Sök i Ratio Lex

Angående anslag till Häradsrätterna: Avlöningar, m. m

1940-03-01 · 24 sidor, varav 21 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 21 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:150, Angående anslag till Häradsrätterna: Avlöningar, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

1

Nr 150.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till Häradsrätterna:

Avlöningar, m. m.; given Stockholms

slott den 1 mars 1950.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

Vid anmälan till årets statsverksproposition av de frågor, som tillhöra

regleringen för budgetåret 1940/41 av utgifterna under riksstatens andra

huvudtitel, berördes under punkterna (19) och (33) frågorna örn anslag till

Häradsrätterna: Avlöningar och till Ersättning till befattningshavare vid

rådhusrätter och till städer för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelBihang

till riksdagens protokoll 19M. 1 sami. Nr 150. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

sernas avskaffande. Under erinran att inom justitiedepartementet påginge

utredning angående möjligheterna att nedsätta nu utgående ersättning för

förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande ävensom angående

vissa andra frågor, vilka vore ägnade att inverka vid bestämmandet

av häradsrätternas avlöningsanslag, uttalade jag, att nämnda båda anslag

tills vidare torde böra upptagas med beräknade belopp. Med bifall till av

mig i anslutning därtill gjorda framställningar föreslog Kungl. Majit i statsverkspropositionen

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

för budgetåret 1940/41 beräkna till Häradsrätterna: Avlöningar ett förslagsanslag

av 1,896,000 kronor och till Ersättning till befattningshavare

vid rådhusrätter och till städer för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande ett anslag av 280,400 kronor. Sedan berörda utredning

numera avslutats, får jag ånyo underställa Kungl. Majit ifrågavarande

anslagsbehov.

1. Häradsrätterna: Avlöningar, förslagsanslag. Häradsrätternas avlöningsanslag

är i gällande riksstat upptaget med nyssnämnda belopp 1,896,000

kronor. Kungl. Majit har den 9 juni 1939 fastställt avlöningsstat för häradsrätterna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1939/40.

1937 års domsagoutredning har den 22 september 1939 avlämnat betänkande

med förslag till omorganisation av domsagoförvaltningen samt lönereglering

för domsagopersonalen (statens off. utredn. 1939:29). Förslaget

bygger enligt direktiven på sportelsystemets avskaffande och fullständigt

förstatligande av domsagoförvaltningen. Häradshövdingarna föreslås inordnade

under civila avlöningsreglementet och placerade i lönegraden B 2 (årslön

16,000 kr.). Till flertalet häradshövdingar skall emellertid enligt förslaget

utgå avlöningsförstärkning med belopp växlande i huvudsak efter

arbetsbördans storlek. Domsagorna indelas härför i 5 lönegrupper (grupp

I omfattande 21 domsagor, ingen avlöningsförstärkning; grupp II, 24 domsagor,

löneförstärkning 1,250 kr.; grupp III, 34 domsagor, 2,500 kr.; grupp IV,

31 domsagor, 3,750 kr.; grupp V, 6 domsagor, 5,000 kr.). Häradshövdingarnas

sammanlagda avlöningsförmåner föreslås alltså skola växla mellan

16,000 och 21,000 kronor, vartill kommer rörligt tillägg. I fråga om löneregleringen

föreslås en övergångstid av 10 år, under vilken häradshövdingar,

som genom det nya lönesystemet skulle få minskade inkomster —

detta är fallet i 100 av de 116 domsagorna — skola åtnjuta övergångsersättning,

som minskas med Vio av det ursprungliga beloppet för varje år.

Beträffande domsagopersonalen i övrigt föreslås en rationalisering genom

minskning av den rättsbildade och ökning av den icke rättsbildade personalen.

Domsagoutredningens förslag — vilket utremitterats för erhållande av

vederbörliga yttranden — kommer icke att kunna föranleda förslag till

detta års riksdag. Fråga har emellertid väckts att oberoende härav

vidtaga åtgärder för ett skäligt avvägande av häradshövdingarnas

löneförmåner i vissa domsagor. I skrivelse

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

3

den 18 december 1939 ha nämligen hovrätternas presidenter gjort en framställning

i syfte att det av domsagoutredningen framlagda förslaget omedelbart

måtte vinna beaktande så till vida att viss hänsyn därtill toges vid

återbesättande av lediga eller ledigblivande häradshövdingämbeten. Såsom

motivering anföres i skrivelsen följande:

Särskilt i sådana fall då den nu uppburna inkomsten av domsagan är

mycket betydande, kan det i betraktande av strävandena att begränsa statsutgifterna

synas stötande att det lediga ämbetet återbesättes utan att åtgärd

vidtagits för ett skäligt avvägande av häradshövdingens löneförmåner. Ett

sådant avvägande skulle också bereda möjlighet alt successivt tillgodose

behovet av en lämplig organisation av domsagans övriga befattningar utan

statsverkets betungande med ökade utgifter. Särskilt de icke rättsbildade biträdena

skulle härvid kunna erhålla en önskvärd förbättring i sina anställningsvillkor.

På grund av vad sålunda anförts ha hovrättspresidenterna hemställt örn

övervägande, huruvida icke hädanefter i avbidan på slutlig prövning av det

föreliggande organisationsförslaget borde i samband med varje häradshövdingutnämning

verkställas en undersökning av biträdesbehovet och förvaltningskostnaderna

i domsagan och, sedan en plan härför godkänts, stadgas

att häradshövdingen skulle hava att av uppburna lösenmedel till statsverket

redovisa vad som överstege summan av kostnaderna i enlighet med den sålunda

godkända staten och en skälig befunnen löneinkomst för häradshövdingen.

Sedan framställningen överlämnats till ordföranden i 1937 års domsagoutredning,

generaldirektören Erik Stridsberg med uppdrag att verkställa närmare

utredning i ämnet samt att därvid särskilt beakta förhållandena i

Södra Roslags domsaga, där häradshövdingämbetet den 30 november 1939

blivit ledigt, har utredningsmannen upptagit frågan till behandling i en den

12 februari 1940 avlämnad promemoria angående vissa spörsmål i avseende

å häradshövdingarnas löneinkomster. Mot det av hovrättspresidenterna

framlagda förslaget göras i promemorian vissa erinringar. Sålunda

anföres:

Förslaget är avsett att i princip föra till en lösning av häradshövdingarnas

lönefråga, likartad med den, som förordats av domsagoutredningen. Innebörden

av den tilltänkta anordningen är i huvudsak, att häradshövdingarna

skulle erhålla en i stort sett fast inkomst.

Det kan mot detta förslag erinras, att detsamma tillämpat å alla lediga

domsagor skulle medföra ej obetydlig omgång. Såvida man ej praktiskt

taget helt godtoge den plan för domsagornas indelning i lönegrupper, som

framlagts av domsagoutredningen, skulle för varje fall utredning behöva

verkställas angående den nettoinkomst, som häradshövdingen borde berättigas

uppbära. Även utredningen angående behovet av särskilt icke rättsbildade

biträden samt dessas avlöningsförmåner skulle kunna bliva rätt omständlig.

Det är härvidlag att märka, alt de av domsagoutredningen framlagda

beräkningarna angående behovet av icke rättsbildade biträden i de

olika domsagorna utgå från en minskning av den rättsbildade personalen,

som näppeligen kan genomföras utan omläggning i det nuvarande systemet

i avseende å de båda olika personalgruppernas arbetsuppgifter. Det

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

torde ock få anses i viss mån betänkligt att innan domsagoförvaltningarna

helt förstatligats — med därav följande kontroll å medelsförvaltningen — i

så stor utsträckning som förslaget innebär avkoppla häradshövdingarna

från intresset av att begränsa utgifterna i domsagorna. Den ifrågasatta anordningen

erbjuder även vissa formella vanskligheter.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter har utredningsmannen funnit

det böra övervägas, om icke genom ett system, som mera än det av hovrättspresidenterna

ifrågasatta anslöte sig till det nu tillämpade, häradshövdingen

kunde bibehållas såsom den för förvaltningen i domsagan ekonomiskt ansvarige,

samtidigt som man — vid uppkommande ledighet — kunde beskära

sportelinkomst, som vore att anse såsom förhållandevis alltför hög. I detta

syfte har undersökts, om ej nytillsatta häradshövdingar kunde — med bibehållande

av nuvarande lönebestämmelscr — berättigas tillgodoföra sig en

efter vissa procentuella normer bestämd andel av sportelöverskottet i domsagan.

Härvid skulle antingen kunna användas en fallande skala, vilken

borde kunna tillämpas på ledigblivande domsagor i allmänhet, eller ock för

varje särskild domsaga bestämmas en fix procentsats för den häradshövdingen

tillkommande sportelöverskottsandelen. Båda dessa alternativ skulle

emellertid, enligt utredningsmannens åsikt, vara förenade med vissa olägenheter.

Härom anföres i promemorian:

Verkställda procentberäkningar i enlighet med alternativet med en växlande

skala — med högre andel å ett bestämt bottenbelopp och med lägre

andelar å däröver liggande belopp — ha emellertid visat, att det knappast

låter sig göra att utarbeta en skala, som är användbar för alla domsagor.

