Sök i Ratio Lex

Angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

1940-03-08 · 54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:131, Angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

1

Nr 131.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående det statsunderstödda

bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur;

given Stockholms slott den 8 mars 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till förordning angående bekämpande

av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 131.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

Förslag

till

Förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur

ittobi vissa områden.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelser.

1 §•

Förekommer sjukdomen tuberkulos hos nötkreatur icke inom visst län

eller del därav eller har den där allenast synnerligen ringa utbredning, må

Kungl. Majit på gemensam framställning av medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

samt efter hörande av vederbörande hushållningssällskap

förordna, att inom sådant område (tuberkulosfritt område) bestämmelserna

i epizootilagen ävensom de i 2—19 §§ denna förordning givna stadgandena

skola äga tillämpning med avseende å sjukdomen.

Till underlättande av sjukdomens utrotande inom område, där stora möjligheter

därtill förefinnas (skyddat område), må Kungl. Majit beträffande

införseln av nötkreatur till området föreskriva, att de i 11—19 §§ här nelian

intagna bestämmelserna skola äga tillämpning.

Särskilda åtgärder till bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom

tuberkulosfritt område.

2 §.

Om undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt område

förordnar medicinalstyrelsen. Sådan undersökning må ej verkställas utan

medicinalstyrelsens medgivande.

Det ankommer på länsveterinär i tuberkulosfritt område att, efter hörande

av vederbörande veterinärer, årligen till medicinalstyrelsen ingiva förslag

i fråga om undersökningar med tuberkulin, som böra verkställas under

nästkommande budgetår.

3 §.

Har veterinär vid obduktion, köttbesiktning eller eljest under verksamhet

i tuberkulosfritt område funnit tuberkulos förekomma hos nötkreatur, vilket

härrör från besättning inom sådant område och icke jämlikt 6 § är för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

3

sett med slaktmärke, åligger det honom att dels ofördröjligen härom underrätta

medicinalstyrelsen dels ock samtidigt meddela ägaren av den kreatursbesättning,

varifrån djuret härstammar, förbud att, intill dess besättningen

undersökts med tuberkulin, utsläppa kreaturen å gemensamhetsbete

eller förflytta dem till ladugård, där andra djur än sådana som äro avsedda

för slakt finnas uppställda.

Finner veterinär vid klinisk undersökning skäl misstänka, att tuberkulos

förekommer hos nötkreatur som i första stycket sägs åligger det honom

att ofördröjligen till statens veterinärbakteriologiska anstalt eller veterinärbakteriologiskt

laboratorium, som medicinalstyrelsen godkänner, översända

erforderligt material för vederbörlig undersökning på statens bekostnad.

Har sådan undersökning givit vid handen, att djuret är behäftat med

tuberkulos, har anstalten att härom ofördröjligen underrätta såväl medicinalstyrelsen

som veterinären, vilken i så fall skall meddela förbud som i

första stycket sägs. Där veterinär i annat fall än som avses i första punkten i

detta stycke finner skäl misstänka att tuberkulos förekommer hos nötkreatur,

skall han härom underrätta medicinalstyrelsen.

Sedan i enlighet med föreskrifter i denna paragraf underrättelse att tuberkulos

förekommer hos nötkreatur inkommit till medicinalstyrelsen, har

styrelsen att förordna veterinär att verkställa undersökning med tuberkulin

av den nötkreatursbesättning, varifrån det tuberkulösa djuret härstammar.

Det åligger veterinär att utan dröjsmål och senast inom femton dagar

efter det undersökning med tuberkulin avslutats till länsveterinären avlämna

berättelse rörande resultatet av undersökningen jämte förslag till åtgärder,

utöver vad som angivits i 5 §, för utrotande av sjukdomen inom de besättningar,

som må anses påkallat. Länsveterinären har att omedelbart med

eget yttrande översända berättelsen till medicinalstyrelsen.

4 §•

Envar, som inom tuberkulosfritt område innehar nötkreatursbesättning

och misstänker att tuberkulos förekommer hos besättningen, skall göra

anmälan örn förhållandet hos veterinär. Har vid slakt av nötkreatur i

kött eller organ av sådant djur påträffats sjukliga förändringar, som kunna

misstänkas vara av tuberkulos natur, skall prov härå för veterinären

företes.

Den, som driver handel med nötkreatur eller mottager nötkreatur för

nedslaktning, vare ock skyldig att, därest skäl föreligger att misstänka, att

hos nötkreatur, som han omhänderhar eller nedslaktat, förekommer tuberkulos,

örn förhållandet göra anmälan hos veterinär med uppgift tillika å

den kreatursbesättning varifrån djuret härstammar.

5 §•

Nötkreatur, som reagerar vid undersökning med tuberkulin, skall nedslaktas

inom femton dagar efter undersökningens avslutande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

Visar det sig, att mer än halva antalet av de till viss nötkreatursbesättning

hörande djur över två års ålder reagerar vid undersökning med tuberkulin,

har förrättningsmannen att om förhållandet ofördröjligen göra anmälan

hos länsveterinären, vilken har att med eget yttrande genast vidarebefordra

denna anmälan till medicinalstyrelsen. I sådant fall må medicinalstyrelsen,

i den utsträckning som må anses erforderlig, jämväl förordna,

att icke reagerande djur skola nedslaktas inom femton dagar. Visar djurägaren

i fall som i första punkten i detta stycke sägs, att de reagerande djuren

kunna på betryggande sätt hållas avskilda från övriga djur, må medicinalstyrelsen

medgiva anstånd med nedslaktningen tills vidare, dock högst

sex månader. I sådant fall har veterinär att skyndsamt undersöka besättningen

beträffande förekomst av tuberkulos i smittfarligt stadium. Finnes

vid undersökning djur behäftat med sådan tuberkulos, skall detsamma omedelbart

nedslaktas.

Då synnerliga skäl därtill föranleda, må medicinalstyrelsen medgiva undantag

från nedslaktning, som i denna paragraf avses.

6 §•

Ä nötkreatur, som vid tuberkulinundersökning reagerat eller hos vilket

på annat sätt tuberkulos påvisats eller som jämlikt medicinalstyrelsens förordnande

enligt 5 § andra stycket skall nedslaktas, skall i ena örat anbringas

ett märke, slaktmärke, av utseende som medicinalstyrelsen bestämmer.

Å slaktmärke, som ej må avlägsnas, skall finnas anbragt kontrollnummer.

Sålunda märkt djur må ej avyttras som livdjur, ej heller utsläppas på

gemensamhetsbete eller förflyttas till ladugård, där andra djur än sådana

som äro avsedda för slakt finnas uppställda.

Där djur som i första stycket sägs nedslaktas å kontrollslakteri, ankommer

det på veterinär vid slakteriet att upprätta och till medicinalstyrelsen

insända protokoll över den besiktning, som verkställts av djurkroppen.

Ladugård, där djur behäftat med tuberkulos varit uppställt, skall på

djurägarens bekostnad smittrenas i enlighet med anvisningar utfärdade av

medicinalstyrelsen.

7 §•

Inom tuberkulosfritt område må djurägare icke med sin besättning införliva

annat nötkreatur än sådant som härrör från besättning, vilken enligt

av medicinalstyrelsen utfärdade föreskrifter är att anse såsom reaktionsfri.

Har nötkreatursbesättning i dess helhet nedslaktats, må efter smittreningen

i ladugården inställas allenast sådant nötkreatur som i första punkten

sägs.

8 §.

I samband med undersökning med tuberkulin av nötkreatur i tuberkulosfritt

område skola, när veterinär därtill finner anledning, andra i samma

ladugård inhysta husdjur utom fjäderfän underkastas enahanda undersök
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

5

ning. Djur, som vid sådan undersökning reagerar eller hos vilket tuberkulos

på annat sätt påvisas, skall antingen avlägsnas ur ladugården och

hållas väl avskilt från nötkreatur eller ock nedslaktas inom femton dagar

efter undersökningens avslutande. Är djur avsett att nedslaktas, bör det

förses med slaktmärke som i 6 § sägs.

Fjäderfän, som i tuberkulosfritt område hållas i ladugård, skola vara innestängda

i särskilt rum.

9 §•

1 mom. Har, under iakttagande av vad i 5 § föreskrivits, nötkreatur blivit

nedslaktat, är ägaren av djuret berättigad att av statsmedel erhålla ersättning

som, där ej Kungl. Majit finner skäl för visst fall medgiva högre

gottgörelse, utgår med etthundra kronor eller om djuret är under ett års

ålder med femtio kronor. Ersättning utgår dock endast under förutsättning

dels att djuret nedslaktats å kontrollslakteri eller att det nedslaktade djurets

ena öra med vidsittande slaktmärke insändes till vederbörande veterinär

dels ock att den som framställer begäran om ersättning innehaft det nedslaktade

djuret sedan minst sextio dagar. Har nötkreatur nedslaktats senare

än enligt vad i 5 § är föreskrivet, må ersättning likväl utgå, om dröjsmålet

med nedslaktningen föranletts av omständigheter över vilka djurägaren

icke råder. Djurägare må fritt förfoga över köttet av nedslaktat djur.

2 mom. Undersökning med tuberkulin som avses i denna förordning bekostas

av statsmedel.

Veterinär, som verkställt undersökning med tuberkulin eller klinisk undersökning

i enlighet med föreskrifter i denna förordning, är berättigad att av

statsmedel erhålla dels ersättning enligt kungörelsen den 25 november 1938

(nr 700) angående ersättning till veterinär för vissa åtgärder mot tuberkulos

hos nötkreatur, dels, om veterinären verkställt undersökning med tuberkulin

av andra djur än nötkreatur, gottgörelse enligt i nämnda kungörelse angivna

grunder dels ock, där medicinalstyrelsen så förordnar, för resa till och

från sådan förrättning resekostnadsersättning enligt gällande veterinärtaxa

(praktiktaxan).

För varje jämlikt 6 § tredje stycket upprättat och till medicinalstyrelsen insänt

besiktningsprotokoll utgår till veterinär ersättning av allmänna medel

med tre kronor.

3 mom. Ersättning som angives i denna paragraf utbetalas av medicinalstyrelsen.

10 §.

Veterinär skall i fråga örn bekämpandet av sjukdom som avses i denna

förordning ställa sig till efterrättelse av medicinalstyrelsen i sådant hänseende

utfärdade föreskrifter.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Åtgärder till förhindrande av införsel till tuberkulosfritt och skyddat

område av med tuberkulos behäftade nötkreatur.

11 §•

Nötkreatur må icke till tuberkulosfritt område införas från del av riket

som ej tillhör sådant område, med mindre medicinalstyrelsen därtill lämnat

tillstånd. Ej heller må utan sådant tillstånd införsel av nötkreatur äga rum

till skyddat område från del av landet, som varken tillhör tuberkulosfritt eller

skyddat område.

12 §.

1 mom. För erhållande av tillstånd till införsel som i 11 § avses skall, då

fråga är om nötkreatur avsett till livdjur, företes ett av veterinär enligt formulär,

som medicinalstyrelsen fastställt, tidigast en månad före den dag införseltillståndet

sökes utfärdat intyg, utvisande

dels att djuret befunnits reaktionsfritt vid två på varandra följande tuberkulinundersökningar,

av vilka den sista företagits inom en månad före den

dag intyget utfärdats, eller, om djuret är under sex månaders ålder, att djuret

befunnits reaktionsfritt vid en undersökning företagen inom tid som

nyss sagts,

dels ock att djuret tillhör besättning eller helt avskild del av besättning,

som enligt 2 § kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539) angående tilläggspris

för mjölk från vissa nötkreatursbesättningar anses vara ställd under statlig

kontroll med tuberkulin.

2 mom. Såsom villkor för införsel varom i 1 mom. sägs skall föreskrivas,

a) att djuret av den veterinär, som utfärdat där omförmälda intyg, förses

med ett av medicinalstyrelsen fastställt märke, angivande att djuret ej reagerat

vid undersökning med tuberkulin;

b) att införsel äger rum inom en månad från tillståndets meddelande.

13 §.

Införsel som i 11 § sägs av nötkreatur, avsett för slakt, må ej medgivas

med mindre djuret föres till offentligt slakthus eller till kontrollslakteri.

14 §.

Har tillstånd meddelats jämlikt 11 § till införsel av nötkreatur såsom livdjur,

må det ej inlastas i järnvägsvagn, i åkdon eller å fartyg, med mindre

den som erhållit tillstånd till införseln till stationsföreståndaren, föraren av

åkdonet eller fartygsbefälhavaren företer bevis om införseltillståndet. Beviset

skall befordras till urlastningsstationen (bestämmelsestationen) och där

behandlas på sätt i 15 § närmare föreskrives. Stationsföreståndare, förare

av åkdon eller fartygsbefälhavare skall tillse dels att djuren äro i behörig

ordning märkta och åtföljda av intyg som i 12 § avses dels ock att djuren

uppställas, örn införseln sker med järnväg eller landsvägsledes, i järnvägs
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

7

vagn eller åkdon där andra nötkreatur icke äro uppställda, samt, om inför

sein sker med båt, väl avskilda från andra nötkreatur.

15 §.

Tillståndsbevis skall å urlastningsstation (bestämmelsestation) omhändertagas,

då införseln sker med järnväg, av stationsföreståndaren samt, då införseln

sker med båt eller landsvägsledes, av närmast vid gränsen boende

kronobetjäning eller annan därtill av länsstyrelsen särskilt förordnad person.

Den till vilken tillståndsbeviset avlämnas åligger dels att tillse, att infört

livdjur är i vederbörlig ordning märkt samt åtföljt av intyg som i 12 § avses

dels ock att utan dröjsmål till länsveterinären i det län dit införseln ägt

rum översända beviset, försett med intyg om när och var detsamma avlämnats.

Finner tjänsteman varom i första stycket förmäles förseelse mot 11—15 §§

i denna förordning vara begången, skall han örn förhållandet ofördröjligen

underrätta vederbörande länsveterinär.

Gemensamma bestämmelser.

16 §.

Släktmärken som i 6 § avses skola genom medicinalstyrelsens försorg på

rekvisition kostnadsfritt tillhandahållas förrättningsman.

17 §.

Högsta tillsynen över åtgärder till bekämpande av sjukdom som avses i

denna förordning tillkommer medicinalstyrelsen.

Länsstyrelse skall vaka över att denna förordning noggrant tillämpas. Det

åligger polismyndighet att biträda vid nämnda övervakning.

Vid allmänna vägar intill gränserna till tuberkulosfria och skyddade områden

skola genom polismyndighetens försorg uppsättas tydliga anslag med

uppgift örn i 11 § avsedda införselförbud.

18 §.

De närmare föreskrifter, som äro erforderliga för tillämpning av denna förordning,

meddelas av medicinalstyrelsen.

19 §.

1 mom. Förseelse mot denna förordning eller enligt densamma meddelade

föreskrifter straffes enligt allmänna strafflagen.

2 mom. Den, som utan vederbörligt tillstånd infört eller låtit införa nötkreatur

till tuberkulosfritt eller skyddat område, havé tillika förbrutit vad

som sålunda olovligen införts eller, örn detta icke kan tillrättaskaffas, dess

värde.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Allmän åklagare åligger att verkställa beslag å egendom, som jämlikt denna

förordning skall anses förbruten.

Nötkreatur som tages i beslag skall, där ej länsstyrelsen annorlunda förordnar,

så snart ske kan nedslaktas, om möjligt å kontrollslakteri, och djurkroppen

försäljas. Köpeskillingen skall, intill dess utslag fallit och vunnit

laga kraft, nedsättas i allmänt förvar.

Vad som enligt denna förordning skall anses förbrutet tillfaller kronan.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940, från och med vilken dag

kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 436) om införsel av nötkreatur till de sex

nordligaste länen och Gotlands län skall upphöra att gälla.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

9*

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8

mars 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp:

I årets statsverksproposition (IX. H. T. punkt 75) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Förekommande

och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Åtgärder mot

tuberkulos hos nötkreaturen för budgetåret 1940/41 beräkna ett förslagsanslag

av 1,800,000 kronor. Jag torde nu ånyo få anmäla detta ärende.

Den 28 april 1939 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen

att gemensamt verkställa utredning rörande ändring av bestämmelserna

angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos

nötkreatur.

I skrivelse den 22 januari 1940 ha styrelserna överlämnat betänkande angående

det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur inom

vissa län m. m. Genom betänkandet ha framlagts dels förslag till åtgärder

mot tuberkulos inom vissa län, bland annat de sex nordligaste länen och Gotlands

län, dels ock förslag till vissa besparingsåtgärder. Styrelserna ha förklarat

sig ha för avsikt att slutföra utredningsuppdraget före den 1 oktober

1940.

över styrelsernas betänkande ha yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen,

statskontoret, riksräkenskapsverket, statens livsmedelskommission, veterinärhögskolans

styrelse och lärarkollegium, länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gävleborgs,

Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens samt Norrbottens län,

samtliga hushållningssällskaps förvaltningsutskott, Sveriges lantbruksförbund,

veterinärläkarföreningen ävensom svenska veterinärföreningen för

nötkreaturstuberkulosens bekämpande. Vid statens livsmedelskommissions

yttrande har fogats utlåtande av svenska mejeriernas riksförening u. p. a.

Länsstyrelserna ha vid sina yttranden fogat utlåtanden av länsveterinärerna

i länen. Till länsstyrelsens i Västerbottens län yttrande har jämväl fogats

utlåtande av landsfogden i länet. De flesta förvaltningsutskotten ha åberopat

utlåtanden av föreståndarna för hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen lia i skrivelse den 12 februari

1940 framlagt förslag angående pristillägg för mjölk härrörande från besättningar,

ställda under statlig kontroll med hänsyn till förekomsten av tuberkulos.

I. Gällande bestämmelser och vidtagna åtgärder.

De bestämmelser, som för närvarande reglera det statsunderstödda bekämpandet

av tuberkulos hos nötkreatur, tillkommo efter statsmakternas beslut i

frågan vid 1934 års riksdag (prop. nr 121; jordbruksutskottets uti. nr 84;

riksdagens skr. nr 287). De återfinnas till huvudsaklig del i tre den 30 juni

1934 i administrativ ordning utfärdade kungörelser: nr 402 om vissa åtgärder

mot tuberkulos hos nötkreatur (ändrad genom kungörelserna nr 836

1937 och 687/1938), nr 403 örn åtgärder mot tuberkulos i juvret och könsorganen

hos nötkreatur (ändrad genom kungörelsen nr 701/1938) samt nr 436

om införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län. Till

grund tor propositionen till 1934 års riksdag hade legat en utredning verkställd

av särskilt tillkallade sakkunniga (1929 års nötkreaturstuberkulossakkunniga),

vilka den 21 oktober 1930 avgivit betänkande med förslag i ämnet

(statens off. utr. 1930: 23).

Enligt de regler, som genomfördes 1934, bekämpas tuberkulosen hos nötkreatur

i allt väsentligt med frivilliga åtgärder. Det är endast beträffande

vissa, särskilt smittfarliga former av tuberkulos, nämligen tuberkulos

i juvret och könsorganen, som bestämmelser av tvingande natur

utfärdats. För att uppspåra tuberkulos av dessa former har författningen

meddelat vittgående skyldigheter icke endast för veterinär utan även för djurägare,

då han har anledning misstänka förekomsten av sådan tuberkulos

inom honom tillhörig nötkreatursbesättning. Undersökningar för att konstatera

förekomsten av tuberkulos i juver eller könsorgan bekostas helt av

statsmedel. Har undersökning givit vid handen, att djur är behäftat med

sådan tuberkulos, skall det nedslaktas inom åtta dagar. För nedslaktat djur

är djurägare berättigad till ersättning med hälften av djurkroppens värde

(för närvarande beräknat efter 80 öre för varje kilogram av djurets slaktvikt),

dock högst med 100 kronor eller, om djuret helt kasseras, med 50 kronor.

Djurägare äger tillika fritt förfoga över sådan del av köttet av nedslaktat

djur, som godkännes för människoföda.

Nötkreaturstuberkulossakkunniga ägnade under sin utredning särskild

uppmärksamhet åt förhållandena i de sex nordligaste länen

och Gotlands län. Enligt deras förslag skulle åtgärder vidtagas dels

för att hindra införseln av andra än reaktionsfria livdjur till dessa län från

riket i övrigt, dels ock för att helt utrota tuberkulosen i de fyra nordligaste

länen och Gotlands län. Statsmakterna ansågo sig år 1934 icke kunna bifalla

förslaget i annan utsträckning än vad det avsåg importförbud av reagerande

livdjur. Gällande regler i detta hänseende innebära, att de sex nord
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

11

ligaste länen indelats i två skyddade områden, det ena omfattande de fyra

nordligaste länen samt det andra Gävleborgs och Kopparbergs län. Till det

norra skyddade området må införsel av nötkreatur ej äga rum från riket i

övrigt utan tillstånd av vederbörande länsstyrelse. Är djuret avsett som

livdjur måste det vara styrkt reaktionsfritt. Införsel till Gävleborgs och

Kopparbergs län må fritt äga rum från det norra skyddade området men

endast efter tillstånd från landet i övrigt. Gotlands län har, med hänsyn till

önskemål som framförts från länsstyrelsens och hushållningssällskapets sida.

i skyddshänseende betraktats såsom ett särkilt område. Detta innebär, att

tillstånd för införsel dit av djur från hela landet i övrigt, alltså även det norra

skyddade området, erfordras samt att djur från Gotlands län icke få införas

till övriga skyddade områden utan tillstånd.

