Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

1940-03-08 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:120, Angående understöd åt efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

1

Nr 120.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt

efterlevande till vissa i statens tjänst anställda personer

m. fl.; given Stockholms slott den 8 mars 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna 1 :o—7 :o hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars

1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler uppkomna

frågor örn understöd åt efterlevande till i det följande angivna personer och

anför därvid:

1 :o.

Maskinisten vid arméns intendenturförråd i Karlsborg Gustaf Bichard

Wallbergs änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Wallberg var född den 26 januari 1876 och avled den 8 november 1938;

att han var anställd i statstjänst under sammanlagt mer än 35 år, därav

under tiden från och med den 1 maj 1912 intill avgången ur tjänst den 30

juni 1936 såsom maskinist (under tiden 1 juli 1935—30 juni 1936 såsom

maskinist av 1. klass) vid arméns intendenturförråd i Karlsborg;

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 120. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

att han enligt stat, som av arméförvaltningens intendenturdepartement

fastställts för arméns intendenturförråd i Karlsborg, från och med den 1

juli 1935 kom i åtnjutande av lön, motsvarande 12 lönegraden i den i kungörelsen

den 22 juni 1928 (nr 215) intagna löneplanen för extra ordinarie

tjänstemän, och under de två närmaste åren dessförinnan uppbar avlöning

kontant och in natura med — oavsett dyrtidstillägg — omkring 3,075 kronor

för år;

att Wallberg, som författningsenligt icke var berättigad till tjänstepension,

från och med den 1 juli 1936 intill sin död åtnjöt av 1936 års riksdag beviljad

pension till belopp av 1,608 kronor för år (prop. nr 196, p. 10; bankoutsk.

uti. nr 51, p. 13; riksd. skr. nr 216);

att han vid sin död efterlämnade änkan Hulda Wallberg, född Johansson,

vilken är född den 9 februari 1877, samt fyra vuxna barn, därav två söner

och två döttrar;

att bouppteckningen efter Wallberg utvisade brist;

att änkefru Wallbergs arbetsförmåga på grund av sjukdom är väsentligt

nedsatt;

samt att barnen icke äro i sådana ekonomiska omständigheter, att de

kunna nämnvärt bidraga till moderns försörjning.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 15 juli 1939 dagtecknad skrift har änkefru

Wallberg anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Arméförvaltningens intendentur- och civila departement hava tillstyrkt utverkande

av pension åt änkefru Wallberg till belopp av 504 kronor för år

och därvid anfört, bland annat, att pensioner åt änkor efter vid försvarsväsendet

anställda arbetare, som avgått ur tjänst före ikraftträdandet av familj

epensionsreglementet för arbetare den 1 januari 1937, i regel hade bestämts

till 384 kronor för år, samt att, enär Wallberg innehaft anställning

såsom maskinist av 1. klass, änkepensionen i förevarande fall syntes böra

fastställas till något högre belopp.

Statskontoret har anfört, att ämbetsverket icke funne sig böra göra erinran

mot vad departementen sålunda föreslagit.

I likhet med myndigheterna anser jag mig böra förorda, att pension utverkas

åt änkefru Wallberg, och jag finner icke heller anledning till erinran

mot det föreslagna pensionsbeloppet, 504 kronor för år. Pensionen synes

skäligen böra bestämmas att utgå räknat från och med den 1 januari 1939.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att maskinisten vid arméns intendenturförråd i Karlsborg

Gustaf Richard Wallbergs änka Hulda Wallberg, född Johansson,

må från och med den 1 januari 1939 under sin återstående

livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 504 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

3

2:o.

T. f. landsfiskalen Arvid Leopold Wernell änka och barn. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att Wernell var född den 4 juni 1890 och avled den 14 april 1939;

att han — efter fullgjord utbildningstjänstgöring och efter att bland annat

under omkring 14 1U år hava bestritt förordnanden såsom kronolänsman

eller landsfiskal — den 10 november 1932 tillträdde befattning såsom extra

landsfiskal i Domnarvets distrikt och den 25 februari 1935 förordnades att

från och med den 1 april samma år tills vidare vara landsfiskal i Ore

distrikt med rättighet att intill dess ny lönereglering för landsfiskaler trätt

i kraft åtnjuta samtliga med tjänsten förenade löneförmåner med undantag

för ett belopp, motsvarande ordinarie innehavare av tjänsten åvilande avgift

för egen pensionering;

att han innehade sist omförmälda förordnande till sin död;

att han vid sin död efterlämnade änkan Vera Carola Wernell, född Löwenstein,

vilken är född den 19 juli 1890, samt två minderåriga döttrar,

nämligen Elisabet, född den 21 juni 1927, och Margareta, född den 18

februari 1931;

att enligt en av boutredningsmannen avgiven redogörelse för ställningen

i dödsboet efter Wernell tillgångarna uppgå till omkring 22,300 kronor

samt skulderna till omkring 14,300 kronor, till följd varav behållningen i

boet utgör omkring 8,000 kronor;

samt att änkefru Wernell enligt ett för henne utfärdat läkarintyg lider

av en lätt anemi samt har en sådan kroppskonstitution, att hon ej lämpligen

synes kunna försörja sig genom kroppsarbete.