Detta sammanhänger bland annat med att de av statsmedel utgående löneförmånerna

numera delvis — i avseende å tjänstgöringspenningar och förvaltningskostnadsbidrag

— äro mycket ojämna och i hög grad irrationella. Att

fastställa en viss procentsats för varje domsaga är åter förenat med den nackdelen,

att en mera avsevärd rubbning i sportelöverskottet skulle medföra

en motsvarande och stundom alltför stark förändring i den häradshövdingen

tillkommande delen av sportelöverskottet, varför behov av en omprövning

och ändring av procentsatsen ofta skulle kunna inställa sig.

"~Under uttalande att ett vägande mot varandra av fördelar och nackdelar

förbundna med de båda ovan angivna alternativen för en procentuell beskärning

av sportelöverskotten syntes giva vid handen, att intetdera av dessa

båda alternativ generellt sett vore att föredraga framför det i hovrättspresidenternas

skrivelse antydda förslaget, har utredningsmannen funnit skäl

föreligga att underkasta sistnämnda förslag en närmare granskning. För

att förslaget skall kunna genomföras utan alltför stora svårigheter har det

synts utredningsmannen vara angeläget, att detsamma i vissa avseenden

förenklas. Härom anföres:

Att börja med synes man kunna åtnöjas med att vid det provisoriska bestämmandet

av löneinkomsten för häradshövdingarna utgå från doinsagoutredningens

plan för domsagornas indelning i lönegrupper och från de av

utredningen föreslagna lönebeloppen. Till det sålunda erhållna lönebeloppet

synes böra komma ett visst särskilt tillägg, förslagsvis beräknat efter 20

procent. Detta synes nämligen befogat med hänsyn dels till anordningens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 150.

5

provisoriska natur, dels till att ej skillnaden skall bliva alltför stor mellan

de provisoriskt reglerade domsagorna och övriga domsagor, av vilka ett

flertal komma att fortfarande lämna avsevärt högre nettoinkomster, dels

slutligen till risken att undantagsvis sportelinkomsterna ej skulle räcka till

att bereda häradshövding den avsedda grundinkomsten. Vid en sådan anordning

synes bland de sportler, som skulle tagas i anspråk för att täcka

inkomsterna i domsagan, böra inräknas jämväl stämpelprovision, vilket däremot

ej torde ha varit avsett med det av hovrättspresidenterna framlagda

förslaget.

För att åstadkomma ytterligare förenkling vid genomförandet av nu ifrågavarande

alternativ, synes man kunna utan vidare utgå från nuvarande förvaltningskostnader

i domsagan. Det bör föreskrivas, att häradshövding ej

må utöka antalet av de under år 1939 avlönade biträdena i domsagan eller

höja avlöningarna till dem, såvida ej vederbörande hovrätt efter därom i

förväg gjord framställning finner nödigt därtill lämna medgivande. Att nu

direkt fastställa en personalplan för varje ledigblivande domsaga skulle i

verkligheten innebära ett slags lönereglering för biträdespersonalen, vilken

knappast bör komma till stånd, utan att hela biträdesproblemet tages upp

till lösning. Enligt erfarenheten från domsagoutredningens besök å ett flertal

domsagor synes ej heller en dylik åtgärd vara av föreliggande förhållanden

i påfallande grad betingad. I avseende å övriga förvaltningskostnader

i domsagorna torde det vara tillräckligt, att vederbörande hovrätt håller hand

över att ej utgifterna för dylika ändamål stiga till högre belopp än som föranledas

av utökning av arbetsuppgifterna, prisförändringar o. dyl. —- -— —

Lön och andra kontanta, av statsmedel utgående löneförmåner böra av

häradshövdingen lyftas i vanlig ordning. Snarast möjligt efter varje kalenderårs

utgång bör en uträkning ske beträffande det överskottsbelopp, som

skall inlevereras till statsverket. Därest under visst år häradshövding haft

all vidkännas avdrag å sin avlöning på grund av särskilda omständigheter,

böra för bestämmandet av det sporlelbelopp, som bör tillkomma häradshövdingen,

anses som örn han åtnjutit full avlöning.

Beträffande i övrigt uppkommande detaljspörsmål vid genomförande av

sist avhandlade alternativ torde få överlämnas åt Kungl. Maj:t att meddela

erforderliga anvisningar härutinnan.

Såsom förutsättning för samtliga nu behandlade lösningar bör enligt utredningsmannens

mening gälla att häradshövding, som härefter utnämnes

och som bör i sin fullmakt få inryckt föreskrift örn skyldighet att underkasta

sig en blivande definitiv lönereglering, icke skall äga någon rätt alt

— på sätt föreslagits av domsagoutredningen — komma i åtnjutande av övergångsersättning

på grund av tidigare åtnjuten högre nettoinkomst.

Vid ett val mellan de tre ovan framförda alternativa lösningarna har det

synts utredningsmannen vara avgörande, örn man ville söka nå en lösning,

som kunde tillämpas vid förestående nytillsättningar i allmänhet av ledigblivna

domsagor, eller örn nu endast skulle lagas ställning beträffande löneförmånerna

tills vidare för häradshövdingen i Södra Roslags domsaga. 1

förra fallet syntes den av hovrättspresidenterna anvisade utvägen, med de

av utredningsmannen förordade jämkningarna, innebära vissa fördelar, även

örn man måste räkna med, att den knappast kunde komma till användning

i sådana domsagor där sportelinkomsten vore jämförelsevis obetydlig. För

senare fallet däremot vore en lösning med fullt bibehållande av nuvarande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 150.

lönesystem men med begränsning av den häradshövdingen tillkommande

sportelbehållningen enligt utredningsmannens mening bestämt att föredraga,

ej minst med hänsyn till enkelheten i tillämpningen. Vad angår sättet för

sportelbeskärningens genomförande, har utredningsmannen funnit företräde

böra givas åt en anordning med fallande skala för häradshövdingens andel

av sportelöverskottet.

En lämplig avvägning för Södra Roslags domsaga synes vara, uttalar utredningsmannen,

att häradshövdingen berättigas uppbära följande andelar

av sportelöverskottet, stämpelprovision inräknad, nämligen:

100 / å belopp ej överstigande 5,000 kronor

75 > »

» överstigande

5,000 men ej

10,000

50 » »

10,000 » »

15,000

25 » »

» »

15,000 » »

25,000

10 3> »

»

25,000 kronor.

Rörande konsekvenserna av detta förslag anföres i promemorian följande:

Därest sportelöverskottet beräknas till 50,000 kronor, skulle häradshövdingens

behållning å sportlerna bliva 10,250 kronor. Med bibehållen inkomst

av lön 4,500 kronor och tjänstgöringspenningar 1,400 kronor samt

beräknande av dyrtidstillägg enligt nuvarande index eller i runt tal 2,800

kronor skulle sålunda den sammanlagda årsinkomsten för häradshövdingen

bliva 24,950 kronor. Detta belopp överstiger visserligen inkomsten vid genomförande

av domsagoutredningens förslag, vilket i nuvarande indexläge

skulle ge en årsinkomst av avrundat 21,970 kronor. Häremot synes emellertid

intet vara att erinra, då vid en relativt stark nedgång av sportelöverskottet

häradshövdingens behållna inkomst skulle komma att sjunka. En

avsevärd vinst skulle i allt fall uppstå för statsverket, samtidigt som häradshövdingens

intresse av en ekonomisk skötsel av domsagan skulle bibehållas.

Härtill kommer att proceduren för uträkningen av den sammanlagda inkomst,

som skulle tillkomma häradshövdingen, bleve synnerligen enkel.

Utredningsmannen tillägger till sist, att även om den för Södra Roslags

domsaga tillämpade procentuella skalan för häradshövdingens sportelandel

icke kunde komma till allmän användning vid återbesättande av lediga häradshövdingämbeten,

det syntes vara möjligt att genom vissa modifikationer

av procentsatserna kunna tillämpa en liknande lösning även för andra

ledigblivande domsagor med större sportelinkomster.

Vad härefter angår frågan örn nedsättning av nu utgående

ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande må erinras, att sådan ersättning

utgår såväl till häradshövdingarna som till befattningshavare vid

rådhusrätter och till sportelberättigade städer. Endast de till häradshövdingarna

utgående ersättningsbeloppen bestridas från förevarande anslag och

belasta den för ändamålet uppförda delposten i häradsrätternas avlöningsstat.

Denna post är för innevarande budgetår upptagen med 230,000 kronor.

Övriga ersättningar för förlorad inteckningslösen bestridas från ett

särskilt anslag, som i gällande riksstat är uppfört med 280,400 kronor. Hu
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

7

vudbes tämmelserna rörande fördelningen av nämnda båda belopp lia meddelats

i cirkulär lill länsstyrelserna den 9 november 1934 (jfr statsliggaren

sid. 126 f.).

Frågan örn reduktion av ersättningarna lill häradshövdingar samt till befattningshavare

vid rådhusrätter och till städer torde här få behandlas i ett

sammanhang. Till en början får jag lämna en redogörelse för tillkomsten

av och innehållet i gällande bestämmelser i ämnet.

