Sök i Ratio Lex

Med anhållan om riksdagens yttrande angående de av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1939 vid dess tjugofemte sammanträde fattade besluten

1940-01-19 · 54 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 53 av 54 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:19, Med anhållan om riksdagens yttrande angående de av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1939 vid dess tjugofemte sammanträde fattade besluten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

1

Nr 19.

Kungl. Mcij:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens

yttrande angående de av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1939 vid dess tjugofemte

sammanträde fattade besluten; given Stockholms

slott den 19 januari 1940.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed anhålla om riksdagens yttrande

angående de i nämnda protokoll omförmälda, av den internationella

arbetsorganisationens konferens år 1939 vid dess tjugofemte sammanträde

fattade besluten.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 19.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 januari

1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för kommunikationsdepartementet anmäler chefen för socialdepartementet,

statsrådet Möller, de av den internationella arbetsorganisationens

konferens år 1939 vid dess tjugofemte sammanträde fattade besluten samt

anför:

Inledning.

Fredsfördraget i Versailles av den 28 juni 1919 mellan de allierade och

associerade makterna, å ena, samt Tyska riket, å andra sidan, vars del I omfattar

förbundsakten för nationernas förbund, innehåller i del XIII ett socialpolitiskt

reformprogram samt tillika bestämmelser örn den institution, internationella

arbetsorganisationen, som har till uppgift att förverkliga detta

program.

Av berörda bestämmelser framgår bland annat, att organisationens beslutande

församling, den internationella arbetskonferensen, har att beträffande

förslag, som äro uppförda på dess dagordning, välja mellan två former för

godtagande. Antingen skall beslutet resultera i ett förslag till internationell

konvention, avsedd att ratificeras av organisationens medlemmar, eller ock

skall det utmynna i en rekommendation, avsedd att tagas under övervägande

vid lagstiftning eller annorledes, men utan den bindande karaktär, som tillkommer

en ratificerad konvention.

I fråga om verkställighet av konferensens beslut stadgas, att varje medlem

av organisationen skall vara förbunden att inom ett år från avslutandet av

ett konferenssammanträde underställa därå antagna rekommendationer och

konventionsförslag den eller de myndigheter, till vilkas kompetensområden

respektive frågor höra, för deras omgestaltande till lag eller vidtagande av

andra åtgärder. Örn det till följd av exceptionella omständigheter är omöjligt

att fullgöra nyss berörda förpliktelse inom ett år, skall den fullgöras snarast

möjligt och under intet förhållande senare än 18 månader från sammanträdets

avslutande. Därest en rekommendation ej leder till någon lagstift
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

3

ningsåtgärd eller annat åtgörande för dess genomförande eller om ett konventionsförslag

icke vinner vederbörande myndighets eller myndigheters

bifall, skall respektive medlem av organisationen icke vara underkastad någon

vidare förpliktelse med hänsyn därtill.

Närmare upplysningar om internationella arbetsorganisationen och dess

verksamhet hava lämnats i propositionen nr 361 till 1921 års riksdag. Härutinnan

kan även hänvisas till ett genom delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet på Kungl. Maj:ts uppdrag år 1928 utgivet arbete

»Internationella arbetsorganisationen. I. Allmän del».

Den internationella arbetsorganisationens tjugofemte sammanträde hölls

i Genéve under tiden 8—28 juni 1939. Antalet representerade stater utgjorde

46, av vilka 34 sänt fullständiga delegationer, d. v. s. två regeringsombud

samt ett ombud från vardera av arbetsgivar- och arbetarsidorna. Sverige

deltog i sammanträdet med en fullständig delegation.1

Vid sammanträdet stodo följande frågor på dagordningen:

I. Teknisk utbildning och yrkesundervisning samt lärlingsväsen;

II. Reglering av anställningsavtal för infödda arbetare;

III. Rekrytering, arbetsförmedling och arbetsvillkor (likabehandling) för

migrerande arbetare;

IV. Reglering av arbets- och vilotid för yrkesförare (jämte biträden) av

åkdon, använda för transport på väg;

V. Generalisering av arbetstidens förkortning inom industri, handel och

kontorsverksamhet; samt

VI. Arbetstidens förkortning i kolgruvor.

Samtliga dessa spörsmål, vilka tidigare varit föremål för behandling, voro

upptagna på dagordningen till slutlig diskussion. Beträffande frågan nr V

beslöts, att densamma med hänsyn till det osäkra internationella läget skulle

skjutas på framtiden; arbetsbyråns styrelse erhöll uppdrag att åter upptaga

frågan på konferensens dagordning vid någon av de kommande årens sessioner,

så snart det internationella läget möjliggjorde en dylik åtgärd. Ett

beslut av enahanda innehåll fattades beträffande frågan nr VI.

övriga frågor, nr I—IV, blevo föremål för definitiv behandling. Därutinnan

antogos följande fyra konventionsförslag och tio rekommendationer:

1) rekommendation (nr 57) angående yrkesutbildning;

2) förslag till konvention (nr 64) angående regleringen av skriftliga arbetsavtal

för infödda arbetare;

1 Genom Kungl. Majas beslut den 12 maj 1939 hade att deltaga i konferensen från svensk

sida utsetts:

såsom regeringsombud generaldirektören Willielm Björck och chefen för arbetsrådet John

Nordin med kanslirådet Helge Berglund och e. o. aktuarien Gunnar Hävermark såsom experter;

såsom arbetsgivarombud verkställande direktören i svenska arbetsgivareföreningens allmänna

grupp Fritiof Söderbäck med verkställande direktören i Sveriges verkstadsförening Georg Styrman,

kanslichefen i svenska arbetsgivareföreningen Oscar Jerneck och direktörsassistenten i nämnda

förening Nils Holmström såsom experter; samt

såsom arbelarombud andre ordföranden i landsorganisationen i Sverige Gunnar Andersson med

advokaten Arnold Sölvén, ombudsmannen i svenska transportarbetareförbundet Arvid Mårdli och

andre sekreteraren i landsorganisationen i Sverige Gustav Vahlberg såsom experter samt redaktören

Sven Backlund såsom språkexpert.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 19.

3) rekommendation (nr 58) angående den längsta giltighetstiden av skriftliga

arbetsavtal för infödda arbetare;

4) förslag till konvention (nr 65) angående straffpåföljder för brytande av

arbetsavtal från infödda arbetares sida;

5) rekommendation (nr 59) angående arbetsinspektion för infödda arbetare;
6)

rekommendation (nr 60) angående lärlingsväsen;

7) förslag till konvention (nr 66) angående migrerande arbetares rekrytering,

arbetsförmedling och arbetsvillkor;

8) rekommendation (nr 61) angående migrerande arbetares rekrytering,

arbetsförmedling och arbetsvillkor;

9) rekommendation (nr 62) angående samarbete mellan staterna beträffande

migrerande arbetares rekrytering, arbetsförmedling och arbetsvillkor;

10) förslag till konvention (nr 67) angående reglering av arbets- och vilotider

vid transport på väg;

11) rekommendation (nr 63) angående individuella kontrollböcker vid

transport på väg;

12) rekommendation (nr 64) angående reglering av nattarbetet vid transport

på väg;

13) rekommendation (nr 65) angående metoderna för reglering av arbetstiden

vid transport på väg; samt

14) rekommendation (nr 66) angående vilotider för yrkesförare av enskilda

åkdon.

Genom delegationens för det internationella socialpolitiska samarbetet försorg

utarbetade översättningar till svenska språket av originaltexterna till

konventionsförslagen och rekommendationerna torde få såsom bilagor (Bilagor

A—N) fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende. I fråga om konventionsförslagens

och rekommendationernas innehåll får jag hänvisa till dessa

bilagor.

