Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen

149 sidor, varav 138 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 138 av 149 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:9, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

1

Nr 9.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vissa delar av vattenlagen; given Stockholms

slott den 3 november 1938.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1939.

1 sami.

Nr 9.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 9, 10, 11, 12, 13 och 14 kap. vattenlagen

den 28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angles:
-

1 KAP.

Om rätt till vatten.

13 §.

Där genom---gottgörelse vidkännas.

Om jordägares rätt till vattnet under markens yta.

14 §.

Envar äger att med de inskränkningar, som omförmälas i 2 kap. eller

eljest äro lagligen gällande, å honom tillhörigt område tillgodogöra sig vatten

som finnes under markens yta (grundvatten).

Genom vad nu sagts göres ej rubbning i den rätt att å annans område tillgodogöra

grundvatten, som kan stödjas å dom, urminnes hävd eller annan

särskild rättsgrund.

2 KAP.

Om byggande i vatten och om vattentäkt.

Om byggande i vatten.

1 §•

Med byggande — —--läge därstädes. 1 2

1 Senaste lydelse, se beträffande 9 kap. 47 och 66 §§, 11 kap. 26, 35, 36, 60, 67, 98, 109 och

113 §§, 12 kap. 13 och 15 §§, 13 kap. 4 och 5 §§ samt 14 kap. 9 § SFS 1919: 425, beträffande

2 kap. 38 «, 9 kap. 1 §, 10 kap. 52, 67, 76 och 82 §§, 11 kap. 17, 21. 27, 30, 33, 37, 46,50, 62,

63, 68, 75,‘83, 85 och 88 §§, 12 kap. 1 och 14 §§, 13 kap. 1, 11, 12 och 17 §§ saint 14 kap. 6 §

SFS 1920: 459 ävensom beträffande 11 kap. 32 § SFS 1932: 138.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kung1. Maj:ts proposition nr 9.

38 §.

Där arbete, som ovan sägs, avser huvudsakligen anläggande av vattentäkt

eller utförande av vattenreglering eller inrättande, utvidgande eller förbättrande

av allmän farled eller av allmän flottled, torrläggning av mark

eller avledande av kloakvatten, skola stadgandena i 2—37 §§ av förevarande

kap. äga tillämpning endast, såvitt sådant finnes för varje fall i 42—

61 §§ av detta kap. eller i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.

Är fråga —--för annat.

41 §.

Genom vad —--fiskets befrämjande.

Om vattentäkt.

42 §.

Med vattentäkt förstås i denna lag anläggning för tillgodogörande av

grundvatten.

Vid tillämpning av vad nedan i detta kap. stadgas skola två eller flera,

samme ägare tillhöriga anläggningar för tillgodogörande av samma grundvattentillgång,

såframt de ej äro avsedda för helt skilda behov, betraktas

såsom en vattentäkt.

43 §.

Vattentäkt skall anläggas så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas

med minsta intrång och olägenhet för annan; och skall vid dess nyttjande

iakttagas nödig sparsamhet med vattnet.

44 §.

Ej må någon så anordna eller nyttja vattentäkt, att till följd därav fastighet

berövas vatten, som erfordras för fastighetens bruk, eller vattentäkt,

som är avsedd för annat ändamål än viss fastighets förseende med vatten,

icke kan utnyttjas i huvudsakligen samma omfattning som förut eller annan

eljest lider men av någon betydelse, med mindre det prövas ur allmän

och enskild synpunkt medföra fördel, som väsentligt överväger olägenheterna.

För skada och intrång skall ersättning givas efter ty i 9 kap. skils.

Vid tillämpning av vad i första stycket är stadgat skall iakttagas, att nyttjande

av vattentäkt ej må medföra, att ett flertal fastigheter berövas erforderligt

vatten för husbehovsförbrukning eller att större fabrik eller annan anläggning,

varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt

minskas.

Prövas vattentäkt vara av synnerlig betydelse för någon orts förseende

med vatten eller för näringslivet eller eljest från allmän synpunkt, åge Konungen

utan hinder av vad i första och andra styckena sägs, efter hemställan

av vattendomstolen på sätt i 47 § 2 mom. stadgas, lämna medgivande till

vattentäkten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Vad i denna § är stadgat gäller ej anordnande eller nyttjande av vattentäkt,

som är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning.

45 §.

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av grundvatten, att å annan

tillhörig fastighet framdrages ledning för vattnet eller tages väg eller utsättes

observationsrör eller utföres åtgärd till förebyggande eller minskande

av skada, vare ägare av fastighet, som sålunda tages i anspråk, pliktig att

tåla sådant intrång mot ersättning, som i 9 kap. skils. Örn rätt att över annans

mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning gäde vad

särskilt är stadgat.

Erfordras till skydd mot förorening av grundvatten, att å annan tillhörig

fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är stadgat äga

tillämpning. Meddelas beslut härom, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen

göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdomaren; och varde med anmälan

så förfaret, som om bevis angående verkställd utmätning av fast egendom

finnes föreskrivet.

46 §.

Ej må för ändamål, som i 45 § nämnts, tagas i anspråk tomtplats, trädgård

eller park, såframt därav uppkommer avsevärt men och ändamålet kan

utan synnerlig olägenhet vinnas på annat sätt.

47 §.

1 mom. Anläggande av vattentäkt, som är avsedd att användas för tillgodogörande

av större vattenmängd än 300 kubikmeter örn dygnet, må ej

påbörjas, förrän efter ansökan i den ordning, som i 11 kap. sägs, vattendomstolen

meddelat besked, huru och under vilka villkor arbetet må utföras och

grundvatten tillgodogöras vid vattentäkten. Ej heller må någon annat än

för tillfälligt behov utan vattendomstolens prövning vid befintlig vattentäkt

tillgodogöra grundvatten i större omfattning än förut, såframt den vattenmängd,

som kommer att tillgodogöras vid vattentäkten, överstiger 300 kubikmeter

om dygnet.

Äro i andra fall än nu nämnts sannolika skäl, att genom åtgärd för tillgodogörande

av grundvatten allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras

jämväl vattendomstolens prövning.

Vad ovan sagts gäller ej anläggande eller nyttjande av vattentäkt, som är

avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning.

Där någon ärnar vidtaga åtgärd för tillgodogörande av grundvatten, varför

ej erfordras vattendomstolens prövning, stånde honom ändock fritt, örn

han så önskar, att till beredande av trygghet för framtiden medelst ansökan

påkalla sådan prövning.

2 morn. Finner vattendomstolen vid prövning, som i 1 mom. sägs, an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 9.

5

ordnande eller nyttjande av vattentäkt, varemot hinder skulle möta av bestämmelserna

i 44 § första och andra styckena, med hänsyn till stadgandet

i tredje stycket i samma § ändock böra tillåtas, skall frågan därom av domstolen

hemställas Konungens avgörande.

48 §.

Vad ovan i 38 § andra stycket stadgas om företräde mellan olika företag

skall äga motsvarande tillämpning, när fråga är örn två eller flera vattentäkter,

som ej kunna jämte varandra nyttjas; dock skall vid sådan frågas

avgörande städse tillses, att ej någon ort berövas erforderligt vatten från

grundvattentillgång inom orten.

49 §.

Vid meddelande av tillstånd att vid vattentäkt tillgodogöra större vattenmängd

än 300 kubikmeter om dygnet må vattendomstolen, såframt det finnes

påkallat, ålägga vattentäktens ägare att av det vatten, som han på grund

av tillståndet må tillgodogöra, framdeles avstå vad som då kan prövas erforderligt

för någon orts förseende med vatten eller för tillgodoseende av annat

allmänt behov, som av domstolen angives. Finnes, när fråga örn tillämpning

av sådant förbehåll uppkommer, att det för vattentäktens ägare skulle

vara uppenbart obilligt att nödgas utan ersättning avstå vatten, som för ändamålet

erfordras, åge vattendomstolen tillerkänna honom den ersättning, vartill

omständigheterna kunna anses giva anledning.

Om skyldighet att på grund av minskning i tillgången å grundvatten avstå

vatten, utan att förbehåll därom skett, stadgas i 52 §.

50 §.

Innefattar beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 47 §, medgivande

att anlägga och nyttja vattentäkt eller att vid vattentäkt tillgodogöra

större vattenmängd än förut, vare sådant beslut, sedan det tagit åt sig laga

kraft, gällande mot envar, dock med de inskränkningar, som i 51 och 52 §§

omförmälas, samt med iakttagande av vad i 9 kap. finnes stadgat angående

förnyad prövning i vissa fall. Örn begränsad rättsverkan i visst fall av beslut,

som nu sagts, skils ill kap. 61 § andra stycket.

Har arbete för anläggande av vattentäkt ej utförts inom tid, som enligt

11 kap. 63 § av vattendomstolen bestämts, vare beslutet förfallet, såvitt det

avser sådan del av anläggningen, som ej kommit till stånd. Visas giltigt

skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande synnerligt men uppstå,

äge dock vattendomstolen, på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan,

bevilja anstånd med anläggningens fullbordande på högst tio år.

51 §.

Där genom anläggande av vattentäkt i enlighet med beslut, som i 50 §

sägs, eller genom tillgodogörande av grundvatten i överensstämmelse med

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

reglerna i sådant beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets meddelande

icke av vattendomstolen förutsetts, må utan hinder av bestämmelsen

i 50 § den, som lider skadan eller intrånget, framställa anspråk å ersättning

enligt reglerna i 9 kap.; dock skall sådant anspråk för att kunna

upptagas till prövning anmälas hos vattendomstolen inom fem år eller den

längre tid, högst tjugu år, som vattendomstolen i beslutet må hava föreskrivit,

räknat från utgången av den för vattentäktens fullbordande i beslutet eller

ock sedermera i anledning av sökt anstånd bestämda tiden.

Är skada eller intrång, som i första stycket avses, av betydenhet, må inom

tid, som gäller för anmälan av anspråk enligt nämnda stycke, talan föras

örn meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande av

grundvatten och vidtagande på ägarens bekostnad av sådana förändringar

i vattentäktens anordnande, som utan att förnärma tredje mans rätt eller

för ägaren medföra väsentlig olägenhet äro ägnade att förebygga eller i

största möjliga mån minska skadan eller intrånget för framtiden.

52 §.

Vållas genom långvarig torka eller inträder av annan, därmed jämförlig

orsak inom en ort avsevärd minskning i tillgången å grundvatten, vare ägare

av vattentäkt, ändå att tillstånd till vattentäkten meddelats utan att förbehåll

därom skett, skyldig att avstå vatten, som för ortens förseende därmed

eller för tillgodoseende av annat allmänt behov prövas oundgängligen erforderligt.

Angående ersättning för olägenhet, som därigenom åsamkas vattentäktens

ägare, gäde vad i 49 § för där avsett fall stadgas.

53 §.

Nyttjas vattentäkt utan att medgivande enligt denna lag därtill erhållits,

vare ägaren berättigad att medelst ansökan i den ordning, som ill kap. sägs,

påkalla prövning av vattentäktens laglighet. Beträffande verkan av vattendomstolens

beslut skall vad ovan i 50—52 §§ finnes stadgat i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

54 §.

Har efter ingången av år 1940 vattentäkt tagits i bruk utan föregående

prövning av vattendomstolen eller tillgodogöres efter nämnda tid utan sådan

prövning vid vattentäkt större vattenmängd än förut, vare vattentäktens

ägare bevisningsskyldig i avseende å tidigare rådande grundvattenstånd.

55 §.

Skall enligt vattendomstolens beslut vid nyttjande av vattentäkt iakttagas,

att visst grundvattenstånd ej underskrides, vare vattentäktens ägare skyldig

att, i vad på hans åtgärd ankommer, så förfara, att grundvattenståndet

ej sjunker under föreskriven höjd.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Ma]:ts proposition nr 9.

7

56 §.

Ändå att vattendomstol meddelat tillstånd att vid vattentäkt tillgodogöra

grundvatten, må ägare av annan vattentäkt, som är beroende av samma

grundvattentillgång, eller den, som söker tillstånd att anlägga sådan vattentäkt,

söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser angående den

omfattning, i vilken vatten må tillgodogöras vid förstnämnda vattentäkt.

Ärende, som nu sagts, prövas i enlighet med de för anläggande av vattentäkt

stadgade grunder, och gäde örn verkan av vattendomstolens beslut i

tillämpliga delar vad ovan i 50—52 §§ finnes stadgat.

Har vattentäkt, som är avsedd för annat ändamål än viss fastighets förseende

med vatten till husbehovsförbrukning, ej varit föremål för vattendomstolens

prövning eller äro meddelade bestämmelser ofullständiga, må

på talan av någon, som av vattentäktens nyttjande åsamkas olägenhet, vattendomstolen,

där det kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till

efterrättelse mellan parterna i målet och deras rättsinnehavare fastställa sådana

bestämmelser, som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att

för framtiden förebygga olägenheten.

57 §.

Äro två eller flera fastigheter för husbehovsförbrukning beroende av samma

grundvattentillgång, skall, där fastigheternas behov ej kan till fullo täckas,

vattnet fördelas mellan dem efter ty prövas skäligt. Härvid skall iakttagas,

att fastighet ej må berövas vatten, vartill den med hänsyn till läge och

naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör anses

äga företräde.

Fördelning, som med stöd av första stycket ägt rum, må, när ändrade förhållanden

inträtt, jämkas därefter.

58 §.

Vill någon utföra grävning eller sprängning eller anordna upplag eller

vidtaga annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan å grundvattentillgång,

vare han skyldig iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen

föranledas av omständigheterna.

Konungens befallningshavande äger, där ansvar ej finnes särskilt stadgat,

vid vite tillhålla den, som ämnar vidtaga åtgärd, varom i första stycket sägs,

att iakttaga vad honom åligger ävensom, i den händelse försummelse i sådant

hänseende förelupit, förordna om rättelse på den försumliges bekostnad

efter ty tjänligast finnes.

Konungens befallningshavandes beslut skall omedelbart lända till efterrättelse

och gälla intill dess annorlunda varder förordnat.

59 §.

Ägare av vattentäkt vare, där försummelse i underhållet av anläggningen

kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig underhålla den så,

att dylik fara förebygges.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Vill vattentäkts ägare taga den ur bruk, vare därtill berättigad. Har vattendomstolen

jämlikt 9 kap. 46 § meddelat föreskrift om skyldighet för vattentäktens

ägare att tillhandahålla vatten, skall dock inhämtas föreskrift av

vattendomstolen, under vilka villkor vattentäkten må tagas ur bruk.

60 §.

Har Konungen för någon orts förseende med vatten eller för annat allmänt

ändamål prövat nödigt, att vattentäkt anlägges å annan tillhörig fastighet,

ankomme på vattendomstolen att, efter ansökan i den ordning, som ill

kap. sägs, enligt vad i denna lag är stadgat pröva, huru och under vilka

villkor sådan vattentäkt må anordnas och nyttjas, ävensom efter ty i 9 kap.

sägs bestämma ersättning för det område, som för ändamålet tages i anspråk.

61 §.

Vad i denna lag är stadgat örn anordnande och nyttjande av vattentäkt

skall ock i tillämpliga delar gälla, där för erhållande av grundvatten i tillräcklig

mängd tarvas, att vatten tillföres grunden genom särskild åtgärd;

dock skall fråga örn bortledande för sådant ändamål av vatten ur sjö eller

vattendrag prövas efter vad om byggande i vatten är föreskrivet.

9 KAP.

Om ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §•

Där jämlikt denna lag rätt medgives någon att tillösa sig samfällt strömfall

med eller utan utmål eller att eljest lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt

område eller att tillgodogöra sig vattenmängd eller vattenkraft, som tillhör

annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest annans egendom lider skada

eller intrång, varde, såvitt ej i 1, 2, 5 eller 6 kap. annorledes stadgas, honom

ålagt att efter ty nedan sägs gälda ersättning för egendom, som avstås, eller

för förlust, skada eller intrång, som förorsakas.

Ersättning skall, där den ej enligt vad i detta kap. är stadgat bör utgå

medelst kraftöverföring eller genom tillhandahållande av vatten, bestämmas

i penningar; dock vare överenskommelse mellan parterna, att ersättning skall

utgå på annat sätt, gällande, såframt den av vattendomstolen finnes lämplig

och varder genom dess beslut fastställd. 11

11 §•

Ersättning för — ---lösen ersättningstagaren.

Med vattenverksbyggnader---och dylikt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.-

9

Ersättning för vattenkraft, som icke är tillgodogjord vid befintlig anläggning,

skall bestämmas med hänsyn till värdet av vattenkraften i tillgodogjort

skick.

45 §.

Hava parterna---sitt beslut.

Om ersättning genom tillhandahållande av vatten.

46 §.

1 mom. Där någon enligt denna lag berättigas att tillgodogöra grundvatten,

skall, i händelse annan därigenom går förlustig möjlighet att vid egen

vattentäkt tillgodogöra erforderligt vatten, ersättning därför utgå genom tillhandahållande

av motsvarande vattenmängd, såframt och i den mån ej ersättningens

utgörande på sådant sätt prövas medföra olägenheter av betydenhet

för ena eller andra parten. Vattendomstolen må ock eljest, där det finnes

lämpligen kunna ske, föreskriva, att ersättning för skada eller intrång

genom nyttjande av vattentäkt skall utgå medelst tillhandahållande av vatten.

Vatten, som lämnas i ersättning efter ty i första stycket sägs, skall tillhandahållas

från den vattentäkt, som medför att annan lider skada eller intrång,

eller från annan därför lämpad vattentäkt. Skyldigheten att tillhandahålla

vatten åvilar den fastighet, med vilken vattentäkten är förenad, och skall,

oberoende av avyttring eller exekutiv försäljning av fastigheten, äga bestånd,

i vems hand fastigheten kommer.

Vattentäktens ägare vare pliktig att anlägga och för framtiden underhålla

samt i fall av behov ombygga för vattnets tillhandahållande erforderlig ledning

med tillbehör.

Tillhandahållandet av vatten skall taga sin början å tid, som vattendomstolen

bestämmer.

2 morn. Rättighet till vatten, som skall givas såsom ersättning till ägare

av fastighet, skall vara förenad med denna eller annan fastighet, till vilken

rättigheten i laga ordning överflyttats.

Prövas rättigheten helt eller delvis kunna utan förfång för inteckningshavare

eller andra rättsägare avhändas den fastighet, varmed den är förenad,

må vattendomstolen på ansökan av fastighetens ägare besluta örn rättighetens

överflyttning, dock allenast till fastighet i närheten av förstnämnda fastighet

eller av den vattentäkt, från vilken vatten skall tillhandahållas.

3 mom. För vatten, som jämlikt 1 mom. skall tillhandahållas ersättningstagare,

vare denne, i den mån han genom vattnets tillhandahållande vinner

förmån av någon betydelse, pliktig att gälda skäligt bidrag till kostnaden

för underhåll och drift av ersättningsgivarens vattentäkt. Har ersättningstagaren

ej kunnat vid redan befintlig vattentäkt tillgodogöra vatten till den

myckenhet, som av ersättningsgivaren skall tillhandahållas honom, vare han

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

• Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

tillika skyldig gälda skäligt bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad.

överflyttas enligt vad i 2 mom. sägs rättigheten till vatten från en fastighet

till annan, skall ersättningstagaren vidkännas därav föranledd ökning

av kostnaden för vattnets tillhandahållande.

Bidrag till ersättningsgivarens underhålls- och driftkostnad skall erläggas

genom ständig avgäld med visst belopp antingen för år eller annan tidsperiod

eller ock för varje kubikmeter vatten, som ersättningstagaren förbrukar. Beloppet

av sådan avgäld må, när tio år förflutit sedan det var föremål för

vattendomstolens prövning, på talan av någondera parten höjas eller sänkas

efter vad då finnes skäligt.

Bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad skall gäldas i den ordning

vattendomstolen bestämmer. På yrkande av ersättningsgivaren må vattendomstolen

förelägga ersättningstagaren att ställa pant eller borgen för

bidrag, som nu nämnts.

4 mom. Avstår ersättningstagaren, sedan ersättning till honom blivit bestämd

att utgå genom tillhandahållande av vatten, från rätt därtill, åge han

vinna befrielse från avgäld, som belöper å tid efter det han anhängiggjort

talan örn sådan befrielse. Bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad,

som ersättningstagaren förpliktats att utgiva, vare denne likväl skyldig

att gälda, i den mån ersättningsgivaren för att kunna tillhandahålla vatten

fått vidkännas kostnad, som för framtiden varder utan nytta.

5 mom. Brister ersättningsgivaren i fullgörande av honom åliggande skyldighet

att tillhandahålla vatten, skall ej för den tid, avbrottet varar, utgå avgäld,

som ersättningstagaren eljest varit pliktig att erlägga. Ersättningstagaren

må ock innehålla stadgat bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad.

Har ersättningsgivaren genom vårdslöshet eller försummelse vållat avbrott,

som nu sagts, eller underlåter han att skyndsamt vidtaga erforderliga

åtgärder för att åter tillhandahålla vatten, vare ersättningstagaren tillika berättigad

till skadestånd.

Visar ersättningsgivaren fortgående försumlighet i fullgörandet av honom

åliggande skyldighet att tillhandahålla vatten, vare ersättningstagaren fri

från de skyldigheter, som må hava ålagts honom mot ersättningsgivaren,

och åge, där så kan ske, på hans bekostnad åter komma i åtnjutande av möjlighet

att vid egen vattentäkt tillgodogöra grundvatten.

6 mom. Brister ersättningstagare i betalning av avgäld, som han förpliktats

utgiva, vare ersättningsgivaren befriad från skyldighet att tillhandahålla

vatten, intill dess avgälden guldits. Vad nu sagts skall dock ej gälla,

där avgälden stått inne längre än ett år efter förfallodagen.

7 mom. För skadestånd, varom i 5 mom. sägs, Hjute ersättningstagaren

i den fastighet, som skyldigheten att tillhandahålla vatten åvilar, förmånsrätt,

som i 17 kap. 6 § handelsbaden stadgas för avgäld av fast egendom.

8 mom. Hava parterna träffat överenskommelse i fråga, som i denna §

avses, vare sådan överenskommelse gällande, såframt vattendomstolen finner

den lämplig och därå grundar sitt beslut.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Örn ersättning i penningar.

47 §.

Ersättning i---böra angivas.

66 §.

Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning, bestämd att utgå på en

gång, gäldas för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom

företag eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark verkställas

eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan föreskriven ersättning

guldits. Vattendomstolen åge ock, när så finnes erforderligt, föreskriva,

att arbete eller åtgärd, som nyss sagts, ej må utföras, förrän viss tid

förflutit från det ersättningen guldits.

Varder ersättning, som i första stycket sägs, ej gulden inom tid, som genom

avtal eller eljest i laga ordning blivit bestämd, eller, örn sådan bestämmelse

saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp blivit fastställt

genom utslag, som vunnit laga kraft, vare den då väckta frågan förfallen,

i vad sådan ersättningstagares rätt angår.

Vad i--- — lider intrång.

74 §.

Har fast---motsvarande tillämpning.

10 KAP.

Om syneförrättning.

52 §.

Ingår i planen för företag, som avses i 32 §, anordnande eller ändrande

av vattenavlopp genom järnväg, åligge förrättningsmannen att insända planen

i denna del till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller, i fråga örn statens

järnväg, till vederbörande distriktschef, som har att skyndsamt till förrättningsmannen

avgiva yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas.

Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, där eljest företag, som nu nämnts,

berör bro, trumma eller annan anläggning för järnväg och särskild åtgärd

kan komma i fråga till skydd för sådan anläggning.

Har i---vattendomstolens prövning.

Ingår i planen för företag, som i första stycket sägs, anordnande eller ändrande

av vattenavlopp genom allmän väg eller berör företaget eljest sådan

väg, åligge förättningsmannen att insända planen i denna del till vederbö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj-.ts proposition nr 9.

rande vägingenjör, som har att skyndsamt till förrättningsmannen avgiva

yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas.

Har i synemännens utlåtande gjorts avvikelse från vad vägingenjören föreslagit,

skall utlåtandet i denna del underställas vattendomstolens prövning.

Är avvikelsen ringa och berör den icke sättet för anordnande av avlopp genom

bro, vare underställning dock ej erforderlig. I stället åligge förrättningsmannen

att ofördröjligen medelst rekommenderade brev underrätta

vägingenjören och vederbörande vägstyrelse om avvikelsen.

67 §.

Sedan erforderliga---— angående företaget.

Utlåtandet skall---dylik avgift.

Skola två---därom gjord.

Innehåller utlåtandet föreskrift om anordnande eller ändrande av vattenavlopp

genom allmän väg, skall, där arbetets utförande åligger annan än

vägens ägare, tillika meddelas bestämmelse, att, innan sådant arbete påbörjas,

vederbörande vägingenjör skall underrättas örn tiden därför. Vad nu

sagts om anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom allmän väg skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om åtgärd till skydd för sådan väg.

76 §.

Föres ej — — — vederbörande vattendomstol.

Är fråga allenast om dikningsföretag enligt 7 kap., skola handlingarna i

stället insändas till lantbruksstyrelsen eller till annan myndighet, som Ko.

nungen bestämmer.

82 §.

Som sökande--— sökanden äskat.

11 KAP.

Om domstolar och rättegång i vattenmål.

Om vad till vattenmål är att hänföra.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. anstiknimrsmål:

1. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under vilka

villkor byggande i vatten må ske;

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.-ts proposition nr 9.

13

2. ansökan om godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda lagrum

av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads

laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket om meddelande av bestämmelser

rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 § örn rätt att utriva byggnad i vatten;

6. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 47 §, huruvida och under vilka

villkor vattentäkt må anläggas eller nyttjas;

7. ansökan örn prövning jämlikt 2 kap. 53 § av lagligheten av befintlig

vattentäkt;

8. ansökan jämlikt 2 kap. 56 § första stycket örn meddelande av bestämmelser

angående den omfattning, i vilken grundvatten må tillgodogöras vid

annan tillhörig vattentäkt;

9. ansökan jämlikt 2 kap. 59 § andra stycket om prövning, under vilka

villkor vattentäkt må tagas ur bruk;

10. ansökan jämlikt 3 kap. 11 § örn prövning, utan förutgången syneförrättning

enligt 10 kap., rörande sättet och villkoren för verkställande av vattenreglering,

som avses i 3 kap. 1 §, så ock angående delaktigheten i kostnaden

för företaget;

11. ansökan om prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i vilken utsträckning

skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla kraft

åt kringliggande bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i åtnjutande

av kraft, som på grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas;

12. ansökan om nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 § så ock om bestämmande

av avgift enligt 14 § i nämnda kap.;

13. ansökan jämlikt 5 kap. 2 eller 7 § örn inrättande, utvidgande eller förbättrande

av allmän farled eller om nya eller ändrade föreskrifter rörande

hushållningen med vattnet eller annat för sjöfartens underlättande eller till

förebyggande eller minskande av skada eller örn godkännande av anläggning

eller åtgärd för allmän farled;

14. ansökan jämlikt 6 kap. 12 § örn ändrade anordningar med avseende

å beslutade flottledsarbeten;

15. ansökan jämlikt 6 kap. 21 § örn prövning, utan förutgången syneförrättning

enligt 10 kap., av fråga örn anläggning eller åtgärd för befintlig allmän

flottleds utvidgande eller förbättrande eller örn nya eller ändrade föreskrifter

rörande hushållningen med vatten eller annat för flottningens underlättande

eller örn bestämmelser rörande virkes barkning eller fiskeavgift;

16. ansökan jämlikt 6 kap. 27 § första stycket örn avlysande av allmän

flottled;

17. ansökan jämlikt 6 kap. 28 § örn tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning;
18.

ansökan örn anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande

enligt denna lag lämnats, så ock örn tillämpning av de i 7 kap. 58 § andra

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

stycket och 59 § meddelade bestämmelser eller om sådan ny uppskattning,

som avses i 69 § här nedan;

19. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet till en

annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för förlorad vattenkraft;
20.

ansökan jämlikt 9 kap. 46 § om överflyttning från en fastighet till en

annan av rättighet till vatten, vilket skall tillhandahållas i ersättning för förlust

av grundvatten.

B. stämningsmål:

21. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad i vatten

för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande annorledes i

industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens framkomst, för

bevattning, för allmän farled eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 § andra

stycket, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan grundas därå,

att byggnaden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet;
22.

talan örn ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad i vatten,

som under 21 sägs;

23. talan örn ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats i strid mot

stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i sammanhang

med arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet i 2 kap. 20 §

tredje stycket underlåtit att söka vattendomstolens godkännande av verkställd

ändring å dylik byggnad;

24. talan jämlikt 2 kap. 24 § örn ändrande av byggnad i vatten, vartill

vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande

hushållningen med vattnet vid sådan byggnad;

25. talan, beträffande andra företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda,

om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller framsläppande

av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap.

31 § andra stycket örn meddelande av dylika föreskrifter eller ändrande av

förut givna sådana i fråga om annan tillhörig byggnad i vatten;

26. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla sådan

byggnad i vatten, som under 21 sägs, brister i fullgörande av denna

skyldighet, eller därå, att någon utan erhållet medgivande, där sådant erfordras,

utriver dylik byggnad;

27. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 23 §

örn gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller örn fortsatt tillgodogörande

av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning därför,

jämlikt 2 kap. 10 § örn bestämmande av fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 §

örn rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 §

om rätt att begagna annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap.

16 § örn rätt till utmål å annans fastighet;

28. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål örn tillämpning

av stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

15

29. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig vattentäkt, som

ej är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,

eller om förbud mot tillgodogörande av grundvatten vid sådan

vattentäkt, såframt talan grundas därå att vattentäkten icke tillkommit i laga

ordning eller icke är av laga beskaffenhet eller att grundvatten vid vattentäkten

tillgodogöres till större myckenhet än lagligen är tillåten;

30. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan vattentäkt, som

under 29 sägs;

31. talan om ansvar för det sådan vattentäkt anlagts eller ändrats eller

nyttjats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som med stöd

av denna lag meddelats;

32. talan jämlikt 2 kap. 51 § örn ändrande av vattentäkt, vartill vattendomstolen

meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande

av grundvatten vid sådan vattentäkt;

33. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket om meddelande av föreskrifter

rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig vattentäkt

eller ändrande av förut givna sådana föreskrifter;

34. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.

45 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

35. talan utan samband med ansökningsmål örn tillämpning av stadgandena

i 2 kap. 49 och 52 §§;

36. talan jämlikt 3 kap. 6 § örn skyldighet för delägare i regleringssamfäliighet

att deltaga i kostnaden för vattenreglering och örn beräkning av den

kostnad, vari sådan delägare har att taga del, så ock talan jämlikt 3 kap. 9 §

örn skyldighet för den, som av vattenreglering tillskyndas båtnad i annat

hänseende än som omförmäles i 3 § av nämnda kap., att lämna bidrag till

företaget;

37. talan jämlikt 5 kap. 10 § örn vidtagande av sådana anordningar vid

allmän farled, som erfordras till förebyggande av skada genom vågsvall eller

dylikt;

38. talan beträffande allmän flottled om vidtagande av sådana anordningar

eller åtgärder eller meddelande av sådana föreskrifter, som i 6 kap. 17 §

första stycket eller 18 § sägs;

39. talan örn borttagande eller ändrande av anläggning eller örn rättelse

i åtgärd, som skett för allmän flottled, såframt talan grundas därå, att anläggningen

eller åtgärden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga

beskaffenhet, så ock talan om ansvar för vidtagande av dylik anläggning

eller åtgärd eller för olovligt hushållande med eller framsläppande av vattnet

i allmän flottled;

40. talan jämlikt 6 kap. 13 § första stycket örn förverkande av rätten till

flottledsarbetes vidare utförande;

41. talan jämlikt 7 kap. 29 § om skyldighet för ägare av mark att deltaga

i kostnaden för diknings-, vattenavlednings- eller invallningstöretag så ock

om sådan jämkning av bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförmäles;
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

42. talan jämlikt 7 kap. 54 § om skyldighet att lösa mark, som ingår i invallningssamfällighet;
43.

talan, som grundas därå, att genom vattenavledning eller invallning

vattenförhållandena ändrats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift,

som meddelats i samband med arbetets medgivande;

44. talan om tillämpning av stadgandenai 7 kap. 57 § andra stycket;

45. talan jämlikt 8 kap. 11 § om ändrade föreskrifter rörande delaktigheten

i underhåll och skötsel av gemensam kloakledning eller kostnaderna

därför;

46. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § om ändrade föreskrifter rörande

kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft, samt

om ändring i vad förut bestämts angående uttagningskostnadens storlek och

dess gäldande, så ock talan om förnyad prövning av sådan ständig avgälds

belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 §;

47. talan om fördelning av uppburen penningersättning, varom i 9 kap.

31 § förmäles;

48. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller om höjning

eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

49. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft,

som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag gått förlustig;
50.

talan jämlikt 9 kap. 46 § om ändring i vad förut bestämts angående

vederlag för vatten, som skall tillhandahållas i ersättning för förlust av

grundvatten, eller om rätt att åter komma i åtnjutande av möjlighet att vid

egen vattentäkt tillgodogöra grundvatten;

51. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför fast egendom

häftar, örn högre ersättning för egendomen eller för därifrån förlorad

vattenkraft eller för skada eller intrång därå;

52. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom, som på

grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

C. besvärsmål:

53. besvär mot synemäns beslut, varigenom vid syneförrättning enligt 10

kap. jävsinvändning ogillats, ävensom klagan över synemännens åtgöranden

eller utlåtande i fall, då utlåtande ej underställes.

D. underställningsmål:

54. underställning av samt besvär mot utlåtande vid syneförrättning enligt

10 kap. i fall, då underställning av utlåtandet äger rum.

Hurusom, efter---• i 68 §.

21 §.

Finnes vid — -— — beslut förbliva.

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan örn borttagande eller

ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 § 21 och 39, förrän

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

17

målet blivit vid underrätten avgjort, visar, att han hos vederbörande vattendomstol

gjort ansökan om sådan prövning beträffande byggnaden, som i

17 § 3 sägs, skall, såframt ej frågan rör tvist om äganderätt till fastighet eller

omfattningen av fastighets ägoområde, den allmänna underrätten hänvisa

det där anhängiga målet till handläggning och avdömande vid vattendomstolen

i sammanhang med ansökningsmålet. Varder den hos vattendomstolen

gjorda ansökningen avvisad eller återkallas densamma eller förklaras den

hava förfallit, skall på anmälan av någondera parten den allmänna underrätten

ånyo upptaga det där anhängiggjorda målet och detsamma slutligen

avdöma.

Om förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—20 sägs, skall göras skriftligen och ingivas till

vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall

föreskrivet.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt---anläggningen, uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4, 6, 7, 8 och 10 skall vad i första

stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 mom. Ansökan, som i 17 § 5 och 17 sägs, skall vara åtföljd av den beskrivning

å byggnadens eller anläggningens läge och beskaffenhet samt innehålla

de upplysningar i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna

utav byggnadens utrivande eller anläggningens bortskaffande.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande ansökan, som

i 17 § 9 sägs.

3 mom. I ansökan jämlikt 17 § 13, 14 och 15 skall uppgivas, såvitt möjligt,

vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebyggnad försedda fisken

saken må angå samt, då ansökningen avser utförande eller godkännande

av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört, så ock

beträffande egendom, som nu nämnts, ägares och nyttjanderättshavares

namn och hemvist.

4 morn. Då ansökan göres enligt 17 § 19, skall sökanden förete bevis därom,

huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd kraft skall överflyttas,

är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser, som i

ärendet må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen skall därjämte

innehålla uppgift å den plats, dit kraften önskas för framtiden överförd,

samt vara åtföljd av plan för den erforderliga ledningens sträckning.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt

17 § 20 örn överflyttning av rättighet till vatten.

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 9.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1® Kunni. Maj.ts proposition nr 9.

30 §.

Avses med ansökan enligt 17 § 1, 2, 13 eller 15 ändring av befintlig anläggning

i vatten, må, där ej enligt denna eller äldre lag medgivande erhållits

till anläggningen i dess skick före vidtagande av den ändring, varom

fråga är, eller jämlikt 12 kap. 11 § första stycket ägarens rätt att bibehålla

anläggningen är fri från klander, ansökningen icke upptagas, med mindre

jämväl prövning av anläggningens laglighet påkallas.

Är i fall, som i 17 § 6 avses, fråga örn ändring av befintlig vattentäkt eller

om tillgodogörande av grundvatten i större omfattning än förut, må, där

vattentäkten ej tidigare varit föremål för vattendomstolens prövning, ansökningen

icke upptagas, med mindre vattentäktens ägare jämväl påkallar prövning

rörande lagligheten av vattentäkten.

32 §.

Äro ansökningshandlingarna---utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall--— skola ingivas.

I mål, som avses i 17 § 1—12, 17, 19 och 20, skola i kungörelsen de fastigheter,

som saken förmenas angå, namngivas eller, i den mån det kan ske på

oförtydbart sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning,

varjämte, där sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan

tillhörig vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas. I mål, som

avses i 17 § 13, 14 och 15, skaili kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda strömfall

eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må angå, så ock, då

ansökningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å vilken fastighet

arbetet skall utföras eller är utfört.

Innefattar ansökan---i företaget.

Om kungörelsens---finnes stadgat.

Är fråga om ansökan, varom i 17 § 14 och 18 förmäles, skall kungörelse

enligt denna § eller 61 § första stycket utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren

prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och

stället för vattendomstolens sammanträde sist å tjuguförsta dagen förut kungöras

på sätt i 33 § första stycket sägs.

Huruledes mål---andra stycket.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg dels

för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas, i mål, som i 17 §

1—12 samt 17, 19 och 20 avses, till pastorsämbetet i den eller de församlingar,

där fastigheter, som saken förmenas angå, äro belägna, i mål, som

avses i 17 § 13, 14, 15 och 16, till pastorsämbetet i den eller de församlingar,

där den del av farleden eller flottleden, varom fråga är, framgår, samt i mål,

som avses i 17 § 18, till pastorsämbetet i den eller de församlingar, i vilka

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 9.

19

ansökan om företaget förut kungjorts, dels ock inom tio dagar införas i en

eller flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna. Ett exemplar

av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna

ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits.

Vattenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga örn ansökan

enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 9, 10, 13, 14 eller 15, utan dröjsmål i betalt

öppet brev eller brevkort å posten avlämna underrättelse om kungörelsens

utfärdande, örn det eller de ställen, varest handlingarna i målet hållas för

parterna tillgängliga, samt örn den för erinringars avgivande bestämda tiden

till envar i ansökningen uppgiven eller eljest för honom känd ägare av

fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de kända nyttjanderättshavare,

vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall adresseras till den

fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap vinnes om annan adress

inom landet för mottagaren. Varder efter ty i 37 § sägs sökanden ålagt att

delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras ej underrättelse, som nu sagts,

till sådan sakägare.

Där sakägare---nu sagts.

Är jord---sätt underrättad.

Ägare av---fastighetens ägare.

34 §.

Finnes fastighet--— den myndighet.

Är fråga om ansökan örn tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall vattenrättsdomaren

jämväl underrätta kommun, inom vars område tillgången å

grundvatten kan påverkas.

35 §.

1 inom. Där fråga är örn ansökan, varom i 17 § 1—5 och 10 förmäles, skall

vattenrättsdomaren utan dröjmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att, där det prövas

nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kunna

vara i fråga.

Föres efter---biträda dem.

Om allmänt---parternas kännedom.

2 mom. Finnes i--— den myndighet.

36 §.

I mål, som avses i 27 § 1 morn., skall, där fråga ej allenast är örn vattentäkt,

ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen utan dröjsmål

av vattenrättsdomaren översändas till lantbruksstyrelsen. Finner denna--

— till vattenrättsdomaren.

Vad nu---röna inverkan.

Kan yttrande---45 § sägs.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 9- 37 §.

Kan inverkan — -—- — nu nämnts.

Är fråga---vid anläggningen.

Vad i andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där

fråga är om meddelande av bestämmelser angående den omfattning, i vilken

vatten må tillgodogöras vid annans vattentäkt.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 19 avses, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan

stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av

det strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tillhandahålles. Vad

nu sagts åge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 11

eller 12.

Är fråga om ansökan, som i 17 § 20 avses, skall vattenrättsdomaren ålägga

sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan

stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av den

vattentäkt, från vilken vatten, varom fråga är, tillhandahålles.

Försummar sökanden -— --stadgade ordning.

46 §.

I mål, som i 17 § 6, 13 och 15 omförmälas, må vattenrättsdomaren, där sökanden

därom anhåller och ärendet finnes brådskande, medgiva vidtagande

av erforderliga provisoriska åtgärder. Omfattar sådan åtgärd vidlyftigare

arbete eller är avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt därav att befara,

må sådant förordnande av vattenrättsdomaren lämnas, allenast såframt sökanden

hos Konungens befallningshavande ställer pant eller borgen för skadestånd,

som han kan kännas skyldig utgiva till följd av arbetet i fråga.

Tarvas till skydd mot förorening av grundvatten, att besvär eller last lägges

å annan tillhörig fastighet, åge ock vattenrättsdomaren, där sökanden det

begär och ärendet finnes brådskande, meddela provisoriska bestämmelser

därom; och skall i sådant fall vad i första stycket är stadgat om ställande av

säkerhet för skadestånd äga motsvarande tillämpning.

Beslut, som i denna § avses, skall utan hinder av däröver anförda besvär

lända till efterrättelse, såframt ej vattendomstolen eller vattenöverdomstolen

annorlunda förordnar.

50 §.

För målets---parterna välbelägen.

Tiden och--— bestämda ordning.

Har sökanden begärt syn på stället, och avser ej målet företag enligt 5 eller

6 kap., må dess avdömande ej ske utan syn. Äskas i mål om byggnad för

vattens tillgodogörande eller örn vattentäkt syn av någon, som förmenar sig

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij.ts proposition nr 9.

21

lida skada av anläggningen, vare lag samma, såframt ej syn finnes uppenbarligen

icke vara erforderlig för tillgodoseende av parternas rätt.

60 §.

Finner vattendomstolen--— må föranledas.

I mål---särskild talan.

Där i---ansökningen föreslagit.

Har särskild---till men.

I fråga örn vattentäkt skall vattendomstolen, ändå att yrkande därom ej

göres, ingå i prövning, huruvida förbehåll, varom i 2 kap. 49 § sägs, erfordras.

62 §.

1 mom. Där genom---under byggnadstiden.

2 mom. Är fråga--— äga tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse

beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål.

I mål rörande vattentäkt skall, såframt medgivande att vid vattentäkten

tillgodogöra grundvatten lämnas, utslaget tillika, där ersättning skall utgå

genom tillhandahållande av vatten eller det eljest kan anses erforderligt, angiva

fastighet, med vilken rätten till tillgodogörandet skall för framtiden vara

förenad (vattentäktsfastighet). Vattenrättsdomaren bör fördenskull, när omständigheterna

därtill föranleda, i mål, som nu nämnts, tillse att, såvitt möjligt,

en för ändamålet lämpad fastighet varder under målets handläggning

bildad.

I utslag, varigenom lämnas medgivande till utförande av vattenreglering,

varde angivet, om regleringsföretaget är av beskaffenhet, att stadgandena i 4

kap. örn nyprövning och örn avgifter därå äga tillämpning. I fråga om meddelande

av bestämmelser rörande delaktigheten i företaget skola i tillämpliga

delar gälla föreskrifterna i 10 kap. 67 §.

63 §.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten eller

anläggande av vattentäkt eller utförande av vattenreglering medgives, bestämme

vattendomstolen viss tid, i regel ej överstigande tio år eller, där fråga

är örn anläggning för allmän flottled, två år, inom vilken arbetet skall vara

fullbordat.

Vad i---nämnda lagrum.

64 §.

Meddelas av vattendomstolen bestämmelse örn vattenmärke, som ej finnes

utsatt, föreskrive ock domstolen, när och av vem vattenmärket skall på sökandens

bekostnad utsättas.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Vattenmärke skall på ett för dess orubbade bestånd betryggande sätt anbringas

å ett för envar lätt skönjbart ställe invid det vatten, varom fråga är,

samt i noggrant bestämt höjdförhållande till en eller flera i berg, jordfast

sten eller annat fast föremål inhuggna fixpunkter.

Vad i första stycket är stadgat örn vattenmärke skall äga motsvarande tilllämpning

i fråga om observationsrör, som enligt vattendomstolens beslut

skall utsättas för iakttagelser rörande grundvattenstånd.

67 §.

Vattendomstolen åge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut må

verkställas utan hinder därav, ätt det icke äger laga kraft; dock allenast såframt,

innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är om ändrade bestämmelser

angående hushållning med vatten eller nyttjande av vattentäkt, dessa

tillämpas, hos Konungens befallningshavande ställes pant eller borgen folden

ersättning i penningar, som högre rätt kan ålägga sökanden eller anläggaren

att utgiva utöver vad vattendomstolen i sådant avseende bestämt, så

ock för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, örn vattendomstolens

beslut eljest ändras.

Är sådant---äga rum.

68 §.

Anmälan örn ersättningsanspråk, som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så ock

motsvarande anspråk vid företag enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras skriftligen

och i två exemplar ingivas till vattenrättsdomaren. Ena exemplaret

varde genom vattenrältsdomarens försorg i rekommenderat brev tillsänt ägaren

av den vattenbyggnad eller anläggning, varom fråga är.

Efter utgången av den tid, inom vilken ersättningsanspråk, som nu sagts,

må anmälas, skall vattendomstolen sammanträda för prövning av anspråk,

som inom behörig tid anmälts. Sådant anspråk må dock, när skäl därtill

äro, av vattendomstolen prövas före utgången av nämnda tid. Angående

hållande av syn skall vad i 50 § är stadgat äga motsvarande tillämpning.

Om tiden och stället för vattendomstolens sammanträde skall sist å fjortonde

dagen förut till parterna avsändas underrättelse i rekommenderat brev

så ock, där det kan anses erforderligt, kungörelse införas i en eller flera

av ortens tidningar.

Angående skyldighet---fått vidkännas.

Om förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål.

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 21—52 avses, ingive till vattenrättsdomaren

skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens namn

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

23

och hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill; bifoge ock

de handlingar käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som---denna skyldighet.

Beträffande mål---finnes stadgat.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande därav

hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3, 4, 6, 7, 13, 14 eller 15

avses, varde målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade

ordning, där det ej är av beskaffenhet att jämlikt 61 § andra stycket ändock

böra behandlas som stämningsmål.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller överexekutor

förordnat om borttagande eller ändrande av byggnad eller annan

anläggning i vatten eller av vattentäkt, och göres därefter ansökan, som nyss

nämnts, åge vattenrättsdomaren, örn skäl därtill äro och sökanden ställer

pant eller borgen för kostnad och skada, förordna, att utslaget ej må verkställas,

innan ansökningsmålet blivit slutligen avgjort eller ock vattendomstolen

annorlunda förordnar.

Om förfarandet vid vattendomstol i besvärs- och underställningsmål.

85 §.

Är sakägare---allmän flottled.

88 §.

Angående offentliggörande av kungörelse, som i 87 § sägs, gäde beträffande

mål, som avse företag enligt 6 kap., vad i 33 § första stycket finnes stadgat

i fråga om mål enligt 17 § 13, 14, 15 och 16 men i andra fall vad nämnda

lagrum föreskriver beträffande mål, som omförmälas i 17 § 1—12 samt 17,

19 och 20; dock vare i fråga örn företag enligt 7 eller 8 kap. ej erforderligt,

att kungörelsen införes i allmänna tidningarna. Är sådant företag av mindre

omfattning och berör det allenast viss eller vissa sakägare, må kungörelsen,

i stället för att införas i en eller flera ortstidningar, i rekommenderat

brev avsändas till envar sakägare.

Kungörelsen varde--— mottaga förrättningshandlingarna.

Angå besvär —--nämnda intressen.

Där i---— motsvarande tillämpning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Om fullföljd av talan mot vattendomstols och vattenrättsdomares beslut.

98 §.

I fråga---om vattenrättsdomaren.

109 §.

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats hava

förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan ej kunna upptagas,

må klagan däröver föras hos vattenöverdomstolen i enahanda ordning,

som ovan finnes stadgad med avseende å besvär mot vattendomstolens

utslag eller beslut. Lag samma vare beträffande vattenrättsdomares beslut

örn medgivande av provisoriska åtgärders vidtagande eller om provisoriska

bestämmelser, som i 46 § avses, om inskrivning i vattenbok, som i 12 kap.

förmäles, angående besiktning, varom i 13 kap. sägs, samt i fråga, som i

14 kap. 7 § avses.

Mot vattenrättsdomares---ej föras.

över annat---slutligt besked.

113 §.

Vad i —--Konungens prövning.

12 KAP.

Om vattenbok.

1 §•

För varje vattendomstols område skall föras bok för antecknande av de

uppgifter rörande företag enligt denna lag, varom här nedan stadgas. Denna

bok kallas vattenbok.

Vattenboken föres i fyra avdelningar:

första avdelningen:---än dammbyggnader;

andra avdelningen:--— i vattenboken;

tredje avdelningen: för förtecknande av alla efter den 1 januari 1921 i

laga ordning beslutade torrläggningsföretag, med undantag av dikningsföretag,

ävensom andra till första, andra och fjärde avdelningarna ej hänförliga

anläggningar med avseende å vatten; samt

fjärde avdelningen: för inskrivning av vattentäkter, som varit föremål för

vattendomstolens prövning.

I vattenboken---myndighet utarbetade.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

13 §.

25

När efter den 1 januari 1920 vattendomstol eller annan myndighet meddelat

sådant beslut i flottledsmål, varom anteckning bör göras i vattenbokens

andra avdelning, åligge det vattenrättsdomaren, sedan beslutet vunnit

laga kraft, att utan särskild ansökan i sagda avdelning göra anteckning därom,

med angivande av dagen för beslutet, det vatten, som därav beröres,

samt företagets eller anläggningens huvudsakliga beskaffenhet. Har annat

beslut, varom anteckning bör ske i vattenbokens andra avdelning, eller beslut

rörande företag eller anläggning, som skall förtecknas i vattenbokens tredje

avdelning, meddelats efter den 1 januari 1921, skall i avseende å sådant beslut

vad nu sagts äga motsvarande tillämpning.

Har beslutet meddelats av annan domstol eller myndighet än vattendomstolen,

skall underrättelse om beslutet jämte erforderliga handlingar och

upplysningar genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra

låter tillsändas vattenrättsdomaren.

14 §.

När beslut av vattendomstol meddelats rörande anläggande av vattentäkt

eller beträffande tillgodogörande av grundvatten vid vattentäkt, åligge det vattenrättsdomaren,

sedan beslutet vunnit laga kraft, att utan särskild ansökan

med ledning av beslutet i fjärde avdelningen av vattenboken verkställa inskrivning

av de huvudsakliga förhållanden, som äro av vikt för kännedom örn

vattentäkten. Vad nu sagts gäde ock i fråga örn beslut, som innefattar prövning

jämlikt 2 kap. 53 § av vattentäkts laglighet, så ock beträffande beslut,

varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.

