Sök i Ratio Lex

Angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet

1940-03-08 · 32 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:165, Angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 165.

1

Nr 165.

Kungl. Maj:ts -proposition till riksdagen angående anvisande

av vissa anslag till det civila luftskyddet;

given Stockholms slott den 8 mars 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj\t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 8 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, frågan örn anvisande av

vissa anslag till det civila luftskyddet och anför därvid följande.

I. Inledning.

I skrivelse den 8 september 1939 hemställde luftslcyddsinspektionen örn

anvisande av vissa anslag för budgetåret 1940/41 för följande ändamål, nämligen

1) till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning, 2) till civilt luftskydd:

underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel m. m., 3) till civilt luftskydd:

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 165.

584 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

alarmeringsanordningar, 4) till civilt luftskydd: statens luftskyddsskola och

5) till civilt luftskydd: bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning

av luftskyddspersonal m. m. I sin skrivelse erinrade luftskyddsinspektionen

tillika, att jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 30 juni 1939 chefen för

socialdepartementet tillkallat sakkunniga för verkställande av utredning beträffande

vissa frågor avseende det civila luftskyddet, därvid de sakkunniga

bland annat hade att undersöka frågan om grunderna för statsbidrag till

kommuner för anordnande av skyddsrum och därmed sammanhängande

spörsmål. I avvaktan på resultatet av de sakkunnigas utredning ansåg sig

inspektionen icke böra framlägga någon beräkning rörande anslaget för

nästa budgetår till civilt luftskydd: bidrag till kommuner för anordnande

av vissa skyddsrum.

Nyssnämnda sakkunniga, vilka antagit benämningen 1939 års luftslcyddsutredning,

avgåvo den 20 december 1939 betänkande med utredning och

förslag angående civilbefolkningens förseende med gasmasker samt inrättande

av skyddsrum för luftskyddsändamål (se statens off. utredn. 1939: 42).

Då utredningen i berörda anslagsfrågor vid tidpunkten för avlåtande av

1940 års statsverksproposition ännu icke var avslutad, kunde vid nämnda

tidpunkt definitiva förslag i dessa frågor icke framläggas för riksdagen. Anslagen

blevo därför i statsverkspropositionen allenast preliminärt beräknade,

därvid anslagen upptogos på sätt framgår av följande sammanställning.

Ändamål.

Belopp,

kronor.

Civilt luftskydd: gasskyddsutrustning, reservationsanslag .......... 2,000,000

Civilt luftskydd: underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel m. m.,

förslagsanslag ........................................................ 200,000

Civilt luftskydd: statens luftskyddsskola, förslagsanslag............ 45,500

Civilt luftskydd: bidrag till enskilda sammanslutningar för utbildning

av luftskyddspersonal m. m................................... 200,000

Civilt luftskydd: bidrag till kommuner för anordnande av vissa

skyddsrum, reservationsanslag...................................... 1,000,000

Summa kronor 3,445,000

För civilt luftskydd: alarmeringsanordningar beräknades icke i statsverkspropositionen

något belopp.

Vid uppskattningen i nämnda proposition av medelsbehovet för nästa

budgetår hade hänsyn tagits dels till de anslag, som för vissa av här ifrågavarande

ändamål anvisats å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40,

dels ock till de anslag, som i proposition den 4 januari 1940, nr 2, för

dylika ändamål äskats å tilläggsstat II till riksstaten för nämnda bugetår.

Över 1939 års luftskyddsutrednings betänkande avgåvos utlåtanden av

luftskyddsinspektionen, chefen för försvarsstaben, försvarsväsendets kemiska

anstalt, medicinalstyrelsen, statskontoret, byggnadsstyrelsen, armé-, marinoch

flygförvaltningarna, generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt överståt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 165.

hållarämbetet och länsstyrelserna i länen. Vidare avgåvos yttranden över

betänkandet av stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås, Gävle,

Sundsvall och Kalmar, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska landstingsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund, Stockholms

fastighetsägareförening, hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Sveriges industriförbund,

svenska kommunaltekniska föreningen, föreningen Sveriges stadsarkitekter,

svenska arkitekters riksförbund och svenska teknologföreningen.

Vid yttranden av länsstyrelserna fogades i åtskilliga fall yttranden av

luftskyddschefer, försvarsassistenter, kommunala myndigheter, fastighetsägareföreningar

m. fl.

Omförmälda betänkande har föranlett framläggande för 1940 års riksdag

av ett flertal förslag. En närmare redogörelse härför kommer att lämnas i

det följande.

I skrivelse den 2 mars 1940 har luftsJcyddsinspeJctionen ingivit förnyad

framställning rörande anslagsbehovet för det civila luftskyddet. Inspektionen

anför däri inledningsvis, att det utrikespolitiska läget för Sveriges vidkommande

under den senaste tiden ytterligare skärpts och att angelägenheten

av att snarast möjligt vinna en god beredskap inom det civila luftskyddet

blivit alltmera påtaglig. I följd därav hade inspektionen vid sina överväganden

utgått från att de åtgärder, som till vinnande av en dylik beredskap

omedelbart kunde företagas, också borde komma till stånd. I följd

därav framlade inspektionen äskanden av större omfattning än tidigare skett.

Därjämte föresloge inspektionen anvisande av anslag såväl å tilläggsstat för

innevarande budgetår som ock å riksstaten för budgetåret 1940/41.

Jag anhåller nu att få till närmare prövning upptaga föreliggande frågor

om anslag till det civila luftskyddet, därvid jag kommer att var för sig behandla

varje särskild anslagsfråga.

II. Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning:.

Folkgasmasker.

Förslag till och beslut av 1939 års urtima riksdag m. m.

Under de senaste åren hava under rubriken civilt luftskydd: gasskyddsutrustning

anvisats reservationsanslag å betydande belopp. Den utrustning,

för vilken dessa anslag avsetts, har huvudsakligen utgjorts av dels gasmasker,

gas skydd skläd er och annan personlig utrustning för aktiv personal

inom det civila luftskyddets olika grenar, dels vissa behandlingsapparater

för hjälpplatser. Emellertid hava medel även anvisats för anskaffande av

vissa gasmasker av enklare typr avsedda för den icke aktiva civilbefolkningen,

s. k. folkgasmasker.

I proposition den 8 september 1939, nr 1, med förslag till tilläggsstat I till

riksstaten för budgetåret 1939/40 hemställde Kungl. Majit, att å sagda tillläggsstat

måtte till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning anvisas ett reserva
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tionsanslag av 6,800,000 kronor, därav ett belopp av 840,000 kronor avsågs

för anskaffande av folkgasmasker.

I skrivelse den 4 oktober 1939, nr 6, anmälde 1939 års urtima riksdag,

att riksdagen anvisat omförmälda anslag. I skrivelsen anförde riksdagen

följande.

I det av Kungl. Majit äskade anslaget inginge bland annat en post å

840,000 kronor för en första beställning av folkgasmasker, d. v. s. skyddsmasker

av en mera enkel typ än den som användes exempelvis av luftskyddspersonalen.

Sistnämnda belopp, 840,000 kronor, hade beräknats med

utgångspunkt från ett förslag avseende anskaffande av 200,000 gasmasker

genom import till ett pris av 4 kronor 20 öre per styck. Sedan det emellertid

visat sig, att dessa i utlandet tillverkade gasmasker ej skulle bliva av

beskaffenhet, som kunde av luftskyddsinspektionen godkännas, hade i stället

planlagts en forcerad inhemsk tillverkning av folkgasmasker. Under förutsättning

av bindande första order på 500,000 folkgasmasker skulle det mellan

staten och de nya inhemska tillverkarna avtalade priset komma att uppgå

till cirka 5 kronor. Sammanlagda kostnaden för 500,000 masker kunde

alltså beräknas till cirka 2,500,000 kronor, av vilket belopp dock viss del

först skulle behöva framdeles av riksdagen anvisas.

Riksdagen hade funnit sig böra medgiva, att den sålunda planerade inhemska

beställningen av folkgasmasker ägde rum. Den medelsanvisning,

som till en början erfordrades, syntes kunna uppskattas till 840,000 kronor.

Spörsmålet örn det sätt på vilket gasmaskerna borde tillhandahållas

allmänheten hörde till de frågor, som 1989 års luftskyddsutredning hade

att överväga. Riksdagen förutsatte, att därvid jämväl uppmärksammades,

huruvida ej enskilda borde bidraga till kostnaden för sin gasmaskutrustning.

Det vore uppenbart, att på detta sätt utgifterna skulle nedbringas.

Sedan härefter luftskyddsinspektionen i skrivelse den 1 december 1939

hemställt örn bemyndigande för inspektionen att i enlighet med skrivelsen

bifogade förslag med tre svenska firmor sluta avtal örn tillverkning och

leverans av tillhopa 500,000 folkgasmasker lämnade Kungl. Majit genom

beslut den 8 december 1939 inspektionen det begärda bemyndigandet.

1939 års luftskyddsutredning.

Utredningen lämnade i sitt betänkande en närmare redogörelse beträffande

gasfaran och möjligheterna att skydda sig däremot. Utredningen

uttalade härefter, att utredningen funne det uppenbart, att i händelse av

krig en stor del av civilbefolkningen kunde bliva i behov av personlig gasskyddsutrustning,

men att av praktiska skäl vidlyftigare sådan utrustning

än gasmask icke kunde ifrågakomma. Utredningen förklarade, att det syntes

väl motiverat att genom statliga åtgärder underlätta civilbefolkningens förseende

med gasmasker.

Rörande sättet för anskaffande av folkgasmasker anförde utredningen,

att staten borde åtaga sig ansvaret för att gasmasker för civilbefolkningen

vid behov funnes tillgängliga inom landet, vilken fråga borde lösas

genom statsinköp hos enskilda svenska tillverkare. Utredningen erinrade

även, att Kungl. Majit med riksdagens begivande den 8 december 1939

uppdragit åt luftskyddsinspektionen att hos inhemska tillverkare beställa

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majda proposition nr 165. 5

tillhopa 500,000 gasmasker för den i luftskyddet icke aktivt deltagande

civilbefolkningens behov.

Med avseende å behovet av folkgasmasker framlade utredningen ingående

beräkningar.

Utredningen erinrade till en början, att enligt 1 § av luftskyddskungörelsen

den 10 juni 1938 (nr 307) de orter, där mera omfattande planläggning

av luftskyddet anses böra äga rum, benämnas luftskyddsorter och med hänsyn

till faran för luftanfall indelas i klasser. Vidare erinrade utredningen,

att med stöd av nämnda författningsrum 342 särskilda områden av landet

klassificerats såsom luftskyddsorter, därvid dessa indelats i fyra klasser

— A, B, C och D — på sådant sätt, att de mest hotade områdena hänförts

till klass A, de något mindre utsatta till klass B o. s. v.

Utredningen utgick från att behov av gasmasker knappast komme att

förefinnas utanför luftskyddsorterna.

Vidare räknade utredningen med att även inom luftskyddsorterna behov

av gasmasker icke förelåge för en stor del av befolkningen. Sålunda hade

utredningen frånräknat 1) befolkningen inom de mindre tätt bebyggda delarna

av luftskyddsorterna, 2) barn under 7 års ålder, 3) den del av den

vuxna befolkningen, som kunde beräknas bortflytta i händelse av krig, samt

4) den del av befolkningen, som kunde antagas komma att tagas i anspråk

för krigstjänst eller aktiv luftskyddstjänst. Enligt utredningens kalkyler

skulle, därest den efter dessa avdrag återstående befolkningen i luftskyddsorterna

försåges med gasmasker, behöva anskaffas i runt tal 1,650,000 gasmasker,

därav för A-orterna 955,000, för B-orterna 340,000, för C-orterna

220,000 och för D-orterna 135,000.

Utredningen anförde vidare, att det syntes sannolikt, att gasanfall komme

att i första hand riktas mot sådana orter, där stora eller eljest betydelsefulla

verkningar kunde påräknas. Med hänsyn därtill hade utredningen

efter samråd med militär sakkunskap inom försvarsstaben kommit till den

uppfattningen, att man tills vidare kunde låta sig nöja med att anskaffa

gasmasker åt befolkningen i luftskyddsorter av A- och B-klass. I den mån

invånarna i landets övriga delar ansåge sig vara i behov av gasmasker,

syntes det enligt utredningen alltjämt få ankomma på dem själva att sörja

för anskaffningen därav.

Då enligt beräkningarna för A- och B-orternas del skulle erfordras i runt

tal 1,295,000 gasmasker, ansåg sig utredningen med hällsjön till behovet av

en viss marginal böra uppskatta det antal gasmasker, som borde anskaffas

genom statens försorg till minst 1,300,000 gasmasker.

