålla och

vidmakthålla personlig flvgträning.

Därest utredningens förslag skulle vinna bifall, kommer luftfartsinspektionens

göromål att utökas i en sådan omfattning, att den nuvarande kontrollen

av segelflygverksamheten svårligen kan medhinnas ulan personalförstärkning.

I sin förenämnda skrivelse den 10 september 1938 har styrelsen hemställt

om ett belopp av 4,500 kfonor för anställande av arbetskraft för kontrollen

av segelflygverksamheten.

För handläggningen av de administrativa ärendena har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i sina anslagsäskanden till 1938 års riksdag hemställt örn

inrättande av en notarietjänst i lönegrad A 21. Behovet av denna befattningshavare

är redan nu synnerligen stort och styrelsen måste framhålla, att,

därest nya administrativa uppgifter skola tillkomma, inrättandet av denna

tjänst är ofrånkomligen nödvändigt.

Svenska aeroklubben har till en början uttalat, att aeroklubben icke hade

något att erinra mot principen, att det ifrågasatta statsanslaget disponerades

av luftfartsmyndigheten, därvid emellertid ett samarbete förutsattes komma

till stånd mellan luftfartsmyndigheten och aeroklubben, särskilt då det gällde

understöd till lokala flygklubbar. Aeroklubben ansåge emellertid, att denna

princip borde tillämpas i allt vad som gällde det statliga stödet till privatflyget.

Den uppgift, som sålunda tillämnats aeroklubben, överensstämde

helt med de principer, som tillämpats vid organiserandet av statligt understöd

i närmast motsvarande fall, nämligen idrott, skytte och den av svenska

röda korset utövade humanitära verksamheten. I samtliga dessa fall hade

Kungl. Majit utnyttjat och uppmuntrat vederbörlig riksorganisation, varigenom

dubbelarbete och en för effektiv kontroll försvårande decentralisation

kunnat undvikas.

Aeroklubben anser det vidare vara av stor betydelse, att den sålunda uttalade

principen tillämpas icke blott när det gäller understöd till de lokala flygklubbarna

utan även beträffande det statliga understödet i dess helhet för det

här berörda ändamålet.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

45

Aeroklubben erinrar härefter om att försvarskommissionen anförde i sitt

betänkande, att en central ledning borde finnas, i vilken representanter för

staten inginge, och att detta organ borde hava till uppgift dels att tillse, att

utbildningen bedreves på ett tillfredsställande sätt och dels att handlägga frågan

rörande ett statsunderstöds användning och fördelning. Aeroklubbens

omorganisation i mars 1937 hade, meddelar aeroklubben, tagit sikte på denna

försvarskommissionens uttryckta önskan.

Aeroklubben meddelar vidare, att klubben, för att försvarskommissionens

tankegång beträffande det centrala organet skulle fullföljas, avfattat sina

stadgar så, att till densamma kunde anslutas icke blott lokala flygklubbar

utan även inom flyget verksamma personalföreningar jämte andra dylika

organisationer samt fysiska och juridiska personer. Det mötte sålunda, fortsätter

aeroklubben, intet hinder för affärsdrivande flygföretag att i egenskap av

juridiska personer vara anslutna till aeroklubben och det borde otvivelaktigt

ligga i luftfartsmyndighetens intresse att söka uppmuntra en centralisering av

hela privatflyget i en enda sammanslutning — en centralorganisation. Möjligheten

för enskilda klubbar och företag att direkt till luftfartsmyndigheten

ingiva sina ansökningar, som i betänkandet förutsatts, borde undvikas eller

hänföras till de undantagsfall, som bestämmelserna icke borde uppmuntra.

Aeroklubben förklarar i anslutning till det anförda, att klubben vore beredd

att ställa sig till förfogande för här omskrivet syfte samt att vidtaga sådana

ändringar beträffande styrelsens organisation och stadgarnas innehåll, som

vederbörande statliga myndighet kunde finna erforderliga. Aeroklubben

framlägger i detta sammanhang följande förslag i syfte att underlätta frågans

slutgiltiga lösning:

Främst gäller det att uppdela verksamheten och klarlägga ansvarsförhållandet

mellan luftfartsmyndigheten och aeroklubben, varvid förutsättes att

sagda ämbetsverk icke skulle finna det ändamålsenligt att övertaga en rad

praktiska detaljuppgifter, som nu handhavas av privatflygets centralledning

— aeroklubben — i direkt samarbete med de anslutna flygklubbarna.

