Sök i Ratio Lex

Angående anslag till fraktlindring för kalk

1940-03-08 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:176, Angående anslag till fraktlindring för kalk

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

1

Nr 176.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till fraktlindring

för kalk; given Stockholms slott den 8 mars

1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen alt

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

8 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:

1 årets statsverksproposition, nionde huvudtiteln, punkten 104, har Kungl.

Maj:t föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till

Fraktlindring för kalk för budgetåret 1940/41 beräkna ett förslagsanslag av

250,000 kronor. .lag torde nu få ånyo anmäla detta ärende.

Från och med 1908 har riksdagen årligen anvisat anslag till lindring av

fraktkostnaderna å järnväg för kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets

behov. Anslaget, som är av förslagsanslags natur, har flir budgetåren

1932/33—1939/40 uppförts nied respektive 500,000. 475,000, 440,000,

470,000, 500,000, 525,000, 525,000 och 525,000 kronor.

liihrmg till riksdagens protokoll 1.910. 1 sami. Nr 170.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Bestämmelser angående användningen av förevarande anslag ha meddelats

i Kungl. Maj:ts brev till järnvägsstyrelsen den 19 december 19’30 (Sv.

förf.saml. nr 436) angående statsbidrag till fraktavgifter för kalk m. m. för

jordbrukets behov, ändrat genom brev till järnvägsstyrelsen den 11 juni 1937

(Sv. förf.-saml. nr 381) och den 26 januari 1940 (Sv. förf.-saml. nr 43). Den

sistnämnda ändringen bar vidtagits i enlighet med den av 1939 års urtima

riksdag behandlade besparingspropositionen, nr 79, vari förutsatts, att en

viss skärpning av grunderna för användningen av ifrågavarande anslag skulle

genomföras. Ändringen innebär i huvudsak, att den minimifraktkostnad,

som trafikanten har att själv betala vid fraktens debitering utan att erhålla

statshjälp i form av fraktbidrag, från och med den 1 februari 1940 skall utgöra

60 öre i stället för, såsom tidigare, 50 öre för 100 kilogram. Härigenom

har beräknats kunna göras en besparing å anslaget för innevarande budgetår

av omkring 75,000 kronor.

Rörande innebörden av gällande dispositionsbestämmelser för ifrågavarande

anslag må framhållas följande.

Statsbidrag till fraktkostnader för kalk, kalkstensmjöl och märgel för jordbrukets

behov kan utgå vid transporter å statens eller enskilda järnvägar

samt å statens automobillinje Övertorneå—Pajala, vilken därvid betraktas

såsom en del av statens järnvägars linjer. Statsbidraget beräknas alltid på

en fraktsats, som gäller för vagnslast örn minst 10 ton. Detta beräkningssätt

tillämpas även vid en mindre viktmängd kalk än 10 ton, dock måste

sändningens vikt uppgå till minst 5 ton. Understiger sändningens vikt 5 ton,

utgår alltså intet statsbidrag. Vidare utgår (från och med den 1 februari

1940) statsbidrag endast beträffande fraktbelopp, som överstiger 60 öre för

100 kilogram. Då tariff 13 i statens järnvägars taxa (den tariff enligt vilken

kalk i 10-tonslaster fraktbelägges) är 59 öre vid en väglängd av 160 kilometer,

utgår således statsbidrag vid transport å statens järnvägar endast i

det fall, att transportvägen överstiger 160 kilometer. Statsbidraget, som vid

165 kilometer utgör 1 öre för 100 kilogram, utgår sedan efter en med avståndet

stigande skala, så att bidraget vid exempelvis 200 kilometer uppgår

till 7 öre och vid 300 kilometer till 16 öre. Bruttofrakt, statsbidrag och

nettofrakt (d. v. s. frakten enligt tariff 13 minus statsbidraget) för några

fritt valda avstånd i statens järnvägars egen trafik framgå av följande upp
-

gifter.