Det frivilliga statsunderstödda bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

har anordnats efter två metoder, den Ostertagska och den Bangska metoden.

Bekämpande av tuberkulos enligt den Ostertagska metoden (klinisk

tuberkuloskontroll), som närmast avser att ur besättningarna utrensa

smittfarliga djur, anordnas för närvarande av samtliga hushållningssällskap

i riket utom de i de sex nordligaste länen och Gotlands län. Inom

dessa sju län må sådant bekämpande anordnas genom medicinalstyrelsens

försorg. Djurägare, som önskar ställa sin besättning under klinisk tuberkuloskontroll,

skall avgiva förbindelse att under minst två år bekämpa tuberkulos

i smittfarlig form inom sin besättning. Detta bekämpande innebär, att

samtliga nötkreatur över två års ålder i besättningen minst en gång om året

underkastas klinisk-bakteriologisk undersökning av veterinär rörande förekomsten

av tuberkulos i smittfarlig form, samt att prov av samlingsmjölk

från besättningen tages minst två gånger örn året, vilket prov underkastas

bakteriologisk undersökning rörande förekomsten av tuberkelbaciller. Smittfarligt

djur skall nedslaktas inom viss kortare tid. Kostnaderna för undersökningarna

gäldas till hälften av djurägaren och till hälften av statsverket.

För djur, som nedslaktas på grund av att tuberkulos i smittfarlig form upptäckts

vid andra eller därefter följande klinisk-bakteriologisk undersökning,

sedan djurägaren anslutit sig till bekämpandet, erhåller djurägaren ersättning

av statsmedel med en fjärdedel av djurkroppens värde (för närvarande

beräknat efter 80 öre för varje kilogram av djurets slaktvikt), dock högst

med 50 kronor eller, örn djuret helt kasseras, med 25 kronor. I avsikt att

underlätta en total utrensning av tuberkulos i besättningarna, kan ersättningen

för nedslaktade smittfarliga djur höjas till hälften av djurkroppens

värde, dock högst 75 kronor eller vid totalkassation 50 kronor, under förutsättning

att djurägaren inrättat särskilt betryggande isolerad ungdjursavdeldelning.

Till sådan avdelning skola alla nyfödda djur föras. Lngdjuren

skola kontrolleras genom tuberkulinundersökning. Den reagerande delen av

besättningen får icke underhållas genom nyförvärv.

För att helt kunna utrota tuberkulos ur en nötkreatursbesättning och sedermera

bibehålla besättning fri från sådan infektion torde krävas, att besättningen

tid efter annan undersökes med tuberkulin: bekämpande av tu
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

herkules enligt den Bangska metoden (statlig kontroll med tuber

k ulin). Staten uppmuntrar härvid djurägarna i den form, att de i

vissa fall kunna erhålla erforderligt tuberkulin gratis samt själva undersökningarna

utförda på statens bekostnad. Utgifterna för veterinärens resor

skola de emellertid själva betala. Kostnadsfri undersökning med tuberkulin,

som beviljas av medicinalstyrelsen, må medgivas endast under förutsättning

att djurägare förklarar sig lia för avsikt att vidtaga och fortsätta med de åtgärder

för bekämpande av tuberkulos hos besättningen, som medicinalstyrelsen

finner skäl föreskriva. Som regel torde det icke vara ändamålsenligt

att låta undersöka andra besättningar än sådana man har anledning antaga

antingen vara helt reaktionsfria eller ock innehålla så litet antal reagerande

djur, att djurägaren anser sig kunna avlägsna dessa ur besättningen. Medicinalstyrelsen

har såsom villkor för erhållande av första undersökning med

tuberkulin föreskrivit, bland annat, att djurägare förklarar sig ha för avsikt

att vidtaga och fortsätta med vissa åtgärder för bekämpande av tuberkulos

inom besättningen. Bland dessa åtgärder äro, att djur, som vid undersökning

med tuberkulin betecknats såsom reagerande och tvivelaktigt reagerande men

sannolikt tuberkulöst, jämte varje djur i övrigt, som vid klinisk undersökning

starkt misstänkes för tuberkulos, fullständigt avskiljes från djur, som betecknats

såsom reaktionsfritt eller tvivelaktigt reagerande men sannolikt icke

tuberkulöst, samt att nötkreatur, som genom köp eller annorledes utifrån

skola införlivas med de djur, vilka äro föremål för skyddsåtgärder mot tuberkulos,

befinnas reaktionsfria. Dessa villkor kunna givetvis vara betungande

för djurägaren helst som någon ersättning för nedslaktade reagerande

djur som regel icke lämnas. Endast för djur, som efter kontrollundersökning

med tuberkulin (d. v. s. andra och följande undersökningar) reagerat

och vid företagen klinisk-bakteriologisk undersökning befunnits smittfarligt,

kan viss ersättning av statsmedel utgå.

Vid 1936 års riksdag (prop. nr 116; jordbruksutskottets uti. nr 57) beslöts,

att såsom villkor för att mejeri skulle vara berättigat att erhålla prisutjämningsbidrag

ur jordbrukets prisregleringsfond skulle gälla, att mejeri tilllämpade

sådan prisdifferentiering vid mjölkens betalning, att för mjölk, som

härrörde från besättningar ställda under statlig kontroll med tuberkulin, skulle

utgå tilläggspris med minst 0.4 öre för liter samt för mjölk, som härrörde

från besättningar ställda under klinisk tuberkuloskontroll, skulle utgå

tilläggspris med minst 0.2 öre för liter. Bestämmelser rörande dessa tilläggspris

återfinnas numera i kungörelsen den 21 juli 1938 (nr 539), ändrad genom

kungörelsen nr 698/1939.

De åtgärder, som år 1934 och 1936 vidtagits för att stimulera anslutningen

till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos, ha visat sig ha åsyftad

effekt. Särskilt ha djurägamas intresse för anslutning till den statliga kontrollen

med tuberkulin varit i starkt stigande, i synnerhet efter det föreskrifterna

om pristillägg genomförts.

Storleken av för ändamålet beviljade anslag, som haft karaktär av förslags
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

anslag, och de verkliga statsutgifterna från och med budgetåret 1934/35 framgå

av följande tabell:

Tabell I.

Budgetår

Beviljat

förslagsanslag

Verkliga utgifter

1934 35

300,000: —

316,533:82

1935 36

275,000: —

439,912:74

1936/37

400,000: —

843,913:11

1937/38

50n,000: —

1.615,462:65

1938 39

1,500,000: —

1,769,254:84

1939/40

2,000,000: —

—

Av följande tabell II framgår för åren 1933—1938 dels antalet till klinisk

tuberkuloskontroll vid varje års slut anslutna djur, dels ock antalet årligen

verkställda tuberkulinundersökningar.

Tabell II. Anslutningen till det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos

nötkreatur under åren 1933—1938.

Å r

Klinisk kontroll

Tuberkulinkontroll

Anslutna djur

Anslutna

besättningar

Undersökta djur

Undersökta

besättningar

1933

190,511

10,311

1934

139,787

11,5«4

207,705

10,039

1935

117,602

4,875

252,220

14,939

1936

102,793

8,420

387,957

30,414

1937

237,819

14,383

835,382

76,328

1938

253,842

16,095

* 673,572

2 60,101

Styrelserna ha i sitt betänkande återgivit en inom medicinalstyrelsen verkställd

beräkning av antalet nötkreatur inom varje län, som vid ingången av

år 1939 voro ställda under statlig kontroll med tuberkulin (eller alltså konstaterade

reaktionsfria djur). Till jämförelse ha även införts uppgifter om

antalet den 31/i2 1938 till den kliniska tuberkuloskontrollen anslutna djur.

Styrelserna ha särskilt anmärkt att de återgivna siffrorna icke få betraktas

såsom absoluta. I fråga om totalantalet djur har man utgått från 1932

års jordbruksräkning, då resultaten av 1937 års räkning ännu icke föreligga

för samtliga län. Vidare kunna medicinalstyrelsens uppgifter beträffande

de till tuberkulinkontrollen anslutna djur i vissa fall vara något missvisande

beroende på att i allmänhet 2 till 3 år förflyta mellan undersökningarna. Felaktigheterna

torde emellertid icke vara av den storleksordning, att de i detta

sammanhang lia någon egentlig betydelse. Resultaten av denna undersökning

framgå av följande tabell.

1 Avser tiden 1 juli—31 dec. 1934.

2 Nedgången sammanhänger med inträffad mul- och klövsjukeepizooti.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

Tabell III. Översikt över 1 tuberkuloshänseende kontrollerade nötkreatur vid

Ingången av år 1939.

Län

Djur, ställda

under statlig

kontroll med

tuberkulin;

*

Djur, ställda

under

klinisk

kontroll;

%

Län

Djur, ställda

under statlig

kontroll med

tuberkulin;

%

Djur, ställda

under

klinisk

kontroll

*

Stockholm........

29.5

8.0

34 o

5 0

Uppsala..........

42.5

13.5

H n

Södermanland.....

19.0

21.5

32 o

Östergötland......

30.0

17.5

20.0

12J)

Jönköping ........

52.0

6.0

42.5

21 0

Kronoberg........

82.0

2.0

80 0

Kalmar ..........

79.0

7.5

tift o

0 5

Gotland..........

100.0

Västernorrland ....

25.5

Blekinge..........

80.0

2.0

fi7 5

Kristianstad......

24.5

15.0

fU n

Malmöhus........

25.0

12.5

Norrbotten........

67^5

_

Halland..........

39.0

17.5

Göteborgs o. Bohus

37.5

3.0

Medeltal

43.0

8.5

Av tabell III framgår, att anslutningen till tuberkulosbekämpandet är synnerligen

olika inom skilda län. För hela landets vidkommande utvisar tabellen,

att över 43 procent av totala antalet djur vid undersökning konstaterats

vara reaktionsfria, att över 8.5 procent av djuren äro kontraktsenligt

anslutna till klinisk tuberkuloskontroll samt att alltså icke fullt hälften av

djuren (ungefär 48 procent) stå utanför den statliga tuberkuloskontrollen.

Enligt verkställda approximativa beräkningar torde kunna antagas, att under

år 1939 ytterligare i runt tal 250,000 djur anslutits till den statliga tuberkulinkontrollen,

som alltså nu lärer omfatta drygt 51 procent av landets samtliga

nötkreatur. Av dessa siffror får man självfallet icke draga den slutsatsen,

att endast cirka 51 procent av våra nötkreatur skulle vara reaktionsfria. Antalet

sådana djur är med säkerhet avsevärt högre.

Vad angår kostnaderna för olika former av tuberkuloskontroll lia styrelserna

angivit statsverkets årliga utgifter för klinisk kontroll i genomsnitt till drygt 4

kronor för ansluten ko, därav 2 kronor å 2 kronor 50 öre för undersökningskostnader

och 2 kronor för ersättning för utslagna djur. Djurägarna ha härjämte

att bidraga med omkring 2 kronor 50 öre för undersökningskostnader.

I genomsnitt torde statens utgifter för undersökning med tuberkulin kunna

beräknas till en krona för varje djur och undersökning. Djurägarnas utgifter

äro härvidlag inskränkta till att avse veterinärernas resekostnader. Dessa

torde i runt tal för varje djur och undersökning icke överstiga 50 öre. Intervallerna

mellan olika undersökningar variera med hänsyn till örn reaktion

förekommit i besättningen eller icke samt är beroende på inom vilket landskap

besättningen finnes. Såsom ett medeltal ha styrelserna angivit, att varje

djur undersökes vartannat år. Statens årliga utgifter för varje till tuberku-''

linkontrollen anslutet djur uppgå alltså i genomsnitt till 50 öre samt djurägarens

till 25 öre.

De årliga totalkostnaderna för den kliniska kontrollen med cirka 250,000

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

15

anslutna djur skulle alltså uppgå, för statsverket till 1,000,000 kronor och för

djurägarna sammanlagt till 625,000 kronor eller tillhopa till 1,625,000 kronor.

Motsvarande siffror för tuberkulinkontrollen med cirka 1,500,000 anslutna

djur uppgå endast till respektive 750,000 kronor och 375,000 kronor

eller tillhopa till 1,125,000 kronor. För djurägare, anslutna till tuberkulinkontrollen,

komma härtill kostnader av avsevärt växlande storlek för utslagning

av reagerande djur.

I detta sammanhang må även erinras, att styrelserna i framställning den

16 september 1939 bland annat anhållit örn medgivande för medicinalstyrelsen

att under budgetåret 1939/40 disponera ett belopp av högst 15,000

kronor för slutlig utrensning av kvarvarande nötkreaturstuberkulos inom Gotlands

län. Genom beslut den 6 oktober 1939 har Kungl. Majit bifallit denna

anhållan.

Styrelserna anförde i berörda framställning huvudsakligen följande.

Tidigare verkställda utredningar ha givit vid handen, att tuberkulosfrekvensen

i detta län är låg. Genom förfrågningar hos samtliga inom länet praktiserande

veterinärer ha styrelserna inhämtat, att det antal djur, som veterligen

ännu icke anslutits till det statsunderstödda bekämpandet med tuberkulin,

är mycket ringa. Kvarvarande reagerande djur torde med sannolikhet

återfinnas inom fyra utpekade besättningar.

Beträffande själva utrensningen ha styrelserna anfört i betänkandet.

Medicinalstyrelsen har förordnat veterinärerna, envar beträffande hans

verksamhetsområde, att snarast möjligt på statens bekostnad med tuberkulin

undersöka de nötkreatursbesättningar, vilka ännu icke äro ställda under

statlig kontroll med tuberkulin. Dessa undersökningar torde ännu icke vara

fullt slutförda. Emellertid utvisa de verkställda undersökningarna, att antalet

kvarvarande reagerande djur i länet varit ännu mindre än styrelserna

tidigare haft anledning antaga. Det för utrensningen anvisade beloppet,

15,000 kronor, synes sålunda icke behöva tagas i anspråk mer än till omkring

en tredjedel. Sålunda torde allenast omkring 50 reagerande djur behöva

nedslaktas mot tidigare beräknade 100—150 djur. Ersättningen härför uppgår

till 5,000 kronor. Härtill kommer ersättning till veterinärer med cirka

500 kronor.

Slutligen torde jag få erinra att till Kungl. Majit inkommit ett flertal framställningar

i ämnet, vilka överlämnats till styrelserna för att av dem tagas

i beaktande under utredningen.

II. Styrelsernas förslag.

1. Förslagets allmänna innebörd.

Styrelserna anse, att landet med hänsyn till bekämpandet av tuberkulos

hos nötkreatur bör uppdelas i tre zoner, tuberkulosfria områden, skyddade

områden och övriga områden. Förslaget innebär i huvudsak följande.

Inom tuberkulos fria områden skall sjukdomen helt utrensas och avses att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

bestämmelser av tvingande natur skola där gälla. Detta torde bland annat

böra innebära, att djurägarna måste tåla att varje tuberkulöst djur nedslaktas.

Vid sådant förhållande synes det skäligt att staten gottgör djurägarna

för därigenom åsamkad förlust. Alla djur inom sådant område böra stå

under kontroll i tuberkuloshänseende. Skyldighet att anmäla förekomst av

tuberkulos bör åligga ej endast veterinär utan även djurägare, slaktare och

andra vederbörande.

För närvarande gälla för vissa områden, att import till områdena av andra

än reaktionsfria livdjur ej får äga rum. Sådana bestämmelser böra hädanefter

gälla ej endast för de tuberkulosfria områdena utan därutöver för vissa

andra områden, där tuberkulosbekämpandet nått relativt långt men ej så

långt att de strängaste reglerna ännu lämpligen böra tillämpas. Sistnämnda

områden föreslås av styrelserna skola benämnas skyddade områden. Själva

bekämpandet av sjukdomen bör här i huvudsak alltjämt ske efter frivillig

anslutning från djurägarnas sida. Förklaring att visst område skall i tuberkuloshänseende

anses såsom skyddat torde få betraktas som en övergångsform

i bekämpandet, innan man anser sig kunna helt bekämpa sjukdomen

enligt tvångsföreskrifter.

Beträffande övriga områden skall bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

— bortsett från tuberkulos i juvret och könsorganen — bedrivas efter

frivillig anslutning från djurägarnas sida.

Det frivilliga bekämpandet torde i princip alltjämt böra anordnas enligt dc

två hittills tillämpade metoderna, den Ostertagska metoden och den Bangska

metoden. Reglerna för villkoren beträffande statsbidrag till detta bekämpande

synas emellertid böra underkastas viss omarbetning. Härvidlag torde böra

eftersträvas, att bekämpandet — i förhållande till kostnaderna för det allmänna

och djurägarna -— blir mera effektivt än för närvarande. 1 fråga om den

kliniska tuberkuloskontrollen synes det styrelserna önskvärt, att övergången

från denna kontrollform till tuberkulinkontrollen göres snabbare och smidigare.

Olika sätt att uppmuntra isolerade ungdjursuppfödningar och rekryteringen

av reaktionsfria djur böra prövas. Särskilt beträffande småbrukarna

föreligga härvidlag problem, som måste lösas. Jämväl reglerna för tuberkulinkontrollen

synas i vissa hänseenden böra göras mera effektiva. Styrelserna

åsyfta härvid närmast, att vissa bestämmelser avseende undersökning

med tuberkulin, märkning av reagerande djur samt intyg om reaktionsfrihet

böra göras tvingande för att undvika missbruk. Förslag i dessa hänseenden

äro under utarbetande och komma av styrelserna att framläggas i

ett senare sammanhang.

För närvarande ha styrelserna endast ansett sig böra framlägga förslag beträffande

tuberkulosfria och skyddade områden. Det författningsförslag —

förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa

län — som bilagts betänkandet, har utarbetats med tanke på att förordningen

skall provisoriskt gälla, till dess statsmakterna få tillfälle att taga ställning

till styrelsernas slutliga förslag. Med hänsyn härtill har i själva förordningen

angivits vilka områden som omedelbart böra erhålla karaktären av tuberku
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

17

losina och skyddade. Framdeles torde det icke vara avsett att i en författning,

varöver riksdagens mening inhämtas, meddela föreskrifter i dessa hänseenden.

Fast hellre ha sådana bestämmelser ansetts böra utfärdas i administrativ

ordning.

2. Allmän motivering för förslaget.

Styrelserna erinra, att statsmakterna år 1934 angåvo såsom riktlinjer för

statens fortsatta medverkan till nötkreaturstuberkulosens bekämpande, att,

om än sjukdomens fullständiga utrotande uppställes såsom målet för strävandena

på ifrågavarande område, ansträngningarna dock, åtminstone för

det dåvarande, i främsta rummet torde böra inriktas på bekämpandet av

sjukdomen i dess smittfarliga form. Den synnerligen starka utveckling, tuberkulosbekämpandet

tagit efter 1934 och kanske framförallt sedan statsmakterna

år 1936 beslutat genomföra tilläggspris för mjölk härrörande från besättningar

anslutna till den statliga tuberkuloskontrollen, gör att problemen

nu och år 1934 givetvis icke äro desamma. Då utgjorde antalet djur, som

ställts under kontroll i tuberkuloshänseende, endast en bråkdel av totalantalet

djur i landet. Nu äro flera än hälften av landets djur underkastade

sådan kontroll. I detta läge torde det vara klart, att man icke längre i främsta

rummet får inrikta ansträngningarna på bekämpandet av sjukdomen i dess

smittfarliga form. Sjukdomskampen har i stora områden kommit så långt,

att man står sjukdomens fullständiga utrotande mycket nära.

Styrelserna anföra härom vidare.

En radikal omläggning av det statsunderstödda bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

inom vissa områden torde alltså böra genomföras. Oaktat

styrelserna hysa en sådan uppfattning, vilja styrelserna därmed givetvis ej ha

sagt, att de tidigare av statsmakterna beslutade åtgärderna på området icke

varit väl ägnade att föra sjukdomsbekämpandet framåt. Tvärtom måste

framhållas, att den glädjande snabba utvecklingen av tuberkulosarbetet vittnar

om att de statliga åtgärderna varit ändamålsenliga. I detta sammanhang

får man självfallet icke heller förbise, att framgångarna icke blivit lika

stora, om ej djurägarna ställt sig förstående för betydelsen av rörelsen samt

underkastat sig mångå gånger kännbara tillfälliga ekonomiska förluster för

att nå fram till avgörande resultat i kampen mot tuberkulos i sina besättningar.

Även ett framtida bekämpande måste bygga på djurägarnas intresserade

medverkan och ett förtroendefullt samarbete mellan dessa och veterinärerna.

Bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen bör självfallet anordnas på sådant

sätt, att man helt utnyttjar de framsteg, som vunnits genom nuvarande

åtgärder. Av särskild vikt torde vara, att effektiva anordningar vidtagas för

att bevara de besättningar, som rensats från sjukdom, fria från densamma.

När sjukdomsbekämpandet nått den betydande omfattning det för närvarande

har, måste strävandena, jämsides nied att man söker öka anslutningen

till bekämpandet från kreatursägamas sida, särskilt inriktas på att skydda

friska besättningar från infektion. Att man härvidlag har stora värden av såväl

hygienisk som ekonomisk natur alt bevara, torde knappast särskilt behöva

understrykas. Styrelserna finna det alltså angeläget, att vid utarbetande

av reglerna för det framtida bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen sär
llihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 131. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

skild uppmärksamhet ägnas sådana åtgärder, som må vara ägnade att skydda

friska besättningar från luberkelsmitta.

Vid ett ställningstagande till de principer, som böra bliva vägledande för

tuberkulosbekämpandet, måste självfallet stor hänsyn tagas till de kostnader,

olika metoder för detta bekämpande komma att medföra för statsverket.

