Sök i Ratio Lex

Angående stödjande av odlingen av vissa kulturväxter m. m

1940-03-08 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:132, Angående stödjande av odlingen av vissa kulturväxter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

1

Nr 132.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående stödjande av

odlingen av vissa kulturväxter m. m.; given Stockholms

slott den 8 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, handels- och folkhushållningsdepartementen

anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet

Pehrsson-Bramstorp:

Inom 1938 års jordbruksutrednings kansli upprättades på sin tid en promemoria

angående åtgärder till främjande av odling och beredning av lin. Promemorian

överlämnades sedermera av utredningen till lantbruksstyrelsen med

anhållan, att styrelsen ville med eget utlåtande insända densamma till Kungl.

Majit. Styrelsens utlåtande jämte promemorian har den 16 februari 1940 inkommit

till jordbruksdepartementet. Efter remiss ha yttranden i ärendet

avgivits den 29 februari 1940 av statens livsmedelskommission och den 7

mars 1940 av kommerskollegium. Vid kommissionens yttrande fanns fogad

en promemoria av avdelningsföreståndare!! vid Sveriges utsädesförening i

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 132.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kunni. Maj:ts proposition nr 132.

Svalöv filosofie licentiaten I. Granhall. Jag torde i detta sammanhang även

få anmäla två framställningar av statens livsmedelskommission. I den ena,

vilken inkommit till jordbruksdepartementet den 1 februari 1940, har kommissionen

gjort framställning örn åtgärder för ökad odling av bruna bönor

och i den andra, vilken inkommit den 28 i samma månad, har hemställts

om vissa åtgärder för stödjande av odlingen av oljeväxter. Jag torde

först få till Kungl. Maj:ts övervägande framlägga frågan om åtgärder till

befordrande av inhemsk linodling.

Åtgärder till stödjande av linodlingen.

I förenämnda promemoria har framlagts förslag avseende dels statsbidrag

till främjande av försöksverksamhet på linodlingens område, dels stöd till

inköp av rivningsmaskiner för linets skördande, dels hjälp till anläggande av

linberedningsanstalter, dels prisreglerande åtgärder, dels ock statsbidrag till

upplysningsverksamhet. 1 promemorian har rörande stödet åt försöksverksamheten

uttalats, att resultatet av viss försöksverksamhet

borde avvaktas innan ytterligare åtgärder vidtoges. Härom har anförts i huvudsak

följande.

Tyvärr måste konstateras, att de åtgärder, som från statsmakternas sida

genom hushållningssällskap eller linodiaresammanslutningar vidtagits i Sverige

till linodlingens främjande, icke lett till åsyftat resultat. Alla ansträngningar

till trots har sålunda linodlingen praktiskt taget upphört i landet.

Anledningarna härtill hava uppgivits vara i första hand bristande förutsättningar

för en räntabel odling men även mindre rationellt ordnad beredning

av linet. Innan dessa förutsättningar förefinnas lära åtgärder från statens

sida till linodlingens främjande vara dömda att misslyckas.

Från sakkunnigt håll har kraftigt betonats, att stor försiktighet bör iakttagas,

då det nu gäller att åter söka få till stånd linodling inom landet, samt

att man därvid bör bygga på resultaten av en vetenskaplig försöksverksamhet.

Sålunda har uttalats, att det skulle vara förståndigt att tills vidare avvakta

resultatet av vissa försök, som göras och komma att göras i Halland

och vid Svalöv samt i Gävleborgs län. Man bör söka vinna erfarenhet genom

odlingar i mindre skala, innan man försöker lösa problemet i större omfattning.

Vad sålunda från sakkunnigt håll anförts synes mot bakgrunden av hittills

misslyckade åtgärder på området beaktansvärt. Tills vidare torde sålunda

från statens sida i första hand stöd böra lämnas åt forsknings- och försöksverksamhet

på området i syfte att effektivisera och påskynda densamma

så mycket som möjligt. Enär förenämnda utredning rörande försöksverksamheten

ännu icke slutförts, föreligga icke möjligheter att redan nu exakt

angiva för ändamålet erforderliga medel.

Därest nämnda försöksverksamhet ger vid handen, att en utvidgad linodling

är möjlig att genomföra, torde emellertid statsmakternas stöd erfordras,

förutom till fortsatt försöksverksamhet, även till andra åtgärder.

I fråga om stödet till inköp av rivningsmaskiner har

föreslagits, att detta torde kunna lämnas genom lån ur jordbrukets maskin
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

3

lånefond till sammanslutningar av linodlare samt genom hiding i enlighet

med de för sagda fond gällande bestämmelserna i kungörelsen nr 401/1938.

Av kostnaden för rivningsinaskin skulle sålunda 80 procent kunna erhållas

såsom statslån, att amorteras på högst fem år. Dessutom skulle bidrag under

vissa villkor med högst Vs av lånets ursprungliga belopp kunna lämnas.

Rörande hjälpen till anläggande av linberedningsans

t a 11 e r har i promemorian framhållits, att lån för sådant ändamål på vissa

villkor kan erhållas ur hemslöjdslånefonden. Villkoren för utlämnande av

lån ur denna fond finnas upptagna i kungörelsen nr 452/1928, ändrad genom

kungörelserna nr 113/1932, 407/1934 och 619/1937. Enligt lånebestämmelsema

må lån genom förmedling av hushållningssällskapen utgå till

föreningar, bolag eller enskilda med högst halva anläggningskostnaden, dock

högst 25,000 kronor. Lån är amorteringsfritt under två år samt återbetalas

sedermera med lika annuiteter under femton år, varvid såsom ränta beräknas

4 procent å det ursprungliga kapitalbeloppet. Lånen förmedlas av hushållningssällskapen.

I promemorian har förordats, att odlarna själva böra driva linberedningsanstalter.

Härigenom vinnes en säkrare garanti för att odlarna bliva intresserade

i företaget än om detsamma drives av linspinneri eller enskilda, varjämte

linets kvalitetsbedömning kan förväntas ske med mindre slitningar,

örn densamma verkställes av ett odlarnas eget företag. I enlighet härmed föreslås

lån ur hemslöjdslånefonden böra utgå endast till ekonomisk sammanslutning

(andelsförening) mellan odlare. Vidare synes dylikt lån böra beviljas

förening direkt ulan hushållningssällskap såsom mellanhand, då det icke

torde vara skäligt, att hushållningssällskap skall stå risken för lån av ifrågavarande

slag. Innan ansökan avgöres, torde dock sällskapet beredas tillfälle

avgiva yttrande i ärendet. Lånegränsen föreslås höjd till 85 procent av den

beräknade kostnaden. Någon absolut lånegräns har med hänsyn till anstalternas

varierande kapacitet icke ansetts lämpligen böra föreskrivas. Räntan

förordas skola gäldas efter fast, vid lånets beviljande bestämd räntefot, som

icke må understiga medelräntan för statens upplåning mot obligationer under

det budgetår, som närmast föregått det, varunder lånet beviljats, med

tillägg av en fjärdedels procent. För tillgodoseende av lånebehovet för erforderliga

linberedningsanstalter har ett belopp av 850,000 kronor ansetts

erforderligt.

1 promemorian har vidare uttalats, att i likhet med vad som vore fallet exempelvis

ifråga örn spannmålslagerhus direkt bidrag av statsmedel till iordningställande

av linberedningsanstalt, förslagsvis med 20 procent av kostnaden

syntes böra utgå utöver och i samband med lån; dock att lån och bidrag

sammanlagt icke borde överstiga 85 procent av kostnaden. Således skulle

vederbörande förening själv hava att genom andelar anskaffa minst 15

procent av kostnaden eller ungefär 25 kronor per hektar lin. För anläggande

av det erforderliga antalet anstalter har ett statsanslag av 200,000 kronor

anseus erforderligt.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

Vissa av de beredningsanstalter, till vilkas upprättande lån tidigare utlämnats,

användas enligt vad i promemorian uttalats fortfarande för sitt ursprungliga

ändamål och kunna möjligen moderniseras eller utbyggas. I så

fall bör givetvis lån och bidrag efter prövning i varje särskilt fall kunna utgå

jämväl för detta ändamål.