Väglängd Bruttofrakt Statsbidrag Nettofrakt

(kilometer) (öre för 100 kilogram)

160 ....................... 59 — 59

200 ....................... 69 7 62

250 ....................... 80 11 69

300 ....................... 90 16 74

400 ....................... 108 27 81

600 ....................... 144 48 96

800 ....................... 180 69 lil

1,000 ....................... 216 90 126

Då transporten framgår över mer än en järnväg, ökas frakten med en

övergångsavgift av 8 öre för varje övergång mellan två järnvägar, men samtidigt

ökas också statsbidraget med samma belopp, varför nettofrakten blir

densamma, som örn transporten berört blott en järnväg. För ett avstånd av

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

3

exempelvis 200 kilometer i samtrafik mellan två banor är frakten 69 + 8 =

77 öre och statsbidraget (jämför föregående tablå) 7+ 8 = 15 öre, valdor

nettofrakten i detta fall blir 62 öre eller densamma som vid transport 200

kilometer å statens järnvägar. Vissa enskilda järnvägar få emellertid i samtrafik,

utöver samtrafiksfrakten, uttaga en extra avgift, benämnd banavgift,

vilken utgår med olika belopp för skilda järnvägar. Tidigare fick statsbidraget

inbegripa även dessa banavgifter, men enligt nu gällande bestämmelser

får blott halva banavgiftsbeloppet ingå i statsbidraget. Om således i det

nyss anförda exemplet den ena järnvägen har en banavgift av t. ex. 10 öre,

blir bruttofrakten 69 + 8 + 10 = 87 öre och statsbidraget 7 + 8 + 5 = 20

öre, varför nettofrakten i detta fall blir 67 öre eller 5 öre högre än om ti''ansporten

uteslutande berört statens järnvägar. I nu ifrågavarande fall blir

emellertid statsbidraget vid samtrafik 20 öre mot allenast 7 öre, örn transporten

utslutande berört statens järnvägar. Vid sidan av tariffen liggande särskilda

avgifter för omlastning, vagnars införande å hamn- eller sidospår o. d.

få icke tagas i beräkning vid statsbidragets bestämmande.

För kalktransporter inom de fyra nordligaste länen gäller viss bestämmelse

örn maximering av nettofrakten. Sålunda skall i fråga örn transport

från station belägen inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och

Jämtlands län till station inom något av nämnda län statsbidraget, beräknat

på förut angivet sätt, utgå med så stort belopp, att den fraktkostnad, som

trafikanten skulle få betala vid fraktens debitering enligt tariff 13, efter avdrag

av statsbidraget, icke understiger 60 öre för 100 kilogram och ej heller

överstiger 75 öre för 100 kilogram. (Före den 1 februari 1940 utgjorde nu

angivna fraktgränser 50 respektive 65 öre för 100 kilogram.)

I avseende å ordningen för statsbidrags erhållande gäller i huvudsak följande.

önskar mottagare av en sändning av ifrågavarande slag komma i

åtnjutande av fraktlindring på grund av statsbidrag, skall han å formulär,

som tillhandahålles å mottagningsstationen, uppgiva socknens och gårdens

namn, egendomens åkerareal och transporterad myckenhet kalk samt på

heder och samvete intyga, att varan är avsedd att användas till kalkning av

hans jord, varvid ändamålet, vartill varan skall användas (till kalkning av

träda, till nyodling å fastmarks- eller mossjord, lill hagmarksförbättring

eller dylikt), skall närmare angivas. Denna handling skall uppvisas för

hushållningssällskapets ombud i vederbörande socken eller för kommunalnämndens

ordförande för att av nämnda ombud, respektive ordförande, förses

med intyg, att jordbrukaren enligt intygsgivarens åsikt är berättigad alt

erhålla fraktlindring för varumängden i fråga samt att de lämnade uppgifter1

na, såvitt känt, äro riktiga. Den sålunda påtecknade handlingen skall därefter

avlämnas till mottagningsstationen för utbekommande av statsbidraget.

