Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504)

1940-01-19 · 35 sidor, varav 34 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 34 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:18, Med förslag till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

1

Nr 18.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (nr 504); given Stockholms slott

den 19 januari 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Majit härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag örn ändring i vissa delar av luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (nr 504).

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 18.

2888 39

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majda proposition nr 18.

Förslag
till
Lag
om

ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504).

Härigenom förordnas, att 10, 11 och 14 §§*) luftskyddslagen den 11 juni

1937 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

10 §.

1 mom. Det åligger--— lämna erforderligt biträde.

2 mom. Till någon i enlighet med gällande plan för luftskyddet inom visst

luftskyddsområde anordna skyddsrum inom fastighet eller byggnad eller del

av fastighet eller byggnad, som tillhör eller innehaves av annan, må länsstyrelsen

på framställning föreskriva, att tillfälle skall lämnas till utförande

av arbete, som erfordras för ändamålet.

För skada och intrång, som förorsakas av skyddsrummets anordnande,

skall, där ej åtgärden medför allenast ringa kostnad eller olägenhet, skälig

ersättning lämnas. Kan överenskommelse örn ersättning icke träffas, må den,

som fordrar ersättning, väcka talan därom vid rätten i den ort, där fastigheten

eller byggnaden är belägen.

Innan arbetet börjas, skall hos länsstyrelsen ställas pant eller borgen för

ersättningens gäldande; dock skall vad sålunda stadgats icke gälla kronan.

3 mom. Finner länsstyrelsen annan åtgärd än i 2 mom. avses vara erforderlig

för beredande av luftskydd, vare ägare eller innehavare av egendom, som

av åtgärden beröres, pliktig att tåla åtgärden, såvida den för honom medför

allenast ringa kostnad eller olägenhet.

11 §•

1 mom. Finner Konungen beträffande viss ort erforderligt, att inom orten

inrättas skyddsrum, i vilka vid luftanfall skydd kan beredas åt personal,

som har att leda eller fullgöra luftskyddstjänst berörande orten i dess helhet,

åt personer, som omhändertagas vid hjälpplatser, eller åt vägfarande och

andra, som uppehålla sig utomhus på allmänna platser, må Konungen

ålägga vederbörande kommun att inom nämnda ort anordna dylika skyddsrum.

Konungen må ock, där det finnes nödigt, att invånarna inom viss ort äro

försedda med gasmasker, ålägga kommunen att anskaffa och på betryggande

sätt i lager förvara gasmasker, till det antal Konungen bestämmer, för den

del av befolkningen, som icke är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst.

*) Senaste lydelse se SFS 1939: 298.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

2 mom. Kan med utförandet av luftskyddsåtgärd, som nedan sägs, icke

utan äventyrande av luftskyddet anstå och betingar åtgärden icke oskälig

kostnad, må länsstyrelsen ålägga kommun:

att inom kommunens anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga

åtgärder för att varna personalen, då luftanfall hotar;

att verkställa sådana anordningar beträffande gatubelysningen, som erfordras

för att åstadkomma mörkläggning inom kommunen;

att i den mån det lämpligen kan ske genomföra nödiga skydds- och reservanordningar

för att säkerställa driften vid kommunens tekniska verk;

att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid nämnda

verk; samt

att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen anställd

personal, som i följd av sin anställning är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst.

Det åligger därjämte kommun att på betryggande sätt förvara den för luftsky

ddstjänsten inom vederbörande luftskyddsområde avsedda gasskyddsmaterielen.

3 mom. Annan ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning

än kommun må av Konungen åläggas att med avseende å driften vid anläggningen

eller inrättningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande

av luftskyddet kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför

oskälig kostnad.

4 mom. Ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, för

vilken luftskyddsplan uppgjorts, vare skyldig att anskaffa och underhålla

sådan brandredskap, som länsstyrelsen prövar erforderlig för fastighetens

eller egendomens behov.

5 mom. Örn skyldighet i vissa fall för ägare av anläggning, inrättning

eller byggnad att anordna skyddsrum gäller vad därom särskilt stadgas.

14 §.

Den som åsidosätter bestämmelse i 10 eller 11 § eller föreskrift eller

åläggande, som där avses, må av länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite.

Länsstyrelsen äge ock lämna erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven

åtgärd samt uttaga kostnaden därför av den försumlige.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 19 januari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

vissa spörsmål rörande lagstiftning om skyldighet för kommuner att inrätta

skyddsrum för luftskyddsändamål m. m. samt anför:

Sedan åtskillig tid hava spörsmålen örn vidtagandet av åtgärder för att tillskapa

erforderliga skyddsrum samt för att förse civilbefolkningen med gasskyddsutrustning

varit aktuella. Jag vill nu upptaga dem var för sig till behandling.

Inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål.

Gällande bestämmelser.

Författningsbestämmelser.

Luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504, ändr. nr 298/1939) innehåller

i 7—12 §§ stadganden om luftskyddets förberedande. Skyldighet att

inrätta skyddsrum finnes däri icke direkt föreskriven. Dock stadgas i 11 § 1 mom.

första stycket bland åtgärder, vilka länsstyrelse såsom ledare av luftskyddet

inom länet kan ålägga kommun, skyldighet att vidtaga erforderliga skyddsanordningar

för driftspersonalen vid kommunens tekniska verk; till sådana

anordningar synes även skyddsrum kunna räknas. Förutsättning för ett

dylikt åläggande är emellertid, att med utförandet av sådan luftskyddsåtgärd

icke utan äventyrande av luftskyddet kan anstå samt att åtgärden icke

betingar oskälig kostnad. Stadganden, som ej hava avseende å kommunerna,

äro ännu knapphändigare. I 10 § 2 mom. föreskrives sålunda, att ägare eller

innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, som

beröres av luftskyddets planläggning, är pliktig att med avseende å egendomen

tåla åtgärd, som av länsstyrelsen prövas erforderlig för beredande av luftskydd,

såvida åtgärden för honom medför allenast ringa kostnad eller olägenhet.

Om än anordnande av skyddsrum formellt går in härunder och lagrummet

därför är tillämpligt i fråga örn tålande av att skyddsrum inrättas, torde

dock sådan åtgärd knappast hava avsetts; man synes närmast hava tänkt på anbringande

av alarmanordningar och dylikt. — I fråga örn luftskyddslagen torde

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 18.

även böra omnämnas föreskrifterna i 8 § att det åligger länsstyrelsen att med

ledning av luftskyddsinspektionens anvisningar meddela erforderliga bestämmelser

örn planläggningen av luftskyddet inom länets olika delar samt i 9 §

att luftskyddschefen skall uppgöra plan för luftskyddet samt i övrigt förbereda

dess genomförande inom luftskyddsområdet. Bestämmelserna i 8 och 9 §§ hava

givetvis avseende även å inrättandet av skyddsrum. Att uppmärksamma är

vidare stadgandet i 13 § första stycket, enligt vilket Konungen, örn riket befinner

sig i krig eller krigsfara, äger förordna, att riket eller del därav skall

försättas i luftskyddstillstånd och att planerna för luftskyddet helt eller delvis

skola verkställas. — Enligt 14 § må den, som åsidosätter bestämmelse i 10 §

eller åläggande, som meddelats enligt 11 §, av länsstyrelsen föreläggas lämpligt

vite. Eullgöres ej åläggande, som nyss är sagt, äger länsstyrelsen ock ombesörja

åtgärden samt uttaga kostnaden för densamma av den försumlige.

Jämlikt 2 § luftsky ddskungörelsen den 10 juni 1938 (nr 307,

ändr. 801/1939) bör vid luftskyddets förberedande övervägas, bland annat, i

vad mån planläggningen av detsamma skall omfatta byggnadstekniska åtgärder

ävensom andra åtgärder för beredande av kollektivt skydd mot verkningar

av bomber och stridsgaser. Det må nämnas, att i 2 § luftskyddskungörelsen

skillnad göres mellan tre olika slag av luftskydd, nämligen allmänt

luftskydd eller åtgärder, som avse ett samhälle i dess helhet, industriluftskydd

eller åtgärder beträffande särskilda anläggningar och företag samt enskilt luftskydd,

vilket beskrives såsom åtgärder i övrigt för beredande av luftskydd. I

anslutning till denna uppdelning bruka skyddsrum för ändamål, som äga samband

med det allmänna luft-skyddet, benämnas allmänna skyddsrum, medan

för övriga skyddsrum användes termen enskilda skyddsrum. De allmänna

skyddsrummen uppdelas i sin tur i centraler för luftskyddsledningen, skyddsrum

för luftskyddspersonal i övrigt, skyddsrum för hjälpplatser och skyddsrum

för gatutrafikanter, vilka sistnämnda även benämnas offentliga skyddsrum.

— Beträffande innehållet i luftskyddskungörelsen må slutligen även erinras

därom, att föreskrift lämnas, att uppgjorda luftskyddsplaner skola

granskas av länsstyrelsen. Yad länsstyrelsen därvid har att iakttaga angives

närmare i 7 och 8 §§ i kungörelsen.

För frågan örn inrättandet av skyddsrum äro vidare vissa bestämmelser

1 lagen den 31 mars 1938 (nr 90, ändr. 294/1939) örn förfoganderätt

för luftskyddets behov av betydelse. Dessa bestämmelser äga

emellertid tillämpning allenast då luftskyddstillstånd är rådande. 4 § innehåller

i 1 mom. föreskrift därom, att ägare eller innehavare av anläggning, inrättning,

fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan uppgjorts

eller luftskydd eljest erfordras, är pliktig att tåla eller vidtaga de åtgärder

med avseende å egendomen ävensom dess inredning och utrustning, som av

länsstyrelsen prövas erforderliga för luftskyddets genomförande. Underlåter

någon att vidtaga åtgärd, som avses i 4 § 1 morn., äger länsstyrelsen enligt

2 mom. i samma paragraf ombesörja åtgärden; kostnaden härför må, efter

prövning av domstolen i den ort, där åtgärden ägt rum, uttagas av den försumlige,

i den mån han icke på grund av stadgande i luftskyddsförfogandelagen

eller eljest är berättigad till ersättning för åtgärden. Har åtgärd vid
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 18.

tagits, varom i 4 § 1 mom. sägs, må enligt 5 § 1 mom. ersättning, efter vad som

finnes skäligt, av kronan lämnas för den kostnad ägaren eller innehavaren i

följd därav fått vidkännas. Avser åtgärden huvudsakligen beredande av skydd

för viss egendom eller dess ägare eller innehavare eller för personer, som vid

den tid, då luftskyddstillstånd inträdde, bodde eller vistades inom egendomen

eller eljest nyttjade denna, utgår emellertid enligt 5 § 3 mom. ersättning

allenast om och i den mån det med avseende å storleken av kostnad eller

skada, som föranledes av åtgärden, samt omständigheterna i övrigt prövas

skäligt.

Allmänna bestämmelser örn skyldighet för kommun att inrätta skyddsrum

finnas icke i galande författningar.

Bestämmelser arn statsbidrag.

Vid 1937 —1939 års lagtima riksdagar har för budgetåren

1937/38, 1938/39 och 1939/40 under femte huvudtiteln, rubriken »Civilt luftskydd:

Bidrag till kommuner för anordnande av vissa skyddsrum» anvisats

reservationsanslag å tillhopa 500,000 kronor. Bidrag hava i främsta rummet

varit avsedda att tillgodose behovet av ledningscentraler, skyddsrum för aktiv

personal och hjälpplatser, men bidrag skulle, i den mån anslagen lämnade tillgång

därtill, kunna erhållas även till inrättande av skyddsrum för allmänheten.

Under de två förstnämnda budgetåren utgingo bidrag endast för anordnande

av skyddsrum i redan uppförda byggnader. Enligt de för budgetåret 1939/40

gällande föreskrifterna kunna bidrag utgå oberoende av örn man avser att

utnyttja äldre byggnader eller att i annan ordning tillgodose behovet, då det

gäller anordnande av skyddsrum för ledningscentraler och den aktiva personalen

till ur luftskyddssynpunkt viktiga kommuner samt då fråga är om

skyddsrum för civilbefolkningen, i den mån det gäller kommuner med svag

ekonomisk ställning. Bidragen hava utgått med, i princip, 2/s av kostnaderna.