Änkefru Wernell har hos Kungl. Majit anhållit, att pension av statsmedel

måtte utverkas åt henne och de två döttrarna.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har i utlåtande den 2 maj 1939 hemställt

om utverkande av pension åt änkefru Wernell och hennes barn med

belopp, som skulle hava tillkommit dem, därest Wernell vid sin död varit

ordinarie landsfiskal, samt därvid anfört i huvudsak följande:

I avvaktan på omorganisation av åklagarväsendet har Kungl. Majit genom

cirkulär den 5 december 1924 förordnat, att ledigblivna landsfiskalstjänster

icke finge besättas med ordinarie innehavare utan skulle tillsättas medelst

förordnande tills vidare. Genom brev den 9 oktober 1936 har Kungl. Majit

dock medgivit, att de tjänstemän, vilka senast år 1931, efter landsfiskalstjänsts

behöriga kungörande, förordnats att tills vidare uppehålla sådan

tjänst, finge utnämnas till landsfiskaler samt alltså komma i åtnjutande av

rätt till egen pension och familjepension. Då Wernell emellertid först år

1935 förordnades att tills vidare vara landsfiskal, kunde bestämmelserna i

sistnämnda Kungl. Majits brev icke tillämpas för honom. Wemells änka

och harn äga sålunda icke någon författningsenlig rätt till pension.

Med hänsyn till vittgående konsekvenser synes det länsstyrelsen allenast

i rena undantagsfall höra förekomma, att efterlevande till i statens tjänst an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

ställda personer, vilka icke av staten tillförsäkrats rätt till familjepension,

ändock beredas sådan förmån.

I nu ifrågavarande fall föreligga dock särskilda omständigheter. Sålunda

hade Wernell sedan år 1932 haft stadigvarande anställningar inom härvarande

fögderiförvaltning och var dessförinnan i åtskilliga år i landsstatstjänst.

Hans tjänst emeri ter torde hava varit av den omfattning, att han,

vid en omorganisation av landsfiskalstjänsterna enligt senast framlagt förslag,

kunnat påräkna utnämning å ordinarie tjänst. Under dessa förhållanden

anser länsstyrelsen det synnerligen behjärtansvärt, om Wernells efterlevande

änka och minderåriga barn kunde tillerkännas pension eller understöd

med belopp, som skulle hava tillkommit dem, därest Wernell vid sin

död varit ordinarie landsfiskal. Då behållningen i dödsboet efter Wernell

synes vara ringa samt Wernells änka torde sakna möjligheter att genom

eget arbete försörja sig och makarnas barn, framstår behovet av understöd

såsom synnerligen nödvändigt.

Statskontoret har i utlåtande den 17 maj 1939 anfört, att det icke kunde

anses styrkt, att änkefru Wernell, som ej uppnått högre ålder än 48 år, vore

för framtiden oförmögen att genom eget arbete bereda sig sitt uppehälle, och

att ämbetsverket därför funne sig icke kunna tillstyrka, att änkepension utverkades

åt henne. Däremot ville statskontoret icke motsätta sig, att vart och

ett av makarna Wernells två minderåriga barn erhölle understöd i form av

uppfostringsbidrag. Beträffande storleken av uppfostringsbidragen funne

statskontoret med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall skäligt förorda

ett belopp av 384 kronor för år.

På grund av föreliggande förhållanden anser jag mig böra förorda, att

understöd beredes Wernells familj i form av såväl pension åt änkan som

uppfostringsbidrag åt barnen. Understöden synas dock icke böra bestämmas

till belopp, som skulle hava tillkommit de efterlevande, därest Wernell varit

ordinarie landsfiskal. Jag vill för min del förorda, att änkepensionen bestämmes

till 804 kronor för år och att såsom uppfostringsbidrag för vartdera

barnet får utgå ett belopp av 300 kronor för år. Jag hemställer alltså,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva,

att t. f. landsfiskalen Arvid Leopold Wernells änka Vera

Carola Wernell, född Löwenstein, och makarnas minderåriga

barn Elisabet och Margareta må från och med den 1

maj 1939 från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära, änkan en årlig pension av 804 kronor under

sin återstående livstid, så länge hon förblir änka, samt vartdera

barnet ett årligt uppfostringsbidrag å 300 kronor till

och med utgången av det kalenderår, varunder barnet uppnår

18 års ålder.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

5

3:o.

