Sök i Ratio Lex

Angående anslag till kurs för farmacie kandidatexamen

1939-02-17 · 12 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 12 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1939:90, Angående anslag till kurs för farmacie kandidatexamen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 90.

1

Nr 90.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående anslag till

kurs för farmacie kandidatexamen; given Stockholms

slott den 17 februari 1939.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

Under Hans Maj:ts,

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

N. Quensel.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

ä Stockholms slott den 17 februari 1939.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson, Strindlund.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anför härefter t. f. chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Quensel:

Utbildningen till apotekaryrket börjar med minst två års lärotid såsom

apotekselev. Efter denna grundläggande praktiska utbildning avlägges farmacie

kandidatexamen, vilket normalt sker efter genomgång av en vid farmaceutiska

institutet anordnad kurs, som i vanliga fall pågår under tiden

från den 1 september till slutet av februari nästföljande år. Efter avläggandet

av kandidatexamen följer tjänstgöring å apotek såsom farmaceut under

minst tolv månader och därefter genomgång av den tvååriga lärokurs,

som leder till apotekarexamen.

Hi hany till riksdagens protokoll 19S9. 1 sami. Nr 90.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

- Kungl. Majlis proposition Nr 90.

För att bliva antagen till apotekselev fordras studentexamen med

vitsord om minst godkända insikter i vissa ämnen. Antagning sker

genom Sveriges apotekareförbunds verkställande utskott. Antalet apotekselever,

som varje år högst ma antagas, bestämmes av medicinalstyrelsen

pa förslag av nämnda utskott och efter det Sveriges farmaceutförbund lämnats

tillfälle att yttra sig. Gällande bestämmelser angående apotekselevers

antagande och lärotid m. m. äro meddelade i kungörelsen nr 361/1929. Den

1 januari 1940 träda nya bestämmelser i ämnet i kraft, vilka meddelats i

kungörelsen nr 765/1938. I här angivna avseenden sker enligt den nya

kungörelsen icke någon väsentlig förändring.

År 1937 antogos 76 apotekselever och år 1938 75.

Tillträde till den ordinarie kursen för farmacie kandidatexamen vid farmaceutiska

institutet kan varje år normalt beredas endast för ett begränsat

antal apotekselever, för närvarande 56. En tillfällig ökning till 80 medgavs

för 1937—38 års lärokurs.

I underdånig skrivelse den 2 februari 1939, som till ecklesiastikdepartementet

inkommit den 7 februari 1939, har nu medicinalstyrelsen hemställt

bland annat om anordnande vid farmaceutiska centralinstitutet med början

den 1 mars 1939 av en extra kurs för farmacie kandidatexamen samt att

Kungl. Majit måtte för ändamålet ställa ett belopp av 10,600 kronor till

styrelsens för institutet förfogande.

Medicinalstyrelsens hemställan har föranletts av en utav centralstyrelsen

för Sveriges apotekareförbund i skrivelse den 28 november 1938 till medicinalstyrelsen

gjord framställning i ämnet, varöver av styrelsen infordrade

yttranden avgivits den 12 december 1938 av farmaceutiska institutets lärarkollegium,

den 20 december 1938 av dess styrelse, den 7 januari 1939 av

centralstyrelsen för Sveriges farmaceutförbund och den 20 januari 1939 av

apotekarsocietetens direktion. Över medicinalstyrelsens framställning har

utlåtande avgivits av statskontoret den 11 februari 1939.

Apotekareförbundets centralstyrelse bär motiverat sin framställning med

nödvändigheten av att åtgärder med det snaraste vidtoges för avhjälpande

av den brist på utbildade farmaceuter, som enligt centralstyrelsens förmenande

för närvarande rådde.

Under senare år, anför centralstyrelsen, hade det visat sig, att antalet

farmaceuter, som stått till förfogande för tjänstgöring å rikets apotek, varit

avsevärt mindre än det som behövts, för att arbetet på apoteken skulle kunnat

utan större olägenheter bedrivas. Denna brist på behövlig arbetskraft

syntes under senare tider i stället för att minskas tvärtom hava tilltagit

och i många fall förorsakat landets apoteksföreståndare utomordentligt

stora bekymmer. Centralstyrelsen hade med anledning härav undersökt,

vilka åtgärder som möjligen skulle kunna vidtagas för att i någon mån

råda bot för det onda.

Den årliga avgången bland de obefordrade farmaceuterna hade under de

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

sista elva åren visat sig vara i medeltal 54. Vid beräknandet av medeltalet

avgångna hade hänsyn ej tagits till den ytterst osäkra faktor, som återinträdet

i yrket av därifrån tidigare avgångna utgjorde. Antalet apotekselever,

vilka redan före inträdet till kursen för farmacie kandidatexamen

lämnat yrket, hade beräknats till i medeltal 5,2 per år.

Under tioårsperioden 1928—37 hade antagits sammanlagt 575 elever.

