Sök i Ratio Lex

Angående kungörelse om hänförande av vissa automobiler till fordonstgpen motorredskap m. m

1940-03-08 · 17 sidor, varav 17 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 17 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:114, Angående kungörelse om hänförande av vissa automobiler till fordonstgpen motorredskap m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

1

Nr 114.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående kungörelse om

hänförande av vissa automobiler till fordonstgpen motorredskap

m. m.; given Stockholms slott den 8 mars

19 AO.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, lämna riksdagen

tillfälle avgiva yttrande över härvid fogade förslag till

dels kungörelse örn hänförande av vissa automobiler till fordonstypen motorredskap;
dels

ock förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561).

GUSTAF.

Gustaf Andersson.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sand. Nr lii.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lii.

Förslag

till

Kungörelse

om hänförande av vissa automobiler till fordonstypen motorredskap.

Härigenom förordnas som följer:

Har automobil ombyggts för att användas som dragfordon för annat fordon

eller arbetsredskap på sådant sätt,

att bakaxeln icke är försedd med fjädringsanordning, som uppbär chassiet,

att avståndet mellan de yttersta hjulaxlarna icke överstiger 225 centimeter,

samt att de drivande fordonshjulens varvtal icke överstiger en tiondel av

motorns varvtal,

skall fordonet, därest det med hänsyn till den verkställda ombyggnaden

är uppenbart att fordonet icke vidare är avsett att självständigt nyttjas för

utförande av transporter, anses såsom motorredskap.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940.

Automobil må, även örn de drivande fordonshjulens varvtal överstiger en

tiondel av motorns varvtal, intill den 1 januari 1945 hänföras till motorredskap,

därest övriga ovan angivna förutsättningar härför äro uppfyllda och

automobilen före den 1 mars 1940 var i bruk i angivet skick samt fordonets

ägare eller — beträffande fordon, som innehaves på grund av avbetalningsköp

— dess innehavare före den 1 oktober 1940 ingiver anmälan om innehav

av fordonet till polismyndigheten i den ort, där fordonet företrädesvis skall

brukas.

Anmälan skall ingivas i två exemplar och vara bestyrkt av två trovärdiga

personer. I anmälan skall upptagas fordonets axelavstånd samt, där så kan

ske, nummer å motor eller chassi.

Av anmälan skall det ena exemplaret bevaras hos polismyndigheten och

det andra, försett med påteckning om ingivandet, återställas till ingivaren.

Påteckning skall verkställas kostnadsfritt.

Med polismyndighet förstås härovan: för Stockholm vederbörande poliskommissarie,

för annan stad, där polismästare finnes, denne, för övriga städer

stadsfiskal eller, om stadsfiskalen är befriad från all befattning med polisväsendet,

den som närmast under polischefen har inseende över polisväsendet

samt för landet polischefen i orten.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

3

Förslag

till

Förordning

örn ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen den 23 oktober

1936 (nr 561).

Härigenom förordnas, att 13 § 1 morn., 14 § 2 morn., 15 § 3 morn., 18 §

1 morn.1, 22 § 1 morn., 28 § och 29 § 1 mom. motorfordonsförordningen den

23 oktober 1936 skola erhålla följande ändrade lydelse:

13 §.

1 mom. Automobil, motorcykel och sådant släpfordon, som tillkopplas

automobil, skola registreras i den ordning och på det sätt, som stadgas i 14

—16 §§. Sådant fordon må ej, innan registrering skett och registreringsmärke

på vederbörligt sätt anbragts å fordonet, tagas i bruk i andra än nedan

angivna fall, nämligen:

1. för provkörning---för provkörningen;

2. för färd---till garage;

3. för färd---för besiktning;

4. för provkörning under besiktning;

5. av den---salu; samt

6. i andra — — — blivit erlagd.

1 fall---undergått besiktning.

14 §.

2 mom. Ansökan örn registrering av förut icke registrerat fordon, beträffande

vilket enligt 13 § 1 mom. registreringsplikt föreligger, skall så snart

ske kan och sist inom fjorton dagar från det fordonet förvärvats eller registreringsplikten

inträdde göras av ägaren eller, örn fordonet tillhör staten

eller kommun, av den myndighet eller person, som äger befogenhet att anställa

förare av fordonet.

Nämnda skyldighet----till salu.

Ansökan, varom---— svarande uppgift.

Vid ansökningen---två exemplar.

1 Senaste lydelse av 18 § 1 mom. se 1939: 351.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

15 §.

3 mom. Har registrerat fordon förstörts, eller har med sådant fordon

eljest vidtagits åtgärd, på grund varav kan antagas, att fordonet icke vidare

kommer att användas här i riket eller att fordonet kommer att användas

här i riket endast såsom motorredskap, skall ägaren inom fjorton dagar

från det han fått vetskap örn dylikt förhållande därom hos vederbörande

länsstyrelse göra anmälan för fordonets avförande ur registret. Vid sådan

anmälan skall fogas bevis till styrkande av de meddelade uppgifterna om

fordonet.

Fordon må —---för fordonet.

Vad i---är fråga.

18 §.

1 mom. Motorfordon må---av fordonet.

Körkort utfärdas---av lättviktsmotorcykel.

Traktortåg må å allmän väg, gata eller annan allmän plats, som är upplåten

för allmän samfärdsel, ävensom å till farväg nyttjad enskild väg föras

allenast av den, som innehar tillstånd till förande av automobil.

Utan hinder---av fordonet.

22 §.