15 §.

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning hållits å

anläggning, varom inskrivning bör ske, eller av vattenmärke eller observationsrör,

om vars utsättande vattendomstolen meddelat föreskrift enligt 11

kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet ingivas till vattenrättsdomaren och

anteckning örn dess huvudsakliga innehåll göras i vattenboken.

16 §.

Närmare föreskrifter örn vattenbokens inrättande och förande meddelas

av Konungen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

13 KAP.

Om besiktning'' och handräckning så ock om ansvar för överträdelse av

denna lag.

1 §•

I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller anläggande

av vattentäkt eller utförande av annat företag enligt denna lag medgives,

åge vattendomstolen, eller, om medgivandet lämnas vid syneförrättning i

den ordning 10 kap. stadgar, synemännen, när skäl därtill äro, föreskriva

att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet bestämda tid gått

till ända, besiktning å arbetet skall verkställas av sakkunnig person. Innehåller

beslutet rörande företaget, att vattenmärke eller observationsrör jämlikt

11 kap. 64 § skall utsättas, skall samtidigt meddelas föreskrift örn besiktning

av märket eller röret.

Har föreskrift--— skall ske.

Där i---nyss nämnts.

Kostnad för ---arbetet utföres.

3 §■

Menar någon, vars rätt är beroende av annan tillhörig, helt eller delvis

uppförd byggnad i vatten eller av annan tillhörig vattentäkt, att byggnaden

eller vattentäkten icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet,

åge på ansökan av honom vattenrättsdomaren förordna sakkunnig

person att hålla besiktning å anläggningen.

Kostnad för — — — besiktningen verkställes.

Där sökanden sedermera för talan om byggnadens eller vattentäktens borttagande

eller ändrande eller om ersättning för skada genom anläggningen,

varde i det mål på sökandens begäran prövat, huruvida den förskjutna besiktningskostnaden

skall av ägaren gottgöras sökanden.

Vad i denna § sagts om besiktning å byggnad i vatten och å vattentäkt

åge motsvarande tillämpning beträffande vattenmärke eller observationsrör

eller särskilt anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut

om byggande i vatten eller rörande hushållning med vatten eller nyttjande

av vattentäkt hänför sig. 4

4 §•

Har byggnad i vatten eller vattentäkt tillkommit efter prövning i laga

ordning, stånde ägaren fritt att hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning

genom sakkunnig person till bevisning därom, att anläggningen utförts i överensstämmelse

med de därför givna föreskrifter eller att de avvikelser därifrån,

som må hava skett, icke äro av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild

rätt. Ägare av byggnad i vatten eller vattentäkt må ock eljest på sätt nu

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

27

nämnts begära besiktning för erhållande av intyg angående anläggningens

beskaffenhet eller om lagligheten av vattenmärke eller observationsrör eller

särskilt anbragt fixpunkt, som avses i 3 § sista stycket.

Har jämlikt---utförda arbetet.

Örn kostnad---finnes stadgat.

5 §•

Över vad---föras protokoll.

örn besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet till

vattenrättsdomaren finnes i 12 kap. 15 § stadgat.

Protokoll över —--denne bestämt.

Har besiktning —--tillhandahållas sökanden.

8 §■

Bygger någon i vatten eller anlägger någon vattentäkt utan föregången

prövning i laga ordning, varigenom medgivande till arbetet erhållits, och

finnas förhållandena uppenbarligen vara sådana, att dylik prövning skolat

enligt stadgande i denna lag föregå, åge överexekutor förbjuda arbetets

fortsättande, intill dess sådan prövning ägt rum, så ock, när skäl därtill

äro, förordna örn handräckning till rättelse i vad olagligen skett.

Där byggande---rätt kränkes.

Vad ovan i första och andra styckena är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning, där någon utan föregången prövning vid vattentäkt tillgodogör

grundvatten till myckenhet, som han icke utan medgivande i laga ordning

är berättigad att tillgodogöra, eller någon nyttjar vattentäkt, vartill medgivande

inhämtats, i strid mot därvid givna föreskrifter.

I fråga---avsedda fall. 11

11 §•

Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra stycket

bygger i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande

eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 § verkställer

vattenreglering utan att medgivande därtill inhämtats i därför stadgad ordning
eller

mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att söka vattendomstolens

godkännande av verkställd ändring å byggnad i vatten

eller mot stadgandet i 2 kap. 34 § första stycket utan vattendomstolens

medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för vattendrags

återställande utan medgivande av vattendomstolen

eller mot bestämmelserna i 2 kai). 47 § första eller andra stycket anlägger

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

eller nyttjar vattentäkt utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant

enligt 11 kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren

eller mot bestämmelserna i 5 kap. 7 § utför anläggning eller åtgärd för allmän

farled utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant enligt 11

kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren eller mot stadgandena i 2 kap.

34 § första stycket och 5 kap. 5 § utan vattendomstolens medgivande utriver

dylik anläggning

eller mot stadgandet i 6 kap. 20 § första stycket utför anläggning eiler

åtgärd för allmän flottled utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant

enligt 11 kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren

eller mot föreskrifterna i 7 kap. 45 och 49 §§ utför vattenavledning eller

invallning utan att därtill inhämtats medgivande i den ordning, som i 45 §

omförmäles,

skall, där han insett eller skäligen bort inse, att jämlikt åberopade lagrum

medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt, straffas

med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

12 §.

Den, som efter erhållet medgivande till byggande i vatten eller till anläggande

av vattentäkt eller till verkställande av vattenreglering, vattenavledning

eller invallning från beslutet rörande arbetets verkställande gör avvikelse

av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, straffes med

dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

13 §.

Bryter någon mot de rörande hushållning med eller framsläppande av

vatten i denna lag stadgade föreskrifter eller av domstol eller annan myndighet

i laga ordning meddelade bestämmelser, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

Lag samma vare, där någon åsidosätter av vattendomstolen meddelad

föreskrift, huru vattentäkt må nyttjas.

14 §.

Borttager eller fördärvar någon uppsåtligen vattenmärke eller observationsrör

eller särskilt anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets

beslut om byggande i vatten eller anläggande av vattentäkt eller vattenreglering

eller rörande hushållning med eller tillgodogörande av vatten hänför

sig, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

17 §.

Har efter---den försumlige.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

14 KAP.

Slutbestämmelser.

29

4 §•

Företag eller åtgärd enligt denna lag anses angå viss fastighet:

när påstående göres om förpliktande för fastighetens ägare att deltaga

i företaget;

när fastigheten eller dess vatten tages i anspråk för företaget eller för

anläggning i samband med detta;

när företaget kan menligt inverka på mark eller vattenområde, som tillhör

fastigheten, eller tillgången å grundvatten inom fastigheten eller någon å

fastigheten belägen byggnad eller annan fast anläggning eller på fastighetens

användningssätt.

5 §•

Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse till företag

enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller andra undersökningsarbeten

å fastighet, som äges eller innehaves av annan, åge Konungens

befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva, att erforderligt tillträde

till fastigheten under viss tid skall lämnas. Konungens befallningshavande

må ock, där för utförande av undersökningsarbete erfordras, att ett eller flera

vattenmärken eller observationsrör utsättas, stadga förbud, vid vite, att rubba

eller skada sådant märke eller rör.

Vid undersökningsarbetets---ersättningens gäldande.

Konungen äger utfärda närmare föreskrifter angående utförande av undersökningsarbeten,

som i denna § avses, och vad därmed äger samband.

6 §■

Ej må den, vars rätt är beroende av hushållning med vattnet vid annan

tillhörig byggnad, förvägras tillträde till ställe, där vattenmärke (vattenståndsmätare,

pegel) är utsatt, eller att taga del av anteckningar, som det

ålagts byggnadens ägare att hålla över gjorda iakttagelser rörande vattenstånd

eller vattnets avrinning. Ej heller må den, vars rätt är beroende av

vattentäkts nyttjande, förvägras tillträde till ställe, där observationsrör är utsatt

eller vattenmätare finnes anbragt, eller att därstädes utföra erforderliga

undersökningar eller att taga del av anteckningar, som det ålagts vattentäktens

ägare att hålla över gjorda iakttagelser rörande grundvattenståndet eller

tillgodogjorda vattenmängder.

Vad i första stycket är stadgat örn den, vars rätt är beroende av vattenhushållning

eller vattentäkts nyttjande, gälle ock beräffande allmän åklagare

samt tjänsteman vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Tarvas för---skälig ersättning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

9 §•

Där enligt---med posten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

I fråga om vattentäkt, som tagits i bruk före nämnda dag och ej är avsedd

allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,

skall iakttagas följande:

1. Vad i 2 kap. 44 och 47 §§ är stadgat skall ej utgöra hinder för att

utan vattendomstolens prövning vid vattentäkten tillgodogöra grundvatten i

huvudsakligen samma omfattning som förut.

2. Fråga örn intrång genom vattentäkten varde, i den mån grundvatten

ej tillgodogöres i större omfattning än under 1 sägs, prövad enligt äldre lag.

3. Talan utan samband med ansökningsmål om intrång, varom under

2 sägs, skall anhängiggöras vid vattendomstol i den för stämningsmål i 11

kap. stadgade ordning. Vattendomstolen åge i målet förelägga part vid vite

att medverka till utredning om grundvattenförhållandena.

4. Vid ansökan om ändring av vattentäkten eller örn rätt att vid densamma

tillgodogöra grundvatten i större omfattning än under 1 sägs skall vad

i 11 kap. 30 § andra stycket är stadgat örn skyldighet att påkalla prövning

rörande lagligheten av vattentäkten ej äga tillämpning.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som

ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall denna i stället tillämpas.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

31

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Solliden

den 31 augusti 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstobp, Westman, Möller,

Levinson, Sköld, Quensel, Forslund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social-, kommunikations- och

jordbruksdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Westman, dels fråga örn lagstiftning rörande tillgodogörande av grundvatten,

dels ock fråga örn vissa ändrade bestämmelser rörande dikningsföretag

m. m.

Föredraganden anför:

I.

»I skrivelse (nr 104) anhöll riksdagen år 1936, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa utredning angående lagstiftning om rätt att utnyttja underjordiska

vattentillgångar. Enligt bemyndigande den 11 september 1936 tillkallades

särskilda sakkunniga1 för utredning av nämnda fråga. De sakkunniga, åt

vilka jämväl uppdrogs att verkställa utredning i vissa andra hänseenden,

ha sedermera med skrivelse den 23 oktober 1937 avlämnat betänkande med

förslag till lagstiftning om grundvatten m. m. (statens offentl. utredn. 1937:

35). Sedan yttranden över detta betänkande inkommit från myndigheter och

sammanslutningar samt ärendet varit föremål för överväganden inom justitiedepartementet,

anhåller jag att få upptaga detsamma till behandling.

Gällande rätt.

Vattenlagen av den 28 juni 1918 innehåller i 1 kap. åtskilliga bestämmelser

om rätt till vatten. Kapitlet avser dock endast vattnet å grunden d. v. s.

ytvatten. Under markytan förefintligt vatten — i det följande benämnt

grundvatten — beröres ej, och efterföljande kapitel i lagen, av vilka flera tillkommit

vid senare tidpunkt, innehålla icke heller något örn rätt att tillgodogöra

sådant vatten.

1 Dc sakkunniga utgjordes av vattenrättsdomaren greve H. A. Hamilton, ordf., majoren i vägoch

vattenbyggnadskåren W. von Greyerz, direktören i Skönviks aktiebolag G. Göranson, agronomen

T. Anderson i Tejarp och hovrättsassessorn A. G. Walin, tillika sekreterare.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kanyl. Maj.ts proposition nr 9

Ehuru vattenlagen sålunda för närvarande icke innehåller några stadganden

om tillgodogörande av grundvatten, medföra dock lagens bestämmelser,

att i vissa hänseenden skydd förefinnes för grundvattentillgångar. De företag,

som regleras av vattenlagen, medföra ej sällan, t. ex. genom sänkning av

vattenståndet i sjö, även sänkning av grundvattenståndet i angränsande markområden.

Till följd härav kunna brunnar sina liksom skador i andra hänseenden

uppstå. Härför skall utgå ersättning enligt bestämmelserna i 9 kap.

Särskilda föreskrifter till skydd för vattnets beskaffenhet i brunnar m. m.

finnas i hälsovårdsstadgan den 19 juni 1919. Enligt dess 9 § skall hälsovårdsnämnd

i stad hålla noggrann tillsyn över beskaffenheten av vattnet på

de ställen, där sådant hämtas för att användas till dryck, matlagning och

andra hushållsbehov. Särskilt skall hälsovårdsnämnden tillse, att brunnar

och källor, som äro belägna på allmänna platser eller inne på gårdar eller

tomter, äro ändamålsenligt överbyggda och i övrigt så inrättade, att ytvatten

eller orenlighet ej intränger i dem. Vidare stadgas, att vattnet i brunn, källa

eller vattenledning, vare sig dessa äro avsedda för allmänt eller enskilt begagnande,

ej må av någon förorenas, överträdelse härav straffas med böter.

Enligt 25 § må begravningsplats i stad icke läggas på sådant ställe eller anordnas

på sådant sätt, att vatten därifrån kan menligt inverka på källa, brunn

eller annat vattenhämtningsställe. 44 och 51 §§ hälsovårdsstadgan innehålla

motsvarande bestämmelser för landet.

Ett visst skydd för grundvattentillgångar torde även följa av allmänna

regler om grannskapsförhållanden. Som bekant finnes hos oss i detta avseende

icke någon skriven lag. Det är emellertid i rättspraxis fastslaget, att

grannar även i de hänseenden, som ej regleras i hälsovårdsstadgan eller genom

andra speciella föreskrifter, äro skyldiga att taga hänsyn till varandra samt

att i händelse av underlåtenhet i sådant hänseende rättelse kan påkallas och

skadestånd fordras. Alltjämt är dock i viss mån svävande, hur långt skyldigheten

att taga hänsyn till en grannes intressen sträcker sig.

Begäran om utredning.

Vid riksdagen år 1936 framställdes i två likalydande motioner (I: 19 och

11:56) yrkande om utredning angående lagstiftning om grundvatten. Till

stöd för yrkandet åberopades särskilt vissa förhållanden i Skåne som uppgåvos

vara förorsakade av Malmö stads vattenledningsverk. Andra lagutskottet,

som behandlade motionerna, framhöll i avgivet utlåtande (nr 21),

att saknaden av uttryckliga bestämmelser rörande skydd för underjordiska

vattentillgångar måste anses såsom en brist. Enligt utskottets mening borde

frågan örn lämpligheten av lagstiftning i ämnet bliva föremål för utredning.

Beträffande riktlinjerna för en sådan lagstiftning ville utskottet endast framhålla,

att starka skäl talade för att den genomgående principen måste bliva,

att vid avvägning av olika intressen det mindre intresset finge vika för det

större mot rätt till ersättning för skada. På hemställan av utskottet beslöt

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

33

riksdagen härefter att till Kungl. Majit avlåta förenämnda skrivelse (nr 104)

nied anhållan, att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning angående lagstiftning

om rätt att utnyttja underjordiska vattentillgångar samt för riksdagen

framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Genom beslut den 17 april 1936 anbefallde Kungl. Majit lagberedningen

att avgiva yttrande över riksdagens skrivelse. I utlåtande den 2 september

samma år anförde beredningen, att den allt större betydelse som grundvattnet

fått för samhällenas och industriens förseende med vatten och de intressekollisioner

som därav blivit en följd talade för att förevarande fråga

bleve föremål för utredning. En lagstiftning i ämnet syntes böra grundas på

principen, att ett mindre intresse skulle vika för ett större mot rätt till ersättning

för skada. Denna princip syntes kunna leda till införande av ett

system med förprövning av särskild myndighet, möjligen vattendomstolarna.

Den 11 september 1936 anmälde chefen för justitiedepartementet, efter

gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet, förenämnda

skrivelse i statsrådet. Han framhöll därvid, att behov visat sig föreligga av

att rätten till grundvatten bleve föremål för reglering i lag och att tiden syntes

vara inne att hos oss — liksom i vissa främmande länder — söka erhålla

en lösning av frågan. Vid utredning i ämnet borde beaktas de synpunkter,

åt vilka lagberedningen givit uttryck i sitt utlåtande. Chefen för justitiedepartementet

föreslog samtidigt, att utredning även borde ske av frågan

om lagstiftning rörande åtgärder för att förhindra förorening av vatten och

luft. Enligt Kungl. Majits bemyndigande tillkallades härefter särskilda sakkunniga

för att biträda med verkställande av utredning i samtliga nu nämnda

hänseenden.

Förslag till lagstiftning om grundvatten m. m.

De sakkunniga ha såsom förut nämnts med skrivelse den 23 oktober 1937

avlämnat betänkande med förslag till lagstiftning örn grundvatten m. m.

Förslaget är utformat såsom lag om ändring i vissa delar av vattenlagen,

varigenom vattenlagen skulle komma att innehålla bestämmelser även örn

tillgodogörande av grundvatten och vad därmed äger samband. I förslaget

har därjämte i visst hänseende beaktats behovet av skydd mot förorening

av ytvatten. Vid lagförslaget äro fogade motiv ävensom en redogörelse för

utländsk rätt rörande grundvatten och en sammanställning av uppgifter,

som införskaffats rörande kommunala vattenledningsverk m. m. Härjämte

har, efter det betänkandet avlämnats, av en av de sakkunniga, majoren W.

von Greyerz, utarbetats en ingående framställning örn grundvattenundersökningar.

över betänkandet ha inkommit infordrade yttranden från vattenöverdomstolen

och vattenrättsdomarna, medicinalstyrelsen, kommerskollegium, vägoch

vattenbyggnadsstyrclsen, lantbruksstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning,

statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, Överståthållarämbetet

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 1 sami. A''r 9. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

och länsstyrelserna. Kommerskollegium har bilagt yttrande från Sveriges

kemiska industrikontor. Vissa länsstyrelser ha bifogat utlåtanden av förste

provinsialläkaren, statens lantbruksingenjör eller vägingenjören i länet. I

ett fall har bilagts yttrande av länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har överlämnat yttrande från drätselkammaren

i Malmö. Yttranden ha även inkommit från svenska stadsförbundet,

svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet

och svenska kommunaltekniska föreningen, Sveriges industriförbund, svenska

cellulosaföreningen och svenska pappersbruksföreningen samt svenska

teknologföreningen och svenska konsulterande ingenjörers förening.

Behovet av lagstiftning''.

De sakkunniga ha framhållit, att enligt deras mening en reglering i lag

av rätten att utnyttja grundvatten vöre synnerligen välbehövlig. Då tillgången

å grundvatten i vårt land syntes vara relativt begränsad, medan vattenförbrukningen

på senare tid varit snabbt stigande, vore det angeläget att snarast

giva regler, som kunde bidraga till en lämplig fördelning av tillgången å grundvatten.

De sakkunniga anföra vidare, att det vore av vikt, att den, som utan

otillbörligt intrång i annans rätt tillgodogjorde grundvatten, bereddes erforderlig

trygghet för att han finge fortsätta därmed. Såsom skäl för meddelande

av bestämmelser om tillgodogörande av grundvatten ha de sakkunniga också

åberopat, att det för kommuner och andra, som hade behov av sådant vatten

till större myckenhet, vore nödvändigt, att erforderliga anläggningar kunde

utföras på ändamålsenligt sätt, även om annan lede visst intrång t. ex. genom

framdragande av ledning för vattnet, tagande av väg eller andra dylika åtgärder.

I vissa fall kunde väl redan nu för ändamålet erforderlig mark tagas

i anspråk genom expropriation men i andra fall saknades denna möjlighet

och en praktisk lösning av sist berörda spörsmål över lag syntes vara

önskvärd. Härjämte vore enligt vad de sakkunniga slutligen påpeka av

stor betydelse, att förorening av grundvatten såvitt möjligt förhindrades,

varjämte skydd för grundvattentillgångar även i övrigt borde eftersträvas.

Å andra sidan erinra de sakkunniga, alt mot en närmare reglering av frågor,

som rörde grundvatten, kunde anföras, att tillämpningen av en lag i

ämnet bleve förenad med vissa särskilda svårigheter. De sakkunniga ha

emellertid uttalat, att giltig anledning att i vårt land ytterligare dröja med

lagstiftning om rätt till grundvatten ej syntes föreligga. En mer eller mindre

ingående lagstiftning rörande grundvatten hade genomförts i flera främmande

länder, bland annat år 1926 i Danmark. En delegation av de sakkunniga

hade ock vid studieresa i sistnämnda land inhämtat, att den danska lagen

i ämnet i allt väsentligt ansåges praktisk och lämpad för danska förhållanden.

Såsom förut nämnts avser de sakkunnigas förslag även att i visst hänseende

skapa bättre möjligheter att skydda ytvatten mot förorening. De sak
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

35

kunniga anföra härom, att av uppgifter, som de inhämtat angående kommunala

vattenledningsverk, framginge, att det förelåge ett starkt behov att

mot förorening skydda ytvatten, som tillgodogöres för kommunalt ändamål,

samt att även i fråga örn enskilda företag ej sällan vore synnerligen önskvärt,

att skydd mot förorening kunde meddelas.

Behovet av lagstiftning om grundvatten vitsordas i ett stort antal yttranden.

Medicinalstyrelsen har uttalat, att den delade de sakkunnigas mening, att

en reglering i lag av rätten att utnyttja grundvatten vore synnerligen välbehövlig,

framför allt med hänsyn till den relativt begränsade tillgången å

grundvatten i vårt land och den stegrade förbrukningen av vatten för tillgodoseende

bland annat av hygienens krav. Av stor vikt syntes det styrelsen

vara, att lagstiftningen jämväl toge sikte på skydd för grundvattentillgångar

och åtgärder till förhindrande av förorening av grundvatten.

Länsstyrelsen i Uppsala län och länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ha anfört, att visserligen, såvitt känt vore, inom Uppsala län icke för

närvarande förelåge behov av särskild lagstiftning på förevarande område.

Då emellertid inom andra delar av landet rättskollisioner uppkommit i samband

med grundvattnets utnyttjande för städer och industriella företag och

med hänsyn till den allt större betydelse, grundvattnet erhållit, tillstyrkte

länsstyrelsen och förvaltningsutskottet, att lagstiftning örn grundvatten genomfördes.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har funnit, att de sakkunniga

åberopat övertygande skäl för behovet av lagstiftning på området. Av länsstyrelsen

i Jönköpings län har framhållits, att behov av bestämmelser örn

grundvatten, enligt vad utredningen givit vid handen samt vad eljest vore

känt, sedan länge gjort sig starkt gällande, och länsstyrelsen i Kronobergs

lån anser en reglering i lag av rätten att utnyttja grundvatten vara synnerligen

välbehövlig, särskilt för att trygga kommunernas vattenbehov. Av länsstyrelsen

i Blekinge län har uttalats, att lagstiftning om rätten att utnyttja

grundvatten enligt länsstyrelsens mening vore synnerligen behövlig icke endast

ur den enskilde jordägarens synpunkt utan jämväl med hänsyn till den

allt större betydelse, som grundvattnet fått för samhällenas och industriens

förseende med vatten. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har funnit

önskvärt, att grundvattenfrågorna bleve reglerade i lagstiftningsväg. Icke

minst gällde detta Göteborgs och Bohus län, där i allmänhet den ringa tillgången

på användbart grundvatten gåve ökat värde åt befintliga förekomster

därav. Länsstyrelsen i Västmanlands län anför, att med den utveckling,

problemet om vattenförsörjningen numera nått — en utveckling, som

givetvis måste medföra svårlösta intressekonflikter — syntes endast en mening

kunna råda om behövligheten av lagbestämda rättsregler på området.

Även länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört, att den funne en reglering

i lag av rätten att utnyttja grundvatten synnerligen välbehövlig. Likaså lia

länsstyrelserna i Gotlands och Skaraborgs län, liksom förste provinsialhikarna

i sistnämnda län och Värmlands län, uttryckligen vitsordat behovet av

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Majlis proposition nr 9.

sådan lagstiftning. Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol har

anfört, att behovet av lagstiftning om grundvatten på senare tid med styrka

framträtt även inom Norrbygdens vattendomstols område.

Vidare har av svenska landskommunernas förbund uttalats, att det näppeligen

kunde råda delade meningar därom, att vår lagstiftning behövde

kompletteras med föreskrifter i fråga örn tillgodogörande av grundvatten.

Sådana föreskrifter borde ock komma till stånd med det snaraste, enär tillgången

å grundvatten i vårt land syntes vara relativt begränsad, medan vattenförbrukningen

vore i snabbt stigande. Det gällde därför att utan dröjsmål

giva regler, som kunde bidraga till en lämplig fördelning av tillgången

å grundvatten. Svenska konsulterande ingenjörers förening har anfört, att

det med hänsyn till de intressemotsättningar, som visat sig uppkomma vid

utnyttjandet av underjordiska vattentillgångar, syntes föreningen angeläget,

att de rättsliga förhållandena på området bleve reglerade i lagstiftning.

I vissa yttranden har gjorts gällande, att behovet av lagstiftning örn grundvatten

huvudsakligen framträtt allenast i Skåne, eller ifrågasatts, huruvida

lagstiftning i ämnet överhuvud ännu vore nödvändig i vårt land.

Svenska teknologföreningen, vars yttrande utarbetats av överstelöjtnanten

H. Torulf, vattenledningschefen i Hälsingborg G. Hentz och överingenjör H.

Brahmer, har erinrat, att det vore bekant att det sätt, varpå grundvatten

utnyttjades i trakten av Malmö, medfört kännbara olägenheter och att behov

därstädes av en reglering på området otvivelaktigt förelåge. Från landet

i övrigt hade, föreningen veterligen, icke några större olägenheter av nu

rådande förhållanden försports och det kunde därför ingiva betänkligheter

att under sådana omständigheter tillgripa en generell lagstiftning om grundvatten.

Svenska stadsförbundet har uttalat, att den omständigheten att Danmark

och andra länder lagstiftat på området kunde icke vara något avgörande

skäl för lagstiftning i ämnet i vårt land så länge det icke uppvisats, att likartade

grundvattenförhållanden förelåge. Vissa likheter syntes möjligen föreligga

mellan förhållandena i Danmark och Skåne. Detta skulle på sin

höjd kunna tänkas motivera en lagstiftning örn grundvatten i Skåne eller åtminstone

någon del av detta landskap. Men någon motivering för en lagstiftning

omfattande hela landet kunde det icke utgöra. Av liknande orsak

kunde icke anses utrett, att enskilda intressen motiverade en lagstiftning så

omfattande som den föreslagna. Grannskapsrättens oskrivna regler syntes i

flertalet fall erbjuda den enskilde erforderligt skydd. Och även om något

annat gällde de i 1936 års motioner påtalade fallen och det skulle kunna

påvisas, att där omnämnda skador inträffat genom intrång av Malmö stads

grundvattentäkt, hade dessa fall icke visats vara representativa för landet i

dess helhet.

Svenska kommunaltekniska föreningen, vars yttrande utarbetats av byggnadschefen

E. Björkman i Karlstad, civilingenjören A. Jerdén i Malmö

och stadsingenjören R. Lyttkens i Halmstad, har ansett, att det kunde starkt

ifrågasättas om lagstiftning på området ännu vöre nödvändig i vårt land

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

37

och om de i vissa hänseenden obestridliga fördelarna därav uppvägdes av

de relativt stora kostnader, som tillämpningen av en lag i ämnet enligt föreningens

uppfattning komme att kräva. Drätselkammaren i Malmö har

gjort gällande, att påståendena örn de olägenheter, som skulle lia vållats

av Malmö stads vattentäkt, vore högst betydligt överdrivna. En närmare

utredning i detta hänseende skulle enligt drätselkammarens mening giva

vid handen, att något behov av lagstiftning icke skäligen kunde anses föreligga

inom det område, som berördes av vattentäkten.

I detta sammanhang bör anmärkas, att efter det drätselkammarens i Malmö

utlåtande inkommit en av de sakkunniga, hovrättsassessorn A. G. Walin,

i samarbete med representanter för Malmö stads vattenledningsverk upprättat

en promemoria angående verkningarna av vattenuppfordringen ur den

s. k. Alnarpsströmmen med särskild hänsyn till Malmö stads vattentäkt.

Sagda grundvattenström, ur vilken Malmö stad tillgodoser sitt vattenbehov,

framflyter i nordvästlig riktning i en ränna i berggrunden inom vissa socknar

nordost och norr örn Malmö. Enligt vad promemorian ger vid handen

har ortsbefolkningen uti ifrågavarande trakt av gammalt försett sina gårdar

med vatten genom rörbrunnar till nämnda grundvattenström. Grundvattenståndet

har numera sjunkit avsevärt, vilket i viss utsträckning medfört

olägenheter av betydelse för innehavare av dylika brunnar. Det område,

inom vilket sådana olägenheter hittills uppkommit, synes i huvudsak vara

begränsat till sex socknar med en befolkning av sammanlagt något mer än

3,200 invånare. Av införskaffade uppgifter framgår att inom området ifråga

åtminstone 114 rörbrunnar menligt påverkats av grundvattenståndets sänkning.

I den mån elektrisk kraft finnes att tillgå synes som regel alltjämt

finnas möjlighet att genom användande av moderna hjälpmedel erhålla tillräckligt

med vatten ur dylika rörbrunnar, ehuru för den enskilde kostnaderna

härför kunna uppgå till kännbara belopp. Sammanlagda beloppet av de

kostnader, som i sådant hänseende åsamkats de enskilda, torde emellertid i

förhållande till betydelsen för större förbrukare av att kunna tillgodogöra

grundvatten ur Alnarpsströmmen vara ringa.

Det har enligt vad i promemorian omförmäles även uppgivits, att grundvattenståndets

sänkning i Alnarpsströmmen jämväl påverkat vattentillgången

i vanliga grävda brunnar inom ifrågavarande område. De upplysningar, som

i förevarande samband kunnat inhämtas, ha dock icke givit stöd för detta

påstående.

hen lin \u <1 siik 1 i ira innebörden av de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag är på sätt förut nämnts utformat som lag örn

ändring av vattenlagen. Det utgår i princip från att rätten att å ett område

tillgodogöra grundvatten bör tillkomma markens ägare. Med grundvatten

förstås i förslaget vatten, som finnes under markens yta. Anläggning, som

är avsedd för tillgodogörande av grundvatten, benämnes i förslaget vattentäkt.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Beträffande huvudgrunderna i övrigt för lagstiftning i ämnet ha de sakkunniga

funnit tydligt, att anläggningar för tillgodogörande av grundvatten

under vissa förutsättningar borde få utföras även om de medförde skada

eller intrång för annan. En intresseavvägning borde emellertid äga rum och

vattentäkt anses tillåten allenast såframt den prövades ur allmän och

enskild synpunkt medföra fördel, som väsentligt övervägde med vattentäkten

förenade olägenheter. Frågor örn tillstånd till vattentäkt skola enligt

förslaget i regel prövas av vattendomstol och de sakkunniga ha föreslagit,

att sådan prövning städse skall föregå anläggandet av större vattentäkter,

vartill hänförts anläggningar för tillgodogörande av mera grundvatten

än 150 kubikmeter örn dygnet. I vissa undantagsfall skall enligt förslaget

frågan om tillstånd hänskjutas till Konungens avgörande. För skada

och intrång skall ersättning givas. Sådan ersättning kan enligt förslaget bestämmas

att utgå genom tillhandahållande av vatten.

Vattentäkt, som är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten

till husbehovsförbrukning, intager enligt förslaget i vissa hänseenden en

undantagsställning, i det att erforderligt grundvatten må tillgodogöras vid

sådan vattentäkt utan att med anledning därav något ersättningsanspråk

kan resas. Förprövning är icke heller i något fall erforderlig. De sakkunniga

ha emellertid föreslagit ett stadgande, vilket möjliggör skälig fördelning

av grundvatten, som erfordras för husbehovsförbrukning, flera fastigheter

emellan. Fråga örn sådan fördelning skall enligt förslaget prövas av

allmän domstol.

För den händelse, att konkurrens om en och samma grundvattentillgång

uppkommer t. ex. mellan två eller flera kommuner eller mellan en kommun

och en industri, skall enligt förslaget företräde givas å den anläggning, som ur

allmän och enskild synpunkt kan antagas bliva till största gagn. Härvid

skall dock iakttagas, att en ort ej må berövas erforderligt vatten från grundvattentillgång

inom orten. Framhållas bör även, att förslaget medger möjlighet

att vid meddelande av tillstånd att tillgodogöra grundvatten uppställa

förbehåll till förmån för framtida behov av vatten inom en ort liksom för

annat framtida allmänt behov. De sakkunniga ha tillika föreslagit ett stadgande

av huvudsaklig innebörd, att vid särskilt framträdande brist å grundvatten

inom en ort företräde skall givas åt ortens behov och annat allmänt

behov.

Till skydd mot förorening av grundvatten kan vattendomstol enligt förslaget

besluta, att servitut skall åläggas annan tillhörig fastighet. I övrigt

åligger det enligt förslaget den, som vill utföra åtgärd, vilken kan medföra

menlig inverkan å en grundvattentillgång, att taga hänsyn till denna risk.

I samband med föreskrifter i angivna hänseenden ha de sakkunniga i förslaget

upptagit vissa stadganden jämväl angående nödig sparsamhet med

grundvatten, örn framdragande av ledningar och dylika åtgärder, om underhåll

av vattentäkt och om vattentäkts tagande ur bruk m. m. Vidare ha

föreslagits ett flertal mindre ändringar i de kapitel av vattenlagen, som innehålla

föreskrifter örn det processuella förfarandet, om vattenbok samt örn

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

39

besiktning, handräckning och ansvar, ävensom beträffande vissa slutbestämmelser

i vattenlagen. Särskilda övergångsbestämmelser ha ock funnits erforderliga.

Såsom förut nämnts ha de sakkunniga ansett sig i förevarande sammanhang

även böra beakta behovet av skydd mot förorening av ytvatten. I detta

hänseende innebär förslaget allenast, att servitut må av vattendomstol åläggas

annan tillhörig fastighet på enahanda sätt som de sakkunniga föreslagit

beträffande grundvatten.

De grundsatser, å vilka de sakkunnigas förslag är uppbyggt, ha i allmänhet

vunnit anslutning i yttrandena över förslaget.

Sålunda har av vattenöverdomstolen uttalats, att den ej funnit anledning

till erinran mot nämnda grundsatser. Vattenrättsdomarna vid Norrbygdens

och Västerbygdens vattendomstolar ha ansett förslaget väl ägnat att läggas

till grund för lagstiftning. Vattenrättsdomarna vid Söderbygdens och österbygdens

vattendomstolar ha ej funnit anledning till någon erinran mot förslaget.

Medicinalstyrelsen, som framhållit grundvattnets stora betydelse för

hälsovården, har funnit, att detta förhållande i stort sett beaktats i

förslaget. Sålunda hade bland annat det kommunala behovet av vatten

givits ett bestämt företräde framför industriens behov. Förste provinsialläkarna

i Östergötlands, Skaraborgs och Norrbottens lån ha icke haft något

att erinra mot förslaget. Förste provinsialläkaren i Värmlands lån har allenast

anmärkt, att bestämmelserna till skydd mot förorening av grundvatten

bort erhålla en mera framträdande plats.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vågingenjören i Norrbottens län

samt lantbruksstyrelsen och lantbruksingenjörerna i Kalmar och Västernorrlands

län ha lämnat förslaget utan erinran. Sveriges geologiska undersökning

och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt ha endast framställt

anmärkning mot vissa detaljer i förslaget.

Kommerskollegium har uttalat, att förslaget syntes ha sin största betydelse

ur kommunala synpunkter. De allmänna intressena komme genom

förslaget att erhålla en än mer privilegierad ställning än som redan förut

genom expropriationslagstiftningen varit tillförsäkrad dem. Vid den intresseavvägning,

som läge till grund för förslaget, hade därför näringslivets

även ur samhällelig synpunkt beaktansvärda krav delvis fått ställas i efterhand.

Med hänsyn till de viktiga samhälleliga syften, förslaget avsåge att

främja, ansåge sig dock kollegiet ej böra framställa erinran mot grunderna

för detsamma. Sveriges industriförbund samt svenska cellulosaföreningen

och svenska pappersbruksföreningen ha, med vissa detaljanmärkningar,

uttalat, att förslaget i vad det rörde grundvatten vore ägnat att läggas till

grund för en blivande lagstiftning i ämnet. Sveriges kemiska industrikontor

har icke haft någon erinran mot förslaget i vad det rörde grundvatten.

Överståthållarämbetet har icke haft någon erinran mot grundsatserna i

förslaget. Länsstyrelsen i Stockholms län har anfört, att de rättsregler, som

av de sakkunniga föreslagits rörande utnyttjande av grundvatten, syntes väl

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

ansluta sig till i övrigt gällande bestämmelser på vattenrättens område och

ägnade att i den allt starkare konkurrensen örn grundvattentillgångarna

skapa bättre ordning och reda på hithörande rättsområde. Förslaget att

möjliggöra smidigare former för skydd mot vattenförorening måste hälsas

med tillfredsställelse. Länsstyrelsen i Uppsala län och länets hushållningssällskaps

förvaltningsutskott ha uttryckligen förklarat, att de i allo förordade

de sakkunnigas förslag att åtminstone viktigare frågor om tillgodogörande

av grundvatten skulle prövas av vattendomstol. Länsstyrelsen i Gotlands

län har uttalat, att den funnit förslaget väl avvägt, och länsstyrelsen i Gävleborgs

län har framhållit, att förslaget syntes väl genomtänkt på grundval

av den moderna grundvattentekniken, som gjorde det möjligt att behandla

spörsmål rörande uttagande och avledande av grundvatten principiellt efter

samma regler som de, vilka enligt gällande lag vore tillämpliga å ytvatten.

Det vore lyckligt och för allmänheten klargörande att de nya bestämmelserna

kunnat väl inpassas i vattenlagen. Länsstyrelsen i Norrbottens län har

anfört att vid bedömandet av uppkommande rättsfrågor om grundvatten

hänsyn måste tagas till en mångfald tekniska, ekonomiska och sociala problem.

Det remitterade förslaget bure helt naturligt i viss mån vittne om att

uppgiften att utarbeta en lagstiftning om grundvatten varit i hög grad komplicerad

och svårlöst. Icke förty framträdde förslaget, såvitt länsstyrelsen

kunde bedöma, i stort sett uti invändningsfri gestalt. I övrigt ha länsstyrelserna

i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs,

Västmanlands och Västerbottens län utan närmare angivande av skälen tillstyrkt

förslaget. Länsstyrelserna i Kalmar, Kristianstads, Hallands, Älvsborgs,

Värmlands, örebro och Västernorrlands län ha ej funnit anledning

till erinran. Länsstyrelserna i Blekinge och Kopparbergs län ha endast hemställt

örn vissa smärre ändringar i förslaget.

Svenska landskommunernas förbund har beträffande huvudgrunderna i

förslaget uttalat, att det vore välmotiverat, att förprövning av vattendomstol

skulle äga rum, när fråga vore om tillgodogörande av större vattenmängder,

samt att förbundet funne bestämmelserna i förslaget om ersättning för skada

och intrång förestavade av rättvisa och billighet. Svenska landstingsförbundet

har ej haft någon erinran mot förslaget.

Av Svenska teknologföreningen har väl ifrågasatts, huruvida icke en reglering

av rätten att utnyttja grundvatten kunde ske på ett enklare sätt än vad

förslaget angåve. Då det emellertid måste anses, att förslaget hade den

stora förtjänsten, att samhällenas, lantbefolkningens och industriens rätt

till grundvatten därigenom komme att rättsligt regleras, kunde föreningen

instämma i förslagets huvudsyfte. I övrigt har föreningen framhållit önskvärdheten

av att en lag i ämnet handhades på sådant sätt att kostnader och

tidsutdräkt i största möjliga mån begränsades. Svenska konsulterande ingenjörers

förening har anfört, att föreningen, som genom sina medlemmar

i deras yrkesutövning haft talrika tillfällen till kontakt med vattendomstolarna,

önskade uttala som sin uppfattning, att dessa domstolar i stort sett

vore väl ägnade att handlägga mål av den tekniskt-juridiska natur, för vilka

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

41

de nu vore avsedda. Icke minst med hänsyn till den i flera hänseenden likartade

karaktären hos dessa mål och mål örn grundvatten syntes det föreningen

lämpligt, att jämväl handläggningen av de senare anförtroddes vattendomstolarna.

A andra sidan har av länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lån uttalats tvekan,

huruvida en fullt så genomgripande lagstiftning som den föreslagna borde

genomföras. Länsstyrelsen i Jämtlands län har under åberopande av ett

utav vägingenjören i länet avgivet yttrande uttalat, att den icke kunde tillstyrka

att förslaget i oförändrat skick Indes till grund för lagstiftning. Nämnda

vägingenjör har ansett, att i en blivande lag till grundvatten borde hänföras

allenast vatten, som funnes på visst djup under markytan och vore ägnat

att tillvaratagas i större omfattning. Därvid har anförts, att anläggandet

av vägar och dylika företag ofta krävde avledande av grundvatten i ytligare

skikt, vilket icke borde få föranleda ersättningsanspråk.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, som på sätt förut nämnts bifogat utlåtande

från drätselkammaren i Malmö, har i anslutning till vad drätselkammaren

uttalat funnit vissa betänkligheter mot förslaget. Särskilt hade länsstyrelsen

fäst uppmärksamheten vid att principen om rätt till husbehovsförbrukning

enligt länsstyrelsens mening icke vöre konsekvent genomförd såtillvida att

rätt till husbehovsförbrukning för fastigheter inom ett vattentagande samhälle

icke syntes skola inverka på regleringen av ersättningsfrågor. Länsstyrelsen

ansåge, liksom drätselkammaren, ytterligare utredning önskvärd.

Drätselkammaren i Malmö har gjort gällande, att kostnaderna för utredningar

örn grundvattenförhållanden, därest förslaget genomfördes, komme

att bliva mycket stora icke endast i förhållande till de ersättningar, som

kunde tänkas bliva utdömda, utan även i förhållande till anläggningskostnaderna

för vattentäkter. Vidare har drätselkammaren anfört, bland an

nät:

Genom lagförslagets principiella inställning komme ett samhälles behov

att bliva sämre tillgodosett än enskilt husbehov av vatten, trots att vattenförbrukningen

inom samhällena i stort sett vore av samma natur som förbrukningen

på landsbygden. Även i de större samhällena användes c:a

75 °/o av vattnet för husbehovsförbrukningen och endast c:a 25 °/o åtginge

till industriförbrukning. Då i husbehovsförbrukningen på landsbygden inräknades

viss förbrukning av vatten för lantbruks- och hantverksändamål,

d. v. s. landsbygdens egentliga näringsgrenar, vore det befogat att jämställa

hela ett samhälles vattenförbrukning med husbehovsförbrukningen på landsbygden.

Örn ett samhälles innevånare vore bosatta i mindre grupper inom ett

grundvattenområde och utnyttjade grundvattnet på det sätt, att vid varje

grundvattentäkt icke uppfordrades mera än 150 kubikmeter per dygn, skulle

enligt förslaget i regel icke någon ersättning utgå till husbehovsförhrukare

även örn skada uppstode. Vid en mera koncentrerad bebyggelse kunde, även

örn samhället vore beläget inom grundvattenområdet, däremot samhället,

som då måste uttaga mera än 150 kubikmeter per dygn vid varje grundvattentäkt,

få vidkännas dryga kostnader för utredning och såsom ersättning

för skada och intrång. Rent principiellt syntes detta icke riktigt.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Däremot vore det rimligt, om husbehovsförbrukaren i skälig utsträckning

vore skyldig underkasta sig följderna av, att en grundvattentillgång i ett

samhälles intresse utnyttjades på bästa sätt för det allmänna. Husbehovsförbrukaren

borde alltså icke ställas i någon privilegierad ställning och därigenom

hindra ett helt samhälle att fylla sitt berättigade behov av vatten.

Svenska stadsförbundet, som icke ansett sig kunna tillstyrka förslaget, har

bland annat anfört:

Mot den föreslagna lagstiftningen talade att denna måste bli svår att tilllämpa.

Detta skulle visserligen sannolikt gälla all lagstiftning om grundvatten.

Även om tillämpningssvårigheter alltså alltid komme att föreligga,

syntes det dock som om så skulle bli fallet i särskilt hög grad enligt föreliggande

i detalj gående förslag.

Mot de sakkunnigas förslag talade vidare att detta komme att nödvändiggöra

utredningar, som åtminstone i många fall syntes bli mycket omfattande.

Om kostnaderna för dessa utredningar, som måste avse ej blott framtida utan

även befintliga anläggningar, förelåge av naturliga skäl ingen utredning. På

goda grunder kunde dock antagas att kostnaderna ofta komme att stiga till

belopp, som tedde sig oproportionerliga i förhållande till såväl anläggningarnas

värde som framför allt de ersättningar som kunde komma att utgå. Kostnaderna

komme måhända till och med att avskräcka från grundvattentillgångarnas

utnyttjande, medan lagen rimligtvis borde eftersträva motsatsen.

Säkert vore i vart fall att det bleve städerna som komme att få betala lejonparten

av dessa kostnader. Städerna komme på så sätt att få betala utforskandet

av landets grundvattenförhållanden.

Ur de synpunkter förbundet hade att företräda kunde väl en lagstiftning

vara önskvärd, om den motiverades med och utginge från att det i första

hand gällde att tillgodose det allmänna intresse, som representerades av kommunernas

alltmera ökade vattenbehov. Men denna utgångspunkt vore icke

de sakkunnigas. Med hänsyn härtill och vad ovan anförts kunde förbundet

därför icke finna det framlagda förslaget ägpat att läggas till grund för en

lagstiftning örn grundvatten.

För den händelse en överarbetning av de sakkunnigas förslag ansåges böra

äga rum har förbundet framhållit följande synpunkter:

De sakkunniga hade ansett övervägande skäl tala för att de nya bestämmelserna

inarbetades i vattenlagen. De hade ej förbisett den olägenhet detta

förfaringssätt förde med sig genom att bestämmelserna splittrades på ett flertal

ställen. Förbundet ville understryka dessa olägenheter. I senaste edition

av Sveriges rikes lag omfattade vattenlagstiftningen ej mindre än 167

tättryckta sidor lagtext. Att låta grundvattenlagstiftningen flyta in i denna

mäktiga ström av andra lagstadganden måste medföra bestämda olägenheter

för den som sedermera skulle söka återfinna stadgandena om grundvatten.

Särskilt gällde detta kommunalmän och kommunaltjänstemän, vilka

icke hade anledning att eljest ingående syssla med vattenlagen. Örn en blivande

lagstiftning gåves ett mera allmänt och mindre detaljerat innehåll, borde

det icke erbjuda några olägenheter att liksom i Danmark ge den i en särskild

lag.

En lagstiftning om grundvatten borde enligt styrelsens uppfattning utgå

från det allmännas intresse. Detta syntes kräva dels företrädesrätt att utnyttja

grundvattnet, dels rätt att i vissa fall av andra orsaker sänka grundvattenståndet.

En god motivering för det allmännas, d. v. s. närmast kommunernas, företrädesrätt

till grundvattentillgångarna gåve de sakkunniga själva i sitt utta
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr U

43

lande att tillgången å grundvatten i vårt land syntes vara relativt begränsad,

medan vattenförbrukningen på senare tid varit och alltjämt vore snabbt stigande.

Lades härtill ett annat uttalande av de sakkunniga, enligt vilket

grundvatten i allmänhet vore särskilt lämpat som dricksvatten, och beaktades

samtidigt de kommunala vattenverkens viktiga samhällsuppgift att tillhandahålla

hushållsvatten åt en alltmera växande stadsbefolkning, syntes ytterligare

motivering för kravet på en samhällets företrädesrätt till grundvattentillgångarna

vara överflödig.

De sakkunniga hade emellertid intagit en annan ståndpunkt. Även om,

särskilt i konkurrenssituationer, ett visst företräde av dem tillerkändes de

allmänna behoven, vore deras utgångspunkt dock den, att vattentäkt för viss

fastighets husbehov i princip skulle lia företräde framför varje annat vattenbehov.

Häremot måste framhållas att grundvattnet icke kunde anses vara

ett sådant tillbehör till den fastighet, varå det händelsevis för tillfället funnes,

att samhället skulle vara förhindrat att, när viktiga allmänna intressen

talade därför, tillgodogöra sig denna naturtillgång.

Denna samhällets företrädesrätt att framdeles utnyttja grundvattnet uteslöte

naturligen icke, att enskilda intressen tillgodosåges, när och så länge de

icke gjorde intrång på ett allmänt vattenbehov. Icke heller uteslötes varje

ersättning åt andra intressen än de allmänna, ehuru ersättningarna i regel

syntes kunna förbehållas sådana fall, då enskilda vid lagens ikraftträdande

tillgodogjorde sig grundvatten eller inom en lämplig övergångstid vidtagit

positiva åtgärder härför. Överhuvud syntes böra utnyttjas alla möjligheter

att utan uppenbar orättvisa mot enskilda begränsa de fall, då kostnadskrävande

utredningar påtvingades dem som utnyttjade grundvatten. Om de sakkunnigas

förprövningssystem bibehölles, borde sålunda övervägas att göra

förprövning obligatorisk först vid en vattenuppfordring av 500 kbm per dygn

i stället för 150 kbm, vilket representerade en förhållandevis ringa vattenmängd

(1.74 sekundliter).

Av svenska kommunaltekniska föreningen har uttalats, att vid större anläggningar

väl redan nu ganska omfattande undersökningar för beräknande

av vattentillgången utfördes men att dessa dock ofta icke vore tillfyllest för

bedömande i vad mån vattenutvinningen kunde menligt inverka på andra

vattentäkter. Ytterligare undersökningar bleve därför nödvändiga örn förslaget

genomfördes. Särskilt vid mindre anläggningar syntes dessa extra

kostnader kunna bliva oproportionerligt stora i förhållande till övriga kostnader

för vattentäkten. I övrigt har föreningen anmärkt, att samhällenas

behov av vatten i förslaget syntes sämre tillgodosett än det enskilda husbehovet

ävensom att vissa större grundvattenströmmar, särskilt i de fall då

dessa genom jordlager, som icke vore genomsläppliga för vatten, vore isolerade

från grundvattnet närmast markytan, borde reserveras för allmänna

behov eller att samhällena åtminstone i dylika fall borde erhålla samma

rätt att tillgodogöra sig grundvatten som enskilda fastighetsägare.

Beträffande de sakkunnigas förslag i vad det avsåge skydd mot förorening

av ytvatten har kommerskollegium uttalat, att det ansåge ytterligare utredning

erforderlig och icke kunde tillstyrka förslaget i nu förevarande del.