Härvidlag får man emellertid icke förbise, att mera radikala ingripanden

från det allmännas sida gentemot sjukdomen visserligen för tillfället

kunna medföra betydande engångsutgifter men ändock bliva för staten billigast

därigenom, att ett sådant intensivt och för tillfället mera dyrbart bekämpande

kan föra snabbare och säkrare till målet.

Vid ingången av år 1940 — erinra styrelserna — voro utav landets cirka

2.9 miljoner nötkreatur i runt tal 1.5 miljoner anslutna till den statliga tuberkulinkontrollen

och 0.25 miljoner till den kliniska tuberkuloskonti''ollen.

1.15 miljoner nötkreatur voro alltså då fortfarande ställda utanför varje statlig

kontroll.

Enligt styrelsernas uppfattning skulle det mest rationella ur hygienisk synpunkt

vara att omedelbart med tuberkulin undersöka icke förut till tuber - kulinkontrollen anslutna besättningar samt nedslakta samtliga djur, som

därvid visa reaktion. En sådan utrensning skulle medföra, att man genast

sannolikt finge slå ut cirka 500,000 djur, eller nära en sjättedel av landets

nötkreatursstock, vilket torde medföra en kostnad för statsverket av i runt

tal 52 miljoner kronor (med en statsersättning av 100 kronor för utslaget

djur samt en undersökningsavgift för varje undersökt djur av 1 krona 50

öre). Styrelserna anföra härom ytterligare följande.

Genomförandet av en sådan åtgärd lärer redan av statsekonomiska hänsyn

vara utesluten, även om man med säkerhet kan räkna med att kostnaderna

för tuberkulosbekämpandet därefter komma att bliva relativt obetydliga.

En reduktion på en gång av vår kreatursstam med omkring en sjättedel

torde ej heller av andra skäl vara tillrådlig. Speciellt under tider, då knapphet

i tillgången på fettvaror kan befaras uppkomma, synes det uteslutet att

rekommendera åtgärder, som väsentligen minska antalet mjölkande kor i

landet. Vidare må erinras, att en så avsevärd på en gång genomförd nedslagning

av nötkreatur, eller ungefärligen motsvarande ett års köttproduktion,

skulle ha synnerligen skadlig inverkan på köttmarknaden. Genomför

man den angivna reduktionen av kreatursstammen, måste man även befara

att möjligheten att utnyttja det inhemska fodret skulle ej oväsentligen minska.

Ej heller torde kunna undvikas att genom en sådan snabbt genomförd

decimering åtskilliga avelsvärden gå förlorade. Att verkställa en omedelbar

tuberkulinundersökning av cirka 1,400,000 djur skulle även kräva, att man

för detta arbete förfogade över ett större antal veterinärer än som kan mobiliseras

för ändamålet.

En utväg, som måhända kan synas mera framkomlig, är att man snarast

möjligt söker få med de nötkreatursbesättningar, som för närvarande icke

äro ställda under statlig kontroll med hänsyn till tuberkulos, i någon av de

nu tillämpade kontrollformerna. Av icke-kontrollerade nötkreatur skulle,

enligt vad styrelserna angivit, cirka 500,000 djur sannolikt tillhöra besättningar,

där tuberkulos förekommer i avsevärd utsträckning. De flesta av

de besättningar, till vilka dessa djur höra, torde därför icke böra anslutas

till annan kontroll än den kliniska. Med nuvarande ersättningsregler skulle

statens årskostnader för kontroll av dessa djur uppgå till cirka 2 miljoner

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

19

kronor. Anslutas även dessa djur till kontrollen, skulle statens sammanlagda

årliga utgifter för den kliniska kontrollen med cirka 750,000 djur kunna

beräknas till cirka 3 miljoner kronor.

Redan denna approximativa kostnadskalkyl torde utvisa, att ett forcerat

tuberkulosbekämpande även enligt den Ostertagska metoden skulle leda lill

synnerligen höga kostnader för statsverket. Vidare kan man såsom visst antaga.

att en frivillig allmän anslutning till tuberkuloskon trollen enligt gällande

system icke kommer att ske utan att nu tillämpade statsbidrag höjas. Åtskilliga

framställningar i sådant syfte ha ju också gjorts. Slutligen torde en

synnerligen snabbt genomförd utrensning av kvarvarande tuberkulos i landet

stöta på även andra hinder än statsekonomiska. Styrelserna åsyfta härvidlag

främst svårigheten att under en så relativt kort tid, inom vilken ett

intensivt tuberkulosbekämnande skulle genomföras, disponera över erforderligt

antal veterinärer. Vidare torde böra framhållas, att även anslutningen

till det kliniska bekämpandet i flera län nått en sådan omfattning, att det

organisatoriskt sett icke vore lyckligt med än större anslutning, önskar man

öka anslutningen till den kliniska tuberkuloskontrollen, torde detta böra ske

på sådant sätt, att man eftersträvar att fortast möjligt få fram de till den

kliniska kontrollen anslutna besättningarna till reaktionsfrihet, något som

snabbast och för diurägaren billigast låter sig göra genom inrättandet av isolerade

ungdiursavdelningar. I och med att en kliniskt ansluten besättning

nått fram till reaktionsfrihet bör den omedelbart överföras till tuberkulinkontrollen.

Styrelserna ha alltså icke ansett sig kunna förorda vare sig en omedelbar

total utrensning av den kvarvarande nötkreaturstuberkulosen eller en fullständig

anslutning av kreatursbesättningarna till den kliniska kontrollen.

Ehuru ytterligare anslutning till tuberkulosbekämpandet, sådant det för närvarande

är organiserat, sannolikt kommer att ske, torde målet — sjukdomens

totala utrensning — icke uppnås uteslutande med tillhjälp av nuvarande

kontrollformer.

I stället för en omedelbar total utrensning av sjukdomen förorda styrelserna,

att man tillsvidare nöjer sig med att söka utrensa tuberkulosen

inom sådana områden, som kommit längst i tuberkulosbekämpandet,

samt anföra härom.

Det förhåller sig också så, att tuberkulosfrekvensen inom icke undersökta

besättningar är synnerligen olika i skilda delar av landet. Utrensningarna

synas därför i första hand böra avse sådana områden, där fuberkulosfrekvensen

är låg. Genom dylika lokalt begränsade utrensningsaktioner torde man

även undvika att inom vissa, i det närmaste rena områden spridda infektionshärdar

kvarstå, med stor risk för att området ånyo infekteras. Redan

1929 års sakkunniga voro delvis inne på denna tankegång. En sådan utrensning

får självfallet icke låsas fast utan bör fortskrida systematiskt till dess

hela landet är genomgånget. Styrelserna anse sig emellertid icke redan i detta

sammanhang böra upprätta en fullständig plan för utrensningen. Det torde

nu vara tillfyllest alt föreslå de områden, som skola medtagas vid den

första utrensningen. Vilka områden, som sedermera böra ifrågakomma och

när de lämpligen kunna medtagas, får huvudsakligen bero på hur långt det

frivilliga bekämpandet i olika områden fortskrider

Ett genomförande av vad styrelserna nu antytt torde kunna ske på sådant

sätt, att det icke fördyrar det statliga bekämpandet av tuberkulos utan fast
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

mera undan för undan förbilligar detsamma. I och med alt samtliga djur

inom visst område ställas under statlig tuberkulinkontroll, torde nämligen

undersökningarna med tuberkulin inom sådant område för framtiden i regel

kunna ske med stora intervaller, t. ex. tio år eller mera. Statens utgifter för

undersökningar bli alltså lägre för var je område, som helt ställes under kontroll.

När landet i sin helhet är rensat från tuberkulos, torde de årliga statsutgifterna

för ändamålet (d. v. s. för tid efter annan vidtagna kontrollundersökningar

med t u herkul in j komma att bli endast en bråkdel av de nuvarande.

I detta sammanhang lia styrelserna ansett sig böra framhålla den olyckliga

roll i fråga om spridandet av smittsamma kreaturssjukdomar överhuvud

taget, den oreglerade livdjurs handeln spelar. Beträffande

detta spörsmål lia styrelserna andragit följande.

Det kan icke förnekas att genom handeln med livdjur förorsakats skador

av betydande omfattning. Speciellt gäller detta ifråga om tuberkulos och

smittsam kastning hos nötkreatur. Då man har att överväga lämpliga åtgärder

för att bland annat bevara de framsteg i tuberkulosbekämpandet, som

vunnits under de senaste åren, får man alltså icke förbise de faror, som

hota från livdjurshandeln.

Styrelserna vilja ingalunda bestrida, att nian här möter ett problem av

svårlöst beskaffenhet. Tidigare utarbetade förslag att åstadkomma en reglering

av livdjurshandeln genom tvångsföreskrifter lia av flera skäl icke blivit

genomförda.

Då förevarande frågas ordnande är ett framträdande djurägareintresse,

synes det emellertid styrelserna ligga nära till hands, att djurägarna själva

på frivillighetens väg genom hushållningssällskapen eller andra organisationer

söka åstadkomma en sådan anordning för livdjurshandeln, som ur skilda

synpunkter kan anses tillfredsställande. Med den omfattning, som jordbrukarnas

organisationsväsende numera tagit, torde det icke heller erbjuda

några större svårigheter för exempelvis någon av deras sammanslutningar

att ta sig an handeln med livdjur. Att betydande förmåner för djurägarna

skulle vara förenade med en sådan anordning, torde vara visst. Djurägaren

kunde i betydligt högre grad än för närvarande känna sig förvissad om att

lämnade uppgifter beträffande saluförda djur i fråga om hälsotillstånd och

andra förhållanden voro riktiga. En organisation skulle nämligen med säkerhet

lia både större möjligheter och intresse att kontrollera säljarnas uppgifter

om djuren än många enskilda kreaturshandlare. Sedan djurägarna

verkligen själva vidtagit försök att reglera handeln med livdjur och sålunda

ådagalagt ett eget intresse för saken, torde böra övervägas vilka lagstiftningsåtgärder

som kunna genomföras för att stödja dessa strävanden. Härvid vilja

styrelserna särskilt erinra örn sitt tidigare avgivna lagförslag avseende

Iliand annat kontroll över djurauktioner.

I fråga örn kostnaderna för bekämpandet av nötkreat

urstuber ku losen erinra styrelserna, att gällande system för det frivilliga

bekämpandet bygger på att såväl staten som djurägarna deltaga i desamma,

samt anföra vidare följande.

Vid ett fortsatt bekämpande synes det till en början kunna ifrågasättas, örn

.staten alltjämt bör bidraga till kostnaderna eller om det icke ter sig mera

rättvist att låta kostnaderna i sin helhet drabba djurägarna. Hur härvidlag bör

förfaras, sammanhänger givetvis med om man betraktar bekämpandet som

ett väsentligt allmänt intresse eller allenast som ett enskilt djurägareintresse.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

21

Obestridligen måste det för djurägarna innebära en avsevärd fördel att få

sina kreatursbesättningar befriade från en kronisk sjukdom, som även i dess

lindrigaste former nedsätter djurens avkastningsförmåga, livslängd och slaktvärde.

Å andra sidan synes det styrelserna vara ett statsintresse av första

ordningen att befria landet från en smittsam sjukdom, som icke endast är

nationalekonomiskt förlustbringande utan även utgör en ständig fara för

infektion av mjölkkonsumenter, i synnerhet barn. Erfarenheten giver också

vid handen, att en enda tuberkulos ko nedsmittat ända till femtio personer.

Med hänsyn härtill torde det vara rimligt att både staten och djurägarna som

hittills bidraga till sjukdomens utrensning. Staten bör därför alltjämt lämna

bidrag till det frivilliga bekämpandet av sjukdomen. Hur långt staten härvidlag

bör sträcka sig, beror givetvis till stor del på med vilken snabbhet

man önskar få bekämpandet genomfört. Under tider, då det statsekonomiska

läget får betraktas såsom normalt, finna styrelserna det rimligt, att

staten, till dess ytterligare avsevärda framsteg i bekämpandet vunnits, sträcker

sin bidragande verksamhet även längre än för närvarande. Såsom styrelserna

redan framhållit, torde mera radikala och alltså omedelbart ekonomiskt kännbara

ingripanden mot sjukdomen i längden ställa sig billigast för staten och

snabbast leda till resultat.

3. Tuberkulosfria områden.

.4. Särskilda bestämmelser beträffande nötkreatur.

Styrelserna framhålla, att beträffande flera områden torde man inom överskådlig

tid kunna genomföra en utrensning av nötkreaturstuberkulosen utan

att detta skall behöva medföra avskräckande kostnader för det allmänna,

samt anföra härom.

Genom att för framtiden erhålla möjlighet att verkställa kontrollundersökningarna

med avsevärt längre intervaller än för närvarande uppkomma

nämligen ej oväsentliga besparingar. För varje område, där man på ett

eller annat sätt anser sig kunna forcera utrensningen av kvarvarande tuberkulos,

torde en icke obetydlig årlig besparing i kostnaderna för bekämpandet

uppkomma. Vid dessa förhållanden synes det icke vara uteslutet att även

under tider, då all nödig sparsamhet måste iakttagas, genomföra en sådan

skärpning av bekämpandet utav tuberkulos hos nötkreatur, en total utrensning

inom bestämda områden innebär. Tvärtom torde man, om lämpliga

områden för rensningsaktionerna utväljas samt tiden för deras genomförande

lämpas efter föreliggande speciella förhållanden, kunna ernå en icke oväsentlig

omedelbar besparing i kostnaderna för bekämpandet i förhållande till

de nuvarande.

Inom tuberkulosfritt område avses, att bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

skall ske efter tvingande regler samt att epizootilagens bestäm

m elser där skola komma till tillämpning. Styrelserna andraga i

anslutning härtill följande.

Detta förslag innebär ett tämligen radikalt avsteg från vad som tidigare

gällt beträffande tuberkuloskampen, nämligen att den i princip skulle ske

efter frivillig anslutning från djurägarnas sida. Emellertid förmena styrelserna

det icke vara tillrådligt, att dessa strängare regler göras tillämpliga

inom andra områden än diir det frivilliga bekämpandet vunnit en mera all
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Mcij.ts proposition nr 131.

män anslutning. Detta villkor torde iå anses uppfyllt, när det beräknade

antalet kvarvarande reagerande djur icke är större än att kostnaderna för

utslagning av dessa djur kunna anses överkomliga för statsverket. Självfallet

måste härvid hänsyn även tagas till andra omständigheter, som kunna inverka

på möjligheterna att genomföra en total utrensning av sjukdomen samt

att upprätthålla ifrågavarande tvingande bestämmelser. I allmänhet torde

böra eftersträvas att till tuberkulosfria områden hänföra stora sammanhängande

delar av landet. Där ej särskilda skäl till annat föranleda, böra dessa

områden sammanfalla med den administrativa länsindelningen.

Inom tuberkulosfritt område skola enligt förslaget alla påträffade tuberkuiösa

djur nedslaktas. 1 allmänhet och enklast konstateras tuberkulos hos ett

nötkreatur genom undersökning med tuberkulin. Styrelserna

framhålla, att djur som reagera vid sådan undersökning som regel äro behäftade

med tuberkulos, samt anföra härom följande.

Det torde få anses ådagalagt, att det bovina tuberkulinet kan giva positivt

utslag även för en human eller aviär tuberkulosinfektion (i regel härrörande

från tuberkulösa människor respektive från fjäderfän), ävensom för en i

allmänhet till djurens extremiteter lokaliserad hudsjukdom av tuberkulosliknande

utseende, den s. k. hudtuberkulosen, vars uppträdande åtminstone

i en del fall synes stå i samband med en i de förändrade vävnaderna emellanåt

påvisad, syrefast bakterie. Beträffande såväl de humana som de aviära

tuberkulosformerna gäller, att de hos nötkreatur endast i undantagsfall giva

upphov till makroskopiskt synbara förändringar samt att de båda kunna,

ehuru sannolikt sällan, uppträda i smittfarlig form. Enligt ett av medicinalstyrelsen

den 12 februari 1938 till samtliga veterinärer utfärdat cirkulär

(ser. B. nr 3) gäller, att misstanke att tuberkulossmitta av annat än bovint

slag föreligger i en besättning alltid bör föranleda en närmare utredning för

klarläggande av infektionens art. Sådan misstanke kan anses föreligga, när

förändringar av hudtuberkulosliknande utseende påvisats hos något eller

några djur, eller när inom en tidigare reaktionsfri besättning ett flertal svaga

eller atypiska reaktioner uppträda och det därjämte synes osannolikt, att

bovin smitta kunnat vinna insteg i besättningen. Misstanken styrkes, därest

något tydligt reagerande djur slaktats och det vid av veterinär företagen

noggrann besiktning ej kan påvisas några tuberkulösa förändringar. Om

vid efter slakten verkställd besiktning av reagerande djur tuberkulösa förändringar

icke kunna påvisas och även andra skäl tala för att bovin smitta

ej förekommer i den besättning, varifrån djuret härstammar, bör veterinären

anmäla förhållandet till medicinalstyrelsen. Själv har veterinären att ombesörja

dels att nedslagning av övriga reagerande djur inställes i avvaklan

på närmare utredning angående tuberkulosförhållandena i besättningen, dels

att delar av det nedslaktade djuret översändas till laboratorium för bakteriologisk

undersökning samt typbestämning av eventuellt påvisade tuberkelbaciller,

dels att ett s. k. jämförande hudprov utföres på besättningen sedan

två månader förflutit efter närmast föregående tuberkulinundersökning, dels

ock att samtliga djur över två års ålder undersökas kliniskt och i förekommande

fall bakteriologiskt.

Då styrelserna i föreliggande förslag angivit, att nötkreatur, som reagerar

vid undersökning med tuberkulin, skall för nedslaktning avlägsnas ur besättningen,

ha styrelserna härmed givetvis endast avsett, att sådana djur, som

äro behäftade med tuberkulossmitta av bovint slag eller i smittfarlig form

skola nedslaktas. Att i en av riksdagen antagen förordning närmare beskriva

vad som skall avses med reaktion, torde icke vara lämpligt. Detta

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

23

av det skälet att metoderna för sjukdomens diagnostiserande förändras från

tid till annan. Själva sjukdomens natur och dess smittämnen kunna också

i viss mån undergå förändringar. Med hänsyn härtill synes det mest ändamålsenligt,

att medicinalstyrelsen, i likhet med vad som nu praktiseras vid

det frivilliga bekämpandet av sjukdomen, i tillämpningsföreskrifter närmare

angiver vad som hör menas med att nötkreatur reagerar för tuberkulin.

Föreskrives en tvångsvis nedslagning av tuberkulösa djur, anse styrelserna

billigheten kräva, att staten lämnar djurägarna gottgörelse för

den förlust, som må uppkomma genom utslagning av reagerande djur.

I betänkandet anföres härom.

Då det gäller att bestämma dessa gottgörelser, synes man antingen kunna

välja ett system med fasta ersättningar för varje utslaget djur eller också

ett system, där gottgörelse, i likhet med vad fallet är i fråga örn andra sjukdomar,

beträffande vilka epizootilagen är tillämplig, skall utgå med det belopp,

vartill förlusten efter värdering uppskattats. Det ligger i sakens natur,

att största rättvisa skulle ernås, om ersättningarna fastställdes efter värdering.

En sådan värdering måste emellertid med nödvändighet draga ej oväsentliga

kostnader för det allmänna. Speciellt får man räkna nied höga kostnader

i sådana områden, där avstånden från veterinärernas stationsort äro

stora. Även om värderingarna utföras med all noggrannhet och av personer

med särskild sakkunskap, lärer det ej heller kunna undvikas att en viss

olikhet kommer att förmärkas mellan värderingarna, beroende på olika uppfattningar

hos skilda förrättningsmän. Ersättningsrätten synes även måhända

kunna bedömas något olika när det gäller nedslaktning av djur behäftade

med en kronisk sjukdom som tuberkulos eller örn utslagningen föranletts

av en akut, icke obotlig sjukdom, t. ex. imil- och klövsjuka. Det må

även erinras, att frågan örn ersättning till djurägare för skada och förlust

till följd av smittsamma husdjurssjukdomar gjorts till föremål för särskild

utredning genom tillkallade sakkunniga (epizootisakkunniga), därvid försäkringsformen

speciellt skall prövas. En slutgiltig lösning av förevarande spörsmål

synes därför lämpligen böra ske i ett större sammanhang, när epizootisakkunnigas

utredning och förslag föreligga. På grund härav anse sig styrelserna

för närvarande endast böra föreslå en provisorisk lösning av ersättningsfrågan.

Särskilt med hänsyn till de betydande kostnader ett värderingsförfarande

skulle medföra, speciellt under själva utrensningen av reagerande

djur, torde ersättningarna tills vidare böra utgå med bestämda belopp

för varje utslaget djur. •

Såsom lämpliga ersättningsbelopp vilja styrelserna föreslå 50 kronor för

djur under ett år och 100 kronor för övriga djur. Utöver dessa belopp äro

djurägarna berättigade att erhålla vad som kan utvinnas vid slakt av djuren.

Härvid lia styrelserna jämväl förutsatt, alt försäkring av nötkreatur inom

tuberkulosfria områden hädanefter skall kunna erhållas även gentemot utslagning

för tuberkulos mot en tämligen obetydlig premie. De otvivelaktigt

ganska kännbara förluster, som eljest nied föreslagna ersättningsgrunder

kunde uppkomma för ägare av avelsdjur, torde alltså kunna undvikas genom

en helt ringa kostnad för djurägarna. 1 vissa fall synes emellertid en

möjlighet att lämna högre statsersättning böra stå öppen. Styrelserna vilja

därför föreslå, att Kungl. Maj:t i särskilda fall skall äga rätt att medgiva

sådan högre gottgörelse. Det torde därvid böra ankomma på sökanden att

själv förebringa erforderlig utredning örn djurets värde.