Börande valet av gasmasktyp meddelade utredningen, att man bland

fackmän i Sverige uppdelade gasmaskerna i tre huvudtyper, nämligen A-typen,

B-typen och O-typen. Av dessa begagnades A-typen vid armén och av luftskyddspersonal

i allmänhet. B-typen vore av något enklare slag, men kunde

utan svårighet användas i mindre påfrestande luftskyddstjänst. C-typen åter

lämpade sig egentligen endast för personer, som icke hade speciella arbetsuppgifter

att fullgöra under gasanfall. Medan en gasmask av A-typ i regel

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti Kungl. Majlis proposition nr 165.

kostade 20 kronor oell en gasmask av B-typ 10 ä 15 kronor kunde en ur

skyddssynpunkt fullt effektiv och betryggande gasmask av C-typ tillverkas

för 5 a G kronor. Med hänsyn därtill och till vad utredningen under besök

vid försvarsväsendets kemiska anstalt inhämtat rörande C-gasmaskernas

resistenstid under olika förhållanden hade utredningen kommit till den uppfattningen,

att C-gasmaskerna mest lämpade sig för civilbefolkning i allmänhet.

Beträffande sättet för tillhandahållande av folkgasmasker åt allmänheten

anförde utredningen bland annat.

Aven örn själva anskaffningen av folkgasmasker ombesörjdes av staten,

vore därmed icke givet, att kostnaden för civilbefolkningens förseende med

gasmasker i dess helhet borde stanna å statsverket. Det syntes i princip

rimligt, att de enskilda själva finge bekosta sin gasskyddsutrustning. Vissa

svårigheter uppstode emellertid därvid. En av dessa bestode däri, att utgifterna

för ändamålet skulle bliva alltför betungande såväl för de obemedlade

som för ett flertal av de mindre bemedlade. Frågan i vad mån de

enskilda medborgarna kunde åläggas skyldighet att betala för sina gasmasker

sammanhängde med spörsmålet, huruvida gasmaskerna redan i fredstid

skulle tillhandahållas allmänheten eller örn de tillsvidare borde läggas

i förråd och utdelas först i händelse av krig. Med hänsyn till att gasmaskerna

vore relativt ömtåliga, varför man finge räkna med relativt kort

liållbarhetstid, därest de utlämnades till allmänheten, förklarade utredningen,

att det icke kunde anses tillrådligt med sådan utdelning under fredstid.

Utredningen förklarade sig vidare icke kunna förorda, att kostnaderna för

anskaffningen av folkgasmasker skulle täckas genom försäljning av anvisningar

eller eljest genom upptagande av personliga avgifter redan i fredstid.

Att i händelse av krig fordra betalning av dem, till vilka gasmasker då

skulle utdelas, vore icke heller tilltalande. Utredningen hade för sin del

icke funnit någon utväg, varigenom önskemålet, att de enskilda medborgarna

själva skulle bekosta sina gasmasker, kunde på lämpligt sätt tillgodoses.

Utredningen hade emellertid i möjligaste mån velat söka förekomma,

att kostnaderna för gasmaskanskaffningen drabbade andra än dem, vilkas

behov av gasskydd det gällde att tillgodose. I sådant syfte föresloge utredningen,

att nämnda kostnader fördelades mellan staten och de kommuner,

där folkgasmasker i händelse av krig borde utdelas. Därmed vunnes åtminstone

så mycket, att invånarna i de orter, för vilka gasmaskerna vore

avsedda, i sista hand finge bära en större andel av kostnaderna än befolkningen

i övrigt.

Sättet att förverkliga vad utredningen sålunda föreslagit torde vara, att

Kungl. Majit bemyndigades att, där Kungl. Majit funne nödigt, att invånarna

i viss ort vid luftanfall vore försedda med gasmasker, ålägga vederbörande

kommun att anskaffa folkgasmasker till det antal Kungl. Majit

bestämde. Kommun, som ålades dylik skyldighet, borde samtidigt beredas

möjlighet att tillhandla sig gasmaskerna av staten mot en ersättning, som

motsvarade viss del av kostnaderna för gasmaskernas anskaffande.

Efter övervägande av olika alternativ hade utredningen stannat för den uppfattningen,

att ersättningen borde utgöra hälften av sammanlagda inköps- och

förpackningskostnaden. Enligt vad utredningen inhämtat förefunnes rrtsikter

för att staten skulle kunna inköpa erforderligt antal lämpliga folkgasmasker

för ett pris av högst 5 kronor 75 öre per styck. Kostnaderna för gasmaskernas

förpackande på ett för långvarig lagring lämpat sätt beräknades uppgå till örn

kring 30 öre per gasmask. Utredningens förslag rörande fördelningen av kost
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 165.

naderna för folkgasmaskernas anskaffande skulle sålunda innebära, att kommunerna

finge vidkännas en utgift av högst 3 kronor för varje gasmask. Det

kunde nämnas, att denna utgift, under förutsättning att den täcktes genom

uttaxering under ett år, vid stickprov befunnits motsvara ett skattetryck av

lägst 7, högst 16 öre per inkomstskattekrona.

Enligt utredningens förslag skulle föreskrift örn rätt för Kungl. Maj:t att

i vissa fall ålägga kommun att anskaffa gasmasker intagas i 11 § luftskyddslagen,

som redan inneliölle åtskilliga bestämmelser örn kommuners och

enskildas skyldighet att under fredstid tåla eller vidtaga luftskyddsåtgärder.

Vidare framlade utredningen förslag till kungörelse örn försäljning av folkgasmasker

samt till viss med förevarande spörsmål sammanhängande ändring

i luftskyddskungörelsen. Beträffande innehållet i dessa författningsförslag

anförde utredningen följande.

Försäljningen syntes böra ombesörjas av luftskyddsinspektionen och gasmaskerna

torde bora levereras fraktfritt å de orter, för vilka de vore avsedda.

Betalning syntes i allmänhet böra erläggas inom ett år från det vederbörande

leverans blivit fullgjord. Under vissa omständigheter borde dock anstånd

med betalningen kunna medgivas ytterligare ett år. Slutligen torde det vara

lämpligt att skapa garanti för att icke kommunerna beredde sig ekonomiska

fördelar genom att taga betalt för gasmaskerna, för den händelse de måste

utdelas. Skulle sådant förekomma, borde vederbörande kommun kunna förpliktas

att till staten erlägga fullt pris för gasmaskerna.

Vad anginge sättet för folkgasmaskernas tillhandahållande åt allmänheten,

torde det böra ankomma på kommunerna att ombesörja gasmaskernas uppläggande

i lättillgängliga förråd. Några svårigheter därvid syntes ej behöva

möta, ty det beräknades, att ett utrymme av omkring 4 kubikmeter skulle

förslå för lagring av 1,000 gasmasker. Kostnaderna för gasmaskernas förvaring

syntes — i likhet med vad som gällde beträffande gasskyddsutrustning

för luftskyddspersonal — böra bestridas av kommunerna. Slutligen kunde

anmärkas, att det syntes böra tillkomma de lokala luftskyddsmyndigketerna

att upprätta planer för utdelning av gasmaskerna.

Börande kostnaderna för folkgasmaskernas anskaffande uttalade

sig utredningen på följande sätt.

Enligt utredningens förslag skulle tills vidare anskaffas 1,300,000 gas

masker. Priset för gasmaskerna kunde beräknas bliva i genomsnitt 5 kronor

50 öre per styck. Därtill komrae förpackningskostnader, beräknade till 30

öre per gasmask samt försändningskostnader, vilka icke syntes komma att

överstiga 20 öre per gasmask. Statens kostnader för anskaffningen av folkgasmasker

kunde följaktligen antagas bliva i runt tal 6 kronor per gasmask

eller för hela det parti, örn vars anskaffande vore fråga, 7,800,000 kronor.

Emellertid hade 1939 års urtima riksdag på förslag av Kungl. Majit anvisat

ett belopp av 840,000 kronor till anskaffande av folkgasmasker. Återstående

medelsbehov skulle sålunda utgöra 6,960,000 kronor. Det borde dock erinras,

att utredningen räknade med att genom försäljning av gasmasker till kommunerna

skulle komma att inflyta hälften av vad staten fått utgiva i inköpsocli

förpackningskostnader.

Yttranden över utreda ingens förslag.

De förslag, som av utredningen framlades beträffande frågan örn anskaffning

och förvaring av gasmasker, blovo i flertalet yttranden tillstyrkta eller

lämnade utan erinran. I några avseenden framställdes emellertid erinringar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

I flera yttranden ifrågasattes, att gasmasker skulle tillhandahållas

i större utsträckning än luftskyddsutredningen ansett. Uttalanden härom

gjordes av länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västernorrlands län, Sveriges

industriförbund och försvarsassistenten i Malmöhus län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasatte, huruvida icke staten i stället

för kommun borde tillhandahålla gasmasker åt personer, som ■— utan att

hänföras till aktiv luftskyddspersonal — vore anställda eller fullgjorde sin

krigstjänstgöring vid industri- och andra företag för landets krigs-eller livsmedelsförsörjning

och som sålunda arbetade för statens räkning. Luftskyddschefen

i Göteborg framhöll, med instämmande av länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län, att skyldigheten att anskaffa gasmasker icke borde åvila

endast vissa luftskyddsorter utan innefatta områden överhuvud, som kunde

utgöra farozoner. Vidare borde alla företag, som ålades att anordna industriluftskydd,

förpliktas att anskaffa för personalens skydd erforderliga gasmasker.

Liknande synpunkter anfördes av luftskyddschefen i Malmö. En

motsatt mening uttalades av industriförbundet, som ansåg, att stat och kommun,

som anskaffade gasmasker till en ort, borde utlämna sådana även till personalen

i där befintliga industrier, även örn dessa vid uppgörande av luftskyddsplan

åtagit sig att vid luftskyddstillstånd anskaffa gasmasker till

personalen.

Beträffande spörsmålet örn hur kostnaderna skulle fördelas kommo

olika meningar till uttryck. Länsstyrelserna i Gotlands, Blekinge, Göteborgs

och Bohus samt Alvsborgs län, medicinalstyrelsen, luftskyddscheferna i Göteborg,

Trollhättan och Karlskrona, stadsfidlmäktige i Stockholm, Göteborg och Kalmar

samt drätselkammaren i Karlskrona framhöllo, att kostnaderna för gasmasker

åt civilbefolkningen helt borde åvila statsverket, enär det här vore fråga örn

ett statsintresse. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anförde som skäl för sin åsikt

härom, att hänsyn måste tagas därtill, att luftskyddsorterna under luftskyddstillstånd

komme att utsättas för större påfrestningar i olika avseenden än

landet i övrigt. Liknande synpunkter anfördes av de nyssnämnda myndigheterna

i Blekinge. Länsstyrelsen i detta län ansåg det icke ligga någon

obillighet i att de »lugna» orterna i samma mån som de mera utsatta finge

deltaga i ifrågavarande kostnader. Under alla förhållanden borde föreskrift

givas, att avvikelse från de vanliga bidragsreglerna skulle ske, då särskilda

skäl talade därför. Sålunda borde Karlskrona stad, som vore en fästning,

kunna helt befrias från att deltaga i kostnaderna för gasmaskanskaffning.

Några yttranden innehöllo förslag örn att staten skulle bekosta gasskyddsutrustning

till vissa särskilda grupper personer utöver de, som skola fullgöra

luftskyddstjänst. Överbefälhavaren ansåg sålunda, att staten skulle anskaffa

ett förråd av gasmasker, avsedda att utdelas åt invånarna i trakter,

som kunde bliva berörda av krigsoperationer eller där trupper och militära

anstalter av olika slag kunde komma att förläggas.

Luftskyddschefen i Mjölby framhöll, att, då en ort blivit ur luftskyddssynpunkt

betydelsefull enbart på grund därav att en statlig inrättning förlagts

dit, det icke vore rättvist, om icke staten å en sådan ort svarade för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majis proposition nr 165.

de väsentliga kostnaderna för ortens luftskydd. Vattenfallsstyrelsen ansåg,

att staten borde anskaffa gasskyddsmateriel åt sådan vid styrelsens verk

anställd personal jämte familjemedlemmar, som icke erhölle sådan materiel

på den grund, att de tillhörde den aktiva luftskyddstjänsten eller att kommunen

tillkandaliölle dem gasmasker.

Förslag till och beslut av 1940 års riksdag m. m.

I proposition den 4 januari 1940, nr 2, angående utgifter å tilläggsstat II

till riksstaten för budgetåret 1939/40 föreslog Kungl. Majit, på min hemställan

och i huvudsaklig anslutning till av luftskyddsinspektionen framlagda

beräkningar, riksdagen att å nämnda tilläggsstat till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning

anvisa ett reservationsanslag av 9,320,000 kronor, därav

6.520.000 kronor skulle användas för anskaffande av folkgasmasker. Därvid

beräknades, att för anskaffandet av de redan avtalade 500,000 folkgasmaskerna

skulle — utöver det belopp av 840,000 kronor, som tidigare anvisats

för ändamålet — erfordras ett belopp av omkring 1,985,000 kronor,

medan ett belopp av omkring 4,535,000 kronor beräknades för inköp av

ytterligare 800,000 folkgasmasker. Vid anmälan av denna anslagsfråga uttalade

jag, att jag ännu icke vore i tillfälle att i detalj taga ställning till luftskyddsutredningens

förslag rörande folkgasmaskerna, men att jag ansåge mig

kunna utgå ifrån att snarast möjligt ett antal av 1,300,000 folkgasmasker

borde anskaffas samt att kostnaderna för dessa borde i första hand gäldas

av statsverket.

