Sök i Ratio Lex

Angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

1940-03-01 · 86 sidor, varav 83 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 83 av 86 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:149, Angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 149.

1

Nr 149.

Kungl. Marits proposition till riksdagen angående anslag till

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till

avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet;

given Stockholms slott den 1 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 mars 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social- och finansdepartementen

anför härefter chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet

Bagge följande:

Under punkterna 74 och 80 i 1940 års åttonde huvudtitel har Kungl.

Majit föreslagit riksdagen, att i avbidan på den proposition i ämnet, som

bleve riksdagen förelagd, beräkna för budgetåret 1940/41

dels till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 708,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar ett förslagsanslag

av 3,670,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader ett förslagsanslag

av 2,150,000 kronor;

dels till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1,600,000 kronor;

dels ock till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader ett

förslagsanslag av 1,350,000 kronor.

Ärendena ha numera färdigberetts, och jag får ånyo anmäla desamma.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 149.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i skrivelse den 24 november

1939 framlagt sina anslagsäskanden för budgetåret 1940/41 beträffande

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Över

denna framställning ha utlåtanden avgivits av medicinalstyrelsen, statskontoret,

allmänna lönenämnden, djurgårdskommissionen samt 1938 års

hälso- och sjukvårdssakkunniga.

Sedan Kungl. Maj:t den 15 januari 1940 anbefallt direktionen att i anledning

av vad i de i ärendet avgivna yttrandena anförts inkomma med

utlåtande, innefattande utredning rörande dels uppskov med upprättande

vid karolinska sjukhuset av ögonklinik och psykiatrisk klinik med därtill

hörande polikliniker, dels höjning av avgifterna för vård och behandling å

nämnda sjukhus och serafimerlasarettet, dels ock de åtgärder i övrigt, som

under rådande förhållanden borde vidtagas för att nedbringa det allmännas

utgifter för sagda sjukvårdsinrättningar, ävensom de förslag, som av nämnda

utredning föranleddes, har direktionen den 3 februari 1940 inkommit

med sådant utlåtande. Med skrivelse den 10 februari 1940 har direktionen

även överlämnat en framställning från professorn Nanna Svartz Malmberg

angående bestämmandet av ovanberörda vårdavgifter.

Utlåtande i ärendet har den 24 februari 1940 jämväl avgivits av kanslersämhetet

för rikets universitet efter hörande av lärarkollegiet vid karolinska

mediko-kirurgiska institutet.

Beträffande fortsatt utnyttjande av de genom vissa klinikers överflyttning

till karolinska sjukhuset lediga vårdplatserna vid serafimerlasarettet

m. m. har direktionen gjort framställning i skrivelse den 4 mars 1939, över

vilken utlåtanden avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen, medicinalstyrelsen

och styrelsen för stiftelsen serafimerlasarettet. Sedermera har direktionen

i skrivelse den 14 oktober 1939, varöver utlåtanden avgivits

av statskontoret och byggnadsstyrelsen, hemställt örn anslag för budgetåret

1940/41 till vissa byggnadsarbeten m. m. för en neuro-kirurgisk klinik

och personalbostäder vid serafimerlasarettet. Detta ärende befinner sig för

närvarande på återremiss till sjukhusdirektionen i anledning av vissa av

byggnadsstyrelsen framställda erinringar.

Vidare ha arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt

fortifikations- och sjukvårdsstyrelser — med anledning av en framställning

från t. f. chefläkaren vid garnisonssjukhuset — med skrivelse den 15 december

1939 inkommit med förslag rörande vissa ändringar i planen för

ordnandet av garnisonssjukvården i Stockholm, över vilket förslag utlåtanden

avgivits av direktionen för karolinska sjukhuset, statskontoret och

riksräkenskapsverket, varefter arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i anledning

av en i ärendet inom ecklesiastikdepartementet upprättad promemoria

ånyo yttrat sig i ärendet.

Vidare har kansler sämb etet för rikets universitet, efter framställning av

lärarkollegiet, i skrivelse den 1 november 1939 avgivit förslag rörande

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition Nr lJt9.

ändrad löneställning för den sociala kuratorn vid psykiatriska kliniken å

karolinska sjukhuset, varöver direktionen avgivit utlåtande.

Slutligen har kansler sämb etet med skrivelse den 21 december 1939 framlagt

äskanden om anslag till avlöningar vid karolinska medikokirurgiska

institutet, varefter direktionen yttrat sig i ärendet.

I. Vissa organisationsfrågor m. m.

1. Uppskov i vissa delar med karolinska sjukhusets igångsättande.

Enligt vad i propositionen nr 206 till 1939 års lagtima riksdag angavs,

beräknades karolinska sjukhuset i den del, som omfattade första utbyggnadsetappen,

komma i full drift under budgetåret 1939/40. Sjukhuset skulle

då komma att omfatta de kliniker och avdelningar, som angåvos å sid. 9

i propositionen. Av klinikerna har Konung Gustaf V:s jubileumsklinik

redan varit i bruk under några år. I anledning av vad vid nämnda riksdag

beslutades har Kungl. Majit beträffande övriga kliniker, polikliniker och

avdelningar vid sjukhuset den 22 juni 1939 meddelat föreskrift rörande

de tidpunkter under innevarande budgetår, då verksamheten vid desamma

tidigast skulle påbörjas. Därvid har föreskrivits, att ögonkliniken med poliklinik,

som skulle överflyttas från serafimerlasarettet, skulle öppnas tidigast

den 1 januari 1940 samt att verksamheten vid psykiatriska kliniken

och polikliniken, vilka skulle överflyttas den förra från psykiatriska sjukhuset

och den senare från serafimerlasarettet, skulle taga sin början tidigast

den 1 februari 1940.

Med utgångspunkt från nämnda organisationsplan har direktionen hemställt,

att de utrymmen å serafimerlasarettet, som skulle frigöras genom

överflyttning av en utav de medicinska klinikerna och ögonkliniken till

karolinska sjukhuset, måtte få disponeras för utökning av antalet vårdplatser

å den kvarvarande medicinska kliniken, den kirurgiska kliniken,

den neurologiska kliniken och den neurokirurgiska kliniken. Utökningen

motiveras, såsom av handlingarna i ärendet framgår, i fråga örn den neurokirurgiska

kliniken ur sjukvårdssynpunkt och i fråga örn de övriga klinikerna

ur undervisningssynpunkt. Den föreslagna anordningen skulle kräva

vissa ändrings- och påbyggnadsarbeten vid lasarettet samt anskaffande av

ytterligare utrustning, vartill enligt direktionens i skrivelse den 14 oktober

1939 framlagda beräkningar skulle erfordras statsanslag av omkring 515,000

kronor. I ärendet hörda myndigheter ha i huvudsak tillstyrkt framställningen.

I sina anslagsäskanden för nästa budgetår har direktionen utgått från

att karolinska sjukhuset under nämnda budgetår skulle vara i full verksamhet

samt att utvidgningen av medicinska och neurologiska klinikerna

vid serafimerlasarettet skulle komma till stånd under budgetåret 1939/40

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

ävensom att ögonklinikbyggnaden vid serafimerlasarettet skulle kunna

disponeras för de utökade kirurgiska och neurokirurgiska klinikerna från

början av år 1941.

I utlåtande över direktionens anslagsäskanden för budgetåret 1940/41

har emellertid statskontoret i besparingssyfte ifrågasatt, örn icke med överflyttningen

av ögonkliniken och psykiatriska kliniken till karolinska sjukhuset

kunde tills vidare anstå. Ämbetsverket har anfört i huvudsak följande:
Med

hänsyn till nödvändigheten av att statsutgifterna under nuvarande

statsfinansiella läge i möjligaste mån begränsades, torde det vara ofrånkomligt

att jämväl i fråga örn förevarande båda sjukhus söka uppnå en

minskning av statens kostnader för deras verksamhet. Fråga hade därför

uppkommit, huruvida icke viss besparing kunde vinnas genom att icke

taga karolinska sjukhuset i bruk i avsedd utsträckning. Vid beviljandet

av anslag till karolinska sjukhuset för innevarande budgetår hade räknats

med att sjukhuset skulle komma i full drift (första byggnadsetappen)

under budgetåret. Den beräknade tidpunkten för öppnandet av de olika

klinikerna hade emellertid, enligt vad statskontoret erfarit, kommit att

förskjutas. Sålunda beräknades ögonkliniken samt psykiatriska kliniken

komma att tagas i bruk tidigast den 1 mars 1940. Samtidigt skulle motsvarande

avdelningar å serafimerlasarettet respektive psykiatriska sjukhuset

nedläggas. Enligt vad statskontoret under hand inhämtat, hade ögonkliniken

å serafimerlasarettet — vilken för närvarande rymde 64 vårdplatser

— icke varit belagd i samma utsträckning som övriga avdelningar

av lasarettet. Ögonklinikens överflyttande till karolinska sjukhuset — där

den skulle omfatta 82 platser — syntes alltså icke vara oundgängligen

påkallat av behovet av ökade vårdplatser. Det mellan Kungl. Majit och

kronan samt Stockholms stad och län träffade avtalet angående dispositionen

av de allmänna vårdplatserna å karolinska sjukhuset, vilket tillförsäkrade

staden och landstinget sammanlagt 40 vårdplatser å ögonkliniken,

syntes ej heller utgöra hinder för bibehållande av sagda klinik å

serafimerlasarettet. Statskontoret ville därför ifrågasätta, huruvida icke

möjligheterna att på angivet sätt uppnå en minskning av utgifterna för

sjukhusen borde särskilt övervägas.

Frågan örn överflyttandet av den psykiatriska kliniken från psykiatriska

sjukhuset tili karolinska sjukhuset sammanhängde emellertid med spörsmålet

örn nedläggandet av förstnämnda sjukhus och exploateringen av

Konradsbergsområdet. Sagda spörsmål hade varit föremål för övervägande

av 1939 års urtima riksdags första särskilda utskott vid behandlingen av

propositionen nr 79 angående åtgärder för begränsning av statsutgifterna

under budgetåret 1939/40 m. m. I sitt utlåtande nr 77 i anledning av sagda

proposition hade sålunda utskottet angående förslaget örn viss begränsning

av utgifterna under femte huvudtitelns anslag till utrustning av nya

sinnessjukhus uttalat, att utskottet med hänsyn till önskvärdheten av att

tomtmark funnes tillgänglig för huvudstadens bostadsbyggnadsbeliov samt

till inkomsterna vid exploatering av Konradsbergsområdet förutsatte, att

kostnaderna för anordnandet av ersättningsplatser för psykiatriska sjukhuset

icke skulle stå hindrande i vägen för den ifrågavarande tomtmarkens

lösgörande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

Enligt vad statskontoret inhämtat, syntes man icke kunna räkna med

att psykiatriska sjukhuset skulle kunna nedläggas före utgången av budgetåret

1940/41. Medicinalstyrelsen hade ock hemställt om anslag till verksamheten

vid sjukhuset jämväl för nästkommande budgetår. Vid nu angivna

förhållande funne sig statskontoret böra ifrågasätta, huruvida icke

möjligheten av att tills vidare bibehålla psykiatriska kliniken å psykiatriska

sjukhuset samt därigenom åstadkomma besparingar borde särskilt

övervägas.

Därest ögonkliniken skulle komma att tills vidare bibehållas å serafimerlasarettet,

syntes den åsyftade utvidgningen av kirurgiska och neurokirurgiska

klinikerna icke kunna komma till stånd, vilket torde böra medföra

motsvarande nedsättning av personalkostnaderna och omkostnaderna

för avdelningarna i fråga. Vidare syntes bibehållandet av ögonkliniken å

serafimerlasarettet föra med sig förändringar jämväl i fråga örn den föreslagna

personaluppsättningen å lasarettets poliklinik för ögonsjukdomar.

Med anledning av statskontorets förslag har Kungl. Maj:t den 12 januari

1940 föreskrivit, att verksamheten vid karolinska sjukhusets ögonklinik

och psykiatriska klinik med därtill hörande polikliniker finge påbörjas

först vid den senare tidpunkt, som av Kungl. Majit efter framställning av

sjukhusdirektionen framdeles kunde varda bestämd, samt att, i avbidan

på beslut i sådant hänseende, med ytterligare åtgärder för tillsättande av

tjänster vid nämnda kliniker och polikliniker skulle tills vidare anstå.

I fråga örn överflyttningen av psykiatriska kliniken har djurgårdskommissionen

avgivit utlåtande, varav inhämtas:

Redan år 1935 hade kommissionen framhållit önskvärdheten av att åtgärder

vidtoges för bortflyttning av psykiatriska sjukhuset från Marieberg-Konradsbergsområdena

i Stockholm, så att en exploatering av dessa

områden kunde påbörjas snarast möjligt. Sedan stadsplan kommit till

stånd för nämnda områden, hade den kronan tillhöriga marken å exploateringsområdet

ställts under kommissionens förvaltning. Med anledning av

framställning av kommissionen hade 1939 års lagtima riksdag anvisat ett

anslag av 500,000 kronor för anordnande av provisoriska ersättningsplatser

för de patienter vid psykiatriska sjukhuset, åt vilka icke kunde beredas

plats å psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset, detta i . syfte, att

kommissionen skulle snarast få taga i anspråk mark å psykiatriska sjukhusets

område. Såsom statskontoret erinrat, hade vid urtima riksdagen förutsatts,

att kostnaderna för ersättningsplatsernas anordnande icke skulle

hindra den ifrågavarande tomtmarkens lösgörande. Kommissionen åberopade

vidare, att riksdagens år 1939 församlade revisorer framhållit önskvärdheten

av att de nuvarande institutionerna å Marieberg-IConradsberg

snarast möjligt förflyttades därifrån, så att exploateringen kunde igångsättas.

Ett fullföljande snarast möjligt av statsmakternas beslut om överflyttande

av verksamheten vid det nuvarande psykiatriska sjukhuset med

tillhörande klinik vore av betydelse ur flera synpunkter. Ur ren sjukhusoch

medicinsk synpunkt vunnes den nuvarande föråldrade och ur driftssynpunkt

dyrbara institutionens ersättande med moderna och ur driftssynpunkt

lämpliga sådana. Vidare uppkomme genom ersättningsinstitutionernas

tillskapande vissa arbetstillfällen. Detta skedde jämväl genom ar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

betena för exploateringen och därvid uppkommande bebyggelse. Behovet

av byggnadstomter i Stockholm hade icke hittills kunnat tillgodoses och för

närvarande rådde stor brist på tomtmark i de inre delarna av staden, men

denna brist skulle mildras, om exploateringen av Marieberg-Konradsberg

kunde påbörjas. Slutligen torde nämnda exploatering medföra avsevärda

inkomster för kronan.

Kommissionen hemställde därför örn vidtagande skyndsammast möjligt

av alla de åtgärder, vilka vore ägnade att möjliggöra igångsättandet av

exploateringsverksamheten å Marieberg-Konradsbergsområdena.

I utlåtande rörande de ifrågasatta besparingsåtgärderna har direktionen

anfört bland annat:

En minskning av kostnaderna för sjukhusens drift kunde i första hand

åstadkommas genom inskränkning av antalet under nästa budgetår använda

vårdplatser vid sjukhusen. Därigenom ökades visserligen kostnaderna

per underhållsdag därstädes, då vissa delar av driftkostnaderna —

såsom avlöningskostnader för kontors- och ekonomipersonal samt omkostnader

för värme, lyse, vatten, skrivmaterialier, telefon och telegramavgifter

m. fl. ändamål — icke kunde nedgå i proportion till minskningen av

antalet vårdplatser. Driftkostnaderna per underhållsdag, som nu uppginge

till mycket höga belopp, även örn sjukhusen vore i full drift, komme således

vid en reduktion av platsantalet att ytterligare stegras. Men då statens

nettokostnad per underhållsdag vore betydande, borde dock en minskning

av antalet ibruktagna vårdplatser i viss utsträckning medföra minskade

nettoutgifter för staten.

Karolinska sjukhusets ögonklinik, vilken omfattade 82 platser,

torde ha beräknats för tillgodoseende av ett stegrat vårdbehov i jämförelse

med vad för närvarande vore fallet. Den nuvarande ögonkliniken på serafimerlasarettet,

som omfattade 62 vårdplatser, syntes, såvitt nu kunde bedömas,

vara tillräcklig för det nuvarande behovet, i det medeltalet belagda

vårdplatser på denna klinik uppginge till cirka 40. Det syntes sålunda

icke förefinnas någon större olägenhet av ett uppskov med ögonklinikens

överflyttning från lasarettet. Med hänsyn till det omfattande

samarbete, som nu påginge mellan ögonkliniken å ena samt lasarettets

neurologiska och neurokirurgiska avdelningar å andra sidan, kunde ögonklinikens

kvarstannande på lasarettet innebära en viss fördel för dessa

avdelningar. Å andra sidan finge det anses vara beklagligt, örn de tidsenliga

lokaler, som iordningställts för ögonkliniken på karolinska sjukhuset,

och de moderna apparater, som anskaffats för densamma, skulle

under tiden stå outnyttjade. Till karolinska sjukhuset skulle under alla

förhållanden förläggas en ögonklinik för garnisonen, som skulle förestås

av en militärläkare med biträde av militär sjukvårdspersonal. Denna avdelning

torde — även om ögonklinikens förflyttning bleve uppskjuten —

kunna utöva sin verksamhet i därför avsedd lokal inom karolinska sjukhuset.

Den läkare, som förestode avdelningen, torde även kunna mot särskild

ersättning utöva den konsultation i fråga örn ögonsjukdomar, som

erfordrades beträffande de på sjukhuset intagna patienterna. I den mån

mera ingående behandling erfordrades beträffande de patienter, som hänvände

sig till denna poliklinik, torde dessa kunna hänvisas till serafimerlasarettets

ögonklinik.

Vare sig ögonkliniken vore förlagd till karolinska sjukhuset eller sera
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

fimerlasarettet, måste dess drift medföra kostnader, som per vårdplats

bleve ungefär likvärdiga. Såsom förut angivits, syntes antalet vårdplatser

på serafimerlasarettets ögonklinik bättre motsvara det nuvarande behovet.

I huvudsak samma resultat kunde emellertid vinnas, örn endast två

allmänna avdelningar och en enskild avdelning av karolinska sjukhusets

ögonklinik toges i bruk och alltså antalet vårdplatser på denna klinik

minskades till 59. Den huvudsakliga ekonomiska vinsten av ett uppskov

med ögonklinikens överflyttning syntes alltså vara, att karolinska sjukhusets

behov av inre ögonpoliklinik för sjukhusets patienter torde vara

mindre än serafimerlasarettets motsvarande behov och i följd därav kräva

mindre kostnad än vad som erfordrades för lasarettets del vid klinikens

överflyttning till karolinska sjukhuset.

Ett uppskov med ögonklinikens överflyttning skulle enligt verkställda

beräkningar föranleda en minskning av karolinska sjukhusets avlöningsanslag

med cirka 190,000 kronor, av sjukhusets omkostnadsanslag med

cirka 144,000 kronor eller tillsammans omkring 334,000 kronor samt av

sjukhusets inkomstanslag med cirka 278,000 kronor, vadan minskningen

av sjukhusets nettokostnader skulle uppgå till cirka 56,000 kronor.

Direktionen hade tidigare utgått ifrån att psykiatriska sjukhuset i

Stockholm skulle komma att nedläggas under innevarande kalenderår och

att det vid denna tidpunkt bleve behövligt att taga den psykiatriska

kliniken i bruk. I följd därav hade direktionen tillsatt större delen

av de för kliniken avsedda skötar- och skötersketjänsterna dock utan att

fastställa tidpunkten för tillträdet till desamma. I händelse psykiatriska

sjukhusets drift skulle komma att fortgå under nästa budgetår, förelåge

icke något hinder för att den psykiatriska klinik, som nu vore förlagd där,

fortfarande dreves på nämnda sjukhus. Direktionen ville samtidigt framhålla,

att vårdbehovet för sinnessjuka i Stockholm under den senaste tiden

avsevärt stegrats. I följd härav hade meddelats, att stadens sjukvårdsmyndigheter

önskade arrendera antingen de vårdplatser på psykiatriska

sjukhuset, som skulle frigöras genom psykiatriska klinikens ibruktagande,

eller den psykiatriska klinikens vårdplatser. Ett uppskov medförde dock,

såsom ovan framhållits i fråga örn ögonkliniken, att för undervisningen och

sjukvården fortfarande skulle utnyttjas otidsenliga lokaler och en knapphändig,

delvis föråldrad utrustning, medan tidsenliga lokaler med modern

utrustning stöde outnyttjade. Psykiatriska sjukhusets drift medförde förhållandevis

stora kostnader, särskilt örn hänsyn toges till värdet av den

tomtmark, som sjukhuset disponerade. Örn emellertid en exploatering av

tomtmarken ansåges böra uppskjutas och man således bortsåge från dennas

värde, torde kostnaderna flir sjukhusets drift bli lägre än vad dels

driften av den psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset och dels anordnande

av provisoriska ersättningsplatser för sjukhusets övriga vårdplatser

och driften av dessa ersättningsplatser skulle betinga. Ett uppskov

under nästa budgetår av psykiatriska klinikens ibruktagande skulle enligt

verkställda beräkningar föranleda en minskning av karolinska sjukhusets

avlöningsanslag med 248,000 kronor och av sjukhusets omkostnadsanslag

med 190,000 kronor eller tillhopa med omkring 438,000 kronor samt av

sjukhusets inkomstanslag med 120,000 kronor, i följd varav nettokostnaden

skulle nedgå med omkring 318,000 kronor.

Med hänsyn till de uttalanden örn angelägenheten av Konradsbergsområdcts

snara exploaterande, som gjorts vid urtima riksdagen, syntes det

ännu vara ovisst, huru länge ibruktagandet av karolinska sjukhusets psy
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Marits proposition Ar 1/+9.

katriska klinik kunde uppskjutas. Direktionen hade ej ansett sig kunna

räkna med längre uppskov härmed än till den 1 januari 1941, i följd varav

karolinska sjukhusets anslag skulle för budgetåret 1940/41 nedsättas, avlöningsanslaget

med 124,000 kronor, omkostnadsanslaget med 95,000 kronor

och inkomstanslaget med 60,000 kronor.

Direktionen hade därjämte låtit verkställa utredning, huruvida en minskning

av utgifterna för sjukhuset under budgetåret 1940/41 kunde vinnas,

i händelse de medicinska och kirurgiska klinikerna

icke toges helt i bruk under nämnda budgetår. Denna utredning hade

emellertid utvisat, att den minskning av utgifterna å sjukhusets avlöningsoch

omkostnadsanslag, som därvid skulle uppkomma, sannolikt skulle uppvägas

av en motsvarande minskning å sjukhusets inkomstanslag, varför

en dylik inskränkning av ifrågavarande kliniker troligen icke komme att

medföra någon reduktion av nettokostnaderna för sjukhuset.

Direktionen ville i detta sammanhang meddela, att Stockholms stads

och Stockholms läns landstings representanter i direktionen bestämt hävdat

den uppfattningen, att, då staden och landstinget enligt träffade avtal

örn visst antal specialsjukvårdsplatser vid karolinska sjukhuset och örn till

sina grunder i avtalen närmare angivna antal allmänna vårdplatser å karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet betalat utrustningen av platserna

samt byggnadsbidrag eller platskostnadsersättning för dem, staden och

landstinget, som i sina sjukvårdsplaner beräknat att omedelbart få taga i

bruk eller utnyttja ifrågavarande för dem ytterst behövliga vårdplatser,

måste kräva att jämväl av statsverket med beaktande av tidsförhållandena

största möjliga hänsyn toges till de träffade avtalen.

Det uppskov i fråga om ibruktagandet av vissa avdelningar vid sjukhuset,

som sålunda ifrågasatts, syntes böra föranleda ändring av den för

sjukhuset fastställda personalförteckningen allenast i vad densamma avsåge

de för sjukhusets ögonklinik avsedda ordinarie befattningshavarna.

Även örn en sådan ändring knappast syntes erforderlig, under förutsättning

att Kungl. Maj:t för nästa budgetår liksom för det nu löpande bemyndigade

direktionen att taga i anspråk befattningshavare vid det ena

sjukhuset för tjänstgöring vid det andra, ansåge sig direktionen därfolunder

angiven förutsättning böra föreslå, att antalet i karolinska sjukhusets

personalförteckning upptagna sjuksköterskor minskades från 170

till 158 och antalet kanslibiträden från 13 till 12. Ifrågasatt uppskov med

den psykiatriska klinikens ibruktagande syntes icke böra föranleda någon

ändring av personalförteckningen.

Lärarkollegiet vid karolinska institutet har i anledning av vad av sjukhusdirektionen

sålunda anförts yttrat bland annat följande:

Vid utformningen av ögonkliniken å karolinska sjukhuset hade

särskilt beaktats den betydelse för undervisningen, som utnyttjandet av

det polikliniska klientelet innebure. Dessutom stöde här till undervisningens

förfogande ett nytt och tidsenligt undersökningsinstrumentarium. Slutligen

vore det möjligt att inom klinikens ram planlägga väsentligt ökade

möjligheter för forskningsarbete.

Samtidigt ville lärarkollegiet dock uttala, att under nuvarande tidsläge

de hittillsvarande möjligheterna för undervisningens bedrivande vore att

anse som någorlunda tillfredsställande. Det vore emellertid lärarkollegiet

angeläget framhålla, att ögonklinikens överflyttning borde ske så snart

förhållandena ansåges medgiva detta samt att de lokaler, som avsetts för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

ögonkliniken och inretts med speciell hänsyn härtill, icke borde tagas i

bruk för annat ändamål.

Påpekas borde, att under den tid, ögonkliniken kvarbleve å serafimerlasarettet,

dess nuvarande utrymmen ej kunde användas för planerad utvidgning

av neurokirurgiska kliniken, som vore i trängande behov av utökade

och förbättrade lokaler.

Beträffande upprättandet vid karolinska sjukhuset av en psykiatrisk

klinik och poliklinik ville kollegiet främst anföra, att det för

de intressen, som kollegiet hade att företräda, skulle vara ytterst skadligt,

om icke den nya psykiatriska kliniken toges i bruk så snart som den vore

färdigställd. De föråldrade lokalerna på psykiatriska sjukhuset, vilka icke

kunde åskådliggöra nutida psykiatrisk sjukvård, de intagna klinikpatienternas

vård tillsammans med kroniska asylpatienter, vilket försvårade intagningen

av lindrigare sjuka, bristen på laboratorier och teknisk utrustning,

frånvaron av en till sjukhuset förlagd poliklinik m. m. gjorde klinikens

fortsatta läge vid psykiatriska sjukhuset ytterst otillfredsställande.

Bristerna hade numera gjort sig särskilt gällande, ty den förutsedda förflyttningen

till nya lokaler och den likaledes förutsedda nedläggningen av

sjukhuset hade medfört, att alla reparationer, nyanskaffningar och förbättringar

sedan åratal upphört. Den nya kliniken, vars uppförande kostat

cirka 1,300,000 kronor och vars utrustningskostnader uppgått till cirka

400,000 kronor, lämnade däremot de bästa villkor åt den psykiatriska undervisningen

och forskningen.

Med anledning av förslaget att Stockholms stads myndigheter skulle

arrendera vårdplatserna på den nya kliniken ville kollegiet anföra, att det

för tillgodoseendet av klinikens behov av för undervisningen lämpligt patientmaterial

givetvis vore att föredraga, att kliniken dreves av staten,

varigenom patienter från hela riket därstädes kunde intagas. Om staden

arrenderade vårdplatserna, skulle dessa komma att reserveras för i Stockholm

bosatta personer. Detta skulle medföra den allvarliga olägenheten,

att kliniken icke kunde anlitas för patienter på de andra klinikerna, vilka

icke vore stockholmare. Det lede dock intet tvivel örn, att ett för kliniken

lämpligt patientmaterial även under dessa förhållanden skulle kunna stå

till förfogande, därest intagnings- och evakueringsförhållandena ordnades

på ett för undervisningen tjänligt sätt. I ett eventuellt avtal med staden,

avseende dess arrenderande av vårdplatserna på den nya kliniken, borde

därför bestämmelser inryckas, som garanterade, att klinikens behov av

lämpligt patientmaterial väl tillgodosåges.

För den nya klinikens snara öppnande talade jämväl det trängande behovet

av nya vårdplatser för sinnessjuka. Vid statens sinnessjukhus hade

den växande överbeläggningen nått en sådan höjd, att medicinalstyrelsen

i skrivelse till Kungl. Hajd den 16 januari 1940 förklarat, att den »allvarligen

äventyrar sjukvårdens kvalitet och effektivitet». Vid Stockholms

stads sinnessjukhus vore platsbristen — enligt vad kollegiet hade sig bekant

— så stor, att staden stöde inför nödvändigheten att omedelbart anskaffa

nya vårdplatser i provisoriska lokaler. Även örn psykiatriska sjukhuset

bibehölles i drift förelåge således ett trängande samhällsbehov av

nya vårdplatser, vilket, den nya kliniken kunde i sin mån på ett utmärkt

sätt. tillgodose, örn den icke finge stå obrukad.

Skulle psykiatriska sjukhuset, såsom djurgårdskommissionen påyrkade,

nedläggas, mäste givetvis den nya kliniken redan för undervisningens skull

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departe
mentschefen.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

tagas i bruk. Behovet att genom kliniken lindra bristen på vårdplatser

bleve vid den angivna förutsättningen ännu mer framträdande.

Kollegiet ville slutligen fästa uppmärksamheten på att en jämförelse

mellan å.ena sidan summan av de höga driftkostnaderna för vårdplatserna

vid psykiatriska sjukhuset och kostnaderna för den obelagda nya klinikens

uppvärmning och underhåll, å andra sidan summan av driftkostnaderna

för den nya kliniken och för de vårdplatser vid psykiatriska sjukhuset,

som måste ersättas på annat håll (för vilka man kunde beräkna att kostnaden

motsvarade den på landsortens sinnessjukhus eller snarare på sekundär''likhus),

kunde antagas ådagalägga, att de förra kostnaderna vore

de högre. Om man däremot, såsom direktionen för karolinska sjukhuset

gjort, till de senare driftkostnaderna lade anskaffningskostnader för ersättningsplatser,

bleve dessa driftkostnader de högre. Då direktionen emellertid

syntes förutsätta, att ersättningsplatserna skulle stå till förfogande den 1

januari 1941, kunde anskaffningskostnaderna icke undgås. En väsentlig del

av dessa hade för övrigt redan tagits, i det att Kungl. Majit den 9 februari

1940 uppdragit åt medicinalstyrelsen att förändra Järvsö sjukhus till sinnessjukavdelning

och för ändamålet anvisat 137,500 kronor av de medel,

riksdagen anslagit till ersättningsplatser för psykiatriska sjukhuset. Under

de angivna förhållandena kunde ett uppskov med psykiatriska klinikens

öppnande i varje fall icke medföra någon besparing för statsverket.

Kollegiet ville sålunda hemställa, att den nya psykiatriska kliniken toges

i bruk snarast möjligt. Beträffande den närmare tidpunkten för dess öppnande

ville kollegiet framhålla önskvärdheten av att sjukvårdsarbetet vid

kliniken kommit väl i gång, när den första undervisningskursen för medicine

kandidater skulle taga sin början. Den kurs, som ägde rum i april

och maj detta år, syntes icke kunna förläggas till den nya kliniken. Nästa

kurs toge sin början den 1 oktober. Därför vore den l juni 1940 en synnerligen

lämplig tidpunkt för klinikens öppnande.

Universitetskanslern har såsom eget utlåtande åberopat vad lärarkollegiet

sålunda yttrat.

Enligt fastställd plan för karolinska sjukhusets upprättande skulle, såsom

redan nämnts, de för sjukhuset nu disponibla lokalerna i sin helhet tagas

i anspråk under innevarande budgetår. De förändrade statsfinansiella förhållandena

ha emellertid föranlett en omprövning av frågan örn möjligheterna

att begränsa den kostnadsökning, som sjukhusets fulla drift skulle

medföra. Av de olika utvägar, som i detta syfte prövats, har uppskov med

överflyttningen av ögonkliniken och psykiatriska kliniken ansetts vara de

lämpligaste. Enligt verkställda beräkningar skulle ett uppskov med ögonklinikens

överflyttning medföra en minskning av karolinska sjukhusets

nettokostnader med omkring 56,000 kronor för helt år räknat och ett motsvarande

uppskov med psykiatriska kliniken medföra en minskning av

nämnda kostnader med omkring 318,000 kronor för helt år räknat. Gällande

avtal med Stockholms stad och Stockholms län anses icke lägga hinder

i vägen för åtgärder av denna art.

För egen del vill jag framhålla, att ett dröjsmål med genomförandet i

vissa delar av den för karolinska sjukhuset uppgjorda organisationsplanen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11+9.

kan ur flera synpunkter ingiva betänkligheter. Därest det åt sjukhusdirektionen

givna uppdraget att undersöka möjligheterna att nedbringa kostnaderna

för karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet resulterat i några

mer avsevärda utgiftsreduktioner i övrigt, skulle jag för min del icke ha

tvekat att tillstyrka ett fullföljande av organisationsplanen. Då emellertid,

såsom av det efterföljande framgår, möjligheterna att ernå sådana utgiftsreduktioner

befunnits vara ganska begränsade, har jag ansett mig böra

förorda en framflyttning av de tidpunkter, då karolinska sjukhusets nämnda

båda kliniker med därtill hörande polikliniker skola tagas i bruk.