Angående prisreglerande åtgärder bar i promemorian anförts

:

Linodlingen synes vara konkurrenskraftig gentemot andra grödor, därest

odlaren erhåller ett pris av förslagsvis 16 öre för kilogram linhalm, varvid

förutsatts att linberedningsanstalt erlägger 12 öre per kilogram och 4 öre

utgår av statsmedel. Man måste därför utgå från att prisreglerande åtgärder

erfordras från statsmakternas sida. Enklast synes vara att linspinnerierna

i kontrakt med linheredningsanstalterna garantera dem ett skäligt pris å det

färdigberedda linet, motsvarande erforderligt pris å linhalmen för att göra

linodlingen konkurrenskraftig. Skulle linspinnerierna icke med hänsyn

till priset å importerat lin kunna bjuda anstalterna erforderligt pris, torde

statsmakterna med hänsyn till den allmänna betydelsen för landet av linodling

böra giva sitt stöd genom utlämnande av pristillägg. Överenskommelse

härutinnan bör i så fall träffas mellan staten och linspinnerierna.

Vilket pris, som erfordras å linhalmen, liksom även frågan örn erforderligt

pristillägg torde icke kunna avgöras förrän erfarenheter vunnits av försöksodlingar.

Därest nu framlagda kalkyl därvid bestyrkes, skulle för stödjande

av priset på linhalm erfordras (4 X 1,000,000=) 40,000 kronor för år.

Alternativt kan tänkas prisstöd å lintåga för upprätthållande av en prisnivå

motsvarande 16 öre per kilogram linhalm eller 1 krona 60 öre per kilogram

tåga. Tilläggas må, att prisstödet torde kunna beräknas efter en glidande

skala efter variationerna i priset på färdigberett lin. I detta sammanhang

må även framhållas vikten av kvalitetsbetalning för linhalmen.

Innan jag ingår på förslaget i vad det avser upplysningsverksamheten

torde jag få erinra, att riksdagen till Befrämjande av fröodlingen

m. m.: Befordran av inhemsk linodling (IX H.T. p. 90; r. skr. nr 9) för budgetåret

1940/41 beviljat ett anslag å 10,000 kronor. Bestämmelserna angående

anslagets användning finnas upptagna i kungörelsen nr 784/1919, vilken

ändrats genom kungörelserna nr 569/1922 och 565/1937. Enligt bestämmelserna

må statsbidrag utgå till hushållningssällskap eller sammanslutning

av linodlare till premiering av linodling, fröodling eller utsädesfrö, till anskaffning

och utdelning av utsädesfrö till mindre jordbrukare samt till åtgärder

för uppköp, rensning och spridning av utsädesfrö eller försök och

undersökningar, avsedda att främja rationell linodling.

I promemorian har angående upplysningsverksamheten anförts:

Vad angår anskaffning och utdelning av utsädesfrö synes denna angelägenhet

lämpligen böra handhavas av ekonomiska föreningar mellan linodlarna,

eftersom dessa förutsättas skola äga och driva linheredningsanstalterna och

sålunda torde kunna bedöma såväl behov av utsäde som sortval. Därest för

spridning av utsäde av lämplig sort befinnes erforderligt, att linodlarna erhålla

dylikt utsäde avgiftsfritt, torde statsbidrag böra utgå till föreningen för

ändamålet. Likaså kan ifrågasättas statsbidrag till dylik förening för anordnande

av särskild utsädesodling och rensningsanläggning för dylikt frö.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

5

Den egentliga upplysningsverksamheten synes böra omfatta anordnande

av kurser för linodlare samt premiering av linodlingar. Denna verksamhet

torde liksom hittills böra med stöd av statsmedel handhavas av hushållningssällskapen

eller sammanslutning för linodlingens främjande. Linodlingen

synes böra i huvudsak koncentreras till vissa lämpliga områden. Det synes

under sådana förhållanden jämväl kunna ifrågasättas, om icke statsbidrag

till upplysningsverksamhet bör begränsas till dessa områden och sålunda

tilldelas endast inom dessa områden verksamma hushållningssällskap eller

sammanslutning av nyssnämnt slag.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över promemorian framhållit, att redan

under innevarande år vissa åtgärder borde vidtagas till linodlingens stöd,

och att dessa icke, såsom i promemorian förutsatts, borde uppskjutas i avbidan

på de resultat, som kunde framkomma genom försöksverksamheten.

Härom uttalas i yttrandet:

Genomförandet av förslagen rörande lån och bidrag av statsmedel till

främjande av en utvidgad linodling borde enligt promemorian äga rum, under

förutsättning att försöksverksamheten på området gåve vid handen, att

en utvidgad linodling vore möjlig att genomföra. Med anledning härav må

framhållas, att det givetvis är av utomordentlig vikt, att ett statligt främjande

av en verksamhet bedrives, allenast då främjandet kan anses vara ur det

allmännas synpunkt ändamålsenligt. Även örn tillförlitliga resultat ännu

icke föreligga från försöksverksamheten på linodlingens område, torde dock

med utgångspunkt från hittills vunnen erfarenhet den uppfattningen med

fog kunna hävdas, att inom landet förefinnas betydande områden med goda

naturliga förutsättningar för linodling, och att en utvidgning av linodlingen

främst inom dessa områden är både möjlig och lämplig. Då härtill kommer,

att rådande försörjningsläge såvitt angår textilråvaror måste anses göra en

avsevärd och snabb utvidgning av den inhemska linodlingen i hög grad påkallad,

finner lantbruksstyrelsen sig böra framhålla betydelsen av att med

genomförandet av de förslag, styrelsen i det följande ämnar framlägga, icke

må anstå, tills utförligare resultat av ifrågavarande försöksverksamhet bestyrka

deras lämplighet. Förslagen synas fastmer böra föreläggas 1940 års

riksdag. Försöksverksamheten på området bör givetvis fullföljas med all

kraft, så att resultaten därav snarast möjligt må kunna bliva vägledande för

den fortsatta linodlingen och lösandet av därmed sammanhängande spörsmål.

Här må tilläggas, att föreliggande förslag icke innebära större avvikelser

från tidigare beträdda vägar till linodlingens främjande. De åsyfta i

huvudsak en intensifiering och rationalisering av redan prövade former för

statliga åtgärder på hithörande områden.

Förslaget örn stöd till inköp av rivnings mas k iner har lantbruksstyrelsen

avstyrkt under framhållande av bland annat följande:

Linrivningsmaskiner användas för skörd av lin och måste sålunda anses

vara jordbruksmaskiner. Möjlighet förefinnes alltså att anlita jordbrukets

maskinlånefond för anskaffande av linrivningsmaskiner för gemensam användning.

För anordningen att, såsom i promemorian synes förordas, införa

föreskrifter i syfte att förbehålla allenast ekonomisk sammanslutning mellan

linodlare rätten att anlita maskinlånefonden för köp av linrivningsmaskiner

har lantbruksstyrelsen icke kunnat finna något bärande skäl. Ej heller

finner lantbruksstyrelsen det motiverat att, såsom i promemorian synes ifrågasätlas,

i författningsväg meddela särskilda bestämmelser rörande amorteringstiden

för lån till anskaffande av linrivningsmaskiner. Promemorians

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

förslag rörande lån ur jordbrukets maskinlånefond jämte statsbidrag för inköp

av linrivningsmaskiner synas sålunda ej böra föranleda någon åtgärd.

Angående förslaget om hjälp till anläggande av linberedning

s a n s t a 11 e r, vilket i stort sett tillstyrkts av lantbruksstyrelsen, har

i yttrandet anförts i huvudsak följande.

Lantbruksstyrelsen finner sig böra förorda, att åtgärder vidtagas i syfte

att staten på ett effektivare sätt än för närvarande måtte understödja tillkomsten

av linberedningsanstalter. De i förevarande promemoria framförda

förslagen härutinnan synas under lämplig form böra vinna bifall. Enligt

lantbruksstyrelsens mening är det emellertid av principiella skäl mindre

lämpligt att genom direkt statsbidrag understödja anläggningar av det slag,

varom här är fråga. För att i nuvarande läge åvägabringa ett tillräckligt

stort intresse för uppförande av linberedningsanstalter torde i stället låneforrnen

böra komma till användning, varvid lånevillkoren böra göras i motsvarande

grad gynnsamma.

Lantbruksstyrelsen har övervägt, huruvida lån för ändamålet bör få utlämnas

endast till ekonomisk förening av linodlare eller jämväl till enskild

person och aktiebolag. Det senare alternativet skulle givetvis erbjuda större

förutsättning för en snabbare tillkomst av erforderligt antal linberedningsanstalter.