Även Sveriges industriförbund, i vars yttrande Sveriges kemiska industrikontor,

svenska cellulosaföreningen och svenska pappersbruksföreningen instämt,

har hemställt, att förslaget i fråga örn skydd mot förorening av ytvatten icke

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

måtte upptagas till avgörande i förevarande sammanhang. Härutinnan har avindustriförbundet

anförts att, därest förslaget finge anses medgiva att förorening

från industrier skulle kunna förbjudas, ansåge förbundet att en lagstiftning

av så omfattande räckvidd icke borde genomföras utan en mera ingående

utredning. I detta sammanhang har erinrats, att ett företag borde kunna

befria sig från skyldighet att vidtaga åtgärder för vattnets renande genom att

utgiva ersättning. Härjämte har påpekats, att frågor rörande vattenförorening

redan nu kunde bliva föremål för bedömande av ett flertal myndigheter.

Det vore fördenskull icke lämpligt att göra ännu en myndighet behörig

att pröva dylika frågor.

Slutligen har jämväl svenska stadsförbundet ansett, att förslaget i vad det

rörde förorening av ytvatten borde vila i avvaktan på en mera uttömmande

reglering av denna fråga.

* ments6 Frågan om en reglering av rätten att tillgodogöra grundvatten var redan i

chefen, samband med tillkomsten av vattenlagen föremål för uppmärksamhet men

ansågs tills vidare icke böra upptagas till närmare behandling. Särskilt med

hänsyn till behovet av skydd för den enskilde mot otillbörligt intrång genom

grundvattentillgångarnas utnyttjande har därefter önskemålet om lagstiftning

i ämnet blivit alltmer framträdande. Detta spörsmål, som med hänsyn till

det värde grundvattentillgångarna representera är av stor betydelse, torde

därför icke längre böra undanskjutas.

Grundvattnet är ur hygienisk synpunkt särskilt lämpat att komma till användning

för den kommunala vattenförsörjningen och tillgodogöres för sådant

ändamål i stor omfattning. Vattenbehovet har ock som bekant i städer

och andra samhällen, liksom på landsbygden, på senare tid varit i snabbt

stigande. Härjämte utnyttjas de underjordiska vattentillgångarna -— förutom

vid sjukhus och därmed jämförliga inrättningar — i betydande omfattning

vid industriella företag. I närvarande stund användes sålunda grundvatten

inom vårt land, ehuru tillgången därå är relativt begränsad, för

.skilda ändamål i avsevärda mängder, och det ligger i sakens natur, att ett

sådant tillgodogörande måste inverka på de naturliga grundvattenförhållandena

inom vidsträckta områden. Vissa därmed sammanhängande förhållanden

i Skåne ha på sätt förut nämnts blivit påtalade i de motioner, som

föranledde riksdagen att begära utredning och förslag i ämnet. De sakkunnigas

utredning har därjämte visat, att skadeståndsfrågor uppkommit på ett

flertal andra ställen.

Såsom den föregående redogörelsen utvisar har i ett stort antal yttranden

över de sakkunnigas förslag vitsordats, att behov av lagstiftning örn tillgodogörande

av grundvatten med större eller mindre styrka framträtt inom olika

delar av landet. I vissa yttranden har dock bestritts, att förhållandena motiverade

en sådan lagstiftning i vårt land. I detta hänseende synes särskilt

böra uppmärksammas svenska stadsförbundets uttalande, att grannskapsrättens

oskrivna regler syntes i flertalet fall erbjuda den enskilde erforderligt

skydd.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

45

Det torde i denna fråga böra erinras därom, att även de sakkunniga uttalat,

att grannskapsrätten redan för närvarande torde giva innehavare av vattentäkt

visst skydd mot den som ville tillgodogöra grundvatten vid annan

vattentäkt, åtminstone därest tillgodogörandet innebure ett osedvanligt utnyttjande

av fastigheten i fråga. Den uppfattning av gällande rätt, som sålunda

kommit till uttryck, lärer icke sakna fog. Härvid må anmärkas, att

enligt vissa rättsfall, som de sakkunniga anfört i annat sammanhang,1 ersättning

tillerkänts den som till följd av sprängningsarbete för framdragande av

tunnel eller genom gruvdrift gått förlustig vatten i sin brunn. Uppfordrande

av grundvatten i större mängd synes i förevarande avseende med rätta kunna

jämställas med sådana ingrepp i de naturliga förhållandena som nyss

nämnts. Vad nu anförts torde dock icke jäva behovet av uttryckliga bestämmelser

i ämnet. Så länge dylika bestämmelser saknas måste nämligen

hos allmänheten råda stor osäkerhet angående innebörden av gällande rätt.

Det är för övrigt att märka, att lagstiftning såsom i flera yttranden framhållits

måste anses önskvärd icke minst för tryggande av den kommunala

vattenförsörjningen. 1 detta hänseende må erinras örn behovet av skydd

mot konkurrens örn en och samma grundvattentillgång. Med hänsyn till

det snabbt stigande vattenbehovet synes det välbetänkt att snarast giva regler

i sistnämnda avseende. Härjämte är skydd mot förorening av grundvattnet

av synnerlig vikt.

De sakkunnigas förslag innebär en rättslig reglering av såväl samhällenas

och lantbefolkningens som industriens rätt till grundvatten. De principer,

på vilka förslaget är uppbyggt, ha också vunnit anslutning i flertalet

yttranden. Vissa betänkligheter mot förslaget lia dock framförts. I främsta

rummet torde härvid böra uppmärksammas den kostnadsfråga, som av svenska

stadsförbundet, drätselkammaren i Malmö och svenska kommunaltekniska

föreningen dragits i förgrunden. I deras yttranden har gjorts gällande,

att den föreslagna lagstiftningen skulle komma att medföra betydande utredningskostnader

för dem som ville i mera avsevärd omfattning tillgodogöra

grundvatten.

Uppenbarligen är nu ifrågavarande synpunkt av särskild betydelse vid

bedömande av lämpligheten av en mera ingående lagstiftning i ämnet. Det förhåller

sig emellertid som bekant så, att mer eller mindre omfattande undersökningar

av grundvattenförhållandena under alla omständigheter måste föregå

anläggandet av varje större vattentäkt. Detta förhållande har för övrigt vitsordats

i de yttranden som avgivits av drätselkammaren i Malmö och kommunaltekniska

föreningen. Undersökningarna lia måhända hittills mera sällan

utsträckts därhän, att det med någon högre grad av visshet kunnat konstateras

i vad mån genom den anläggning, som varit i fråga, större eller mindre

olägenheter komine att åsamkas annan. Enligt de sakkunnigas förslag blir

däremot erforderligt, att den, som önskar tillgodogöra grundvatten i mera betydande

omfattning, söker utreda jämväl de skadliga verkningar, som kunna

1 Jfr betänkandet sid. 85 och 86.

opaginerad Kontrollera mot PDF

4G

Kunyl. Maj:ts proposition nr 9.

följa därav. Jag kan ej finna annat än att detta krav måste anses synnerligen

rimligt. Det är emellertid uppenbart, att anspråken på grundvattenundersökningar

i förekommande fall måste anpassas efter förhållandena

på platsen samt efter omfattningen av de verkningar, som tillgodogörande

av grundvatten därstädes överhuvud kan tänkas medföra. De

sakkunniga ha också uttalat att, där de lokala förhållandena vore sådana,

att skada eller intrång av någon större betydelse icke behövde befaras,

kunde det icke heller krävas, att för utrönande av mindre olägenheter några

mera omfattande undersökningar vidtoges. Härjämte kan särskilt beträffande

jämförelsevis mindre betydande vattentäkter påpekas, att verkningarna

av sådana anläggningar givetvis äro relativt begränsade och att anspråken

på undersökningar måste jämkas därefter. De sakkunniga ha ock vid utformandet

av bestämmelserna om förprövning skilt mellan större och mindre

vattentäkter. Var gränsen dem emellan lämpligen bör dragas, kan vara

föremål för delade meningar och jag återkommer till denna fråga i det följande.

I nu förevarande sammanhang må endast nämnas, att sagda gräns —

såsom svenska stadsförbundet yttrat — lärer kunna sättas högre än de sakkunniga

föreslagit.

Den hänsyn, som enligt vad jag nu framhållit måste tagas till skiftande

förhållanden, ställer otvivelaktigt särskilda krav å de myndigheter, vilka

skola tillämpa en lag i ämnet. Prövningen av viktigare mål rörande grundvatten

skall enligt de sakkunnigas förslag omhänderhavas av vattendomstolarna.

Erfarenheten örn dessa domstolars hittillsvarande verksamhet torde

innebära erforderlig trygghet för en omdömesgill handläggning av hithörande

frågor. Härvid kan erinras om den uppskattning av vattendomstolarnas sätt

att handhava sina nuvarande arbetsuppgifter, som uttalats av svenska konsulterande

ingenjörers förening.

Beträffande huvudgrunderna i förslaget för övrigt har det allmännas behov

av vatten i flertalet yttranden funnits tillbörligen tillgodosett. Svenska

stadsförbundet, drätselkammaren i Malmö och svenska kommunaltekniska

föreningen ha emellertid framställt vissa erinringar med avseende å den ställning

som enligt förslaget skulle tillkomma husbehovsvattentäkter i förhållande

till vattentäkter för allmänt behov. Enligt förslaget må såsom förut

nämnts erforderligt grundvatten tillgodogöras vid vattentäkt, som är avsedd

allenast för viss fastighets husbehovsförbrukning, utan att med anledning

därav något ersättningsanspråk kan resas. Att tillgodogörande av grundvatten

i den ringa omfattning, som i nu ifrågavarande fall kan komma i fråga,

bör stå envar jordägare fritt, synes också väl motiverat. I detta hänseende

har emellertid erinrats, att samhällenas vattenförbrukning syntes vara

av enahanda natur som husbehovsförbrukningen å en fastighet. Det torde

dock vara uppenbart, att den vattenförbrukning, som äger rum vid en gemensam

anläggning för ett samhälle med sammanträngd befolkning, i förevarande

avseende icke kan jämställas med husbehovsförbrukning vid vattentäkt å

egen fastighet. Tydligt är också att, därest samhällena skulle anses berättigade

att genom tillgodogörande av grundvatten utan ersättningsskyldighet

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

47

förändra grundvattenförhållandena till men för annan, måste det uppkomma

ett betänkligt osäkerhetstillstånd för ägare av jord, där grundvattenståndet

kan påverkas. En mera avsevärd sänkning av grundvattenståndet inom en

fastighet kan, även om det alltjämt är möjligt att anskaffa vatten å fastigheten,

medföra betydande kostnader för fastighetens ägare. Härjämte kan ur

praktisk synpunkt bland annat förtjäna påpekas, att ett tättbebyggt samhälle

äger helt andra möjligheter att för invånarnas gemensamma räkning ordna

sin vattenförsörjning än befolkningen på ett mera glest bebyggt område, där

varje fastighets ägare som regel är hänvisad till egen brunn.

I fråga om skyldigheten att giva ersättning har länsstyrelsen i Malmöhus

län anmärkt, att rätten till husbeliovsförbrukning för fastigheter inom ett

vattentagande samhälle enligt förslaget icke syntes skola inverka på regleringen

av ersättningsfrågor. Med denna anmärkning torde avses, att enligt

länsstyrelsens mening ett samhälle ej borde vara skyldigt att på grund av

sänkning av grundvattenståndet giva ersättning i föreslagen omfattning till

husbehovsförbrukare å fastigheter utom samhället, enär även med fastigheterna

inom samhället finge anses förenad viss rätt att utan ersättningsskyldighet

tillgodogöra grundvattentillgången i fråga. I anledning härav må påpekas,

att ett samhälles vattentäkt numera lärer så gott som undantagslöst

förläggas utanför samhällets gränser eller i allt fall utanför den tätare bebyggda

delen därav. Det torde emellertid icke kunna anses, att ägare av

fastighet inom samhället, respektive inom den tätare bebyggda delen därav,

har någon med fastigheten förenad rätt till grundvatten från en grundvattenförekomst

på annan plats. Beträffande i övrigt tänkbara fall må påpekas,

att, därest ett samhälles vattentäkt förlägges t. ex. i samhällets gräns, kan

grundvattenståndet komma att påverkas såväl utom samhället som inom

samhället. I så fall skall helt naturligt enligt förslaget till ägare av fastigheter,

belägna utom samhällets gräns, utgå ersättning allenast i anledning av

den sänkning av grundvattenståndet, som äger rum utom samhället. Vad sist

sagts äger ock tillämpning, därest ett samhälles vattentäkt till äventyrs i något

undantagsfall förlägges i samhällets centrala del och sänkning av grundvattenståndet

likväl inträder utom samhällets gräns.

Mot den skyldighet att giva ersättning, som förslaget sålunda innebär, synes

icke något vara att invända. Det kan härvid förtjäna erinras, att ersättning

enligt förslaget icke skall utgå för oväsentliga olägenheter.

Vägingenjören i Jämtlands län har framställt vissa erinringar mot de sakkunnigas

förslag med hänsyn till företag, som medföra avledning av grundvatten.

Till denna speciella fråga, som ej torde böra inverka på huvudgrunderna

i förslaget, vill jag återkomma i det följande.

Av det anförda torde framgå, att jag i huvudsak vill ansluta mig till de

grundsatser, som utmärka de sakkunnigas förslag i vad det rör grundvatten.

Beträffande den bestämmelse i förslaget, som avser att bereda skydd mot förorening

av ytvatten, har såsom förut nämnts i flera yttranden uttalats betänkligheter

mot förslagets genomförande i denna del utan avvaktan å resultatet

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

av den mera omfattande utredning rörande vattenförorening, varmed de sakkunniga

äro sysselsatta. De erinringar som sålunda anförts torde böra beaktas.

Frågan örn skydd mot förorening av ytvatten lärer sålunda icke böra

upptagas till behandling i förevarande sammanhang.

I likhet med de sakkunniga anser jag, att erforderliga stadganden örn grundvatten

böra införas i vattenlagen. De sakkunnigas förslag till ändring av

denna lag har i nu förevarande del med ledning av de inkomna yttrandena

varit föremål för överarbetning inom justitiedepartementet. Jag vill i det

följande närmare redogöra för de särskilda bestämmelserna rörande grundvatten

i förslaget och de erinringar, som framställts mot desamma, ävensom

för de ändringar i förslaget, som ansetts böra vidtagas. Härvid kommer jag

dock att förbigå vissa smärre redaktionella jämkningar i fråga om bestämmelsernas

utformning.

De särskilda bestämmelserna i de sakkunnigas förslag.

Förslaget berör 1, 2, 9, 11, 12, 13 och 14 kap. vattenlagen. I det följande

behandlas beträffande ettvart av nämnda kap. de nya föreskrifter eller ändringar

av nu gällande bestämmelser, som de sakkunniga föreslagit, ävensom

de övergångsstadganden, vilka ansetts erforderliga.

1 kap. vattenlagen.

I detta kap., som bär rubriken ''Om rätt till vatten’, ha de sakkunniga såsom

14 § infört en ny avdelning med underrubriken ''Om jordägares rätt

till grundvatten’. Med anledning härav ha två föregående underrubriker

underkastats en mindre redaktionell jämkning.

14 §.

Förevarande paragraf avser att reglera vem som äger tillgodogöra grundvatten,

varmed såsom förut nämnts i förslaget förstås vatten, som finnes

under markens yta. Denna definition omfattar enligt vad de sakkunniga

framhålla såväl naturligt som konstgjort grundvatten, d. v. s. även sådant

vatten, som tillförts grunden genom särskild åtgärd.

Rätten att tillgodogöra sig grundvatten å ett område skall enligt förslaget

tillkomma jordägaren. Denne skall emellertid vara underkastad de inskränkningar,

som erfordras till skydd för andra intressen. I förevarande paragraf

i förslaget stadgas, att envar äger att med de inskränkningar, som omförmälas

i 2 kap. eller eljest äro lagligen gällande, å honom tillhörigt område

tillgodogöra sig vatten, som finnes under markens yta. I samband härmed

förklaras emellertid tillika, att nämnda stadgande ej medför rubbning i den

rätt att å annans område tillgodogöra grundvatten, som kan stödjas å dom,

urminnes hävd eller annan särskild rättsgrund.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 9.

49

Mot den av de sakkunniga föreslagna bestämningen av begreppet grundvatten

har statens meteorologisk-hydrografiska anstalt anmärkt, att däri

efter bokstaven icke innefattades det vatten, som trätt i dagen i källa eller

brunn. Anstalten ville föreslå, att till grundvatten hänfördes vatten, som

funnes i grundens naturliga hålrum eller därifrån just trätt i dagen.

De sakkunniga ha i förevarande paragraf bland annat sökt giva en be-Departement*-

etie fen

stämning av begreppet grundvatten och därtill hänfört det vatten som finnes

under markens yta. Beträffande den anmärkning som statens meteorologiskhydrografiska

anstalt framställt mot den föreslagna begreppsbestämningen

må framhållas, att det icke torde kunna uppkomma någon tvekan, att under

tillgodogörande av grundvatten enligt förslaget skall hänföras jämväl

uppfordrande av vatten som samlats i en källa eller brunn. Någon ändring

av förslaget i nu ifrågavarande del synes sålunda icke vara påkallad.

2 kap. vattenlagen.

I detta kap., som för närvarande har rubriken ''Örn byggande i vatten’,

ha de sakkunniga dels infört förut berörda stadgande örn servitut till skydd

mot förorening av ytvatten, dels ock huvuddelen av de nya bestämmelserna

om tillgodogörande av grundvatten och vad därmed äger samband. Kapitlet

har i förslaget erhållit rubriken ''Örn byggande i vatten och om vattentäkt’,

varefter såsom en första avdelning med kapitlets nuvarande rubrik

följa bestämmelserna om byggande i vatten, omfattande 1—41 §§. De nya

bestämmelserna om tillgodogörande av grundvatten och vad därmed äger

samband skola enligt förslaget utgöra en senare avdelning av kapitlet, omfattande

42—61 §§, med rubrik ''Örn vattentäkt’.

Om byggande i vatten.

Enligt de sakkunnigas lagförslag skulle beträffande avdelningen om byggande

i vatten såväl 14 § som 38 § bliva föremål för ändring. I 14 § skulle

enligt förslaget införas förut berört stadgande rörande skydd mot förorening

av ytvatten. Såsom förut nämnts har förslaget i denna del ansetts icke böra

upptagas till prövning i förevarande sammanhang.

38 §.

Enligt 38 § första stycket gäller för närvarande att, där arbete, som i 2

kap. sägs, avser huvudsakligen utförande av vattenreglering eller inrättande,

utvidgande eller förbättrande av allmän farled eller av allmän flottled, torrläggning

av mark eller avledande av kloakvatten, skola stadgandena i 2 och

följande paragrafer av ifrågavarande kap. äga tillämpning endast, såvitt sådant

finnes för varje fall i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet. Nu angivna bestämmelse

har i förslaget ändrats så, att även arbete, som huvudsakligen

avser anläggande av vattentäkt, undantagits från tillämplighetsområdet för

de bestämmelser, som gälla byggande i vatten. I övrigt är paragrafen oförändrad.

Wimne] till riksdagens protokoll 1999. t sami. Nr 9.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Departements- Emot den föreslagna ändringen av förevarande paragraf synes icke något

ehefen. vara a(j erinra.

Om vattentäkt.

Under nu ifrågavarande avdelning i förslaget har, såsom förut nämnts,

upptagits huvuddelen av de nya bestämmelserna örn tillgodogörande av

grundvatten och vad därmed äger samband.

42 och 43 §§.

I 42 § ha de sakkunniga först givit en definition av begreppet vattentäkt.

Därmed förstås anläggning, som är avsedd för tillgodogörande av grundvatten

genom uppfordrande, bortledande eller tillvaratagande på annat sätt.

Finnas för tillgodogörande av samma grundvattentillgång två eller flera anläggningar,

sorn tillhöra samme ägare, skola anläggningarna, såframt de ej

äro avsedda att tillgodose helt skilda behov, anses utgöra en vattentäkt. Utvidgas

vattentäkt med ny anläggning, skall denna enligt förslaget anses tillhöra

den förut befintliga vattentäkten. — De sakkunniga påpeka, att en anläggning,

som allenast är avsedd att användas till förhindrande av skadliga

verkningar av grundvatten, ej innefattas i nyss angivna definition av begreppet

vattentäkt. Därest en dylik anläggning medför menlig sänkning av

grundvattenståndet, kan emellertid 58 § bliva tillämplig.

Såsom en allmän princip, vilken bör tillämpas vid anläggandet av vattentäkt,

föreslå de sakkunniga under 43 §, att det skall ske så, att ändamålet

må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för

annan. Vidare innehåller nu nämnda paragraf, att vid nyttjande av vattentäkt

skall iakttagas nödig sparsamhet med vattnet. De sakkunniga påpeka,

att sistnämnda stadgande synts värdefullt såsom uttryck för strävandet,

att grundvattnet borde komma till största möjliga nytta, samt att stadgandet

även i sin mån gåve utrymme för den prövning efter skälighet, som

i avsevärd utsträckning måste äga rum vid avgörande av konflikter vattentäkter

emellan.

Svenska kommunaltekniska föreningen har uttalat, att den ansåge att anläggning

för tillgodogörande av grundvatten borde benämnas grundvattentäkt.

Samma anmärkning har framställts av länsstyrelsen i Uppsala län

och länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott. I fråga om 43 § har

svenska teknolog!öreningen erinrat, att lagförslaget icke innehölle anvisning

hur kontroll skulle utövas därå att nödig sparsamhet vid nyttjande av vattentäkt

bleve iakttagen.

Departements- Vad först angår den av de sakkunniga använda terminologien synes tillchefen.

räcklig anledning ej föreligga att frångå de sakkunnigas förslag härutinnan.

Den princip, som kommit till uttryck i det i 43 § intagna stadgandet om

skyldighet att vid nyttjande av vattentäkt iakttaga nödig sparsamhet med

grundvattnet, synes vara av praktisk vikt. Med anledning av den anmärkning,

som framställts av svenska teknologföreningen, må framhållas, att närmare

föreskrifter om iakttagande av nämnda stadgande kunna meaaeias jämlikt

56 §.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

44 §.

I 44 § lämnas närmare föreskrifter, under vilka förutsättningar vattentäkt

må anordnas och nyttjas. De sakkunniga lia framhållit, att förevarande

lagstiftning väl borde i erforderlig omfattning medföra skydd mot skada

och intrång genom anordnandet eller nyttjandet av vattentäkt men att å

andra sidan tillstånd att anordna eller nyttja vattentäkt givetvis borde kunna

meddelas även örn annan lede skada eller intrång. I 44 § första stycket

stadgas härom, att vattentäkt ej må anordnas eller nyttjas så, att till följd

därav fastighet berövas vatten, som kan anses erforderligt för fastighetens

bruk, eller vattentäkt, som är avsedd för annat ändamål än viss fastighets

förseende med vatten, icke kan utnyttjas i huvudsakligen samma omfattning

som förut eller annan eljest lider men av någon betydelse, med mindre det

prövas ur allmän och enskild synpunkt medföra fördel, som väsentligt överväger

olägenheterna. För skada och intrång skall ersättning givas enligt

reglerna i 9 kap.

De sakkunniga ha framhållit, att vid bestämmande av, hur mycket vatten

som kan anses erforderligt för viss fastighets bruk, hänsyn bland annat borde

tagas till framtida behov. Beträffande vattentäkt, som är avsedd för

annat ändamål än viss fastighets förseende med vatten, framgår av förslaget

å ena sidan, att ägaren enligt de sakkunnigas mening skall vara skyldig

tåla, att vattentillgången vid vattentäkten underkastas en mindre förändring

till nackdel för honom. De sakkunniga framhålla emellertid å andra

sidan, att en sådan inverkan som sist sagts givetvis bör undvikas, samt att

en ny vattentäkt på grund av stadgandet i 43 § bör, där det utan oskälig

kostnad kan ske, förläggas på en sadan plats, att den ej hindrar ägaren av

en äldre vattentäkt att företaga erforderlig utvidgning av denna eller av

dess drift. — I övrigt bör uppmärksammas, att förslaget icke upptager någon

föreskrift, att frågan om tillåtligheten av vattentäkt — såsom fallet är beträffande

byggande i vatten — skall bedömas efter något visst, i lagen efter matematiska

grunder fastställt förhållande mellan nytta och skada. Den föreslagna

lydelsen av 44 § första stycket, enligt vilken vattentäkt må anordnas

eller nyttjas på visst sätt om det prövas ur allmän och enskild synpunkt medföra

fördel, som väsentligt överväger olägenheterna, vöre enligt de sakkunnigas

mening bättre ägnad att för ifrågavarande fall medge hänsynstagande

till alla berättigade synpunkter. Vad härefter angår föreskriften, att ersättning

skall givas för skada och intrång, påpeka de sakkunniga, att enligt 9

kap. i förslaget ersättning kan komma att utgå i penningar eller genom tillhandahållande

av vatten.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 44 § första stycket skall enligt andra

stycket i samma paragraf iakttagas, att nyttjande av vattentäkt ej må medföra,

att ett avsevärt antal fastigheter berövas valten för husbehovsförbrukning

eller att större fabrik eller annan anläggning, varav många ha uppehälle,

måste nedläggas eller dess drift väsentligt minskas. Prövas vattentäkt

vara av synnerlig betydelse för någon orts förseende mod vatten eller

för näringslivet eller eljest från allmän synpunkt, skall enligt tredje stycket

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Departements
chefen.

av förevarande paragraf Konungen äga att utan hinder av vad i folsta och

andra styckena sägs, efter hemställan av vattendomstolen, lämna medgivande

till vattentäkten.

De bestämmelser angående anordnande och nyttjande av vattentäkt, för

vilka nu redogjorts, lia icke ansetts böra gälla anordnande eller nyttjande''

av vattentäkt, som är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten

till husbehovsförbrukning. Stadgande om sådant undantag har av do

sakkunniga införts såsom fjärde stycke i 44 §. Undantaget innebär bland

annat, att innehavaren av en vattentäkt, vilken är avsedd för annat ändamål

än nyss sagts, som regel ej har någon talan, om han till äventyrs av

en husbehovsvattentäkt lider men genom minskning i vattentillgången. Tvister

om fördelning av grundvatten husbehovsvattentäkter emellan skola enligt

förslaget avgöras jämlikt 57 §.

Enligt uttalande av de sakkunniga borde till husbehovsförbrukning räknas

t. ex. användning av vatten för hushållsändamål, bad, tvätt och rengöring

å lantgårdar eller i egnahem eller hyreshus, vidare för vattning av kreatur

eller annat vanligt lantbruksändamål, för bevattning av trädgård, som huvudsakligen

är avsedd för eget behov, och i vissa fall för hantverk. Såsom exempel

å vattentäkter, som ej kunna anses vara avsedda allenast för husbehov,

ha de sakkunniga nämnt vattentäkt, som tillgodoser vattenbehovet vid industriell

anläggning, handelsträdgård, mejeri, restaurang, hotell, sjukhus eller

tvättinrättning.

Medicinalstyrelsen har anfört, att stadgandet i andra stycket av 44 § därom

att nyttjande av vattentäkt ej finge medföra, att ett avsevärt antal

fastigheter berövades vatten för husbehovsförbrukning, borde med hänsyn

till vattnets betydelse ur hygienisk synpunkt skärpas genom att orden ''ett

avsevärt antal’ uteslötes. I övrigt har styrelsen med anledning av vad de

sakkunniga anfört beträffande innebörden av uttrycket ''husbehovsförbrukning’

uttalat, att den för sin del till ''hushållsförbrukning’ hänförde även

vattenförbrukningen vid sjukhus, hotell, restaurang och mejeri, där vatten

komme till användning för dryck, matlagning eller beredning av födoämnen.

Styrelsen har därav dragit den slutsatsen, att vattentäkter, som till - godosåge behov, som sist sagts, borde inbegripas under husbehovsvattentäkter.

Härjämte må erinras örn de anmärkningar som enligt vad förut nämnts av

länsstyrelsen i Malmöhus län, drätselkammaren i Malmö, svenska stadsförbundet

och svenska kommunaltekniska föreningen framställts mot husbehovsförbrukarnas

ställning enligt förslaget.

• I förevarande paragraf av förslaget regleras bland annat, under vilka förutsättningar

vattentäkt må anordnas och nyttjas, oaktat annan därav åsamkas

olägenhet, ävensom i vad mån ersättning för skada och intrång skall givas.

Med anledning av medicinalstyrelsens hemställan, att förslaget med

hänsyn till grundvattnets betydelse ur hygienisk synpunkt skulle i förstnämnda

hänseende bliva föremål för viss skärpning, vill jag framhålla, att

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

53

vid tillämpning av de föreslagna bestämmelserna städse bör tillses, att envar

fastighet såvitt möjligt alltjämt kan erhålla erforderligt vatten. Att på

sätt styrelsen synes ha åsyftat under alla omständigheter upprätthålla detta

krav lärer likväl föra för långt. Med anledning av vad styrelsen framhållit

torde dock förslaget i förevarande hänseende böra jämkas så, att Konungens

tillstånd till anordnande eller nyttjande av vattentäkt varder erforderligt,

därest genom vattentäkten ett flertal — i stället för enligt de sakkunnigas

förslag ’ett avsevärt antal’ — fastigheter berövas erforderligt vatten. Beträffande

härefter frågan om ersättning för skada och intrång måste förslaget

härutinnan, såsom svenska landskommunernas förbund i annat sammanhang

yttrat, anses förestavat av rättvisa och billighet. De erinringar, som

i förevarande avseende framställts i vissa yttranden, torde sålunda på grund

av vad förut anförts icke böra föranleda någon ändring av förslaget.

Vad angår den av medicinalstyrelsen jämväl berörda frågan om innebörden

av det i sista stycket av paragrafen använda uttrycket ’husbehovsförbrukning’

synes styrelsen ha givit detta begrepp en innebörd, som mindre väl stämmer

med allmänt språkbruk. De sakkunnigas uttalande i detta hänseende synes

böra godkännas.

45 och 46 §§.

Under 45 § föreslå de sakkunniga att, där för ändamålsenligt tillgodogörande

av grundvatten tarvas, att å annan tillhörig fastighet framdrages ledning

för vattnet eller tages väg eller utsättes observationsrör eller utföres

åtgärd till förebyggande eller minskande av skada, skall ägare av fastighet,

som sålunda behöver tagas i anspråk, vara pliktig att tåla sådant intrång

mot ersättning, som i 9 kap. skils. Örn rätt att över annans mark framdraga

ledning för vatten till husbehovsförbrukning skall emellertid gälla lagen

därom den 28 juni 1918, vilket bland annat medför att vattendomstol

för sådant fall ej behöver anlitas. Vad nyss sagts om skyldighet för fastighets

ägare att mot ersättning tåla intrång skall även äga tillämpning, där

det erfordras, att å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last till skydd

mot förorening av grundvatten. De sakkunniga framhålla som skäl för

sistnämnda stadgande, att, ehuru grundvattnet av naturen är bättre skyddat

mot förorening än ytvatten, förorening kan förekomma av olika anledningar.

Vissa kommuner hade ock sökt skydda sig däremot genom tillskapande av

servitut, inköp av stora markområden eller förvärv av vissa upplag. Beträffande

frågan om den ersättning, som skall utgå i fall då servitut till

skydd mot förorening av grundvatten kan komma att tillskapas, ha de sakkunniga

framhållit, att något intrång, som kan berättiga till ersättning, icke

får anses föreligga annat än i sådana fall, då servitutet är mer omfattande

än vad fastighetens ägare på grund av allmänna regler är skyldig att iakttaga.

Där beslut meddelats, att servitut till skydd mot förorening av grundvatten

skall läggas å fastighet, skall vattenrättsdomaren enligt förslaget

ofördröjligen göra anmälan örn beslutet hos domaren i det tingslag eller rätten

i den stad, där fastigheten är belägen, varefter med sådan anmälan skall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

förfaras som om bevis angående verkställd utmätning av fast egendom finnes

föreskrivet.

I 46 § stadgas förbud att för ändamål, som i 45 § nämnts, taga i anspråk

tomtplats, trädgård eller park, såframt därav uppkommer avsevärt men och

ändamålet kan utan synnerlig olägenhet vinnas på annat sätt.

I förevarande avseende har drätselkammaren i Malmö framhållit, att det

skydd, som enligt 45 § i förslaget kunde skapas mot förorening av grundvatten,

i många fall vore nödvändigt, men anmärkt, att den begränsning,

som därigenom ålades en fastighets ägare, i regel borde bäras utan ersättning.

Överståthållarämbetet har framhållit såsom önskvärt, att beslut enligt

förevarande paragraf städse komme att anmälas hos inskrivningsdomaren i

orten.

Vad först angår den av drätselkammaren i Malmö berörda ersättningsfrågan

torde böra erinras, att såsom de sakkunniga uttalat ersättning i anledning av

servitut till skydd mot förorening av grundvatten skall utgå allenast i sådana

fall, då servitutet är mera omfattande än vad fastighetens ägare på grund av

allmänna regler kan anses skyldig att iakttaga.

Beträffande den av Överståthållarämbetet berörda frågan, i vilka fall beslut

om servitut enligt 45 § borde anmälas hos inskrivningsdomaren i orten,

lärer icke kunna bestridas, att dylik anmälan kan anses önskvärd även i andra

fall än när fråga är om servitut till skydd mot förorening. En utvidgning av

de sakkunnigas förslag i denna del torde emellertid kräva en omläggning av

bokföringen av beslut i vattenmål överhuvud. Denna vittomfattande fråga

synes icke lämpligen kunna upptagas till behandling i förevarande sammanhang.

47 och 48 §§.

Såsom förut nämnts ha de sakkunniga funnit, att anläggandet av större

vattentäkter borde föregås av prövning av vattendomstol. I överensstämmelse

härmed ha de sakkunniga — efter närmare utredning av frågan, var

gränsen mellan större och mindre vattentäkter borde dragas — under 47 § 1

mom. föreslagit ett stadgande av innebörd, att anläggande av vattentäkt,

som är avsedd att användas för tillgodogörande av större vattenmängd än

150 kubikmeter om dygnet, ej må påbörjas, förrän vattendomstolen efter

vederbörlig ansökan meddelat besked, huru och under vilka villkor arbetet

må utföras och grundvatten tillgodogöras vid vattentäkten. Härjämte stadgas

förbud att, annat än för tillfälligt behov, utan vattendomstolens prövning

vid befintlig vattentäkt tillgodogöra grundvatten i större omfattning

än förut, såframt den vattenmängd, som därefter kommer att tillgodogöras

vid vattentäkten, överstiger 150 kubikmeter om dygnet. Äro i andra fall

än nu nämnts sannolika skäl, att genom åtgärd för tillgodogörande av grundvatten

allmän eller enskild rätt förnärmas, erfordras likaledes enligt förslaget

vattendomstolens prövning. De sakkunniga ha i anslutning till sistnämnda

stadgande särskilt framhållit, att därunder icke folie anmanande

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

55

eller nyttjande av vattentäkt, vilken allenast vore avsedd för viss fastighets

förseende med vatten till husbehovsförbrukning. Vid avgörande av frågan,

huruvida allmän eller enskild rätt förnärmades, skulle nämligen iakttagas

vad i 44 § vore stadgat. I första stycket av denna paragraf angåves, i vilka

fall vattentäkt ansåges kränka annans rätt, och av fjärde stycket framginge,

att de föregående styckena i samma paragraf icke vore tillämpliga å anordnande

eller nyttjande av vattentäkt, som allenast vore avsedd för husbehov.

Den, som ämnar vidtaga åtgärd för tillgodogörande av grundvatten, varför

ej erfordras vattendomstolens prövning, äger enligt förslaget, om han så

önskar, till beredande av trygghet för framtiden medelst ansökan påkalla

sådan prövning.

Örn vattendomstolen vid prövning, som förut nämnts, finner anordnande

eller nyttjande av vattentäkt, varemot hinder skulle möta av bestämmelserna

i 44 § första och andra styckena, med hänsyn till stadgandet i tredje

stycket i samma paragraf ändock böra tillåtas, skall domstolen enligt 2

mom. i 47 § hemställa frågan därom Konungens avgörande.

I 48 § behandlas det fall, att fråga är om två eller flera vattentäkter, som

ej kunna jämte varandra nyttjas. Därest grundvattentillgången icke räcker

för mer än en av de vattentäkter, om vilka är fråga, måste enligt vad de

sakkunniga framhålla någondera vattentäkten erhålla företräde. I andra

fall kunde tillgången å grundvatten vara sådan att, därest två eller flera ansökningar

om rätt att tillgodogöra grundvatten förelåge, envar ansökan kunde

bifallas med erforderlig begränsning av den vattenmängd, som finge tillgodogöras.

De sakkunniga ha föreslagit, att för ifrågavarande fall skola

tillämpas samma regler som enligt 38 § andra stycket i förevarande kap.

för närvarande gälla om byggande i vatten. 1 sistnämnda lagrum stadgas

att, där fråga är om företräde mellan olika företag, som röra samma vattenområde

eller av annan grund ej kunna jämte varandra utföras, skall företräde

givas åt det företag som ur allmän och enskild synpunkt kan antagas

bliva till största gagn. I övrigt skall vid sådan frågas avgörande mellan

stridiga intressen såvitt möjligt så jämkas, att ettvart kan tillgodoses utan

väsentligt förfång för annat. Härjämte skall emellertid, såsom förut antytts,

enligt förslaget, när fråga är örn två eller flera vattentäkter, iakttagas,

att tillämpningen av vad i 38 § andra stycket är stadgat ej får leda till

att någon ort berövas erforderligt vatten från grundvattentillgång inom

orten.

Sveriges industriförbund och svenska teknologföreningen ha i fråga om

47 § uttalat att, när det gällde att fastställa den vattenförbrukning, som skulle

föranleda obligatorisk förprövning, vore den av de sakkunniga använda

tidsenheten för snävt tilltagen. I stället för vattenförbrukningen per dygn

borde vattenförbrukningen per vecka eller månad vara avgörande. Länsstyrelsen

i Blekinge län har ansett önskvärt, alt 47 § i förevarande avseende

förtydligades.

Svenska stadsförbundet har såsom förut nämnts ansett att, örn de sakkun
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Departements
chefen.

nigas förprövningssystem genomfördes, borde övervägas att göra förprövning

obligatorisk först vid en vattenuppfordring av 500 kubikmeter om dygnet.

Länsstyrelsen i Uppsala län och länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ha såsom synnerligen angeläget framhållit, att lagstiftningen i ämnet

icke komme att medföra en alltför omständlig procedur och därmed kostnad

och tidsutdräkt för de jordägare, som ville utföra en brunnsanläggning

för tillgodogörande av grundvatten. Även jordbrukets binäringar, t. ex. mejerier,

måste i detta avseende uppmärksammas. Emellertid hade av de sakkunniga

obligatorisk förprövning föreslagits endast för de fall, då tillgodogörande

av mer än 150 kubikmeter örn dygnet vore avsett. Därtill komme

att förslaget innebure skydd för jordägaren mot att den grundvattentillgång,

han tillgodogjorde, toges i anspråk för annan anläggning, vilket i vissa

fall visat sig medföra betydande olägenheter. Även den procedur för

fastställande av ersättning åt jordägaren som föreslagits syntes medföra

ökad trygghet. Länsstyrelsen och förvaltningsutskottet hade därför ej något

att erinra mot de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.

Av svenska teknologföreningen har framhållits, att vattendomstolens prövning

icke borde göras mera ingående än praktiska hänsyn krävde och att

föreskrifter icke borde av vattendomstolen meddelas angående sättet för utförande

av vattentäkter. Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol

har anmärkt, att för undvikande av missförstånd syntes i 47 § böra

erinras om att vad där vore stadgat örn skyldighet att söka vattendomstolens

tillstånd icke gällde vattentäkt för enskild fastighets husbehovsförbrukning.

Vattcnöverdomstolen har uttalat, att den funne vad sist anförts värt beaktande.

Genom bestämmelserna i 47 § ha de sakkunniga avsett att reglera den viktiga

frågan, i vilken omfattning åtgärd för tillgodogörande av grundvatten

bör föregås av förprövning. I detta hänseende torde till en början böra

uppmärksammas det i vissa yttranden framförda önskemålet, att till grund

för fastställande av den vattenförbrukning, som skulle föranleda obligatorisk

förprövning, borde läggas vattenförbrukningen per vecka eller månad i

stället för vattenförbrukningen per dygn. De i yttrandena föroxdade tidsenheterna

torde emellertid ej vara att föredraga framför den av de sakkunniga

föi''eslagna.

Vad härefter angår storleken av den vattenförbrukning, som städse skulle

föranleda förprövning, har jag, såsom fönxt nämnts, i likhet med svenska

stadsförbundet ansett, att den av de sakkunniga föreslagna grönsell lämpligen

bör höjas. Denna gränsdragning är beroende av den vikt, som anses

böra tillmätas önskemålet, att giaindvattnet bör föxdxehållas de behov, som

äro mest beroende därav, liksom att skada och intrång i annans rätt redan

på förhand såvitt möjligt förebygges eller ersättes. A andra sidan bör givetvis

såvitt möjligt undvikas, att vattendomstols förprövning föreskrives för

fall, då något verkligt behov därav ej finnes. Jag har efter övervägande av

denna fråga ansett mig böra föreslå, att till sådana större vattentäkter, som

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

57

enligt förslaget städse skola vara underkastade förprövning, hänföras anläggningar

för tillgodogörande av större vattenmängd än 300 kubikmeter om

dygnet. I anslutning härtill torde böra framhållas, att vattendomstolens förprövning

givetvis icke bör göras mera ingående än praktiska hänsyn kräva.

Beträffande utformningen av 47 § i övrigt torde på grund av den anmärkning,

som framställts av vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol,

en mindre jämkning i 1 mom. andra stycket böra vidtagas i syfte att tydligare

utmärka, att i fråga örn vattentäkt, som är avsedd allenast för viss

fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning, förprövning icke

erfordras därför att vattentäkten kan vara till visst men för annan.

49 §.

De sakkunniga ha framhållit, att vid konkurrens om en grundvattentillgång

hänsyn till kommunalt eller annat allmänt behov borde tagas, även

om behovet ännu icke vore aktuellt, men att det kunde vara lämpligt,

att en grundvattentillgång, som framdeles borde helt eller delvis

vara förbehållen dylikt behov, tills vidare finge utnyttjas för annat

ändamål. I anledning härav föreslå de sakkunniga, att vattendomstolen

skall äga att vid meddelande av tillstånd att vid vattentäkt tillgodogöra

större vattenmängd än 150 kubikmeter om dygnet, såframt det finnes

påkallat, ålägga vattentäktens ägare att framdeles avstå vatten, som

då kan prövas erforderligt för någon orts förseende därmed eller för tillgodoseende

av annat allmänt behov, som av domstolen angives. De sakkunniga

ha framhållit, att sådant förbehåll, som nu nämnts, icke innebär skyldighet

att leverera vatten utan endast att avstå vatten d. v. s. tåla att grundvattentillgången

tillgodogöres för det ändamål, som avses med förbehållet.

I förslaget har emellertid beaktats, att i vissa fall även en sålunda begränsad

skyldighet kunde verka stötande för rättskänslan. Finnes, när fråga

uppkommer örn tillämpning av förbehåll, som nyss nämnts, att det för

vattentäktens ägare skulle vara uppenbart obilligt att nödgas utan ersättning

avstå vatten, som för ändamålet erfordras, äger fördenskull vattendomstolen

enligt förslaget tillerkänna honom den ersättning, vartill omständigheterna

kunna anses giva anledning.

I samband med behandlingen av 44 § i förslaget har erinrats bland annat,

att vid bedömande av frågan, hur mycket vatten, som skall anses erforderligt

för viss fastighets bruk, hänsyn måste tagas jämväl till framtida behov.

Såsom exempel å fall, då en ökning framdeles av vattenbehovet å en

fastighet kan tänkas uppkomma, ha de sakkunniga särskilt nämnt, att en

fastighets ägare ämnar exploatera sin fastighet för egnahemsbebyggelse.

Härvid har påpekats, att det kunde vara förenat med betydande svårigheter

att avgöra, huruvida och i vad mån hänsyn borde tagas till en dylik omständighet.

Förslaget innehåller därför i 49 § andra stycket ett stadgande,

som medger att frågan i viss mån lills vidare kan lämnas oavgjord. Enligt

sistnämnda lagrum äger vattendomstolen vid meddelande av tillstånd att

vid vattentäkt tillgodogöra större vattenmängd än 150 kubikmeter örn dyg
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

net ålägga vattentäktens ägare att, om framdeles behov därav uppstår, å

fastighet, som genom vattentäkten berövas grundvatten, tillhandahålla erforderligt

vatten för husbehovsförbrukning. Finnes, när fråga om fullgörande

av skyldighet, som nu nämnts, uppkommer, att tillhandahållande av

vatten skulle för vattentäktens ägare medföra olägenhet av betydenhet, må

emellertid enligt förslaget i stället bestämmas gottgörelse i penningar.

I 49 § har slutligen erinrats, att 52 § innehåller stadgande örn skyldighet

att på grund av minskning i tillgången å grundvatten avstå vatten utan att

förbehåll därom skett.

Med avseende å 49 § har kommerskollegium framställt erinran mot det

föreslagna stadgandet i första stycket örn skyldighet för den, som erhållit

vattendomstolens tillstånd att vid vattentäkt tillgodogöra större vattenmängd

än 150 kubikmeter om dygnet, att framdeles för allmänt behov avstå

vatten. Ersättning för det vatten, enskild näringsidkare eller annan tillståndsinnehavare

sålunda genom ett framtida beslut kunde bliva förpliktad

avstå, skulle endast lämnas då avståendet kunde betraktas som uppenbart

obilligt. I sådant fall ägde vattendomstolen tillerkänna honom den ersättning,

vartill omständigheterna gåve anledning. Kollegiet ville ifrågasätta

huruvida ej rätten till skälig ersättning för avstående av vatten i föreliggande

fall borde tryggas genom mera distinkta bestämmelser.

I fråga om andra stycket i paragrafen har svenska teknologföreningen

framhållit, att den hänsyn, som enligt förslaget skulle tagas till enskild jordägares

framtida vattenbehov, ofta bleve svår att bedöma. Föreningen ville

även framhålla, att, därest t. ex. ett samhälle bleve skyldigt att tillhandahålla

vatten till ett bostadsområde, borde de som erhölle vatten från samhället

förpliktas bidraga till gäldande av de kostnader som åsamkats samhället

för undersökningar och förslag i samband med tillkomsten av dess

vattentäkt.

I detta sammanhang bör även nämnas, att drätselkammaren i Malmö och

svenska kommunaltekniska föreningen framställt invändning däremot, att

enligt de sakkunnigas uttalande till skada eller intrång genom tillgodogörande

av grundvatten skulle räknas bland annat, att grundvatten icke vidare

kunde erhållas å en fastighet, som vore ägnad att exploateras för egnahemsbebyggelse.

Framtida behov av vatten i dylikt fall syntes böra regleras

efter lagens allmänna villkor.

Svenska stadsförbundet anser, att i de fall då ersättning skulle utgå till enskilda

borde hänsyn i allmänhet ej få tagas till att deras behov av vatten i en

framtid kunde komma att ökas. Alldeles särskilt orimligt vore detta i det av

de sakkunniga omnämnda fallet, att en livlig egnahemsbebyggelse vore att

förvänta på en egendom. Egnahemsbildningen hade som bekant en viss förkärlek

för städernas ytterområden. Icke nog med att en dylik egendoms markvärde

stege genom stadens åtgöranden utan staden skulle enligt de sakkunniga,

om den till äventyrs ville hämta sitt vatten så att egendomens grundvattentillgång

berördes, vara skyldig att utgiva ersättning därför.

Enligt uttalande av medicinalstyrelsen borde andra stycket i 49 § ändras

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9. 59

så, att ersättning i där avsedda fall alltid komme att utgå genom tillhandahållande

av vatten.

Av mig förut föreslagen ändring av 47 § i fråga örn skyldigheten att söka Departement*- vattendomstolens förprövning torde böra föranleda motsvarande ändring av chehn49

§ första stycket. Den befogenhet att stadga förbehåll för framtida allmänt

behov, som där tillerkänts vattendomstolen, lärer sålunda böra inskränkas

till det fall, att tillstånd meddelas att vid vattentäkt tillgodogöra större

vattenmängd än 300 kubikmeter om dygnet. Vad härefter angår den i lagrummet

intagna ersättningsregeln synes vad kommerskollegium anfört mot

densamma med hänsyn till dess natur av ett på grund av billighetsskäl meddelat

undantag icke böra föranleda ändring av förslaget.

Enligt andra stycket av förevarande paragraf i de sakkunnigas förslag

skulle vattendomstolen äga att vid meddelande av tillstånd att vid vattentäkt

tillgodogöra större vattenmängd än 150 kubikmeter om dygnet ålägga vattentäktens

ägare att, om framdeles behov därav uppstode, å fastighet, som

genom vattentäkten berövades grundvatten, tillhandahålla erforderligt vatten

för husbehovsförbrukning. Enligt uttalande i de sakkunnigas motivering

härför avsåges med stadgandet att bereda vattendomstolen möjlighet

att uppställa förbehåll för framtida behov i sådana fall som då en livlig

egnahemsbebyggelse kunde tänkas uppkomma å en fastighet. Häremot ha

erinringar framställts av svenska stadsförbundet, drätselkammaren i Malmö

och svenska kommunaltekniska föreningen. Stadsförbundet har anfört, att i

fall, då ersättning skulle utgå till enskilda, borde överhuvud hänsyn i allmänhet

ej få tagas till att deras behov av vatten i en framtid kunde komma

att ökas.

Det torde vara rimligt, att vid bedömande av fråga örn ersättning för

förlust av grundvatten viss hänsyn tages till framtida behov, som kan förutses.

Något stadgande om rätt för vattendomstolen att uppställa särskilt

förbehåll för eventuellt framtida behov av vatten å en fastighet torde emellertid

icke böra meddelas. Ifrågavarande stycke i 49 § i förslaget synes sålunda

böra utgå.

50—52 §§.

I 50 § första stycket stadgas örn verkan av vattendomstolens beslut i anledning

av ansökan, som rör vattentäkt. Härom gäller enligt förslaget, att

beslut, som innefattar medgivande att anlägga och nyttja vattentäkt eller

att vid vattentäkt tillgodogöra större vattenmängd än förut, skall, sedan det

tagit åt sig laga kraft, i princip gälla mot envar. Vissa inskränkningar äro

emellertid uppställda. Sålunda gäller enligt 51 § undantag för sådana fall,

då oförutsedd skada inträffar. Vidare innehåller 52 § ett särskilt stadgande

för den händelse, att inom en ort inträder avsevärd minskning i tillgången

å grundvatten, och slutligen medger 9 kap. omprövning i vissa fall. Härjämte

bör framhållas, att den i förslaget upptagna bestämmelsen därom,

att vattendomstolens beslut i princip vinner laga kraft mot envar, förutsät
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 9.

ter, att målet handlagts enligt det för ansökningsmål i allmänhet i 11 kap.

stadgade förfarandet. Enligt 11 kap. 61 § andra stycket kan emellertid ett

enklare förfarande anlitas. Där stadgas att, om mål är av beskaffenhet, att

det synes lämpligen kunna avgöras med bindande verkan allenast mot viss

eller vissa sakägare och deras rättsinnehavare, må vattenrättsdomaren förordna,

att målet utan kungörelse skall behandlas såsom stämningsmål. En

erinran härom har intagits i förevarande stycke av 50 §.