Avdelningschefen hos statens arbetslöshetskommission Sven Vilhelm

Köersner änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Köersner var född den 6 maj 1887 och avled den 9 april 1939;

att han under tiden 29 maj 1922—31 mars 1924 var ekonomichef vid södra

Sveriges statsarbeten;

att han från och med den 1 april 1924 intill sin död innehade befattning

såsom kamrerare och chef för kamerala avdelningen vid arbetslöshetskommissionens

kansli;

att hans avlöningsförmåner från och med den 1 juli 1933 uppgingo till

12,000 kronor för år;

att han vid sin död efterlämnade änkan Elin Kristina Köersner, född

Håkansson, vilken är född den 28 juli 1892;

att bouppteckningen efter Köersner utvisade en behållning av omkring

5,800 kronor;

att efter Köersners frånfälle till änkan utbetalats omkring 10,000 kronor

på grund av två av Köersner tecknade livförsäkringar, till vilka änkan insatts

såsom förmånstagare;

samt att enligt ett den 22 september 1939 dagtecknat läkarintyg änkefru

Köersners arbetsförmåga på grund av sjukdom är för framtiden nedsatt till

en tredjedel av den för fullt arbetsför person normala arbetsförmågan.

I skrivelse den 30 juni 1939 har statens arbetslöshetskommission hemställt

örn utverkande av pension åt änkefru Köersner.

Statskontoret har i ett den 19 juli 1939 dagtecknat utlåtande — under framhållande,

bland annat, att änkefru Köersner såvitt visats icke vore oförmögen

att genom arbete försörja sig — förklarat sig icke kunna för närvarande

tillstyrka, att pension utverkades åt henne. Därest Kungl. Maj:t likväl

skulle finna tillräckliga skäl föreligga att för riksdagen framlägga frågan om

beredande av pension åt änkefru Köersner, syntes det ämbetsverket, att pensionsbeloppet

borde bestämmas till 804 kronor för år.

Med hänsyn till vad i ärendet — efter det statskontoret avgivit sitt avstyrkande

utlåtande — blivit utrett rörande änkefru Köersners arbetsförmåga

vill jag icke motsätta mig, att pension utverkas åt henne med det i statskontorets

utlåtande omförmälda beloppet, 804 kronor. Jag hemställer alltså, att

Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att avdelningschefen hos statens arbetslöshetskommission

Sven Vilhelm Köersners änka Elin Kristina Köersner, född

Håkansson, må från och med den 1 maj 1939 under sin återstående

livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget till

diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en ärlig pension

av 804 kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

4:o.

Redogöraren hos statens arbetslöshetskommission Gösta Albin Annerfeldts

änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas.

att Annerfeldt var född den 10 maj 1895 och avled den 9 juni 1937;

att han, som under tiden 8 februari 1915—31 oktober 1918 innehade

fast anställning vid Vendes artilleriregemente, var anställd vid södra Sveriges

statsarbeten under tiden 15 augusti 1922—30 juni 1924 samt hos statens

arbetslöshetskommission under tiden 5 mars—10 september 1925 och från

ingången av år 1926 intill sin död;

att han under den tid, varunder han sålunda tjänstgjorde vid södra Sveriges

statsarbeten och hos arbetslöshetskommissionen, innehade olika befattningar

såsom platsledare, biträdande platsledare, redogörare m. m.;

att hans avlöningsförmåner från augusti 1932 utgjordes av kontant lön

med 425 kronor i månaden jämte fri bostad och vedbrand;

att han vid sin död såsom dödsbodelägare efterlämnade änkan Hilda

Gharlotta Annerfeldt, född Mattsson, vilken är född den 7 januari 1890,

samt döttrarna Göta Elna Boél, född den 2 februari 1919, Berta Sofia

Hillevi, född den 9 januari 1921, Britta Andréa, född den 8 juni 1926, och

Barbro Albina, född den 11 april 1937;

att den efter Annerfeldt upprättade bouppteckningen utvisade en behållning

av omkring 370 kronor;

samt att änkefru Annerfeldt, som saknar egna tillgångar, icke har att

påräkna bidrag till sitt uppehälle av barnen.

I ett för änkefru Annerfeldt den 4 september 1939 utfärdat läkarintyg

uttalas, att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom (kronisk deformerande

inflammation i höger knäled) torde få anses vara varaktigt nedsatt

till mindre än en tredjedel av normal arbetsförmåga, att hon icke torde

kunna åtaga sig något förvärvsarbete samt att hon finge anses vara för

framtiden varaktigt oförmögen att försörja sig genom arbete.

I skrivelse den 21 januari 1938 hemställde statens arbetslöshetskommission

om utverkande av pension åt änkefru Annerfeldt och hennes barn.