Konventionsförslagen och rekommendationerna behandlas i det följande

under fyra huvudavdelningar, vilka motsvara de å konferensens dagordning

upptagna frågorna I—IV.

I. Teknisk utbildning och yrkesundervisning samt lärlingsväsen.

Inledning.

Frågan örn teknisk utbildning och yrkesundervisning samt lärlingsväsen

omnämndes redan i arbetsorganisationens konstitution såsom ett problemkomplex

av vital betydelse när det gällde att förbättra arbetarnas levnadsoch

arbetsvillkor. Arbetskonferensen har också vid skilda tillfällen uppmärksammat

frågan, speciellt genom att antaga vid sin tredje session (1921) en rekommendation

rörande förbättrandet av den tekniska jordbruksundervisningen,

vid den nittonde sessionen (1935) en rekommendation angående ungdomsarbetslösheten,

varigenom ett allmängörande av åtgärderna för yrkes
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

5

utbildning förordats, saint vid den tjugotredje sessionen (1937) en rekommendation

rörande yrkesundervisningen vid byggnadsindustrien. Med anledning

av en resolution, antagen vid konferensen 1935, beslöts att föra frågan

i hela dess vidd upp på dagordningen vid 1938 års arbetskonferens för en

första diskussion. Dessförinnan förelåg en inom arbetsbyrån utarbetad s. k.

grå rapport, innehållande en analys av lag och praxis på ifrågavarande område

inom olika länder. I denna markerades tendenserna i den opinionsbildning,

som förekom i frågan, samt gavs ett förslag till frågeformulär att utsändas

till medlemsstaternas regeringar i och för besvarande. Frågepunkterna

erhöllo efter diskussion vid denna konferens sin slutgiltiga avfattning.

Förberedande behandling.

I yttrande den 28 oktober 1938 över frågeformuläret framhöll delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet, att anordnandet av teknisk

och yrkesundervisning i ett land tydligtvis måste ske med hänsyn tagen till

dess produktions-, arbetsmarknads- och allmänna skol- m. fl. förhållanden,

vilka varierade från land till land. Någon i detalj likformig gestaltning av

ifrågavarande undervisningsväsen i arbetsorganisationens olika medlemsstater

torde sålunda ej kunna ifrågakomma. Jämväl inom de särskilda länderna

torde man på grand av berörda omständigheter få finna sig i en viss olikformighet.

Vidare framhölls, att den svenska undervisningen på förevarande

område, vilken dittills varit endast i obetydlig mån statligt reglerad, utgjorde

föremål för en mångfald utredningar, vilkas resultat då ej läte sig överblicka.

— Frågeformuläret besvarades å svenska regeringens vägnar den 17 november

1938.

Sedan därefter inom internationella arbetsbyrån utarbetats förslag till rekommendationer

angående yrkesutbildning och angående lärlingsväsen anmodades

delegationen att avgiva yttrande däröver. Delegationen hörde i sin

tur, över förstnämnda rekommendationsförslag socialstyrelsen, skolöverstyrelsen,

kommerskollegium, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen

i Sverige, Sveriges hantverksorganisation och statens arbetslöshetskommission

samt över sistnämnda rekommendationsförslag socialstyrelsen, kommerskollegium

och skolöverstyrelsen. I yttrande den 25 maj 1939 vidhöll

delegationen vad som anförts i yttrandet den 28 oktober 1938 samt tilläde,

att delegationen icke kunde underlåta att ställa sig tveksam till värdet av att

få till stånd en internationell reglering på förevarande område. Då emellertid

rekommendationerna i stort sett icke innehölle sådana allmänna synpunkter,

som icke kunde godtagas i vårt land, funne sig delegationen sakna anledning

avråda från ett godkännande för Sveriges del av rekommendationsförslagen.

Behandling å arbetskonferonsen.

Båda rekommendationsförslagen (nr 57 och 60) antogos enhälligt (med

110 röster) av konferensen. De båda svenska regeringsombuden samt det

svenska arbetaromlnidet deltogo i omröstningen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 19.

Yttrande. ''

över rekommendationerna avgav därefter delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet yttrande den 1 december 1939. Däri förklarades,

att intet inträffat av beskaffenhet att föranleda ändring i den uppfattning,

åt vilken delegationen tidigare givit uttryck. Då rekommendationerna

nu förelåge, hade delegationen att överväga, örn och i sådant fall vilka åtgärder

de å svensk sida borde föranleda. Delegationen erinrade därom, att

de utredningar, som på sätt förut nämnts i vårt land verkställts rörande vissa

hithörande spörsmål, numera visserligen torde vara i huvudsak slutförda

men att några definitiva beslut beträffande de förslag, i vilka utredningarna

resulterat, ännu ej förelåge. I detta sammanhang ansåg delegationen jämväl

förtjäna omnämnas, att den av svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen

i Sverige tillsatta s. k. arbetsmarknadskommittén upptagit frågan

örn tillskapande inom arbetsförhållandet av bättre förutsättningar för en

effektiv lärlingsutbildning. För utredning av denna fråga och framläggande

av förslag till dess lösning hade nämnda kommitté även tillsatt en subkommitté,

sammansatt av sakkunniga representanter för organisationerna å ömse

sidor. Med hänsyn till vad sålunda anförts ansåg sig delegationen icke

kunna förorda vidtagande f. n. av några särskilda åtgärder med anledning

av ifrågavarande rekommendationer. Då dessa emellertid obestridligen innehölle

en mångfald välmotiverade regler och grundsatser, syntes det vara

önskvärt, att rekommendationerna ägnades tillbörligt beaktande vid den fortsatta

utformningen av yrkesutbildningen och lärlingsväsendet här i Sverige.

Departementschefen.

I de nu ifrågavarande rekommendationerna har otvivelaktigt uttryck givits

åt en mängd synpunkter av stort värde, vilka böra beaktas under det i

vårt land pågående arbetet med utformning av en lämplig yrkesutbildning

och ordnandet av ett ändamålsenligt lärlingsväsende. Anledning att för närvarande

vidtaga några särskilda åtgärder med föranledande av rekommendationerna

synes emellertid, såsom delegationen framhållit, icke föreligga.

II. Reglering av anställningsavtal''för infödda arbetare.

Förberedande behandling.

Under den förberedande behandlingen av hithörande förslag till två konventioner

och två rekommendationer förklarade delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet i yttranden den 30 november 1938 och

den 25 maj 1939, att den ville åtnöja sig med att konstatera, att vårt land icke

hade några kolonier eller liknande underlydande områden med sådana arbetare,

som avsåges i förslagen.

Behandling å arbetskonferensen.

Nu ifrågavarande två konventionsförslag (nr 64 och 65) samt två rekommendationsförslag

(nr 58 och 59) antogos av konferensen. Röstsiffrorna vörö

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 19.

7

beträffande konventionsförslaget nr 64 101—0, konventionsförslaget nr 65

95—22, rekommendationen nr 58 94—16 samt rekommendationen nr 59

94—2. Det svenska arbetsgivarombudet deltog icke i någon omröstning.

Båda de svenska regeringsombuden och det svenska arbetarombudet röstade

för konventionsförslagen samt rekommendationen nr 58, ett regeringsombud

och arbetarombudet för rekommendationen nr 59.

Yttrande.

I yttrande den 1 december 1939 framhöll delegationen — under åberopande

av vad den tidigare anfört — att det icke borde ifrågakomma för

Sverige att förverkliga de olika beslutens föreskrifter genom lagstiftning eller

på annat sätt; de två konventionsförslagen borde då ej heller ratificeras.

Departementschefen.