Under åren 1930—38 hade utexaminerats 529 farmacie kandidater och i

mars 1939 beräknades tillkomma ytterligare 52 kandidater, vadan under

tioårsperioden 1930—39 yrket skulle komma att hava tillförts sammanlagt

581 nya farmaceuter, d. v. s. 41 flera lin som under en tioårsperiod beräknades

avgå från de obefordrades led. Under sådana förhållanden kunde man

haft anledning förvänta, att för närvarande skulle finnas ett visst överskott

på tillgänglig farmaceutisk arbetskraft. Anledningen till att så icke vore

förhållandet utan att tvärtom en kännbar brist härå förelåge, vore emellertid

enligt centralstyrelsens förmenande tydlig nog. Under de senaste tio

åren hade det uppenbarligen ej varit tillräckligt, att rekryteringen så ordnats,

att antalet avgångna obefordrade farmaceuter ersatts med ett motsvarande

antal nyexaminerade farmacie kandidater. Behovet av ett större

antal farmaceuter än det för tio år sedan erforderliga hade särskilt under

de senaste åren i ej ringa grad stegrats, detta huvudsakligen till följd av

den på grund av rådande högkonjunktur avsevärt ökade omsättningen å

rikets apoteksinrättningar. Sålunda hade många apotek, som tidigare ej

haft behov av annan farmaceutisk arbetskraft än apoteksinnehavaren själv,

numera ej kunnat på ett tillfredsställande sätt skötas utan biträde av farmaceutisk

medhjälpare. Centralstyrelsen hade under oktober månad 1938

anmodat landets apoteksföreståndare att meddela, huruvida och i så fall

i vilken utsträckning brist på farmaceutisk personal för närvarande förefunnes

å vederbörandes apotek. Av de inkomna svaren framginge med all

önskvärd tydlighet, att ett verkligt nödläge förefunnes å många apoteksinrättningar,

och att särskilda åtgärder för ernåendet av bättre förhållanden

vore absolut nödvändiga. Centralstyrelsen kunde i detta sammanhang ej

underlåta att erinra örn att det i vissa fall varit behövligt förordna pensionerad

f. d. apoteksinnehavare som tillfällig föreståndare å apotek, där

annan farmaceutisk! utbildad person ej kunnat erhållas.

Med anledning av vad sålunda under utredningen framkommit, vöre

centralstyrelsen av den bestämda uppfattningen, att det vore av största

vikt, att sådana åtgärder vidtoges, varigenom inom kortast möjliga tidsperiod

ett antal nya farmaceuter kunde tillföras apotekaryrket.

Av de under år 1937 antagna 76 apotekseleverna hade 31 vunnit inträde

vid 1938—39 års kurs för farmacie kandidatexamen. Återstode sålunda 45

elever, vilka under normala förhållanden skulle kunna vinna inträde vid

motsvarande kurs 1939—40. Centralstyrelsen ville nu till medicinalstyrelsen

rikta en enträgen vädjan att hos Kungl. Majit hemställa örn anordnandet

av en extra kurs för farmacie kandidatexamen med början den 1 mars

1939 och med rätt för de 45 elever, vilka antagits under år 1937 och som

ej deltogo i nu pågående kurs för farmacie kandidatexamen, att vinna inträde

vid denna extra kurs. Redan omkring den 1 september 1939 .skulle

genom en dylik anordning yrket kunna tillföra.» omkring 45 nya farmaceuter.

Vid den ordinarie kursen 1939—40 skulle av de 75 clever, vilka antagits

år 1938, 56 kunna vinna inträde, örn de erhölle dispens från bestämmelser

örn två års elevtid. Därjämte hemställde centralstyrelsen örn anta
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

gande av 35 extra apotekselever år 1939, vilka förutsattes komma att erhålla

dispens från bestämmelsen örn minst två års praktik för att kunna

genomgå 1940—41 års farmacie kandidatkurs.

Emot här föreliggande förslag skulle den invändningen kunna göras, att,

därest detsamma bifölles, ett antal farmaceuter kunde vid fall av inträdande

lågkonjunktur riskera att bliva arbetslösa. Centralstyrelsen ville häremot

som sin mening uttala, att det från såväl apotekaryrkets som ej minst

det allmännas synpunkt måste anses vara till mindre skada, örn vid något

tillfälle en viss arbetslöshet skulle uppstå inom apotekaryrket än om på

grund av bristande arbetskraft apotekens behöriga skötsel äventyrades.

Farmaceutiska institutets lärarkollegium har kostnadsberäknat den

ifrågasatta kursen till 13,900 kronor. Kollegiet har uttalat vissa betänkligheter

men likväl icke avstyrkt förslaget.

En extra kurs för farmacie kandidatexamen med början den 1 mars 1939

konnne, yttrar kollegiet, på grund av att Kungl. Majit den 5 augusti 1938

bifallit styrelsens för institutet begäran örn framflyttning av examensperioden

i februari till senare hälften av mars, att under mars och september

månader pågå jämsides med ordinarie kurser, förutsatt att även den extra

kursen komme att omfatta sju månader. Trots denna omständighet syntes

dock kursens behov av lokaler kunna tillgodoses på ett tillfredsställande

sätt.