Är mottagaren en förening eller lia förutom mottagaren jämväl andra jordbrukare

del i sändningen, skola nyss angivna uppgifter avgivas för varje

konsument, varjämte skall intygas, att varan är avsedd ali användas lill

kalkning av jord, brukad av de namngivna personerna. Avdrag för statsbidragets

belopp skall, därest järnvägsstyrelsen icke för visst fall annorlunda

föreskriver, göras vid fraktens betalande å vederbörande järnvägsstation.

Kungl. Majit har den 6 maj 1938 uppdragit åt lantbruksstyrelsen att efter

samråd med järnvägsstyrelsen verkställa undersökning rörande användningen

av förslagsanslaget till fraktlindring för kalk ävensom i anslutning därtill

rörande frågan örn fraktbidrag vid landsvägstransporter av kalk. Vidare

bär Kungl. Majit den 30 juni 1938 anbefallt lantbruksstyrelsen att vid ludgö
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 176.

rande av nämnda uppdrag jämväl — efter samråd med kommerskollegium

— upptaga frågan örn fraktbidrag vid sjötransporter av kalk till prövning.

I .skrivelse den 14 december 1939 har lantbruksstyrelsen hemställt, att anslaget

till fraktlindring för kalk för nästa budgetår måtte uppföras med

500,000 kronor. Härvid har .styrelsen anfört i huvudsak följande.

Inom lantbruksstyrelsen har utredning verkställts rörande användningen

av förevarande anslag och frågan örn fraktbidrag vid landsvägstransporter

av kalk. I anslutning härtill ha överläggningar ägt rum med järnvägsstyrelsen.

Frågan om fraktbidrag vid sjötransporter av kalk är föremål för utredning

inom kommerskollegium.

Av lantbruksstyrelsens utredning synes framgå, att väsentliga förändringar

av nuvarande grunder för fraktbidrag vid järnvägstransporter av kalk icke

torde vara motiverade. Utredningen synes vidare giva vid handen, att möjliheterna

för införande av fraktbidrag vid landsvägstransporter av kalk — i

de fall, då sådant kan anses motiverat — torde vara ganska ringa. På grund

härav men även med hänsyn till tidsläget torde någon utvidgning av tilllämpningsområdet

för ifrågavarande fraktlindring icke höra nu ifrågasättas.

Av vad hittills kunnat utrönas genom den inom kommerskollegium pågående

utredningen rörande frågan om fraktbidrag vid sjötransporter av

kalk synes framgå, att möjligheten att utfinna en lämplig form för dylika

bidrag måhända icke kan anses utesluten. De under senaste tid utomordentliga

förhållandena på sjöfraktmarknaden ha emellertid försvårat och

fördröjt ifrågavarande utredning, bland annat på den grund att erforderliga

uppgifter och fraktsatser vid sjötransporter av kalk icke stått att erhålla.

Överhuvud torde det knappast vara möjligt att uti förevarande avseende

framlägga definitiva förslag, förrän mera normala tider inträtt.

Vad hittills framkommit vid ovannämnda utredningar giver lantbruksstyrelsen

icke anledning att nu framlägga förslag till ändrade bestämmelser

rörande användningen av ifrågavarande anslag.

Därest gällande bestämmelser fortfarande skola lända till efterrättelse,

synes anslagsbehovet böra bedömas med utgångspunkt från medelsåtgången

å anslagstiteln under senast förflutna budgetår, då utgifterna å anslaget uppgingo

till i runt tal 502,800 kronor.

På grund av särskild anbefallning har lantbruksstyrelsen härefter i skrivelse

den 4 mars 1940 inkommit med förslag till ändrade grunder för fraktbidrag

vid transport av jordbrukskalk i syfte att för nästa budgetår nedbringa

medelsåtgången under anslaget för ifrågavarande ändamål till ett

belopp av cirka 250,000 kronor. Lantbruksstyrelsen, som vid förslagets utarbetande

samråd med järnvägsstyrelsen, har även haft att taga i övervägande

två från jordbruksdepartementet överlämnade skrifter, nämligen dels

från Victor Carlsson, Ransäter, och Nils Nilsson, Värmlands Nysäter, vilka

hemställt om oförändrat statsanslag till fraktlindring för kalk, dels ock från

Eskil Albertsson, Tenhult, m. fl., vilka anhållit, att förslag icke måtte framläggas

till sådana åtgärder, som komme att ytterligare fördyra och därmed

försvåra kalkförsörjningen.