Då Sverige icke har kolonier eller därmed jämförliga underlydande områden,

synes anledning icke föreligga för vårt land att ratificera konventionsförslagen

eller vidtaga någon åtgärd med anledning av rekommendationerna.

III. Rekrytering, arbetsförmedling och arbetsvillkor (likabehandling)

för migrerande arbetare.

Förberedande behandling.

Förslag till en konvention och två rekommendationer beträffande nu

ifrågavarande spörsmål hava varit föremål för sedvanlig förberedande behandling,

därvid delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet

— efter att hava inhämtat yttranden från socialstyrelsen, svenska

lantarbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige och Sveriges husmodersföreningars

riksförbund — avgivit yttranden den 8 november 1938 och

den 25 maj 1939. I sistnämnda yttrande anfördes, att det syntes kunna

ifrågasättas örn icke den möjligheten borde undersökas att ur uppställda

förslag till konvention och rekommendationer till särskild behandling utbryta

vissa bestämmelser, som syntes hava betydelse endast för den transoceana

migrationen och vilka icke syntes lämpade för migrationen europeiska

folk emellan. En sådan åtgärd skulle enligt delegationens åsikt säkerligen

underlätta en anslutning till återstående principiella bestämmelser,

vilka i åtskilliga fall vore av sådan art, att det skulle vara av ett betydande

värde, örn länderna mera allmänt följde dem.

Behandling å arbetskonferensen. i [

Förslagen till konvention (nr 66) samt till rekommendationer (nr 61 och

62) antogos enhälligt av konferensen (med resp. 110, 103 och 107 röster).

Från svensk sida deltogo regeringsombuden och arbetarombudet men däremot

ej arbetsgivarombudet i omröstningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

Yttrande.

I yttrande den 1 december 1939 anförde delegationen för det internationella

socialpolitiska samarbetet:

Den tidigare på åtskilliga håll i stor skala försiggående folkomflyttningen

upphörde, som bekant, i stort sett med världskriget. Under de senaste åren

ha visserligen ansatser till ett återupptagande av migrationen, såväl i koloniseringssyfte

— väsentligen i Sydamerika — som för utnyttjande av säsongbetonade

arbetstillfällen, kommit till synes, men under det nu började

kriget lära väl dessa ansatser icke komma att i vidare mån fullföljas. Med

hänsyn härtill och till de rätt stora krav, den ifrågavarande internationella

regleringen ställer på respektive stater i fråga örn bl. a. kontroll och uppgivande

av självbestämmanderätt beträffande invandringspolitiken, vill det

synas, som om denna reglering åtminstone f. n. knappast kan påräkna någon

avsevärd anslutning.

Vad därefter särskilt angår vårt land, synes detsamma lia jämväl ett annat

skäl för att ställa sig betänksamt eller avvaktande till den ifrågavarande

regleringen. Denna är tydligtvis huvudsakligen avsedd för massomflyttningar

av människor till för dem främmande omgivningar och förhållanden.

Migrationen i vad Sverige beträffar har numera en annan karaktär. Den

transoceana emigrationen härifrån har praktiskt taget upphört, och folkutbytet

mellan vårt land och andra europeiska länder är av relativt blygsam

omfattning. Det är också väsentligen begränsat till de nordiska staterna,

d. v. s. till folk, som i alldeles övervägande mån förstå varandras

språk och leva under likartade förhållanden.

Ehuru de föreliggande konferensbesluten rörande migrationen otvivelaktigt

innehålla åtskilliga regler och principer, vilkas tillämpning skulle vara

ägnade att så att säga rationalisera och humanisera migrationen, anser sig

delegationen med hänsyn till vad härovan anförts icke kunna tillstyrka, att

Sverige f. n. ratificerar konventionen eller vidtager några åtgärder till genomförande

av rekommendationernas föreskrifter.

Departementschefen.

Till den ståndpunkt, åt vilken delegationen på sätt nyss anförts givit uttryck,

ansluter jag mig. Med hänsyn härtill finner jag anledning icke föreligga

för Sverige att för närvarande ratificera konventionen eller vidtaga

några åtgärder med anledning av rekommendationerna.

IY. Reglering av arbets- och vilotid för yrkesförare (jämte biträden)

av åkdon, använda för transport på väg.

Förberedande behandling.

Sedan ett av internationella arbetsbyrån utarbetat frågeformulär rörande

reglering av arbets- och vilotider för yrkesförare (jämte biträden) av åkdon,

använda för transport på väg, tillställts den svenska regeringen, avgav delegationen

för det internationella socialpolitiska samarbetet — efter hörande

av socialstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i

Sverige och Sveriges trafikbilägares riksförbund — den 8 november 1938

yttrande i ärendet. Däri framhöll delegationen såsom det mest vägande skälet

för avstyrkande av svensk medverkan till att åvägabringa den tillämnade

internationella regleringen, att denna skulle komma att i strid med princi
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

9

per, som dittills i vårt land ansetts grundläggande på socialpolitikens område,

omfatta även betydande grupper av självständiga företagare, vilka i

fråga om arbetstidsförhållandena endast vöre underkastade motorfordonsförordningens

bestämmelser. Delegationen ansåg därför, att den svenska

regeringen icke borde besvara frågeformuläret. Delegationens yttrande dikterades

av tre ledamöter; avvikande meningar uttalades dels av två ledamöter

och dels av en ledamot.

I skrivelse den 1 december 1938 till arbetsbyråns direktör anfördes, att

den svenska regeringen gillade den tillämnade regleringen under förutsättning,

att dess villkor överensstämde med den ståndpunkt, som beträffande

arbetstidsfrågan kommit till uttryck i svensk lagstiftning.

Sedan ett förberedande konventionsförslag ävensom förslag till rekommendation

angående viss kontrollåtgärd beträffande den reglering, som avsåges

i konventionsförslaget, blivit utarbetade, avgav delegationen — efter

att ånyo hava hört socialstyrelsen och förutnämnda organisationer — yttrande

däröver den 25 maj 1939. Delegationen medgav däri, att konventionsförslaget

i ett par betydelsefulla avseenden erbjöd större möjlighet till anslutning

för Sveriges del än den i frågeformuläret antydda regleringen. I

konventionsförslaget hade nämligen upptagits bestämmelser, som under vissa

villkor möjliggjorde undantagande från konventionens tillämpning av bilförare,

som vore självständiga företagare. Den normala arbetstiden per

vecka hade också från 40 timmar — som frågeformuläret gav anledning

förvänta — utsträckts till 48 timmar. Under framhållande av konventionsförslagets

i ett flertal avseenden bristande överensstämmelse med gällande

svensk lagstiftning och regeringens förut omnämnda förbehåll i sådant avseende,

fann sig delegationen emellertid ej kunna förorda förslaget i befintligt

skick utan uttalade den meningen, att de svenska regeringsombuden ej

borde vid det förestående konferenssammanträdet stödja förslaget, med

mindre detsamma i mer betydelsefulla avseenden bleve ändrat till skälig

överensstämmelse med vårt lands arbetstidslagstiftning. -—- De i rekommendationsförslaget

angivna föreskrifterna syntes icke giva anledning till några

allvarligare betänkligheter.

Behandling; å arbetskonferensen.

Såväl konventionsförslaget (nr 67) som rekommendationerna (nr 63—66)

antogos av konferensen, därvid röstsiffrorna voro resp. 88—18, 85—20, 81—

23, 81—21 och 72—21. Av de svenska konferensdeltagarna röstade arbetarombudet

för och arbetsgivarombudet mot i samtliga fall; båda regeringsombuden

röstade för konventionsförslaget och rekommendationerna nr 63

och 64 samt ett regeringsombud för rekommendationen nr 66.

Yttranden.