Direktionen för karolinska sjukhuset har icke framlagt något bestämt

förslag i ämnet men synes närmast luta åt den meningen, att ögonkliniken

med poliklinik kan bibehållas vid serafimerlasarettet under nästa budgetår

och att överflyttningen av psykiatriska kliniken och polikliniken kan uppskjutas

till omkring den 1 januari 1941.

Med hänsyn till vad av direktionen och av karolinska institutets lärarkollegium

yttrats anser jag mig böra föreslå ett uppskov med ögonklinikens

överflyttning under nästa budgetår. Jag förutsätter, att de lokaler,

som vid karolinska sjukhuset inretts för ögonkliniken, icke skola kunna

annat än efter Kungl. Maj:ts medgivande tagas i anspråk för annat ändamål.

Vid beslut i enlighet med vad av mig nu föreslagits förfaller för tillfället

frågan örn utökande av lokalerna för neurokirurgiska kliniken och

kirurgiska kliniken vid serafimerlasarettet. Däremot lägges härigenom icke

hinder i vägen för den av direktionen ifrågasatta utvidgningen av medicinska

och neurologiska klinikerna vid nämnda lasarett.

Vad angår psykiatriska kliniken, finner jag övervägande skäl tala för

att denna klinik igångsättes under nästa budgetår. Dock torde, i anslutning

till vad av sjukhusdirektionen yttrats, kliniken böra öppnas tidigast

omkring den 1 januari 1941. Jag vill fästa uppmärksamheten på att härigenom

ernås möjligheter att redan under nästa budgetår lösgöra psykiatriska

sjukhusets område för andra ändamål, i vilket hänseende önskemål

framställts icke blott av 1939 års urtima riksdag utan även av 1939 års

riksdagsrevisorer och djurgårdskommissionen.

Enligt vad från sjukhusdirektionen upplysts, äro för ögonkliniken och

psykiatriska kliniken vid karolinska sjukhuset med därtill hörande polikliniker

avsedda

dels följande ordinarie befattningshavare, nämligen

för ögonkliniken

12 sjuksköterskor, 1 kanslibiträde,

för psykiatriska kliniken

15 sjuksköterskor, 1 kanslibiträde,

6 sjukvårdare, 1 kontorsbiträde,

1 arbetsföreståndarinna,

dels följande befattningshavare med arvoden, nämligen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

för ögonkliniken

1 överläkare, 1 biträdande läkare,

för psykiatriska kliniken

1 biträdande läkare,

dels ock följande andra icke-ordinarie befattningshavare, nämligen

för ögonkliniken

9 assistentsköterskor, 3 andre underläkare,

1 kanslibiträde, 8 provsköterskor,

17 städerskor, 13 sköterskeelever,

1 förste underläkare,

för psykiatriska kliniken

1 förestånderska av andra klass, 1 förste underläkare,

3 sjukvårdare, 2 andre underläkare,

11 assistentsköterskor, 10 provsköterskor,

1 kameralbiträde, 11 sköterskeelever.

13 städerskor,

Ett uppskov med inrättande av nämnda kliniker synes icke böra föranleda

ändring i gällande personalförteckning. Däremot böra bestämmelser meddelas,

att nämnda tjänster vid ögonkliniken tills vidare icke må tillsättas

och att tjänsterna vid psykiatriska kliniken må tillträdas först från och

med tidpunkt, som Kungl. Majit efter förslag av direktionen med beaktande

av vad ovan anförts bestämmer. Vidare böra vederbörande poster

i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset nedräknas med de lönebelopp,

som belöpa på förutnämnda befattningshavare, vad psykiatriska kliniken

beträffar för halvt år räknat.

Härtill liksom till de förändringar i övrigt i anslagen till karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet, som föranledas av vad sålunda föreslagits,

återkommer jag i det följande.

2. Garnisonssjukvården i Stockholm.

Enligt det för 1930 års riksdag framlagda förslaget rörande karolinska

sjukhusets organisation (proposition 232, sid. 115—144) skulle garnisonssjukhuset

i Stockholm sammanslås nied förstnämnda sjukhus. Garnisonssjukhuset

skulle nedläggas och för garnisonens sjuka inrättas särskilda avdelningar

vid karolinska sjukhuset för medicinska och kirurgiska sjukdomsfall.

Andra än medicinska och kirurgiska fall skulle alltefter deras beskaffenhet

vårdas på de kliniska specialavdelningarna vid karolinska sjukhuset.

Karolinska sjukhusets polikliniker skulle till vård mottaga sådan försvarsväsendet

tillhörande personal, som vore berättigad till fri poliklinikvård.

Garnisonssjukhusets tandpoliklinik skulle anslutas till karolinska sjukhuset.

Sedan hud- och könsklinik uppförts vid sistnämnda sjukhus (detta avsågs

skola ske vid en andra byggnadsetapp), skulle vården av garnisonens

könssjuka förläggas dit. Under mellantiden kunde vård för dessa sjuka an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Martts ''proposition Nr 149.

ordnas å Göta livgardes sjukhus. Sistnämnda fråga borde dock göras till

föremål för ytterligare utredning.

För garnisonsavdelningen å karolinska sjukhuset skulle disponeras 100

av de allmänna platserna (50 på medicinska och 50 på kirurgiska kliniken)

samt 8 av de enskilda platserna, alltså sammanlagt 108 platser.

Riksdagen (skrivelse nr 386) beslöt, att garnisonssjukhuset skulle sammanslås

med karolinska sjukhuset i huvudsaklig överensstämmelse med

nyss angivna allmänna grunder.

Bestämmelser rörande organisationen av garnisonsavdelningarna vid

karolinska sjukhuset ha meddelats i det för sjukhuset gällande reglementet

(Svensk författningssamling nr 416/1939).

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1939 skulle verksamheten vid

karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar påbörjas tidigast den 1 oktober

1939. Kungl. Majit anbefallde sjukhusdirektionen att vidtaga alla på direktionen

ankommande åtgärder för igångsättande av verksamheten vid sjukhuset

i den utsträckning och ordning, som direktionen med iakttagande av

vad sålunda och i övrigt föreskrivits funne lämpligt.

I skrivelse den 20 november 1939 till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse

framlade t. j. chefläkaren för garnisonssjukhuset förslag örn vissa jämkningar

av provisorisk karaktär i den sålunda uppgjorda planen för garnisonssjukhusets

överförande till karolinska sjukhuset. Förslaget innebar i

huvudsak, att den medicinska avdelningen vid garnisonssjukhuset skulle

tills vidare kvarstanna vid sistnämnda sjukhus samt utökas med alla eller

en del av den kirurgiska avdelningens vårdplatser samt att den sistnämnda

avdelningen skulle överflyttas till karolinska sjukhuset och taga i anspråk

alla de 108 platser, som avsetts för båda garnisonsavdelningarna därstädes.

Av skrivelsen inhämtas:

Vid planläggandet av karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar hade

man haft 1925 års härordning till utgångspunkt för beräknandet av platsbehovet.

Sedan genom riksdagsbeslut år 1936 (1936 års härordning) och

ytterligare år 1939 de till Stockholm förlagda militärstyrkorna väsentligen

utökats, hade emellertid behovet av vårdplatser för försvarsväsendets personal

i Stockholm helt naturligt också stigit. De tillgängliga platserna på

karolinska sjukhuset hade därigenom blivit otillräckliga.

Då sedermera förstärkt försvarsberedskap hösten 1939 anbefallts, hade

de truppkontingenter, som skulle erhålla sjukhusvård pa garnisonssjukhus

i Stockholm, ytterligare ökat i antal och storlek, varigenom det blivit än

tydligare, att garnisonens behov av sjukhusvårdplatser icke tillnärmelsevis

kunde täckas med de på karolinska sjukhuset till buds stående vårdplatserna,

medan manskapsstyrkan hade denna omfattning.

Det funnes för närvarande ingen möjlighet att överskåda, hur länge detta

tillstånd med ökade inkallelser skulle kunna fortfara, men all sannolikhet

talade för att det komme att räcka betydligt utöver (leii tidpunkt —

januari 1940 — då det nuvarande garnisonssjukhuset avsåges överflytta till

karolinska sjukhuset.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Härav följde sålunda, att, om icke särskilda åtgärder vidtoges, så skulle

garnisonen efter denna överflyttning sakna sjukvårdsmöjlighet för ett betydande

antal sjuklingar.

Med stöd av skrivelsen bifogat statistiskt material konstaterades, att

man under nuvarande militära beredskap borde göra sig beredd på att

kunna taga emot 100 patienter på kirurgisk avdelning och 125 ä 150 på

medicinsk.

Det vore under alla förhållanden uppenbart, att de 108 platser, som på

karolinska sjukhuset avsetts för garnisonens medicinska och kirurgiska sjukdomsfall,

icke tillnärmelsevis försloge. Garnisonssjukhuset syntes fördenskull

icke böra nedläggas utan fortsätta sin verksamhet. Då emellertid detta

i sitt nuvarande omfång vore otillräckligt vid den ökade storlek på Stockholms

garnison, som i nuvarande oroande politiska läge alltjämt torde tills

vidare bliva bestående, syntes klokheten kräva, att garnisonsavdelningen

på karolinska sjukhuset toges i besittning för garnisonens räkning så fort

ske kunde, och att alltså garnisonssjukvården komme att äga rum såväl på

karolinska som på det nuvarande garnisonssjukhuset. Att förflytta garnisonens

sjukhusvård till ett tredje ställe syntes endast böra ifrågakomma,

därest det nuvarande garnisonssjukhuset icke skulle kunna disponeras. Då

t. f. chefläkaren icke hade kännedom örn att någon annan funktion för

sjukhuset planerades än att statens sjuksköterskeskola där skulle ha sin

förläggning och sina lektioner, syntes ett fortsättande av sjukhusets drift

för garnisonens sjukvård endast vara beroende av sjuksköterskeskolan.

Sköterskeskolan hade redan börjat, och undervisningen påginge i lokaler,

som ställts till förfogande. Skolans elever skulle egentligen lia sin bostad

inom sjukhuset, men sådan bostad hade tills vidare icke kunnat beredas

dem. Möjlighet funnes emellertid efter sjukhusets omorganisation enligt här

framförda förslag att bereda plats för ett avsevärt antal, varjämte eleverna

kunde bo i förhyrda bostadslägenheter i privathus i sjukhusets närhet. Dylika

bostäder vore för närvarande förhyrda till den 1 oktober 1940. Härigenom

syntes det kunna bliva väl sörjt för elevernas bostadsförhållanden.

Det förefölle huvudsakligen vara fråga om erforderliga anslag.

Organisationen a,v garnisonssjukvården skulle alltså få tänkas sålunda.

Endera av garnisonssjukhusets medicinska eller kirurgiska avdelningar

inflyttade i karolinska sjukhusets garnisonsavdelning, då denna kunde taga

emot. Detta tillfälle borde påskyndas, enär det med visshet kunde förutses,

att det nuvarande garnisonssjukhuset vilken dag som helst kunde visa

sig otillräckligt för hela sjukhusbehovet vid Stockholms garnison. Företräde

vid flyttningen borde givas åt den kirurgiska avdelningen, som måste anses

mest i behov av karolinska sjukhusets modernare utrustning och samarbete

med dess specialavdelningar och även av den anledningen, att de 108 platserna

ganska säkert icke komme att räcka till för vården av de medicinska

sjukdomsfallen under vintern och våren.

Av garnisonssjukhusets genom den kirurgiska avdelningens flyttning frigjorda

utrymmen erhölle statens sjuksköterskeskola lokaler i den utsträckning,

som kunde vara behövligt, i den mån som sjukvården icke bleve

lidande därav. Återstoden toges i bruk för medicinsk avdelning utom den

nuvarande venerologiska avdelningen, som kvarstannade och i mån av behov

även erhölle ökat utrymme, i så fall alltså del av den medicinska. Härigenom

vunnes den utomordentliga fördelen, att hud- och könssjukdomarnas

vårdnadsfråga finge en god lösning och den planerade förläggningen till

f. d. Göta livgardes etablissement kunde undvikas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149. 15

Chefen för armén och chefen för IV arméfördelningen tillstyrka förslaget.

Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse yttrade i skrivelse den 15 december

1939, att styrelsen i likhet med t. f. chefläkaren vid garnisonssjukhuset

och på av honom anförda skäl ansåge det nödvändigt, att, intill dess

erforderliga sjukvårdsplatser kunde genom nybyggnad beredas garnisonens

sjuka vid karolinska sjukhusets medicinska och kirurgiska garnisonsavdelningar,

endast sistnämnda avdelning borde överflyttas till detta sjukhus,

och att sålunda vården av de medicinska sjukdomsfallen tills vidare

borde förläggas till garnisonssjukhusets nuvarande byggnader. Någon svårighet

att samtidigt disponera lokaler för statens sjuksköterskeskola inom

det nuvarande garnisonssjukhusets byggnader torde icke föreligga.

För den händelse den av t. f. chefläkaren föreslagna planen för garnisonssjukvårdens

ordnande skulle vinna statsmakternas bifall, torde

man undgå de svårigheter, som genom förläggning till förutvarande Göta

livgardes etablissement av garnisonssjukhusets avdelning och poliklinik

för hud- och könssjukdomar skulle uppstå för Svea livgarde. Härjämte vunnes

den fördelen, att kostsamma ombyggnadsarbeten, som oundgängligen

vore förenade med en dylik förläggning, icke bleve erforderliga. Sjukvårdsstyrelsen

ansåge fördenskull lämpligt, att även denna avdelning och poliklinik

tills vidare fortsättningsvis kvarbleve i nuvarande förläggning inom

garnisonssjukhusets byggnader. Vid sådant förhållande och då i varje fall

garnisonssjukhusets avdelning för hud- och könssjukdomar på grund av

riksdagens beslut avsetts att inom överskådlig tid nedläggas och dess verksamhet

övertagas av karolinska sjukhuset, ansåge sjukvårdsstyrelsen ändamålsenligt,

att detta konnne att ske i sammanhang med karolinska sjukhusets

övertagande av garnisonssjukhusets övriga verksamhet.

Vad beträffade vissa av t. f. chefläkaren till behandling upptagna

frågor om bibehållande av garnisonssjukhusets köks- och tvättavdelningar

för de föreslagna sjukavdelningarna i garnisonssjukhusets nuvarande etablissement,

torde dessa frågors lösning böra bliva beroende av direktionens för

karolinska sjukhuset prövning. Från arméförvaltningens intendenturdepartements

sida vore emellertid intet att erinra emot att, därest så skulle

anses erforderligt, garnisonssjukhusets nuvarande inåt- och tvättinrättningar

dreves med ianspråktagande av därstädes befintliga inventarier m. m.

I samband härmed finge sjukvårdsstyrelsen i fråga om erforderliga läkarkrafter

vid ett genomförande av den föreslagna planen erinra om att jämlikt

1939 års riksdags beslut de underordnade läkarna vid karolinska sjukhusets

medicinska garnisonsavdelning skulle utgöras av en underläkare å

sjukhusets stat och en underläkare å stat under fjärde huvudtiteln, under

det att motsvarande antal ä den kirurgiska avdelningen skulle utgöras av

endast en underläkare å stat under sistnämnda huvudtitel.

Enligt vad som framginge av propositionen till 1939 års lagtima riksdag

nr 206 (sid. 57) hade arméförvaltningen i yttrande rörande denna fråga pil

anförda skill ansett anledning saknas att, med avvikelse från vad härutinnan

förutsattes vid statsmakternas behandling av frågan år 1930, minska

antalet underordnade läkartjänster å den kirurgiska garnisonsavdelningen

från förut föreslaget antal av två till en.

Enär patientantalet vid den kirurgiska avdelningen ökat i betydande

omfattning efter tidpunkten för ifrågavarande yttrande, främst till följd av

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 11+9.

1936 års härordningsbeslut men även på grund av beredskapsinkallelser,

och en betydande del av denna ökning kunde förväntas bliva bestående,

kunde platstillgången på den kirurgiska garnisonsavdelningen tills vidare

icke hållas under 100, d. v. s. dubbelt mot vad som tidigare beräknats.

På grund därav måste även läkarbehovet beräknas för det dubbla antalet

platser. Utöver den underläkare, som för denna avdelning upptagits å stat

under fjärde huvudtiteln, vore det sålunda ett oavvisligt krav, att en underläkare

upptoges å karolinska sjukhusets stat.

De kostnader, som kunde uppkomma till följd av den här föreslagna

organisationen av karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar, borde i enlighet

med vid 1939 års lagtima riksdag fattade beslut bekostas av medel

under staten för karolinska sjukhuset. En annan anordning enbart för de

patienter, som skulle komma att vårdas i nuvarande garnisonssjukhusets

byggnader, ansåge arméförvaltningens civila departement icke kunna ifrågakomma.

Praktiska skäl talade för att jämväl utgifterna för avdelningen för

hud- och könssjukdomar bestredes av för karolinska sjukhuset anvisade

medel.

Arméförvaltningens intendentur- och civila departement samt fortifikations-

och sjukvårdsstyrelser ha i anslutning till det ovan anförda yttrat,

att till staten för karolinska sjukhuset borde överföras den för avdelningen

för hud- och könssjukdomar vid förutvarande Göta livgardes etablissement

beräknade personalen, nämligen 1 överläkare, 1 sjuksköterska, 1 assistentsköterska

och 1 kvinnligt sjukhusbiträde. För befattningen såsom assistentsköterska

borde avses en vid garnisonssjukhuset i Stockholm nu anställd

undersköterska. Härigenom skulle ernås en minskning från 48,000 kronor

till 36,300 kronor av det anslag till avlöningar vid karolinska sjukhusets

garnisonsavdelningar m. m., som skulle för budgetåret 1940/41 uppföras å

fjärde huvudtiteln. Vad beträffade vid garnisonssjukhuset nu tjänstgörande

personal, borde åt denna, på det sätt och i den omfattning, som tidigare avsetts,

beredas anställningar vid karolinska sjukhuset. För uppehållande av

verksamheten vid de av t. f. chefläkaren föreslagna avdelningarna i garnisonssjukhusets

etablissement borde direktionen för karolinska sjukhuset i

mån av behov anställa särskild personal i enlighet med ett av t. f. chefläkaren

framlagt förslag. Beräkningar av anslagskostnaderna härför torde i

syfte att vinna överensstämmelse med karolinska sjukhusets motsvarande

personal böra ankomma på direktionen för nämnda sjukhus.

Direktionen för karolinska sjukhuset har i yttrande den 2 januari 1940

anfört följande:

Vid anvisande av anslag för karolinska sjukhuset för innevarande budgetår

hade riksdagen förutsatt, att garnisonsavdelningarna — liksom sjukhusets

övriga färdigställda avdelningar — skulle bliva fullbelagda under

innevarande budgetår. I sjukhusets avlöningsstat för budgetåret hade upptagits

avlöningar för den personal, som erfordrades för avdelningarna —

frånsett 4 läkare och 11 sjukvårdare, vilkas löner ansetts böra utgå av

anslag under fjärde huvudtiteln. Omkostnaderna för avdelningarnas drift

hade avsetts skola helt bestridas av medel, som anvisats å karolinska sjukhusets

omkostnadsstat.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition Nr l/f9.

Av sjukvårdsstyrelsens framställning jämte därvid fogade bilagor framginge,

att platsantalet på ifrågavarande avdelningar av karolinska sjukhuset

icke vore tillräckligt för tillgodoseende av stockholmsgarnisonens nuvarande

behov av sjukhusvård. Under juli, augusti, september och oktober

månader 1939 hade patientantalet på den medicinska avdelningen på garnisonssjukhuset

varit lägst respektive 50, 39, 48 och 59 samt högst 83, 60,

75 och 77, medan patientantalet på den kirurgiska avdelningen under samma

månader varit lägst 40, 47, 53 och 08 samt högst 62, 65, 102 och 96.

Det syntes vara uppenbart, att de 50 allmänna och 4 enskilda vårdplatser,

varö ver vardera avdelningen skulle komma att disponera på karolinska sjukhuset,

icke fyllde det behov av sjukhusvård, som nu förelåge för garnisonen.

Det skulle kunna tänkas att, vid fullföljande av den för innevarande

budgetår fastställda planen för garnisonssjukvårdens ordnande, de patienter

från garnisonen, för vilka icke kunde beredas plats på karolinska sjukhusets

garnisonsavdelningar, inlades på sjukhusets för civila patienter avsedda

kirurgiska och medicinska avdelningar. Med hänsyn till de betydande

växlingar, som behovet av sjukhusvård för garnisonen företedde,

syntes emellertid en dylik anordning innebära en betryggande lösning av

garnisonens sjukvårdsbehov allenast under den förutsättning, att ett femtiotal

av de för civila patienter avsedda vårdplatserna på envar av sjukhusets

kirurgiska och medicinska avdelningar helt reserverades för garnisonens

patienter och att alltså dessa avdelningars platsantal för civila patienter

minskades med motsvarande antal. En sådan beskärning skulle vara

försvarlig, örn den uppkomna utökningen av garnisonens behov av sjukhusvård

kunde anses vara av tillfällig natur och således komma att fortgå

under allenast en kortare tid, men då densamma av allt att döma komme

att bestå en lång tid framåt, syntes en sådan anordning, vilken skulle innebära

en betydande rubbning av de fastställda planerna för sjukhusets organisation

och möjligen kunde föranleda behov av ändring i gällande avtal

med Stockholms stad och län rörande upplåtelse av vårdplatser på karolinska

sjukhuset, vara mindre lämplig.

Såvitt direktionen kunnat finna, vore därför det av sjukvårdsstyrelsen

framlagda förslaget den lämpligaste lösningen av frågan. Men hänsyn till

att densamma icke påkallade några omedelbara anläggnings- eller omändringskostnader

finge den även ur ekonomisk synpunkt anses vara fördelaktig.

Direktionen finge sålunda tillstyrka, att endast garnisonssjukhusets

kirurgiska avdelning överflyttades till karolinska sjukhuset, att för denna

avdelning upplätes samtliga de 108 vårdplatser, som avsetts för båda garnisonsavdelningarna

därstädes, och att den medicinska garnisonsavdelningen

kvarstannade på garnisonssjukhuset samt utökades med samtliga eller

cn del av den kirurgiska avdelningens nuvarande vårdplatser. Genom denna

anordning skulle antalet sjukhusplatser för Stockholmsgarnisonens räkning

utökas till det dubbla i förhållande till vad densamma skulle disponera

enligt den för karolinska sjukhuset fastställda planen, vilket torde i tillbörlig

grad säkerställa garnisonens behov av sjukhusvård.

Denna utökning av antalet vårdplatser för garnisonen måste givetvis

medföra ökade driftkostnader. Enbart driftkostnaderna för den kirurgiska

avdelningens fördubblade platsantal på karolinska sjukhuset kunde beräk
Bihang

till riksdagens protokoll 19/fO. 1 sami. Nr 1/jD. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Marits proposition Nr l/t9.

lias bliva i stort sett lika höga som de i innevarande ars stat beräknade

kostnaderna för båda avdelningarna därstädes.

Härtill bomme kostnaderna för den kvarvarande, utvidgade medicinska

garnisonsavdelningen på garnisonssjukhuset.

Det syntes ligga närmast till hands, fortsätter direktionen, att den fortsatta

drift av garnisonssjukhuset, sorn förslaget innebure, fortfarande liksom

hittills bestredes av sjukvårdsstyrelsen med medel, som anvisades under

fjärde huvudtiteln. Någon undervisningsverksamhet av beskaffenhet

att böra föranleda avdelningens införlivning med det karolinska undervisningssjukhuset

torde nämligen icke komma att bedrivas å avdelningen. Mot

en sådan anordning skulle kunna anföras, att det ur principiell synpunkt

kunde te sig egendomligt, örn den kirurgiska sjukhusvården för stoekholmsgarnisonen

gäldades av anslag under åttonde huvudtiteln och den

medicinska sjukhusvården av anslag under fjärde huvudtiteln. I stort sett

torde kostnaderna för avdelningens drift bliva desamma vare sig avdelningen

dreves av sjukvårdsstyrelsen eller av direktionen för karolinska sjukhuset

eller i sistnämnda fall vare sig driftkostnaderna bestredes av medel

under fjärde eller åttonde huvudtitlarna, varför ett ställningstagande i

nyssnämnda frågor egentligen vore av betydelse i statistiskt hänseende och

ur bokföringssynpunkt. För en samdrift med karolinska sjukhuset kunde

måhända anföras en omständighet av praktisk betydelse. De betydande

växlingar i beläggningen, som finge anses utmärka garnisonens sjukhusvård,

syntes kunna medgiva vissa jämkningar i fråga örn avdelningens personaluppsättning,

så att dennas storlek minskades eller ökades alltefter

beläggningens minskning eller ökning. En dylik elasticitet i fråga om personaluppsättningen

syntes vara lättare att genomföra, örn avdelningen Greves

såsom en del av en större sjukvårdsinrättning än om densamma fungerade

såsom en självständig anstalt.

I fråga örn den venerologiska avdelningen vid garnisonssjukhuset hade

sjukvårdsstyrelsen föreslagit, att även denna avdelning skulle fortfarande

vara förlagd till garnisonssjukhuset och att kostnaderna för densammas

drift skulle överföras till karolinska sjukhusets stat. Beträffande den förra

delen av detta förslag — avdelningens fortsatta förläggning vid garnisonssjukhuset

— ansåge direktionen praktiska skäl tala för ett fortsatt utnyttjande

av befintliga lokaler vid garnisonssjukhuset för denna verksamhet.

Därigenopi skulle undvikas de kostnader, som bleve erforderliga

för anordnande av lokaler för ifrågavarande ändamål inom Göta livgardes

hittillsvarande kasern. Däremot ställde sig direktionen synnerligen

tveksam beträffande sjukvårdsstyrelsens förslag i vad detsamma

innebure, att kostnaderna även för driften av den venerologiska avdelningen

skulle utgå av karolinska sjukhusets anslag. De synpunkter, som

direktionen ovan åberopat i fråga örn driftkostnaderna för den på garnisonssjukhuset

kvarvarande medicinska garnisonsavdelningen, syntes i än

högre grad kunna göras gällande beträffande driften av den venerologiska

avdelningen därstädes. Det hade tidigare icke varit ifrågasatt, att driften

av denna avdelning skulle ankomma på karolinska sjukhuset eller att kostnaderna

för densamma skulle gäldas av sjukhusets anslag. Direktionen ansåge

sig dock icke böra motsätta sig ifrågavarande förslag, örn detsamma

av allmänna skäl ansåges böra genomföras.

Då direktionen sålunda funne sjukvårdsstyrelsens förslag örn fortsatt

drift vid garnisonssjukhuset av därvarande medicinska och venerologiska

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

avdelningar innebära en praktisk lösning av nu föreliggande frågor, ansåge

sig direktionen alltså — under förutsättning att så befunnes lämpligt —

icke böra motsätta sig förslaget, att driften av dessa avdelningar överflyttades

till direktionen. I händelse att en sådan överflyttning ansåges böra

äga rum och att därvid kostnaderna för garnisonssjukhusets drift ansåges

böra i huvudsak gäldas av medel på karolinska sjukhusets stat, finge direktionen

framlägga följande förslag i avseende å de anslag, som i så fall borde

anvisas.

Enligt direktionens mening borde samtliga läkare vid garnisonssjukhuset

innehava anställning som beställningshavare å arméns stat, varför några

läkarbefattningar vid garnisonssjukhuset icke ansetts böra upptagas å karolinska

sjukhusets stat.

Däremot borde där upptagas erforderliga befattningar för kontors-, sjukvårds-

och ekonomipersonal.

Huruvida garnisonssjukhusets mat- och tvättförsörjning kunde vid ett

bifall till sjukvårdsstyrelsens förslag tillgodoses av köks- och tvättinrättningarna

vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet eller huruvida

verksamheten vid garnisonssjukhusets motsvarande inrättningar borde

fortgå, syntes icke kunna avgöras förrän närmare utredning härom verkställts.

I avbidan härå borde vid beräkning av anslag för garnisonssjukhuset

upptagas erforderliga belopp för drift av dessa inrättningar och för

avlöningar åt där behövlig personal.

Överförandet av avlöningskostnaderna för garnisonssjukhusets nuvarande

personal till karolinska sjukhusets stat syntes icke böra föranleda

någon mera betydande rubbning av de löneförmåner, som nu tillkomme

vederbörande befattningshavare. Såvitt av sjukvårdsstyrelsens framställning

framginge, skulle från nämnda stat utgå grundavlöningar till följande

befattningshavare, vilka, i den mån deras avlöningar nu utginge enligt

fastställda löneplaner i vederbörande militära avlöningsreglementen, borde

uppbära lön i motsvarande lönegrader enligt det civila icke-ordinarie reglementet

samt, i den mån deras avlöning utginge i annan form, borde tills

vidare bibehållas vid nu utgående avlöningar. De naturaförmåner, som nu

tillkomme vissa befattningshavare vid garnisonssjukhuset, syntes fortfarande

tills vidare böra utgå enligt hittills tillämpade grunder.

Sjukhusets avlöningsanslag skulle under angivna förutsättningar

beräknas på följande sätt:

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a. Grundavlöningar:

Kontorspersonal.

1 intendent.................kronor 3,72c1

1 förrådsförvaltare............ » 2,8551

1 skrivbiträde...........Ex 2 » 2,382 kronor 8,957

Sjukvårdspersonal.

1 husmoder.............Eo 7 kronor 3,321

9 sjuksköterskor......... »7 » 29,889

1 assistentsköterska...... »5 » 2,976

1 fotografbiträde ........Ex 3 » 2,472

] sjukgymnast............... » 1,2301

7 sjuksköterskeelever ä 720 kronor » 5,040 » 44,928

1 Häri inräknades f. n. utgående dyrtidstillägg.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition Nr 1J+9.

Ekonomipersonal.

1 maskinist............Eo 10

1 köksförestånderska .... » 8

1 ambulansförare....... » 6

2 eldare.............. » 6

2 kokerskor (å 2,634 kronor) » 2

1 tvättförestånderska .... » 4

10 sjukvårdsbiträden å 1,569 kronor

1 baderska.................

2 städerskor å 1,773 kronor . . . .

1 sömmerska................

6 köksbiträden å 1,773 kronor . .

5 tvättbiträden ä 1,569 » . .

1 gårdsvaktmästare...........

1 köksvaktmästare...........

1 portvakt .................

kronor

3,837

»

3,495

3,147

»

6,294

5,268

»

2,802

»

15,6901

»

1,56g1

»

3,546*

»

1,749*

10,638*

7,845*

3,198*

»

2,392*

»

1,650* kronor 73,120

Summa kronor 127,005

b. Avlöningsförhöjningar.....................kronor 6,000

4. Rörligt tillägg............................. » 7,000.

Omkostnaderna för garnisonssjukhuset, frånsett den venerologiska

avdelningen, hade i t. f. chefläkarens vid framställningen fogade bilaga

beräknats till 114,000 kronor. I händelse även driftkostnaderna för den venerologiska

avdelningen skulle — såsom sjukvårdsstyrelsen förutsatt —

gäldas av karolinska sjukhusets anslag, tillkomme omkostnader för denna

avdelning, som enligt samma promemoria syntes kunna beräknas till 20,000

kronor jämte kostnader för mathållning under beräknade 12,000 portionsdagar.

Under förutsättning att portionspriset uppginge till omkring 1 krona

för dag, skulle omkostnaderna komma att stiga till (114,000 -j- 20,000 -|- -f- 12,000 =) omkring 146,000 kronor för år.

Statskontoret har i utlåtande den 10 januari 1940 anfört, att de anordningar

för tillgodoseende av Stockholmsgarnisonens behov av vårdplatser,

som av sjukvårdsstyrelsen sålunda förordats, syntes vara av ekonomiska

och praktiska skäl motiverade. Ämbetsverket funne sig ock böra biträda

sjukvårdsstyrelsens förslag i denna del.

Vad beträffade kostnaderna för garnisonssjukvården, syntes den föreslagna

ändrade dispositionen av garnisonsavdelningarna å karolinska sjukhuset

självfallet icke böra medföra ändring i den av 1939 års riksdag beslutade

ordningen, att kostnaderna för den militära sjukvården å karolinska

sjukhuset skulle till huvudsaklig del bestridas från sjukhusets stat. Vad åter

anginge de vårdavdelningar, som skulle förläggas å garnisonssjukhuset,

hade direktionen för karolinska sjukhuset i sitt i ärendet avgivna utlåtande

framhållit, att någon undervisningsverksamhet av beskaffenhet att böra

föranleda vårdavdelningarnas införlivande med det karolinska undervisningssjukhuset

icke torde komma att bedrivas å desamma. Vid sådant förhållande

kunde statskontoret icke tillstyrka förslaget, att jämväl kostnaderna

för driften av sistnämnda avdelningar skulle belasta karolinska sjuk
-

1 Häri inräknades f. n. utgående dyrtidstillägg.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 1^9.

husets stat, utan ansåge för sin del, att dessa kostnader allt fortfarande

borde bestridas av medel, som anvisades under fjärde huvudtiteln.