Det förra alternativet skulle däremot i högre grad bjuda garantier

för att med tillhjälp av lån anordnade linberedningsanstalter finge en bättre

förankring hos linodlarna. Sistnämnda omständighet måste enligt lantbruksstyrelsens

mening tillmätas stor betydelse vid lösandet av förevarande

spörsmål, då linodlingens främjande, även om det dagsaktuella läget påkallar

snabba åtgärder, icke får ses på alltför kort sikt.

Lantbruksstyrelsen får därför föreslå utlämnande till ekonomisk förening

av linodlare utav lån för ändamålet med högst 85 procent av den beräknade

kostnaden för anläggningen med inredning och utrustning, kostnad för tomt

ej inräknad. Lånen böra bliva räntefria under de tre första åren, varefter

ränta synes böra utgå efter samma grunder, som för närvarande gälla för

lån från jordbrukets maskinlånefond, eller de som föreslagits i promemorian.

Amorteringstiden torde böra sättas relativt kort, förslagsvis femton år, då

stora delar av ifrågavarande anläggningar kunna beräknas hava en ganska

begränsad varaktighet. Amorteringsfrihet under visst antal år torde icke

höra komma ifråga utan amortering ske med lika belopp varje år under hela

lånetiden. En anordning med vissa amorteringsfria år skulle nämligen kunna

medföra dels att amorteringsbördan bleve otillbörligt stor under de år,

amorteringen skulle fullgöras, dels ock att låntagare måhända skulle kunna

förledas att i sina kalkyler bortse från amorteringskostnaden under de amorteringsfria

åren.

Såsom i promemorian anföres, synes det ej skäligt, att hushållningssällskapen

skola stå risken för lån av ifrågavarande slag. Även den omständigheten,

att lånen ifråga i många hänseenden torde vara att närmast jämställa

med lån från fjäderfälånefonden, kalkbrukslånefonden, mejerilånefonden och

slakterilånefonden — från vilka fonder lån beviljas av lantbruksstyrelsen —

utgör enligt styrelsens åsikt skäl för att desamma beviljas direkt av central

myndighet, sålunda utan hushållningssällskapens förmedling. Enligt lantbruksstyrelsens

uppfattning måste vidare den verksamhet, som utövas genom

linberedningsanstalter, anses vara i första hand ett jordbruksintresse och

först i andra hand ett handelsintresse. Lantbruksstyrelsen anser sig i anslutning

härtill böra föreslå, att styrelsen och kommerskollegium gemensamt

bevilja lånen efter beredning och föredragning av lantbruksstyrelsen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

7

I förevarande promemoria Ilar vidare anförts, att för tillgodoseende av lånebehovet

för erforderliga linberedningsanstalter torde erfordras 850,000 kronor.

Härvid torde hava beräknats, att lån med 85 procent av anläggningskostnaderna

skulle utgå för anordnande av 25 linberedningsanstalter, vardera

dragande en anläggningskostnad av 40,000 kronor. Lantbruksstyrelsen

har emellertid under hand inhämtat, att anläggningskostnaden för en linberedningsanstalt

av ifrågavarande slag för närvarande torde behöva beräknas

till ej mindre än 120,000 kronor. För utlämnande av lån med 85 procent

av anläggningskostnaden till 25 linberedningsanstalter skulle vid sådant

förhållande erfordras 2,550,000 kronor. Lantbruksstyrelsen, som anser, att

ifrågavarande låneverksamhet liksom för närvarande bör bedrivas med anlitande

av hemslöjdslånefonden, har hos statskontoret under hand inhämtat,

att å ifrågavarande fond för närvarande finnes till utlåning disponibelt ett

belopp av i runt tal 70,000 kronor. I vilken omfattning anspråk på lån av

ifrågavarande slag komma att framställas, torde svårligen kunna beräknas.

För nästa budgetår torde emellertid vara tillräckligt, om 300,000 kronor anvisas

i förevarande syfte.

Närmare bestämmelser rörande villkoren för ifrågavarande låneverksamhet

torde böra meddelas av Kungl. Majit.

Förslaget rörande prisreglerande åtgärder har icke föranlett något

yttrande från lantbruksstyrelsen, som ansett att det närmast ankomme

på statens livsmedelskommission att föreslå åtgärder i detta hänsende.

Förslagen avseende upplysningsverksamheten lia föranlett lantbruksstyrelsen

till följande uttalanden:

Aven lantbruksstyrelsen anser, att ekonomisk förening mellan linodlare i

vissa fall bör kunna komma i åtnjutande av statsbidrag av ifrågavarande

slag. Emellertid torde praktiska skäl tala för att bidrag från anslaget må

av lantbruksstyrelsen beviljas allenast åt hushållningssällskap eller sammanslutning

för linodlingens främjande, hushållningssällskap obetaget att i sin

tur bevilja bidrag åt ekonomisk förening mellan linodlare för åtgärder i anslagets

syfte. Här nämnda anordning synes i högre grad än den i promemorian

härutinnan föreslagna trygga planmässighet uti ifrågavarande bidragsverksamhet.

Lantbruksstyrelsen får därför förorda densamma.

Tillräckliga skäl för ändring av gällande bestämmelser ifråga örn åtgärder,

vartill statsbidrag må kunna utgå, samt villkoren för erhållande av dylikt bigrad

synas ej kunna andragas. Vad beträffar förslaget att i författningsväg

föreskriva, att bidragsverksamheten skulle avse åtgärder allenast inom område

med goda naturliga förutsättningar för linodling samt där beredningen

och avsättningen av lin vore tillfredsställande ordnad, må framhållas, att

detta även utan särskilda föreskrifter givetvis torde komma att iakttagas

vid bidragsverksamhetens handhavande. Styrelsen har emellertid intet att

erinra mot att bestämmelser av ifrågavarande slag meddelas.

Statens livsmedelskommission, som tillstyrkt vad lantbruksstyrelsen föreslagit,

har i sitt yttrande även upptagit frågan örn odling av hampa. Rörande

förutsättningarna för lin- och h arn po d lin gen inom

landet har kommissionen i huvudsak framhållit följande.

Bärande skäl tala för att effektiva åtgärder vidtagas till den inhemska

linhanteringens främjande. Det nuvarande utrikespolitiska läget synes i särskilt

hög grad framhäva betydelsen av en avsevärt utvidgad linodling. Med

stöd av erfarenheter från föregående världskrig må emellertid framhållas

vikten av att de åtgärder, som nu vidtagas, bliva sådana, att linodlingen även

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 132-

under fria handelsförhållanden och lägre världsmarknadspriser kan vidmakthållas

i ej alltför ringa omfattning. Livsmedelskommissionen vill samtidigt

understryka vikten av att även odlingen av hampa främjas.

Förutsättningarna för svensk linodling äro enligt gammal erfarenhet, vilken

bestyrkts genom på senaste år av jordbruksförsöksanstalten och av Sveriges

utsädesförening utförda försök, mycket goda. Särskilt de gamla linbygderna

i Hälsingland samt Småland med angränsande landskap synas kunna erbjuda

lämpliga klimat- och jordmånsbetingelser. Däremot synas de större

slättbygdernas leror mindre lämpliga.

Även för hampans del föreligga gamla traditioner. På grund av hampans

stora behov av fuktighet och kväve äro väl förmultnade torvjordar och

andra organiska jordar särskilt lämpade för denna odling. Med användande

av lämpligt sortmaterial kan odlingsområdet räknas från Skåne till åtminstone

södra Norrland, när det gäller fiberproduktion. Utsädesproduktionen

måste däremot förbehållas landets sydligare delar.

En nödvändighet, när det gäller inhemsk linodling under nuvarande brist

på arbetskraft och förhållandevis höga arbetskostnader inom jordbruket, är

att odlaren efter skörden kan leverera linhalmen till en beredningsanstalt,

där rötning och skäktning utföres. För odlingens räntabilitet måste även

de arbetsbesparande skörde- och tröskningsmetoder, som nu stå till buds, i

görligaste mån utnyttjas.

I fråga om åtgärder till stödjande av inköp av rivningsmaskiner

har livsmedelskommissionen uttalat, att den av lantbruksstyrelsen

föreslagna anordningen att jordbrukets maskinlånefond utan särskilda

ändringar i lånebestämmelserna skulle kunna anlitas vid inköp av linrivningsmaskiner

syntes ändamålsenlig. Samma fond torde även kunna utnyttjas

vid anskaffandet av frörepningsmaskiner för lin samt av motsvarande

till hampodlingen hörande redskap. I detta sammanhang har kommissionen

framhållit, att här åsyftade maskiner, vilka företrädesvis vore av belgisk

och tysk konstruktion, skulle kunna med fördel framställas inom landet till

sannolikt betydligt lägre kostnader än som nu betingas vid import, örn patenten

förvärvades av inhemska maskinfirmor.