Statskontoret anförde i utlåtande den 18 februari 1938 över omförmälda

framställning, att med hänsyn till änkefru Annerfeldts ålder och då hon

icke, såvitt visats, vore för framtiden oförmögen att genom arbete försörja

sig, statskontoret icke ansåge tillräckliga skäl föreligga att bereda henne

pension av statsmedel. På grund av föreliggande omständigheter ville statskontoret

däremot icke motsätta sig, att årligt uppfostringsbidrag utverkades

för vart och ett av de tre yngsta barnen med ett belopp av förslagsvis

240 kronor.

I proposition nr 249, punkt 8, till 1938 års riksdag framlade Kungl.

Maj:t förslag örn uppfostringsbidrag till belopp av 300 kronor åt vart och

ett av makarna Annerfeldts tre yngsta döttrar. Däremot fann Kungl. Maj:t

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

7

arbetslöshetskommissionens framställning i fråga om pension åt änkefru

Annerfeldt icke böra för det dåvarande föranleda någon Kungl. Maj:ts

åtgärd. Kungl. Maj:ts i nyssnämnda proposition framlagda förslag bifölls

av riksdagen (bankoutsk. uti. nr 32, p. 11; riksd. skr. nr 195).

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 28 november 1939 dagtecknad ansökning

har änkefru Annerfeldt anhållit att komma i åtnjutande av pension.

Statens arbetslöshetskommission har i utlåtande över berörda ansökning

förklarat sig icke hava något att erinra mot att pension utverkades åt änkefru

Annerfeldt.

Statskontoret, som ej ansett det i ärendet styrkt, att änkefru Annerfeldt

— vilken ej uppnått högre levnadsålder än 50 år — vore för framtiden ur

stånd att försörja sig genom arbete, har funnit sig icke för närvarande

kunna tillstyrka bifall till den av änkefru Annerfeldt gjorda ansökningen.

Med hänsyn till den i ärendet förebragta utredningen rörande änkefru

Annerfeldts nuvarande hälsotillstånd och arbetsförmåga vill jag icke numera

motsätta mig, att pension utverkas åt henne. Pensionen synes mig

skäligen böra bestämmas till 660 kronor för år, att utgå från och med den

1 januari 1940. Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att redogöraren hos statens arbetslöshetskommission Gösta

Albin Annerfeldts änka Hilda Charlotta Annerfeldt, född

Mattsson, må från och med den 1 januari 1940 under sin

återstående livstid, så länge hon förblir änka, från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig

pension av 660 kronor.

5:o.

Docenten greve Gunnar Gabriel Oxenstiernas dotter. Av handlingarna

i ärendet inhämtas,

att greve Oxenstierna var född den 28 juni 1897 och avled den 25 september

1939;

att han efter avlagda examina och disputation för doktorsgrads vinnande

förordnades till docent i teoretisk filosofi vid universitetet i Uppsala den

27 december 1926;

att han uppehöll professuren i ämnet under tiden 23 september 1931—28

februari 1934;

att han från och med ingången av år 1927 intill sin död — med undantag

för nyss angivna tid, varunder han uppehöll professur — åtnjöt med

undervisningsskyldighet förenat docentstipendium, vilket under tiden intill

utgången av år 1935 utgjorde 6,000 kronor för år och under tiden därefter

mellan 2,400 och 3,300 kronor för år;

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

att han icke hade någon befattning utanför universitetet;

att han vid sin död efterlämnade änkan grevinnan Miliza Oxenstierna,

född Homjakoff, vilken är född den 12 april 1899, samt en dotter Louise

Gabriella, född den 3 oktober 1936;

att behållningen i boet efter greve Oxenstierna utvisade brist;

samt att grevinnan Oxenstierna med sin dotter efter mannens frånfälle

varit bosatt hos sina föräldrar i Tallinn, vilka båda äro ålderstigna och leva

under knappa ekonomiska förhållanden.

Med anledning av en av professorn Å. E. V. Holmbäck hos drätselnämnden

vid Uppsala universitet gjord framställning har drätselnämnden, efter

inhämtande av yttrande från humanistiska sektionen, hos större akademiska

konsistoriet hemställt örn vidtagande av åtgärd för beredande av pension åt

greve Oxenstiernas efterlevande.

Sedan större akademiska konsistoriet därefter hos kanslern för rikets

universitet anhållit örn utverkande av pension åt grevinnan Oxenstierna med

600 kronor för år samt av uppfostringsbidrag åt makarna Oxenstiernas

dotter med 384 kronor för år, har kanslern för rikets universitet hos Kungl.

Majit hemställt örn avlåtande av proposition till riksdagen i enlighet med

större akademiska konsistoriets förslag.

I sin nyssnämnda framställning har professorn Holmbäck anfört i huvudsak

följande:

Greve Oxenstiernas efterlevande hade icke författningsenlig rätt till pension.