Det förhållandet, att utgifterna för verksamheten vid garnisonssjukhuset

icke komme att gäldas från karolinska sjukhusets anslag, torde icke utgöra

hinder för garnisonssjukhusets ställande under direktionen för karolinska

sjukhuset eller för en samdrift med detta sjukhus, därest en sådan

anordning skulle befinnas lämplig. Statskontoret holle dock för sin del före,

att garnisonssjukhuset allt fortfarande borde drivas av sjukvårdsstyrelsen.

Oavsett vilken lösning, som gåves nämnda spörsmål, borde alla åtgärder

till nedbringande av driftkostnaderna vid sagda sjukhus vidtagas. Såsom

direktionen för karolinska sjukhuset framhållit borde därvid möjligheterna

att för tillgodoseende av garnisonssjukhusets mät- och tvättförsörjning anlita

köks- och tvättinrättningarna vid karolinska sjukhuset eller serafimerlasarettet

särskilt övervägas.

Riksräkenskapsverket har i utlåtande den 19 januari 1940 anfört att —

i överensstämmelse med numera tillämpade budgetprinciper — ett ställningstagande

till den med den föreslagna provisoriska anordningen av

sjukvården för stockholmsgarnisonen sammanhängande redovisnings- och

bokföringsfrågan borde bliva helt avhängig av den ställning i organisatoriskt

hänseende, som de till garnisonssjukhuset förlagda avdelningarna under

provisorietiden skulle intaga. Därest garnisonssjukhuset ur praktiska

synpunkter funnes böra bliva ett filialsjukhus till karolinska sjukhuset

och underställas direktionen för sistnämnda sjukhus, borde driftkostnaderna

bestridas från de under åttonde huvudtiteln för karolinska sjukhuset

anvisade anslagen. Skulle däremot övervägande skäl tala för bibehållande

tills vidare av garnisonssjukhuset såsom ett fristående militärsjukhus under

arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse, borde driftkostnaderna bestridas

från anslag under fjärde huvudtiteln. Vid tillämpande av det först angivna

alternativet torde i de för karolinska sjukhuset upprättade avlönings- och

omkostnadsstaterna särskild redovisning böra lämnas för å ena sidan garnisonsavdelningarna

och å andra sidan karolinska sjukhuset i övrigt. I

I en inom ecklesiastikdepartementet i ärendet upprättad promemoria yttrades

följande:

Att döma av tillgänglig statistik skulle å karolinska sjukhusets garnisonsavdelning,

om med bifall till föreliggande förslag denna avsåges endast för

de kirurgiska garnisonsfall, som icke vårdades å specialavdelningar, komma

att råda permanent underbeläggning, vilken syntes kunna undvikas endast

genom tillämpning av de bestämmelser i sjukhusreglementet, som medgåve

intagning å karolinska sjukhusets garnisonsavdelning av sjuka, som icke

tillhörde försvarsväsendet, när så kunde ske utan intrång i garnisonssjukvården.

Förslagets genomförande skulle i så fall innebära en utvidgning icke

blott av garnisonssjukvården utan även av den civila sjukvården vid karolinska

sjukhuset.

För bedömandet av det föreliggande förslaget, icke minst ur de nyss anförda

synpunkterna, vore av intresse att erhålla uppgifter, som tilläte en

säkrare uppskattning av platsbehovet inom garnisonssjukvården.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Den föreliggande utredningen gåve icke någon vägledning beträffande i

vilken grad avsaknaden av medicinska och kirurgiska polikliniker vid garnisonssjukhuset

bidragit till att öka behovet av vårdplatser å sjukhusets

medicinska och kirurgiska avdelningar. Vid övervägandet av sjukvårdsstyrelsens

förslag vore även önskvärt att erhålla en uppfattning om möjligheterna

och lämpligheten av att vid inskrivning av patienter tillämpa strängare

bedömningsgrunder än nu skedde. I detta sammanhang vore uppgifter

om vårdtiden för de inskrivna patienterna, exempelvis under år 1939, av

värde.

I anledning härav har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse med utlåtande

den 15 februari 1940 överlämnat ytterligare statistiska uppgifter, utvisande

beläggningen å garnisonssjukhuset under tiden september 1939—

februari 1940, vilka uppgifter enligt styrelsens mening vore mer utslagsgivande

än de tidigare företedda.

Av nämnda uppgifter framginge, att beläggningen på den kirurgiska avdelningen

utgjorde omkring 90 patienter per dag — om man bortsåge från

tiden kring jul- och nyårshelgerna, då vid garnisonssjukhuset liksom vid

alla andra sjukhus patientantalet tillfälligt minskades. Den ovannämnda

beläggningen, 90 patienter per dag, angåve dessutom icke det verkliga

behovet av vårdplatser, utan allenast det antal patienter, som varit möjligt

att mottaga på den kirurgiska avdelningen på garnisonssjukhuset med

dess nuvarande lokaler. Garnisonssjukhuset vore nämligen sedan september

1939 ständigt fullbelagt och hade för medicinska och kirurgiska avdelningarna

tillsammans 185 vårdplatser, då alla utrymmen toges i anspråk. De

statistiska uppgifterna visade emellertid icke sällan ett betydligt mindre antal

patienter än 185. Detta berodde på, att tillströmningen till sjukhuset

vore så stor, att i början av varje vecka dagligen 30 å 40 platser måste göras

lediga och i slutet av veckan 15 å 25 platser. Det vore givet, att icke

alltid dessa i beredskap stående platser bleve belagda, varigenom de bomme

att redovisas såsom lediga. Då emellertid ej sällan upp till 50 vårdbehövande

inställde sig på en dag, utan att detta stora antal kunnat förutses,

måste den åtgärden av rent förutseende vidtagas, att ovan angivna antal

patienter dagligen utskreves. Sjukhuset kunde endast i yttersta nödfall beläggas

med mer än 185 patienter. Medeltalet vårdade måste sålunda ligga

under 185. Därmed vore ingalunda sagt, att behovet av vårdplatser vore

fyllt med 185 sängplatser. För att dagligen kunna göra platser disponibla

på sätt ovan angivits, hade i regel patienterna måst utskrivas tidigare än

önskvärt. Sedan dess hade dylik tidig utskrivning blivit än vanligare, trots

att medelvårdtiden under 1939 å garnisonssjukhuset torde vara den kortaste

i landet — 11 dagar på medicinska avdelningen och 9 dagar på den

kirurgiska. Medelvårdtiden hade efter den 1 september 1939 med säkerhet

än mer förkortats på grund av ovannämnda forcering av utskrivningarna.

En av orsakerna till detta vore det ökade vårdbehov, som uppstått i samband

med beredskapsinkallelserna.

Som i det föregående anförts, omfattade medicinska och kirurgiska avdelningarna

tillsammans 185 platser. Ecklesiastikdepartementets promemoria

berörde endast platsantalet i vad anginge den kirurgiska avdelningen.

För närvarande måste emellertid sagda avdelnings platsbehov bedömas

i samband med den medicinska avdelningens behov av platser. Båda avdelningarna

disponerade var för sig ett bestämt antal platser men dess
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Marits proposition Nr 11+9.

utom en avdelning om 40 platser, som finge disponeras av den avdelning,

vars ordinarie sängplatser vore otillräckliga för det föreliggande behovet.

På grund av ovan anförda förhållanden syntes det ofrånkomligt, att de

på karolinska sjukhusets garnisonsavdelning befintliga 108 vårdplatserna

väl behövdes för de kirurgiska sjukdomsfallen. Även den medicinska avdelningen

vore i trängande behov av ökad utvidgning inom garnisonssjukhusets

lokaler. Detta franninge bland annat därav, att vissa truppförband i

Stockholm nödgades hyra särskilda lokaler utanför vederbörande kasernlorläggning

för vård av de sjuka, som ej kunnat emottagas på garnisonssjukhusets

medicinska avdelning.

I promemorian framhölles vidare, att utredningen icke gåve någon vägledning

i vilken grad avsaknaden av medicinska och kirurgiska polikliniker

vid garnisonssjukhuset bidragit till att öka behovet av vårdplatser å

sjukhusets medicinska och kirurgiska avdelning. I anledning härav finge

sjukvårdsstyrelsen framhålla, att truppförbandens sjukvisitationer utgjorde

en form av poliklinik, där vissa undersökningar och behandlingar utfördes,

varvid de patienter, som vore i behov av ytterligare vård eller undersökningar,

intoges på truppförbandens egna sjukavdelningar. Till garnisonssjukhuset

avpolletterades endast sådana sjuka, som vore i behov av

en mera ingående undersökning än vad vid truppförbanden kunde verkställas.

Härav franninge, att flertalet av de till garnisonssjukhuset avpolletterade

patienterna måste där intagas. Endast i enstaka undantagsfall

och detta gällde vissa röntgenundersökningar och poliklinisk behandling av

mindre kirurgiska skador hade poliklinisk undersökning möjligen varit tillräcklig.

Dessa fall utgjorde dock ett så ringa antal, att de icke inverkade

på bedömandet av platsbehovet.

Vidare kunde framhållas, att utredningsfall översändes ofta av den anledningen,

att truppförbandsläkarna vore i behov av läkarnas vid garnisonssjukhuset

erfarenhet vid bedömande av den avpolletterades tjenstbarhet

i vissa avseenden. Bedömandet bleve därför beroende av militärmedicinsk

erfarenhet, vilken vid karolinska sjukhusets polikliniker i regel icke

torde kunna påräknas. Dessa polikliniker kunde därför endast i mycket

ringa utsträckning avlasta garnisonsavdelningarna.

Av vad sålunda anförts franninge, att några strängare bedömningsgrunder

än som hittills tillämpats för intagande av patienter å garnisonssjukhuset

icke kunde komma i fråga. Det torde icke vara tillrådligt att på sjukhuset

införa en spärr mot intagning, även av den anledningen, att patienterna

till mycket stor del komme från truppförband, dit de icke kunde återvända

samma dag, till exempel från Strängnäs, Vaxholm, Rosersberg, från

förläggningar och bevakningsavdelningar i hela skärgården, från flottans

fartyg, som ofta sedermera avginge, från flygförband förlagda på olika orter.

1 sådana fall mäste vederbörande givetvis beredas plats på sjukhuset.

Det vore icke heller rådligt att söka begränsa truppförbandsläkarnas

möjlighet att insända sina patienter. Det komme alltid att finnas ett flertal

fall av oklar natur, vilka icke kunde utredas vid truppförbanden. Ett beskärande

av truppförbandsläkarnas konsultationsmöjligheter skulle säkerligen

leda till misstag och försämrande av sjukvården för deras klientel.

De under de senare åren beslutade försvarsorganisatoriska åtgärderna

ha, såsom det föregående ger vid handen, åstadkommit ett ökat behov av

vårdplatser inom garnisonssjukvården i Stockholm, av allt att döma av

stadigvarande karaktär. En ytterligare ökning av vårdplatsbehovet har in
-

Departe
mentschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

trätt genom den under rådande extraordinära förhållanden anbefallda förstärkta

försvarsberedskapen. Det synes ådagalagt, att de å karolinska sjukhuset

för garnisonssjukvården avsedda vårdplatserna — 108 till antalet —

icke äro tillräckliga under här förevarande förhållanden, och det kan icke

med säkerhet förutsägas, örn ytterligare vårdplatser kunna för garnisonssjukvården

ställas till förfogande vid sjukhusets för civila patienter avsedda

avdelningar.

Under sådana omständigheter måste åtgärder vidtagas för att öka antalet

vårdplatser inom garnisonssjukvården i Stockholm. Jämlikt riksdagens

förutberörda beslut skall garnisonssjukhuset nedläggas samtidigt med

att garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset tagas i anspråk. De i

ärendet hörda myndigheterna äro ense örn att denna plan nu bör såtillvida

modifieras, att nämnda garnisonsavdelningar tagas i anspråk enbart för de

kirurgiska garnisonsfallen, medan garnisonssjukhuset tills vidare bibehålies

och avses för de medicinska och venerologiska garnisonsfallen. Av praktiska

skäl skulle emellertid garnisonssjukhuset anknytas till karolinska sjukhuset

som ett slags filialsjukhus och följaktligen stå under inseende av direktionen

för karolinska sjukhuset.

Förslagets genomförande medför, såsom utredningen utvisar, en avsevärd

ökning av statens utgifter för garnisonssjukvården men icke några

direkta fördelar för den till karolinska sjukhuset förlagda medicinska undervisningen.

Då någon annan och bättre lösning av frågan icke synes stå

till buds, har jag efter samråd med chefen för försvarsdepartementet ansett

mig böra tillstyrka förslaget. I avvaktan på närmare erfarenheter rörande

behovet av vårdplatser inom garnisonssjukvården under normala förhållanden

bör den ifrågasatta anordningen erhålla endast provisorisk karaktär.

Skulle erfarenheterna visa, att det antal vårdplatser, som kan ställas till

förfogande på karolinska sjukhuset, under nyssnämnda förhållanden är tillräckligt,

bör den ursprungligen tänkta organisationsplanen fullföljas. Blir

så icke fallet, torde åtgärder böra framdeles vidtagas i syfte att mera permanent

ordna en utvidgad sjukhusvård för garnisonen.

Alla de i ärendet hörda myndigheterna utom statskontoret förorda, att

kostnaderna för nämnda filialsjukhus skola — med undantag för vissa avlöningskostnader,

som skola bestridas från anslag under fjärde huvudtiteln

— bestridas från anslag under åttonde huvudtiteln. Med hänsyn till

den ståndpunkt, som i denna fråga intogs av 1939 års lagtima riksdag (jfr

propositionen nr 96 och riksdagens skrivelse nr 352), anser jag mig icke

böra framställa erinran häremot och ej heller mot förslaget om bestridande

på samma sätt jämväl av kostnaderna för venerologiska avdelningen. Dock

förutsätter jag i likhet med direktionen för karolinska sjukhuset och på av

denna anfört skäl, att kostnaderna för vid garnisonssjukhuset anställda

läkare helt bestridas från anslag å fjärde huvudtiteln. Jag har heller

intet att erinra mot att anslagsmedel för driften av garnisonssjukhusets

köks- och tvättinrättningar anvisas men förutsätter i likhet med direktio
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

nen för karolinska sjukhuset och statskontoret, att möjligheterna att för

ändamålet anlita motsvarande inrättningar vid karolinska sjukhuset eller

serafimerlasarettet närmare övervägas. Lämpligen böra kostnaderna för garnisonssjukhuset

under åttonde huvudtiteln bestridas från de för karolinska

sjukhuset uppförda anslagen. I enlighet med riksriiken skaps verkets förslag

torde dock i sjukhusets avlönings- och omkostnadsstater särskild redovisning

böra lämnas för å ena sidan garnisonsavdelningarna (inklusive de på

garnisonssjukhuset kvarvarande) och å andra sidan karolinska sjukhuset

i övrigt.

De av direktionen verkställda anslagsberäkningarna synas kunna godtagas.

I det följande återkommer jag till frågan om anvisande av erforderliga

anslagsmedel. Motsvarande spörsmål torde, vad beträffar de kostnader

för garnisonssjukvården, som enligt det föregående skola bestridas

från anslag å fjärde huvudtiteln, komma att i annat sammanhang upptagas

av chefen för försvarsdepartementet.

3. Verksamheten vid vissa av serafimerlasarettets polikliniker.

I sina anslagsäskanden för innevarande budgetår räknade sjukhusdirektionen

med inställande av den »yttre verksamheten» vid vissa av serafimerlasarettets

polikliniker, då verksamheten vid motsvarande polikliniker vid

serafimerlasarettet började. Detta gällde ögonpolikliniken, öron-, näs- och

halspolikliniken, kvinnopolildiniken och psykiatriska polikliniken. Då den

»inre verksamheten» skulle fortgå oförändrad och väl kvalificerade läkare i

dessa specialiteter därjämte vore oundgängligen nödvändiga för undersökning

och eventuell behandling av på lasarettets kliniker och avdelningar vårdade

patienter, hade direktionen ej ansett sig böra för budgetåret 1939/40

föreslå ändring i arvodena till föreståndarna för berörda polikliniker. I

yttrande över nämnda förslag anförde statskontoret, att det varit av intresse,

om omfattningen av den inre verksamheten under de senaste åren

siffermässigt belysts. Ämbetsverket ansåge sig böra ifrågasätta, om icke

hela detta spörsmål enklast och bäst skulle erhålla sin lösning, ifall för

dessa uppgifter lämpliga läkare vid karolinska sjukhuset ålades att i tjänsten

vid behov verkställa undersökning av patienter, som intagits för vård

å serafimerlasarettet. I anledning härav lämnade direktionen vissa kompletterande

uppgifter beträffande verksamheten vid serafimerlasarettets polikliniker

(jfr sid. 115 f. i propositionen 206 till 1939 års lagtima riksdag).

Min företrädare i ämbetet (sid. 135 i propositionen) förklarade sig icke

beredd att taga definitiv ståndpunkt till den av statskontoret berörda frågan

men ville framhålla nödvändigheten av att sjukhusdirektionen i sina

anslagsäskanden för budgetåret 1940/41 upptoge till övervägande, huruvida

icke det av statskontoret framställda förslaget borde kunna genomföras

från oell med sistnämnda budgetår.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

I anledning härav har sjukhusdirektionen i sina anslagsäskanden för

sistnämnda budgetår yttrat:

I sin skrivelse med anslagsäskanden för budgetåret 1939/40 (se propositionen

nr 206/1939, sid. 20) hade direktionen beräknat, att den yttre

verksamheten vid serafimerlasarettets polikliniker för ögon-, öron-, näsoch

hals-, kvinno- och psykiska sjukdomar skulle helt upphöra, då verksamheten

började vid karolinska sjukhuset. Vidare hade direktionen beräknat,

att i motsvarande sammanhang verksamheten vid medicinska och

kirurgiska poliklinikerna skulle komma att minskas till följd av att många

sjuka skulle finna det fördelaktigare att söka hjälp vid karolinska sjukhuset.

Ett nedläggande av verksamheten vid de medicinska och kirurgiska

poliklinikerna kunde icke komma i fråga, främst därför att de

vore komplement till vid lasarettet befintliga kliniker och att de vore nödvändiga

för undervisningen. Den förmodade minskningen av patientantalet

vid sistnämnda polikliniker hade icke ansetts böra föranleda någon

indragning av personal. Vad beträffade psykiatriska polikliniken

hade den hittillsvarande biträdande läkaren redan i staten för budgetåret

1939/40 beräknats indragen. Den konsulterande verksamhet i denna specialitet,

som kunde erfordras vid serafimerlasarettet, hade direktionen i

samråd med den blivande överläkaren vid psykiatriska kliniken vid karolinska

sjukhuset, professorn V. Wigert, funnit "kunna ordnas nied anlitande

av läkare, anställd vid detta sjukhus.

I fråga örn behovet av gynekologisk specialist för konsultation

vid serafimerlasarettet hade den blivande överläkaren vid kvinnokliniken

vid karolinska sjukhuset, professorn E. Ahlström, ansett, att denna verksamhet

bomme att bliva av den omfattning, att densamma icke kunde

skötas av honom underställd läkare vid karolinska sjukhuset. Arvode till

sådan specialist borde därför även i fortsättningen finnas å serafimerlasarettets

stat. Det syntes emellertid direktionen, som örn denna specialist icke

skulle behöva stå till förfogande mera än tre dagar i veckan. Under sådana

förhållanden torde hittillsvarande arvode å 4,800 kronor kunna minskas

till hälften.

Polikliniken för ögonsjukdomar samt polikliniken för öro n-,

n ä s- och halssjukdomar hade en betydande inre verksamhet,

bestående i undersökning och eventuell behandling ej blott av patienter,

som söht läkare å någon av kirurgiska, medicinska eller nervpolikliniken och

därvid ansetts böra hänvisas för specialundersökning, utan även av patienter

från lasarettets kliniker. Överläkaren vid ögonkliniken vid serafimerlasarettet,

professorn J. W. Nordenson, hade uppgivit, att för ifrågavarande

verksamhet vid ögonpolikliniken icke kunde undvaras särskilt avlönad läkare,

vars arbete krävde 5—6 timmar örn dagen. Beträffande öron-, näs- och

halspolikliniken hade den blivande överläkaren vid öron-, näs- och halskliniken

vid karolinska sjukhuset, professorn G. Holmgren, ansett, att den inre

verksamhet, som fortfarande skulle bedrivas vid sagda poliklinik vid serafimerlasarettet,

vore mycket högt specialiserad och tidskrävande samt att en

föreståndare och en avlönad assistent torde för detta ändamål vara nödvändiga.

Direktionen hade vid beräkningar av personalbehovet icke ansett

sig kunna frångå professorerna Nordensons och Holmgrens uttalade mening

om behovet av läkare. Till hjälp åt dessa läkare hade enligt tidigare

fastställd plan beräknats vid vardera polikliniken en sköterska samt vid

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majlis proposition Nr 149.

öron-, näs- och halspolikliniken dessutom ett sköterskebiträde. Arvodena

till de biträdande läkarna vid de båda poliklinikerna ansåge direktionen

böra utgå med oförändrade belopp. Den assistent, som dessutom erfordrades,

torde böra vara en andre underläkare med avlöning enligt lönegrad

Ex 22 såsom för övriga motsvarande underläkare.

Universitetskanslern och lärarkollegiet vid karolinska institutet ha icke

framställt någon erinran mot sjukhusdirektionens ifrågavarande förslag.

Statskontoret har utgått från att frågan örn personalens storlek vid de

ifrågavarande poliklinikerna upptoges till förnyad omprövning efter vunnen

erfarenhet rörande omfattningen av verksamheten vid dessa kliniker. Vidare

har statskontoret påpekat, att ett bibehållande av ögonkliniken vid serafimerlasarettet

syntes föra med sig förändringar i fråga om den föreslagna

personaluppsättningen å lasarettets poliklinik för ögonsjukdomar.

Vad av sjukhusdirektionen föreslagits synes kunna i huvudsak biträdas.

En omprövning framdeles av personalbehovet vid de ifrågavarande poliklinikerna

torde dock, såsom statskontoret påpekat, vara önskvärd. Vid

ett uppskov med överflyttningen till karolinska sjukhuset av ögonkliniken

bör verksamheten vid serafimerlasarettets ögonpoliklinik fortgå i oförändrad

omfattning (jfr punkten 1). Vid anslagsberäkningarna i det följande kommer

detta att beaktas.

4. Inkomster vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Ehuru frågan örn vårdavgifterna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

icke är av beskaffenhet att behöva underställas riksdagen, synes

det med hänsyn till inkomstberäkningens betydelse för bedömandet av

utgiftsfrågorna vara lämpligt att lämna en kort redogörelse för ifrågavarande

spörsmål.

I sina ursprungliga anslagsäskanden beräknade direktionen statens inkomster

av karolinska sjukhuset till 3,219,700 kronor. Av det

beräknade beloppet belöpte 2,456,800 kronor på vårdavgifter för intagna

patienter och 320,000 kronor på vårdavgifter för polikliniskt behandlade

patienter. Av förstnämnda vårdavgifter beräknades 1,143,450 kronor belöpa

på sjuka från Stockholms stad och 344,850 kronor på sjuka från Stockholms

län. Enligt mellan staten samt staden och landstinget träffade avtal

skall stadens och länets bidrag bestämmas efter den genomsnittliga vårdkostnaden

för dag under året på stadens respektive länets egna sjukvårdsinrättningar.

Stadens och länets bidrag hade beräknats med utgångspunkt

från en medelkostnad för vårddag och vårdplats under nästa budgetår för

staden av 11 kronor och för länet av 9 kronor 50 öre.

I fråga örn serafimerlasarettet beräknade direktionen inkomsterna

till 2,084,000 kronor, av vilket belopp på sjukvårdsavgifter belöpte

1,577,000 kronor (härav enligt avtal med Stockholms stadsfullmäktige

528,700 kronor och enligt avtal med Stockholms läns landsting

523,300 kronor) och på poliklinikavgifter 105,000 kronor. I fråga örn sjuk
-

Departe
mentschefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

vårdsavgifterna hade direktionen räknat nied höjning i jämförelse med

föregående budgetår på den grund, att bidragen från staden och landstinget

stöde i visst förhållande till nettoutgifterna, och dessa hade beräknats

komma att ökas. Däremot hade direktionen icke föreslagit någon höjning av

dagavgifterna för direkt betalande sjuka, då hänsyn måste tagas till vilka avgifter

som kunde komma att fastställas för stadens sjukhus. Direktionen påpekade,

att dagavgiften för i allmänt rum vid serafimerlasarettet vårdade

sjuka från Stockholm ej finge höjas utan stadsfullmäktiges medgivande.

Inkomstberäkningarna rönte givetvis inverkan av den planerade överflyttningen

av vissa avdelningar till karolinska sjukhuset.

Sedan direktionen anmodats inkomma med utredning rörande möjligheten

att nedbringa det allmännas utgifter för karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet genom höjning av patientavgifterna, har direktionen

anfört huvudsakligen följande:

Vårdavgifterna för sjuka, intagna på karolinska sjukhuset (frånsett psykiatriska

klinikens allmänna avdelningar) utginge med följande belopp för

dag, nämligen:

Enskilt rum:

Sjuka boende inom riket samt svenska medborgare boende på

utrikes ort ........................................... 15 kronor

Utländska medborgare, ej mantalsskrivna inom riket........ 17 »

Halvenskilt rum:

Sjuka boende inom riket samt svenska medborgare boende på

utrikes ort ........................................... 10 »

Utländska medborgare, ej mantalsskrivna inom riket........ 12 »

Allmänt rum:

Sjuka boende inom annan del av riket än Stockholms stad eller

Stockholms län samt svenska medborgare boende på utrikes

ort ................. 5 »

Utländska medborgare, ej mantalsskrivna inom riket ...... 7 »

För sjuka, vårdade enligt avtal med Stockholms stad och Stockholms

läns landsting, bestämdes avgiften enligt vederbörande avtal.

Avgiften för vård i allmänt rum av sjuka, boende inom annan del av

riket än staden och länet, kunde under vissa förutsättningar minskas med

kronor 2: 50 för vårddag.

Från och med innevarande år utginge sjukvårdsavgifterna vid stadens

sjukhus nied avsevärt förhöjda belopp. För ett riktigt utnyttjande av vårdplatserna

på de allmänna sjukhusen i Stockholm måste det anses vara nödvändigt,

att vårdavgifterna på de särskilda sjukhusen utginge med belopp,

som ej i allt för hög grad avveke från varandra. Direktionen ansåge sig

därför böra föreslå höjda vårdavgifter även på karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet.

Vad först anginge avgifterna i enskilt och halvenskilt rum

på sjukhusen, vilka avgifter i huvudsak överensstämde med nuvarande avgifter

för Stockholms patienter på stadens sjukhus, förelåge emellertid ingen

anledning till höjning i vad dessa avgifter avsåge sjuka boende inom riket

och svenska medborgare boende på utrikes ort. För dessa sjuka föresloge

direktionen därför oförändrade belopp. I fråga örn utländska medborgare,

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

som ej vore mantalsskrivna i riket, syntes avgifterna kunna sättas till förhöjda

belopp. Direktionen ifrågasatte emellertid härvid, att en något lägre

avgift tillämpades för medborgare i de övriga nordiska länderna än för andra

utlänningar. Därvid hade direktionen särskilt tanke på de medborgare i Finland,

som under nu rådande förhållanden kunde tänkas söka sig till Stockholm

vid behov av sjukhusvård. Direktionen föresloge en avgift i enskilt

rum på båda sjukhusen av 17 kronor för medborgare i Danmark, Finland,

Island och Norge samt 22 kronor för medborgare i andra länder och i halvenskilt

rum av respektive 12 och 14 kronor. Dock syntes vårdavgifterna

för sjuka, som vårdades i vissa enklare halvenskilda rum på serafimerlasarettet,

där sängantalet i varje rum överstege två, böra något reduceras,

förslagsvis med 2 kronor för dag.

I fråga om avgift för vård i allmän säl syntes vissa skäl tala för att

sjuka, boende inom annan del av riket än Stockholms stad och Stockholms

län, eriane avgift till belopp, som efter avdrag av det bidrag ä kronor 2: 50

för dag, som under vissa förutsättningar utginge från vederbörande landsting,

överensstämde med de avgifter, vilka nu tillämpades för stockholmspatienter

på Stockholms stads sjukhus. Sjuka, bosatta i Stockholm, syntes

nämligen vid vård på stadens egna sjukhus eller på sådan vårdplats å karolinska

sjukhuset eller serafimerlasarettet, för vilken staden bestått större

delen av anläggningskostnaden, icke böra erlägga högre avgift än en sjuk,

bosatt inom annan del av riket än Stockholms stad och län. Å andra sidan

kunde anföras dels att avgiften för sistnämnda kategorier av patienter

skulle stegras till belopp, som komme att uppgå till och möjligen överstiga

driftkostnaden per vårdplats å vissa länslasarett och dels att sålunda förhöjda

avgifter kunde komma att menligt inverka på den tillströmning av

patienter från landsorten, sorn för närvarande förefunnes och som vöre till

stort gagn för såväl undervisningen som för den allmänna sjukvården.

Under förutsättning att denna synpunkt i nuvarande läge ansåges böra tillmätas

mindre betydelse än den minskning av statsutgifterna, som ifrågavarande

avgiftshöjning kunde medföra, föresloge direktionen, att avgifterna

i allmän sal för sjuka boende inom annan del av riket fastställdes till

7 kronor för var och en av de 15 första dagarna och 6 kronor för var och

en av de följande. För danska, finska, isländska och norska medborgare,

som ej vore mantalsskrivna inom riket, torde avgifterna böra utgå med 8

kronor för dag och för andra utländska medborgare med 10 kronor för

dag.

Även avgifterna för p o 1 i k 1 i n i s k behandling på sjukhusen

syntes böra jämkas till huvudsaklig överensstämmelse med de avgifter, som

fastställts av Stockholms stad för tillämpning från och med år 1940 på

stadens sjukhus. Direktionen hade därför för avsikt att för tillämpning

från och med den 1 mars 1940 fastställa vissa närmare angivna poliklinikavgifter.

Under förutsättning att de sålunda föreslagna dagavgifterna komme att

tillämpas under budgetåret 1940/41 torde karolinska s j u k h u s e t s

inkomster av dagavgifter, som tidigare beräknats till 2,450,800 kronor och

som vid uppskov med ibruktagandet av ögonkliniken och psykiatriska kliniken

skulle nedgå med omkring 250,000 kronor, ökas med omkring 119,000

kronor till omkring 2,325,000 kronor. En tillämpning av de nu angivna

ändrade poliklinikavgifterna skulle medföra en ökning av karolinska sjukhusets

inkomst av poliklinikavgifter — som tidigare beräknats till 320,000

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr LjO.

kronor och som vid uppskov med ibruktagandet av ögonpolikliniken beräknades

minskas med 50,000 kronor — med omkring 130,000 kronor till

400.000 kronor. Vissa inkomster av ersättningsmedel och övriga inkomster,

som tidigare beräknats till 442,900 kronor, beräknades vid uppskov med

överflyttningen av ögonkliniken och psykiatriska kliniken nedgå med

38.000 kronor till omkring 404,000 kronor. Sammanlagt skulle inkomstanslaget

nedgå med omkring 80,000 kronor till 3,139,700 kronor.

För seraf imerlasar ettets del kunde de föreslagna höjda dagavgifterna

under angiven förutsättning väntas medföra en ökad inkomst av

155.000 kronor. Under samma förutsättning beräknades dock ersättningen

för vård av sjuka enligt avtal med Stockholms stad och Stockholms läns

landsting nedgå med sammanlagt 153,900 kronor. Likaså kunde väntas en

minskning av vissa andra bidrag från staden och landstinget med tillhopa

7,700 kronor. Komme ögonpoliklinikens yttre verksamhet fortfarande att

uppehållas vid lasarettet, kunde denna omständighet jämte förut nämnd

avgiftshöjning medföra en ökning av poliklinikinkomsterna med omkring

119.000 kronor. Den sammanlagda nettoökningen i de för budgetåret

1940/41 beräknade inkomsterna skulle sålunda bli 112,400 kronor. De av

direktionen tidigare till 2,084,000 kronor beräknade totala inkomsterna vid

lasarettet kunde således beräknas till 2,196,400 kronor.

Inom direktionen har skiljaktig mening anförts av sjukhusdirektören

von Dardel, som framhållit, att det syntes föreligga anledning, att även frågan

örn förhöjda avgifter för de patienter i hel- och halvenskilda rum på

sjukhusen, vilka vore bosatta i riket, eller svenska medborgare, bosatta

på utrikes ort, upptoges till prövning.

Direktionens förslag örn bibehållande av nuvarande avgifter för dessa

patienter skulle i viss mån rubba det förhållande mellan avgifter i olika

hetalningsklasser, som förelåge enligt nuvarande bestämmelser. Riktigare

hade därför varit, om direktionen föreslagit, viss avgiftshöjning även för

denna kategori patienter. Med hänsyn till den jämförelsevis enkla och föråldrade

utrustning, som i viss utsträckning utmärkte serafimerlasarettets

avdelningar för ifrågavarande patienter, syntes dock skäl tala för att med

en sådan avgiftsförhöjning finge för lasarettets vidkommande anstå, till

dess förefintliga brister i fråga örn utrustningen blivit avhjälpta. Vad åter

anginge karolinska sjukhuset, där ifrågavarande avdelningar vore synnerligen

väl utrustade och fyllde högt ställda fordringar i avseende å trevnad

och komfort, syntes anledning till dylikt uppskov icke föreligga.