Ur alla synpunkter mest rationellt torde vara, att nedslaktning av

tuberkulösa d j u r skall äga rum å kontrollslakteri. Bland annat vinnes

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

därigenom den fördelen att samtliga djurkroppar bliva besiktigade av veterinär

utan att detta för statsverket behöver medföra någon större kostnad.

I och med sådana besiktningar erbjudes också en utmärkt kontroll över det

vid undersökningarna använda tuberkulinet. Man erhåller genast vetskap

om något icke tuberkulöst djur blivit utslaget. Emellertid torde det speciellt

för Norrlands vidkommande bli svårt att för närvarande upprätthålla en

bestämmelse av innehåll att nedslaktning obligatoriskt skall äga rum å kontrollslakteri,

icke minst av det skälet att avstånden till sådana slakterier

å en del håll äro högst betydande. I stället vilja styrelserna föreslå såsom

villkor för att ersättning må utgå, antingen och helst att djuret nedslaktas

å kontrollslakteri eller att dess ena öra med däri av den veterinär, som verkställt

tuberkulinundersökningen, insatt slaktmärke efter nedslaktningen insändes

till veterinären.

Med detta ståndpunktstagande i ersättningsfrågan ha styrelserna ingalunda

såsom sin mening velat angiva, att besiktning av nedslaktade djur icke

bör vidtagas. Tvärtom är det i hög grad önskvärt, att sådan besiktning i

alla fall, där det utan olägenhet och större kostnad för det allmänna låter

sig göra, också kommer till stånd. Över besiktningar av djur, som nedslaklas

å kontrollslakteri, skall uppsättas och till medicinalstyrelsen insändas

protokoll. För sådant bestyr torde böra utgå gottgörelse till besiktningsveterinären

med tre kronor för protokoll.

Förslaget förutsätter, att reagerande nötkreatur som regel nedslaktas inom

15 dagar.

Såsom villkor för att ersättning för nedslaktat djur må kunna utgå har

angivits, att nedslaktningen skall lia ägt rum i enlighet med givna föreskrif!er.

Inträffar emellertid dröjsmål med nedslaktningen utöver därför bestämd

tid och beror detta på omständigheter, över vilka djurägaren icke råder,

synes billigheten kräva, att ersättning likväl må kunna utgå. Det torde få

ankomma på medicinalstyrelsen, som lärer ha att verkställa ifrågavarande

utbetalningar, att i de särskilda fallen avgöra när ersättning i sådana fall

må utgå.

Om inom viss besättning ett större antal djur reagerar, förmena

styrelserna, att det finnes anledning misstänka alt samtliga äldre djur

äro infekterade, ehuru en del av dem tillfälligtvis icke visa reaktion. Styrelserna

anse därför, att skäl tala för att man i sådant fall slår ut även icke

reagerande djur, samt anföra härom.

Enligt tidigare av medicinalstyrelsen avgivet förslag skulle, örn vid tuberkulinundersökning

mer än halva antalet av till viss nötkreatursbesättning

hörande djur reagerat, samtliga djur nedslaktas. Motivet till en sådan bestämmelse

torde vara, alt, enligt vad erfarenheten givit vid handen, i högluberkulösa

besättningar det kan inträffa, att tuberkulösa djur icke reagera.

Beträffande ungdjur behöver man emellertid icke befara sådan missvisning

av tuberkulinprovet. Det tidigare förslaget torde alltså vara väl strängt. Från

den allmänna nedslaktningen böra alltså till en början undantagas djur under

två års ålder som icke reagerat. Men även där över hälften av de äldre

djuren reagerat, torde omständigheterna i vissa fall vara sådana, att man

utan risk kan låta samtliga eller åtminstone några icke-reagerande djur få

undantagas från nedslaktningen. Hur man härvid bör förfara, beror på

djurens ålder, anledningen till sjukdomens förekomst i besättningen samt

tuberkulosens allmänna utbredning inom området. Att härutinnan meddela

generella föreskrifter synes styrelserna därför mindre ändamålsenligt. I

stället torde det få ankomma på medicinalstyrelsen att i varje sådant fall

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

25

förordna om eventuell nedslagning av icke-reagerande djur. Det torde ligga

i sakens natur, att man genom en sådan smidig anordning kan bevara största

möjliga antal djur. Med hänsyn till svårigheten för djurägare att, då mer än

50 procent av djuren skola nedslaktas, kunna på en gång avyttra hela besättningen,

torde tiden för nedslaktningen i sådana fall kunna uppskjutas

högst sex månader.

Ehuru styrelserna förmena, att regeln örn nedslagning av

reagerande djur inom tuberkulosfritt område bör upprätthållas med

största möjliga stränghet, synas fall kunna inträffa, då en nedslagning måste

framträda såsom i viss mån orimlig. Styrelserna åsyfta härvid att synnerligen

värdefulla avelsdjur blivit infekterade med tuberkulos. I vissa fall

torde icke vara uteslutet att få sådana djur — givetvis under förutsättning

att de icke äro smittfarliga — placerade i en icke reaktionsfri besättning

utom det tuberkulosfria området. I dylika undantagsfall bör det finnas

möjlighet för medicinalstyrelsen att meddela dispens från nedslaktning.

Måhända kunde det också någon enstaka gång böra medgivas djurägare

att under viss tid få behålla en synnerligt värdefull infekterad avelsbesättning,

om betryggande isolering kan ordnas. I sådana fall måste självfallet

isolerad ungdjursuppfödning anordnas och besättningen i dess helhet ställas

under klinisk kontroll på ägarens bekostnad.

Beträffande vissa åtgöranden ha styrelserna föreslagit följande.

Besättning, där djur reagerat, skall, när ej medicinalstyrelsen för särskilt

fall annorlunda förordnar, underkastas tuberkulinundersökningar, till dess

samtliga djur vid två på varandra följande undersökningar icke reagera.

Har vid viss undersökning reaktion inträffat, bör nästa undersökning äga

rum inom nionde kalendermånaden därefter. I annat fall skall undersökningen

ske tidigast under den nionde och senast under den trettiosjätte kalendermånaden

efter föregående undersökning.

Reagerande djur skola förses med slaktmärke. Har i en besättning iner

än hälften av därtill hörande nötkreatur reagerat, skola därjämte icke reagerande

djur över två års ålder, som böra nedslaktas, märkas på sådant

sätt.

Kontrollen över att tuberkulos icke förekommer inom

nötkreatursbesättning skall enligt förslaget ske dels genom slaktd jurskontroll

dels ock genom undersökningar med tuberkulin. Härom yttra styrelserna

följande.

Särskilt inom områden, där anslutningen till föreningsslakterierna är

mera allmän, torde slaktkontrollen kunna göras tämligen effektiv. Där hemmaslakt

ännu förekommer i avsevärd utsträckning, får man givetvis icke

bygga alltför mycket på slaktdjurskontrollen.

1 fråga örn slaktdjurskontrollens anordnande måste det ankomma på veterinär,

närhelst han vid slakt påträffar tuberkulos eller förändring av tuberkulos

natur, att göra anmälan till medicinalstyrelsen. Kan veterinären åter visserligen

ej med visshet angiva, alt tuberkulos verkligen föreligger, men har

han anledning misstänka att så är fallet, skall han omedelbart till statens

veterinär-bakteriologiska anstalt eller annat godkänt laboratorium översända

erforderligt material för vederbörlig undersökning på statens bekost
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 131

nåd. Elghällen djurägare, slaktare eller annan enskild sådan misstanke, skall

han göra anmälan om förhållandet hos veterinär.

Självfallet måste det, vid sidan av slaktdjurskontrollen, ankomma på veterinärer,

djurägare och andra enskilda att över huvud taget, så snart de

misstänka förekomsten av tuberkulos hos nötkreatur, genast vidtaga därav

betingade åtgärder.

Förekommer eller misstänkes tuberkulos förekomma inom viss besättning,

skall medicinalstyrelsen ofördröjligen förordna om undersökning med

tuberkulin beträffande samtliga till besättningen hörande djur. Där på

grund av anordnade gemensamhetsbeten eller liknande förhållanden finnes

anledning antaga, att tuberkelsmitta kan lia spritts till annan besättning

än där tuberkulos spårats, torde undersökningen med tuberkulin även

böra avse sådan besättning.

Tuberkulinundersökningen är den mest effektiva kontroll, då det gäller

att påvisa förekomsten av tuberkulos. Styrelserna ha redan angivit, att

sådana undersökningar omedelbart skola verkställas av besättningar, där

tuberkulos kan misstänkas förekomma. Vid sidan av dessa undersökningar

synes det styrelserna nödvändigt, att samtliga besättningar — oavsett om

misstanke för tuberkulos föreligger eller ej — med vissa mellanrum bliva

undersökta med tuberkulin.

För att detta viktiga kontrollmedel icke skall missbrukas, synes det lämpligt

att inom tuberkulosfria områden redan nu undersökning med tuberkulin

öven huvud taget icke får verkställas utan medgivande av medicinalstyrelsen.

Självfallet bör sådan undersökning icke förvägras djurägare, så

snart ändamålet därmed icke kan anses äventyra bekämpandet av sjukdomen,

t. ex. örn han önskar en extra kontroll över en värdefull avelsbesättning

eller åstundar att försälja något djur från sin besättning. Med detta

förslag lia styrelserna givetvis icke velat angiva, att dylikt förbud icke borde

införas i landet i dess helhet.

Till en början måste de besättningar, som tidigare över huvud taget icke

underkastats tuberkulinundersökningar, bliva genomgångna. Självfallet böra

dessa första undersökningar vidtagas snarast möjligt. Inom vilken tid detta

bör ske, synes emellertid icke behöva angivas generellt. Föreliggande omständigheter

— antaglig reaktionsprocent, kända fall av tuberkulos inom

området, resultaten av slaktdjurskontrollen etc. — torde få angiva graden

av den snabbhet, med vilken undersökningarna böra genomföras. Beträffande

det frivilliga bekämpandet av tuberkulos har man ansett, att en besättning

skall vid två på varandra följande undersökningar vara helt reaktionsfri

för att besättningen med visshet kan anses fri från tuberkulos.

Jämväl i fråga om de tuberkulosfria områdena, torde principen örn minst

två undersökningar i regel böra upprätthållas. För väl isolerade byar och

områden, där tuberkulos veterligen aldrig förekommit, synes man emellertid

utan olägenhet kunna nöja sig med en undersökning. Att härvidlag gä

ytterligare ett steg och lämna vissa områden helt oundersökta anse sig styrelserna

emellertid icke kunna tillstyrka. Även om inom ett mycket stort

område, där de flesta besättningarna undersökts med tuberkulin, tuberkulos

icke påträffats, torde det ur säkerhetssynpunkt icke vara tillfredsställande

att ens här underlåta att tuberkulinundersöka kvarvarande icke-undersökta

besättningar.

Tidigare med tuberkulin undersökta besättningar, som befunnits reaktionsfria,

böra tid efter annan underkastas kontrollundersökningar. Det

må erinras, att enligt gällande regler beträffande pristillägg för mjölk från

reaktionsfria besättningar i allmänhet erfordras, att tuberkulinundersökningar

verkställas vartannat år. För de sex nordligaste länen ha interval
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

27

lema bestämts till tre år. I överensstämmelse med styrelsernas tidigare avgivna

förslag beträffande tuberkulosbekämpandet i Gotlands^ län erfoi''dras

i detta län numera undersökning av djuren blott vart sjätte år. I och med

att tvingande regler för sjukdomens bekämpande tillämpas, torde nian kunna

göra intervallerna mellan undersökningarna ännu längre än sex år. Att

härvidlag angiva en bestämd siffra synes vanskligt. Det torde i stället få

ankomma på medicinalstyrelsen att bestämma när kontrollundersökningar

lämpligen böra vidtagas för varje särskild trakt. Härvidlag har medicinalstyrelsen

att taga erforderlig hänsyn till föreliggande omständigheter av olika

slag. Sålunda är det en given sak att inom områden, där tuberkulos påträffats

endast undantagsvis, undersökningarna icke behöva återkomma lika

ofta som exempelvis där kontrollen ådagalagt, att tuberkulos förekommit.

Såsom ett genomsnitt skulle styrelserna vilja angiva en tid av tio år mellan

undersökningarna.

För att åstadkomma en jämn fördelning av tuberkulinarbetet inom olika

distrikt torde det vara angeläget, att länsveterinärerna i samråd med tjänsteveterinärerna

årligen till medicinalstyrelsen inkomma med förslag rörande

de tuberkulinundersökningar, som under året böra verkställas. Givetvis kan

härvidlag icke fordras annat än ungefärliga uppgifter örn antalet besättningar

och djur. Sedermera får det ankomma på medicinalstyrelsen att

fatta beslut örn dessa undersökningar.

Självfallet måste det åligga djurägare att utan ersättning lämna veterinär

erforderligt bistånd vid verkställande av tuberkulinundersökning.

I fråga om förflyttning av nötkreatur från gård till annan

inom tuberkulosfritt område ha styrelserna anfört följande.

Beträffande nötkreatursbesättningar, som äro ställda under statlig kontroll

med turberkulin, gäller för närvarande, bland annat, att nötkreatur,

som genom köp eller annorledes utifrån äro avsedda att införlivas med de

djur, vilka äro föremål för skyddsåtgärder mot tuberkulos, skola vara reaktionsfria

vid tuberkulinundersökning, som verkställes antingen före ankomsten

till gården och då örn möjligt inom trettio dagar dessförinnan eller ock

efter ankomsten men före införlivandet. I och med att samtliga nötkreatursbesättningar

i ett tuberkulosfritt område äro undersökta med tuberkulin, torde

djurägarna i allmänhet utan risk kunna med sina besättningar införliva djur

från varje annan besättning inom området utan att djuren särskilt kontrolleras.

Innan denna första tuberkulinundersökning är avslutad, torde försiktigheten

kräva, att djur från oundersökta besättningar icke utan vidare få överföras

till andra besättningar. Det ligger i sakens natur, att man eljest skulle

kunna åstadkomma skador av högst betydande omfattning. Även sedan

alla besättningar blivit undersökta, kunna givetvis händelser inträffa, som

göra det nödvändigt att i viss utsträckning öva kontroll över att djur från

vissa besättningar icke införlivas med andra besättningar. Med hänsyn härtill

anse sig styrelserna böra föreslå, att djurägare inom tuberkulosfritt område

icke må med sin nötkreatursbesättning införliva andra djur än sådana

som härröra från besättning, vilken enligt av medicinalstyrelsen utfärdade

föreskrifter är att anse såsom reaktionsfri. Motsvarande föreskrift torde

även böra gälla för det fall alt viss besättning i dess helhet blivit nedslaktad.

Styrelserna avse, att denna bestämmelse av medicinalstyrelsen skall tillämpas

på följande sätt: Beträffande län eller annat område, som är helt tuberkulinundersökt,

böra som regel alla besättningar betecknas såsom reaktionsfria.

Inträffar inom sådant område fall av tuberkulos, får medicinalstyrelsen från

huvudregeln undantaga de besättningar eller del av området, som kan anses

misstänki. Inom områden, som endast delvis äro luberkulinundersökta,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

torde böra gälla, att alla inom en viss tidsperiod undersökta besättningar i

sin helhet, alltså även beträffande efter undersökningen födda djur, äro att

anse såsom reaktionsfria. önskar djnrägare med icke undersökt besättning

i sådant område sälja djur, torde han själv få sörja för erforderlig tuberkulinundersökning.

I fråga örn vissa kostnader ha styrelserna yttrat följande.

Undersökning med tuberkulin inom tuberkulosfritt område synes böra bekostas

av statsmedel. Beträffande ersättning till veterinärer, som verkställt

.sådana undersökningar, torde bestämmelserna i 1 § kungörelsen den 25 november

1938 (nr 700) angående ersättning till veterinär för vissa åtgärder

mot tuberkulos hos nötkreatur böra göras tillämpliga. Enligt dessa bestämmelser

utgår dels för varje undersökt kreatursbesättning ett arvode av fem

kronor, dels ock för varje inom besättningen undersökt djur gottgörelse

med 50 öre. Härjämte bör reseersättning utgå av allmänna medel enligt

gällande veterinärtaxa (praktiktaxan). Styrelserna ha redan framhållit,

att planer rörande tuberkulinundersökningar skola upprättas av länsveterinärerna

för varje år. Därvid torde även särskilt böra tillses, att undersökningarna

anordnas på sådant sätt (gemensamt för byar och andra tättbebyggda

områden) att minsta möjliga kostnad uppkommer för statsverket.

Sorn ersättningen för själva undersökningarna är bestämd torde det även

för veterinärerna själva vara av direkt intresse att för varje förrättningsresa

medhinna största möjliga antal djur.

B. Särskilda bestämmelser beträffande andra husdjur än nötkreatur.,

Styrelserna lia erinrat, att vid utarbetande av bestämmelser, som bland

annat ha till syfte att söka bevara de framsteg i bekämpandet av tuberkulosen

hos nötkreatur som vunnits under de senaste åren, man jämväl måste

uppmärksamma den fara för infektion av nötkreatursbesättningar förekomsten

av andra husdjur (svin, får, getter och höns) i ladugården kan

medföra. Härom andraga styrelserna följande.

Vad först angår svin torde det vara visst, att dessa djur kunna överföra

bovin tuberkelsmitta. Till Norrland importeras i stor utsträckning grisar från

i tuberkuloshänseende sämre ställda områden, speciellt från Skåne. I ett

stort antal ladugårdar — speciellt i Norrland — inhysas jämväl svin. Även

om det av flera orsaker är önskvärt att hålla svinen åtskilda från nötkreaturen,

lärer man av kostnadsskäl knappast böra meddela generella förbud

mot att halla svin i ladugårdar. För att undvika den smittorisk för nötkreaturen,

som svinens hållande i ladugård innebär, skulle man därför vara nödsakad

att i ladugårdarna om möjligt endast uppställa reaktionsfria svin.

Detta skulle i sin tur leda till att man utsträckte de importförbud för andra

än reaktionsfria nötkreatur, som enligt förslaget skall gälla för skyddade

och tuberkulosfria områden, att avse även svin, samt att man läte tuberkulinundersökningarna

omfatta jämväl dessa djur. Även med hänsyn till

bekämpandet av speciella svinsjukdomar synes det önskvärt med kontroll

över införseln av svin till vissa län. Gentemot det ifrågasatta importförbudet

torde invändas, att det medför olägenheter och förluster för djurägare

och kreaturshandlare i södra Sverige. Även örn man kunde bortse härifrån,

återstår dock den vägande invändningen, att en så gott som enhällig veterinäropinion

i de fyra nordligaste länen uttalat sig mot förevarande förbud.

Det har nämligen framhållits, att någon smittfarlig form av tuberkulos hos

svin i dessa län knappast påträffats. Detta torde sammanhänga med att de

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

29

flesta svin, som hållas i Norrland, liro s. k. hushållsgrisar, som slaktas vid

en ålder av 6 å 8 månader. Med hänsyn till det anförda lia styrelserna icke

ansett sig böra föreslå några mera ingripande åtgärder i tuberkuloshänseende

gentemot svinen, övervägas kunde givetvis, om icke vissa bestämmelser

härutinnan borde uppställas beträffande avelssvin. Anmärkas må

dock, att intresset för svinaveln på sista tiden avsevärt ökats i de norrländska

länen, varigenom behovet av smågrisar i allt högre grad tillgodoses genom

produktion inom de norrländska landskapen.

I fråga om getter har det ådagalagts, att tuberkelsmitta överförts till nötkreatur.

Vid tuberkuloskampen synes därför särskild uppmärksamhet böra

ägnas åt det problem, smittfaran från getter innebär. Jämväl beträffande

fåren synes man ha anledning att iakttaga viss försiktighet.

Även örn styrelserna icke anse sig böra föreslå särskilda åtgärder avseende

införseln av svin, får och getter till tuberkulosfria områden, måste

likväl tillses, att reagerande djur, där sådana påträffas i ladugård, avlägsnas

ur densamma. Beträffande får lärer faran för infektion genom import

från andra län vara tämligen ringa. Importen torde nämligen huvudsakligen

omfatta avelsdjur, och dessa äro i södra delarna av landet oftast uppställda

i särskilda djurstall. Getter föras knappast från län till annat.^ Att

märka är härvid, att ifrågavarande djur, svin, får och getter, knappast ådraga

sig tuberkulos annat än genom nötkreatur.

Den minsta fordran man emellertid härvidlag kan uppställa är att reagerande

svin, får och getter icke få uppställas i samma ladugård som nötkreatur.

För att i någon mån öva kontroll häröver, torde åtminstone getter, som

äro uppställda i ladugård tillsammans med nötkreatur, böra tuberkulinundersökas

i samband med nötkreaturen. Vad angår övriga djur torde risken

för att dessa äro infekterade eller i varje fall smittfarliga vara avsevärt

mindre än beträffande getterna. Med hänsyn härtill torde dessa djur icke

behöva underkastas undersökningar med tuberkulin annat än när veterinär

finner särskilda skäl därtill föranleda.