Riksdagen har bifallit Kungl. Maj:ts förslag rörande folkgasmaskerna. I

sin den 13 februari 1940 dagtecknade skrivelse i ämnet, nr 20, anförde riksdagen,

att riksdagen delade departementschefens uppfattning, att ytterligare

800.000 folkgasmasker borde snarast möjligt anskaffas samt att kostnaderna

för dessa — liksom för de redan beställda folkgasmaskerna — borde i första

hand bestridas av staten. Det för ändamålet beräknade beloppet fann riksdagen

jämväl rimligt. Beträffande frågan örn kostnadernas slutliga bestridande

yttrade riksdagen, att riksdagen torde få tillfälle att i annat sammanhang

återkomma till denna fråga.

I propositionen den 19 januari 1940, nr 18, har Kungl. Majit på min hemställan

för riksdagen framlagt förslag till lag om vissa ändringar i luftskyddslagen.

Däri förordades i överensstämmelse med 1939 års luftskyddsutrednings

förslag intagande i luftskyddslagen av en bestämmelse örn skyldighet

för kommun att i enlighet med av Konungen meddelade föreskrifter anskaffa

och på betryggande sätt i lager förvara gasmasker för den del av befolkningen,

som icke är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst.

I samband med förordande av detta förslag framhöll jag beträffande

frågan örn bekostande av gasmaskutrustning, att kostnaderna för anskaffning

av folkgasmasker enligt min mening borde bestridas av staten. I följd

härav syntes det av utredningen framlagda förslaget till kungörelse örn för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

säljning av folkgasmasker icke kunna läggas till grund för bestämmelser i

ämnet.

Det i propositionen framlagda lagförslaget rörande skyldighet för kommunerna

att anskaffa och förvara folkgasmasker har bifallits av riksdagen,

som emellertid därvid icke uttalat sig rörande kostnadsfrågan.

Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.

Luftskyddsinspektionen anför följande.

De 1,300,000 folkgasmasker, för vilkas anskaffning medel beräknats å

tilläggsstat I och II för budgetåret 1939/40, vore avsedda att tillhandahållas

civilbefolkningen inom luftskyddsorter av klass A och B. Inspektionen hade

i skrivelse den 19 februari 1940 i anledning av lagförslag angående anordnande

av vissa skyddsrum förordat dylika skyddsanordningars vidtagande

inom samtliga luftskyddsorter med hänsyn till de erfarenheter, som vunnits

från krigshändelserna i Finland. Samma skäl syntes tala för att även civilbefolkningen

inom luftskyddsorter av klass C och D utrustades med folkgasmasker.

Efter de beräkningsgrunder, som 1939 års luftskyddsutredning utgått

ifrån vid beräkningen av antalet för luftskyddsorter av klass A och B

erforderliga folkgasmasker, skulle för landets luftskyddsorter av klass C och

D erfordras i runt tal 250,000 folkgasmasker. Beräknades kostnaden för

varje gasmask, inklusive förpacknings- och transportkostnader till 6 kronor,

erfordrades för detta ändamål 1,500,000 kronor.

Departementschefen.

Yad först beträffar frågan i vilken omfattning folkgasmasker böra genom

statens försorg anskaffas är jag i likhet med luftskyddsinspektionen av den

uppfattningen, att dylika gasmasker böra anskaffas ej blott för civilbefolkningen

å luftskyddsorter hänförliga till klasserna A och B utan även för

civilbefolkningen å luftskyddsorter, som tillhöra klasserna C och D. I följd

härav torde — utöver de folkgasmasker, för vilkas anskaffande medel redan

anvisats — medel böra avses för ytterligare 250,000 gasmasker av detta slag.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen i ämnet har jag tidigare uttalat

mig för att kostnaderna för gasmaskernas anskaffande böra bestridas

av statsmedel. Härutöver vill jag nu tillägga, att jag icke finner mig kunna

tillstyrka det av utredningen framlagda förslaget, att gasmaskerna skulle av

staten försäljas till vederbörande kommuner, som därvid skulle få vidkännas

halva anskaffnings- och förpackningskostnaden. Folkgasmaskerna torde böra

genom luftskyddsinspektionens försorg kostnadsfritt tillställas kommunerna

och av dessa förvaras i förråd för att av kommunerna vid behov tillhandahållas

allmänheten. De jämförelsevis obetydliga kostnaderna för gasmaskernas

förvaring torde böra gäldas av kommunerna. Närmare bestämmelser rörande

sättet för gasmaskernas tillhandahållande åt allmänheten torde få meddelas

i annat sammanhang.

Vid bifall till vad jag här föreslagit lärer för anskaffande av folkgasmasker

böra beräknas ett belopp av ytterligare (250,000 X 6) 1,500,000 kronor. Till

frågan om medelsanvisningen återkommer jag i det följande.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

11

Amian gasskyddsutrustning än folkgasniasker.

Förslag till och beslut av 1939 års urtima riksdag.

Såsom redan anförts hemställde Kungl. Majit i proposition den 8 september

1939, nr 1, att riksdagen måtte å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1939/40 till civilt luftskydd anvisa ett reservationsanslag av 6,800,000 kronor,

varav ett belopp av 840,000 kronor var avsett för inköp av folkgasmasker,

medan ett belopp av 5,960,000 kronor var beräknat till annan gasskyddsutrustning.

Av sistnämnda belopp beräknades 2,000,000 kronor för möjliggörande

av snabbare tillverkning av gasmasker för den aktiva personalen

inom luftskyddet, 600,000 kronor för inköp av stålhjälmar för den aktiva

luftskyddspersonalen, 1,500,000 kronor för tillgodoseende av telegrafstyrelsens,

järnvägsstyrelsens, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens och vattenfallsstyrelsens

behov av gasskyddsmateriel, 250,000 kronor för inköp av sjukbårar,

1,150,000 kronor för anskaffande av sjukvårdsmateriel vid hjälpplatserna

samt 450,000 kronor för ersättande av de kostnader, som på grund av ett

Kungl. Majits beslut den 31 augusti 1939 kunde antagas uppkomma för

upphandling och uppläggande i beredskapsförråd av gasskyddsmateriel, avsedd

att vid krigsfara eller luftskyddstillstånd distribueras till svenska

handelsfartyg, medan ett belopp av 10,000 kronor beräknades för avrundning

av anslaget.

I skrivelse den 4 oktober 1939, nr 6, anmälde riksdagen — såsom förut

omnämnts — att riksdagen anvisat det av Kungl. Majit beviljade anslaget.

Kiksdagen hade icke något att erinra mot propositionens förslag till fördelning

av de för annan gasskyddsutrustning än folkgasmasker avsedda

medlen.

Förslag till och beslut av 1940 års riksdag.

Av den förut beträffande folkgasmaskerna lämnade redogörelsen framgår,

att Kungl. Majit i proposition den 4 januari 1940, nr 2, hemställt, att å tillläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1939/40 måtte anvisas ett reservationsanslag

till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning av 9,320,000 kronor,

därav 2,800,000 kronor avsetts för anskaffande av annan gasskyddsutrustning

än folkgasmasker. Av sistnämnda belopp beräknades 100,000 kronor

för ytterligare tillgodoseende av telegrafverkets, järnvägsstyrelsens, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsens samt vattenfallsstyrelsens behov av gasskyddsmateriel,

1,625,000 kronor för anskaffande och komplettering av viss gasskyddsmateriel,

såsom syrgasapparater och gasbehandlingsaggregat, 100,000 kronor

för viss komplettering av de för den aktiva luftskyddspersonalen avsedda

förråden av gasmasker och stålhjälmar, 750,000 kronor för anskaffande av

ytterligare stålhjälmar, 200,000 kronor för anskaffande av materiel för sjuktransportavdelningar

och 25,000 kronor för försöksverksamhet avsedd att bedrivas

genom försvarsväsendets kemiska anstalt.

Riksdagen, vilken — såsom förut omförmälts — anvisat det begärda an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majis proposition nr 165.

slaget, har icke käft något att invända beträffande den i propositionen föreslagna

användningen av ifrågavarande belopp å tillhopa 2,800,000 kronor.

Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.

Luftskyddsinspektionen kar till en början uppehållit sig vid frågan om

gasskyddsutrustning, avsedd att uppläggas i mobiliseringsförråd

för den aktiva luftskyddspersonalens räkning. Härom anför inspektionen

i huvudsak följande.

Staten hade åtagit sig anskaffande redan i fredstid av för den aktiva luftskyddspersonalen

erforderlig gasskyddsutrustning, vari även inbegrepes sådan

utrustning som stålhjälmar, viss sjukvårdsmateriel m. m. Vid beräknande

av behovet av dylik utrustning hade inspektionen ursprungligen utgått från

det av civila luftskyddsutredningen angivna antalet aktiv personal 276,000.

Då denna siffra vid närmare prövning visat sig vara alltför låg, hade inspektionen

från länsstyrelserna infordrat uppgifter angående antalet aktiv personal

inom varje län. Vidare hade inspektionen från luftskyddscheferna införskaffat

uppgifter angående den för den aktiva personalen erforderliga

gasskyddsutrustning, som borde förvaras i mobiliseringsförråd. Enligt de

erhållna uppgifterna skulle antalet personer tillhörande den aktiva luftskyddspersonalen

utgöra 653,072. Då anledning funnes att antaga, att denna

siffra vore alltför hög, hade densamma av inspektionen reducerats till 500,000.

Med utgångspunkt från sistnämnda siffra och med ledning i övrigt av de

lämnade uppgifterna hade inspektionen — på sätt närmare framginge av en

inspektionens skrivelse bifogad uppställning — beräknat anskaffningskostnaderna

för den erforderliga gasskyddsutrustningen till 15,857,756 kronor.

Till förhindrande av att gasskyddsmateriel anskaffades i större omfattning

än som vore alldeles nödvändigt hade emellertid inspektionen ansett sig

böra nedsätta detta belopp med förslagsvis 20 procent till 12,686,205 kronor.

Vid beräkningarna hade inspektionen — utom i fråga örn gasmaskerna —

icke tagit hänsyn till sådan materiel, som utlämnats för övningsändamål,

enär denna materiel i stort sett måste anses förbrukad.

För bestridande av utgifter av nu ifrågavarande slag hade den 1 juli 1939

å anslaget till civilt luftskydd: gasskyddsutrustning funnits en reservation av

3,713,955 kronor. _ Vidare hade för samma ändamål å riksstaten för budgetåret

1939/40 anvisats 4,000,000 kronor. Sedan från de å tillläggsstat I och

II till riksstaten för nämnda budgetår anvisade anslagen för gasskyddsutrustning

å respektive 6,800,000 kronor och 9,320,000 kronor frånräknats de

belopp, som avsetts för folkgasmasker, sjukvårdsmateriel vid hjälpplatser,

materiel för sjuktransportavdelningar och viss försöksverksamhet vid försvarsväsendets

kemiska anstalt, hade för nu ifrågavarande ändamål återstått

respektive 4,810,000 kronor av anslaget å tilläggsstat I och 2,575,000 kronor

av anslaget å tilläggsstat II. För ändamålet hade alltså under löpande

budgetår statt till förfogande sammanlagt 15,098,955 kronor. Härav hade

emellertid numera utbetalats 4,520,697 kronor. För beställd, men ej levererad

materiel och för betalning av vissa räkningar erfordrades tillhopa 4,568,777

kronor. Disponibelt vore alltså allenast ett belopp av (15,098,955 — 4,520,697

— 4,568,777) 6,009,381 kronor. Det belopp, som ytterligare erfordrades, uppginge

alltså till (12,686,205 — 6,009,381) 6,676,824 kronor.

Inspektionen anför vidare, att utöver de gasmasker, som behövdes enligt

den av inspektionen verkställda beräkningen, borde av försiktighetsskäl anskaffas

ytterligare omkring 40,000 gasmasker av typ A, vilka skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tjäna som reserv. Då kostnaden per A-gasmask utgjorde ungefär 20 kronor,

finge för dessa gasmasker beräknas ett belopp av (20 X 40,000) 800,000 kronor.

Slutligen anser inspektionen, att för anskaffande av viss utbildningsoch

övningsmateriel måste beräknas ett belopp av 800,000 kronor.

För annan gasskyddsutrustning än folkgasmasker skulle alltså erfordras

sammanlagt (6,676,824 -f- 800,000 + 800,000) 8,276,824 kronor.