Livsmedelskommissionen har rörande hjälpen till anläggande

av linberedningsanstalter framhållit, att kapaciteten hos en linberedningsanstalt

av den storlek, som åsyftas vid en anläggningskostnad av

120,000 kronor, utan större svårighet torde kunna utökas därhän, att omkring

15 sådana anstalter vore tillräckliga för landets behov av lintåga vid

nuvarande förbrukning. Med hänsyn till alltfort stigande priser samt vidare

till det förhållandet, att även beredningsanstalter för hampa äro synnerligen

önskvärda, har kommissionen dock ansett den i lantbruksstyrelsens förslag

angivna storleken å de för nästa budgetår erforderliga medlen till hemslöjdslånefonden

lämpligt avvägd. I bestämmelserna böra enligt kommissionens

mening, därest så erfordras, ändringar göras, vilka möjliggöra jämväl hampberedningsanstalters

inrättande under lika villkor.

Beträffande pris reglerande åtgärder har livsmedelskommissionen

anfört:

Kommissionen vill förorda, att linodlarna sammanslutas i ekonomiska andelsföreningar,

för vilka genom lantbruksstyrelsens försorg normalstadgar

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

9

utarbetas. På föreningarna må ankomma att upprätta linberedningsanstalter

samt inköpa erforderliga rivnings- och frörepningsmaskiner. Mellan beredningsanstalterna

och odlarna upprättas kontrakt, vilka reglera tecknad

areal, leveransens utförande, pris m. m. Mellan beredningsanstalterna och

landets linspinnerier må å andra sidan avtal träffas rörande avsättningen av

det färdigberedda linet.

För utarbetande av närmare detaljer rörande kontraktens avfattande, prisfrågan,

kvalitetsbestämmelser m. m. föreslår livsmedelskommissionen, att

en statens linnämnd tillsättes, bestående av en representant för vardera industri-

och livsmedelskommissionerna, linodlarna, beredningsanstalterna, linspinnerierna

samt försöksverksamheten med lin. Linnämnden föreslås även

tilldelad motsvarande befogenheter beträffande hampodlingens organiserande,

i den mån så befinnes erforderligt.

Med nu rådande prisläge synes sannolikt, att linberedningsanstalterna även

utan statligt stöd kunna betala ett sådant pris för den av odlarna inlevererade

halmen, att odlingen blir bärkraftig. På linnämnden må emellertid ankomma

att följa prisutvecklingen samt inkomma med förslag till utbetalning av statsstöd,

då så befinnes erforderligt.

Med tanke på betydelsen av att linodlingen redan under innevarande år

organiseras, bör linnämnden snarast träda i verksamhet samt till Kungl.

Maj :t inkomma med förslag till grundpris för under år 1940 skördad linhalm

samt lämpliga normer för kvalitetsbetalning.

I fråga örn upplysningsverksamheten har livsmedelskommissionen

yttrat i huvudsak följande.

Särskilt för mindre odlare äro de hittills gängse priserna på linfrö till

utsäde betungande, vilket varit en anledning till att nämnda anslag hittills

till större delen använts för utsädesutdelning. Vid en utökning av linodlingen

kan emellertid lämpligheten härav ifrågasättas. Ett förbilligande av

utsädet synes kunna åvägabringas därigenom, att linberedningsanstalterna,

sedan odlingen kommit i gång, inköpa frö från sina egna linodlare, vilket

sedan efter vederbörlig rensning kan tillhandahållas som utsäde. Livsmedelskommissionen

anser därför lämpligt, att anslaget i fråga i väsentlig mån förbehålles

upplysnings- och försöksverksamheten och endast i andra hand användes

för anskaffning och utdelning av utsäde.

Kommerskollegium har anfört väsentligen följande.

Kollegium har icke funnit skäl till erinran mot att det för prövning och

beviljande av linberedningslån må ankomma på lantbruksstyrelsen att bereda

och föredraga ärendena. Ehuru kollegium icke vill underlåta framhålla

linodlingens betydelse ur industriell synpunkt, anser kollegium dock,

att under rådande förhållanden linberedningsanstalternas verksamhet främst

torde få anses vara ett jordbrukets intresse.

Kollegium anser sig böra ifrågasätta, huruvida icke linberedningslån, där

särskilda skäl kunna åberopas, som hittills böra utlämnas jämväl till bolag

och enskild person. Ävenså synes det kollegium önskvärt, att lån borde

kunna komma i fråga icke blott lill uppförande av fullständiga linberedningsanstalter

utan även till inköp av enskilda maskiner för beredning av

lin, för vars anskaffning annan lånefond icke torde kunna ifrågakomma.

I fråga om lånevillkoren har av lantbruksstyrelsen föreslagits räntefrihet

under tre år samt en amorteringstid av femton år, räknat med lika annuiteter

från lyftningsdagen. Då det torde kunna förutses, att linberedningsverksamheten

av olika anledningar till en början icke kommer att uppnå

beräknad kapacitet, synes böra tagas under övervägande, huruvida icke ett

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

elier två års amorteringsfrihet bör kunna medgivas, mot att räntefriheten

begränsas till förslagsvis två år. I likhet med statens livsmedelskommission

anser kollegium lämpligt att från hemslöjslånefonden och under enahanda

villkor lån må kunna utgå jämväl för inrättande av hampberedningsanstalter.

Åtgärder tor stödjande av odling av bruna bönor samt arter.

Livsmedelskommissionen har i sin förut nämnda skrivelse, vilken inkommit

till jordbruksdepartementet den 1 februari 1940, framlagt vissa förslag

angående åtgärder för ökad odling av bruna bönor. Förslaget innebär

i huvudsak följande. Staten skall med odlare, som inneha eller kunna anskaffa

till utsäde lämpliga bruna bönor, sluta kontrakt, varigenom odlarna

förbinda sig att år 1940 odla bruna bönor å viss areal samt att mot visst

bestämt pris per kilogram överlåta skörden till staten. Verksamheten föreslås

för statens räkning böra handhas av svenska spannmålsaktiebolaget.

Det garanterade priset anses böra vara 75 öre per kilogram leveransgill vara.

I skrivelsen har såsom motivering för förslaget anförts bland annat.

Under senare år har landets behov av bruna bönor till övervägande del

tillgodosetts genom import, vilken uppgått till cirka 3,000 ton per år. Denna

import hade emellertid kunnat undvikas, enär betingelserna för odling av

bruna bönor inom landet äro goda, åtminstone i de ur klimatisk synpunkt

mera gynnsamt ställda delarna av södra Sverige upp till och med Mälardalen.

Skördeutbytet är rätt högt och uppgår vanligen till 1,600—2,800 kilogram

per hektar. Medelskördarna torde kunna beräknas till omkring 2,000

kilogram per hektar. Att någon nämnvärd odling trots detta icke förekommit

inom landet beror på att under normala förhållanden priset på bruna

bönor i utlandet i allmänhet är mycket lågt och att odlingen icke åtnjutit

annat skydd än den för omalen spannmål gällande tullen, utgörande 3 kronor

70 öre per 100 kilogram.

Under innevarande höst ha endast helt obetydliga kvantiteter bruna bönor

funnits att tillgå på den svenska marknaden. Bristen på varan har gjort sig

särskilt kännbar, då bruna bönor ingår såsom ett viktigt födoämne i den

militära kosten. Genom den enskilda handelns försorg ha visserligen efter

krigsutbrottet jämförelsevis stora myckenheter bruna bönor inköpts från utlandet,

av vilka en mindre del redan inkommit och resten väntas inkomma

under de närmaste månaderna, men dessa myckenheter torde icke kunna

beräknas täcka det numera starkt ökade behovet. Huru importmöjligheterna

komma att ställa sig i fortsättningen, är för närvarande omöjligt att med

någon grad av tillförlitlighet yttra sig om. Det förhållandet, att cifpriset,

inklusive tull, svensk hamn på bruna bönor på kort tid stigit till omkring

70 öre per kilogram, tyder på att knapphet på varan även inträtt på den

utländska marknaden. Därest kriget kommer att fortvara en längre tid, är

det troligt, att denna knapphet kommer att tilltaga; i varje fall torde man

böra räkna med en ytterligare stegring av priset på den utländska varan. En

tendens i denna riktning förefinnes redan nu. Härtill kommer, att handelspolitiska

hinder kunna komma att uppstå för fortsatt import. Det framstår

därför såsom synnerligen angeläget, att vi genom egen odling kunna göra

oss i möjligaste mån oberoende av importen.