Dessa föreskrifter rörande tuberkulinundersökning av svin, får och getter

i samband med undersökning av nötkreatur lära icke komma att medföra

någon större kostnad för statsverket. Befinnas andra slags djur i ladugård,

t. ex. hund eller häst, och kan man misstänka, att dessa äro behäftade med

tuberkulos, bör veterinären även undersöka sådana djur. Djur, som befinnas

tuberkulösa, måste antingen isoleras från nötkreaturen eller nedslaktas;

reagerande get torde dock alltid böra nedslaktas. För att i någon mån kunna

kontrollera nedslaktningen. synas djur. som äro avsedda att nedslaktas.

böra förses med slaktmärke. Då föreslagna regler alltså icke innebära tvång

för djurägaren att nedslakta andra djur än reagerande getter, synes endast

ersättning för utslagna getter behöva utgå av statsmedel. Sådan ersättning

torde skäligen böra utgå med 15 kronor för nedslaktat djur.

Vad slutligen angår höns är det ett känt förhållande, att dessa djur ej

sällan äro behäftade med tarmtuberkulos. Att under sådana förhållanden

tillåta dessa fjäderfän att vistas lösa i ladugårdar, torde icke vara förenligt

med ett rationellt tuberkulosbekämpande. Även allmänt hygieniska skäl

tala mot att fjäderfän få gå lösa i ladugårdar. Helst hade styrelserna velat

föreslå generellt förbud för höns hållande i ladugård. Med hänsyn till småbrukarna

synes emellertid ett sådant förbud väl strängt. Styrelserna anse

sig därför böra föreslå, att höns liksom andra fjäderfän icke få hållas lösa

i ladugård. Skola de vistas där, måste de hållas innestängda i särskilt rum.

Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen alt meddela föreskrifter örn

hur dessa rum skola isoleras från ladugården i övrigt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

I detta sammanhang har styrelserna erinrat därom att även människor

kunna vara orsak till att nötkreatur nedsmittas med tuberkulos. Strängt

taget borde därför samtliga djurskötare, i likhet med vad numera är fallet

med mejeripersonal, med bestämda mellanrum läkarundersökas, bland annat

beträffande förekomsten av tuberkulos. Inom landet torde i runt tal

finnas 300,000 kreatursbesättningar. Då djurvården inom varje besättning

regelmässigt handhaves av två eller flera personer, skulle dessa undersökningar

komma att bliva av synnerligen stor omfattning. Med hänsyn till

de högst betydande kostnader införandet av obligatorisk läkarundersökning

av alla dessa människor, praktiskt taget hela den jordbrukande befolkningen,

skulle medföra för statsverket anse sig styrelserna icke kunna föreslå

bestämmelser härom. Genom den nyligen genomförda skärpta tuberkuloslagstiftningen

torde emellertid ett visst ökat skydd jämväl i förevarande

hänseende ha åvägabragts.

C. Områden som omedelbart böra betecknas såsom tuberkulosfria.

Enligt förslaget skola de sex nordligaste länen och Gotlands län, eller de

områden beträffande vilka redan nu särskilda regler i fråga om införsel av

nötkreatur gälla, omedelbart hänföras till tuberkulosfria områden.

Styrelserna ha till en början erinrat, att 1929 års sakkunniga föreslogo en

total utrensning av reagerande djur i de fyra nordligaste länen och Gotlands

län. Med hänsyn till de beräknade utgifterna för det allmänna vann emellertid

detta förslag icke statsmakternas gillande. För att något belysa de

olika utgångspunkter, från vilka detta problem kan bedömas då och nu, ha

styrelserna i en särskild tabell återgivit det av de sakkunniga beräknade antalet

reagerande djur i de fyra nordligaste länen samt dels de faktiskt under

åren 1936—1938 reagerande djuren dels ock enligt styrelsernas beräkningar

kvarvarande reagerande djur. Den av styrelserna åberopade tabellen torde

få återgivas här.

Tabell IV. Översikt över antalet reagerande diur i de fyra nordligaste länen.

Län

Reagerande

djur enligt

1929 års sak- kunniga

Faktiskt reagerande

Återst. rea- gerande djur

enl. styrel- serna i början

av år 1939

Summa

år

1936

år

1937

år

1938

Västernorrlands ..........

6,000

58

213

303

881

1,455

Jämtlands................

1,000

104

227

62

117

510

Västerbottens ............

1,000

73

319

144

265

801

Norrbottens ..............

1.600

31

124

34

45

234

Summa djur

9,600

266

883

643

1,308

3,000

För att bedöma kostnaderna för ifrågavarande förslags genomförande

ha styrelserna beräknat antalet kvarvarande reagerande djur i de sex

nordligaste länen i nedanstående tabell.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

31

Tabell V. Tuberkulinundersökta djur i de sex nordligaste länen och antalet

reagerande djur m. in. den 1 december 1939.

Län

Antal

djur

Konstaterat

reaktionsfria

djur

Ej

under-

sökta

djur

Beräknad

reaktions- procent å

icke un- dersökta

djur

Beräknat

antal rea- gerande

djur

Antal

%

Kopparbergs............

92,852

83,746

90.2

9,106

1.4

127

Gävleborgs..............

97,150

78,079

80.3

19,071

2.4

458

Västernorrlands ........

106,169

48,791

46 0

57,378

1.3

757

Jämtlands..............

73,967

60,146

81.2

13.821

0.5

69

Västerbottens ..........

106,390

79,777

75.2

26,613

0.7

186

Norrbottens ............

68,654

54,035

78.6

14,619

0.2

29

Summa djur

545,182

404,574

74.2

140,608

_

1,626

I anslutning till tabellen ha styrelserna yttrat.

Anslutningen till den statliga tuberkulinkontrollen i dessa sex län har även

under år 1939 gått högst avsevärt framåt, eller stigit med i runt tal 75,000

djur. Verkställda beräkningar tyda också på att reaktionsprocenten inom

förut icke undersökta besättningar speciellt för Gävleborgs län och Västernorrlands

län är lägre än man förut haft anledning antaga.

Den faktiska reaktionsprocenten vid första undersökningar av djur under

åren 1936—1938 utgjorde för Kopparbergs län respektive 4.4, 1.5 och 1.4,

för Gävleborgs län 5.9, 4.2 och 4.8, för Västernorrlands län 4.9, 2.5 och 2.6,

för Jämtlands län 1.8, 1.0 och 0.5, för Västerbottens län 2.0, 0.7 och 0.7 samt

för Norrbottens län 0.4, 0.2 och 0.2. Härvid är särskilt att observera, att något

särskilt urval av de undersökta besättningarna med hänsyn tagen till

antagligheten av förekomsten utav tuberkulos till skillnad från förhållandet

inom övriga län icke verkställts beträffande dessa områden. I stort sett omfatta

de verkställda undersökningarna sådana besättningar, som äro mera

centralt belägna i förhållande till mejerierna. En betydande del av icke undersökta

besättningar torde alltså återfinnas i mera isolerade delar av landskapen,

dit någon tuberkulos knappast bör ha spritt sig. God anledning finnes

därför att antaga, att tuberkulosfrekvensen inom de besättningar, som

återstå att undersöka, icke kommer att överstiga den vid de senast verkställda

undersökningarna.

Styrelserna erinra, att kostnaden för statsverket enligt föreslagna ersättningsgrunder

för utslagning av 1,626 reagerande djur torde böra beräknas till

runt 162,600 kronor, samt att någon ytterligare utrensning av tuberkulösa

djur inom Gotlands län icke är erforderlig. Beträffande ytterligare

kostnader för ifrågavarande förslags genomförande samt åtgärdernas

fördelning på olika budgetår anföra styrelserna.

Då 140,608 djur i förevarande sju län alltjämt icke äro undersökta med

tuberkulin, torde man lia att, såsom ytterligare engångskostnad, räkna med

utgifter för i genomsnitt två tuberkulinundersökningar för varje djur. Beträffande

Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län synes dock en undersökning

i allmänhet vara tillfyllest. Då varje undersökning i medeltal

drager en kostnad av 1 krona i undersökningsavgift och 50 öre i resekostnader,

torde de totala statliga utgifterna för ifrågavarande undersökningar

uppgå till (3 X 85,555 + 1.50 X 55.053 =) i ruut tal 340,000 kronor.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

De sammanlagda utgifterna för en total utrensningsaktion utgöra alltså

(162,600 + 340,000 =) i runt tal 500,000 kronor.

Enligt äldre regler skulle statens årliga utgifter för tuberkulosbekämpandet

i dessa län och Gotlands län med i runt tal 447,000 anslutna djur uppgå till

närresor, vilka gäldas av djurägarna, med i runt tal 50 öre för undersökning,

eiler årligen sammanlagt cirka 75,000 kronor.

Sedan samtliga cirka 587,000 djur i förevarande sju län ställts under statlig

kontroll med tuberkulin, skulle de årliga utgifterna för undersökningar

dersökningar skulle omfatta ett väsentligen större antal djur än för närvarande

äro undersökta med tuberkulin och staten även svara för resekostnaderna,

uppkommer härvidlag en minskad kostnad för statsverket å över

60.000 kronor.

Önskar man genomföra en rationell utrensningsaktion, har staten jämväl

att vidkännas därför beräknade kostnader om cirka 500,000 kronor. Till

den del dessa kostnader motsvaras av undersökningsavgifter, eller cirka

226.000 kronor, skulle de vid fortsatt frivilligt sjukdomsbekämpande enligt

nu gällande regler komma att åvila statsverket, i den mån anslutningen till

bekämpandet okar. önskvärt är givetvis, att denna utrensningsaktion igångsättes

snarast möjligt och nied största möjliga snabbhet.

Därest tiderna varit normala, hade styrelserna icke tvekat att föreslå, att

utrensningarna skulle genomföras omedelbart och i de flesta veterinärdistrikt

på en tid av ett år. För några få distrikt, där anslutningen till det frivilliga

bekämpandet icke nått så långt, kunde utrensningen möjligen böra kunna

draga något längre tid, dock ej mer än två år. Det synes styrelserna nämligen

icke på något sätt avskräckande att å detta arbete på en gång nedlägga

ett belopp som är ungefär tre gånger högre än vad bekämpandet eljest årligen

skulle ha kostat inom ifrågavarande län. Att märka är att man därigenom

på en gång åstadkommer, att sju län med 587,000 djur, eller mer än en

femtedel av landets totala djurantal, bli praktiskt taget fria från nötkreaturstuberkulosen.

Genom de besparingar, som därefter skulle uppkomma i

sjukdomsbekämpandet, torde merutgiften ha inbesparats efter sex år.

Med hänsyn till det nuvarande statsfinansiella läget torde en så pass avsevärd

engångsutgift emellertid böra undvikas. Den relativa brist på veterinärer,

som råder till följd av militära inkallelser, gör det även svårt att för

närvarande genomföra en sådan rensning. Styrelserna ha redan framhållit,

att tuberkulinarbetet icke bör fastlåsas i förväg utan att det fast hellre skall

få ankomma på medicinalstyrelsen att för varje år uppgöra generalprogram

för detta arbete. Vid upprättande av ett sådant program lärer nödig hänsyn

givetvis få tagas till bland annat de medel, som kunna disponeras för ändamålet,

och den tuberkulosfrekvens, som förekommer inom skilda områden.

Önskar man genomföra utrensningen på en lid av fyra år, skulle årskostnaderna,

under förutsättning att man under denna tid låter kontrollundersökningarna

i övrigt i stort sett anstå, uppgå till runt 125,000 kronor. I

sådant fall skulle statens utgifter för tuberkulosbekämpandet inom samtliga

ifrågavarande sju län uppgå till

a) under vart av de fyra första åren i runt tal 125,000 kronor samt

b) därefter i runt tal 88,000 kronor.

Genom att man låter kontrollundersökningarna anstå under fyra år torde

för några områden intervallerna mellan undersökningarna komma att över
-

447,000

i runt tal 150,000 kronor. Härtill komma utgifter för veteri
-

uppgå till

1.50 x 587,000

10

i runt tal 88,000 kronor. Trots att dessa un
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

stiga 10 år. Beträffande stora delar av ifrågavarande län torde det utan olägenhet

låta sig göra.

Under de första fyra åren skulle alltså uppkomma en besparing för statsverket

i kostnaderna för bekämpandet jämfört med det nuvarande om 25,000

kronor. För djurägarna skulle därjämte årligen sparas cirka 75,000 kronor

därigenom att dessa befrias från att gälda veterinärernas resekoslnader.

Enligt styrelsernas uppfattning torde man för budgetåret 1940/41 böra räkna

med att 1/4 av icke undersökta besättningar i ifrågavarande sju län undersökas

med tuberkulin. Har det statsfinansiella läget till ett kommande

budgetår förbättrats och kan man då påräkna normal tillgång på veterinäier,

synes då ett större antal besättningar böra undersökas.

I fråga om det frivilliga bekämpandet av nötkreaturstuberkulosen

inom ifrågavarande områden anföra styrelserna.

Sedan nu föreslagna regler för tuberkulosfria områden blivit tillämpliga,

synes något behov av att inom sådana områden stimulera det frivilliga bekämpandet

genom statsbidrag icke längre vara för handen. Tuberkulinundersökningar,

som hädanefter anses erforderliga, bekostas nämligen helt av

allmänna medel. För utslagna djur lämnas ersättning. Vid dessa förhållanden

torde även de förutsättningar, under vilka bestämmelserna om pristilllägg

för mjölk härrörande från besättningar ställda under tuberkulinkontroll

tillkommit, också ha bortfallit.

Reglerna för pristillägg för mjölk från nämnda besättningar synas därför

icke böra gälla inom tuberkulosfria områden. Inom de flesta mejeriers inköpsområden

torde i dessa län så stor procent av djurägama ha anslutit sina

besättningar till tuberkulinkontrollen, att borttagandet av dessa pristilllägg

praktiskt taget icke kommer att märkas.

3. Särskilda bestämmelser örn införsel av nötkreatur till tuberkulosfria

och skyddade områden.

Enligt förslaget skola särskilda bestämmelser örn införsel av nötkreatur

gälla dels beträffande tuberkulosfria områden dels ock för skyddade områden.

De tuberkulosfria områdena och de skyddade områdena skola i införselhänseende

betraktas såsom skilda enheter. Införsel från tuberkulosfritt

till skyddat område, kan sålunda få äga rum utan tillstånd, medan transport

av nötkreatur den motsatta vägen, från skyddat till tuberkulosfritt område,

måste kräva särskilt medgivande. Beträffande detta förslag yttra styrelserna

inledningsvis följande.

Ett införande av regler, som inskränka möjligheten till fri handel mellan

skilda delar av landet, måste givetvis vara ägnat att framkalla betänkligheter.

-— Man torde därför icke böra gå in för sådana anordningar utan att detta

motiveras av starka skäl. Redan tidigare lia styrelserna kraftigt understrukit

nödvändigheten av att vid tuberkulosarbetel skapa garantier för att

vunna resultat icke spolieras genom infektion i friska besättningar. Ett viktigt

led i dessa strävanden utgör möjligheten att kunna avstänga ett i tuberkuloshänseende

ganska rent område från införsel av luberkulösa livdjur.

Den mer än femåriga erfarenhet, man hittills vunnit av gällande införselbestämmelser

avseende de sex nordligaste länen och Gotlands län, torde giva

vid handen, alt förekomsten av dylika bestämmelser bidrager lill ett fram
Bihang

tilt riksdagens protokoll 19-iO. 1 sami. Nr 131. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

gångsrikt tuberkulosbekämpande inom de områden, som omfaltas av bestämmelserna.

Även om regler av denna beskaffenhet måhända icke kunna

göras absolut effektiva, torde de dock i varje fall få stor betydelse därigenom

att de bliva efterlevda av det stora flertalet lojala djurägare. Självfallet

bör en dylik importreglering endast avse slutna områden, helst sammanfallande

med länsindelningen.

Nu gällande införselbestämmelser, avseende de sex nordligaste länen och

Gotlands län, lia enligt styrelsernas uppfattning, såsom de blivit utformade,

lämnat utrymme för överträdelser i onödig utsträckning. Utdömda

straff för förseelser mot införselförbuden torde nämligen vara alltför litet

kännbara i förhållande till den ekonomiska vinning, som kan ernås genom

en lagöverträdelse. Det anses även, att ett stort antal förseelser icke ens

blivit åtalade. Härom yttra styrelserna.

Den straffbestämmelse, varom här är fråga, återfinnes i strafflagen 19

kap. 17 § andra stycket. Där stadgas: »Bryter någon veterligen emot de

föreskrifter, som till förekommande eller hämmande av kreaturssjuka givna

äro: kommer sjuka av den gärning; dömes till fängelse eller till straffarbete

i högst ett år. Äro omständigheterna mildrande eller kommer ej sjuka av

gärningen; vare straffet böter.» För att straff enligt detta lagrum skall kunna

utdömas, har domstolspraxis krävt, att vederbörande verkligen känt till

de speciella föreskrifter lian överträder. 1 processen ankommer det alltså på

åklagaren att styrka, att den tilltalade ägt sådan vetskap, då han införde

djuret. Det behöver knappast särskilt framhållas, att stora svårigheter föreligga

att förebringa sådan bevisning.

Bestämmelser saknas vidare om vad som skall ske med påträffade insmugglade

djur. Enligt den utformning, reglerna erhållit, vet man icke örn

djuren böra få kvarbliva inom området, örn de skola återsändas till den plats

varifrån de kommit, eller om man till äventyrs får anses berättigad att låta

nedslakta dem.

För att råda bot mot den påtalade otillfredsställande straffbestämmelsen

torde i första hand en ändring av bestämmelserna i strafflagen böra övervägas.

Det må emellertid erinras, att samtliga föreseelser gentemot epizootilagen

och på grund av densamma meddelade bestämmelser skola straffas

enligt 19 kap. 17 § andra stycket strafflagen. Då hela epizootilagstiftningen

gjorts till föremål för särskild utredning genom tillkallade sakkunniga, torde

det måhända icke vara lämpligt att upptaga frågan örn denna straffbestämmelse

till behandling i detta sammanhang. Styrelserna anse sig av

samma skäl ej heller böra föreslå, att straffpåföljderna regleras genom särskild

föreskrift i tuberkulosförfattningen.

Om styrelserna alltså icke ämna föreslå någon ändring i gällande straffbestämmelse,

torde dock i tuberkulosförfattningen — i likhet med vad medicinalstyrelsen

tidigare föreslagit — böra införas vissa kompletterande regler.

Sålunda bör här uttryckligen angivas, att olovligen infört djur skall

vara förverkat och omedelbart nedslaktas. Möjlighet torde emellertid böra

lämnas länsstyrelsen att meddela uppskov med nedslaklningen. Är djuret

särskilt värdefullt (avelsdjur), synes måhända domstolens utslag böra avvaktas

innan nedslaktningen verkställes. Ägaren synes i sådant fall böra

bekosta vård och foder åt djuret.

Genom denna förverkandeklausul vinnes bland annat den fördelen, att ett

trotsande av införselförbuden kommer att bliva mera avskräckande än för

närvarande. Styrelserna anse sig också böra uttala den förhoppningen, att

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

35

vid framtida straffmätning hänsyn även kommer att tagas till den ekonomiska

vinning, som genom den brottsliga gärningen eftersträvats.

För att stimulera intresset att övervaka införselbestämmelsernas efterlevnad

synes det styrelserna i hög grad önskvärt att åklagare och angivare erhålla

andel i värdet av förbrutet gods. En sådan regel skulle visserligen

strida mot vad som numera eljest i allmänhet gäller, bland annat i fråga örn

fördelning av böter ådömda för olovlig varuinförsel. Enligt styrelsernas

uppfattning tala emellertid starka skäl för att varje åtgärd vidtages som kan

bidraga till upprätthållandet av reglerna för införsel av nötkreatur till skyddade

och tuberkulosfria områden. Vaksamheten hos polismyndigheten torde

härvidlag vara en av de viktigaste faktorerna. Det synes alltså böra föreskrivas,

att av värdet av förbrutet gods hälften, dock högst 500 kronor, skall

tillfalla åklagaren och återstoden kronan. Finnes särskild angivare, bör

han erhålla hälften av åklagarens andel.

I förordningen torde även uttryckligen böra erinras örn att det åligger länsstyrelse

att vaka över tillämpningen av bestämmelserna samt att polismyndighet

därvid har att biträda. Styrelserna vilja vidare såsom ett led i strävandena

att sprida kännedom örn införselförbuden föreslå, att vid allmänna

vägar intill gränserna till tuberkulosfria och skyddade områden genom polismyndighetens

försorg uppsättas tydliga anslag med uppgift om införselförbuden.

Ett sådant förfarande praktiseras redan nu på sina håll.

Gällande bestämmelser i övrigt anse styrelserna i väsentliga

delar alltjämt böra bibehållas. Vissa mindre ändringar, delvis av redaktionell

natur, lia dock föreslagits. Styrelserna yttra härom bland annat följande.

Enligt gällande regler åligger det stationsföreståndaren eller fartygsbefälhavaren

att vid inlastning å järnvägsvagn eller å fartyg tillse, att nötkreatur,

avsedda att såsom livdjur införas till skyddade områden, såvitt möjligt uppställas

väl avskilda från andra nötkreatur. Den som erhållit införseltillstånd

är emellertid icke skyldig att förete införseltillstånd förrän å urlastningsstationen

(bestämmelsestationen), alltså sedan transporten slutförts. Kontrollen

över att sändningarna äro berättigade till befordring kan sålunda äga rum

endast å urlastningsstationen. Enligt styrelsernas förmenande synes denna

kontroll lämpligen böra ske, innan transporten igångsättes.