Oxenstierna hade visserligen haft möjlighet att ingå i universitetets

pensionsinrättning för tjänstemäns änkor och barn, men av denna möjlighet

begagnade han sig icke. Med hänsyn till att befordringsförhållandena

vid universiteten äro synnerligen ovissa på grund av att tjänstålder endast

räknas som supplementär befordringsgrund och enär ända till helt nyligen

den, som ingick i pensionsinrättningen, icke erhöll någon del av sina avgifter

tillbaka, örn han utträdde ur denna, avstod det stora flertalet docenter

från möjligheten att tillhöra pensionsinrättningen, och Oxenstierna bildade

i detta hänseende icke något undantag. Från och med den 1 juli 1939

har pensionsinrättningen övertagits av statsverket, och möjlighet för Oxenstierna

att därefter inträda i någon statlig pensionskassa Ilar icke funnits.

Såväl med hänsyn till den långa tid Oxenstierna verkat vid universitetet

som docent och t. f. professor som till den ekonomiska ställningen i hans

dödsbo torde det emellertid kunna anses skäligt, att hans änka och barn

erhålla pension. I detta hänseende må erinras om att 1931 års riksdag tilldelat

änkan efter docenten vid Lunds universitet J. E. Sköld en årlig pension

av 600 kronor samt vart och ett av makarna Skölds tre minderåriga barn

ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor. Liknande beslut fattade samma

års riksdag även i fråga om docenten vid Uppsala universitet A. F. Söderströms

efterlevande. Skölds änka var då beslutet fattades 38, Söderströms

änka 37 år gammal. Änkefru Söderström hade avlagt filosofisk ämbetsexamen

samt genomgick provår vid högre allmänt läroverk. Varken Sköld

eller Söderström hade tjänstgjort såsom docent så lång tid som Oxenstierna.

Statskontoret har anfört, att då greve Oxenstiernas anställning vid universitetet

i Uppsala icke omfattat längre tid än från docentutnämningen år

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

9

1926 intill dödsfallet den 25 september 1939 och således varit av jämförelsevis

kort varaktighet, tvekan syntes kunna råda, huruvida understöd av statsmedel

borde lämnas i förevarande fall. I enlighet med de principer, riksdagen

under de senare åren följt vid behandling av frågor av liknande art,

ansåge statskontoret det under alla förhållanden uteslutet att, såsom i ärendet

hemställts, pension skulle kunna tillerkännas Oxenstiernas änka, då hon

endast vore 40 år gammal och, såvitt handlingarna utvisade, arbetsför. Vad

beträffade makarnas minderåriga dotter ville statskontoret emellertid med

hänsyn till de ömmande omständigheter, som syntes vara för handen,

icke motsätta sig, att bidrag till hennes uppfostran finge utgå av statsmedel.

I likhet med vad som skett i vissa tidigare fall syntes uppfostringsbidraget

därvid böra bestämmas till 384 kronor för år.

För egen del biträder jag den av statskontoret i ärendet intagna ståndpunkten

och hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att docenten vid universitetet i Uppsala greve Gunnar Gabriel

Oxenstiernas och hans efterlämnade änka Miliza

Oxenstiernas, född Homjakoff, minderåriga dotter Louise

Gabriella må från och med den 1 oktober 1939 till och

med utgången av det kalenderår, varunder hon uppnår 18

års ålder, från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära ett årligt uppfostringsbidrag å 384 kronor.

6:o.

Vaktmästaren vid förutvarande sjätte dövstumskoldistriktets skola i

Gävle Lars Hellbergs änka. Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Hellberg var född den 19 december 1860 och avled den 17 februari

1939;

att han var anställd såsom vaktmästare vid förutvarande sjätte dövstumskoldistriktets

skola i Gävle från och med den 1 augusti 1892 till och med

den 30 september 1930 eller under en tid av 38 år 2 månader och att han

under omkring hälften av denna tid tillika i viss utsträckning tjänstgjorde

såsom slöjdlärare vid skolan;

att Hellbergs avlöningsförmåner såsom vaktmästare senast utgjordes av

kontant lön å 2,020 kronor för år jämte dyrtidstillägg enligt för statens befattningshavare

vid nyreglerade verk gällande grunder ävensom naturaförmåner,

uppskattade till ett årligt värde av 500 kronor;

att han vid avgången ur tjänst av dövstumskoldistriktet tillerkändes en

årlig pension av 1,800 kronor jämte dyrtidstillägg enligt för f. d. befattningshavare

i statens tjänst gällande grunder;

Bihang lill riksdagens protokoll 19 W. 1 sami. Nr 120.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 120.

att han vid sin död efterlämnade änkan Margareta (Margit) Kristina

Hellberg, född Engman, vilken är född den 9 november 1866, samt en dotter,

gift med en kyrkoadjunkt;

att behållningen i boet efter Hellberg uppgick till omkring 400 kronor;

samt att änkefru Hellberg är i behov av understöd.