Såsom ovan nämnts uppgår landets normala importbehov av bruna bönor

till omkring 3,000 ton per år. För att frambringa denna kvantitet inom lan
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

11

det skulle efter en medelhektarskörd av 2,000 kilogram erfordras odling å

cirka 1,500 hektar. Emellertid torde efterfrågan på bruna bönor under nu

rådande förhållanden kunna förväntas öka, icke minst till följd av ökade

inköp för försvarsväsendets behov, varför en ännu större odling -—- cirka

2,000 hektar -—• vore önskvärd. Utsiidesmängden till odlingar av denna omfattning

kan beräknas till 280,000 kilogram efter 140 kilogram per hektar.

Denna myckenhet av odlingsvärda bruna bönor kan för närvarande icke

anskaffas inom landet. För närvarande torde därför utöver utsäde till de

årligen förekommande mindre odlingarna av bruna bönor i köksträdgårdar

och dylikt sannolikt icke finnas utsäde inom landet till odlingar på mer

än omkring 100 hektar. Man torde icke böra räkna med, att någon nämnvärd

del av utsädesbehovet skall kunna täckas genom import.

Med hänsyn till nuvarande höga priser på bruna bönor torde emellertid

risk föreligga att en del odlare komma att sälja sina lager därav till konsumtion,

såvida icke ett relativt förmånligt pris garanteras dem för nästa

års skörd. Därför synas statsmakterna med det snaraste böra vidtaga åtgärder

i syfte att öka intresset för ifrågavarande odlingar, så att förefintliga

kvantiteter av odlingsvärda bruna bönor i största möjliga omfattning

komma att användas till utsäde. Detta torde lämpligast kunna ske på så

sätt, att staten med odlare, som innelia eller kunna anskaffa till utsäde lämpliga

bruna bönor, tecknar kontrakt, varigenom odlarna förbinda sig att år

1940 odla bruna bönor å viss areal samt att mot visst bestämt pris per kilogram

överlåta skörden till staten. Härigenom skulle staten få disponera hela

skörden från ifrågavarande odlingar, vilket är av särskild betydelse, då de

producerade mängderna med all sannolikhet icke bliva större än att de behöva

användas till utsäde påföljande år.

Det statliga organ, som är mest lämpat för handliavande av ifrågavarande

verksamhet, torde vara svenska spannmålsaktiebolaget. Åt detta bolag torde

därför böra uppdragas att med det snaraste söka få till stånd kontrakt av

ovan angivet innehåll.

För att jordbrukarna skola bliva intresserade för ökad odling av bruna

bönor måste ett förhållandevis högt pris garanteras. Detta pris synes för

1940 års skörd böra bestämmas till förslagsvis omkring 75 öre per kilogram

leveransgill vara. Sedan tillräckliga odlingar uppnåtts, torde det böra övervägas

att giva stödet åt odlingen en annan form än den här föreslagna.

.Tåg torde bär även få erinra örn statens jordbruksnämnds skrivelse den

14 november 1939, däri berörts bland annat frågan om åtgärder till stödjande

av odlingen av ärter. Efter att lia avvisat tanken på att i fråga om

ärter genomföra anordningar med kontraktsodlingar, har nämnden förordat,

all odlingen av ärter stöddes genom att odlarna för 1940 års skörd tillförsäkrades

vissa inlösningspriser. Såsom inlösningspris bar ifrågasatts ett pris

av minst 30 kronor per deciton för matärter. Vidare bar i skrivelsen uttalats,

att svenska spannmålsaktiebolaget borde medgivas rättighet att efter

såningstiden våren 1940 företaga inköp från jordbrukare av de ärter, som

avsetts lill utsäde men ej kommit till användning för detta ändamål.

I skrivelse den 5 mars 1940 har statens livsmedelskommission — efter att

lia närmare undersökt möjligheterna för en ökning av ärtodlingen — under

hänvisning till de ökade utsädes- och odlingskoslnaderna föreslagit, att inlösningspriset

måtte bestämmas till minst 40 kronor för deciton.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij:ts proposition nr 132.

Åtgärder för ökad odling av oljeväxter.

Genom beslut av årets riksdag (IX H.T. p. 94, r. skr. nr 9) har till Befrämjande

av fröodlingen m. m.: Stödjande av odlingen av vissa kulturväxter

för budgetåret 1940/41 anvisats ett reservationsanslag av 100,000 kronor. Med

anslaget har avsetts att få till stånd odling av raps, sojabönor, oljelin och

spånadslin å en areal av respektive 60, 50, 100 och 60 hektar.

Livsmedelskommissionen har i sin förut omförmälda skrivelse, som överlämnats

till jordbruksdepartementet den 28 februari 1940, framlagt förslag till

stödjande av odlingen av raps, vallmo, sojabönor och oljelin. Enligt detta förslag

skall, på samma sätt som förordats i fråga örn bruna bönor, staten genom

spannmålsaktiebolaget anordna kontraktsodlingar i fråga om dessa

växter. Kommissionen har föreslagit att följande priser garanteras, nämligen

för raps och sojabönor 60 öre samt för vallmo och oljelin 70 öre per

kilogram. För att vinna avsättning för skördarna föreslås, att Kungl. Maj:t

måtte begära riksdagens bemyndigande att få förordna dels att vid tillverkning

av margarin vegetabiliskt fett av inhemskt ursprung skall användas i

viss proportion till den vid tillverkningen använda mängden utländskt fett,

dels ock att vid framställning av linolja viss del av den använda kvantiteten

linfrö skall utgöras av svenskt sådant frö.

Rörande behovet av odling av oljeväxter inom landet har

livsmedelskommissionen anfört:

Vid en fullständigare avpärrning av vårt land från tillförsel utifrån måste

man, såvida den inhemska produktionen av vegetabiliskt fett ej kan

ökas, räkna med avsevärt minskad tillgång på fettämnen. En ökad inhemsk

produktion av animaliska fettämnen torde i en dylik situation ej

vara att påräkna, enär avspärrningen med all sannolikhet även komme

att drabba importen av kraftfoder för animalieproduktionen. Däremot finnas

relativt stora möjligheter att genom odling av växter med oljerika frön

framställa vegetabiliska fettråvaror. Det synes under nuvarande förhållanden

vara av stor vikt att dessa möjligheter tillvaratagas. De växter, som

härvid i första hand böra ifrågakomma till odling, äro raps, vallmo och oljelin

samt i viss utsträckning sojabönor.

Att vårt eget jordbruk inriktas på odling av oljeväxter är även motiverat

ur andra synpunkter än faran för en avspärrning. Det må således framhållas,

att den stora importen av fettråvaror i nuvarande läge innebär en

avsevärd belastning av handelsbalansen. I den mån odlingen av oljeväxter

icke föranleder ökat importbehov av andra varor, vilket såvitt nu kan bedömas

icke synes bli fallet, medför densamma en direkt valutabesparing.

Annu mera betydelsefullt synes vara, att i avsättningshänseende vissa fördelar

kunna vinnas, därest en del av den tillgängliga åkerarealen tages i anspråk

för produktion av oljeväxter. Sistnämnda förhållande bör tillmätas

särskild vikt, då en omläggning av produktionen i denna riktning måste anses

önskvärd även under normala förhållanden och på längre sikt.

Beträffande kontraktsodlingarnas ordnande har kommissionen anfört följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

13

Kontraktsodlingarna synas böra få den formen, att livsmedelskommissionen

liksom förut jordbruksnämnden genom svenska spannmålsaktiebolaget

med intresserade jordbrukare, jordbrukarsammanslutningar eller utsädesoch

spannmålshandlare tecknar kontrakt angående odling av ifrågavarande

oljeväxter. Visserligen skulle man också kunna tänka sig ett inlösningsförfarande

i likhet med det, som tillämpas för brödsäd. Kontraktsodlingar

synas dock böra föredragas, då man därigenom kan få bättre kontroll över

odlingarna. I kontrakten böra odlarna förbinda sig att odla ifrågavarande

växter på vissa arealer samt att mot visst bestämt pris per kilogram överlåta

skörden å spannmålsaktiebolaget. I kontrakten bör vidare bestämmas,

i vilket skick fröet skall levereras. Fröet bör nämligen endast få hålla viss

maximivattenhalt och bör dessutom genom rensning vara befriat från obehöriga

fröslag (ogräs m. m.).