Beträffande kostnaderna för kursen hade lärarkollegiet utfört följande

beräkning, utgående från de arvoden, som av Kungl. Majit på styrelsens

hemställan beviljats för extra lärare vid den utökade kursen för farmacie

kandidatexamen 1937—38.

Lärare (laborator) i kemi och kemisk farmaci.......... kronor 4,000

Lärare (laborator) i botanik och farmakognosi ........ » 4,000

Lärare i teknisk farmaci och farmaceutisk författningskunskap

......................................... » 2,000

Extra laborator i kemi (två månader).................. » 1,200

Arvode för kurs i steriliseringsteknik .................. » 700

Vaktmästare, omkring ........................ » 2,000

Summa kronor 13,900.

Med den föreslagna kursen skulle vinnas, att högst 45 farmacie kandidater

skulle kunna utexamineras sex månader tidigare, än örn de genomgått

den ordinarie kurs, som började den 1 september 1939. Med den ifrågasatta

extra kursen samt ordinarie kurs skulle till slutet av mars 1940 kunna utbildas

(45 -f- 56 —) 101 kandidater. Tidigare hade vid institutet varit anordnad

parallellkurs eller utökad kurs, varvid plats hade kunnat beredas

åt 80 elever. Parallellkursen 1930—31 hade dragit en kostnad av omkring

6,000 kronor och den utökade kursen 1937—38 omkring 4,600 kronor.

Kollegiet kunde icke underlåta påpeka, att svårigheter kunde uppstå att

för den föreslagna extra kursen förvärva kompetenta lärare, i synnerhet som

de löneförmåner, med vilka kollegiet ansett sig böra räkna, ställde sig ogynnsamma

i förhållande till de löner, som utginge vid tjänstgöring på apotek.

Apotekareförbundet utginge från att en elevtid av endast ett år skulle

kunna vara tillfyllest. Kollegiet, som även tidigare hävdat, att den i författningarna

föreskrivna minimitiden av två år fortfarande borde fordras, ville

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

som ytterligare belägg för denna sin åsikt hänvisa till uttalanden av hist

ruktionsapot ekaren till institutets föreståndare. Kollegiet ansåge i likhet

med instruktionsapotekaren, att särskilt svåra olägenheter vållades därav,

att apoteksföreståndare och elev icke från början vore inriktade på att elevtiden

kunde bliva endast ettårig. Den värdefullaste delen av utbildningen,

vid receptur och i laboratorium, uppskötes alltför ofta till andra året och

bleve med nuvarande ordning endast nödtorftig. Lärarkollegiet skulle för

sin del hellre se, att elevtiden tills vidare generellt bestämdes till ett år,

därest medicinalstyrelsen betraktade denna tid som tillräcklig.

Lärarkollegiet ville även vid detta tillfälle påpeka en annan utväg i den

förhandenvarande situationen, nämligen tillfällig legitimering av elever att

på eget ansvar utföra farmaceuts arbete. Vid en sådan lösning av frågan

skulle det ligga i varje apoteksföreståndares omedelbara och personliga intresse

att under den till buds stående tiden giva eleven bästa möjliga utbildning.

,

Styrelsen för får mace utiska institutet har funnit de av lärarkollegiet

beräknade utgifterna för kursen böra höjas till 15,100 kronor samt har framhållit,

att, då elevavgifterna för kursen uppginge till (45 X 100 =) 4,500

kronor, kursen alltså konirne att draga en kostnad av (15,100 — 4,500 =)

10.600 kronor. Tillika har styrelsen påpekat, att en alternativ lösning av

det föreliggande problemet kunde tänkas — ökning av elevantalet vid den

ordinarie kursen läsåret 1939—40 — men har samtidigt uttalat, att detta

alternativ ur utbildningssynpunkt ställde sig mindre fördelaktigt.

Styrelsen utginge ifrån att behovet av en ökning av den farmaceutiska

personalen på apoteken ansåges konstaterat och hade närmast att yttra sig

örn på vad sätt en ökning av antalet utexaminerade farmacie kandidater

skulle kunna ernås inom den närmaste tiden.

Vid den ordinarie kursen 1937—38 hade antalet studerande ökats från

normalt 56 till 80, varvid de ordinarie lärarna hållit föreläsningar och förrättat

examination, under det att extra lärare anställts som hjälp vid de

praktiska övningarna. Denna anordning vore såväl beträffande kostnaden

som även och framförallt beträffande undervisningens enhetlighet att föredraga

framför de tidigare och senast läsåret 1930—31 anordnade parallellkurserna

med särskilda lärare.

Apotekareförbundet föresloge nu en annan utväg, nämligen anordnandet

av en extra kurs på annan tid än de ordinarie kurserna och med början

den 1 mars 1939.