Direktionen hade bort föreslå dagavgiften för vård på karolinska sjukhuset

av sjuka, som vore boende inom riket, eller svenska medborgare, boende

å utrikes ort, till 18 kronor i enskilt rum och 12 kronor i halvenskilt

rum samt i följd därav dagavgiften för vård å samma sjukhus av medborgare

i övriga nordiska länder till respektive 20 kronor och 13 kronor.

Även må nämnas, att professorerna Gustaf Söderlund, Elis Berven och

Nanna Svartz Malmberg hos direktionen framhållit de beklagliga verkningar,

som den föreslagna höjningen av dagavgiften på allmän sal för

svenska medborgare, boende utom Stockholms stad och Stockholms län,

skulle få för landets sjuka och för läkarutbildningen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

Det är att beklaga, om de enskildas utgifter för vård och undersökning

å de allmänna sjukvårdsinrättningarna måste ökas genom höjda sjukhustaxor.

Då de fastställda sjukhusavgifterna äro avsedda att täcka en del

av kostnaderna för sjukvårdsinrättningarnas verksamhet, är det å andra

sidan tydligt, att en ökning av nämnda kostnader kan motivera en höjning

också av avgifterna för vård och undersökning på sjukhusen. Vad de

båda nu förevarande sjukhusen beträffar, framgår av det följande, att från

direktionens sida framställts en rad förslag, som medföra en fördyring av

sjukhuskostnaderna och som även jag av olika skäl anser mig böra i viss

omfattning biträda. Redan av denna anledning är en höjning av vårdavgifterna

befogad. En sådan höjning är nödvändig jämväl med hänsyn till

den av den höjda prisnivån framkallade ökningen av sjukvårdskostnaderna

och till den höjda taxan för vård och undersökning å de kommunala sjukhusen

i Stockholm.

Jag torde framdeles få anmäla frågan örn utfärdande av bestämmelser

rörande vårdavgifterna å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Jag

vill emellertid redan nu framhålla, att de av direktionen ifrågasatta nya

taxebestämmelserna synas välgrundade. I fråga örn avgifterna för patienter

på hel- och halvenskilda rum synas vissa skäl tala för sjukhusdirektörens

mening om höjning av dessa avgifter vid karolinska sjukhuset. Denna

fråga lärer emellertid böra närmare övervägas, därvid särskilt bör beaktas,

om den differentiering av avgifterna för dessa patienter vid de båda förevarande

statssjukhusen, som skulle bli en följd av ett accepterande av sjukhusdirektörens

mening, kan vålla olägenheter.

De slutliga beräkningarna för nästa budgetår av inkomsterna vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet torde få utgå från den förutsättningen,

att avgifterna bestämmas i anslutning till direktionens förslag.

Under sådana förhållanden torde, enligt vad från direktionen meddelats,

inkomsterna vid karolinska sjukhuset kunna vid bifall i övrigt till vad av

mig föreslås beräknas till i runt tal 3,140,000 kronor och vid serafimerlasarettet

till omkring 2,150,000 kronor, innebärande en minskning med 10,000

kronor i jämförelse med de i riksstatsförslaget beräknade inkomstsiffrorna. II.

II. Anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset.

1. Nuvarande förhållanden.

I riksstaten för budgetåret 1939/40 är under åttonde huvudtiteln förslagsanslaget

till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Avlöningar

uppfört med 2,785,000 kronor. Anslaget disponeras jämlikt av 1939 års

lagtima riksdag godkänd personalförteckning och avlöningsstat, vilka jämte

därtill hörande bestämmelser finnas införda å sid. 439 ff. i statsliggaren

för budgetåret 1939/40.

Departe
mentschefen.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

2. Ersättning för obduktioner och patologiskt-diagnostiska

undersökningar.

Direktionen har anmodats att inkomma med utredning och förslag rörande

ersättning för patologiska undersökningar vid karolinska sjukhuset. För innevarande

budgetår har såsom en tillfällig anordning (jfr propositionen 206,

sid. 60 och 95) för ifrågavarande undersökningar anvisats ett belopp av

högst 6,000 kronor under sjukhusets omkostnadsanslag. Ersättning har avsetts

skola utgå till föreståndaren för sjukhusets patologiska avdelning

och föreståndaren för svulstpatologiska avdelningen av Konung Gustaf

V:s jubileumsklinik.

Direktionen har i förevarande hänseende anfört bland annat följande:

Förhandlingar i denna fråga hade förts mellan delegerade för direktionen

å ena och svenska patologförbundet å andra sidan. Direktionens förslag

innebure ett tillmötesgående av önskemål, som vid dessa förhandlingar

framställts av förbundets delegerade.

För den avdelning av sjukhuset, som redan vore i verksamhet, nämligen

radiumhemmet, fullgjordes de patologiska uppgifterna å den radiopatologiska

forskningsavdelningen av jubileumskliniken. Avdelningen stöde

under ledning av en föreståndare, som tillsattes och avlönades av fondens

styrelse. Från sjukhusets omkostnadsanslag hade t. o. m. budgetåret

1938/39 utgått ersättning till föreståndaren för de diagnostiska undersökningar,

som erfordrats för radiumhemmet, med 6,000 kronor för år.

De patologiska arbetsuppgifter, som bomme att erfordras för sjukhusets

övriga avdelningar, skulle utföras å den vid sjukhuset uppförda patologiska

institution, som skulle tjäna undervisningen i patologi vid karolinska

institutet. Föreståndare för denna avdelning vore professorn i patologisk

anatomi vid karolinska institutet. I olikhet med de övriga professorer vid

institutet, vilka förestode avdelningar vid sjukhuset, uppbure nämnde patologiprofessor

icke något överläkararvode.

Enligt vad direktionen inhämtat plägade sjukhusen inom landet såsom

ersättning för de patologiska undersökningar, som utfördes för sjukhusens

räkning, i stor utsträckning erlägga ett visst årsbelopp, vars storlek bestämdes

genom överenskommelse mellan sjukhuset och den patolog, som

anlitades för ändamålet. Detta belopp uppginge exempelvis för Sabbatsbergs

sjukhus, där sjukhuset åt patologen tillhandahölle en modernt utrustad

patologisk institution, till cirka 7,000 kronor och för S:t Eriks sjukhus

till likaledes cirka 7,000 kronor. I de fall, då sådant årsbelopp ej utginge,

plägade ersättningen utgå med visst belopp för undersökning, varvid,

där ej annat tidigare överenskommits, tillämpades en av patologförbundet

uppgjord taxa, vari ersättning för ordinär histopatologisk undersökning

vore bestämd till 15 kronor.

För bedömande av nu föreliggande spörsmål vore förhållandena vid landets

övriga undervisningssjukhus av särskilt intresse. Vid Lunds lasarett

utförde den patologiska institutionen vid Lunds universitets medicinska

fakultet kostnadsfritt obduktioner för lasarettets räkning under

den del av året, som motsvarades av de akademiska lästerminerna (september—maj).

För utförande av obduktioner och histopatologiskt-diagnostiska

undersökningar under den återstående delen av året erlade lasarettet

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

sedan år 1921 ett årligt belopp av 5,500 kronor, varav 900 kronor per månad

tillf olle den av institutionens tjänstemän, som då utförde prosektorsarbetet.

Därjämte erlades sedan år 1932 ett årligt belopp av 3,000 kronor

såsom bidrag till det tekniska utförandet av de histopatologiskt-diagnostiska

undersökningarna under den del av året, dä undervisningen påginge.

På grund av den ökade omfattningen av det arbete, som institutionen

utfört för lasarettets räkning, hade lasarettets ersättning fr. o. m. år 1938

höjts med 2,400 kronor för år i och för anställandet av en extra ordinarie

amanuens. Den sammanlagda ersättningen från lasarettet uppginge således

numera till 10,800 kronor för år, vilket belopp, såsom syntes, i huvudsak

disponerades för avlöning åt underordnad personal vid institutionen. Tillläggas

kunde, att de med lasarettsdirektionen förhandlande institutionsföreståndarna

städse betonat, att allt prosektorsarbete utöver ovannämnda

obduktioner betecknade ett frivilligt åtagande, och att detta arbete, som

med åren blivit såväl kvantitativt som kvalitativt alltmera krävande, vore

värt att honoreras med särskilda arvoden åt dem, som utförde detsamma

i ansvarig ställning.

Vid akademiska sjukhuset i Uppsala utfördes enligt

meddelade uppgifter obduktioner kostnadsfritt vid den patologiska institutionen

av Uppsala universitets medicinska fakultet. För de histopatologiskt-diagnostiska

undersökningar, som avsåge patienter i allmän sal vid

sjukhuset, erlade sjukhuset ersättning med tio kronor för undersökning.

Därjämte uppbure patologen ersättning för dylika undersökningar, avseende

patienter på hel- och halvenskilda rum, med femton kronor för undersökning.

Ersättningen för sistnämnda undersökningar erlades av vederbörande

patienter men inkasserades genom sjukhusets försorg samt uppgåves

i genomsnitt uppgå till omkring 2,500 kronor för år. Sammanlagt beräknades

de ersättningsbelopp, som institutionen uppbure för undersökningar

av ifrågavarande slag, uppgå till omkring 10,000 kronor för år.

Vid serafimerlasarettet hade hittills årligen till den professor

i patologi vid karolinska institutet, som ombesörjt histopatologisktdiagnostiska

undersökningar för sjukhusets räkning, utgått ersättning med

visst belopp för undersökning, dock högst 8,000 kronor för år.

Vad ovan anförts torde, yttrade direktionen, med tillräcklig tydlighet

utvisa, att de patologiska undersökningarna spelade en viktig roll i den

praktiska sjukhusdriften. Med hänsyn emellertid till att patologin plägat

räknas till de teoretiska grenarna av den medicinska undervisningen hade

ifrågasatts, huruvida den professor i patologi, som ombesörjde patologiska

arbetsuppgifter för vederbörande undervisningssjukhus räkning, vore skyldig

att i sin befattning fullgöra dylika arbetsuppgifter i större utsträckning

än vad som erfordrades för undervisningen i ämnet, och det hade i

samband därmed uttalats den uppfattningen, att undervisningens krav i

sådant avseende skulle kunna inskränkas till erforderliga obduktioner under

de delar av året, då undervisning påginge, och att i följd därav såväl de

obduktioner, vilka erfordrades under återstående delen av året, som samtliga

histopatologiskt-diagnostiska undersökningar skulle falla utanför området

för hans skyldigheter. Ovan meddelade uppgifter angående förhållandena

vid de hittillsvarande undervisningssjukhusen tydde på att denna

uppfattning i huvudsak godtagits och att överenskommelse träffats — helt

eller delvis — om särskild ersättning till vederbörande professor eller patologiska

universitetsinstitution i fråga om patologiska arbetsuppgifter, som

fallit utanför nu angivna gräns.

Bihang lill riksdagens protokoll J9//0. / sami. iXr 1//0. .''{

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Vid akademiska sjukhuset i Uppsala hade frågan om vederbörande patologiprofessors

skyldighet att verkställa undersökningar för sjukhusets

räkning gjorts till föremål för övervägande, sedan patologiprofessorn vägrat

att utan ersättning utföra dylika undersökningar. Efter verkställd utredning

hade direktionen för sjukhuset funnit sådan skyldighet icke föreligga

samt därefter träffat överenskommelse örn ersättning för undersökningarna

av innebörd, som ovan angivits.

Direktionen för karolinska sjukhuset hade i detta sammanhang ansett

sig böra överväga innebörden av de i kungörelsen den 6 juni 1925 meddelade

bestämmelserna beträffande avlöningsförhållandena för professorer

m. il. vid universiteten i Uppsala och Lund samt karolinska institutet, enligt

vilka bestämmelser befattningshavare skulle vara underkastad den

vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden, som vid

en möjligen inträdande förändring i vederbörande universitets eller institutions

organisation eller verksamhet eller eljest i allmänhet kunde varda

stadgad. Därvid hade emellertid direktionen funnit, att den patologiska

institutionens överflyttning till sjukhuset icke kunde anses innefatta en

sådan förändring i institutionens organisation, som kunde föranleda tilllämpning

av nämnda bestämmelse, och att bestämmelsen ej heller eljest

syntes kunna tillämpas i fråga om en enskild befattning utan motsvarande

förändring av tjänstgöringsskyldigheten beträffande andra motsvarande

befattningar. Tillräcklig anledning att för lösningen av den fråga, som

nu förelåge vid karolinska sjukhuset, vidtaga åtgärder, som påverkade

tjänstgöringsförhållandena för andra befattningar, syntes emellertid ej föreligga,

och torde ej heller erfordras, om den vid sjukhusets patologiska institution

placerade patologiprofessorn erbjödes skälig ersättning för det

arbete, han utförde för sjukhusets räkning.

Såväl med hänsyn till den viktiga roll, de patologiska undersökningarna

numera spelade i den moderna sjukhusdriften, som den omständigheten

att dylika undersökningar i praktiken torde i avsevärd utsträckning utnyttjas

för undervisningen i patologi, förelåge anledning för övervägande,

huruvida icke vederbörande professor i patologi vid karolinska institutet

borde beredas ersättning för sagda arbete efter i huvudsak samma grunder

som tillämpades för de professorer, vilka samtidigt vore överläkare vid

karolinska sjukhuset. Det regelmässiga behov av histopatologiskt-diagnostiska

undersökningar, som utvecklingen av sjukhusväsendet medfört, torde

förr eller senare medföra såsom konsekvens, att flertalet större, modernt

rustade sjukhus försåges med särskilda patologiska avdelningar, ställda

under ledning av läkare, som i huvudsak vore jämställda med överläkarna

vid sjukhuset. I samband med karolinska sjukhusets ibruktagande syntes

en sådan anordning redan från början böra träffas därstädes.

Den professor eller annan akademisk befattningshavare i patologi, som

fungerade såsom chef för sjukhusets patologiska avdelning, borde därför

erbjudas ett föreståndararvode till samma belopp, som tillkomme de såsom

överläkare vid sjukhuset tjänstgörande professorerna, eller 1,500 kronor

för år. Härutöver syntes patologiprofessorn, åt vilken icke kunde beredas

de förmåner, som en enskild vårdavdelning innebure för flertalet

av sjukhusets överläkare, böra erhålla gottgörelse för de histopatologisktdiagnostiska

undersökningar, som av honom ombesörjdes på den honom

underställda avdelningen, till belopp av förslagsvis 4,500 kronor för år,

vilket belopp syntes böra utgå ur omkostnadsanslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149. .‘i.l

Det hade ifrågasatts, att viss ersättning skulle utgå till patologen från

patienter å enskilda och halvenskilda rum för varje av honom utförd undersökning

å sådana patienter. I anledning härav ville direktionen såsom sin

mening framhålla, att det knappast torde kunna anses lämpligt att knyta

ersättningsfrågan för patologerna till undersökningar å patienter i enskilda

och halvenskilda rum. Erforderliga undersökningar av detta slag

syntes, oberoende av örn patienterna hade plats å enskilt, halvenskilt eller

allmänt rum, böra liksom erforderliga specialundersökningar i allmänhet

betalas såsom en omkostnad vid sjukhuset. Det förtjänade i detta sammanhang

även beaktas, att på grund av dessa sjukhus särskilda karaktär av

undervisningssj ukhus behovet av att få undersökningar av förevarande

slag i demonstrations- och undervisningsavseende utförda genom patologens

försorg i betydlig grad ökades. Detta talade likaledes mot att ersättningsfrågan

knötes till undersökningar å enskilda och halvenskilda rum.

Befunnes en höjning av ersättningen för sistnämnda rum böra ske, borde

då en enhetlig reglering härav genomföras. En sådan hade dock ägt rum så

sent som från och med den 1 juli 1939.

Det förslag beträffande de patologiska undersökningarna vid karolinska

sjukhuset, som nu angivits, hade närmast åsyftat de undersökningar av

nämnda slag, som skulle utföras på den vid sjukhuset nyuppförda patologiska

avdelningen och som skulle avse patienter vid samtliga avdelningar

vid sjukhuset med undantag för jubileumskliniken, eller således 800 patienter

i allmän sal och 118 patienter i hel- eller halvenskilda rum. Undersökningar

avseende patienter på jubileumskliniken, omfattande 125 allmänna

och 13 enskilda vårdplatser, hade hittills ombesörjts av föreståndaren

för klinikens radiopatologiska forskningsavdelning. Antalet dylika

undersökningar vore på grund av den särskilda betydelse, som desamma

hade för sjukvården vid kliniken, proportionsvis mycket stort och torde

komma att snarast något överstiga det antal, vartill motsvarande undersökningar

för sjukhusets samtliga övriga avdelningar komme att uppgå.

Undersökningarna inginge i avsevärd omfattning i det forskningsarbete,

som utfördes på den radiopatologiska avdelningen och krävde i viss mån

särskild erfarenhet i svulstpatologi. Det finge därför anses vara ändamålsenligt,

att ifrågavarande undersökningar fortfarande ombesörjdes av föreståndaren

för den radiopatologiska avdelningen. Härför talade även den

omständigheten, att arbetsbelastningen på den nyuppförda för sjukhusets

övriga avdelningar avsedda patologiska avdelningen, torde bliva mycket

betydande, även örn den stora mängden av de för radiumhemmet behövliga

undersökningarna icke utfördes därstädes. Direktionen förutsatte emellertid,

att samarbete etablerades mellan de två patologiska avdelningarna och

att där behov av konsultation uppkomme, den erfarenhet vardera avdelningen

besutte, utan ersättning ställdes till den andra avdelningens förfogande.

Åled hänsyn till att nämnde föreståndare intogc en motsvarande ställning

till dc för radiumhemmet erforderliga undersökningarna, som den till

sjukhuset knutna patologiprofessorn till dc på dennes avdelning ankommande

undersökningarna, syntes anledning föreligga att beträffande ersättning

till båda patologiföreståndarna tillämpa likartade grunder. Direktionen

föresloge sålunda, att ett föreståndararvode ä 1,500 kronor finge utgå

jämviil till föreståndaren för den radiopatologiska avdelningen med skylrighet

för denne att på niimnda avdelning ombesörja de patologiska undersökningar,

som erfordrades för radiumhemmets räkning, samt att .även

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition Nr lJj9.

denne föreståndare finge därutöver uppbära gottgörelse för de undersökningar

av angivna slag, som avsåge hemmets patienter till belopp av 4,500

kronor för år.

Under åberopande av vad sålunda anförts finge direktionen hemställa,

att under arvodesposten i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset måtte

upptagas ytterligare två arvoden å 1,500 kronor, vilka skulle utgå till

vederbörande föreståndare för den nyuppförda patologiska avdelningen vid

sjukhuset och den radiopatologiska forskningsavdelningen vid jubileumskliniken,

med skyldighet för dem att ombesörja utförandet på dem underställda

patologiska avdelningar av samtliga erforderliga patologiska arbetsuppgifter,

som sjukhusets drift — vari givetvis borde inbegripas jämväl

driften av sjukhusets allmänna polikliniker — kunde komma att påkalla,

men med rätt för envar av dem till ytterligare ersättning för histopatologiskt-diagnostiska

undersökningar, som avsåge patienter å, vad den förre

anginge, sjukhusets samtliga avdelningar med undantag för radiumhemmet,

och, vad anginge den senare, nämnda hem, till belopp av 4,500 kronor för

år. Direktionen komme att, i samband med avgivande av förslag till omkostnadsstat

för sjukhuset upptaga nämnda belopp, tillhopa 9,000 kronor,

bland sjukhusets omkostnader.

Sjukhusdirektören von Dardel, som anfört skiljaktig mening, vore så

tillvida ense med direktionen, att han ansåge, att envar av de avdelningsföreståndare,

som skulle handha patologiska undersökningar för sjukhusets

räkning, borde erhålla ett föreståndararvode å 1,500 kronor. Ifrågavarande

föreståndare borde tillika komma i åtnjutande av gottgörelse

— utöver ovannämnda arvoden — för de arbetsuppgifter, som de skulle

fullgöra för sjukhusens räkning, men denna gottgörelse syntes böra utgå

efter andra grundel1, som stöde i närmare överensstämmelse med vad

som gällde eller vore avsett att gälla för överläkarna vid sjukhuset. För

att i nämnda avseende bjuda patologen likställighet med övriga överläkare

torde det därför vara lämpligt att vidtaga en anordning av det

slag, som tillämpades vid akademiska sjukhuset i Uppsala, nämligen att

avgift fastställdes för de patologiska undersökningar, som erfordrades för

sjukhusets rumspatienter, samt att denna avgift inkasserades genom sjukhusets

försorg för att överlämnas till patologen. Sjukhusdirektionen borde

därför enligt sjukhusdirektörens mening ha åtminstone alternativt föreslagit,

att — utöver de arvoden å 1,500 kronor, vilka föreslagits skola utgå

till vederbörande föreståndare för den nyuppförda patologiska avdelningen

vid sjukhuset och för den radiopatologiska forskningsavdelningen vid jubileumskliniken

— till envar av dessa föreståndare skulle utgå ersättning för

histopatologiskt-diagnostiska undersökningar, som avsåge patienter i heloch

halvenskilda rum å, vad den förre anginge, sjukhusets samtliga avdelningar

med undantag för radiumhemmet, och, vad anginge den senare,

nämnda hem, till belopp av 4,500 kronor för år. Nämnda belopp, tillhopa

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 149.

9,000 kronor, borde ha upptagits bland sjukhusets omkostnader. Bland sjukhusets

beräknade inkomster borde vidare ha upptagits motsvarande belopp

såsom inkomst av avgifter, som av sjukhuset skulle upptagas såsom gottgörelse

för histopatologiskt-diagnostiska undersökningar, avseende patienter

i hel- och halvenskilda rum vid sjukhuset.

Statskontoret har för sin del icke funnit anledning till erinran mot att

föreståndaren för den patologiska avdelningen vid sjukhuset erhölle ett

särskilt föreståndararvode å 1,500 kronor för handhavande av patologiska

undersökningar för sjukhusets räkning. Icke heller ville statskontoret motsätta

sig, att särskild ersättning bereddes sagde föreståndare ävensom föreståndaren

för den radiopatologiska forskningsavdelningen för histopatologiskt-diagnostiska

undersökningar. Därvid anslöte sig statskontoret emellertid

till sjukhusdirektörens förslag, att sådan gottgörelse skulle utgå för

undersökningar av angivna slag, som avsåge patienter i hel- och halvenskilda

rum, samt fastställas till högst 4,500 kronor för år. Såsom sjukhusdirektören

föreslagit, borde särskild avgift för dessa undersökningar upptagas

av rumspatienterna samt tillföras sjukhusets inkomster. Förslaget att jämväl

föreståndaren för den radiopatologiska forskningsavdelningen skulle

erhålla ett särskilt föreståndararvode å 1,500 kronor ansåge sig ämbetsverket

dock icke böra biträda. Enligt den mellan Kungl. Majit och kronan, å

ena, samt styrelsen för jubileumsfonden, å andra sidan, träffade överenskommelsen

skulle jubileumsfonden bestrida kostnaderna för den forskningsverksamhet,

som bedreves å den radiopatologiska forskningsavdelningen.

Från jubileumsfonden bestredes jämväl avlöningen till föreståndaren

för avdelningen. Enligt vad direktionen i föreliggande framställning

uppgå ve, inginge de patologiska undersökningar, som ombesörjdes av

sagde föreståndare, i avsevärd omfattning i det forskningsarbete, som utfördes

på den radiopatologiska avdelningen. Vid nu angivna förhållande

borde, så länge nämnda avtal mellan Kungl. Majit och kronan samt jubileumsfonden

gällde, föreståndarens arvode helt gäldas från fonden.

Allmänna lönenämnden har icke haft något att erinra mot den av direktionen

föreslagna anordningen. Det syntes dock kunna ifrågasättas, huruvida

icke beloppet 4,500 kronor borde undergå någon sänkning.

För obduktioner och övriga patologiska undersökningar å karolinska

sjukhuset ansvara professorn i patologisk anatomi och, beträffande patienter

å radiumhemmet, föreståndaren för svulstpatologiska forskningsavdelningen

vid jubileumskliniken. För innevarande budgetår erhålla dessa

befattningshavare i ersättning för nämnda undersökningar inalles 6,000

kronor, vilket belopp bestrides från sjukhusets omkostnadsanslag. Anordningen

är provisorisk.

Sjukhusdirektionen har enligt det föregående verkställt en uttömmande

utredning rörande den liimpligaste ersättningsformen och med hänsynstagan
-

Departe
mentschefen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Marits proposition Nr 149.

de till de för universitetsprofessorer gällande lönebestämmelserna föreslagit,

att vardera av dessa patologer skulle dels för att bli likställd med de såsom

överläkare tjänstgörande professorerna tillerkännas arvode å 1,500 kronor

såsom föreståndare för sin patologiska avdelning, dels ock utöver dessa arvoden

erhålla ersättning för de patologiska undersökningarna med högst

4,500 kronor för år. Arvodena å sammanlagt 3,000 kronor skulle bestridas

från avlöningsanslaget och nämnda ersättningar, tillhopa 9,000 kronor, från

omkostnadsanslaget.

Jag har intet att erinra mot att nämnda arvoden anvisas. Då ifrågavarande

undersökningar till stor del få betraktas som ett sjukvårdsintresse

och ej en undervisningsuppgift, tillstyrker jag jämväl, att särskilda ersättningar

härutöver må utgå för de utförda undersökningarna. Ehuru vissa

skäl av principiell natur onekligen kunna anföras för den av en reservant

inom direktionen hävdade uppfattningen, att särskild gottgörelse för ifrågavarande

undersökningar bör uttagas av patienterna på hel- och halvenskilda

rum, har jag dock med hänsyn till vad av direktionen yttrats och i likhet

med allmänna lönenämnden funnit mig böra förorda den av direktionens

majoritet ifrågasätta anordningen. Jag föreslår, att ersättningen bestämmes

till 4,500 kronor för var och en av de nämnda befattningshavarna, men utgår

i anslutning till lönenämndens yttrande från att ersättningarna, örn erfarenheterna

skulle ge anledning därtill, framdeles undergå sänkning. På

grund av jubileumsfondens begränsade ekonomiska tillgångar torde det

icke böra påfordras, att ifrågavarande arvode till föreståndaren för svulstpatologiska

forskningsavdelningen skall gäldas av fonden. Jag avstyrker

sålunda det av statskontoret i detta hänseende framställda förslaget.

Närmare bestämmelser i de nu berörda avseendena torde få meddelas av

Kungl. Majit.

I detta sammanhang vill jag omnämna, att framställning gjorts örn bibehållande

av den patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet i anslutning

till undervisningen vid vissa kliniker därstädes. Till denna fråga återkommer

jag i det följande.

3. Underläkarnas antal och löneställning.

Frågan örn yngre sjukhusläkares avlöningsförhållanden har hänskjutits

till utredning genom särskilda sakkunniga — 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga

— som av chefen för socialdepartementet tillkallats enligt

Kungl. Majlis bemyndigande den 31 augusti 1938.

Av chefen för socialdepartementet ha vidare enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande

den 20 juli 1939 tillkallats sakkunniga för att verkställa omprövning

av gällande bestämmelser rörande utfärdande av samt ersättning

för läkarintyg, såvitt angår socialförsäkringens olika områden ävensom

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1^9.

kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring. Provisoriska bestämmelser

rörande ersättning för utfärdande av vissa intyg och utlåtanden vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet ha av Kungl. Maj:t, med tillämpning

under budgetåret 1939/40, utfärdats den 22 juni 1939 (jfr statsliggaren

för nämnda budgetår, sid. 443). Rörande denna fråga torde i övrigt få hänvisas

till propositionen nr 206 till 1939 års lagtima riksdag, sid. 116—134,

och riksdagens skrivelse nr 352.

Nämnda utredningar ha ännu icke slutförts.

För innevarande budgetår har enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni

1939 medgivits anställande vid karolinska sjukhuset av 16 förste underläkare

i lönegraden Ex 23, 24 andre underläkare i lönegraden Ex 22 samt 7

tredje underläkare i lönegraden Ex 15. Genom beslut den 29 September

1939 har Kungl. Majit med tillämpning från och med den 1 oktober 1939

tills vidare under budgetåret 1939/40 föreskrivit, att vid karolinska sjukhuset

finge anställas högst 26 andre underläkare i lönegraden Ex 22 och

högst 6 tredje underläkare i lönegraden Ex 15.

Direktionen har i sina anslagsäskanden för nästa budgetår hemställt, att

ytterligare en förste underläkartjänst måtte inrättas vid karolinska sjukhuset

samt att tredje underläkarna måtte uppflyttas från 15 till 18 lönegraden.

Härom har direktionen anfört bland annat:

Utöver för innevarande budgetår medgivna antal underläkare erfordrades

för nästa budgetår vid karolinska sjukhuset ytterligare en förste underläkare.

Denne avsåges i första hand skola tjänstgöra som personalläkare.

För närvarande utginge ett arvode av 1,500 kronor till den

underläkare, som, utöver sin underläkarbefattning, fullgjorde uppdraget

som personalläkare.

Vid sammanträde den 4 september 1939 med överläkarna vid serafimerlasarettets

kliniker samt karolinska sjukhusets nuvarande och blivande kliniker

hade behandlats frågan om möjlighet för en underläkare att utöver

sin befattning fullgöra uppdrag som personalläkare. Med hänsyn till de

omfattande arbetsuppgifter, som tillkomme en verksläkare med en personal

av inemot 1,200 personer, hade vid sammanträdet ansetts nödvändigt

att anställa en särskild personalläkare med god kompetens i inre medicin

och placerad åtminstone i lönegrad Ex 23 samt med skyldighet att den tid,

han ej upptoges av göromål såsom personalläkare, tjänstgöra å medicinska

polikliniken.

Direktionen anslöte sig till den av överläkarna uttalade uppfattningen,

att det icke syntes vara möjligt, att någon av de för sjukhuset beräknade

underläkarna skulle vid sidan av den heltidstjänstgöring, som i sådan egenskap

ålåge honom, kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra verksläkarbestyren

för den talrika personal, som komme att vara anställd vid karolinska

sjukhuset. Direktionen ansåge det därför vara nödvändigt, att ytterligare

en underläkare anställdes för verksläkarbestyrens behöriga fullgörande.

Med hänsyn till den erfarenhet, en verksläkare borde besitta, och det

ansvar, som vore förenat med hans uppgift, borde ifrågavarande läkare

erhålla en förste underläkares ställning. Ytterligare en förste underläkare

borde därför för nämnda ändamål få anställas vid sjukhuset, varigenom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majda proposition Nr 149.

dess antal dylika läkare skulle ökas till 17. Vid bifall härtill torde undantag

från tillämpning av kungörelsen den 22 juni 1939 angående verksläkare

vid den civila statsförvaltningen, varom föreskrift meddelats i nådigt brev

samma dag, icke längre vara påkallat för sjukhusets vidkommande. Då

det vore antagligt, att verksläkarbestyren ej bomme att upptaga verksläkarens

hela tjänstetid, syntes hans arbetskraft jämväl kunna tagas i användning

på någon av de avdelningar vid sjukhuset, där behov av ökad

läkarpersonal kunde föreligga. Vid det förnyade övervägande av sjukhusets

personaluppsättning, som anbefallts direktionen, torde direktionen bli i

tillfälle att taga ställning till denna fråga.

I samband med att serafimerlasarettet övertagits av staten hade verkställts

utredning genom särskilda sakkunniga angående lönereglering

för lasarettets läkare. De sakkunniga hade föreslagit, att tredje underläkarna,

då benämnda andre underläkare, skulle placeras i lönegrad Ex 11. I

Kungl. Maj:ts förslag om lönereglering för lasarettets befattningshavare

(propositionen nr 272 till 1937 års riksdag) hade tredje underläkarna placerats

i 11 lönegraden. Vid nämnda riksdag hade emellertid väckts motion om

dessa läkares placering i 18 lönegraden. Sedan statsutskottet i avgivet utlåtande

förklarat sig finna en placering i 11 lönegraden alltför låg samt en placering

i 15 lönegraden bättre motsvara arten och omfattningen av dessa

läkares tjänstgöringsskyldighet, hade riksdagen placerat de tredje underkäkarna

i sistnämnda lönegrad.

Vid den^ konflikt med de underordnade läkarna vid serafimerlasarettet,

som uppstått sommaren 1939 och som utsträckts att avse även läkarbefattningar

vid karolinska sjukhuset, hade från underläkarnas sida påyrkats,

att tredje underläkarna skulle placeras i 21 lönegraden. Vid ovannämnda

sammanträde den 4 september 1939 med överläkarna hade även frågan örn

tredje underläkarnas löneställning behandlats, varvid överläkarna ansett,

att tredje underläkarna borde placeras i 18 lönegraden. Vid överenskommelse

örn konfliktens hävande, som den 16 september 1939 träffats mellan

delegerade för direktionen och Sveriges läkarförbund, hade direktionen,

som funnit en förbättring av tredje underläkarnas löneställning vara motiverad

med hänsyn till arten och omfattningen av ifrågavarande läkares

arbetsuppgifter, förklarat sig villig att i samband med anslagsäskandena

för budgetåret 1940/41 göra framställning om tredje underläkarnas placering

i 18 lönegraden.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit hemställde direktionen, att

tredje underläkarna från och med nästa budgetår placerades i lönegraden

Ex 18.