Då den enskilde jordbrukaren i allmänhet icke disponerar över den maskinella

utrustning, som erfordras för torkning och rensning av fröet, måste

detta i regel ombesörjas av jordbrukarsammanslutningar eller fröfirmor. Det

synes därför i de flesta fall bliva lämpligt, att spannmålsaktiebolaget tecknar

kontrakt med dylika sammanslutningar eller privata firmor om odling

av viss större areal, som vederbörande i sin tur kan fördela såsom kontraktsodlingar

på ett lämpligt antal jordbrukare, vilka leverera fröet till sin uppdragsgivare

i enbart tröskat skick. Torkning och rensning ombesörjes därefter

av sammanslutningen eller firman. Genom ett sådant arrangemang

böra kostnaderna för torkning och rensning m. m. kunna hållas på en rimlig

nivå. Nämnda sammanslutningar och fröfirmor böra även svara för, att

jordbrukarna erhålla lämpligt utsäde. Om någon enskild jordbrukare har

möjlighet att själv verkställa torkning och rensning i den omfattning, som

bestämmes i kontraktet, bör det givetvis ej vara honom förmenat att teckna

kontrakt direkt med spannmålsaktiebolaget.

Livsmedelskommissionen har, under erinran örn förenämnda anslag, uttalat,

att det med hänsyn till behovet av tillgång på odlingar av oljeväxter syntes

vara av vikt att väsentligt större odlingar därav komme till stånd än vid

anslagets äskande varit avsett. Rörande omfattningen av odlingarna

under våren 1940 har kommissionen anfört bland annat följande.

Inom landet finnas redan vissa mängder utsäde av ifrågavarande oljeväxter

samt vissa odlingar av sådana.

Våren 1940 skulle finnas utsäde till att beså nedannämnda arealer, näm
-

ligen

Areal

Beräknat skördeutbyte

vallmo ...........

2,400 deciton

sojabönor........

........ 250 »

2,500

oljelin...........

........ 25 »

300 » .

Därjämte finnas utsådda 00 hektar vinterraps, sorn beräknas lämna en

skörd på 90,000 kilogram.

Kommissionen finner det i nuvarande situation önskvärt, att allt nu tillgängligt

frö våren 1940 användes till utsäde och att vårodlingarna således

erhålla den omfattning, som nyss angivits.

Kommissionen har även beräknat omfattningen av odlingarna

under hösten 1 94 0 och våren 194 1. Härom har anförts:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Till en början må framhållas, att en så kraftig ökning av odlingsarealen,

som med hänsyn till disponibla mängder utsäde skulle vara möjlig, av olika

anledningar icke kan eller bör genomföras. Enbart det beräknade skördeutbytet

av vårodlingen 1940 skulle nämligen förslå till att beså över 50,000

hektar, vilket närmare belyses av nedanstående uppställning.

Tillgänglig Utsädesmängd

Växtslag utsädesmängd per hektar

kg kg

Vallmo.............. 240,000 5

Sojabönor........... 250,000 50

Oljelin..............* 30,000 80

Besådd areal

hektar

c:a 48,000

» 5,000

» 375.

Härjämte skulle hösten 1940 omkring 11,000 hektar kunna besås med raps.

För att oljeväxtodlingen i händelse av en försvårad tillförsel utifrån skall

få en mera påtaglig betydelse för landets försörjning med fettråvaror måste

å andra sidan en väsentlig ökning av odlingsarealen äga rum i förhållande

till den skördade arealen 1940. Inom kommissionen har sålunda övervägts

att hösten 1940 beså 5,000 hektar med raps och våren 1941 samma areal

med vallmo respektive sojabönor. Detta skulle innebära, att hela den år

1940 påräknade skörden av sojabönor och vallmo skulle användas till utsäde

och att på hösten 1941 skörden av en areal å sammanlagt 15,000 hektar

skulle stå till förfogande för oljeutvinning. Den sannolika storleken av sistnämnda

skörd framgår av följande uppställning:

Besådd

Växtslag areal

hektar

Vallmo ................. 5,000

Sojabönor .............. 5,000

Raps ................... 5,000

Beräknad skörd

av oljefrön

per hektar

totalt

kg

ton

1,200

6,000

1,000

5,000

1,500

7,500

Kommissionen anser sig böra förorda, att odlingen av raps hösten 1940 begränsas

till 3,000 hektar och vårodlingarna 1941 av vallmo och soja till 2,000

respektive 1,000 hektar.

Beträffande oljelin anser sig kommissionen icke böra räkna med större odling

hösten 1941 än 375 hektar, d. v. s. den areal, som kan besås med den

utsädeskvantitet som en vårodling 1940 å 25 hektar beräknas avkasta.

De ifrågasatta kontraktsodlingarna kunna uppenbarligen komma att förorsaka

statsverket vissa kostnader. Kommissionen har verkställt beräkningar

härom. Kommissionens utredning innehåller i huvudsak följande.

I den mån skörden från de under våren 1940 planerade eller — vad rapsen

angår — redan gjorda odlingarna användes till utsäde under hösten 1940

och våren 1941, behöva några nämnvärda förluster knappast uppstå för

statsverket under budgetåret 1940/41. Vid försäljning av innevarande års

skörd till utsäde torde bolaget nämligen kunna betinga sig samma pris,

som bolaget för skörden får betala till kontraktsodlarna. Statens totala kostnader

för odlingarna bli därför helt beroende av, vilket pris som av bolaget

kan erhållas för de kvantiteter, som komma till användning för oljeframstä

Ilning.

Vid underhandlingar, som av livsmedelskommissionens produktionsavdelning

förts med representanter för margarinindustrien, hava margarinfabri
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

15

kerna synts villiga att använda de inargarinfettråvaror, som genom inhemska

odlingar kunna erhållas. Så länge det endast hlir fråga om relativt små

mängder, torde det ej vara omöjligt att få till stånd en frivillig överenskommelse

såväl med margarinindustrien som med linoljeslagerierna om övertagande

av ifrågavarande kvantiteter till ett sådant pris, att de med odlingen

förenade kostnaderna bliva täckta. Då emellertid de priser, som i nämnda

fall skulle erläggas för de inom landet producerade fröerna, med all sannolikhet

komme att överstiga importpriserna, kan samma anordning näppeligen

tillämpas vid en utvidgning av odlingarna. I sistnämnda fall torde

avsättning till fabrikerna på frivillighetens väg svårligen kunna vinnas, med

mindre priserna på de inhemska råvarorna göras konkurrenskraftiga med de

utländska.

Till stödjande av ifrågavarande odlingar skulle för budgetåret 1940/41 erfordras

ett belopp av sammanlagt i runt tal 130,000 kronor.

I vilken utsträckning staten kommer att åsamkas förluster vid försäljning

av 1941 års skörd, beror i första hand på vilket pris importerade fröer av

ifrågavarande slag då komma att betinga. Självfallet måste varje antagande

härom bli mycket osäkert. Kommissionen inskränker sig därför till att beräkna

kostnadernas storlek, för den händelse skörden skulle behöva försäljas

till samma priser som de nu gällande importpriserna. För enkelhetens

skull räknas härvid med att hela skörden kommer till användning för oljeutvinning.

Med utgångspunkt från dessa antaganden har följande tablå

uppgjorts.

Skördad Beräknad skörd Förlust

Växtslag areal per hektar totalt per kilogram totalt

hektar kilogram ton kronor kronor

Vallmo ................. c:a 2,000 1,200 2,400 0.20 480,000

Sojabönor............... » 1,000 1,000 1,000 0.33 330,000

Oljelin.................. » 375 1,200 450 0.40 180,000

Raps................... » 3,000 1,500 4,500 0.30 1,350,000.

Summa 2,340,000

Såsom motivering till sitt förslag om bemyndigande för Kungl.