I detta sammanhang må nämnas, att de sakkunniga under 11 kap. 63 §

föreslagit, att vid meddelande av beslut, varigenom ifrågasatt anläggande av

vattentäkt medgives, skall — liksom i fråga om byggande i vatten — av vattendomstolen

bestämmas viss tid, i regel ej överstigande tio år, inom vilken

arbetet skall vara fullbordat. I andra stycket av 50 § har ansetts böra upptagas

föreskrift att, där arbete för anläggande av vattentäkt ej utförts inom

tid, som sålunda enligt 11 kap. 63 § av vattendomstolen bestämts, skall beslutet

vara förfallet, såvitt det avser sådan del av anläggningen som ej

kommit till stånd. Visas giltigt skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets

inställande synnerligt men uppstå, äger emellertid vattendomstolen enligt

förslaget att på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan bevilja anstånd

med anläggningens fullbordande på högst tio år.

I 51 § har såsom förut nämnts upptagits stadgande, som beträffande oförutsedd

skada medger undantag från regeln, att vattendomstolens beslut

vinner laga kraft mot envar. Förslaget innehåller härom att, där genom anläggande

av vattentäkt i enlighet med vattendomstolens beslut eller genom

tillgodogörande av grundvatten i överensstämmelse med reglerna i sådant

beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets meddelande icke av vattendomstolen

förutsetts, må utan hinder av bestämmelsen i 50 § den, som

lider skadan eller intrånget, framställa anspråk å ersättning enligt reglerna

i 9 kap. Sådant ersättningsanspråk måste dock framställas inom viss tid.

De sakkunniga lia föreslagit, att anspråket för att kunna upptagas till prövning

skall anmälas hos vattendomstolen inom fem år eller den längre tid.

högst tjugu år, som vattendomstolen i beslutet må ha föreskrivit. Tiden

skall räknas från utgången av den för vattentäktens fullbordande i beslutet

eller ock sedermera i anledning av sökt anstånd bestämda tiden.

Är skada eller intrång, som av vattendomstolen icke förutsetts, av betydenhet,

må enligt förslaget inom tid, som gäller för anmälan av ersättningsanspråk,

talan föras örn meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande

tillgodogörande av grundvatten och vidtagande på ägarens bekostnad av

sådana förändringar i vattentäktens anordnande, som utan att förnärma

tredje mans rätt eller för ägaren medföra väsentlig olägenhet äro ägnade att

förebygga eller i största möjliga mån minska skadan eller intrånget för

framtiden.

De sakkunniga ha erinrat, att vid meddelande av beslut angående vattentäkt

torde vattendomstolen i allmänhet böra, bland annat, meddela föreskrift,

hur det skall förfaras vid vattenbrist, men att det kan tänkas, att sådan

föreskrift ej meddelats, enär vattentillgången antagits vara till fyllest

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

61

för alla förhållanden. Härjämte har påpekats, att ej alla vattentäkter enligt

förslaget komme att bliva föremål för vattendomstols prövning. I 52 § har

fördenskull intagits ett stadgande, enligt vilket för den händelse, att till följd

av långvarig torka eller annan därmed jämförlig orsak inom en ort inträder

avsevärd minskning i tillgången å grundvatten, ägare av vattentäkt — ändå

att tillstånd till vattentäkten meddelats utan att förbehåll därom skett —

skall vara skyldig att avstå vatten, som för ortens förseende därmed eller

för tillgodoseende av annat allmänt ändamål prövas oundgängligen erforderligt.

Skyldigheten att avstå vatten innefattar enligt vad de sakkunniga erinra

icke skyldighet att leverera vatten. I fråga om ersättning för olägenhet,

som genom tillämpning av nyssnämnda stadgande åsamkas vattentäktens

ägare, skall enligt förslaget gälla vad i 49 § första stycket för där avsett fall

föreslagits. Vattendomstolen skall sålunda äga att, där det för vattentäktens

ägare skulle vara uppenbart obilligt att nödgas utan ersättning avstå

vatten, som för ändamålet erfordras, tillerkänna honom den ersättning, vartill

omständigheterna kunna anses giva anledning.

Beträffande 52 § i förslaget har svenska teknologföreningen anmärkt, att

svårigheter komme att uppstå, när det gällde att avgöra, huruvida inom en

ort avsevärd minskning i grundvattentillgången vore beroende av vattenuppfordringen

eller av ogynnsamma nederbördsförhållanden.

Det är antagligt, att tillämpningen av 52 § i förslaget under vissa förhål- Departementlanden

kan, på sätt svenska teknologföreningen yttrat, bliva förenad med chefen.

svårigheter. Då den i paragrafen uttalade principen synes riktig, torde likväl

föreningens anmärkning icke böra föranleda någon ändring av stadgandet i

fråga. Jag har ej heller i övrigt funnit anledning till ändring av nu förevarande

paragrafer.

53 och 54 §§.

Under 53 § ha de sakkunniga föreslagit att, där vattentäkt nyttjas utan att

medgivande enligt vattenlagen därtill erhållits, skall ägaren vara berättigad

att medelst ansökan i vederbörlig ordning påkalla prövning av vattentäktens

laglighet. Beträffande verkan av vattendomstolens beslut skall enligt förslaget

vad i 50—52 §§ finnes stadgat i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Härefter lia de sakkunniga i 54 § upptagit ett stadgande, enligt vilket för

det fall, att efter den nya lagens ikraftträdande vattentäkt tages i bruk eller

vid vattentäkt tillgodogöres större vattenmängd än förut, utan att föregående

prövning av vattendomstolen skett, vattentäktens ägare skall vara bevisningsskyldig

i avseende å tidigare rådande grundvattenstånd.

I fråga örn den i 54 § stadgade bevisningsskyldigheten lia drätselkammaren

i Malmö och svenska kommunaltekniska föreningen framhållit, att den

syntes bliva betungande. Länsstyrelsen i Uppsala län och länets hushållningssällskaps

förvaltningsutskott lia ifrågasatt, huruvida den i lagrummet intagna

bevisregeln vore lämplig i fråga örn husbehovsvattentäkter.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Departements. Med anledning av den anmärkning, som av drätselkammaren i Malmö och

chefen. svenska kommunaltekniska föreningen framställts mot 54 §, torde böra påpekas,

att vid tillämpning av den föreslagna lagstiftningen i förevarande avseende,

liksom eljest, icke några orimliga anspråk få uppställas. Härjämte

bör framhållas, att ifrågavarande stadgande icke lärer ålägga den bevisningsskyldige

att styrka tidigare vattenstånd i varje brunn, vars ägare påstår att

vattentillgången i densamma minskat, utan allenast det allmänna förutvarande

grundvattenslåndet inom det område, som är i fråga.

Beträffande frågan om förevarande bevisregel borde gälla även husbehovsvattentäkter

torde böra uppmärksammas, att den, med hänsyn till husbehovsvattentäkternas

allmänna ställning enligt förslaget, icke lärer kunna

komma att åberopas mot ägare av sådan vattentäkt.

55 och 56 §§.

Vid meddelande av tillstånd att tillgodogöra grundvatten kan vattendomstolen

enligt vad de sakkunniga anfört tänkas begränsa rätten därtill på huvudsakligen

två sätt. Vattendomstolen kan sålunda föreskriva, att grundvattenståndet

ej må sänkas mer än till en viss grad, i vilket fall för kontroll

därav erfordras utsättande av observationsrör. De sakkunniga påpeka, att

nu ifrågavarande metod kan vara förenad med avsevärda svårigheter, bland

annat på den grund att grundvattenståndet, oberoende av örn vatten tillgodogöres

eller ej, kan vara underkastat betydande variationer. Den andra

metoden för begränsning av rätten att tillgodogöra grundvatten är att vattendomstolen

föreskriver viss största vattenmängd, som må tillgodogöras

under viss angiven tidsperiod. En sådan föreskrift kan lätt kontrolleras

genom vattenmätare.

I 55 § första stycket ha de sakkunniga upptagit stadgande att, därest vid

prövning rörande vattentäkt meddelats föreskrift, att till utrönande av dess

inverkan å grundvattenståndet skall finnas ett eller flera observationsrör eller

att vattenmätare skall användas vid vattentäkten, skall det åligga vattentäktens

ägare att noga iakttaga de bestämmelser som i sammanhang därmed

må ha meddelats. Härjämte har i 55 § andra stycket stadgats att, därest

enligt vattendomstolens beslut vid nyttjande av vattentäkt skall iakttagas,

att visst grundvattenstånd ej underskrides, är vattentäktens ägare skyldig

att i vad på hans åtgärd ankommer så förfara, att grundvattenståndet ej

sjunker under föreskriven höjd. Vidare innehåller nu ifrågavarande stycke

en föreskrift för det fall, att två eller flera vattentäkter, som varit föremål

för vattendomstolens prövning, äro beroende av samma grundvattentillgång.

I så fall skall, såframt vattendomstolen ej annorlunda bestämt, envar av deras

ägare vara pliktig att, när så erfordras, inskränka tillgodogörandet av

grundvatten vid honom tillhörig vattentäkt så, att föreskrivet grundvattenstånd

ej underskrides. De sakkunniga påpeka, att en mera detaljerad reglering

kan vinnas enligt 56 §.

Beträffande sistnämnda paragraf framhålla de sakkunniga till en början,

att tillstånd att anlägga och nyttja vattentäkt i allmänhet ej behöver inne
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

63

bära annat än att vattentäktens ägare må vid denna tillgodogöra grundvatten

under de villkor, som av vattendomstolen angivas. Tillstånd att vid en

vattentäkt tillgodogöra grundvatten skulle sålunda som regel icke behöva innebära

förbud att vid annan vattentäkt tillgodogöra grundvatten, men understundom

kunde det dock bliva nödvändigt att inskränka tillgodogörandet

av grundvatten vid annan vattentäkt. De sakkunniga ha fördenskull i första

stycket av 56 § upptagit stadgande att, även om vattendomstol meddelat

tillstånd att vid vattentäkt tillgodogöra grundvatten, må ägare av annan

vattentäkt, som är beroende av samma grundvattentillgång, söka fastställande

av ändrade eller nya bestämmelser angående den omfattning, i vilken

vatten må tillgodogöras vid förstnämnda vattentäkt. Ärende, som nu sagts,

skall enligt förslaget prövas i enlighet med de för anläggande av vattentäkt

stadgade grunder. Om verkan av vattendomstolens beslut skall i tillämpliga

delar gälla vad i 50—52 §§ är föreslaget.

I andra stycket av 56 § ha de sakkunniga intagit föreskrift att, om vattentäkt,

som är avsedd för annat ändamål än viss fastighets förseende med

vatten till husbehovsförbrukning, ej varit föremål för vattendomstolens prövning

eller örn meddelade bestämmelser äro ofullständiga, må på talan av

någon, som av vattentäktens nyttjande åsamkas olägenhet, vattendomstolen,

där det kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till efterrättelse mellan

parterna i målet och deras rättsinnehavare fastställa sådana bestämmelser,

som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att för framtiden

förebygga olägenheten.

Av länsstyrelsen i Gävleborgs län har beträffande 56 § anmärkts, att fall

kunde uppstå, där en redan befintlig industriell grundvattenförbrukning

kunde försvåra t. ex. anläggandet av en kommunal vattentäkt. I den mån

industrianläggningen lämpligen kunde genom annan vattentillförsel eller

eljest erhålla full ersättning, borde den kommunala vattentäkten erhålla företräde.

Förslaget syntes ej klart medgiva en sådan tillämpning.

Svenska stadsförbundet har anfört, att hur än en lagstiftning i ämnet utformades

syntes det vara en billig fordran, att den rätt som tillerkändes

ett allmänt företag icke i framtiden inskränktes. Tvärtom borde hänsyn till

allmänna intressen fordra, att ett dylikt företags utvidgningsbehov beaktades.

Enligt 56 § i de sakkunnigas förslag kunde emellertid meddelade bestämmelser

till och med helt upprivas. I detta sammanhang borde framhållas

att en penningersättning för minskad vattentillgång ofta icke kunde

bereda en kommun verklig ersättning för förlusten. Vad kommunen hade

intresse av vore vattnet, och ersättningsvatten kunde kanske i vissa fall icke

anskaffas för rimlig kostnad.

Svenska teknolog!öreningen har framhållit, att det icke vore mer än rimligt,

att vid konkurrens mellan vattentäkter den, som genom mer eller mindre

omfattande och kostsamma undersökningar först konstaterat en grundvattenförekomst,

erhöllc en viss företrädesrätt till vatten från densamma. Innan

en sådan ändring, som i 56 § första stycket avsåges, bleve vidtagen, bor
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Departements
chefen.

Departements
chefen.

de i allt fall den, som därav skulle vinna en förmån, föranstalta örn undersökning

för utrönande av möjligheten att för skälig kostnad erhålla vatten

från annat håll. Drätselkammaren i Malmö och svenska kommnnaltekniska

föreningen ha uttalat, att den allmänna rättsuppfattningen krävde,

att senare tillkomna vattentäkter, särskilt om de ej tjänade allmänt behov,

borde komma i andra hand.

Beträffande 55 § torde det vara överflödigt att, såsom de sakkunniga i

första stycket föreslagit, stadga skyldighet för ägare av vattentäkt att noga

iakttaga de bestämmelser som av vattendomstol meddelats i samband med

föreskrift att till utrönande av vattentäkts inverkan å grundvattenståndet

skall finnas ett eller flera observationsrör eller att vattenmätare skall användas.

Detta stadgande synes sålunda böra utgå.

En länsstyrelse har såsom nämnts i fråga örn 56 § uttalat tvekan, huruvida

med stöd av detta lagrum en planerad kommunal vattentäkt kunde tillerkännas

företräde framför en redan befintlig industriell vattentäkt. Av en

jämförelse med 44 § torde dock med erforderlig tydlighet framgå, att en kommunal

vattentäkt kan av vattendomstol, liksom av Konungen, där hans samtycke

enligt nämnda paragraf förutsättes, tillerkännas företräde framför en

redan befintlig industriell vattentäkt. Med anledning av de anmärkningar,

som i övrigt framställts med avseende å 56 §, må dock framhållas, att en

äldre vattentäkt uppenbarligen endast när särskilda skäl därtill föranleda

bör vara skyldig vika för en senare tillkommen vattentäkt. Härjämte bör

erinras, att ägaren av en lagligen tillkommen vattentäkt — bortsett från fall,

då fråga är om tillämpning av förbehåll enligt 49 § — icke enligt förslaget

är skyldig att underkasta sig en sådan inskränkning i sin rätt annat än mot

ersättning för den förlust eller kostnad, som åsamkas honom.

57 §.

I förevarande paragraf av förslaget regleras frågan, hur det skall förfaras,

om flera husbehovsvattentäkter äro beroende av samma grundvattentillgång,

eller örn en vattentäkt, avsedd för husbehov, är gemensam för flera

fastigheter. Såsom allmän regel ha de sakkunniga föreslagit att, örn två

eller flera fastigheter för husbehovsförbrukning äro beroende av samma

grundvattentillgång, skall, där fastigheternas behov ej kan till fullo täckas,

vattnet fördelas mellan dem efter vad som prövas skäligt. Härvid skall

emellertid iakttagas, att fastighet ej må berövas vatten, vartill den med hänsyn

till läge och naturlig beskaffenhet, väsentligt äldre bebyggelse eller

andra omständigheter bör anses äga företräde. Fördelning, som vid visst

tillfälle med stöd av ifrågavarande stadgande ägt rum, må, när ändrade förhållanden

inträtt, jämkas därefter.

I detta sammanhang bör nämnas, att fråga om fördelning, som i förevarande

paragraf avses, enligt förslaget skall prövas av allmän domstol.

Det torde vara lämpligt att, såsom de sakkunniga föreslagit, i lagen intages

ett stadgande, som för det fall att två eller flera fastigheter för hus
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

65

behovsförbrukning äro beroende av samma grundvattentillgång möjliggör

fördelning av vattnet mellan fastigheterna. Även synes vara riktigt, att vid

fråga om sådan fördelning skall iakttagas, att fastighet ej må berövas vatten,

vartill den på grund av omständigheterna bör anses ha företrädesrätt. Enligt

förslaget skulle bland annat väsentligt äldre bebyggelse kunna medföra

dylik företrädesrätt. Det synes emellertid som om erforderlig hänsyn till

tidigare bebyggelse borde tagas även om bebyggelsen icke kan sägas vara

Väsentligt äldre’. Ordet väsentligt torde därför böra utgå.

58 §.

Av allmänna regler följer, att en vattentäkt liksom annan egendom i vad

avser själva anläggningen åtnjuter skydd mot skadegörelse. Beträffande den

grundvattentillgång, som tillgodogöres vid vattentäkten, ha de sakkunniga

anfört, att ur vattenlagens regler kan härledas rätt till ersättning, därest ett

företag, som avses i samma lag, medför minskad tillgång å vatten i en brunn

eller försämrar vattnets beskaffenhet, samt att hälsovårdsstadgan ger ett

visst skydd mot förorening. De lia därjämte erinrat därom, att grannskapsrättens

allmänna regler i vissa fall torde kunna åberopas såsom stöd för talan

mot den, som skadar en grundvattentillgång. Med hänsyn till grundvattentillgångarnas

utomordentliga värde borde emellertid enligt de sakkunnigas

mening ett mera fullständigt skydd eftersträvas. Vad särskilt anginge

frågan örn skydd mot förorening hade denna förut berörts av de sakkunniga

under 45 §, men det vöre uppenbart, att sådant servitut, som där avsetts,

icke komme att tillskapas annat än i relativt begränsad omfattning.

Såsom exempel å åtgärder, som kunna medföra menlig inverkan å en

grundvattentillgång, lia anförts grävning av grusgrop eller för husgrund

samt grundvattnets bortdränerande genom avloppsledning. Vidare ha de

sakkunniga erinrat, att sprängning i berg kan medföra, att grundvatten avledes

från de sprickor i berget, där det förut framrunnit, samt att genom

anordnande av upplag för bensin, fotogen och andra oljor särskild fara för

förorening kan komma att föreligga. Förorening kunde också tänkas uppkomma

genom läckor å kloakledning liksom på många andra sätt.

De sakkunniga lia under nu förevarande paragraf föreslagit att, örn någon

vill utföra grävning eller sprängning eller anordna upplag eller vidtaga annan

åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan å grundvattentillgång,

skall han vara skyldig att iakttaga alla de försiktighetsmått som skäligen

föranledas av omständigheterna. Försummar han det, skall ersättning

givas för den skada, som därav följer. Skadeståndsskyldighet skall enligt

förslaget även föreligga, där åtgärd, som är av mer än vanligt ingripande

beskaffenhet eller innebär särskild risk för skada å grundvattentillgång,

medför sådan skada, ehuru tillbörlig försiktighet iakttagits.

Enligt andra stycket av förevarande paragraf skall det tillkomma länsstyrelsen

att, där ansvar ej finnes särskilt stadgat, vid vite tillhålla den, som

ämnar vidtaga åtgärd, som i första stycket sägs, att iakttaga vad honom

åligger ävensom, i den händelse försummelse i sådant hänseende redan före
Bihang

till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 9. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

lupit, förordna om rättelse på den försumliges bekostnad efter vad som tjänligast

finnes. När skäl därtill äro, må länsstyrelsen ock enligt förslaget vid

lämpligt äventyr förbjuda åtgärdens vidtagande förrän pant eller borgen blivit

ställd för skadestånd, vartill åtgärden kan föranleda. Länsstyrelsens beslut

skall omedelbart lända till efterrättelse och gälla intill dess annorlunda

varder förordnat.

Länsstyrelsen i Göteborgs och bohus län har ifrågasatt, huruvida icke

58 § ginge längre i strävandet att skydda grundvattentillgångarna än som

under normala förhållanden krävdes. Länsstyrelsens ingripande måste för

att icke förlora sin effektivitet ske med största möjliga snabbhet. Detta

kunde medföra, att länsstyrelsen icke finge tillräcklig möjlighet att i det särskilda

fallet bedöma, huruvida behovet av skydd för en grundvattentillgång

stöde i rimligt förhållande till vikten av den åtgärd, som hotade grundvattentillgången,

eller till kostnaderna för erforderliga försiktighetsmåtts vidtagande.

Bestämmelserna syntes även kunna utnyttjas i trakasseringssyfte.

Såsom förut nämnts har vägingenjörcn i Jämtlands län, vars yttrande åberopats

av länsstyrelsen i länet, anfört, att anläggande av vägar och dylika

företag ofta krävde avledande av grundvatten i ytligare skikt, vilket icke

borde få föranleda ersättningsanspråk.

Svenska stadsförbundet har anfört följande:

Det allmänna hade intresse dels av att tillgodogöra sig grundvatten, dels

av att på annat sätt sänka grundvattenståndet. Sistnämnda intresse stöde

uppenbarligen i en viss motsättning till del förra. Det syntes emellertid huvudsakligen

göra sig gällande i städer och andra tättbebyggda samhällen, där

en sänkning av grundvattenståndet framstode som önskvärd ur hygieniska

eller andra allmänna synpunkter. Det borde därför övervägas att i en grundvattenlagstiftning

giva särskilda regiel för stadsplanelagt område, varigenom

bland annat kommunens behov av att sänka grundvattenståndet gåves absolut

företrädesrätt framför andra intressen, så att ersättning för skada å enskilda

vattentäkter icke behövde förekomma. Ett sådant stadgande syntes

vara rimligt, ty företag som sänkte grundvattenståndet, t. ex. i dräneringssyfte

avloppsledningar eller ur kommunikationssynpunkt trafik tunnlar, måste

anses höra så nära samman med en stadsbildning och dess uppgifter, att

en enskild kommunmedlem som eljest droge nytta av staden icke borde anses

berättigad att häremot hävda sitt intresse av ett högre grundvattenstånd.

Förbundet ville alltså icke göra gällande att alla enskilda intressen borde stå

tillbaka för det allmännas intresse, då ett företag som en trafiktunnel igångsattes.

Affärsidkare borde t. ex. kunna kräva att icke lida starkare intrång

i sin handel av ett dylikt företag. Deras intresse därav vore — framför allt

i en stad — normalt och berättigat. Men intresset av ett högt grundvattenstånd

vore — i en stad — icke normalt.

Det föreslagna stadgandet örn skydd mot förorening av grundvatten erbjöde

ytterligare ett exempel på lämpligheten av att särskilda bestämmelser

meddelades för stadsplanelagt område. Inom ett dylikt borde nämligen kraven

på skydd mot föroreningar icke göras lika stränga som på landsbygden

med hänsyn till svårigheterna att erhålla täta avloppsledningar och hindra

föroreningar från markytan.

Drätselkammaren i Malmö och svenska kommunaltekniska föreningen

ha anfört, att inom samhällen förekomme ej sällan att, då avloppslednin
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

67

gar infördes, grundvattenståndet sjönke och husbehovsbrunnar sinade. Eftersom

anläggandet av avloppsledningar i regel avsåge, förutom bortledande

av avloppsvatten, att sänka grundvattenståndet för torrläggning av marken

till erforderligt djup under källargolven, borde kostnaden för erforderlig

fördjupning av brunnarna i dylika fall rimligen bäras av fastighetsägarna.

Länsstyrelsen i Östergötlands län har framhållit önskvärdheten av att i

den föreslagna lagen intoges eller i särskild ordning meddelades bestämmelser

om befogenhet för länsstyrelserna att tillkalla sakkunniga biträden. I

samband därmed borde även meddelas föreskrift, huruvida gottgörelsen till

sådant biträde skulle stanna å statsverket eller borde helt eller delvis gäldas

av enskild part. Även länsstyrelsen i Norrbottens län har påpekat behovet

av sakkunniga biträden. Vidare har förste provinsialläkaren i Värmlands

län framhållit, att länsstyrelserna borde äga tillgång till sanitetsteknisk expertis.

Förevarande paragraf i förslaget innehåller såsom förut nämnts till en Departemenisbörjan

stadgande att, där någon vill utföra grävning eller sprängning eller c e en''

anordna upplag eller vidtaga annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig

inverkan å grundvattentillgång, skall han vara skyldig att iakttaga alla

de försiktighetsmått, som skäligen föranledas av omständigheterna. Emot

innehållet i detta stadgande torde icke någon berättigad invändning kunna

framställas.

De sakkunniga ha vidare föreslagit, att i paragrafen skulle intagas föreskrift,

att den som försummar vad nyss sagts skall vara skyldig att giva

ersättning för den skada som därav följer. Härjämte skulle enligt de sakkunnigas

förslag skadeståndsskyldighet föreligga jämväl där åtgärd, som

är av mer än vanligt ingripande beskaffenhet eller innebär särskild risk för

skada å grundvattentillgång, medför sådan skada, ehuru tillbörlig försiktighet

iakttagits. I flera yttranden ha erinringar framställts mot de sålunda

föreslagna skadeståndsreglerna. Dessa synas ock i vad angår frågan om

skadeståndsskyldighet på grund av åtgärd, som är mer än vanligt ingripande

eller innebär särskild risk för skada, beröra frågor av stor principiell betydelse.

Det lärer fördenskull vara mindre lämpligt att i förevarande sammanhang

särskilda bestämmelser meddelas i de hänseenden som nyss

nämnts utan torde frågan om skadeståndsskyldighet i nu avsedda fall böra bedömas

enligt de allmänna regler som få anses gälla inom grannskapsrätten

eller beträffande farlig verksamhet. Vad härefter angår det av de sakkunniga

föreslagna stadgandet örn skyldighet att giva ersättning på grund av

försummelse att iakttaga tillbörliga försiktighetsmått lärer utan särskild föreskrift

vara tydligt, att skadeståndsskyldighet i dylikt fall föreligger. På grund

av vad sålunda anförts lia de föreslagna bestämmelserna örn skadeståndsskyldighet

ej ansetts böra upptagas. Vid sådant förhållande synes anledning

saknas att, såsom i ett yttrande föreslagits, meddela särskilda bestämmelser

för stadsplanelagda områden.

Enligt de sakkunnigas förslag skall det tillkomma vederbörande länsstyrelse

att tillhålla den, som ämnar vidtaga åtgärd som i förevarande para
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj-.ts proposition nr 9.

graf avses, att iakttaga vad honom åligger ävensom i den händelse försummelse

i sådant hänseende förelupit förordna om rättelse på den försumliges

bekostnad. Vad sålunda föreslagits synes lämpligt. Enligt de sakkunnigas

förslag skulle vidare länsstyrelsen äga att vid lämpligt äventyr förbjuda

vidtagandet av åtgärd som nyss sagts förrän pant eller borgen blivit ställd

för skadestånd, vartill åtgärden kunde föranleda. Beträffande detta stadgande

synes tveksamt, huruvida det icke kan befaras föranleda onödiga tvister.

Då icke såvitt känt är något större praktiskt behov av en sådan bestämmelse

som den nu ifrågavarande framträtt, synes den kunna uteslutas ur förslaget.

I vissa yttranden har framhållits, att länsstyrelserna syntes bliva i behov

av sakkunniga biträden vid handläggning av frågor, som i förevarande paragraf

avses. Det torde dock ej föreligga tillräcklig anledning att i förelaget

upptaga något stadgande om rätt att anlita sådana biträden eller örn kostnaderna

därför.

59—61 §§.

Enligt 59 § första stycket skall det åligga ägare av vattentäkt att, där försummelse

i underhållet av anläggningen kan föranleda fara för allmän eller

enskild rätt, underhålla den så, att dylik fara förebygges.

Vill vattentäkts ägare taga den ur bruk, skall han enligt andra stycket av

ifrågavarande paragraf vara berättigad därtill. Därest å vattentäkten vilar

förpliktelse, som fastställts av vattendomstolen, skall dock inhämtas föreskrift

av domstolen, på vad sätt och under vilka villkor vattentäkten må tagas

ur bruk. Lider någon genom vattentäkts tagande ur bruk skada, som

han ej skäligen får anses pliktig tåla, skall enligt förslaget ersättning därför

givas. Sedan vattentäkt tagits ur bruk, skall den enligt tredje stycket i paragrafen

ej utgöra hinder för anläggande och nyttjande av annan vattentäkt.

Gör ägaren av den förra vattentäkten sannolikt, att han inom 10 år från det

vattentäkten tagits ur bruk ånyo varder i behov av grundvatten, skall dock

rätt förbehållas honom att, där inom samma tid sådant behov visas, erhålla

ersättning för sin förlust.

I 60 § behandlas det fall, att Konungen enligt lagen om expropriation medgivit

att för någon orts förseende med vatten eller för annat allmänt ändamål

vattentäkt må anläggas å annan tillhörig fastighet. Härom stadgas i

förslaget, att det sedan sådant expropriationsmedgivande lämnats skall ankomma

på vattendomstolen att efter vederbörlig ansökan enligt vad i vattenlagen

är stadgat pröva, på vad sätt och under vilka villkor sådan vattentäkt

må anordnas och nyttjas, ävensom i enlighet med bestämmelserna i 9

kap. bestämma ersättning för det område, som för ändamålet tages i anspråk.

Förevarande kap. av förslaget innehåller slutligen i 61 §, att vad i förslaget

stadgas örn anordnande och nyttjande av vattentäkt jämväl skall äga

tillämpning, där för erhållande av grundvatten i tillräcklig mängd tarvas, att

vatten tillföres grunden genom särskild åtgärd d. v. s. genom att vatten ledes

till infiltrationsbassäng, varest det får nedsjunka i grunden. Härvid

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

69

göres emellertid den inskränkningen, att fråga om bortledande för sådant

ändamål av vatten ur sjö eller vattendrag skall prövas i enlighet med vad

om byggande i vatten är föreskrivet.

I fråga örn 59 § ha drätselkammaren i Malmö och svenska kommunaltekniska

föreningen anmärkt, att ersättning för skada genom vattentäkts nedläggande

endast i undantagsfall borde komma i fråga. Svenska teknologföreningen

har anfört, att ersättning i anledning av vattentäkts tagande ur

bruk icke borde utgå, därest tidigare genom vattentäkten båtnad uppstått

t. ex. genom att vattensjuk mark blivit odlingsbar. Svenska stadsförbundet

har anfört, att tidigare grundvattenstånd borde få återställas utan att ersättning

behövde givas.

Vad först angår det av de sakkunniga i 59 § första stycket föreslagna stad -Departementsgandet

om skyldighet för ägare av vattentäkt att, där försummelse i under- cheftn''

hållet av anläggningen kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, underhålla

den så, att dylik fara förebygges, torde icke något vara att erinra.

I andra stycket av nyssnämnda paragraf ha de sakkunniga upptagit stadgande

att, om vattentäkts ägare vill taga den ur bruk, han skall vara därtill

berättigad. Därest å vattentäkten vilar förpliktelse, som fastställts av vattendomstolen,

erfordras dock enligt förslaget beslut av vattendomstolen. Vad

sålunda föreslagits synes lämpligt.

I förevarande stycke av 59 § ha de sakkunniga även upptagit stadgande

att, om någon genom vattentäkts tagande ur bruk lede skada, som han ej

skäligen finge anses pliktig tåla, skulle ersättning därför givas. Med avseende

å denna skadeståndsregel ha erinringar framställts i flera yttranden. Det

torde icke heller vara pakallat att meddela någon särskild bestämmelse om

skadeståndsskyldighet med hänsyn till de sällsynta fall, om vilka nu är

fråga. Nu berörda stadgande synes sålunda böra utgå, till följd varav frågan

om skadeståndsskyldighet i dylika fall lärer vara att bedöma enligt

grannskapsrättens allmänna regler.

I tredje stycket av 59 § ha de sakkunniga föreslagit vissa bestämmelser

för det fall, att vattentäkt, vid vilken viss grundvattentillgång utnyttjats,

tagits ur bruk och fråga därefter uppkommer om utnyttjande av grundvattentillgången

vid annan vattentäkt. Även de sålunda föreslagna bestämmelserna

synas utan olägenhet kunna utgå ur förslaget. Härvid må framhållas,

att det torde ligga i sakens natur att, när en vattentäkt kan anses

övergiven, någon rätt att tillgodogöra grundvatten icke längre bör anses

förenad med densamma.

Beträffande 60 och 61 §§ i de sakkunnigas förslag torde endast vissa

redaktionella ändringar böra vidtagas.

9 klip. vattenlagen.

Förevarande kap. bär i förslaget liksom för närvarande rubriken ''Örn er

sättning’.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Enligt vattenlagen kan i ett flertal olika fall tillstånd meddelas att vidtaga

åtgärd, varigenom annans egendom lider skada eller intrång. Därvid

hänvisas beträffande ersättning regelmässigt till 9 kap., varest närmare angives,

hur ersättningen skall bestämmas. Detta kap. innehåller till en början

i 1—12 §§ vissa bestämmelser om ersättningsskyldighet i allmänhet.

Härefter följer en avdelning, omfattande 13—45 §§, angående ersättning medelst

kraftöverföring. I 46—53 §§ givas närmare stadganden örn ersättning

i penningar. Vidare meddelas i 54—67 §§ vissa föreskrifter örn sättet och

tiden för erläggande av penningersättning samt örn tiden för tillträde avegendom,

som löses. 68—70 §§ handla om länsstyrelses befattning med

nedsatta ersättningsmedel, 71—72 §§ örn anmälan i vissa fall till vederbörande

domstol, 73 § örn rätt för fordringsägare att påkalla prövning av

ersättnings belopp och 74 § örn återlösningsrätt.

De sakkunniga lia funnit avdelningen örn ersättningsskyldighet i allmänhet

vara i stort sett väl ägnad att tillämpas även beträffande ersättning i

anledning av företag, som avse tillgodogörande av grundvatten. Beträffande

5 § ha de sakkunniga föreslagit, att i paragrafen skulle upptagas en bestämmelse

för det fall att vattentäkt till följd av företag enligt vattenlagen

ej vidare kan nyttjas för sitt ändamål samt till vattentäkten hör särskilt

markområde eller det vatten, som tillgodogöres vid vattentäkten, är avsett

för användning vid viss fabrik eller anläggning. I dylik händelse skall

enligt förslaget under vissa förutsättningar skyldighet att lösa markområdet

eller fabriken eller anläggningen föreligga. Vidare ha de sakkunniga

föreslagit en mindre ändring av 6 §, varigenom lösenskyldighet skulle komma

att föreligga jämväl beträffande viss lös egendom, vilken hörde till fabrik

eller anläggning som nyss nämnts. De sakkunniga ha även funnit lämpligt

att till 1 och 11 §§ överflytta vissa bestämmelser i 46 §, vilka därvid

till ordalydelsen något jämkats. Dessutom har efter avdelningen örn ersättning

medelst kraftöverföring införts en ny avdelning ''Örn ersättning genom tillhandahållande

av vatten’. Den nya avdelningen omfattar i förslaget allenast

en paragraf, som ersatt den nuvarande 46 §.

Beträffande härefter stadgandena örn sättet och tiden för erläggande avpenningersättning

samt tiden för tillträde av egendom, som löses, har endast

en mindre ändring av 66 § ansetts erforderlig. Återstående avdelningar

av kapitlet ha ansetts kunna oförändrade tillämpas å ersättningar för skada

eller intrång genom vattentäkt.

Departements- Såsom de sakkunniga funnit torde det vara erforderligt att i förevarande

chefen. sammanhang vidtaga vissa ändringar i nu ifrågavarande kapitel. De sakkunnigas

förslag berör 1, 5, 6, 11, 46 och 66 §§. I fråga om 5 och 6

§§ ha de sakkunniga såsom förut nämnts föreslagit lösenskyldighet i vissa

fall, då vattentäkt till följd av företag enligt vattenlagen ej vidare kan nyttjas

för sitt ändamål. Det synes emellertid icke nödvändigt att upptaga bestämmelser

härom. I 7 § i förevarande kap. stadgas nämligen att, där genom

företag eller åtgärd enligt vattenlagen åsamkas annan skada eller förlust

än förut i kapitlet nämnts, skall även sådan skada eller förlust ersättas.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

71

Med hänsyn härtill torde ändringarna i förevarande kap. kunna inskränkas

till 1, 11, 46 och 66 §§.

1 och 11 §§.

Enligt 1 § i dess nuvarande lydelse skall — där jämlikt vattenlagen rätt

medgives någon att tillösa sig samfällt strömfall med eller utan utmål eller

att eljest lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt område eller att tillgodogöra

sig vattenmängd eller vattenkraft, som tillhör annan, eller att vidtaga

åtgärd, varigenom eljest annans egendom lider skada eller intrång —

vattendomstolen ålägga honom att efter vad i förevarande kap. sägs gälda

ersättning för egendom, som avstås, eller för förlust, skada eller intrång,

som förorsakas. Regeln skall dock gälla endast ''såvitt ej i 1, 5 eller 6

kap. annorledes stadgas’. Som även i den nya avdelningen om vattentäkt

under 2 kap. i förslaget förekomma vissa bestämmelser, som kunna anses

innebära avsteg från den allmänna ersättningsregeln, har undantagsbestämmelsen

av de sakkunniga ansetts böra ändras så, att den kommer att hänvisa

jämväl till sistnämnda kap.

I 46 § av förevarande kap. stadgas för närvarande, att i de fall, då ersättning

för förlorad vattenkraft icke skall utgå medelst kraftöverföring, skall

den bestämmas i penningar och att till grund för ersättningens bestämmande

skall läggas värdet å vattenkraften i tillgodogjort skick. Vidare föreskrives,

att ersättning för annat än förlorad vattenkraft skall utgå i penningar.

Ha parterna träffat överenskommelse, att ersättning skall utgå i annat än

penningar, skall dock sådan överenskommelse enligt lagrummet gälla, såframt

den av vattendomstolen finnes lämplig och varder genom dess beslut

fastställd.

Som förut nämnts innehåller de sakkunnigas förslag, att ersättning skall

kunna bestämmas att utgå även genom tillhandahållande av vatten. 46 §

kan tydligen vid sådant förhållande icke förbliva oförändrad. De sakkunniga

ha ansett lämpligt att i samband med den erforderliga ändringen överflytta

bestämmelserna i 46 § till 1 och 11 §§ i kapitlet. I 1 § har sålunda införts

ett andra stycke, vari föreskrivits att ersättning, där den ej enligt vad i

kapitlet är stadgat bör utgå medelst kraftöverföring eller genom tillhandahållande

av vatten, skall bestämmas i penningar, men att överenskommelse mellan

parterna, att ersättning skall utgå på annat sätt, skall vara gällande, såframt

den av vattendomstolen finnes lämplig och varder genom dess beslut

fastställd.

Beträffande 11 § ha de sakkunniga föreslagit, att såsom tredje stycke intages

föreskrift, att ersättning för vattenkraft, som icke är tillgodogjord vid

befintlig anläggning, skall bestämmas med hänsyn till värdet av vattenkraften

i tillgodogjort skick. Stadgandet motsvarar med en obetydlig jämkning

bestämmelsen i nuvarande 46 §, att till grund för bestämmande av ersättning

för förlorad vattenkraft i penningar skall läggas värdet å vattenkraften

i tillgodogjort skick.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Departements- Mot de sakkunnigas förslag i förevarande avseenden torde icke något vara

chefen. att erinra.

46 §.

De sakkunniga lia uttalat, att det i allmänhet är möjligt att avhjälpa skada

eller intrång, som föranledes av en vattentäkt, genom anordnande av ny

eller fördjupande av befintlig brunn, genom anordnande av nytt pumpverk

eller ändring av befintligt pumpverk, så att det erhåller större uppfordringshöjd,

eller på annat därmed jämförligt sätt. Kan så lämpligen ske,

bör ersättning enligt förslaget, därest ej annan överenskommelse träffas, bestämmas

i penningar. De sakkunniga ha även framhållit, att denna ersättningsform

enligt förslaget är den normala. I de fall, då skadan eller intrånget

icke lämpligen kan avhjälpas på sätt nu nämnts, har ersättning genom

tillhandahållande av vatten ansetts böra komma ifråga, därvid emellertid

betonats vikten av att vid valet av ersättningsform förfares på det sätt,

som är mest ändamålsenligt och ej åsamkar ersättningsgivaren onödig olägenhet.

En viss frihet i valet av ersättningsform har befunnits nödvändig.

Förslagets bestämmelser angående tillhandahållande av vatten ha med

iakttagande av vad nu sagts i åtskilliga hänseenden utformats efter mönster

av stadgandena i 13—45 §§ om ersättning medelst kraftöverföring. De

ha dock ansetts kunna göras väsentligt mera kortfattade.

Bestämmelserna örn tillhandahållande av vatten inledas i förslaget under

1 mom. med ett stadgande, som anger i vilka fall ersättning skall utgå

på sådant sätt. Som huvudregel gäller att, där någon berättigas att tillgodogöra

grundvatten, skall, i händelse annan därigenom går förlustig möjlighet

att vid egen vattentäkt tillgodogöra erforderligt vatten, ersättning därför utgå

genom tillhandahållande av motsvarande vattenmängd. Med förlust av ''möjlighet

att vid egen vattentäkt tillgodogöra erforderligt vatten’ åsyfta de sakkunniga,

att det är tekniskt outförbart eller ekonomiskt olämpligt att genom

ändring av befintlig vattentäkt eller anläggande av ny sådan erhålla erforderligt

vatten.

Undantag från huvudregeln har uppställts för det fall att ersättnings utgivande

genom tillhandahållande av vatten skulle medföra olägenheter av

betydenhet för ena eller andra parten. Ä andra sidan har huvudregeln ansetts

böra kompletteras med ett stadgande, varigenom vattendomstolen tillerkännes

befogenhet att, där det eljest finnes lämpligen kunna ske, föreskriva,

att ersättning för skada eller intrång genom nyttjande av vattentäkt

skall utgå medelst tillhandahållande av vatten.

Vatten, som lämnas i ersättning enligt vad nu sagts, skall enligt förslaget

tillhandahållas från den vattentäkt, som medför att annan lider skada eller in

trång, eller från annan därför lämpad vattentäkt. Skyldigheten att tillhandahålla

vatten skall åvila den fastighet, med vilken vattentäkten är förenad,

och, oberoende av avyttring eller exekutiv försäljning av fastigheten, äga

bestånd, i vems hand fastigheten kommer. Vattentäktens ägare är enligt

förslaget pliktig att anlägga och för framtiden underhålla samt i fall av be
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

73

hov ombygga för vattnets tillhandahållande erforderlig ledning med tillbehör.

Tillhandahållandet av vatten skall taga sin början å tid, som vattendomstolen

bestämmer.

Enligt 2 mom. skall rättighet till vatten, som skall givas såsom ersättning

till ägare av fastighet, vara förenad med denna eller med annan fastighet,

till vilken rättigheten i laga ordning överflyttats. Prövas rättigheten helt

eller delvis kunna utan förfång för inteckningshavare eller andra rättsägare

avhändas den fastighet, varmed den är förenad, må vattendomstolen på ansökan

av fastighetens ägare besluta om rättighetens överflyttning, dock allenast

till fastighet i närheten av den förra eller av den vattentäkt, från vilken

vatten skall tillhandahållas.

Rättighet, varom nu är fråga, må enligt förslaget av ägaren till den fastighet,

varmed den är förenad, på viss tid upplåtas. I fråga örn tiden för upplåtelsens

bestånd föreslå de sakkunniga, att därom skall gälla vad beträffande

nyttjanderätt till fast egendom å landet i allmänhet är stadgat.

För vatten, som jämlikt 1 mom. skall tillhandahållas ersättningstagare, är

denne enligt 3 mom. i förslaget, i den mån han genom vattnets tillhandahållande

vinner förmån av någon betydelse, pliktig att gälda skäligt bidrag till

kostnaden för underhåll och drift av ersättningsgivarens vattentäkt. Har ersättningstagaren

ej kunnat vid redan befintlig vattentäkt tillgodogöra vatten

till den myckenhet, som av ersättningsgivaren skall tillhandahållas honom,

skall han tillika gälda skäligt bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad.

De sakkunniga föreslå, att bidrag till ersättningsgivarens underhållsoch

driftkostnad skall erläggas genom ständig avgäld med visst belopp antingen

för år eller annan tidsperiod eller ock för varje kubikmeter vatten,

som ersättningstagaren förbrukar. Beloppet av sådan avgäld må enligt

förslaget, när tio år förflutit sedan det senast var föremål för vattendomstolens

prövning, på talan av någondera parten höjas eller sänkas efter vad

då finnes skäligt. Bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad skall

gäldas i den ordning vattendomstolen bestämmer.

I 4 mom. meddelas stadgande för det fall, att ersättningstagaren, sedan ersättning

till honom blivit bestämd att utgå genom tillhandahållande av vatten,

avstår från rätt därtill. Han skall i sådan händelse äga att vinna befrielse

från avgäld, som belöper å tid efter det han anhängiggjort talan därom.

Bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad, som ersättningstagaren

förpliktats att utgiva, skall denne däremot vara skyldig att gälda, i den

mån ersättningsgivaren för att kunna tillhandahålla vatten fått vidkännas

kostnad, som för framtiden blir utan nytta.

Om ersättningsgivaren brister i fullgörande av honom åliggande skyldighet

att tillhandahålla vatten, gäller enligt 5 mom. i förslaget, att för den tid.

avbrottet varar, skall ej utgå avgäld, som ersättningstagaren eljest varit pliktig

alt erlägga. Ersättningstagaren må ock innehålla stadgat bidrag till ersättningsgivarens

anläggningskostnad. Har ersättningsgivaren genom vårdslöshet

eller försummelse vållat avbrott, som nu sagts, eller underlåter lian

alt skyndsamt vidtaga erforderliga åtgärder för ali åter tillhandahålla valten,

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

är ersättningstagaren tillika berättigad till skadestånd. — Därest ersättningsgivaren

visar fortgående försumlighet i fullgörandet av honom åliggande

skyldighet att tillhandahålla vatten, skall ersättningstagaren vara fri från

de skyldigheter, som må lia ålagts honom mot ersättningsgivaren. Ersättningstagaren

är ock enligt förslaget berättigad att, där så kan ske, på ersätt - ningsgivarens bekostnad åter komma i åtnjutande av möjlighet att vid egen

vattentäkt tillgodogöra grundvatten.

I 6 mom. har reglerats det fall, alt ersättningstagaren brister i betalning

av vederlag, som han förpliktats utgiva. I sådan händelse må tillhandahållandet

av vatten avbrytas, intill dess betalningen fullgjorts. Utestår förfallet

belopp oguldet under avsevärd tid, skall ersättningsgivaren tillika äga att, där

det ej finnes vara uppenbart obilligt, för framtiden vinna befrielse från skyldigheten

att tillhandahålla vatten. Vad sist sagts skall dock ej gälla skyldighet

att tillhandahålla vatten för viss fastighets förseende därmed till husbehovsförbrukning,

såframt det ej med hänsyn till föreliggande omständigheter

prövas vara av särskild vikt för ersättningsgivaren att vinna befrielse

därifrån. — I fall, som i detta mom. avses, får enligt förslaget ej gentemot

ny ägare av den fastighet, varmed rätten till vatten är förenad, åberopas

försummelse av föregående ägare att gälda vederlag, såframt nye ägaren inom

skälig tid erlägger belopp, som förfallit till betalning inom ett år, innan

han blev ägare av fastigheten.

För skadestånd, varom i 5 mom. sägs, äger ersättningstagaren enligt 7

mom. i den fastighet, som skyldigheten att tillhandahålla vatten åvilar, förmånsrätt,

som i 17 kap. 6 § handelsbaden stadgas för avgäld av fast egendom.

Enligt 8 mom. skall överenskommelse, som parterna må ha träffat i fråga,

som i förevarande paragraf avses, vara gällande, såframt vattendomstolen

finner den lämplig och därå grundar sitt beslut.

Beträffande den i förevarande paragraf först behandlade frågan, i vilka

fall ersättning borde utgå genom tillhandahållande av vatten, har vattenrättsdomaren

vid Norrbygdens vattendomstol ifrågasatt, huruvida icke denna ersättningsform

borde utsträckas även till det fall, att någon berövades ytvatten.

Redan nu föreskreves väl ofta i vattendomstolens dom såsom villkor för

tillstånd att bortleda ytvatten skyldighet att tillhandahålla skadelidande vatten

men det förefölle naturligt att i lämplig omfattning utsträcka de föreslagna

reglerna om ersättningsvatten till ifrågavarande fall. Vattenöverdomstolen

har funnit nu angivna önskemål beaktansvärt. — Av svenska teknologföreningen

har påpekats, att vid bestämmande av vederlag för ersättningsvatten

måste tagas hänsyn även till de kostnader för undersökning av grundvattenförhållandena

och förslag till utförande av anläggning för tillgodogörande

av grundvatten, som ersättningsgivaren fått vidkännas.

Överståthållarämbetet har ifrågasatt, huruvida icke anmälan om åläggande

för ersättningstagare att gälda vederlag för ersättningsvatten enligt 3 mom.

i paragrafen borde ske till vederbörande inskrivningsdomare. I fråga örn 7

mom. i paragrafen har ämbetet ansett önskvärt, att beloppet av det skade
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

stånd, som skulle vara förenat med förmånsrätt, begränsades samt att till

stadgandet fogades en föreskrift, som möjliggjorde att uppgift örn förmånsrätten

komme att inflyta i gravationsbevis. En motsvarande föreskrift borde

intagas i 9 kap. 44 § vattenlagen, som innehölle stadgande om förmånsrätt

för skadestånd vid underlåtenhet att tillhandahålla ersättningskraft. — Sveriges

industriförbund har uttalat, att det vore rimligt att en ersättningsgivare

för förfallet vederlag borde kunna hålla sig till ersättningstagarens fastighet.

Vidare har förbundet ansett att publicitet borde föreskrivas såväl i fråga om

skyldighet att tillhandahålla ersättningsvatten som beträffande skyldighet folden,

som erhölle ersättningsvatten, att utgiva bidrag till anläggningskostnad.

Det synes vara lämpligt, att på sätt de sakkunniga föreslagit stadgande Departementsmeddelas,

varigenom vattendomstolen beredes möjlighet att bestämma er- chefensättning

i form av skyldighet att tillhandahålla vatten.

Såsom vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol uttalat kan det

ifrågasättas, huruvida icke ifrågavarande ersättningsform borde kunna tilllämpas

även för det fall, att någon genom företag, som avses i vattenlagen,

berövas tillgång till ytvatten. Vattenlagen ger emellertid, på sätt av vattenrättsdomarens

yttrande framgår, redan för närvarande vederbörande vattendomstol

möjlighet att såsom villkor t. ex. för bortledande av ytvatten föreskriva

skyldighet att tillhandahålla skadelidande viss kvantitet vatten, där

det lämpligen kan ske. Jag har fördenskull icke ansett mig böra föreslå någon

ändring av förslaget uti ifrågavarande hänseende.