I samband nied genomförandet av 1934 års lagstiftning om inteckningsförnyelsernas

avskaffande tillerkändes häradshövdingarna ävensom rådhusrätternas

befattningshavare samt sportelberättigade städer ersättning av statsverket

för förlusten av sportelinkomsten av dylika inteckningsärenden. Förslag

härutinnan hade framlagts av särskilda inom justitiedepartementet tillkallade

sakkunniga i ett den 19 augusti 1933 avgivet betänkande (statens

off. utredn. 1933:24).

De sakkunniga framhöllo, att en åtgärd, varigenom de med förnyelserna

förenade sportlerna borttoges, innebure ett kraftigt ingrepp i befattningshavarnas

ekonomi. Någon meningsskiljaktighet syntes ej heller råda därom,

att en dylik åtgärd ej borde komma till stånd utan att samtidigt de sportelberältigade

bereddes en rättvis gottgörelse. Huruvida grunden för en sådan

gottgörelse borde sökas i billighet eller i en staten åvilande skyldighet, syntes

de sakkunniga vid sådant förhållande kunna lämnas öppet. På grundval

av tillgänglig statistik och för ändamålet infordrade uppgifter hade de

sakkunniga företagit en uträkning av den årliga minskning i expeditionslösen,

som i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande skulle uppkomma

för varje domsaga och rådhusrätt. Med utgångspunkt härifrån hade de sakkunniga

föreslagit vissa ersättningsbelopp att årligen utbetalas till de särskilda

befattningshavarna eller städerna. För att täcka dessa belopp hade

de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att stämpelavgiften för skuldebrev

skulle höjas från 25 öre till 40 öre för varje fulla 100 kronor av det kapitalbelopp

för vilket inteckning eller betalning söktes.

I remissutlåtandena över betänkandet förelåg i stort sett enighet därom,

att gottgörelse borde beredas de sportelberättigade liksom ock statsverket för

den genom inteckningsförnyelsernas avskaffande uppkommande inkomstminskningen.

Statskontoret gjorde därvid gällande, att häradshövdingarna ägde ett verkligt

rättsanspråk på erhållande av gottgörelse, under det att beträffande rådhusrätternas

befattningshavare endast billighetsskäl kunde åberopas såsom

grund för gottgörelsen. Beträffande spörsmålet, under huru lång tid ersättning

av statsmedel borde utgå, bade statskontoret från sin principiella

utgångspunkt ansett, att ersättning borde utgå till häradshövdingarna, så

länge den nuvarande löneregleringen vore gällande. Emellertid ifrågasatte

statskontoret örn icke, till förhindrande av att en häradshövding med särskilt

förmånlig ersättning vägrade att ingå på ny löneslat, i fullmakten för

häradshövding, som utnämndes eller ersättningens beviljande, borde införas

villkor örn skyldighet för honom att, örn han vid ny lönereglering kvarsto
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

de å den äldre staten, vidkännas den minskning eller indragning av sportler

eller ersättning härför, som kunde bliva bestämd. Beträffande rådhusrätterna

syntes anledning icke föreligga att låta vederbörande befattningshavare

tillgodonjuta ersättningen längre tid än som kunde anses rimlig för att

bereda dem rådrum att ordna sin ekonomi efter de ändrade förhållandena.

1 sådant avseende förordade statskontoret en metod, enligt vilken vederbörande

första året av ersättningens utgående skulle åtnjuta densamma med

fullt belopp, varefter ersättningen under de nio följande åren minskades med

en niondel årligen och därefter upphörde. Samma avvecklingsförfarande

som det nu angivna syntes jämväl böra tillämpas i det fall, där staden vore

ersättningstagare.

Riksräkenskapsverket, som ansåg det vara ofrånkomligt att åtminstone i

viss mån bereda sportelersättning åt dåvarande innehavare av häradshövdingämbeten,

framhöll, att undersökning borde ske vid inträffande vakans,

om icke gottgörelsen borde minskas eller eventuellt indragas. Beträffande

städerna och dess domarpersonal ifrågasatte riksräkenskapsverket att — örn

sportelersättning överhuvud taget funnes böra medgivas — denna dock borde

avvecklas under en tidrymd av förslagsvis tio år.

Vid framläggandet för 1934 års riksdag av propositionen nr 101 i ämnet

uttalade föredragande departementschefen beträffande frågan, huruvida de

sportelberättigades anspråk på gottgörelse kunde sägas grunda sig å en

staten åvilande skyldighet eller vara befogat allenast ur billighetssynpunkt,

att vad statskontoret anfört till stöd för sin uppfattning om häradshövdingarnas

rätt till sportlerna naturligtvis vore värt beaktande. Det syntes

emellertid få påpekas, hurusom efter tillkomsten år 1874 av den för häradshövdingarna

gällande löneregleringen betydelsefulla förändringar inträffat

beträffande förhållandena i domsagorna, förändringar vilka måste sägas ha

i avsevärd mån rubbat förutsättningarna för det betraktelsesätt, som vid

löneregleringens tillkomst kunnat anläggas på frågan örn sportlerna. Under

det att häradshövdingarnas kontanta avlöning — bortsett från lönefyllnad

av mera provisorisk karaktär — kvarstått oförändrad trots penningvärdets

fall och andra omständigheter, som kunnat motivera en ökning, hade sportelinkomsten,

som år 1874 huvudsakligen varit att anse såsom vederlag för de

med domsagoförvaltningen förenade kostnaderna, efter hand undergått en

avsevärd stegring dels såsom följd av den fortgående ökningen i ärendenas

antal och dels på grund av vidtagen höjning i vissa lösensatser. Med denna

allmänna ökning av sportelinkomsten syntes ökningen i förvaltningsomkostnader

icke ha hållit jämna steg. Den omständigheten att utvecklingen jämväl

inneburit en väsentlig stegring av arbetsbördan i domsagorna syntes

nämligen till fullo ha uppvägts genom anställandet i domsagorna av rätlsbildade

biträden, vilka helt eller delvis avlönades av statsmedel. Såsom förhållandena

förändrats, torde i allt fall sportelinkomsten numera endast delvis

kunna uppfattas såsom vederlag för förvaltningsomkostnaderna; i ett

betydande antal domsagor torde häradshövdingens nettoinkomst rent av till

övervägande del vara grundad på sportler. Vad särskilt anginge den förut

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

9

nämnda höjningen av vissa lösensatser förhölle det sig visserligen, såsom ock

i ett yttrande erinrats, på det sätt att höjningen förknippats med skyldighet

för häradshövdingarna att i avseende å de icke rättsbildade biträdenas arbets-

och avlöningsförhållanden iakttaga bestämmelserna i kungörelsen den

20 maj 1927 med vissa föreskrifter angående de vid domsagornas kanslier

anställda icke rättsbildade biträden. Omständigheterna vid tillkomsten av

denna författning, i samband varmed de redan tidigare provisoriskt förhöjda

lösensatserna infördes i expeditionslösenförordningen, syntes emellertid

ej giva vid handen, att avsikten varit att bereda de häradshövdingar, som

underkastade sig bestämmelserna i kungörelsen större garanti för framtida

utfående av den förhöjda lösen än den som följde av lösensatsernas intagande

i expeditionslösenförordningen.

Även om departementschefen sålunda ej vore beredd att ansluta sig till

den teoretiska uppfattning, varåt statskontoret givit uttryck, delade han likväl

statskontorets och övriga myndigheters åsikt, att häradshövdingarna i

princip borde erhålla kompensation för den inkomstminskning, som skulle

bliva en följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande, låt vara att detta endast

kunde grundas på billighetsskäl.

Vad själva ersättningsbeloppen anginge, förklarade departementschefen,

att han i princip kunde godkänna de ersättningsbelopp, som av de sakkunniga

föreslagits skola utgå till häradshövdingarna. Endast i sådana enstaka

fall, där själva det statistiska underlaget för ersättningens beräknande syntes

tarva någon jämkning — såsom till följd av domsagoreglering eller liknande

omständigheter — syntes en avvikelse från de sakkunnigas förslag böra ske.

Det borde ankomma på Kungl. Majit att inom ramen för det anslag, som

torde få äskas, i detta hänseende göra erforderliga justeringar.

Beträffande spörsmålet under huru lång tid ersättning borde tillkomma

häradshövdingarna, vore departementschefen ense med statskontoret därom,

att en sådan i princip borde utgå, så länge den nuvarande löneregleringen

förbleve gällande. Sedan någon tid — förslagsvis fem år — förflutit, syntes

emellertid frågan, huruvida med hänsyn till då rådande förhållanden jämkning

i de föreslagna ersättningsbeloppen kunde finnas påkallad, böra upptagas

till övervägande. Dessutom syntes få förutsättas, att vid blivande domsagoregleringar

toges under omprövning, huruvida ersättningsbeloppet för

domsaga, som sammansloges med annan domsaga eller uppdelades å angränsande

domsagor, lämpligen borde reduceras eller helt indragas.