Det första alternativet, en ökning av antalet studerande, vid den ordinarie

kursen 1939—40, vore från utbildningssynpunkt att föredraga. De

ordinarie lärarna .skulle alltjämt hava ansvaret för undervisning och examination,

och extra lärare skulle endast behövas som biträde åt de ordinarie

lärarna vid de praktiska övningarna. På detta sätt skulle plats kunna beredas

för 80 elever, d. v. s. förutom de 45, som antagits till elever 1937,

ytterligare 35.

Kostnaden för den utvidgade kursen 1937-—38 hade beräknats till

4.600 kronor, nämligen: för extra laboratorer under sammanlagt sju månader

4,000 kronor, ersättning för tjänstledighet åt lärarna i teknisk farmaci

och farmaceutisk författningskunskap 350 kronor samt ökat arvode

opaginerad Kontrollera mot PDF

(j

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

at läraren i steriliseringsteknik 250 kronor. Av samma skäl, som nedan anfördes

beträffande lärarna vid en extra kurs, ansåge styrelsen emellertid,

att arvodet till extra laboratorer borde beräknas efter 650 kronor per månad,

varigenom totalsumman höjdes till 5,100 kronor. Genom att elevantalet

ökades med 35, tillfördes institutet kursavgifter till ett belopp av

3,500 kronor, varför för kostnadernas täckande skulle erfordras ett anslag

av 1,650 kronor.

Det andra alternativet, anordnandet av en extra kurs med början den 1

mars 1939, skulle snabbare leda till målet, enär 45 farmacie kandidater

skulle kunna utexamineras i september 1939. Vid den ordinarie kursen

1939—40 skulle under förutsättning av vederbörlig dispens 56 elever kunna

intagas. Sammanlagt skulle således vid dessa båda kurser kunna utexamineras

101 farmacie kandidater före utgången av mars 1940.

Såsom ovan framhållits, ställde sig det senare alternativet från utbildningssynpunkt

mindre fördelaktigt, enär undervisningen åtminstone till

största delen måste anförtros åt tillfälligt anställda lärare.

Lärarkollegiet hade utfört en beräkning av kostnaderna för en extra

kurs. Styrelsen, som icke haft tillfälle undersöka möjligheten att förvärva

kompetenta lärare för en dylik kurs men förutsatte, att möjlighet härtill

förelåge, ansåge sig emellertid böra beräkna ett något högre arvode åt lärarna

i kemi och kemisk farmaci, respektive i botanik och farmakognosi samt

åt den extra laboratorn i kemi, enär härtill endast torde kunna ifrågakomma

personer, vilka nu innehade anställning å apotek med en inkomst, som

med hänsyn till gällande avtal kunde beräknas till omkring 650 kronor

per månad. Man kunde ej utgå ifrån, att dessa skulle lämna sin ordinarie

befattning och åtaga sig ett tillfälligt arbete på sådana villkor, att detta

skulle medföra ekonomisk förlust. Kostnaderna för en extra kurs med början

den 1 mars 1939 kunde i anslutning härtill beräknas till omkring

15,100 kronor, nämligen:

Lärare (laborator) i kemi och kemisk farmaci.......... kronor 4,550

Lärare (laborator) i botanik och farmakognosi ......... » 4,550

Lärare i teknisk farmaci och farmaceutisk författningskunskap

............................................ » 2,000

Extra laborator i kemi (två månader).................. » 1,300

Arvode för kurs i steriliseringsteknik .................. » 700

Vaktmästare, omkring ............................... » 2,000

Summa kronor 15,100.

Kursavgifterna för 45 elever uppginge till 4,500 kronor, varför för kostnadernas

täckande skulle erfordras ett anslag av 10,600 kronor.

Slutligen ville styrelsen framhålla önskvärdheten av att de apoteksinnehavare,

på vilkas apotek elever utbildades, anmodades att från början anordna

elevutbildning med hänsyn till möjligheten av att elever under nu

rådande förhållande kunde vinna inträde vid institutet redan efter ett års

elevtid.

Centralstyrelsen för Sveriges farmaceutförbund har avstyrkt de ifrågasatta

åtgärderna för ökning av antalet utbildade farmaceuter under motivering,

att åtgärderna syntes onödiga och bomme att inverka ogynnsamt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition Nr 90. 7

på farmaceuternas arbetsmöjligheter. Till stöd härför bär anförts bland

annat:

Apotekareförbundet motiverade i föreliggande hemställan sin uppfattning

örn ökat behov av farmaceutisk personal med att omsättnngen å rikets apotek

under de senaste åren avsevärt ökats och att det uppenbarligen ej varit

tillräckligt, att antalet avgångna farmaceuter ersatts med motsvarande antal

nyexaminerade farmacie kandidater. Häremot Adile farmaceutförbundet

anföra, att personalen å rikets apotek ökats med ungefär 100 farmaceuter

sedan år 1933, det första år, som efter senaste lågkonjunktur visat en bestående

ökning i omsättningen å rikets apotek. Samtidigt kunde framhållas,

att under tiden 1933—1 april 1930 rått arbetslöshet, vilken upphört samtidigt

med att kungl, brevet av den 7 februari 1936 angående avgifter från

apoteken för vissa gemensamma ändamål m. lii. trätt i kraft. Trots denna

faktiska ökning av personalstocken förefunnes enligt apotekareförbundet

ett verkligt nödläge å många apoteksinrättningar. Härvid torde i första

hand åsyftas svårigheten att anskaffa farmaceutisk arbetskraft vid vakanser

på grund av inträffade sjukdoms- och dödsfall eller på grund av

de utredningar, som på medicinalstyrelsens föranstaltande ägde rum angående

vissa självständiga apoteks ifrågasatta förändring till filialapotek.