Beträffande de särskilda bestämmelserna i förevarande paragraf torde

icke vara erforderligt att, såsom de sakkunniga i 2 mom. föreslagit, meddela

föreskrift om att rättighet till vatten må upplåtas till annan eller örn tiden

för sådan upplåtelse. Stadgande härom lärer sålunda icke böra upptagas.

I övrigt torde böra uppmärksammas det av svenska teknologföreningen

berörda stadgandet i 3 morn. örn skyldighet för ersättningstagaren att i vissa

fall såsom vederlag för vatten utgiva bidrag till ersältningsgivarens anläggningskostnad.

Det synes uppenbart, att vid bestämmande av sådant bidrag

bör tagas tillbörlig hänsyn till, utom annat, de kostnader för undersökning

av grundvattenförhållandena och förslag till utförande av vattentäkt, som

ersättningsgivaren fått vidkännas. Stadgande härom torde sålunda icke

vara behövligt.

Sveriges industriförbund har ansett, att en ersättningsgivare för förfallet

vederlag borde kunna hålla sig till ersättningstagarens fastighet. Det torde

dock vara ägnat väcka betänkligheter att införa stadgande örn en sådan

tvångspanträtt i ersättningstagarens fastighet. Med anledning av industriförbundets

erinran i förevarande avseende synes emellertid i 3 mom. böra

stadgas befogenhet för vattendomstolen att ålägga ersättningstagaren att

ställa säkerhet för bidrag till anläggningskostnad, som han förpliktats utgiva.

Därest 3 mom. ändras på sätt nu föreslagits, torde den rätt alt avbryta tillhandahållandet

av vatten, som enligt de sakkunnigas förslag tillerkänts ersättningsgivaren

i första stycket av 6 inom., lämpligen kunna inskränkas till

det fall, alt ersättningstagaren brister i betalning av underhålls- och drift
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

kostnad (avgäld). De av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna i nämnda

stycke om befrielse för framtiden från skyldighet att tillhandahålla vatten

torde ock kunna utgå.

I andra stycket av 6 mom. stadgas enligt de sakkunnigas förslag, att de

befogenheter, som angivits i första stycket, ej må åberopas gentemot ny

ägare av den fastighet, varmed rätten till vatten är förenad, såframt nye

ägaren inom skälig tid erlägger belopp, som förfallit till betalning inom ett

ai innan han blev ägare av fastigheten. Detta stadgande torde böra utbytas

mot föreskrift, att ersättningsgivaren ej må till befrielse från skyldighet att

tillhandahålla vatten åberopa försummelse att erlägga avgäld, som stålt inne

längre än ett år efter förfallodagen.

Beträffande härefter frågan om införande av skyldighet för vattenrättsdomaren

att göra anmälan till inskrivningsdomaren i orten örn beslut rörande

tillhandahållande av vatten och om vederlag därför kan jag hänvisa

till vad förut anförts rörande servitut enligt 2 kap. 45 § i förslaget. Vad

Överståthållarämbetet anfört beträffande den förmånsrätt för skadestånd,

varom de sakkunniga upptagit stadgande i 7 mom, torde icke heller böra

föranleda ändring av förslaget.

66 §.

Enligt 58—60 §§ i förevarande kap. gäller att, där fast egendom skall

lösas eller vissa byggnader skola flyttas, ävensom i vissa andra därmed likartade

fall skall den, som föranlett förhållandet i fråga, inom viss tid uppsäga

vederbörande. Nu berörda stadgande!! ha icke ansetts vara i behov

av någon ändring i förevarande sammanhang. För andra fall än i 58_

60 §§ sägs stadgas för närvarande i 66 § att, om ersättning, som bestämts att

utgå på en gång, skall gäldas för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas

någon genom företag eller åtgärd enligt vattenlagen, då må ej arbete å annans

mark verkställas eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas,

innan föreskriven ersättning guldits. Någon viss tid behöver enligt lagrummet

i dess nuvarande lydelse icke förflyta från det ersättningen guldits

till dess arbetet eller åtgärden vidtages. De sakkunniga framhålla, att

nu berörda stadgande kan tänkas ofta bliva tillämpligt i mål rörande anläggande

eller nyttjande av vattentäkt, t. ex. örn ersättning skall utgivas

för fördjupande av brunn, men att i sådana fall ej sällan vore av vikt för

ersättningstagaren, att han någon tid i förväg finge veta, vid vilken tidpunkt

sänkning av grundvattenståndet tidigast komme att äga rum. Vattendomstolen

har fördenskull ansetts böra äga befogenhet att, när så finnes

erforderligt, föreskriva, att vattentäkten i fråga ej må tagas i bruk förrän

viss tid förflutit från det ersättningen guldits. De sakkunniga lia härjämte

anmärkt, att behov av en motsvarande befogenhet kunde föreligga även i

andra fall, och fördenskull föreslagit, att vattendomstolen oavsett målets

beskaffenhet skall äga att, när så finnes erforderligt, föreskriva, att arbete

å annans mark eller åtgärd till förfång för annan ej må utföras, förrän viss

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9. 77

tid förflutit från det ersättning till den, som därigenom lider skada eller

intrång, guldits.

Den av de sakkunniga föreslagna ändringen av förevarande paragraf sy- Departement*- nes lämplig. chefen.

11 kap. vattenlagen.

Av vad förut anförts framgår, att de sakkunnigas förslag vilar på den

förutsättningen, att viktigare frågor rörande grundvatten skola prövas av

vattendomstol. Under förevarande kap., som Ilar rubriken ''Örn domstolar

och rättegång i vattenmål’, lia de sakkunniga närmare angivit skälen härför.

I detta hänseende har bland annat anförts, att rådhus- och häradsrätter

saknade erfarenhet om de särskilda svårigheter, vilka vore förenade

med ett förhandsbedömande av de verkningar som kunde följa av ett ingrepp

i bestående vattenförhållanden, samt att deras jurisdiktionsområden

med hänsyn till mål av förevarande natur vore för begränsade till sin omfattning

Vidare erinras, att domaren icke vid sin sida i domstolen har

någon som helst teknisk sakkunskap. De sakkunniga lia härefter beaktat

möjligheten alt för ändamålet inrätta en särskild domstol. Enligt de sakkunnigas

mening vore det emellertid olämpligt att i alltför hög grad hänskjuta

handläggningen av olika mål till särskilda specialdomstolar. I övrigt

borde uppmärksammas, att frågor om tillgodogörande av grundvatten i

många hänseenden vore likartade med frågor om tillgodogörande av ytvatten.

Ofta kunde även vara fråga om företag, som medförde inverkan å

såväl ytvatten- som grundvattenförhållandena. Nu anmärkta omständigheter

talade enligt de sakkunnigas mening i hög grad för att frågor om ytvatten

och grundvatten borde prövas av samma domstolar d. v. s. vattendomstolarna.

De sakkunniga lia ansett uppenbart att, i den mån vattendomstolarna

komme att pröva mål om tillgodogörande av grundvatten

m. m. i första instans, talan, som fullföljes emot vattendomstolens beslut

i sådana mål, borde liksom i andra vattenmål prövas av vattenöverdomstolen

d. v. s. Svea Hovrätt i viss särskild sammansättning. Mot vattenövcrdomstolens

beslut borde förefinnas rätt till fullföljd hos högsta domstolen

under samma förutsättningar som eljest.

Härefter må nämnas, att de sakkunniga uttalat, att vattendomstolarna

icke torde utan förstärkning av arbetskrafterna kunna mottaga ett större

antal nya mål, samt att de komme att bliva i behov av särskild sakkunskap

i mål örn grundvatten. I sistnämnda hänseende har erinrats därom, att

11 kap. 44 § ger vattenrättsdomaren och vattendomstolen befogenhet att,

där ett mål angår fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper,

som icke annorledes äro för vattendomstolen tillgängliga, lill biträde

åt domstolen tillkalla i sådant ämne sakkunnig person. Vidare må vattenrättsdomaren

enligt 45 § i förevarande kap., när för bedömande av ett mål

erfordras särskild teknisk utredning eller vidlyftigare värdering, uppdraga

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

åt sådant biträde, som nyss sagts, eller annan sakkunnig person att efter

förberedande undersökning avgiva utlåtande i målet. Efter hand bomme

vattendomstolarna, enligt vad de sakkunniga framhållit, att vinna sådan erfarenhet

och kunskap även på förevarande område, att särskilt biträde i

många fall kunde undvaras.

Härefter torde böra lämnas en kortfattad översikt av innehållet i 11 kap

och de ändringar däri, som de sakkunniga föreslagit.

I 1 § angivas de domstolar, som döma i vattenmål. Paragrafen är i förslaget

oförändrad. 2—15 §§, som handla om vattendomstols sammansättning

och jurisdiktionsområde m. m., ha icke heller ansetts behöva ändras.

Även 16 §, som innehåller vissa bestämmelser om vattenöverdomstolen, är

oförändrad. — I 17—25 §§ angives vad till vattenmål är att hänföra. Sådana

mål indelas enligt 17 § i ansöknings-, stämnings-, besvärs- och underställningsmål.

De nya mål angående grundvatten, som hänförts till vattenmål,

ha indelats i ansöknings- och stämningsmål samt uppräknats i 17 §.

I 26—74 §§ meddelas bestämmelser örn förfarandet i ansökningsmål. Beträffande

denna avdelning i kapitlet ha de sakkunniga endast föreslagit vissa

mindre tillägg eller ändringar. Av tilläggen må särskilt nämnas införande

i 46 § av stadgande om rätt för vattenrättsdomaren att meddela provisoriska

bestämmelser till skydd mot vattenförorening.

Beträffande 75—84 §§, som avhandla förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål,

ha de sakkunniga endast föreslagit obetydliga ändringar av två

paragrafer, och i fråga om 85—94 §§, som röra förfarandet vid vattendomstol

i besvärs- och underställningsmål, ha endast rent redaktionella ändringar

vidtagits beträffande vissa paragrafer.

Nästföljande avdelning, örn bidrag till kostnaden för vattendomstolarnas

organisation och verksamhet, som omfattar 95—97 §§, är i förslaget oförändrad.

Beträffande 98—109 §§, som röra fullföljd av talan mot vattendomstols

och vattenrättsdomares beslut, bär endast en följdändring av 109 g

funnits erforderlig. 110—113 §§, som innehålla bestämmelser om fullföljd

mot vattenöverdomstolens beslut, skulle förbliva oförändrade.

Sveriges geologiska undersökning har uttalat, att vid lagens tillämpning

synnerligen ofta behov av speciell geologisk sakkunskap komme att göra sig

gällande. Det vore därför befogat att i 11 kap. 2 § vattenlagen inrycka en

bestämmelse att, närhelst så påfordrades, en sakkunnig geolog skulle deltaga

vid behandlingen av grundvattenfrågor. Statens meteorologisk-liydrografiska

anstalt har anmärkt, att såväl vid anstalten som vid Sveriges geologiska undersökning

funnes tjänstemän med sakkunskap i grundvattenfrågor, som

kunde vara av värde särskilt i tvistiga fall. Svenska stadsförbundet har påpekat,

att i kommunal tjänst funnes ingenjörer, som syntes vara förtrogna

med grundvattenfrågor. Drätselkammaren i Malmö och svenska kommunaltekniska

föreningen ha anfört, att vattendomstolarna vid prövning av

ärenden rörande utnyttjande av grundvatten för samhällen borde lia tillgång

till personer, förtrogna med kommunala vattenledningsverk. Nämn
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

79

ela förening har tillagt att, när det gällde grundvattenmål, i vilka stad

vore part eller intressent, borde med förhållandena i städer initierade personer

tillkallas såsom vattenrättsnämndemän. I övrigt har vattenrättsdomaren

vid Söderbygdens vattendomstol framhållit, att efter hand borde vattenrättsingenjörerna

skaffa sig en mera ingående kunskap på nu ifrågavarande

område och att det härvid syntes ligga närmast till hands att de ingenjörer,

vilka vore sakkunniga särskilt i frågor om torrläggning av mark,

finge söka att närmare sätta sig in i grundvattenfrågor. Det borde emellertid

erinras, att åtminstone i fråga om de sydliga vattendomstolarna vore de anställda

vattenrättsingenjörernas arbetsbörda mycket stor och att det förty

under alla förhållanden kunde ifrågasättas, huruvida icke åtgärder i en

eller annan form snart nog erfordrades för beredande av lättnad i deras

arbetsbörda. Svenska teknologföreningen har understrukit vikten av att

vattenrättsingenjörerna snarast borde söka förvärva erforderlig kunskap örn

grundvattenförhållanden.

Redan i det föregående har jag anslutit mig till de sakkunnigas förslag,Departementsatt

viktigare mål rörande tillgodogörande av grundvatten skola handläggas cJiefenav

vattendomstolarna. Dessa domstolar torde ock efter hand komma att förvärva

en ingående erfarenhet i hithörande frågor. Det torde likväl bliva

nödvändigt att särskilda sakkunniga i viss utsträckning anlitas. Att fördenskull

på sätt i ett yttrande föreslagits ändra 2 § i förevarande kap. torde

dock icke vara påkallat. Icke heller lärer det vara erforderligt att uppställa

några särskilda krav å de vattenrättsnämndemän som i grundvattenmål skola

tjänstgöra vid vattendomstolen.

Jag övergår härefter till behandling av de särskilda paragrafer i 11 kap.,

som beröras av de sakkunnigas förslag.

17 och 21 §§.

I 17 § ha till ansökningsmål hänförts frågor örn prövning jämlikt 2 kap.

47 §, huruvida och under vilka villkor vattentäkt må anläggas eller nyttjas;

jämlikt 2 kap. 53 § av lagligheten av befintlig vattentäkt; jämlikt 2 kap.

56 § första stycket örn meddelande av bestämmelser angående den omfattning,

i vilken grundvatten må tillgodogöras vid annan tillhörig vattentäkt;

jämlikt 2 kap. 59 § andra stycket, på vad sätt och under vilka villkor vattentäkt

må tagas ur bruk; och jämlikt 9 kap. 46 § örn överflyttning från en

fastighet till en annan av rätt till vatten, vilket skall tillhandahållas i ersättning

för förlust av grundvatten.

Till stämningsmål lia hänförts mål angående talan örn borttagande eller

ändrande av annan tillhörig vattentäkt, som ej är avsedd allenast för viss

fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning, eller om förbud

mot tillgodogörande av grundvatten vid sådan vattentäkt, såframt talan

grundas därå att vattentäkten icke tillkommit i laga ordning eller icke är av

laga beskaffenhet eller att grundvatten vid vattentäkten tillgodogöres till

större myckenhet än lagligen är tillåten; örn ersättning för skada eller in
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

trång av sådan vattentäkt, som nyss sagts; om ansvar för det sådan vattentäkt

anlagts eller ändrats eller nyttjats i strid mot stadgande i vattenlagen

eller mot föreskrift, som med stöd av denna lag meddelats; jämlikt 2 kap.

51 § om ändrande av vattentäkt, vartill vattendomstolen meddelat tillstånd,

eller om ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande av grundvatten vid sådan

vattentäkt; och jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket örn meddelande av

föreskrifter rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig vattentäkt

eller ändrande av förut givna sådana föreskrifter; talan, som utan

samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 45 § om rätt till intrång

å annans fastighet i vissa avseenden; talan utan samband med ansökningsmål

om tillämpning av stadgandena i 2 kap. 49 och 52 §§; samt talan jämlikt

9 kap. 46 § om ändring i vad förut bestämts angående vederlag för vatten,

som skall tillhandahållas i ersättning för förlust av grundvatten, eller

om befrielse från skyldighet att tillhandahålla vatten eller örn rätt att åter

komma i åtnjutande av möjlighet att vid egen vattentäkt tillgodogöra grundvatten.

Vad slutligen angår 21 § har beträffande detta lagrum i de sakkunnigas förslag

endast vidtagits en redaktionell följdändring.

Departements. Det torde böra anmärkas, att av mig förut förordad ändring av de sakkunchefen.

njgas förslag beträffande 6 mom. i 9 kap. 46 § föranleder en mindre följdändring

av förslaget i vad det rör 17 § i förevarande kapitel. I övrigt har jag

ej funnit anledning till erinran mot nu ifrågavarande paragrafer i förslaget.

26, 27 och 30 §§.

I fråga om 26 §, vari stadgas hur ansökan i vattenmål skall ske, har i de

sakkunnigas förslag vidtagits sådan ändring, att paragrafen kommer att omfatta

jämväl de nya ansökningsmålen rörande grundvatten.

Enligt 1 mom. första stycket av 27 § skall ansökan om prövning, huruvida

och under vilka villkor byggande i vatten må ske, vara åtföljd av de ritningar

jämte beskrivning och andra handlingar samt innehålla de upplysningar,

vilka erfordras för bedömande av det tillämnade företagets beskaffenhet, omfattning

och verkningar. Är fråga om utförande av byggnad för vattens tillgodogörande,

skall uppgift bland annat lämnas å det område, med vilket

enligt sökandens åsikt rätten till vattnets tillgodogörande lämpligen bör vara

för framtiden förenad.

Beträffande andra stycket av nämnda 1 mom. ha de sakkunniga föreslagit

sådan ändring att vad i första stycket stadgas i tillämpliga delar skall lända

till efterrättelse även ifråga örn ansökningsmål rörande tillgodogörande av

grundvatten. Härav följer bland annat, att sökanden i sådant mål skall låta

verkställa vissa undersökningar av grundvattenförhållandena inom området

i fråga.

De sakkunniga ha anfört, att det torde bliva nödvändigt att icke ställa alltför

stora krav å den utredning, som av sökanden i mål om grundvatten stall

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kunni. Maj.ts proposition nr 9.

81

förebringas. I åtskilliga fall kunde enligt uttalande av de sakkunniga utan

någon mera ingående utredning med tämligen stor visshet förutsägas, att den

vattentäkt, varom vore fråga, icke komme att åsamka annan intrång av någon

större betydelse. I sådan händelse kunde det icke skäligen krävas, att för utrönande

av de mindre olägenheter, vattentäkten kunde tänkas medföra, några

mera omfattande förundersökningar vidtoges. Den som eventuellt tede intrång,

vilket icke av vattendomstolen beräknats, syntes vara tillgodosedd genom

den rätt att anmäla anspråk på ersättning för oförutsedda skador, som

förslaget medgåve. Emellertid framhålla de sakkunniga, att ingående undersökningar

av grundvattenförhållandena ofta vore behövliga redan av det skäl

att den, som ville anlägga vattentäkt å en plats, måste i eget intresse bilda sig

en uppfattning av frågan, huruvida platsen överhuvud vöre lämpad för ändamålet.

De sakkunniga lia för övrigt anmärkt, att i mål om rätt att tillgodogöra

grundvatten syntes det ofta kunna vara lämpligt att vattenrättsdomaren,

därest ansökningshandlingarna icke vore fullständiga, läte en av honom

utsedd sakkunnig person utföra nödvändiga kompletterande undersökningar.

Vad härefter angår 2—4 mom. av förevarande paragraf ha de sakkunniga

i anslutning till vad örn motsvarande mål rörande byggande i vatten är stadgat

infört föreskrifter om den utredning, som skall förebringas i mål örn

prövning på vad sätt och under vilka villkor vattentäkt må tagas ur bruk,

samt örn överflyttning från en fastighet till annan av rätt till vatten, vilket

skall tillhandahållas i ersättning för förlust av grundvatten. I övrigt ha endast

redaktionella följdändringar vidtagits.

I 30 § ha de sakkunniga, förutom en mindre följdändring, infört stadgande

att, när fråga är om ändring av befintlig vattentäkt eller om tillgodogörande

av grundvatten i större omfattning än förut, må, därest vattentäkten ej tidigare

varit föremål för vattendomstolens prövning, ansökningen ej upptagas

med mindre vattentäktens ägare jämväl påkallar prövning rörande lagligheten

av vattentäkten.

Beträffande 27 § i förslaget har svenska konsulterande ingenjörers förening

anmärkt, att den funne angeläget, att den komplettering av blivande utredningar

i grundvattenmål, som kunde erfordras, i regel och i varje fall då kompletteringsarbetet

vore mera omfattande finge utföras av parterna själva

efter av domstolen lämnade anvisningar. Även svenska teknologföreningen

har betonat att sökanden borde beredas tillfälle att efter erforderliga anvisningar

själv komplettera utredningen i ett mål.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har ansett att det borde övervägas, huruvida

möjlighet funnes att uppnå en sådan ordning att en dyrbar undersökningsapparat

icke behövde igångsättas i de fall där det ekonomiska intresset, på

grund varav undersökning påkallades, från början kunde antagas vara av

jämförelsevis ringa storleksordning.

Vad först beträffar frågan, vem som lämpligen bör utföra erforderliga Departemeniskompletteringar

av utredningar i grundvattenmål, synes uppenbart, att, därest chelen
lUhanr)

till riksdagens protokoll 19.''I9. 1 sami. Nr 9.

6

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

sökanden i ett mål begär att själv få utföra kompletteringsarbetet, vattendomstolen

bör tillmötesgå en sådan önskan, där det finnes lämpligen kunna

ske.

Med avseende å frågan om undersökningarnas omfattning i olika fall har

jag förut framhållit, att mer eller mindre ingående undersökningar av grundvattenförhållandena

redan för närvarande i anläggarens eget intresse måste utföras

före anläggandet av varje större vattentäkt. Därvid har även påpekats,

att anspråken på undersökningar i övrigt måste anpassas efter omständigheterna

i det särskilda fallet. I detta sammanhang bör tillika erinras, att jag

vid behandling av 47 § i 2 kap. i förhållande till de sakkunnigas förslag förordat

en väsentlig inskränkning i skyldigheten att före vidtagandet av åtgärd

för tillgodogörande av grundvatten inhämta vattendomstolens medgivande.

I 30 § ha de sakkunniga såsom nämnts intagit ett stadgande, enligt vilket,

när fråga vore om ändring av befintlig vattentäkt eller om tillgodogörande av

grundvatten i större omfattning än förut, ansökningen, därest vattentäkten ej

tidigare varit föremål för vattendomstolens prövning, ej skulle upptagas med

mindre vattentäktens ägare jämväl påkallade prövning rörande lagligheten

av vattentäkten. Det synes dock icke erforderligt att meddela något sådant

stadgande, som de sakkunniga i förevarande avseende föreslagit. Bestämmelsen

i fråga torde sålunda böra utgå.

32—37 §§.

I 32 § meddelas bestämmelser om kungörelse i ansökningsmål. Paragrafen

har i förslaget ändrats så, att vad enligt paragrafen i allmänhet om kungörelse

i ansökningsmål är stadgat skall avse jämväl ansökningsmål rörande

grundvatten.

Beträffande 33 § första stycket, som handlar örn kungörelses avsändande

för uppläsning i kyrka m. m., har vidtagits enahanda ändring som i 32 §.

I fråga örn andra stycket av 33 § ha de sakkunniga föreslagit sådan ändring

att vad där är stadgat örn särskilda underrättelser till sakägare skall gälla

även i ansökningsmål rörande tillgodogörande av grundvatten.

I övrigt ha 32 och 33 §§ i förslaget undergått vissa redaktionella följdändringar.

I 34 § ha de sakkunniga såsom andra stycke infört ett stadgande att, där

fråga är om ansökan om tillstånd att anlägga eller nyttja vattentäkt, skall

vattenrättsdomaren underrätta kommun, inom vars område tillgången å

grundvatten kan påverkas.

I fråga om 35 § har endast vidtagits en redaktionell följdändring, och i

36 § har allenast vidtagits sådan ändring, att underrättelse till lantbruksstyrelsen

ej skall behöva ske i mål rörande vattentäkt.

Vidkommande 37 § ha de sakkunniga föreslagit, att däri införes stadgande,

enligt vilket sökande, där fråga är om vattentäkt som kan medföra minskad

vattentillgång vid annan tillhörig vattentäkt, skall föreläggas att giva ägaren

av den senare vattentäkten del av kungörelsen i målet. Detsamma skall gälla,

där fråga är om meddelande av bestämmelser angående den omfattning, i

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 9.

83

vilken vatten må tillgodogöras vid annans vattentäkt. Vidare skall vattenrättsdomaren,

där fråga är om överflyttning av rätt till vatten från en fastighet

till annan, förelägga sökanden att låta kungörelsen i målet delgivas

ägaren av den vattentäkt, från vilken vatten, varom fråga är, tillhandahålles.

I övrigt har paragrafen i förslaget endast underkastats vissa redaktionella

följdändringar.

Beträffande förevarande paragrafer torde allenast i fråga örn 37 § böra Departementsvidtagas

en mindre ändring av de sakkunnigas förslag i syfte att inskränka chetenantalet

fall då sökande i grundvattenmål skall vara skyldig att delgiva sakägare

kungörelsen i målet.

46, 50, 60 och 62—64 §§.

I 46 § ha de sakkunniga såsom andra stycke infört föreskrift att, där till

skydd mot förorening av vatten tarvas att besvär eller last lägges å annan

tillhörig fastighet, äger vattenrättsdomaren, där sökanden det begär och ärendet

finnes brådskande, meddela bestämmelser därom att gälla intill dess vattendomstolens

utslag meddelas eller annorlunda varder förordnat. I övrigt

har beträffande paragrafen endast vidtagits vissa redaktionella följdändringar.

Vad härefter angår 50 § meddelas däri för närvarande bland annat föreskrift,

i vilka fall syn skall hållas av vattendomstolen. Enligt förslaget skola

i detta hänseende i fråga om vattentäkt tillämpas samma bestämmelser som

beträffande byggnad för vattens tillgodogörande.

Uti 60 § ha de sakkunniga intagit stadgande, att vattendomstolen i mål örn

vattentäkt skall utan att yrkande därom göres ingå i prövning, huruvida och v

i vad mån förbehåll, varom i 2 kap. 49 § första stycket sägs, erfordras. I

sistnämnda lagrum behandlas, såsom förut nämnts, fråga om förbehåll till

förmån för framtida kommunalt eller annat allmänt behov.

Beträffande 62 § ha de sakkunniga föreslagit, att i 3 mom. upptages ett

stadgande att i mål rörande vattentäkt skall, såframt medgivande att vid

vattentäkten tillgodogöra grundvatten lämnas, utslaget tillika, där så kan

anses erforderligt, angiva fastighet med vilken rätten till tillgodogörande skall

för framtiden vara förenad. Vidare skulle stadgas, att vattenrättsdomaren bör,

när omständigheterna därtill föranleda, i mål, som nu nämnts, tillse att såvitt

möjligt en för nämnda ändamål lämpad fastighet varder under målets handläggning

bildad. Ifrågavarande fastighet har i förslaget benämnts vattentäktsfastighet.

I fråga örn 63 § har i förslaget vidlagits den ändringen, alt vattendomstolen

ålagts att i sammanhang med beslut, varigenom anläggande av vattentäkt

medgives, bestämma viss tid, inom vilken arbetet skall vara fullbordat.

Denna tid må enligt förslaget i regel ej överstiga tio år.

I 64 § stadgas för närvarande bland annat att, örn vattendomstolen meddelar

bestämmelse örn vattenmärke, som ej finnes utsatt, skall den ock föreskriva

när och av vem vattenmärket skall på sökandens bekostnad utsättas.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Departements•

chefen.

Enligt förslaget skall vad nu sagts äga motsvarande tillämpning i fråga om

observationsrör, som enligt vattendomstolens beslut skall utsättas för iakttagelser

rörande grundvattenstånd.

I fråga örn 46 § i förslaget har svenska kommunaltekniska föreningen gjort

gällande att, därest förslaget genomfördes, komme anläggandet av vattentäkt

att kräva betydligt längre tid än för närvarande. Det borde därför finnas

möjlighet att provisoriskt ordna en ny vattentäkt. Även svenska teknologföreningen

har ansett behov föreligga av att kunna erhålla provisoriskt

tillstånd att tillgodogöra grundvatten.

Sveriges industriförbund har anmärkt, att provisoriska bestämmelser till

skydd mot förorening icke borde meddelas utan att vederbörande fastighets

ägare och i förekommande fall även den, som nyttjade fastigheten i fråga,

bereus tillfälle att yttra sig. Förbundet har även framställt invändning mot

föreskriften, att provisoriska bestämmelser omedelbart skulle lända till efterrättelse.

Med anledning av de erinringar, som svenska kommunaltekniska föreningen

och svenska teknologföreningen i förevarande samband anfört, torde

första stycket i 46 § böra ändras så, att vattenrättsdomaren skall äga att,

såframt sökande därom anhåller och ärendet finnes brådskande, medgiva

vidtagande av erforderliga provisoriska åtgärder för tillgodogörande av

grundvatten.

Enligt andra stycket av 46 § i de sakkunnigas förslag skulle vattenrättsdomaren

äga att meddela provisoriska bestämmelser till skydd mot förorening

av vatten. Detta stadgande i förslaget sammanhängde med de av de sakkunniga

i 2 kap. 14 och 45 §§ föreslagna stadgandena angående servitut till

skydd mot förorening av ytvatten och grundvatten. Såsom förut nämnts har

de sakkunnigas förslag till ändring av 2 kap. 14 §, som rörde frågan örn skydd

mot förorening av ytvatten, icke ansetts böra upptagas till behandling i förevarande

sammanhang. Till följd härav bör vattenrättsdomarens befogenhet

enligt nu ifrågavarande stadgande inskränkas till meddelande av provisoriska

bestämmelser till skydd mot förorening av grundvatten.

Vad härefter angår förfarandet, när fråga uppkommer om meddelande av

sådana provisoriska bestämmelser, som nu nämnts, torde de erinringar, som

framställts av Sveriges industriförbund, icke böra föranleda någon ändring

av de sakkunnigas förslag.

67, 68, 75, 83, 88, 92 och 109 §§.

Enligt 67 § i dess nuvarande lydelse äger vattendomstolen, när skäl därtill

äro, förordna, att dess beslut må verkställas utan hinder därav att det

icke äger laga kraft. En viss inskränkning är dock stadgad. Sålunda må

förordnande som nyss nämnts meddelas endast såframt, innan medgivet arbete

påbörjas eller, där fråga är om ändrade bestämmelser angående hushållning

med vatten, dessa tillämpas, hos länsstyrelsen ställes pant eller borgen

för den ersättning i penningar, som högre rätt kan ålägga sökanden eller an
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

85

läggaren att utgiva utöver vad vattendomstolen i sådant avseende bestämt, så

ock för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, om vattendomstolens

beslut eljest ändras. Stadgandet har i de sakkunnigas förslag kompletterats

så, att ej heller ändrade bestämmelser angående nyttjande av vattentäkt må

tillämpas förrän säkerhet ställts.

I 68 § meddelas bestämmelser örn formen för och behandlingen av anspråk

på ersättning för oförutsedda skador. 1 första stycket av paragrafen nämnas

för närvarande dels anspråk, som omförmälas i 2 kap. 24 §, dels ock motsvarande

anspråk vid företag enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. De sakkunniga ha

föreslagit, att paragrafen utvidgas till att omfatta jämväl sådana ersättningsanspråk,

som avses i 2 kap. 51 § i förslaget.

Enligt andra stycket av paragrafen gäller nu att vattendomstolen efter utgången

av den tid, inom vilken ersättningsanspråk med anledning av oförutsedd

skada må anmälas, skall för prövning av anspråk, som inom behörig

tid anmälts, sammanträda till syn på stället. Delta stadgande har enligt vad

de sakkunniga upplyst ansetts innebära hinder för vattendomstolen att redan

före utgången av nämnda tid pröva anspråk på ersättning för oförutsedd

skada, vilket emellertid befunnits förenat med olägenheter. Härtill bomme,

att särskilt med hänsyn till mål om tillgodogörande av grundvatten en modifikation

av stadgandet vore påkallad. De sakkunniga lia därför föreslagit, att

vattendomstolen skall äga att, när skäl därtill äro, pröva anspråk på ersättning

för oförutsedd skada redan före utgången av förenämnda tid.

I andra stycket av förevarande paragraf stadgas för närvarande även att,

om flera ersättningsanspråk äro anmälda, de såvitt möjligt skola prövas i

ett sammanhang. Detta stadgande har med hänsyn till vad ovan föreslagits

ansetts böra utgå. Det läge emellertid enligt de sakkunnigas mening i sakens

natur, att anmälda anspråk utan särskilt stadgande komme att av vattendomstolen

upptagas till behandling i ett sammanhang i den mån det lämpligen

kunde ske. Förevarande stycke av paragrafen innehåller vidare för

närvarande, att om tid och ställe för vattendomstolens sammanträde skall

sist å fjortonde dagen förut till parterna avsändas underrättelse i rekommenderat

brev så ock kungörelse införas i en eller flera av ortens tidningar. De

sakkunniga ha ansett lämpligt att detta stadgande ändras så, att kungörelse

icke behöver utfärdas annat än när det kan anses erforderligt.

I 75 § givas regler örn sättet för anhängiggörandet av stämningsmål. Paragrafen

har i de sakkunnigas förslag ändrats så, att den kommer att omfatta

även de vattenmål rörande grundvatten, som i förslaget hänförts till stämningsmål.

Första stycket i 83 § handlar örn sammanslagning av stämningsmål och

ansökan, som göres till bemötande av stämningsmålet. Enligt förslaget skall

sådan sammanslagning få ske även i mål örn grundvatten. I andra stycket

av förevarande paragraf stadgas för närvarande att, därest vattendomstol

eller allmän domstol eller överexekutor förordnat örn borttagande eller ändrande

av byggnad eller annan anläggning i vatten samt därefter göres ansökan

örn bibehållande därav, äger vattenrättsdomaren, örn skäl därtill äro

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Departementschefen.

Departements
chefen.

och sökanden ställer pant eller borgen för kostnad och skada, förordna att

utslaget ej må verkställas, innan ansökningsmåiet blivit slutligen avgjort

eller ock vattendomstolen annorlunda förordnar. I de sakkunnigas förslag

har vattentäkt jämställts med byggnad eller annan anläggning i vatten.

I 88 och 92 §§ ha enligt de sakkunnigas förslag allenast vidtagits redaktionella

följdändringar.

I 109 § meddelas bestämmelser örn klagan över vattenrättsdomarens beslut.

Förut berörd ändring i de sakkunnigas förslag av 46 § i kapitlet har

krävt en däremot svarande jämkning av nu förevarande paragraf, så att den

skall gälla även vattenrättsdomares beslut om provisoriska bestämmelser till

skydd mot vattenförorening.

Med avseende å förevarande paragrafer synes icke något vara att erinra.

12 kap. vattenlagen.

Förevarande kap. handlar ''Örn vattenbok’. De sakkunniga ha ansett, att

viktigare beslut rörande vattentäkt skola liksom för närvarande gäller beträffande

byggande i vatten m. m. införas i vattenboken. Denna föres nu enligt

1 § i förevarande kap. i tre avdelningar. De sakkunniga ha föreslagit, att med

ändring av nämnda paragraf vattenboken skall innehålla jämväl en fjärde

avdelning för inskrivning av faktiska och rättsliga förhållanden rörande vattentäkter,

som varit föremål för vattendomstolens prövning.

Vidkommande förevarande kap. i övrigt föreslå de sakkunniga, att nuvarande

13 §, nied viss jämkning, som föranledes av förslag till ändring av 13

kap. 1 §, skall insättas såsom 15 §. 14 § i kapitlets nuvarande lydelse motsvaras

i förslaget av 13 §.

Under 14 § har av de sakkunniga upptagits föreskrift, när beslut rörande

vattentäkt skall inskrivas i vattenboken. Härutinnan har föreslagits,

att vattenrättsdomaren skall utan särskild ansökan inskriva av vattendomstolen

meddelat beslut rörande anläggande av vattentäkt eller tillgodogörande

av grundvatten vid vattentäkt, sedan beslutet vunnit laga kraft. Inskrivningen

skulle avse de huvudsakliga förhållanden, som vore av vikt för

kännedomen om vattentäkten samt om de rättigheter och skyldigheter för

framtiden, som vore förenade med densamma. Vad nu sagts skulle även

gälla beslut, som innefattade prövning av befintlig vattentäkts laglighet, samt

beslut, varigenom ändring gjordes i förhållande, som förut inskrivits.

Den nuvarande 15 § i kapitlet motsvaras av 16 § i förslaget. De sakkunniga

lia anmärkt att nya bestämmelser angående vattenbokens inrättande och

förande givetvis måste meddelas men att det ej funnits erforderligt att i betänkandet

framlägga förslag därom.

Det synes vara lämpligt, att vattendomstolens beslut rörande anläggande av

vattentäkt eller tillgodogörande av grundvatten vid vattentäkt inskrivas i vattenboken.

Inskrivningen synes dock kunna göras mindre omfattande än de

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

87

sakkunniga torde ha avsett. Fördenskull synes de sakkunnigas förslag i vad

det rör 1 och 14 §§ böra jämkas något. I övrigt har jag ej funnit något att

erinra beträffande de föreslagna ändringarna i förevarande kapitel.

13 kap. vattenlagen.

Nu förevarande kap. av vattenlagen har rubriken ''Örn besiktning och handräckning

så ock om ansvar för överträdelse av denna lag’. De sakkunniga

lia föreslagit vissa mindre ändringar i kapitlet i syfte att i de avseenden,

som där avhandlas, i huvudsak jämställa vattentäkt med byggnad i vatten.

1, 3, 4, 5 och 8 §§.

Enligt 1 § i dess nuvarande lydelse äger vattendomstolen, när skäl därtill

äro, i sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller utförande

av annat företag enligt vattenlagen medgives, föreskriva att, sedan arbetet

fullbordats eller den för fullbordandet bestämda tid gått till ända, besiktning

å arbetet skall verkställas av sakkunnig person. Innehåller beslutet,

att vattenmärke jämlikt 11 kap. 64 § skall utsättas, skall samtidigt meddelas

föreskrift om besiktning av märket. I de sakkunnigas förslag ha vattentäkt

och observationsrör uti ifrågavarande hänseende jämställts med byggnad

i vatten och vattenmärke. Beträffande vattenmätare ha de sakkunniga

anmärkt, att sådan torde böra anses som tillbehör till själva vattentäkten,

varför särskild bestämmelse om besiktning därav ej ansetts erforderlig.

I 3 § medges för närvarande möjlighet att erhålla besiktning å annan tillhörig

byggnad i vatten. Den, vars rätt är beroende av sådan byggnad, kan

göra ansökan hos vattenrättsdomaren om förordnande av sakkunnig person

att hålla dylik besiktning. Vidare meddelas bestämmelser om kostnaden

därför. Enligt de sakkunnigas förslag skall vad nu sagts om besiktning

av byggnad i vatten även gälla vattentäkt. — Paragrafen innehåller även

stadgande, att vad förut sagts om besiktning å byggnad i vatten skall äga

motsvarande tillämpning beträffande vattenmärke eller särskilt anbragt fixpunkt.

Denna bestämmelse har med erforderlig jämkning ansetts böra omfatta

jämväl observationsrör.

Om byggnad i vatten tillkommit efter prövning i laga ordning, må ägaren

enligt 4 § i dess nuvarande lydelse hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning

genom sakkunnig person till bevisning därom, att byggnaden utförts i

överensstämmelse med de därför givna föreskrifter eller att de avvikelser

därifrån, som må ha skett, icke äro av beskaffenhet att kränka allmän eller

enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten må även eljest på sätt nu nämnts

begära besiktning för erhållande av intyg angående en byggnads beskaffenhet

eller örn lagligheten av vattenmärke eller särskilt anbragt fixpunkt, som

avses i 3 g. Nu angivna bestämmelser skola enligt förslaget även gälla vattentäkt

och observationsrör.

Beträffande 5 § har endast vidtagits en redaktionell följdändring.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Departements
chefen.

I 8 § meddelas stadgande!! om handräckning. Bygger någon i vatten utan

föregående prövning i laga ordning, varigenom medgivande till arbetet

erhållits, och finnas förhållandena uppenbarligen vara sådana, att dylik

prövning enligt vattenlagen skolat föregå, äger sålunda överexekutor enligt

första stycket av paragrafen förbjuda arbetets fortsättande, intill dess sådan

prövning ägt rum, så ock, när skäl därtill äro, förordna om handräckning

till rättelse i vad olagligen skett. Stadgandet skall enligt förslaget omfatta

jämväl olovligt anläggande av vattentäkt. — I andra stycket av paragrafen

föreskrives nu att, där byggande i vatten eller annat i vattenlagen avsett arbete,

vartill i laga ordning medgivande erhållits, verkställes i strid mot givna

föreskrifter, må ock förbud och förordnande, som förut nämnts, meddelas,

såframt det ej är uppenbart att genom de avvikelser, som skett, varken allmän

eller enskild rätt kränkes. Beträffande denna föreskrift ha de sakkunniga

anmärkt, att den syntes utan ändring bliva tillämplig jämväl å vattentäkt.

Härefter har i förslaget införts en bestämmelse, att vad i första och

andra styckena är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där någon

utan föregående prövning vid vattentäkt tillgodogör grundvatten till myckenhet,

som han icke utan medgivande i laga ordning är berättigad att tillgodogöra,

eller någon nyttjar vattentäkt, vartill medgivande inhämtats, i strid

mot därvid givna föreskrifter.

Mot de föreslagna ändringarna av förevarande paragrafer har jag ej funnit

anledning till erinran.

H—14 §§.

Nu ifrågavarande paragrafer innehålla åtskilliga straffbestämmelser. Vad

först angår 11 § ha de sakkunniga föreslagit, att stadgande örn straff däri

införes för den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 47 § första eller andra

stycket anlägger eller nyttjar vattentäkt utan därtill av vattendomstolen lämnat

medgivande. Härvid har framhållits, att för straffbarhet enligt lagrummet

förutsättes, att vederbörande insett eller skäligen bort inse, att medgivande

varit erforderligt. — Beträffande 12 § ha de sakkunniga föreslagit, att

paragrafen ändras så, att straff kommer att drabba den, som efter erhållet

medgivande till anläggande av vattentäkt från beslutet rörande arbetets verkställande

gör avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild

rätt. — I 13 § har av de sakkunniga ansetts böra införas straff även för den,

som bryter mot de rörande ''tillgodogörande’ av vatten i vattenlagen stadgade

föreskrifter eller av domstol eller annan myndighet meddelade bestämmelser.

Härigenom drabbas bland annat ägare av vattentäkt, som enligt

vattendomstolens beslut är skyldig att använda vattenmätare, av straff, därest

han underlåter detta eller vidtager någon åtgärd, som medför att vattenmätaren

blir missvisande. —- Vad slutligen angår 14 § har denna paragraf i de

sakkunnigas förslag ändrats så, att den kommer att gälla jämväl borttagande

eller fördärvande av observationsrör.

Straffet är enligt förslaget i samtliga ifrågavarande paragrafer dagsböter

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

89

eller fängelse i högst sex månader. Bötesstraffet var förut angivet till böter

från och med 5 till och med 5,000 kronor. Att böterna i förslaget angivits

till dagsböter innebär icke någon saklig ändring (jfr särskilda böteslagen den

24 september 1931).

Svenska teknolog!öreningen har uttalat, att med hänsyn till de svårigheter,

som mötte vid bedömande av grundvattenförhållanden och därmed förbundna

åtgärder, syntes straffbestämmelserna icke böra göras alltför stränga.

Föreningen ansåge, att beträffande 12 och 13 §§ borde tagas under övervägande

sådan ändring, att för straffbarhet komme att krävas, att den felande

bort inse att han genom sitt handlande kränkte allmän eller enskild rätt

samt att tillika materiell skada uppstått.

Beträffande 11 § i förevarande kapitel må anmärkas, att av mig föreslå- Departementgen

ändring av första stycket i 11 kap. 46 §, varigenom vattenrättsdoma- dtefen.

ren tillerkänts befogenhet att medgiva vidtagandet av provisoriska åtgärder

för tillgodogörande av grundvatten, torde föranleda en mindre följdändring

av de sakkunnigas förslag i vad det rör 11 § i förevarande kapitel.

Vad härefter angår 12 och 13 §§ i förslaget har såsom nämnts svenska

teknologföreningen ansett det böra tagas under övervägande, huruvida icke

förutsättningarna för straffbarhet enligt paragraferna borde på visst sätt

jämkas.

Enligt den av de sakkunniga föreslagna ändringen av 12 § skulle denna

paragraf komma att innehålla straff för den som efter erhållet medgivande

till anläggande av vattentäkt från beslutet rörande arbetets verkställande

gör avvikelse av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt. Denna

ändring synes befogad och det torde icke föreligga anledning att jämka ifrågavarande

straffbestämmelse på sätt teknologföreningen hemställt.

Med avseende å 13 § ha de sakkunniga föreslagit sådan ändring av den i

detta lagrum intagna straffbestämmelsen, att straff skulle komma att drabba

den som bryter mot de rörande ''tillgodogörande av vatten’ i vattenlagen stadgade

föreskrifter eller av domstol eller av annan myndighet meddelade bestämmelser.

Mot den sålunda föreslagna ändringen av 13 § synes kunna

anmärkas, att straffbestämmelsen i paragrafen därigenom komme att bliva

alltför vittomfattande. De sakkunniga torde med ifrågavarande utvidgning

av paragrafens tillämplighetsområde ha åsyftat sådana fall som då någon

åsidosätter av vattendomstol beträffande viss vattentäkt meddelade föreskrifter

angående de villkor, under vilka grundvatten må tillgodogöras vid vattentäkten.

Stadgande örn straff för dylik försummelse torde emellertid lämpligen

böra upptagas såsom särskilt stycke i förevarande paragraf. I övrigt

torde endast böra vidtagas en av nu nämnda tillägg föranledd redaktionell

jämkning av den nuvarande straffbestämmelsen i paragrafen.

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

14 kap. vattenlagen.

I detta kap., som har rubriken ''Slutbestämmelser’, ha de sakkunniga endast

företagit vissa mindre ändringar av bestämmelserna angående frågan,

när företag eller åtgärd enligt vattenlagen skall anses angå viss fastighet,

ävensom beträffande rätt att utföra undersökningsarbeten. Därjämte har

rätt att vinna tillträde till observationsrör eller vattenmätare ansetts böra

stadgas.

Enligt 4 § i dess nuvarande lydelse skall företag eller åtgärd anses angå

viss fastighet, när påstående göres örn förpliktande för fastighetens ägare att

deltaga i företaget, när fastigheten eller dess vatten tages i anspråk för företaget

eller för anläggning i samband med detta, och när företaget kan menligt

inverka på mark eller vattenområde, som tillhör fastigheten eller någon

å fastigheten belägen byggnad eller annan fast anläggning eller på fastighetens

användningssätt. Enligt de sakkunnigas förslag skall företag anses angå

viss fastighet jämväl, där detsamma kan menligt inverka på tillgången å

grundvatten inom fastigheten.

Första stycket i 5 § tillerkänner för närvarande länsstyrelsen befogenhet

att — där någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse till

företag enligt vattenlagen behöver verkställa mätningar, avvägningar eller

andra undersökningsarbeten å fastighet, som äges eller innehaves av annan

— föreskriva, att erforderligt tillträde till fastigheten under viss tid skall

lämnas. Nu nämnda bestämmelse har av de sakkunniga ansetts kunna utan

ändring tillämpas å förberedelser för anläggande av vattentäkt och tillgodogörande

av grundvatten. De lia emellertid framhållit, att förberedelserna för

sådan åtgärd kunna kräva långvariga undersökningar, under vilka observationsrör

måste vara utestående orubbade. För att motverka att sådana observationsrör

bliva föremål för åverkan har ansetts lämpligt, att länsstyrelsen

må äga att stadga förbud vid vite att rubba eller skada dylikt rör. I

samband härmed har föreslagits, att länsstyrelsen skall äga att stadga vite

även för rubbande eller skadande av vattenmärke.

Enligt 6 § första stycket må den, vars rätt är beroende av hushållning med

vattnet vid annan tillhörig byggnad, ej förvägras tillträde till det ställe, där

vattenmärke är utsatt, eller att taga del av anteckningar, som det ålagts

byggnadens ägare att hålla över gjorda iakttagelser rörande vattenstånd eller

vattnets avrinning. I analogi härmed har i de sakkunnigas förslag införts

ett nytt stadgande, att ej heller den, vars rätt är beroende av vattentäkts nyttjande,

må förvägras tillträde till ställe, där observationsrör är utsatt eller

vattenmätare finnes anbragt, eller att därstädes utföra erforderliga undersökningar

eller att taga del av anteckningar, som det ålagts vattentäktens

ägare att hålla över gjorda iakttagelser rörande grundvattenståndet eller tillgodogjorda

vattenmängder.

Enligt andra stycket i paragrafen i dess nuvarande lydelse äro allmän

åklagare och tjänsteman vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt berättigade

att vinna tillträde till vattenmärke och att taga del av gjorda an
-

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

91

teckningar rörande vattnets avrinning. Detsamma skall enligt förslaget

gälla beträffande observationsrör och vattenmätare samt anteckningar om

grundvattenstånd och tillgodogjorda vattenmängder.

Beträffande 5 § i förevarande kap. har svenska teknolog!öreningen ansett,

att det borde angivas, i vad mån det vore tillåtet att utan domstols medgivande

verkställa provpumpning. Svenska konsulterande ingenjörers förening

bär uttalat, att erfarenheten syntes tala för att särskilda krav — genom

auktorisering eller på annat sätt —- borde ställas på ingenjörer, vilkas utredningar

skulle företes vid handläggning av grundvattenmål vid vattendomstolarna.

Av Sveriges geologiska undersökning har framhållits såsom

önskvärt, att föreskrift meddelades örn skyldighet för dem, som utförde undersökningar

rörande grundvatten, att i viss utsträckning insända meddelanden

örn utförda rörborrningar till ämbetsverket.

I fråga om 6 § har vattenrättsdomaren vid Norrbggdens vattendomstol uttalat

alt i paragrafen jämväl borde stadgas, att den, vars rätt vore beroende av

ytvattens bortledande, ej finge förvägras tillträde till plats för vattenmätare

eller registreringsapparat till sådan mätare. För närvarande vore erforderligt,

att vattendomstolen varje gång meddelade föreskrift i sådant hänseende. —

Svenska teknologföreningen har befarat, att stadgandet örn rätt att vinna tillträde

till ställe, där observationsrör eller vattenmätare funnes, kunde i vissa

fall leda till onödiga eller ovidkommande besök vid vattentäkter och vattenledningsverk,

vilket ur hygienisk och ordningssynpunkt vore mindre önskvärt.

Erforderliga föreskrifter, hur kontroll finge utövas, borde därför i stället

lämnas av vattendomstolen.