Vad härefter anginge den ifrågasatta gottgörelsen till rådhusrätternas befattningshavare

och till de sportelberättigade städerna, delade departementschefen

den från olika håll uttalade meningen, att jämväl dessa tillsvidare

borde erhålla gottgörelse. Beträffande ersättningsbeloppens storlek syntes

även här de sakkunnigas förslag höra godtagas. Vad i statskontorets och

riksräkenskapsverkets yttranden föreslagits i fråga örn successiv avskrivning

i berörda fall vöre givetvis värt att tagas i noggrant övervägande. Då emellertid

staten, såsom förutsattes, genom stämpelförhöjning torde komma att

bereda sig full kompensation för de utbetalda ersättningsbeloppen, förefölle

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

det mindre angeläget att redan för det dåvarande genom ett förfarande av

ifrågasatt slag tillgodoföra staten en vinst, som direkt eller indirekt komme

att göras på bekostnad av vederbörande stadskommuner. Med hänsyn härtill

och då en avskrivning i den ordning som föreslagits syntes kunna föranleda

ej ringa olägenhet för sådana befattningshavare, vilka för närvarande

till väsentlig del avlönades genom inkomsten av förnyelserna, ansåge sig

departementschefen icke då kunna förorda en dylik avskrivning av ersättningsbeloppen.

Departementschefen förklarade sig jämväl i princip kunna

biträda de sakkunnigas förslag om höjning av skuldebrevsstämpeln.

Riksdagen anslöt sig till Kungl. Maj:ts förslag (riksd. skr. nr 303).

Genom cirkulär till länsstyrelserna den 9 november 1934 förordnade

Kungl. Maj :t om utbetalande från och med den 1 januari 1935 tillsvidare

under budgetåret 1934/35 av ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande. Därvid hade i några fall jämkningar företagits

i de av de sakkunniga föreslagna ersättningsbeloppen. De fastställda

beloppen växlade i de olika domsagorna mellan 400 och 9,950 kronor och

genomsnittet utgjorde omkring 2,100 kronor.

I statsverkspropositionen till 1935 års riksdag (II ht., sid. 66) anfördes,

att någon väsentlig förändring i de då till de särskilda häradshövdingarna,

befattningshavarna vid rådhusrätter eller städerna utgående ersättningsbeloppen

syntes ej böra ske för budgetåret 1935/36. I samband med återbesättande

av häradshövdingämbeten syntes emellertid i varje särskilt fall

böra tagas under övervägande, i vad mån det för domsagan bestämda ersättningsbeloppet

skäligen borde undergå någon sänkning. Sagda uttalanden

föranledde icke någon erinran från riksdagens sida.

Sedermera har Kungl. Majit i samband med domsagosammanslagningar och

ledigblivande av häradshövdingämbeten genom olika beslut förordnat om

indragning eller nedsättning av de i förutnämnda cirkulär angivna ersättningarna.

Sålunda hava ersättningarna helt indragits i följande i cirkuläret

upptagna domsagor, nämligen Södra Roslags, Sollentuna och Färentuna,

Södertörns, Jösse, Östra Värends samt Oxie och Skytts domsagor. I samband

med att östra härads och Medelsta härads domsagor sammanslagits till en

domsaga (östra och Medelsta), har ersättningen indragits jämväl i denna

domsaga. I Gästriklands östra domsaga har beloppet nedsatts från 2,175

kronor till 1,500 kronor från och med den 1 april 1940. Numera utgör

högsta förekommande ersättningsbelopp 4,625 kronor. I nio städer hava ersättningarna

helt indragits i anledning av städernas läggande under landsrätt.

I anledning av vad i ärendet sålunda förekommit och då fem år numera

förflutit sedan tillkomsten av ifrågavarande ersättning har ordföranden i

1937 års domsagoutredning enligt mitt uppdrag verkställt en utredning rörande

möjligheterna att nu vidtaga en jämkning av ersättningsbeloppen, och

i sin förut omförmälda promemoria av den 12 februari 1940 har denne framlagt

förslag om en allmän nedsättning av ifrågavarande ersättningsbelopp. Beträffande

de principiella förutsättningarna för en sådan nedsättning anföres i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

11

promemorian, att det genom de i propositionen 1934: 101 gjorda uttalandena,

vilka icke föranledde erinran från riksdagens sida, finge anses fastslaget, att

den medgivna kompensationen såväl till häradshövdingarna som till rådhusrätternas

befattningshavare och till de sportelberättigade städerna för inkomstminskning

till följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande endast

grundat sig på billighetsskäl. Berörda uppfattning hade, enligt vad utredningsmannen

vidare uttalar, även kommit till uttryck däri, att förordnanden

om indragning av ersättningarna meddelats ej blott vid domsagoregleringar

utan även i samband med återbesättande av ledigblivna häradshövdingämbeten.

Med avseende å reduktionens storlek har utredningsmannen gjort skillnad

mellan den till häradshövdingarna utgående ersättningen och ersättningen

till befattninghavare vid rådshusrätter och till städer. För häradshövdingarnas

vidkommande föreslås, att nedsättningen i främsta rummet

skall drabba domsagor med förhållandevis höga inkomster. Sålunda

anföres:

I åtskilliga fall utgår lösenersättningen till häradshövdingar, vilka å sina

befattningar åtnjuta löneinkomster av jämförelsevis betydande storlek. De

för beviljandet av ersättningen anförda billighetsskälen äga givetvis i dylika

fall väsentligt mindre styrka än då fråga är örn häradshövdingar med lägre

inkomster. Med hänsyn härtill torde en reduktion av nuvarande ersättningsbelopp

närmast böra avse sådana fall, då inkomsterna i domsaga äro förhållandevis

höga. Med utgångspunkt härifrån synes en nedsättning av de

för närvarande utgående ersättningsbeloppen för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande böra genomföras förslagsvis på så sätt,

att ersättningen får bibehållas oförändrad intill 600 kronor, medan överskjutande

belopp nedsättes till hälften. Genom en dylik anordning skulle för

de i inkomsthänseende sämst ställda häradshövdingarna uppkomma en tämligen

måttlig inkomstminskning, vilken i flera fall skulle komma att motvägas

genom ökad partiell löneförbättring. För statsverket skulle uppstå en

besparing av högst omkring 75,000 kronor.

Utredningsmannen tillägger att, därest den ifrågasatta sänkningen av ersättningen

för inteckningslösen vidtages, nämnda lösenersättning vid framtida

tillsättande av ledigblivna häradshövdingämbeten synes böra helt indragas.

I fråga om de till befattningshavare vid rådhusrätter och

till städer utgående ersättningsbeloppen har utredningsmannen ansett

nedsättningen kunna genomgående bestämmas till hälften av nuvarande

belopp.

I skrivelse den 21 februari 1940 har styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar

framfört vissa erinringar mot en allmän sänkning av nu utgående

ersättning för förlorad inteckningslösen. Styrelsen framhåller, att

utvecklingen sedan krigsutbrottet medfört en stark nedgång av häradshövdingarnas

sportelinkomster ävensom att denna tendens sannolikt bomme

att fortsätta, samtidigt sorn förvaltningskostnaderna i domsagorna komme att

stiga. Efter omnämnande av den i statsverkspropositionen berörda utredningen

rörande förevarande spörsmål anför styrelsen bland annat:

Därest denna utredning skulle åsyfta en allmän sänkning av ifrågavarande

ersättning, är det med verkligt bekymmer häradshövdingarna motse en dy
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Kungl Majis proposition nr 150.

lik atgäid. Det förhaller sig nämligen så, att tydliga tecken för närvarande

föreligga till en stark nedgång av antalet inskrivningsärenden i domsagorna

och de av dessa ärenden härflytande löseninkomsterna. Orsaken härtill är

att söka i förhållandena på fastighetsmarknaden, i det att försäljningar av

fast egendom minskas eller upphöra (jorddelningsförrättningarna likaså)

och penninginrättningarna numera knappast belåna inteckningar. Härmed

sammanhänger även att allmänhetens behov av äganderätts- och gravationsbevis

minskas, vilket haft till följd att också löseninkomsterna för dylika

bevis sänkas. Minskning har inträtt även i fråga örn lösen för övriga expeditioner

och kommer jämväl att inträda beträffande stämpelprovisionen.

Styrelsen är icke beredd att nu framlägga någon alla domsagor omfattande

statistik i detta avseende, men styrelsen har från häradshövdingar i olika

delar av landet erhållit uppgifter å deras löseninkomster under tiden från

krigsutbrottet till den 1/2 1940. Uppgifterna bekräfta ovan gjorda uttalanden

angående löseninkomsternas nedgång, särskilt efter årsskiftet. Flera häradshövdingar

meddela att nedgången i löseninkomsterna inträtt eller ytterligare

skärpts efter nyssnämnda dag. Fortsätter denna tendens, vilket är

all anledning befara, medför detta snart att, även om utgifterna för domsagornas

skötsel ej skulle ökas, nettobehållningen av löseninkomsterna i år upphör.

Därtill kommer, att utgifterna för domsagornas skötsel med det fallande

penningvärdet säkerligen komma att stiga. Styrelsen erinrar örn hur

förhållandena gestaltade sig för häradshövdingarna under den ekonomiska

kris som åtföljde förra världskriget. Löseninkomsterna i många domsagor

sjönko då ytterst kraftigt under det att utgifterna ökades, så att de t. o. m.