Sedan konventionsförslaget med därtill hörande rekommendationer remitterats

till delegationen, har denna i sin tur inhämtat yttranden däröver

från landsorganisationen i Sverige och Svexåges trafikbilägares riksoi’gani
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

sation. Vid landsorganisationens yttrande fanns fogat ett yttrande av svenska

transportarbetareförbundet.

Transportarbetareförbundet förklarade, att, då förhållandena i fråga om

trafiksäkerheten i samband med biltrafikens våldsamma utveckling under

senare år blivit på ett synnerligen skrämmande sätt alltmera aktuella, förbundet

med tillfredsställelse hälsade konferensens beslut (rekommendationen

nr 63), rörande individuell kontrollbok. Förbundet hyste emellertid

stora betänkligheter i fråga om en i rekommendationen intagen bestämmelse,

nämligen mom. 5:2, vari föreskreves, att den individuella kontrollboken

under förarens eller biträdets vilodagar borde lämnas i garaget och

där tillhandahållas tillsynsorganen. Till följd av denna bestämmelse skulle

boken kunna komma i händerna på obehöriga, som kunde hava ett visst

intresse av att ändringar vidtoges i densamma, varjämte det kunde befaras,

att den ej komme att skötas med tillräcklig omsorg.

Beträffande konventionsförslaget hyste förbundet vissa betänkligheter

mot artikeln 3, vari som huvudregel stadgades, att vederbörande myndighet

ägde att från tillämpningen av konventionens samtliga bestämmelser eller

vissa av dem undantaga ägare av åkdon jämte deras familjemedlemmar, som

icke vöre avlönade, eller vissa kategorier av sådana personer. Förbundet

befarade, att bestämmelsen — trots att undantag från undantagsregeln

under vissa förutsättningar skulle gälla, örn oskälig konkurrens eller olycksfallsrisk

uppstode -—• skulle leda till ett fortsättande av den osunda och illojala

konkurrens, som hittills bedrivits mellan åkeriägare med avlönad arbetskraft

och övriga åkeriägare.

Landsorganisationen hemställde, att åtgärder måtte vidtagas för att bringa

den svenska lagstiftningen i överensstämmelse med arbetskonferensens beslut

samt att Sverige för sin del måtte ratificera konventionen. Vid det

åsyftade lagstiftningsarbetet borde hänsyn tagas till transportarbetareförbundets

erinringar.

Sveriges trafikbilägares riksorganisation erinrade därom, att riksorganisationen

i tidigare yttranden under ärendets förberedande handläggning anfört

allmänna betänkligheter mot att genom internationella regler i detalj

insnöra en så intern angelägenhet som ett lands trafikväsende. Även örn

konferensbesluten företedde en viss uppluckring i de förberedande förslagen,

varigenom man något närmat sig riksorganisationens uppfattning,

kvarstode dock principiella betänkligheter, som omöjliggjorde anslutning

från riksorganisationens sida. Riksorganisationen tilläde, att Sverige redan

hunnit så långt i fråga om reglering på hithörande område, att ett flertal

bestämmelser — i enlighet med artikeln 21 i konventionsförslaget — icke

ens ifragasattes att för var del hava bindande kraft. Härtill komme att t. ex.

i fråga om arbetsvillkoren beslut uppenbarligen fattats, som varken gillades

eller dikterades av de närvarande regeringsdelegaterna. Under sådana förhållanden

blev det också ofrånkomligt, att till viktiga beslut fogades, åtminstone

fran svenskt hall, både reservationer och ändringsförslag, som

måste undanrycka konventionen en god del av dess styrka och bärighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

11

Riksorganisationen erinrade vidare därom, att 1936 års trafikutredning i betänkande

den 18 december 1938 framlagt förslag till förordning angående

yrkesmässig biltrafik, vilket givetvis vore lämpat efter speciella svenska

förhållanden. Där fixerades också utförligt motiverade ståndpunkter, vilka

på vitala punkter avveke från konventionsförslaget. Det läge i sakens natur,

att man i hithörande frågor icke borde binda sig vid internationella

beslut, innan man nationellt fått frågorna tillräckligt klart fixerade, genomtänkta

och slutgiltigt prövade. Själva tidsläget vore för övrigt icke av den

stabilitet, som måste anses erforderlig, då det gällde att taga ståndpunkt

till och fatta avgörande beslut om internationella överenskommelser av ifrågavarande

omfattning, betydenhet och sociala räckvidd.

Delegationen framhöll, att konventionsförslaget icke syntes hava blivit

ändrat lill skälig överensstämmelse med gällande svensk lagstiftning samt

anförde till tydliggörande av förhållandet mellan konventionsförslaget och

nämnda lagstiftning i avseende å tillämpningsområdet följande:

Konventionen har till huvudsaklig uppgift att för vissa kategorier av arbetstagare

begränsa arbetstiden i syfte dels att tillfredsställa vissa sociala

krav på ledighet och dels att främja trafiksäkerheten. Ser man till, huru

konventionen motsvaras av gällande svensk lagstiftning, finner man, att

berörda dubbelsyfte tillgodoses å ena sidan av bestämmelser i lagen om

arbetstidens begränsning och å den andra av föreskrifter i motorfordonsförordningen,

men också att dessa stadganden endast delvis täcka de arbetsområden,

som inbegripas under konventionen. Denna skab nämligen

äga tillämpning å alla, vilka såsom yrke föra mekaniskt drivna åkdon, under

det arbetstidslagens tillämpning är begränsad till arbetare sysselsatta

i sådana rörelser, vari i regel användas flera än fyra arbetare, och motorfordonsförordningens

föreskrifter rörande arbetstiden till förare av motorfordon

i yrkesmässig trafik, varmed avses automobil, som mot ersättning

tillhandahålles allmänheten. Under den tillämnade regleringen inbegripna

men utom båda de nu nämnda författningarnas tillämpning falla sålunda

bilförare i enskild, personlig tjänst. Underkastade konventionen och motorfordonsförordningen

men ej arbetstidslagen skulle i regel vara de mycket

talrika förarna av last- eller droskbilar, vilka äro självständiga företagare

eller arbetare i åkeriföretag med högst fyra arbetare. Inbegripna

under regleringen och arbetstidslagen men ej under motorfordonsförordningen

skulle slutligen vara bilförare, som äro anställda hos industri-,° handels-

eller andra företag med flora än fyra arbetare men vilka ej pa sätt

nyss angivits stå allmänheten till tjänst.

Svenska lagbestämmelser rörande arbetstiden, oavsett semester, vilka äga

tillämpning på arbete vid transport på väg, återfinnas, såsom nyss berörts,

i lagen örn arbetstidens begränsning och motorfordonsförordningen samt

i viss mån även i lagen örn arbetarskydd.

Genom den förstnämnda lagen (arbetstidslagen) begränsas arbetstiden för

såväl förare som biträden — örn de nu äro underkastade lagen — normalt

till 8 timmar örn dagen och 48 timmar i veckan med rätt likväl för arbetsgivaren

att utsträcka den dagliga arbetstiden till 9 timmar under villkor, att

nämnda gräns för veckoarbetstiden icke överskrides. Under vissa förutsättningar

äger emellertid arbetsrådet att medgiva utsträckning av den ordinarie

arbetstiden, vartill kommer en avsevärd möjlighet lill övertidsarbete..

Enligt motorfordonsförordningen får arbetstiden för en i yrkesmässig trafik

tjänstgörande förare i regel ej överskrida 12 timmar under någon tidrymd av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

24 på varandra följande timmar. Utan uppehåll om minst 30 minuter i följd

får föraren i allmänhet ej köra bil under längre tid än 6 timmar. Myndighet,

som meddelar trafiktillstånd, kan föreskriva ytterligare begränsning av arbetstiden.