På framställning av Kungl. Maj:t har även urtima riksdagen 1939

beviljat avsevärda belopp för budgetåret 1939/40 för anordnande av skyddsrum.

Sålunda har under rubriken »Civilt luftskydd: Bidrag till kommuner

för anordnande av vissa skyddsrum» — avseende statsbidrag med 2/s av kostnaderna

för anordnandet av ledningscentraler, skyddsrum för aktiv personal

och för hjälpplatser ävensom skyddsrum i hamnarna — beviljats ett reservationsanslag

å 4,300,000 kronor. Anslag för statsbidrag till inrättande av

skyddsrum för allmänheten har däremot icke begärts av Kungl. Maj:t. Under

behandlingen av nyssnämnda ärende har emellertid av såväl föredragande

departementschefen som riksdagen framhållits, att blivande bestämmelser i

ämnet borde få retroaktiv karaktär. —- Under rubriken »Bidrag till enskilda

järnvägar för anordnande av vissa skyddsrum» har anvisats ett reservationsanslag

å 500,000 kronor. Härvid avses statsanslag med 2!s av kostnaderna för

dylika anläggningar. Att märka är vidare, att anslag avses ifrågakomma endast

beträffande orter, som ur försvars- eller folkförsörjningssynpunkt äro särskilt

betydelsefulla.

Det må slutligen anmärkas, att åtgärder även vidtagits för anordnande av

skyddsrum i vissa staten tillhöriga fastigheter.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 18.

7

Bestämmelser om skyddsrum i främmande länder.

En redogörelse för det civila luftskyddet i främmande länder lämnades på

sin tid å sid. 19—37 i civila luftskyddsutredningens betänkande den 21 december

1936 (statens off. utredn. 1936:57). Utvecklingen på ifrågavarande område

sker emellertid synnerligen hastigt och en mängd nya bestämmelser har

därefter tillkommit. En i möjligaste mån aktuell redogörelse för gällande

stadganden har givits å sid. 24—28 i 1939 års luftskyddsutrednings i det följande

närmare behandlade betänkande den 20 december 1939 (statens off.

utredn. 1939:42). Till ifrågavarande två redogörelser anhåller jag att få hänvisa.

Förslag och framställningar rörande åtgärder tor inrättande

av skyddsrum.

Civila luftskyddsutredningen uttalade i sitt förut omnämnda

betänkande den 21 december 1936 såsom sin uppfattning, att skyddsrum vore

ett värdefullt medel för befolkningens skyddande mot luftanfall. Samtidigt

förklarade sig emellertid utredningen anse, att åtgärder för inrättande av

skyddsrum som regel icke behövde utföras under fredstid utan kunde, om de

förberetts på tillfredsställande sätt, uppskjutas till dess faran stöde för dörren.

Beträffande skyddsrum för luftskyddsledningen och den aktiva personalen i

övrigt vore det likväl av vikt, att erforderliga byggnadstekniska åtgärder

skedde redan i fredstid. Även i fråga örn de skyddsrum, som i övrigt planerades,

vore det synnerligen önskvärt, att mera tidsödande arbeten komme till

utförande i fredstid. Kostnaderna för det byggnadstekniska luftskyddets

genomförande vore dock av sådan storleksordning, att man ej syntes kunna

införa generella bestämmelser, varigenom kommuner eller enskilda ålades att

bestrida dessa utgifter. Det torde därför i det stora hela få ankomma på

ägaren eller innehavaren av en fastighet att frivilligt sörja för att skyddsrum

inrättades. Förutseende fastighetsägare, särskilt industriföretag, torde komma

att i icke ringa utsträckning inrätta skyddsrum i sina fastigheter. Inrättandet

av centraler för den lokala luftskyddsledningen, skyddsrum för aktiv personal

i övrigt, skyddsrum för hjälpplatser och offentliga skyddsrum (för gatutrafikanter)

syntes dock lämpligen kunna uppmuntras genom att staten lämnade

kommunerna bidrag till åtgärder därför. Bidragens storlek syntes kunna

bestämmas till 2/a av byggnadskostnaden.

I vissa yttranden över civila luftskyddsutredningens

betänkande gjordes gällande, att staten borde i högre grad än utredningen

föreslagit bidraga till kostnaderna för inrättande av skyddsrum.

Vid luftskyddslagens tillkomst inflöt emellertid däri — i 11 § —

allenast den bestämmelsen, att ägare eller innehavare av anläggning, inrättning,

fastighet eller annan egendom, som berördes av luftskyddets planläggning,

skulle vara pliktig att med avseende å egendomen tåla åtgärd, som av

länsstyrelsen prövades erforderlig för beredande av luftskydd och som för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

honom icke medförde kostnad eller olägenhet. Erinras må vidare, att i den

år 1938 antagna luftskyddsförfogandelagen bestämmelser intogos

av betydelse i förevarande hänseende. Jag åsyftar härvid de stadganden

i denna lags 4 §, för vilka redogörelse lämnats i det föregående.

Civila luftskyddsutredningen hade med hänsyn till ekonomiska skäl icke

ansett sig kunna föreslå några bestämmelser örn anordnande i fredstid av

enskilda skyddsrum, i befintliga byggnader. Beträffande dylika byggnader

förordade utredningen i stället, att planläggning skulle ske för sådana skyddsåtgärder,

som kunde genomföras vid luftskyddstillstånd. Med avseende å nybyggnader

borde däremot enligt utredningens uppfattning meddelas bestämmelser,

som i utsatta orter gjorde inrättande av skyddsrum obligatoriskt.

Under åberopande av vad utredningen sålunda anfört hemställde 1 u f tskyddsinspektionen

i skrivelse till Kungl. Maj:t den 10 september

1937, att Kungl. Majit ville föranstalta örn sådan revision av gällande bestämmelser

å stadsplane- och byggnadslagstiftningens område, att behovet

av luftskydd kunde tillgodoses vid uppförande av nya byggnader eller ombyggnad

av äldre sådana.

Med anledning därav uppdrog Kungl. Majit åt byggnadsstyrelsen att i

samråd med luftskyddsinspektionen utarbeta och till Kungl. Majit inkomma

med förslag i ämnet. Byggnadsstyrelsen överlämnade därefter den

19 september 1938 till Kungl. Majit en promemoria i frågan, varvid fanns

fogat, bland annat, ett förslag till lag örn byggnadstekniskt luftskydd, enligt

vilket inrättandet av skyddsrum i viss utsträckning skulle göras obligatoriskt

vid nybyggnads- och därmed jämförliga ombyggnadsföretag inom vissa av

Kungl. Majit bestämda orter.

Byggnadsstyrelsens förslag gjordes till föremål för ett vidlyftigt remissförfarande,

varunder olika meningar rörande lämpligheten av detsamma

kommo till uttryck. En redogörelse härför återfinnes å sid. 32—33 i 1939 års

luftskyddsutrednings förut omförmälda betänkande. Förslaget har hitintills

icke föranlett någon Kungl. Majits åtgärd.

Yad angår allmänna skyddsrum framlade luftskyddsinspektionen

i en den 16 december 1938 till Kungl. Majit avlämnad promemoria förslag

till vissa ändringar i luftskyddslagen, innebärande, bland annat, att kommun

efter framställning av luftskyddschef skulle vara pliktig att anordna skyddsrum

för den lokala luftskyddsledningen och övrig för det allmänna luftskyddet

erforderlig personal ävensom för hjälpplatser, under förutsättning dock, att

staten bidroge med två tredjedelar av kostnaden. I promemorian anfördes,

att stor oklarhet rådde örn kommunernas skyldighet att medverka vid luftskyddets

förberedande i fredstid och örn den rätta fördelningen av kostnaderna

emellan stat och kommun. Det syntes därför angeläget, att en lagstiftning

komme till stånd, som så klart som möjligt utsade, vilka skyldigheter

som åvilade kommunerna i det ifrågavarande avseendet. Yttranden över

luftskyddsinspektionens förslag avgåvos —• förutom av länsstyrelserna och

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 18.

vissa andra statliga myndigheter — jämväl av åtskilliga kommuner och sammanslutningar.

Det förslag, för vilket redogörelse nyss lämnades, tillstyrktes

därvid eller lämnades i huvudsak utan erinran av 17 länsstyrelser, 35 städer,

14 köpingar, 4 municipalsamhällen samt 33 landskommuner och svenska landskommunernas

förbund. Å andra sidan anförde några kommuner, att kommun

ej lämpligen borde kunna förpliktas bygga skyddsrum med mindre staten

samtidigt åtoge sig ansvaret för samtliga med företaget förenade kostnader.

Från vissa håll anmärktes, att i förslaget borde hava upptagits även bestämmelse

örn skyldighet för kommunerna att inrätta skyddsrum för gatutrafikanter.

Uttalanden av sådan innebörd gjordes av chefen för försvarsstaben,

Överståthållarämbetet, fyra andra länsstyrelser, stadskollegiet i Stockholm,

stadsfullmäktige i Göteborg och svenska stadsförbundet.

Med anledning av luftskyddsinspektionens framställning vidtogos vid

1939 års lagtima riksdag vissa ändringar i luftskyddslagen, bland

annat beträffande 10 och 11 §§, vilka därvid erhöllo den utformning, som

framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen för gällande författningsbestämmelser.

Beträffande skyldigheten att anordna skyddsrum anfördes

emellertid i propositionen i ämnet (nr 274/1939), att bestämmelser därom

syntes vara av den art, att de icke lämpligen kunde behandlas för sig utan

i samband med åtskilliga andra aktuella spörsmål rörande anordningar för

tillskapandet av skyddsrum för olika ändamål. Dessa spörsmål tarvade ytterligare

överväganden.

Från 1939 års lagtima riksdag är vidare att nämna, att det i två motioner

(1:152 och II: 191) hemställdes, bland annat, att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Majit måtte begära skyndsam reglering i luftskyddslagen av kommuners

och enskildas skyldighet att medverka vid luftskyddets förberedande,

innefattande jämväl frågan örn fördelningen av kostnaderna för allmänna

skyddsrum. I skrivelse den 15 april 1939, nr 5, uttalade riksdagen under

punkten 179, att riksdagen funne det vara av vikt, att frågan örn fördelningen

av kostnaderna för anordnandet av allmänna skyddsrum genom Kungl. Maj:ts

försorg underkastades förnyad prövning. Riksdagen hemställde därför, att

Kungl. Majit måtte taga denna fråga under förnyat övervägande och för 1940

års riksdag framlägga det förslag, vartill prövningen kunde föranleda.

Den 30 juni 1939 begärde och erhöll chefen för socialdepartementet

Kungl. Maj:ts bemyndigande att tillkalla högst fem sakkunniga

för att verkställa utredning — förutom beträffande gasskyddsutrustning för

den civila befolkningen — i fråga örn grunderna för statsbidrag till kommuner

för anordnande av skyddsrum och därmed sammanhängande spörsmål. Härvid

yttrade föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, bland annat,

att de anslag, som anvisats för anordnande av luftskyddsrum, i första hand

avsetts för att bereda skyddsrum för den aktiva luftskyddspersonalen, varvid

man utgått från att initiativet till inrättandet av dylika skyddsrum skulle tagas

av respektive kommuner. Gällande grunder för statsbidrags utgående tede

emellertid på åtskilliga punkter av en viss oklarhet, varför desamma med led
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj is proposition nr 18.

ning av den erfarenhet, som förvärvats, borde bliva föremål för en allmän

granskning och därefter förslag till närmare bestämmelser i ämnet utarbetas.

Därvid borde ej blott beaktas fördelningen av kostnaderna för skyddsrummen

utan även de förutsättningar, under vilka statsbidrag borde utgå, samt andra

dithörande frågor, bland annat spörsmålet örn införande av förpliktelse för

kommunerna att anordna skyddsrum av ifrågavarande slag.