1 mom. Ilar automobil, motorcykel eller sådant släpfordon, beträffande

vilket enligt 13 § 1 mom. registreringsplikt föreligger, för tillfälligt brukande

här i riket från utlandet införts av resande, som endast tillfälligtvis

skall här i riket vistas, vare besiktning av fordonet ej av nöden, där den resande

innehar intyg av svensk konsul eller polismyndighet i det land, varest

fordonet är registrerat, eller av konsid, som företräder detta land här i riket,

att fordonet till sin beskaffenhet uppfyller de i det främmande landet

gällande föreskrifterna för att där få användas i trafik. Nämnda intyg skall

företes hos polismyndigheten å den första ort i riket, varest fordonet är avsett

att begagnas. Örn intyget är behörigt och sökanden styrker, att han

fullgjort vad honom, enligt vad därom särskilt stadgas, åligger i avseende å

erläggande av skatt för fordonet, skall polismyndigheten eller av denna förordnad

tjänsteman genom anteckning å intyget eller annorledes utfärda bevis

örn tillstånd att i riket bruka fordonet samt tilldela fordonet registreringsmärke.

28 §.

Med böter — — — vederbörande länsstyrelse.

Har för tillfälligt brukande i riket från utlandet införts automobil, motorcykel

eller sådant släpfordon, beträffande vilket enligt 13 § 1 mom. registreringsplikt

föreligger, och brukas fordonet utan att tillstånd till dess användande

här i riket erhållits eller å tid, då sådant tillstånd icke längre är

gällande, dömes brukaren till enahanda straff, som i första stycket sägs.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

5

Överträdelse av föreskrifterna i 22 § 6 mom. skall även medföra samma

straff. Länsstyrelse äger i fall, som nyss nämnts, förordna, att fordonet

skall omhändertagas av polismyndighet.

29 §.

1 mom. Sökes ej inom föreskriven tid registrering, på sätt i 14 § 2 mom.

är stadgat, av automobil, motorcykel eller sådant släpfordon, beträffande

vilket enligt 13 § 1 mom. registreringsplikt föreligger, straffes den, vilken

registreringsskyldigheten ålegat, med dagsböter. Underlåter eljest någon,

som enligt denna förordning är pliktig göra anmälan till automobilregistret,

att göra sådan anmälan inom den härför i varje fall stadgade tid, bote från

och med tio till och med trehundra kronor.

Underlåter någon---sin skyldighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr lii.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 8 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson:
Genom

beslut den 20 juli 1939 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla dels en utredningsman för att verkställa

utredning i fråga örn åtgärder i syfte att säkerställa och utveckla användningen

inom jordbruksnäringen av traktorer och därmed jämförliga

redskap ävensom släpvagnar samt utarbeta de författningsändringar och

avgiva de förslag i övrigt, vartill utredningen kunde föranleda, och dels högst

sju sakkunniga för att med utredningsmannen deltaga i överläggningar i

berörda ämne.

Vid ärendets föredragning i statsrådet yttrade min företrädare i ämbetet

bland annat följande:

»Frågan örn särbestämmelser för sådana traktorer och släpvagnar, som

användas i jordbrukets tjänst, har aktualiserats genom uppkomsten av lättviktstraktorer,

i dagligt tal kallade epatraktorer. Med en dylik traktor avses

vanligen en utrangerad person- eller lastautomobil, vilken genom vissa

ändringar förlorat sin ursprungliga karaktär av automobil och övergått till

att bliva uteslutande ett arbetsredskap. Ett dylikt fordon, vars anskaffningskostnad

i allmänhet torde vara jämförelsevis ringa, har visat sig under vissa

förhållanden vara en förmånligare ersättning för den levande arbets- och

dragkraften än sådana motorredskap, vilka från början tillverkats såsom

traktorer men på grund av, bland annat, den stora anskaffningskostnaden

huvudsakligen kunnat utnyttjas i de större jordbruken.

En viktig förutsättning för användningen av epatraktorer och släpvagnar

särskilt i de mindre jordbruken utgör emellertid, att deras användande icke

är förenat med alltför höga fasta kostnader. Beträffande traktor föreligger

varken registrerings-, skatte- eller försäkringstvång. Sedan epatraktorema

kommit till allt större användning, har emellertid hos länsstyrelserna i vissa

fall uppstått tvekan, huru dessa fordon skola författningsmässigt behandlas.»

Departementschefen framhöll vidare, att det även beträffande vissa släpvagnar

kunde innebära vanskligheter för länsstyrelserna att avgöra, huruvida

fordonet vöre ett registreringspliktigt och därmed skattepliktigt fordon eller

icke.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Med anledning av det givna bemyndigandet tillkallade min företrädare i

ämbetet kanslirådet i kommunikationsdepartementet H. Berglund såsom utredningsman

samt såsom sakkunniga, förutom mig, ledamoten av riksdagens

andra kammare L. A. Björklund, besiktningsmannen för motorfordon

i Stockholm, majoren C. W. Elliot, ordföranden i svenska lasttrafikbilägareförbundet

C. Lindberg, ledamoten av riksdagens andra kammare föreståndaren

för lantbruksskolan vid Ultuna C. E. Sjögren och ledamoten av riksdagens

andra kammare lantbrukaren G. H. Svensson.

Med skrivelse den 24 november 1939 har utredningen, vilken antagit benämningen

1939 års traktorsutredning, såsom ett första resultat av sitt

arbete avlämnat ett betänkande med förslag till klassificering av vissa för

framdragande av släpfordon eller arbetsredskap ombyggda automobiler,

m. m. (statens off. utredn. 1939: 35).

över betänkandet hava infordrade utlåtanden avgivits av Överståthållarämbetet,

samtliga länsstyrelser, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret,

riksräkenskapsverket, lantbruksstyrelsen, styrelsen för lantbrukshögskolan,

styrelsen för Alnarps lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitut, styrelsen

för statens maskin- och redskapsprovningsanstalter, statens väginstitut och

statspolisintendenten, varjämte yttranden inkommit från jordbrukstekniska

föreningen, riksförbundet landsbygdens folk, svenska lantmännens riksförbund,

kungl, automobilklubben, motormännens riksförbund, nationalföreningen

för trafiksäkerhetens främjande, svenska lasttrafikbilägareförbundet,

svenska teknologföreningen, automobilbesiktningsmännens förening,

trafikförsäkringsföreningen, svenska vägföreningen och svenska vägstyrelsernas

förbund.