Arbetarskyddslagens bestämmelser rörande arbetstiden för vuxna arbetare,

beträffande såväl förare som biträden, inskränka sig till mer vaga stadganden

om ledighet för nattvila samt veckovis om minst 24 timmar.

Regleringen av bilförares arbetstid har varit föremål för ett flertal ändringsförslag,

bl. a. i en proposition och några motioner vid 1936 års riksdag.

Under hösten samma år tillsattes »1936 års trafikutredning», som den 18

december 1938 avgav ett betänkande med förslag till förordning angående

yrkesmässig biltrafik m. m. I § 28 av denna förordning meddelas en del

bestämmelser rörande arbetstiden för bilförare, som tjänstgöra i yrkesmässig

trafik. Bl. a. har arbetstiden under en tidrymd av 24 timmar under vanliga

förhållanden begränsats till 11 timmar, men den kan utsträckas till 13, örn

arbetstiden under en tidrymd av 48 timmar ej överskrider 22. Den oavbrutna

körtiden har inskränkts till 4 timmar, vilken bestämmelse dock i regel

ej skall gälla för omnibus- och drosktrafik. Förare skall under normala

förhållanden åtnjuta 9 timmars oavbruten vilotid under varje period av 24

timmar, men vilotiden kan inskränkas till 7 timmar under två dygn av en

tidrymd av 7 dygn. Slutligen må nämnas, att den tillämnade biltrafiknämnden

på synnerliga skäl kan medgiva avvikelser till såväl förkortning som förlängning

av arbetstiden.

Delegationen yttrade vidare:

Det av delegationen tidigare i ämnet framförda huvudskälet till betänksamhet

gent emot en arbetstidsreglering av ifrågavarande innebörd, eller att

densamma skulle komma att omfatta en betydande grupp av självständiga

företagare, kvarstår fortfarande.

Till stöd för anslutning till konventionen torde i främsta rummet kunna

anföras, att en sådan åtgärd skulle vara ägnad att främja trafiksäkerheten.

Riktigheten av denna mening lär väl icke kunna bestridas, men med skäl synes

kunna ifrågasättas, huruvida ur denna synpunkt en så stark förkortning av

arbetstiden, som, bortsett från undantagsmöjligheter, skulle uppgå till fyra

timmar för dygn eller en tredjedel av den dagliga arbetstiden, verkligen är

av behovet påkallad.

Såsom förut omnämnts, föreligger för närvarande ett förslag till förordning

angående yrkesmässig biltrafik m. m., vari bl. a. föreslås viss förkortning av

arbetstiden för bilförare. Man synes med hänsyn härtill lia anledning förvänta,

att statsmakterna inom den närmare framliden komma att taga ställning

till förevarande arbetstidsfråga, i vilket sammanhang väl även konventionen

torde komma att ägnas tillbörligt beaktande.

Svenska transportarbetareförbundet har i sitt yttrande betecknat konkur

rensen mellan åkeriföretag med respektive utan avlönad arbetskraft såsom

osund och illojal. Vidare har till förmån för yrkandet om anslutning till

konventionen även framhållits, att det från synpunkten av social rättvisa

vöre påkallat, att de såsom bilförare tjänstgörande arbetstagarna i de mindre

åkeri- och droskföretagen samt de i sådana företag anställda biträdena tillförsäkrades

samma begränsning av arbetstiden, som gäller för arbetarna i

de större företagen inom nämnda branscher. Beträffande båda de nu berörda

skälen — rörande osund och illojal konkurrens samt social rättvisa — för

förkortning av arbetstiden för arbetstagarna i småföretagen inom den med

bil bedrivna transportverksamheten kan emellertid invändas, att enahanda

skäl för arbetstidens förkortning kunna anföras i fråga om stor- och små
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 19.

driften inom snart sagt alla verksamhetsområden. Några särskilda skäl

för upptagande av denna i och för sig beaktansvärda fråga i förevarande

sammanhang synas icke finnas. Detta spörsmål torde i vad det avser biltrafiken

i stället böra upptagas till prövning i samband med reglering avvillkoren

för rätt att idka yrkesmässig biltrafik.

För bedömande av betydelsen av skälen för och mot Sveriges biträdande

av konventionen skulle det givetvis vara av värde att äga tillgång till statistiska

uppgifter, som beträffande den inom transportverksamheten medelst

bil sysselsatta personalen, såväl arbetsgivare som arbetare, belyste antal och

fördelning med hänsyn till varierande verksamhetsgrenar, tillämplig arbetslidslagstiftning

och faktiska arbetstidsförhållanden. Några dylika uppgifter

ha emellertid ej stått att finna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts vill det synas delegationen, att frågan

örn ratifikation av konventionen angående arbets- och vilotider vid transport

på väg bör våla, intill dess statsmakterna tagit slutgiltig ställning till de

förut berörda spörsmålen angående biltrafiken. Framhållas må i detta sammanhang

jämväl, att införande av förkortad arbetstid för bilförare under

instundande, för vårt land sannolikt mycket påfrestande förhållanden måhända

skulle vara mindre välbetänkt.

I fråga om rekommendationerna anförde delegationen:

Den första av de fyra rekommendationerna angående transport på väg

meddelar vissa regler rörande individuella kontrollböcker, avsedda att möjliggöra

kontroll å efterlevnaden av ovan avhandlade konvention angående

dylik transport. Dessa böcker motsvara till sitt ändamål den i motorfordonsförordningen

föreskrivna trafikboken, men skall i kontrollböckerna göras

anteckning örn åtskilligt flera förhållanden, än varom stadgas i kungörelsen

den 14 juni 1933 med närmare föreskrifter örn trafikbok. För det

lall Kungl. Majit skulle godtaga delegationens förut angivna mening i fråga

örn nämnda konventions ratificering, torde Kungl. Majit åtminstone för närvarande

sakna anledning att vidtaga någon åtgärd med hänsyn till förevarande

rekommendation.

Beträffande de tre återstående rekommendationerna, angående regleringav

nattarbete vid transport på väg, angående sätten för reglering av arbetstiden

för dylik transport samt angående vilotider för yrlcesförare av enskilda

åkdon, vill det synas, som om ej heller dessa rekommendationer för

närvarande påkallade någon åtgärd från de svenska statsmakternas sida.

Delegationens yttrande dikterades av två ledamöter. Tre ledamöter voro

av skiljaktig mening, därvid två åberopade de principer, som kommit till

uttryck i landsorganisationens förut återgivna yttrande; en ledamot åberopade

uttalanden av svenska arbetsgivareföreningen av innebörd, dels att

en reglering av arbetstiden för yrkesförare vid vägtransport av sociala skäl

icke vore påkallad, dels ock att en internationell reglering i ämnet i huvudsak

borde innehålla endast bestämmelser, vilka vore avsedda att trygga

trafiksäkerheten.

Departementschefen.

Det skulle enligt min mening ur åtskilliga synpunkter innebära ett framsteg,

örn svensk lagstiftning kunde anpassas till huvudsaklig överensstämmelse

med de principiella bestämmelserna i del föreliggande konventionsförslaget.

Härutinnan tarvas emellertid i olika hänseenden ytterligare över
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 19.

väganden. Med hänsyn härtill anser jag lämpligt, att slutlig ställning icke

för närvarande tages till frågan om ratificering av konventionsförslaget. I

anslutning härtill torde ej heller rekommendationerna för närvarande böra

föranleda till någon åtgärd från de svenska statsmakternas sida.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,

att Kungl. Majit måtte till riksdagen avlåta proposition

med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda,

av den internationella arbetsorganisationens konferens år

1939 vid dess tjugofemte sammanträde antagna konventionsförslag

och rekommendationer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition i ämnet av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!