Beträffande först frågan, huruvida provpumpning, som erfordras för un-Departements.

dersökning av grundvattenförhållandena, må företagas utan vattendomstols CÄe/enmedgivande,

torde förslaget ej innebära hinder häremot. Vederbörande länsstyrelse

lärer ock med stöd av 5 § i förevarande kap. kunna medgiva tillstånd

att utföra sådan provpumpning å annans mark. Det torde dock kunna

visa sig erforderligt, att närmare bestämmelser örn utförandet av provpumpningar

meddelas. Behov av sådana bestämmelser kan för övrigt

tänkas uppkomma även beträffande andra undersökningsarbeten. Jämväl

det av Sveriges geologiska undersökning framförda förslaget örn införande

av skyldighet för den, som utför rörborrning, att insända meddelanden

därom till sagda ämbetsverk bör uppmärksammas. I 5 § torde fördenskull

böra införas ett stadgande, varigenom Konungen tillerkännes befogenhet

att meddela närmare bestämmelser angående utförandet av undersökningsarbeten,

som i lagrummet avses, och vad därmed äger samband.

De erinringar, som i yttrandena framställts med avseende å 6 §, synas ej

böra föranleda ändring av de sakkunnigas förslag.

Övergångsbestämmelser.

Beträffande frågan, i vad mån de nya bestämmelserna skola äga tillämpning

å vattentäkter, sorn tillkommit före bestämmelsernas ikraftträdande, lia

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

de sakkunniga framhållit, att goda skäl förefunnes att skilja mellan lagligheten

av själva vattentäkten, d. v. s. anläggningen med därtill hörande anordningar,

å ena, samt tillgodogörandet av vattnet, å andra sidan. Hade

själva vattentäkten anlagts i överensstämmelse med de regler, som gällde vid

tiden för dess tillkomst, borde dess ägare vara berättigad att, åtminstone

så länge några ändringsarbeten ej erfordrades, bibehålla densamma även

örn den ej skulle tillåtits enligt den nya lagen. Förslaget vore också så utformat,

att de bestämmelser, som gällde sättet för vattentäkts anläggande,

icke bleve tillämpliga å äldre vattentäkter. I fråga om tillgodogörandet av

vattnet vore läget ett annat. Tillgodogörandet utgjorde en fortlöpande verksamhet,

som så länge verksamheten fortfore kunde öva inverkan å allmänna

och enskilda intressen, och den omständigheten, att verksamheten vid viss

tidpunkt kunde lia varit tillåten, syntes icke i och för sig motivera, att den

borde anses tillåten för framtiden. De sakkunniga hade fördenskull vid utarbetande

av erforderliga övergångsbestämmelser ansett sig principiellt böra

utgå från att tillgodogörandet av grundvatten vid äldre vattentäkt borde vara

underkastat de nya bestämmelserna. I vissa hänseenden hade emellertid särskilda

övergångsbestämmelser ansetts erforderliga.

Övergångsbestämmelserna inledas i förslaget av ett stadgande, enligt vilket

i fråga om vattentäkt, som tagits i bruk före nya lagens ikraftträdande och

ej är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,

vid tillämpning av lagen skola iakttagas vissa under 1—4

mom. givna föreskrifter.

I första hand har under 1 mom. stadgats, att ägare av sådan äldre vattentäkt,

som icke är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till

husbehovsförbrukning — bortsett från i 3 mom. angivna fall — ej är skyldig

att påkalla vattendomstolens prövning rörande vattentäkten, så länge

grundvatten tillgodogöres i huvudsakligen samma omfattning som förut.

Även om vid äldre vattentäkt tillgodogöres mera vatten än 150 kubikmeter

om dygnet eller annan genom vattentäkten lider skada eller intrång, erfordras

sålunda enligt förslaget som regel ej, att vattentäktens ägare inhämtar

vattendomstolens tillstånd till att alltjämt nyttja vattentäkten.

I 2 mom. ha de sakkunniga meddelat vissa särskilda regler om det materiella

rättsförhållandet mellan ägare av äldre vattentäkt, som i 1 mom. avses,

och andra intressenter. Härvid har erinrats, att grannskapsrätten redan för

närvarande torde ge innehavare av vattentäkt visst skydd mot den, som vill

tillgodogöra grundvatten vid annan vattentäkt, åtminstone därest tillgodogörandet

innebure ett osedvanligt utnyttjande av fastigheten. Det vore enligt

de sakkunnigas mening tydligt, att innehavaren av en äldre vattentäkt,

som åsamkat annan olägenhet, icke hädanefter borde bliva bättre ställd än

förut. Å andra sidan hade de sakkunniga, även om principiellt hinder icke

mötte att behandla honom strängare än förut, ansett att liksom inom

fastighetsrätten i allmänhet varje onödig rubbning borde undvikas. De

sakkunniga hade därför inskränkt sig till att söka bereda husbehovsförbrukarna

uttryckligt skydd mot vattentäkter, som tjänade andra ända
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

93

mål, även om de senare tillkommit före nya lagens ikraftträdande. Fördenskull

ha de sakkunniga föreslagit att, örn nyttjandet av vattentäkt, som

i 1 moni. avses, medför, att grundvatten, som erfordras för en fastighets

husbehov, icke kan å fastigheten tillgodogöras på brukligt sätt, skall dennas

ägare vara berättigad till ersättning därför efter vad med hänsyn till föreliggande

omständigheter prövas skäligt. De sakkunniga lia framhållit, att

denna rätt enligt förslaget tillkommer husbehovsförbrukaren, även om nämnda

inverkan börjat uppträda redan före nya lagens ikraftträdande, men att

förslaget icke innehåller något om rätt till ersättning för skada eller intrång,

som belöper å tid före lagens ikraftträdande. Undantag har stadgats för det

fall, att fastighetens ägare kan anses ha avstått från rätt att tala å nämnda

inverkan av vattentäkten. Rätt till ersättning föreligger enligt förslaget vidare,

där någon eljest genom nyttjandet av vattentäkt lider men, som han

ej enligt äldre lag varit pliktig att tåla.

En särskild procedur har av de sakkunniga föreslagits för det fall, att någon

anser sig lida men, som i 2 mom. sägs. Enligt 3 mom. äger den skadelidande

att hos vattenrättsdomaren göra anmälan i saken genom skriftlig

inlaga. Denna anmälan skall sedermera på sätt om stämning är stadgat

delgivas vattentäktens ägare, som har att inom tre månader göra ansökan

om prövning av vattentäktens laglighet, vid äventyr, att han eljest förlorar

rätt att mot den, som gjort anmälan, åberopa vad i 1 mom. är stadgat. Vattenrättsdomaren

skall å inlagan teckna erinran om sagda äventyr.

De sakkunniga ha ansett, att möjligheten att göra sådan anmälan, som

nu nämnts, icke bör stå öppen under alltför lång tid efter lagens ikraftträdande,

samt att skedd anmälan bör delgivas ägaren av den vattentäkt,

som är i fråga, inom skälig tid. Tre år från dagen för lagens ikraftträdande

har av de sakkunniga funnits vara en tillräcklig tidrymd.

Under 4 mom. har föreslagits, att ägare av vattentäkt, som tagits i bruk

före lagens ikraftträdande, skall, där han vill åberopa vad i 1 mom. är

stadgat, vara bevisningsskyldig i avseende å de förhållanden, som äro av

betydelse för bedömande av hans rätt.

Beträffande övergångsbestämmelserna i förslaget ha drätselkammaren i

Malmö och svenska kommunaltekniska föreningen anfört, att förslaget i

denna del syntes böra tolkas så, att om en husbehovsförbrukare tede skada,

förorsakad genom en större vattentäkt redan före lagens ikraftträdande, kunde

han, sedan lagen trätt i kraft, erhålla ersättning för bestående skada, t. ex.

genom ökade uppfordringskostnader. Hade han dessutom underlåtit att

skaffa sig en bättre brunn och i stället t. ex. transporterat vatten från annat

håll, kunde han tillika få bidrag till brunnsanläggning. Dessa bestämmelser

syntes vara av retroaktiv verkan och fördenskull icke rimliga.

I övrigt ha drätselkammaren och föreningen uttalat, att förslaget med hänsyn

till det stigande vattenbehovet i samhällen skulle framtvinga, att praktiskt

taget värjo kommunal vattentäkt omedelbart efter lagens ikraftträdande

underkastades vattendomstolens prövning. Fördenskull förordades en smidigare

övergångsform, vilket syntes kunna vinnas om prövning av vatten
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Departements

chefen.

domstol även vid ökad vattenuppfordring icke behövde ske förrän i samband

med installerandet av nya uppfordringsanordningar, eller örn en särskild

övergångsperiod stadgades. Då ökningen av vattenförbrukningen inom samhällena

per år icke uppginge till mer än några procent, borde några års uppskov

med prövningen kunna medgivas utan större olägenhet.

Svenska stadsförbundet har uttalat, att redan existerande företag, som

tillgodosåge allmänna behov, borde anses vara lagligen tillkomna så länge

vatten ej tillgodogjordes i större utsträckning än förut. Därmed skulle de

möjligheter att trakassera de kommunala myndigheterna, som de av de sakkunniga

föreslagna övergångsbestämmelserna syntes medgiva, kunna undvikas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har ansett att åt övergångsbestämmelserna

borde givas ett innehåll, som mera än som föreslagits toge

hänsyn till redan befintliga förhållanden. Enligt länsstyrelsens mening borde

frågan örn ersättning uti ifrågavarande fall alltid bedömas enligt äldre lag.

Såsom de sakkunniga funnit lärer det vara nödvändigt att beträffande be

fintliga vattentäkter vissa särskilda övergångsbestämmelser meddelas. Härvid

torde i främsta rummet böra beaktas frågan, i vad mån ägare av äldre vattentäkt,

som icke är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten

till husbehovsförbrukning, bör vara skyldig att utgiva ersättning för olägenhet,

som åsamkas annan.

De sakkunniga ha för sin del i förevarande avseende föreslagit ett stadgande,

enligt vilket — därest nyttjandet av sådan vattentäkt som nyss nämnts

medförde, att grundvatten, som erfordrades för viss fastighets förseende

därmed till husbehovsförbrukning, icke kunde å fastigheten tillgodogöras på

brukligt sätt — skälig ersättning skulle utgå, såframt fastighetens ägare ej

kunde anses ha avstått från rätt att tala å nämnda inverkan av vattentäkten.

Det synes dock förenat med betänkligheter att beträffande förhållanden,

som med visst fog kunna sägas vara redan bestående, meddela en sådan föreskrift

om ersättningsskyldighet som de sakkunniga i förevarande avseende

föreslagit. I anslutning till vad länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalat

torde sålunda frågor örn intrång, som åsamkas annan genom äldre vattentäkt,

böra bedömas enligt hittills gällande rätt. Vad nu sagts synes dock

böra gälla endast i den mån vattentäkten kan sägas alltjämt utnyttjas i huvudsakligen

samma omfattning som förut.

De sakkunniga lia såsom förut nämnts jämväl ansett, att ett särskilt processuellt

förfarande borde stadgas för det fall, att någon ville göra gällande

att han genom äldre vattentäkt lede intrång, varför han enligt förslaget skulle

vara berättigad till ersättning. Vad de sakkunniga härutinnan föreslagit synes

dock, såsom svenska stadsförbundet befarat, möjligen kunna föranleda

missbruk. Det torde icke heller vara erforderligt, att stadgande om ett sådant

särskilt förfarande upptages. Däremot synes vara lämpligt, att för visst

fall meddelas föreskrift, i vilken ordning talan örn intrång genom äldre vattentäkt

skall prövas. I samband härmed lärer även böra uppmärksammas

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

95

frågan, i vad mån ägare av en äldre vattentäkt bör vara skyldig att i mål

rörande vattentäkten bidraga till utredning örn grundvattenförhållandena.

De av de sakkunniga föreslagna övergångsbestämmelserna torde böra underkastas

erforderlig omarbetning i enlighet med vad nu anförts. Härvid

synes till en början i 1 mom. beträffande vattentäkt, som tagits i bruk före

den nya lagens ikraftträdande och ej är avsedd allenast för viss fastighets

förseende med vatten till husbehovsförbrukning, böra föreskrivas, att vad i

2 kap. 44 och 47 §§ är stadgat icke skall utgöra hinder för att utan vattendomstolens

prövning vid vattentäkten tillgodogöra grundvatten i huvudsakligen

samma omfattning som förut. Det nu föreslagna stadgandet torde bland

annat bereda samhällena möjlighet att — även om vattenbehovet successivt

ökas — under icke alltför obetydlig tid efter den nya lagens ikraftträdande

utan eljest stadgad prövning av vattendomstol tillgodose detsamma genom

uppfordring av grundvatten vid äldre vattentäkter. Att såsom drätselkammaren

i Malmö och svenska kommunaltekniska föreningen föreslagit tillika stadga,

att vattendomstols prövning icke skulle behöva påkallas förrän i samband

med installerandet av nya uppfordringsanordningar, eller ock meddela föreskrift

om en särskild övergångsperiod torde sålunda icke vara erforderligt.

I 2 mom. lärer på grund av vad förut anförts böra angivas, att fråga örn

intrång genom vattentäkt, som i 1 mom. avses, skall, i den mån grundvatten

icke tillgodogöres i större omfattning än i sistnämnda mom. sägs, prövas

enligt äldre lag.

Talan om intrång, som nu nämnts, kan tänkas uppkomma i samband med

ansökningsmål, där fråga är örn prövning av äldre vattentäkt. Det torde utan

särskilt stadgande vara tydligt, att sådan talan, i den mån den föranledes av

ansökningen, skall prövas av vattendomstolen i den för handläggning av ansökningsmålet

stadgade ordning. För det fall, att fråga om intrång genom

äldre vattentäkt uppkommer utan sådant samband med ansökningsmål, som

nu nämnts, torde däremot vara erforderligt, att föreskrift meddelas, i vilken

ordning talan därom skall prövas. I detta hänseende lärer vara lämpligt, att

sådan talan prövas av vattendomstol och att målet anhängiggöres i den för

stämningsmål i 11 kap. stadgade ordning. Stadgande härom torde böra upptagas

under 3 mom. Beträffande förfarandet i övrigt i mål, som nu sagts,

torde det icke rimligen kunna krävas, att käranden ensam förebringar utredning

angående den inverkan, som genom vattentäkten utövas å de naturliga

grundvattenförhållandena. Härvid må erinras, att för bedömandet av denna

inverkan kan vara erforderligt att utföra särskilda observationer, vid vilka

medverkan av vattentäktens ägare är nödvändig eller som lämpligen böra

ombesörjas av denne. Vattentäktens ägare kan för övrigt tidigare lia utfört

betydelsefulla undersökningar, vilkas resultat uppenbarligen även bör förebringas.

På grund av vad sålunda anförts synes vattendomstolen lämpligen

böra tillerkännas befogenhet att i mål, varom nu är fråga, förelägga

vattentäktens ägare vid vite att medverka till utredning örn grundvattenförhållandena.

Även föreskrift i sistnämnda hänseende torde böra upptagas i

nu ifrågavarande inom. av övergångsbestämmelserna.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj.ts proposition nr 9-

Såsom 4 mom. i övergångsbestämmelserna ha de sakkunniga upptagit stadgande

att, där ägare av vattentäkt, som tagits i bruk före lagens ikraftträdande,

ville åberopa vad de sakkunniga i 1 mom. föreslagit, han skulle vara bevisningsskyldig

i avseende å de förhållanden, som vore av betydelse för

bedömande av hans rätt. Någon sådan bestämmelse, som nu sagts, har

icke ansetts erforderlig.

n.

I skrivelse (nr 334) anhöll riksdagen år 1932, att Kungl. Maj:t ville låta

verkställa skyndsam utredning rörande frågan örn ett enklare förrättningsförfarande

beträffande statsunderstödda dikningsföretag av mindre omfattning.

Enligt bemyndigande den 15 juni 1934 har chefen för jordbruksdepartementet

tillkallat särskilda utredningsmän1 för att verkställa utredning

och avgiva förslag rörande den med understöd av statsmedel bedrivna avdiknings-

och täckdikningsverksamheten samt därmed sammanhängande spörsmål.

Sedan riksdagen år 1934 i skrivelse (nr 101) till Kungl. Maj:t anhållit,

att Kungl. Majit ville låta verkställa utredning örn lämpligheten av sådan

ändring i vattenlagen, att vägingenjör erhölle tillbörligt inflytande i ärenden

angående dikningsföretag, som berörde allmän väg, har jämväl denna fråga

överlämnats till utredningsmännen för övervägande vid fullgörande av deras

uppdrag. Utredningsmännen ha sedermera med skrivelse den 28 december

1936 avlämnat betänkande med förslag i ämnet (Statens offentl.

utredn. 1937: 8). I betänkandet har bland annat framlagts förslag till lag om

ändring i vissa delar av vattenlagen. Sedan yttranden över betänkandet inkommit

från myndigheter och sammanslutningar samt ärendet i sistnämnda

del av chefen för jordbruksdepartementet överlämnats till justitiedepartementet,

får jag anhålla att i förevarande sammanhang få till behandling

upptaga jämväl nu nämnda förslag till lag örn ändring av vattenlagen.

Gällande rätt.

I 7 kap. vattenlagen meddelas bestämmelser örn torrläggning av mark

genom dikning, vattenavledning eller ^vallning. Åtgärd, som nu sagts, må

under i kapitlet angivna förutsättningar vidtagas ändå att annan lider skada

eller intrång, varjämte i kapitlet vissa tvångssamfälligheter äro föreskrivna.

Fråga om tillämpning av kapitlets bestämmelser prövas liksom frågor om

vissa företag enligt 3, 6 och 8 kap. vid syneförrättning enligt 10 kap. vatten
1

Utredningsmännen voro landshövdingen A. B. Gärde, ordf., ledamoten av riksdagens andra

kammare lantbrukaren O. L. Carlström i Sävsjö, professorn vid lantbrukshögskolan G. H. Flodkvist

och byråchefen i lantbruksstyrelsen L. O. Fredholm, varjämte vattenrättsdomaren greve

H. A. Hamilton deltagit i utredningsarbetet såvitt detsamma anginge frågor av övervägande

juridisk och vattenrättslig natur. Hovrättsassessorn N. H. Grafström har tjänstgjort som sekreterare

vid utredningen.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

97

lagen. Till utförande av syneförrättning rörande företag, som i 7 kap. avses,

skall förordnas statens lantbruksingenjör eller annan enligt vad särskilt

är stadgat därtill behörig tjänsteman eller ock annan person vilken av Konungen

förklarats behörig att hålla dylik förrättning. Beträffande förrättningsman

i fråga örn företag enligt 3, 6 och 8 kap. gälla vissa särskilda bestämmelser.

Förrättningsmannen biträdes i regel av gode män.

I fråga örn de regler, som gälla för syneförrättningen, må här erinras örn

stadgandet i 10 kap. 38 §, enligt vilken förättningsmannen skall utfärda kungörelse

om förrättning rörande företag enligt 3, 7 eller 8 kap. Kungörelsen

skall avsändas till pastorsämbetet för uppläsande i kyrkan i den eller de

församlingar, där fastighet, som företaget förmenas angå, är belägen, samt

införas i en eller flera av ortens tidningar. Är företaget av mindre omfattning

och berör det uppenbarligen förutom sökanden allenast viss eller vissa

sakägare, är kungörelse, som nu sagts, ej erforderlig; dock skall underrättelse

om tid och ställe för sammanträdet delgivas sådan sakägare i den för stämning

stadgade ordning.

I förevarande sammanhang bör vidare uppmärksammas 10 kap. 52 §.

Enligt första stycket i detta lagrum gäller att, om i planen för företag enligt

3, 7 eller 8 kap. vattenlagen ingår anordnande eller ändrande av vattenavlopp

genom järnväg, åligger det förrättningsmannen att insända planen

i denna del till chefen för vederbörande väg- och vattenbyggnadsdistrikt

— numera efter verkställd omorganisation i stället väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

— eller i fråga örn statens järnväg till vederbörande distriktsförvaltning

-— numera distriktschefen — som har att skyndsamt till förrättningsmannen

avgiva yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas. Vad

nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, där eljest företag, som nyss

nämnts, berör bro, trumma eller annan anläggning för järnväg och särskild

åtgärd kan komma i fråga till skydd för sådan anläggning. — Enligt andra

stycket i paragrafen skall, där i synemännens utlåtande angående företaget

gjorts avvikelse från förslag, som nu nämnts, utlåtandet i denna del underställas

vattendomstolens prövning.

I första stycket i 10 kap. 76 § stadgas att, om talan ej föres mot syneförrättning

rörande företag enligt 3, 7 eller 8 kap. och ej heller underställning

av synemännens utlåtande ägt runi, åligger det förrättningsmannen att inom

kalenderåret näst efter det, då förrättningen avslutats, insända det därvid

förda protokollet jämte kartor, ritningar, kostnadsförslag och övriga handlingar,

som röra saken, till vederbörande vattendomstol. Efter det handlingarna

inkommit till vattendomstolen, äger förrättningsmannen enligt andra

stycket i förevarande paragraf att därifrån till låns utbekomma desamma

under tid, som av vattenrättsdomaren bestämmes.

I 11 kap. 85—94 §§ vattenlagen givas regler örn förfarandet vid vattendomstol

i de fall, då talan mot syneförrättning föres genom besvär eller

synemännens utlåtande skall underställas vattendomstolens prövning. I

87 § stadgas bland annat, alt angående anförda besvär skall utfärdas kungörelse,

varjämte meddelas närmare föreskrifter örn kungörelsens innehåll.

Bihang lill riksdagens protokoll 1999''. 1 sami. Nr 9.

7

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Härefter givas i 88 § första stycket bestämmelser om offentliggörande av

kungörelsen. I detta hänseende gäller, att kungörelsen skall genom vattenrättsdomarens

försorg avsändas för uppläsande i kyrkan ävensom införas

i en eller flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna. — Enligt

89 § skall sakägare, som vill bemöta vad i besvären anförts och yrkats,

vid närmare angivet äventyr till vattenrättsdomaren ingiva förklaring i två

exemplar inom viss tid, minst 30 dagar efter kungörelsens dag.

I 91 § andra stycket stadgas beträffande underställningsmål, att sådant

mål skall jämte i målet anförda besvär företagas till avgörande å tid och

plats, som vattenrättsdomaren bestämmer och låter kungöra genom tre veckor

före sammanträdet utfärdad kungörelse, vilken offentliggöres på sätt

i 88 § första stycket är för motsvarande fall stadgat.

I detta sammanhang må även erinras örn stadgandet i 12 kap. 1 § vattenlagen.

Enligt detta lagrum skall den vattenbok, som skall föras vid varje

vattendomstol och nu omfattar tre avdelningar, i tredje avdelningen innehålla

uppgifter örn alla efter den 1 januari 1921 i laga ordning beslutade

torrläggningsföretag och andra till första och andra avdelningen ej hänförliga

anläggningar med avseende å vatten. Enligt 14 § i 12 kap. gäller att,

där beslut, som skall förtecknas i vattenbokens tredje avdelning, meddelats

efter den 1 januari 1921, skall i sagda avdelning göras anteckning därom med

angivande av dagen för beslutet, det vatten, som därav beröres, samt företagets

eller anläggningens huvudsakliga beskaffenhet.

Utredningsmännens förslag.

Utredningsmännen ha beträffande förhållandet mellan torrläggningsföretagen

och vägintresset anfört, att med den allt större betydelse, som de allmänna

vägarna erhållit för samfärdseln, vöre den nuvarande lagstiftningen

icke tillfredsställande för det fall att torrläggningsarbete komme att beröra

allmän väg. Utredningsmännen ha fördenskull ansett, att vid syneförrättning

uPPgjort förslag till arbete, som berör allmän väg, bör underställas prövning

av vederbörande vägingenjör. För detta ändamål ha utredningsmännen

föreslagit sådan ändring av 10 kap. 52 §, att vad där sägs om järnväg skall

äga motsvarande tillämpning å allmän väg, med iakttagande att plan, som

i lagrummet sägs, skall i fråga om allmän väg insändas till vederbörande

vägingenjör. Av utredningsmännens förslag följer bland annat att, om synemännen

göra avvikelse från vad vägingenjören föreslår, skall synemännens

utlåtande i denna del underställas vattendomstolens prövning. Utredningsmännen

ha härjämte för möjliggörande av erforderlig kontroll över torrläggningsarbete,

som berör allmän väg, föreslagit att i 10 kap. 67 § såsom fjärde

stycke införes stadgande att, där genom dikandes försorg vattenavlopp genom

allmän väg skall anordnas eller ändras eller åtgärd vidtagas till skydd

för sådan väg, skall i synemännens utlåtande föreskrivas skyldighet för de

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 9.

99

dikande att, innan sådant arbete igångsättes, lämna vederbörande vägingenjör

underrättelse om tiden för arbetets igångsättande.

Utredningsmännen lia i sitt betänkande även upptagit till behandling frågan

om möjligheten att nedbringa antalet exemplar av förrättningsakten vid

torrläggningsföretag, som behandlas vid syneförrättning. Akten skall för

närvarande, därest statsunderstöd beviljats, upprättas i tre exemplar, varav

ett skall insändas till vattendomstolen, ett skall överlämnas till sakägarna

och ett insändas till lantbruksstyrelsen eller ifråga om skogsdikningsföretag

till vederbörande skogsvårdsstyrelse. Utredningsmännen ha föreslagit sådan

ändring av 10 kap. 76 §, att vad där stadgas örn insändande av förrättningsakt

till vattendomstolen för det fall att talan ej förts mot förrättningen och

ej heller underställning av synemännens utlåtande ägt rum i stället skall

avse insändande till lantbruksstyrelsen. Härmed avsåge utredningsmännen

att ernå, att vid statsunderstödda torrläggningsföretag endast två, i stället

för tre exemplar, av handlingarna skulle behöva upprättas. Den av de sakkunniga

föreslagna ändringen av lagrummet skulle emellertid gälla alla företag,

som avses i paragrafen, sålunda ej blott torrläggningsföretag.

Utredningsmännen ha ock ansett, att vissa förenklingar böra vidtagas i

fråga örn förfarandet vid vattendomstol i besvärs- och underställningsmål.

Sålunda ha de föreslagit undantag från föreskriften i 87 § om utfärdande av

kungörelse i dylika mål. Sådan kungörelse erfordras enligt förslaget icke i

fråga örn företag enligt 7 kap., därest fråga allenast är om företag av mindre

omfattning med ett fåtal delägare och kungörelse icke blivit utfärdad i sammanhang

med syneförrättningen. I stället skall till varje delägare i företaget

och annan sakägare i rekommenderad försändelse översändas underrättelse

med innehåll motsvarande det, som skall finnas i utfärdad kungörelse. Sådan

underrättelse skall därjämte enligt förslaget översändas till den eller de

personer, som utsetts att mottaga förrättningshandlingarna. Beträffande

offentliggörande av kungörelse, där sådan enligt förslaget alltjämt skall utfärdas,

ha utredningsmännen föreslagit, att 11 kap. 88 § ändras så, att i

fråga örn företag enligt 7 kap. kungörelse icke skall införas i allmänna tidningarna.

I 89 § första stycket av förevarande kap. har företagits en mindre

följdändring av innebörd, att där angivna tid för förklarings avgivande skall,

örn kungörelse ej utfärdats, räknas från dagen för sådan underrättelse till

sakägare, som nyss nämnts.

Yttranden.

över utredningsmännens förslag ha inkommit yttranden från vattenöverdomstolen

och vattenrättsdomarna, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,

lantbrukshögskolan, länsstyrelserna efter hörande av hushållningssällskapens

förvaltningsutskott, centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas

förbund, föreningen statens lantbruksingenjörer samt vissa andra

myndigheter och sammanslutningar.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Mcij:ts proposition nr 9.

I yttrandena har utredningsmännens förslag till lag om ändring i vissa

delar av vattenlagen i allmänhet lämnats utan erinran. I ett antal yttranden

lia emellertid vissa anmärkningar framställts.

Beträffande förhållandet mellan torrläggningsföretag och vägintresset har

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhållit, att utredningsmännens förslag

i denna del vore ägnat att bidraga till avhjälpande av nu förekommande

missförhållanden men att därjämte borde stadgas skyldighet för dikande

att vid om- eller nybyggnad av broar eller andra konstarbeten, som berörde

allmän väg, före arbetets utförande för granskning och godkännande

underställa styrelsen arbetsritningar till sådana arbeten samt att underkasta

sig den kontroll beträffande arbetenas utförande, som styrelsen kunde

finna skäl föreskriva. Lantbruksstyrelsen har anfört, att utredningsmännens

förslag i förevarande del icke föranledde någon erinran från styrelsens

sida även om det kunde befaras, att förslagets genomförande i många fall

kunde komma att i onödan fördröja torrläggningsföretagens planläggning

och utförande. Styrelsen förutsätter, att dikande icke komma att få vidkännas

kostnad för vägingenjörens befattning med torrläggningsföretag i

vad det berör allmän väg.

Länsstyrelsen i Uppsala lån och länets hushållningssällskaps förvaltningsutskott

ha ifrågasatt, huruvida en uppkommen meningsskiljaktighet mellan

förrättningsmannen i ett torrläggningsföretag och vägingenjören behövde underställas

vattendomstolens prövning, och förorda i stället prövning av länsstyrelse.

Länsstyrelsen i Blekinge län har ansett, att underställning borde

ske allenast, när vägingenjören påfordrade det. Av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län har föreslagits, att förrättningsmannen borde vara

skyldig underrätta vägingenjören samt, när företaget berörde järnväg, vägocli

vattenbyggnadsstyrelsen respektive distriktschefen om tid och plats för

syneförrättning.

Föreningen statens lantbruksingenjörer har befarat, att utredningsmännens

förslag örn inhämtande av vägingenjörens yttrande komme att medföra

icke oväsentlig tidsutdräkt och onödiga kostnader. Den prövning av

vägingenjören, som erfordrades, skedde lämpligast på platsen och i samråd

med förrättningsmannen. Föreningen funne det uteslutet, att förrättningsmannen

icke skulle följa vägingenjörens anvisningar, samt ansåge, att ändamålet

med utredningsmännens förslag bäst vunnes genom ändring

av, förutom 10 kap. 67 § vattenlagen, 40 § samma kapitel i den riktning, att

förrättningsmannen ålades att underrätta vägingenjören och lämna erforderliga

upplysningar om vederbörande företags inverkan å allmän väg.

Lantbruksingenjören i Värmlands län bär anfört liknande synpunkter å

berörda fråga. — Vidare må nämnas att vägingenjören i Skaraborgs län ansett,

att utredningsmännens förslag till ändring av 10 kap. 67 § vattenlagen

borde kompletteras så, att dikande bleve skyldiga att minst 14 dagar i förväg

underrätta vägingenjören örn igångsättande av arbete, som berörde allmän

väg.

Beträffande redovisningen av akter rörande syneförrättningar vid torr
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 9.

101

läggningsföretag m. m. har lantbruksstyrelsen anfört, att den icke hade

något att erinra mot en reduktion av antalet aktexemplar i enlighet med utredningsmännens

förslag, men motsatt sig, att styrelsen, på sätt av utredningsmännens

förslag skulle följa, komme att få mottaga även akter rörande

skogsdikningar och kloakledningsföretag. Centralrådet för skogsvdrdsstgrelsernas

förbund påpekar, att utredningsmännens förslag icke innebure

någon lättnad i fråga om skogsdikningar, enär vid sådana statsunderstödda

skogsdikningsföretag, som handlades vid syneförrättning, tre exemplar av

akten alltjämt komme alt erfordras.

Vattenöverdomstolen och vattenrättsdomarna lia erinrat, att förslaget till

ändrade bestämmelser beträffande redovisning av akter vid syneförrättningar

krävde ändring jämväl av bestämmelserna i vattenlagen om vattenbok.

Vattenöverdomstolen uttalar sålunda, att en följd av utredningsmännens

förslag bleve att tredje avdelningen av vattenboken i framtiden komme

att förefinnas till en del hos lantbruksstyrelsen och till en del hos vederbörande

vattendomstol. Visserligen vore vattenbokens tredje avdelning närmast

att anse såsom ett register, men jämväl denna avdelning vore av betydelse

för vattendomstolen och allmänheten, när det gällde att undersöka,

vilka förrättningar som hållits rörande ett visst vattendrag. En förutsättning

för genomförandet av de sakkunnigas förslag i denna del syntes därför

vara, att sådana anordningar vidtoges, att den del av vattenbokens tredje

avdelning, som skulle föras hos lantbruksstyrelsen, jämväl komme att finnas

tillgänglig hos vederbörande vattendomstol.

Vattenrättsdomaren vid Norrbygdens vattendomstol har anfört att, om

föreskrift gåves örn överlämnande av samtliga torrläggningsakter till lantbruksstyrelsen

i stället för till vattendomstolen, stadgandet i 12 kap. 1 § vattenlagen

om inskrivning i vattenboken av dessa förrättningar syntes böra

utgå. Det kunde ifrågasättas, om den kortfattade förteckning över torrläggningsförrättningar,

som nu skulle föras i vattenbokens tredje avdelning,

hade något egentligt värde. Ett enklare och mera användbart register

kunde hos lantbruksstyrelsen upprättas över dessa förrättningar. Vattenrättsdomaren

vid Österbygdens vattendomstol har funnit, att i samband med

de av de sakkunniga föreslagna författningsändringarna ändring jämväl borde

ske av 12 kap. 1 § vattenlagen därhän, att i vattenbokens tredje avdelning

efter den dag lagändringen trädde i kraft skulle förtecknas endast sådana

torrläggningsföretag, som på grund av underställning kommit under

vattendomstolens prövning, samt andra anläggningar med avseende å vatten,

vilka ej vore av beskaffenhet att böra införas i första eller andra avdelningen

och ej heller avsåge företag, som omförmäldes i 8 kap. vattenlagen.

Vidare har vattenrättsdomaren vid Söderbygdens vattendomstol särskilt

understrukit, att ett genomförande av utredningsmännens förslag beträffande

förrättningsakternas redovisning komme att medföra en synnerligen

välbehövlig lättnad i vattendomstolarnas arbetsbörda, därest 12 kap.

1 § vattenlagen ändrades på sätt vattenrättsdomaren vid österbygdens vattendomstol

föreslagit. Föreskrift borde även lämnas därom, att hos vatten
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

Departe
ments
chefen.

Vfigintresset.

domstolarna för närvarande förvarade förrättningsakter av beskaffenhet, att

de för framtiden skulle förvaras hos lantbruksstyrelsen, skulle från och med

dag som Kungl. Majit bestämde överlämnas till styrelsen.

Beträffande kungörelseförfarandet vid vattendomstol i besvärs- och underställningsmål

har vattenöverdomstolen uttalat att, därest ändring i enlighet

med utredningsmännens förslag i denna del skedde beträffande företag

enligt 7 kap. vattenlagen, borde motsvarande ändring äga rum beträffande

företag enligt 8 kap. vattenlagen.

Vad först angår utredningsmännens förslag till ändring av 10 kap. 52 §

vattenlagen torde av utredningen i ärendet framgå, att vid utförande av torrläggningsföretag,

som avses i 7 kap. vattenlagen, vägintresset ej alltid blivit

tillbörligen beaktat, och det synes fördenskull lämpligt att vederbörande vägingenjör

alltid erhåller tillfälle att deltaga i ärenden rörande dylika företag,

som beröra allmän väg. Vad nu sagts örn torrläggningsföretag synes även äga

giltighet i fråga örn företag enligt 3 eller 8 kap. vattenlagen, som handläggas

vid syneförrättning. I anslutning till utredningsmännens förslag torde fördenskull

med avseende å syneförrättning rörande företag som nu nämnts

böra stadgas att, när i planen för företaget ingår anordnande eller ändrande

av vattenavlopp genom allmän väg eller företaget eljest berör sådan väg, förrättningsmannen

skall insända planen i denna del till vederbörande vägingenjör

samt att denne skyndsamt skall till förrättningsmannen avgiva yttrande,

huru arbetet lämpligast bör verkställas.

Föreskrift i nu angivet hänseende har av utredningsmännen ansetts böra

meddelas genom ändring av första stycket i 10 kap. 52 §. Av det sätt, på

vilket förslaget sålunda utformats, skulle på grund av andra stycket i samma

paragraf följa att, där i synemännens utlåtande vid syneförrättning göres

avvikelse från vägingenjörens förslag, utlåtandet i denna del måste underställas

vattendomstolens prövning. Häremot har emellertid i flera yttranden

framställts anmärkning. Skyldighet att i alla dylika fall underställa frågan

vattendomstolens bedömande synes ock kunna leda till omgång och onödiga

kostnader. Det torde fördenskull vara erforderligt att medgiva lättnad i vad

sålunda av utredningsmännen föreslagits. Är avvikelsen ringa och berör

den icke sättet för anordnande av avlopp genom bro, torde sålunda undantag

från skyldigheten att underställa frågan vattendomstolens prövning böra

gälla. För att en sådan undantagsbestämmelse icke skall föranleda missbruk

bör dock förrättningsmannen åläggas att, när underställning ej skall

äga rum, i stället ofördröjligen medelst rekommenderade brev underrätta

vägingenjören och vederbörande vägstyrelse om avvikelsen.

I samband med ifrågavarande ändring i 10 kap. 52 § bör lydelsen av första

stycket i paragrafen jämkas så, att vad där sägs om chefen för vederbörande

väg- och vattenbyggnadsdistrikt och vederbörande distriktsförvaltning i stället

skall gälla väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vederbörande distriktschef.

Beträffande 10 kap. 67 § vattenlagen ha utredningsmännen föreslagit in
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

103

förande av ett nytt stycke, enligt vilket, därest genom dikandes försorg vattenavlopp

genom allmän väg skall anordnas eller ändras eller åtgärd skall

vidtagas till skydd för sådan väg, i synemännens utlåtande skall föreskrivas

skyldighet för de dikande att innan sådant arbete igångsättes lämna

vägingenjören underrättelse om tiden därför. En föreskrift i anslutning till

detta förslag torde vara lämplig men lärer böra utsträckas att gälla alla företag

enligt 3, 7 eller 8 kap., som handläggas vid syneförrättning. Härvid

torde böra stadgas att, där synemännens utlåtande innehåller föreskrift om

anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom allmän väg och arbetets

utförande åligger annan än vägens ägare, skall i utlåtandet meddelas bestämmelse

att innan arbetet påbörjas vederbörande vägingenjör skall underlättas

om tiden därför. Vidare lärer böra föreskrivas att vad nu sagts om

anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom allmän väg skall äga

motsvarande tillämpning i fråga om åtgärd till skydd för sådan väg. Att,

såsom i ett yttrande föreslagits, stadga, att underrättelse skall lämnas viss

tid förut, torde icke vara påkallat.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har såsom förut nämnts föreslagit, att

dikande borde vara skyldiga att vid om- eller nybyggnad av broar eller andra

konstarbeten, som berörde allmän väg, före arbetets utförande för granskning

och godkännande underställa styrelsen arbetsritningar till sådana arbeten

samt att underkasta sig den kontroll beträffande arbetenas utförande,

som styrelsen kunde finna skäl föreskriva. Vad sålunda föreslagits torde

vara beaktansvärt. Det synes dock icke erforderligt att i vattenlagen införa

något uttryckligt stadgande av nu angivet innehåll. Vederbörande vägingenjör

lärer i det yttrande, som han enligt förslaget till ändring av 10 kap.

52 § skall avgiva, böra i förekommande fall jämväl föreslå upprättande av

kompletterande ritningar, sättet för dessas granskning samt åtgärder för ut

övande av kontroll beträffande arbetenas utförande. Å synemännen ankommer

därefter att i utlåtandet intaga erforderliga föreskrifter i ämnet.

Det torde i förevarande sammanhang slutligen böra framhållas, att det

samarbete, som enligt det anförda ansetts böra komma till stånd med vederbörande

vägingenjör, icke åsyftar annat än att säkerställa ett tillfredsställande

utförande av de arbeten, som föranledas av företagen i fråga, i den mån

dessa beröra allmän väg. Företagen åläggas icke genom förslaget skyldighet

att utföra åtgärd eller vidkännas kostnad, som enligt gällande rätt åvilar

vägstyrelsen. Det är sålunda bland annat uppenbart, att ifrågavarande företag

icke i något fall må förpliktas vidtaga åtgärd, som i samband med anordnande

av avlopp eller åtgärd till skydd för väg kan behöva utföras för

förbättring av vägen.

Vad härefter angår frågan örn redovisning av akter rörande syneförrättningar,

som avses i 10 kap. 70 § vattenlagen, har i de inkomna yttrandena

önskemålet örn reduktion av antalet aktexemplar funnits beaktansvärt. Den

av utredningsmännen förordade ändringen av 10 kap. 70 §, som rör alla

företag enligt 7 eller 8 kap. vattenlagen, torde dock böra inskränkas till dikningsföretag

enligt 7 kap. vattenlagen. Med hänsyn till den vid vattendom
-

Akternas

redovisning.

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

KnngBrelse
förfarandet.

stolarna förda vattenboken synes nämligen önskvärt, att akterna rörande

vattenavlednings- och invallningsföretag enligt 7 kap. vattenlagen alltjämt

redovisas till vattendomstolen. Och i fråga om företag enligt 8 kap. vattenlagen

torde icke vara lämpligt att nu genomföra ändrade bestämmelser i

förevarande avseende.

Akterna till berörda dikningsföretag synas, där talan ej förts mot syneförrättningen

och underställning ej skall äga rum, lämpligen böra —- i

stället för till vattendomstolen — redovisas till lantbruksstyrelsen, såvida

fråga ej är allenast om skogsdikningsföretag. Akterna rörande dikningsföretag,

som endast ske för skogsbörd, torde med fördel kunna redovisas

till skogsvårdsstyrelserna. Härigenom kan även beträffande skogsdikningsföretag

vinnas lättnad i fråga om antalet aktexemplar. På grund av vad

nu anförts torde i 10 kap. 76 § böra införas en undantagsbestämmelse av

innebörd, att, där fråga allenast är om dikningsföretag enligt 7 kap., handlingarna

rörande företaget skola insändas till lantbruksstyrelsen eller annan

myndighet, som Konungen bestämmer.

I andra stycket av 10 kap. 76 § stadgas för närvarande, att, efter det handlingarna

rörande syneförrättning inkommit till vattendomstolen, äger förrättningsmannen

att därifrån till låns utbekomma desamma under tid, som

av vattenrättsdomaren bestämmes. Detta stadgande synes såsom överflödigt

kunna utgå. Genom uteslutande av stadgandet beredes också möjlighet att i administrativ

ordning beträffande förenämnda vattenavlednings- och invallningsföretag

föreskriva att akterna, efter vederbörlig anteckning i vattenboken,

skola av vattendomstolen sändas till lantbruksstyrelsen. I så fall kan

jämväl vid dylika företag vinnas lättnad i fråga om antalet aktexemplar.

I anslutning till vad nu anförts må anmärkas, att, där talan föres mot

syneförrättning rörande torrläggningsföretag eller underställning äger rum,

bör uppenbarligen den akt, som i så fall måste insändas till vattendomstolen,

sedan målet blivit slutligen avgjort översändas till den myndighet, som eljest

kommer att förvara akterna rörande dylika företag. Även i detta hänseende

kan stadgande meddelas i administrativ ordning.

Av utredningsmännen har även föreslagits ändring av bestämmelserna i

11 kap. vattenlagen om kungörande av besvär, som anförts över syneförrättning

rörande företag enligt 7 kap. Om sådant företag är av mindre omfattning

med allenast ett fåtal delägare samt kungörelse icke blivit utfärdad i

sammanhang med syneförrättningen, skall enligt utredningsmännens förslag

till ändring av 11 kap. 87 § eljest föreskriven kungörelse kunna utbytas

mot underrättelser i rekommenderade brev till sakägarna. Och beträffande

offentliggörandet av kungörelse om anförda besvär i andra fall ha utredningsmännen

föreslagit sådan ändring av 88 § i förevarande kap., att i fråga

örn företag enligt 7 kap. icke skulle erfordras, att kungörelsen införes i allmänna

tidningarna. Utredningsmännen ha därjämte föreslagit en följdändring

i 89 §.

De önskemål, som kommit till uttryck genom utredningsmännens förslag i

nu berörda hänseenden, torde kunna tillgodoses genom ändring allenast av

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

105

11 kap. 88 §. I detta lagrum torde till en början på sätt utredningsmännen

föreslagit böra intagas stadgande örn undantag från skyldighet att införa

kungörelse i allmänna tidningarna. Detta undantag bör emellertid såsom

vattenöverdomstolen yttrat utsträckas även till företag enligt 8 kap. vattenlagen.

Härjämte synes böra stadgas att, när företag enligt 7 eller 8 kap.

är av mindre omfattning och berör allenast viss eller vissa sakägare, kungörelsen

må i stället för att införas i en eller flera ortstidningar i rekommenderat

brev avsändas till envar sakägare. Nu berörda bestämmelser komma enligt

91 § andra stycket i kapitlet att bliva tillämpliga jämväl i underställningsmål.

I de yttranden, som inkommit från vattenöverdomstolen och vattenrätts- Vattenboken,

domarna, har anförts, att utredningsmännens förslag till ändring av 10 kap.

76 § påkallade ändring även av bestämmelserna om vattenbok i 12 kap. 1 §

vattenlagen. Beträffande detta spörsmål är enligt vad jag inhämtat obestridligt,

att den nuvarande förteckningen över torrläggningsföretag m. m. i

tredje avdelningen av vattenboken mycket sällan kommit till praktisk användning.

Särskilt i fråga om dikningsföretag torde ock gälla, att de utöva

en så ringa inverkan på vattenförhållandena att deras antecknande i vattenboken

icke erfordras. Av större betydelse för vattenförhållandena kunna

däremot vattenavlednings- och invallningsföretag vara och beträffande dylika

företag synas av vattenöverdomstolen anförda betänkligheter mot inskränkning

av vattenboken äga giltighet. Vad slutligen angår kloakledningsföretag

torde ändrade bestämmelser om bokföringen av dessa icke böra meddelas

i förevarande sammanhang. Jag anser mig på grund av det anförda

böra förorda sådan ändring av 12 kap. 1 § vattenlagen, att hädanefter anteckning

i vattenboken icke behöver ske om dikningsföretag.

De skilda förslag till lagstiftning om tillgodogörande av grundvatten samt

om vissa ändrade bestämmelser rörande dikningsföretag m. m., som jag i det

föregående behandlat, torde med de av mig förordade ändringar böra samarbetas

till ett gemensamt lagförslag. De nya bestämmelserna synas böra träda

i kraft den 1 januari 1940. I enlighet härmed har inom justitiedepartementet

upprättats förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ifrågavarande lagförslag,

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall.

Ur protokollet:

Tage Evers.

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Härigenom förordnas, att 1, 2, 9, 10, 11, 12, 13 och 14 kap. vattenlagen den

28 juni 1918 (nr 523)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

1 KAP.

Om rätt till vatten.

Om jordägares rätt till ytvatten.

1 §•

Envar äger---hans grund.

2 §.

I rinnande---gällande lag.

Om inskränkningar i jordägarens rätt att råda över ytvatten.

Örn inskränkningar i allmänhet.

3 §.

Ägare av---2 kap.

13 §.

Där genom--— gottgörelse vidkännas.

1 Senaste lydelse, se beträffande 9 kap. 47 och 66 §§, 11 kap. 26. 35, 36, 60, 67, 98, 109 och

113 §§, 12 kap. 13 och 15 §§, 13 kap. 4 och 5 samt 14 kap. 9 § SFS 1919: 425, beträffande

2 kap. 38 §, 9 kap 1 §, 10 kap. 52. 67, 76 och 82 §§. 11 kap 17, 21, 27, 30, 33. 37, 46, 50, 62,

63, 68. 75, 83, 85, 88 och 92 §<S, 12 kap. 1 och 14 §§ 13 kap. 1, 11, 12 och 17 §§ samt 14 kap.

6 § SFS 1920: 459 ävensom beträffande 11 kap. 32 § SFS 1932: 138.

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

107

Om jordägarea rätt till grundvatten.

14 §.

Envar äger att med de inskränkningar, som omförmälas i 2 kap. eller

eljest äro lagligen gällande, å honom tillhörigt område tillgodogöra sig vatten

som finnes under markens yta (grundvatten).

Genom vad i första stycket stadgas göres ej rubbning i den rätt att å annans

område tillgodogöra grundvatten, som kan stödjas å dom, urminnes

hävd eller annan särskild rättsgrund.

2 KAP.

Om byggande i vatten och om vattentäkt.

Örn byggande i vatten.

1 §•

Med byggande---läge därstädes.

38 §.

Där arbete, som ovan sägs, avser huvudsakligen anläggande av vattentäkt

eller utförande av vattenreglering eller inrättande, utvidgande eller förbättrande

av allmän farled eller av allmän flottled, torrläggning av mark

eller avledande av kloakvatten, skola stadgandena i 2—37 §§ av förevarande

kap. äga tillämpning endast, såvitt sådant finnes för varje fall i 42—

61 §§ av detta kap. samt i 3, 5, 6, 7 eller 8 kap. föreskrivet.

Är fråga---• för annat.

41 §.

Genom vad---fiskets befrämjande.

Om vattentäkt.

42 §.

Med vattentäkt förstås i denna lag anläggning, som är avsedd för tillgodogörande

av grundvatten genom uppfordrande, bortledande eller tillvaratagande

på annat sätt. Finnas för tillgodogörande av samma grundvattentillgång

två eller flera anläggningar, som tillhöra samme ägare, skola anläggningarna,

såframt de ej äro avsedda att tillgodose helt skilda behov, anses utgöra

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

en vattentäkt. Utvidgas vattentäkt nied ny anläggning, skall denna anses

tillhöra den förut befintliga vattentäkten.

43 §.

Vattentäkt skall anläggas så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas

med minsta intrång och olägenhet för annan; och skall vid dess nyttjande

iakttagas nödig sparsamhet med vattnet.

44 §.

Ej må någon så anordna eller nyttja vattentäkt, att till följd därav fastighet

berövas vatten, som erfordras för fastighetens bruk, eller vattentäkt,

som är avsedd för annat ändamål än viss fastighets förseende med vatten,

icke kan utnyttjas i huvudsakligen samma omfattning som förut eller annan

eljest lider men av någon betydelse, med mindre det prövas ur allmän

och enskild synpunkt medföra fördel, som väsentligt överväger olägenheterna.

För skada och intrång skall ersättning givas efter ty i 9 kap. skils.

Vid tillämpning av vad i första stycket är stadgat skall iakttagas, att nyttjande

av vattentäkt ej må medföra, att ett flertal fastigheter berövas erforderligt

vatten för husbehovsförbrukning eller att större fabrik eller annan anläggning,

varav många hava uppehälle, måste nedläggas eller dess drift väsentligt

minskas.

Prövas vattentäkt vara av synnerlig betydelse för någon orts förseende

med vatten eller för näringslivet eller eljest från allmän synpunkt, åge Konungen

utan hinder av vad i första och andra styckena sägs, efter hemställan

av vattendomstolen på sätt i 47 § 2 mom. stadgas, lämna medgivande till

vattentäkten.

Vad i denna § är stadgat gäller ej anordnande eller nyttjande av vattentäkt,

som är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning.

45 §.