Majit att förordna om viss användning av vegetabiliskt

feit av inhemskt ursprung har kommissionen anfört:

Vid de gjorda beräkningarna rörande statens kostnader har kommissionen

utgått ifrån, att fröskörden skulle tillhandahållas industrien till samma

priser som den utländska varan betingar. Det bör understrykas, att denna

beräkningsmetod icke giver ett riktigt uttryck för oljeväxtodlingens lönsamhet

i förhållande till andra inhemska odlingar. Vill man göra en sådan

jämförelse måste man taga hänsyn till att vegetabilieodlingen i allmänhet

i vårt land sedan länge åtnjutit ett relativt starkt skydd mot konkurrens från

utlandet. Till följd av detta skydd lia odlarna i regel kunnat för de inhemska

produkterna erhålla ej oväsentligt högre priser än dem som gällt

på utlandsmarknaden. Givetvis kan man tänka sig ett liknande prisstöd

även för oljeväxterna. Den lämpligaste formen för ett sådant stöd synes

under nuvarande förhållanden vara att stadga skyldighet för industrien att

till viss del använda svenskt vegetabiliskt fett vid framställning av margarin

respektive svenskt linfrö vid tillverkning av linolja. Därest så sker, kan

prissättningen på den svenska varan äga runi oberoende av priserna på motsvarande

utländska produkter. Vilka priser, som i sådant fall böra tillämpas

för den svenska varan, är ett spörsmål, solli kommissionen icke nu an
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

Departements
chefen.

ser sig böra taga ställning till. Det blir här närmast fråga om en avvägning

mellan å ena sidan den belastning av konsumenterna, som må föranledas

av en försäljning till sådana priser, att de med odlingen förenade kostnaderna

bliva täckta, samt å andra sidan den belastning av budgeten, som i motsatt

fall må äga rum. Beträffande linolja bör hänsyn även tagas till de

verkningar en eventuell fördyring av varan kan komma att få för de industrier,

som använda linolja såsom råvara.

Med hänsyn till, bland annat, vad kommissionen förut i sin skrivelse anfört

örn möjligheterna till åvägabringande av en godvillig överenskommelse

med vederbörande fabriker rörande försäljningen av inhemskt oljefrö, finner

sig kommissionen icke nu böra hemställa örn meddelande av ett stadgande

av förut nämnt innehåll. Kommissionen finner det emellertid angeläget,

att Kungl. Majit erhåller bemyndigande av riksdagen att förordna

härom, då så finnes påkallat till tryggande av den inhemska skördens avsättning.

I nuvarande krisläge är det uppenbarligen av vikt, att landet i möjligaste

mån är oberoende av importen av produkterna från ifrågavarande kulturväxter.

Även om införseln i fortsättningen skulle kunna ske något så när

obehindrat, måste det likväl under nuvarande förhållanden innebära en icke

ringa trygghet för vårt land att kunna fylla behovet av nämnda produkter

genom inhemsk odling. Såsom livsmedelskommissionen framhållit synes

även önskvärt att en viss omläggning av produktionen å den tillgängliga

åkerarealen kommer till stånd. I likhet med lantbruksstyrelsen håller jag

före, att det torde vara lämpligt att vidtaga åtminstone vissa åtgärder till

odlingens stödjande. Genom fortsatt försöksverksamhet kan ytterligare erfarenhet

vinnas, vilken kan utnyttjas vid det fortsatta utbyggandet av odlingen

och beredningen av lin.

I överensstämmelse med vad livsmedelskommissionen framhållit anser även

jag, att visst stöd bör givas åt odling och beredning av hampa.

För stödjande av linodlingen föreligga förslag dels örn underlättande av

inköp av rivningsmaskiner genom ändrade bestämmelser rörande lån från

jordbrukets maskinlånefond, dels om hjälp till anläggande av linberedningsanstalter

genom underlättande av möjligheterna att erhålla lån från hemslöjdslånefonden,

dels om prisreglerande åtgärder, dels ock om försöks- och

upplysningsverksamhet i fråga örn linodling. I likhet med lantbruksstyrelsen

och livsmedelskommissionen anser jag icke erforderligt, att särskilda åtgärder

vidtagas för underlättande av inköp av rivningsmaskiner. De nu

föreliggande möjligheterna att erhålla lån från jordbrukets maskinlånefond

torde tillgodose behovet av sådant stöd. Någon ändring av bestämmelserna

rörande lånevillkoren synes icke behövlig. Såsom livsmedelskommissionen

framhållit är det givetvis önskvärt, att rivningsmaskiner kunna framställas

inom landet. Det torde emellertid kunna förväntas att, därest behovet av

dylika maskiner skulle bliva större inom landet, detta behov på enskilt initiativ

kommer att fyllas. Frän statens sida synes det i varje fall för närvarande

knappast påkallat att vidtaga särskilda åtgärder härför.

Vad angår förslagen örn hjälp till anläggande av linberedningsanstalter

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

17

synas dessa beaktansvärda. Åtgärder till underlättande av erhållande av lån

i enlighet med vad lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen förordat

synas böra företagas. Däremot torde det, såsom lantbruksstyrelsen även påpekat,

vara mindre lämpligt att genom direkta statsbidrag understödja anläggandet

av linberedningsanstalter. Lån till ifrågavarande ändamål kunna för

närvarande i viss utsträckning erhållas från hemslöjdslånefonden. Vissa

lättnader i lånevillkoren lära emellertid vara erforderliga, därest intresset

för uppförandet av anläggningar av ifrågavarande slag skall stegras. De av

lantbruksstyrelsen förordade ändringarna i lånevillkoren kan jag i huvudsak

biträda. I överensstämmelse härmed synes i fråga örn lånen böra gälla att

desamma få utlämnas till ekonomiska föreningar av linodlare. Hinder bör

dock ej möta att, om skäl därtill föreligga, utlämna lån även till enskilda eller

bolag. Lånen torde få uppgå till 85 procent av de beräknade kostnaderna för

anläggningarna med inredning och utrustning. Kostnaderna för tomt torde

dock ej böra få medräknas. I överensstämmelse med vad kommerskollegium

anfört synes lämpligt att lån även kunna beviljas för inköp av enskilda maskiner.

Med hänsyn till storleken av de anläggningar, som här avses, torde den nu

gällande maximigränsen för lån ur hemslöjdslånefonden icke böra bibehållas.

Lantbruksstyrelsen har räknat med kostnader upp till 120,000 kronor.

Lånen böra vara räntefria under de tre första åren. Därefter torde

ränta böra utgå efter samma grunder som gälla för lån från jordbrukets

maskinlånefond. I fråga om amorteringstidens längd synes böra gälla, att

denna bestämmes till förhållandevis kort tid, förslagsvis högst femton år,

med hänsyn till att ifrågavarande anläggningar kunna beräknas få en förhållandevis

begränsad varaktighet. Enligt nuvarande bestämmelser angående

lån från fonden må två års amorteringsfrihet medgivas. Av skäl som

lantbruksstyrelsen anfört synas några amorteringsfria år icke böra ifrågakomma

vid lån till dessa anläggningar. Ej heller synas nu gällande bestämmelser,

enligt vilka lån utgå till hushållningssällskap för att av dessa sedermera

utlämnas till föreningar, bolag eller enskilda, böra tillämpas vid lån

för förevarande ändamål. Såsom lantbruksstyrelsen framhållit synes det

icke skäligt att hushållningssällskapen skola stå risken för lån av detta slag.

Lånen torde i enlighet med lantbruksstyrelsens förslag böra utan mellanhand

beviljas av styrelsen och kommerskollegium gemensamt. För närvarande

sker beviljandet av lånen till hushållningssällskapen efter beredning och föredragning

av kommerskollegium. Då det emellertid loir gäller en fråga, som

huvudsakligast är av intresse för jordbruket, synes det lämpligt att låta

beredningen och föredragningen påvila lantbruksstyrelsen. Såsom livsmedelskommissionen

och kommerskollegium föreslagit bör lån från fonden även

kunna lämnas för inrättande av bampberedningsanstalter och inköp av maskiner

härför.

För all kunna möta ansökningar örn lån av den storlek, som .skulle kunna

ifrågakomma enligt de av mig nu förordade lånevillkoren, blir en ökning av

hemslöjdslånefondens kapital, som för närvarande är 70,000 kronor, oundgänglig.

1 anslutning lill vad lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissio
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 somt. Nr 132. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

nen uttalat torde för nästa budgetår för detta ändamål vara behövligt ett

belopp av 300,000 kronor. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet

vill jag förorda, att fondens kapital ökas med detta belopp.