Huvudgrunderna av utredningens förslag.

Såsom beteckning för de i direktiven omnämnda lättviktstraktorerna föreslår

utredningen ordet dragbil. Med dragbil skulle närmare uttryckt avses

en automobil, som ombyggts för framdragande av tillkopplat släpfordon

eller tillkopplat arbetsredskap på sådant sätt, att fordonet icke vidare är avsett

att självständigt nyttjas för utförande av transporter.

Den vanskliga frågan örn dessa fordon skola anses som automobiler eller

traktorer kunde icke, framhåller utredningen, lösas på samma sätt beträffande

alla slag av dragbilar. Det funnes nämligen skilda typer av dragbilar,

som i fråga om sina tekniska egenskaper (motorstyrka, hastighet, bromssystem,

vikt, utrustning m. m.) vore av så olika beskaffenhet att de i administrativt

hänseende icke borde behandlas på samma sätt. En indelning

av dragbilarna i olika grupper måste därför ske. Härom anför utredningen

i huvudsak följande:

Denna indelning av dragbilar har utredningen ansett böra grundas icke

på förhållanden, över vilka fordonsiigaren är i stånd att godtyckligt disponera,

såsom fordonets användning för ett särskilt ändamål eller dess

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

framförande med en allenast legalt fixerad maximihastighet, utan på särskilda

egenskaper hos fordonet, vilka endast med svårighet kunna förändras.

Dessa egenskaper böra med andra ord garantera, att fordonet icke under

några omständigheter, eller om detta icke är praktiskt möjligt, åtminstone

endast tillfälligt och under förhållanden, som icke äro förenliga med en normal

användning av fordonet, kan användas på ett sådant sätt, att det framkallar

större risker för trafiksäkerhet och större vägslitning än motorredskap

i allmänhet; å andra sidan bör, om dessa egenskaper hos fordonet föreligga,

detsamma jämställas med motorredskap oavsett ägarens yrke och sysselsättning,

oavsett huruvida fordonet användes för jordbruks- eller för andra

ändamål och oavsett huruvida det framföres inom enskilt område eller på

väg, varest vägtrafikstadgan är att tillämpa.

De egenskaper, som sålunda borde känneteckna dragbilen för att densamma

skulle anses som motorredskap, skulle enligt utredningens mening

vara följande, nämligen

1) att å bakaxeln sittande, chassiet uppbärande fjädringsanordningar

borttagits;

2) att fordonet avkortats på sådant sätt, att avståndet mellan dess yttersta

hjulaxlar icke överstiger 225 centimeter;

3) att motorns varvtal nedväxlats på sådant sätt, att de drivande fordonslijulens

varvtal icke överstiger en tiondel av motorns varvtal.

Utredningen fortsätter:

Samtliga dessa åtgärder minska, enligt vad utredningen erfarit, på intet

sätt fordonets användbarhet för de ändamål, för vilka dylikt fordon efter

ombyggnad vanligen avses att tagas i bruk, utan snarare öka dess brukbarhet

i dylikt avseende. Samtidigt synas de innebära ett praktiskt tillräckligt

hinder för dess utnyttjande på samma sätt som en vanlig automobil.

Å nu befintliga dragbilar äro dylika ändringar i konstruktionen i allmänhet

redan vidtagna och, där detta icke är fallet, torde de i regel kunna vidtagas

utan svårighet och för en jämförelsevis obetydlig kostnad. Då emellertid

utredningen erfarit, att inmonterande av den under 3) omförmälda

nedväxlingsanordningen å vissa redan i bruk varande dragbilar kan möta

svårigheter, borde dock dylika fordon under viss övergångstid få anses såsom

motorredskap utan hinder av nyssnämnda under punkt 3) angivna villkor,

därest de i övrigt uppfyllde förutsättningarna för att hänföras till motorredskap.

Med hänsyn till trafiksäkerheten föreslås slutligen, att dragbil, till vilken

kopplas släpfordon för personbefordran, skall anses såsom automobil och

alltså bland annat underkastas besiktning och registrering, även om dragbilen

eljest fyller de angivna konstruktiva förutsättningarna för att behandlas

såsom motorredskap.

Åtskiljandet av dragbilarna i två grupper, av vilka på angivet sätt den

ena med hänsyn till fordonstekniska egenskaper hänfördes till motorredskap

och den andra till automobiler, borde enligt utredningens mening ske genom

en av Kungl. Maj:t utfärdad klassificeringskungörelse, vilken lämpligen syntes

utredningen kunna utgöra en sådan tillämpningsföreskrift, som Kungl.

Majit enligt 1 § motorfordonsförordningen och 1 § vägtrafikstadgan kunde

utfärda.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

9

Utredningen erinrar vidare om frågan vilken betydelse den omständigheten,

att en dragbil delvis uppbär tyngden av ett tillkopplat släpfordon eller

arbetsredskap, bör äga för fordonets klassificering. Utredningen anför:

Denna fråga är allenast ett specialfall av ett mera vidsträckt och ofta omdebatterat

spörsmål, nämligen frågan örn gränsen mellan traktorer och automobiler.

Det må erinras, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i detta avseende

tillämpat den praxis, att ett dragande fordon, som eljest varit att anse

såsom traktor, alltid blir att hänföra till automobil, därest detsamma uppbär

någon del av släpfordonets last, vilket t. ex. är fallet då till dragfordonet

kopplats en tvåfaldig släpvagn, som är upplagd på en vändskiva eller

pivot på själva dragfordonet.