Sten-Eric Heinrici.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

15

Bilaga A.

Rekommendation (nr 57) angående yrkesutbildning.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag angående yrkesutbildning, vilken

fråga innefattas i första punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga formen av en rekommendation,

antager denna den tjugosjunde dagen i juni år ettusen niohundra trettionio

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående

yrkesutbildning, 1939»:

Med hänsyn till att i inledningen till internationella arbetsorganisationens

konstitution bland de reformer, som erfordras för förbättrande av arbetsförhållandena,

omnämnes anordnande av teknisk och yrkesundervisning;

med hänsyn till alt internationella arbetskonferensen redan i viss utsträckning

upptagit detta problem till behandling, särskilt genom att vid sitt tredje

sammanträde (1921) antaga en rekommendation angående den tekniska jordbruksundervisningens

utveckling och vid sitt tjugotredje sammanträde (1937)

en rekommendation angående yrkesundervisning inom byggnadsindustrien;

med hänsyn till att konferensen, genom att vid sitt nittonde sammanträde

(1935) antaga en rekommendation angående ungdomsarbetslösheten, förordat

ett allmängörande av åtgärderna för yrkesutbildning och att det till följd av

en vid detta sammanträde antagen resolution beslutits att på konferensens

dagordning upptaga frågan om arbetarnas yrkesutbildning i hela dess vidd;

med hänsyn till att en effektiv anordning av yrkesutbildningen är önskvärd

ur såväl arbetarnas och arbetsgivarnas som samhällets synpunkt;

med hänsyn till att den snabba omvandlingen av den ekonomiska strukturen

och de ekonomiska förhållandena i olika länder, de fortgående förändringarna

i produktionsmetoderna och den vidgade förståelsen för yrkesutbildningen

såsom en faktor i det sociala framåtskridandet samt arbetarnas

allmänbildning i många länder lett till en förnyad prövning av detta problem

i dess helhet och givit upphov till en allmän önskan att omorganisera yrkesutbildningen

på grundval av principer, som äro bättre anpassade efter nutida

behov;

med hänsyn till att under dessa omständigheter tidpunkten måste anses

särskilt lämpad för framhållande av de principer och metoder, som varje

medlemsstat bör tillämpa i sitt land med skälig hänsyn likväl tagen till såväl

de speciella behoven inom de olika grenarna av dess nationella ekonomi och

olika yrken som landets sedvänjor och traditioner samt med förbehåll för

framtida särskilda åtgärder, som kunna bliva erforderliga med hänsyn till

yrkesutbildning inom vissa verksamhetsgrenar såsom jordbruk och transport

till sjöss,

förordar konferensen iakttagande av följande regler:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

Del I. Definitioner.

1. I denna rekommendation förstås med:

a) uttrycket »yrkesutbildning» varje form av utbildning, varigenom

tekniska eller yrkeskunskaper kunna förvärvas eller utvecklas, vare sig

utbildningen meddelas i läroanstalt eller på arbetsplatsen;

b) uttrycket »teknisk och yrkesundervisning» teoretisk och praktisk

undervisning på vilket stadium som helst, vilken meddelas inom yrkesutbildningsanstalt;
c)

uttrycket »lärlingsväsen» varje anordning, enligt vilken en arbetsgivare

genom avtal förbinder sig att anställa en ung person och systematiskt

utbilda eller låta utbilda honom för ett yrke under en tidrymd,

vars varaktighet bestämts på förhand och under vilken lärlingen är förpliktad

att arbeta i arbetsgivarens tjänst.

Del II. Allmän organisation.

2. 1) Det inom varje land vid offentliga och enskilda institutioner bedrivna

yrkesutbildningsarbetet bör samordnas och utvecklas på basis av en allmän

plan; därvid bör dock iakttagas, att initiativ och anpassning beträffande

olika industriers, trakters eller orters behov icke äventyras.

2) Denna plan bör upprättas med hänsyn tagen till:

a) arbetarnas yrkes- samt kulturella och ideella intressen;

b) arbetsgivarnas behov av arbetskraft;

c) samhällets ekonomiska och sociala intressen.

3) Vid upprättandet av nämnda plan bör hänsyn jämväl tagas till

följande förhållanden:

a) den allmänna undervisningens, yrkesrådgivningens och yrkesvalets

utvecklingsnivå;

b) förändringar i tekniken och arbetets organisation;

c) arbetsmarknadens struktur och tendenser;

d) den allmänna ekonomiska politiken.

4) Samordnandet och utvecklingen, som avses i moment 1), böra genomföras

efter landets behov och under organiserat samarbete mellan de

myndigheter, som hava att tillgodose de i momenten 2) och 3) angivna skilda

synpunkterna, samt de intresserade parterna, särskilt arbetsgivarnas och

arbetarnas fackliga organisationer.

Del lil. Förberedelse till yrkesutbildning.

3. 1) Alla barn böra inom ramen för den obligatoriska undervisningen, vilken

till sin karaktär bör vara alltigenom allmän, erhålla en förberedande undervisning,

som hos dem utvecklar begrepp örn, lust för och uppskattning

av manuellt arbete, vilka faktorer äro oundgängligen erforderliga för allmän

utbildning och ägnade att underlätta framtida yrkesval.

2) Den förordade förberedelsen bör särskilt avse att träna barnets öga

och hand genom praktiskt arbete. Betydelsen och karaktären av detta arbete

bör emellertid stå i samklang med den obligatoriska undervisningens allmänna

syfte. Vid uppgörande av plan för detta arbete må hänsyn tagas till beskaffenheten

av de förnämsta industrierna i orten eller distriktet, men bör

varje försök till yrkesutbildning undvikas.

3) Nämnda förberedelse, som bör sträcka sig över en period av minst

ett år, bör taga sin början senast vid tretton års ålder och fortgå till den obligatoriska

skoltidens slut.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

17

4. 1) För att fastställa lärjunges yrkesbegåvning och underlätta yrkesvalet

för den framtida arbetskraften böra lärjungar, vilka lia för avsikt att ägna

sig åt ett yrke, som kräver långvarig yrkesutbildning, och särskilt de, som

ämna bli lärlingar, beredas tillgång till en förberedande undervisning, som

bildar en övergång från allmän undervisning till yrkesutbildning.

2) Denna förberedande undervisning bör vidtaga efter den obligatoriska

skoltidens slut. Dock må den förläggas till det sista obligatoriska skolåret,

ifall lagstiftningen i resp. land icke satt åldersgränsen för den obligatoriska

skolgångens upphörande under 14 år.

3) Varaktigheten av sådan förberedande undervisning bör lämpas efter

yrket samt de ungas ålder och utbildning.

4) 1 planen för denna förberedande undervisning bör särskild vikt

fästas vid praktiskt arbete, men får dylikt arbete dock ej inkräkta på de

teoretiska kurserna eller den allmänna undervisningen. Praktisk och teoretisk

undervisning böra anordnas så, att de ömsesidigt komplettera varandra.

Den förberedande undervisningen bör genom att utveckla lärjungens

intellektuella och praktiska begåvning och undvika specialisering skapa möjligheter

att bedöma, inom vilken yrkesgrupp han är bäst lämpad att erhålla

fullständig utbildning. Den praktiska och den teoretiska undervisningen

böra anordnas så, att kontinuitet vinnes mellan den förberedande undervisningen

och den efterföljande yrkesutbildningen.

Del IV. Teknisk och yrkesundervisning.

5. 1) I varje land bör anordnas ett system av skolor, vilka med avseende

å antal, belägenhet och undervisningsplaner äro lämpade efter de ekonomiska

behoven i varje trakt eller ort och erbjuda arbetarna erforderliga möjligheter

att utveckla sina tekniska och yrkeskunskaper.