Då i förevarande fall statsmedlens förvaltning och kontrollen av deras användning

ansetts böra handhavas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dess

egenskap av luftfartsmyndighet, till vilken tanke aeroklubben helt ansluter

sig, synes detta emellertid icke hindra en tillämpning av den princip rörande

vederbörlig riksorganisations användande såsom verkställande organ, vilken

såsom förut nämnts tillämpas med avseende på Sveriges gymnastik- och

idrottsförbund samt skytteförbundens och svenska röda korsets överstyrelser.

Dessa centralorganisationer äro av Kungl. Majit betrodda att handhava

statsmedel, avsedda för deras verksamhetsområden. De kamerala skiljaktigheter,

som förefinnas, torde bero på anslagens olika natur samt de statliga

myndigheternas organisation. I varje särskilt fall synes den mest praktiska

organisationsformen hava eftersträvats och vunnits.

I överensstämmelse med denna princip torde det vara lämpligast och riktigast,

att förvaltningen av statsbidragen till privatflyget handhaves av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen, medan aeroklubben blir verkställande organ. Sålunda

synes det vara ändamålsenligt, att samtliga understöd fördelas av aeroklubben

enligt av densamma uppgjort förslag. För att säkerställa medlens

ändamålsenliga och författningsenliga användning bör en representant, ut
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

sedd av Kungl. Maj:t, ingå i aeroklubbens styrelse och dess verkställande utskott,

och denna representant bör erhålla vetorätt i frågor, som gälla statsanslagens

användande och fördelning. De av aeroklubben fördelade anslagen

utanordnas av luftfartsmyndigheten på hemställan av aeroklubbens verkställande

utskott.

Aeroklubben betonar i detta sammanhang, att dess verksamhet som ekonomisk

stödorganisation åt de anslutna klubbarna icke upphör genom att

staten enligt utredningens förslag övertager en del av denna verksamhet.

Tvärtom bleve, anför aeroklubben, det härigenom möjligt för aeroklubben

att stödja och utveckla alla de grenar av privatflyget, som hittills mer eller

mindre måst lämnas åt sidan på grund av att utdelandet av certifikatpremier

bundit en stor del av klubbens budget. Denna stödjande verksamhet

borde givetvis på lämpligt sätt anknytas till det statliga stödet, och detta

syntes ur samordnande synpunkt vara ett tungt vägande skäl för att det

verkställande organet för statsunderstödd verksamhet vore detsamma som

för av enskild offervilja stödd verksamhet.

Beträffande principen för tilldelande av understöd åt eleverna, fördelningen

av medlen flygskolorna emellan, villkoren för rätt till statsbidrag,

överflyttning av bidrag i vissa fall från en skola till en annan, utbetalande

av understöd för fortsatt flygning efter A: 2-certifikat och central flygskola

samt villkoren för understöd till inköp av skolflygplan ansluter sig aeroklubben

i huvudsak till utredningsmännens förslag. Aeroklubben uttalar

emellertid, att den gärna skulle hava sett, att utredningen föreslagit ett kraftigare

stöd till flygfärdighetens vidmakthållande.

Departementschefen.

Därest staten på sätt i det föregående föreslagits skall stödja privatflygningen,

torde vägande skäl tala för att åt ett statligt organ, som kan vara

därför lämpat, uppdrages att disponera de medel, som kunna komma att

anslås för nämnda stödverksamhet. I likhet med civilflygutredningen anser

jag väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i egenskap av luftfartsmyndighet härför

lämplig. För luftfartsmyndigheten synes det emellertid särskilt i fråga

örn bidrag till flygklubbar, som äro anslutna till svenska aeroklubben, kunna

vara av värde, därest på sätt civilflygutredningen förutsatt ett visst samarbete

kommer till stånd mellan nämnda myndighet och aeroklubben.