Medicinalstyrelsen har framhållit, att läkarvården för personalen torde

medföra så lång arbetstid, att personalläkarens arbete å poliklinikerna torde

böra begränsas till ett pär timmar örn dagen.

Statskontoret har funnit sig icke böra för närvarande tillstyrka förslaget

örn inrättande av en förste underläkartjänst för personalläkaren. Ytterligare

erfarenhet angående omfattningen av personalläkarens arbetsbörda borde

avvaktas. I avbidan på resultatet av den utredning rörande de under
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

ordnade sjukhusläkarnas avlöningsförhållanden, som 1938 års hälso- och

sjukvårdssakkunniga anbefallts verkställa, borde förslaget om tredje underläkarnas

lönegradsplacering icke föranleda någon åtgärd.

Allmänna lönenämnden har ej framställt erinran mot direktionens förslag

i berörda delar.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga ha avstyrkt direktionens ifrågavarande

förslag.

De sakkunniga hade ingående undersökt möjligheterna att fullgöra sitt

återstående uppdrag, som avsåge frågan om de underordnade sjukhusläkarnas

avlönings-, arbets- och bostadsförhållanden, i två etapper, därvid

de statliga sjukhusläkarnas lönefråga skulle bli föremål för bedömande för

sig och föranleda förslag från de sakkunniga, som, därest Kungl. Majit så

prövade lämpligt, skulle kunnat läggas till grund för proposition till 1940

års riksdag, medan förslag framdeles skulle avgivas beträffande de landstings-

och kommunalanställda läkarna. En dylik uppdelning av ärendet

hade emellertid efter noggrann prövning icke visat sig möjlig, och de sakkunniga

nödgades vid sådant förhållande begränsa sig till att uttala sig

mot bakgrunden av de förslag, som de sakkunniga kunde komma att framställa.

I detta avseende ville de sakkunniga principiellt understryka, att enligt

de sakkunnigas mening anledning saknades att vidtaga rubbning i de så

sent som 1937 och 1939 fastställda lönesatserna, därest sportelsystemet fortfarande

skulle bibehållas. Allenast under den förutsättningen, att en grundväsende

ändring härutinnan vidtoges, kunde de sakkunniga förorda ändrad

löneställning för olika grupper av underläkare.

Vid sin prövning av lönefrågan med utgångspunkt från angivna allmänna

förutsättning hade de sakkunnigas överväganden lett fram till ett preliminärt

förslag, som i åtskilliga avseenden skulle innebära avsevärda förbättringar

för de underordnade läkarna men som tillika i flera punkter

medförde rubbningar i nuvarande ordning, bland annat i proportionen

mellan underläkare av olika grader.

Under angivna förhållanden måste särskilt inrättande av nya förste eller

andre underläkarbefattningar vara ägnat att föregripa den slutliga prövningen

och försvåra en övergång till den ordning, som de sakkunniga avsåge

att föreslå. Likaledes funne de sakkunniga av samma skäl en förändring

av tredje underläkares löneställning utan sammanhang med reformen

i övrigt vara ägnad att ingiva bestämda betänkligheter.

De sakkunniga finge alltså avstyrka framställningen, i vad den avsåge

en ökning av antalet förste och andre underläkare samt ändrad löneställning

för tredje underläkare. Det av direktionen hävdade behovet av ytterligare

underläkare borde sålunda tillgodoses genom inrättande av erforderligt

antal tredje underläkarbefattningar, att, i avbidan på den fortsatta

utredningens slutförande, avlönas enligt hittills gällande grunder.

Skiljaktig mening har anförts av en av de sakkunnigas läkarledamöter,

P. Rousthöi, som bland annat anfört:

Direktionen hade förklarat, att samtliga tjänster vore för sjukvården

nödvändiga och i konsekvens härmed hade direktionen föreslagit en ökning

av antalet av de bättre avlönade underläkarbefattningarna, vilket måste

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Departementschefen

.

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

anses vara riktigt. Direktionen hade här beträtt den väg, som av läkarna

själva alltid ansetts vara den rätta, enär den medförde en relativt god lön

på ett relativt tidigt stadium, som möjliggjorde ett tidigare upphörande

av skuldsättningen och ett tidigare minskande av skuldbördan. Forså vitt

de sakkunniga verkligen hade för avsikt att föreslå förbättrade förhållanden

för de yngre sjukhusläkarna, syntes sålunda direktionens förslag icke

böra kunna verka försvårande på övergången till den ordning, som de sakkunniga

preliminärt tänkt sig.

I olikhet med majoriteten bland de sakkunniga ville reservanten därför

tillstyrka direktionens förslag.

Ersättningen för utfärdade intyg och utlåtanden kunde icke betraktas

som sportelinkomster. Det förelåge ej skäl att sammankoppla frågan om

viss ersättning för extra arbete av icke sjukvårdande karaktär med frågan

om ersättning för arbete med avseende på sjukvården inom sjukhusen. När

emellertid fråga härom uppstått, borde avgivande av yttrande anstå, till

dess spörsmålet blivit utrett — så mycket hellre som utredning påginge

genom särskilda sakkunniga.

Direktionen har i anledning av statskontorets utlåtande yttrat:

Direktionen, som vid uppgörelse med Sveriges läkarförbund örn hävande

av konflikten utfäst sig att framlägga förslag örn inrättande av förste

underläkarbefattningen, hade därvid utgått från att det inte skulle bliva

möjligt för någon av de läkare, som redan upptagits på sjukhusets stat,

att vid sidan av sina egentliga arbetsuppgifter medhinna verksläkarbestyren

för sjukhusets talrika personal. Denna uppfattning hade bestyrkts av

erfarenheter, som därefter redan vunnits. Den jämförelsevis obetydliga ökning

av sjukhusets personal, som hittills ägt rum, hade medfört en ökning

av verksläkarbestyren, som föranlett den hittillsvarande personalläkaren

att undanbedja sig fortsatt förordnande, och svårigheter hade uppstått att

för ifrågavarande uppdrag förvärva annan av sjukhusets underläkare. Tills

vidare torde det dock vara möjligt att genom lämplig arbetsfördelning mellan

underläkarna åstadkomma erforderlig lättnad för den underläkare, som

skulle tjänstgöra såsom personalläkare, men i den mån personalens antal

utökades, bleve svårigheterna i detta hänseende allt större. Vid ingången av

nästa budgetår bleve det enligt direktionens uppfattning nödvändigt att

anställa ytterligare en läkare för ifrågavarande ändamål, varför direktionen

vidhölle sin framställning i denna del.

I fråga om tredje underläkarnas löner ville direktionen framhålla angelägenheten

av den jämförelsevis obetydliga löneförhöjning, som enligt direktionens

förslag skulle beredas ifrågavarande, för sjukvården betydelsefulla

grupp av unga läkare, av vilka ett stort antal vore familjeförsörjare.

En slutlig reglering av de förutnämnda frågorna rörande avlöningsförmåner

för de yngre läkarna vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

samt rörande ersättningar för omförmälda intyg och utlåtanden kan

tyvärr icke nu ske, eftersom de i ärendet pågående utredningarna ännu icke

slutförts. Vid sådant förhållande torde de förutnämnda provisoriska bestämmelserna

om ersättningar för sagda intyg och utlåtanden böra, såsom

jämväl sjukhusdirektionen synes ha förutsatt, bibehållas ännu ett budgetår.

Då det emellertid synes mig vara av vikt, att de underordnade läkarna erhål
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Marits ''proposition Nr 149.

la förbättrade löneförmåner, anser jag mig böra i likhet med allmänna lönenämnden

förorda sjukhusdirektionens förslag örn uppfattning av de tredje

underläkarna från 15 till 18 lönegraden. En sådan reglering av löneförmånerna,

vilken med hänsyn till de på området pågående utredningarna måste

bli av provisorisk karaktär, synes icke kunna föregripa en omprövning av

nämnda utredningars resultat, så mycket mindre som, enligt vad av handlingarna

i ärendet framgår, de nu ifrågavarande tredje underläkarna i denna

egenskap endast undantagsvis utfärda intyg, för vilka de kunna erhålla

särskild gottgörelse.

Det torde få ankomma på Kungl. Majit att framdeles taga ställning till

frågan örn inrättande av den av sjukhusdirektionen föreslagna första underläkartjänsten

vid karolinska sjukhuset, vars innehavare enligt direktionens

förslag skulle tjänstgöra som personalläkare. Då emellertid goda skäl

anförts för detta förslag, anser jag mig böra vid anslagsberäkningarna i det

följande utgå från att nämnda tjänst kommer till stånd.

4. Den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens avlöning m. m.

Rörande den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens tjänsteställning

och löneförmåner har direktionen anfört följande:

De sakkunniga, som i samband med statens övertagande av serafimerlasarettet

verkställt utredning rörande bland annat ifrågavarande personals

löneställning, hade i anslutning till motsvarande förhållanden vid sinnessjukhusen

föreslagit en särskild löneplan — benämnd U — för personal med

lägre löneförmåner än dem, som utginge till en icke-ordinarie befattningshavare

i lägsta lönegraden av den statliga löneplanen. Vederbörande personalorganisationer

hade begärt, att ifrågavarande befattningshavares löneförmåner

skulle regleras genom kollektivavtal. I proposition nr 272/1937

hade departementschefen anfört, att han då icke vore beredd att taga ställning

till sistnämnda fråga, som ägde betydelse jämväl för andra allmänna

sjukvårdsinstitutioner och som därför borde prövas i ett vidare sammanhang.

För att icke föregripa en sådan prövning hade departementschefen

funnit erforderligt, att den personal, som enligt då föreliggande förslag

skulle inplaceras å löneplan U, tills vidare erhölle ställning allenast som

extra befattningshavare.

Sedermera hade vederbörande personalorganisation gjort förnyad framställning

angående kollektivavtal, varö ver direktionen den 4 mars 1939 avgivit

yttrande till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet.

Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 15 juni 1939 hade direktionen bemyndigats

att för tiden efter utgången av juni 1939 fastställa särskild löneplan

samt att jämväl i övrigt besluta angående avlöningsförmånerna för ifrågavarande

personal.

Jämlikt 50 § 2 mom. 2 p. 1 st. civila icke-ordinarereglementet fastställde

Kungl. Majit i särskild ordning lönegrader och löneklasser ävensom

erforderliga avlöningsföreskrifter i övrigt för sådana grupper bland

extra ordinarie ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus, beträffande

vilka lönen ansåges böra bestämmas till lägre belopp jin som angåves i

löneplan Eo. Med stöd av nämnda stadgande hade Kungl. Majit genom

beslut den 15 juni 1939 fastställt särskilda avlöningsföreskrifter för ifråga
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition Nr l/+9.

varande personal vid sinnessjukhusen. Vidare hade genom nådigt beslut

den 14 juli 1939 pensionsförmånerna reglerats för samma personal.

Då sålunda motsvarande personal vid statens sinnessjukhus beretts anställning

som extra ordinarie tjänstemän, funne direktionen, att extra ordinarie

anställningsform nu, såsom ovanberörda sakkunniga föreslagit, borde

beredas sköterskebiträden Th. fl. vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

vilka för närvarande innehade ställning som extra befattningshavare.

^

Den personal, varom nu vore fråga, omfattade dels följande sjukvårdspersonal,

nämligen sköterskebiträden, fotografibiträden och baderskor, dels

ock följande ekonomipersonal, nämligen köks- och serveringsbiträden,

tvättbiträden, städerskor, sömmerskor, förrådsbiträden samt första tvätt-,

köks- och serveringsbiträden. För denna personal hade direktionen för innevarande

budgetår fastställt följande löneplan:

Lönegrad

Nr

Omfattar

löneklasserna

Löneklass nr

Fast del

e. U 4

f—d

f

2,031

e. U 5

e—c

e

2,118

d

2,205

c

2,292

Utöver i tabellen angivna fasta del utginge en rörlig del med belopp,

motsvarande rörliga tillägget till ordinarie tjänstemän.

Till lönegrad e. U 4 hade hänförts sköterskebiträden, köks- och serveringsbiträden,

tvättbiträden samt städerskor. Till lönegrad e. U 5 hade

hänförts fotografibiträden, baderskor, sömmerskor, förrådsbiträden, första

tvätt-, köks- och serveringsbiträden.

Direktionen föresloge sålunda, att nämnda personal vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet erhölle ställning som extra ordinarie tjänstemän

samt att för dem måtte fastställas följande löneplan U:

Lönegrad

Nr

Omfattar

löneklasserna

Löneklass nr

Årslön

e. o. U 1

e—a

e

2,118

e. o. U 2

d—i

d

2,205

c

2,292

b

2,382

a

2,472

i

2,562

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 11$.

45

Vad anginge karolinska sjukhuset

Ian lönegraderna:

Sjukvårdspersonal.

10 sköterskebiträden . . E. o. U 1

5 fotografibiträden. . . E. o. U 2

9 baderskor........ »

föresloges följande fördelning mel
Ekonomip

er sonak

46 köks- och serverings
-

biträden.........E. o. U 1

30 tvättbiträden..... »

250 städerskor....... »

6 sömmerskor......E. o. U 2

1 förrådsbiträde..... »

6 första köks- och serveringsbiträden

. . .

Vidare föresloge direktionen, att för denna personal måtte få tillämpas

ett tjänstepensionsunderlag av 1,236 kronor och ett tjänstepensionsavdrag

för år räknat av 33 kronor samt ett familjepensionsunderlag av 720 kronor

och ett familjepensionsavdrag för år räknat av 69 kronor, att pensionsåldern

bestämdes inträda vid utgången av den månad, under vilken befattningshavare

uppnådde en levnadsålder av 60 år, samt att ifrågavarande befattningshavare,

som omedelbart före den 1 juli 1940 innehaft anställning

vid sjukhusen, måtte såsom tjänsteår få tillgodoräkna tjänstetid före sistberörda

dag.

I detta sammanhang ville direktionen meddela, att förhandlingar förts

mellan direktionen och representanter för vederbörande personalorganisation

angående lönereglering för nu förevarande personal, varvid personalorganisationen

förklarat sig godkänna direktionens nu framlagda förslag.

Statskontoret har påpekat, att enligt direktionens förslag ifrågavarande

personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet skulle komma att

uppbära lön enligt en högre löneskala ävensom beredas högre tjänstepension

än motsvarande personal vid statens sinnessjukhus. Enligt statskontorets

mening borde det icke komma i fråga, att befattningshavare med varandra

motsvarande arbetsuppgifter ställdes olika i löne- och pensionshänseende.

Därest direktionens förslag, att avsedda personal vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet skulle beredas extra ordinarie anställning,

skulle vinna bifall, borde för densamma fastställas enahanda löne- och

pensionsförmåner som för personalen vid psykiatriska sjukhuset. Statskontoret

ville emellertid ifrågasätta, huruvida icke med hänsyn till nuvarande

statsfinansiella läge med den föreslagna löneregleringen tills vidare

borde anstå.

I detta sammanhang ville statskontoret erinra om att de bestämmelser

ifråga om pensionsunderlag, som utfärdats för här avsedd personal vid sinnessjukhusen,

endast vore provisoriska samt att spörsmålet om ett definitivt

bestämmande av pensionsunderlagen för dessa befattningshavare underställts

1938 års pensionssakkunniga.

Allmänna lönenämnden har anfört, att lönebeloppen å den föreslagna

löneplanen syntes lia hämtats från den av Kungl. Majit den 15 juni 1939

fastställda löneplanen Ek för kvinnliga ekonomister av 3 och 4 klass

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Departe
mentschefen.

Kungl. Marits proposition Nr 149.

vid statens sinnessjukhus. Emellertid innebure den av direktionen föreslagna

inplaceringen i lönegrader av de olika befattningshavargrupperna

genomgående en högre löneställning för den ifrågavarande personalen vid

de båda sjukhusen än för motsvarande personal vid sinnessjukhusen. Likaså

hade tjänstepensionsunderlaget föreslagits till högre belopp än vid sistnämnda

sjukhus. Ehuru dylika olikheter med avseende å löne- och pensionsvillkoren

måhända kunde vara påkallade på grund av särskilda förhållanden

vid de ifrågavarande båda sjukhusen, hade lönenämnden likväl

ansett sig böra särskilt påpeka dessa avvikelser, detta med hänsyn till de

konsekvenser för sinnessjukhusens personal ett godtagande av direktionens

förslag möjligen kunde föranleda.

Direktionen har vidhållit sitt förslag och yttrat bland annat följande:

Sedan Stockholms kommunalarbetares samorganisation hos direktionen

påkallat förhandlingar angående träffande av kollektivavtal för ifrågavarande

personal, hade under hösten 1939 förts långvariga förhandlingar i

lönefrågan mellan representanter för direktionen och nämnda sammanslutning.

Såsom utgångspunkt vid dessa förhandlingar hade för direktionens del

tjänat de löner, som tidigare med hänsyn till avlöningarna för motsvarande

personal i Stockholms stads tjänst tillerkänts personalen i fråga. Då någon

överenskommelse med personalens representanter icke kunnat träffas örn

löner, som understege de förut utgående lönerna, hade direktionen funnit

sig böra föreslå, att ifrågavarande personal skulle erhålla extra ordinarie anställning

med löner enligt de lönegrader på den för statens sinnessjukhus

fastställda särskilda löneplanen, som motsvarade personalens förutvarande

löner. Detta förslag hade godtagits av personalens representanter. Direktionen,

som ansåge det vara önskvärt, att ifrågavarande personal från och

med nästa budgetår erhölle anställning såsom extra ordinarie befattningshavare,

vidhölle det av direktionen i detta avseende framlagda förslaget.

Såsom av det föregående framgår, har vederbörande personalorganisation

ifrågasatt kollektivavtal för den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalen.

Dessa befattningshavares anställningsförhållanden äro nu reglerade

på sätt gäller för extra befattningshavare. Direktionen har icke ansett sig

böra förorda kollektivavtal men föreslagit, att personalen skulle, med bibehållande

i stort sett av sina nuvarande löner, erhålla extra ordinarie anställning.

Härvid skulle motsvarande bestämmelser för statens sinnessjukhus

tillämpas men personalen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet,

med hänsyn till den redan gällande lönenivån, genomgående placeras

i högre lönegrader än som fastställts för samma personal vid sinnessjukhusen.

Direktionen har vid uppgörandet av sitt förslag icke kunnat

undgå att beakta löneförhållandena vid Stockholms stads sjukhus. Särskilt

med hänsyn till önskvärdheten att kunna på ett fastare sätt binda

personal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet och därigenom

undvika för arbetet störande, ständiga personalombyten anser jag direktionens

förslag böra biträdas. Rörande de föreslagna löneförmånerna, vilka

i allmänhet understiga de i civila icke-ordinarie reglementet reglerade, torde

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. May.ts proposition Nr 149.

särskilda bestämmelser böra utfärdas. Vad beträffar personalens pensionsförmåner,

torde det få ankomma på Kungl. Majit att härom meddela bestämmelser

med stöd av 28 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet och

14 § 3 mom. allmänna familjepensionsreglementet.

5. Anslagsberäkningar.

Direktione,n har erinrat, att anslagsberäkningarna för innevarande budgetår

i stort sett motsvarade kostnaderna för karolinska sjukhusets drift

under tre kvartal. För budgetåret 1940/41 borde däremot anslag beräknas

för helt budgetår. Direktionen hade anbefallts att taga i förnyat övervägande

frågan örn personalorganisationen vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

och därmed sammanhängande spörsmål.

I anledning härav ville direktionen anföra, att direktionen i samband

med öppnandet av de nya avdelningarna vid karolinska sjukhuset och med

ledning av de erfarenheter, som därvid vunnes, ämnade vidtaga en omprövning

av personalorganisationen vid nämnda sjukhus samt därefter inkomma

med förslag i sådant avseende. Innan någon närmare erfarenhet erhållits

angående de krav, som driften av sjukhusets olika avdelningar visade

sig medföra i fråga örn personalens antal och kvalifikationer, vore det

förenat med stora svårigheter att med någon större säkerhet kunna bedöma,

i vad mån jämkningar i den beräknade personaluppsättningen borde

vidtagas. Direktionen hade därför vid beräkningen av anslagsbehovet för

sjukhuset för budgetåret 1940/41 ansett sig i avbidan på ifrågavarande omprövning

av personalbehovet i stort sett böra utgå från den för sjukhuset

fastställda personaluppsättningen.

På uppdrag av direktionen hade dess ledamot statskommissarien K.

Tottie verkställt utredning angående avlönings- och pensionsförmåner för

vissa biträdande läkare vid karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets

kliniker. Sådana läkare finnas nu anställda allenast vid karolinska

sjukhusets medicinska klinik, kirurgiska klinik och kvinnoklinik med

ett arvode av 7,500 kronor. Enligt nämnda utredning skulle ifrågavarande

läkare hädanefter benämnas biträdande överläkare och erhålla ordinarie

anställning med placering i lönegraden A 28. Härförutom föreslås av utredningsmannen,

att sådana befattningar inrättas jämväl vid serafimerlasarettets

medicinska och kirurgiska kliniker, detta i anslutning till det i

propositionen nr 206 till 1939 års lagtima riksdag gjorda uttalandet, att

dylika befattningar icke borde komma till stånd med mindre platsantalet å

vederbörande klinik överstege 90. Inalles skulle alltså vid karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet finnas fem tjänster av denna art. Slutligen

föreslås, att överläkaren vid serafimerlasarettets röntgenavdelning, som nu

uppbär arvode med 9,000 kronor, skulle erhålla ställning som biträdande

överläkare med placering i lönegraden A 29.

Med hänsyn till ovannämnda åt direktionen meddelade uppdrag att taga

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

sjukhusets personalorganisation under förnyat övervägande och då direktionen,

såsom ovan angivits, ansåge sig böra utföra detta uppdrag med

ledning av de erfarenheter, som yppade sig i samband med att verksamheten

på sjukhusets olika avdelningar påbörjades, ville direktionen icke dessförinnan

taga ställning till de sålunda framställda förslagen. Direktionen

ansåge det böra övervägas, om ej pensionsfrågan, med hänsyn till att ifrågavarande

läkare liksom även underläkarna i många fall ambulerade mellan

sjukhus, som lydde under olika huvudmän, i stället skulle kunna lösas

på det sätt, att på de allmänna kroppssjukhusen tjänstgörande biträdande

läkare och underläkare allmänt bleve anslutna till den pensionering för

lasarettsläkare, som omhänderhades av statens pensionsanstalt. Direktionen

funne det vara önskvärt, att utredning härom verkställdes.

Direktionen ansåge sig emellertid böra föreslå, att nämnda fem biträdande

läkare, vilka skulle övertaga en del av överläkarnas arbetsuppgifter på

klinikerna, skulle redan från och med budgetåret 1940/41 benämnas biträdande

överläkare och att arvodena skulle för envar av dem förhöjas

med 500 kronor. På grund härav borde arvodena, med inräknande av dyrtidstillägg,

bestämmas till 9,200 kronor.

Mot direktionens beslut ha skiljaktiga meningar anförts dels av sjukhusdirektören

von Dardel, dels ock av professorn Söderlund och statskommissarien

Tottie, von Dardel har ansett, att förslag om förhöjd avlöning åt de

fem biträdande läkarna ej bort framställas, innan direktionen fullgjort det

ovanberörda förnyade övervägandet av karolinska sjukhusets personalorganisation.

Söderlund och Tottie ha bland annat anfört, att, i anslutning till

de av departementschefen vid behandlingen av sjukhusets stater för innevarande

budgetår angivna linjerna beträffande fördelningen av ansvaret

för sjukvården å klinikerna, en uppdelning borde ske mellan vederbörande

klinikchef och den biträdande överläkaren, så att envar av dem ålades det

direkta ansvaret för vissa allmänna avdelningar och även finge till sitt förfogande

vissa enskilda vårdplatser.

Statskontoret har på det av von Dardel anförda skälet icke funnit sig

kunna biträda direktionens förslag. Ämbetsverket har dock understrukit

ovan återgivna uttalande av reservanterna Söderlund och Tottie.

Även allmänna lönenämnden har anslutit sig till von Dardels mening.

1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga ha avstyrkt, att icke heltidstjänstgörande

befattningshavare inplacerades i avlöningsreglementet. Sådana

befattningar borde enligt de sakkunnigas mening bibehållas såsom

arvodesavlönade. Och med hänsyn till att jämväl för sagda befattningshavare

framdeles borde stadgas skyldighet att icke uppbära annan ersättning

för arbete i tjänsten, kunde de sakkunniga icke tillråda, att nu någon ändring

vidtoges i arvodenas belopp utan samtidig jämkning av villkoren för

arvodets utgående.

Direktionen har föreslagit följande avlöningsstat för karolinska

sjukhuset:

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149. 49

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat, för
slagsvis

................................kronor 1,188,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av

Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp...............kronor 187,196

b. Vikariatsersättningar m. m., för
slagsvis

................. »_36^304 » 228,500

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar m. m., förslags
vis

.....................kronor 1,992,500

b. Avlöningsförhöjningar m. m., för
slagsvis

................. »_87,000 » 2,079,500

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ................... » 300,000

Summa förslagsanslag kronor 3,791,000.

I anslagsposten till arvodesgrundbelopp har direktionen inräknat dyrtidstillägg

enligt 16 procent å de arvoden, varå dyrtidstillägg nu utgår. Sammanlagda

beloppet av de arvodeshöjningar, som av denna anledning företagits,

uppgår till 17,560 kronor. I delposten ingå ovannämnda föreståndararvoden

till professorn i patologi och föreståndaren för radiopatologiska

forskningsavdelningen med sammanlagt 3,000 kronor. Vidare ingår i delposten

ett belopp av 1,500 kronor, utgörande arvodesförhöjningar för de

föreslagna biträdande överläkarna. Å andra sidan har arvodet till personalläkaren,

nu 1,500 kronor, uteslutits, då såsom ovan nämnts dennes tjänst

skulle förvandlas till förste underläkarbefattning.

Anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal har förhöjts

bland annat på grund av de föreslagna förändringarna av underläkarnas

antal och lönegradsplacering samt den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens

tjänsteställning.

Medicinalstyrelsen har anslutit sig till direktionens inställning till frågan

om personalorganisationen men samtidigt framhållit önskvärdheten av

att frågans avgörande icke onödigtvis bleve uppskjuten. Styrelsen har tillstyrkt

ett av professorn E. Ahlström framfört, av direktionen ej upptaget

förslag örn anställande av ytterligare en assistentsköterska å förlossningsavdelningen,

detta särskilt med hänsyn till den mottagning för väntande

mödrar, som otvivelaktigt måste komma till stånd därstädes. Sedermera

har, enligt vad i ärendet upplysts, t. f. överläkaren vid sjukhusets kvinnoklinik

uttalat önskvärdheten av att en sköterskebefattning i lönegraden

A 7 vid nämnda avdelning utbyttes mot en i samma lönegrad placerad

barnmorsketjänst. Beträffande skälen härtill torde få hänvisas till handlingarna

i ärendet.

Kanslern för rikets universitet har i enlighet med framställning av lärarkollegiet

vid karolinska institutet hemställt, att befattningen som social

kurator vid psykiatriska kliniken å karolinska sjukhuset

måtte förändras från extra ordinarie tjänst i lönegraden Eo 7 till

Bihang till riksdagens protokoll 19//0. 1 sami. Nr 1^9. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

50 Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

ordinarie befattning i lönegraden All. Framställningen är grundad på en

skrivelse till lärarkollegiet från överläkaren å den psykiatriska kliniken,

professorn V. Wigert, som anfört i huvudsak följande:

Vid den psykiatriska undervisningen å karolinska sjukhuset komme även

att behandlas sådana lindrigare psykiska sjukdomsfall, för vilka behov av

vard på sinnessjukhus icke förelåge. Då dessa ofta hade den intimaste beröring

med de sjukas sociala levnadsförhållanden och då de terapeutiska

åtgärderna ofta vöre av social natur, vore det av synnerlig vikt, att en väl

kvalificerad funktionär (social kurator) stöde till förfogande för sociala utredningar

och patienternas rationella omhändertagande. Förutom särskilda

personliga kvalifikationer krävdes av kuratorn sjuksköterske- och socialvårdsutbildning

m. m.

Ursprungligen hade också i personalstaten upptagits en kurator i lönegrad

Ali, d. v. s. samma lönegrad som bestämts för övriga kuratorer vid

sjukhuset. Av besparingsskäl hade befattningshavaren dock placerats i lönegrad

Eo 7. Med anledning av väckt motion hade statsutskottet år 1939

övervägt frågan men icke ansett sig då kunna tillstyrka ordinarie löneställning

för kuratorn.

Den väl kvalificerade kurator, som kliniken disponerade på psykiatriska

sjukhuset (studentexamen, treårig sjuksköterskeskola, flerårig sjuksköterskeverksamhet,

socialinstitutet, flerårig psykiatrisk kuratorsverksamhet),

kunde befaras söka sig till en bättre tjänst (exempelvis hos Stockholms

stad). Att förvärva en kompetent befattningshavare för nuvarande lön,

motsvarande en e. o. sjuksköterskelön, vore knappast möjligt.

I utlåtande över kanslerns framställning har direktionen, inom vilken

dock reservationer anförts av professorerna Nanna Svartz Malmberg, Bergstrand

och Berven, avstyrkt densamma under åberopande, att närmare erfarenhet

örn arbetsuppgifterna m. m. borde vinnas.

Med hänsyn till den rådande osäkerheten rörande sjukhusverksamhetens

blivande omfattning har Kungl. Majit föreskrivit, att åtgärder för tillsättande

av ordinarie tjänster vid karolinska sjukhuset ej må under innevarande

budgetår vidtagas, förrän Kungl. Majit lämnat tillstånd därtill,

samt att direktionen må under nämnda budgetår vidtaga åtgärder för tillsättande

av övriga tjänster vid sjukhuset först efter prövning av behovet.

Motsvarande föreskrift torde böra, med beaktande av vad i det föregående

(sid. 12) anförts, meddelas även för nästa budgetår. De jämkningar i den

avsedda personaluppsättningen, som kunna befinnas påkallade, böra, såsom

direktionen ansett, företagas först efter det erfarenhet om personalbehovet

under sjukhusets drift vunnits.

Ändrad löneställning för de förutnämnda biträdande läkarna anser jag

mig i likhet med de i ärendet hörda myndigheterna icke kunna nu tillstyrka.

Däremot har jag intet att erinra mot att dessa läkare i fortsättningen

benämnas biträdande överläkare och att en uppdelning av arbetsuppgifterna

mellan vederbörande klinikchef och den biträdande överläkaren

kommer till stånd i anslutning till vad av omförmälda reservanter i

sjukhusdirektionen angivits.

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition Nr lJj9.

För framställningen om ändrad löneställning för kuratorn vid psykiatriska

kliniken ha enligt min mening anförts goda skäl. Numera torde man

icke minst på grundval av erfarenheterna från sjukhus i utlandet men även

från verksamheten vid svenska sjukvårdsinrättningar äga en så säker kännedom

om arten och omfattningen av de arbetsuppgifter, som ankomma

på nämnda befattningshavare, att någon tveksamhet rörande lämpligheten

av den för den sociala kuratorn vid psykiatriska kliniken ifrågasatta löneställningen

knappast kan föreligga. Jag vill erinra, att de två sociala kuratorer,

som finnas anställda vid karolinska sjukhuset i övrigt, äro placerade i lönegraden

All och att det icke kan vara befogat att för motsvarande befattningshavare

vid psykiatriska kliniken bestämma lägre löneförmåner eller

att av denna befattningshavare fordra lägre kvalifikationer. Även bör

framhållas, att kuratorn vid Beckomberga sjukhus åtnjuter löneförmåner,

som i stort sett motsvara de till de nuvarande två kuratorerna vid karolinska

sjukhuset utgående. Jag vill därför tillstyrka, att ifrågavarande extra

ordinarie befattning i 7 lönegraden ändras till ordinarie befattning i lönegraden

All men utgår därvid också från att av innehavaren av denna

tjänst liksom av motsvarande tjänster vid sjukhuset i övrigt skall fordras

speciell utbildning för social verksamhet av denna art, motsvarande den,

som förmedlas inom vårt land genom institutet för socialpolitisk och kommunal

utbildning och forskning i Stockholm.

Vid beräkning av anslagsbehovet i det följande utgår jag från direktionens

kalkyler. Ovan har förutsatts, att i sjukhusets avlönings- och omkostnadsstater

särskild redovisning skall lämnas för å ena sidan sjukhusets

garnisonsavdelningar (inklusive de å garnisonssjukhuset kvarvarande)

och å andra sidan karolinska sjukhuset i övrigt.

Med utgångspunkt härifrån beräknar jag först de poster, som böra uppföras

under rubriken Sjukhuset i övrigt.

Anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat bör enligt

direktionens beräkningar med hänsyn till uppskovet med inrättandet av

ögonkliniken minskas med 55,000 kronor och med hänsyn till uppskovet till

den 1 januari 1941 med inrättandet av psykiatriska kliniken med 50,000

kronor. Vidare bör från det av direktionen beräknade beloppet frånräknas

kostnaden för avlöningar till ordinarie personal å garnisonsavdelningarna

vid sjukhuset, enligt inhämtad uppgift, utgörande i avrundat tal 47,000

kronor. Med dessa avdrag skulle anslagsposten uppgå till (1,188,000 —

— 105,000 — 47,000 =) 1,030,000 kronor. Vid bifall till förslaget örn ändrad

löneställning för sociala kuratorn vid psykiatriska kliniken bör emellertid

posten höjas med 2,000 kronor till i runt tal 1,039,000 kronor. Detta belopp

bör dock i anslutning till de i årets statsverksproposition av chefen

för finansdepartementet angivna grunderna för beräkning av anslagsposter

av denna art sänkas med det belopp, varmed anslagsposten till

rörligt tillägg på grund av ökat indextal måste uppräknas, d. v. s. med

omkring 84,000 kronor. Anslagsposten skulle alltså bestämmas till

(1,039,000 — 84,000 =) 955,000 kronor.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

Den under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Majit, uppförda delposten till grundbelopp torde med

anledning av uppskovet med igångsättandet av ögonkliniken och psykiatriska

kliniken böra minskas med av direktionen uppgivet belopp, 13,386

kronor. Härvid har förutsatts, att överläkararvode skall för hela budgetåret

utgå till överläkaren vid psykiatriska kliniken trots att kliniken igångsättes

först den 1 januari 1941. Detta synes rimligt med hänsyn till att

nämnda befattningshavare måste förbereda klinikens upprättande. Med

hänsyn till vad chefen för finansdepartementet i årets statsverksproposition

i ämnet anfört torde inarbetande av dyrtidstillägg i arvodesbeloppen

icke böra ske. Av detta skäl bör delposten minskas med 17,560 kronor.

Vidare böra frånräknas de av direktionen föreslagna men av mig avstyrkta

arvodesförhöjningarna för biträdande läkare med 1,500 kronor. Posten

skulle alltså bestämmas till (187,196 — 13,386 — 17,560 — 1,500 =)

154,750 kronor. För vikariatsersättningar torde böra uppföras ett belopp

av förslagsvis 31,250 kronor.

Nyssberörda uppskov med sjukhusets upprättande bör enligt av direktionen

gjord beräkning föranleda en sänkning av delposten till grundavlöningar

m. m. för övrig icke-ordinarie personal med ett belopp av 165,000

kronor, varav belöpa på ögonkliniken i runt tal 108,000 kronor och på

psykiatriska kliniken i runt tal 57,000 kronor. Vidare torde särskiljandet

av avlöningskostnaderna för garnisonsavdelningarna enligt under hand från

direktionen inhämtad uppgift medföra en sänkning av posten med 51,000

kronor. Slutligen bör posten vid bifall till förslaget örn förändring av den

nuvarande icke-ordinarie tjänsten som social kurator vid psykiatriska kliniken

till ordinarie tjänst minskas med ytterligare omkring 1,600 kronor.

Delposten bör således beräknas till (1,992,500 — 165,000 — 51,000 —

— 1,600 =) i runt tal förslagsvis 1,775,000 kronor. Delposten till avlöningsförhöjningar

m. m. torde kunna beräknas till förslagsvis 74,000 kronor.

Posten till rörligt tillägg bör med hänsyn till uppskovet med sjukhusets

igångsättande minskas med omkring 24,000 kronor och med hänsyn till

att kostnaderna för garnisonsavdelningarna skola särskilt redovisas med

omkring 8,500 kronor. Posten torde böra uppföras med i avrundat tal förslagsvis

260,000 kronor.

För avlöningar vid karolinska sjukhuset utom garnisonsavdelningarna

böra således beräknas (955,000 + 154,750 + 31,250 + 1,775,000 + 74,000 +

+ 260,000 =) 3,250,000 kronor.

Kostnaden för avlöningar åt den vid garnisonsavdelningarna

å karolinska sjukhuset (inklusive garnisonssjukhuset) anställda personalen

— med undantag för bland andra läkare och militära sjukvårdare, vilkas

ersättningar förutsättas skola bestridas från anslag under fjärde huvudtiteln

— skulle enligt vad förut ifrågasatts redovisas å karolinska sjukhusets

avlöningsstat under en särskild avdelning. De under denna avdelning ingående

posterna beräknar jag på följande sätt.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

För avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat beräknas såsom förut

nämnts ett belopp av i runt tal 47,000 kronor. Härifrån torde emellertid

på förut anförda skäl böra dragas ett belopp, motsvarande den ökade

medelsanvisningen till rörligt tillägg. Anslagsposten torde kunna bestämmas

till 40,000 kronor. Till avlöningar till icke-ordinarie personal kunna

enligt vad nyss sagts för grundavlöningar nu beräknas 51,000 kronor. Såsom

tidigare nämnts (jfr sid. 20), har direktionen beräknat motsvarande

kostnad för den vid garnisonssjukhuset erforderliga personalen till omkring

127,000 kronor. Härvid har direktionen i vissa fall medräknat nu till

ett antal befattningshavare utgående dyrtidstillägg. Mot denna beräkningsgrund

har jag intet att erinra. Delposten torde därför böra uppföras

med i runt tal 178,000 kronor. Lämpligen bör denna post — i likhet med

den nu i avlöningsstaten för karolinska sjukhuset uppförda motsvarande

delposten — betecknas förslagsvis. Härvid förutsättes, att posten ej må

utan Kungl. Maj:ts medgivande överskridas. Såsom redan nämnts, har vid

anslagsberäkningarna förutsatts, att vid garnisonsavdelningarna skola under

nästa budgetår tjänstgöra ett antal militära sjukvårdare. Enligt vad

jag inhämtat, finnes anledning antaga, att sådana icke skola stå till förfogande,

om de nuvarande exceptionella förhållandena föreligga jämväl under

nästa budgetår. Blir så fallet, torde lönerna till den arbetskraft, som i

stället erfordras, få bestridas från den nu förevarande delposten. För avlöning

sför höjning ar m. m. torde kunna beräknas 8,000 kronor. Kostnaden

för rörligt tillägg synes kunna upptagas till 21,000 kronor. Avlöningsstaten

för garnisonsavdelningarna skulle alltså komma att sluta å (40,000 +

-f 178,000 + 8,000 + 21,000 =) 247,000 kronor.

Förslagsanslaget till Karolinska sjukhuset: Avlöningar skulle enligt vad

jag ovan anfört uppföras med (3,250,000 + 247,000 —) 3,497,000 kronor,

vilket i förhållande till det för innevarande budgetår uppförda beloppet

innebär en ökning med 712,000 kronor, betingad väsentligen därav, att anslaget

beräknats för helt budgetår mot nu endast för en del av budgetåret,

och av att i anslaget inräknats omförmälda kostnader för garnisonssjukhuset.

Såsom redan anförts, bör uppskovet med sjukhusets igångsättande ej

medföra ändring i den för sjukhuset fastställda personalförteckningen.

I denna förteckning torde emellertid i anslutning till vad ovan

yttrats den för garnisonsavdelningen avsedda personalen — 11 ordinarie

sjuksköterskor — böra redovisas särskilt för sig. En för kvinnokliniken avsedd

sjukskötersketjänst i lönegraden A 7 torde böra, såsom av det föregående

framgår, utbytas mot en barnmorsketjänst i samma lönegrad. Vidare

bör vid bifall till mitt i det föregående i ämnet framställda förslag antalet

sociala kuratorer ökas från två till tre. Jag anser mig härjämte böra

ifrågasätta ändrad benämning av sjukhusdirektörstjiinsten.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

III. Anslag till omkostnader vid karolinska sjukhuset.

Förslagsanslaget till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Omkostnader

är för innevarande budgetår uppfört med 1,555,000 kronor. Beräkningarna

av anslagsbehovet ha grundats på successivt igångsättande av

sjukhusets olika avdelningar under budgetåret, alltså icke på medelsåtgången

för helt budgetår. Omkostnadsstaten, som är införd å sid. 443 f. i

statsliggaren för budgetåret 1939/40, upptager bruttoutgifter å 1,621,500

kronor och inkomster av särskilda uppbördsmedel å 66,500 kronor, utgörande

ersättning från serafimerlasarettet för vid karolinska sjukhuset utförd

tvätt.

Direktionen har upplyst, att direktionen grundat sina anslagsberäkningar

för nästa budgetår till huvudsaklig del på de verkliga utgifterna

vid serafimerlasarettet under budgetåret 1938/39. Härvid hade direktionen

icke tagit hänsyn till de under rådande förhållanden inträffade eller väntade

prisförhöjningarna. Den av direktionen ifrågasatta omkostnadsstaten

slutar, såsom handlingarna i ärendet utvisa, å ett belopp av 2,265,000

kronor. Då direktionen — såsom av det följande framgår — föreslagit, att

tvättinrättningen vid serafimerlasarettet ånyo skulle tagas i bruk, har direktionen

för nästa budgetår icke å omkostnadsstaten upptagit inkomst av

tvätt för lasarettet. Beträffande den i staten till 9,000 kronor upptagna

kostnaden för patologiska undersökningar torde få hänvisas till vad därom

anförts i det föregående.

I sina anslagsberäkningar för innevarande budgetår upptog direktionen

till förbrukningsartiklar m. m. för radio-patologiska forskningsavdelningen

och radio-fysiska forskningsavdelningen förslagsvis respektive 12,000

och 4,000 kronor. Mot detta förslag framställdes icke av Kungl. Maj:t

eller riksdagen någon erinran. Direktionen har emellertid nu enligt förslaget

till omkostnadsstat förutsatt, att berörda belopp även skola användas

för bekostande av skrivmateriel, trycksaker, instrument samt reparation

av instrument. I denna fråga har förekommit i korthet följande:

Forskningsavdelningarna äro icke statliga institutioner utan stå till jubileumsfondens

förfogande för det vetenskapliga studiet av kräftsjukdomarna.

Därjämte stå de emellertid till radiumhemmets (den statliga klinikens)

förfogande för arbeten i samband med sjukvården samt för undervisning

och forskning, varjämte den radio-fysiska avdelningens mät- och

kontrollsektioner även stå till förfogande för karolinska sjukhusets övriga

röntgenavdelningar. Utrustningen av forskningsavdelningarna bekostas

helt av jubileumsfonden och cancerföreningen. Enligt § 12 i överenskommelsen

angående jubileumskliniken bekostar staten de förbrukningsartiklar,

som erfordras för forskningsavdelningarnas löpande arbete åt radiumhemmet

och sjukhuset i övrigt, medan övriga kostnader i förevarande hänseende

bestridas av jubileumsfonden. Den personal, som regelmässigt erfordras

för utförande av sagda arbete, avlönas av staten.

Föreståndaren för radio-fysiska avdelningen har hemställt, att ovannämnda

för förbrukningsartiklar avsedda belopp måtte få disponeras icke

blott för förbrukningsartiklar i trängre bemärkelse (gummiduk, häfta, glas
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

varor o. d.) utan även för nyanskaffning av instrument, avsedda för den

löpande kontrollen av radiumhemmets röntgen- och radiumavdelningar,

samt reparation av sådana instrument ävensom för skrivmateriel och andra

expenser, vilka avsåge arbetet åt radiumhemmet. Å radiofysiska avdelningen,

vilken frågan huvudsakligen gällde, utexperimenterades genom vetenskapliga

undersökningar nya behandlingsmetoder, t. ex. för strålningsmätningar,

varefter dessa tillämpades vid sjukvården. Då antalet undersökningar

å avdelningen för radiumhemmets räkning starkt ökats, hade

uppstått behov av ytterligare arbetskraft för dessa undersökningar, men

för att undvika ökade kostnader härför hade arbetsbesparande anordningar

konstruerats. Skulle nu kostnaden för dylika hjälpmedel icke betalas

av staten, uppstode stora svårigheter att låta de vetenskapliga rönen

komma sjukvården till godo. Örn fonden skulle bekosta nyanskaffning av

instrument, måste den av fonden avlönade, redan nu otillräckliga personalen

minskas. De av cancerföreningen tidigare anvisade anslag, som motsvarade

de nu ifrågavarande beloppen, hade använts även för instrument

och dylikt. Det hade också vid överenskommelsens ingående varit avsett,

att samma förhållande skulle gälla efter statens övertagande av radiumhemmet.

Under åberopande särskilt av vad som torde varit avsett vid överenskommelsens

ingående har direktionen gjort framställning i enlighet med föreståndarens

hemställan. Styrelsen för fonden har tillstyrkt framställningen.

Statskontoret har ansett sig icke kunna tillstyrka ansökningen, såvitt avser

nyanskaffning av instrument, men icke motsatt sig, att reparation av

instrument bekostades av anslagsbeloppen. Övriga ifrågavarande expenser

borde sjukhuset tillhandahålla.

Statskontoret har anfört, att beräkningarna av omkostnadsanslaget i

huvudsak undandroge sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket funne

sig dock böra ifrågasätta, huruvida icke anslagsposten till inventariers underhåll

och komplettering — vilken upptagits till 190,000 kronor — skäligen

borde kunna nedsättas.

Därest ifrågasatt uppskov med inrättandet av ögonklinik och psykiatrisk

klinik vid karolinska sjukhuset komme till stånd, skulle enligt direktionens

i utlåtande den 3 februari 1940 gjorda beräkningar omkostnadsstaten erhålla

följande utseende:

1. Reseersättningar, förslagsvis..................kronor 2,000

2. Expenser, förslagsvis........................ » 354,000

3. Övriga utgifter:

a. Inventariers underhåll och kom
plettering

................ kronor 107,000

b. Tvätt och renhållning, förslagsvis » 45,000

c. Kosthåll, förslagsvis.......... » 617,000

d. Läkemedel, förslagsvis........ » 250,000

e. Förbrukningsartiklar m. m. för

sjukvården, förslagsvis...... » 573,000

f. Diverse utgifter ...............*_ 18,000 , 1,070,000

Summa kronor 2,020,000.

Såsom redan nämnts, har omkostnadsanslaget för innevarande budgetår

— liksom för (ivrigt även avlöningsanslaget — beräknats från den förut
-

Dcparte
menUchefen.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

sättningen, att sjukhuset skall vara i verksamhet endast under en del av

budgetåret. Någon närmare erfarenhet rörande den verkliga medelsåtgången

kan ännu icke sägas ha ernåtts. Det är givetvis vanskligt att under sådana

förhållanden i förväg beräkna omkostnaderna för sjukhuset för helt

budgetår räknat vid drift i den omfattning, som i det föregående avsetts.

Direktionens beräkningar anser jag mig böra i det väsentliga godtaga.

Eftersom sjukhuset för närvarande arbetar med fullständigt ny utrustning,

förefaller det dock troligt, att ett något mindre belopp än det, varmed direktionen

räknat, bör kunna avses till inventariers underhåll och komplettering.

Jämväl posten till övriga expenser torde kunna minskas. I enlighet

med vad jag i det föregående anfört (jfr sid. 38), lärer i omkostnadsstaten

böra på sätt direktionen förutsatt uppföras ett belopp av 9,000

kronor såsom ersättning för patologiska undersökningar. Med hänsyn till

jubileumsfondens försämrade ekonomi vill jag icke resa erinran mot att

forskningsavdelningarnas vid jubileumskliniken omkostnader för arbeten

åt radiumhemmet gäldas av statsmedel i den utsträckning, som av direktionen

ifrågasatts. Vid anslagsberäkningarna anser jag mig av skäl, som i det

följande anföras, vidare böra utgå från att verksamheten vid serafimerlasarettets

tvättinrättning återupptages.

Såsom ovan förordats, torde från karolinska sjukhusets omkostnadsanslag

jämväl böra bestridas omkostnaderna icke blott för de redan planerade

garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset utan även för garnisonssjukhuset.

För dessa kostnader bör emellertid som nämnts i omkostnadsstaten

lämnas särskild redovisning. Enligt vad jag under hand inhämtat,

kan av det av direktionen ursprungligen för karolinska sjukhuset

beräknade omkostnadsanslaget ett belopp av 202,600 kronor anses belöpa

å garnisonsavdelningarna vid sjukhuset. Såsom i det föregående omnämnts,

har direktionen beräknat omkostnaderna för garnisonssjukhuset, inklusive

den venerologiska avdelningen, till 146,000 kronor. Omkostnaderna för

garnisonsavdelningarna (inklusive garnisonssjukhuset) skulle alltså uppgå

till sammanlagt omkring 350,000 kronor. För karolinska sjukhuset i övrigt

synes med ledning av direktionens beräkningar ett belopp av (2,026,000 —

— 202,600 —) omkring 1,825,000 kronor vara erforderligt.

Karolinska sjukhusets omkostnadsanslag kan sålunda enligt vad jag nu

anfört uppskattas till (350,000 + 1,825,000 =) 2,175,000 kronor. Sistnämnda

belopp har emellertid, såsom redan nämnts, uppskattats på grundval

av den i augusti 1939 rådande prisnivån. Då priserna sedan dess i vissa

fall ej oväsentligt höjts, anser jag mig böra föreslå, att förevarande anslag

bestämmes till i runt tal 2,300,000 kronor, innebärande en ökning i jämförelse

med innevarande års anslag av 745,000 kronor. Sjukhusdirektionen

torde böra eftersträva att hålla kostnaderna inom denna anslagsram. Bland

annat torde böra övervägas, om icke en förenklad kosthållning kan vara

möjlig att genomföra.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 149.

57

IV. Anslag till avlöningar vid serafimerlasarettet.

1. Nuvarande förhållanden.

I riksstaten för budgetåret 1939/40 är under åttonde huvudtiteln förslagsanslaget

till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar uppfört

med 1,532,700 kronor. Anslaget disponeras jämlikt personalförteckning

och avlöningsstat, vilka jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda

å sid. 444 ff. i statsliggaren för budgetåret 1939/40.

2. Vissa frågor rörande läkarpersonalen.

Såsom tidigare nämnts, har direktionen föreslagit, att överläkaren

å röntgenavdelningen, till vilken för innevarande budgetår för

tiden från och med den 1 oktober 1939, på direktionens eget förslag, anvisats

arvode å 9,000 kronor, måtte uppföras å ordinarie stat i lönegraden A 29.

Beträffande pensionsrätten har direktionen föreslagit, att för pension erforderligt

antal tjänsteår måtte bestämmas till 12 år och att levnadsåldern för

pensions erhållande måtte fastställas till 65 år. Direktionen har vidare hemställt,

att Kungl. Maj:t måtte till förste innehavare av befattningen utnämna

docenten i medicinsk radiologi vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,

medicine doktorn Erik Lorenz Rudolf Lysholm.

Enligt statskontorets mening bör med lönereglering för sagde befattningshavare

anstå i avvaktan på den utredning angående sjukhusläkarnas avlöningsförhållanden

och den i samband därmed stående frågan om evalvering

av förekommande sportelinkomster, vilken vore avsedd att framläggas

av 1938 års hälso- och sjukvårdssakkunniga.

Allmänna lönenämnden har anfört, att det nuvarande arvodet bestämts

så sent som vid 1939 års lagtima riksdag. Med hänsyn härtill kunde lönenämnden

för sin del icke finna, att tillräcklig anledning förelåge att genomföra

någon förändring med avseende å överläkarens löneställning, innan

direktionen verkställt det förnyade övervägande av frågan om personalorganisationen

vid de båda sjukhusen, som direktionen anmodats att verkställa.

Vad särskilt anginge det av direktionen framställda förslaget, att befattningen

i fråga skulle förenas med rätt till full pension efter 12 års tjänstgöring,

ville lönenämnden framhålla, att en dylik pensionsform för närvarande

icke förekomme för befattningar tillhörande löneplan A i civila avlöningsreglementet.

Den föreslagna anordningen borde därför icke genomföras,

utan att frågan örn lämpligheten av sagda pensionsform för nyssnämnda

slag av tjänster gjordes till föremål för utredning beträffande förvaltningen

i allmänhet.

Direktionen har icke ansett sig kunna frångå sitt förslag. Såsom ytterligare

motivering har direktionen hänvisat till en av professorn Gösta Forssell

upprättad promemoria, beträffande vilken torde få hänvisas till handlingarna

i ärendet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

På de skäl, som i skrivelse till direktionen anförts av professorn G. Söderlund,

ävensom på grund av utlåtanden, avgivna av professorerna E. Berven,

J. Hellström, J. W. Nordenson och H. Olivecrona, har direktionen ansett sig

böra hemställa, att i serafimerlasarettets arvodesstat måtte uppföras ett

arvode å 4,000 kronor till en specialist i plastisk kirurgi.

I professorn Söderlunds skrivelse har anförts bland annat följande:

Den rekonstruktiva eller plastiska kirurgien hade till uppgift att med

plastiskt förfarande rekonstruera defekter eller deformiteter till möjligast

normala förhållande. Deformiteterna kunde vara medfödda eller förvärvade

genom yttre våld, förfrysningar, förbränningar, sjukdomar eller tumörer.

Dessa defekter och deformiteter kunde medföra mer eller mindre starkt

funktionellt lyte med därav följande oförmåga till förvärvsarbete. I andra

fall kunde de vara så starkt kosmetiskt vanställande — detta gällde givetvis

framför allt de fall, där de sjukliga förändringarna vore lokaliserade till

ansiktet — att de skadade eller sjuka patienterna på grund härav icke

kunde erhålla tjänster, till vilka deras arbetsförmåga eljest skulle gjort dem

berättigade. Under de senaste decennierna, med början de närmaste åren

efter det senaste världskriget, hade den plastiska eller rekonstruktiva kirurgien

mer eller mer utvecklats till en särskild specialitet med egna utövare.

Detta sammanhängde med att åtminstone för många fall av plastisk kirurgi

krävdes en alldeles speciell och säregen grad av kirurgiskt kunnande.

Någon verklig specialist inom detta område, som fullt behärskat dessa

ofta ganska subtila behandlingsmetoder och som varit vuxen att utföra

även de mest krävande uppgifter inom detta område av kirurgien, hade

först under de senaste åren varit tillgänglig i vårt land, nämligen doktor

Allan Ragnell, som skaffat sig en grundlig utbildning hos den förnämste

kirurgen inom detta område i London. Ragnell hade sedan år 1936, vid

sidan av sin verksamhet som privatpraktiserande läkare, å serafimerlasarettet

i Stockholm, delvis också å radiumhemmet samt på Maria sjukhus,

utfört ett stort antal operationer inom detta område av på allmän sal intagna

patienter, sammanlagt 374 stycken. Det hade visat sig, att behovet

i vårt land av en kirurg, som fullt behärskade denna gren av kirurgien,

vore mycket stort. Allteftersom det blivit känt bland lasarettsläkarna i vårt

land, att operationer av denna typ kunde utföras å serafimerlasarettet,

hade patienter från olika delar av landet remitterats hit för olika plastiska

operationer.

Ragnell hade hittills utfört detta för hela landet synnerligen värdefulla

arbete utan någon som helst ersättning. Det vore emellertid uppenbart, att

det icke vore för Ragnell möjligt att i fortsättningen utföra detta mycket

ansträngande och tidskrävande arbete utan någon ekonomisk gottgörelse.

Ragnell borde därför tilldelas ett årligt arvode av 4,000 kronor för hans

fortsatta arbete med plastiska operationer vid serafimerlasarettets kirurgiska

klinik. I

I omförmälda utlåtanden har framhållits, bland annat, att ett fortsatt

utförande av de plastiska operationerna vore av största betydelse samt att

många av de plastiska operationerna vore så tidsödande och erfordrade så

speciell teknik, att en specialisering syntes väl berättigad, ävensom att

tiden syntes vara mogen att giva den plastiska kirurgien en fast organisation.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1^9.

Mot direktionens förslag i förevarande hänseende har sjukhusdirektören

von Dardel anfört skiljaktig mening. Reservanten ansåge det kunna ifrågasättas,

om anställandet av en särskild läkare vid lasarettet för utförande

av plastiska operationer vore påkallat. Han medgåve till fullo det behjärtansvärda

i att tillfälle till sakkunnigt utförande av dylika operationer bereddes,

men ansåge det vara tveksamt, huruvida det borde ankomma på

serafimerlasarettet att meddela denna speeialistbehandling, särskilt som

någon undervisningsskyldighet icke syntes ha avsetts för läkaren.

Medicinalstyrelsen har ansett sig kunna tillstyrka anställandet av en

särskild läkare för utförande av plastiska operationer såsom ett provisorium.

Önskvärt hade varit, särskilt under nuvarande läge, att en särskild sjukhusavdelning

kunde inrättas för den plastiska kirurgien. Med läkartjänsten

å avdelningen hade då lämpligen kunnat förenas undervisningsskyldighet,

så att landets behov av plastikkirurger blivit tillgodosett genom utbildning

inom landet.

På skäl, som anförts av sjukhusdirektören von Dardel, har statskontoret

icke kunnat tillstyrka, att i lasarettets stat upptoges arvode till en specialist

i plastisk kirurgi.

Kanslern för rikets universitet har i likhet med karolinska institutets

lärarkollegium tillstyrkt sjukhusdirektionens ifrågavarande förslag.

Jag har förut avstyrkt förslag om lönereglering för vissa biträdande läkarbefattningar

vid karolinska sjukhuset. Ehuru den i samband därmed

upptagna frågan om förändring av den nu å arvodesstat uppförda befattningen

som överläkare å serafimerlasarettets röntgenavdelning till ordinarie

tjänst i lönegrad A 29 synes mig ligga i viss mån annorlunda till, anser

jag mig på grund av de vägande skäl, som mot direktionens förslag härom

anförts av i ärendet hörda myndigheter, icke böra nu förorda en sådan

lönereglering.

Framställningen örn anvisande av arvode åt en specialist i plastisk

kirurgi synes mig vara starkt motiverad, särskilt med tanke på värdet av

utbildning i sådan kirurgi för krigsförhållanden. Frågan örn specialistens

skyldighet att meddela undervisning å berörda specialområde av kirurgin

har icke klargjorts. När jag det oaktat nu anser mig böra särskilt med hänsyn

till vad av medicinalstyrelsen yttrats tillstyrka förslaget, sker det under

den förutsättningen, att med arvodet förbindes den undervisningsskyldighet,

som må varda av kanslern för rikets universitet bestämd, och de

tjänstgöringsåligganden i övrigt, som fastställas av sjukhusdirektionen. Jag

förutsätter även, att den ifrågasatta specialistens verksamhet skall efter

Kungl. Maj:ts bestämmande kunna förläggas till den kirurgiska kliniken

vid karolinska sjukhuset eller därvarande garnisonsavdelning, därest så

skulle befinnas lämpligt för tillgodoseende av de önskemål, som framställts

av medicinalstyrelsen. Dyrtidstillägg bör ej utgå å nämnda arvode.

Departe
mentschefen.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition Nr ljf).

3. Patologiska undersökningar.

I yttrande över sjukhusdirektionens anslagsäskanden för innevarande

budgetår ifrågasatte statskontoret en centralisering av de patologiska undersökningarna

till den nya patologiska institutionen vid karolinska sjukhuset,

varigenom en självständig avdelning för patologi icke skulle erfordras

vid serafimerlasarettet. Enligt propositionen nr 206 till 1939 års lagtima

riksdag fann min företrädare i ämbetet skäl tala för att en särskild patologisk

avdelning inrättades vid serafimerlasarettet men utgick från att den

föreliggande organisationsfrågan skulle närmare utredas med särskilt aktgivande

på den uppfattning, som till lärarkollegiets vid karolinska institutet

protokoll uttalats av professorn Nordenson. Som en provisorisk anordning

för innevarande budgetår tillstyrktes med vissa ändringar ett av sjukhusdirektionen

framlagt förslag om anställande av en icke-ordinarie prosektor,

en assistent och ett extra tekniskt biträde förutom en från karolinska institutets

stat för ändamålet överförd ordinarie vaktmästare. Det förutsattes,

att prosektorn icke skulle äga åtnjuta särskild ersättning för histologiska

undersökningar. Detta förslag godkändes av riksdagen (skrivelse nr 352).

I omförmälda särskilda yttrande hade professorn Nordenson med avseende

å den föreslagna prosektorstjänsten erinrat, att av karolinska institutets

båda professorer i patologi den ene vore obducent vid Sabbatsbergs

sjukhus. Då nu institutet behövde två undervisande obducenter vid sina

egna sjukhus, syntes det Nordenson riktigast och mest ekonomiskt, att den

vid Sabbatsbergs sjukhus verksamme återbördades till institutet och flyttades

till karolinska sjukhuset. Härigenom skulle prosektorslönen inbesparas.

Sjukhusdirektionen har nu inkommit med utredning rörande frågan om

ordnandet av den patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet och i

detta hänseende yttrat bland annat:

Det hade ifrågasatts, huruvida dessa undersökningar skulle utföras på

karolinska sjukhusets patologiska avdelning. En dylik anordning vore givetvis

förenad med betydande praktiska svårigheter, då fråga vore örn undersökningar

för ett så stort sjukhus som serafimerlasarettet. I allmänhet

torde patologiska undersökningar för sjukhus av motsvarande storlek, vilka

saknade egen patologisk avdelning och därför anlitade en utomstående patolog

för undersökningarnas verkställande, utföras i lokaler inom sjukhuset,

som ställdes till patologens förfogande. Därigenom undvelces de många

transporter av undersökningsmaterialet, som eljest erfordrades. En särskild

omständighet, som av direktionen åberopats såsom skäl mot en centralisering

av alla obduktioner till karolinska sjukhuset, vore betydelsen — särskilt

ur undervisningssynpunkt — av att de vid lasarettet tjänstgörande läkarna

och medicine kandidaterna närvore vid de obduktioner, som avsåge

därstädes avlidna patienter.

På grund av de mycket stora svårigheter, som sålunda skulle vara förenade

med den ifrågasatta centraliseringen till karolinska sjukhusets patologiska

avdelning, måste direktionen avråda därifrån. Full klarhet om möj
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition Nr l/t9.

ligheterna för en sådan centralisering kunde givetvis vinnas först sedan försök

härtill blivit gjorda och direktionen vöre beredd att, om så skulle påfordras,

låta verkställa sådana försök, men då utsikten till ett positivt resultat

av desamma vore ringa, ansåge direktionen anslag till lasarettet för

nästa budgetår böra beräknas under förutsättning, att den för innevarande

budgetår föreskrivna provisoriska anordningen, enligt vilken de patologiska

undersökningarna för lasarettet fortfarande finge utföras inom lokaler vid

karolinska institutet, finge fortgå även under nästa budgetår. För ändamålet

skulle erfordras endast en del av den nuvarande patologiska institutionens

lokaler, medan återstoden av desamma skulle kunna av institutet

disponeras för andra ändamål.

Det hade jämväl ifrågasatts, att institutets nuvarande patologiska institution

skulle fortsätta sin verksamhet under ledning av den ene av institutets

professorer i patologi och att den andre professorn i nämnda ämne,

vilken nu meddelade undervisning för medicine studerande i en modernt

anordnad patologisk institution vid Sabbatsbergs sjukhus, skulle placeras

såsom föreståndare för karolinska sjukhusets patologiska avdelning. En

sådan anordning vore ur praktiska synpunkter olämplig. Den nuvarande

patologiska institutionen vid institutet vore i hög grad otidsenlig, och det

hade därför varit ett önskemål, att densamma snarast möjligt måtte överflyttas

till nya tidsenliga och tillräckligt rymliga lokaler. Sedan sådana lokaler

erhållits i den nyuppförda patologiska avdelningen av karolinska sjukhuset,

skulle det vara opraktiskt att fortsättningsvis använda de gamla

patologiska institutionslokalerna och samtidigt avstå från de tidsenliga undervisningslokaler

å Sabbatsbergs sjukhus, som genom avtal med Stockholms

stad ställts till förfogande för patologisk undervisning. Den förbättring

av patologiundervisningens lokalfråga, som finge anses ha avsetts med

uppförandet av den patologiska avdelningen vid karolinska sjukhuset,

skulle därmed åsidosättas. För institutet skulle anordningen därjämte innebära,

att den möjlighet att lätta institutets trångboddhet i avbidan på nya

institutionsbyggnadens uppförande genom avstående för andra trängande

ändamål av en del av den patologiska institutionens nuvarande lokaler

skulle bortfalla. Direktionen ansåge sig därför icke kunna tillråda en sådan

anordning.

Avlöningen till den prosektor, som under provisoriet skulle ombesörja

lasarettets patologiska undersökningar, torde kunna begränsas till å innevarande

års stat upptaget belopp av 8,500 kronor under förutsättning att

han, i den mån han meddelade undervisning åt vid lasarettet tjänstgörande

medicine kandidater, erhölle ersättning härför från karolinska institutets

stat.

Statskontoret har erinrat örn att förslag, att verksamheten vid karolinska

institutets patologiska avdelning skulle fortsätta under ledning av en

av institutets professorer i patologi, framställts redan i samband med behandlingen

av lasarettets pelita för innevarande budgetår. Då statskontoret

icke blivit övertygat örn att en dylik lösning av spörsmålet angående utförandet

av de patologiska undersökningarna för serafimerlasarettet skulle

ställa sig omöjlig eller olämplig, förordade ämbetsverket, att sagda förslag

Loges under förnyat övervägande.

Direktionen har vidhållit sitt förslag under åberopande även av vad

som anförts i en av professorerna Söderlund, Bergstrand och Henschen till

direktionen ingiven skrivelse.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Marits proposition Nr 149.

_ I skrivelsen har anförts bland annat, att professorn i patologisk anatomi

vid karolinska institutet vore föreståndare för patologiska avdelningen vid

karolinska sjukhuset och den patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet.