Vad åter anginge frågan örn skyddsrum för civilbefolkningen i övrigt, syntes

det enligt departementschefens åsikt icke kunna ifrågasättas, att staten skulle

åtaga sig ansvaret för att dylika skyddsrum bleve inrättade ens i orter, som

kunde befaras vara särskilt utsatta för risken att drabbas av luftanfall. De

huvudsakliga kostnaderna måste därvidlag bäras av kommunerna och enskilda.

Det borde emellertid undersökas, i vad mån statsbidrag i vissa fall borde

givas även för åtgärder av senast behandlade natur.

Sakkunniga tillkallades därefter den 11 juli 1939.1 De antogo benämningen

»1939 års luftskyddsutredning».

Under tiden efter de sakkunnigas tillsättande hava ytterligare framställningar

i ämnet förekommit.

1 skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 september 1939 föreslog luftskydd sinspektionen,

att byggnadsstyrelsens förslag till lag örn byggnadstekniskt

luftskydd måtte med viss ändring läggas till grund för lagstiftning.

Vidare föreslog inspektionen, att i särskild lag skulle meddelas bestämmelser

om provisoriska byggnadstekniska luftskyddsåtgärder i befintliga byggnader.

— Denna luftskyddsinspektionens skrivelse överlämnades till 1939 års luftskyddsutredning.

Den 12 oktober 1939 anförde överståth ållar ämbetet i skrivelse

tili Kungl. Majit, bland annat — efter att hava redogjort för innehållet i 4 §

1 mom. luftskyddsförfogandelagen samt erinrat därom, att nämnda stadgande

jämlikt lagens 1 § ägde tillämpning allenast då luftskyddstillstånd vore rådande

— att det vore av väsentlig betydelse för genomförandet av byggnadstekniska

luftskyddsåtgärder, att anbefallandet av luftskyddstillstånd i denna

del icke uppskötes. Med anledning härav hemställdes, att Kungl. Majit måtte

förordna, att Stockholms luftskyddsområde skulle försättas i luftskyddstillstånd,

såvitt anginge genomförandet av nämnda åtgärder. Överståthållarämbetets

skrivelse, vilken är av hemlig natur, torde böra tillställas riksdagens

vederbörande utskott.

Därefter anförde 1939 års luftskyddsutredning i skrivelse

den 8 december 1939, att utredningen ville bringa till Kungl. Majits

kännedom, att utredningsuppdraget fortskridit så långt, att betänkande beräknades

kunna bliva avlämnat före månadens utgång. Efter en redogörelse för

*) Till sakkunniga utsågos generallotsdirektören T. P. J. Petersson, tillika ordförande, samt

ledamöterna av riksdagens andra kammare redaktören K. A. E. Bergström, riksgäldsfullmäktigen

K. H. Magnusson och lantbrukaren C. G. Närlinge ävensom luftskyddsinspektören

A. F. Zetterquist. Bergström har sedermera den 18 november 1939 entledigats från

uppdraget.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 18.

utredningens blivande förslag i huvudsak, såvitt angiligue frågan örn byggande

av skyddsrum, framhöll utredningen, att det efter den senaste tidens utrikespolitiska

händelser syntes angeläget, att, i den mån det ej redan skett, byggandet

av allmänna och enskilda skyddsrum utan dröjsmål igångsattes i åtminstone

de orter inom riket, vilka vore att anse såsom i händelse av krig särskilt

utsatta för luftanfall. Efter att hava framhållit, dels att man i nuvarande läge

icke vore betjänt av att endast sätta luftskyddsförfogandelagen i tillämpning,

bland annat enär den icke beredde erforderliga tvångsmedel för att förmå

kommunerna att bygga allmänna skyddsrum, dels ock att behandlingen av utredningens

slutliga förslag kunde väntas taga åtskillig tid, ifrågasatte utredningen,

huruvida icke Kungl. Majit borde, i avvaktan på att lagstiftning bleve

genomförd, utverka riksdagens bemyndigande att utfärda bestämmelser örn

byggande av offentliga och enskilda skyddsrum i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningens blivande förslag.

I skrivelse den 8 december 1939 hemställde även luftskyddsinspekt

i o n e n örn omedelbara åtgärder för anordnande av skyddsrum. Vid denna

skrivelse funnos fogade vissa statistiska uppgifter angående den dittills bedrivna

skyddsrumsbyggnadsverksamheten. Samma dag avgav chefen för

försvarsstaben en skrivelse i enahanda syfte. Dessa båda skrivelser,

vilka äro av hemlig natur, torde böra tillställas riksdagens vederbörande

utskott.

Den 20 december 1939 avlämnade 1939 års luftskyddsutredn

i n g det förut omnämnda betänkandet med utredning och förslag angående

civilbefolkningens förseende med gasmasker samt inrättande av skyddsrum

för luftskyddsändamål (statens off. utredn. 1939:42).

Över betänkandet hava utlåtanden omedelbart infordrats från luftskyddsinspektionen,

chefen för försvarsstaben, försvarsväsendets kemiska anstalt,

medicinalstyrelsen, statskontoret, byggnadsstyrelsen, armé-, marin- och flygförvaltningarna,

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen,

vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt Överståthållarämbetet

och länsstyrelserna i länen. Tillfälle att avgiva yttrande över betänkandet

har lämnats åt stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås,

Gävle, Sundsvall och Kalmar, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska landstingsförbundet, Sveriges fastighetsägareförbund,

Stockholms fastighetsägareförening, hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas

sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund u. p. a., Sveriges industriförbund,

svenska kommunal-tekniska föreningen, föreningen Sveriges stads

arkitekter, svenska arkitekters riksförbund och svenska teknologföreningen.

Remissvaren hava angivits skola vara avgivna före den 15 januari 1940.

Yttranden hava hitintills avgivits av förutnämnda myndigheter och sammanslutningar

med undantag av länsstyrelserna i Gotlands, Skaraborgs och

Örebro län, svenska landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet,

svenska arkitekters riksförbund samt stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg,

Borås, Sundsvall och Gävle. Vid yttranden av länsstyrelserna hava i åtskil

liga fall fogats yttranden av luftskyddschefer, försvarsassistenter, kommunala

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 18.

myndigheter, fastighetsägareföreningar m. fl. — Sedan samtliga remissvar

ingått, torde de böra överlämnas till riksdagens vederbörande utskott.

1939 års luftskyddsutrednings förslag.

Författningsförslagen.

I nyssnämnda betänkande har utredningen framlagt fem författningsförslag,

nämligen förslag till:

1) lag örn ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937

(nr 504);

2) kungörelse örn försäljning av folkgasmasker;

3) kungörelse örn ändring i vissa delar av luftskyddskungörelsen den 10 juni

1938 (nr 307);

4) lag örn skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum för luftskyddsändamål;

samt

5) kungörelse örn statsbidrag till inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål.

Nämnda författningsförslag torde såsom bilagor (Bilagor 2—6) få fogas till

statsrådsprotokollet i förevarande ärende.

Jag vill nu i överensstämmelse med den uppdelning av föreliggande ämnen,

vilken inledningsvis omnämnts, närmast lämna redogörelse för utredningens

förslag såvitt angår inrättande av skyddsrum för luftskyddsändamål.

Värdet av skyddsrum.

Luftskyddsutredningen framhåller inledningsvis, att händelser numera inträffat,

som göra det möjligt att med större säkerhet än tidigare — t. ex. vid

tidpunkten för avlämnandet av civila luftskyddsutredningens betänkande —

bedöma värdet av skyddsrum såsom medel för civilbefolkningens skyddande

mot verkningarna av luftanfall. Härom anföres bland annat:

Under inbördeskriget i Spanien blevo ett stort antal städer och andra

samhällen utsatta för upprepade bombardemang från luften. De erfarenheter,

som därvid gjordes, giva närmast vid handen, att skyddsrum böra

tillmätas större betydelse än man tidigare räknat med. Det lärer visserligen

hava befunnits omöjligt att annat än i begränsad omfattning inrätta fullträffsäkra

skyddsrum, men å andra sidan har nyttan av s. k. normalskyddsrum,

vilka skydda mot splitter och husras, visat sig vara synnerligen stor.

Enligt uppgifter i tillgänglig litteratur hava källare med välvt tegeltak lämnat

gott skydd mot splitter och i allmänhet förblivit oskadda även örn huset i

övrigt störtat in till följd av ett bombnedslag i annan del av huset eller i dess

närhet. Dylika källare uppgivas hava räddat tusentals liv. Till närmare

belysande av frågan örn skyddsrummens betydelse må ur litteraturen anföras

följande exempel: Vid två anfall över staden Castellon, vilken var väl försedd

med skyddsrum, fälldes sammanlagt 630 bomber. Därvid förstördes 61 byggnader,

varibland ett sjukhus, men det oaktat uppgick antalet dödade endast

till sex. I Barcelona, där tillgången till skyddsrum var mindre god, blevo å

andra sidan under tre anfall, vid vilka 170 bomber fälldes efter tyst antagning,

icke mindre än 912 personer dödade. Vidare må nämnas, att husras

såsom följd av bombnedslag i en gata varit jämförelsevis ovanliga, medan

däremot vid dylika nedslag människor, som uppehållit sig på gatan, ofta

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 18, 13

kommit till skada, även örn de befunnit sig på icke obetydligt avstånd från

nedslagsplatsen.

Byggande av allmänna skyddsrum.

Beträffande spörsmålet örn införande av förpliktelse för kommunerna att

anordna allmänna skyddsrum förklarar utredningen, att den efter att hava

införskaffat upplysningar rörande frågan, i vilken omfattning allmänna skyddsrum

hittills blivit inrättade, kommit till den uppfattningen, att Kungl. Majit

borde bemyndigas att ålägga kommun att i enlighet med gällande plan för

luftskyddet redan i fredstid anordna dylika skyddsrum. Att därvid göra

skillnad mellan olika slag av skyddsrum syntes icke motiverat. Visserligen

torde det ligga större vikt uppå att skyddsrum inrättades för luftskyddspersonal

än för gatutrafikanter, men utredningen ville för sin del understryka

behovet av skyddsrum jämväl för sistnämnda ändamål. Stadgande örn

befogenhet för Kungl. Majit att meddela föreskrifter örn inrättande av allmänna

skyddsrum hade upptagits i förslag till ett nytt 1 mom. i 11 § luftskyddslagen.

Utredningen avsåge, att nämnda stadgande skulle kompletteras

med bestämmelser örn rätt för kommuner, som förpliktades bygga skyddsrum,

att erhålla statsbidrag till kostnaderna därför.

Beträffande den närmare innebörden av förslaget till ändring av 11 § anför

utredningen följande:

Det nya 1 mom. består av två stycken. I första stycket behandlas frågan

örn inrättandet av allmänna skyddsrum. Utredningen erinrar örn att dessa

brukade uppdelas i fyra grupper, vilka enligt vedertagen terminologi benämndes

centraler för den lokala luftskyddsledningen, skyddsrum för luftskyddspersonal

i övrigt, skyddsrum för hjälpplatser och offentliga skyddsrum.

Det kunde enligt utredningens åsikt ifrågasättas att vid angivandet av vilka

slags skyddsrum, som kommun skulle kunna åläggas bygga, begagna de sålunda

vedertagna benämningarna. Då dessa icke vore fullt otvetydiga, hade

det emellertid synts utredningen lämpligare att i lagtexten använda andra

uttryck av motsvarande innebörd.

1 1 mom. andra stycket hava upptagits bestämmelser rörande skyldighet

för kommuner att anskaffa och förvara gasmasker.

Beträffande 2—5 mom. i utredningens förslag anför utredningen följande:

2 mom. är lika med nuvarande 1 mom. med det undantag endast, att

sista stycket undergått en mindre redaktionell jämkning. — 3 mom. är lika

med nuvarande 2 mom. och 4 mom. lika med nuvarande 3 mom. — 15 mom.

lämnas hänvisning till de lagar örn byggnadstekniskt luftskydd och örn

skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum för luftskyddsändamål, vilka

utredningen förutsätter skola utfärdas.

Anordnande av enskilda skyddsrum.