överstego sportlerna. Redogörelse härför finnes intagen i det av särskilda

sakkunniga den 9 jan. 1920 avgivna betänkandet med förslag till partiell löneförbättring

för häradshövdingarna, varav framgår att nettointäkterna för

vissa domsagor under åren 1915—1918 sjönko ända ned till 3,000—4,000 kronor,

eller således till lägre belopp än den kontanta lönen. Förhållandena

äro visserligen nu andra så tillvida som partiell löneförbättring numera

beviljas för domsagor, där inkomsten nedgått alltför mycket. Men dylik

löneförbättring inträder dock först i efterhand. Och därtill kommer att häradshövdingarna

numera med sin lön bidraga till avlöning åt sekreterare

och andre notarier.

Styrelsen fortsätter:

Man kanske vill mot ovanstående göra gällande att många häradshövdingars

inkomster hittills varit jämförelsevis stora, så att de utan avsevärda

olägenheter kunna tåla även en omedelbar kraftig inkomstminskning. Ett

sådant resonemang synes emellertid bottna i en vanföreställning. En hastig

och kraftig inkomstnedsättning medför ofta även för den högt avlönade stora

olägenheter. Familjebildning, underhållsförpliktelser mot andra anhöriga,

bostad, försäkringar, .skatter m. m., allt detta medför, även örn sparsamhet

iakttages, regelbundna, efter vars och ens förhållanden avpassade utgifter,

som icke kunna plötsligt nedskäras. Särskilt för en ämbetsman är det också

av vikt att den känsla av säkerhet, som hans ställning i statens tjänst bör

medföra, icke rubbas genom åtgärder från statens sida. Även örn ersättningen

för den genom inteckningsförnyelsernas avskaffande förlorade lösen

från början förklarats skola efter någon tid undergå omprövning, måste det

sägas, att någon mera olämplig tidpunkt att låta dylik omprövning resultera

i en allmän nedskärning än just nu, icke kan tänkas. Styrelsen vill

fästa uppmärksamheten vid att örn inteckningsförnyelserna icke avskaffats,

löseninkomsten för dessa förnyelser nu skulle hava varit den enda löseninkomst

som icke skulle hava rönt inverkan av kristidsförhållandena på

fastighetsmarknaden. Billigheten fordrar därför att ersättningen för den

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 150.

13

genom inteckningsförnyelsernas avskaffande förlorade lösen nu får kvarstå.

Eljest komme häradshövdingarna genom evalveringen i ett avsevärt sämre

läge.

Enligt vad som vidare uttalas i skrivelsen, synes det styrelsen orimligt, att

när den del av häradshövdingarnas inkomster, som inflyter genom avgifter

från allmänheten, automatiskt kraftigt sjunker och till och med hotar att försvinna

på grund av fastighetsomsättningens stagnation, samtidigt den avlöning,

som utbetalas av statsverket, skulle nedsättas.

Avslutningsvis gör styrelsen gällande, att häradshövdingarnas inkomststandard,

sådan den bibehållits efter de under förra världskriget vidtagna höjningarna

av vissa lösensatser, måste i stort sett anses vara av staten godkänd.

Styrelsen anför härom:

Vid 1874 års reglering av domsagoinkomsterna ansågs att häradshövdingarnas

inkomster fortfarande som dittills till en del skulle grundas på

allmänhetens avgifter, vilka bibehöllos i den utsträckning att de beräknades

i princip skola motsvara förvaltningskostnaderna, medan den egentliga avlöningen

skulle utgå av statsmedel. Emellertid gick utvecklingen därefter

snart därhän att förhållandet mellan löseninkomsterna och statslönen blev

omvänt, den huvudsakliga inkomsten kom åtminstone under normala förhållanden

att utgöras av löseninkomsterna, den mindre delen av statslån. Så

bär förhållandet varit åtminstone sedan långt före sekelskiftet och således

i varje fall redan vid den tid då de i tjänsten äldsta av nuvarande häradshövdingar

utnämnts, och förhållandet har än starkare framträtt genom de under

förra världskriget av staten vidtagna höjningarna av vissa lösensatser. Den

sålunda bibehållna inkomststandarden måste i stort sett anses vara av staten

godkänd, frånsett naturligtvis vissa extrema undantag. Häradshövdingarna

ha alltså berättigade anspråk på att denna standard ej genom statens

ingripande sänkes. Då nu det ifrågavarande anslaget utgör — för övrigt i

underkant tilltagen — ersättning för lösen som genom lagstiftningen om inteckningsförnyelsernas

avskaffande bortfallit, synes det härav enligt vanliga

rättsgrundsatser följa att anslaget rättvisligen icke kan för de nu i tjänst

varande häradshövdingarna, som en gång fått sin andel i anslaget tillerkänd,

beskäras. Styrelsen vill i detta avseende jämväl åberopa det underdåniga

yttrande statskontoret på sin tid avgav, när frågan örn inteckningsfornyelsernas

avskaffande framlades för riksdagen. Statskontoret hävdade då,

att häradshövdingarna ägde ett verkligt rättsanspråk på erhållande av gottgörelse

och att denna ersättning borde utgå så länge nuvarande lönesystem

vore gällande.

Styrelsens skrivelse utmynnar i en hemställan, att någon allmän nedsättning

av ifrågavarande ersättning icke måtte vidtagas eller i varje fall få

anstå, till dess det hunnit visa sig hur löseninkomsterna under den närmaste

tiden komme att förhålla sig.

Slutligen torde redogörelse få lämnas för en av statskontoret väckt fråga örn

andr eide grunder för bestämmande av tings tolkarnas

ersättning.

Allmänna tingstolkar må vara anställda för vissa tingslag i Norrbottens

län. De hava att vid tingssammanträden och extra förrättningar tillhandagå

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

med tolkning i finska språket och, i fråga om några tingslag, jämväl i lapska

språket. Ersättning till tingstolk utgår med visst av Kungl. Majit i enlighet

med beslut av riksdagen fastställt årligt arvode (statsliggaren sid. 127), varjämte

tolken i det fall, att förrättning ej äger rum å det vanliga tingsstället,

är berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning enligt rese- och

traktamentsklass II D i gällande allmänna resereglemente.

I utlåtande den 5 mars 1938 över en av länsstyrelsen i Norrbottens län

gjord framställning om, bland annat, förhöjning av nu utgående arvode till

tingstolken i Karesuando tingslag har statskontoret fäst uppmärksamheten

på det förhållandet, att arvodena till de allmänna tingstolkarna på senare

tid beräknats sålunda, att själva förrättningsarvodet till dem beräknats

efter 25 kronor för förrättningsdag, vartill — i de fall då tingstolken vore

bosatt å annan ort än tingsorten och till följd härav finge vidkännas resekostnader

för inställelse till förrättning — lagts förhöjning med belopp,

motsvarande förekommande resekostnader, däri inbegripen ersättning för

vivre under rese- och förrättningsdagarna med 10 kronor för dag. Statskontoret,

som för sin del funnit detta beräkningssätt — vilket innebure en

avvikelse från i sådant avseende inom statsförvaltningen eljest tillämpad

praxis — föga tidsenligt och i övrigt mindre lämpligt, har i utlåtandet såsom

sin mening uttalat, att det vore mera ändamålsenligt att såsom ersättning

till de allmänna tingstolkarna fastställa dels ett skäligt förrättningsarvode,

som borde utgå från förevarande anslag, dels ock vid av förrättningen

föranledda resor resekostnads- och traktamentsersättning enligt reseoch

traktamentsklass II D i gällande allmänna resereglemente, vilken sistnämnda

ersättning syntes böra utgå från anslaget till Häradsrätterna: Reseersättningar

vid justitiestaten.

över vad statskontoret sålunda anfört har yttrande inhämtats från länsstyrelsen

i Norrbottens län, efter hörande av domliavandena i länets domsagor.

Länsstyrelsen har i skrivelse den 30 maj 1939 uttalat, att ersättningen

till tingstolk enligt länsstyrelsens mening borde utgå —- förutom med

rese- och traktamentsersättning enligt klass II D i allmänna resereglemente!,

varvid traktamentsersättning borde få uppbäras även för dag som åtginge

för förrättning utom hemorten — med arvode av 25 kronor för varje

res- och förrättningsdag om minst sju arbetstimmar, varvid med förrättningsdag

borde likställas dag, som å hemorten använts för översättningsarbete.