Luftskyddsinspektionen, som för anskaffande av folkgasmasker beräknat

ett belopp av 1,500,000 kronor, bär således uppskattat det totala medelsbehovet

för gasskyddsutrustning till (8,276,824 + 1,500,000) 9,776,824 kronor,

vilket belopp av inspektionen avrundats till 9,800,000 kronor.

Inspektionen hemställer örn anvisande dels å tilläggsstat till riksstaten

för innevarande budgetår av 5,800,000 kronor, dels ock å riksstaten för budgetåret

1940/41 av 4,000,000 kronor. Tillika anhåller inspektionen örn bemyndigande

att redan under löpande budgetår vidtaga åtgärder för anskaffande

av hela den begärda gasskyddsutrustningen.

Departementschefen.

Den av luftskyddsinspektionen verkställda utredningen har givit vid handen,

att antalet personer tillhörande det aktiva luftskyddet måste beräknas avsevärt

högre än som tidigare skett. I likhet med inspektionen utgår jag

från att den aktiva luftskyddspersonalen hädanefter måste uppskattas till

omkring 500,000 personer.

Med denna utgångspunkt har inspektionen verkställt vissa beräkningar

angående kostnaderna för anskaffande av gasskyddsutrustning för aktiv

personal. Inspektionen har i sina anslagsäskanden ansett sig kunna väsentligt

reducera det så erhållna beloppet. De grunder, efter vilka reduktionen skett,

undandraga sig mitt bedömande. Jag anser mig emellertid för närvarande —

bland annat på grund av svårigheterna att ytterligare forcera leveranserna

av luftskyddsmateriel — kunna lämna inspektionens förslag utan erinran.

För ändamålet bör därför — utöver disponibla medel — beräknas ett belopp

av 6,676,824 kronor eller i runt tal 6,700,000 kronor. Ej heller har jag något

att erinra mot inspektionens förslag att beräkna 800,000 kronor för anskaffande

av en reserv av 40,000 A-gasmasker eller, örn så befinnes lämpligt,

ett något större antal B-gasmasker. För anskaffande av utbildnings- och

övningsmateriel torde likaledes böra beräknas 800,000 kronor.

För annan gasskyddsutrustning än folkgasmasker skulle alltså erfordras

8,300,000 kronor. Då jag förut tillstyrkt anvisande av 1,500,000 kronor för

anskaffande av folkgasmasker, uppskattar jag således det totala medelsbehovet

för gasskyddsutrustning för det civila luftskyddet till 9,800,000 kronor.

I likhet med inspektionen anser jag, att en betydande del av sistnämnda

belopp bör anvisas redan å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1939/40.

För min del får jag förorda, att ett belopp av ej mindre än 7,800.000 kronor

upptages å tilläggsstaten. Å riksstaten för nästa budgetår skulle under

denna förutsättning behöva anvisas 2,000,000 kronor. Därest den av mig nu

förordade uppdelningen av anslagsmedlen mellan de båda budgetåren äger

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

rum, torde något bemyndigande för inspektionen att redan under löpande

budgetår vidtaga åtgärder för anskaffande av hela den avsedda gasskyddsutrustningen

icke vara behövligt.

lil. Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel

för förbrukningsändamål m. m. (Civilt

luftskydd: Underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel

m. m.)

För civilt luftskydd: underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel m. m.

har å riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats ett förslagsanslag av 150,000

kronor. Anslaget har avsetts att användas till transport och förvaring av

gasskyddsmateriel, till anskaffande av övnings- och förbrukningsmateriel, till

underhåll av viss materiel för statens luftskyddsskolas behov samt till luftskyddsövningar

och försöksverksamhet.

Liiftskyddsinspektioiiens skrivelse den 2 mars 1940.

Inspektionen anför i huvudsak följande.

I sin skrivelse den 8 september 1939 hade inspektionen hemställt, att för

civilt luftskydd: underhåll och kontroll av gasskyddsmateriel m. m. måtte

för budgetåret 1940/41 anvisas ett förslagsanslag av 305,800 kronor. Inspektionen

hade därvid beräknat kostnaderna på sätt framginge av följande

tablå.

Transport av luftskyddsmateriel................................ kronor 25,000

Anskaffande av viss förbrukningsmateriel ävensom materiel

för undervisningen och utbildningen vid inspektionens

skola............................................................ » 220,800

Bestridande av med luftskyddsövningar förenade kostnader » 30.000

Försöksverksamhet................................................ » 30,000

Summa kronor 305,800

På grund av det utrikespolitiska läget hade utbildnings- och övningsverksamheten

inom det civila luftskyddet sedan september 1939 ytterligare forcerats,

vilket medfört, att åtgången på förbrukningsmateriel avsevärt stegrats.

På framställning av inspektionen hade därför Kungl. Maj:t den 12 januari

1939 bemyndigat inspektionen att för budgetåret 1939/40 — utöver tidigare

anvisat belopp av 150,000 kronor — för ifrågavarande ändamål använda

högst 542,000 kronor. Av det belopp å sammanlagt 692,000 kronor, som

sålunda ställts till förfogande för innevarande budgetår, hade 615,814 kronor

beräknats åtgå för anskaffning av erforderlig förbrukningsmateriel.

Under förutsättning att övnings- och utbildningsverksamheten under budgetåret

1940/41 bomme att bedrivas med ungefärligen samma intensitet som

under budgetåret 1939/40, kunde den sammanlagda materielanskaffningskostnaden

för ifrågavarande ändamål för förstnämnda budgetår beräknas belöpa

sig till omkring 500,000 kronor eller till ett belopp, som med omkring

280,000 kronor överstege det belopp, som för ändamålet beräknats i inspektionens

skrivelse den 8 september 1939. Under denna förutsättning kunde

därför det föreliggande medelsbehovet för nästa budgetår uppskattas till

(305,800 + 280,000) 585,800 kronor eller i avrundat tal 585,000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majds proposition nr 165.

Skulle å andra sidan en avspänning i det utrikespolitiska läget komma

till stånd, syntes övningsverksamheten kunna inskränkas och kostnaderna

hållas inom det belopp av 200,000 kronor, som i 1940 års statsverksproposition

preliminärt beräknats för ifrågavarande ändamål. Med hänsyn härtill

och då förevarande anslag vore av förslagsanslags natur, ansåge sig inspektionen

icke böra göra framställning örn anslagets höjning utöver det i statsverkspropositionen

upptagna beloppet.

Inspektionen har till sist erinrat, att vid behandlingen i 1940 års statsverksproposition

av frågan örn anslag för budgetåret 1940/41 till luftskyddsinspektionen:

avlöningar föredragande departementschefen räknat med att

kostnaderna för avlöning till personalen vid inspektionens huvudförråd,

vilka kostnader för närvarande bestridas från nu behandlade anslag, skulle

från och med nästa budgetår överflyttas till inspektionens avlöningsanslag.

Med anledning härav framhåller inspektionen, att antalet vid förrådet tjänstgörande

personer under den senaste tiden måst utökas beroende på nödvändigheten

av att påskynda distributionen av materiel till de olika luftskyddsorterna.

Det syntes därför erforderligt, att inspektionen jämväl

under nästa budgetår finge möjlighet att anlita förevarande anslag för avlönande

av viss tillfällig arbetskraft vid inspektionens förråd.

Departementschefen.

Med hänsyn till vad luftskyddsinspektionen anfört beträffande behovet

under nu rådande förhållanden av anslag för ifrågavarande ändamål och

i betraktande av den erfarenhet från det löpande budgetåret, som numera

föreligger, synes det mig ofrånkomligt, att förevarande anslag för nästa budgetår

avsevärt höjes. Någon exakt beräkning av anslaget låter sig uppenbarligen

icke verkställa, men medelsbehovet synes böra uppskattas till

500,000 kronor. Jag beräknar därvid förslagsvis utgifterna på följande sätt:

1) för anskaffande av viss förbrukningsmateriel ävensom av materiel för

undervisningen vid statens luftskyddsskola 415,000 kronor, 2) för transport

av luftskyddsmateriel 25,000 kronor, 3) för luftskyddsövningar 30,000 kronor

och 4) för försöksverksamhet 30,000 kronor.

Då anslagets nuvarande beteckning föga överensstämmer med det sätt, varpå

anslaget användes, torde anslaget lämpligen böra erhålla ändrad benämning.

Jag föreslår, att anslaget rubriceras civilt luftskydd: anskaffande av viss

gasskyddsmateriel för förbrukningsändamål m. m.

IV. Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar.

Tidigare anvisade anslag.

Till civilt luftskydd: alarmeringsanordningar hava för budgetåren 1937/38,

1938/39 och 1939/40 anvisats reservationsanslag å tillhopa 1,977,000 kronor,

därav 777,000 kronor anvisats å tilläggsstat till riksstaten för sistnämnda

budgetår.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 165.

Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.

Luftskyddsinspektionen erinrar, att inspektionen i sin skrivelse den 8

september 1930 hemställt, att jämväl för nästa budgetår måtte upptagas ett

anslag för ifrågavarande ändamål. Större delen av det i sagda skrivelse

avsedda beloppet hade anvisats å tilläggsstat I till riksstaten för löpande

budgetår, men för tillgodoseende av inspektionens önskemål erfordrades

ytterligare ett belopp av 73,300 kronor. Beloppet skulle användas för anskaffande

av ett reservförråd av tryckluftbehållare, för årlig översyn och

reparation av anskaffade aggregat, för abonnemang å telefonledningar för

redan iordningställda alarm eringsanordningar och för anskaffande av ytterligare

ett antal alarmeringscentraler.

Inspektionen anför vidare följande.

Sedan prov företagits inom olika luftskyddsorter med de alarmeringsanläggningar,

som utförts, hade från ett stort antal av nämnda orter framförts

krav på att anläggningarna måtte kompletteras med ytterligare larmaggregat.

Därvid hade även framförts önskemålet, att alarmeringen skulle

vara av den effekt, att den med säkerhet kunde uppfattas av personer, som

befunne sig inomhus, samt att, när flyglarm gåves nattetid, sovande personer

väcktes av signalerna. Skulle en planläggning av alarmeringssystemet genomföras

i enlighet med dessa önskemål torde kostnaderna för utbyggande av

befintliga alarmeringsanläggningar icke komma att understiga 5,000,000 kronor.

Enligt inspektionens mening vore en utbyggnad av dylik omfattning icke

påkallad. Resultaten av de utförda proven visade emellertid, att en begränsad

utökning av larmaggregaten å vissa orter vore erforderlig icke minst

med hänsyn till önskvärdheten av att erhålla så driftsäkra anläggningar som

möjligt. Det antal aggregat, som skulle erfordras för detta ändamål, torde

uppgå till omkring 200. Kostnaderna härför kunde beräknas till 320,000

kronor.

De orter, som dittills avsetts skola förses med alarmeringsanordningar

på statens bekostnad, vore samtliga luftskyddsorter av klass A och klass B

samt viktigare orter av klass C och D. Med hänsyn till de erfarenheter,

som gjorts under de nu pågående krigshändelserna i Finland, där även

mindre orter och vid flera tillfällen enstaka gårdar på själva landsbygden

utsatts för flyganfall, ansåge inspektionen, att även återstående luftskyddsorter

av C- och D-klass borde på statens bekostnad förses med alarmeringsanordningar.

Det antal aggregat, som erfordrades för detta ändamål, torde

kunna uppskattas till omkring 500. För anskaffande av dessa aggregat finge

upptagas ett belopp av 800,000 kronor.

Vidare hade det visat sig, att vissa orter, för vilka man icke tidigare

räknat med behov av s. k. manövercentraler, borde förses med dylika centraler

av enklare konstruktion, s. k. manöverapparater. För ändamålet erfordrades

ett belopp av 75,000 kronor.

För den händelse en utbyggnad av alarmeringsanordningarna komme till

stånd i enlighet med vad sålunda föreslagits, skulle ytterligare medel komma

att erfordras för inträdes- och abonnemangsavgifter för telefonledningar till

omkring 200 aggregat, för underhåll och reparation av sålunda anskaffade

aggregat samt för inköp av s. k. kompressoraggregat, avsedda för laddning

av tryckluftbehållare. Det för sagda ändamål behövliga beloppet kunde

uppskattas till 85,000 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

Inspektionen har således uppskattat anslagsbehovet för alarmeringsanordningar

till sammanlagt (73,300 + 320,000 + 800,000+ (5,000 + 85,000) 1,353,300

kronor eller i runt tal 1,350,000 kronor.

Med hänsyn till den relativt långa leveranstid, som måste beräknas för

anskaffande av de aggregat, varom här är fråga, och önskvärdheten av att

under rådande utrikespolitiska förhållanden örn möjligt åvägabringa högsta

möjliga beredskap anser inspektionen, att erforderliga beställningar böra

göras snarast möjligt under innevarande budgetår. Inspektionen, som föreslår,

att det för ifrågavarande ändamål erforderliga anslaget anvisas för

budgetåret 1940/41, hemställer därför tillika örn bemyndigande att redan

under löpande budgetår få vidtaga åtgärder för anskaffande av de behövliga

alarmeringsanordningarna.