Till en början har lantbruksstyrelsen beträffande uppkommen fråga örn

vidtagande av sådan ändring i gällande bidragsgrunder, att .statsbidrag ej

skulle utgå med högre belopp än statsbidraget vid transport från den leve
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 176. &

lansort, varifrån fraktavgiften till bestämmelsestationen vore lägst, anfört i

huvudsak följande.

Liksom järnvägsstyrelsen håller lantbruksstyrelsen före, att begränsningen

av medelsåtgången under förevarande anslag icke lämpligen bör åvägabringas

genom förut angiven ändring i bidragsgrunderna. Järnvägsstyrelsen

har framhållit, att en på dylikt sätt genomförd begränsning med säkerhet

bomme att medföra en synnerligen kraftig produktionsminskning för

kalkbruken i södra Sverige, särskilt Västergötland, samt att denna produktionsminskning

rentav kunde komma att äventyra dessa kalkbruks existens.

Enligt järnvägsstyrelsens åsikt skulle vidare för de enskilda järnvägar, vid

vilka nämnda kalkbruk vore belägna och för vilka kalkfrakterna vore en

betydande inkomstkälla, en avsevärd minskning av kalktransporterna även

innebära en inkomstminskning, som kunde få stor betydelse för ifrågavarande

järnvägars ekonomiska stabilitet.

Lantbruksstyrelsen understryker vad järnvägsstyrelsen sålunda anfört och

vill därjämte framhålla, att vid ställningstagandet till förevarande spörsmål

tvivelsutan ej kan förbises att i många fall det kalkbruk, varifrån fraktavgiften

till bestämmelsestationen är lägst, ej bar möjlighet att fullgöra viss

leverans av kalk, varför vederbörande köpare måste anlita annat kalkbruk.

Det synes lantbruksstyrelsen oskäligt, att fraktbidrag för en kalktransport,

som på grund av sagda förhållande måste draga högre fraktavgift än den

nyssnämnda, skall begränsas, som örn transporten skedde från förstnämnda

kalkbruk.

Lantbruksstyrelsen bar även till granskning upptagit ett av järnvägsstyrelsen

väckt förslag, att den minimifraktkostnad, som trafikanten själv

skulle betala vid fraktens debitering utan att erhålla fraktbidrag, måtte

böjas till 80 öre per 100 kilogram.

Enligt ett av järnvägsstyrelsen upprättat förslag till ny tabell för beräkning

av ifrågavarande statsbidrag skulle bidraget ställas i ungefär det förhållande

till tariff 14, vari statsbidraget i nu gällande tabell står till tariff

13. Anledningen härtill har av järnvägsstyrlesen uppgivits vara, att kalkbruken

numera övergått till försäljning av övervägande 15-tonspartier, vilka

fraktbeläggas enligt tariff 14. Vidare har järnvägsstyrelsen föreslagit, att

punkt 6 uti för ifrågavarande statsbidrag gällande bestämmelser måtte ändras

sålunda, att ur punktens första stycke orden »vid fraktens debitering

enligt tariff 13» skulle utgå samt punktens andra stycke — innehållande

vissa särskilda bestämmelser i fråga örn bidrag för transporter inom Norrbottens,

Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län — helt skulle

utgå. I fråga örn förstnämnda ändring av punkt 0 har järnvägsstyrelsen

framhållit, att det nuvarande stadgandet medförde avsevärt arbete med särskilda

fraktuträkningar, som icke stöde i rimligt förhållande till vinsten av

arbetet. Ändringen skulle medföra en för trafikanterna något gynnsammare

beräkning av statsbidraget för vissa sändningar å kortare avstånd, vilket dock

icke skulle innebära någon egentlig ökning av bidragssumman. Enligt järnvägsstyrelsens

beräkning skulle genomförandet av vad styrelsen föreslagit

medföra, att anslaget i fråga för nästa budgetår kunde nedsättas till 250,000

kronor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

Beträffande järnvägsstyrelsens nu nämnda förslag har lantbruksstyrelsen

framhållit i huvudsak följande.