1 förnyat utlåtande den 27 november 1939 har statskontoret framhållit, att

ett genomförande av länsstyrelsens förslag skulle medföra ökade kostnader

för statsverket, varför statskontoret i stället förordat, att tolkarna — förutom

resekostnads- och traktamentsersättningar — erhölle fasta årsarvoden, motsvarande

de nu utgående arvodena efter avdrag av reseomkostnaderna. Då

tolk i egenskap av nämndeman eller ledamot i ägodelningsrätt vore pliktig

att iakttaga inställelse vid tingssammanträde eller annan förrättning, borde

ersättning dock icke utgå till honom såsom tolk för vare sig resekostnad

eller traktamente. Enär behov av tolk, enligt vad vederbörande häradshöv
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

15

dingar uttalat, icke för närvarande förelåge vid någon av häradsrätterna i

Piteå, Luleå och Kalix domsagor, vilka domsagor omfatta, bland annat,

Arvidsjaurs, Arjeplogs, Jokkmokks, Överkalix och Nederkalix tingslag, har

statskontoret föreslagit, att åtminstone för nästa budgetår medel icke måtte

beräknas för ersättning till tolkar i nämnda tingslag. Vad angår förrättningsarvodena

till tolkarna i övriga tingslag har statskontoret, under erinran

att i nuvarande arvoden till tolkarna i Gällivare och Karesuando tingslag

icke inräknats några reseomkostnader, föreslagit, att förrättningsarvodena till

tolkarna i dessa två tingslag bestämmas till samma belopp som de nu utgående

arvodena eller 600 kronor respektive 50 kronor. Förrättningsarvodena

till tolkarna i Jukkasjärvi samt Pajala och Korpilombolo tingslag,

vilka för närvarande äro bosatta, den förre i Kiruna och den senare i

Lomkärr, två mil norr om Haparanda, har statskontoret, med tillämpning

av de av ämbetsverket förordade beräkningsgrunderna, ansett böra bestämmas

till 475 kronor respektive 275 kronor. Beträffande slutligen arvodet

till tolken i Torneå tingslag skulle en tillämpning av sagda beräkningsgrunder,

enligt vad statskontoret upplyser, medföra alt den nuvarande innehavaren

av tolkbefattningen, eller samme person som tjänstgör såsom tolk i

Pajala och Korpilombolo tingslag, åsamkades minskning i sina arvodesförmåner.

Till förebyggande härav och under beaktande jämväl av vissa andra

omständigheter har statskontoret föreslagit, att förrättningsarvodet till tolken

i fråga bestämmes till 1,000 kronor. I

I sin förenämnda skrivelse av den 18 december 1939 hava hovrätternas

presidenter framfört tanken på att -— utan avvaktan på slutligt ställningstagande

till det av 1937 års domsagoutredning framlagda förslaget till omorganisation

av domsagoförvaltningen samt lönereglering för häradshövdingarna

— i samband med återbesättande av ledigt eller ledigblivande häradshövdingämbete

genomföra en provisorisk lönereglering för

befattningshavaren. En dylik reglering har, i principiell anslutning till domsagoutredningens

förslag, tänkts åstadkommen sålunda att — sedan biträdesbehovet

och förvaltningskostnaderna i domsagan fastslagits samt plan härför

godkänts — häradshövdingen skulle berättigas att av sportelöverskottet

behålla allenast så mycket, att samma överskott jämte de fasta löneförmånerna

gåve honom en skälig befunnen löneinkomst. Den sålunda skisserade

anordningen har, i händelse av tillämpning å alla lediga domsagor, av den i

ämnet tillkallade utredningsmannen befunnits, på sätt han i sin förberörda

promemoria angivit, förenad med så betydande olägenheter alt han för dylik

händelse ansett sig böra framlägga ett modifierat förslag. Även med de sålunda

vidtagna jämkningarna, vilkas innebörd framgår av det föregående

och vartill jag tillåter mig hänvisa, skulle det emellertid enligt min mening

vara mindre välbetänkt att redan nu undantagslöst genomföra detta förslag.

Det skulle nämligen med fog kunna göras gällande, att man därigenom

föregrepe statsmakternas ställningstagande lill åtminstone den del av domsagoutredningens

förslag som avhandlar den blivande lönenivån för liärads
-

Departe
menta
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

hövdingarna. Med hänsyn härtill anser jag, att åtgärd i förslagets syfte bör

komma till stånd endast där särskilda skäl så påkalla.

Presidenterna synas själva med sitt förslag närmast hava åsyftat de mera

inkomstgivande domsagorna, i det de framhållit, att det, då den nu uppburna

inkomsten av en domsaga vore mycket betydande, kunde i betraktande

av strävandena att begränsa statsutgifterna synas stötande att det lediga

ämbetet återbesattes utan att åtgärd vidtagits för ett skäligt avvägande

av häradshövdingens löneförmåner. Det sålunda angivna fallet

framstår även för mig som det, där ett reglerande ingripande närmast är

motiverat och berättigat. Åtgärden torde — med häradshövdingens bibehållande

såsom den för domsagans förvaltningskostnader ansvarige — böra gå

ut på en beskäring av hans rätt till det efter utgifternas bestridande kvarstående

sportelöverskottet. Begränsas ingripandet till nyssnämnda fall, lärer

mot detsamma icke kunna resas invändningar vare sig av principiell eller

annan art.

För närvarande föreligger vakans å häradshövdingämbetet i Södra

Roslags domsaga. Denna domsaga är sedan en följd av år rikets mest

inkomstgivande. Sportelöverskottet i domsagan har, med inräknande av

stämpelprovision, under de sista åtta åren uppgått till belopp, som framgår

av följande tablå: I

År

Sportler

Förvalt-

ningsut-

gifter

Sportel-

överskott

egentliga1

stämpelpr.

summa

1932................................

66,892

2,747

69,639

32,455

37,184

1933................................

65,530

3,068

68,598

31,793

36,805

1934................................

76,686

3,095

79,781

31,332

48,449

1935................................

77,516

3,384

80,900

29,177

51,723

1936................................

72,261

2,959

75,220

29,270

45,950

1937................................

69,104

3,149

72,253

30,698

41,555

1938................................

86,678

3,499

90,177

34,085

56,092

1939................................

87.203

3,440

90,643

42,304

48,339

Medeltal 1934—1939

75,234

3,155

78,389

32,639

45,750

» 1935—1939

78,552

3,286

81,838

33,107

48,731

1 Häri ej inräknad ersättning i anledning av inteckningsförnyelsernas avskaffande fr. o. m.

år 1935.

I kungörelsen angående ledigförklarandet av häradshövdingämbetet i domsagan

har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 8 december 1939 intagits föreskrift,

att den blivande häradshövdingen skall vara skyldig underkasta sig

den lönereglering för häradshövdingarna som framdeles kan bliva genomförd.

Härvid synes man emellertid i förevarande fall icke kunna stanna. Det

skulle onekligen, särskilt i dagens läge, verka stötande örn en nytillträdande

tjänsteman tillätes att i avvaktan på genomförande av en sportelindragning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr mo.

17

fortfarande åtnjuta sportelinkomst av den storleksordning som här plägat

förekomma. Med hänsyn härtill och då ett vakanthållande av häradshövdingämbetet

i denna synnerligen krävande domsaga icke bör förekomma längre

än som är oundgängligen nödvändigt, anser jag att åtgärd bör snarast vidtagas

i syfte att till statsverket överföra viss del av domsagans sportelöverskott.

För detta ändamål torde den blivande häradshövdingen böra i samband

med utnämningen förpliktas att till statsverket årligen inleverera viss del av

samma överskott, beräknat på sätt i tablån angivits. I fråga örn den grund,

efter vilken en dylik sportelbeskäring bör ske, har den i ärendet tillkallade

utredningsmannen förordat att en särskild skala skulle komma till användning,

så konstruerad att häradshövdingen skulle berättigas att av sportelöverskottet

uppbära dels oavkortat ett visst bottenbelopp, av utredningsmannen

föreslaget till 5,000 kronor, dels ock därutöver vissa procentuella andelar

enligt en fallande skala. Beträffande dennas utformning torde få hänvisas

till den förut lämnade redogörelsen. Mot vad utredningsmannen sålunda

föreslagit har jag icke någon principiell erinran. Det synes mig dock

i hög grad ovisst, huruvida med tillämpning av den föreslagna skalan häradshövdingens

behållna sportelinkomt skulle komma att uppgå till det avutredningsmannen

beräknade beloppet 16,250 kronor, ett belopp som även

enligt min mening får anses skäligt. Utredningsmannen har vid denna beräkning

utgått från ett årligt sportelöverskott i domsagan å 50,000 kronor.

Inhämtade upplysningar giva emellertid vid handen, att i denna domsaga

liksom i det ojämförligt största antalet av rikets övriga domsagor sportelintäkterna

sedan krigsutbrottet befunnit sig i sjunkande samt att nedgången

blivit särskilt påvisbar under innevarande år och i all synnerhet från

och med februari månads ingång. Med hänsyn härtill synes Kungl. Majit

böra vara oförhindrad att, därest vid häradshövdingämbetets tillsättande förhållandena

därtill giva anledning, vidtaga sådana jämkningar i skalan, som

äro erforderliga för att åt häradshövdingen bättre säkra det sportelbelopp

som avsetts skola tillkomma honom. Ytterligare anser jag mig böra tillägga,

att därest i samband med den blivande löneregleringen för häradshövdingarna

vissa övergångsersättningar komma att i enlighet med domsagoutredningens

förslag tillerkännas häradshövdingar som ingå å den nya lönestaten, dylik

ersättning icke synes mig i förevarande fall böra utgå. Övriga övergångsbestämmelser

i samband med löneregleringen synas mig däremot böra

gälla för vederbörande. Till frågan om det belopp, som i anledning av

den föreslagna sportelregleringen bör uppföras såsom inkomst för statsverket,

återkommer jag längre fram vid behandlingen av den i häradsrätternas avlöningsstat

ingående avdelningen »Särskilda uppbördsmedel».