Departementschefen.

I likhet med luftskyddsinspektionen är jag av den uppfattningen, att en

utökning av larmaggregaten å vissa orter bör komma till stånd, därvid jag

förordar, att nya aggregat anskaffas i den utsträckning inspektionen föreslagit.

Likaså anser jag det påkallat, att samtliga luftskyddsorter av C- och

D-klass förses med alarmeringsanordningar. Ej heller har jag något att

erinra mot anskaffandet av de föreslagna manöverapparaterna. Även i övrigt

biträder jag inspektionens förslag rörande erforderliga anskaffningar m. m.

och beräknar i överensstämmelse med inspektionens kalkyler det behövliga

anslagsbeloppet till 1,350,000 kronor.

Med hänsyn till vad inspektionen anfört beträffande önskvärdheten av

att erforderliga beställningar göras snarast möjligt anser jag mig böra förorda,

att ifrågavarande anslag anvisas å tilläggsstat II till riksstaten för löpande

budgetår.

V. Civilt luftskydd: Statens luftskyddsskola.

Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.

Luftskyddsinspektionen anför bland annat.

För ifrågavarande ändamål hade för budgetaret 1939/40 anvisats ett förslagsanslag

av 45,500 kronor. I sin skrivelse den 8 september 1939 hade

inspektionen hemställt, att anslaget måtte för budgetåret 1940/41 upptagas

till 55,500 kronor. I 1940 års statsverksproposition hade anslaget for sistnämnda

budgetår preliminärt upptagits till 45,500 kronor. Av vad som

anförts i sagda statsverksproposition beträffande anslaget till luftskyddsinspektionen

: avlöningar framginge emellertid, att i sistnämnda anslag för

nästa budgetår inräknats ett belopp av 9,000 kronor avsett till arvoden åt

vissa för skolverksamheten anställda lägre befattningshavare, vilka för närvarande

avlönades från anslaget till statens luftskyddsskola och för vilkas

avlönande inspektionen i sin sagda skrivelse beräknat medel under anslaget

till luftskyddsskolan. ....

Anslaget till statens luftskyddsskola syntes kunna beraknas till 4b,t>UU

kronor och böra disponeras på i huvudsak följande sätt.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 165.

584 40 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majus proposition nr 165.

Kronor

3 repetitionskurser för luftskyddscliefer i A- och B-orter (4 dagar)

ä 500 kr........................................................... j 5qq

2 kurser för luftskyddscliefer i A- och B-orter (11 dagar) h 1,500 kr. 3,000

3 kurser för luftskyddschefer i C- och D-orter (6 dagar) a 800 kr. .. 2,400

4 kurser för luftskyddsledare vid industrier och dylikt (6 dagar) ä 800 kr. 3,200

2 kurser för gasskyddsinstruktörer (6 dagar) h 800 kr................. 1,600

2 kurser för byggnadsteknici (4 dagar) a 500 kr....................... BOOO

2 repetitionskurser för brandchefer (4 dagar) a 500 kr................. 1,000

2 kurser för föreståndare vid gasskyddslaboratorier (6 dagar) å 800 kr. 1*600

1 kurs för polisskolan (10 dagar) ........................................ 1,400

3 kurser i desarmering (4 dagar) ä 500 kr............................... 1,500

Exkursioner ...................................................... 4 000

Demonstrationsmateriel.................................................... 1000

Expenser m. m............................................. 2 300

Bidrag till av länsstyrelserna anordnade kurser och oförutsedda utgifter

...................................................................... 20,000

Summa kronor 45,500

Departementschefen.

Mot luftskyddsinspektionens beräkningar har jag icke något att erinra,

Anslaget lärer alltså böra upptagas till 45,500 kronor.

VI. Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar

för utbildning av luftskyddspersonal

m. m.

För ifrågavarande ändamål har å riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisats

ett anslag av 120,000 kronor. Därav har avsetts ett belopp av 100,000

kronor för bidrag till riksluftskyddsförbundet och ett belopp av 20,000 kronor

för bidrag till föreningen svenska röda korset.

A tilläggsstat I till riksstaten för nämnda budgetår har vidare för samma

ändamål anvisats ett anslag av 125,000 kronor. Av beloppet avsågos 100,000

kronor för möjliggörande av en forcering av den av riksluftsskyddsförbundet

bedrivna utbildningen av hemskyddspersonal och 25,000 kronor för understödjande

av genom enskild sammanslutning anordnad korrespondensundervisning.

Riksluftsskyddsförbundets skrivelse den 31 juli 1939.

I nämnda skrivelse hemställde förbundet örn statsbidrag för budgetåret

1940/41 med 219,300 kronor, därvid förbundet beräknade, att bidraget skulle

användas på sätt närmare framgår av följande sammanställning:

A. Bidrag till förbundets centrala verksamhet. Kronor

För organisationskostnader (sekretariat och arbetsutskott)............ 28,800

För utbildningsverksamheten ............................................ 42 900

För upplysning och propaganda:

Luftskyddsfilmer och utställning............................. 30,000

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 16q. 19

Kronor.

Bildarkivet ...................................................... 1,600

Kurs för sekreterare- oell chefinstruktörer .................. 6,000

Föredragshållning m. m....................................... 5,000 47,600

Summa kronor 119,300

B. Bidrag till länsförbunden.

För anställande av chefsinstruktör och för anordnandet av hemskydds
instruktörskurser.

....................................................... 100,000

Summa kronor 219,300

Luftskyddsinspektionens skrivelse deli 8 september 1939.

Inspektionen har med anledning av riksluftskyddsförbundets berörda

framställning uttalat sig på i huvudsak följande sätt.

Förbundets verksamhet såväl i fråga örn utbildning av luftskyddspersonal

som i fråga om upplysning och propaganda hade visat sig vara av stor betydelse

för det civila luftskyddet. Utan den frivilliga verksamhetens kraftiga

stöd torde det icke vara möjligt för myndigheterna att åstadkomma den

upplysning och utbildning av allmänheten, som krävdes för att denna vid

krigsfara eller krig med lugn och tillförsikt skulle kunna motstå påfrestningarna.

Mot storleken av det föreslagna bidragsbeloppet syntes icke vara

annat att erinra än att beloppet borde avrundas till 220,000 kronor.

Icke heller funne inspektionen den av förbundet föreslagna dispositionen

av ifrågavarande belopp föranleda någon erinran.

Inspektionen har i sin skrivelse vidare meddelat, att föreningen svenska

röda korset för sin utbildningsverksamhet hemställt örn ett statsbidrag för

budgetåret 1940/41 av 60,000 kronor. Med anledning därav har inspektionen

anfört, att sistnämnda utbildningsverksamhet vore av synnerligen stor betydelse

för luftskyddet och förtjänt av fortsatt stöd från statsmakternas

sida. Med tanke på önskvärdheten av att under nuvarande förhållanden i

största möjliga grad intensifiera verksamheten, har inspektionen funnit den

ökning av bidraget, som svenska röda korset ifrågasatt, fullt motiverad och

har därför tillstyrkt framställningen.

Inspektionen har därför föreslagit, att anslaget till civilt luftskydd: bidrag

till enskilda sammanslutningar för utbildning av luftskyddspersonal m. m.

måtte för budgetåret 1940/41 upptagas till (220,000 + 60,000) 280,000 kronor.

Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.

Inspektionen har i denna skrivelse förklarat sig icke hava något att tilllägga

till sitt tidigare i ämnet framlagda förslag.

Departementschefen.

Till luftskyddsinspektionens förslag i vad det avser bidrag till riksluftskyddsförbundet,

kan jag i huvudsak ansluta mig. Dock får jag förorda,

att bidraget begränsas till 200,000 kronor.

Vad angår bidraget till föreningen svenska röda korset anser jag det tillfyllest,

om bidragsbeloppet höjes till dubbla beloppet av det, som anvisats

för innevarande budgetår. Bidraget torde alltså kunna begränsas till 40,000

kronor.

Anslaget bör enligt mitt förslag upptagas till 240,000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 165.

VI. Civilt luftskydd: Bidrag- till kommuner för

anordnande av vissa skyddsrum.

Av 1937 oell 1938 års riksdagar samt 1939 års lagtima

riksdag anvisade anslag m. lii.

Till civilt luftskydd: bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum

hava av 1937 och 1938 års riksdagar samt av 1939 års lagtima riksdag

för budgetåren 1937/38, 1938/39 och 1939/40 anvisats reservationsanslag å

tillhopa 500,000 kronor. Bidrag hava i främsta rummet varit avsedda att tillgodose

behovet av ledningscentraler, skyddsrum för aktiv personal och hjälpplatser

men bidrag skulle, i den män anslagen lämnade tillgång därtill, kunna

erhållas även till inrättande av skyddsrum för allmänheten. Under de två

förstnämnda budgetåren utgingo bidrag endast för anordnande av skyddsrum

i redan uppförda byggnader. Enligt de för 1939/40 gällande föreskrifterna

kunna bidrag utgå oberoende av örn man avser att utnyttja äldre

byggnader eller att i annan ordning tillgodose behovet, då det gäller anordnande

av skyddsrum för ledningscentraler och den aktiva personalen till

ur luftskyddssynpunkt viktiga kommuner samt då fråga är örn skyddsrum

för civilbefolkningen, i den mån det gäller kommuner med svag ekonomisk

ställning. Statsbidrag hava utgått med 2/s av kostnaderna.

Förslag’ till oell beslut av 1939 års urtima riksdag.

I propositionen den 8 september 1939, nr 1, föreslog Kungl. Majit riksdagen

att å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1939/40 för ifrågavarande

ändamål anvisa ett reservationsanslag av 4,300,000 kronor. Därvid beräknades

för bidrag till anordnande av ledningscentraler och skyddsrum för

aktiv personal omkring 2,800,000 kronor, för bidrag till anordnande av

skyddsrum för hjälpplatser omkring 500,000 kronor och för bidrag till inrättande

av skyddsrum i hamnarna omkring 1,000,000 kronor. Förslaget att

bidrag skulle kunna utgå till anordnande av skyddsrum i hamnarna innebar

en nyhet. Det förutsattes, att även för anordnande av dessa skyddsrum

statsbidrag skulle utgå med 2/s av kostnaderna.

Med anledning av en av luftskyddsinspektionen gjord framställning örn

anvisande av medel för bidrag till inrättande av skyddsrum för allmänheten

framhöll föredragande departementschefen i propositionen, att frågan i vilken

utsträckning staten borde åtaga sig ansvaret för dylika skyddsrum komme

att undersökas av 1939 års luftskyddsutredning och att han, innan denna

utredning slutförts, icke vore beredd att till prövning upptaga frågan i vad

mån och i vilken omfattning statsbidrag borde utgå till ifrågavarande ändamål.

Departementschefen förutsatte emellertid, att de bestämmelser, som

framdeles kunde komma att meddelas rörande statsbidrag till skyddsrum för

allmänheten skulle få retroaktiv giltighet så att de kommuner, som igångsatte

anordnandet av dylika skyddsrum, icke med avseende å rätten till bidrag

av statsmedel bleve sämre ställda än de kommuner, som avvaktade

statsmakternas principiella ställningstagande i ämnet. Departementschefen

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 165. 21

tillfogade, att frågan om anslag till skyddsrum för allmänheten syntes böra

underställas 1940 års riksdag.

I skrivelse den 11 oktober 1939, nr 16, anmälde riksdagen, att riksdagen

anvisat det av Kungl. Majit begärda anslaget. Riksdagen anslöt sig i skrivelsen

till den i propositionen uttalade uppfattningen, att blivande statsbidragsbestämmelser

örn statsbidrag till anordnande av skyddsrum för allmänheten

borde få retroaktiv giltighet. Vidare betonade riksdagen, att vid

bedömande av frågan örn statsbidrag till anordnande av skyddsrum för allmänheten

hänsyn måste tagas ej blott till vederbörande samhälles storlek utan även

till den lokala faran för bombanfall bedömd med ledning av ortens belägenhet samt

förefintligheten av militära anläggningar, kraftverk, järnvägsanläggningar m. m.

På därom av Kungl. Majit i proposition den 20 oktober 1939, nr 59, gjord

framställning har vidare 1939 års urtima riksdag å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1939/40 anvisat ett särskilt reservationsanslag av

500,000 kronor till bidrag till enskilda järnvägar för anordnande av vissa

skyddsrum. Vid beviljandet förutsattes, att statsbidrag skulle utgå endast

för anläggningar å orter, som ur försvars- eller försörj ningssynpunkt måste

tillmätas särskild betydelse. Vidare räknades med att även här 2/s av kostnaderna

skulle bestridas av statsmedel.