Såsom ett ytterligare stöd för linodlingen har i den inom 1938 års jordbruksutredning

upprättade promemorian framlagts vissa förslag angående

prisreglerande åtgärder. Dessa åtgärder föreslås i promemorian skola få formen

av pristillägg i första hand på linhalmen. Livsmedelskommissionen har

för sin del ansett, att ett dylikt prisstöd med nu rådande prisläge sannolikt

icke skulle vara behövligt. Enligt min mening torde i varje fall för närvarande

tillräcklig erfarenhet icke förefinnas vare sig rörande behovet eller ifråga

om storleken av ett prisstöd av det slag som i promemorian förordats. I likhet

med livsmedelskommissionen finner jag det till en början mest angeläget

att linodlarnas verksamhet organiseras på lämpligt sätt. Vad kommissionen

anfört rörande organisationen synes mig beaktansvärt. För att handha denna

verksamhet synes på sätt kommissionen ifrågasatt böra inrättas en nämnd,

statens linnämnd. Nämnden torde även kunna handha organisationen av

hampberedningen i den utsträckning så skulle finnas erforderligt. Kostnaderna

för nämnden torde kunna bestridas av till förfogande stående statsmedel.

Sedan verksamheten organiserats, torde kostnaderna för nämnden,

därest den fortfarande skulle vara behövlig, böra bäras av producenterna.

Såsom livsmedelskommissionen uttalat bör nämnden ha sin uppmärksamhet

fäst på prisbildningen på ifrågavarande område samt inkomma med förslag

till åtgärder, om så skulle finnas erforderligt.

Vad angår upplysningsverksamheten samt viss annan därmed sammanhängande

verksamhet synes i enlighet med vad lantbruksstyrelsen och livsmedelskommissionen

uttalat något ytterligare anslag utöver det av riksdagen

till befordrande av inhemsk linodling redan beviljade (IX H.T. p. 90, r. skr.

nr 9) icke för närvarande vara erforderligt. Icke heller torde någon ändring

i gällande bestämmelser för anslagets disposition nu böra vidtagas.

Förslag föreligger såsom framgår av det förut anförda jämväl rörande stöd

dt odlingen av bruna bönor. För närvarande torde endast finnas utsäde av

bruna bönor till odlingar av omkring 100 hektar. Då det är av vikt att odlingar

i största möjliga omfattning komma till stånd, bör, i anslutning till

vad livsmedelskommissionen föreslagit, kommissionen genom svenska spannmålsaktiebolaget

söka träffa överenskommelse med innehavare av utsäde örn

odlingar, därvid odlarna skola förbinda sig att mot visst bestämt pris per kilogram

överlåta skörden till staten. Det pris, som staten vid dessa kontraktsodlingar

bör garantera odlarna, torde i överensstämmelse med kommissionens

förslag böra för 1940 års skörd bestämmas till omkring 75 öre per kilogram.

Enligt vad i ärendet upplysts är för närvarande cifpriset, inklusive tull, i

svensk hamn för kilogram bruna bönor omkring 70 öre. Några kostnader

torde staten icke förorsakas genom de nu föreslagna anordningarna, då det

kan förväntas, att skörden kan försäljas till det pris som garanterats. Skulle

kostnader uppstå, torde medel få äskas för täckande av förlusten. Denna

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 132.

19

lärer under alla förhållanden icke bliva av någon större omfattning, då här

endast är fråga om förhållandevis små kvantiteter. Sedan tillräckliga odlingar

kommit till stånd, torde spörsmålet om ytterligare stöd åt odlingen få

upptagas till övervägande.

Enligt min mening synes det även vara välbetänkt att för matärter som

odlas år 1940 garantera ett visst inlösningspris med hänsyn till ovissheten

rörande skörderesultatet av denna odling, särskilt innevarande år inför utsikten

till försenad såningstid. I anslutning till vad livsmedelskommissionen

föreslagit synes detta pris böra bestämmas till omkring 40 kronor för

deciton matärter. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa inlösningspriset

ävensom vidtaga de åtgärder i övrigt, som må befinnas erforderliga

i anslutning till inlösningsförfarandet.

Vad angår det ifrågasatta stödet ät odling av raps, vallmo, sojabönor och

oljelin kan jag i huvudsak biträda vad livsmedelskommissionen härutinnan

föreslagit. Aven ifråga om dessa slag av växter synes ändamålsenligt att ordna

kontraktsodlingar med garanterade priser åt odlarna. Vid dessa kontraktsodlingar

torde det vara lämpligast, att spannmålsbolaget tecknar kontrakt

om odling av vissa större arealer med jordbrukssammanslutningar och

fröfirmor, vilka ha erforderlig maskinell utrustning för torkning och rensning

av frö. Sammanslutningarna och firmorna skola därefter i sin tur kontraktera

odlingar med lämpligt antal jordbrukare, vilka leverera fröet endast

i tröskat skick till sina uppdragsgivare. Dessa ombesörja sedermera

torkning och rensning. I fråga om de priser, som för närvarande synas

böra fastställas, ansluter jag mig till vad kommissionen förordat. Rörande

omfattningen av odlingarna kan jag i huvudsak biträda vad livsmedelskommissionen

föreslagit.

Avsättningen av skördarna av ifrågavarande oljeväxter synes lämpligen

böra kunna ordnas i överensstämmelse med vad livsmedelskommissionen

förordat. I den mån skörden från de under våren 1940 planerade eller, vad

angår raps, redan gjorda odlingarna användes under hösten 1940 och våren

1941, behöva några förluster av nämnvärd omfattning knappast uppkomma

för statsverket under budgetåret 1940/41. Försäljningarna till utsäde torde

nämligen lämna sådana inkomster att kostnaderna täckas. I fråga om de

kvantiteter som äro avsedda för industrien synes, då det gäller mindre mängder,

frivillig överenskommelse kunna träffas med margarinindustrien och linoljeslagerierna

örn övertagande av dessa till sådant pris att de med odlingarna

förenade kostnaderna täckas. Såsom livsmedelskommissionen framhållit

föreligger däremot icke någon säkerhet för all en dylik anordning kan

tillämpas, då fråga blir örn de större kvantiteter, som utvinnas vid utvidgning

av odlingarna. Under sådana förhållanden synes böra övervägas att giva

odlingen av ifrågavarande oljeväxter stöd genom att stadga skyldighet för

industrien att till viss del använda svenskt vegetabiliskt fett vid framställning

av margarin respektive linfrö vid tillredning av linolja. Erinras må, att

liknande förpliktelser finnas för kvarnindustrien vid förmälning av vete och

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 132.

råg. Det synes i anslutning till vad livsmedelskommissionen anfört önskvärt

att Kungl. Majit redan nu lämnas fullmakt av riksdagen att meddela förordnande

i sådan riktning. Jag vill emellertid särskilt understryka, att vid

prissättningar å ifrågavarande oljeprodukter varsamhet iakttages till förhindrande

av stegring i priserna å margarin och linolja. Genom de fullmakter

Kungl. Majit redan erhållit med avseende å det allmänna jordbruksstödet

finnes möjlighet för Kungl. Majit att reglera priserna på margarin på

lämpligt sätt. Skulle i anledning av de av mig förordade prisgarantierna

kostnader uppkomma för statsverket, vilka icke skulle kunna täckas genom

av mig föreslagna anordningar eller eljest för stödjande av linodlingen tillgängliga

medel, torde framdeles särskilt anslag härför få äskas av riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

dels medgiva, att lån till anläggande av lin- och hampberedningsanstalter

må beviljas från hemslöjdslånefonden på

i huvudsak de villkor, som i det föregående av mig föreslagits;
dels

till Hemslöjdslånefonden för budgetåret 1940/41 å kapitalbudgeten

under Statens utlåningsfonder anvisa ett reservationsanslag

av ...................... kronor 300,000;

dels medgiva, att stöd för odling av de i det föregående omförmälda

kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med av mig uppdragna riktlinjer;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att förordna, att vid tillverkning

av margarin vegetabiliskt fett av inhemskt ursprung

skall användas i av Kungl. Majit bestämd proportion

till den vid tillverkningen använda mängden utländskt fett

ävensom att vid framställning av linolja viss del av den

använda kvantiteten linfrö skall utgöras av svenskt frö.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Richard Jobson.

407430. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:171 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stödjande av odlingen av vissa kulturväxter m. m. a1 i texten
  2. JoU 1940:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående stödjande av odlingen av vissa kulturväxter m. m. a1 i texten