Jämlikt av Kungl. Maj:t, nied stöd av riksdagens beslut, den 21 oktober

1938 meddelade föreskrifter rörande bestridande genom statens försorg av

pensioner åt förutvarande befattningshavare vid dövstumundervisningsväsendet

och deras efterlevande, vilka av vederbörande dövstumskoldistrikt

beviljats pension före dövstumundervisningsväsendets förstatligande den 1

juli 1938, hava de vaktmästaren Hellberg tillerkända pensionsförmånerna

från och med sistnämnda dag utbetalats från anslaget till diverse pensioner

och understöd m. m. Nyss berörda föreskrifter hava icke avseende å änkefru

Hellbergs rätt till pension, varom fråga uppkommit först efter förstatligandet.

Änkefru Hellberg har gjort framställning i syfte att komma i åtnjutande

av pension av statsmedel.

Rektorn för dövstumskolan i Gävle har meddelat, att änkefru Hellberg,

därest förstatligandet av dövstumundervisningsväsendet icke mellankommit,

av det förutvarande dövstumskoldistriktet torde hava tillerkänts årligt understöd

å 500 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 14 april 1939 tillstyrkt utverkande av

pension åt änkefru Hellberg genom framställning till riksdagen. Beträffande

pensionsbeloppets storlek har statskontoret anfört, att ämbetsverket

icke hade något att erinra mot skäligheten av det av skolans rektor angivna

beloppet, 500 kronor, därå dyrtidstillägg avsetts icke skola utgå. Statskontoret

har emellertid ifrågasatt, huruvida det ej vore lämpligare att i stället

låta änkefru Hellberg komma i åtnjutande av pensionsförmåner, uppdelade

i grundpension och dyrtidstillägg, samt framhållit, att grundpensionen, för

att densamma jämte dyrtidstillägg enligt dåvarande grunder skulle uppgå

till omkring 500 kronor, borde bestämmas till 384 kronor.

Skolöverstyrelsen har hemställt, att åt änkefru Hellberg måtte utverkas

en årlig pension till belopp av 500 kronor jämte dyrtidstillägg.

Det synes mig skäligt, att pension av statsmedel må kunna efter prövning

i varje särskilt fall beviljas efterlevande efter sådan genom vederbörande

dövstumskoldistrikts försorg pensionerad befattningshavare, vilken i

likhet med vaktmästaren Hellberg avlidit först efter dövstumundervisningsväsendets

förstatligande. Med hänsyn till de i nu förevarande ärende upplysta

förhållandena förordar jag, att förslag förelägges riksdagen om beredande

åt änkefru Hellberg av pension, att bestridas från anslaget till diverse

pensioner och understöd m. m. Pensionen synes mig böra, på sätt

statskontoret ifrågasatt, bestämmas att utgå med 384 kronor för år jämte

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 120.

11

dyrtidstillägg. Den bör få åtnjutas räknat från och med den 1 mars 1939.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att vaktmästaren vid förutvarande sjätte dövstumskoldistriktets

skola i Gävle Lars Hellbergs änka Margareta

(Margit) Kristina Hellberg, född Engman, må från och med

den 1 mars 1939 under sin återstående livstid, så länge hon

förblir änka, från anslaget till diverse pensioner och understöd

m. m. uppbära en årlig pension av 384 kronor.

7 :o.

Föreståndaren för Ölands folkhögskola Gustav Rudolf Beronius’ änka.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Beronius var född den 16 februari 1868 och avled den 23 december

1930;

att han tjänstgjorde såsom förste lärare vid Tomta lantbruksskola åren

1891—1894, såsom lärare vid Gamleby folkhögskola under tiden 1 november

1898—30 juni 1906 samt såsom föreståndare för Ölands folkhögskola

från och med den 1 juli 1906 intill sin död;

att Beronius, som icke begagnade sig av förefintlig möjlighet att genom anmälan

under år 1908 till direktionen för folkskollärarnas änke- och pupillkassa

vinna inträde i denna kassa, från och med den 1 januari 1920 förvärvade

familjepensionsrätt i statens pensionsanstalt, i vilken anstalt förstnämnda

kassa då inordnats;

att Beronius vid sin död efterlämnade änkan Signe Amalia Helena Beronius,

född Höglund, vilken är född den 3 november 1882, samt barnen Signhild

Margareta och Rudolf Gustav August, födda respektive den 13 januari

1915 och den 1 maj 1919;

samt att änkefru Beronius, som lider av försvagad hälsa, saknar egna

tillgångar och är för sitt uppehälle beroende av sin pension.