Vad angår frågan om principerna för de olika bidragens fördelning och

villkoren för erhållande av understöd synes det knappast kunna förväntas,

att detta spörsmål kan få sin mest ändamålsenliga lösning, innan viss tids

erfarenhet vunnits å området. Det torde därför vara till fördel, därest en

relativt stor handlingsfrihet tillkommer luftfartsmyndigheten i vad avser utformningen

av de närmare detaljer, som erfordras för att uppnå ett i möjligaste

mån för olika parter tillfredsställande resultat. Då utredningens

förslag till lösning av de olika spörsmålen å nu berörda område i stort sett

torde få anses ändamålsenliga, synas desamma emellertid tillsvidare kunna

i huvudsak läggas till grund vid behandlingen av de olika bidragsfrågorna.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

47

Med anledning av styrelsens framställning om förstärkning av luftfartsmyndighetens

arbetskrafter vill jag här erinra örn att jag i samband med

anmälan i årets statsverksproposition av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

avlöningsanslag (sjätte huvudtiteln, punkten 3) upptog nämnda fråga till

behandling. Med hänsyn till de begränsningar i civilflygutredningens förslag,

som jag i nämnda sammanhang förklarade mig hava för avsikt att

framdeles förorda, ansåg jag mig emellertid icke böra biträda styrelsens

förslag om förstärkning av luftfartsmyndighetens arbetskrafter i annan mån

än att jag föreslog inrättande av den av styrelsen begärda notarietjänsten.

Någon anledning att nu frångå min då intagna ståndpunkt i ämnet anser

jag icke föreligga.

Segelflygning.

1937 års civUflygutredning.

Civilflygutredningen har i en särskild avdelning av sitt betänkande behandlat

vissa åtgärder för understödjande av privatflygets utveckling, vilka

icke innefattas i utredningens förslag. Frågan om understöd åt segelflygningen

har sålunda i detta sammanhang upptagits till prövning. Utredningen

har — under erinran om att enligt de för densamma givna direktiven

utredningen haft att taga sikte närmast på utvecklingen av den motoriserade

privatflygningen — uttalat, att utredningen ansåge sig kunna föreslå

dylikt stöd allenast under förutsättning, att en föregående segelflygutbildning

kunde antagas medföra en förkortad och därmed förbilligad utbildning

för motorflygning. I detta hänseende vore, anför utredningen vidare,

meningarna bland å området sakkunniga delade och även utredningen hyste

på denna punkt tveksamhet. Vid bedömandet av bidragsfrågan borde jämväl

beaktas, att behovet av statligt stöd åt segelflygningen icke vöre lika

framträdande som i fråga om motorflygningen med hänsyn till att den förra

i motsats till den senare vöre förenad med relativt små kostnader. På

grund härav ansåge sig utredningen icke böra förorda, att f. n. — innan

mera klarhet vunnits rörande segelflygningens omedelbara betydelse för

motorflygningen — något direkt statsunderstöd lämnades segelflygningen.

Man torde ock kunna förutsätta, att segelflygningen även utan dylikt stöd

skulle kunna nå en i och för sig önskvärd utveckling. Utredningen hade

nämligen anledning antaga, att de privata organisationer — i första hand

svenska aeroklubben och till denna anslutna lokala flygklubbar — som

hittills stött segclflygningen och visat intresse för dess utveckling, jämväl

i fortsättningen skulle verksamt stödja densamma.

En av utredningsmännen, kaptenen Cederholm, har i särskilt yttrande

föreslagit, att till segelflygningen måtte utgå ett årligt bidrag med 20,000

kronor förutom 30,000 kronor under nästa budgetår för viss engångsanskaffning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 80.

Yttrande.

Svenska aeroklubben har i ämnet uttalat, att enligt dess mening segelflygningen

vore en synnerligen god förberedelse för motorflygningen. En

väl organiserad och utvecklad segelflygning kunde nämligen omhändertaga

det allmänna flygintresset, särskilt bland ungdomen, varvid en god

förberedelse till motorflygutbildning erhölles. Segelflygningen kunde dessutom

med största sannolikhet dels åstadkomma en lämplig gallring bland

dem, som hade för avsikt att senare utbilda sig i motorflygning, dels ock

medgiva minskandet av det timantal, som för närvarande vore nödvändigt

för förvärvandet av certifikat. Under sådana förhållanden kunde man måhända

minska kostnaderna för A: 2-certifikatet. Erfarenheterna från bland

annat Tyskland, Polen och Finland pekade i denna riktning. Med hänsyn

till vad sålunda i denna fråga anförts, ville aeroklubben ansluta sig till

reservantens förslag.