1939 års luftskyddsutredning.

I sitt förut omförmälda betänkande har 1939 års luftskyddsutredning

framlagt förslag till reglering av kommuners och enskildas skyldigheter

med avseende å inrättandet av skyddsrum. Utredningen förklarar,

att skyddsrum, som ägde samband med det allmänna luftskyddet,

plägade benämnas allmänna skyddsrum, medan för övriga skyddsrum användes

termen enskilda skyddsrum. De allmänna skyddsrummen uppdelades

i sin tur i centraler för luftskyddsledningen, skyddsrum för luftskyddspersonal

i övrigt, skyddsrum för lijälpplatser och skyddsrum för gatutrafikanter,

vilka sistnämnda även benämndes offentliga skyddsrum.

Beträffande byggandet av allmänna skyddsrum anför utredningen härefter

bland annat.

Inrättandet i fredstid av allmänna skyddsrum vore för det dåvarande beroende

på kommunernas initiativ. Utredningen hade emellertid kommit till

den uppfattningen, att Kungl. Majit borde bemyndigas att ålägga kommunen

att i enlighet med gällande plan för luftskyddet redan i fredstid anordna

dylika skyddsrum. Att därvid göra skillnad mellan olika slag av skyddsrum

syntes icke motiverat. Visserligen syntes det vara viktigare, att skyddsrum

inrättades för luftskyddspersonal än för gatutrafikanter, men utredningen

ville för sin del understryka behovet av skyddsrum jämväl för sistnämnda

ändamål. Stadgande om befogenhet för Kungl. Majit att meddela

föreskrifter örn inrättande av allmänna skyddsrum hade upptagits i av utredningen

utarbetat förslag till lag om ändringar av vissa delar av luftskyddslagen.

I fråga örn byggande av enskilda skyddsrum anför utredningen.

Med en den 19 september 1938 dagtecknad promemoria hade byggnadsstyrelsen

till Kungl. Majit överlämnat förslag till lag örn byggnadstekniskt

luftskydd. Enligt detta lagförslag skulle inrättande av skyddsrum i viss

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 165.

utsträckning göras obligatoriskt vid nybyggnads- oell därmed jämförliga ombyggnadsföretag

inom vissa av Kungl. Majit bestämda orter.

Utredningen hade kommit till den uppfattningen, att tvingande bestämmelser

om anordnande av enskilda skyddsrum nu borde meddelas. Erfarenheten

hade visat, att man icke kunde räkna med att erforderligt antal skyddsrum

skulle komma till stånd på frivillighetens väg.

Såvitt anginge nybyggnader kunde åtgärder för inrättande av skyddsrum

i allmänhet utan svårighet genomföras. Den normala kostnaden för dylika

åtgärder syntes enligt av byggnadsstyrelsen verkställda beräkningar komma

att understiga två procent av den totala byggnadskostnaden. Med hänsyn

därtill syntes det i varje fall icke för nybyggnadernas del kunna framställas

några befogade invändningar emot att inrättandet av skyddsrum gjordes

obligatoriskt. Utredningen förordade därför i huvudsak det av byggnadsstyrelsen

framlagda lagförslaget. ''

Därest skyddsrum anordnades utan samband med nybyggnadsföretag, läte

sig de erforderliga byggnadstekniska åtgärderna i allmänhet icke genomföra

lika lätt som då de kunde anknytas till pågående nybyggnadsarbete. Mera

avsevärda kostnader uppstode dock egentligen endast då fråga vore örn inrättande

av friliggande skyddsrum. Inom befintliga byggnader kunde som

regel betryggande normalskyddsrum anordnas med relativt enkla medel.

Enligt utredningens uppfattning borde därför bestämmelser örn skyldighet

att inrätta skyddsrum meddelas även beträffande redan befintliga byggnader

och andra anläggningar. Bestämmelser i ämnet hade av utredningen utarbetats

i ett förslag till lag örn skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum

för luftskyddsändamål.

Börande grunderna för statsbidrag till inrättande av skyddsrum

har utredningen till en början uttalat sig sålunda.

Utredningen funne det ej motiverat, att rätten att erhålla statsbidrag till

anordnande av skyddsrum gjordes beroende av huruvida skyddsrummet

skulle förläggas i redan uppförd byggnad eller annorstädes. Däremot borde

statens bidragsverksamhet på förevarande område begränsas till att avse

allmänna skyddsrum. Å andra sidan syntes skäl till än snävare begränsning

icke föreligga. Skyddsrum för gatutrafikanter borde följaktligen i det hänseende,

varom nu vore fråga, likställas med övriga allmänna skyddsrum.

Vidare syntes möjlighet böra hållas öppen att i begränsad omfattning lämna

bidrag jämväl till inrättande av enskilda skyddsrum. Enligt utredningens

uppfattning borde sålunda statsbidrag i enstaka undantagsfall kunna få utgå

till anordnande av skyddsrum vid företag av synnerlig betydelse ur försvarseller

folkförsörjningssvnpunkt. Främst borde därvid beaktas behovet av

skyddsrum vid viktigare hamnar och järnvägsknutar.

Vad anginge frågan örn statsbidragets storlek hade utredningen kommit

till den uppfattningen att gällande ordning på förevarande område borde

bibehållas i stort sett oförändrad. Såsom huvudregel borde sålunda gälla,

att bidrag finge utgå med två tredjedelar av verkliga kostnaden, oberoende

av för vilket ändamål skyddsrummet vore avsett. Beträffande sådana skattetyngda

kommuner, i vilka behov av särskilt omfattande luftskyddsåtgärder

föreiåge, borde likväl större bidrag undantagsvis kunna komma i fråga.

Förslag till kungörelse angående bidragsverksamheten avsedd att utfärdas

av Kungl. Majit, har uppgjorts av utredningen. Beträffande innehållet i

denna kungörelse, vilken torde såsom Bilaga A fogas vid denna proposition,

anför utredningen, utöver vad tidigare återgivits, följande.

Kätt att erhålla statsbidrag syntes lämpligen böra medgivas endast för de

fall, då inrättandet av skyddsrum framstode såsom angeläget. Vid bedo
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 165.

mande härav borde i fråga om varje särskild ort tagas hänsyn, förutom till

faran för luftanfall, jämväl till ortens storlek samt bebyggelse och beskaffenhet

i övrigt. Självfallet borde rätt till statsbidrag städse föreligga, där

Kungl. Maj:t meddelat åläggande för sökanden att inrätta skyddsrum.

Såsom oeftergivlig förutsättning för erhållande av statsbidrag till anordnande

av skyddsrum borde vidare gälla, att skyddsrummet skulle erbjuda

trygghet åtminstone mot splitter och husras. Möjlighet borde därjämte

hållas öppen att från fall till fall föreskriva strängare villkor med avseende

å skyddsrummens beskaffenhet. I sådant hänseende kunde anmärkas, att

det enligt utredningens uppfattning regelmässigt borde fordras, att skyddsrum

gjordes gastätt. Avvikelse därifrån borde ske endast på grund av

särskilda förhållanden.

I ett skyddsrum borde i allmänhet finnas bänkar eller stolar för de skyddssökande.

För ledningscentralernas del förelåge därjämte behov av viss ytterligare

möblering. Emellertid syntes det icke påkallat att låta statsbidrag

utgå till anskaffande av dylika lösa inredningsföremål. Erforderliga möbler

torde nämligen som regel kunna, sedan luftskyddstillstånd inträtt, hopsamlas

från andra lokaler. Med angivna undantag borde statsbidrag få beräknas å

alla slags kostnader för skyddsrummets iordningställande. Därest fråga

vore örn byggande av en helt ny lokal, borde emellertid vid bedömande av

frågan, i vilken omfattning statsbidrag finge utgå, hänsyn tagas jämväl till

möjligheterna att i fredstid draga nytta av skyddsrummet, exempelvis därigenom

att skyddsrummet begagnades såsom lagerlokal eller garage.

Beviljandet av statsbidrag till inrättande av skyddsrum torde böra ankomma

på Kungl. Majit. Ansökan örn bidrag borde ingivas till luftskyddsinspektionen

och åtföljas av, bland annat, fullständiga ritningar över skyddsrummet.

Med hänsyn till vikten av att skyddsrummet bleve konstruerat

på ändamålsenligt sätt, borde ansökningen vara inspektionen tillhanda, innan

arbeten för skyddsrummets inrättande påbörjas.

Vad slutligen anginge utbetalningen av beviljat statsbidrag, syntes denna

lämpligen kunna ombesörjas av vederbörande länsstyrelse och få ske efter

hand som byggnads- eller inredningsarbetet fortskrede. Viss del av bidraget

syntes dock böra innehållas, till dess att skyddsrummet blivit avsynat och

godkänt av luftskyddsinspektionen.

Till förekommande av att skyddsrumsutrymmen vanvårdades borde bidragsbestämmelserna

kompletteras med en föreskrift därom, att bidragstagare,

som ej holle skyddsrummet i ändamålsenligt skick, skulle vara pliktig

att, i den mån Kungl. Majit så påfordrade, återbära uppburet statsbidrag

Bidragsbestämmelserna syntes böra träda i kraft den dag Kungl. Majit

bestämde. Det borde emellertid stå Kungl. Majit öppet att på de i bestämmelserna

angivna villkoren efter ansökan bevilja statsbidrag jämväl till

bestridande av anläggningskostnaderna för skyddsrum, som helt eller delvis

färdigställts före nämnda tidpunkt.

Utredningen har härefter berört frågan örn statens kostnader för anordnande

av skyddsrum. I denna del anför utredningen till en början,

att planläggningen i fråga örn inrättandet av skyddsrum fortskridit så långt

att den kunde anses avslutad såvitt anginge dels ledningscentraler inom

luftskyddsorterna av A- och B-klass samt skyddsrum för aktiv personal och

för hjälpplatser inom samma orter, dels ock skyddsrum i hamnarna och vid

de enskilda järnvägarna. De anslag, som dittills beviljats för bidrag till

anordnande av skyddsrum, syntes vara tillräckliga för att tillgodose hela det

föreliggande behovet beträffande skyddsrum av nu angivna slag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl Maj:ts proposition nr 165.

Med avseende å kostnaderna för anordnande av skyddsrum för gatutrafikanter

meddelar utredningen, att luftskyddsinspektionen i en den 5 september

1939 dagtecknad promemoria anfört följande.

Det förutsattes, att offentliga skyddsrum endast behövde anordnas i städer

med mer än 10,000 invånare. Den sammanlagda folkmängden i dessa städer

uppginge till 1,800,000 personer. Yid krigstillfälle kunde folkmängden på

grund av vidtagna åtgärder för utrymning och genom den befolkningsminskning,

som bleve följden av allmän mobilisering, beräknas till cirka 2h av

1,800,000 eller 1,200,000. Vidare kunde beräknas, att endast viss del av de

ifrågavarande städerna hade sådan bebyggelse och sådan trafiktäthet å respektive

trafikleder, att offentliga skyddsrum erfordrades. Örn hänsyn foges

därtill, torde en reducerad befolkningssiffra böra läggas till grund vid beräknandet

av antalet erforderliga skyddsplatser; förslagsvis 2/s av 1,200,000

eller 800,000.

Frågan för hur stor del av befolkningen offentliga skyddsrum borde planeras,

hade varit föremål för särskilt bedömande, och hade därvid bland

annat legat till grund de uppfattningar, till vilka man genom försök under

luftskyddsövningar kommit i de större europeiska länderna. Det syntes

nödvändigt, att offentliga skyddsrum anordnades för 4 procent av det förut

angivna invånarantalet 800,000, eller sålunda för 32,000 personer. Kostnaderna

per skyddad person syntes icke böra sättas lägre än 90 kronor, varför

medelsbehovet för de offentliga skyddsrummen kunde beräknas uppgå

till 2,880,000 kronor.

Denna siffra avsåge ett första på enklaste sätt genomfört utbyggande av

skyddsrummen med användande i största möjliga utsträckning av befintliga

byggnader och med största möjliga decentralisation av de skyddssökande

som vägledande princip.

Utredningen förklarar, att utredningen anslöte sig till den av luftskyddsinspektionen

uttalade åsikten, att behov av skyddsrum för gatutrafikanter

som regel torde föreligga endast i samhällen med mer än 10,000 invånare.

Inom mindre samhällen torde antalet vägfarande, som ej vid flyglarm hunne

uppsöka enskilda skyddsrum, i allmänhet vara jämförelsevis ringa. Utredningen

tillägger, att utredningen hos inspektionen inhämtat, att inspektionens

beräkningar i fråga örn inrättandet av allmänna skyddsrum visat sig i

stort sett hållbara. Bidragsbehovet i fråga örn skyddsrum för gatutrafikanter

skulle alltså utgöra 2/3 av 2,880,000 kronor eller 1,920,000 kronor.