Enär vid sådana tillfällen vakansens längd vore ytterst obestämd, vore det

förklarligt att svårigheter mötte att få dessa tjänster besatta. Centralstyrelsen

ville emellertid i detta sammanhang framhålla, att överenskommelse

träffats mellan apotekareförbundet och farmaceutförbundet örn inrättande

av en fast vikariekår, som skulle anställas av apotekareförbundet. Något

ledigförklarande av dessa befattningar hade dock ännu icke ägt rum. Centralstyrelsen

hade genom inkomna förfrågningar bibringats den uppfattningen,

att sökande till dessa befattningar skulle komma att anmäla sig, och

ansåge, att ett ledigförklarande av desamma skulle vara av största betydelse

för besättande av ovannämnda vakanser.

Den brist på farmaceutisk personal, som ytterligare skulle förefinnas,

kunde icke motivera de ur flera synpunkter betänkliga åtgärder, som av

apotekareförbundet föresloges. Då dessa förutsatte utexaminerande av farmacie

kandidater med i vissa fall endast ett års elevtid, innebure detta en

mycket betänklig avprutning på den utbildning, sorn enligt farmaceutförbundets

mening ovillkorligen erfordrades för det ansvarsfulla arbete, som

ålåge en farmacie kandidat. I gällande kungörelse angående apotekselevers

antagande och lärotid m. m. stadgades, att apotekselevers lärotid

skulle utgöra minst två år. Centralstyrelsen hyste den åsikten, att genom

hittills företagna åtgärder redan alltför stort avsteg gjorts från denna princip,

då genom dessa ett sextiotal farmacie kandidater komme att finnas

med mindre än två års elevtid. Enligt apotekareförbundets förslag skulle

antalet ofullständigt utbildade farmacie kandidater komma att utökas med

ytterligare 136. Centralstyrelsen kunde i detta sammanhang icke underlåta

att påpeka det för den läkemedelsköpande allmänheten stora riskmoment,

som komme att ligga däri, att expedition på eget ansvar av läkemedel,

jämväl giftiga sådana, överlätes åt ofullständigt utbildad personal.

T full överensstämmelse med ovan uttalade mening, att kravet på fullgörande

av stadgad praktisk utbildning icke kunde eftersättas, ansåge centralstyrelsen,

att de år 1938 utexaminerade farmacie kandidater, som hadi''

mindre än tvä års elevutbildning, icke borde vinna inträde till den kurs

för apotekarexamen, sorn toge sin början i september månad 1939.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

Därest den omtalade bristen på farmaceutisk arbetskraft för närvarande

vore så svår som gjordes gällande, torde situationen bliva ännu värre, örn

apoteken berövades den hjälp, som de 45 eleverna till den föreslagna extra

kursen utgjorde, då dessa vore berättigade att under farmaceuts uppsikt

utföra farmaceutiskt arbete. Dessutom skulle denna kurs till tiden komma

att under minst en månad sammanfalla med pågående ordinarie kurser.

Det personalbehov'', som skulle behöva täckas, ansåge centralstyrelsen

fortare och lämpligare kunna fyllas genom ett effektivt utnyttjande av den

stora reserv, som enligt uppgifter, inhämtade från föreningen apotekarkårens

ålderstilläggskassa, funnes i form av för närvarande ej alls eller endast

tillfälligtvis tjänstgörande farmaceutisk personal. Genom samarbete mellan

Sveriges apotekareförbund och Sveriges farmaceutförbund skulle sådan

överenskommelse kunna träffas, att i görligaste mån denna reserv användes

å hemortsapoteken och att därigenom personal frigjordes för tjänstgöring

å apotek, varest behov av personal förefunnes. Av denna reserv torde enligt

centralstyrelsens uppfattning cirka 60 personer kunna påräknas för

tjänstgöring under ovan angivna förhållanden. Härtill bomme cirka 35 partiellt

tjänstgörande farmaceuter, av vilka en större del under samma förutsättning

torde kunna påräknas för heltidstjänstgöring.