En höjning av minimifraktkosbladén för trafikanten upp till 80 öre per

100 kilogram kan icke anses ändamålsenlig. Örn en sådan höjning genomföres,

komma fraktbidragen säkerligen att i många fall föranleda anskaffning

av kalk från avlägset belägna kalkbruk i stället för från näraliggande

sådana. Resultatet skulle då bli det rakt motsatta till vad som åsyftats.

Lantbruksstyrelsen har vid övervägande av spörsmålet om lämplig minimifrakt

för trafikanten funnit sig icke kunna föreslå skärpning av härvidlag

nu gällande grunder, enligt vilka nämnda frakt utgör 60 öre per 100 kilogram.

Även en mindre höjning av detta belopp synes lantbruksstyrelsen

kunna medföra sådana olägenheter, att dylik höjning icke bör komma i

fråga.

Härefter har lantbruksstyrelsen undersökt, huruvida icke landet i förevarande

avseende lämpligen skulle kunna indelas i vissa naturliga produktions-

och avsättningsområden, begränsade av järnvägslinjer. Beträffande

denna undersökning anför styrelsen följande.

Vid en dylik indelning av landet i produktions- och avsättningsområden

skulle fraktlindring icke medgivas för transporter från det ena till det andra

av dessa områden. För sändningar lill stationer vid en tvenne områden

begränsande järnvägslinje skulle fraktbidrag få utgå, oavsett inom vilket av

de två områdena avsändningsorterna vore belägna. Enligt den indelning,

lantbruksstyrelsen närmast anser böra komma i fråga, skulle landet indelas

i följande fyra områden:

11 Området söder om järnvägslinjen Sölvesborg—Älmhult—Hässleholm

—Markaryd—Veinge.

2) Området mellan nyssnämnda linje och järnvägslinjen Oxelösund—Nyköping—Åby—Katrineholm—Laxå—Kristinehamn—Mora

(inklusive järnvägslinjen

Vansbro—Särna).

3) Området mellan sistnämnda linje och järnvägslinjen Söderhamn—Bollnäs—Orsa—Mora—Älvdalen.

4) Området norr om sistnämnda linje.

Enligt vad lantbruksstyrelsen under hand inhämtat av järnvägsstyrelsen

torde anslagsbehovet, därest grunderna för fraktbidragen anslutas till förenämnda

områdesindelning, kunna beräknas till i runt tal 340,000 kronor

per år, under förutsättning att trafikants minimifraktkostnad fastställes till

50 öre per 100 kilogram, och till omkring 230,000 kronor, örn sistnämnda

kostnad fastställes till 60 öre per 100 kilogram. Enligt lantbruksstyrelsens

förmenande kan emellertid genomförandet av här ifrågavarande anordning

antagas åstadkomma tämligen svåra olägenheter. Såväl kalkbruk som jordbrukare

i närheten av områdesgränserna torde sålunda i många fall kunna

komma alt åsamkas ganska allvarligt men därav, att kalktransporter med

statsbidrag ej skulle få äga rum annat än mellan orter inom ett och samma

område.

Med hänsyn till det anförda har lantbruksstyrelsen funnit sig böra taga

under övervägande, huruvida icke vid ett bibehållande av en minimifraktkostnad

för trafikanten av 60 öre per 100 kilogram en tillräcklig begränsning

av medelsåtgången under ifrågavarande anslag kunde ernås därigenom,

att fraktbidraget maximerades sålunda, att detsamma för transporter

på längre avstånd än ett visst maximiavstånd utginge endast med

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 176. 7

tor detta avstånd fällande belopp. Styrelsen yttrar härom väsentligen följande.