2) Åtgärder böra vidtagas till förebyggande av att i händelse av ekonomisk

depression eller finansiella svårigheter en inskränkning av möjligheterna

att erhålla teknisk eller yrkesundervisning äventyrar den framtida

tillgången på utbildad arbetskraft. Med hänsyn härtill bör, för att ersätta

genom arbetslöshet minskade tillfällen till yrkesutbildning, uppmärksamhet

särskilt ägnas åt beviljande av anslag till redan befintliga skolor och anordnande

av specialkurser.

3) I sådana länder, som ännu icke äga ett tillräckligt antal tekniska och

yrkesskolor, skulle det vara önskvärt, att företag, vilkas storlek gör det möjligt,

åtoge sig kostnaderna för utbildningen av ett visst i förhållande till arbetsstyrkans

storlek bestämt antal unga arbetare.

6. 1) Tillträdet till tekniska och yrkesskolor bör vara avgiftsfritt.

2) Deltagandet i undervisning vid sådana skolor bör efter omständigheterna

underlättas genom ekonomiskt understöd i form av exempelvis fria

måltider, tillhandahållande av arbetskläder och -redskap, fria resor eller resor

till nedsatt pris eller underhållsbidrag.

7. 1) Kurser böra anordnas av olika läggning, anpassade efter olika

yrkesgrenar, för utbildning av a) yrkesarbetare och arbetstagare i liknande

ställning, b) personal i förmansställning och c) personal i ledande ställning.

2) Undervisningsplanerna för olika skolor och för olika stadier böra

vara så samordnade, att de underlätta övergång från en skola till en annan

och möjliggöra för begåvade lärjungar med nödiga kunskaper att övergå

från ett lägre Ull ett högre stadium, därunder inbegripet tillträde lill högre

teknisk undervisning vid universitetet eller därmed jämförlig högskola.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 19. 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Alaj.ts proposition nr 19. (Bilagor).

o 8. Undervisningsplanerna för tekniska och yrkesskolor böra utformas på

sådant sätt, att de främja arbetarnas framtida anpassningsförmåga i yrkesavseende.

För detta ändamål är det särskilt önskvärt:

a) att kursernas främsta uppgift under de första åren är att, med

undvikande av överdriven och för tidig specialisering, bibringa eleven

en fast grundval av teoretiska och praktiska kunskaper;

b) att eleven sättes i stånd att förvärva kännedom om de teoretiska

principer, som ligga till grund för den praktiska utövningen av hans

yrke.

9. 1) För skilda stadier av teknisk och yrkesundervisning böra i undervisningsplanerna

för heltidskurser upptagas ämnen av allmänbildande natur

samt ämnen berörande sociala frågor; i den mån tiden så medgiver, böra

dylika ämnen jämväl ingå i planerna för deltidskurser, med undantag likväl

för kortare specialkurser för vuxna.

2) Undervisningsplanerna böra upptaga utbildning i huslig ekonomi,

vilken för de unga arbetarna kan vara obligatorisk eller frivillig, alltefter

omständigheterna.

10. 1) Arbetare av båda könen böra vara likställda i fråga om tillträde

till alla tekniska eller yrkesskolor, dock må kvinnor icke stadigvarande sysselsättas

med arbete, som av hälsoskäl är dem genom lag förbjudet. En

kort period av dylikt arbete må emellertid i utbildningssyfte kunna medgivas.

2) Tillräckliga möjligheter till teknisk och yrkesutbildning, därunder

inbegripen utbildning för husligt arbete, böra finnas för yrken, åt vilka huvudsakligen

kvinnlig arbetskraft ägnar sig.

Del V. Yrkesutbildning före och under arbetsanställning.

11. 1) I sådana fall, då yrkets natur, företagets arbetsmetoder, saknaden

av lämpligt lärlingssystem, yrkestraditioner eller andra lokala förhållanden

göra det omöjligt för de unga att komma i åtnjutande av erforderlig

yrkesutbildning under anställningstiden, bör sådan utbildning bibringas

dem i heltidsskolor, innan de vinna anställning.

2) Då de unga bibringas yrkesutbildning under sådana förhållanden,

som angivas i föregående moment, bör den praktiska utbildningen meddelas

under förhållanden, som i möjligaste mån ansluta sig till de faktiskt

föreliggande, och, om omständigheterna det medgiva, kombineras med periodiskt

arbete på ax-betsplatsen.

3) Då yrkesutbildningen meddelas under anställningstiden- är det

önskvärt, att särskilda, för den praktiska utbildningen speciellt anpassade

verkstäder inrättas inom företaget i alla sådana fall, där företagets storlek

och organisation gör en sådan anordning möjlig.

12. 1) Varje arbetare bör, vare sig han före tillträdandet av anställning

erhållit yrkesutbildning eller ej, beredas tillfälle att utveckla sina tekniska

och yrkeskunskaper genom kompletterande deltidskurser.

2) Dylika kurser böra såvitt möjligt förläggas till platser, som ligga

nära företagen eller arbetarnas hem.

3) Undervisningsplanerna för sådana kurser böra anpassas efter behovet

hos a) lärlingar; b) unga arbetare, för vilka det bör underlättas att

erhålla bättre anställning; c) äldre arbetare, som önska vidga eller fullständiga

sina tekniska eller yrkeskunskaper.

4) Den för bevistande av kompletteringskurser använda tiden bör för

lärlingar och andra unga arbetare, för vilka deltagande i dylika kurser är

obligatoriskt, inräknas i den normala arbetstiden.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

19

Del VI. Åtgärder för samordnande och tillhandahållande av

upplysningar.

13. Ett nära samarbete bör åvägabringas mellan tekniska och yrkesskolor

å ena sidan samt vederbörande industrier och andra verksamhetsgrenar

å den andra, särskilt genom insättande av arbetsgivare och arbetare i skolornas

styrelser eller i rådgivande nämnder, anslutna till skolorna.

14. 1) Lokala eller regionala rådgivande kommissioner böra inrättas till

säkerställande av samverkan mellan anstalterna för teknisk och yrkesundervisning,

den offentliga arbetsförmedlingen och intresserade organisationer,

särskilt arbetsgivarnas och arbetarnas fackliga organisationer.

2) Dessa kommissioners uppgift skall vara att tillhandagå vederbörande

myndigheter med råd angående:

a) främjande och samordnande av offentliga och enskilda initiativ

i fråga örn yrkesutbildning, yrkesrådgivning och yrkesval inom orten eller

trakten;

b) upprättande av undervisningsplaner och dessas anpassning efter

det praktiska livets växlande förhållanden;

c) de ungas arbetsförhållanden under utbildningen, vare sig denna

äger rum i teknisk eller yrkesskola eller inom ett företag, och särskilt

beträffande åtgärder till säkerställande:

i) att det av dem utförda arbetet är på lämpligt sätt begränsat och

av huvudsakligen uppfostrande karaktär; och

ii) att lärjungarnas arbete i tekniska och yrkesskolor icke är inriktat

på affärsvinst.

15. 1) Åtgärder böra vidtagas för att medelst broschyrer, artiklar, föredrag,

filmer, affischer, besök vid företag, utställningar etc. tillhandagå intresserade

personer med upplysningar rörande de yrken, för vilka de unga

kunna erhålla en mot deras håg och anlag svarande utbildning, de villkor,

under vilka sådan utbildning kan erhållas, och de lättnader, som

därvid kunna påräknas, ävensom beträffande de fördelar varje utbildningstyp

erbjuder med avseende å anställning och framtidsutsikter.

2) Folkskolor, läroverk, anstalter för yrkesrådgivning, den offentliga

arbetsförmedlingen samt institutioner för teknisk och yrkesutbildning

böra samverka för tillhandahållande av dylika upplysningar.