Skulle emellertid Kungl. Maj:t, anför slutligen aeroklubben, icke finna

det möjligt att lämna statsanslag till den omfattning, som i reservationen

angåves, ville aeroklubben föreslå, att tills vidare ett årligt statsbidrag på

20,000 kronor utginge såsom stöd för segelflygningen. Summan vore avsedd

för organiserandet av kurser för utbildandet av instruktörer för segelflygning

och ordnandet av segelflygläger med särskild hänsyn till säkerhetssynpunkten.

Departementschefen.

Då viss tveksamhet synes råda i fråga om segelflygningens betydelse för

lösande av de uppgifter, som statens stöd åt privatflyget närmast tager sikte

på, anser jag i anslutning till de av majoriteten inom utredningen anförda

skälen mig icke kunna för närvarande förorda något bidrag till segelflygningens

utveckling.

Sammanfattning och hemställan.

I enlighet med vad jag i det föregående föreslagit skulle statens stöd till

privatflygets utveckling ske i huvudsaklig anslutning till följande grunder

samt bidrag under nästa budgetår utgå med belopp, som samtidigt angivas.

Staten stöder utbildning till A: 2-certifikat av årligen högst 100 flygare

i en ålder av 19 till 24 år genom att lämna bidrag med 700 kronor för varje

certifikat. Sammanlagda statsbidraget härför uppgår sålunda till 70,000 kronor.

Vidare skola 60 flygare, vilka förvärvat A: 2-certifikat, kunna erhålla bidrag

med 500 kronor för 15 timmars fortsatt flygträning. Statsbidragets

sammanlagda belopp uppgår i enlighet härmed till 30,000 kronor.

Slutligen lämnar staten bidrag till inköp av 6 skolflygplan för flygskolornas

räkning med 60 procent av inköpspriset, därvid detta beräknats till

24,000 kronor. Kostnaderna härför uppgå till avrundat 87,000 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

49

De olika stödåtgärderna skulle i enlighet härmed komma att för nästa budgetår

uppgå till sammanlagt (70,000 + 30,000 + 87,000) 187,000 kronor.

Med hänsyn till fördelen av att — framför allt innan någon tids erfarenhet

vunnits inom det nya verksamhetsområdet — ett mindre belopp står

till Kungl. Maj:ts förfogande för att kunna användas för sådana tillfälliga

eller oförutsedda behov inom privatflyget, vilkas tillgodoseende helt eller

delvis med statsmedel kan anses motiverat, vill jag förorda, att ett belopp

av 13,000 kronor beräknas för ändamålet. Sammanlagda anslagsbeloppet

för nästa budgetår skulle i enlighet härmed uppgå till 200,000 kronor.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till understöd åt privatflyget för budgetåret 1939/40

under sjätte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av

200,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami

Nr 80.

4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 80.

Innehållsförteckning.

Sid.

Tidigare uttalanden i fråga om statens stödjande av privatflygningen m. m..... 2

Om lufifartscerlifikat ...................................... 5

Grunder för stödjande av privatflyget:

1937 års civilflygutredning ...................... 6

Yttranden.......................................................... 12

Statlig central flygskola:

1937 års civilflygutredning .......................................... 15

Yttranden.......................................................... 16

Departementschefen ................................................ 18

Bidrag till förvärvande av A: 2-certifikat:

1937 års civilflygutredning .......................................... 20

Yttranden............. 24

Departementschefen ................................................ 27

Träningsflygning för bibehållande av förvärvad fly g skicklig het:

1937 års civilflygutredning .......................................... 29

Yttranden.......................................................... 30

Departementschefen ................................................ 32

Flygplananskaffning för skoländamål:

1937 års civilflygutredning .......................................... 34

Yttranden.......................................................... 36

Departementschefen .................... 38

Närmare villkor för statsunderstöd till vid klubb- och andra enskilda flygskolor

verkställd flygning samt för anskaffning av skolflygplan till dylika skolor:

1937 års civilflygutredning .......................................... 39

Yttranden.......................................................... 43

Departementschefen ................................................ 46

Segelflygning:

1937 års civilflygutredning ....................... 47

Yttrande .......................................................... 48

Departementschefen ................................................ 48

Sammanfattning och hemställan ........................................ 48

Stockholm 1939. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

390371

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1939:164 Skrivelse till Konungen, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt privatflyget. s. 1 i texten
  2. SU 1939:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt privatflyget jämte två motioner. s. 1 i texten