Såsom villkor för införsel av nötkreatur, avsett för slakt, gäller nu att i

djurets öra fastnitats ett särskilt märke, slaktmärke. Det synes lämpligt att

möjlighet beredes medicinalstyrelsen att meddela dispens från denna bestämmelse,

bland annat för sådant fall att till visst i skyddat eller luberkulosfritt

område beläget slakteri på en gång skall införas ett större antal slaktdjur. I

sådant fall måste det givetvis ankomma på medicinalstyrelsen att tillse att

betryggande anordningar vidtagas för att djuren ej komma i beröring med

livdjur. Slaktdjuren kunna exempelvis föras i plomberad järnvägsvagn direkt

till slakteriet.

För närvarande gäller, att livdjur, sorn transporteras till skyddade områden,

skola uppställas väl avskilda från andra nötkreatur. I förslaget har denna

bestämmelse förtydligats så till vida att, örn införseln sker med järnväg eller

med fordon, djuren skola uppställas i särskild järnvägsvagn eller i särskilt

åkdon.

Slutligen bar tiden, inom vilken till ifrågavarande område infört slaktdjur

skall nedslaktas, i förslaget minskats från 30 till 15 dagar.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

4. Områden som omedelbart böra betecknas såsom skyddade.

Styrelserna anse, att det bör ankomma på Kungl. Majit att, efter hörande

av vederbörande länsstyrelse och hushållningssällskap, framdeles förordna,

att visst område skall i tuberkuloshänseende betraktas såsom skyddat. Beträffande

vilka områden som omedelbart böra hänföras till skyddade områden

ha styrelserna yttrat.

De områden, som i första hand böra ifrågakomma såsom skyddade, äro

den del av Göteborgs och Bohus län, som ligger norr örn Nordre älv, ävensom

Öckerö och Styrsö socknar (Göteborgs skärgård). Framställning härom

har avgivits av vederbörande hushållningssällskap samt tillstyrkts av länsstyrelsen

i länet. De län, som jämte de tuberkulosfria områdena kommit

längst i tuberkulosbekämpandet, äro Kronobergs, Kalmar och Blekinge län

med i runt tal 80 procent nötkreatur anslutna till tuberkulinkontrollen, ävensom

Jönköpings län med cirka 52 procent av djuren anslutna till denna kontroll.

Beträffande sistnämnda län är också att märka, att tuberkulosarbetet

i stora delar av länet kommit synnerligen långt samt att ett intresserat arbete

härvidlag nedlagts av hushållningssällskapet. I de södra delarna av länet

lärer sålunda knappast någon tuberkulos förekomma. Med hänsyn till det

anförda torde böra övervägas örn icke även Jönköpings, Kronobergs, Kalmar

och Blekinge län böra hänföras till de skyddade områdena. Detta skyddade

område skulle i så fall komma att omfatta hela landskapen Småland, Öland

och Blekinge.

Föreslagna delar av Göteborgs och Bohus län utgöra, trots att de icke

sammanfalla med de administrativa länsgränserna, ett på sådant sätt begränsat

område, att särskilda svårigheter för upprätthållandet av införselreglerna

icke torde böra uppkomma. Vad däremot angår Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar och Blekinge län är detta sammanhängande område i isoleringshänseende

icke så förmånligt beläget som angivna delar av Göteborgs

och Bohus län. Speciellt torde genomgångstrafiken från Skåne till mellersta

och norra Sverige, som väsentligen går genom Kronobergs och Jönköpings

län, komma att bereda allvarliga svårigheter för reglernas upprätthållande.

Med hänsyn till den avsevärda anslutning från djurägarnas sida, som tuberkulinkontrollen

erhållit i dessa län, torde man lia anledning förutsätta, att

intresset från allmänhetens sida i dessa län att fullfölja sjukdomsbekämpandet

är mycket stort. Vid sådant förhållande lärer man måhända vara berättigad

att även våga utgå från att detta intresse kommer att medverka till ett strikt

upprätthållande av de bestämmelser, som meddelas i och för tuberkulosbekämpandet.

Då det relativa antalet djurägare, som i dessa län äro anslutna

till tuberkulinkontrollen och som alltså redan nu äro vana att endast inköpa

reaktionsfria livdjur, är betydande, måste man även kunna förutsätta att

denna vana lätt övergår till samtliga djurägare.

Styrelserna anse sig alltså utan tvekan kunna föreslå, att angivna delar av

Göteborgs och Bohus län omedelbart förklaras för skyddat område. Med

hänsyn till resultaten av tuberkulosbekämpandet synes det rimligt att även

övriga nu angivna län hänföras till de skyddade områdena.

Beträffande dessa områden lia styrelserna i övrigt anfört följande.

I och med att nu föreslagna områden hänföras till skyddade, torde reglerna

för pristillägg för mjölk härrörande från besättningar, som äro ställda

under statlig kontroll med tuberkulin, böra ändras i överensstämmelse med

de för de sex nordligaste länen nu gällande föreskrifterna. Det bör alltså

stadgas, att intervallerna mellan kontrollundersökningarna i förevarande om
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj.ts proposition nr 131.

37

råden i regel icke behöva understiga trettiosex i stället för nu tjugufyra

kalendermånader. Inom de såsom skyddade föreslagna områdena torde

i runt tal finnas minst 370,000 reaktionsfria djur. Underkastas dessa djur

kontrollundersökningar vart annat år såsom gällande bestämmelser föreskriva,

skulle årskostnaderna i undersökningsavgifter för statsverket uppgå

till /37Q^-°° =J 185,000 kronor. Utsträckas intervallerna mellan undersök
-

nor. Genom detta förslag skulle alltså för statsverket uppkomma en årlig

besparing av 62,000 kronor. Härjämte minskas djurägarnas utgifter för

veterinärresor med cirka 31,000 kronor för år.

Styrelserna erinra, att utgifterna för det statliga bekämpandet av tuberkulos

hos nötkreatur under de senaste åren, i samma mån som anslutningen

till bekämpandet ökat, varit underkastade en successiv stegring och närma

sig för senast tilländagångna budgetår 2 milj. kronor. När ett statsanslag

nått en sådan höjd, framhålla styrelserna, torde det vara naturligt, att man

i tider av minskade statsinkomster och stigande utgifter för trängande

behov å andra områden har att taga under särskild omprövning, huruvida

icke en viss nedskärning av utgifterna är möjlig att genomföra. Inledningsvis

ha styrelserna härom anfört.

I fråga om en bidragsverksamhet som den förevarande torde det icke vara

lika lätt att genomföra besparingsåtgärder som inom flera andra områden,

där staten lämnar ekonomiskt stöd. Det får till en början icke förbises,

att tuberkulosbekämpandet, sådant det organiserades i vårt land år 1934,

till huvudsaklig del bygger på frivillig anslutning från djurägarnas sida. En

mycket viktig del av det arbete, som redan verkställts på området, utgöres

av strävandena att få med djurägarna i det statskontrollerade sjukdomsbekämpandet.

Det vore därför synnerligen olyckligt, örn man vidtoge sådana

åtgärder, som skulle äventyra ett bibehållande i huvudsak av den uppnådda

höga anslutningen till bekämpandet. Med hänsyn härtill anse sig styrelserna

icke böra förorda något, som skulle fördyra sjukdomsbekämpandet för djurägarna,

exempelvis en minskning av beloppen utav nu utgående statsbidrag

för olika ändamål. Härigenom skulle man säkerligen riskera en väsentlig

nedgång i anslutningen och som följd därav ett äventyrande av vunna resultat

i själva sjukdomsbekämpandet. Likaledes måste man enligt styrelsernas

uppfattning undvika sådana besparingsåtgärder, varigenom man minskar

skyddet för friska besättningar från infektionsfaror. Genom en kanske

ganska obetydlig omedelbar besparing torde man lätteligen kunna rasera

vunna resultat i bekämpandet, som det skulle kosta åratals arbete och mångdubbelt

större utgifter än man sparar att reparera. Riktlinjerna för tuberkulosarbetet

torde under tider, då statsfinansiella skäl mana till särskild

sparsamhet, i huvudsak böra inriktas på att, så långt det låter sig göra,

bevara de framsteg, som redan vunnits. Besparingsåtgärderna få alltså icke

äventyra ett sådant arbete. Slutligen anse sig styrelserna i detta sammanhang

böra understryka, att strävandena att befria och bevara våra kreatursbesättningar

från sjukdomar, som nedsätta djurens avkastningsförmåga, under

tider, då knapphet på livsmedel kan tänkas uppkomma, snarare böra

mottagas med ökad än minskad förståelse. Att riskera vunna framsteg i

ningarna till tre år, bliva årskostnaderna

370,000

i runt tal 123,000 kro

5. Besparingsåtgärder.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

bekämpandet av en även för människan så farlig farsot som nötkreaturstuberkulosen

torde också av hygieniska skäl få anses uteslutet.

Enligt styrelsernas uppfattning torde kunna uppkomma en årlig minskning

i utgifterna i bekämpandet enligt den Ostertagska

metoden om 150,000 kronor. Härom yttra styrelserna:

Den kliniska tuberkuloskontrollen ställer sig avsevärt dyrare än tuberkulinkontrollen.

Detta gäller icke bara absolut utan även och framför allt

relativt, kostnaden för anslutet djur. Statens årliga utgifter för varje nötkreatur,

anslutet till tuberkulinkontrollen, överstiger i genomsnitt icke 50

öre, medan motsvarande kostnad för varje till den kliniska kontrollen anslutet

djur kan beräknas till cirka 4 kronor, därav 2 kronor å 2 kronor

50 öre i undersökningsavgifter och 2 kronor i ersättning för utslagna djur.

Önskar man verkställa nedskärningar i statens utgifter för tuberkulosbekämpandet,

synes det ligga nära till hands att antaga att mycket vore att vinna

genom inskränkningar i bekämpandet enligt den Ostertagska metoden.

Härvidlag är emellertid att märka, att en avsevärd del av de statsmedel, som

lämnas till det kliniska bekämpandet, användes till avlöningar av veterinärer

vid hushållningssällskapens tuberkulosavdelningar. Vid ett stort antal

sällskap ha sålunda skapats fasta organisationer för ifrågavarande arbete.

Det må även erinras, att de flesta tuberkulosavdelningar utrustats med särskilda

laboratorier. För hela tuberkulosbekämpandet vore det utan tvivel

synnerligen olyckligt att nu mera väsentligen inskränka på dessa avdelningars

verksamhet. Man får ej heller förglömma, att bekämpandet enligt den

Ostertagska metoden främst har till syfte att utrota tuberkulosen i dess smittfarliga

former. Styrelserna hysa den uppfattningen, att man bör undvika

besparingsåtgärder, som kunna äventyra själva organisationen av arbetet

mot sjukdomen.

På grund av den relativa brist på veterinärer, som uppkommit och fort

farande lärer komma att råda till följd av militära inkallelser, synes det

emellertid icke möjligt att under den närmaste tiden verkställa kliniska undersökningar

av anslutna besättningar fullt ut i den omfattning som under

normala förhållanden. Enligt gällande bestämmelser skola sådana undersökningar

verkställas minst en gång om året. För närvarande vidtagas dessa

undersökningar emellertid betydligt oftare, inom vissa sällskap regelmässigt

t. o. m. två gånger om året. Som ett genomsnitt torde kunna angivas, att

varje besättning under en tid av två år undersökes tre gånger. Under förhandenvarande

läge torde såsom visst antagas, att man icke kommer att undersöka

en besättning mer än en gång örn året. Härigenom torde automatiskt

uppkomma vissa besparingar.

Styrelserna ha även uppmärksammat, att nötkreatursbesättningar, som äro

reaktionsfria eller i det närmaste reaktionsfria, på sina håll få kvarstå i

den kliniska tuberkuloskontrollen i stället för att överföras till tuberkulinkontrollen.

I samband med pågående överarbetning av reglerna angående

statsbidrag till tuberkulosbekämpandet enligt den Ostertagska metoden lia

styrelserna även övervägt att föreslå sådana åtgärder, som skulle kunna

hindra djurägare att lia sina besättningar anslutna till den kliniska kontrollen

längre än som med hänsyn till ett rationellt bedrivet tuberkulosarbete

kan anses lämpligt och nödvändigt. På grund av de väsentliga kostnader,

staten nedlägger på denna kontrollform, torde en sådan restriktion få anses

synnerligen välmotiverad. För att åstadkomma besparingar synes det styrelserna

lämpligt, att reglerna för bekämpande av tuberkulos i smittfarlig

form redan nu ändras på sådant sätt. att medicinalstyrelsen tillägges befo
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kunt)!. Maj:ts proposition nr 131.

39

genhet att vägra viss besättning att kvarstå i kontrollen. Äger medicinalstyrelsen

här föreslagen möjlighet, torde från den kliniska kontrollen

kunna utgallras ett ganska stort antal besättningar utan att man på något

sätt behöver minska effektiviteten av tuberkulosbekämpandet i stort sett.

Tvärtom synes denna utgallring i många fall kunna anordnas så, att besättningar

överföras från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen, och

alltså bliva till gagn för sjukdomsbekämpandet.

Härvidlag är att märka, att hushållningssällskapen redan nu själva lia

sin uppmärksamhet riktade å detta problem och även vidtagit åtgärder för

att förmå vissa djurägare att överföra sina besättningar till tuberkulinkontrollen.

Då sällskapen icke haft någon möjlighet att förvägra djurägare att

kvarstå i den kliniska kontrollen, lia dessa strävanden delvis varit resultatlösa.

Självfallet bör medicinalstyrelsen, örn det gäller att utesluta besättningar

från den kliniska kontrollen, handla efter intimt samarbete med vederbörande

hushållningssällskap. Att befogenheten att meddela själva beslutet

örn uteslutning lämpligast bör tillkomma en central myndighet sammanhänger

bland annat nied att en sådan grannlaga uppgift måste utövas

efter enhetliga principer. Även genom nu angivna åtgärder torde kunna vinnas

vissa besparingar.

För att stimulera övergången från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen

lia styrelserna övervägt att föreslå en ej oväsentlig höjning av nu

utgående pristillägg för mjölk, som härröra från reaktionsfria besättningar.

Av särskild vikt härvidlag är, att skillnaden mellan pristillägget för mjölk

härrörande från kliniskt anslutna besättningar och det för mjölk från reaktionsfria

besättningar blir större än för närvarande. Då en överflyttning av

besättningar från den kliniska kontrollen lill tuberkulinkontrollen medför

ej obetydliga omedelbara besparingar i bekämpandet, anse sig styrelserna

redan nu böra upptaga frågan örn förevarande pristillägg till behandling.

Gällande system med obligatoriska pristillägg för mjölk från kreatursbesättningar,

som äro ställda under statlig kontroll i tuberkuloshänseende, innebär,

att prisdifferentieringen regleras vid varje mejeri såsom enhet. För

leverantörerna till ett och samma mejeri inbördes kan den fastställda prisdifferentieringen

alltid upprätthållas. Jämför man åter de pris, som erhållas

vid leveranser från tuberkuloskontrollerade besättningar vid skilda mejerier,

komma dessa att ställa sig olika beroende på den relativa anslutningen till

bekämpandet inom mejeriernas inköpsområden. Innehavare av en nötkreatursbesättning,

som är ställd under statlig kontroll med tuberkulin, erhåller

faktiskt högre mjölkpris ju färre besättningar inom mejeriområdet som äro

anslutna lill kontrollen. Pristilläggen, sådana de nu äro bestämda, innebära

alltså ingen verklig garanti för att en ägare av en reaktionsfri besättning

verkligen erhåller mera betalt för sin mjölk än djurägare som stå utanför

kontrollen. I och med alt anslutningen lill de olika kontrollformerna ökar,

framträda dessa olägenheter ännu mera uppenbart. Riksförbundet landsbygdens

folk har påtalat detta missförhållande och, samtidigt som förbundet

förordat en höjning av pristillägget för mjölk från reaktionsfria besättningar,

föreslagit att pristilläggen skulle utgå från jordbrukets prisregleringsfond.

Att missnöje med systemet förmärkts å åtskilliga håll inom landet,

torde ej heller kunna förnekas.

Med hänsyn lill nu anförda omständigheter anse sig styrelserna icke böra

föreslå en förhöjning av pristilläggen under den form de för närvarande utgå.

En omläggning av dessa prisIilliigg torde dock kunna ske pa sådant satt,

alt effekten av dem blir bättre och systemet fungerar mera rättvist. Förslag

härutinnan är under utarbetande och kommer att framläggas inom den

närmaste liden.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 131

I fråga om den statliga kontrollen med tuberkulin förmena

styrelserna, att en minskning i statsutgifterna örn i runt tal 150,000

kronor torde kunna genomföras. Ett genomförande av styrelsernas förslag

i fråga örn tuberkulosfria och skyddade områden skulle medföra en omedelbar

årlig besparing för statsverket om runt (25,000 + 60,000 =) 85,000

kronor. Styrelserna andraga härom ytterligare följande.

Med hänsyn till den väntade bristen på veterinärer torde det icke bliva

möjligt att tillfälligtvis inom de delar av landet, som varken hänföras till

tuberkulosfria eller skyddade områden, upprätthålla tuberkulinkontrollen med

så täta kontrollundersökningar som förutsättes enligt gällande bestämmelser

om pristillägg för mjölk härrörande från besättningar, ställda under statlig

tuberkulinkontroll. Dispens från dessa bestämmelser kunna emellertid

meddelas av statens jordbruksnämnd (statens livsmedelskommission). Självfallet

bör tillses, att i första hand sådana besättningar bli undersökta med

tuberkulin, där man har anledning misstänka förekomsten av tuberkulos.

Arbetet måste även här bedrivas med största urskillning, så att man verkligen

bevarar de framsteg som vunnits. Faran för längre intervaller mellan

undersökningarna är självfallet större i områden, där tuberkulosfrekvensen

är relativt hög och där inga speciella tvångsföreskrifter rörande bekämpandet

av sjukdomen i allmänhet äro gällande. I den mån veterinärerna icke

medhinna erforderliga undersökningar, torde i vart fall dispens enligt mjölkpristilläggskungörelsen

böra meddelas, så att ingen djurägare av sådan orsak

går förlustig rätten till pristillägg. Även genom nu antydda inskränkningar

i kontrollundersökningar uppkommer en icke obetydlig minskning

i de statliga utgifterna för luberkulosbekämpandet. Inom de delar av landet,

vilka enligt förevarande förslag varken skulle hänföras till tuberkulosfria

eller skyddade områden, torde för närvarande finnas minst 500,000

nötkreatur anslutna till tuberkulinkontrollen. Av dessa skola varje år rätteligen

kontrollundersökas cirka 250,000 djur. Göres en insänkning i dessa

undersökningar under nästa budgetår med en fjärdedel, skulle för statsverket

uppkomma en besparing om cirka 60,000 kronor.

lil. Yttranden.

Förslagets principer ha tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga

avgivna yttranden. Sålunda har svenska veterinärföreningen för nötkrealurstuberkulosens

bekämpande framhållit, att viktiga synpunkter rörande

det fortsatta bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur synas ha tillgodosetts

genom förslaget, och för sin del uttalat sitt fulla gillande av de uppdragna

allmänna riktlinjerna rörande ett fortsatt bekämpande av sjukdomen.

Förvaltningsutskottet i Värmlands län har väl funnit det fortsatta bekämpandet

av tuberkulos hos nötkreatur med olika metoder alltefter tuberkulosfrekvensen

inom vederbörande område vara principiellt riktig, men ifrågasatt

om tidpunkten för ett vidgat tuberkulosbekämpande i nuvarande situation

kan anses lämplig. Det verkar nämligen, enligt utskottets uppfattning,

som örn den besparing i statens utgifter för tuberkulosbekämpandet, vilken

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131. 41

anföres såsom ett av motiven till förslaget, vore väl optimistiskt beräknad.

t

I ett stort antal yttranden bär understrukits betydelsen av en omläggning

utav pristilläggen för mjölk härrörande från besättningar, som stå under

statlig kontroll med tuberkulin, så alt effekten av dessa tillägg blir bättre

och systemet fungerar mera rättvist.

Tuberkulosfria områden.

Vad först angår föreslagna statsersättn ingar har statskontoret

anfört.

Statskontoret är med styrelserna ense därom, att en tvångsvis nedslagning

av tuberkulösa djur torde förutsätta, att någon gottgörelse lämnas djurägare

för härigenom uppkommen förlust. Vid avvägandet av ersättningens

storlek bör emellertid tillses, att ersättningarna icke sättas så höga, att de

kunna anses oskäligt premiera de djurägare, vilka hittills icke vidtagit några

som helst åtgärder för ett frivilligt deltagande i kampen mot tuberkulosen.

Uppmärksammas måste också, att alltför generösa ersättningar vid en

tvångsvis nedslagning torde vara ägnade att i övriga delar av landet förhindra

eller i varje fall minska fortsatt anslutning till den frivilliga tuber - kuloskontrollen. Särskilt torde förtjäna påpekas, att — i motsats till vad

som nu gäller — ersättning enligt förslaget skulle komma att utgå för smittfarliga

djur, jämväl då dessa upptäckas redan vid den första tuberkulinundersökningen.

Man torde alltså svårligen kunna förorda full ersättning

åt djurägarna för den omedelbara förlust, de komme att lida. Visserligen

kunde det synas, som örn full ersättning borde lämnas, då staten ingriper

med tvingande åtgärder, men det bör hållas i minnet, dels att grunden för

vidtagande av de tvångsåtgärder, varom här är fråga, är en annan än den,

enligt vilken dylika åtgärder företagas med stöd av epizootilagen, dels ock

att dessa åtgärder i längden torde vara av största ekonomiska betydelse för

djurägarna, i all synnerhet därest helt och hållet tuberkulosfria områden

kunde åstadkommas.