Utredningen finner det överflödigt att i detta sammanhang ingå på de

skäl, hämtade ur lydelsen av nu gällande definitioner i motorfordonsförordningen

och vägtrafikstadgan, som kunna anföras för eller emot en sådan

ståndpunkt. Utredningen begränsar sig till spörsmålet, huru regler böra utformas

för att i detta avseende bäst tillgodose det praktiska livets behov.

Ur denna synpunkt finner utredningen det vara önskvärt, att användningen

av släpvagnar, vilka äro konstruerade på sådant sätt, alt tyngden

av därpå placerad last delvis uppbäres av det dragande fordonet, icke försvåras,

vilket otvivelaktigt skulle bliva fallet, därest det sistnämnda i dylikt

fall alltid skulle anses hänförligt till automobil. Ur trafiksäkerhetssynpunkt

—- med hänsyn till bromsverkan, manövrering, styrning och minskning av

det utrymme, som släpfordonet upptar på vägen — kunna nämligen aggregat

av nyss nämnd beskaffenhet ofta vara att föredraga framför sådana sammansättningar

mellan dragfordon och släpfordon, där tyngden av släpfordonets

last helt uppbäres av detta. På grund härav anser utredningen, att det

sätt, på vilket tyngden av den å släpfordonet placerade lasten uppbäres,

icke i och för sig skall inverka på bedömandet av frågan, huruvida dragbilen

är att hänföra till automobil eller motorredskap; till förebyggande av olika

meningar i detta avseende föreslår utredningen uttrycklig bestämmelse i detta

syfte.

Den sålunda föreslagna klassificeringskungörelsen skulle medföra, att dragbil,

hänförlig till motorredskap, ej bleve registreringspliktig. Besiktningsplikt

komme att föreligga endast såvitt följer av 37 § vägtrafikstadgan, enligt vilken

föreskrift motorredskap jämte tillkopplat släpfordon icke annat än tillfälligt

får framföras å allmän väg, gata eller annan allmän plats utan tillstånd av

länsstyrelse eller, i stad av polismyndighet, därvid den tillståndsgivande myndigheten

kan, innan dylikt tillstånd meddelas, låta genom besiktningsman

undersöka, huruvida för trafiken avsett motorredskap och släpfordon äro i

betryggande skick och lämpliga för trafiken. I fråga örn utrustning .skulle

för de dragbilar, som omfattas av klassificeringskungörelsen, de för motorredskap

gällande bestämmelserna komma att träda i tillämpning. Detta

innebär bland annat, att fordonet ej behövde föra registreringsskylt, namnskylt

eller backspegel.

Jämväl för släpfordon, som kopplas till motorredskap, borde, anför utredningen

vidare, regislreringspliktcn bortfalla. Även borde i dylikt fall skyldigheten

alt låta släp fordonet undergå första besiktning eller ombesiktning upphävas.

Däremot skulle, framhåller utredningen, så kallad särskild besiktning

(11 § 1 mom. motorfordonsförordningen) samt flygande besiktning och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr lii.

eftersyn kunna äga rum och möjlighet att erhålla typbesiktning skulle fortfarande

föreligga. Dessa ändringar skulle, framhåller utredningen, medföra

vissa ändringar i 13 § 1 morn., 14 § 2 morn., 22 § 1 och 2 morn., 28 § samt

29 § 1 mom. motorfordonsförordningen.

I skatteavseende skulle de sålunda föreslagna åtgärderna medföra, att de

till motorredskap hänförliga dragbilarna samt de släpfordon, som kopplades

till sådana motorredskap, befriades från skatteplikt. Trafikförsäkring behöver

redan enligt nu gällande bestämmelser icke underhållas å dragbil eller

släpfordon.

I fråga om skattelindringen anför utredningen:

Att i siffror angiva den minskning i inflytande automobilskattemedel,

som för statsverket kan inträda på grund av de sålunda föreslagna ändringarna,

är icke möjligt, då de fordon, för vilka skattefrihet på nu angiven grund

kan framdeles uppkomma, hittills icke upptagits i någon särskild grupp i

fordonsstatistiken. För varje fall torde dock den minskning, som av nu

ifrågavarande anledning kan inträda, röra sig örn ett från statsverkets synpunkt

sett ringa belopp.

För den enskilde fordonsägaren kan icke desto mindre den möjlighet till

skattelättnad, som beredes genom ifrågavarande förslag, vara av stor betydelse

I många fall torde hittills hava förekommit, särskilt bland lantbrukare,

att vederbörande uraktlåtit skaffa icke allenast dragbil utan även släpvagn,

emedan fordonsskatt för den förra eventuellt och för den senare under

alla omständigheter måst erläggas även om fordonet varit avsett för användning

uteslutande på enskilda ägor.

I varje fall måste den minskning av inflytande automobilskattemedel, som

av nu ifrågavarande anledning kan uppkomma, vara av ringa betydelse mot

den besparing av arbete och kostnader samt den ökade produktionsförmåga

inom det svenska jordbruket, som i gengäld kan förväntas.

Beträffande trafikförsäkringsfrågan förordar utredningen, att frågan huruvida

och i vad mån försäkringsplikt bör införas för dragbil eller traktortåg

upptages till förutsättningslös utredning i samband med en inom justitiedepartementet

pågående omarbetning av trafikförsäkringslagen.

Utredningen föreslår slutligen, att den i 18 § 1 mom. motorfordonsförordningen

givna bestämmelsen att traktortåg må föras allenast av den, som erhållit

tillstånd till förande av automobil, bör inskränkas till att gälla å sådan

väg, gata eller allmän plats, som avses i 1 § vägtrafikstadgan.

Yttranden.

I de avgivna yttrandena tillstyrkes i allt väsentligt utredningens förslag.