Utredningen förklarar sig vidare hava kommit till den uppfattningen, att

tvingande bestämmelser om anordnande av enskilda skyddsrum numera borde

meddelas. Erfarenheten hade visat, att man icke kunde räkna med att erforderligt

antal skyddsrum skulle komma till stånd på frivillighetens väg.

Utredningen förordade därför, att förslag i huvudsaklig överensstämmelse

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 18.

nied det av byggnadsstyrelsen upprättade förslaget till lag om byggnadstekniskt

luftskydd måtte föreläggas riksdagen. Vidare framlade utredningen,

såsom förut nämnts, förslag till lag örn skyldighet i vissa fall att inrätta

skyddsrum för luftskyddsändamål.

Då jag efter samråd med chefen för justitiedepartementet funnit bestämmelser

örn skyldighet att anordna enskilda skyddsrum böra sammanföras i en

författning, utarbetad på grundval av nyssnämnda båda lagförslag, har redogörelse

för motiveringen till 1939 års luftskyddsutrednings sistberörda lagförslag

icke ansetts böra lämnas i förevarande sammanhang.

Plikt att tåla åtgärder för inrättande av

skyddsrum.

Utredningen framhåller, att vid inrättande av skyddsrum för gatutrafikanter

borde iakttagas, att skyddsrummen förlädes till sådana platser, där livligare

samfärdsel ägde rum. För att detta skulle låta sig göra torde det ej sällan

bliva nödvändigt att källarutrymmen inom privata byggnader toges i anspråk

för ändamålet. Även eljest syntes det kunna inträffa, att ett allmänt skyddsrum

måste förläggas till en fastighet, som icke tillhörde vederbörande

kommun. Kommunen vore då hänvisad till att genom förhandlingar söka

utverka fastighetsägarens medgivande att få disponera de erforderliga utrymmena.

Skulle fastighetsägaren vägra att lämna sitt tillstånd eller uppställa

orimliga ersättningskrav, stöde som regel intet tvångsmedel kommunen

till buds. Utredningen erinrar dock örn bestämmelserna i 10 § 2 mom. luftskyddslagen

men framhåller, att nämnda lagrum ej alltid torde kunna tilllämpas,

när fråga vore örn inrättande av allmänt skyddsrum.

Vidare påpekar utredningen, att motsvarande svårigheter kunde uppstå,

då det vore fråga örn att inrätta enskilda skyddsrum, samt anför härom:

Det kan stundom vara önskvärt, att ett skyddsrum, som skall avses för en

viss anläggning eller byggnad, får förläggas till en angränsande fastighet.

Möjligheten härtill är emellertid, i den mån icke förenämnda lagrum äger

tillämpning, beroende av grannens samtycke. Även örn intrång i annans

äganderätt icke behöver ifrågakomma, kunna för övrigt hinder möta mot att

vidtaga åtgärder för inrättande av skyddsrum. Det lärer ej sällan kunna

inträffa, att örn ägaren av ett hyreshus vill inreda skyddsrum i källaren, han

därvid nödgas taga i anspråk en lokal, som är uthyrd. För sådana fall gäller

väl som regel, att den skada, som drabbar hyresgästen, är att anse såsom

ringa och att han följaktligen är pliktig tåla, att skyddsrummet inrättas, men

undantagsfall kunna förekomma, då på grund av motstånd från hyresgästens

sida hinder möter mot inrättande av skyddsrum.

Utredningen betonar, att, med hänsyn till vikten av att skyddsrum bleve

inrättade, åtgärder borde vidtagas i syfte att undanröja nyssnämnda svårigheter.

För dem, som önskade anordna skyddsrum inom utrymmen, vilka tillhörde

eller innehades av annan, torde rätt böra tillskapas att tvångsvis taga

utrymmena i anspråk, även örn den skada, som föranleddes därav, icke —

vilket är förutsättningen i 10 § 2 mom. luftskyddslagen — kunde betraktas

såsom ringa. För åtnjutande av denna rätt torde böra uppställas det villkor,

att skälig ersättning lämnades för skada och intrång.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majus proposition nr 18.

Det kunde enligt utredningens åsikt ifrågasättas att i nyss angivna syfte

upptaga inrättandet av skyddsrum bland de ändamål, för vilka expropriation

skulle få äga rum. Expropriationsförfarandet vore emellertid tidsödande; det

vore därjämte förenat med jämförelsevis betydande kostnader. Det syntes

därför berättigat, att för det fall, varom nu vore fråga, tillgripa ett enklare

förfarande. Den skada, som förorsakades av åtgärder för inrättande av skyddsrum,

vore nämligen i allmänhet av övergående natur.

Utredningen erinrar härefter om bestämmelserna i 71 och 72 §§ expropriationslagen

rörande förundersökning för expropriation samt anför örn dessa

bestämmelser:

Bestämmelserna innebära, att därest någon såsom förberedelse för ansökning

örn rätt till expropriation vill upprätta karta över fastighet eller eljest

verkställa förundersökning därå, länsstyrelsen äger föreskriva, att erforderligt

tillträde till fastigheten skall lämnas. Länsstyrelsen äger likaledes medgiva,

att träd må fällas i för undersökningen erforderlig omfattning. För den skada,

som förorsakas av undersökningen, skall lämnas ersättning. Vid tvist örn

ersättningens storlek skall denna bestämmas av domstol. Innan undersökningen

påbörjas, skall sökanden hos länsstyrelsen ställa pant eller borgen för

ersättningens gäldande.

I sammanhang härmed lämnar utredningen å sid. 37 i betänkandet redogörelse

jämväl för vissa bestämmelser i gruvlagen örn undersökningsarbete

samt i lagen den 17 juni 1932 örn skyldighet i vissa fall att tillhandahålla förnödenheter

m. m. för ordningsmaktens behov.

Utredningen kommer härefter vid sina överväganden till det resultatet,

att frågan örn rätt att i fredstid mot ersättning taga egendom i anspråk för

skyddsrumsändamål borde kunna lösas genom införande av bestämmelser,

jämförliga med reglerna örn förundersökning för expropriation. Det viktigaste

syntes vara, att principen om skyldighet att tåla jämväl annat intrång än

ringa sådant bleve fastslagen i lag. Den närmare reglering, som erfordrades

för de sannolikt mera sällsynta fall, då fråga uppkomme örn att utkräva denna

skyldighet, syntes icke behöva göras vidlyftig.

Bestämmelser av angivet slag hava av utredningen föreslagits skola intagas

i 10 § luftskyddslagen såsom ett nytt 3 mom. Utöver vad tidigare återgivits

har utredningen härom yttrat:

Rätten att vidtaga åtgärder för inrättande av skyddsrum inom utrymmen,

som tillhöra eller innehavas av annan, torde böra göras beroende därav, att

åtgärderna stå i överensstämmelse med gällande plan för hrftskyddet inom

orten. Befogenheten att medgiva dylik rätt lärer böra tillkomma länsstyrelsen.

Skälig ersättning synes i princip böra lämnas för skada och intrång.

Undantag härifrån påkallas emellertid av det i 2 mom. av förevarande paragraf

givna stadgandet, att ägare eller innehavare av egendom, som beröres

av luftskyddets planläggning, är pliktig att med avseende å egendomen utan

ersättning tåla åtgärd, som av länsstyrelsen prövas erforderlig för beredande

av luftskydd, såvida åtgärden för honom medför allenast ringa kostnad eller

olägenhet. Utredningen vill uttala, att enligt utredningens uppfattning sistnämnda

stadgande icke bör tolkas alltför restriktivt, i synnerhet icke då

fråga är örn inrättande av skyddsrum för invånarna i hyreshus. Det synes

rimligt, att hyresgästerna i vanliga bostadshus i normala fall utan ersättning

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 18.

få tåla, att till våningarna hörande källarutrymmen i deras eget intresse inredas

till skyddsrum. Tvist örn ersättningsbeloppet bör av praktiska skäl

avgöras av rätten i den ort, där vederbörande fastighet eller byggnad är

belägen. Säkerhet bör ställas för ersättningens gäldande. Det torde böra

ankomma på länsstyrelsen att avgöra, huruvida erbjuden säkerhet är av beskaffenhet

att kunna godkännas.

Statsbidrag för inrättande av skyddsrum.

I samband med förevarande lagstiftningsspörsmål synes redogörelse böra

lämnas för de av 1939 års luftskyddsutredning ifrågasatta grunderna beträffande

statsbidrag för inrättande av skyddsrum. Till en

början må erinras därom, att upplysningar örn gällande bestämmelser i ämnet

redan inledningsvis blivit lämnade.

Luftskyddsutredningen framhåller, att den ej funne motiverat, att rätten

att erhålla statsbidrag till anordnande av skyddsrum gjordes beroende

av huruvida skyddsrummet skulle förläggas i redan uppförd byggnad eller

annorstädes. Däremot borde statens bidragsverksamhet på förevarande område

begränsas till att avse allmänna skyddsrum. Å andra sidan syntes skäl

till än snävare begränsning icke föreligga. Skyddsrum för gatutrafikanter

borde följaktligen i det hänseende, varom nu vore fråga, likställas med övriga

allmänna skyddsrum. Vidare syntes möjlighet böra hållas öppen att i begränsad

omfattning lämna bidrag jämväl till inrättande av enskilda skyddsrum.

Enligt utredningens uppfattning borde sålunda statsbidrag i enstaka

undantagsfall kunna få utgå till anordnande av skyddsrum vid företag avsynnerlig

betydelse ur försvars- eller folkförsörjningssynpunkt. Främst borde

därvid beaktas behovet av skyddsrum vid viktigare hamnar och järnvägsknutar.

Beträffande frågan örn statsbidragets storlek framhåller utredningen, att

den kommit till den uppfattningen, att gällande ordning på förevarande område

borde bibehållas i stort sett oförändrad. Såsom huvudregel borde sålunda

gälla, att bidrag finge utgå med två tredjedelar av verkliga kostnaden, oberoende

av för vilket ändamål skyddsrummet vore avsett. Beträffande sådana

synnerligt skattetyngda kommuner, i vilka behov av särskilt omfattande luftskyddsåtgärder

förelåge, borde likväl större bidrag undantagsvis kunna komma

ifråga.

Förslag till kungörelse angående bidragsverksamheten, avsedd att utfärdas

av Kungl. Maj:t, har uppgjorts av utredningen (se Bilaga 6). Beträffande innehållet

i denna kungörelse framhåller utredningen, utöver vad tidigare återgivits,

följande:

Rätt att erhålla statsbidrag synes lämpligen böra medgivas endast för

de fall, då inrättandet av skyddsrum framstår såsom angeläget. Vid bedömande

härav bör i fråga om varje särskild ort tagas hänsyn, förutom till faran

för luftanfall, jämväl till ortens storlek samt bebyggelse och beskaffenhet i

övrigt. Självfallet bör rätt till statsbidrag städse föreligga, där Kungl. Maj:t

meddelat åläggande för sökanden att inrätta skyddsrum.

Såsom oeftergivlig förutsättning för erhållande av statsbidrag till anordnande

av skyddsrum bör vidare gälla, att skyddsrummet skall erbjuda trygg
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Alaj:ts proposition nr 18.

het åtminstone mot splitter och husras. Möjlighet bör därjämte hållas öppen

att från fall till fall föreskriva strängare villkor med avseende å skyddsrummens

beskaffenhet. I sådant hänseende må anmärkas, att det enligt utredningens

uppfattning regelmässigt bör fordras, att skyddsrum göres gastätt.

Avvikelse härifrån bör ske endast på grund av särskilda förhållanden.

I ett skyddsrum bör i allmänhet finnas bänkar eller stolar för de skyddssökande.

För ledningscentralernas del föreligger därjämte behov av viss ytterligare

möblering. Emellertid synes det icke påkallat att låta statsbidrag utgå

till anskaffande av dylika lösa inredningsföremål. Erforderliga möbler torde

nämligen som regel kunna, sedan luftskyddstillstånd inträtt, hopsamlas från

andra lokaler. Med angivna undantag bör statsbidrag få beräknas å alla slags

kostnader för skyddsrummets iordningställande. Därest fråga är örn byggande

av en helt ny lokal, bör emellertid vid bedömande av frågan, i vilken omfattning

statsbidrag må utgå, hänsyn tagas jämväl till möjligheterna att i fredstid

draga nytta av skyddsrummet, exempelvis därigenom att skyddsrummet

begagnas såsom lagerlokal eller garage.

Beviljandet av statsbidrag till inrättande av skyddsrum torde böra ankomma

på Kungl. Maj:t. Ansökan örn bidrag bör ingivas till luftskyddsinspektionen

och åtföljas av, bland annat, fullständiga ritningar över skyddsrummet.

Med hänsyn till vikten av att skyddsrummet blir konstruerat på ändamålsenligt

sätt, bör ansökningen vara inspektionen tillhanda innan arbeten för

skyddsrummets inrättande påbörjas.

Vad slutligen angår utbetalningen av beviljat statsbidrag, synes denna

lämpligen kunna ombesörjas av vederbörande länsstyrelse och få ske efter

hand som byggnads- eller inredningsarbetet fortskrider. Viss del av bidraget

lärer dock böra innehållas, till dess att skyddsrummet blivit avsynat och godkänt

av luftskyddsinspektionen.

Till förekommande av att skyddsrumsutrymmen vanvårdas böra bidragsbestämmelserna

kompletteras med en föreskrift därom, att bidragstagare, som

ej håller skyddsrummet i ändamålsenligt skick, skall vara pliktig att, i den

mån Kungl. Majit så påfordrar, återbära uppburet statsbidrag.

Bidragsbestämmelserna torde böra träda i kraft den dag Kungl. Majit

bestämmer. Det bör emellertid stå Kungl. Majit öppet att på de i bestämmelserna

angivna villkoren efter ansökan bevilja statsbidrag jämväl till bestridande

av anläggningskostnaderna för skyddsrum, som helt eller delvis färdigställts

före nämnda tidpunkt.

Utredningen har vidare i avsikt att möjliggöra central kontroll

över planläggningen av skyddsrum framlagt förslag (se Bilaga 4)

till ändring av luftskyddskungörelsen. Därvid har framhållits, att det borde

undvikas, att länsstyrelsen förordnade örn planläggning av skyddsrum i andra

fall än då statsbidrag kunde påräknas. Till frågan om förevarande författningsändring

anhåller jag att i annat sammanhang få återkomma.

Yttranden över 1939 års luftskyddsutrednings

förslag.

Föreslagna ändringar i luftskyddslagen.

Utredningens förslag till ändringar i luftskyddslagen, såvitt i förevarande

sammanhang är fråga, tillstyrkes eller lämnas utan erinran i flertalet yttranden.

I vissa yttranden hava emellertid även erinringar blivit framställda.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Kr 18.

2838 39

o

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

10 §.

I fråga om tillämpningsområdet för de nya bestämmelserna

ifrågasätter länsstyrelsen i Malmöhus län, huruvida skäl funnes för att desamma

skulle gälla inom andra områden än sådana, där skyldighet att inrätta

enskilda skyddsrum komme att påbjudas. Det skulle visserligen tillkomma

länsstyrelse att lämna medgivande till det ifrågavarande intrånget i äganderätten,

men fara förelåge dock för ojämnhet i tillämpningen. Bestämmande

för frågan örn tillämpningsområdet skulle för övrigt i första rummet vara,

huruvida luftskyddsplan, upptagande skyddsrummet, funnes upprättad. Det

förhållandet att det vore vederbörande luftskyddschef, som svarade för planernas

uppgörande, vore jämväl ägnat att väcka farhåga för olikformighet vid

tillämpningen av det föreslagna stadgandet.

För de fall då skyddsrum inredes i annan tillhörig

fastighet tarvas enligt uttalanden av länsstyrelserna i Uppsala och Norrbottens

län samt luftskyddscheferna i Uppsala och Boden bestämmelser örn

rätt — gällande även mot ny ägare eller innehavare — för den, som anordnat

skyddsrummet, att bibehålla detsamma i oförändrat skick.

Yad angår f r å g a n örn ersättning för skada och intrång

anföra länsstyrelsen i Södermanlands län och luftskyddschef en i Katrineholm,

att det uttryckligen borde angivas, att vid bedömande av ersättningsbelopps

storlek hänsyn skulle tagas till den nytta, som skyddsrummet medförde för

den fastighet, vars ägare gjort framställning örn ersättning. Föreskriften örn

ställandet av pant eller borgen syntes komma att vålla svårigheter. Då kommunen

hade största intresset av att i luftskyddsplan upptagna enskilda skyddsrum

snarast färdigställdes, borde kommunen åläggas att på något sätt ställa

sig som garant för den ersättning, som kunde komma att krävas.

Sveriges fastighetsägareförbund anser, att de föreslagna ersättningsbestämmelserna

komme att verka slumpartat och därför orättvist. Medan fastighetsägaren

icke tillerkändes någon ersättning för inrättande av skyddsrum, skulle

en hyresgäst genom uttrycklig bestämmelse berättigas till ersättning för intrång.

Ersättningen till hyresgästen skulle för övrigt icke blott avse »intrånget»

— vilket i praktiken betydde, att hyresgästen icke behövde betala hyra —

utan den skulle även vara gottgörelse för uppkommande »skada», vilket innebure,

att hyresgästen, örn han t. ex. bedreve rörelse i det utrymme, varom

fråga vore, och nödgades upphöra med denna, skulle ha ersättning för därigenom

uppkommande förlust. —- Trollhättans fastighetsägareförening föreslår,

att ett stadgande skall införas i lagen, att fastighetsägare, som anordnar

skyddsrum, icke skall vara skyldig lämna ersättning till sina hyresgäster för

skada eller intrång, enär skyddsrummet tillkommit i hyresgästernas intresse.

Beträffande förfarandet vid bestämmande av ersättning

föreslås ändring av länsstyrelsen i Uppsala län, som anser, att ett expropriationsförfarande

bör användas, samt av svenska teknologföreningen och luftskyddschef

en i Katrineholm, vilka hålla före, att något slags skiljedomsförfarande

bör tillämpas.

I formellt hänseende göras vissa påpekanden av länsstyrelsen i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 18.

Stockholms län och luft sky dds chef en i Katrineholm. Den sistnämnde framhåller,

att de föreslagna nya bestämmelserna borde inarbetas i det nuvarande

2 mom.

11 §.

Beträffande kommuns åliggande att anordna skyddsrum

anföra länsstyrelsen i Blekinge län och luftskyddschefen i Karlskrona,

att åläggande bör meddelas att inrätta offentliga skyddsrum icke blott åt gatutrafikanter

utan även åt personer, som äro bosatta i sådana fastigheter, i vilka

anordnande av skyddsrum icke låter sig göra. Länsstyrelsen i Kronobergs län

framhåller, att inrättandet av skyddsrum för personer, som omhändertagas

vid allmänna hjälpplatser, i vissa fall skulle bliva en vansklig uppgift och

kunna medföra oberäkneliga kostnader för kommunerna, såvitt därmed avsåges

att bereda skyddsrum åt samtliga sålunda omhändertagna. Ansåges sådan

skyldighet böra förefinnas, ifrågasätter länsstyrelsen, örn ej viss möjlighet

till eftergift härutinnan borde beredas. Länsstyrelsen ifrågasätter vidare,

huruvida icke de i 11 § 1 mom. första stycket luftskyddslagen upptagna bestämmelserna

borde sammanföras med de stadganden, som upptagits i utredningens

förslag till lag örn skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum för

luftskyddsändamål.

Länsstyrelsen i Södermanlands län och luftskyddschefen i Katrineholm påpeka,

att uttrycket »berörande orten i dess helhet» kunde föranleda tolkningssvårigheter,

varför viss ändrad formulering ifrågasattes. Förslag till formell

ändring framställes även av länsstyrelsen i Kopparbergs län.

Statsbidrag1 för inrättande av skyddsrum.

Spörsmålet huruvida icke statsbidrag som regel borde utgå

även för inrättande av andra skyddsrum än allmänna

har behandlats i några yttranden. Länsstyrelsen i Jönköpings län anser statsbidrag

böra utgå även för skyddsrum, som kunna vara anordnade för att upptaga

personer, som bo i hus, i vilka skyddsrum ej äro inrättade. Länsstyrelsen

i Uppsala län ifrågasätter statsbidrag för enskilda skyddsrum, örn de äro avsedda

för ett större antal personer. Vattenfallsstyrelsen anser, att icke statliga

kraftföretag i fråga örn statsbidrag till skyddsrum borde jämställas med

kommunerna.

I några yttranden framhålles, att skyddsrum överhuvud borde bekostas

av det allmänna, i andra yttranden åter anses, att så borde

vara fallet åtminstone beträffande allmänna skyddsrum. Företrädare för den

förra meningen äro Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas sparbössa-

och byggnadsföreningars riksförbund, för den senare länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län samt luftskyddschefen i Göteborg. Luftskyddschefen

i Mjölby framhåller, att i orter, som blivit luftskyddsorter endast på

grund av att vissa statliga anläggningar funnes där, staten ensam borde svara

för kostnaderna för inrättande av offentliga skyddsrum. Länsstyrelsen i Blekinge

län samt drätselkammaren och luftskyddschefen i Karlskrona anse, att

bestämmelse bör införas örn obligatoriskt statsbidrag med minst två tredje
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

delar av kostnaderna. Medicinalstyrelsen har särskilt uppehållit sig vid frågan

om anordnande av skyddsrum vid beredskapssjukhus och därutinnan framhållit,

att kostnaderna såvitt anginge landsting eller kommun tillhöriga sjukhusbyggnader

borde bestridas delvis av statsmedel och delvis av huvudmannen

och att minst en tredjedel borde gäldas med statsmedel. Kostnaderna åter för

skyddsrum inom sådana annexlokaler till beredskapssjukhus, vilka i fredstid

icke hade karaktär av sjukhus, borde helt åvila statsverket. Luftskyddschefen

i Eskilstuna anser, att statsbidrag borde utgå även för anskaffning av materiel

till skyddsrum, även örn dessa ej för närvarande inrättades.

Statskontoret anser det icke tillräckligt motiverat, att statsbidrag till

skyddsrum för gatutrafikanter skulle utgå med 2/3 av kostnaderna. Kommunernas

intresse att ordna skyddsrummen så, att de i fredstid kunde utnyttjas

såsom lagerlokaler och dylikt, kunde därigenom minskas. Statsbidrag borde

därför beträffande sådana skyddsrum bestämmas till i allmänhet hälften av

kostnaderna med rätt för Kungl. Majit att i undantagsfall bevilja högre bidrag,

dock högst 2/s.

Även beträffande grunderna för beräkningen av statsbidrag

göras uttalanden i några yttranden, bland annat av länsstyrelserna i

Kronobergs samt Göteborgs och Bohus län.

Vissa erinringar av formell natur framställas av järnvägsstyrelsen, luftskydds

chef erna i Katrineholm och Borås samt försvarsassistenten i Malmöhus

län.

Den senaste tidens utrikespolitiska händelser synas mig starkt motivera,

att åtgärder utan dröjsmål vidtagas, varigenom garanti kan vinnas för att

de skyddsrum komma till stånd, vilka kunna anses oundgängligen erforderliga

för beredandet av en något så när tillfredsställande trygghet. Det förslag,

som 1939 års luftskyddsutredning i sådant hänseende framlagt rörande

vissa ändringar i luftskyddslagen och för vars huvuddrag redogörelse lämnats

i det föregående, synes mig ändamålsenligt och jag godtager detsamma

i princip. Vad angår luftskyddsutredningens förslag till lag örn skyldighet

i vissa fall att inrätta skyddsrum för luftskyddsändamål har det, såsom

förut framhållits, befunnits lämpligt att sammanföra bestämmelserna i detsamma

med stadgandena i förslaget till lag om byggnadstekniskt luftskydd

till en författning. Dessa lagstiftningsspörsmål anmälas av chefen för justitiedepartementet.

Jag har låtit inom socialdepartementet upprätta förslag till lag örn ändring

i vissa delar av luftskyddslagen. Vad i yttrandena anförts har icke synts mig

vara av beskaffenhet att föranleda ändringar i sak i utredningens förslag.