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen för tillkomsten av föreskrifterna

örn ersättning för förlorad lösen i följd av i nt e deni

n g s f ö r n g e l s c r n a s avskaffande, förutsatte statsmakterna, då

anslag för ändamålet första gången beviljades, att sedan någon tid -—- förslagsvis

fem år —- förflutit, frågan örn nedsättning i de fastställda ersätt
Riliang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 140. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

ningsbeloppen borde med hänsyn till då rådande förhållanden upptagas till

omprövning. Då fem år den 1 januari 1940 gått till ända, sedan dessa ersättningsbestämmelser

sattes i kraft, har som förut nämnts verkställts en undersökning

i förevarande avseende. Tidpunkten för vidtagande av en revision

i ifrågavarande ersättningsgrunder måste väl ur befattningshavarnas

.synpunkt anses mindre lyckligt vald — jag hänvisar härutinnan till de beaktansvärda

synpunkter, som häradshövdingföreningens styrelse i sin inlaga

i ämnet framfört — men åtgärden lärer ändock icke böra uppskjutas. 1

nuvarande statsfinansiella läge kan det nämligen icke anses försvarligt att

underlåta någon åtgärd som, utan alt berättigade intressen därigenom åsidosättas,

är ägnad att medföra minskade anspråk på statskassan.

Utredningsmannen i ärendet har förordat, att beträffande häradshövdingarna

ersättningar intill 600 kronor skulle lämnas orubbade, medan större

ersättningar skulle reduceras med hälften av det belopp, varmed ersättningen

överstiger 600 kronor. Enligt detta förslag skulle nuvarande ersättning komma

att utgå oavkortad i allenast en domsaga, men reduceras mer eller mindre

i övriga nu ersättningsberättigade 108 domsagor. Ett så djupt gående ingripande

kan jag, med hänsyn till att häradshövdingarna på grund av den med

innevarande år konstaterade avsevärda nedgången i sportelintäkterna samtidigt

nödgas vidkännas minskning i sistnämnda avlöningsförmån, icke för

närvarande förorda. Under nu rådande osäkra förhållanden synes mig

nämligen det grundbelopp, som utredningsmannen föreslagit skola utgå oavkortat,

böra väsentligen höjas. Jag förordar att detta belopp för instundande

budgetår sättes lika med det, vartill ifrågavarande ersättning nu i medeltal

uppgår, eller sålunda till 2,100 kronor. Vid en dylik avvägning torde å andra

sidan ersättningar som överstiga 2,100 kronor kunna beskäras något kraftigare

än vad utredningsmannen föreslagit, lämpligen med två tredjedelar av det

överskjutande beloppet. Genomföres reduktionen på sätt här föreslagits, kommer

den atl drabba allenast 44 domsagor, medan nuvarande ersättning blir bibehållen

i 65 domsagor. Tilläggas må att, därest grundbeloppet bestämmes

till lägre belopp än det av mig föreslagna, besparingen skulle motvägas därav

att i åtskilliga av sistnämnda domsagor häradshövdingen skulle enligt

gällande bestämmelser om partiell löneförbättring bliva berättigad till ökad

lönefyllnad. Vid nyutnämning av häradshövding synes fortfarande böra få

bero på prövning i varje särskilt fall, huruvida ersättning varom nu är fråga

skall ytterligare reduceras eller helt indragas.

Vad härefter angår ersättningen till befattningshavare vid rådhusrätter och

till städer, så förordar jag, att denna ersättning, på sätt utredningsmannen

föreslagit, bestämmes till hälften av nu utgående belopp. I dessa fall kommer

nedsättningen att numera väsentligen drabba städerna, enär sportelinkomsterna

vid rådhusrätterna i allt större utsträckning indragits till stadskassan.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

19

Till beloppet av den besparing, som genom den föreslagna åtgärden uppkommer

för statsverket, återkommer jag vid behandlingen av vederbörande

anslagsposter.

Det hittillsvarande sättet för bestämmande av tingstolk a runs ersättning

är, såsom statskontoret påpekat, föråldrat och överensstämmer

icke med vad eljest inom statsförvaltningen plägar i motsvarande fall

tillämpas. Erfarenheten har även visat att det kan medföra vissa olägenheter.

Såsom exempel må nämnas, att Kungl. Majit i avvaktan på att föreliggande

fråga kunnat underställas riksdagen, nödgats tillerkänna tingstolken i Karesuando

tingslag, vilken tolk numera är bosatt i Kiruna, ersättning för uppkommande

reseomkostnader från andra huvudtitelns anslag till extra utgifter.

Enligt statskontorets förslag skulle tolkarna tillerkännas ett årligt arvode

samt dessutom resekostnads- och traktamentsersättning enligt allmänna

grunder. Skäl tala visserligen för att, i enlighet med vad länsstyrelsen föreslagit,

i stället bestämma ett visst belopp för förrättningsdag, men av kostnadshänsyn

torde statskontorets förslag böra följas. Vad de särskilda arvodesbeloppen

beträffar, är jag ense med statskontoret därom att någon ersättning

till tolkar i de tingslag, där behov av tolk icke för närvarande föreligger,

ej bör beräknas för nästa budgetår. De av statskontoret förordade ersättningsbeloppen

till tolkar i övriga tingslag, vilka ersättningar skulle uppgå

till sammanlagt 2,400 kronor, synas mig i några fall lia blivit för snävt beräknade.

För att tolkarna skola erhålla skälig ersättning torde nämligen

såsom grund för arvodenas beräkning böra läggas ett förrättningsarvode per

dag av 25 kronor. Inhämtade upplysningar rörande det sedvanliga antalet

förrättningsdagar i de olika tingslagen giva vid handen, att det för ändamålet

erforderliga beloppet enligt denna beräkningsgrund skulle utgöra 2,800 kronor.

Den närmare fördelningen av detta belopp torde få ankomma på Kungl.

Majit.

Den för disponerandet av förevarande anslag gällande avlöningsstaten är

av följande lydelse:

Avlöningsstat.

Utgifter:

t. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a) Lön, tjänstgöringspenningar och

förvaltningsbidrag ............ kronor 711,000

b) Ersättning till vissa vikarier för

häradshövdingar, förslagsvis .... » 50,000 kronor 761.000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar m. m......... kronor 920,000

b) Ålderstillägg m. m., förslagsvis . . » 60,000 » 980,000

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

3. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke ordinarie

tjänstemän:

a) Partiell löneförbättring åt häradshövdingarna

.................. kronor 85,000

b) Ersättning för förlorad lösen i

följd av inteckningsförnyelsemas

avskaffande .................. » 230,000 kronor 315,000

4. Arvoden åt tingstolkar............................ » 4,000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis.......................... » 20,400

Summa kronor 2,080,400

Särskilda uppbördsmedel:

Bidrag från häradshövdingarna till avlönande av viss icke

ordinarie personal .............................. kronor 184,400

Nettoutgift kronor 1,896,000.

Beträffande anslagsposten till avlöningar till tjänstemän å

ordinarie stat är någon ändring icke erforderlig för nästa budgetår.

Delposterna lön, tjänstgöringspenningar och förvaltning sbidrag

samt ersättning till vissa vikarier för häradshövdingar

uppföras därför med oförändrade belopp, 711,000 kronor

respektive 50,000 kronor.

I avlöningsstaten torde härefter böra uppföras en ny anslagspost till arvoden

och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

M a j: t. Denna post, som är avsedd att ersätta den i gällande stat uppförda

posten till arvoden å tingstolkar, bör bestämmas till 2,800 kronor, motsvarande

det belopp som, enligt vad förut nämnts, skulle erfordras till arvoden åt

dylika tolkar. Tingstolkamas rese- och traktamentsersättningar torde, i enlighet

med vad statskontoret föreslagit, framdeles böra bestridas från förslagsanslaget

till Häradsrätterna: Reseersättningar vid justitiestaten. Då tolk endast

i sådant undantagsfall, då för ändamålet skickad person icke finnes att

tillgå på tingsorten, torde komma att vara bosatt utom denna, synes den härav

föranledda ökade belastningen å nämnda anslag bliva jämförelsevis obetydlig.

Anslagsposten avlöningar till icke-ordinarie personal

är för innevarande budgetår beräknad med hänsyn därtill att i rikets domsagor

skola vara anställda, förutom chefen för inskrivningsavdelningen i Södra

Roslags domsaga, 2 biträdande domare, 51 sekreterare, därav högst 8 med

avlöning såsom assessor i hovrätt, 117 förste notarier och 180 andre notarier.

Inskrivningsavdelningen i Södra Roslags domsaga, om vars bibehållande beslut

under senare år fattats för ett år i sänder, torde — med oförändrad organisation

och arbetsuppgift — böra fortvara jämväl under budgetåret 1940/41

(jfr prop. nr 227/1939 sid. 24 f.).

Under delposten till grundavlöningar m. m. torde för nästkommande

budgetår böra beräknas medel till ytterligare en sekreterare i domsaga.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 150.

21

Under förutsättning av bifall till Kungl. Maj:ts denna dag beslutade proposition

angående statsverkets övertagande av staden Eksjös förpliktelser beträffande

innehavare av vissa befattningar, vilka vid upphörande av rådhusrätten i staden

komma att indragas, torde nämligen Eksjö stad komma att i judiciellt avseende

förenas med Norra och Södra Vedbo domsaga från och med den 1

januari 1941. Arbetsbördan i sagda domsaga kommer då att få en sådan omfattning

att sekreterare blir erforderlig därstädes. För nästa budgetår torde

därför grundavlöningsposten böra ökas med 2,200 kronor, motsvarande lön

under ett halvt år till en sekreterare i 15 löneklassen. Då någon annan ändring

icke erfordras beträffande förevarande delpost, uppföres posten alltså

med (920,000 + 2,200 =) 922,200 kronor.