Tarvas för ändamålsenligt tillgodogörande av grundvatten, att å annan

tillhörig fastighet framdrages ledning för vattnet eller tages väg eller utsättes

observationsrör eller utföres åtgärd till förebyggande eller minskande

av skada, vare ägare av fastighet, som sålunda tages i anspråk, pliktig att

tåla sådant intrång mot ersättning, som i 9 kap. skils. Om rätt att över annans

mark framdraga ledning för vatten till husbehovsförbrukning gälle vad

särskilt är stadgat.

Erfordras till skydd mot förorening av grundvatten, att å annan tillhörig

fastighet lägges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är stadgat äga

tillämpning. Meddelas beslut härom, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen

göra anmälan örn beslutet hos inskrivningsdomaren i det tingslag eller i den

stad, där fastigheten är belägen; och varde med anmälan så förfaret, som

om bevis angående verkställd utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

46 §.

Ej må för ändamål, som i 45 § nämnts, tagas i anspråk tomtplats, trädgård

eller park, såframt därav uppkommer avsevärt men och ändamålet kan

utan synnerlig olägenhet vinnas på annat sätt.

47 §.

1 mom. Anläggande av vattentäkt, som är avsedd att användas för tillgodogörande

av större vattenmängd än 300 kubikmeter om dygnet, må ej

påbörjas, förrän efter ansökan i den ordning, som i 11 kap. sägs, vattendomstolen

meddelat besked, huru och under vilka villkor arbetet må utföras och

grundvatten tillgodogöras vid vattentäkten. Ej heller må någon annat än

för tillfälligt behov utan vattendomstolens prövning vid befintlig vattentäkt

tillgodogöra grundvatten i större omfattning än förut, såframt den vattenmängd,

som kommer att tillgodogöras vid vattentäkten, överstiger 300 kubikmeter

om dygnet.

Äro i andra fall än ovan nämnts sannolika skäl, att genom tillgodogörande

av grundvatten vid vattentäkt, som icke är avsedd allenast för viss fastighets

förseende med vatten till husbehovsförbrukning, allmän eller enskild

rätt förnärmas, erfordras jämväl vattendomstolens prövning.

Där någon ärnar vidtaga åtgärd för tillgodogörande av grundvatten, varför

ej erfordras vattendomstolens prövning, stånde honom ändock fritt, örn

han så önskar, att till beredande av trygghet för framtiden medelst ansökan

påkalla sådan prövning.

2 mom. Finner vattendomstolen vid prövning, som i 1 mom. sägs, anordnande

eller nyttjande av vattentäkt, varemot hinder skulle möta av bestämmelserna

i 44 § första och andra styckena, med hänsyn till stadgandet

i tredje stycket i samma § ändock böra tillåtas, skall frågan därom av domstolen

hemställas Konungens avgörande.

48 §.

Är fråga örn två eller flera vattentäkter, som ej kunna jämte varandra nyttjas,

skall vad ovan i 38 § andra stycket stadgas äga motsvarande tillämpning;

dock må ej på grund härav någon ort berövas erforderligt vatten från

grundvattentillgång inom orten.

49 §.

Vid meddelande av tillstånd att vid vattentäkt tillgodogöra större vattenmängd

än 300 kubikmeter örn dygnet må vattendomstolen, såframt det finnes

påkallat, ålägga vattentäktens ägare att framdeles avstå vatten, som då

kan prövas erforderligt för någon orts förseende därmed eller för tillgodoseende

av annat allmänt behov, som av domstolen angives. Finnes, när fråga

örn tillämpning av sådant förbehåll uppkommer, att det för vattentäktens

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ilo

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

ägare skulle vara uppenbart obilligt att nödgas utan ersättning avstå vatten,

som för ändamålet erfordras, åge vattendomstolen tillerkänna honom

den ersättning, vartill omständigheterna kunna anses giva anledning.

Om skyldighet att på grund av minskning i tillgången å grundvatten avstå

vatten, utan att förbehåll därom skett, stadgas i 52 §.

50 §.

Innefattar beslut, som meddelas i anledning av ansökan enligt 47 §, medgivande

att anlägga och nyttja vattentäkt eller att vid vattentäkt tillgodogöra

större vattenmängd än förut, vare sådant beslut, sedan det tagit åt sig laga

kraft, gällande mot envar, dock med de inskränkningar, som i 51 och 52 §§

omförmälas, samt med iakttagande av vad i 9 kap. finnes stadgat angående

förnyad prövning i vissa fall. Om begränsad rättsverkan i visst fall av beslut,

som nu sagts, skils ill kap. 61 § andra stycket.

Har arbete för anläggande av vattentäkt ej utförts inom tid, som enligt

11 kap. 63 § av vattendomstolen bestämts, vare beslutet förfallet, såvitt det

avser sådan del av anläggningen, som ej kommit till stånd. Visas giltigt

skäl för dröjsmål eller skulle genom arbetets inställande synnerligt men uppstå,

åge dock vattendomstolen, på därom före nämnda tids utgång gjord ansökan,

bevilja anstånd med anläggningens fullbordande på högst tio år.

51 §.

Där genom anläggande av vattentäkt i enlighet med beslut, som i 50 §

sägs, eller genom tillgodogörande av grundvatten i överensstämmelse med

reglerna i sådant beslut vållas skada eller intrång, som vid beslutets meddelande

icke av vattendomstolen förutsetts, må utan hinder av bestämmelsen

i 50 § den, som lider skadan eller intrånget, framställa anspråk å ersättning

enligt reglerna i 9 kap.; dock skall sådant anspråk för att kunna

upptagas till prövning anmälas hos vattendomstolen inom fem år eller den

längre tid, högst tjugu år, som vattendomstolen i beslutet må hava föreskrivit,

räknat från utgången av den för vattentäktens fullbordande i beslutet eller

ock sedermera i anledning av sökt anstånd bestämda tiden.

Är skada eller intrång, som i första stycket avses, av betydenhet, må inom

tid, som gäller för anmälan av anspråk enligt nämnda stycke, talan föras

örn meddelande av sådana ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande av

grundvatten och vidtagande på ägarens bekostnad av sådana förändringar

i vattentäktens anordnande, som utan att förnärma tredje mans rätt eller

för ägaren medföra väsentlig olägenhet äro ägnade att förebygga eller i

största möjliga mån minska skadan eller intrånget för framtiden.

52 §.

Vållas genom långvarig torka eller inträder av annan, därmed jämförlig

orsak inom en ort avsevärd minskning i tillgången å grundvatten, vare ägare

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

lil

av vattentäkt, ändå att tillstånd till vattentäkten meddelats utan att förbehåll

därom skett, skyldig att avstå vatten, som för ortens förseende därmed

eller för tillgodoseende av annat allmänt behov prövas oundgängligen erforderligt.

Angående ersättning för olägenhet, som därigenom åsamkas vattentäktens

ägare, gäde vad i 49 § för där avsett fall stadgas.

53 §.

Nyttjas vattentäkt utan att medgivande enligt denna lag därtill erhållits,

vare ägaren berättigad att medelst ansökan i den ordning, som i 11 kap. sägs,

påkalla prövning av vattentäktens laglighet. Beträffande verkan av vattendomstolens

beslut skall vad ovan i 50—52 §§ finnes stadgat i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

54 §.

Har efter den 1 januari 1940 vattentäkt tagits i bruk utan föregående

prövning av vattendomstolen eller tillgodogöres efter nämnda dag utan sådan

prövning vid vattentäkt större vattenmängd än förut, vare vattentäktens

ägare bevisningsskyldig i avseende å tidigare rådande grundvattenstånd.

55 §.

Skall enligt vattendomstolens beslut vid nyttjande av vattentäkt iakttagas,

att visst grundvattenstånd ej underskrides, vare vattentäktens ägare skyldig

att, i vad på hans åtgärd ankommer, så förfara, att grundvattenståndet

ej sjunker under föreskriven höjd. Äro två eller flera vattentäkter, som

varit föremål för vattendomstolens prövning, beroende av samma grundvattentillgång,

vare, såframt vattendomstolen ej annorlunda bestämt, envar

av deras ägare pliktig att, när så erfordras, inskränka tillgodogörandet av

grundvatten vid honom tillhörig vattentäkt så, att föreskrivet grundvattenstånd

ej underskrides.

56 §.

Ändå att vattendomstol meddelat tillstånd att vid vattentäkt tillgodogöra

grundvatten, må ägare av annan vattentäkt, som är beroende av samma

grundvattentillgång, söka fastställande av ändrade eller nya bestämmelser

angående den omfattning, i vilken vatten må tillgodogöras vid förstnämnda

vattentäkt. Ärende, som nu sagts, prövas i enlighet med de för anläggande

av vattentäkt stadgade grunder, och gäde örn verkan av vattendomstolens

beslut i tillämpliga delar vad ovan i 50—52 §§ finnes stadgat.

Har vattentäkt, som är avsedd för annat ändamål än viss fastighets förseende

med vatten till husbehovsförbrukning, ej varit föremål för vattendomstolens

prövning eller äro meddelade bestämmelser ofullständiga, må

på talan av någon, som av vattentäktens nyttjande åsamkas olägenhet, vattendomstolen,

där det kan ske utan förnärmande av tredje mans rätt, till

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 9

efterrättelse mellan parterna i målet och deras rättsinnehavare fastställa sådana

bestämmelser, som utan att ändra vad lagligen må gälla äro ägnade att

för framtiden förebygga olägenheten.

57 §.

Äro två eller flera fastigheter för husbehovsförbrukning beroende av samma

grundvattentillgång, skall, där fastigheternas behov ej kan till fullo täckas,

vattnet fördelas mellan dem efter ty prövas skäligt. Härvid skall iakttagas,

att fastighet ej må berövas vatten, vartill den med hänsyn till läge och

naturlig beskaffenhet, äldre bebyggelse eller andra omständigheter bör anses

äga företräde.

Fördelning, som med stöd av första stycket ägt rum, må, när ändrade förhållanden

inträtt, jämkas därefter.

58 §.

Vill någon utföra grävning eller sprängning eller anordna upplag eller

vidtaga annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan å grundvattentillgång,

vare han skyldig iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen

föranledas av omständigheterna.

Konungens befallningshavande äger, där ansvar ej finnes särskilt stadgat,

vid vite tillhålla den, som ämnar vidtaga åtgärd, varom i första stycket sägs,

att iakttaga vad honom åligger ävensom, i den händelse försummelse i sådant

hänseende förelupit, förordna örn rättelse på den försumliges bekostnad

efter ty tjänligast finnes.

Konungens befallningshavandes beslut skall omedelbart lända till efterrättelse

och gälla intill dess annorlunda varder förordnat.

59 §.

Ägare av vattentäkt vare, där försummelse i underhållet av anläggningen

kan föranleda fara för allmän eller enskild rätt, pliktig underhålla den så,

att dylik fara förebygges.

Vill vattentäkts ägare taga den ur bruk, vare därtill berättigad. Vilar å

vattentäkten förpliktelse, som fastställts av vattendomstolen, skall dock inhämtas

föreskrift av vattendomstolen, under vilka villkor vattentäkten må

tagas ur bruk.

60 §.

Har Konungen för någon orts förseende med vatten eller för annat allmänt

ändamål prövat nödigt, att vattentäkt anlägges å annan tillhörig fastighet,

ankomme på vattendomstolen att, efter ansökan i den ordning, som i 11

kap. sägs, enligt vad i denna lag är stadgat pröva, huru och under vilka

villkor sådan vattentäkt må anordnas och nyttjas, ävensom efter ty i 9 kap.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9. 113

sägs bestämma ersättning för det område, som för ändamålet tages i anspråk.

61 §.

Vad i denna lag är stadgat om anordnande oell nyttjande av vattentäkt

skall ock i tillämpliga delar gälla, där för erhållande av grundvatten i tillräcklig

mängd tarvas, att vatten tillföres grunden genom särskild åtgärd;

dock skall fråga örn bortledande för sådant ändamål av vatten ur sjö eller

vattendrag prövas efter vad örn byggande i vatten är föreskrivet.

9 KAP.

Oni ersättning.

Om ersättningsskyldighet i allmänhet.

1 §•

Där jämlikt denna lag rätt medgives någon att tillösa sig samfällt strömfall

med eller utan utmål eller att eljest lösa eller taga i anspråk annan tillhörigt

område eller att tillgodogöra sig vattenmängd eller vattenkraft, som tillhör

annan, eller att vidtaga åtgärd, varigenom eljest annans egendom lider skada

eller intrång, varde, såvitt ej i 1, 2, 5 eller 6 kap. annorledes stadgas, honom

ålagt att efter ty nedan sägs gälda ersättning för egendom, som avstås, eller

för förlust, skada eller intrång, som förorsakas.

Ersättning skall, där den ej enligt vad i detta kap. är stadgat bör utgå

medelst kraftöverföring eller genom tillhandahållande av vatten, bestämmas

i penningar; dock vare överenskommelse mellan parterna, att ersättning skall

utgå på annat sätt, gällande, såframt den av vattendomstolen finnes lämplig

och varder genom dess beslut fastställd.

11 §■

Ersättning för —--lösen ersättningstagaren.

Med vattenverksbyggnader---och dylikt.

Ersättning för vattenkraft, som icke är tillgodogjord vid befintlig anläggning,

skall bestämmas med hänsyn till värdet av vattenkraften i tillgodogjort

skick.

45 g.

Hava parterna---sitt beslut.

Bihang till riksdagens protokoll 1039. 1 sami. Nr 0.

8

s. 114 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

114

Om ersättning genom tillhandahållande av vatten.

46 §.

1 inom. Där någon enligt denna lag berättigas att tillgodogöra grundvatten,

skall, i händelse annan därigenom går förlustig möjlighet att vid egen

vattentäkt tillgodogöra erforderligt vatten, ersättning därför utgå genom tillhandahållande

av motsvarande vattenmängd, såframt och i den mån ej ersättningens

utgörande på sådant sätt prövas medföra olägenheter av betydenhet

för ena eller andra parten. Vattendomstolen må ock eljest, där det finnes

lämpligen kunna ske, föreskriva, att ersättning för skada eller intrång

genom nyttjande av vattentäkt skall utgå medelst tillhandahållande av vatten.

Vatten, som lämnas i ersättning efter ty i första stycket sägs, skall tillhandahållas

från den vattentäkt, som medför att annan lider skada eller intrång,

eller från annan därför lämpad vattentäkt. Skyldigheten att tillhandahålla

vatten åvilar den fastighet, med vilken vattentäkten är förenad, och skall,

oberoende av avyttring eller exekutiv försäljning av fastigheten, äga bestånd, i

vems hand fastigheten kommer.

Vattentäktens ägare vare pliktig att anlägga och för framtiden underhålla

samt i fall av behov ombygga för vattnets tillhandahållande erforderlig ledning

med tillbehör.

Tillhandahållandet av vatten skall taga sin början å tid, som vattendomstolen

bestämmer.

2 mom. Rättighet till vatten, som skall givas såsom ersättning till ägare

av fastighet, skall vara förenad med denna eller annan fastighet, till vilken

rättigheten i laga ordning överflyttats.

Prövas rättigheten helt eller delvis kunna utan förfång för inteckningshavare

eller andra rättsägare avhändas den fastighet, varmed den är förenad,

må vattendomstolen på ansökan av fastighetens ägare besluta örn rättighetens

överflyttning, dock allenast till fastighet i närheten av förstnämnda fastighet

eller av den vattentäkt, från vilken vatten skall tillhandahållas.

3 mom. För vatten, som jämlikt 1 mom. skall tillhandahållas ersättningstagare,

vare denne, i den mån han genom vattnets tillhandahållande vinner

förmån av någon betydelse, pliktig att gälda skäligt bidrag till kostnaden

för underhåll och drift av ersättningsgivarens vattentäkt. Har ersättningstagaren

ej kunnat vid redan befintlig vattentäkt tillgodogöra vatten lill den

myckenhet, som av ersättningsgivaren skall tillhandahållas honom, vare han

tillika skyldig gälda skäligt bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad.

Bidrag till ersättningsgivarens underhålls- och driftkostnad skall erläggas

genom ständig avgäld med visst belopp antingen för år eller annan tidsperiod

eller ock för varje kubikmeter vatten, som ersättningstagaren förbrukar. Beloppet

av sådan avgäld må, när tio år förflutit sedan det senast var föremål

för vattendomstolens prövning, på talan av någondera parten höjas eller sänkas

efter vad då finnes skäligt.

Bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad skall gäldas i den ord
-

s. 115 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

115

ning vattendomstolen bestämmer. På yrkande av ersättningsgivaren må vattendomstolen

förelägga ersättningstagaren att ställa pant eller borgen för

bidrag, som nu nämnts.

A mom. Avstår ersättningstagaren, sedan ersättning till honom blivit bestämd

att utgå genom tillhandahållande av vatten, från rätt därtill, äge han

vinna befrielse från avgäld, som belöper å tid efter det han anhängiggjort

talan örn sådan befrielse. Bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad,

som ersättningstagaren förpliktats att utgiva, vare denne likväl skyldig

att gälda, i den män ersättningsgivaren för att kunna tillhandahålla vatten

fått vidkännas kostnad, som för framtiden varder utan nytta.

5 morn. Brister ersättningsgivaren i fullgörande av honom åliggande skyldighet

att tillhandahålla vatten, skall ej för den tid, avbrottet varar, utgå avgäld,

som ersättningstagaren eljest varit pliktig att erlägga. Ersättningstagaren

må ock innehålla stadgat bidrag till ersättningsgivarens anläggningskostnad.

Har ersättningsgivaren genom vårdslöshet eller försummelse vållat avbrott,

som nu sagts, eller underlåter han att skyndsamt vidtaga erforderliga

åtgärder för att åter tillhandahålla vatten, vare ersättningstagaren tillika berättigad

till skadestånd.

Visar ersättningsgivaren fortgående försumlighet i fullgörandet av honom

åliggande skyldighet att tillhandahålla vatten, vare ersättningstagaren fri

från de skyldigheter, som må hava ålagts honom mot ersättningsgivaren,

och äge, där så kan ske, på hans bekostnad åter komma i åtnjutande av möjlighet

att vid egen vattentäkt tillgodogöra grundvatten.

6 mom. Brister ersättningstagare i betalning av avgäld, som han förpliktats

utgiva, vare ersättningsgivaren befriad från skyldighet att tillhandahålla

vatten, intill dess avgälden guldits. Vad nu sagts skall dock ej gälla,

där avgälden stått inne längre än ett år efter förfallodagen.

7 mom. För skadestånd, varom i 5 mom. sägs, njute ersättningstagaren

i den fastighet, som skyldigheten att tillhandahålla vatten åvilar, förmånsrätt,

som i 17 kap. 6 § handelsbaden stadgas för avgäld av fast egendom.

8 mom. Hava parterna träffat överenskommelse i fråga, som i denna §

avses, vare sådan överenskommelse gällande, såframt vattendomstolen finner

den lämplig och därå grundar sitt beslut.

Om ersättning i penningar.

47 §.

Ersättning i---böra angivas.

66 §.

Skall i andra fall än i 58—60 §§ sägs ersättning, bestämd att utgå på eli

gång, gäldas för skada, förlust eller intrång, som tillskyndas någon genom

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

företag eller åtgärd enligt denna lag; då må ej arbete å annans mark verkställas

eller åtgärd eljest till förfång för annan vidtagas, innan föreskriven ersättning

guldits. Vattendomstolen äge ock, när så finnes erforderligt, föreskriva,

att arbete eller åtgärd, som nyss sagts, ej må utföras, förrän viss tid

förflutit från det ersättningen guldits.

Varder ersättning, som i första stycket sägs, ej gulden inom tid, som genom

avtal eller eljest i laga ordning blivit bestämd, eller, om sådan bestämmelse

saknas, inom fem år efter det ersättningens belopp blivit fastställt

genom utslag, som vunnit laga kraft, vare den då väckta frågan förfallen,

i vad sådan ersättningstagares rätt angår.

Vad i---lider intrång.

74 §.

Har fast —--motsvarande tillämpning.

10 KAP.

Om syneförrättning.

52 §.

Ingår i planen för företag, som avses i 32 §, anordnande eller ändrande

av vattenavlopp genom järnväg, åligge förrättningsmannen att insända planen

i denna del till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller, i fråga om statens

järnväg, till vederbörande distriktschef, som har att skyndsamt till förrättningsmannen

avgiva yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas.

Vad nu sagts äge motsvarande tillämpning, där eljest företag, som nu nämnts,

berör bro, trumma eller annan anläggning för järnväg och särskild åtgärd

kan komma i fråga till skydd för sådan anläggning.

Har i---vattendomstolens prövning.

Ingår i planen för företag, som i första stycket sägs, anordnande eller ändrande

av vattenavlopp genom allmän väg eller berör företaget eljest sådan

väg, åligge förrättningsmannen att insända planen i denna del till vederbörande

vägingenjör, som har att skyndsamt till förrättningsmannen avgiva

yttrande, huru arbetet lämpligast bör verkställas.

Har i synemännens utlåtande gjorts avvikelse från vad vägingenjören föreslagit,

skall utlåtandet i denna del underställas vattendomstolens prövning.

Är avvikelsen ringa och berör den icke sättet för anordnande av avlopp genom

bro, vare underställning dock ej erforderlig. I stället åligge förrättningsmannen

att ofördröjligen medelst rekommenderade brev underrätta

vägingenjören och vederbörande vägstyrelse om avvikelsen.

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

67 §.

Sedan erforderliga---angående företaget.

Utlåtandet skall--—- dylik avgift.

Skola två---därom gjord.

Innehåller utlåtandet föreskrift om anordnande eller ändrande av vattenavlopp

genom allmän väg, skall, där arbetets utförande åligger annan än

vägens ägare, tillika meddelas bestämmelse, att, innan sådant arbete påbörjas,

vederbörande vägingenjör skall underrättas örn tiden därför. Vad nu

sagts örn anordnande eller ändrande av vattenavlopp genom allmän väg skall

äga motsvarande tillämpning i fråga om åtgärd till skydd för sådan väg.

76 §.

Föres ej---vederbörande vattendomstol.

Är fråga allenast om dikningsföretag enligt 7 kap., skola handlingarna i

stället insändas till lantbruksstyrelsen eller annan myndighet, som Konungen

bestämmer.

82 §.

Som sökande---sökanden äskat.

11 KAP.

Olli domstolar och rättegång 1 vattenmål.

Om vad till vattenmål är att hänföra.

17 §.

Till vattenmål hänföras följande mål:

A. an söknin gsmtll:

1. ansökan örn prövning jämlikt 2 kap. 20 §, huruvida och under vilka

villkor byggande i vatten må ske;

2. ansökan örn godkännande jämlikt tredje stycket i nyssnämnda lagrum

av verkställt ändrings- eller reparationsarbete å byggnad i vatten;

3. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 25 § av befintlig vattenbyggnads

laglighet;

4. ansökan jämlikt 2 kap. 31 § första stycket örn meddelande av bestämmelser

rörande hushållning med vatten;

5. ansökan jämlikt 2 kap. 34 g örn rätt att utriva byggnad i vatten;

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj.ts proposition nr i).

6. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 47 §, huruvida och under vilka

villkor vattentäkt må anläggas eller nyttjas;

7. ansökan örn prövning jämlikt 2 kap. 53 § av lagligheten av befintlig

vattentäkt;

8. ansökan jämlikt 2 kap. 56 § första stycket örn meddelande av bestämmelser

angående den omfattning, i vilken grundvatten må tillgodogöras vid

annan tillhörig vattentäkt;

9. ansökan jämlikt 2 kap. 59 § andra stycket om prövning, under vilka

villkor vattentäkt må tagas ur bruk;

10. ansökan jämlikt 3 kap. 11 § örn prövning, utan förutgången syneförrättning

enligt 10 kap., rörande sättet och villkoren för verkställande av vattenregiering,

som avses i 3 kap. 1 §, så ock angående delaktigheten i kostnaden

för företaget;

11. ansökan örn prövning jämlikt 4 kap. 1 §, huruvida och i vilken utsträckning

skyldighet må åläggas ägare av strömfall att tillhandahålla kraft åt

kringliggande bygd, så ock ansökan jämlikt 4 kap. 4 § att komma i åtnjutande

av kraft, som på grund av dylikt åläggande skall tillhandahållas;

12. ansökan örn nyprövning enligt 4 kap. 5 eller 16 § så ock örn bestämmande

av avgift enligt 14 § i nämnda kap.;

13. ansökan jämlikt 5 kap. 2 eller 7 § om inrättande, utvidgande eller förbättrande

av allmän farled eller om nya eller ändrade föreskrifter rörande

hushållningen med vattnet eller annat för sjöfartens underlättande eller till

förebyggande eller minskande av skada eller örn godkännande av anläggning

eller åtgärd för allmän farled;

14. ansökan jämlikt 6 kap. 12 § om ändrade anordningar med avseende

å beslutade flottledsarbeten;

15. ansökan jämlikt 6 kap. 21 § örn prövning, utan förutgången syneförrättning

enligt 10 kap., av fråga örn anläggning eller åtgärd för befintlig allmän

flottleds utvidgande eller förbättrande eller om nya eller ändrade föreskrifter

rörande hushållningen med vatten eller annat för flottningens underlättande

eller örn bestämmelser rörande virkes barkning eller fiskeavgift;

16. ansökan jämlikt 6 kap. 27 § första stycket om avlysande av allmän

flottled;

17. ansökan jämlikt 6 kap. 28 § om tillåtelse att bortskaffa flottledsanläggning;
18.

ansökan örn anstånd med fullbordande av företag, vartill medgivande

enligt denna lag lämnats, så ock örn tillämpning av de i 7 kap. 58 § andra

stycket och 59 § meddelade bestämmelser eller örn sådan ny uppskattning,

som avses i 69 § här nedan;

19. ansökan jämlikt 9 kap. 17 § om överflyttning från en fastighet till en

annan av rättighet till kraftbelopp, vilket utgår i ersättning för förlorad vattenkraft;
20.

ansökan jämlikt 9 kap. 46 § om överflyttning från en fastighet till en

annan av rättighet till vatten, vilket skall tillhandahållas i ersättning för förlust

av grundvatten.

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

119

B. stämningsmål:

21. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig byggnad i vatten

för uttagande av vattenkraft eller vattnets tillgodogörande annorledes i

industriellt syfte, för vattenreglering, för fiske eller fiskens framkomst, för

bevattning, för allmän farled eller för ändamål, som avses i 2 kap. 40 § andra

stycket, eller för järnvägsbro eller allmän vägbro, såframt talan grundas därå,

att byggnaden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet;
22.

talan om ersättning för skada eller intrång av sådan byggnad i vatten,

som under 21 sägs;

23. talan örn ansvar för det sådan byggnad utförts eller ändrats i strid mot

stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som meddelats i sammanhang

med arbetets medgivande, eller för det någon mot stadgandet i 2 kap. 20 §

tredje stycket underlåtit att söka vattendomstolens godkännande av verkställd

ändring å dylik byggnad;

24. talan jämlikt 2 kap. 24 § om ändrande av byggnad i vatten, vartill

vattendomstolen meddelat tillstånd, eller örn ändrade föreskrifter rörande

hushållningen med vattnet vid sådan byggnad;

25. talan, beträffande andra företag enligt denna lag än de i 6 kap. avsedda,

om ansvar eller skadestånd för hushållning med eller framsläppande

av vattnet i strid mot lag eller givna föreskrifter så ock talan jämlikt 2 kap.

31 § andra stycket örn meddelande av dylika föreskrifter eller ändrande av

förut givna sådana i fråga om annan tillhörig byggnad i vatten;

26. talan, som grundas därå, att den, vilken är skyldig att underhålla sådan

byggnad i vatten, som under 21 sägs, brister i fullgörande av denna

skyldighet, eller därå, att någon utan erhållet medgivande, där sådant erfordras,

utriver dylik byggnad;

27. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 23 §

örn gottgörelse för damm eller annan vattenbyggnad eller om fortsatt tillgodogörande

av annan tillhörigt vatten och bestämmande av ersättning därför,

jämlikt 2 kap. 10 § om bestämmande av fiskeavgift, jämlikt 2 kap. 14 §

örn rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden, jämlikt 2 kap. 15 §

örn rätt att begagna annan tillhörig byggnad i vatten eller jämlikt 2 kap.

16 § örn rätt till utmål å annans fastighet;

28. talan utan samband med ansöknings- eller underställningsmål örn tilllämpning

av stadgandena i 1 kap. 6—13 §§;

29. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig vattentäkt, som

ej är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,

eller örn förbud mot tillgodogörande av grundvatten vid sådan

vattentäkt, såframt talan grundas därå att vattentäkten icke tillkommit i laga

ordning eller icke är av laga beskaffenhet eller att grundvatten vid vattentäkten

tillgodogöres till större myckenhet än lagligen är tillåten;

30. talan örn ersättning för skada eller intrång av sådan vattentäkt, som

under 29 sägs;

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

31. talan om ansvar för det sådan vattentäkt anlagts eller ändrats eller

nyttjats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift, som med stöd

av denna lag meddelats;

32. talan jämlikt 2 kap. 51 § om ändrande av vattentäkt, vartill vattendomstolen

meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande

av grundvatten vid sådan vattentäkt;

33. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket om meddelande av föreskrifter

rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig vattentäkt eller

ändrande av förut givna sådana föreskrifter;

34. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap.

45 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

35. talan utan samband med ansökningsmål om tillämpning av stadgandena

i 2 kap. 49 och 52 §§;

36. talan jämlikt 3 kap. 6 § örn skyldighet för delägare i regleringssamfällighet

att deltaga i kostnaden för vattenreglering och örn beräkning av den

kostnad, vari sådan delägare har att taga del, så ock talan jämlikt 3 kap. 9 §

om skyldighet för den, som av vattenreglering tillskyndas båtnad i annat

hänseende än som omförmäles i 3 § av nämnda kap., att lämna bidrag till

företaget;

37. talan jämlikt 5 kap. 10 § om vidtagande av sådana anordningar vid

allmän farled, som erfordras till förebyggande av skada genom vågsvall eller

dylikt;

38. talan beträffande allmän flottled örn vidtagande av sådana anordningar

eller åtgärder eller meddelande av sådana föreskrifter, som i 6 kap. 17 §

första stycket eller 18 § sägs;

39. talan örn borttagande eller ändrande av anläggning eller om rättelse

i åtgärd, som skett för allmän flottled, såframt talan grundas därå, att anläggningen

eller åtgärden icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga

beskaffenhet, så ock talan om ansvar för vidtagande av dylik anläggning eller

åtgärd eller för olovligt hushållande med eller framsläppande av vattnet

i allmän flottled;

40. talan jämlikt 6 kap. 13 § första stycket om förverkande av rätten till

flottledsarbetes vidare utförande;

41. talan jämlikt 7 kap. 29 § om skyldighet för ägare av mark att deltaga

i kostnaden för diknings-, vattenavlednings- eller invallningsföretag så ock

örn sådan jämkning av bidragsskyldigheten, som i nämnda lagrum omförmäles;
42.

talan jämlikt 7 kap. 54 § om skyldighet att lösa mark, som ingår i invallningssamfällighet;
43.

talan, som grundas därå, att genom vattenavledning eller invallning

vattenförhållandena ändrats i strid mot stadgande i denna lag eller mot föreskrift,

som meddelats i samband med arbetets medgivande;

44. talan om tillämpning av stadgandena i 7 kap. 57 § andra stycket;

45. talan jämlikt 8 kap. 11 § om ändrade föreskrifter rörande delaktighe
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9. 121

ten i underhåll och skötsel av gemensam kloakledning eller kostnaderna

därför;

46. talan jämlikt 9 kap. 25, 29, 31 eller 42 § örn ändrade föreskrifter rörande

kraftbelopp, som utgår i ersättning för förlorad vattenkraft, samt

om ändring i vad förut bestämts angående uttagningskostnadens storlek och

dess gäldande, så ock talan om förnyad prövning av sådan ständig avgälds

belopp, som omförmäles i 9 kap. 23 §;

47. talan örn fördelning av uppburen penningersättning, varom i 9 kap.

31 § förmäles;

48. talan om fastställande av vite, som i 9 kap. 37 § sägs, eller om höjning

eller sänkning av redan bestämt sådant vite;

49. talan jämlikt 9 kap. 39 § om rätt att åter komma i åtnjutande av vattenkraft,

som strömfallsägare till följd av företag enligt denna lag gått förlustig;
50.

talan jämlikt 9 kap. 46 § örn ändring i vad förut bestämts angående

vederlag för vatten, som skall tillhandahållas i ersättning för förlust av

grundvatten, eller örn rätt att åter komma i åtnjutande av möjlighet att vid

egen vattentäkt tillgodogöra grundvatten;

51. talan jämlikt 9 kap. 73 § av innehavare av fordran, varför fast egendom

häftar, om högre ersättning för egendomen eller för därifrån förlorad

vattenkraft eller för skada eller intrång därå;

52. talan jämlikt 9 kap. 74 § om rätt att få återlösa fast egendom, som på

grund av stadgande i denna lag blivit av annan löst.

C. besvärsmål:

53. besvär mot synemäns beslut, varigenom vid syneförrättning enligt 10

kap. jävsinvändning ogillats, ävensom klagan över synemännens åtgöranden

eller utlåtande i fall, då utlåtande ej underställes.

D. underställningsmål:

54. underställning av samt besvär mot utlåtande vid syneförrättning enligt

10 kap. i fall, då underställning av utlåtandet äger rum.

Hurusom, efter---i 68 §.

21 §.

Finnes vid---beslut förbliva.

Där någon, mot vilken vid allmän domstol föres talan om borttagande eller

ändrande av annan byggnad i vatten än som avses i 17 § 21 och 39, förrän

målet blivit vid underrätten avgjort, visar, att han hos vederbörande vattendomstol

gjort ansökan örn sådan prövning beträffande byggnaden, som i

17 § 3 sägs, skall, såframt ej frågan rör tvist örn äganderätt till fastighet eller

omfattningen av fastighets ägoområde, den allmänna underrätten hänvisa

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

det där anhängiga målet till handläggning och avdömande vid vattendomstolen

i sammanhang med ansökningsmålet. Varder den hos vattendomstolen

gjorda ansökningen avvisad eller återkallas densamma eller förklaras den

hava förfallit, skall på anmälan av någondera parten den allmänna underrätten

ånyo upptaga det där anhängiggjorda målet och detsamma slutligen

avdöma.

Om förfarandet vid vattendomstol i ansökningsmål.

26 §.

Ansökan, som i 17 § 1—20 sägs, skall göras skriftligen och ingivas till

vattenrättsdomaren i det antal exemplar, som finnes nedan för varje fall

föreskrivet.

27 §.

1 mom. Ansökan enligt---— anläggningen, uppgiven.

1 fråga om ansökan enligt 17 § 2, 3, 4, 6, 7, 8 och 10 skall vad i första

stycket stadgas i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

2 moni. Ansökan, som i 17 § 5 och 17 sägs, skall vara åtföljd av den beskrivning

å byggnadens eller anläggningens läge och beskaffenhet samt innehålla

de upplysningar i övrigt, som erfordras för bedömande av verkningarna

utav byggnadens utrivande eller anläggningens bortskaffande.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande ansökan, som

i 17 § 9 sägs.

3 mom. I ansökan jämlikt 17 § 13, 14 och 15 skall uppgivas, såvitt möjligt,

vilka bebyggda strömfall eller med fast fiskebvggnad försedda fisken

saken må angå samt, då ansökningen avser utförande eller godkännande

av visst arbete, å vilken fastighet arbetet skall utföras eller är utfört, så ock

beträffande egendom, som nu nämnts, ägares och nyttjanderättshavares

namn och hemvist.

4 mom. Då ansökan göres enligt 17 § 19, skall sökanden förete bevis därom,

huruvida den fastighet, varifrån rättigheten till överförd kraft skall överflyttas,

är besvärad med inteckning, ävensom de överenskommelser, som i

ärendet må hava träffats med inteckningshavare. Ansökningen skall därjämte

innehålla uppgift å den plats, dit kraften önskas för framtiden överförd,

samt vara åtföljd av plan för den erforderliga ledningens sträckning.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt

17 § 20 om överflyttning av rättighet till vatten.

s. 123 Kontrollera mot PDF

123

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

30 §.

Avses med ansökan enligt 17 § 1, 2, 13 eller 15 ändring av befintlig anläggning

i vatten, må, där ej enligt denna eller äldre lag medgivande erhållits

till anläggningen i dess skick före vidtagande av den ändring, varom

fråga är, eller jämlikt 12 kap. 11 § första stycket ägarens rätt att bibehålla

anläggningen är fri från klander, ansökningen icke upptagas, med mindre

jämväl prövning av anläggningens laglighet påkallas.

32 §.

Äro ansökningshandlingarna---utfärda kungörelse.

Kungörelsen skall---skola ingivas.

I mål, som avses i 17 § 1—12, 17, 19 och 20, skola i kungörelsen de fastigheter,

som saken förmenas angå, namngivas eller, i den mån det kan ske på

oförtydbart sätt, utmärkas medelst gemensam geografisk eller annan beteckning,

varjämte, där sökanden vill med tillärnad byggnad tillgodogöra sig annan

tillhörig vattenkraft, särskild uppgift därom skall lämnas. I mål, som

avses i 17 § 13, 14 och 15, skall i kungörelsen uppgivas, vilka bebyggda strömfall

eller med fast fiskebyggnad försedda fisken saken må angå, så ock, då

ansökningen avser utförande eller godkännande av visst arbete, å vilken fastighet

arbetet skall utföras eller är utfört.

Innefattar ansökan---i företaget.

Om kungörelsens---finnes stadgat.

Är fråga om ansökan, varom i 17 § 14 och 18 förmäles, skall kungörelse

enligt denna § eller 61 § första stycket utfärdas allenast, då vattenrättsdomaren

prövar det nödigt. Utfärdas ej sådan kungörelse, skall dock tiden och

stället för vattendomstolens sammanträde sist å tjugoförsta dagen förut kungöras

på sätt i 33 § första stycket sägs.

Huruledes mål---andra stycket.

33 §.

Kungörelse, som i 32 § sägs, skall genom vattenrättsdomarens försorg dels

för uppläsande så snart ske kan i kyrkan genast avsändas, i mål, som i 17 §

1—12 samt 17, 19 och 20 avses, till pastorsämbetet i den eller de församlingar,

där fastigheter, som saken förmenas angå, äro belägna, i mål, som

avses i 17 § 13, 14, 15 och 16, till pastorsämbetet i den eller de församlingar,

där den del av farleden eller flottleden, varom fråga är, framgår, samt i mål,

som avses i 17 § 18, till pastorsiimbetet i den eller de församlingar, i vilka

ansökan om företaget förut kungjorts, dels ock inom tio dagar införas i en

eller flera av ortens tidningar så ock i allmänna tidningarna. Ett exemplar

av kungörelsen skall tillika med ett exemplar av ansökningshandlingarna

ofördröjligen sändas till det eller de ställen, som i kungörelsen angivits.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Valtenrättsdomaren skall därjämte, såframt i målet är fråga örn ansökan

enligt 17 § 1, 2, 3, 4, 6, 7, 8, 10, 13, 14 eller 15, utan dröjsmål i betalt

öppet brev eller brevkort å posten avlämna underrättelse örn kungörelsens

utfärdande, om det eller de ställen, varest handlingarna i målet hållas .för

parterna tillgängliga, samt om den för erinringars avgivande bestämda tiden

till envar i ansökningen uppgiven eller eljest för honom känd ägare av

fastighet, som i kungörelsen omförmäles, så ock till de kända nyttjanderättshavare,

vilkas rätt beröres i saken. Underrättelsen skall adresseras till den

fastighet, varom fråga är, såvitt ej säker kunskap vinnes örn annan adress

inom landet för mottagaren. Varder efter ty i 37 § sägs sökanden ålagt att

delgiva viss sakägare kungörelsen, erfordras ej underrättelse, som nu sagts,

till sådan sakägare.

Där sakägare---nu sagts.

Är jord —--sätt underrättad.

Ägare av---fastighetens ägare.

34 §.

Finnes fastighet---den myndighet.

Är fråga om ansökan om tillstånd att tillgodogöra grundvatten, skall vattenrättsdomaren

jämväl underrätta kommun, inom vars område tillgången

å grundvatten kan påverkas.

35 §.

1 mom. Där fråga är om ansökan, varom i 17 § 1—5 och 10 förmäles, skall

vattenrättsdomaren utan dröjsmål insända ett exemplar av ansökningshandlingarna

jämte kungörelsen till kammarkollegiet, som har att, där det prövas

nödigt, föra talan för tillgodoseende av de allmänna intressen, som kunna

vara i fråga.

Föres efter--— biträda dem.

Om allmänt---parternas kännedom.

2 morn. Finnes i---den myndighet.

36 §.

I mål, som avses i 27 § 1 morn., skall, där fråga ej är om vattentäkt, ett

exemplar av ansökningshandlingarna jämte kungörelsen utan dröjsmål av

vattenrättsdomaren översändas till lantbruksstyrelsen. Finner denna---

— till vattenrättsdomaren.

Vad nu---röna inverkan.

Kan yttrande---45 § sägs.

37 §.

Kan inverkan---nu nämnts.

Är fråga---vid anläggningen.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

125

Vad i andra stycket är stadgat skall äga motsvarande tillämpning, där

fråga är örn meddelande av bestämmelser angående den omfattning, i vilken

vatten må tillgodogöras vid annans vattentäkt.

Där fråga är om ansökan, som i 17 § 19 avses, förelägge vattenrättsdomaren

sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan

stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av

det strömfall, från vilket kraftbelopp, varom fråga är, tillhandahålles. Vad

nu sagts åge motsvarande tillämpning beträffande ansökan enligt 17 § 11

eller 12.

Är fråga om ansökan, som i 17 § 20 avses, skall vattenrättsdomaren ålägga

sökanden att inom tid, som vattenrättsdomaren bestämmer, och vid nedan

stadgat äventyr ingiva bevis om kungörelsens delgivning med ägaren av den

vattentäkt, från vilken vatten, varom fråga är, tillhandahålles.

Försummar sökanden--— stadgade ordning.

46 §.

I mål, som i 17 § 6, 13 och 15 omförmälas, må vattenrättsdomaren, där sökanden

därom anhåller och ärendet finnes brådskande, medgiva vidtagande

av erforderliga provisoriska åtgärder. Omfattar sådan åtgärd vidlyftigare

arbete eller är avsevärt intrång på allmän eller enskild rätt därav att befara,

må sådant förordnande av vattenrättsdomaren lämnas, allenast såframt sökanden

hos Konungens befallningshavande ställer pant eller borgen för skadestånd,

som han kan kännas skyldig utgiva till följd av arbetet i fråga.

Tarvas till skydd mot förorening av grundvatten, att besvär eller last lägges

å annan tillhörig fastighet, åge ock vattenrättsdomaren, där sökanden

det begär och ärendet finnes brådskande, meddela bestämmelser därom att

gälla intill dess vattendomstolens utslag meddelas.

Beslut, som i denna § avses, må utan hinder av däröver anförda besvär

lända till efterrättelse, såframt ej vattendomstolen eller vattenöverdomstolen

annorlunda förordnar.

50 §.

För målets---parterna välbelägen.

Tiden och---bestämda ordning.

Har sökanden begärt syn på stället, och avser ej målet företag enligt 5 eller

6 kap., må dess avdömande ej ske utan syn. Äskas i mål om byggnad för

vattens tillgodogörande eller örn vattentäkt syn av någon, som förmenar sig

lida skada av byggnaden eller vattentäkten, vare lag samma, såframt ej syn

s. 126 Kontrollera mot PDF

126 , Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

finnes uppenbarligen icke vara erforderlig för tillgodoseende av parternas

rätt.

60 §.

Finner vattendomstolen---må föranledas.

I mål — — — särskild talan.

Där i---ansökningen föreslagit.

Är fråga om vattentäkt, skall vattendomstolen, ändå att yrkande därom ej

göres, ingå i prövning, huruvida förbehåll, varom i 2 kap. 49 § sägs, erfordras.

Har särskild---till men.

62 §.

1 mom. Där genom---under byggnadstiden.

2 mom. Är fråga---äga tillämpning.

3 mom. Vad i 1 mom. stadgats skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse

beträffande vattendomstols utslag i andra ansökningsmål.

I mål rörande vattentäkt skall, såframt medgivande att vid vattentäkten

tillgodogöra grundvatten lämnas, utslaget tillika, där så kan anses erforderligt,

angiva fastighet, med vilken rätten till tillgodogörandet skall för framtiden

vara förenad. Vattenrättsdomaren bör fördenskull, när omständigheterna

därtill föranleda, i mål, som nu nämnts, tillse att, såvitt möjligt, en

för ändamålet lämpad fastighet (vattentäktsfastighet) varder under målets

handläggning bildad.

I utslag, varigenom lämnas medgivande till utförande av vattenreglering,

varde angivet, örn regleringsföretaget är av beskaffenhet, att stadgandena i 4

kap. om nyprövning och örn avgifter därå äga tillämpning. I fråga om meddelande

av bestämmelser rörande delaktigheten i företaget skola i tillämpliga

delar gälla föreskrifterna i 10 kap. 67 §.

63 §.

I sammanhang med beslut, varigenom ifrågasatt byggande i vatten eller

anläggande av vattentäkt eller utförande av vattenreglering medgives, bestämme

vattendomstolen viss tid, i regel ej överstigande tio år eller, där fråga

är örn anläggning för allmän flottled, två år, inom vilken arbetet skall vara

fullbordat.

Vad i---

nämnda lagrum.

s. 127 Kontrollera mot PDF

127

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

64 §.

Meddelas av vattendomstolen bestämmelse om vattenmärke, som ej finnes

utsatt, föreskrive ock domstolen, när och av vem vattenmärket skall på sökandens

bekostnad utsättas.

Vattenmärke skall på ett för dess orubbade bestånd betryggande sätt anbringas

å ett för envar lätt skönjbart ställe invid det vatten, varom fråga är,

samt i noggrant bestämt höjdförhållande till en eller flera i berg, jordfast

sten eller annat fast föremål inhuggna fixpunkter.

Vad i första stycket är stadgat om vattenmärke skall äga motsvarande tillämpning

i fråga om observationsrör, som enligt vattendomstolens beslut skall

utsättas för iakttagelser rörande grundvattenstånd.

67 §.

Vattendomstolen åge, när skäl därtill äro, förordna, att dess beslut må

verkställas utan hinder därav, att det icke äger laga kraft; dock allenast såframt,

innan medgivet arbete påbörjas eller, där fråga är örn ändrade bestämmelser

angående hushållning med vatten eller nyttjande av vattentäkt, dessa

tillämpas, hos Konungens befallningshavande ställes pant eller borgen för

den ersättning i penningar, som högre rätt kan ålägga sökanden eller anläggaren

att utgiva utöver vad vattendomstolen i sådant avseende bestämt, så

ock för det skadestånd, vartill han kan kännas skyldig, örn vattendomstolens

beslut eljest ändras.

Är sådant---äga rum.

68 §.

Anmälan örn ersättningsanspråk, som avses i 2 kap. 24 och 51 §§, så ock

motsvarande anspråk vid företag enligt 3, 5, 7 eller 8 kap. skall göras skriftligen

och i två exemplar ingivas till vattenrättsdomaren. Ena exemplaret

varde genom vattenrättsdomarens försorg i rekommenderat brev tillsänt ägaren

av den vattenbyggnad eller anläggning, varom fråga är.

Efter utgången av den tid, inom vilken ersättningsanspråk, som nu sagts,

må anmälas, skall vattendomstolen för prövning av anspråk, som inom behörig

tid anmälts, sammanträda till syn på stället. Sådant anspråk må

dock, när skäl därtill äro, av vattendomstolen prövas före utgången av

nämnda tid. Örn tiden och stället för vattendomstolens sammanträde skall

sist å fjortonde dagen förut till parterna avsändas underrättelse i rekommenderat

brev så ock, där det kan .anses erforderligt, kungörelse införas i en eller

flera av ortens tidningar.

Angående skyldighet — — — fått vidkännas.

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj-.ts proposition nr 9-

Om förfarandet vid vattendomstol i stämningsmål.

75 §.

Vill någon mot annan föra talan, som i 17 § 21—52 avses, ingive till vattenrättsdomaren

skriftlig inlaga, innehållande uppgift å svarandens namn

och hemvist så ock å kärandens påståenden jämte skälen därtill; bifoge ock

de handlingar käranden vill åberopa till stöd för sin talan.

Inlaga, som---denna skyldighet.

Beträffande mål---finnes stadgat.

83 §.

Där någon, mot vilken talan föres i stämningsmål, till bemötande därav

hos vattenrättsdomaren gör ansökan, som i 17 § 2, 3, 4, 6, 7, 13, 14 eller 15

avses, varde målet i dess helhet handlagt i den för ansökningsmål stadgade

ordning, där det ej är av beskaffenhet att jämlikt 61 § andra stycket ändock

böra behandlas som stämningsmål.

Har i stämningsmål vattendomstolen eller har allmän domstol eller överexekutor

förordnat örn borttagande eller ändrande av byggnad eller annan

anläggning i vatten eller av vattentäkt, och göres därefter ansökan, som nyss

nämnts, åge vattenrättsdomaren, om skäl därtill äro och sökanden ställer

pant eller borgen för kostnad och skada, förordna, att utslaget ej må verkställas,

innan ansökningsmålet blivit slutligen avgjort eller ock vattendomstolen

annorlunda förordnar.

Om förfarandet vid vattendomstol i besvärs- och underställningsmål.

85 §.

Är sakägare---allmän flottled.

88 §.

Angående offentliggörande av kungörelse, som i 87 § sägs, gälle beträffande

mål, som avse företag enligt 6 kap., vad i 33 § första stycket finnes stadgat

i fråga om mål enligt 17 § 13, 14, 15 och 16 men i andra fall vad nämnda

lagrum föreskriver beträffande mål, som omförmälas i 17 § 1—12 samt 17,

19 och 20; dock vare i fråga om företag enligt 7 eller 8 kap. ej erforderligt,

att kungörelsen införes i allmänna tidningarna. Är sådant företag av mindre

omfattning och berör det allenast viss eller vissa sakägare, må kungörelsen,

i stället för att införas i en eller flera ortstidningar, i rekommenderat

brev avsändas till envar sakägare.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

129

Kungörelsen varde — — — mottaga förrättningshandlingarna.

Angå besvär---nämnda intressen.

Där i---motsvarande tillämpning.

92 §.

Vad i 29 § andra stycket, 39—41 §§, 56 § första stycket, 60 § första, andra

och femte styckena, 70—72 §§, 73 § första, andra och fjärde styckena samt

74 § stadgas beträffande ansökningsmål skall äga motsvarande tillämpning

å underställningsmål ävensom i tillämpliga delar å besvärsmål vid vattendomstolen,

60 § dock med iakttagande av bestämmelserna i 3 kap. 11 §,

6 kap. 3 § 1 mom. samt 7 kap. 45 och 55 §§.