Apotekareförbundet hade anfört, att med vidtagande av föreslagna åtgärder

risk för arbetslöshet skulle kunna förefinnas vid inträdande lågkonjunktur,

men uttalat den meningen, att det måste anses vara till mindre skada,

om vid något tillfälle en viss arbetslöshet skulle uppstå inom apotekaryrket,

än örn på grund av bristande arbetskraft apotekens behöriga skötsel

äventyrades. Farmaceutförbundet hyste den bestämda uppfattningen, att

en sådan arbetslöshet skulle uppstå, därest de av apotekareförbundet föreslagna

åtgärderna genomfördes, och emotsäge därför med stor oro en sådan

utveckling. Centralstyrelsen funne denna apotekareförbundets strävan att

direkt medverka till skapande av arbetslöshet vara desto mera anmärkningsvärd,

som från statsmakternas sida numera alla till buds stående medel

användes att förhindra uppkomsten av arbetslöshet. Den utjämnande

faktor vid konjunktursvängningar, som dessa arbetslösa skulle utgöra, funnes

enligt centralstyrelsens mening redan i den ovannämnda personalreserven,

om densamma genom föreslaget samarbete mellan förbunden rätt

utnyttjades.

Apotekareförbundet hade i föreliggande hemställan anknutit behovet av

farmaceutisk personal enbart till en ekonomisk faktor, apotekens omsättning,

utan aktgivande på andra personalbehovet påverkande faktorer. För

fastställande och avvägande av det rätta behovet måste dock enligt centralstyrelsens

mening först en allsidig utredning'' företagas. Skulle härvid,

under iakttagande av att den å rikets apotek anställda farmaceutiska personalen

erhölle arbetsförhållanden, som vore förenliga med tidens krav, en

utökning visa sig vara erforderlig, ville centralstyrelsen på allt sätt medverka

härtill.

Apotekarsocietetens direktion har tillstyrkt dc ifrågasatta åtgärderna.

Såsom i den remitterade framställningen anförts, yttrar direktionen,

rådde för närvarande en starkt framträdande brist på farmaceutiskt utbildade

medhjälpare på rikets apotek. Ett stort antal av societetens medlemmar

nödgades i betydlig utsträckning öda bort tid och kostnader på oftast

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts ''proposition Nr 90.

resultatlösa försök att erhålla nödig arbetshjälp. Denna brist hade nu blivit

så stor, att förhållandena vore snart sagt olidliga. Farmaceutbristen gjorde

sig gällande ej blott vid mera tillfälliga behov, såsom vid ombyte av innehavare

eller vid sjukdoms- och dödsfall — vilka behov vore mest iögonenfallande

— utan även därutinnan, att medelstora och större apotek ofta

nödgades arbeta med en personal, som vore reducerad till den grad, att det

under normala förhållanden skulle anses oförsvarligt och att arbetsbelastningen

för de enskilda måste bli ytterst kännbar.

Direktionen måste på grund härav konstatera, att ett verkligt nödläge

förelåge, varför snabba och effektiva åtgärder måste vidtagas för att, icke

minst i den läkemedelsbehövande allmänhetens intresse, apotekaryrket med

minsta möjliga tidsutdräkt tillfördes farmaceutiskt utbildad personal i den

utsträckning, som erfordrades för att apotekens skötsel ej skulle äventyras.

Farmaceutförbundet hade i remissyttrande uttalat, att det oundgängligen

erforderliga ökade personalbehovet skulle kunna täckas genom ett effektivt

utnyttjande av den stora reserv, som skulle finnas av för närvarande ej alls

eller endast i mindre utsträckning tjänstgörande farmaceuter. Dessa utgjordes

emellertid så gott som uteslutande av kvinnor, i regel farmacie kandidater,

som ingått äktenskap och på grund därav endast undantagsvis

hade möjlighet att fullgöra hel eller partiell tjänstgöring på apotek. Energiska

försök hade gjorts av de platsbyråer, som vore underställda centralstyrelserna

för apotekareförbundet och farmaceutförbundet, att förmå här

ifrågavarande farmaceuter att åtaga sig apotekstjänstgöring, men resultaten

härav hade varit mycket obetydliga. Denna reserv syntes därför redan

vara utnyttjad så långt det varit möjligt.

Farmaceutförbundet hade velat göra gällande, att ett bifall till den föreliggande

framställningen skulle innebära en betänklig förkortning av elevernas

praktiska utbildning och att de medgivanden, som Kungl. Majit

tidigare lämnat i enahanda riktning, skulle hava varit alltför långt gående.

I själva verket förhölle det sig emellertid så, att det såväl nu som i tidigare

fall gällde elever, vilka nästan undantagslöst före elevantagningen undergått

förberedande utbildning å apotek och vilka samtliga dessförinnan

innehaft fullgod kompetens för anställning såsom apotekselev, till följd

varav deras praktiska utbildning i stort sett kunde jämföras med den utbildning,

som erhölles under två års elevtjänstgöring.