Delposten till ålderstillägg m. m. kan för nästa budgetår bibehållas

vid nu utgående belopp 60,000 kronor.

Den under anslagsposten till särskilda löneförmåner till

ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän uppförda delposten

till partiell löneförbättring åt häradshövdingarna

sänktes av föregående års riksdag på förslag av Kungl. Maj:t från 106,000

kronor till 85,000 kronor. Under budgetåren 1936/37 och 1937/38 hade nämligen

redovisats besparingar å denna delpost uppgående till 7,773 kronor

respektive 34,486 kronor. Belastningen å posten under det senast förflutna

budgetåret utgjorde 66,268 kronor, innebärande en besparing av 39,732 kronor.

Den partiella löneförbättringen, som tillkom genom beslut av 1920 års riksdag,

består av lönefyllnad och resekostnadsbidrag. För bestämmande av

lönefyllnadens belopp tillämpas en fallande skala, grundad i huvudsak på

storleken av häradshövdingarnas nettoinkomster (jfr prop. 334/1920 sid. 10

f.). Uppgår nettoinkomsten till 15,000 kronor eller mera, utgår icke lönefyllnad.

Resekostnadsbidraget motsvarar en tredjedel av den beräknade

kostnaden för sådana tjänsteresor, för vilka häradshövdingen icke åtnjuter

ersättning enligt resereglementet, dock att nettoinkomsten, inberäknat lönefyllnad

och resekostnadsbidrag, icke må överstiga 15,000 kronor. Frånsett

den nyss omförmälda lönefyllnaden utgår sedan budgetåret 1936/37 ytterligare

lönefyllnad till vissa häradshövdingar med, på ett undantag när,

800 kronor för år såsom ersättning för vad dessa häradshövdingar få utgiva

i bidrag till andre notariers avlönande (jfr rskr. 294/1936 sid. 3).

Av det för innevarande budgetår anvisade beloppet å 85,000 kronor till

partiell löneförbättring lia 27,800 kronor disponerats till lönefyllnad, 3,400

kronor lill resekostnadsbidrag och 42,400 kronor till ytterligare lönefyllnad.

Ett belopp av 11,400 kronor återstår alltså odisponerat. Framdeles måste

man emellertid räkna med ökade utgifter i förevarande avseende dels pä

grund av nedgången i häradshövdingarnas sportelinkomster och dels, i någon

mån, på grund av den föreslagna nedsättningen av nu utgående ersättning

för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande. I avsaknad

av hållpunkter för ett tillförlitligt bedömande av medelsbehovet under

förevarande delpost torde emellertid posten för niista budgetår böra bibehal
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

las vid nu utgående belopp, 85,000 kronor, men samtidigt uppföras förslagsvis.

Delposten till ersättning för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande, som nu är upptagen med 230,000 kronor,

kan till en början nedsättas med 12,000 kronor, i avjämnat tal motsvarande

de nyligen indragna eller nedsatta ersättningarna till häradshövdingarna i

Södra Roslags, Jösse och Gästriklands östra domsagor. Härjämte skulle vid

bifall till det av mig framlagda förslaget örn reduktion av vissa nu utgående

ersättningar för förlorad inteckningslösen uppkomma en ytterligare besparing

å 24,200 kronor. Posten synes därför böra uppföras med (230,000

— 12,000 — 24,200 —) 193,800 kronor.

Anslagsposten till arvoden åt tingstolkar har ersatts med den förut omförmälda

posten till arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl.

Majit, och utgår därför ur staten.

Till rörligt tillägg bör för nästa budgetår beräknas 30,800 kronor.

Den under rubriken särskilda uppbördsmedel uppförda avgående

posten bidrag till avlönande av viss icke-ordinarie

personal bör ökas med 400 kronor, motsvarande halvårsbidraget till den

föreslagne nye sekreteraren i Norra och Södra Vedbo domsaga. Posten bestämmes

alltså till (184,400 + 400 =) 184,800 kronor.

Under nyssnämnda rubrik torde slutligen böra uppföras en ny avgående

post, benämnd andel i lösenmedel, och upptagen med så stort belopp

som motsvarar vad häradshövdingen i Södra Roslags domsaga kan bliva

skyldig att avstå av sportelöverskottet i domsagan. På grund av den inträffade

minskningen i löseninkomsterna torde detta sportelöverskott för

nästa budgetår icke böra beräknas högre än 40,000 kronor. Med tillämpning

av de i det föregående angivna beräkningsgrunderna skulle statsverkets

årliga andel häri bliva omkring 24,000 kronor, vilket belopp — då däri

ingår jämväl andel i stämpelprovision — torde böra redovisas efter utgången

av varje kalenderår. På grund härav kan i staten för nästa budgetår icke

beräknas inflyta större belopp än som belöper på tiden till 1940 års utgång.

Även örn, såsom jag anser önskvärt, utnämning av häradshövding i domsagan

sker så snart riksdagen tagit ställning till ifrågavarande anslag,

torde bestämmelserna örn redovisningsskyldighet för sportelöverskottet icke

böra få tillämpning förrän från och med den 1 juli 1940. Det synes nämligen

rimligt, att den nytillträdande befattningshavaren får behålla dessförinnan

inflytande sportler oavkortade, enär han torde bliva nödsakad att

till jämförelsevis betydande belopp inlösa företrädaren i ämbetet enskilt

tillhöriga kontorsutensilier och övriga kansliinventarier. Med hänsyn härtill

torde den nya posten i nästa års stat böra bestämmas till allenast hälften

av förutnämnda belopp eller 12,000 kronor. Denna summa bör uppföras

förslagsvis.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 150.

23

De i avlöningsstaten för häradsrätterna upptagna anslagsposterna böra sålunda

i enlighet med det anförda bestämmas till följande belopp, nämligen:

avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat (711,000 + 50,000 =) 761,000

kronor, arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit, 2,800

kronor, avlöningar till icke-ordinarie personal (922,200 + 60,000 =) 982,200

kronor, särskilda löneförmåner till ordinarie och icke-ordinarie tjänstemän

(85,000 -j- 193,800 =) 278,800 kronor samt rörligt tillägg 30,800 kronor.

Summan av utgifterna skulle alltså bliva 2,055,600 kronor. Härifrån avgå

beräknade uppbördsmedel (184,800 + 12,000 =) 196,800 kronor. Anslaget

skulle alltså för nästa budgetår bestämmas till 1,858,800 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna följande avlöningsstat för häradsrätterna,

att tillämpas under budgetåret 1940/41:

Avlöningsstat.

Utgifter:

1. Avlöningar till tjänstemän å ordinarie stat:

a) Lön, tjänstgörings
penningar

och förvaltningsbidrag.

..... kronor 711,000

b) Ersättning till vissa

vikarier för häradshövdingar,

förslagsvis » 50,000 kronor

2. Arvoden och särskilda ersättningar, be
stämda

av Kungl. Majit »

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal:

a) Grundavlöningar

m. m................. kronor 922,200

b) Ålderstillägg m. m.,

förslagsvis ............ » 60,000 })

4. Särskilda löneförmåner till ordinarie och icke
ordinarie

tjänstemän:

a) Partiell löneförbättring

åt häradshövdingarna,

förslagsvis., kronor 85,000

b) Ersättning för förlorad

lösen i följd av inteckningsförnyelser
nas

avskaffande...... » 193,800 ,

5. Rörligt tillägg, förslagsvis »

761,000

2,800

982,200

278,800

30,800

Summa kronor 2,055,600.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 150.

Särskilda uppbördsmedel:

1. Bidrag till avlönande av

viss icke-ordinarie personal kronor 184,800

2. Andel i lösenmedel, förslagsvis.

..................... » 12,000 kronor 196,800

Nettoutgift kronor 1,858,800;

dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret

1940/41 anvisa ett förslagsanslag av .... kronor 1,858,800.

2. Ersättning till befattningshavare vid rådhusrätter och till städer för

förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas avskaffande. Detta anslag

är i gällande riksstat uppfört med 280,400 kronor. Vid bifall till det

av mig under föregående punkt framlagda förslaget om reduktion av nuvarande

ersättning för förlorad inteckningslösen kunna de till befattningshavare

vid rådhusrätter och till städer utgående ersättningsbeloppen nedsättas

till hälften. För nästa budgetår synes anslaget alltså böra upptagas med

allenast 140,200 kronor.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Ersättning till befattningshavare vid rådhusrätter

och till städer för förlorad lösen i följd av inteckningsförnyelsernas

avskaffande för budgetåret 1940/41 anvisa ett

anslag av ............................ kronor 140,200.

Vad föredragande departementschefen under förenämnda

punkter, med instämmande av statsrådets övriga

ledamöter, hemställt behagar Hans Majit Konungen

bifalla samt förordnar, att proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

400806

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:205 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Häradsrätterna: Avlöningar m. m. s. 1 i texten
  2. SU 1940:108 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till Häradsrätterna: Avlöningar m. m. jämte en i ämnet väckt motion. s. 7 i texten