Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov
1940-04-05 · 17 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 16 av 17 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:184, Med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov
Dokumentets text
Kungl. Majus proposition nr 184.
1
Nr 184.
Kungl. May.ts proposition till riksdagen med förslag till
lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31
mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets
behov; given Stockholms slott den 5 april 1940.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll
vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av
lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskjddets behov.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1940.
1 sami. Nr 184
514 40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Förslag
till
Lag:
angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)
örn förfoganderätt för luftskyddets behov.
Härigenom förordnas, dels att 1 §, 5 § 1 morn., 6 och 14 §§ samt 15 §
1 mom. lagen den 31 mars 1938 örn förfoganderätt för luftskyddets behov1)
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 3 § samma
lag skola upptagas två nya moment, betecknade 3 mom. och 4 morn., av
den lydelse nedan sägs:
1 §•
Bestämmelserna i 2 §, 3 § 1—3 morn., 4 § samt 8—15 §§ skola äga tillämpning
allenast då luftskyddstillstånd, varom förmäles i 13 § luftskyddslagen, är
rådande.
3§-
3 mom. Tages byggnad i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid
utrymning för luftskyddsändamål jämlikt 2 § fått sig ålagt eller i vederbörlig
ordning blivit av myndighet uppmanad att taga uppehåll utom sin bostad
eller bostadsort, är ägare eller innehavare av byggnaden pliktig att tåla de åtgärder
med avseende å byggnaden ävensom dess inredning och utrustning,
som av länsstyrelsen prövas erforderliga för ändamålet.
4 mom. Där det finnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose behov,
som avses i 3 morn., vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk, är
ägaren eller innehavaren, i den mån Konungen det föreskriver, pliktig att
tåla åtgärden. Sådan föreskrift må meddelas allenast då riket befinner sig
i krig eller krigsfara.
5 §•
1 mom. För åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 morn.,
är med nedan i 2 och 3 mom. angivna undantag ägare eller innehavare av
egendom, som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan.
För egendom---inverkande förhållanden.
Då egendom —---ersättning därför.
Har åtgärd varom i 3 § 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 mom. sägs vidtagits,
må, efter vad skäligt finnes, ersättning lämnas för den kostnad ägaren eller
innehavaren i följd därav fått vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring,
som egendomen kan hava lidit.
*) Senaste lydelse av 5 § 1 morn. se SFS 1939: 294.
3
Kungl. Ma.j:ts proposition nr 184.
6 §•
Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller
4 § 1 morn., skall, där ej 4 § 2 mom. är tillämpligt, prövas i den ordning,
som iir stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå att
egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda
tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning
därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej
förutsetts. Angående sätt och tid för ersättningens erläggande skall gälla
vad i rekvisitionslagen stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.
14 §.
Länsstyrelsen må---tillkomma länsstyrelsen.
Därest Konungen med stöd av 18 § luftskyddslagen förordnat särskild
myndighet att handhava den centrala ledningen av de åtgärder, som föranledas
av utrymning för luftskyddsändamål, skall nämnda myndighet i stället
för länsstyrelsen utöva de i 3 § angivna befogenheterna, såvitt dessa äro
för utrymningens verkställande erforderliga å ort, varest uppehåll tages eller
är avsett att tagas.
Har i andra stycket avsedd myndighet förordnat särskild person att å ort,
som i samma stycke sägs, i egenskap av inkvarteringschef utöva den närmare
tillsynen över utrymningen, må myndigheten i den utsträckning som
befinnes lämplig å inkvarteringschefen överlåta sina befogenheter jämlikt
denna lag.
15 §.
1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats
av luftskyddschef, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen. Besvär över
inkvarteringschefs beslut enligt denna lag må anföras hos den i 14 § andra
stycket avsedda myndigheten. Besvär skola hava inkommit inom tjugu dagar
från det klaganden erhöll del av beslutet.
Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller annan myndighet,
varom förmäles i 2 §, eller av myndighet, som avses i 14 § andra
stycket, må överklagas hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 15 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och folkhushållningsdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet
Möller, fråga örn vissa ändringar i lagen orri förfoganderätt för luftskyddets
behov samt anför:
I proposition den 8 mars 1940, nr 148, har Kungl. Maj:t till behandling
upptagit spörsmålet örn vissa organisatoriska förändringar beträffande
handläggningen av ärenden, som röra utrymning för luftskyddsändamål. I
samband härmed har uppkommit fråga om att till annan myndighet överflytta
vissa av de befogenheter, som jämlikt lagen örn förfoganderätt för luftskyddets
behov tillkomma länsstyrelserna. Jag har nu för avsikt att framlägga
förslag i detta ämne. Lämpligen torde i sammanhang därmed böra
upptagas jämväl ett annat samma lag berörande spörsmål.
Till en början torde nu gällande bestämmelser örn förfoganderätt för
luftskyddets behov m. m. böra i korthet beröras.
fällande bestämmelser örn förfoganderätt för
luftskyddets behov m. m.