Genom beslut den 20 februari 1931 tillförsäkrade statens pensionsanstalt

änkefru Beronius och makarna Beronius’ barn en årlig avkortad familjepension

av 1,020 kronor att utgå från början av januari 1931. Sedan det

äldsta barnet den 13 januari 1936 uppnått 21 års ålder, har pensionen från

början av februari 1936 sänkts till 952 kronor. När jämväl det yngsta barnet

uppnått myndig ålder, kommer pensionen att reduceras till 680 kronor.

Beträffande beräkningen av pensionen har statens pensionsanstalt meddelat

följande:

På grund av föreskrift i § 42 a), ursprungliga lydelsen, i reglementet för

statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. (numera statens

pensionsanstalt) den 31 december 1919 (nr 878), i vilken anstalt folkskollärarnas

änke- och pupillkassa inordnades från och med år 1920, erhöll

Beronius obligatoriskt familjepensionsrätt i anstalten från början av år 1920.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

Familjepensionsunderlaget, d. v. s. beloppet av ensam änkas pension, fastställdes

därvid till 1,260 kronor, korresponderande jämlikt den då gällande

§ 44 med det på grundval av ett delaktighetsbelopp av 6,400 kronor beräknade

tjänstepensionsunderlaget, 4,800 kronor. Genom det nya reglementet

infördes tillika den bestämmelsen, att familjepensionens belopp skulle vara

beroende av antalet tjänstår för tjänstepension (§ 34).

Då det i allmänhet förhåller sig så, att tjänste- och familjepensionsavgifter

erläggas för samma tid, men Beronius, som betalat tjänstepensionsavgifter

för tiden från 1908 års ingång, erlagt avgifter för familjepension allenast

för tiden från början av år 1920, har pensionsanstalten ansett tjänstår för

familjepension icke böra tillgodoräknas för tid före 1920 och förty jämlikt

föreskrifterna i §§ 34 mom. 1: b och 36 reglementet för statens pensionsanstalt

låtit beräkna familjepensionsunderlaget försäkringstekniskt på avgifter

för tiden efter 1920 års ingång.

Om Beronius inom behörig tid anmält sig till inträde i folkskollärarnas

änke- och pupillkassa, hade självfallet saknats anledning till annat än att

enligt den vanliga regeln tillämpa samma tjänstårsberäkning för familjepension

som för egen pension, sålunda för tiden från den 1 november 1898.

Då emellertid även under här angivna förutsättning tjänstårens antal vid

pensionsåldern, den 16 februari 1928, understigit 33, hade pensionen likväl

måst avkortas och hade i sådant fall utgjort 1,233 kronor för ensam änka

samt höjts till 1,849 kronor 50 öre för två barn under 21 år.

Änkefru Beronius har hos Kungl. Majit gjort framställning i syfte att

komma i åtnjutande av förhöjd pension.

Skolöverstyrelsen har tillstyrkt utverkande åt änkefru Beronius av tillläggspension

med skäligt belopp och därvid anfört följande:

Med hänsyn dels till Beronius’ långa tjänstetid och betydelsefulla insatser

inom folkbildningsarbetet, dels till föreliggande ömmande omständigheter

finner överstyrelsen ansökningen synnerligen behjärtansvärd. Då med

nu gällande bestämmelser en sådan minskning av familjepensionen som här

skett icke mera synes kunna komma i fråga och ansökningar av samma art

som den nu föreliggande därför icke torde vara att för framtiden förvänta,

torde bifall till ansökningen ur prejudiceringssynpunkt icke behöva medföra

betänkligheter, överstyrelsen vill i detta sammanhang även fästa uppmärksamheten

vid att folkhögskolornas lärare i fråga örn familjepension intaga en

icke oväsentligt ogynnsammare ställning än övriga närmast jämförbara lärarkategorier.

Överstyrelsen tänker härvid förnämligast därpå, att de efterlevande

till en lärare vid i § 89 av reglementet för statens pensionsanstalt omförmälda

läroanstalter erhålla full familjepension, även om tjänstinnehavaren

avlider utan att hava intjänat så många tjänstår, att de tillsammans med

de år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till det antal, som erfordras för

full pension. Enligt överstyrelsens förmenande tala sålunda starka skäl för

bifall till framställningen.