Med hänsyn till vad sålunda anförts, kail statskontoret icke tillstyrka, att

ersättningen lill djurägarna bestämmes till så högt belopp som 100 kronor

för djur över ett år, utan vill för sin del förorda högst 75 kronor.

Emot ett system med fasta ersättningar finner statskontoret icke anledning

till erinran. Ämbetsverket anser dock, att för sådan händelse ett lägre

belopp bör fastställas icke blott för djur under ett år utan även för djur över

viss ålder, förslagsvis sex år. Det torde nämligen vara uppenbart, att djurens

värde avsevärt minskas vid högre ålder.

Styrelsernas förslag, att veterinärernas resekostnader skulle gäldas av^ allmänna

medel, kan statskontoret av de skäl, ämbetsverket förut framhållit,

icke biträda. Enligt ämbetsverkets mening böra även i detta hänseende

bestämmelserna i kungörelsen nr 700/1938 äga tillämpning, d. v. s. resekostnaderna

bestridas av djurägarna.

Därest kontrollundersökning skulle begäras av djurägare å annan tid än

den, då undersökning planenligt bör komma till stånd, torde djurägaren

själv böra svara för undersökningskostnaderna, såvida icke misstankar om

tuberkulos förefinnas. Likaså synas djurägarna själva böra vidkännas kostnaderna

för de kontrollåtgärder, som kunna erfordras, då dispens från nedslagning

medgives.

Styrelserna hava icke berört frågan, örn de föreslagna ersättningsbestäm
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

melserna skola gälla även sedan utrensningsaktionen fullbordats. Enligt

statskontorets mening bör emellertid sagda spörsmål upptagas till övervägande

redan i förevarande sammanhang. Därvid kan ifrågasättas, örn anledning

förefinnes för statsmakterna att — sedan dessa med avsevärda

kostnader vidtagit utrensning av tuberkulösa djur — framdeles medverka

till sjukdomens bekämpande. Det torde emellertid stå klart, att ett eftergivande

av tvångsåtgärderna knappast kan ifrågakomma. Däremot synes

icke lika självfallet, att staten bör ekonomiskt stödja verksamheten. Det

torde nämligen knappast få anses obilligt, att — sedan smittfaran genom utrensningen

av tuberkulösa djur reducerats lill ett minimum -— av djurägarna

fordra en kraftigare medverkan i den fortsatta kampen mot sjukdomen.

Skydd mot förluster genom nedslagning av tuberkulösa djur synes böra erhållas

försäkringsvägen. Av det anförda torde framgå, att statskontoret

icke kan förorda, att ersättning av statsmedel för nedslaktade djur utgår,

sedan utrensningsaktionen fullbordats. Vad angår undersökningskostnaderna,

vill statskontoret emellertid icke motsätta sig, att kostnaderna för de

planenligt företagna undersökningarna även framdeles få bestridas av statsmedel,

dock med undantag för veterinärernas resekostnader, som böra gäldas

av djurägarna.

Förvaltningsutskottet i Västernorrlands län framhåller, att rent principiellt

bestämmelserna om statsbidrag för utslagning av reagerande djur böra

tå retroaktiv verkan så att mindre bemedlad jordbrukare med en åkerareal

av högst 50 hektar beredes tillfälle söka här avsett bidrag för djur, som på

veterinärs inrådan innan de två senaste åren bevisligen sålts till slakt.

Svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens bekämpande

anser att djurägare, i vilkens besättning mer än halva antalet nötkreatur

reagerat, bör medgivas rätt till statsersättning, örn han för att trygga sig

mot framtida bakslag vill nedslakta hela besättningen, således även djur under

2 års ålder.

Enligt föreståndarens för Skaraborgs läns hushållningssällskaps tuberkulosavdelning

är det tveksamt örn ett mindervärdigt djur bör ersättas med

samma belopp som ett värdefullt.

Länsveterinären i Kopparbergs län förmenar, att styrelserna bedömt

grunderna för nedsl aktning av en b el besättning väl

optimistiskt. Varje erfaren veterinär torde nämligen känna till, att det

kan vara nästan omöjligt att enligt den Bangska metoden utrota tuberkulosen,

särskilt i en större besättning, även örn blott 20—30 procent av djuren

reagerat. Då faran för bakslag i dylikt fall är synnerligen stor, torde medicinalstyrelsen,

örn ett större antal djur inom en besättning reagerat, i varje

fall böra lia att avgöra, huruvida total eller partiell nedslagning skall ske.

Beträffande kontrollen över att tuberkulos icke förekommer

ifrågasätta veterinärhögskolans styrelse och lärarkollegium samt

svenska veterinär före ningen för nötkreaturstuberkulosens bekämpande, huruvida

icke den föreslagna slaktkontrollen måtte utsträckas till att omfatta

jämväl andra husdjur än nötkreatur. Förvaltningsutskotten i Kalmar

läns södra hushållningssällskap, Blekinge län och Värmlands län ställa sig

tveksamma rörande lämpligheten av så långa intervaller som 10 år mellan

kontrollundersökningar med tuberkulin.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lil.

43

I fråga om åtgärder mot andra husdjur än nötkreatur

anser förvaltningsutskottet i Norrbottens län det som en ofrånkomlig nödvändighet

att, därest tuberkulos konstaterats vid undersökning av i ladugården

befintliga nötkreatur eller geller, även i samma ladugård varande får

och svin underkastas enahanda undersökning. Enligt förvaltningsutskottets

i Värmlands län uppfattning bör, för att förhindra nötkreaturstuberkulosens

spridande genom den ambulerande smågrishandeln, föreskrivas, att smågrisar

icke må utan effektiv kontroll införas i tuberkulosfria och skyddade

områden. Länsveterinären i Jämtlands län framhåller, att föreslagna obligatoriska

tuberkulinundersökning i vissa fall av getter säkerligen är välbefogad

i fråga om södra och mellersta delarna av landet men ej torde böra

givas allmängiltighet för iuberkulosfria områden. Det bör i stället överlämnas

åt medicinalstyrelsen att meddela föreskrifter i detta hänseende.

Jämväl veterinärhögskolans styrelse och lärarkollegium föreslå härvidlag

viss lättnad i bestämmelserna.

Länsveterinärerna i Västernorrlands och Jämtlands län ifrågasätta lämpligheten

av den föreslagna benämningen »tuberkulosfria områden».

Den sistnämnde, som jämväl motsatt sig beteckningen »skyddade

områden», anser, att man i stället möjligen skulle kunna tänka sig en

bokstavs- eller sifferbeteckning eller en kombinerad bokstavs-sifferbeteckning.

Gentemot styrelsernas förslag, att pristillägg för mjölk härrörande

från besättningar som ställts under statlig tuberkuloskontroll, icke

skulle utgå inom tuberkulosfria områden, ha erinringar framställts av statskontoret,

statens livsmedelskommission, svenska mejeriernas riksförening,

länsveterinären i Västernorrlands län samt förvaltningsutskottet i samma

län. Livsmedelskommissionen har härom anfört.

Kommissionen vill förorda, att det efter ikraftträdandet av de tvingande

bestämmelserna för de tuberkulosfria områdena alltjämt, såsom villkor för

erhållande av prisutjämningsbidrag, skall åligga samtliga mejerier inom områdena

att i viss utsträckning utbetala tilläggspris för tuberkulosbekämpandet.

Tilläggspris skulle därvid utgå till djurägare, för vilka i nu föreskriven

ordning utfärdade, giltiga veterinärintyg samt intyg rörande ladugårdsdesinfeklion

m. m. vid tiden för bestämmelsernas ikraftträdande funnes avlämnade

vid vederbörande mejeri, dock längst under ett halvt år efter nyssnämnda

tidpunkt (således, därest bestämmelserna träda i kraft den 1 juli

1940, intill utgången av innevarande år). Samtliga djurägare, som i förlitande

på pristillägg tidigare frivilligt nedlagt kostnader på tuberkulinundersökning,

ladugårdsrengöring och andra för ändamålet föreskrivna åtgärder,

skulle på detta sätt kunna erhålla åtminstone någon — relativ — gottgörelse

för kostnaderna i fråga. Efter utgången av sagda halvår skulle d.jurägare,

som nyss sagts, emellertid få finna sig i att icke längre erhålla något

tilläggspris, d. v. s. komma i samma ställning som örn alla besättningar inom

mejeriområdet ställts under »statlig kontroll med tuberkulin» i den mening,

sorn avses i gällande kungörelse örn tilläggspris för mjölk från vissa nötkrealursbesättningar.

Länsstyrelsen och länsveterinären i Kalmar län samt förvaltningsutskottet

i Kalmar läns södra hushållningssällskap anse, att Ö land omedelbart

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

bör hänföras till tuberkulosfritt område. Såsom skäl härför har

förvaltningsutskottet anfört.

Avgörande för, huruvida ett visst län eller del därav genom särskilda åtgärder

och föreskrifter bör hänföras till tuberkulosfritt område är i främsta

rummet tuberkulosfrekvensen, men även det geografiska läget i förhållande

till angränsande län eller delar av län torde böra tillmätas en icke ringa

betydelse. Å Gotland har, såsom redan blivit anfört, med hänsyn till den

ringa förekomsten av tuberkulos (anslutningen till den statliga tuberkulosundersökningen

i det allra närmaste 100-procentig) en utrensning ansetts

böra ifrågakomma och beslut härom har i vederbörlig ordning fattats. Förhållandena

å Öland äro emellertid i stort sett helt liknande de nyss åberopade

å Gotland. Enligt länsveterinärens utlåtande har vid redan under år

1938 verkställda undersökningar reaktionsprocenten varit endast 0.26. Sammanlagda

antalet kliniskt undersökta besättningar var samtidigt 10 st. å

tillsammans 259 djur. Av dessa sistnämnda tillhörde ej mindre än 138 djur

två större besättningar.

Öland synes således redan nu kunna betraktas som område, varest enligt

styrelsernas mening antalet reagerande djur icke är större, än att kostnaderna

för utslagning av dessa djur kunna anses vara överkomliga för statsverket.

Dessutom synes områdets karaktär av ö ulan vidare tala för lämpligheten

av en isolerad åtgärd å ön utan att liknande åtgärd vidtages för övrig

del av länet.

Förvaltningsutskotten i Stockholms län och Uppsala län samt svenska

veterinär föreningen för nötkreaturstuberkulosens bekämpande anse att redan

i förevarande förfatlning bör markeras att Kungl. Majit må äga

företaga utvidgningar av de tuberkulosfria och de skyddade områdena

som framdeles kunna varda påkallade. Enligt veterinärföreningens

uppfattning är det nämligen givet, att överförandet av ytterligare delar av

landet till skyddsområden snart nog kan bliva aktuellt. Därvid böra dock

de administrativa enhetliga områdena i görligaste mån icke uppdelas.

Införselbestämmelser.

Veterinärhögskolans styrelse och lärarkollegium, förvaltningsutskottet i

Stockholms län saint svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens

bekämpande föreslå, att import av slaktdjur till tuberkulosfria

och skyddade områden endast skall medgivas, örn djuren äro destinerade

lill slakthus eller kontrollslakteri inom området. Enligt vad veterinärföreningen

övertygat sig om har införsel av slaktdjur till redan nu skyddade

områden utöver sådana som förts till kontrollslakteri förekommit i mycket

ringa omfattning.

Svenska veterinärföreningen för nötkreaturstuberkulosens bekämpande

framhåller att om beviljandet av införsellicens förlädes till medicinalstyrelsen

i stället för länsstyrelserna, hela förfaringssättet skulle bli snabbare, då

de handlingar som krävas för införseln under alla omständigheter behöva undergå

en realprövning av veterinärmedicinsk myndighet.

Enligt länsveterinären i Gävleborgs lån samt förvaltningsutskotten i Gotlands

län och i Skaraborgs län bör införsel av ungdjur till tuberkulos
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 131.

45

fria och skyddade områden tillåtas, om djuret härrör från reaktionsfri besättning

och vid en undersökning visat reaktionsfrihet.

I ett flertal yttranden, bland annat av statskontoret samt länsstyrelserna i

Kronobergs och Västerbottens län, har lämpligheten av de föreslagna reglerna

beträffande andel för åklagare och angivare i förbrutet gods ifrågasatts.

Järnvägsstyrelsen har motsatt sig, att livdjur vid införsel till ifrågavarande

områden skulle uppställas i särskild järnvägsvagn, samt ifrågasatt nödvändigheten

av kontroll över införselföreskrifterna vid såväl avsändningsstationen

som bestämmelsestationen.

Skyddade områden.

Förslag örn utvidgning av de av styrelserna föreslagna skyddade områdena

ha framställts, av förvaltningsutskottet i Hallands län beträffande länets

skogsbygd, av förvaltningsutskottet i Älvsborgs läns norra hushållningssällskap

i fråga om landskapet Dalsland samt av förvaltningsutskottet i Värmlands

län med avseende å Värmlands skogsbygd.

Besparingsåtgärder.

Föreslagna befogenhet för medicinalstyrelsen att vägra djurägare anslutning

till klinisk tuberkuloskontroll eller att kvarstå i sådan kontroll har avstyrkts

av förvaltningsutskottet i Kristianstads län. I flera yttranden har understrukits,

att en sådan befogenhet måtte utövas med varsamhet och efter

hörande av vederbörande hushållningssällskap.

Det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreaturen harDepariementsunder

de senaste fem åren vunnit en alltmer ökad anslutning från djurägar- CÄe/ennas

sida. I synnerhet sedan år 1936 införts tilläggspris för mjölk, härrörande

från besättningar anslutna till den statliga tuberkuloskontrollen, har djurägarnas

intresse för tuberkulosbekämpandet starkt framträtt. Den föregående

redogörelsen utvisar, att av landets 2.9 miljoner nötkreatur numera

cirka 1.5 miljoner äro ställda under statlig kontroll med tuberkulin och 0.25

miljoner under klinisk tuberkuloskontroll. Sammanlagt torde alltså vid pass

60 procent av vår nötkreatursstock vara kontrollerad med hänsyn till förekomsten

av tuberkulos.

Medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen ha i det nu framlagda betänkandet

angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur

föreslagit, att olika regler beträffande detta sjukdomsbekämpande skulle

gälla inom skilda områden beroende på tuberkulosfrekvensen. Landet bör

sålunda i detta hänseende indelas i tre olika områden: tuberkulosfria områden,

skyddade områden och övriga områden. Beträffande tuberkulosfria

områden föreslås, att sjukdomen skall helt utrensas och bekämpandet alltså

ske efter tvingande regler. Införsel av tuberkulösa livdjur må icke äga rum

till tuberkulosfria och skyddade områden. I fråga om landet i övrigt avses,

att tuberkulosen alltjämt skall bekämpas efter frivillig anslutning från djur
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

ägarnas sida. Gränsdragningen mellan olika områden har icke avsetts att

bliva fastlåst, utan utrensningen skall systematiskt fortsätta, till dess landet i

sin helhet är genomgånget.

Ifrågavarande plan för bekämpandet synes mig utgöra en framkomlig väg

att slutligen helt utrota nötkreaturstuberkulosen inom landet. Förslagets

principer ha också tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga däröver

avgivna yttranden. Jämväl jag anser mig kunna förorda detsamma såsom

väl ägnat att föra sjukdomsbekämpandet ytterligare framåt. Genom att verkställa

den fullständiga utrensningen område efter område torde bekämpandet

i dess skärpta form kunna anordnas på sådant sätt, att det icke ytterligare

ökar statsverkets utgifter. Därest lämpliga områden för rensningsaktionerna

utväljas samt genomförandet anpassas efter föreliggande speciella förhållanden,

lärer till och med en icke oväsentlig besparing i kostnaderna för

bekämpandet kunna ernås. Örn tvingande regler gentemot sjukdomen införas,

torde nämligen kontrollen över att tuberkulos icke förekommer inom

besättningarna i avsevärd grad kunna förenklas och kostnaderna därför i

samma mån minskas. Då förekomsten av tuberkulos och anslutningen till

kontrollen variera högst väsentligt i olika delar av landet, torde det ej heller

erbjuda någon svårighet att utvälja de områden som omedelbart böra göras

till föremål för utrensning. I den mån arbetet mot sjukdomen inom andra

områden genom frivilliga åtgärder fortskrider, torde dessa böra medtagas i

utrensningen.

1 fråga om detaljer i förslaget ha i yttrandena vissa erinringar framställts

och i anslutning till några av dessa erinringar torde jämkningar i de föreslagna

bestämmelserna böra vidtagas.

Vidkommande till en början föreslagna benämningar å förevarande områden,

tuberkulosfria och skyddade områden, ha i ett par yttranden anmärkningar

framställts. För min del anser jag mig dock, då benämningarna synas

för ändamålet väl användbara, kunna tillstyrka styrelsernas förslag.

Vad härefter angår bekämpandet torde inom de tuberkulosfria områdena,

såsom styrelserna föreslagit, tvingande regler gentemot sjukdomen böra införas.

Detta synes böra innebära att epizootilagens föreskrifter i princip bliva

tillämpliga inom områdena. Bland annat måste den regeln gälla, att varje

tuberkulöst djur nedslaktas.

Beträffande kontrollen över att tuberkulos icke förekommer inom tuberkulosfria

områden biträder jag styrelsernas förslag, att densamma skall utövas

dels genom slaktkontroll, dels ock genom återkommande undersökningar

med tuberkulin. Det bör alltså åligga envar, vilken vid slakt eller

eljest påträffar tuberkulos, att härom låta underrätta medicinalstyrelsen eller

vederbörande veterinär. På medicinalstyrelsen ankommer sedermera att

föranstalta om undersökning med tuberkulin av den eller de besättningar,

som kunna antagas vara smittade av sjukdomen. Denna kontroll torde få

anses effektiv i de områden, där djuren i allmänhet slaktas vid kontrollslakterier,

vilket så vitt möjligt bör ske. Inom sådana områden åter, där

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

47

hemmaslakt mera allmänt förekommer, synes kontrollen icke få anses lika

säker. Oberoende av slaktkontrollen torde besättningarna emellertid tid efter

annan böra kontrolleras genom undersökningar med tuberkulin. Styrelserna

ha ansett, att dylika kontrollundersökningar, sedan alla besättningar

inom visst område blivit undersökta och befunnits reaktionsfria, kunna ske

med långa intervaller. På medicinalstyrelsen skulle få ankomma att bestämma

längden av dessa intervaller under hänsynstagande till föreliggande

omständigheter av olika slag. Såsom en genomsnittlig tid mellan undersökningarna

ha styrelserna för de sex nordligaste länen och Gotlands län angivit

tio år. I några yttranden har ifrågasatts lämpligheten av att låta så lång

tid, som styrelserna antytt, förflyta mellan kontrollundersökningarna. Även

jag anser mig böra uttala en viss tvekan i detta hänseende. Emellertid är

jag ense med styrelserna därom, att det bör stå medicinalstyrelsen fritt att

bestämma när luberkulinundersökningar skola vidtagas. Jag förutsätter

härvid att medicinalstyrelsen tillämpar bestämmelsen under beaktande av

att kontrollåtgärderna bli effektiva. För stora delar av ifrågavarande områden,

där tuberkulos förekommit allenast i mycket ringa omfattning och där

vid en fortlöpande slaklkontroll tuberkulos ej heller påträffats annat än

undantagsvis, torde kontrollundersökningarna med tuberkulin utan risk kunna

uppskjutas lång tid. Det ligger i sakens natur att det i förväg svårligen

låter sig göra att med absolut tillförlitlighet angiva hur långa dessa intervaller

kunna göras.

Styrelserna föreslå att staten skall lämna ersättning till djurägarna för

nötkreatur som utslås på grund av tuberkulos samt att det allmänna skall

vidkännas ej endast utgifterna för veterinärundersökningar utan även veterinärernas

resekostnader. Härvid lia styrelserna erinrat, att frågan örn

ersättning till djurägare för skada och förlust till följd av smittsamma husdjurssjukdomar

gjorts till föremål för särskild utredning genom tillkallade

sakkunniga (epizootisakkunniga), därvid försäkringsformen speciellt skall

prövas. En slutgiltig lösning av förevarande spörsmål synes därför lämpligen

böra ske i ett större sammanhang, när epizootisakkunnigas utredning

och förslag föreligga. På grund härav lia styrelserna för närvarande endast

ansett sig böra föreslå en provisorisk lösning av ersättningsfrågan. Djurägarna

skulle, utöver vad de kunde utvinna vid slakt av djuren, erhålla 50

kronor för djur under ett års ålder och 100 kronor för övriga djur, med rätt

för Kungl. Majit alt i särskilda fall medgiva högre ersättning. Statskontoret

har för sin del icke kunnat förorda högre ersättning för djur över ett års

ålder än 75 kronor samt har förklarat, alt lägre belopp bör fastställas icke

blott för djur under ett år utan även för djur över viss ålder, förslagsvis

sex år. Vidare anser statskontoret att veterinärernas resekostnader böra gäldas

av djurägarna själva. Sedan själva utrensningen verkställts, torde

det —■ framhåller statskontoret — vara rimligt att djurägarna själva få svara

liven för förluster genom nedslagning av tuberkulösa djur.