I fråga om förslaget till klassificering göras vissa erinringar huvudsakligen

av teknisk natur. Statens väginstitut samt länsstyrelsen i Södermanlands

län anse sålunda, att kungörelsen bör omfatta ej endast ombyggda utan även

specialbyggda dragbilar. Beträffande de tekniska åtgärder, som enligt utredningens

förslag skulle vidtagas för att fordonet skall anses som motorredskap,

anföres i yttrandena bland annat:

Länsstyrelsen i Södermanlands lån framhåller, att det ur såväl vägslitningssom

trafiksäkerhetssynpunkt vöre tvivelaktigt, huruvida någon fördel kunde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

11

vinnas genom att fordonets hastighet begränsades genom en konstruktion,

som åstadkomme svåra skakningar i fordonet redan innan den lagstadgade

maximihastigheten för fordonet uppnåtts. De därigenom uppkommande stora

förslitningarna å fordonet och dess däck, för vilka föraren kanske icke kände

något ansvar eller eljest beaktade, komme enligt länsstyrelsens mening

sannolikt att i hög grad menligt inverka såväl på slitningen av vägbanan som

säkerheten av fordonets framförande.

Statens väginstitut framhåller:

Att frånvaron av fjädrar skulle medföra att fordonet komme i stark skakning

vid högre hastighet än 20 km/tim och att till följd därav påkänningarna

i ringarna skulle öka så starkt, att de hastigt skulle förslitas, torde vara

riktigt. En annan följd är emellertid, att vägbanan kanske ännu mer än

ringarna utsättes för förstöring. Vägförstöringen är ej blott stor vid höga

hastigheter utan den är för ett ofjädrat fordon stor även vid låga hastigheter

i jämförelse med den slitning, som åstadkommes av ett fordon försett med

fjädrar. Ur vägslitningssynpunkt är det sålunda ej riktigt, att fordonet är

ofjädrat. Även örn det ur vissa andra synpunkter är en fördel att fordonet

saknar fjädrar, böra bestämmelserna ej lägga hinder i vägen för att dragbilar

med fjädrar kunna betraktas såsom traktorer. Villkoret att axelavståndet

icke får överstiga 225 centimeter för att dragbilen skall kunna anses vara

en traktor får anses vara viktigt. Även örn villkoret att de drivande fordonshjulens

varvtal icke får överstiga en tiondel av motorns varvtal för att dragbilen

skall anses som traktor uppfylles, skulle vissa dragbilar kunna framföras

med betydligt högre hastigheter, eller upp till cirka 50 km/tim eller betydligt

över vad som anses kunna vara tillåtligt ur vägslitnings- och trafiksäkerhetssynpunkt.

Att genom bestämmelser om större nedväxling mellan

motor och drivhjul söka begränsa körhastigheten är ej lämpligt. En motors

maximala varvtal och det varvtal vid vilken motorn arbetar bäst och mest

ekonomiskt kunna vara vitt skilda från varandra, varför en bestämmelse örn

en viss bestämd nedväxling kan medföra, att dragbilen kan bringas köra på

ett oekonomiskt sätt. Dessutom ha bilmotorer av olika märken och utföranden

olika normala varvtal vid vilka de arbeta mest ekonomiskt, varför det sålunda

är svårt att generellt uppställa ett lämpligt utväxlingsförhållande.

Skall man ändock införa en bestämmelse härom, synes det föreslagna nedväxlingsförhållandet

lämpligt. —• Det ifrågasättes emellertid, örn man icke

skulle ånyo undersöka möjligheten att medelst en lämpligt anordnad regulator

söka begränsa körhastigheten. Väginstitutet vill dock icke förorda, att

samtliga dragbilar skulle behöva vara utrustade med regulatorer utan endast

de, som mera allmänt användas för framförande av traktortåg. För dragbilar,

som enbart användas i jordbruket och endast tillfälligt brukas på allmänna

vägar, skulle icke behövas regidator.

Svenska vägföreningen finner det föreslagna villkoret örn borttagande av

fjädringsanordning föga lyckligt ur vägsynpunkt, då ofjädrade fordons framförande

med större fart än 20 km i timmen genom sin skakning, åstadkomme

stor påfrestning å vägen. Det kunde ifrågasättas, huruvida ett fastställt

största avstånd mellan en dragbils yttersta axlar samt ett visst förhållande

mellan fordonshjulens och motorns varvantal i längden verkligen komme att

främja det mål, som horde eftersträvas, nämligen en hållbar och ekonomisk

dragbil, som kunde användas till vitt skilda uppgifter. Den tekniska utvecklingen

borde lämnas största möjliga frihet och icke hämmas. Dragbilar komme

helt säkert alt utvecklas undan för undan, och det vore icke uteslutet,

alt i framtiden bättre dragbilar komme att på något sätt nylillvcrkas och

icke som nu sammansättas av begagnade bilar. Konstruktionen i detalj av

sådana specialframställda dragbilar kunde naturligtvis icke nu bedömas.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

Lagstiftningen borde vara sådan, att det icke riskerades, att uppkomsten av

mera ändamålsenliga dragbilar och liknande redskap motverkades av vissa

beskattningsbestämmelser.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför:

Genom en ytterligare minskning av axelavståndet till 175 å 180 centimeter

erliålles en sådan nedsättning av dragbilens maximihastighet, att en nedväxling

av motorns varvanlal i sådant syfte blir obehövlig. Därtill kommer

att särskilt för de mindre jordbruken, varom fråga huvudsakligen är

inom Kopparbergs län, ett axelavstånd av omkring 180 centimeter för i jordbruksdrift

använda dragbilar är det mest ändamålsenliga. Genom befrielse

från en kostnadskrävande nedväxling av motorn skulle särskilt för innehavarna

av mindre jordbruk en ytterligare, icke oväsentlig kostnadsminskning kunna

erhållas. Därjämte föreligga enligt uppgift rent tekniska svårigheter fölen

nedväxling av motorn vid ett ovan angivet förkortat axelavstånd. Läns

styrelsen får därför föreslå, att vid ett axelavstånd av förslagsvis högst 180

centimeter, nedväxling av motorns varvantal ej må behöva vidtagas.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser det ej överensstämma med motorfordonsförordningens

system att låta den tillfälliga omständigheten, huruvida

släpvagn avsedd för personbefordran eller för godsbefordran tillkopplas, avgöra

frågan om fordonet skall anses såsom automobil eller såsom dragbil.