Genom en dylik anordning skulle erhållas en viss möjlighet att från statens

sida motverka förekomsten av onödigt långa och härigenom oekonomiska

kalktransporter, på samma gång som de med en områdesindelning

av förut berörda slag förknippade olägenheterna skulle undvikas. Då lantbruksstyrelsen

ej har något att erinra mot järnvägsstyrelsens förslag, i vad

avser ifrågavarande bidrags avvägning i förhållande till tariffsystemet, bör

enligt styrelsens åsikt detta förslag vinna beaktande. Lantbruksstyrelsen

förmenar emellertid, att de särbestämmelser, som nu gälla i fråga örn bidrag

för transporter inom de fyra nordligaste länen, fortfarande böra gälla.

Lantbruksstyrelsen har under hand av järnvägsstyrelsen inhämtat, att en

ändring av gällande bidragsgrunder enligt nu angivna förslag kunde förväntas

begränsa den årliga medelsförbrukningen för ifrågavarande ändamål

till omkring 396,000 kronor, om förenämnda maximiavstånd bestämmes

till 350 kilometer, till omkring 388,000 kronor, örn maximiavståndet

bestämmes till 300 kilometer, och till 377,000 kronor, örn maximiavståndet

bestämmes till 250 kilometer. Vid en nedsättning av maximiavståndet med

ytterligare 50 kilometer till 200 kilometer torde medelsåtgången kunna beräknas

inskränka sig till i runt tal 365,000 kronor per år.

Då det torde vara ett allmänt intresse, att ifrågavarande bidragsverksamhets

effektivitet och omfattning ej i allt för hög grad eftersättas, vill lantbruksstyrelsen

förorda, att sistnämnda bidragsgrunder bli gällande och att

maximiavståndet bestämmes till 250 kilometer. Vid en ytterligare skärpning

av bestämmelserna för ifrågavarande anslags användning skulle med

ali säkerhet det med anslaget avsedda ändamålet i hög grad äventyras.

Lantbruksstyrelsen har alltså hemställt dels att gällande bestämmelser

angående statsbidrag till fraktavgifter för kalk m. m. för jordbrukets behov

måtte ändras i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen förordat,

dels ock att till Fraktlindring för kalk måtte för budgetåret 1940/41

anvisas ett förslagsanslag av 377,000 kronor.

Vid anmälan i årets statsverksproposition av frågan örn anslag för bud-Departementsgetåret

1940/41 till fraktlindring för kalk förordade jag i betraktande av

den föreliggande budgetsituationen en temporär omreglering av grunderna

för bidragstilldelningen från anslaget, vilket i avbidan på särskild proposition

i ämnet ej syntes böra uppföras i riksstatsförslaget med högre belopp

än 250,000 kronor. Med hänsyn till vad lantbruksstyrelsen i sin omförmälda

skrivelse den 4 mars 1940 anfört och med beaktande framför allt av

den stora betydelse, särskilt i nuvarande läge, som jordbrukets förseende i

tillräcklig omfattning med kalk innebär för vår folkförsörjning, kan jag

emellertid icke tillstyrka en sådan ytterligare skärpning av grunderna för

ifrågavarande bidragsverksamhet, att tilldelningen av bidrag minskas så

avsevärt som till 250,000 kronor för år. Av den verkställda utredningen

har jag vidare funnit framgå, att den nedsättning av förevarande anslag,

som av statsfinansiella skäl torde böra vidtagas, lämpligen bör hållas inom

av lantbruksstyrelsen föreslagen ram samt genomföras på det sätt som av

styrelsen förordats. Denna lösning av frågan synes för närvarande ej blott

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 176.

vara den ur jordbrukets synpunkt mest tillfredsställande utan även vara den

som för kalkproducenter och enskilda järnvägar innebär de minsta störningarna.