Bidragsbehovet beträffande ledningscentraler, skyddsrum för aktiv personal

och skyddsrum för hjälpplatser i luftskyddsorter av C- och D-klass uj>pskattar

utredningen i enlighet med av luftskyddsinspektionen gjorda beräkningar

till högst 2,100,000 kronor. Utredningen framhåller, att de framlagda

kostnadsberäkningarna äro grundade på det prisläge, som var rådande före

den 1 september 1939.

Yttranden över 1939 års luftskydd sutrednings förslag rörande statsbidrag

för inrättande av skyddsrum.

Utredningens förslag med avseende å skyddsrummen hava i flertalet yttranden

tillstyrkts eller lämnats utan erinran. I vissa yttranden hava emellertid

erinringar framställts. Jag vill här redogöra för dessa yttranden till

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 165.

(len del de avse frågan örn statsbidrag för inrättande av skyddsrum. I

några yttranden framhålles, att skyddsrum borde belt bekostas av det

allmänna, medan i andra yttranden uttalas, att så borde vara fallet åtminstone

beträffande allmänna skyddsrum. Företrädare för den förra meningen

äro Sveriges fastighetsägareförbund oell hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund, för den senare länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus

län samt Gotlands län ävensom luftskyddscheferna i Göteborg och Visby. Luftskyddschefen

i Mjölby framhåller, att i orter, som blivit luftskyddsorter endast

på den grund att vissa statliga anläggningar funnes där, staten ensam

borde svara för kostnaderna för inrättande av offentliga skyddsrum.

Spörsmålet huruvida icke statsbidrag som regel borde utgå även

för inrättande av andra skyddsrum än allmänna har behandlats i

några yttranden. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser statsbidrag böra utgå

även för skyddsrum, som kunna vara anordnade för att upptaga personer,

som bo i hus, i vilka skyddsrum ej äro inrättade. Länsstyrelsen i Uppsala

län ifrågasätter statsbidrag för enskilda skyddsrum, örn de äro avsedda för

ett större antal personer. Vattenfallsstyrelsen anser, att icke statliga kraftföretag

i fråga örn statsbidrag till skyddsrum borde jämställas med kommunerna.

Beträffande frågan örn statsbidragets storlek anför statskontoret, att

det icke syntes tillräckligt motiverat, att statsbidrag till skyddrum för gatutrafikanter

skulle utgå med 2/s av kostnaderna. Kommunernas intresse av

att ordna skyddsrummen, så att de i fredstid kunde utnyttjas såsom lagerlokaler

och dylikt, kunde därigenom minskas. Statsbidrag borde därför

beträffande sådana skyddsrum bestämmas till i allmänhet hälften av kostnaderna,

med rätt för Kungl. Majit att i undantagsfall bevilja högre bidrag

dock högst 2 Länsstyrelsen i Blekinge län samt drätselkammaren och luftskyddschefen

i Karlskrona anse, att bestämmelse bör införas örn obligatoriskt

statsbidrag med minst 2/3 av kostnaderna. Medicinalstyrelsen har särskilt

uppehållit sig vid frågan örn anordnande av skyddsrum vid beredskapssjukhus

och därutinnan framhållit, att kostnaderna såvitt anginge landsting

eller kommun tillhöriga sjukhusbyggnader borde bestridas delvis av statsmedel

och delvis av huvudmannen samt att minst V3 borde gäldas med statsmedel.

Kostnaderna åter för skyddsrum inom sådana annexlokaler till beredskapssjuthus,

vilka i fredstid icke hade karaktär av sjukhus, borde helt

åvila statsverket. Luftskyddschefen i Eskilstuna anser, att statsbidrag borde

utgå även för anskaffning av materiel till skyddsrum, även örn dessa ej för

närvarande inrättades, medan luftskyd ds chefen i Katrineholm framhåller, att

det i vissa fall syntes tveksamt, om statsbidrag skulle utgå för till skyddsrummen

hörande anordningar, exempelvis beträffande anordningar för reservbelysning

och reservström. Slutligen föreslår länsstyrelsen i Kronobergs län,

att statsbidraget borde beräknas å den verkliga kostnaden, såvida denna

icke överstege den beräknade, men att tilläggsbidrag borde kunna utgå för

merkostnad, som föranletts av ökade arbetskvantiteter eller vederbörligen

godkänd ändring av arbetsplan en. Länsstyrelsen förordar ock, att sådan

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

jämkning av statsbidraget, som föreslagits i 4 § andra stycket av sakkunnigförslaget,

borde få förekomma, därest det kunde förväntas, att skyddsrummet

— även örn det ej medförde inkomst — komme att bliva till stadigvarande

nytta för fastigheten. Därjämte ifrågasätter länsstyrelsen örn icke samma

bestämmelse borde gälla även när fråga vore örn ändring av befintlig lokal,

åtminstone för det fall, att det vore uppenbart, att skyddsrummet bleve till

stadigvarande nytta för fredliga ändamål.

Beträffande skyddsrummens beskaffenhet hava länsstyrelsen i Gotlands

län och luftshjddschefen i Visby anmärkt, att man icke, på sätt utredningen

förordat, såsom regel borde föreskriva, att statsbidrag endast finge

utgå till gastäta skyddsrum. Denna bestämmelse vore alltför sträng.

Yad angår handläggningen av ansökningsärendena ifrågasätter luftslcy

dds chefen i Borås örn ej föreskrift borde meddelas, att yttrande över ansökan

örn statsbidrag borde avgivas av vederbörande luftskyddschef och

länsstyrelse, medan försvarsassistenten i Malmöhus län anför, att statsbidragsansökan

borde bliva föremål för yttrande av länsstyrelsen. Länsstyrelsen i

Kronobergs län anser, att det slutliga fastställandet av statsbidragsbeloppet

boi’de kunna verkställas av luftskyddsinspektionen.

Till sist framhåller järnvägsstyrelsen, att, där fråga vore örn bidrag till

anordnande av skyddsrum för enskild järnvägsanläggning, statsbidragsansökning

borde ingivas till Kungl. Maj:t genom förmedling av järnvägsstyrelsen

och ej genom förmedling av luftskyddsinspektionen samt att i sådant

fall den granskning av räkenskapssammandrag, som enligt sakkunnigförslaget

skulle verkställas av inspektionen, borde företagas av järnvägsstyrelsen. Sistnämnda

ämbetsverk syntes nämligen vara i stånd att såväl lättare som snabbare

utföra den prövning, varom här vore fråga.

Tidigare propositioner till 1940 års riksdag m. m.

I proposition den 4 januari 1940, nr 2, har Kungl. Maj:t på min hemställan

föreslagit riksdagen att för civilt luftskydd: bidrag till kommuner för anordnande

av vissa skyddsrum anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor.

Jag framhöll i propositionen, att jag ännu icke varit i tillfälle att taga definitiv

ställning till de av 1939 års luftskyddsutredning i skyddsrumsfrågan

avgivna förslagen, men att jag dock ansåge, att det återstående medelsbehovet

för bidrag till kommuner för anordnande av skyddsrum preliminärt

kunde uppskattas med utgångspunkt från utredningens beräkningar i ämnet.

Av de medel, som alltså ytterligare syntes erforderliga i ämnet, borde lämpligen

å tilläggsstat II för löpande budgetår anvisas 2,000,000 kronor.

Det sålunda äskade anslaget har anvisats av riksdagen.

Därjämte har Kungl. Maj:t i förut omförmälda proposition den 19 januari

1940, nr 18, i huvudsaklig överensstämmelse med luftskyddsutredningens

förslag i ämnet, förordat intagande i 11 § luftskyddslagen av en bestämmelse

örn skyldighet för kommun att i vissa fall inrätta skyddsrum. Sålunda föreslogs

i propositionen ett stadgande av innehåll att, därest Konungen be
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 165.

träffande viss ort finner erforderligt, att inom orten inrättas skyddsrum, i

vilka vid luftanfall kan beredas plats åt personal, som har att leda eller

fullgöra luftskyddstjänst berörande orten i dess helhet, åt personer, som

omhändertagas vid hjälpplatser, eller åt vägfarande och andra, som uppehålla

sig utomhus på allmänna platser. Konungen må ålägga vederbörande kommun

att inom nämnda ort anordna dylika skyddsrum.

Beträffande frågan örn statsbidrag för inrättande av skyddsrum har jag

i nämnda proposition uttalat, att jag godtoge utredningens förslag, att staten

som huvudregel skulle lämna bidrag till inrättande av allmänna skyddsrum

samt att bidragets storlek skulle bestämmas till i regel två tredjedelar av

kostnaderna. Jag framhöll emellertid, att därvid en noggrann prövning

finge verkställas och hänsyn tagas till den värdestegring, som på grund av

inrättandet av skyddsrum i vissa fall otvivelaktigt kunde uppstå.

Riksdagen har, på sätt framgår av riksdagens skrivelse den 14 februari

1940, nr 41, bifallit det av Kungl. Majit framlagda förslaget rörande skyldighet

för kommunerna att i vissa fall inrätta skyddsrum. I skrivelsen har riksdagen

däremot icke yttrat sig beträffande frågan örn statsbidrag till inrättande av

skyddsrum.

Kungl. Majit har därefter utfärdat lag örn ändring i luftskyddslagen, innehållande

de av statsmakterna antagna bestämmelserna.

Vidare må erinras, att Kungl. Majit i proposition den 6 februari 1940, nr

43, förelagt riksdagen förslag till lag örn skyldighet för ägare av anläggningar

och byggnader att anordna skyddsrum m. m. I denna proposition,

som delvis bygger på 1939 års luftskyddsutrednings förslag i ämnet, har

förordats införande av en mycket långt gående skyldighet för fastighetsägare

att förse sina anläggningar och byggnader med skyddsrum. Sådan

skyldighet skall dock icke finnas inom alla delar av riket. Enligt förslaget

skulle det ankomma på Kungl. Majit att med hänsyn till varje särskilt områdes

mer eller mindre utsatta läge avgöra, huruvida bestämmelserna om

skyddsrum skola gälla för området. Dessutom skulle Kungl. Majit äga föreskriva,

att skyddsrum skola inrättas även i fråga örn anläggningar och byggnader,

som ej äro belägna inom område, för vilket Kungl. Majit föreskrivit,

att bestämmelserna i fråga skola gälla.

Propositionen bär bifallits av riksdagen, varefter lag i ämnet utfärdats.

Luftskyddsinspektionens skrivelse den 2 mars 1940.

Körande medelsbehovet för nästa budgetår har luftskyddsinspektionen

uttalat sig på följande sätt.

Den 23 februari 1940 hade Kungl. Majit, som samma dag i enlighet med

riksdagens beslut utfärdat lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den

11 juni 1937 (nr 504), i cirkulär till samtliga länsstyrelser uppdragit åt länsstyrelserna

att beträffande samtliga luftskyddsorter upprätta förslag, i vilken

omfattning allmänna skyddsrum av olika kategorier borde inrättas. Först

sedan här åsyftade utredning verkställts, förelåge möjlighet till ett säkrare

bedömande av anslagsbehovet till statsbidrag för inrättande av allmänna

luftskyddsrum. För närvarande syntes annan utväg icke stå till buds än

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

att vidhålla de kalkyler, som verkställdes av 1939 års luftskyddsutredning.

Inspektionen ville dock framhålla, att det belopp, vartill utredningen kommit,

icke torde vara tillräckligt med hänsyn till dels de prisstegringar, som på

senare tid inträffat, dels ock den omfattning, i vilken vissa orter, sedan

krigshändelserna i Finland inträffat, ansett sig böra utbygga skyddsrum.

För ändamålet torde — frånsett skyddsrum i hamnarna — böra beräknas

ett belopp av 2,000,000 kronor.

I det anslag, som för här ifrågavarande ändamål anvisats å tilläggsstat I

för innevarande budgetår, hade beräknats ett belopp av 1,000,000 kronor

till statsbidrag för inrättande av skyddsrum i hamnarna. Dylika skyddsrum

hade ansetts kunna inom ramen av detta belopp anordnas för omkring

15,000 personer. Stigande byggnads- och materielpriser samt de på grund

av rådande isförhållanden ytterligt försvårade och fördyrade frakterna för

centraltillverkade betongblock hade emellertid medfört att de anvisade medlen

visat sig vara otillräckliga för utbyggande av skyddsrumsplatser i nämnda

omfattning. Kostnaderna per skyddad person torde nu få beräknas till 125

kronor mot tidigare 100 kronor. För dessa skyddsrumsplatser skulle alltså

uppkomma en merkostnad i statsbidrag av 250,000 kronor. Därtill komme,

att det på senare tid alltmer skärpta läget syntes tala för att skyddsrum i

hamnarna borde utbyggas i något större omfattning än vad tidigare tänkts.

Inspektionen föresloge för den skull, att medel beräknades till statsbidrag

för ytterligare 2,000 skyddsrumsplatser med ett belopp av 250,000 kronor.