Bestämmelserna i---och underställningsmål.

Örn fullföljd av talan mot vattendomstols och. vattenrättsdomares beslut.

98 §.

I fråga---om vattenrättsdomaren.

109 §.

Har talan i vattenmål av vattenrättsdomaren avvisats eller förklarats hava

förfallit eller har vattenrättsdomaren förklarat vadeanmälan ej kunna upptagas,

må klagan däröver föras hos vattenöverdomstolen i enahanda ordning,

som ovan finnes stadgad med avseende å besvär mot vattendomstolens utslag

eller beslut. Lag samma vare beträffande vattenrättsdomares beslut om medgivande

av provisoriska åtgärders vidtagande eller om provisoriska bestämmelser,

som i 46 § avses, om inskrivning i vattenbok, som i 12 kap. förmäles,

angående besiktning, varom i 13 kap. sägs, samt i fråga, som i 14 kap. 7 §

avses.

Mot vattenrättsdomares---ej föras.

över annat---slutligt besked.

113 §.

Vad i--— Konungens prövning.

■*

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sami. Nr 9.

9

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj.ts proposition nr 9-

12 KAP.

Om vattenbok.

1 §■

För varje vattendomstols område skall föras bok för antecknande av de

uppgifter rörande företag enligt denna lag, varom här nedan stadgas. Denna

bok kallas vattenbok.

Vattenboken föres i fyra avdelningar:

första avdelningen:--— än dammbyggnader;

andra avdelningen:---i vattenboken;

tredje avdelningen: för förtecknande av alla efter den 1 januari 1921 i

laga ordning beslutade torrläggningsföretag, med undantag av dikningsföretag,

ävensom andra till första, andra och fjärde avdelningarna ej hänförliga

anläggningar med avseende å vatten; samt

fjärde avdelningen: för inskrivning av vattentäkter, som varit föremål för

vattendomstolens prövning.

I vattenboken---myndighet utarbetade.

13 §.

När efter den 1 januari 1920 vattendomstol eller annan myndighet meddelat

sådant beslut i flottledsmål, varom anteckning bör göras i vattenbokens

andra avdelning, åligge det vattenrättsdomaren, sedan beslutet vunnit laga

kraft, att utan särskild ansökan i sagda avdelning göra anteckning därom,

med angivande av dagen för beslutet, det vatten, som därav beröres, samt

företagets eller anläggningens huvudsakliga beskaffenhet. Har annat beslut,

varom anteckning bör ske i vattenbokens andra avdelning, eller beslut

rörande företag eller anläggning, som skall förtecknas i vattenbokens tredje

avdelning, meddelats efter den 1 januari 1921, skall i avseende å sådant beslut

vad nu sagts äga motsvarande tillämpning.

Har beslutet meddelats av annan domstol eller myndighet än vattendomstolen,

skall underrättelse örn beslutet jämte erforderliga handlingar och

upplysningar genom den beslutande myndighetens försorg så snart sig göra

låter tillsändas vattenrättsdomaren.

14 §•

När beslut av vattendomstol meddelats rörande anläggande av vattentäkt

eller beträffande tillgodogörande av grundvatten vid vattentäkt, åligge det vattenrättsdomaren,

sedan beslutet vunnit laga kraft, att utan särskild ansökan

med ledning av beslutet i fjärde avdelningen av vattenboken verkställa inskrivning

av de huvudsakliga förhållanden, som äro av vikt för kännedom örn

vattentäkten. Vad nu sagts gäde ock i fråga om beslut, som innefattar prov
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

131

ning jämlikt 2 kap. 53 § av vattentäkts laglighet, så ock beträffande beslut,

varigenom ändring göres i förhållande, som förut inskrivits.

15 §•

Har enligt förordnande efter ty i 13 kap. 1 § sägs besiktning hållits å

anläggning, varom inskrivning bör ske, eller av vattenmärke eller observationsrör,

om vars utsättande vattendomstolen meddelat föreskrift enligt 11

kap. 64 §, skall besiktningsprotokollet ingivas till vattenrättsdomaren och

anteckning om dess huvudsakliga innehåll göras i vattenboken.

16 §.

Närmare föreskrifter om vattenbokens inrättande och förande meddelas

av Konungen.

13 KAP.

Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för överträdelse av

denna lag.

1 §•

I sammanhang med beslut, varigenom byggande i vatten eller anläggande

av vattentäkt eller utförande av annat företag enligt denna lag medgives,

äge vattendomstolen, eller, om medgivandet lämnas vid syneförrättning i

den ordning 10 kap. stadgar, synemännen, när skäl därtill äro, föreskriva

att, sedan arbetet fullbordats eller den för fullbordandet bestämda tid gått

till ända, besiktning å arbetet skall verkställas av sakkunnig person. Innehåller

beslutet rörande företaget, att vattenmärke eller observationsrör jämlikt

11 kap. 64 § skall utsättas, skall samtidigt meddelas föreskrift örn besiktning

av märket eller röret.

Har föreskrift---skall ske.

Där i---nyss nämnts.

Kostnad för---arbetet utföres.

3 §•

Menar någon, vars rätt är beroende av annan tillhörig, helt eller delvis

uppförd byggnad i vatten eller av annan tillhörig vattentäkt, att byggnaden

eller vattentäkten icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet,

äge på ansökan av honom vattenrättsdomaren förordna sakkunnig

person att hålla besiktning å byggnaden eller vattentäkten.

Kostnad för —--besiktningen verkställes.

Där sökanden sedermera för talan örn byggnadens eller vattentäktens borttagande

eller ändrande eller örn ersättning för skada genom byggnaden eller

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Majlis proposition nr 9.

vattentäkten, varde i det mål på sökandens begäran prövat, huruvida den

förskjutna besiktningskostnaden skall av ägaren gottgöras sökanden.

Vad i denna § sagts om besiktning å byggnad i vatten och å vattentäkt

äge motsvarande tillämpning beträffande vattenmärke eller observationsrör

eller särskilt anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut

om byggande i vatten eller rörande hushållning med valten eller nyttjande

av vattentäkt hänför sig.

4 §.

Har byggnad i vatten eller vattentäkt tillkommit efter prövning i laga

ordning, stånde ägaren fritt att hos vattenrättsdomaren påkalla besiktning

genom sakkunnig person till bevisning därom, att byggnaden eller vattentäkten

utförts i överensstämmelse med de därför givna föreskrifter eller

att de avvikelser därifrån, som må hava skett, icke äro av beskaffenhet att

kränka allmän eller enskild rätt. Ägare av byggnad i vatten eller vattentäkt

må ock eljest på sätt nu nämnts begära besiktning för erhållande av

intyg angående byggnadens eller vattentäktens beskaffenhet eller om lagligheten

av vattenmärke eller observationsrör eller särskilt anbragt fixpunkt,

som avses i 3 § sista stycket.

Har jämlikt — — — utförda arbetet.

Om kostnad---finnes stadgat.

5 §•

över vad---föras protokoll.

Örn besiktningsmans skyldighet att i vissa fall ingiva protokollet till

vattenrättsdomaren finnes i 12 kap. 15 § stadgat.

Protokoll över---denne bestämt.

Har besiktning — — — tillhandahållas sökanden.

8 §.

Bygger någon i vatten eller anlägger någon vattentäkt utan föregången

prövning i laga ordning, varigenom medgivande till arbetet erhållits, och

finnas förhållandena uppenbarligen vara sådana, att dylik prövning skolat

enligt stadgande i denna lag föregå, äge överexekutor förbjuda arbetets

fortsättande, intill dess sådan prövning ägt rum, så ock, när skäl därtill

äro, förordna örn handräckning till rättelse i vad olagligen skett

Där byggande---rätt kränkes.

Vad ovan i första och andra styckena är stadgat skall äga motsvarande

tillämpning, där någon utan föregången prövning vid vattentäkt tillgodogör

grundvatten till myckenhet, som han icke utan medgivande i laga ordning

s. 133 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

133

är berättigad att tillgodogöra, eller någon nyttjar vattentäkt, vårtid medgivande

inhämtats, i strid mot därvid givna föreskrifter.

I fråga---avsedda fall.

11 §•

Den, som mot bestämmelserna i 2 kap. 20 § första eller andra stycket

bygger i vatten utan därtill av vattendomstolen lämnat medgivande

eller mot nämnda bestämmelser eller stadgandet i 3 kap. 11 § verkställer

vattenreglering utan att medgivande därtill inhämtats i därför stadgad ordning
eller

mot föreskriften i 2 kap. 20 § tredje stycket underlåter att söka vattendomstolens

godkännande av verkställd ändring å byggnad i vatten

eller mot stadgandet i 2 kap. 34 § första stycket utan vattendomstolens

medgivande utriver byggnad i vatten

eller mot vad i 2 kap. 37 § finnes stadgat vidtager åtgärd för vattendrags

återställande utan medgivande av vattendomstolen

eller mot bestämmelserna i 2 kap. 47 § första eller andra stycket anlägger

eller nyttjar vattentäkt utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant

enligt 11 kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren

eller mot bestämmelserna i 5 kap. 7 § utför anläggning eller åtgärd för allmän

farled utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant enligt 11

• kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren eller mot stadgandena i 2 kap.

34 § första stycket och 5 kap. 5 § utan vattendomstolens medgivande utriver

dylik anläggning

eller mot stadgandet i 6 kap. 20 § första stycket utför anläggning eller

åtgärd för allmän flottled utan medgivande av vattendomstolen eller, där sådant

enligt 11 kap. 46 § är tillfyllest, av vattenrättsdomaren

eller mot föreskrifterna i 7 kap. 45 och 49 §§ utför vattenavledning eller

invallning utan att därtill inhämtats medgivande i den ordning, som i 45

§ omförmäles,

skall, där han insett eller skäligen bort inse, att jämlikt åberopade lagrum

medgivande eller godkännande, som nu nämnts, varit erforderligt, straffas

med dagsböter eller med fängelse från och med en till och med sex månader.

12 §.

Den, som efter erhållet medgivande till byggande i vatten eller till anläggande

av vattentäkt eller lill verkställande av vattenreglering, vattenavledning

eller invallning från beslutet rörande arbetets verkställande gör avvikelse

av beskaffenhet att kränka allmän eller enskild rätt, straffes med

dagsböter eller med fängelse från och med en till och med sex månader.

13 §.

Bryter någon mot de rörande vattenhushållningen vid byggnad i vatten eller

beträffande framsläppandet av vatten vid sådan byggnad i denna lag stad
-

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

gade föreskrifter eller av domstol eller annan myndighet i laga ordning

meddelade bestämmelser, straffes med dagsböter eller med fängelse från och

med en till och med sex månader.

Lag samma vare, där någon åsidosätter föreskrift, som av vattendomstolen

meddelats angående nyttjandet av vattentäkt.

14 §.

Borttager eller fördärvar någon uppsåtligen vattenmärke eller observationsrör

eller särskilt anbragt fixpunkt, vartill domstols eller annan myndighets

beslut om byggande i vatten eller anläggande av vattentäkt eller vattenreglering

eller rörande hushållning med eller tillgodogörande av vatten hänför

sig, straffes med dagsböter eller med fängelse från och med en till och

med sex månader.

17 §.

Har efter---den försumlige.

14 KAP.

Slutbestämmelser.

1 §•

Med lågvatten —--under året.

4 §•

Företag eller åtgärd enligt denna lag anses angå viss fastighet:

när påstående göres om förpliktande för fastighetens ägare att deltaga

i företaget;

när fastigheten eller dess vatten tages i anspråk för företaget eller för

anläggning i samband med detta;

när företaget kan menligt inverka på mark eller vattenområde, som tillhör

fastigheten, eller tillgången å grundvatten inom fastigheten eller någon å

fastigheten belägen byggnad eller annan fast anläggning eller på fastighetens

användningssätt.

5 §.

Vill någon för uppgörande av plan eller eljest såsom förberedelse till företag

enligt denna lag verkställa mätningar, avvägningar eller andra undersökningsarbeten

å fastighet, som äges eller innehaves av annan, åge Konungens

befallningshavande, när skäl därtill äro, föreskriva, att erforderligt tillträde

till fastigheten under viss tid skall lämnas. Konungens befallningshavande

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

135

må ock, där för utförande av undersökningsarbete erfordras, att ett eller flera

vattenmärken eller observationsrör utsättas, stadga förbud, vid vite, att

rubba eller skada sådant märke eller rör.

Vid undersökningsarbetets---ersättningens gäldande.

Konungen äger utfärda närmare föreskrifter angående utförande av undersökningsarbeten,

som i denna § avses, och vad därmed äger samband.

6 §.

Ej må den, vars rätt är beroende av hushållning med vattnet vid annan

tillhörig byggnad, förvägras tillträde till ställe, där vattenmärke (vattenståndsmätare,

pegel) är utsatt, eller att taga del av anteckningar, som det

ålagts byggnadens ägare att hålla över gjorda iakttagelser rörande vattenstånd

eller vattnets avrinning. Ej heller må den, vars rätt är beroende av

vattentäkts nyttjande, förvägras tillträde till ställe, där observationsrör är utsatt

eller vattenmätare finnes anbragt, eller att därstädes utföra erforderliga

undersökningar eller att taga del av anteckningar, som det ålagts vattentäktens

ägare att hålla över gjorda iakttagelser rörande grundvattenståndet eller

tillgodogjorda vattenmängder.

Vad i första stycket är stadgat örn den, vars rätt är beroende av vattenhushållning

eller vattentäkts nyttjande, gäde ock beträffande allmän åklagare

samt tjänsteman vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.

Tarvas för---skälig ersättning.

9 §•

Där enligt---med posten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1940.

I fråga om vattentäkt, som tagits i bruk före nämnda dag och ej är avsedd

allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning,

skall iakttagas vad nedan stadgas.

1 mom. Vad i 2 kap. 44 och 47 §§ är stadgat skall ej utgöra hinder för

att utan vattendomstolens prövning vid vattentäkten tillgodogöra grundvatten

i huvudsakligen samma omfattning som förut.

2 mom. Fråga örn intrång genom vattentäkten varde, i den mån grundvatten

ej tillgodogöres i större omfattning än i 1 mom. sägs, prövad enligt

äldre lag.

3 mom. Talan utan samband med ansökningsmål örn intrång, varom i

2 mom. sägs, skall anhängiggöras vid vattendomstol i den för stämningsmål

i 11 kap. stadgade ordning.

Vattendomstolen åge i målet förelägga vattentäktens ägare vid vite att

medverka till utredning örn grundvattenförhållandena.

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 10 oktober

1938.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 1 september 1938 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen

i statsrådet den 31 augusti 1938, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets

utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn

Gösta Walin.

Förslaget föranledde följande yttranden.

1 KAP.

Underrubrikerna.

Lagrådet: De nuvarande underrubrikerna i 1 kap. hava i förslaget ändrats

på det sätt, att uttrycken »vattnet å hans grund» och »vattnet å grunden»

utbytts mot termen ytvatten, i syfte att göra det möjligt att redan

i den före den nya 14 § insatta underrubriken använda termen grundvatten,

i paragrafen definierat såsom vatten, vilket finnes under markens yta. Då

emellertid termen ytvatten icke kommer till användning i själva lagtexten,

synes dess upptagande näppeligen vara av något behov påkallat, vartill

kommer att termen här fått en användning, som knappast torde hava vunnit

burskap i det allmänna språkbruket. Då det lagtekniska intresset att

kunna använda termen grundvatten vinnes redan genom den föreslagna

avfattningen av 14 §, hemställes, att de nuvarande underrubrikerna i 1 kap.

lämnas oförändrade och att den nytillkomna underrubriken erhåller lydelsen:

Om jordägares rätt till vattnet under markens yta.

2 KAP.

42 §.

Lagrådet: Med vattentäkt skall enligt förslaget förstås varje anläggning

för tillgodogörande av grundvatten. Det synes därför överflödigt att tynga

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

137

lagtexten genom att i den i första punkten givna definitionen medtaga orden

»genom uppfordrande, bortledande eller tillvaratagande på annat sätt».

Bestämmelserna i andra och tredje punkterna torde huvudsakligen vara

motiverade med hänsyn till de stadganden i 2 kap. vilka skola tillämpas,

därest den vattenmängd, som skall tillgodogöras vid en vattentäkt, uppgår

till viss större myckenhet. Enär den föreslagna lydelsen av dessa bestämmelser

skulle föranleda, att de bliva ovillkorligen tillämpliga jämväl i vissa,

i andra kapitel reglerade fall, då detta vore mindre lämpligt, hemställes, att

de ersättas av ett stadgande, att vid tillämpning av vad i 2 kap. stadgas två

eller flera, samme ägare tillhöriga anläggningar tor tillgodogörande av samma

grundvattentillgång skola, såframt de ej äro avsedda för helt skilda behov,

betraktas såsom en vattentäkt.

44 §.

Justitierådet Lawski: Den i andra stycket intagna bestämmelsen, att nyttjande

av vattentäkt ej må medföra, att ett flertal fastigheter berövas erforderligt

husbehovsvatten, lärer med hänsyn till att enligt 9 kap. 46 § 1 mom.

i dylikt fall ersättningsvatten skall lämnas sakna större betydelse. Då stadgandet

dessutom ej är fullt konsekvent i det att däri ej beaktas det alldeles

likartade fallet, att ett flertal hushåll å en och samma fastighet, t. ex. ett

flertal arbetarbostäder å en ett fabriksföretag tillhörig fastighet, berövas

erforderligt husbehovsvatten, hemställes att bestämmelsen måtte utgå.

Enligt det principala stadgandet i 1 kap. 14 § skall varje fastighetsägare

vara befogad att tillgodogöra sig det under ytan av hans mark framflytande

grundvattnet. Därav drager emellertid förslaget icke den konsekvensen, att

grundvattnet är reserverat för de fastigheters behov, under vilka det framflyter.

En helt utanför grundvattenområdet belägen kommun kan, därest

den på ett eller annat sätt, t. ex. genom avtal med någon fastighetsägare

inom området, berett sig tillfälle att anlägga en vattentäkt, för sitt behov

utnyttja grundvattenströmmen. I det nu nämnda exemplet kan väl

icke någon befogad anmärkning göras mot alt grundvattentillgången får tillgodogöras

av utomstående, bl. a. därför, att detta icke, utan att full ersättning

gives, får ske till skada för markägarna inom området. Men i ett fall

har åt utomstående beretts en mera privilegierad ställning. Om den utomstående

är fastighetsägare, som vill använda vattnet för sin fastighets husbehov,

är han enligt 44 § berättigad att för ändamålet på sådant sätt anlägga

och nyttja vattentäkt att annan än husbehovsförbrukare utan gottgörelse

berövas vatten, som denne förut tillgodogjort sig. Sedan en kommunal

vattentäkt efter vederbörlig prövning kommit till stånd, kunna sålunda

de ekonomiska och tekniska kalkyler, som ligga till grund för densamma,

rubbas genom att utomstående husbehovsförbrukare börja att tillgodogöra

grundvattentillgången. Huruvida den utomstående skall få göra intrång

även å det husbehovsvatten, som erfordras för fastigheter inom området, beror

på en tolkning av 57 §. Ehuru det icke synes vara i förslaget förutsatt,

hindrar avfattningen av denna paragraf icke, att utomstående husbehovs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

förbrukare sättes efter andra. Den rätt, vilken enligt vad nu anförts tillerkännes

utomstående och som kan tänkas bliva av en viss betydelse, synes

emellertid knappast förenlig med den tankegång, som ligger till grund för 1

kap. 14 §. Det hemställes därför, att undantagsstadgandet i 44 § sista stycket

begränsas att avse anordnande eller nyttjande av vattentäkt, avsedd

allenast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbrukning

från grundvattentillgång, som berör fastigheten.

Ändringen skulle medföra motsvarande ändringar i 2 kap. 47 och 56 §§,

11 kap. 17 § 29 samt övergångsbestämmelserna. Vad däremot angår 2 kap.

57 § synes ej behövligt att låta utomstående husbehovsvattentäkter behandlas

på annat sätt än andra. Detta stadgande kan alltså lämnas orubbat, vilket

emellertid skulle föranleda, att i 56 § andra stycket göres undantag för

fall, som avses i 57 §.

47 §.

Lagrådet: Vad i 44 § stadgas såsom villkor för rätt att anordna och

nyttja vattentäkt skall enligt sista stycket i samma paragraf icke gälla i

fråga om vattentäkt som är avsedd allenast för viss fastighets förseende

med vatten till husbehovsförbrukning. Ehuru å sådan vattentäkt uppenbarligen

icke heller de i 47 § givna bestämmelserna om obligatorisk förprövning

böra vara i något fall tillämpliga, har uttryckligt undantag gjorts

endast för det fall varom andra stycket i paragrafen handlar. Även om det

med fog kan göras gällande, att en tillämpning av första stycket är utesluten

redan på den grund att det, så snart vattenförbrukningen överstiger

300 kubikmeter om dygnet, icke kan vara fråga om allenast husbehovsförbrukning,

synes det likväl i tydlighetens intresse vara önskvärt, att undantagsbestämmelsen

omfattar båda styckena.

48 §.

Lagrådet: Vad som avses i den föreslagna paragrafen skulle enligt lagrådets

mening tydligare framgå, örn där uttalades att vad i 38 § andra stycket

stadgas om företräde mellan olika företag skall äga motsvarande tilllämpning,

när fråga är om två eller flera vattentäkter som ej kunna jämte

varandra nyttjas, samt härtill fogades den reservationen att vid sådan frågas

avgörande dock skall städse tillses att ej någon ort berövas erforderligt vatten

från grundvattentillgång inom ollen.

49 §.

Lagrådet: Därest någon, som erhållit tillstånd att anlägga en vattentäkt,

avsedd för tillgodogörande av högst 300 kubikmeter örn dygnet, eller som

utan tillstånd — om sådant ej varit erforderligt — nyttjar en vattentäkt av

nyss angiven kapacitet, begär tillstånd att tillgodogöra mer än 300 kubikmeter

om dygnet, uppstår fråga, huruvida åt ett förbehåll enligt förevarande

paragraf kan givas sådant innehåll, att vattentäktsägaren blir pliktig

att framdeles — normalt utan gottgörelse — avstå även vatten, som

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

139

han tidigare tillgodogjort och sorn, om han ej gjort ansökningen, ej kunnat

utan ersättning fråntagas honom. Ett förbehåll torde väl in dubio anses

omfatta allenast det vatten, som jämlikt tillståndet må ytterligare tillgodogöras,

men paragrafens ordalydelse innefattar ej uttryckligt hinder för

den tolkningen, att förbehåll kan förklaras avse allt vatten som tillgodogöres

vid vattentäkten.

Då det icke kan anses av behovet påkallat att bereda möjlighet för vattendomstolen

att på detta sätt göra ingrepp i en redan bestående rättighet,

hemställes, att förbehåll varom nu är fråga begränsas till att avse

skyldighet för vattentäktens ägare att av det vatten, som han på grund av

tillståndet må tillgodogöra, framdeles avstå vad som då kan prövas erforderligt

för någon orts förseende med vatten eller för tillgodoseende av annat

allmänt behov, som av domstolen angives.

Justitierådet Lawski: Därest vid tillstånd för ett industriföretag att an
lägga

eller utvidga vattentäkt knytes sådant förbehåll, som avses i paragrafen,

lärer risk föreligga för att företaget ej skall våga använda tillståndet,

örn ej garanti erhålles för att en direkt förlust pa anläggningen icke riskeras.

Förslaget lärer möjliggöra, att vattendomstolen i tillståndet angiver, efter

vilken tid förbehållet tidigast må göras gällande. Med hänsyn till angelägenheten

av att den osäkerhet, som förbehållet innebär, så mycket som

möjligt begränsas, hemställes emellertid, att i paragrafen intages en uttrycklig

föreskrift om att i tillståndet skall, där det yrkas, angivas, vid vilken

tidpunkt sökanden tidigast skall vara pliktig att underkasta sig tillämpning

av förbehållet.

53 §.

Lagrådet: Den prövning, som avses i paragrafen, skall tydligen för att

motsvara sitt ändamål kunna gälla ej endast själva anläggningens laglighet

utan även lagligheten av den omfattning, vari vatten där tillgodogöres. Det

synes önskvärt att paragrafen avfattas sa, att detta framgar av lydelsen.

55 §.

Lagrådet: Då den i andra punkten stadgade skyldigheten utan vidare

torde framgå av innehållet i första punkten, synes andra punkten kunna

utgå.

56 §.

Lagrådet: Det föreslagna stadgandet i första stycket avser, såsom av

motiven framgår, bland annat att bereda möjlighet för vattendomstol att

vid prövning av ansökan örn tillstånd att anlägga vattentäkt vidtaga inskränkning

i den rätt till vattenutvinning, som må tillkomma ägare av annan

vattentäkt. För att någon tvekan icke skall behöva råda på denna

punkt torde lagtexten lämpligen böra jämkas så, att därav framgår att ej endast

ägare av vattentäkt utan även den, som söker tillstånd att anlägga vattentäkt,

må påkalla stadgandets tillämpning.

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

57 §.

Justitierådet Lawski: Den tankegång, som ligger till grund för stadgan
det,

torde bättre komma till uttryck, om orden »äldre bebyggelse» utbytas

mot orden »den tid, under vilken vattnet tillgodogjorts,» eller något dylikt.

58 §.

Lagrådet: Där omständigheterna äro sådana att menlig inverkan av åt
gärd,

varom här är fråga, kan genom lämpligt förfaringssätt undvikas eller

lindras, synes det kravet rimligt, att ett sådant förfaringssätt kommer till

användning. Goda skäl kunna ock andragas för att i fall av försummelse

härutinnan låta, på sätt föreslagits, administrativ myndighet fastställa erforderliga

säkerhetsföreskrifter samt, för den händelse dessa åsidosättas,

förordna om rättelse på den försumliges bekostnad. Vissa betänkligheter

möta emellertid mot att på detta sätt för ett speciellt fall reglera ett ämne

av mera allmän innebörd inom grannskapsrättens område, ett ämne som

dessutom äger intimt samband med den på dagordningen stående frågan

om lagstiftning mot förorening av annat vatten än grundvatten.

Anses ett stadgande av föreslaget innehåll likväl böra införas i vattenlagen,

må framhållas, att stadgandets räckvidd måste bliva jämförelsevis begränsad.

Såsom detsamma avfattats innebär det sålunda icke rätt för Konungens

befallningshavande att avgöra, huruvida befogenhet att verkställa

den åtgärd, varom fråga är, tillkommer vederbörande. I fall, då skadlig

inverkan över huvud icke kan undvikas eller för undvikande av skada krävas

så omfattande eller så kostsamma försiktighetsmått, att de i förhållande

till åtgärdens betydelse för den som vidtager densamma måste framstå såsom

oskäliga, lärer ej heller någon rätt tillkomma Konungens befallningshavande

att ingripa, utan det torde i händelse av tvist ankomma på domstol

att, med ledning av allmänna rättsgrundsatser eller de bestämmelser som

för särskilda fall kunna vara meddelade, företaga en avvägning av de kolliderande

intressena. Huruvida i avbidan på ett slutligt avgörande förbud

mot åtgärdens vidtagande kan utverkas hos annan myndighet än domstol blir

i allmänhet att bedöma enligt utsökningslagens regler örn rätt för överexekutor

att meddela handräckning. I vissa fall torde stöd för ett ingripande kunna

hämtas ur bestämmelser i särskilda författningar t. ex. hälsovårdsstadgan.

59 §.

Lagrådet: Genom att taga en vattentäkt ur bruk bör ägaren icke utan vidare

kunna bliva befriad från honom jämlikt 9 kap. 46 § ålagd skyldighet

att tillhandahålla vatten såsom ersättning för skada eller intrång som åstadkommits

genom vattentäktens anordnande. Det torde i sådant fall vara

nödvändigt att, på sätt regeln i 59 § andra stycket andra punkten angiver,

tillfälle beredes vattendomstolen att lämna närmare föreskrifter om de villkor

under vilka vattentäkten får tagas ur bruk. Att i annat avseende än

nu nämnts å en vattentäkt kommer att vila förpliktelse av beskaffenhet att

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

141

påkalla sådan prövning som här avses, lärer näppeligen kunna antagas. Med

hänsyn härtill synes avfattningen av andra punkten i andra stycket lämpligen

böra undergå sådan ändring att av lagtexten framgår, att regeln gäller

endast när vattendomstolen jämlikt 9 kap. 46 § lämnat föreskrift om tillhandahållande

av vatten.

9 KAP.

46 §.

Lagrådet: Av bestämmelsen i 1 mom. tredje stycket torde följa, att när

rättighet till ersättningsvatten jämlikt 2 mom. på den berättigades framställning

skall överflyttas från en fastighet till en annan, det härför erforderliga

arbetet skall ombesörjas av ägaren till vattentäkten, till vilken ledningen

med vad därtill hör torde vara att betrakta såsom adpertinens.

Då emellertid överflyttningen icke påkallas av något vattentäktsägarens

intresse, lärer av densamma föranledd kostnad för nyanläggning, ombyggnad,

underhåll m. m. böra åläggas ersättningstagaren. I slutet av 3 mom. första

stycket synes därför böra intagas föreskrift örn att då rättighet till vatten

enligt vad i 2 mom. sägs överflyttas fran en fastighet till annan, skall ersättningstagaren

vidkännas av överflyttningen föranledd ökning av kostnaden

för vattnets tillhandahållande.

11 KAP.

17 §.

Lagrådet: Därest vad lagrådet anfört vid 2 kap. 53 § vinner beaktande,

föranledes därav ändring i punkt 7 av förevarande paragraf.

30 §.

Lagrådet: Vid granskningen av denna paragraf möter spörsmålet huruvida

en bestämmelse, motsvarande den nu med avseende å anläggning i vatten i

paragrafen upptagna, skall införas i fråga örn vattentäkt. De sakkunniga

hava i sitt betänkande föreslagit ett sådant stadgande, men departementschefen

har ansett stadgandet icke erforderligt.

De motiv, som på sin tid föranledde införandet i vattenlagen av stadgandet

,i 30 § (jfr N. J. A. avd. II 1919 s. 407 och 408), synas äga giltighet även för

vattentäkternas vidkommande. Det måste anses otillfredsställande och ägnat

att medföra ohållbara rättssituationer, om tillstånd meddelas att ändra eller

utöka en vattentäkt, som icke är laglig. En bestämmelse av den ifrågasatta

innebörden är påkallad ej endast ur ordningens synpunkt utan även i vattentäktsägarens

eget intresse. Vare sig ett stadgande införes eller ej, kan det

knappast förutsättas, att en vattendomstol skulle meddela tillstånd till ändring

av en vattentäkt, beträffande vilken kan befaras att en talan örn dess

borttagande eller ändrande kommer att bifallas. Att föreskriften skulle lända

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

till obehörigt förfång för ägare av vattentäkter, som anlagts innan lagen

trätt i kraft, kan ej antagas; lagligheten av sådan vattentäkt skall uppenbarligen

bedömas enligt äldre rätt.

Huruvida efterprövning av en vattentäkts laglighet bör krävas ej endast

då fråga är om ändring av själva anläggningen utan jämväl då ansökan göres

örn tillstånd till ökat tillgodogörande av grundvatten, kan måhända vara

tvivelaktigt. Övervägande skäl synas emellertid tala för att prövningsskyldighet,

på sätt de sakkunniga föreslagit, skall inträda, även om ansökningen

endast avser ökad vattenutvinning utan ändring av vattentäkten. För denna

ståndpunkt talar bland annat, att enär enligt 2 kap. 47 § tillstånd icke skulle

erfordras för att anlägga en vattentäkt, så länge ej över 300 kubikmeter vatten

uppfordras örn dygnet eller allmän eller enskild rätt förnärmas, eljest

varje prövning av själva anläggningen kunde undgås, örn blott dess ägare

till en början begränsade vattenutvinningen.

Den prövning, som enligt det ifrågasatta stadgandet skulle förekomma, bör

gälla lagligheten ej endast av själva vattentäkten utan även av den omfattning,

i vilken sökanden tillgodogör vatten vid vattentäkten (jfr 2 kap. 53 §).

Lagrådet hemställer därför, att såsom ett andra stycke i förevarande paragraf

införes ett stadgande av innehåll att, därest i fall, som avses i 17 §

6, fråga är om ändring av befintlig vattentäkt eller om tillgodogörande av

grundvatten i större omfattning än förut, må, där vattentäkten ej tidigare

varit föremål för vattendomstolens prövning, ansökningen icke upptagas,

med mindre vattentäktens ägare jämväl påkallar prövning rörande lagligheten

av vattentäkten och den omfattning, vari vatten där tillgodogöres.

De skäl, som ovan anförts för ett dylikt stadgande, äga särskilt giltighet i

fråga om vattentäkter, som anläggas efter den nya lagens ikraftträdande.

Skulle det befinnas önskvärt att från stadgandets tillämpningsområde undantaga

äldre vattentäkter, bör det ske genom en föreskrift i övergångsbestämmelserna.

33 §.

Lagrådet: Enligt andra stycket i förevarande paragraf i dess nuvarande

lydelse åligger det i flertalet ansökningsmål vattenrättsdomaren att avsända

särskilda underrättelser till kända sakägare. Samma skyldighet skall enligt

förslaget föreligga i de ansökningsmål rörande grundvatten, som finnas upptagna

under punkterna 6, 7 och 8 i 11 kap. 17 §, men däremot icke för det

i punkt 9 i samma paragraf avsedda fallet att i en ansökan hemställes om

vattendomstols prövning, under vilka villkor vattentäkt må tagas ur bruk.

Det torde emellertid även i sistnämnda fall vara önskvärt, att särskilda underrättelser

avsändas till vederbörande sakägare.

46 §.

Lagrådet: Jämväl i det fall, som avses i det nytillkomna andra stycket,

synes säkerhet för skadestånd böra ställas i enahanda omfattning som i de

uti första stycket reglerade fallen.

s. 143 Kontrollera mot PDF

143

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

60 §.

Lagrådet: Då innehållet i sista stycket har samband med övriga i paragrafen

för närvarande upptagna bestämmelser, synes det föreslagna nya

stycket, som till sitt innehåll är fristående från de övriga bestämmelserna,

lämpligen böra upptagas efter det nuvarande sista stycket.

68 §.

Lagrådet: Enligt 11 kap. 50 § sista stycket gäller för ansökningsmål, att

vattendomstolen skall hålla syn på stället, då sökanden begärt syn och målet

ej avser företag enligt 5 eller 6 kap. Vidare stadgas i samma lagrum, att

därest i mål örn byggnad för vattens tillgodogörande någon, som förmenar

sig lida skada av sådan byggnad, äskar syn, sådan skall hållas, såframt ej

syn finnes uppenbarligen icke vara erforderlig för tillgodoseende av parternas

rätt. I övrigt är det överlämnat åt vattendomstolen att avgöra om syn

skall hållas. Enligt förslaget skulle om ansökningsmål rörande vattentäkt

komma alt gälla detsamma, som sålunda är stadgat örn mål angående byggnad

för vattens tillgodogörande.

Förevarande paragrafs andra stycke innehåller såväl i dess gällande lydelse

som enligt förslaget en strängare regel, enligt vilken vattendomstol alltid

skall hålla syn på stället, då domstolen har att pröva anspråk på ersättning

för icke förutsedd skada. Ett dylikt anspråk behöver icke vara av sådan

axi; att dess processuella behandling kräver andra regler i förevarande hänseende

än de som ansetts ändamålsenliga för mål angående ersättningsanspråk

i allmänhet. Redan med hänsyn till gällande rätt synes det därför

knappast hava varit motiverat att uppställa en oeftergivlig fordran på syn

vid fall av icke förutsedd skada, då en mera smidig regel ansetts tillfyllest

för övriga fall. Och örn, såsom förslaget innebär, ersättningsanspråk

skola kunna upptagas till prövning allteftersom de anmälas, kommer det

obligatoriska kravet på syn att antingen över hövan betunga vattentäktsägaren

med kostnader för upprepade syner eller ock motverka en allmännare

tillämpning av den föreslagna successiva prövningen.

Lagrådet hemställer därför, att ur 68 § andra stycket borttages den nuvarande

föreskriften örn syn. I stället böra de ovan återgivna reglerna i

50 § göras tillämpliga genom en hänvisning till detta lagrum.

92 §.

Lagrådet: Iakttages vad ovan vid 60 § anmärkts, kan gällande lagtext bibehållas

oförändrad.

13 KAP.

13 §.

Lagrådet: Beträffande byggnad i vatten är ansvarsbestämmelsen i para
grafens

första stycke på det sätt begränsad, att endast åsidosättandet av föreskrift

rörande vattenhushållningen eller framsläppandet av vatten är belagt

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Maj.Is proposition nr 9.

med straffansvar. Underlåtenhet att tillhandahålla ersättningskraft är alltså

icke kriminaliserad. I analogi härmed lärer vid avfattandet av det nya

andra stycket hava med föreskrift angående nyttjandet av vattentäkt åsyftats

allenast av vattendomstolen meddelad bestämmelse röi''ande den omfattning,

i vilken vattnet må tillgodogöras vid vattentäkt, och i samband härmed

lämnad kontrollföreskrift. Den avsedda begränsningen torde bliva tydligare

markerad, om det nya stadgandet angives gälla, när någon åsidosätter

av vattendomstolen meddelad föreskrift huru vattentäkt må nyttjas.

Övergångsbestämmelserna.

Lagrådet: De till förslaget fogade övergångsbestämmelserna avse, frånsett

själva promulgationsstadgandet samt andra stycket i 3 morn., att fastslå, att

äldre vattentäkter — även om de ej äro vattentäkter för husbehov — skola,

i den mån vid dem ej tillgodogöres mera vatten än förut, bliva i stort sett oberörda

av den nya lagstiftningen utom i processuelit hänseende. Vad sålunda

avses torde enklare kunna uttryckas genom en bestämmelse, att å vattentäkt,

som tagits i bruk före den 1 januari 1940, skall, ändå att den ej är sådan som

avses i 2 kap. 44 § sista stycket, vad i 2 kap. 44 § första, andra och tredje

styckena samt 47 § stadgas ej äga tillämpning, i den mån fråga är om tillgodogörande

av grundvatten i huvudsakligen samma omfattning som förut.

I avseende å vad sålunda föreslagits må erinras om att det remitterade förslagets

2 mom. blir överflödigt på den grund, att de nya ersättningsreglerna

grundas just på stadgandet i 2 kap. 44 § första stycket, samt att med den av

lagrådet föreslagna avfattningen av övergångsbestämmelserna 11 kap. 17 §

blir direkt tillämplig då jämlikt äldre rätt talan föres i anledning av intrång

av äldre vattentäkt.

Av reglerna för bevisbördans fördelning mellan parter i rättegång följer,

att den som för talan mot ägare av vattentäkt angående intrång genom

vattentäkten har att styrka att vattentäkten förorsakar honom intrång

ävensom storleken av intrånget, i den mån hans uppgifter i dessa hänseenden

bestridas av vattentäktens ägare. Någon ändring i denna bevisregel

föreslås ej i det till lagrådet remitterade förslaget. Däremot

upptages i andra stycket av 3 moni. en bestämmelse, enligt vilken i mål örn

intrång genom vattentäkt, som tagits i bruk före lagens ikraftträdande

och som ej är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vatten

till husbehovsförbrukning, vattendomstolen skall äga förelägga vattentäktens

ägare vid vite att medverka till utredning om grundvattenförhållandena.

Förslaget har motiverats med de svårigheter, vilka ofta möta för den

som lidit intrång genom annans vattentäkt att fullgöra den honom åliggande

bevisbördan.

Det föreslagna stadgandet innebär en väsentlig avvikelse från de grundsatser,

som eljest behärska rättegångsförfarandet. Enligt dessa ankommer det

på parterna, var å sin sida, att frivilligt införa i rättegången den utredning

s. 145 Kontrollera mot PDF

145

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

de anse erforderlig. Väl har domstolen att — allt efter målets beskaffenhet

mer eller mindre ingripande — genom sin processledning verka för utredningens

fullständighet. Men domstolens befogenhet i detta avseende sträcker

sig i allmänhet icke därhän, att den kan tillhålla part att åstadkomma utredning,

som han av kostnadsskäl eller på annan grund ej önskar förebringa.

Endast i vissa avseenden, såsom i fråga om att iakttaga inställelse

»för rätta eller att förete skriftligt bevis, är part förpliktad att positivt medverka

till utredningen, och domstolen är då också befogad att genom vite

eller annat tvångsmedel söka framkalla förpliktelsens fullgörande.

Från dessa allmänna utgångspunkter måste det möta betänkligheter att för

en speciell kategori av mål — mål om intrång genom vissa, före lagens ikraftträdande

anlagda vattentäkter — stadga en så omfattande utredningsplikt

för ena parten, som den föreslagna bestämmelsen innebär. Väl äger det sin

riktighet, att i dessa mål utrednings förebringande merendels möter större

svårighet för den bevisskyldiga käranden än för hans motpart, vattentäktens

ägare. Men man bör ej underskatta de möjligheter till utredning, som —

utan att oskäligt betunga käranden — stå-till buds med tillämpning av allmänna

rättegångsregler och vattenlagens stadganden. Sålunda torde, såvitt

angår det av departementschefen särskilt beaktade fallet att tillgång behöves

till av vattentäktsägaren förda anteckningar, gällande grunder för parts

editionsplikt vara tillfyllest. Och då nya observationer behöva anställas,

lär det väl i regel befinnas mera ändamålsenligt, att vattenrättsdomaren jämlikt

11 kap. 45 § lämnar uppdraget åt sakkunnig eller vattenrättsingenjör

eller vattenrättsnämndeman, än att svaranden anlitas för ändamålet. Det

säger sig självt att, i den mån en av svaranden verkställd utredning utfaller

till hans fördel, den i allt fall icke av käranden kommer att mottagas med

förtroende. I detta samband bör ock erinras om att enligt numera vedertagen

domstolspraxis den omständigheten, att en kärande icke förmått exakt utreda

storleken av den skada han lidit, icke utgör hinder att tillerkänna honom

ersättning efter fri uppskattning av skadans storlek.

Därest, oaktat dessa betänkligheter, ett stadgande i ämnet anses böra införas,

torde ur synpunkten av parternas likställighet inför rätta vattendomstolen

böra äga förelägga även käranden att förebringa utredning. En sådan

åtgärd kan tänkas vara påkallad i fråga örn observationer vid kärandens

vattentäkt.

Med hänsyn till vad nu anförts hemställer lagrådet, att — därest ett stadgande

örn föreläggande för vattentäktens ägare att medverka till utredningen

i dessa mål över huvud anses erforderligt — stadgandet riktas mot båda

parterna och alt dess tillämplighetsområde inskränkes till sådana fall där

det med hänsyn till kostnad och svårighet att i annan ordning förebringa utredning

prövas nödigt att part ålägges medverka till utredningen. Att, då

föreläggande meddelas, detta kan av domstolen förbindas med vite, framgår

av 11 kap. 14 § vattenlagen jämförd med 24 kap. 1 § rättegångsbalken och

behöver därför ej särskilt stadgas.

Genom åtskilliga bestämmelser i 11 kap. vallenlagen, särskilt avseende

Bihang till riksdagens protokoll 1939. 1 sand. Nr 9.

10

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Kungl. Muj:ts proposition nr 9.

förberedande behandling, har man sökt uppnå koncentration av förfarandet

inför vattendomstol. Därest icke ett stadgande av den föreslagna innebörden

skall äventyra dessa strävanden, torde det vara nödigt att vattenrättsdomaren

utrustas med befogenhet att före målets handläggning meddela part föreläggande

att medverka vid utredning. Skall därvid vite kunna föreskrivas,

erfordras särskilt stadgande härom.

Då enligt förslaget vissa nu gällande stadgande!! i vattenlagen komma att

erhålla ändrad plats i lagen, torde det vara lämpligt att, liksom i övergångsbestämmelserna

till lagen den 19 juni 1919 om ändring i vissa delar

av vattenlagen, här intaga en erinran att där i lag eller särskild författning

förekommer hänvisning till lagrum som ersatts genom bestämmelse i nya

lagen, skall denna i stället tillämpas. Iakttages ej detta, synes ändring erforderlig

i 7 § lagen den 28 juni 1918 om vad iakttagas skall i avseende å

införande av vattenlagen.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 147 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

147

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 november 1938.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss,

Engberg, Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för kommunikations- och jordbruksdepartementen

samt tillförordnade chefen för socialdepartementet statsrådet Eriksson,

lagrådets den 10 oktober 1938 avgivna utlåtande över det till lagrådet

den 31 augusti 1938 remitterade förslaget till lag örn ändring i vissa delar av

vattenlagen.

Efter redogörelse för utlåtandet anför föredraganden:

»De jämkningar i det remitterade förslaget, varom lagrådet hemställt beträffande

underrubrikerna i 1 kap. och vissa av de under 2 kap. vattenlagen

upptagna bestämmelserna, torde — utom såvitt angår 53 § i sistnämnda

kapitel — böra iakttagas. Vad angår sistnämnda lagrum torde en

ändring av lagtexten icke behöva vidtagas för att undvika tvekan därom

att under den i lagrummet omförmälda prövningen av en vattentäkts laglighet

faller jämväl frågan, huruvida den omfattning, vari vattentäkten

nyttjas, är laglig. Den i det remitterade förslaget upptagna lydelsen av

förevarande paragraf överensstämmer också med motsvarande stadgande

i 2 kap. 25 § i fråga örn byggnad i vatten. Vad en av lagrådets ledamöter

anfört beträffande 44, 49 och 57 §§ i 2 kap. finner jag icke böra

föranleda ändring av det remitterade förslaget. Det torde emellertid vara

lämpligt att något närmare beröra en av de anmärkningar som denne ledamot

framställt i fråga örn 44 §. Beträffande detta lagrum har av honom

hemställts, bland annat, att ur andra stycket måtte uteslutas där intagen bestämmelse,

enligt vilken vid tillämpning av vad i första stycket är stadgat

skall iakttagas, att nyttjande av vattentäkt ej må medföra att ett flertal fastigheter

berövas erforderligt vatten för husbehovsförbrukning. Sagda bestämmelse

innebär förbud för vattendomstolen att, därest en sådan verkan

som nyss sagts skulle inträda, medgiva tillstånd till vattentäkten. Frågan

härom skall sålunda avgöras av Kungl. Maj:t. Därest Kungl. Maj:t finner

sig böra meddela tillstånd till vattentäkten, skall målet i övrigt handläggas

och avgöras av vattendomstolen på vanligt sätt, så att denna därvid bland

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 9.

annat avgör frågor om ersättning till dem som lida skada eller intrång genom

vattentäkten. Enligt nämnde ledamots hemställan skulle däremot i

angivna fall även frågan örn tillstånd till vattentäkten prövas av vattendomstolen.

Tillräckliga skäl att frångå den ståndpunkt, som härutinnan intagits

i det remitterade förslaget, lia icke ansetts föreligga.

Beträffande 2 kap. 58 § i förslaget har lagrådet uttalat, att enligt dess

mening vissa betänkligheter mötte att, såsom i paragrafen skett, för ett

speciellt fall reglera ett ämne av mera allmän innebörd inom grannskapsrättens

område. Av lagrådets utlåtande framgår emellertid tillika, att stadgandet

i fråga är jämförelsevis begränsat till sin räckvidd. Med hänsyn

härtill och då ett stadgande av förevarande innebörd till skydd för grundvatten

lärer vara av praktisk betydelse torde detsamma böra bibehållas.

Av lagrådet framställda erinringar beträffande vissa stadganden i 9, 11

och 13 kap. torde — med undantag för 11 kap. 17 § — böra iakttagas. Den

av lagrådet föreslagna ändringen beträffande sistnämnda paragraf sammanhänger

med vad lagrådet föreslagit beträffande 2 kap. 53 §. Såsom jag förut

nämnt lärer emellertid sistnämnda lagrum böra bibehålla den lydelse som innefattas

i det remitterade förslaget. I anledning härav må även anmärkas,

att det av lagrådet föreslagna tillägget till 11 kap. 30 § synes böra utformas

i anslutning till omförmälda lydelse av 2 kap. 53 §.

Vad härefter angår övergångsbestämmelserna bär lagrådet till en början

uttalat, att innehållet i desamma borde kunna uttryckas på ett enklare

sätt Som emellertid innebörden av övergångsbestämmelserna med den av

lagrådet ifrågasatta kortare formuleringen icke skulle framgå utan en ingående

jämförelse med ett flertal bestämmelser i själva lagen, synes den utformning,

som givits övergångsbestämmelserna i det remitterade förslaget,

vara att föredraga. Beträffande den i övergångsbestämmelserna till det

remitterade förslaget intagna föreskriften om rätt för vattendomstol att vid

vite förelägga vattentäkts ägare, mot vilken föres talan angående intrång

genom vattentäkten, att medverka till utredning örn grundvattenförhållandena

har lagrådet anfört vissa betänkligheter ur principiell synpunkt. Dessa betänkligheter

synas dock böra vika för den praktiska betydelsen av att uti ifrågavarande

grundvattenmål, där svårigheten för en skadelidande att förebringa

bevisning är särskilt framträdande, säkerställa erforderlig medverkan till

målets utredning av vederbörande vattentäkts ägare. I andra hand har lagrådet

föreslagit, att nu berörda bestämmelse måtte utvidgas så, att föreläggande

att medverka till utredning om grundvattenförhållandena kan riktas

mot båda parterna. Ehuru, med hänsyn till kärandens intresse av att

styrka sin talan, något större praktiskt behov av en dylik utvidgning näppeligen

föreligger, synes vad lagrådet sålunda föreslagit böra iakttagas. Vad

lagrådet i övrigt anfört beträffande ifrågavarande föreskrift torde däremot

ej böra föranleda ändring i det remitterade förslaget.

Lagrådet har slutligen ansett, att i övergångsbestämmelserna lämpligen

borde intagas en erinran att, där i lag eller särskild författning förekomme

hänvisning till lagrum som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, denna i

s. 149 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9.

149

stället skulle tillämpas. Ett stadgande i enlighet härmed synes böra upptagas

i förslaget. Härjämte lärer i övergångsbestämmelserna böra intagas

en bestämmelse att det tillägg, som av lagrådet föreslagits beträffande 11 kap.

30 §, ej skall äga tillämpning, när fråga är om ändring av äldre vattentäkt

eller om tillgodogörande av grundvatten vid sådan vattentäkt i större

omfattning än förut.

I övrigt torde förslaget böra undergå vissa smärre jämkningar av uteslutande

redaktionell innebörd.»

Föredraganden hemställer, att det i enlighet med vad nu angivits ändrade

lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

tUhang till riksdagens protokoll 19.‘19

1 sami.

Nr 0.

II

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1939:42 Memorial angående ersättning åt hovrättsrådet G. Walin, vilken inom andra lagutskottet biträtt vid behandlingen av vissa frågor. För behandling av Kungl. Maj:ts s. 1 i texten
  2. Rskr. 1939:119 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen. a1 i texten
  3. 2LU 1939:20 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av vattenlagen. s. 1 i texten