Det civila luftskyddets behov av förnödenheter m. m. tillgodoses genom
lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt för luftskyddets behov
(ändrad genom lag den 22 juni 1939, nr 294). Luftskyddsförfogandelagens
huvudbestämmelser skola träda i tillämpning, då luftskyddstillstånd är rådande
(1 §). Enligt 13 § luftskyddslagen den 11 juni 1937 äger Konungen,
om riket befinner sig i krig eller krigsfara, förordna, att riket eller del därav
skall försättas i luftskyddstillstånd. I luftskyddsförfogandelagen stadgas
vidare, att Konungen eller, efter Konungens förordnande, länsstyrelse eller
annan myndighet äger föreskriva, att invånare å ort, som hotas av anfall
från luften, skola taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ävensom,
i den mån det prövas nödvändigt, bestämma, varest uppehåll skall tagas (2 §).
Länsstyrelsen äger, då det prövas nödvändigt för luftskyddsändamål, taga i
anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustnings
-
5
Kungl. Majus proposition nr 184.
persedlar, materialier och annan egendom, som tillhör eller innehaves av
kommuner eller enskilda. Utrustningspersedlar eller materialier, som någon
innehar för beredande av luftskydd åt sig eller sin familj eller hos honom
anställda personer eller för skyddande av egendom, vilken av honom innehaves,
må dock icke tagas i anspråk i vidare mån än persedlarna eller materialierna
finnas vara obehövliga för sådant ändamål (3 § 1 morn.). Markområden,
byggnader och utrymmen så ock transportmedel, vilka icke stadigvarande
erfordras för luftskyddsändamål, tagas i anspråk med nyttjanderätt.
Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma att
väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom
tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke länsstyrelsen finner lämpligt
eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages med äganderätt (3 § 2 morn.).
I länsstyrelsens hand äro jämlikt luftskyddsförfogandelagen lagda jämväl
vissa andra av luftskyddshänsyn betingade maktbefogenheter i förhållande
till kommuner eller enskilda.
Beträffande vissa av de länsstyrelsen givna befogenheterna — bland andra
de i 3 § angivna — gäller, att länsstyrelsen må i den utsträckning, som
finnes lämplig, uppdraga åt luftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva
desamma (14 §).
Beträffande ersättningen för egendom, som tages i anspråk, innehåller
luftskyddsförfogandelagen särskilda regler.
Beslut, som enligt lagen meddelats av luftskyddschef, må överklagas hos
länsstyrelsen, och beslut, som enligt samma lag meddelats av länsstyrelse
eller annan myndighet, varom förmäles i 2 §, hos Konungen (15 § 1 morn.).
Med luftskyddsförfogandelagens bestämmelser örn vilka myndigheter, som
äga utöva de i lagen angivna befogenheterna, torde böra jämföras föreskrifterna
i luftskyddslagen örn luftskyddets organisation. Enligt nämnda lagutövas
tillsynen å luftskyddet inom riket av luftskyddsinspektionen. Inom
varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet. Biket indelas i
luftskyddsområden. Inom varje sådant område utövas den omedelbara ledningen
av luftskyddet av en luftskyddschef.
Överflyttning till annan myndighet av vissa länsstyrelses
befogenheter enligt luftskyddsförfogandelagen.
Till grund för den förut omnämnda propositionen, i vilken organiserandet
av utrymningsärendena behandlas, ligger, bland annat, en inom socialdepartementet
utarbetad promemoria angående civilbefolkningens bortflyttning vid
luftskyddstillstånd. I promemorian framhålles, att skäl finnas för den ståndpunkten,
att bortflyttningen organiseras såsom en särskild samhällelig angelägenhet.
Efter det denna fråga ur olika synpunkter närmare behandlats
föreslås i promemorian, att en central myndighet i form av en statlig utrymningskommission
inrättas för behandling av utrymningsärendena samt att
kommunala nämnder, kallade inkvarteringsnämnder, inrättas inom de kommuner,
varest av viss orts utrymning berörda personer taga uppehåll — in
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
G
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
kvarteringskommunerna. I kommun, inom vilken jämlikt företintliga planer
för luftskyddet ett större antal personer skall vid utrymning taga uppehåll,
skulle, enligt vad i promemorian föreslås, särskilda inkvarteringsnämnder
tillsättas, varemot i övriga kommuner inkvarteringsnämnd skulle utgöras i
stad av drätselkammare oell å landet av kommunalnämnd. I utrymningskommunen
— d. v. s. i den kommun, från vilken utrymning sker — skulle
utrymningsärendena liksom hittills handläggas av de ordinarie luftskyddsorganen.
Det organisationsförslag, som förordas i nämnda promemoria, innebär
sålunda, att utrymningsärendena skulle utbrytas från övriga till luftskyddsinspektionens
arbetsområde hörande ärenden och deras handläggning överflyttas
till ett särskilt centralorgan, kallat statens utrymningskommission, å
vilket deli centrala ledningen och övervakningen av dessa ärenden skulle
vila. Under kommissionens ledning skulle utrymningsärendena i utrymningskommunerna
handhavas av de ordinarie lokala luftskyddsorganen, d.v. s.
länsstyrelserna och luftskyddscheferna. De till inkvarteringskommunerna
lokaliserade utrymningsärendena skulle däremot handhavas av de kommunala
inkvarteringsnämnderna, vilka skulle stå direkt under kommissionens ledning.
I sistnämnda del innebär sålunda det i promemorian framförda förslaget,
att såväl länsstyrelserna som luftskyddscheferna befrias från handläggningen
av de i inkvarteringskommunerna uppkommande ärenden, som
sammanhänga med den vid utrymning dit verkställda befolkningsöverflyttningen.
I promemorian göres icke något uttalande i frågan huruvida av de föreslagna
organisatoriska förändringarna bör följa, att även utövandet av de
länsstyrelse och luftskyddsclief jämlikt luftskyddsförfogandelagen tillkommande
befogenheterna böra, såvitt de avse utrymningsändamål, tillkomma
andra myndigheter än länsstyrelser och luftskyddschefer. Denna fråga
beröres däremot i några av de yttranden, som efter remiss avgivits över
promemorian.
Sålunda betonar luftshyddsinspeMioncn nödvändigheten av att de blivande
utrymningsmyndiglieterna, såväl central- som lokalorgan, tilläggas de befogenheter
att för utrymningsändamål taga i anspråk markområden, byggnader
etc., som jämlikt luftskyddsförfogandelagen tillkomma länsstyrelse
och luftskyddsclief.
Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar:
För att en utrymning skall kunna genomföras kail det bli nödvändigt att
tvångsvis taga egendom i anspråk. Sådant ianspråktagande kan behöva ske
snabbt. Har utrymningen betingats av faran från luften bli bestämmelserna
i lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov tillämpliga. I andra fall
av utrymning eller då det gäller att taga hand örn flyktingar måste man
lita till den allmänna förfogandelagen. Därest nu föreliggande förslag
genomföres, vill emellertid länsstyrelsen ifrågasätta, örn icke behov uppkommer
av en lagstiftning, som möjliggör för utrymningskommissionen och
dess underlydande organ att själva taga egendom tvångsvis i anspråk. Genom
en dylik lagstiftning skulle större snabbhet och smidighet vinnas vid genomförandet
av en utrymning eller omhändertagandet av flyktingar.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter, huruvida ej i samband med
omläggning av inkvarteringsverksamheten luftskyddscheferna i inkvarteringsorterna
borde helt befrias från befattning med de av inkvarteringen föranledda
förfoganderättsfrågorna, vilka, därest medverkan av statlig myndighet
ute i orterna ansåges erforderlig, syntes böra handläggas av de lokala
polismyndigheterna.
I det anförande till statsrådsprotokollet, som föregick beslutet att till
antagande förelägga riksdagen den förut omnämnda propositionen, förordades
av mig i huvudsak de förslag till organisationsförändringar, som innefattades
i den i det föregående omnämnda promemorian. Jag förklarade därvid ock,
att den centrala myndigheten syntes böra äga karaktären av en utav Kungl.
Maj:t tillsatt kommission, och att utbrytningen av utrymningsfrågorna från
de ordinarie luftskyddsmyndigheternas handläggning syntes böra möjliggöras
på det sätt, att Konungen i luftskyddslagen förlänades rätt att beträffande
utrymningsfrågor meddela andra föreskrifter än de i luftskyddslagen förekommande.
Vidare framhöll jag, att grunderna för kommunernas medverkan
genom kommunala inkvarteringsnämnder torde böra regleras i en av Konung
och riksdag gemensamt antagen lag.
I propositionen har framlagts förslag till förordning örn utrymningshjälp,
till lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å utrymning m. m.
samt till lag örn ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen. Förstnämnda
förslag reglerar den hjälp, som kan utgå till den, vilken tillhör befolkningsgrupp,
som av myndighet blivit i vederbörlig ordning ålagd eller uppmanad
att i anledning av utrymning bortflytta till annan kommun. Utrymningslijälpen
utgår såsom naturahjälp eller kontanthjälp; såsom naturahjälp meddelas
den, bland annat, i form av inkvartering. Vidare stadgas i förslaget,
att den centrala ledningen och övervakningen av frågor örn utrymningshjälp
samt örn vidtagande av nödiga förberedande åtgärder härför utövas av den
myndighet Konungen därtill utser samt att de lokala åtgärderna med avseende
å utrymningshjälpens förberedande och liandhavande ombesörjas i
utrymningskommun av dem, som utöva ledningen av luftskyddet inom kommunen,
och i inkvarteringskommun av inkvarteringsnämnd, som därvid i
fall varom Konungen särskilt stadgar står under närmare tillsyn av inlcvarteringschef.
Enligt förslaget till lag örn vissa skyldigheter för kommun i avseende å
utrymning m. m. äro kommunerna i riket skyldiga att i den omfattning
Konungen bestämmer fullgöra arbetsuppgifter, vilka vid utrymning i anledning
av krig eller krigsfara av luftskyddsort eller annat område eller vid
planläggning för sådan utrymning uppkomma i avseende å ordnande av inkvartering,
liandhavande av utrymningshjälp samt ombesörjande av erforderligt
bistånd i övrigt åt dem, vilka flyttat från sin bostad eller bostadsort
och tagit uppehåll inom kommunen. Handhavandet av dessa uppgifter
skall enligt lagförslaget ankomma å kommunala inkvarteringsnämnder, vilka
därvid skola efterkomma de föreskrifter, som meddelas av det centrala ut
-
8
Kungl. Majus proposition nr 184.
rymningsorganet. Särskild inkvarteringsnämnd skall, efter förordnande av
Konungen eller den i förordningen om utrymningshjälp avsedda centralmyndigheten,
tillsättas inom kommun, till vilken jämlikt förefintliga planer
för utrymning ett större antal personer skall bortflytta. Är ej särskild inkvarteringsnämnd
tillsatt, skall kommunen uppdraga åt annan kommunal
myndighet än fattigvårdsstyrelse att vara inkvarteringsnämnd. Slutligen
lämnas Konungen i lagförslaget bemyndigande att meddela närmare bestämmelser
angående inkvarteringsnämnder samt rörande tillämpning av lagen i
övrigt.
Enligt förslaget till lag om ändrad lydelse av 18 § luftskyddslagen skall
Konungen, utan hinder av vad eljest är stadgat i lagen, äga i fråga örn
åtgärder, som föranledas av utrymning för luftskyddsändamål, meddela särskilda
föreskrifter angående luftskyddets organisation och förberedande.
Vid propositionen var fogat ett inom socialdepartementet utarbetat utkast
till kungörelse örn inkvarteringsnämnder. Enligt detta utkast skall inkvarteringsnämnd
vid fullgörandet av sina åligganden ställa sig till efterrättelse
de föreskrifter och anvisningar, som meddelas av statens utrymningskommission.
Den närmare tillsynen över särskild inkvarteringsnämnds verksamhet
skall utövas av en utav utrymningskommissionen förordnad inkvarteringschef.
Denne har att särskilt tillse, att nämndens verksamhet bedrives
i överensstämmelse såväl med kungörelsen och med stöd därav meddelade
föreskrifter som med gällande bestämmelser örn handhavande av utrymningshjälp,
att enhetliga grunder därvid tillämpas inom de olika kommunerna
samt att nämndens åtgärder planläggas och verkställas på ändamålsenligt
sätt och under iakttagande av sträng sparsamhet. Utrymningskommissionen
skall bestämma verksamhetsområdet för inkvarteringschef och därvid, under
hänsynstagande till det planlagda antalet inkvarterade, söka tillgodose intresset
av enhetlighet i de olika inkvarteringsnämndernas beslut i den utsträckning
som utan men för inkvarteringschefens övriga tillsynsuppgifter
låter sig göra. Vissa av inkvarteringsnämnds beslut skola enligt kungörelseutkastet
underställas inkvarteringschefens prövning; finner han sig icke kunna
fastställa beslutet, skall ärendet liänskjutas till utrymningskommissionens
avgörande.
I propositionen har även länsstyrelsernas ställning i fråga om förfoganderätten
för utrymningsändamål uppmärksammats. Jag anförde nämligen i
propositionen — efter att lia erinrat om luftskyddsförfogandelagens föreskrifter
örn befogenheten att taga egendom av olika slag i anspråk — följande:
Att nu omnämnda befogenheter lagts i länsstyrelses, eventuellt luftskyddschefs
hand är med hänsyn till nu gällande organisation fullt naturligt. Såvitt
angår förfoganderätten för utrymningsändamål blir dock läget ett annat då
en från länsstyrelserna fristående organisation uppbygges för detta ändamål.
Starka skäl synas mig tala för den uppfattningen, att de nya utrymningsmyndigheterna
— i en form, som är ägnad att trygga mot missbruk av befogenheterna
— själva utrustas med de maktbefogenheter, som nu tillkomma luftskyddsmyndigheterna.
Önskemål härom lia också uttalats i remissvaren. Då
emellertid fråga uppkommit örn en annan ändring av luftskyddsförfogande
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 184. 9
rättslagstiftningen, torde jag senare få anmäla frågan om rekvisitionsrätt för
utrymningsmyndiglieterna.
Även om emellertid utrymningsmyndiglieterna skulle tilläggas rekvisitionsrätt,
bör enligt min uppfattning därmed icke följa någon ändring beträffande
den förmedlande och reglerande uppgift, som tillagts länsstyrelserna jämlikt
kungörelsen den 26 maj 1939 med vissa bestämmelser örn företrädesrätt med
avseende å planläggning av rekvisition och förfogande m. m. Redan på grund
härav är uppenbart, att länsstyrelsen är tänkt att jämväl i fortsättningen vara
medageraude beträffande länets inkvarteringsfrågor. Men dess befattning
därmed blir begränsad på liknande sätt som nu gäller beträffande planläggningen
av rekvisition av fastigheter för krigsmaktens behov.
Såsom av den mi lämnade redogörelsen framgår är för handläggningen Departementsav
utrymningsärenden en särskild organisation avsedd att uppbyggas. Cent- Stefen.
ratt skall ledningen och övervakningen av dessa ärenden tillkomma en av
Kungl. Maj:t tillsatt kommission, benämnd statens utrymningskommission.
Lokalt skola i utrymningskommunerna dessa ärenden fortfarande handläggas
av de ordinarie luftskyddsorganen men i inkvarteringskommunerna däremot
av kommunala inkvarteringsnämnder, vilka, i de fall då uppgifter av någon
betydenhet kunna väntas föreligga och särskild inkvarteringsnämnd därför
tillsatts, skola stå under närmare tillsyn av en utav kommissionen för visst
område förordnad inkvarteringschef.
Man torde böra räkna med att vid verkställandet av de planer, som uppgjorts
för utrymningen av vissa luftskyddsorter, den förfoganderätt för
nämnda ändamål, som närmare regleras i luftskyddsförfogandelagen, kommer
att i betydande utsträckning behöva tagas i anspråk för inkvartering av de
befolkningsgrupper, vilka beröras av utrymningen. Vidtoges icke någon
ändring i luftskyddsförfogandelagen, komme förhållandet att bli det, att
särskilda utrymningsmyndigheter såsom sin huvuduppgift hade att planlägga
inkvarteringen och vid planernas verkställande svara för de skilda
arbetsuppgifter, som sammanhängde med den verkställda befolkningsomflyttningen,
därvid den måhända främsta arbetsuppgiften skulle komma att hänföra
sig till de bortflyttades bostadsfråga, men att utrymningsmyndiglieterna
komme att sakna de maktbefogenheter, vilka, i den mån dessa angelägenheter
icke ordnades på frivillighetens grund, vore av nöden för fullgörandet
av de dem anförtrodda uppgifterna. Vid varje uppkommande fråga örn
tillämpning av luftskyddsförfogandelagen skulle nämligen under sådana förhållanden
länsstyrelses eller luftskyddschefs medverkan behöva sökas.
Att en sådan anordning är ägnad att försena förfoganderättens utövande
är uppenbart. Mot anordningen talar därjämte, att länsstyrelserna och
luftskyddscheferna helt naturligt komma att i betydligt mindre grad än
utrymningsmyndiglieterna vara insatta i det praktiska förberedelsearbetet
för utrymningen. Länsstyrelsens ställning såsom förmedlande och reglerande
organ med avseende å planläggning i fredstid av förfogande inom
länet ger länsstyrelsen knappast kännedom annat än i stora drag om inkvarteringsorganisationen
i länet. Avgörandet i frågan huruvida nu nämnda
anordning ändock bör bibehållas synes mig därför böra uteslutande bero av
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
huruvida de lokala utrymningsmyndigheterna kunna anses vara tillräckligt
kvalificerade för att tillerkännas de synnerligen vittgående befogenheter, som
erfordras för utrymningsåtgärdernas genomförande. Av praktiska skäl torde
det nämligen icke vara möjligt att låta det centrala organet ensamt utöva
ifrågavarande befogenheter.
I det föregående har nämnts, att Kungl. Maj:ts förslag rörande utrymningens
organiserande innebär, bland annat, att den närmare tillsynen över
den verksamhet, som de särskilda inkvarteringsnämnderna inom visst område
komme att bedriva, skulle utövas av en utav utrymningskommissionen
förordnad inkvarteringschef. Den ansvarsfulla uppgift i utrymningsarbetet,
som tilldelats inkvarteringschefen, synes giva anledning förutsätta, att det
centrala organet låter sig angeläget vara att till denna syssla knyta personer
med sådan omdömesgillhet, att nu ifrågavarande befogenheter kunna utan
fara för missbruk läggas i deras händer.
Jag förordar i anslutning till det sagda, att den befogenhet att för utrymningsändamål
taga i anspråk markområden, byggnader etc., som enligt 3 §
luftskyddsförfogandelagen tillkommer länsstyrelse, överflyttas å den centrala
myndigheten för utrymningsärenden. Tillika föreslår jag — i analogi med
förhållandet mellan länsstyrelse och luftskyddschef i fråga örn utövandet av
förfoganderätt för luftskyddsändamål —• att den centrala utrymningsmyndiglieten
tillerkännes rätt att, då inkvarteringschef förordnats, i den utsträckning
den finner lämplig överlåta sina nu nämnda befogenheter å denne.
De ändringar i luftskyddsförfogandelagen, som föranledas av nu nämnda
förslag, torde bestå dels i tillägg till 14 §, dels ock i vissa ändringar i
15 § 1 mom. Tillägget till 14 § nämnda lag föreslås innehålla, att därest
Konungen med stöd av 18 § luftskyddslagen förordnat särskild myndighet
att liaudhava den centrala ledningen av de åtgärder, som föranledas av utrymning
för luftskyddsändamål, nämnda myndighet skall å den ort, varest
vid utrymning uppehåll tages eller är avsett att tagas, i stället för länsstyrelsen
utöva de i 3 § angivna befogenheterna, såvitt dessa äro för utrymningens
verkställande erforderliga. Vidare föreslås upptagande i 14 §
jämväl av det stadgandet, att örn nämnda centralmyndighet förordnat särskild
person att å ort, som nyss nämnts, i egenskap av inkvarteringschef
utöva den närmare tillsynen över utrymningen, myndigheten må i den utsträckning
som finnes lämplig å inkvarteringschefen överlåta sina befogenheter
jämlikt lagen. Ändringarna i 15 § 1 mom. bestå i införande av besvärsrätt
för beslut jämlikt lagen från inkvarteringschef till centralmyndigheten
samt från denna till Kungl. Maj:t.
Vidtagande av inredningsarbeten ni. lii. å byggnader, som äro tagna
eller skola tagas i anspråk för utryniningsändamål.
I det yttrande, som av länsstyrelsen i Norrbottens län avgivits över förut
omnämnda promemoria angående civilbefolkningens bortflyttning vid luftskyddstillstånd
anföres:
11
Kungl. Majus proposition nr IS4.
Länsstyrelsen anser sig böra något ingå på frågan om elen rätt att taga
i anspråk byggnader och att med avseende å byggnaderna vidtaga nödiga
förbättrings- och liknande arbeten, vilken utgör förutsättningen för inkvarteringen
å annan ort av befolkningen från ort, som skall utrymmas.
Medan 3 § i lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov lämnar länsstyrelse
och — efter bemyndigande enligt 14 § — luftskyddschef rätt att
taga i anspråk byggnader, som prövas erforderliga för, bland annat, bortliyttning
från ort, som hotas av anfall från luften, saknas, därest länsstyrelsens
tolkning av 4 § 1 mom. samma lag är riktig, laglig möjlighet att mot
vederbörande ägares eller innehavares bestridande vidtaga förbättring eller
annan ändring av dylika byggnader.
I fråga örn annan bortflyttning än den nyss berörda torde 6 § allmänna
förfogaudelagen skänka möjlighet till förfogande över byggnader. Däremot
synes en jämförelse mellan detta lagrum och lagens 4 § ge vid handen, att
icke heller i detta fall förbättringsarbeten tvångsvis kunna genomföras.
Då enligt promemorian inkvarteringsfrågan skulle ordnas genom kommunala
inkvarteringsnämnders försorg på ett för såväl utrymning för luftskyddsändamål
som annan utrymning likartat sätt, synas för alla fall av utrymning
enhetliga bestämmelser om förfoganderätt böra meddelas, därvid även
rätten att vidtaga förbättringar och andra ändringar med avseende å byggnader
torde böra regleras.
Det torde vara lämpligt att i förevarande sammanhang upptaga det av Departementslänsstvrelsen
i Norrbottens län väckta spörsmålet, såvitt detsamma hänför
sig till frågan örn möjligheterna att vidtaga ändringsarbeten å byggnader,
som tagas i anspråk jämlikt luftskyddsförfogandelagen.
I visst hänseende är i luftskyddsförfogandelagen frågan örn skyldighet
att tåla åtgärder med avseende å egendom samt dess inredning och utrustning
berörd, nämligen i 4 § 1 mom. Skyldigheten gäller dock endast ägare
eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom,
för vilken luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, och avser
blott åtgärder, som prövas erforderliga för luftskyddets genomförande.
I 3 § luftskyddsförfogandelagen, som är det tillämpliga lagrummet för
ianspråktagandet vid utrymning av byggnader i och för inkvartering, är
frågan örn vidtagandet av åtgärder, motsvarande de nyss nämnda, däremot
icke berörd. Då en byggnad jämlikt nämnda lagrum tages i anspråk med
nyttjanderätt, uppkomma icke några andra befogenheter med avseende a
byggnaden för den, som tager byggnaden i anspråk, än de, som kunna
anses inneslutna i nyttjanderätten. Riktigheten av denna slutsats bestyrkes
vid en jämförelse nied 4 § allmänna förfogandelagen, som jämväl berör
skyldigheten att upplåta byggnad; i nämnda lagrum är nämligen särskilt
stadgat, att vederbörande ägare eller innehavare är pliktig tåla eller vidtaga
erforderlig ändring eller förflyttning av inredningen eller utrustningen.
Viss ledning för bedömandet i vad måll det kan föreligga behov att
kunna vidtaga åtgärder av nu nämnt slag beträffande byggnader, varest vid
utrymning för luftskyddsändamål inkvartering skall ordnas, kan erhållas av
uttalanden i den förut omnämnda promemorian angående civilbefolkningens
bortflyttning vid luftskyddstillstånd. Det framhålles i promemorian, att de
12
Kungl. Majus proposition nr 184.
fastigheter, som avses skola tagas i bruk såsom förläggningar, endast i
mindre utsträckning utgöras av förstklassiga pensionat, herrgårdar eller
bondgårdar. I regel hade man, säges i promemorian vidare, måst lita till
lokaler, som icke vore avsedda för detta ändamål, främst allmänna samlingslokaler
av olika slag. Inredning och utrustning torde enligt promemorian
i flertalet fall tarva förbättring, exempelvis i avseende å anläggning av sanitära
anordningar eller utvidgning av redan befintliga sådana anordningar,
förbättring av belysningsanordningar samt inredning eller förbättring av
köksanordningar (spis, vask, skafferi, källare, vattenledning). Därtill komme
åtgärder för att göra sommarbostäder eller eljest otillfredsställande lokaler
vinterbonade samt förbättring av uppvärmningsanordningar. Liknande inrednings-
och utrustningsproblem förelåge även, efter vad erfarenheten visat,
beträffande de inkvarteringsutrymmen, vilka stöde till buds för den enskilda
inkvartering, som ordnades genom samhällets försorg.
I många fall torde de inrednings- och utrustningsarbeten, varom fråga är,
höja byggnadens värde. Bland annat på grund härav torde man som regel
kunna räkna med medgivande från ägaren eller innehavaren till åtgärdens
vidtagande. Med hänsyn till den synnerliga vikt för utrymningens praktiska
genomförande det äger, att de byggnader, som skola tagas i anspråk för inkvartering,
verkligen äro tjänliga för sitt ändamål kan man dock enligt min
mening icke nöja sig med att lita till frivilliga medgivanden av byggnadernas
ägare eller innehavare. Jag föreslår därför, att i 3 § luftskyddsförfogandelagen
upptages ett nytt moment (3 mom.) av innehåll, att örn byggnad tages
i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid utrymning för luftskyddsändamål
fått sig ålagt jämlikt 2 § eller blivit uppmanad av myndighet i vederbörlig
ordning att taga uppehåll utom sin bostad eller bostadsort, ägare eller
innehavare av byggnaden är pliktig att tåla de åtgärder med avseende å byggnaden
ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga
för tillgodoseende av ifrågavarande ändamål. Av mitt förut framställda
förslag beträffande 14 § luftskyddsförfogandelagen framgår, att då Konungen
förordnat särskild myndighet att handhava den centrala ledningen av utrymningsåtgärderna,
denna myndighet samt, i den män myndigheten det förordnar,
inkvarteringschefer få handhava nu ifrågavarande befogenheter.
Såsom i det föregående nämnts äga bestämmelserna i luftskyddsförfogandelagen
tillämpning allenast då luftskyddstillstånd är rådande. Då man torde
kunna i många fall räkna med såsom antagligt, att eventuella förordnanden
örn luftskyddstillstånd och örn verkställandet av utrymningsplanerna komma
att följa slag i slag, komma alltså i allmänhet nyss omnämnda åtgärder med
avseende å byggnader samt dessas inredning och utrustning icke att kunna
vidtagas förrän samtidigt med att byggnaderna skola upplåtas för inkvartering.
Avser den åtgärd, som skall vidtagas, exempelvis att vinterbona en
sommarbostad och sker utrymningen vintertid, inträder den tidpunkt, då
skyldighet föreligger att tåla den åtgärd jag nyss nämnde såsom exempel,
uppenbarligen alltför sent för att åtgärden skall kunna bliva till avsett gagn.
A andra sidan måste beaktas, att icke alltför starka och byggnadens normala
13
Kungl. Majus proposition nr 184.
användning försvårande ingrepp ske på ett stadium, då man ännu icke vet,
huruvida de uppgjorda utrymningsplanerna komma att gå i verkställighet
eller ej.
I anslutning till det sagda vill jag föreslå införande i luftskyddsförfogandelagen
av en bestämmelse — i form av upptagande av ett 4 mom. i 3 § —
av innehåll att där det för att tillgodose behov, som avses i 3 morn., finnes
erforderligt, att i nämnda mom. angiven åtgärd vidtages redan innan byggnaden
tages i anspråk, ägaren eller innehavaren är, i den mån Konungen det
föreskriver, pliktig att tåla åtgärden. Denna bestämmelse skulle alltså gälla
oberoende av örn luftskyddstillstånd är rådande. Jag vill emellertid föreslå
stadgande örn att nyssnämnda föreskrift av Konungen får meddelas allenast då
riket befinner sig i krig eller krigsfara.
I fråga örn ersättning för de åtgärder, som i det föregående varit på tal,
torde förfoganderättslagstiftningens ersättningsgrunder böra gälla. Ersättning
synes sålunda böra utgå ej blott för kostnad, som ägare eller innehavare
genom de vidtagna åtgärderna kan komma att vidkännas utan även
för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan hava lidit. Iakttagandet
härav föranleder vissa justeringar av 5 § 1 mom. och 6 § luftskyddsförfogandelagen.
Då bestämmelsen i 3 § 4 mom. samt såsom följd
därav jämväl ersättningsreglerna kunna bli tillämpliga även örn luftskyddstillstånd
ej råder, har därav föranledd ändring vidtagits i 1 § samma lag.
Departementschefens hemställan.
Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande
över ett inom socialdepartementet upprättat förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt
för luftskyddets behov, av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar,
måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom
utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Bertha Klemedtson.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Bilaga.
Förslag
till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90)
örn förfoganderätt för luftskyddets behov.