Tillämpningen av vissa straffbestämmelser skulle enligt länsstyrelsens mening

i sådant fäll bliva alltför osäker. Länsstyrelsen i Västerbottens län

framhåller, att förslaget innebure, att även ett tomt personsläpfordon skulle

medföra en omklassificering av dragfordonet, fastän härvidlag ingen motsvarande

fördel ernåddes och fastän det kanske blott rörde sig om en tillfällig

färd, avsedd allenast för att transportera släpfordonet från en ort till en

annan. Med anslutning till den föreslagna bestämmelsens huvudsyfte, att öka

tryggheten för släpfordonspassagerarna, förordade länsstyrelsen införande av

en bestämmelse örn att personer ej finge befordras med till traktor kopplat

släpfordon annat än efter särskilt tillstånd av länsstyrelse.

I fråga örn besiktnings- och registreringsförhållandena framhåller länsstyrelsen

i Södermanlands län med hänvisning till att dragbilar av föreslagen

typ i allmänhet tillverkades av bysmeder eller mindre verkstäder önskvärdheten

ur trafiksäkerhetssynpunkt av att sådana fordon, innan de tillätes trafikera

allmän väg, underginge sakkunnig kontroll eller besiktning av bromsar,

styrinrättning, kopplingsanordning oell övriga säkerhetsanordningar. Länsstyrelsen

i Västerbottens län anser, att statens intresse syntes fordra kontroll av

att de i den föreslagna kungörelsen nämnda villkoren för dragbils hänförande

till motorredskap uppfylldes. För ernående av sådan kontroll föreslår länsstyrelsen

föreskrift om att såsom biltraktor avsett fordon skulle, innan det

första gången toges i bruk, undersökas av besiktningsman, som därvid, örn

fordonet uppfyllde nyss nämnda bestämmelser, hade att utfärda intyg om

dess karaktär av biltraktor. Sistnämnda länsstyrelse liksom länsstyrelsen i

Norrbottens län och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen finner det mindre tillfredsställande,

att traktorer — och därmed även till motorredskap hänförliga

dragbilar — som enligt gällande definitioner vore motorredskap, ställdes utan
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

13

för den trafiksäkerhetskontroll, som reglerades genom bestämmelserna örn

flygande besiktning av motor- och släpfordon i 11 § motorfordonsförordningen.

Vad som i nämnda paragraf stadgades beträffande flygande besiktning

m. m. borde sålunda gälla jämväl för motorredskap.

Svenska lasttrafikbilägareförbundet framhåller:

Den frihet i fråga om användningen av dragbilar, varpå utredningen tagit

sikte, kan på goda grunder befaras medföra onödigt stora riskmoment ur

trafiksäkerhets- och kontrollsynpunkt. Förbundet finner det därför vara av

betydelse i dessa avseenden — utan att dragbils ägare eller förare därigenom

åsamkas större olägenhet -— att varje dragbil före dess tagande i bruk anmäles

till länsstyrelsen i det län, där ägaren är bosatt, och därpå i samband

med lämpligt ordnad registrering tilldelades igenkänningsmärke. Den anmälningsplikt

för och det tilldelande av igenkänningsmärke å dragbilar —

särskilt när det gäller bruk å längre eller kortare sträcka å allmän väg —

nödvändiggör även skyldighet för besiktning av dragbils draganordning och

bromssystem. Förbundet har ingen erinran emot att taxan för nämnd besiktning

jämte förekommande kostnad för de expeditioner, som skulle bli

en följd av anmälningsskyldigheten och tilldelande av igenkänningsmärke,

sättes lägre än vad i motsvarande hänseende för närvarande gäller beträffande

övriga bilar och tillstånd.

Statens väginstitut ifrågasätter, örn det icke vore lämpligt ur kontrollsynpunkt

att sådana besiktigade traktorer och traktortåg, som erhållit särskilt

tillstånd att befara allmän väg, erhölle lämpliga skyltar med registreringsnummer.

Överståthållarämbetet yttrar:

I 15 § 3 mom. motorfordonsförordningen föreskrives bland annat att, om

med registrerat motorfordon vidtagits åtgärd, på grund varav kan antagas,

att fordonet icke vidare kommer att användas här i riket, skall ägaren till

fordonet inom 14 dagar från det han fått vetskap om dylikt förhållande därom

hos vederbörande länsstyrelse göra anmälan för fordonets avförande ur

registret. Bestämmelse torde böra intagas om att dylik anmälningsplikt föreligger

för ägaren till fordonet jämväl då detta ombyggts till dragbil. För

nående av detta syfte torde det vara tillräckligt med att mellan orden »att

användas» insättas orden »såsom automobil, tyngre motorcykel eller lättviktsmotorcykel».

I fråga om utrustningen för de dragbilar, som hänföras till motorfordon,

har från olika håll gjorts gällande, att strängare föreskrifter böra gälla, då

fordonet framföres å allmän väg.

I anslutning till frågan örn den föreslagna skattefriheten meddelar länsstyrelsen

i Östergötlands län, att inom länet torde finnas högst fem släpfordon,

som kopplades uteslutande till traktorer. Svenska idig föreningen avstyrker

förslaget i detta hänseende och framhåller, att även örn inkomstminskningen

för staten för närvarande skulle vara förhållandevis liten så kunde den i

framtiden bliva av betydenhet.