Det ålåge honom nämligen att för de medicine kandidater, som fullgjorde

tjänstgöring vid de medicinska klinikerna vid dessa sjukhus, meddela

undervisning i patologisk anatomi. Den professor däremot, som nu

meddelade undervisning vid Sabbatsbergs sjukhus, hade skyldighet att undervisa

medicine studerande i allmän patologi, medan i hans verksamhetsområde

icke inginge uppgiften att undervisa medicine kandidater till medicine

licentiatexamen i patologisk anatomi. Den nybyggda patologiska

institutionen vid karolinska sjukhuset vore avsedd icke för den förra utan

för den senare uppgiften. Det av statskontoret åsyftade förslaget skulle

icke medföra någon besparing, då personalbehovet torde bli detsamma. En

centralisering av den patologiska verksamheten till karolinska sjukhuset

skulle nödvändiggöra transporter av lik, vilket vore olämpligt ur pietetssynpunkt

och av kostnadsskäl, samt innebära stort slöseri med hänsyn till

att läkare och medicine kandidater vid lasarettet måste resa till och från

karolinska sjukhuset.

Karolinska institutets lärarkollegium, som särskilt uppehållit sig vid möjligheterna

att realisera den av statskontoret enligt det föregående ifrågasatta

anordningen, har anslutit sig till sjukhusdirektionens förslag, som

jämväl förordats av kanslern för rikets universitet.

I sammanhang med förevarande fråga torde böra till behandling upptagas

en av kanslern gjord framställning örn arvode åt prosektorn för undervisning

i speciell patologisk anatomi, vilket arvode skulle uppföras å

karolinska institutets stat.

Framställning i sistnämnda hänseende har hos lärarkollegiet vid institutet

gjorts av professorn i patologisk anatomi F. Henschen, vilken anfört

i huvudsak följande:

Då det vore oklart, huruvida serafimerlasarettets prosektor skulle meddela

någon undervisning, men det å andra sidan syntes uppenbart, att lasarettets

obduktionsmaterial borde utnyttjas för undervisningen av de vid

lasarettet tjänstgörande medicine kandidaterna, föresloge han, att obduktionsundervisning

meddelades på serafimerlasarettets material från och

med den 1 oktober 1939, då patologiska institutionen flyttade över till karolinska

sjukhuset. Som arvode för denna undervisning syntes 4,500 kronor

vara den minsta summa, som kunde ifrågakomma.

Lärarkollegiet har anslutit sig till vad Henschen yttrat.

Kanslern har anfört bland annat:

Den föreslagna undervisningen syntes vara en ofrånkomlig konsekvens

av den patologisk-anatomiska institutionens förflyttning till Norrbackaområdet.

Det hade varit önskvärt, att nödvändigheten av denna utökning

av lärarpersonalen tidigare framhållits av lärarkollegiet. Då undervisningen

skulle äga rum i direkt anslutning till det obduktionsarbete, som ålåge prosektorn

i denna hans egenskap, vore det knappast motiverat att sätta arvodet

högre än till 3,000 kronor, å vilket belopp dyrtidstillägg ej borde

utgå. Med hänsyn till den anbefallda utredningen angående den patologiska

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts •proposition Nr 149.

verksamheten vid lasarettet borde förordnande såsom biträdande lärare i

patologisk anatomi meddelas för allenast ett år i sänder. Det torde böra

ankomma på kanslern att, efter lärarkollegiets hörande, meddela närmare

föreskrifter angående de kompetensfordringar, som borde ställas å befattningshavaren,

samt angående arten och omfattningen av den honom åliggande

undervisningen ävensom att meddela förordnande å befattningen.

I utlåtande över kanslerns framställning har direktionen förklarat sig

icke ha något att erinra mot vad kanslern föreslagit.

De obduktioner, om vilka här är fråga, avse i främsta rummet undersökningar

för serafimerlasarettets behov men ingå även som ett led i undervisningen

av de medicine kandidater, som under sina studier tjänstgöra å

medicinska kliniken vid lasarettet. Övervägande skäl synas tala för direktionens

förslag, att den provisoriska organisationen av den patologiska

verksamheten vid serafimerlasarettet tills vidare bibehålies, och för universitetskanslerns

framställning örn särskilt arvode till prosektorn vid serafimerlasarettet

i dennes egenskap av lärare. Prosektorn bör sålunda fortfarande

åtnjuta arvode å lasarettets stat med 8,500 kronor utan rätt för

honom att åtnjuta särskild ersättning för histopatologiskt-diagnostiska undersökningar.

Hans arvode såsom lärare, vilket bör utgå från karolinska institutets

avlöningsanslag, synes kunna sättas till det av kanslern föreslagna

beloppet, 3,000 kronor. Å arvodena torde dyrtidstillägg ej böra utgå.

4. Lasarettets tvättinrättning.

Vid beräkning av anslagsbehovet för innevarande budgetår utgick direktionen

från att serafimerlasarettets tvättinrättning skulle nedläggas från

och med den 1 juli 1939 och att tvätten skulle utföras vid karolinska sjukhuset,

dit huvuddelen av tvättpersonalen samtidigt skulle överflyttas. I enlighet

härmed har serafimerlasarettets tvättinrättning nedlagts. Sedan

karolinska sjukhusets tvättinrättning varit i drift en tid, hade det emellertid

visat sig, att dess kapacitet icke torde komma att förslå för båda sjukhusen.

Direktionen har fördenskull under hänvisning till en av sysslomannen

vid karolinska sjukhuset utarbetad promemoria föreslagit återupptagande

av driften vid lasarettets tvättinrättning.

Det starkaste motivet för tvättens centralisering till karolinska sjukhuset

hade varit, att de vid serafimerlasarettet därigenom ledigblivande lokalerna

skulle kunna ombyggas till en patologisk avdelning för lasarettets

behov. En dylik avdelning komme att bliva erforderlig, då de nuvarande

lokalerna vid karolinska institutet icke längre kunde disponeras för berörda

ändamål. Detta kunde tänkas inträffa vid den tidpunkt, då karolinska

institutets nybyggnader å Norrbaekaområdet blivit färdiga. Serafimerlasarettets

nuvarande tvättbyggnad torde visserligen vara lämpad för

omändring till patologisk avdelning, men dess läge i förhållande till vårdavdelningarna

finge med hänsyn till att den patologiska avdelningen borde

omfatta även ett gravkapell jämte visnings- och svepningsrum anses vara

Departe
mentschefen.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

mindre lämpligt. Möjlighet till lösning av lokalfrågan för berörda avdelning

genom nybyggnad på lämpligare plats torde icke saknas. En sådan

nybyggnad vore emellertid ej omedelbart erforderlig, vilket däremot bleve

fallet med en utbyggnad av karolinska sjukhusets tvättinrättning, örn

denna skulle betjäna även serafimerlasarettet. Direktionen hade vid övervägande

av dessa spörsmål funnit lämpligast att återupptaga driften vid

lasarettets tvättinrättning redan under innevarande budgetår.

I omförmälda promemoria har anförts bland annat, att det icke ens vore

möjligt för tvättinrättningen att i nuvarande skick med ett arbetsskift ombesörja

tvätten för karolinska sjukhusets eget behov vid det ökade platsantalet.

Därtill torde erfordras ytterligare 1 centrifug och 1 ångmangel.

Anslag till dessa torde böra begäras i samband med byggnadsarbetena för

pediatriska och dermatologiska klinikerna.

Örn tvättinrättningen samtidigt skulle ombesörja serafimerlasarettets

tvätt, skulle arbetet behöva läggas på dubbla skift eller tvättinrättningen

ombyggas. Att ordna arbetet i dubbla skift stötte emellertid på praktiska

svårigheter, bland annat på grund av att utrymmena för sortering av oren

tvätt vore knappt beräknade. Dessutom torde det näppeligen bliva ekonomiskt.

Dubbel arbetsledning skulle erfordras, och man finge nog även räkna

med högre arbetslöner för kvälls- och nattarbetet.

På grund av anförda omständigheter borde arbetet vid serafimerlasarettets

tvättinrättning återupptagas från och med den 1 mars 1940.

I anslutning till förslaget örn tvättinrättningens återupprättande har

direktionen å personalförteckningen uppfört en tvättföreståndarinna med

avlöning, motsvarande den tidigare å lasarettets stat uppförda, eller enligt

5 lönegraden. Kostnaden härför har direktionen beräknat till 3,888 kronor.

Vidare har direktionen bland den extra ordinarie ekonomipersonalen upptagit

3 sömmerskor i lönegrad Eo U 2, 2 första tvättbiträden i lönegrad

Eo U 2 och 11 tvättbiträden i lönegrad Eo U 1, för vilka en kostnad av

sammanlagt 32,691 kronor beräknats. Å andra sidan har vid beräkningen

av omkostnadsanslaget kostnaden för tvätt, som i anslaget för innevarande

budgetår uppgivits ingå med ett belopp av 66,500 kronor, sänkts

till 5,000 kronor.

Statskontoret har funnit det anmärkningsvärt, att beräkningarna angående

kapaciteten hos karolinska sjukhusets tvättinrättning uppgjorts

med så ringa förutseende, att det visat sig nödvändigt att redan under

innevarande budgetår återupptaga driften vid serafimerlasarettets tvättinrättning.

För avlönande av icke-ordinarie personal vid den senare tvättinrättningen

hade direktionen räknat med ett anslagsbehov av icke mindre

än 32,691 kronor. Statskontoret ville erinra om att det belopp, varmed

anslagsposten till grundavlöningar till icke-ordinarie personal för innevarande

budgetår minskats genom tvättinrättningens nedläggande, uppgått

till endast 28,134 kronor. Därest den av statskontoret ifrågasatta inskränkningen

av driften vid karolinska sjukhuset skulle visa sig genomförbar,

syntes därmed böra följa en omprövning av personalbehovet vid

de båda sjukhusens tvättinrättningar.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

Allmänna lönenämnden — som även funnit det anmärkningsvärt, att

den nya tvättinrättningen vid karolinska sjukhuset tilltagits så knappt,

att den redan visat sig vara otillräcklig — har icke funnit anledning till

erinran mot den föreslagna lönegradsplaceringen för den begärda tvättföreståndarinnan.

Med anledning av statskontorets erinran rörande kostnaden för den ickeordinarie

personalen har direktionen anfört, att de av statskontoret jämförda

beloppen bleve fullt jämförbara endast örn dyrtidstillägg och rörligt

tillägg medräknades. I så fall skulle kostnaden för den tidigare personalen,

örn denna kvarstått i tjänst, blivit 34,042 kronor och för den nu

föreslagna 33,340 kronor. Härvid hade direktionen ändock räknat med att

ytterligare en sömmerska nu erfordrades.

Ehuru jag finner det beklagligt, att kapaciteten hos tvättinrättningen

på karolinska sjukhuset beräknats så i underkant, att den knappast förslår

för sjukhusets eget behov och ännu mindre för serafimerlasarettets,

ser jag ingen annan utväg än att tillstyrka sjukhusdirektionens nu föreliggande

förslag om återupptagande av verksamheten vid serafimerlasarettets

tvättinrättning. Mot detaljerna i detta förslag har jag intet att

erinra.

5. Anslagsberäkningar.

Direktionen har beräknat avlöningsanslaget för nästa budgetår till

1,733,550 kronor, innebärande en anslagsökning med 200,850 kronor. Såsom

i det föregående nämnts, har direktionen vid sina beräkningar utgått

från att ändrad platsfördelning skulle komma till stånd beträffande medicinska

och neurologiska klinikerna under innevarande budgetår i samband

med den ena medicinska klinikens överflyttning till karolinska sjukhuset

samt att ögonklinikens flyttning till sistnämnda sjukhus skulle medföra

utökning av kirurgiska och neurokirurgiska klinikerna från början av år

1941. Vidare har förutsatts, att — delvis i anslutning till berörda förflyttningar

— vissa förändringar beträffande poliklinikerna skulle ske. I

I fråga örn anslagsposten till avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat, nu uppförd med förslagsvis 383,300 kronor, har

direktionen beräknat en ökning med 39,900 kronor till 423,200 kronor.

Såsom förut nämnts, har direktionen föreslagit, att befattningen som

överläkare å röntgenavdelningen skulle uppföras å ordinarie stat i lönegrad

A 29, vilket skulle medföra en ökning av denna post med 12,201

kronor.

Det ökade anslagsbehovet i övrigt betingades i huvudsak av att nio

ordinarie sköterskor befunnits behövliga på grund av den planerade ändrade

dispositionen av vårdplatserna. Den behövliga anslagshöjningen uppginge

till 21,195 kronor. Den väsentliga delen av denna personalökning

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 1//9. 5

Departe
mentschefen.

s. 66 Kontrollera mot PDF

66 Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

sammanhängde med utvidgning av neurokirurgiska och kirurgiska klinikerna.

För en tvättföreståndarinna å ordinarie stat i lönegraden A 5 har —

såsom tidigare nämnts — beräknats en kostnadsökning av 3,888 kronor.

Återstående anslagsökning förklarades av följande. Ä karolinska institutets

stat vore uppförda bland annat två tekniska biträden vid serafimerlasarettets

kliniska laboratorium med avlöning enligt 4 lönegraden. Sjukvårdens

starka utveckling under de senaste decennierna hade givit sig tillkänna

även å laboratorierna och föranlett anställande av personal å lasarettets

stat, bland annat en sjuksköterska i 7 lönegraden. Arbetsfördelning

mellan ifrågavarande personal hade ock blivit ändrad. Sålunda hade

det ena av de två tekniska biträdena fått arbetsuppgifter, som i huvudsak

motsvarade ett kanslibiträdes. Direktionen ansåge därför, att detta biträde

borde uppföras å lasarettets personalförteckning såsom kanslibiträde. Emellertid

torde, särskilt med hänsyn till avtalen med Stockholms läns landsting

och Stockholms stad, ej hela den härav föranledda anslagsökningen

böra drabba serafimerlasarettets stat. Direktionen föresloge därför, att ett

belopp av 3,711 kronor, motsvarande nettolön till berörda tekniska biträde

i 4 lönegraden, finge kvarstå å karolinska institutets stat för att därifrån

årligen gottgöras serafimerlasarettets anslag till avlöningar till tjänstemän

å ordinarie stat. Befattningen syntes emellertid böra avföras från institutets

personalförteckning. Anslagsökningen å lasarettets stat belöpte

sig vid bifall till detta förslag till 528 kronor.

Personalförteckningen borde minskas med 1 sjukgymnast (motsvarande

anslagsminskning gjord redan för innevarande budgetår) men komme vid

bifall till direktionens förslag att ökas med

1 överläkare .................................. i lönegrad A 29

9 sjuksköterskor ...............................» » A 7

1 tvättföreståndarinna ..........................» » A 5

1 kanslibiträde ................................. » » A 7.

Statskontoret har, såsom av det föregående framgår, ifrågasatt ögonklinikens

bibehållande vid serafimerlasarettet, vilket skulle medföra förändringar

i den föreslagna personaluppsättningen å neurokirurgiska och kirurgiska

klinikerna samt polikliniken för ögonsjukdomar. Vad beträffade

övriga polikliniker, där den yttre verksamheten vore avsedd att nedläggas,

funne statskontoret sig icke kunna föreslå någon reduktion av den för poliklinikerna

beräknade personalen, men ämbetsverket förutsatte, såsom redan

nämnts, att frågan örn personalens storlek upptoges till förnyad behandling

efter det erfarenhet vunnits rörande omfattningen av verksamheten

vid desamma. Den föreslagna omändringen av en å karolinska institutets

stat uppförd ordinarie befattning som tekniskt biträde till en ordinarie

kanslibiträdestjänst å serafimerlasarettets stat funne sig statskontoret

under nuvarande förhållanden icke böra tillstyrka.

Direktionen har i sitt utlåtande med anledning av myndigheternas yttranden

anfört bland annat:

Därest ögonkliniken ansåges böra tills vidare kvarbliva vid serafimerlasarettet,

vilket även nödvändiggjorde ett fortsättande av den yttre verksamheten

vid ögonpolikliniken därstädes, medförde detta en ökning av det

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition Nr H9.

av direktionen angivna anslagsbehovet med 12,717 kronor, motsvarande

avlöning till tre sjuksköterskor i 7 lönegraden. Kliniken hade för närvarande

endast två ordinarie sjuksköterskor. Överläkaren vid kliniken, professorn

J. W. Nordenson, hade tidigare hos direktionen framhållit behovet

av ytterligare en sköterska, avsedd till hjälp för läkarna vid laborat.orieoch

skrivarbete, men anställandet av sådan hjälp hade fått bero med hänsyn

till klinikens förestående flyttning till karolinska sjukhuset, där behovet

av dylik hjälp vore tillgodosett i personalstaten. Då nu ögonkliniken

ifrågasattes skola kvarbliva vid lasarettet, hade Nordenson, med framhållande

att övriga kliniker vore tillgodosedda med motsvarande arbetskraft

och att behovet för ögonklinikens vidkommande blivit mycket

trängande genom vissa nya behandlingsmetoder, hemställt, att direktionen

ville för ändamålet äska erforderliga medel. Direktionen hade ansett,

att Nordensons framställning borde bifallas. Det torde ej vara möjligt att

erhålla kvalificerad arbetskraft med lägre lönegradsplacering. Såsom statskontoret

framhållit innebure ögonklinikens kvarstannande vid serafimerlasarettet,

att den planerade utvidgningen av neurokirurgiska kliniken och

kirurgiska kliniken icke kunde komma till stånd. Detta medförde en minskning

i det uppgivna anslagsbehovet för budgetåret 1940/41 med 23,314

kronor (motsvarande avlöning till 11 sjuksköterskor under % år).

Utöver vad ovan angivits kunde det tidigare beräknade medelsbehovet

under förevarande anslagspost minskas med 4,200 kronor.

Direktionen vidhölle sitt förslag örn omändring av en å karolinska institutets

stat uppförd ordinarie befattning som tekniskt biträde till ett

ordinarie kanslibiträde å lasarettets stat med placering vid medicinska kliniken.

Direktionen kunde icke finna det rimligt, att en befattningshavare

vid denna stora klinik skulle fullgöra arbetsuppgifter, som vid kirurgiska,

neurokirurgiska och neurologiska klinikerna utfördes av befattningshavare,

placerade i 7 lönegraden, utan att erhålla en motsvarande löneställning.

Under ovan angivna förutsättningar skulle nettominskningen i det av

direktionen uppgivna medelsbehovet under förevarande anslagspost bliva

(12,717 — 23,314 — 4,200 —) 14,797 kronor. Personalförteckningen kunde

under samma förutsättning minskas med (3 — 11 =) 8 sjuksköterskor i 7

lönegraden eller från 65 till 57.

Kanslern för rikets universitet har instämt i ett av karolinska institutets

lärarkollegium gjort uttalande, enligt vilket kollegiet framhållit lämpligheten

av att de förutnämnda två tekniska biträdesbefattningarna vid serafimerlasarettets

kliniska laboratorium förändrades till tjänster som vetenskapligt

biträde, varvid det ena borde tjänstgöra vid karolinska sjukhusets

och det andra vid serafimerlasarettets medicinska klinik.

I fråga örn anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj: t, har direktionen

i sina anslagsäskanden beräknat en höjning med 14,350 kronor till 118,750

kronor, varav för grundbelopp 98,750 kronor och för vikariatsersättningar

m. m. 20,000 kronor.

T fråga om arvodena till befattningshavare vid den patologiska avdelningen

bär, såsom ovan nämnts, förutsatts, att ingen ändring i de för innevarande

budgetår bestämda beloppen skulle ske. I enlighet med vad i

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

det föregående omförmälts har direktionen beräknat arvoden ii 9,200 kronor

till en biträdande överläkare vid vardera av de medicinska och kirurgiska

klinikerna. Såsom förut nämnts, har direktionen hemställt om anvisande

av ett arvode å 4,000 kronor till en specialist i plastisk kirurgi. I

stället för det arvode och den bostadsersättning å sammanlagt 7,800 kronor,

som för innevarande budgetår utgå till den särskilde direktören vid

lasarettet, har i enlighet med vad av 1939 års lagtima riksdag förutsattes

upptagits ett arvode till en vice direktör med 1,800 kronor, vilket sålunda

medför ett med 6,000 kronor minskat anslagsbehov. Då röntgenöverläkaren

föreslagits bli uppförd å ordinarie stat, har arvodesposten minskats

med det till denne utgående arvodet. Arvodet till överläkare vid neurokirurgiska

avdelningen, nu 1,000 kronor, har föreslagits till 1,500 kronor

såsom för övriga överläkare, vilka tillika äro professorer vid karolinska

institutet. Då såsom tidigare nämnts arvodet till biträdande läkare vid

gynekologiska polikliniken upptagits till hälften av det för närvarande

utgående, 4,800 kronor, men omräknat att innefatta dyrtidstillägg, har

anslagsposten minskats i denna del till 2,016 kronor.

Vidare ha förändringar i arvodesgrundbeloppen vidtagits på grund av

inräknande av dyrtidstillägg.

Frågan örn anställande av en biträdande överläkare vid kirurgiska kliniken

bör, enligt statskontorets mening, bli beroende av huruvida den

åsyftade utvidgningen av denna klinik kommer till stånd.

I sitt utlåtande den 3 februari 1940 har direktionen bland annat anfört:

Under förutsättning att ögonkliniken skulle kvarstanna vid lasarettet,

krävdes arvode till ytterligare en överläkare eller 1,500 kronor.

Därest psykiatriska kliniken ansåges böra kvarstanna vid psykiatriska

sjukhuset till den 1 januari 1941, torde det bliva nödvändigt, att den nuvarande

psykiatriska polikliniken vid lasarettet bibehölles under samma tid,

vilket medförde behov av arvode till en biträdande läkare å 3,600 kronor,

eller för % år 1,800 kronor, varå förutsattes skola fortfarande utgå dyrtidstillägg.

Därest arvodena till vissa biträdande läkare icke skulle omräknas, häri

inbegripet en biträdande överläkare vid envar av medicinska och kirurgiska

klinikerna, minskades anslagsbehovet med 9,540 kronor. Örn arvodena

till nyssnämnda biträdande överläkare skulle begränsas till 7,500 kronor

för år, minskades anslagsbehovet med ytterligare 1,000 kronor.

Beträffande frågan om anställande av en biträdande överläkare vid kirurgiska

kliniken ville direktionen anföra, att klinikens vårdplatsantal redan

nu uppginge till 134 och att Kungl. Majit prövat skäligt att vid karolinska

sjukhuset medgiva anställande av dylik läkare, då beläggningen av en

klinik uppginge till 90.

Under nu angivna förutsättningar uppginge nettominskningen i direktionens

tidigare anslagsäskanden under denna anlagspost till (1,500 +

+ 1,800 — 9,540 — 1,000 =) 7,240 kronor.

Den under anslagsposten till avlöningar till övrig ickeordinarie

personal uppförda delposten till grundavlöningar

m. m. har direktionen i sina anslagsäskanden beräknat till 1,001,600 kronor,

innebärande en ökning med 71,600 kronor av det för innevarande budgetår

uppförda beloppet. Till förklaring av det ökade anslagsbehovet har

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149. 69

direktionen hänvisat till en tablå, som torde få såsom bilaga A fogas vid

detta protokoll.

Allmänna lönenämnden har bland annat yttrat, att nämnden icke hade

något att erinra mot förslaget om inrättande av en extra bokhållartjänst

å lasarettets sysslomanskontor med placering i lönegraden Ex 12 (jfr bilaga

A) men att lönenämnden förutsatte, att frågan om befattningens placering

i lönegrad bleve föremål för förnyat övervägande, därest befattningshavaren

framdeles ansåges böra erhålla extra ordinarie eller ordinarie anställning.

I sitt utlåtande den 3 februari 1940 har direktionen yttrat bland annat:

Ögonklinikens kvarstannande vid lasarettet med därav följande konsekvenser

beträffande ögonpolikliniken ökade anslagsbehovet med 68,562

kronor, varvid icke förutsatts någon ändring i nuvarande personalorganisation

vid lasarettet.

Under ovan angiven förutsättning att planerad utvidgning av kirurgiska

och neurokirurgiska klinikerna icke kunde komma till stånd, minskades

det tidigare angivna anslagsbehovet för 1940/41 med 49,131 kronor (= %

år). Direktionen förutsatte, att, örn ögonkliniken skulle kvarstanna, arvoden

till en amanuens vid nämnda klinik (3,000 kronor) och en amanuens

vid ögonpolikliniken (2,400 kronor) åter uppfördes på karolinska institutets

stat för att liksom hittills gottgöras serafimerlasarettet. Lasarettets

anslagsbehov minskades därigenom med 5,400 kronor.

Under angivna förutsättningar komme å delposten till grundavlöningar

m. m. ett ökat medelsbehov av 14,031 kronor.

Delposten till avlöningsförhöjningar m. m., för innevarande

budgetår uppförd med 40,000 kronor, beräknade direktionen för nästa

budgetår till 50,000 kronor. Höjningen finge anses vara av automatisk natur.

Direktionen erinrade, att kostnaden för sjukvård åt lasarettets personal

tidigare ej särskilt bokförts.

För rörligt tillägg (nio procent) har direktionen i sin ursprungliga

framställning beräknat 140,000 kronor.

Det av direktionen till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat beräknade

anslagsbeloppet skulle, enligt direktionens senare förslag, vid uppskov

med överflyttningen av ögonkliniken och psykiatriska polikliniken till karolinska

sjukhuset, minskas med 14,797 kronor. Då jag emellertid icke

funnit mig böra i rådande läge biträda det eljest beaktansvärda förslaget

örn ökning av antalet sköterskor å ögonkliniken, föreslår jag, att avdraget

av nämnda anledning beräknas till i runt tal 19,000 kronor. Jag har i det

föregående icke funnit mig kunna nu ifrågasätta någon förändring av

röntgenöverläkarens tjänsteställning, och anslagsposten torde därför

böra minskas med omkring 12,200 kronor. Däremot har jag intet att erinra

mot att befattningen som tekniskt biträde å kirurgiska kliniken överföres

från karolinska institutets till serafimerlasarettets personalförteckning och

förändras till kanslibiträdestjänst samt att kostnaderna för denna tjänst

fördelas mellan institutets och sjukhusets avlöningsstater på sätt av (brek
-

Departe
mentschefen.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition Nr 14-9.

tionen föreslagits. Jag har sålunda icke funnit mig böra taga fasta på karolinska

institutets lärarkollegiums uttalande rörande ombildning av nämnda

tjänst till befattning som vetenskapligt biträde. I det föregående har jag tillstyrkt,

att en ordinarie tvättföreståndarinna nyanställes, och jag biträder

alltså direktionens anslagsberäkning jämväl i denna del. Vid bifall till vad

jag nu hemställt skulle anslagsposten bestämmas till (423,200 — 19,000 —

— 12,200 —) i runt tal 392,000 kronor, innebärande en anslagshöjning med

8,700 kronor. Posten bör emellertid av skäl, som i det föregående angivits,

minskas med ett belopp, motsvarande ökningen av anslagsposten till rörligt

tillägg till följd av ökat levnadskostnadsindex, d. v. s. med omkring 47,000

kronor till 845,000 kronor.

Vad beträffar den under anslagsposten till arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit, uppförda delposten till grundbelopp, vill

jag erinra om att jag i det föregående biträtt direktionens förslag om oförändrad

organisation av den patologiska verksamheten vid serafimerlasarettet.

Delposten är nu, för helt budgetår räknat, bestämd till 101,810

kronor. Såvitt jag kan finna, har direktionen i sina båda förutnämnda

framställningar — med beaktande av det ifrågasatta uppskovet med

överflyttningen till karolinska sjukhuset av ögonkliniken och psykiatriska

polikliniken samt med bortseende från den av direktionen ursprungligen

ifrågasatta inräkningen av dyrtidstillägg i vissa arvodesbelopp — ifrågasatt

följande förändringar i nyssnämnda belopp:

Ökning Minskning

kronor kronor

a) anställande av biträdande överläkare vid vardera av de medi
-

cinska och kirurgiska klinikerna................... 15,000

b) anvisande av arvode åt specialist i plastisk kirurgi........ 4,000

c) arvode och bostadsersättning, tillhopa 7,800 kronor, till direktör

vid lasarettet utbytas mot arvode å 1,800 kronor till vice

direktör................................... 6,000

d) arvode till röntgenöverläkaren bortfaller i samband med att

befattningen uppföres å ordinarie stat............... 9,000

e) höjning av arvodet till överläkaren å neurokirurgiska avdelningen 500

f) höjning av arvodet till överläkaren å ögonkliniken........ 500

g) minskning av arvodet till biträdande läkare vid gynekologiska

polikliniken................................. 2,400

h) hälften av arvode till biträdande läkare vid psykiatriska poli
kliniken

bortfaller............................ 1,800

i) vissa andra ändringar i samband med klinikers överflyttning

till karolinska sjukhuset...................... 11,100

Summa kronor 20,000 30,300.

Då det är att antaga att patientantalet å medicinska och kirurgiska klinikerna

nästa budgetår kommer att överstiga 90, har jag intet att erinra

mot bifall till direktionens framställning örn anställande av biträdande över
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition Nr H(9.

läkare vid dessa kliniker. Vidare tillstyrker jag i anslutning till vad i det

föregående anförts, att ett belopp av 4,000 kronor anvisas till arvode åt

specialist i plastisk kirurgi. Arvodet till röntgenöverläkaren bör såsom i det

föregående nämnts fortfarande utgå. Med en höjning av arvodet till överläkaren

å neurokirurgiska avdelningen torde kunna under nuvarande förhållanden

anstå. Motsvarande arvode å ögonkliniken torde däremot

böra i enlighet med direktionens förslag höjas med 500 kronor, d. v. s.

till det belopp, varmed arvodet skulle ha utgått, om kliniken överflyttats

till karolinska sjukhuset. Jag har intet att erinra mot att arvode uppföres

för gynekologisk konsultation och att i sådant syfte det eljest bortfallande

arvodet till biträdande läkare å kvinnopolikliniken bibehålies med ett till

hälften reducerat belopp. De i övrigt av direktionen förordade ändringarna

i arvodesstaten (c, h och i i sammanställningen härovan) överensstämma

med vad tidigare vid behandlingen av frågan örn karolinska sjukhusets

och serafimerlasarettets organisation förutsatts och lärer böra biträdas.

1 likhet med vad i det föregående beträffande karolinska sjukhuset

föreslagits torde dyrtidstillägg ej böra nu inarbetas i de biträdande läkarnas

arvoden.

Med beaktande av de av mig förordade ändringarna skulle den av direktionen

senast till 91,510 kronor beräknade delposten höjas med 8,500 kronor

till 100,010 kronor.

Den under nämnda anslagspost uppförda delposten till vikariatsersättningar

m. m., nu 18,000 kronor, torde böra i enlighet med direktionens förslag

höjas med 2,000 kronor till 20,000 kronor, vilket belopp dock för avrundning

av anslagspostens slutsumma torde böra sänkas till 19,990 kronor.

Vad angår beräkningen av delposten till grundavlöningar m. m. till övrig

icke-ordinarie personal, må erinras om att jag i det föregående tillstyrkt

direktionens förslag rörande förändring av underläkarnas antal och löneställning,

förbättring av den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens anställningsform

samt uppskov med bortflyttning av vissa kliniker, sistnämnda

ändring medförande en höjning av delposten i jämförelse med

direktionens ursprungliga kalkyler med omkring 14,000 kronor. Direktionens

beräkning av nämnda post torde kunna i det väsentliga biträdas. Posten

lärer sålunda böra uppskattas till (1,001,600 + 14,000 =) i runt tal

1.015.000 kronor. Anslagshöjningen utgör 85,000 kronor. Delposten till avl

ö n i n gsf örhöjn ingar m. m. åt sådan personal torde böra i enlighet med direktionens

förslag höjas med 10,000 kronor till 50,000 kronor.

Anslagsposten till rörligt tillägg torde kunna uppföras med i runt tal

130.000 kronor, innebärande en höjning med 55,000 kronor. Förevarande

anslag bör alltså för nästa budgetår bestämmas till (345,000 -f- 100,010 -f+

19,990 + 1,015,000 + 50,000 + 130,000 =) 1,660,000 kronor.

Vad personalförteckni n g e n beträffar, har direktionen i sina

ursprungliga anslagsäskanden räknat med följande nya tjänster, nämligen

en överläkare, nio sköterskor, en tvättföreståndarinna och ett kanslibiträde,

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

men förutsatt, att en sjukgymnasttjänst skulle bortfalla. Enligt direktionens

senare beräkningar skulle å ena sidan tre skötersketjänster tillkomma men

elva bortfalla, d. v. s. endast (9 —(— 3 —11 —) en ny skötersketjänst inrättas,

avsedd för ögonkliniken. Då jag ansett mig böra för närvarande avstyrka

en utökning av antalet ordinarie skötersketjänster å ögonkliniken

och ej heller funnit mig böra tillstyrka direktionens förslag om inrättande

av en ordinarie överläkartjänst, bör i personalförteckningen endast vidtagas

den förändringen, att en befattning som sjukgymnast i lönegraden

A 9 uteslutes men en befattning som kanslibiträde i lönegraden A 7 och en

befattning som tvättföreståndarinna i lönegraden A 5 uppföras å förteckningen.

V. Anslag till omkostnader vid serafimerlasarettet.

Till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader har för budgetåret

1939/40 anvisats ett förslagsanslag av 1,276,000 kronor. Beträffande

anslagsdispositionen hänvisas till den i statsliggaren för nämnda budgetår

(sid. 448) införda omkostnadsstaten och till det följande.