Frågan örn i vilken utsträckning staten bör ersätta djurägare för förluster

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

och kostnader i anledning av ett tvångsvis genomfört bekämpande av tuberkulos

synes vara tveksam. Såsom statskontoret framhållit torde ifrågavarande

åtgärder i längden vara av den största ekonomiska betydelse för djurägarna,

i all synnerhet därest helt och hållet tuberkulosfria områden kunna

åstadkommas. Å andra sidan kan det förefalla rimligt, att full ersättning

lämnas när staten ingriper med tvingande åtgärder. Även om jag i princip

kan ansluta mig till sist angivna uppfattning, synes ersättningsrätten, såsom

styrelserna framhållit, böra bedömas något annorlunda när det gäller nedslagning

av djur behäftade med en kronisk sjukdom som tuberkulos än

örn utslagningen föranletts av en akut, i regel icke obotlig sjukdom, t. ex.

mill- och klövsjuka. Enligt mitt förmenande synes spörsmålet i allt fall böra

lösas på sådant sätt, att även djurägaren får vidkännas någon del av kostnaderna.

Vad först angår ersättningen för utslagna djur torde styrelsernas

såsom provisoriskt betecknade förslag med fasta ersättningar få anses innebära

en godtagbar lösning. Ersättning bör alltså utgå med 50 kronor för

djur under ett års ålder och med 100 kronor för övriga djur. Att härutinnan

bestämma en generell lägre ersättning jämväl för djur över viss ålder

kan jag icke förorda. Vid den av statskontoret föreslagna högsta åldern för

den högre ersättningen anses en ko ur produktionssynpunkt vara mest

värdefull. Genom ett system med fasta ersättningar vinnes bland annat

den obestridliga fördelen, icke minst ur kostnadssynpunkt, att ett värderingsförfarande

undvikes. Ägare till mera värdefulla besättningar böra i

regel kunna skydda sig mot förlust genom försäkringar. Undantagsvis torde

Kungl. Maj:t härjämte böra äga rätt att medgiva högre gottgörelse. I sådana

fall syntes det böra ankomma på sökanden att själv förebringa erforderlig

utredning örn djurets värde. Rätten till ersättning för utslagna djur

torde böra kvarstå även sedan den egentliga utrensningsaktionen avslutats,

vilket uppenbarligen även varit styrelsernas avsikt. Däremot kan jag

icke tillstyrka, att ifrågavarande ersättningar, såsom förvaltningsutskottet

i Västernorrlands län förordat, i vissa fall skulle kunna utbetalas retroaktivt

för djur som utslagits innan de nu föreslagna bestämmelserna trätt i

kraft. Vidkommande ersättningarna till veterinärerna för själva undersökningarna

biträder jag styrelsernas förslag, att dessa skola gäldas av allmänna

medel. Veterinärernas resekostnader torde däremot, i anslutning till

vad statskontoret yttrat, i regel böra erläggas av djurägarna själva. Emellertid

synes det i vissa fall vara obilligt att låta dessa kostnader drabba

djurägarna. Sådana resor, som föranletts av att tuberkulos påträffats vid

slaktkontroll och alltså ligga vid sidan av de resor, som påkallas för den

egentliga utrensningen eller för de återkommande normala kontrollåtgärderna,

synas skäligen böra åvila det allmänna. Det torde få ankomma på medicinalstyrelsen

att föreskriva, när resorna skola gäldas av allmänna medel.

Kostnaderna för sådana resor, som föranledas av regelbundet återkommande

undersökningar, torde med hänsyn till att dessa kunna ordnas såsom

massundersökningar vanligen icke uppgå till mera betungande belopp. I

ömmande fall synes medicinalstyrelsen böra äga befogenhet medgiva att un
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 131. 49

dantagsvis jämväl dessa resekostnader helt eller delvis skola gäldas av allmänna

medel.

Jag är ense med styrelserna därom, att som regel varje reagerande djur

inom de tuberkulosfria områdena skall nedslaktas. I detta sammanhang

anser jag mig böra understryka styrelsernas uttalande därom, att endast sådana

djur som äro behäftade med tuberkulos av bovint slag eller med tuberkulos

av annat slag i smittfarlig form må nedslaktas. Jag förutsätter att medicinalstyrelsen

i de tillämpningsföreskrifter, som torde böra utfärdas, kommer

att meddela erforderliga bestämmelser i detta hänseende och jämväl närmare

angiver vad som bör menas med att nötkreatur reagerar för tuberkulin.

Styrelserna ha vidare föreslagit att, då mer än 50 procent av djur över två

års ålder i en besättning reagera, det skall få ankomma på medicinalstyrelsen

att avgöra i vilken utsträckning jämväl icke reagerande djur skola nedslaktas.

Såsom motivering till detta stadgande ha styrelserna anfört att, om

ett större antal djur inom en besättning reagerar, man torde ha anledning

misstänka att samtliga äldre djur äro infekterade, ehuru en del av dem tillfälligtvis

icke visa reaktion. I sådant fall skall dock anstånd med nedslagning

kunna medgivas under högst sex månader. Enligt länsveterinären i

Kopparbergs län borde medicinalstyrelsen äga besluta om nedslaktning av

icke reagerande djur så snart ett större antal djur inom en besättning reagerar,

alltså oberoende av örn detta antal uppgår till 50 procent av antalet

djur i besättningen.

I likhet med styrelserna anser jag det icke ändamålsenligt att meddela

generella föreskrifter beträffande detta spörsmål. I vilken omfattning icke

reagerande djur skola nedslaktas, bör vara beroende på djurens ålder, anledningen

till sjukdomens förekomst i besättningen samt tuberkulosens allmänna

utbredning inom området. Jag finner det i varje fall icke erforderligt

att medgiva medicinalstyrelsen rätt att förordna om nedslaktning av icke

reagerande djur såvida icke minst hälften av djuren över två års ålder visa

reaktion. Lämpligt synes däremot vara att medicinalstyrelsen i sist angivna

fall äger möjlighet att förordna örn nedslaktning av samtliga djur i besättningen,

alltså även ungdjur. Jag förutsätter självfallet att medicinalstyrelsen

tillämpar dessa bestämmelser med all försiktighet så att inga djur

onödigtvis nedslaktas. Har anstånd med nedslaktning av icke reagerande

djur medgivits, bör möjlighet givetvis finnas att taga nedslalctningsbeslutet

under förnyat övervägande, därest skäl därtill föranleda.

Att regeln örn obligatorisk nedslaktning av reagerande djur inom tuberkulosfritt

område bör upprätthållas med största möjliga stränghet torde

ligga i sakens natur. Emellertid synas, såsom styrelserna framhållit, fall

kunna inträffa, då en nedslaktning måste framträda såsom i viss mån orimlig.

Styrelserna ha därför velat lämna öppet för medicinalstyrelsen att meddela

dispens från denna regel. En sådan föreskrift synes mig välbetänkt och

torde göra det möjligt att bevara särskilt värdefulla avelsdjur, som visserligen

reagerat men icke äro smittfarliga. Detta torde kunna ske antingen genom

att föra djuret till en icke reaktionsfri besättning utom det tuberkulos
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 131. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

fria området eller genom att hålla djuret i en isolerad besättning inom området.

Såsom styrelserna anfört måste i detta sammanhang jämväl uppmärksammas

den fara för infektion av nötkreatursbesättningar som förekomsten

av andra husdjur såsom svin, får, getter och höns i ladugården innebär.

Självfallet är den minsta fordran som härvidlag kan uppställas, att reagerande

svin, får och getter icke få uppställas i samma ladugård som nötkreatur samt

att fjäderfän icke få gå lösa i ladugården. I några yttranden har föreslagits

att kontrollen över denna regels upprätthållande skulle göras mera effektiv

än vad styrelserna funnit nödigt. Sålunda anser ett förvaltningsutskott att

kontroll över införseln av djur borde omfatta jämväl smågrisar.

Även om en sådan utvidgning av kontrollen givetvis kan ha sin betydelse,

torde den erfarenhet som man hittills erhållit beträffande andra husdjurs

smittfärlighet för nötkreatur knappast motivera alltför omfattande och

dyrbara kontrollåtgärder. Det synes mig därför fullt tillräckligt om sådana

djur, som äro uppställda i samma ladugård som nötkreatur, undersökas med

tuberkulin i samband med undersökning av nötkreatur i de fall, när veterinär

så finner erforderligt. Ej heller i fråga om get torde, såsom styrelserna

avsett, böra meddelas strängare föreskrifter. Ersättning till djurägare för

reagerande djur torde i förevarande fall icke behöva utgå, då det synes kunna

stå djurägaren fritt att undvika nedslaktning genom att förflytta sådana

djur till annat djurstall än ladugården. På medicinalstyrelsen torde det få

ankomma att på lämpligt sätt hålla veterinärerna underrättade om förevarande

djurs smittfarlighet och meddela erforderliga anvisningar rörande tuberkulinundersökningar.

Jag förutsätter att medicinalstyrelsen alltjämt har

uppmärksamheten riktad på detta spörsmål och, när så anses erforderligt,

påkallar vidtagandet av ytterligare skyddsåtgärder.

I överensstämmelse med vad som föreslagits i några yttranden torde icke

i en författning, som antages av riksdagen, böra angivas vilka områden som

skola hänföras till tuberkulosfria och skyddade. Såsom styrelserna torde ha

avsett bör det i stället få ankomma på Kungl. Majit att i administrativ ordning

besluta i dessa frågor, beträffande tuberkulosfria områden efter gemensam

framställning från medicinalstyrelsen och lantbruksstyrelsen.

Ehuru jag alltså först därest riksdagen bifaller förevarande förslag lärer

ha att anmäla frågan örn vilka områden som böra hänföras till tuberkulosfria

områden, torde jag böra omnämna styrelsernas förslag jämväl i detta

hänseende så att riksdagen beredes tillfälle att bedöma därav föranledda

kostnader för statsverket.

Styrelserna föreslå att Gotlands län samt de sex nordligaste länen omedelbart

hänföras till tuberkulosfria områden. Gotlands län torde redan nu på

grund av en under slutet av år 1939 vidtagen utrensning vara helt fritt från

tuberkulos. I de sex nordligaste länen ha styrelserna beräknat antalet reagerande

djur till något över 1,600. De sammanlagda utgifterna för en total

utrensningsaktion i dessa län uppgå enligt styrelsernas beräkningar till i

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

51

runt tal 500,000 kronor. I dessa kostnader lia inräknats utgifter för utslagning

av djur nied 162,600 kronor samt utgifter för tuberkulinundersökning,

inberäknat resekostnader för veterinärerna, av cirka 150,600 inom dessa

län icke förut undersökta djur. I genomsnitt skall varje djur undersökas två

gånger utom i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, där i allmänhet

en undersökning ansetts vara tillfyllest. Bekostas veterinärernas resor,

såsom jag förordat, av djurägarna själva, torde de totala kostnaderna för

utrensningsaktionen icke behöva uppgå till mer än ungefär 400,000 kronor.

Enligt gällande grunder för statsbidrag till det frivilliga bekämpandet av

tuberkulos uppgå statens årliga utgifter för detta bekämpande i de sex nordligaste

länen och Gotlands län med i runt tal 447,000 anslutna djur till omkring

150,000 kronor. Sedan samtliga 587,000 djur i dessa län ställts under

tuberkulinkontroll, såsom förutsatts i förslaget, skulle de årliga utgifterna

för tuberkulinundersökningar uppgå till allenast cirka 60,000 kronor under

förutsättning att dessa undersökningar icke behöva verkställas oftare än vart

tionde år i stället för nu vart tredje. Härigenom skulle alltså uppkomma

en icke oväsentlig besparing. Till dessa utgifter komma emellertid kostnader

för extra undersökningar, föranledda av slaktkontrollen, och för kliniska undersökningar.

Dessa utgifter torde emellertid icke behöva uppgå till mera

avsevärda belopp.

Verkställes utrensningen på en tid av fyra år, som styrelserna närmast

torde åsyfta, skulle årskostnaderna härför enligt mina beräkningar uppgå

till omkring 100,000 kronor. Utrensningen skulle alltså kunna genomföras

för en kostnad, som med 50,000 kronor understiger statens nuvarande årliga

utgifter för tuberkulosbekämpandet i dessa län. Enligt styrelsernas förmenande

skulle kontrollundersökningarna i stort sett kunna utan olägenhet anstå

under den tid utrensningen pågår, varigenom en omedelbar besparing i

statens utgifter för tuberkulosbekämpandet skulle uppkomma.

Länsstyrelsen och länsveterinären i Kalmar län ävensom förvaltningsutskottet

i detta läns södra hushållningssällskap ha föreslagit, att jämväl Öland

omedelbart skall hänföras till tuberkulosfritt område. Efter vad jag under

hand inhämtat från medicinalstyrelsen torde antalet reagerande djur på

Öland icke överstiga 400. Kostnaderna för utslagning av dessa djur skulle

alltså enligt föreslagna ersättningsregler uppgå till högst 40,000 kronor.

Vid bestämmande av omfattningen utav de utrensningsaktioner, som i nuvarande

läge böra genomföras, torde stor hänsyn böra tagas till tillgången

på foder och slaktdjur. I de fall då en utrensning även med hänsyn till foderbrist

eller på grund av efterfrågan på kött ställer sig önskvärd, torde enligt

mitt förmenande i första hand böra tillses, att tuberkulösa djur inom

områden som kunna hänföras till de tuberkulosfria bliva medtagna.

Vad styrelserna anfört i fråga örn införsel av nötkreatur till tuberkulosfria

och skyddade områden kan jag i stort sett biträda. De regler som nu gälla

för införsel av nötkreatur till de sex nordligaste länen och Gotlands län torde

alltså hädanefter höra gälla för tuberkulosfria och skyddade områden.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 131.

Den skärpning av påföljderna för överträdelse av ifrågavarande bestämmelser

som styrelserna föreslagit, nämligen att insmugglade djur skola vara

förbrutna, finner jag välbetänkt. Emellertid anser jag, i likhet med vad som

framhållits i flera yttranden, att hela värdet av förbrutet gods bör tillfalla

kronan. Åklagare och angivare torde alltså icke böra tillerkännas någon

andel i sådant gods.

Enligt gällande och föreslagna regler skall tillstånd till införsel av djur

meddelas av vederbörande länsstyrelse. I likhet med svenska veterinärföreningen

för nötkreaturstuberkulosens bekämpande anser jag emellertid att

sådana tillstånd i stället böra meddelas av medicinalstyrelsen. Jämväl beträffande

ytterligare några detaljer i förslaget i denna del torde mindre jämkningar

böra verkställas. Sålunda bör, såsom påyrkats i ett par yttranden,

tillstånd till införsel av slaktdjur endast få lämnas, örn djuren skola föras till

slakthus eller kontrollslakteri. För att tillstånd skall få lämnas till införsel

av livdjur kräver förslaget att djuren härröra från reaktionsfri besättning

och vid två på varandra följande tuberkulinundersökningar icke visat reaktion.

Beträffande djur under sex månader torde det dock, såsom anmärkts

i flera yttranden, vara tillfyllest med en sådan undersökning. I detta sammanhang

anser jag mig böra påpeka, att i de intyg, som veterinär har att

utfärda rörande till införsel till tuberkulosfritt och skyddat område avsett

livdjur, jämväl lämnas en så utförlig beskrivning å djurets färg som möjligt.

Järnvägsstyrelsen har för sin del icke kunnat biträda vissa i förslaget

gjorda skärpningar rörande kontrollen över införselbestämmelsernas efterlevnad

och har ej heller ansett sig kunna tillstyrka att, om införseln sker

med järnväg, djuren uppställas i särskild järnvägsvagn. Med hänsyn till

betydelsen av att tuberkulosfria och skyddade områden verkligen skyddas

mot införsel av tuberkulösa djur anser jag mig dock böra tillstyrka vad styrelserna

i detta hänseende förordat.

Enligt styrelsernas förslag skola till skyddade områden omedelbart hänföras

landskapen Småland, Öland och Blekinge samt av Göteborgs och Bohus

län den del som ligger norr om Nordre älv ävensom Öckerö och Styrsö

socknar. I några yttranden ha önskningar framställts om att till skyddade

områden även skulle räknas Hallands skogsbygd, landskapet Dalsland och

Värmlands skogsbygd. I enlighet med vad jag redan anfört torde denna

fråga böra underställas Kungl. Maj:t först därest riksdagen bifaller nu framlagda

förslag i övrigt. Emellertid anser jag mig redan i detta sammanhang

böra framhålla att, då det gäller att fastställa gränserna för skyddade områden,

det i allmänhet torde vara nödvändigt att följa den administrativa

indelningen. Jag anser mig härvid särskilt böra understryka vad styrelserna

anfört om den roll i fråga örn spridande av smittsamma husdjurssjukdomar

över huvud taget livdjurshandeln spelar. Då denna frågas ordnande är ett

framträdande djurägarintresse synes det, som styrelserna framhållit, ligga

nära till hands, att djurägarna själva på frivillighetens väg genom hushållningssällskapen

eller andra organisationer söka åstadkomma en sådan an
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 131-

53

ordning för livdjurshandeln, som ur skilda synpunkter kan anses tillfredsställande.

Först när en godtagbar lösning av detta spörsmål ernåtts, torde

kunna övervägas att vid fastställande av gränser för skyddade områden mera

allmänt frångå den administrativa indelningen.

4 De av styrelserna föreslagna besparingsåtgärderna kunna av mig tillstyrkas.

Enligt styrelsernas beräkningar skulle kostnaderna för ifrågavarande

verksamhet kunna minskas med i runt tal 300,000 kronor, vilket belopp lika

fördelas på bekämpandet enligt den Bangska och den Ostertagska metoden. I

likhet med styrelserna vill jag understryka, att strävandena att befria och

bevara våra kreatursbesättningar från sjukdomar, som nedsätta djurens avkastningsförmåga,

under tider, då knapphet på livsmedel kan tänkas uppkomma,

snarare böra mottagas med ökad än minskad förståelse. De av styrelserna

förordade besparingarna synas även kunna genomföras utan att

själva bekämpandet äventyras. Till en del betingas besparingarna av minskad

tillgång på veterinära arbetskrafter på grund av militära inkallelser. I

ett hänseende ha de härutinnan föreslagna åtgärderna stött på motstånd i

några yttranden. Enligt styrelsernas förslag skall det få ankomma på medicinalstyrelsen

att vägra besättning anslutning till den kliniska tuberkuloskontrollen.

Härigenom åsyftas att, i den omfattning så kan anses lämpligt,

förmå djurägare att övergå från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen.

Gentemot detta förslag har anmärkts att därigenom sådana inskränkningar

kunde åstadkommas i den kliniska kontrollen som skulle äventyra

tuberkulosarbetet i stort. För min del finner jag förslaget jämväl i denna

del välbetänkt. Då statens utgifter för den kliniska kontrollen ställa sig

åtta gånger så höga som utgifterna för tuberkulinkontrollen, torde ett överförande

av besättningar från den kliniska kontrollen till tuberkulinkontrollen,

i den utsträckning så kan anses lämpligt, vara önskvärd. Självfallet

måste ett sådant överförande ske med varsamhet, och medicinalstyrelsen torde

icke böra äga meddela beslut i sådan fråga utan att dessförinnan ha inhämtat

yttrande från hushållningssällskapets förvaltningsutskott eller tuberkulosstyrelse.

Enligt mitt förmenande bör det stå djurägare fritt att på egen

bekostnad låta sin besättning kvarstå i den kliniska kontrollen även om besättningen

är ansluten till tuberkulinkontrollen.

I fråga om statsanslag för ifrågavarande verksamhet skulle enligt medicinalstyrelsens

tidigare beräkningar för budgetåret 1940/41 erfordras ett belopp

av 2,000,000 kronor. Som jag förut erinrat, har anslaget i huvudtiteln

beräknats till 1,800,000 kronor. I anslutning till angivna besparingsåtgärder

torde anslaget emellertid icke behöva uppföras med högre belopp

än 1,700,000 kronor.

De av mig ovan förordade bestämmelserna ha sammanfattats i ett inom

jordbruksdepartementet utarbetat förslag till förordning angående bekäm
Bihang

till riksdagens protokoll 19i0. 1 samt. Nr

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 131.

pande av tuberkulos hos nötkreatur inom vissa områden, vilket torde böra

underställas riksdagen för antagande.

Därest riksdagen bifaller vad jag här föreslagit, torde jag få anmäla därav

föranledda ändringar i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 402) om vissa åtgärder

mot tuberkulos hos nötkreatur.

Styrelserna ha i förevarande betänkande ävensom i skrivelse den 12 februari

1940 framlagt förslag till vissa ändrade bestämmelser angående pristillägg

för mjölk härrörande från besättningar, ställda under statlig kontroll

med hänsyn till förekomsten av tuberkulos. Förslaget i denna del innebär

bland annat att pristilläggen hädanefter skola tagas ur de prisutjämningsbidrag

som utbetalas för produktmjölk ur jordbrukets prisregleringsfond.

Denna fråga torde därför få underställas Kungl. Majit i samband med jordbruksregleringen

för nästa budgetår.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga det inom departementet utarbetade förslaget

till förordning angående bekämpande av tuberkulos hos nötkreatur

inom vissa områden,

dels ock till Förekommande och hämmande av smittsamma

husdjurssjukdomar: Åtgärder mot tuberkulos hos nötkreatur

för budgetåret 1940/41 under nionde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av .............. kronor 1,700,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Richard Jobson.

407423. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. JoU 1940:43 Memorial angående ersättning åt av utskottet anlitat biträde. För behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 131 angående det statsunderstödda bekämpandet av tu s. 1 i texten
  2. Rskr. 1940:200 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur. a1 i texten
  3. JoU 1940:26 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående det statsunderstödda bekämpandet av tuberkulos hos nötkreatur jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten