Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov

1940-04-05 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:184, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 184.

1

Nr 184.

Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till

lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31

mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets

behov; given Stockholms slott den 5 april 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av

lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskjddets behov.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1940.

1 sami. Nr 184

514 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Förslag

till

Lag:

angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)

örn förfoganderätt för luftskyddets behov.

Härigenom förordnas, dels att 1 §, 5 § 1 morn., 6 och 14 §§ samt 15 §

1 mom. lagen den 31 mars 1938 örn förfoganderätt för luftskyddets behov1)

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 3 § samma

lag skola upptagas två nya moment, betecknade 3 mom. och 4 morn., av

den lydelse nedan sägs:

1 §•

Bestämmelserna i 2 §, 3 § 1—3 morn., 4 § samt 8—15 §§ skola äga tillämpning

allenast då luftskyddstillstånd, varom förmäles i 13 § luftskyddslagen, är

rådande.

3§-

3 mom. Tages byggnad i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid

utrymning för luftskyddsändamål jämlikt 2 § fått sig ålagt eller i vederbörlig

ordning blivit av myndighet uppmanad att taga uppehåll utom sin bostad

eller bostadsort, är ägare eller innehavare av byggnaden pliktig att tåla de åtgärder

med avseende å byggnaden ävensom dess inredning och utrustning,

som av länsstyrelsen prövas erforderliga för ändamålet.

4 mom. Där det finnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose behov,

som avses i 3 morn., vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk, är

ägaren eller innehavaren, i den mån Konungen det föreskriver, pliktig att

tåla åtgärden. Sådan föreskrift må meddelas allenast då riket befinner sig

i krig eller krigsfara.

5 §•

1 mom. För åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 morn.,

är med nedan i 2 och 3 mom. angivna undantag ägare eller innehavare av

egendom, som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan.

För egendom---inverkande förhållanden.

Då egendom —---ersättning därför.

Har åtgärd varom i 3 § 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 mom. sägs vidtagits,

må, efter vad skäligt finnes, ersättning lämnas för den kostnad ägaren eller

innehavaren i följd därav fått vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring,

som egendomen kan hava lidit.

*) Senaste lydelse av 5 § 1 morn. se SFS 1939: 294.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Ma.j:ts proposition nr 184.

6 §•

Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller

4 § 1 morn., skall, där ej 4 § 2 mom. är tillämpligt, prövas i den ordning,

som iir stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå att

egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda

tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning

därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej

förutsetts. Angående sätt och tid för ersättningens erläggande skall gälla

vad i rekvisitionslagen stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.

14 §.

Länsstyrelsen må---tillkomma länsstyrelsen.

Därest Konungen med stöd av 18 § luftskyddslagen förordnat särskild

myndighet att handhava den centrala ledningen av de åtgärder, som föranledas

av utrymning för luftskyddsändamål, skall nämnda myndighet i stället

för länsstyrelsen utöva de i 3 § angivna befogenheterna, såvitt dessa äro

för utrymningens verkställande erforderliga å ort, varest uppehåll tages eller

är avsett att tagas.

Har i andra stycket avsedd myndighet förordnat särskild person att å ort,

som i samma stycke sägs, i egenskap av inkvarteringschef utöva den närmare

tillsynen över utrymningen, må myndigheten i den utsträckning som

befinnes lämplig å inkvarteringschefen överlåta sina befogenheter jämlikt

denna lag.

15 §.

1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats

av luftskyddschef, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen. Besvär över

inkvarteringschefs beslut enligt denna lag må anföras hos den i 14 § andra

stycket avsedda myndigheten. Besvär skola hava inkommit inom tjugu dagar

från det klaganden erhöll del av beslutet.

Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller annan myndighet,

varom förmäles i 2 §, eller av myndighet, som avses i 14 § andra

stycket, må överklagas hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 15 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och folkhushållningsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet

Möller, fråga örn vissa ändringar i lagen orri förfoganderätt för luftskyddets

behov samt anför:

I proposition den 8 mars 1940, nr 148, har Kungl. Maj:t till behandling

upptagit spörsmålet örn vissa organisatoriska förändringar beträffande

handläggningen av ärenden, som röra utrymning för luftskyddsändamål. I

samband härmed har uppkommit fråga om att till annan myndighet överflytta

vissa av de befogenheter, som jämlikt lagen örn förfoganderätt för luftskyddets

behov tillkomma länsstyrelserna. Jag har nu för avsikt att framlägga

förslag i detta ämne. Lämpligen torde i sammanhang därmed böra

upptagas jämväl ett annat samma lag berörande spörsmål.

Till en början torde nu gällande bestämmelser örn förfoganderätt för

luftskyddets behov m. m. böra i korthet beröras.

fällande bestämmelser örn förfoganderätt för

luftskyddets behov m. m.

Det civila luftskyddets behov av förnödenheter m. m. tillgodoses genom

lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov

(ändrad genom lag den 22 juni 1939, nr 294). Luftskyddsförfogandelagens

huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, då luftskyddstillstånd är rådande

(1 §). Enligt 13 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 äger Konungen,

om riket befinner sig i krig eller krigsfara, förordna, att riket eller del därav

skall försättas i luftskyddstillstånd. I luftskyddsförfogandelagen stadgas

vidare, att Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelse eller

annan myndighet äger föreskriva, att invånare å ort, som hotas av anfall

från luften, skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom,

i den mån det prövas nödvändigt, bestämma, varest uppehåll skall tagas (2 §).

Länsstyrelsen äger, då det prövas nödvändigt för luftskyddsändamål, taga i

anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustnings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Majus proposition nr 184.

persedlar, materialier och annan egendom, som tillhör eller innehaves av

kommuner eller enskilda. Utrustningspersedlar eller materialier, som någon

innehar för beredande av luftskydd åt sig eller sin familj eller hos honom

anställda personer eller för skyddande av egendom, vilken av honom innehaves,

må dock icke tagas i anspråk i vidare mån än persedlarna eller materialierna

finnas vara obehövliga för sådant ändamål (3 § 1 morn.). Markområden,

byggnader och utrymmen så ock transportmedel, vilka icke stadigvarande

erfordras för luftskyddsändamål, tagas i anspråk med nyttjanderätt.

Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma att

väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom

tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke länsstyrelsen finner lämpligt

eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages med äganderätt (3 § 2 morn.).

I länsstyrelsens hand äro jämlikt luftskyddsförfogandelagen lagda jämväl

vissa andra av luftskyddshänsyn betingade maktbefogenheter i förhållande

till kommuner eller enskilda.

Beträffande vissa av de länsstyrelsen givna befogenheterna — bland andra

de i 3 § angivna — gäller, att länsstyrelsen må i den utsträckning, som

finnes lämplig, uppdraga åt luftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva

desamma (14 §).

Beträffande ersättningen för egendom, som tages i anspråk, innehåller

luftskyddsförfogandelagen särskilda regler.

Beslut, som enligt lagen meddelats av luftskyddschef, må överklagas hos

länsstyrelsen, och beslut, som enligt samma lag meddelats av länsstyrelse

eller annan myndighet, varom förmäles i 2 §, hos Konungen (15 § 1 morn.).

Med luftskyddsförfogandelagens bestämmelser örn vilka myndigheter, som

äga utöva de i lagen angivna befogenheterna, torde böra jämföras föreskrifterna

i luftskyddslagen örn luftskyddets organisation. Enligt nämnda lagutövas

tillsynen å luftskyddet inom riket av luftskyddsinspektionen. Inom

varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet. Biket indelas i

luftskyddsområden. Inom varje sådant område utövas den omedelbara ledningen

av luftskyddet av en luftskyddschef.

Överflyttning till annan myndighet av vissa länsstyrelses

befogenheter enligt luftskyddsförfogandelagen.

Till grund för den förut omnämnda propositionen, i vilken organiserandet

av utrymningsärendena behandlas, ligger, bland annat, en inom socialdepartementet

utarbetad promemoria angående civilbefolkningens bortflyttning vid

luftskyddstillstånd. I promemorian framhålles, att skäl finnas för den ståndpunkten,

att bortflyttningen organiseras såsom en särskild samhällelig angelägenhet.

Efter det denna fråga ur olika synpunkter närmare behandlats

föreslås i promemorian, att en central myndighet i form av en statlig utrymningskommission

inrättas för behandling av utrymningsärendena samt att

kommunala nämnder, kallade inkvarteringsnämnder, inrättas inom de kommuner,

varest av viss orts utrymning berörda personer taga uppehåll — in
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

kvarteringskommunerna. I kommun, inom vilken jämlikt företintliga planer

för luftskyddet ett större antal personer skall vid utrymning taga uppehåll,

skulle, enligt vad i promemorian föreslås, särskilda inkvarteringsnämnder

tillsättas, varemot i övriga kommuner inkvarteringsnämnd skulle utgöras i

stad av drätselkammare oell å landet av kommunalnämnd. I utrymningskommunen

— d. v. s. i den kommun, från vilken utrymning sker — skulle

utrymningsärendena liksom hittills handläggas av de ordinarie luftskyddsorganen.

Det organisationsförslag, som förordas i nämnda promemoria, innebär

sålunda, att utrymningsärendena skulle utbrytas från övriga till luftskyddsinspektionens

arbetsområde hörande ärenden och deras handläggning överflyttas

till ett särskilt centralorgan, kallat statens utrymningskommission, å

vilket deli centrala ledningen och övervakningen av dessa ärenden skulle

vila. Under kommissionens ledning skulle utrymningsärendena i utrymningskommunerna

handhavas av de ordinarie lokala luftskyddsorganen, d.v. s.

länsstyrelserna och luftskyddscheferna. De till inkvarteringskommunerna

lokaliserade utrymningsärendena skulle däremot handhavas av de kommunala

inkvarteringsnämnderna, vilka skulle stå direkt under kommissionens ledning.

I sistnämnda del innebär sålunda det i promemorian framförda förslaget,

att såväl länsstyrelserna som luftskyddscheferna befrias från handläggningen

av de i inkvarteringskommunerna uppkommande ärenden, som

sammanhänga med den vid utrymning dit verkställda befolkningsöverflyttningen.

I promemorian göres icke något uttalande i frågan huruvida av de föreslagna

organisatoriska förändringarna bör följa, att även utövandet av de

länsstyrelse och luftskyddsclief jämlikt luftskyddsförfogandelagen tillkommande

befogenheterna böra, såvitt de avse utrymningsändamål, tillkomma

andra myndigheter än länsstyrelser och luftskyddschefer. Denna fråga

beröres däremot i några av de yttranden, som efter remiss avgivits över

promemorian.

Sålunda betonar luftshyddsinspeMioncn nödvändigheten av att de blivande

utrymningsmyndiglieterna, såväl central- som lokalorgan, tilläggas de befogenheter

att för utrymningsändamål taga i anspråk markområden, byggnader

etc., som jämlikt luftskyddsförfogandelagen tillkomma länsstyrelse

och luftskyddsclief.

Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar:

För att en utrymning skall kunna genomföras kail det bli nödvändigt att

tvångsvis taga egendom i anspråk. Sådant ianspråktagande kan behöva ske

snabbt. Har utrymningen betingats av faran från luften bli bestämmelserna

i lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov tillämpliga. I andra fall

av utrymning eller då det gäller att taga hand örn flyktingar måste man

lita till den allmänna förfogandelagen. Därest nu föreliggande förslag

genomföres, vill emellertid länsstyrelsen ifrågasätta, örn icke behov uppkommer

av en lagstiftning, som möjliggör för utrymningskommissionen och

dess underlydande organ att själva taga egendom tvångsvis i anspråk. Genom

en dylik lagstiftning skulle större snabbhet och smidighet vinnas vid genomförandet

av en utrymning eller omhändertagandet av flyktingar.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter, huruvida ej i samband med

omläggning av inkvarteringsverksamheten luftskyddscheferna i inkvarteringsorterna

borde helt befrias från befattning med de av inkvarteringen föranledda

förfoganderättsfrågorna, vilka, därest medverkan av statlig myndighet

ute i orterna ansåges erforderlig, syntes böra handläggas av de lokala

polismyndigheterna.

I det anförande till statsrådsprotokollet, som föregick beslutet att till

antagande förelägga riksdagen den förut omnämnda propositionen, förordades

av mig i huvudsak de förslag till organisationsförändringar, som innefattades

i den i det föregående omnämnda promemorian. Jag förklarade därvid ock,

att den centrala myndigheten syntes böra äga karaktären av en utav Kungl.

Maj:t tillsatt kommission, och att utbrytningen av utrymningsfrågorna från

de ordinarie luftskyddsmyndigheternas handläggning syntes böra möjliggöras

på det sätt, att Konungen i luftskyddslagen förlänades rätt att beträffande

utrymningsfrågor meddela andra föreskrifter än de i luftskyddslagen förekommande.

Vidare framhöll jag, att grunderna för kommunernas medverkan

genom kommunala inkvarteringsnämnder torde böra regleras i en av Konung

och riksdag gemensamt antagen lag.

I propositionen har framlagts förslag till förordning örn utrymningshjälp,

till lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.

samt till lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen. Förstnämnda

förslag reglerar den hjälp, som kan utgå till den, vilken tillhör befolkningsgrupp,

som av myndighet blivit i vederbörlig ordning ålagd eller uppmanad

att i anledning av utrymning bortflytta till annan kommun. Utrymningslijälpen

utgår såsom naturahjälp eller kontanthjälp; såsom naturahjälp meddelas

den, bland annat, i form av inkvartering. Vidare stadgas i förslaget,

att den centrala ledningen och övervakningen av frågor örn utrymningshjälp

samt örn vidtagande av nödiga förberedande åtgärder härför utövas av den

myndighet Konungen därtill utser samt att de lokala åtgärderna med avseende

å utrymningshjälpens förberedande och liandhavande ombesörjas i

utrymningskommun av dem, som utöva ledningen av luftskyddet inom kommunen,

och i inkvarteringskommun av inkvarteringsnämnd, som därvid i

fall varom Konungen särskilt stadgar står under närmare tillsyn av inlcvarteringschef.

Enligt förslaget till lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å

utrymning m. m. äro kommunerna i riket skyldiga att i den omfattning

Konungen bestämmer fullgöra arbetsuppgifter, vilka vid utrymning i anledning

av krig eller krigsfara av luftskyddsort eller annat område eller vid

planläggning för sådan utrymning uppkomma i avseende å ordnande av inkvartering,

liandhavande av utrymningshjälp samt ombesörjande av erforderligt

bistånd i övrigt åt dem, vilka flyttat från sin bostad eller bostadsort

och tagit uppehåll inom kommunen. Handhavandet av dessa uppgifter

skall enligt lagförslaget ankomma å kommunala inkvarteringsnämnder, vilka

därvid skola efterkomma de föreskrifter, som meddelas av det centrala ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majus proposition nr 184.

rymningsorganet. Särskild inkvarteringsnämnd skall, efter förordnande av

Konungen eller den i förordningen om utrymningshjälp avsedda centralmyndigheten,

tillsättas inom kommun, till vilken jämlikt förefintliga planer

för utrymning ett större antal personer skall bortflytta. Är ej särskild inkvarteringsnämnd

tillsatt, skall kommunen uppdraga åt annan kommunal

myndighet än fattigvårdsstyrelse att vara inkvarteringsnämnd. Slutligen

lämnas Konungen i lagförslaget bemyndigande att meddela närmare bestämmelser

angående inkvarteringsnämnder samt rörande tillämpning av lagen i

övrigt.

Enligt förslaget till lag om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen skall

Konungen, utan hinder av vad eljest är stadgat i lagen, äga i fråga örn

åtgärder, som föranledas av utrymning för luftskyddsändamål, meddela särskilda

föreskrifter angående luftskyddets organisation och förberedande.

Vid propositionen var fogat ett inom socialdepartementet utarbetat utkast

till kungörelse örn inkvarteringsnämnder. Enligt detta utkast skall inkvarteringsnämnd

vid fullgörandet av sina åligganden ställa sig till efterrättelse

de föreskrifter och anvisningar, som meddelas av statens utrymningskommission.

Den närmare tillsynen över särskild inkvarteringsnämnds verksamhet

skall utövas av en utav utrymningskommissionen förordnad inkvarteringschef.

Denne har att särskilt tillse, att nämndens verksamhet bedrives

i överensstämmelse såväl med kungörelsen och med stöd därav meddelade

föreskrifter som med gällande bestämmelser örn handhavande av utrymningshjälp,

att enhetliga grunder därvid tillämpas inom de olika kommunerna

samt att nämndens åtgärder planläggas och verkställas på ändamålsenligt

sätt och under iakttagande av sträng sparsamhet. Utrymningskommissionen

skall bestämma verksamhetsområdet för inkvarteringschef och därvid, under

hänsynstagande till det planlagda antalet inkvarterade, söka tillgodose intresset

av enhetlighet i de olika inkvarteringsnämndernas beslut i den utsträckning

som utan men för inkvarteringschefens övriga tillsynsuppgifter

låter sig göra. Vissa av inkvarteringsnämnds beslut skola enligt kungörelseutkastet

underställas inkvarteringschefens prövning; finner han sig icke kunna

fastställa beslutet, skall ärendet liänskjutas till utrymningskommissionens

avgörande.

I propositionen har även länsstyrelsernas ställning i fråga om förfoganderätten

för utrymningsändamål uppmärksammats. Jag anförde nämligen i

propositionen — efter att lia erinrat om luftskyddsförfogandelagens föreskrifter

örn befogenheten att taga egendom av olika slag i anspråk — följande:

Att nu omnämnda befogenheter lagts i länsstyrelses, eventuellt luftskyddschefs

hand är med hänsyn till nu gällande organisation fullt naturligt. Såvitt

angår förfoganderätten för utrymningsändamål blir dock läget ett annat då

en från länsstyrelserna fristående organisation uppbygges för detta ändamål.

Starka skäl synas mig tala för den uppfattningen, att de nya utrymningsmyndigheterna

— i en form, som är ägnad att trygga mot missbruk av befogenheterna

— själva utrustas med de maktbefogenheter, som nu tillkomma luftskyddsmyndigheterna.

Önskemål härom lia också uttalats i remissvaren. Då

emellertid fråga uppkommit örn en annan ändring av luftskyddsförfogande
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 9

rättslagstiftningen, torde jag senare få anmäla frågan om rekvisitionsrätt för

utrymningsmyndiglieterna.

Även om emellertid utrymningsmyndiglieterna skulle tilläggas rekvisitionsrätt,

bör enligt min uppfattning därmed icke följa någon ändring beträffande

den förmedlande och reglerande uppgift, som tillagts länsstyrelserna jämlikt

kungörelsen den 26 maj 1939 med vissa bestämmelser örn företrädesrätt med

avseende å planläggning av rekvisition och förfogande m. m. Redan på grund

härav är uppenbart, att länsstyrelsen är tänkt att jämväl i fortsättningen vara

medageraude beträffande länets inkvarteringsfrågor. Men dess befattning

därmed blir begränsad på liknande sätt som nu gäller beträffande planläggningen

av rekvisition av fastigheter för krigsmaktens behov.

Såsom av den mi lämnade redogörelsen framgår är för handläggningen Departementsav

utrymningsärenden en särskild organisation avsedd att uppbyggas. Cent- Stefen.

ratt skall ledningen och övervakningen av dessa ärenden tillkomma en av

Kungl. Maj:t tillsatt kommission, benämnd statens utrymningskommission.

Lokalt skola i utrymningskommunerna dessa ärenden fortfarande handläggas

av de ordinarie luftskyddsorganen men i inkvarteringskommunerna däremot

av kommunala inkvarteringsnämnder, vilka, i de fall då uppgifter av någon

betydenhet kunna väntas föreligga och särskild inkvarteringsnämnd därför

tillsatts, skola stå under närmare tillsyn av en utav kommissionen för visst

område förordnad inkvarteringschef.

Man torde böra räkna med att vid verkställandet av de planer, som uppgjorts

för utrymningen av vissa luftskyddsorter, den förfoganderätt för

nämnda ändamål, som närmare regleras i luftskyddsförfogandelagen, kommer

att i betydande utsträckning behöva tagas i anspråk för inkvartering av de

befolkningsgrupper, vilka beröras av utrymningen. Vidtoges icke någon

ändring i luftskyddsförfogandelagen, komme förhållandet att bli det, att

särskilda utrymningsmyndigheter såsom sin huvuduppgift hade att planlägga

inkvarteringen och vid planernas verkställande svara för de skilda

arbetsuppgifter, som sammanhängde med den verkställda befolkningsomflyttningen,

därvid den måhända främsta arbetsuppgiften skulle komma att hänföra

sig till de bortflyttades bostadsfråga, men att utrymningsmyndiglieterna

komme att sakna de maktbefogenheter, vilka, i den mån dessa angelägenheter

icke ordnades på frivillighetens grund, vore av nöden för fullgörandet

av de dem anförtrodda uppgifterna. Vid varje uppkommande fråga örn

tillämpning av luftskyddsförfogandelagen skulle nämligen under sådana förhållanden

länsstyrelses eller luftskyddschefs medverkan behöva sökas.

Att en sådan anordning är ägnad att försena förfoganderättens utövande

är uppenbart. Mot anordningen talar därjämte, att länsstyrelserna och

luftskyddscheferna helt naturligt komma att i betydligt mindre grad än

utrymningsmyndiglieterna vara insatta i det praktiska förberedelsearbetet

för utrymningen. Länsstyrelsens ställning såsom förmedlande och reglerande

organ med avseende å planläggning i fredstid av förfogande inom

länet ger länsstyrelsen knappast kännedom annat än i stora drag om inkvarteringsorganisationen

i länet. Avgörandet i frågan huruvida nu nämnda

anordning ändock bör bibehållas synes mig därför böra uteslutande bero av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

huruvida de lokala utrymningsmyndigheterna kunna anses vara tillräckligt

kvalificerade för att tillerkännas de synnerligen vittgående befogenheter, som

erfordras för utrymningsåtgärdernas genomförande. Av praktiska skäl torde

det nämligen icke vara möjligt att låta det centrala organet ensamt utöva

ifrågavarande befogenheter.

I det föregående har nämnts, att Kungl. Maj:ts förslag rörande utrymningens

organiserande innebär, bland annat, att den närmare tillsynen över

den verksamhet, som de särskilda inkvarteringsnämnderna inom visst område

komme att bedriva, skulle utövas av en utav utrymningskommissionen

förordnad inkvarteringschef. Den ansvarsfulla uppgift i utrymningsarbetet,

som tilldelats inkvarteringschefen, synes giva anledning förutsätta, att det

centrala organet låter sig angeläget vara att till denna syssla knyta personer

med sådan omdömesgillhet, att nu ifrågavarande befogenheter kunna utan

fara för missbruk läggas i deras händer.

Jag förordar i anslutning till det sagda, att den befogenhet att för utrymningsändamål

taga i anspråk markområden, byggnader etc., som enligt 3 §

luftskyddsförfogandelagen tillkommer länsstyrelse, överflyttas å den centrala

myndigheten för utrymningsärenden. Tillika föreslår jag — i analogi med

förhållandet mellan länsstyrelse och luftskyddschef i fråga örn utövandet av

förfoganderätt för luftskyddsändamål —• att den centrala utrymningsmyndiglieten

tillerkännes rätt att, då inkvarteringschef förordnats, i den utsträckning

den finner lämplig överlåta sina nu nämnda befogenheter å denne.

De ändringar i luftskyddsförfogandelagen, som föranledas av nu nämnda

förslag, torde bestå dels i tillägg till 14 §, dels ock i vissa ändringar i

15 § 1 mom. Tillägget till 14 § nämnda lag föreslås innehålla, att därest

Konungen med stöd av 18 § luftskyddslagen förordnat särskild myndighet

att liaudhava den centrala ledningen av de åtgärder, som föranledas av utrymning

för luftskyddsändamål, nämnda myndighet skall å den ort, varest

vid utrymning uppehåll tages eller är avsett att tagas, i stället för länsstyrelsen

utöva de i 3 § angivna befogenheterna, såvitt dessa äro för utrymningens

verkställande erforderliga. Vidare föreslås upptagande i 14 §

jämväl av det stadgandet, att örn nämnda centralmyndighet förordnat särskild

person att å ort, som nyss nämnts, i egenskap av inkvarteringschef

utöva den närmare tillsynen över utrymningen, myndigheten må i den utsträckning

som finnes lämplig å inkvarteringschefen överlåta sina befogenheter

jämlikt lagen. Ändringarna i 15 § 1 mom. bestå i införande av besvärsrätt

för beslut jämlikt lagen från inkvarteringschef till centralmyndigheten

samt från denna till Kungl. Maj:t.

Vidtagande av inredningsarbeten ni. lii. å byggnader, som äro tagna

eller skola tagas i anspråk för utryniningsändamål.

I det yttrande, som av länsstyrelsen i Norrbottens län avgivits över förut

omnämnda promemoria angående civilbefolkningens bortflyttning vid luftskyddstillstånd

anföres:

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr IS4.

Länsstyrelsen anser sig böra något ingå på frågan om elen rätt att taga

i anspråk byggnader och att med avseende å byggnaderna vidtaga nödiga

förbättrings- och liknande arbeten, vilken utgör förutsättningen för inkvarteringen

å annan ort av befolkningen från ort, som skall utrymmas.

Medan 3 § i lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov lämnar länsstyrelse

och — efter bemyndigande enligt 14 § — luftskyddschef rätt att

taga i anspråk byggnader, som prövas erforderliga för, bland annat, bortliyttning

från ort, som hotas av anfall från luften, saknas, därest länsstyrelsens

tolkning av 4 § 1 mom. samma lag är riktig, laglig möjlighet att mot

vederbörande ägares eller innehavares bestridande vidtaga förbättring eller

annan ändring av dylika byggnader.

I fråga örn annan bortflyttning än den nyss berörda torde 6 § allmänna

förfogaudelagen skänka möjlighet till förfogande över byggnader. Däremot

synes en jämförelse mellan detta lagrum och lagens 4 § ge vid handen, att

icke heller i detta fall förbättringsarbeten tvångsvis kunna genomföras.

Då enligt promemorian inkvarteringsfrågan skulle ordnas genom kommunala

inkvarteringsnämnders försorg på ett för såväl utrymning för luftskyddsändamål

som annan utrymning likartat sätt, synas för alla fall av utrymning

enhetliga bestämmelser om förfoganderätt böra meddelas, därvid även

rätten att vidtaga förbättringar och andra ändringar med avseende å byggnader

torde böra regleras.

Det torde vara lämpligt att i förevarande sammanhang upptaga det av Departementslänsstvrelsen

i Norrbottens län väckta spörsmålet, såvitt detsamma hänför

sig till frågan örn möjligheterna att vidtaga ändringsarbeten å byggnader,

som tagas i anspråk jämlikt luftskyddsförfogandelagen.

I visst hänseende är i luftskyddsförfogandelagen frågan örn skyldighet

att tåla åtgärder med avseende å egendom samt dess inredning och utrustning

berörd, nämligen i 4 § 1 mom. Skyldigheten gäller dock endast ägare

eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom,

för vilken luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, och avser

blott åtgärder, som prövas erforderliga för luftskyddets genomförande.

I 3 § luftskyddsförfogandelagen, som är det tillämpliga lagrummet för

ianspråktagandet vid utrymning av byggnader i och för inkvartering, är

frågan örn vidtagandet av åtgärder, motsvarande de nyss nämnda, däremot

icke berörd. Då en byggnad jämlikt nämnda lagrum tages i anspråk med

nyttjanderätt, uppkomma icke några andra befogenheter med avseende a

byggnaden för den, som tager byggnaden i anspråk, än de, som kunna

anses inneslutna i nyttjanderätten. Riktigheten av denna slutsats bestyrkes

vid en jämförelse nied 4 § allmänna förfogandelagen, som jämväl berör

skyldigheten att upplåta byggnad; i nämnda lagrum är nämligen särskilt

stadgat, att vederbörande ägare eller innehavare är pliktig tåla eller vidtaga

erforderlig ändring eller förflyttning av inredningen eller utrustningen.

Viss ledning för bedömandet i vad måll det kan föreligga behov att

kunna vidtaga åtgärder av nu nämnt slag beträffande byggnader, varest vid

utrymning för luftskyddsändamål inkvartering skall ordnas, kan erhållas av

uttalanden i den förut omnämnda promemorian angående civilbefolkningens

bortflyttning vid luftskyddstillstånd. Det framhålles i promemorian, att de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 184.

fastigheter, som avses skola tagas i bruk såsom förläggningar, endast i

mindre utsträckning utgöras av förstklassiga pensionat, herrgårdar eller

bondgårdar. I regel hade man, säges i promemorian vidare, måst lita till

lokaler, som icke vore avsedda för detta ändamål, främst allmänna samlingslokaler

av olika slag. Inredning och utrustning torde enligt promemorian

i flertalet fall tarva förbättring, exempelvis i avseende å anläggning av sanitära

anordningar eller utvidgning av redan befintliga sådana anordningar,

förbättring av belysningsanordningar samt inredning eller förbättring av

köksanordningar (spis, vask, skafferi, källare, vattenledning). Därtill komme

åtgärder för att göra sommarbostäder eller eljest otillfredsställande lokaler

vinterbonade samt förbättring av uppvärmningsanordningar. Liknande inrednings-

och utrustningsproblem förelåge även, efter vad erfarenheten visat,

beträffande de inkvarteringsutrymmen, vilka stöde till buds för den enskilda

inkvartering, som ordnades genom samhällets försorg.

I många fall torde de inrednings- och utrustningsarbeten, varom fråga är,

höja byggnadens värde. Bland annat på grund härav torde man som regel

kunna räkna med medgivande från ägaren eller innehavaren till åtgärdens

vidtagande. Med hänsyn till den synnerliga vikt för utrymningens praktiska

genomförande det äger, att de byggnader, som skola tagas i anspråk för inkvartering,

verkligen äro tjänliga för sitt ändamål kan man dock enligt min

mening icke nöja sig med att lita till frivilliga medgivanden av byggnadernas

ägare eller innehavare. Jag föreslår därför, att i 3 § luftskyddsförfogandelagen

upptages ett nytt moment (3 mom.) av innehåll, att örn byggnad tages

i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid utrymning för luftskyddsändamål

fått sig ålagt jämlikt 2 § eller blivit uppmanad av myndighet i vederbörlig

ordning att taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ägare eller

innehavare av byggnaden är pliktig att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden

ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga

för tillgodoseende av ifrågavarande ändamål. Av mitt förut framställda

förslag beträffande 14 § luftskyddsförfogandelagen framgår, att då Konungen

förordnat särskild myndighet att handhava den centrala ledningen av utrymningsåtgärderna,

denna myndighet samt, i den män myndigheten det förordnar,

inkvarteringschefer få handhava nu ifrågavarande befogenheter.

Såsom i det föregående nämnts äga bestämmelserna i luftskyddsförfogandelagen

tillämpning allenast då luftskyddstillstånd är rådande. Då man torde

kunna i många fall räkna med såsom antagligt, att eventuella förordnanden

örn luftskyddstillstånd och örn verkställandet av utrymningsplanerna komma

att följa slag i slag, komma alltså i allmänhet nyss omnämnda åtgärder med

avseende å byggnader samt dessas inredning och utrustning icke att kunna

vidtagas förrän samtidigt med att byggnaderna skola upplåtas för inkvartering.

Avser den åtgärd, som skall vidtagas, exempelvis att vinterbona en

sommarbostad och sker utrymningen vintertid, inträder den tidpunkt, då

skyldighet föreligger att tåla den åtgärd jag nyss nämnde såsom exempel,

uppenbarligen alltför sent för att åtgärden skall kunna bliva till avsett gagn.

A andra sidan måste beaktas, att icke alltför starka och byggnadens normala

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 184.

användning försvårande ingrepp ske på ett stadium, då man ännu icke vet,

huruvida de uppgjorda utrymningsplanerna komma att gå i verkställighet

eller ej.

I anslutning till det sagda vill jag föreslå införande i luftskyddsförfogandelagen

av en bestämmelse — i form av upptagande av ett 4 mom. i 3 § —

av innehåll att där det för att tillgodose behov, som avses i 3 morn., finnes

erforderligt, att i nämnda mom. angiven åtgärd vidtages redan innan byggnaden

tages i anspråk, ägaren eller innehavaren är, i den mån Konungen det

föreskriver, pliktig att tåla åtgärden. Denna bestämmelse skulle alltså gälla

oberoende av örn luftskyddstillstånd är rådande. Jag vill emellertid föreslå

stadgande örn att nyssnämnda föreskrift av Konungen får meddelas allenast då

riket befinner sig i krig eller krigsfara.

I fråga örn ersättning för de åtgärder, som i det föregående varit på tal,

torde förfoganderättslagstiftningens ersättningsgrunder böra gälla. Ersättning

synes sålunda böra utgå ej blott för kostnad, som ägare eller innehavare

genom de vidtagna åtgärderna kan komma att vidkännas utan även

för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan hava lidit. Iakttagandet

härav föranleder vissa justeringar av 5 § 1 mom. och 6 § luftskyddsförfogandelagen.

Då bestämmelsen i 3 § 4 mom. samt såsom följd

därav jämväl ersättningsreglerna kunna bli tillämpliga även örn luftskyddstillstånd

ej råder, har därav föranledd ändring vidtagits i 1 § samma lag.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt

för luftskyddets behov, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Bilaga.

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)

örn förfoganderätt för luftskyddets behov.

Härigenom förordnas, dels att 1 §, 5 § 1 morn., 6 och 14 §§ samt 15 §

1 mom. lagen den 31 mars 1938 örn förfoganderätt för luftskyddets behov1)

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 3 § samma

lag skola upptagas två nya moment, betecknade 3 mom. och 4 morn., av

den lydelse nedan sägs:

1 §•

Bestämmelserna i 2 §, 3 § 1—3 morn., 4 § samt 8—15 §§ skola äga tillämpning

allenast då luftskyddstillstånd, varom förmäles i 13 § luftskyddslagen, är

rådande.

3 §■

3 mom. Tages byggnad i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid

utrymning för luftskyddsändamål fått sig ålagt jämlikt 2 § eller blivit uppmanad

av myndighet i vederbörlig ordning att taga uppehåll utom sin bostad

eller bostadsort, är ägare eller innehavare av byggnaden pliktig att tåla de åtgärder

med avseende å byggnaden ävensom dess inredning och utrustning,

som av länsstyrelsen prövas erforderliga för tillgodoseende av ifrågavarande

ändamål.

4 mom. Där det för att tillgodose behov, som avses i 3 morn., finnes erforderligt,

att i nämnda mom. angiven åtgärd vidtages redan innan byggnaden

tages i anspråk, är ägaren eller innehavaren, i den mån Konungen

det föreskriver, pliktig att tåla åtgärden. Sådan föreskrift må meddelas

allenast då riket befinner sig i krig eller krigsfara.

5§-

1 mom. För åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller 4§ 1 morn.,

är med nedan i 2 och 3 mom. angivna undantag ägare eller innehavare av

egendom, som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan.

För egendom---inverkande förhållanden.

Då egendom --—- ersättning därför.

Har åtgärd varom i 3 § 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 mom. sägs vidtagits,

må, efter vad skäligt finnes, ersättning lämnas för den kostnad ägaren eller

innehavaren i följd därav fått vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring,

som egendomen kan hava lidit.

*) Senaste lydelse ay B § 1 morn. se SFS 1939: 294.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

6 §•

Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller

4 § 1 morn., skall, där ej 4 § 2 mom. är tillämpligt, prövas i den ordning,

som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå att

egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda

tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning

därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej

förutsetts. Angående sätt och tid för ersättningens erläggande skall gälla

vad i rekvisitionslagen stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.

14 §.

Länsstyrelsen må--— tillkomma länsstyrelsen.

Därest Konungen med stöd av 18 § luftskyddslagen förordnat särskild

myndighet att handhava den centrala ledningen av de åtgärder, som föranledas

av utrymning för luftskyddsändamål, skall nämnda myndighet å den

ort, värnest vid utrymning uppehåll tages eller är avsett att tagas, i stället

för länsstyrelsen utöva de i 3 § angivna befogenheterna, såvitt dessa äro

för utrymningens verkställande erforderliga.

Har i andra stycket avsedd myndighet förordnat särskild person att å ort,

som i samma stycke sägs, i egenskap av inkvarteringsclief utöva den närmare

tillsynen över utrymningen, må myndigheten i den utsträckning som

befinnes lämplig å inkvarteringschefen överlåta sina befogenheter jämlikt

denna lag.

15 §.

1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats

av luftskyddsclief, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen. Besvär över

inkvarteringschefs beslut enligt denna lag må anföras hos den i 14 § andra

stycket avsedda myndigheten. Besvär som nu sagts skola hava inkommit

inom tjugu dagar från det klaganden erhöll del av beslutet.

Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller annan myndighet,

varom förmäles i 2 §, eller av myndighet, som avses i 14 § andra

stycket, må överklagas hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd

för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 184.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den

3 april 1940.

N ärvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 1 april 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15

mars 1940, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för

det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938

(nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Martin Wahlbäck.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 184.

17

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Möller, Sköld, Quensel, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, försvars- och folkhushållningsdepartementen

lagrådets den 3 i denna månad avgivna utlåtande över det

den 15 sistlidne mars till lagrådet remitterade förslaget till lag angående

ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt

för luftskyddets behov.

Med förmälan att i lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

vidtagits några jämkningar av redaktionell natur hemställer föredraganden

— under åberopande av att proposition i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen

torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande

till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända — att förslaget

måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 184.

544 40 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 a1 i texten
  2. 2LU 1940:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 s. 1 i texten