Vissa jämkningar av huvudsakligen formell natur hava emellertid vidtagits

såväl i 10 som i 11 §. Sålunda hava, bland annat, de av utredningen föreslagna

bestämmelser, som avsetts skola ingå i 10 §, upptagits såsom ett 2 morn.,

under det att nuvarande 2 mom. med någon omformulering fått bilda ett nytt

3 mom. — I förevarande sammanhang har ställning tagits allenast till de bestämmelser,

som hava avseende å anordnandet av skyddsrum. Till de bestäm
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 18.

melser i 11 §, som hava avseende å kommunernas skyldigheter i fråga örn anskaffning

och förvaring av gasmasker, återkommer jag i det följande.

I samband med behandlingen av 11 § 1 mom. har utredningen anmärkt, att

särskilt stadgande icke torde erfordras angående påföljderna för det fall, att

åläggande, som där avsåges, åsidosattes. I sådant avseende hänvisades till

innehållet i 14 §. Då det synes lämpligt, att länsstyrelsen erhåller befogenhet

att förelägga vite eller att lämna erforderlig handräckning eller ombesörja

föreskriven åtgärd i varje fall, då ett åsidosättande sker av bestämmelse i

10 eller 11 § eller av föreskrift eller åläggande, som där avses, har jämväl 14 §

givits ändrad lydelse.

Yad angår frågan örn statsbidrag för inrättande av skyddsrum vill jag i

förevarande sammanhang allenast göra det principiella uttalandet, att jag för

min del godtager utredningens förslag, att staten som huvudregel skall lämna

bidrag till inrättande av allmänna skyddsrum samt att bidragets storlek skall

bestämmas till i regel två tredjedelar av kostnaderna. Härvid bör emellertid

noggrann prövning verkställas och hänsyn tagas till den värdestegring, som

på grund av inrättandet av skyddsrum i vissa fall otvivelaktigt kan uppstå.

Civilbefolkningens förseende nied gasskyddsutrustning-.

Förhållandena i vissa främmande lauder.

1939 års luftskyddsutredning har i sitt förut omnämnda betänkande den

20 december 1939 upptagit redogörelser för förhållandena i vissa främmande

länder i fråga örn gasskyddsutrustning. Till dessa redogörelser, vilka återfinnas

å sid. 5, 9 och 10 i betänkandet, anhåller jag att få hänvisa.

Hittillsvarande förhållanden i vårt land.

Civila luftskyddsutredningen framhöll i sitt betänkande den 21 december

1936, att all den personal, som under eller efter ett flyganfall hade att utföra

ordningstjänst eller eljest vore verksam till avvärjande eller mildrande

av anfallets verkningar, borde såsom allmänt skedde i främmande länder

utrustas med effektivt gasskydd. Beträffande befolkningens stora flertal

hade däremot utredningen kommit till den uppfattningen, att det icke kunde

anses erforderligt att mera allmänt förse rikets invånare med gasmask, i

varje fall icke på allmän bekostnad.

Den ståndpunkt civila luftskyddsutredningen sålunda intog biträddes

sedermera av statsmakterna, som intill senare delen av år 1938 icke beviljade

anslag för bekostande av gasskyddsutrustning åt civilbefolkningen i

allmänhet. Genom beslut den 6 oktober 1938 ställde emellertid Kungl.

Majit av förslagsanslaget till oförutsedda utgifter medel till luftskyddsinspektionens

förfogande för inköp av 100,000 gasmasker, vilka förutsattes skola

läggas i förråd för den civila befolkningens behov. Vidare bemyndigade

Kungl. Majit genom beslut den 13 april 1939 luftskyddsinspektionen att

träffa avtal örn leverans av ytterligare 50,000 gasmasker, som — i den män

den aktiva personalens behov bleve fyllt — skulle avses för civilbefolkningen

i övrigt.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

I detta sammanhang må ytterligare i fråga örn själva anskaffningen av

gasmasker nämnas, att Kungl. Majit den 8 december 1939 med riksdagens

begivande uppdragit åt luftskyddsinspektionen att beställa ytterligare 500,000

gasmasker för den i luftskyddet icke aktivt deltagande civilbefolkningens

behov.

Förslag rörande civilbefolkningens förseende med gasskyddsutrustning.

I de förut omnämnda motionerna I: 152 och II: 191 vid 19 39 års

lagtima riksdag hade hemställts, bland annat, att riksdagen måtte begära

utredning, huruvida icke gasmasker lämpligen kunde av staten anskaffas

och i mån av behov tillhandahållas civilbefolkningen utan kostnad för den

enskilde.

Med anledning därav hade riksdagen i skrivelse den 15 april 1939, nr 5,

punkten 176, anfört, att enligt riksdagens mening den i motionerna väckta

frågan örn civilbefolkningens förseende med gasskyddsutrustning vore värd

allt beaktande. Skäl syntes riksdagen tala för att staten åtminstone i viss

utsträckning bidroge till kostnaden för detta ändamål och därvid tillsåge,

att gasskyddsutrustning i första hand tillhandahölles dem, som icke på egen

bekostnad kunde anskaffa sådan. Riksdagen hade därför i skrivelsen anhållit,

att Kungl. Majit ville föranstalta örn utredning, huruvida och i vad

mån civilbefolkningen borde på statens bekostnad tillhandahållas erforderlig

gasskyddsutrustning.

När dåvarande chefen för socialdepartementet den 30 juni 1939

begärde Kungl. Majits bemyndigande att utse sakkunniga för att verkställa

utredning beträffande, bland annat, gasskyddsutrustning för den civila befolkningen

anförde han, att nämnda spörsmål syntes vara av stor betydelse.

Det syntes emellertid vara uteslutet, att staten i full utsträckning skulle

ikläda sig ansvaret och kostnaderna för civilbefolkningens förseende med

gasskyddsutrustning. I princip torde det få anses tillkomma den enskilde

medborgaren att för sitt vidkommande lösa denna fråga. Därvid mötte

emellertid vissa svårigheter, framkallade framför allt av nödvändigheten, att

förvaring av gasmasker ordnades på ett sådant sätt, att deras användbarhet

icke för snabbt minskades. Vidare tedde sig sannolikt anskaffandet av gasskyddsutrustning

såsom en alltför betungande utgift för obemedlade och

mindre bemedlade. Under sådana förhållanden syntes det böra övervägas,

huruvida och i vilken utsträckning staten borde medverka till anskaffande,

lagring och tillhandahållande av gasskyddsutrustning åt civilbefolkningen.

Vid utredning härom borde även prövas, vilken gasmasktyp som kunde anses

vara den för civilbefolkningen lämpligaste.

1939 års luftskyddsutredning.

Utredningen behandlar i sitt betänkande den 20 december 1939 ingående

frågan örn civilbefolkningens förseende med gasskyddsutrustning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 18.

Utredningen redogör därvid i skilda kapitel för »gasfaran och möjligheterna

att skydda sig däremot» (sid. 6—8), »sättet för anskaffande av folkgasmasker»

(sid. 9—11), »beräkningar rörande behovet av folkgasmasker»

(sid. 11—16) samt »valet av gasmasktyp» (sid. 16—17). Till dessa redogörelser

anhåller jag att få hänvisa. I förevarande sammanhang synes dock

därom böra nämnas, att utredningen funnit det väl motiverat att genom

statliga åtgärder underlätta civilbefolkningens förseende med gasmasker, att

det syntes utredningen ofrånkomligt, att staten åtoge sig ansvaret för att

gasmasker för civilbefolkningen vid behov funnes tillgängliga inom landet,

vilken fråga borde lösas genom statsinköp hos enskilda svenska tillverkare,

att man enligt utredningens efter samråd med militär sakkunskap inom försvarsstaben

vunna uppfattning tillsvidare kunde nöja sig med att anskaffa

gasmasker åt befolkningen i luftskyddsorter av A- och B-klass (orter där

mera omfattande planläggning av luftskyddet ansetts böra äga rum hava

med hänsyn till faran för luftanfall indelats i fyra klasser — A, B, C och

D — därvid de mest hotade områdena hänförts till klass A o. s. v.) samt att

utredningen funnit C-gasmasken mest lämpad för civilbefolkningen i allmänhet

(gasmaskerna indelas med hänsyn till effektivitet i tre typer, betecknade

med A, B och C, därvid A-typen är den effektivaste men samtidigt

också den dyraste).

Beträffande sättet för tillhandahållande av folkgasmasker åt allmänheten

anför utredningen bland annat:

Även om själva anskaffningen av folkgasmasker ombesörjdes av staten,

vore därmed icke givet, att kostnaden för civilbefolkningens förseende med

gasmasker i dess helhet borde stanna å statsverket. Det syntes i princip

rimligt, att de enskilda själva finge bekosta sin gasskyddsutrustning. Vissa

svårigheter uppstode emellertid därvid. En av dessa bestode däri, att utgifterna

för ändamålet skulle bliva alltför betungande såväl för de obemedlade

som för ett flertal av de mindre bemedlade. Frågan i vad mån de

enskilda medborgarna kunde åläggas skyldighet att betala för sina gasmasker

sammanhängde med spörsmålet, huruvida gasmaskerna redan i fredstid

skulle tillhandahållas allmänheten eller om de tillsvidare borde läggas

i förråd och utdelas först i händelse av krig. Med hänsyn till att gasmaskerna

vore relativt ömtåliga, varför man finge räkna med relativt kort

hållbarhetstid, därest de utlämnades till allmänheten, förklarade utredningen,

att det icke kunde anses tillrådligt med sådan utdelning under fredstid.

Utredningen förklarade sig vidare icke kunna förorda, att kostnaderna för

anskaffningen av folkgasmasker skulle täckas genom försäljning av anvisningar

eller eljest genom upptagande av personliga avgifter redan i fredstid.

Att i händelse av krig fordra betalning av dem, till vilka gasmasker då

skulle utdelas, vore icke heller tilltalande. Utredningen hade för sin del

icke funnit någon utväg, varigenom önskemålet, att de enskilda medborgarna

själva skulle bekosta sina gasmasker, kunde på lämpligt sätt tillgodoses.

Utredningen hade emellertid i möjligaste mån velat söka förekomma,

att kostnaderna för gasmaskanskaffningen drabbade andra än dem, vilkas

behov av gasskydd det gällde att tillgodose. I sådant syfte föreslog utredningen,

att nämnda kostnader fördelades mellan staten och de kommuner,

där folkgasmasker i händelse av krig borde utdelas. Därmed vunnes åtminstone

så mycket, att invånarna i de orter, för vilka gasmaskerna vore

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 18.

avsedda, i sista hand fångö bära en större andel av kostnaderna än befolkningen

i övrigt.

Sättet att förverkliga vad utredningen sålunda föreslagit torde vara, att

Kungl. Magt bemyndigades att, där Kungl. Maj:t funne nödigt, att invånarna

i viss ort vid luftanfall vore försedda med gasmasker, ålägga vederbörande

kommun att anskaffa folkgasmasker till det antal Kungl Maj:t

bestämde. Kommun, som ålades dylik skyldighet, borde samtidigt beredas

möjlighet att tillhandla sig gasmaskerna av staten mot en ersättning, som

motsvarade viss del av kostnaderna för gasmaskernas anskaffande.

Efter övervägande av olika alternativ har utredningen stannat för den uppfattningen,

att ersättningen bör utgöra hälften av sammanlagda inköps- och

förpackningskostnaden. Enligt vad utredningen inhämtat förefinnas utsikter

för att staten skall kunna inköpa erforderligt antal lämpliga folkgasmasker för

ett pris av högst 5 kronor 75 öre per styck. Kostnaderna för gasmaskernas

förpackande på ett för långvarig lagring lämpat sätt beräknas uppgå till omkring

30 öre per gasmask. Utredningens förslag rörande fördelningen av kostnaderna

för folkgasmaskernas anskaffande skulle sålunda innebära, att kommunerna

finge vidkännas en utgift av högst 3 kronor för varje gasmask. Det

må nämnas, att denna utgift, under förutsättning att den täckes genom uttaxering

under ett år, vid stickprov befunnits motsvara ett skattetryck av

lägst 7, högst 16 öre per inkomstskattekrona.