Härigenom förordnas, dels att 1 §, 5 § 1 morn., 6 och 14 §§ samt 15 §
1 mom. lagen den 31 mars 1938 örn förfoganderätt för luftskyddets behov1)
skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 3 § samma
lag skola upptagas två nya moment, betecknade 3 mom. och 4 morn., av
den lydelse nedan sägs:
1 §•
Bestämmelserna i 2 §, 3 § 1—3 morn., 4 § samt 8—15 §§ skola äga tillämpning
allenast då luftskyddstillstånd, varom förmäles i 13 § luftskyddslagen, är
rådande.
3 §■
3 mom. Tages byggnad i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid
utrymning för luftskyddsändamål fått sig ålagt jämlikt 2 § eller blivit uppmanad
av myndighet i vederbörlig ordning att taga uppehåll utom sin bostad
eller bostadsort, är ägare eller innehavare av byggnaden pliktig att tåla de åtgärder
med avseende å byggnaden ävensom dess inredning och utrustning,
som av länsstyrelsen prövas erforderliga för tillgodoseende av ifrågavarande
ändamål.
4 mom. Där det för att tillgodose behov, som avses i 3 morn., finnes erforderligt,
att i nämnda mom. angiven åtgärd vidtages redan innan byggnaden
tages i anspråk, är ägaren eller innehavaren, i den mån Konungen
det föreskriver, pliktig att tåla åtgärden. Sådan föreskrift må meddelas
allenast då riket befinner sig i krig eller krigsfara.
5§-
1 mom. För åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller 4§ 1 morn.,
är med nedan i 2 och 3 mom. angivna undantag ägare eller innehavare av
egendom, som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan.
För egendom---inverkande förhållanden.
Då egendom --—- ersättning därför.
Har åtgärd varom i 3 § 3 eller 4 mom. eller 4 § 1 mom. sägs vidtagits,
må, efter vad skäligt finnes, ersättning lämnas för den kostnad ägaren eller
innehavaren i följd därav fått vidkännas samt för skada eller avsevärd försämring,
som egendomen kan hava lidit.
*) Senaste lydelse ay B § 1 morn. se SFS 1939: 294.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
6 §•
Anspråk på ersättning för åtgärd, som avses i 3 § 1, 3 eller 4 mom. eller
4 § 1 morn., skall, där ej 4 § 2 mom. är tillämpligt, prövas i den ordning,
som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov. Ändå att
egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda
tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning
därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej
förutsetts. Angående sätt och tid för ersättningens erläggande skall gälla
vad i rekvisitionslagen stadgas örn likvid för fullgjord rekvisition.
14 §.
Länsstyrelsen må--— tillkomma länsstyrelsen.
Därest Konungen med stöd av 18 § luftskyddslagen förordnat särskild
myndighet att handhava den centrala ledningen av de åtgärder, som föranledas
av utrymning för luftskyddsändamål, skall nämnda myndighet å den
ort, värnest vid utrymning uppehåll tages eller är avsett att tagas, i stället
för länsstyrelsen utöva de i 3 § angivna befogenheterna, såvitt dessa äro
för utrymningens verkställande erforderliga.
Har i andra stycket avsedd myndighet förordnat särskild person att å ort,
som i samma stycke sägs, i egenskap av inkvarteringsclief utöva den närmare
tillsynen över utrymningen, må myndigheten i den utsträckning som
befinnes lämplig å inkvarteringschefen överlåta sina befogenheter jämlikt
denna lag.
15 §.
1 mom. Är någon missnöjd med beslut, som enligt denna lag meddelats
av luftskyddsclief, må klagan däröver föras hos länsstyrelsen. Besvär över
inkvarteringschefs beslut enligt denna lag må anföras hos den i 14 § andra
stycket avsedda myndigheten. Besvär som nu sagts skola hava inkommit
inom tjugu dagar från det klaganden erhöll del av beslutet.
Beslut, som enligt denna lag meddelats av länsstyrelse eller annan myndighet,
varom förmäles i 2 §, eller av myndighet, som avses i 14 § andra
stycket, må överklagas hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd
för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 184.
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den
3 april 1940.
N ärvarande:
justitieråden Eklund,
Lawski,
von Steyern,
regeringsrådet Hjärne.
Enligt lagrådet den 1 april 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll
över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 15
mars 1940, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för
det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat
förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938
(nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
hovrättsassessorn Martin Wahlbäck.
Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.
Ur protokollet:
G. Lindencrona.
Kungl. Majus proposition nr 184.
17
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 april 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Möller, Sköld, Quensel, Eriksson,
Bergquist, Andersson, Domö.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, anmäler efter gemensam
beredning med cheferna för justitie-, försvars- och folkhushållningsdepartementen
lagrådets den 3 i denna månad avgivna utlåtande över det
den 15 sistlidne mars till lagrådet remitterade förslaget till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 (nr 90) örn förfoganderätt
för luftskyddets behov.
Med förmälan att i lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,
vidtagits några jämkningar av redaktionell natur hemställer föredraganden
— under åberopande av att proposition i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen
torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande
till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända — att förslaget
måtte, jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas
riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Nils-Sture Lindqvist.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 184.
544 40 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 a1 i texten
- 2LU 1940:17 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 31 mars 1938 s. 1 i texten