I fråga om rätten (dt utan körkort framföra traktortåg har från olika håll

gjorts gällande, att nu gällande regel borde ytterligare uppmjukas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. May.ts proposition nr lii.

Departe
ments
chefen.

Den fortgående rationaliseringen inom jordbruket har medfört bland annat,

att levande dragare i stor omfattning ersättas med maskinkraft. Genom

att ombygga utrangerade automobiler till traktorer har man för det mindre

jordbruket erhållit ett billigt, maskinellt hjälpmedel, som kommit till stor

användning. Antalet sådana dragbilar i landet uppskattas till omkring

4,000.

Denna utveckling har framkallat ett flertal spörsmål rörande tillämpningen

av gällande bestämmelser angående motorfordon. För de rättstillämpande

myndigheterna har beträffande dragbilarna främst uppställt sig frågan, örn

dessa fordon skola betraktas som automobiler och därmed underkastas bland

annat skatte- och försäkringsplikt eller om de skola anses som motorredskap,

i vilket fall skatt och försäkringsavgifter ej behöva utgivas.

Behovet av förtydligande bestämmelser har fördenskull gjort sig gällande.

Det har även i sammanhang härmed satts i fråga, att släpfordon, som

kopplades allenast till motorredskap, borde med avseende å registrering och

skattskyldighet behandlas på samma sätt som det dragande fordonet. Dessutom

har vid diskussionen om dessa frågor gjorts gällande, att bestämmelserna

örn körkortsplikt för den, som framför traktortåg, borde uppmjukas.

I syfte att främja användningen av dragbilar och undanröja tveksamheten

örn deras karaktär av automobil eller motorredskap föreslår traktorsutredningen,

att Kungl. Majit genom en med stöd av 1 § motorfordonsförordningen

och 1 § vägtrafikstadgan utfärdad klassificeringskungörelse skulle föreskriva,

att vissa dragbilar skulle anses såsom motorredskap. Utredningen har framlagt

förslag till sådan kungörelse. I förslaget bestämmes dragbil såsom en

automobil, vilken ombyggts för framförande av tillkopplat släpfordon eller

tillkopplat arbetsredskap på sådant sätt, att fordonet icke vidare är avsett att

självständigt nyttjas för transporter. En sådan dragbil skulle, om vissa angivna

tekniska ändringar vidtagits å densamma, anses som motorredskap.

Dessa tekniska ändringar skulle innefatta, att å bakaxeln sittande, chassiet

uppbärande fjädringsanordningar borttagits, att fordonet avkortats på sådant

sätt, att avståndet mellan dess yttersta hjulaxlar icke överstiger 225 centimeter,

samt att motorns varvtal nedväxlats på sådant sätt, att de drivande fordonshjulens

varvtal icke överstiger en tiondel av motorns varvtal.

Ändringarna skulle utgöra en garanti för att dragbilen verkligen användes

främst såsom arbetsredskap och ej huvudsakligen till andia ändamål.

I förslaget har vidare upptagits en föreskrift av innehåll, att en såsom motorredskap

ansedd dragbil skall behålla egenskapen av dragbil eller jämte tillkopplat

släpfordon anses som traktortåg, oavsett huruvida tyngden av tillkopplat

släpfordon eller arbetsredskap delvis uppbäres av dragbilen eller

icke. Utredningen anför, att detta spörsmål utgör ett specialfall av frågan om

gränsen mellan traktor och automobil. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hävdade,

framhåller utredningen, i detta avseende den uppfattningen, att ett dragande

fordon, som eljest varit att anse som traktor, bleve att hänföra till automobil,

därest det uppbure någon del av släpfordonets last. Denna uppfattning

anser utredningen emellertid oriktig. Jag ansluter mig i detta avseende

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 114.

15

helt till utredningens mening. Frågan synes emellertid icke vara av beskaffenhet

att böra avhandlas i kungörelsen.

Utredningen har vidare i kungörelsen upptagit en föreskrift av innehåll,

att dragbil, till vilken kopplas släpfordon för personbefordran, skall anses

som automobil. En dylik föreskrift synes dock ej vara erforderlig. Det

torde sålunda ej överensstämma med motorfordonsförordningens system att

låta den tillfälliga omständigheten att ett släpfordon kopplas till ett dragande

fordon vara avgörande för det dragande fordonets rättsliga karaktär.

Aven ur praktisk synpunkt synes den föreslagna regelns lämplighet kunna

ifrågasättas. Om en automobilägare vill behålla möjligheten att använda sin

dragbil såsom vanlig automobil, torde han icke verkställa de tekniska ändringar

å fordonet, vilka kungörelseförslaget kräver lör att fordonet skall anses

som motorredskap.

Bestämmelsen synes därför icke böra upptagas i kungörelsen. Detta har

till följd, att en fordonskombination, bestående av en till motorredskap hänförlig

dragbil jämte därtill kopplat, för personbefordran avsett släpfordon,

får användas i trafik utan att dragbilen undergått besiktning och utan att

densamma är försedd med backspegel, registreringsskylt etc. Detta förhållande

synes dock icke innebära, att trafiksäkerheten eftersättes, enär fordonskombinationen

icke får framföras med högre hastighet än 20 km/tim — i

vissa fall 10 km/tim — varjämte allmän väg, gata eller annan allmän plats

ej får befaras utan särskilt tillstånd, där fråga ej är om tillfällig färd. Innan

sådant tillstånd meddelas, kan den tillståndsgivande myndigheten giva föreskrift

om besiktning av fordonen.

Till kungörelseförslaget har knutits en övergångsbestämmelse, avseende att

förebygga den svårighet som, enligt vad utredningen erfarit, kan möta i fråga

örn inmonterande av nedväxlingsanordning i en i bruk redan varande dragbil.