Föreskrift om rätt för Kungl. Majit i vissa fall att ålägga kommun att

anskaffa gasmasker anser utredningen böra intagas i 11 § luftskyddslagen,

som redan nu innehåller åtskilliga bestämmelser örn kommuners och enskildas

skyldighet att under fredstid tåla eller vidtaga luftskyddsåtgärder.

Vidare hava förslag till kungörelse om försäljning av folkgasmasker samt

till viss med förevarande spörsmål sammanhängande ändring i luftskyddskungörelsen

utarbetats av utredningen (se Bilagorna 3 och 4).

Beträffande innehållet i dessa författningsförslag anför utredningen:

Försäljningen synes böra ombesörjas av luftskyddsinspektionen och gasmaskerna

torde böra levereras fraktfritt å de orter, för vilka de äro avsedda.

Betalning synes i allmänhet böra erläggas inom ett år från det vederbörande

leverans blivit fullgjord. Under vissa omständigheter bör dock anstånd med

betalningen kunna medgivas ytterligare ett år. Slutligen torde det vara

lämpligt att skapa garanti för att icke kommunerna bereda sig ekonomiska

fördelar genom att taga betalt för gasmaskerna, för den händelse de måste

utdelas. Skulle sådant förekomma, bör vederbörande kommun kunna förpliktas

att till staten erlägga fullt pris för gasmaskerna.

Vad angår sättet för folkgasmaskernas tillhandahållande åt allmänheten,

torde det böra ankomma på kommunerna att ombesörja gasmaskernas uppläggande

i lättillgängliga förråd. Några svårigheter härvid lära ej behöva

möta, ty det beräknas, att ett utrymme av omkring 4 kubikmeter skall förslå

för lagring av 1,000 gasmasker. Kostnaderna för gasmaskernas förvaring synas

— i likhet med vad som gäller beträffande gasskyddsutrustning för luftskyddspersonal

— böra bestridas av kommunerna. Slutligen må anmärkas, att det

synes böra tillkomma de lokala luftskyddsmyndigheterna att upprätta planer

för utdelning av gasmaskerna. Erinran därom bör göras i 2 § luftskyddskungörelsen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 18.

25

Yttranden över utredningens förslag.

De förslag, som utredningen framlagt beträffande frågan örn anskaffning

och förvaring av gasmasker, hava i flertalet yttranden tillstyrkts eller lämnats

utan erinran. I några avseenden hava emellertid erinringar framställts.

I flera yttranden ifrågasättes, att gasmasker skola tillhandahållas

i större utsträckning än luftskyddsutredningen ansett.

Uttalanden härom hava gjorts av länsstyrelserna i Malmöhus och Västernorrlands

län, Sveriges industriförbund och försvarsassistenten i Malmöhus län.

Länsstyrelsen i Södermanlands län ifrågasätter, huruvida icke staten i

stället för kommun borde tillhandahålla gasmasker åt personer, som — utan

att hänföras till aktiv luftskyddspersonal — vore anställda eller fullgjorde sin

krigstjänstgöring vid industri- och andra företag för landets krigs- eller livsmedelsförsörjning

och som sålunda arbetade för statens räkning. Luftskyddschefen

i Göteborg framhåller, med instämmande av länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län, att skyldigheten att anskaffa gasmasker

icke borde åvila endast vissa luftskyddsorter utan innefatta områden

överhuvud, som kunde utgöra farozoner. Vidare borde alla företag, som

ålades att anordna industriluftskydd, förpliktas att anskaffa för personalens

skydd erforderliga gasmasker. Liknande synpunkter anföras av luftskyddschefen

i Malmö. En motsatt mening uttalas av industriförbundet, som

anser, att stat och kommun, som anskaffa gasmasker till en ort, bör utlämna

sådana även till personalen i där befintliga industrier, även örn dessa vid uppgörande

av luftskyddsplan åtagit sig att vid luftskyddstillstånd anskaffa gasmasker

till personalen.

Luftskyddschefen i Boden anför, med instämmande av länsstyrelsen i Norrbottens

län, beträffande det föreslagna sista stycket i 11 § 2 m o m.,

att genom den ändring, som däri vidtagits, ansvaret för förvaring och vård

av gasskyddsmaterielen överflyttats från luftskyddschefen på kommunen,

vilket icke vore lyckligt.

Beträffande spörsmålet örn hur kostnaderna skola fördelas

hava olika meningar kommit till uttryck. Länsstyrelserna i Blekinge,

Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län, medicinalstyrelsen, luftskyddscheferna

i Göteborg, Trollhättan och Karlskrona, stadsfullmäktige i Kalmar

samt drätselkammaren i Karlskrona framhålla, att kostnaderna för gasmasker

åt civilbefolkningen helt borde åvila statsverket, enär det här vore fråga örn

ett statsintresse. Länsstyrelsen i Älvsborgs län anför som skäl för sin åsikt

härom, att hänsyn måste tagas därtill, att luftskyddsorterna under luftskyddstillstånd

komme att utsättas för större påfrestningar i olika avseenden än

landet i övrigt. Liknande synpunkter anföras av de nyssnämnda myndigrheterna

i Blekinge. Länsstyrelsen i detta län anser det icke ligga någon obillighet

i att de »lugna» orterna i samma mån som de mera utsatta få deltaga i

ifrågavarande kostnader. Under alla förhållanden borde föreskrift givas, att

avvikelse från de vanliga bidragsreglerna skulle ske, då särskilda skäl talade

därför. Sålunda borde Karlskrona stad, som vore en fästning, kunna helt

befrias från att deltaga i kostnaderna för gasmaskanskaffning.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr IS.

Några yttranden innehålla förslag om att staten skall bekosta gasskyddsutrustning

till vissa särskilda grupper personer utöver de, som skola fullgöra

luftskyddstjänst. Överbefälhavaren anser sålunda, att staten skall anskaffa

ett förråd av gasmasker, avsedda att utdelas åt invånarna i trakter, som kunde

bliva berörda av krigsoperationer eller där trupper och militära anstalter av

olika slag kunde komma att förläggas.

Luftskyddschefen i Mjölby framhåller, att, då en ort blivit ur luftskyddssynpunkt

betydelsefull enbart på grund därav att en statlig inrättning förlagts

dit, det icke vore rättvist, örn icke staten å en sådan ort svarade för de

väsentliga kostnaderna för ortens luftskydd. Såsom exempel nämnes Mjölby,

som torde hava klassificerats såsom B ort allenast med hänsyn till statens

järnvägars där befintliga kommunikationsanläggningar. Vattenfallsstyrelsen

anser, att staten bör anskaffa gasskyddsmateriel åt sådan vid styrelsens verk

anställd personal jämte familjemedlemmar, som icke erhålla sådan materiel

på den grund, att de tillhöra den aktiva luftskyddstjänsten eller att kommunen

tillhandahåller dem gasmasker.

Vissa huvudsakligen formella anmärkningar framställas av statskontoret,

länsstyrelserna i Stockholms och Norrbottens län samt luftskyddscheferna i

Boden och Piteå.

I överensstämmelse med 1939 års luftskyddsutrednings förslag har i departementsförslaget

till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen i det

nya 1 mom. av 11 § såsom ett andra stycke upptagits bestämmelse örn skyldighet

för kommun att i enlighet med av Konungen meddelade föreskrifter

anskaffa och på betryggande sätt i lager förvara gasmasker för den del av

befolkningen, som icke är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst. Att märka

är, att staten sörjer för att de personer, som vid krigsfall skola fullgöra

luftskyddstjänst, bliva försedda med gasmasker.

Vad angår frågan örn bekostandet av gasmaskutrustning vill jag i detta

sammanhang inskränka mig till den deklarationen, att kostnaderna för anskaffning

av gasmasker enligt min mening böra bestridas av staten. Härav följer,

att det såsom bilaga 3 betecknade författningsförslaget icke synes mig kunna

läggas till grund för blivande kungörelse i ämnet.

Departementschefens hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över det inom

socialdepartementet upprättade förslaget till lag örn ändring i vissa delar

av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504), av den lydelse bilaga (Bilaga l)1

till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga

bifaller Hans Majit Konungen.

ledamöter biträdda hemställan

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget,

har här uteslutits.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 (Bilagor).

27

Bilaga 2.

1939 års luftskyddsutredniug.

Förslag till Lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen

den 11 juni 1937 (nr SOI).

Härigenom förordnas, att i 10 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 skall upptagas

ett nytt, med 3 betecknat moment av nedan angivna lydelse ävensom

att 11 § samma lag skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10 §•

3 mom. Vill någon i enlighet med gällande plan för luftskyddet inom visst

luftskyddsområde anordna skyddsrum inom fastighet eller byggnad eller del av

fastighet eller byggnad, som tillhör eller innehaves av annan, må länsstyrelsen

på framställning föreskriva, aft tillfälle skall lämnas till utförande av för ändamålet

erforderligt arbete. För skada och intrång, som förorsakas av arbetet

skall, där ej annat följer av bestämmelserna i nästföregående moment, lämnas

skälig ersättning. Kan överenskommelse örn ersättning icke träffas, må den som

fordrar ersättning föra talan i saken vid rätten i den ort, där fastigheten eller

byggnaden är belägen. Innan arbetet påbörjas, skall hos länsstyrelsen ställas

pant eller borgen för ersättningens gäldande; dock att vad sålunda stadgats

icke skall gälla kronan.

11 §•

1 mom. Finner Konungen beträffande viss ort erforderligt, att inom orten

inrättas skyddsrum, i vilka vid luftanfall skydd kan beredas åt personal, som

har att leda eller fullgöra luftskyddstjänst, berörande orten i dess helhet, åt

personer, som omhändertagas vid allmänna hjälpplatser, eller åt vägfarande

och andra, som uppehålla sig utomhus å allmänna platser, må Konungen ålägga

vederbörande kommun att anordna dylika skyddsrum.

Konungen må ock, där Konungen finner nödigt, att invånarna i viss ort

vid luftanfall äro försedda med gasmasker, ålägga vederbörande kommun att

till skydd för den del av befolkningen, som icke är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst,

anskaffa och på betryggande sätt i lager förvara gasmasker till

det antal Konungen bestämmer.

2 mom. Kan med---ålägga kommun:

att inom---luftanfall hotar;

att verkställa---inom kommunen;

att i--- — tekniska verk;

att vidtaga —--nämnda verk; samt

att sörja — — — fullgöra luftskyddstjänst.

Het åligger därjämte kommun att på betryggande sätt förvara den för luftskyddstjänsten

inom vederbörande luftskyddsområde avsedda gasskyddsmaterielen.

3 mom. Annan ägare---oskälig kostnad.

4 mom. Ägare eller---egendomens behov.

5 mom. Örn skyldighet i vissa fall för ägare eller innehavare av anläggning,

inrättning eller byggnad att anordna skyddsrum för personer, som vid luftanfall

uppehålla sig inom anläggningen, inrättningen eller byggnaden, gäller

vad därom särskilt stadgats.

Henna lag träder ikraft den

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Majus proposition nr 18 (Bilagor).

Bilaga 3.

1939 års luftskyddsutredning.

Förslag till Kungörelse om försäljning av folkgasmasker.

Kungl. Majit har funnit gott förordna som följer:

!§•

Har Kungl. Majit beträffande viss kommun meddelat sådant åläggande örn

anskaffande av gasmasker, som i 11 § 1 mom. luftskyddslagen avses, äger

kommunen att på nedan angivna villkor hos luftskyddsinspektionen inköpa

det antal gasmasker, åläggandet avser.

2 §:

Gasmaskerna skola genom luftskyddsinspektionens försorg förpackas på ett

för lagring lämpat sätt samt levereras å den ort, för vilken de äro avsedda.

3 §■

Köpeskillingen bestämmes av luftskyddsinspektionen sedan gasmaskerna

levererats och skall motsvara hälften av de inköps- och förpackningskostnader,

inspektionen fått vidkännas med anledning av leveransen.