Styrelsen för farmaceutiska institutet hade uttalat, att ur undervisningssynpunkt

en ökning av antalet studerande vid den ordinarie kursen för

apotekselever 1939—40 vore att föredraga framför en extra kurs, men att

anordnandet av en extra kurs från den 1 mars 1939, varom centralstyrelsen

för apotekareförbundet hemställt, snabbare skulle leda till målet. Apotekarsocietetens

direktion kunde instämma i den av institutets styrelse

sålunda uttalade meningen och skulle därför helst hava förordat anordnande

av en »dubbelkurs» under ordinarie undervisningstid 1939—40, örn

direktionen ej nödgats taga hänsyn till de betänkliga olägenheter, en sådan

anordning skulle innebära för apoteken. Dels vore det av största vikt,

att den ytterligare oundgängligen behövliga farmaceutiska personalen tillfördes

apoteken, så snart som över huvud vore möjligt, dels skulle anhopningen

av elever vid »dubbelkursen» innebära, att ett betydligt större antal

elever på en gång toges bort från apoteken än antalet nyantagna.

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 1 sami. Nr 00.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

Medicinalstyrelsen har till stöd för sin hos Kungl. Majit gjorda framställning

anfört i huvudsak följande:

Medicinalstyrelsen såsom tillsynsmyndighet över apoteken hade en daglig

erfarenhet av den alltjämt svårartade bristen å farmaceutisk! utbildad arbetskraft

och ansåge det vara en tvingande nödvändighet, att det nödläge,

som ovedersägligen för närvarande föreläge, snarast bringades till upphörande.

Den motivering, som av apotekareförbundet förebragts till stöd för

de framlagda förslagen och vars bärighet i huvudsak bestyrkts genom

apotekarsocietetens direktions yttrande, funne sig medicinalstyrelsen kunna

biträda. Mot de av apotekareförbundet föreslagna åtgärderna hade av farmaceutförbundet

anförts, dels att de skulle innebära ett eftersättande av

kravet på fullgod praktisk utbildning av apotekseleverna, dels att genom

åtgärderna skulle vid inträffande lågkonjunktur kunna uppkomma arbetslöshet

bland farmaceuterna. Vad den förra invändningen beträffade, ville

medicinalstyrelsen framhålla, att styrelsen funne apotekselevernas lärotid

på apoteken vara ett synnerligen betydelsefullt led i deras utbildning. De

föreliggande förslagen innebure visserligen en förkortning av nyssnämnda

utbildningstid med i flertalet fall ett halvt år, men i betraktande av att

de elever, som sålunda skulle få lärotiden avkortad, på få undantag när

före elevantagningen undergått under längre eller kortare tid annan praktisk

utbildning å apotek, ansåge sig styrelsen dock på grund av det rådande

nödläget kunna förorda, att den avkortade lärotiden godtoges såsom grund

för den fortsatta utbildningen. Styrelsen ville i detta sammanhang framhålla,

att lärarkollegiets förslag om tillfällig legitimering av elever syntes

styrelsen mindre lämpligt ur säkerhetssynpunkt än förslaget örn att godtaga

den praktiska utbildningen, sådan den förelåge, men utökad med den teoretiska

kursen för farmacie kandidatexamen.

Vad åter anginge risken för arbetslöshet vid inträffande lågkonjunktur,

funne styrelsen densamma icke böra överdrivas. Styrelsen holle före, att ett

sådant tillvaratagande till det yttersta av den farmaceutisk! (delvis också

av den tekniskt) utbildade arbetskraften, som nu skedde, ur olika synpunkter

icke vore till fördel varken för yrkesutövarna eller för allmänheten.

Därför borde enligt styrelsens förmenande alltid ett visst överskott

på farmaceutiskt utbildad arbetskraft finnas. Detta kostade visserligen

något i form av arbetslöshetsunderstöd men möjliggjorde å andra sidan ett

urval bland de platssökande, vartill tillfälle nu knappast funnes.

Farmaceutförbundet anförde därjämte som skäl för sitt avslagsyrkande,

att det förefunnes en stor personalreserv i form av för närvarande ej alls

eller endast tillfälligtvis tjänstgörande farmaceuter, vilken borde kunna

komma til användning. Medicinalstyrelsen, som införskaffat uppgifter angående

denna reserv, hade funnit, att densamma till största delen utgjordes

av inom eller utom yrket gifta kvinnliga farmaceuter samt att återstoden

bestode av farmaceuter, som övergått till annat yrke samt av pensionerade

och till följd av långvarig sjukdom eller av annan anledning numera

icke tjänstgörande farmaceuter. Vid de ganska ofta inträffade tillfällen,

då dödsfall eller sjukdom förorsakat vakanser å apoteken, bade visserligen

emellanåt för kortare tid sådan arbetskraft kunnat uppbringas,

men numera syntes möjligheterna härtill vara praktiskt taget uttömda.

Kunde denna reserv disponeras, skulle medicinalstyrelsen icke, trots de

båda inom yrket förefintliga platsbyråernas ansträngningar att söka uppbringa

farmaceutisk arbetskraft, vara nödsakad att till undvikande av

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 90. 11

apotekens stängning låta för länge sedan pensionerade apoteksinnehavare

tjänstgöra.