Jag anser sålunda, att den minimifraktkostnad, som trafikanten har

att själv betala vid fraktens debitering, även för nästa budgetår bör bestämmas

till 00 öre för 100 kilogram. Härjämte bör emellertid fraktbidraget

maximeras på så sätt, att bidraget för transporter på längre avstånd än

250 kilometer endast utgår med det för detta avstånd fastställda beloppet.

Genom föreskriften om ett dylikt maximiavstånd motverkas, såsom lantbruksstyrelsen

framhållit, förekomsten av onödigt långa och därmed oekonomiska

kalktransporter. Jag har icke heller något att erinra mot järnvägsstyrelsens

av lantbruksstyrelsen upptagna förslag om att ifrågavarande

statsbidrag framdeles ställes i relation till tariff 14 i stället för tariff 13 i

statens järnvägars taxa samt att punkt 0 i gällande bidragsbestämmelser

erhåller sådan ändrad lydelse, att antalet fall då fraktuträkning behöver

verkställas enligt annan tariff än den enligt vilken en sändning fraktbelagts

inskränkes. Även örn sistnämnda ändring måhända föranleder en mindre

ökning i medelsåtgången under anslaget, torde likväl denna ökning i betraktande

av den avsevärda förenkling i arbetet nied uträkning och kontroll

av statsbidragsbeloppen, som vinnes genom ändringen, icke böra tillmätas

någon nämnvärd betydelse. Nu gällande särbestämmelser rörande

statsbidrag för kalktransporter inom de fyra nordligaste länen synas böra

bibehållas oförändrade.

Vid tillämpning av de av mig i det föregående förordade ändringarna i

grunderna för användningen av förslagsanslaget till fraktlindring för kalk,

skulle det årliga medelsbehovet för ändamålet enligt järnvägsstyrelsens och

lantbruksstyrelsens beräkningar utgöra omkring 377,000 kronor. Jag tillstyrker

i anslutning härtill, att förevarande anslag för nästa budgetår uppföres

med 375,000 kronor. Därest riksdagen ej framställer någon erinran mot sagda

ändringar, torde det ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles meddela

erforderliga föreskrifter i ämnet.

Såsom framgår av vad inledningsvis anförts är spörsmålet angående ifrågavarande

bidragsverksamhets utformning för framtiden jämte vissa därmed

sammanhängande frågor föremål för utredning. Ur jordbruksekonomisk

synpunkt är en mera rationellt ordnad kalktillförsel att eftersträva.

Det synes därför angeläget att i samband med den pågående utredningen

undersökningar utföras för alt utröna, i vilken utsträckning behov av kalktillförsel

i olika trakter förefinnes. Bland annat torde med ledning av gödslingsförsök

inom skilda orter och i samband därmed tagna jordprov vissa

slutsatser rörande kalibehovet kunna dragas. Ehuru dylika undersökningar,

varvid även fosforsyre- och kalibehovet bör klarläggas, icke kunna väntas

giva några mera omfattande resultat inom den närmaste tiden, böra undersökningarna

dock vara av värde icke allenast med hänsyn till det allmännas

kostnader utan även med hänsyn till den enskilde jordbrukarens ekonomi.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 176.

9

Jag förutsätter vidare, att lantbruksstyrelsen vid den fortsatta utredningen

rörande bidragsverksamhetens utformning till förnyad prövning upptager i

ärendet framkommet förslag om att för verksamhetens bedrivande indela

landet i vissa naturliga produktions- och avsättningsområden, begränsade av

järnvägslinjer.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till Fraktlindring för kalk för budgetåret 1940/41 under

nionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av ..............................kronor 375,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Richard Jobson.

Hillring till riksdagens protokoll lilio. I sami. Nr 176.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående anslag till fraktlindring för kalk. s. 1 i texten
  2. JoU 1940:36 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till fraktlindring för kalk jämte i ämnet väckta motioner. s. 3 i texten