Inspektionen har därför för nästa budgetår beräknat ifrågavarande anslag

till (2,000,000 + 250,000 + 250,000) 2,500,000 kronor.

Med hänvisning till svårigheterna att med större grad av säkerhet beräkna

medelsbehovet för statsbidrag till skyddsrumsanläggningar och med hänsyn

till att statsbidrag utginge enligt av riksdagen godkända grunder och efter

prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall, har inspektionen slutligen

ifrågasatt, örn icke förevarande anslag lämpligen kunde givas förslagsanslags

karaktär.

Departementschefen.

I likhet med 1939 års luftskyddsutredning anser jag det påkallat, att

kommunerna erhålla möjlighet till statsbidrag även för skyddsrum, som av

dem inrättas för gatutrafikanter. Jag anser det även motiverat, att i anslutning

till statsmakternas beslut att bevilja särskilt anslag för bidrag till enskilda

järnvägar för anordnande av skyddsrum statsbidrag får utgå till

skyddsrum vid enskilda trafikföretag, som tjäna allmänna samfärdseln. I

detta sammanhang må framhållas, att de medel, som beräknats för bidrag

till skyddsrum vid hamnarna, torde få anses hava avsetts även för skyddsrum

vid hamnar, tillhöriga enskilda företag. Yad beträffar kraven på skyddsrummens

beskaffenhet har jag icke något att erinra mot utredningens förslag.

Statsbidrag lärer som regel böra utgå med två tredjedelar av de verkliga

kostnaderna. Skattetyngd kommun, vars invånare med hänsyn till kommunens

utsatta läge eller andra omständigheter äro i särskilt behov av skyddsrum,

bör dock kunna erhålla högre bidrag. Bidrag torde emellertid aldrig

böra överstiga nio tiondelar av den verkliga kostnaden.

I kostnaden för skyddsrums inrättande böra icke inräknas utgifter för

anskaffande av bänkar, stolar och liknande inventarier. Däremot torde böra

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj\ts proposition nr 165.

få medräknas sådana kostnader för telefon- och belysningsanläggningar m. m.,

vilka kunna anses nödvändiga för att skyddsrummet skall kunna användas

på ändamålsenligt sätt.

Medicinalstyrelsens förslag, att kostnaderna för skyddsrum vid sådana

landsting och kommun tillhöriga sjukhusbyggnader, vilka avses att tagas i

anspråk såsom beredskapssjukhus, skola till en tredjedel bestridas av statsmedel,

anser jag mig böra biträda. Vidare torde skyddsrum inom sådana

annexlokaler till beredskapssjukhus, vilka i fredstid icke hava karaktären

av sjukhus, helt få bekostas av statsmedel. Ifrågavarande kostnader torde

emellertid kunna bestridas från reservationsanslaget till utrustning m. m.

av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara.

Uppenbart är att i många fall ett skyddsrum kan ordnas så att detsamma

i fredstid kan medföra inkomst för dess ägare. Så kan exempelvis bliva

förhållandet, när ett skyddsrum är avsett att under normala förhållanden

användas såsom garage. Därest inkomsten kan antagas bliva av sådan

storlek, att dess kapitaliserade värde täcker en mera betydande del av

kostnaderna för skyddsrummets inrättande, bör statsbidraget kunna med

hänsyn härtill reduceras. Några generella regler för huru denna reduktion

bör göras, synas icke erforderliga, utan torde nedsättning av statsbidraget

böra ske med det belopp, som i varje särskilt fall befinnes skäligt. Principen

bör givetvis vara den, att statsbidrag icke skall utgå med högre

belopp än som är av omständigheterna motiverat och att man bör tillse,

att skyddsrummets ägare icke genom statsbidraget erhåller en obehörig

förmån.

Rätten att besluta rörande statsbidrag till skyddsrum bör liksom hittills

förbehållas Kungl. Majit, dock med möjlighet för Kungl. Majit att, där så

för någon grupp av ärenden skulle befinnas ändamålsenligt, bemyndiga luftskyddsinspektionen

att enligt av Kungl. Majit meddelade föreskrifter i Kungl.

Majits ställe utöva beslutanderätten.

De här förordade grunderna för statsbidrag böra träda i tillämpning snarast

möjligt, varjämte Kungl. Majit bör äga befogenhet att i överensstämmelse

med dessa grunder bevilja statsbidrag för redan anordnat eller påbörjat

skyddsrum för gatutrafikanter.

I sina beräkningar av statens kostnader för bidrag till anordnande av

skyddsrum har luftskyddsutredningen utgått från att skyddsrum för gatutrafikanter

skulle behövas allenast i städer med mer än 10,000 invånare samt att

i dessa städer skyddsrum skulle erfordras blott i de delar, som hava särskilt

tät bebyggelse eller stark trafik. Till denna uppfattning kan jag icke

ansluta mig. Icke minst den erfarenhet, som under de senaste månaderna

vunnits genom krigshändelserna i Finland, synes tydligt utvisa, att man

i åtskilliga fall har att räkna med behov av skyddsrum ej blott i orter med

mindre än 10,000 invånare — exempelvis i ett flertal industriorter längs

norrlandskusten — utan även i sådana delar av större samhällen, som ligga

i periferien eller icke hava särskilt intensiv trafik. Några närmare kalkyler

rörande medelsbehovet torde i nuvarande läge icke kunna uppgöras, men

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

tydligt är, att statsbidrag erfordras i avsevärt större utsträckning än utredningen

förutsatt och luftskyddsinspektionen beräknat. För min del anser

jag, att man för närvarande bör räkna med ett ytterligare medelsbehov av

5,000,000 kronor. Skulle behov av ytterligare medel uppkomma, torde hinder

icke böra möta för anlitande av vederbörligt anslag å förskottsstaten för

försvarsväsendet m. m. Vid beräkningen har jag utgått från att för statsbidrag

till skyddsrum vid hamnarna skall kunna — utöver härför förut avsedda

medel — användas ett belopp av omkring 500,000 kronor.

Jag förordar, att 4,000,000 kronor anvisas såsom reservation sanlag å tillläggsstat

II till riksstaten för löpande budgetår samt att 1,000,000 kronor

anvisas såsom reservationsanslag å riksstaten för nästa budgetår.

Anil. Hemställan.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte

föreslå riksdagen att

I) godkänna av mig här förordade grunder för bidrag av

statsmedel till anordnande av skyddsrum;

II) å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40

anvisa

dels till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag

av........................................ kronor 7,800,000;

dels till Civilt luftskydd: Alarmeringsanordningar ett reservationsanslag

av .................................. kronor 1,350,000;

dels oek till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande

av vissa skyddsrum ett reservationsanslag av kronor 4,000,000;

III) å riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisa

dels till Civilt luftskydd: Gasskyddsutrustning ett reservationsanslag

av........................................ kronor 2,000,000;

dels till Civilt luftskydd: Anskaffande av viss gasskyddsmateriel

för förbrukning sändamål m.m. ett förslagsanslag av kronor 500,000;

dels till Civilt luftskydd: Statens luftslcyddsskola ett förslagsanslag

av............................................ kronor 45,500;

dels till Civilt luftskydd: Bidrag till enskilda sammanslutningar

för utbildning av luftskyddspersonat m. m. ett anslag

av.................................................. kronor 240,000;

dels ock till Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner för anordnande

av vissa skyddsrum ett reservationsanslag av kronor 1,000,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse bilaga vid detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 165.

31

Bilaga A.

Förslag av 1939 års luftskyddsutredning till kungörelse om statsbidrag

till inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål.

Kungl. Majit har funnit gott förordna som följer.

1 §•

Har Kungl. Majit med stöd av 11 § 1 mom. luftskyddslagen meddelat åläggande

för kommun att inrätta skyddsrum eller är det eljest beträffande viss ort

med hänsyn till faran för anfall från luften, ortens storlek och förhållandena i

övrigt att anse såsom angeläget, att inom orten inrättas skyddsrum, i vilka

vid luftanfall skydd kan beredas åt personal, som har att leda eller fullgöra

luftskyddstjänst, berörande orten i dess helhet, åt personer, som omhändertagas

vid allmänna hjälpplatser, eller åt vägfarande och andra, som uppehålla

sig utomhus å allmänna platser, må under de villkor, som nedan stadgas, till

vederbörande kommun utgå bidrag av statsmedel till anordnande av skyddsrum

för dylikt ändamål.

Under enahanda villkor må, där särskilda skäl därtill äro, till ägare av anläggning

eller inrättning, som är av synnerlig betydelse ur försvars- eller folkförsörjningssynpunkt,

utgå bidrag av statsmedel till anordnande av skyddsrum

för personer, vilka begagna sig av anläggningen eller inrättningen, jämte

sådan därstädes sysselsatt personal som är erforderlig för uppehållande av

driften.

2§.

Skyddsrum skall vara så beskaffat, att det erbjuder skydd åtminstone mot

splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom

mot stridsgaser. Är skyddsrum beläget inom eller i omedelbar närhet av byggnad,

skall skyddsrummet hava sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå

de belastningar, som kunna uppkomma i följd av byggnadens instörtande. Där

särskilda omständigheter därtill föranleda, må statsbidrag utgå jämväl till

anordnande av skyddsrum, som icke är gastätt.

3 §''

Statsbidrag till anordnande av skyddsrum må utgå med två tredjedelar av

verkliga kostnaden; dock högst med två tredjedelar av det belopp, vartill vid

den tidpunkt då bidrag beviljas, samma kostnad skäligen kan skattas.

Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må statsbidragets storlek

bestämmas enligt andra grunder än ovan sagts.

4 §''

Statsbidrag må icke beräknas å kostnader för anskaffande av lösa inredningsföremål

för de skyddssökandes bekvämlighet.

För det fall att skyddsrum inrättas annorledes än genom ändring av befintlig

lokal, må statsbidrag ej heller beräknas å sådana kostnader som kunna

förväntas bliva täckta genom inkomst av skyddsrummets utnyttjande för

fredliga ändamål.

5 §•

Beviljandet av statsbidrag till inrättande av skyddsrum ankommer på

Kungl. Majit.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 165.

Ansökan örn bidrag skall ställas till Kungl. Majit oell ingivas till luftskyddsinspektionen

innan arbeten för skyddsrummets inrättande påbörjas.

6 §•

Vid ansökan örn statsbidrag till anordnande av skyddsrum skola fogas:

a) noggranna upplysningar för vad ändamål skyddsrummet är avsett;

b) karta eller kartskiss, utvisande skyddsrummets belägenhet;

c) fullständiga ritningar över skyddsrummet jämte beskrivning till desamma;
d)

kostnadsberäkning;

e) finansieringsplan; samt

f) förbindelse av sökanden att med avseende å anläggandet av skyddsrummet

underkasta sig bestämmelserna i denna kungörelse ävensom de föreskrifter

i övrigt, som må varda meddelade av Kungl. Majit, att hålla skyddsrummet

i sådant skick, att dess användande för sitt ändamål icke äventyras,

samt att därest något av nu nämnda åtaganden icke fullgöres, i den mån

Kungl. Majit så påfordrar, återbära uppburet statsbidrag.

7 §•

Sedan ansökan örn statsbidrag inkommit till luftskyddsinspektionen, har

inspektionen att efter inhämtande av de ytterligare upplysningar, som kunna

vara erforderliga, med eget yttrande överlämna ansökan jämte därtill hörande

handlingar till Kungl. Majit.

8 §•

Statsbidrag till anordnande av skyddsrum utbetalas av länsstyrelsen efterhand

som byggnads- eller inredningsarbetet fortskrider; dock att en fjärdedel

av det belopp, varmed bidraget högst må utgå, skall innehållas till dess Kungl.

Majit meddelat beslut, varom i 9 § förmäles.

9 §•

Den som erhållit statsbidrag till anordnande av skyddsrum, har att, sedan

skyddsrummet blivit färdigställt, till luftskyddsinspektionen insända till riktigheten

styrkt räkenskapssammandrag rörande anläggningskostnaderna. Inspektionen

skall granska räkenskapssammandraget och låta besiktiga skyddsrummet.

Föreligger ej anledning till anmärkning mot det sätt, på vilket skyddsrummet

anordnats, har inspektionen att anmäla detta till Kungl. Majit, som

därefter fastställer, med vilket belopp statsbidrag slutligen skall utgå,

Denna kungörelse träder i kraft den---

Kungl. Majit må dock i enlighet med de i kungörelsen meddelade bestämmelserna

efter ansökan bevilja statsbidrag jämväl till bestridande av anläggningskostnaderna

för skyddsrum, vars anordnande ägt rum eller påbörjats före

kungörelsens ikraftträdande.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:167 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet. s. 2 i texten
  2. SU 1940:106 Utlåtande i anledning av Kungl. Martts proposition angående lån av statsmedel för anordnande av skyddsrum. s. 2 i texten
  3. SU 1940:98 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anvisande av vissa anslag till det civila luftskyddet. s. 1 i texten