Apotekareförbundets förevarande förslag innefattade som första åtgärd

anordnandet av en extra kurs för farmacie kandidatexamen med början

den 1 mars 1939, i vilken kurs skulle vinna inträde de 45 (eller såsom

apotekarsocietetens direktion riktigare uppgåve 46) apotekselever, som antagits

under år 1937 och som ej deltoge i nu pågående kurs för samma

examen. Styrelsen för farmaceutiska institutet hade angående detta förslag

anfört, att det syntes styrelsen ur utbildningssynpunkt lämpligare, att den

ordinarie kursen läsåret 1939—40 utökades till dubbelkurs, varigenom 80

elever kunde mottagas. En extra kurs skulle dock bidraga till att den påtalade

bristen snabbare avhjälptes. Vid den extra kursen och den ordinarie

skulle sammanlagt 101 (102) i stället för 80 farmacie kandidater kunna

utexamineras före utgången av mars 1940. Medicinalstyrelsen, som även

hänvisade till vad apotekarsocietetens direktion därom anfört, ville understryka

nödvändigheten av att den extra kursen komme till stånd och kunde

icke tillstyrka, att i nu rådande nödläge det visserligen ur undervisningssynpunkt

mera tilltalande förslaget om dubblering av ordinarie kursen

genomfördes. Styrelsen ville i samband härmed erinra örn att tidigare

extra lärare anställts, som skött såväl föreläsningar som examination, utan

att olägenheter för undervisningen därav kunnat förspörjas. Vad styrelsen

för farmaceutiska institutet anfört i fråga örn kostnaderna för den extra

kursen funne sig medicinalstyrelsen kunna biträda.

Statskontoret har uttalat, att ämbetsverket icke funnit anledning till

erinran mot bifall till medicinalstyrelsens förevarande framställning. Beträffande

frågan, på vad sätt medel för ändamålet borde beredas, har statskontoret

framhållit, att av de å riksstaten uppförda, för Kungl. Maj:t för

närvarande disponibla anslagen annat icke torde stå till förfogande än åttonde

huvudtitelns anslag till extra utgifter. Därest emellertid nämnda anslag

skulle befinnas icke förslå till gäldandet av denna kostnad, torde framställning

i ämnet böra göras till riksdagen, varvid syntes böra särskilt omnämnas,

att vid denna kurs inflytande avgifter, vilka eljest brukade redovisas

såsom uppbörd å farmaceutiska institutets materielanslag, i detta fall

borde få användas till gäldande av utgifterna för kursen.

Enligt den lämnade redogörelsen hava de åtgärder, som på senare tid

vidtagits i syfte att avhjälpa bristen på farmaceutiskt utbildad personal,

icke befunnits tillräckliga. Förslag föreligger örn ytterligare åtgärder i denna

riktning. Sålunda ifrågasättes, att med början den 1 mars 1939 vid farmaceutiska

institutet anordnas en extra kurs för farmacie kandidatexamen,

avsedd för omkring 45 deltagare. Härigenom skulle apoteken redan hösten

1939 erhålla ett relativt stort tillskott av nyutbildade farmacie kandidater.

Ehuru vissa av de erinringar, som från farmaceutiska institutets sida

och liven av Sveriges farmaceutförbund framställts mot det föreliggande

förslaget, synts mig befogade, har jag dock med hänsyn till den nu rådande

situationen inom apoteksväsendet icke funnit mig böra motsätta mig

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 90.

nämnda förslag. Mot det ifrågasatta antalet kursdeltagare har jag icke ansett

mig böra i sakens nuvarande läge framställa någon erinran. Om personalbehovet

vid apoteken i framtiden skulle avtaga, exempelvis till följd

av minskad apoteksomsättning eller åtgärder för reglering av de särskilda

apotekens personal, finnas möjligheter att anpassa rekryteringen av apotekselev^

och utbildningen av farmaceutisk personal efter de ändrade förhållandena.

De av farmaceutiska institutet utförda kostnadsberäkningarna torde

kunna i huvudsak godtagas. I motsats till statskontoret anser jag, att de

vid kursen inflytande avgifterna icke böra användas till gäldande av utgifterna

för kursen utan böra på vanligt sätt redovisas såsom uppbörd å

farmaceutiska institutets materielanslag. Det för ändamålet erforderliga

anslagsbeloppet lärer dock, bland annat med hänsyn till att kostnaderna

för vaktmästarhjälp synas för högt upptagna, kunna begränsas till 14,500

kronor. Detta belopp synes lämpligen böra anvisas ur förslagsanslaget till

oförutsedda utgifter, vartill riksdagens medgivande torde böra inhämtas.

Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till bestridande av kostnaderna för en extra kurs för

farmacie kandidatexamen må av förslagsanslaget till oförutsedda

utgifter tagas i anspråk ett belopp av högst 14,500

kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

G. v. Krusenstjerna.

Stockholm 1939, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B.

890788

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1939:31 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till arbetstidslag för detaljhandeln m. m., dels ock i ämnet väckta motioner. s. 31 i texten
  2. SU 1939:70 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kurs för farmacie kandidatexamen. s. 1 i texten
  3. Rskr. 1939:121 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till kurs för farmacie kandidatexamen. a1 i texten