Statens pensionsanstalt har i utlåtande över ansökningen anfört, att pensionsanstalten

vid bestämmandet av pensionen åt änkefru Beronius låtit sig

ledas av den principiella inställningen, att det näppeligen kunde vara sakligt

riktigt — även örn formellt försvarbart -—- att i fråga om rätt till familjepension

likställa den, som av någon anledning uraktlåtit att begagna

sig av erbjuden möjlighet att sörja för sina eventuella efterlevandes pensionering

och sålunda ikläda sig därmed förbunden avgiftsskyldighet, med den,

som underkastat sig sådana ekonomiska uppoffringar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 120. Lo

Statskontoret har i ärendet anfört följande:

Enligt statskontorets mening giver ordalydelsen av det av statens pensionsanstalt

åberopade författningsrummet, § 34 1 morn. b) i galande reglemente

för anstalten, knappast stöd för en sådan tolkning, som kommit till

uttryck i anstaltens ifrågavarande beslut. Såvitt statskontoret kunnat tinna,

förekommer icke heller i övrigt i nämnda reglemente någon bestämmelse av

innehåll att böra föranleda avkortning av familjepension i fall som det

förevarande. Därest föreliggande pensionsfråga icke kan efter förnyad ansökning

från änkefru Beronius till statens pensionsanstalt åter bliva föremål

för prövning i vederbörlig ordning, synes det statskontoret rimligt, att

framställning göres till riksdagen om beviljande av pension till belopp motsvarande

den minskning i familjepensionen, som vederbörande av förevarande

anledning fått vidkännas.

Frågan örn beredande av tilläggspension åt änkefru Beronius har år 1939

varit föremål för riksdagens prövning med anledning av väckta motioner

(1:164 och 11:320). Bankoutskottet anförde i utlåtande (nr 58) över motionerna

följande:

De myndigheter, som avgivit utlåtande över den av änkefru Beronius hos

Kungl. Maj:t gjorda ansökningen örn förhöjd pension, hava tillkännagivit

skilda uppfattningar rörande sättet för beräkningen av familjepension at

Beronius’ efterlevande. Sålunda har statens pensionsanstalt ansett familjepensionsunderlaget

böra beräknas försäkringstekniskt på avgifter för uden

efter 1920 års ingång, vid vilken tidpunkt Beronius obligatoriskt erhöll

familjepensionsrätt i anstalten. Fran denna utgångspunkt har anstalten

fastställt pensionen till ett i förhållande till full familjepension avsevärt reducerat

belopp. Statskontoret åter har uttalat, att bestämmelserna i pensionsanstaltens

reglemente knappast gåve stöd för ett beslut om avkortning

av familjepension i fall som det förevarande. Såväl statskontoret som skolöverstyrelsen

hava ansett skäligt, att Beronius’ efterlevande finge genom särskilt

riksdagsbeslut komma i åtnjutande av tilläggspension, vilken enligt

statskontorets mening borde motsvara den minskning i familjepensionen,

som Beronius’ efterlevande fått vidkännas.

Ehuru utskottet i likhet med statskontoret och skolöverstyrelsen anser billighetsskäl

tala för att Beronius’ efterlevande beredes kompensation för den

minskning i familjepensionen, som de fått vidkännas, är utskottet icke berett

att nu taga ställning till det i motionerna väckta förslaget. Utskottet

hyser nämligen den åsikten, att förevarande pensionsfråga är av beskaffenhet

att i första hand böra bliva föremål för prövning av Kungl. Maj:t. Med

hänsyn härtill och då ärendet genom framställning från änkefru Beronius

redan är underställt Kungl. Maj:t, finner utskottet sig icke kunna förorda,

att de i ämnet väckta motionerna föranleda någon riksdagens åtgärd.

I enlighet med utskottets förslag fann riksdagen motionerna icke föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Med hänsyn till i ärendet föreliggande förhållanden — å ena sidan den

tvekan som gjort sig gällande rörande den råtta tolkningen av det författningsrum,

varå statens pensionsanstalt grundat sitt beslut örn avkortning av

pensionen åt änkefru Beronius, och å andra sidan de ömmande omständigheter

som äro för handen — anser jag mig böra förorda, att förslag föreläg
Bihang

till riksdagens protokoll 19b0. 1 sami. Nr 120. •

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 120.

ges riksdagen om beredande av förbättrade pensionsförmåner åt änkefru

Beronius. För egen del vill jag i sådant hänseende förorda, att änkefru

Beronius berättigas från statens pensionsanstalt åtnjuta en årlig tilläggspension

å 300 kronor, att utgå förslagsvis från och med den 1 juli 1939.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit

måtte föreslå riksdagen medgiva,

att föreståndaren för Ölands folkhögskola Gustav Rudolf

Beronius änka Signe Amalia Helena Beronius, född Höglund,

må från^ och med den 1 juli 1939 under sin återstående

livstid, sa länge hon förblir änka, från statens pensionsanstalt

uppbära utöver henne enligt statens pensionsanstalts

beslut den 20 februari 1931 tillkommande pension — tilläggspension

till belopp av 300 kronor för år.

\ ad departementschefen ovan under punkterna 1 :o—

7.0 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämma,

bifaller Hans Majit Konungen samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

P. J. Arrhenius.

407455. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. BU 1940:22 Bankoutskottets utlåtande Nr 22 s. 1 i texten