4 §•

Köpeskillingen skall erläggas senast ett år efter det att leveransen blivit

fullgjord. Där särskilda skäl därtill äro, må luftskyddsinspektionen medgiva,

att med köpeskillingens erläggande må anstå ytterligare ett år.

5 §•

Kommunen vare pliktig att, sedan luftskyddstillstånd inträtt, kostnadsfritt

utdela gasmaskerna till allmänheten. Åsidosätter kommunen vad sålunda stadgats,

skall det åligga kommunen att på anfordran till luftskyddsinspektionen

erlägga ett belopp, motsvarande köpeskillingens storlek.

6 §-

Varder betalningsskyldighet, som enligt denna kungörelse åvilar kommun,

icke i rätt tid fullgjord, skall å oguldet belopp gäldas dröjsmålsräntå efter fem

procent om året eller den högre räntefot, som Kungl. Majit framdeles kan

finna gott bestämma.

7 §■

Belopp, som från kommun inflyter till luftskyddsinspektionen, skall av

inspektionen omedelbart inlevereras till statskontoret.

8 §■

Klagan över beslut, som enligt denna kungörelse meddelas av luftskyddsinspektionen,

må föras hos Kungl. Majit i vederbörande statsdepartemet i

den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks

beslut är bestämd.

Denna kungörelse träder i kraft den —

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 18 (Biläger).

29

Bilaga 4.

1939 års luftskyddsutredningr.

Förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av luftskyddskungörelsen

den 10 juni 1938 (nr 307).

Kungl. Majit har funnit gott förordna, att 2 och 7 §§ luftskyddskungörelsen

den 10 juni 1938 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

2 §•

Vid luftskyddets---och stridsgaser,

5) anordnande av hjälpplatser och beredande av sjukhusutrymme för vård

av skadade,

6) befolkningens förseende med gasmasker, samt

7) organiserande av luftskyddstjänst, omfattande luftskyddets ledning, ordningstjänst,

brandtjänst, reparationstjänst, röjningstjänst samt gasskydds- och

s j ukvår dst j änst.

Vidare bör---(enskilt luftskydd).

7 §•

Då planer---de färdigställas.

Från granskning---luftskyddets behov.

Vid granskning av planer för anordnande av skyddsrum, i vilka vid luftanfall

skydd skall beredas åt personal, som har att leda eller fullgöra allmän

luftskyddstjänst, åt personer, som omhändertagas vid allmänna hjälpplatser,

eller åt vägfarande och andra, som uppehålla sig utomhus å allmänna platser,

skall länsstyrelsen samråda med luftskyddsinspektionen.

Denna kungörelse träder i kraft den---. Sådana i 7 § tredje stycket

omförmälda planer, som av länsstyrelse slutgranskats före kungörelsens ikraftträdande,

skola, där luftskyddsinspektionen det påfordrar, av länsstyrelsen

överlämnas till inspektionen för granskning.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 18 (Bilagor).

Bilaga 5.

1939 års luftskyddsutredning.

Förslag till Lag om skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum

för luftskyddsändamål.

Härigenom förordnas som följer.

1 §''

Inom område, där enligt Konungens bestämmande denna lag äger tillämpning,

skola, ändock att luftskyddstillstånd icke blivit anbefallt, till beredande

av skydd mot skador i följd av luftanfall inrättas skyddsrum i enlighet med

vad därom nedan stadgas.

2§-

Ägare av industri- eller affärsanläggning, vid vilken i regel sysselsättas minst

femtio personer, ävensom ägare av hamn-, järnvägs- eller annan trafikanläggning

av motsvarande storlek vare pliktig att anordna skyddsrum för personal,

som är sysselsatt vid anläggningen, samt i förekommande fall för trafikanter

och andra, som begagna sig av anläggningen.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ägare

av sådan hotell-, pensionat- eller restaurantanläggning, teater- eller biografbyggnad,

undervisnings- eller vårdanstalt eller därmed jämförlig inrättning,

som är avsedd att kunna hysa mer än etthundra personer.

I övrigt vare ägare av byggnad, där antalet våningar överstiger två och där

människor bo eller vanligt är att de eljest vistas, pliktig att anordna skyddsrum

för de personer, som bo eller uppehålla sig i byggnaden.

3 §•

Då särskilda skäl därtill äro, må länsstyrelsen föreskriva, att vad i 2 §

stadgas skall i tillämpliga delar gälla jämväl i fråga örn annan anläggning, inrättning

eller byggnad än där omförmäles.

4§-

Vid bedömande av frågan, för vilket antal personer skyddsrum skall inrättas,

bör hänsyn tagas till de förhållanden, som kunna antagas bliva rådande

under krig.

5 §•

Skyddsrum skall givas sådan belägenhet, att det utan tidsutdräkt kan uppsökas

av dem, för vilka det är avsett.

6 §•

Skyddsrum skall vara så beskaffat, att det erbjuder skydd åtminstone mot

splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom

mot stridsgaser. Är skyddsrum förlagt inom eller i omedelbar närhet av byggnad,

skall skyddsrummet hava sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå

de belastningar, som kunna uppkomma i följd av byggnadens instörtande.

7 §•

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas under länsstyrelsens överinseende

av luftskyddschefen.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 (Bilagor).

8 §•

Den som åsidosätter bestämmelse i denna lag eller föreskrift, som meddelats

enligt 3 §, må av länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite. Utdömt vite

tillfaller kronan.

9 §•

Kan i följd av byggnads ändamål eller konstruktion bestämmelse i denna lag

icke utan oskälig kostnad iakttagas, äger länsstyrelsen medgiva undantag från

fullgörandet av bestämmelsen.

Då sådant prövas kunna ske utan eftergivande av skäliga anspråk på säkerhet,

äger länsstyrelsen även eljest medgiva avvikelse från de i lagen meddelade

bestämmelserna.

10 §.

Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelse, må föras

hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

11 §•

Vad i denna lag är stadgat om länsstyrelse eller luftskyddschef skall i fråga

örn anläggning, inrättning eller byggnad, som med avseende å luftskyddet

lyder under annan myndighet, gälla sistnämnda myndighet.

12 §.

Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen

av denna lag.

Denna lag träder i kraft den —

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 (Bilagor).

Bilaga 6.

1939 års luftskyddsutredning.

Förslag till Kungörelse örn statsbidrag till inrättande av skyddsrum

för luftskyddsändamål.

Kungl. Majit har funnit gott förorda som följer.

1 §•

Har Kungl. Majit med stöd av 11 § 1 mom. luftskyddslagen meddelat åläggande

för kommun att inrätta skyddsrum eller är det eljest beträffande viss ort

med hänsyn till faran för anfall från luften, ortens storlek och förhållandena i

övrigt att anse såsom angeläget, att inom orten inrättas skyddsrum, i vilka

vid luftanfall skydd kan beredas åt personal, som har att leda eller fullgöra

luftskyddstjänst, berörande orten i dess helhet, åt personer, som omhändertagas

vid allmänna hjälpplatser, eller åt vägfarande och andra, som uppehålla

sig utomhus å allmänna platser, må under de villkor, som nedan stadgas, till

vederbörande kommun utgå bidrag av statsmedel till anordnande av skyddsrum

för dylikt ändamål.

Under enahanda villkor må, där särskilda skäl därtill äro, till ägare av anläggning

eller inrättning, som är av synnerlig betydelse ur försvars- eller folkförsörjningssynpunkt,

utgå bidrag av statsmedel till anordnande av skyddsrum

för personer, vilka begagna sig av anläggningen eller inrättningen, jämte

sådan därstädes sysselsatt personal som är erforderlig för uppehållande av

driften.

2§.

Skyddsrum skall vara så beskaffat, att det erbjuder skydd åtminstone mot

splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom

mot stridsgaser. Är skyddsrum beläget inom eller i omedelbar närhet av

byggnad, skall skyddsrummet hava sådan hållfasthet, att det kan beräknas

motstå de belastningar, som kunna uppkomma i följd av byggnadens instörtande.

Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må statsbidrag utgå

jämväl till anordnande av skyddsrum, som icke är gastätt.

3 §•

Statsbidrag till anordnande av skyddsrum må utgå med två tredjedelar av

verkliga kostnaden; dock högst med två tredjedelar av det belopp, vartill vid

den tidpunkt då bidrag beviljas, samma kostnad skäligen kan skattas.

Där särskilda omständigheter därtill föranleda, må statsbidragets storlek

bestämmas enligt andra grunder än ovan sagts.

4 §■

Statsbidrag må icke beräknas å kostnader för anskaffande av lösa inredningsföremål

för de skyddssökandes bekvämlighet.

För det fall att skyddsrum inrättas annorledes än genom ändring av befintlig

lokal, må statsbidrag ej heller beräknas å sådana kostnader som kunna

förväntas bliva täckta genom inkomst av skyddsrummets utnyttjande för

fredliga ändamål.

5 §•

Beviljandet av statsbidrag till inrättande av skyddsrum ankommer på Kungl.

Majit.

Ansökan örn bidrag skall ställas till Kungl. Majit och ingivas till luftskyddsinspektionen

innan arbeten för skyddsrummets inrättande påbörjas.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 18 (Bilagor).

33

6§-

Vid ansökan örn statsbidrag till anordnande av skyddsrum skola fogas:

a) noggranna upplysningar för vad ändamål skyddsrummet är avsett;

b) karta eller kartskiss, utvisande skyddsrummets belägenhet;

c) fullständiga ritningar över skyddsrummet jämte beskrivning till desamma;
d)

kostnadsberäkning;

e) finansieringsplan; samt

f) förbindelse av sökanden att med avseende å anläggandet av skyddsrummet

underkasta sig bestämmelserna i denna kungörelse ävensom de föreskrifter

i övrigt, som må varda meddelade av Kungl. Maj:t, att hålla skyddsrummet

i sådant skick, att dess användande för sitt ändamål icke äventyras, samt att

därest något av nu nämnda åtaganden icke fullgöres, i den mån Kungl. Majit

så påfordrar, återbära uppburet statsbidrag.

7 §•

Sedan ansökan örn statsbidrag inkommit till luftskyddsinspektionen, har

inspektionen att efter inhämtande av de ytterligare upplysningar, som kunna

vara erforderliga, med eget yttrande överlämna ansökan jämte därtill hörande

handlingar till Kungl. Majit.

8 §•

Statsbidrag till anordnande av skyddsrum utbetalas av länsstyrelsen efterhand

som byggnads- eller inredningsarbetet fortskrider; dock att en fjärdedel

av det belopp, varmed bidraget högst må utgå, skall innehållas till dess Kungl.

Majit meddelat beslut, varom i 9 § förmäles.

9 §•

Den som erhållit statsbidrag till anordnande av skyddsrum, har att, sedan

skyddsrummet blivit färdigställt, till luftskyddsinspektionen insända till riktigheten

styrkt räkenskapssammandrag rörande anläggningskostnaderna. Inspektionen

skall granska räkenskapssammandraget och låta besiktiga skyddsrummet.

Föreligger ej anledning till anmärkning mot det sätt, på vilket skyddsrummet

anordnats, har inspektionen att anmäla detta till Kungl. Majit, som

därefter fastställer, med vilket belopp statsbidrag slutligen skall utgå.

Denna kungörelse träder i kraft den---

Kungl. Majit må dock i enlighet med de i kungörelsen meddelade bestämmelserna

efter ansökan bevilja statsbidrag jämväl till bestridande av anläggningskostnaderna

för skyddsrum, vars anordnande ägt rum eller påbörjats

före kungörelsens ikraftträdande.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr lii.

2838 89 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Majlis proposition nr 13.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majas lagråd den

19 januari 1940.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet tillhandakommet utdrag av protokoll över socialärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet denna dag, hade Kungl. Majit

förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i

vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504).

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 18.

35

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 19 januari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

lagrådets utlåtande över det förut denna dag till lagrådet remitterade förslaget

till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937

(nr 504) samt hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:41 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 a1 i texten
  2. 1LU 1940:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i vissa delar av luftskyddslagen den 11 juni 1937 a1 i texten