I de avgivna yttrandena har förslaget i stort sett vunnit gillande. I några

yttranden har emellertid ifrågasatts, att de tekniska ändringar, vilka enligt

utredningens förslag skulle vidtagas å dragbil för att densamma skulle anses

som motorredskap, kunde vara ägnade att väcka betänkligheter med hänsyn

till att de skulle medföra ökad vägslitning. Denna farhåga torde dock

icke äga sådan räckvidd, att förslaget med hänsyn därtill bör jämkas. De

speciella förhållanden, som enligt vad länsstyrelsen i Kopparbergs län framhållit

råda i detta län, torde i tillbörlig grad ha beaktats genom den till

kungörelseförslaget knutna övergångsbestämmelsen. Vidare har föreslagits,

att regler skulle givas beträffande klassificering av originalbyggda dragbilar.

Särskilt med hänsyn till att dessa torde vara sällsynta, synes en sådan klassificering

ännu icke välbetänkt. Originalbyggda dragbilar, som uppfylla de i

kungörelseförslaget upptagna förutsättningarna för att anses som motorredskap,

böra enligt min mening hänföras till denna grupp.

Den i kungörelseförslaget avsedda klassificeringen innebär, att de dragbilar,

som därigenom hänföras till motorredskap, vid normal användning be
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 114.

frias från besiktningsplikt. I några yttranden har uttalats den farhågan, att

trafiksäkerheten härigenom skulle eftersättas. Med hänsyn till de tekniska

ändringar, som måste ha vidtagits å fordonet, och de nyss berörda föreskrifter,

som gälla beträffande framförande av sådana fordon å allmän väg,

gata och allmän plats, synas dessa risker dock vara obetydliga. Denna fråga

torde emellertid framdeles böra tagas under omprövning, därest så skulle

påkallas.

Klassificeringen medför vidare, att dragbilar, som enligt kungörelsen skola

anses som motorredskap, icke bli registreringspliktiga. Härav följer att även

skatteplikten bortfaller, vilket torde vara ägnat att starkt främja användandet

av dylika fordon till nytta särskilt för mindre jordbruk.

För motorredskap —- och alltså även för dragbilar, som äro att hänföra

till denna grupp — föreligger icke försäkringsplikt. Med hänsyn till att

trafiken med sådana redskap torde komma att få större omfattning än hittills,

kunde fråga uppstå om ändring av försäkringsreglerna. Det torde dock i avbidan

på ökad erfarenhet icke vara lämpligt att nu upptaga detta problem

till behandling.

För släpfordon stadgas enligt nu gällande bestämmelser besiktnings-, registrerings-

och skatteplikt. Enligt utredningens förslag skulle beträffande

släpfordon, som kopplas till motorredskap, skyldigheten att underkasta fordonet

första besiktning eller ombesiktning bortfalla. Däremot skulle så kallad

särskild besiktning (11 § 1 mom. motorfordonsförordningen) samt flygande

besiktning och eftersyn kunna äga rum och möjlighet att erhålla typbesiktning

skulle fortfarande föreligga. Även registrerings- och skatteplikten

skulle enligt utredningens mening upphävas för dessa fordon.

Även de sålunda föreslagna ändringarna skulle, utan att medföra nämnvärda

nackdelar, vara ägnade att främja dragbilars och släpfordons användning

i jordbruksdrift. Minskningen i automobilskatteinkomsten lärer jämväl i förevarande

fall bliva obetydlig särskilt med hänsyn till att för närvarande endast

ett ringa antal släpvagnar torde kopplas uteslutande till motorredskap.

Jag ansluter mig därför till utredningens förslag även i denna del. Faran för

missbruk därigenom, att en släpvagn, för vilken skatt ej erlagts, kopplas till

automobil, torde icke böra överdrivas. Möjligheterna till kontroll underlät1as

genom att till automobil kopplad släpvagn enligt bestämmelserna i automobilskatteförordningen

måste vara försedd med skattekvitto.

För genomförande av de sålunda föreslagna åtgärderna har utredningen

föreslagit vissa ändringar i motorfordonsförordningen. Utöver dessa ändringar

bör, såsom Överståthållarämbetet i sitt yttrande föreslagit, i 15 § 3

mom. motorfordonsförordningen intagas bestämmelse örn att där föreskriven

anmälningsplikt beträffande registrerat fordons avförande ur automobilregistret

skall åligga fordonsägare, därest registrerat fordon ombyggts till sådan

dragbil, som blir hänförlig till motorredskap.

I fråga om framförande av traktortåg ansluter jag mig till utredningens

uppfattning, att den i 18 § 1 mom. givna bestämmelsen att traktortåg endast

må föras av den, som erhållit tillstånd till förande av automobil, bör in
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lii. 17

skränkas till att gälla sådan väg, gata eller allmän plats, som avses i 1 §

vägtrafikstadgan.

I anslutning till vad jag sålunda anfört har inom kommunikationsdepartementet

på grundval av traktorsutredningens förslag utarbetats dels en kungörelse

om hänförande av vissa automobiler till fordonstypen motorredskap

och dels en förordning örn ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561).

Dessa författningsförslag torde böra underställas riksdagen för yttrande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte besluta

att inhämta riksdagens yttrande över här ifrågavarande

förslag till

dels kungörelse om hänförande av vissa automobiler till

fordonstypen motorredskap;

dels ock förordning om ändring i vissa delar av motorfordonsförordningen

den 23 oktober 1936 (nr 561).

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigurd Lang.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 114.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. 2LU 1940:40 Andra lagutskottets memorial Nr 40 s. 1 i texten
  2. Rskr. 1940:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts proposition angående kungörelse om hänförande av vissa automobiler till fordonstypen motorredskap m. m. a1 i texten
  3. 2LU 1940:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående kungörelse om hänförande av vissa automobiler till fordonstgpen motorredskap m. m. s. 1 i texten