Det för budgetåret 1940/41 erforderliga anslagsbeloppet har direktionen

beräknat till 1,472,400 kronor, vilket innebär en ökning med 196,400 kronor

i jämförelse med det för innevarande budgetår anvisade anslaget.

Direktionen har uppgjort följande specifikation rörande anslagsbehovet:

I stat

an- Verkliga

i Qj.n/j.1

slaget för utgifter

1939/40 1938/39

kronor

kronor kronor

Reseersättningar .................

500: —

500

— 133:45

Expenser:

Värme, lyse, vatten:

Värme..........................

55,500

—

50,000

— 53,603:84

Lyse...........................

39,000

—

33,000

— 37,490:80

Vatten..........................

24,500

—

16,000

— 23,521:45

Övriga..........................

1,500

—

2,000

1,496:08

Summa

120,500

—

101,000

— 116,112: 17

Övriga expenser:

Skrivmaterial, trycknings- och annonskostnader . .

24,000

—

20,000

— 23,016:80

Telefon- och telegramavgifter.............

22,000

—

17,000

— 20,864:67

Övriga..........................

2,500

—

2,500

2,451: 74

Summa

48,500

—

39,500

46,333: 21

Övriga utgifter:

Inventariers underhåll och komplettering:

Röntgeninstrument...................

9,500

—

9,500

— 6,602:56

Övriga instrument för den egentliga sjukvården . .

32,500

—

31,000

— 31,560:99

Möbler och dylikt...................

27,000

—

25,000

— 26,267:05

Linne-, gång- och sängkläder.............

42,000

—

37,000

- 40,653:57

Övriga..........................

26,000

—

24,000

— 25,157:01

För särskilda behov..................

20,000

—

20,000

— 20,000: —

Utgifter av engångskaraktär.............

115,000

—

45,000

21,500: —

Summa

272,000

—

191,500

- 171,741:18

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 149.

73

Tvätt och renhållning:

Tvätt..........................

5,000:

—

66,500: —

5,907: 41

Renhållning.......................

10,000:

—

8,000: —

9,794:11

Övriga..........................

5,500:

—

3,500: -

5,151: 63

Summa

20,500:

—

78,000: —

20,853:15

Kosthåll.......................

356,500

—

325,000: —

440,695: 81

Läkemedel......................

143,000

—

105,000: —

137,909: 02

Förbrukningsartiklar m. m. jör sjukvården:

Förbandsartiklar...................

54,500

—

45,000: —

52,723: 87

Röntgen- och ljusbehandlingsmateriel........

200,000

—

140,000: —

197,361:09

Laboratorieundersökningar ..............

16,000

—

17,000: —

23,082: 89

Övriga..........................

33,500

—

25,000: —

32,362: 68

Summa

304,000

—

227,000: —

305,530: 53

Särskild verksamhet:

Sjukgymnastutbildning.................

0

—

1,700: —

6,555: 36

Annuitet o lån hos pensionsstyrelsen.......

198,800: -

198,800: —

198,770: 51

Diverse utgifter:

Skatter och försäkringsavgifter............

1,600

—

2,000: —

1,574: 40

Medicinsk och annan facklitteratur.........

500

—

500: —

348:13

Tandvård........................

3,500

—

3,500: -

2,865: —

Patienters förströelse och sysselsättning.......

1,000

—

1,000: —

962: 76

Övriga . . .......................

1,500

—

1,000: —

1,183: 38

Summa

8,100

—

8,000: —

6,933: 67

Summa summarum

1,472,400

— 1,276,000: —

1,451,568:06.

Beträffande posten »Utgifter av engångskaraktär» har direktionen anfört:
Direktionen

hade efter framställning av professorn N. Antoni med instämmande

av professorn Nanna Svartz Malmberg funnit sig böra under

denna titel beräkna anslag till en modern respirator, som lasarettet för närvarande

saknade. Kostnaden härför beräknades till 8,500 kronor. Till

modernisering och komplettering av röntgenutrustningen hade för innevarande

budgetår äskats 65,000 kronor, varav för sagda budgetår anvisats

25,000 kronor. Direktionen hade nu upptagit återstående del av det beräknade

för ändamålet erforderliga beloppet eller 40,000 kronor.

Direktionen ansåge det synnerligen angeläget, att lasarettets inventarier

av annat slag än instrument och apparater kunde bringas till samma

standard som vid karolinska sjukhuset. Detta gällde i alldeles särskild grad

sådana för den direkta sjukvården så viktiga inventarier som sängar och

nattduksbord. Direktionen beräknade härför för nästa budgetår 50,000

kronor. Möbleringen å lasarettets rum för sköterskor, och särskilt för sjuksköterskeelever,

vore vid jämförelse med utrustningen i motsvarande rum

vid karolinska sjukhuset torftig. Möbler saknades för utrustning av rum,

som erfordrades för beredande av bostad åt redan i stat uppförd sådan personal.

Direktionen hade för ifrågavarande ändamål beräknat 16,500 kronor

för budgetåret 1940/41.

Det sammanlagda beloppet av här särskilt berörd kostnad för inventarieanskaffning

uppginge till 115,000 kronor.

Inköp av siingar och nattduksbord m. m. för 50,000 kronor har medicinalstyrelsen

ansett motiverat med hänsyn till önskvärdheten av likformig ut
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

74 Kungl. Mårds proposition Nr 149.

rustning å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Vid lasarettet vore

den nuvarande utrustningen synnerligen otidsenlig (från 1800-talet).

Statskontoret har yttrat, att beräkningarna av omkostnadsanslaget i

huvudsak undandroge sig statskontorets bedömande. Ämbetsverket funne

sig emellertid böra ifrågasätta, huruvida icke det för modernisering och

komplettering av röntgenutrustningen begärda anslagsbeloppet å 40,000

kronor borde kunna fördelas på ytterligare ett eller annat år. Vidare syntes

den ifrågasatta nyanskaffningen av sängar och nattduksbord i nuvarande

läge böra anstå.

Direktionen har i sitt utlåtande den 3 februari 1940 beräknat, att ögonklinikens

kvarstannande vid lasarettet skulle kräva ökning av omkostnadsanslaget

med 44,600 kronor eller från det av direktionen föreslagna beloppet

1,472,400 kronor till 1,517,000 kronor. Vid beräkningen av sistnämnda

anslagsbelopp hade direktionen — liksom vid beräkningen av det ursprungliga

beloppet — icke tagit hänsyn till de under rådande förhållanden inträffade

eller väntade prisförhöjningarna.

De ändamål, som skola tillgodoses medelst de av direktionen beräknade

anslagsmedlen till utgifter av engångskaraktär, synas av utredningen att

döma vara av angelägen natur. Till bestridande av ifrågavarande utgifter

torde dock i rådande läge icke böra anvisas större anslagsbelopp än förslagsvis

75,000 kronor. Härav torde högst 25,000 kronor böra användas till inköp

av respirator och modernisering och komplettering av röntgenutrustningen

vid lasarettet. Vad sålunda föreslagits innebär en minskning med (115,000 —

— 75,000 =) 40,000 kronor av det av direktionen beräknade omkostnadsanslaget.

Uppskovet med överflyttningen av ögonkliniken ökar enligt direktionen

anslagsbehovet med 44,600 kronor. Med iakttagande av de nu angivna

förändringarna skulle det av direktionen beräknade anslagsbeloppet

minskas till (1,472,400 — 40,000 + 44,600 =) i runt tal 1,477,000 kronor.

Då emellertid direktionen vid sina anslagsberäkningar icke tagit hänsyn

till de ändrade prisförhållandena, föreslår jag, att anslaget bestämmes

till i avrundat tal 1,550,000 kronor. Anslagshöjningen utgör 274,000 kronor.

Direktionen torde böra söka hålla utgifterna inom den sålunda angivna

anslagsramen, om så erfordras och anses möjligt genom en förenkling av

kosthållningen vid serafimerlasarettet. VI.

VI. Anslag till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska

institutet m. m.

Förslagsanslaget till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlöningar

är för innevarande budgetår uppfört med 745,400 kronor. Personalförteckning

och avlöningsstat jämte därtill hörande bestämmelser finnas införda

å sid. 430 ff. i statsliggaren för budgetåret 1939/40.

Kanslern för rikets universitet har — med överlämnande av framställ
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

ningar från lärarkollegiet vid institutet — hemställt, att anslaget för nästa

budgetår måtte höjas med 22,100 kronor till 767,500 kronor. Flertalet av

de nya anslagsäskanden, som lärarkollegiet framställt, har kanslern med

hänsyn till den statsfinansiella situationen icke ansett sig kunna vidarebefordra.

Kanslern har föreslagit följande förändringar i anslaget:

Ökning Minskning

kronor kronor

1) Arvode åt prosektorn vid serafimerlasarettets patologiska avdel
ning

för undervisning i speciell patologisk anatomi...... 3,000

2) Anställande av en förste amanuens vid ortopediska kliniken . . 3,000

3) Bortfallande arvoden till underläkare och amanuenser, vilka

överförts till karolinska sjukhusets stat.............. 16,300

4) Minskning av delposten till vikariatsersättning m. m. i anled
ning

av sistnämnda överföring.................... 2,000

5) Dyrtidstilläggens inräknande i arvoden................ 34,400

Summa kronor 40,400 18,300.

Såsom en följd av att civila tjänstepensionsreglementet numera vore tilllämpligt

även å professorer och vissa andra lärare vid institutet, borde den

under I. 1. a. i avlöningsstaten intagna anmärkningen 3. om pensionsunderlag

för professor, laborator och prosektor samt pensionsavgift för professor

utgå.

För spörsmålet om arvode åt prosektorn vid serafimerlasarettets patologiska

avdelning för undervisning i speciell patologisk anatomi har redogjorts

i det föregående i samband med frågan örn ordnandet av de patologiska

undersökningarna vid lasarettet. I fråga om anställandet av en

förste amanuens vid ortopediska kliniken har lärarkollegiet erinrat, att

framställning härom gjorts varje år alltsedan år 1933 utan att ha vunnit

bifall. Behovet av en förstärkning av arbetskrafterna å kliniken hade numera

ytterligare skärpts.

I särskild skrivelse har kanslern — under åberopande av framställning av

lärarkollegiet — hemställt om utverkande dels av ett reservationsanslag av

75,000 kronor till inredning och utrustning av institutets nya hygieniska

institution i nybyggnaden för statens institut för folkhälsan, dels ock örn

inrättande av en ordinarie befattning som vaktmästare vid samma institution

i lönegraden A 7. Lärarkollegiet har i sin framställning anfört bland

annat följande:

I enlighet med beslut vid 1938 års riksdag skulle institutets hygieniska

institution sammanslås med första avdelningen av statens institut för folkhälsan.

Den för institutet för folkhälsan och hygieniska institutionen gemensamma

nybyggnaden beräknades bli färdig att tågås i bruk under senhösten

1940, varför institutets planerade organisation i sin helhet väntades

träda i kraft från och med den 1 januari 1941. För inredning och utrustning

av den nya byggnaden hade begärts ett anslag av 110,000 kronor, vari

s. 76 Kontrollera mot PDF

Departe
mentschefen.

76 Kungl. Maj:ts proposition Nr 11+9.

dock icke inninge de kostnader, som erfordrades för inredning och utrustning

av de för karolinska institutet avsedda lokalerna. Med ledning av en

inom byggnadsstyrelsen verkställd utredning hade kostnaden för inredning

av sistnämnda lokaler beräknats till 30,000 kronor. För utrustning av den

hygieniska institutionen hade dess föreståndare ansett ett belopp av 60,000

kronor erforderligt, men detta belopp borde med hänsyn till krisläget kunna

minskas till 45,000 kronor. Samtidigt med hygieniska institutionens överflyttning

till den nya byggnaden måste den sedan åtskilliga år tillbaka

aktuella vaktmästarfrågan ofrånkomligen lösas. Tidigare framställningar

örn inrättande av en ordinarie vaktmästarbefattning hade ej lett till något

resultat på grund av institutionens svävande nybyggnads- och organisationsfrågor.

Institutionens nya lokaler och antalet kurser därstädes nödvändiggjorde

anställandet av åtminstone en ordinarie vaktmästare i lönegraden

A 7. Vid tillkomsten av institutet för folkhälsan hade förutsatts, att

karolinska institutet skulle tillhandahålla en vaktmästare.

Statskontoret har beträffande hygieniska institutionen anfört i huvudsak

följande:

Framställningen om anslag å 30,000 kronor till inredning funne statskontoret

befogad. Ämbetsverket saknade anledning till erinran emot storleken

av de beräknade kostnaderna för detta ändamål.

Vad däremot anginge det begärda anslagsbeloppet å 45,000 kronor till

utrustning, syntes det icke möjligt att nu i detalj bedöma behovet av den

vetenskapliga utrustning, som — utöver vad som kunde tagas i anspråk

av den vid karolinska institutet redan befintliga — för institutets del

måste nyanskaffas under första halvåret 1941, d. v. s. under verksamhetens

första sex månader. Ämbetsverket ville därför ifrågasätta, huruvida särskilda

medel för utrustning oundgängligen behövde anvisas för nästkommande

budgetår. I varje fall torde ett väsentligt lägre belopp än vad

som begärts kunna vara tillfyllest.

Vid upprättandet av statens institut för folkhälsan hade förutsatts, att för

hela institutet borde anställas två vaktmästare med placering, den ene

som ordinarie i lönegraden A 7 och den andre som extra ordinarie i 5

lönegraden. Därjämte hade förutsatts, att en vaktmästare skulle komma

att tillhandahållas av karolinska institutet. I anslutning härtill ansåge sig

statskontoret böra förorda, att den föreslagna vaktmästarbefattningen,

intill dess närmare erfarenhet kunde hava vunnits, inrättades som en

extra ordinarie tjänst i 5 lönegraden.

Under punkten 65 i 1940 års åttonde huvudtitel har Kungl. Majit föreslagit

riksdagen att vidtaga de ändringar i avlöningsstaten för karolinska

institutet, som kunde föranledas av de av 1939 års riksdag beslutade ändrade

pensionsbestämmelserna för professorer och lärare m. fl. Enligt vad

under samma punkt angivits, borde karolinska institutets nuvarande

avlöningsanslag minskas med omkring 20,000 kronor, motsvarande pensionsavdragen

under innevarande budgetår för ifrågavarande befattningshavare.

I överensstämmelse med erhållna närmare uppgifter föreslår jag därför, att

den i avlöningsstaten under avdelningen I. Professorer och

lärare m. fl. uppförda delposten till Avlöningar till tjänstemän å

s. 77 Kontrollera mot PDF

77

Kungl. Marits proposition Nr 11+9.

ordinarie stat: Lön och tjänstgöringspenningar minskas med 24400 kronor

till (318,100 — 24,400 =) 293,700 kronor och den under samma avdelning

uppförda anslagsposten till avlöning till tjänsteman å indragningsstat

nied 450 kronor till 12,550 kronor.

Den under nämnda avdelning uppförda delposten Arvoden och särskilda

ersättningar, bestämda av Kungl. Majit: Grundbelopp bör enligt vad jag

i det föregående anfört ökas med 3,000 kronor, utgörande arvode åt prosektorn

vid serafimerlasarettet för undervisning i patologisk anatomi. Delposten

bör å andra sidan minskas till följd av viss arvodespersonals överflyttning

till karolinska sjukhuset. I betraktande av att uppskov i vissa

delar med genomförandet av sjukhusets organisation föreslagits, bör minskning

ske med endast 9,150 kronor. Ehuru behovet av en förste amanuens

vid ortopediska kliniken blivit allt starkare, finner jag mig i

nuvarande läge förhindrad att tillstyrka framställningen om inrättandet

av en sådan tjänst. I de vid institutet utgående arvodena bör, såsom beträffande

de tidigare behandlade avlöningsanslagen framhållits, dyrtidstillägg

ej inräknas. Delposten bör alltså minskas med (3,000 — 9,150 —) 6,150

kronor till (208,300 — 6,150 =) 202,150 kronor. Posten till vikariatsersättningar

m. m. torde kunna minskas med 2,200 kronor till 3,800 kronor.

För den nya hygieniska institutionen vid institutet torde böra i enlighet

med statskontorets förslag inrättas en extra ordinarie vaktmästar^änst i

lönegrad Eo 5. Till följd härav bör den under avdelningen II. Vissa

tjänstemän vid institutet och dess institutioner

m. m. i avlöningsstaten uppförda delposten till grundavlöningar till

övrig icke-ordinarie personal ökas med 3,000 kronor till 24,700 kronor och

delposten till avlöningsförhöjningar m. m. till sådan personal med 300 kronor

till 3,100 kronor. I överensstämmelse med vad chefen för finansdepartementet

i årets statsverksproposition föreslagit rörande beräkning av vissa

anslagsposter i avlöningsstaterna torde den under samma avdelning uppförda

anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat böra

minskas med 4,200 kronor till (128,700 — 4,200 —) 124,500 kronor och anslagsposten

till rörligt tillägg ökas med samma belopp till (8,400 + 4,200 =)

12,600 kronor, vilket dock med hänsyn till berörda nya vaktmästar tjänst

torde böra avrundas uppåt till 13,000 kronor. Ökningen av denna post

skulle i så fall uppgå till 4,600 kronor. I enlighet med vad i det föregående

yttrats beträffande karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet förutsätter

jag, att dyrtidstillägg icke för närvarande inräknas i de arvoden, som nu

äro förenade med rätt till sådan löneförmån. Anmärkas må, att det i det

föregående framställda förslaget rörande ombildning av cn tjänst som tekniskt

biträde å institutets stat till en tjänst som kanslibiträde å serafimerlasarettets

stat på förut anförda skäl icke synes böra föranleda minskning

av den förevarande delposten men däremot minskning av antalet tekniska

biträden i lönegraden A 4 å institutets personalförteckning från två till ett,

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition Nr 1/+9.

Förevarande anslag torde således för nästa budgetår böra minskas med

(— 24,400 — 450 — 6,150 — 2,200 + 3,000 + 300 — 4,200 + 4,600 =)

29,500 kronor till 715,900 kronor.

Lämpligen torde Kungl. Maj:t böra utverka riksdagens bemyndigande

att i avlöningsstaten för karolinska institutet vidtaga de ändringar —

utöver de under punkten 65 i 1940 års åttonde huvudtitel avsedda — som

föranledas av vad sålunda av mig föreslagits.

Enligt det föregående har från universitetsmyndigheternas sida jämväl

framställts förslag örn anvisande av 75,000 kronor till inredning och

utrustning av de nya lokalerna för hygieniska

institutionen, vilka beräknas kunna tagas i anspråk under nästa

budgetår. Då det synes vara nödvändigt att anvisa medel till detta ändamål,

har jag funnit mig böra tillmötesgå nämnda framställning men förordar

i anslutning till vad av statskontoret yttrats, att anslagsbeloppet

begränsas till 45,000 kronor. Det bör vara möjligt för institutionen att

medelst detta belopp bestrida kostnaderna icke blott för inredningen utan

jämväl för utrustningen med instrument och dylikt av de nya lokalerna.

För ändamålet torde böra anvisas ett särskilt reservationsanslag.

VII. Sammanfattning.

De ovan framställda förslagen innebära följande förändringar i jämförelse

med medelsanvisningen för innevarande budgetår och de i riksstatsförslaget

beräknade anslagsbeloppen:

Anvisat för I riksstatsför-

Av departe-

1939/40

slaget beräk- nat för

1940/41

mentschefen

föreslaget för

1940/41

kronor

kronor

kronor

Karolinska sjukhuset: Avlöningar.........

2,785,000

3,670,000

3,497,000

* » : Omkostnader........

1,555,000

2,150,000

2,300,000

Serafimerlasarettet: Avlöningar...........

1,532,700

1,600,000

1,660,000

» : Omkostnader..........

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Avlö-

1,276,000

1,350,000

1,550,000

ningar................

Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inredning

745,400

708,000

715,900

och utrustning av hygieniska institutionen . .

—

—

45,000

Summa kronor

7,894,100

9,478,000

9,767,900.

Av anslagshöjningen belöpa omkring 300,000 kronor på garnisonssjukhusets

upptagande å karolinska sjukhusets stater.

Anmärkas ma, att statsverkets nettokostnader för nämnda sjukvårdsinrättningar

kunna enligt handlingarna i ärendet för nästa budgetår beräknas

till

för karolinska sjukhuset .

» serafimerlasarettet . . .

2.600.000 kronor

1.200.000 »

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 149.

79

VIII. Hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts, hemställer jag,

att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna följande personalförteckning för karolinska

sjukhuset, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1940/41:

Personalförteckning.

Befattning. Lönegrad.

I. Garnisonsavdelningarna.

Tjänstemän å ordinarie stat.

11 sjuksköterskor....................... A 7

II. Sjukhuset i övrigt.

Tjänstemän å ordinarie stat.

Läkarpersonal m. m.

1 överläkare vid gynekologiska avdelningen av

Konung Gustaf V:s jubileumsklinik ...... A 26

1 laborator vid radiofysiska forskningsavdelningen

av Konung Gustaf V:s jubileumsklinik

.............................. A 26

Sjukvårdspersonal.

1 första föreståndarinna................. A 12

2 föreståndarinnor..................... All

3 sociala kuratorer..................... All

3 sjukgymnaster....................... A 9

2 andra föreståndarinnor................ A 8

158 sjuksköterskor....................... A 7

3 barnmorskor........................ A 7

6 kontrollbiträden...................... A 7

4 tekniska biträden .................... A 7

7 röntgenbiträden...................... A 6

6 sjukvårdare......................... A 6

6 fotografer.......................... A 5

Ekonomi person al.

1 maskinmästare....................... A 16

1 förste maskinist...................... A 12

1 första köksföreståndarinna.............. A 12

1 trädgårdsmästare..................... A 10

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 149.

3 andre maskinister.................... A 8

1 tvättföreståndarinna.................. A 7

3 andra köksföreståndarinnor............. A 7

4 reparatörer ......................... A 7

4 förste vaktmästare.................... A 7

1 arbetsföreståndarinna.................. A 6

1 tvättmästare........................ A 6

4 förste eldare........................ A 6

2 vaktmästare......................... A 5

1 maskintvättare....................... A 5

5 sjukbärare, transport- och förrådsmän samt

gårdskarlar......................... A 5

2 kokerskor .......................... A 2

1 kallskänka.......................... A 1

Administrations- och kontorspersonal.

1 överdirektör......................... CIO

1 syssloman........................ A 24

1 förste bokhållare..................... A18

1 bokhållare......................... A 15

1 kassör............................. All

1 kansliskrivare........................ All

1 kontorist........................... A 9

9 kanslibiträden....................... A 7

8 kontorsbiträden...................... A 4

Extra-ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än den %0:e.

2 biträdande läkare vid Konung Gustaf V:s

jubileumsklinik...................... Eo 23;

2. godkänna följande avlöningsstat för karolinska sjukhuset,

att tillämpas under budgetåret 1940/41:

Avlöningsstat.

I. Garnisonsavdelningarna.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 40,000

2. Avlöningar till icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis. . kronor 178,000

b. Avlöningsförhöjning
ar

m. m., förslagsvis » 8,000 » 186,000

3. Rörligt tillägg, förslagsvis . ........ » 21,000

Summa kronor 247,000

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149. 81

11. Sjukhuset i övrigt.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis.................kronor 955,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

a. Grundbelopp.....kronor 154,750

b. Vikariatsersättningar

m. m., förslagsvis. . » 31,250 » 186,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis . .kronor 1,775,000

b. Avlöningsförhöjnin
gar

m. m., förslagsvis »_74,000 » 1,849,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis . ........ * 260,000

Summa kronor 3,250,000

lil. Sammanfattning.

I. Garnisonsavdelningarna..........kronor 247,000

II. Sjukhuset i övrigt.............. * 3,250,000

Summa förslagsanslag kronor 3,497,000;

3. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Av
löningar

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

..............................kronor 3,497,000;

4. till Universitetssjukhus: Karolinska sjukhuset: Om
kostnader

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av........................kronor 2,300,000;

5. ur personalförteckningen för serafimerlasarettet utesluta

1 sjukgymnast men i nämnda förteckning uppföra

dels under rubriken Ekonomipersonal 1 tvättföreståndarinna

i lönegraden A 5, dels ock under rubriken Administrations-

och kontorspersonal 1 kanslibiträde i lönegraden

A 7;

6. godkänna följande avlöningsstat för serafimerlasarettet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1940/41:

Avlöningsstat.

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie

stat, förslagsvis...........kronor 345,000

2. Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Maj:t:

Bihang till riksdagens protokoll 19J0. 1 sami. Nr H9. 8

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

a. Grundbelopp.....kronor 100,010

b. Vikariatsersättningar

ra. m., förslags
v*s.

.......... * 19,990 kronor 120,000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal:

a. Grundavlöningar

m. m., förslagsvis kronor 1,015,000

b. Avlöningsförhöj
ningar

m. m., förslagsvis.

......._»_______50,000 , 1,065,000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis........ » 130,000

Summa förslagsanslag kronor 1,660,000;

7. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Avlöningar

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av............................kronor 1,660,000;

8. till Universitetssjukhus: Serafimerlasarettet: Omkostnader

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av.........................ikronor 1,550,000;

9. i personalförteckningen för karolinska mediko-kirurgiska

institutet minska antalet tekniska biträden i lönegraden

A 4 från två till ett;

10. bemyndiga Kungl. Majit att i avlöningsstaten för

karolinska mediko-kirurgiska institutet — utöver under

punkten 65 i 1940 års åttonde huvudtitel avsedda ändringar

— vidtaga de ändringar, som föranledas av vad

av mig i det föregående anförts;

11. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Av
löningar

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av..............................kronor 715,900;

12. till Karolinska mediko-kirurgiska institutet: Inred
ning

och utrustning av hygieniska institutionen för budgetåret

1940/41 under åttonde huvudtiteln anvisa ett

reservationsanslag av................kronor 45,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Gösta Sandberg.

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr !Jj9.

83

Bilaga A.

Beräkning av anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie

personal vid serafimerlasarettet.

Ökning Minskning

+

Läkarpersonal. kronor kronor

a) Kungl. Majit har genom beslut den 29/» 1939 medgivit in
rättande

redan under budgetåret 1939/40 av 1 andre underläkare

vid kirurgiska polikliniken i lönegrad Ex 22...... 6,816

samt förändring av 2 tredje underläkartjänster vid neurokirurgiska

avdelningen till andre underläkare (6,816—4,590)X

X 2 = . . ............................... 4,452

Direktionen föreslår jämväl lönereglering för tredje underläkare,

som därefter kvarstå = 4 st. från Ex 15 till Ex 18 —

= 5,346 — 4,590 = 756 X 4 =................... 3,024_

Ökning 14,292

b) På grund av utvidgning av klinikerna föreslås antalet underläkare

ökat med 8 och minskat med 2 . . . ......... 53,484_14,484

Nettoökning 39,000

varav för budgetåret 1940/41, enär ökningen på kirurgiska,

neurokirurgiska och röntgenavdelningarna ej beräknas förrän

från mitten av budgetåret, likväl icke beräknas mer än . . . 22,482

c) Minskning av antalet underläkare på grund av inskränkt verksamhet,

delvis verkställd redan i stat för 1939/iO:

Ögonkliniken med poliklinik.

lie underläkare (1/a)......................... 3,621

2:e underläkare (l 1/a)........................ 10,224

Öron-, näs- och halspolikliniken.

2:e underläkare (l)................... 6316

Minskning 20,661

Sjukvårds-, ekonomi- och kontorspersonal.

d) 1 assistentsköterska vid röntgenavdelningen för eliminerande

av övertidsarbete, lönegrad Eo 5................ 2,976

1 fotograf, lönegrad Eo 5, ändrad till arvodestjänst (2,976 —

— 2,400)................................. 576

1 snickare, lönegrad Eo 6, tidigare anställd mot timpenning 3,147

1 tekniskt biträde vid neurologiska kliniken för utförande av

sådant rutinarbete, som hittills utförts av oavlönade läkare,

lönegrad Ex 4............................. 2,562

1 köksbiträde för tillhandahållande av kost åt elever vid statens

sjuksköterskeskola, lönegrad Ex U 1........... 2,118

1 bokhållare å sysslomanskontoret för eliminerande av övertidsarbete

för ordinarie bokhållare samt beredande av lindring

i sysslomannens arbetsbörda, lönegrad Ex 12..... 4,023

1 kontorsbiträde vid kirurgiska kliniken för eliminerande av

övertidsarbete och för beredande av ökad skrivhjälp på

läkarexpeditionen, lönegrad Eo 4................. 2,802

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. May.ts ''proposition Nr 149.

Ökning Minskning

+ —

kronor kronor

1 kontorsbiträde för möjliggörande av inkassering och redovisning

av intygsersättningar, lönegrad Ex 4......... 2,562

V* kontorsbiträde för beredande av skrivhjälp vid kirurgiska

polikliniken, lönegrad Ex 4.................... 1,281

Summa 21,471 576

Nettoökning 20,895

e) På grund av återupptagande av driften vid lasarettets tvätt
-

inrättning :

3 sömmerskor, lönegrad Eo U 2.................. 6,309

2 första tvättbiträden, lönegrad Eo U 2............. 4,206

11 tvättbiträden, lönegrad Eo U 1........ . . ....... 22,176

Ökning 32,691

f) På grund av utvidgning av klinikerna ökas antalet befatt
-

ningshavare enligt följande:

kirurgiska kliniken............................ 14,384

neurokirurgiska kliniken........................ 17,071

personal för avlösning m. m..................... 1,158

neurologiska och medicinska klinikerna:

Den kvarvarande medicinska kliniken övertager de av den

flyttande kliniken disponerade vårdavdelningarna med undantag

av en, som övertages av den neurologiska kliniken.

Personalen å ifrågavarande avdelning blir oförändrad.

Ökning 32,613

g) Minskning på grund av inskränkt verksamhet, delvis verk
-

ställd redan i stat för 1939/40:

Ögonkliniken med poliklinik

assistentsköterskor, lönegrad Eo 5, 21/*............ 7,440

provsköterskor, arvode å 600, 1 ................. 600

sjuksköterskeelever, arvode å 300, 1 .............. 300

sjuksköterskebiträden, lönegrad Eo U 1, 6.......... 12,096

Öron-, näs- och halspolikliniken

provsköterskor, arvode ä 600, 1 ................ 600

sjuksköterskebiträden, lönegrad Eo U 1, 1.......... 2,016

Gymnastikavdelningen

städerska, lönegrad Eo U 1, 71 ................ 504

Minskning 23,556

h) Ökning på grund av sänkt avdragsbelopp för amanuensarvoden

att gottgöras från karolinska institutets avlöning sanslag:

i 1939/40 års stat

i 1940/41 års stat

28,050

23.400 4,650

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Marits proposition Nr 14-9.

85

a)

b)

c)

d)

e)

f)

g)

h)

Sammandrag.

Ökning

Minskning

+

—

kronor

kronor

. 14,292

. 22,482

20,661

. 20,895

. 32,691

. 32,613

23,556

. 4,650

127,623

44,217

Summa förklarad nettoökning 83,406

Det belopp varmed ovan förklarade nettoökning överstiger

den vid jämförelse av för budgetåret 1940/41

beräknade anslagssumman å delposten eller.......

och motsvarande delpost i 1939/40 års stat......

framträdande utgiftsökningen................

kronor 1,001,600

» 930,000

kronor 71,600

motsvarar i huvudsak skillnaden mellan å ena sidan i 1939/40 års anslag inrymt

belopp för avlöning åt biträdespersonal och å andra sidan i statförslaget för 1940/41

beräknad avlöning åt ifrågavarande personal.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 149.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

I. Vissa organisationsfrågor m. m.

1. Uppskov i vissa delar med karolinska sjukhusets igångsättande 3

2. Garnisonssjukvården i Stockholm..................... 12

3. Verksamheten vid vissa av serafimerlasarettets polikliniker . . 25

4. Inkomster vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet . . 27

II. Anslag till avlöningar vid karolinska sjukhuset.

1. Nuvarande förhållanden.............. 31

2. Ersättning för obduktioner och patologiskt-diagnostiska under
sökningar

.....................................32

3. Underläkarnas antal och löneställning..................38

4. Den lägre sjukvårds- och ekonomipersonalens avlöning m. m.. 43

5. Anslagsberäkningar............................... 47

III. Anslag till omkostnader vid karolinska sjukhuset......... 54

IV. Anslag till avlöningar vid serafimerlasarettet.

1. Nuvarande förhållanden............................ 57

2. Vissa frågor rörande läkarpersonalen ..................57

3. Patologiska undersökningar.........................60

4. Lasarettets tvättinrättning..........................63

5. Anslagsberäkningar...............................65

V. Anslag till omkostnader vid serafimerlasarettet...........72

VI. Anslag till avlöningar vid karolinska mediko-kirurgiska institutet

m. m...................................... 74,

VII. Sammanfattning................................... 78

VIII. Hemställan....................................... 79

Stockholm 1940, Ivar Hseggströms Boktryckeri A. B.

400760

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1940:4 Utlåtande angående regleringen för budgetåret 1940 41 av utgifterna under riksstatens f järde huvudtitel, innefattande anslagen till försvarsdepartementet. s. 97 i texten
  2. Rskr. 1940:321 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karo s. 6 i texten
  3. SU 1940:162 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet samt till avlöningar vid karolinska medikok s. 1 i texten