Del VII. Betyg och utbyten.

16. 1) Kompetensfordringarna vid den efter genomgången teknisk och yrkesutbildning

anordnade prövningen böra vara enhetligt fastställda för

varje yrke och de på grundval av prövningen utfärdade betygen böra tillerkännas

giltighet över hela landet.

2) Det är önskvärt, att arbetsgivarnas och arbetarnas fackliga organisationer

biträda vederbörande myndigheter vid kontrollen av dessa prövningar.

3) Personer av båda könen böra hava lika rätt att erhålla betyg och

diplom efter avslutande av samma studier.

17. 1) Regionala, nationella och internationella utbyten av elever, som

avslutat sin utbildning, äro önskvärda i ändamål att bereda de unga tillfälle

att förvärva vidgade kunskaper och erfarenhet.

2) Arbetsgivar- och arbetarorganisationerna böra i möjligaste mån

samverka för organiserande av dylika utbyten.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

Del VM. Lärarpersonal.

18. 1) Till lärare för meddelande av teoretisk undervisning böra utses

personer med akademisk examen eller med diplom från teknisk skola eller

anstalt för utbildning av lärare; de böra besitta eller förvärva praktiska

kunskaper inom den verksamhetsgren, för vilken de förbereda sina lärjungar.

2) Till lärare för meddelande av praktisk undervisning böra utses

genom praktisk erfarenhet kvalificerade personer; de böra besitta en omfattande

erfarenhet beträffande det ämne, i vilket de skola undervisa, samt

väl motsvara de uppställda kraven på såväl teoretiska kunskaper som allmänbildning.

3) Lärare, som rekryteras från industri eller handel, böra så vitt

möjligt bibringas särskild utbildning, avsedd att utveckla deras undervisningsförmåga

och i fall av behov deras teoretiska kunskaper och allmänbildning.

19. Följande metoder böra beaktas såsom ägnade att förbättra lärarnas

kompetens och hålla deras kunskaper i nivå med utvecklingeif:

a) åvägabringande av kontakt mellan företagen och de för den praktiska

undervisningen ansvariga lärarna, t. ex. genom anordnande av regelbundna

»uppfriskningsperioder» av arbete;

b) anordnande i undervisningsanstalter av speciella kurser, som lärarna

kunna följa individuellt, samt korta feriekurser för grupper av

lärare;

c) utdelande i särskilda fall av rese- eller studiestipendier eller beviljande

av särskild ledighet med eller utan lön.

20. Inom industri och handel anställda personer böra genom samverkan

mellan företagare och skolmyndigheter anlitas såsom timlärare i specialämnen.

Bilaga B.

Förslag till konvention (nr 64) angående reglering av skriftliga arbetsavtal

för infödda arbetare.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag angående reglering av infödda arbetares

arbetsavtal, vilken fråga utgör den andra punkten på dagordningen

för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till en

internationell konvention,

antager denna, den tjugosjunde dagen i juni år ettusen niohundra trettionio

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »konvention angående

arbetsavtal (för infödda arbetare), 1939»:

Artikel 1.

I denna konvention

a) förstås med uttrycket »arbetare» en infödd arbetare, d. v. s. en

arbetare, som tillhör eller är likställd med den infödda befolkningen i

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 19. (Bilagor).

ett område, vilket lyder under en medlem av arbetsorganisationen, eller

som tillhör eller är likställd med den infödda, icke oberoende befolkningen

i en medlems hemlandsområde;

b) inbegripes, där annorlunda icke angives, under uttrycket »arbetsgivare»

varje offentlig myndighet, individ, bolag eller annan sammanslutning,

vare sig den består av infödda eller ej;

c) avser uttrycket »lagstiftning» lagar och förordningar, som gälla

inom vederbörande område;

d) avser uttrycket »avtal», då det förekommer i en artikel, som följer

efter artikel 3, och annorlunda icke angives, ett avtal, som enligt

bestämmelserna i artikel 3 skall vara skriftligen avfattat.

Artikel 2.

1. Denna konvention äger tillämpning på varje arbetsavtal, genom vilket

en arbetare tager anställning hos en arbetsgivare för att utföra manuellt

arbete mot ersättning, som utbetalas kontant eller i annan form.

2. Vederbörande myndighet äger från tillämpningen av denna konvention

undantaga var.je avtal, varigenom en arbetare tager anställning hos en infödd

arbetsgivare, som icke sysselsätter mer än ett visst begränsat antal arbetare

eller icke motsvarar annat, i lagstiftningen angivet kännetecken.

3. Denna konvention äger icke tillämpning på lärlingsavtal, som träffats

i enlighet med särskilda i lagstiftningen givna föreskrifter rörande lärlingskap.

4. Vederbörande myndighet må vid förefallande behov från tillämpning

av denna konvention undantaga varje arbetsavtal, enligt vilket den enda eller

huvudsakliga ersättningen åt arbetaren består i rätt att taga i besittning eller

nyttja ett arbetsgivaren tillhörigt jordområde.

Artikel 3.

1. Varje avtal, på vilket denna konvention äger tillämpning, bör vara

avfattat skriftligen:

a) då det träffats för en tidrymd av sex månader eller mer eller för

ett antal arbetsdagar, som motsvarar sex månader;

b) då det innehåller arbetsvillkor, som i väsentlig mån avvika från

de i anställningsområdet för liknande arbete vanliga.

2. Det sätt, på vilket arbetaren skall samtycka till avtalet, skall finnas

angivet i lagstiftningen.

3. Om ett avtal, som enligt moment 1 i denna artikel skall vara upprättat

skriftligen, icke blivit så avfattat, är det exigibelt allenast under den

längsta giltighetstiden för icke skriftliga avtal, envar av parterna dock obetaget

att låta skriftligen upprätta avtalet när som helst före utgången av den

tidrymd, för vilken det avslutits.

4. 1 fall underlåtenheten att giva avtalet skriftlig form är att tillskriva

uppsåt eller vårdslöshet å arbetsgivarens sida, skall arbetaren äga att hänvända

sig till vederbörlig myndighet för att få avtalet hävt samt att, om

anledning därtill finnes, kräva skadestånd.

Artikel 4.

1. Därest avtalet icke innehåller uttrycklig bestämmelse därom, skall det

icke anses bindande för arbetarens familj eller för personer, som för sin

försörjning äro beroende av honom.

2. Arbetsgivaren skall vara ansvarig för verkställigheten av varje avtal,

som träffats av annan person å hans vägnar.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 19. (Bilagor).

Artikel 5.

1. Varje avtal skall innehålla alla särskilda föreskrifter, som jämte lagstiftningen

äro erforderliga till fastställande av parternas rättigheter och

skyldigheter.

2. De särskilda föreskrifter, som skola upptagas i avtalet, böra i varje

fall angiva:

a) arbetsgivarens eller arbetsgivargruppens namn samt om möjligt

jämväl namnet på företaget och arbetsstället;

b) arbetarens namn, ställe, där han antagits, samt om möjligt hans

födelseort och övriga för fastställande av hans identitet erforderliga

uppgifter;

c) arbetets beskaffenhet;

d) anställningens varaktighet och sättet för dess beräkning;

e) lönenivån och sättet för dess beräkning, sätt och tid för lönens

betalning, eventuella förskott å lönen och sättet för deras gäldande;

f) villkoren för hemsändande;

g) eventuellt, speciella bestämmelser i avtalet.

Artikel 6.

1. Varje avtal skall för attestering uppvisas för en därtill förordnad offentlig

tjänsteman.

2. Före attesteringen skall tjänstemannen:

a) övertyga sig om att arbetaren frivilligt samtyckt till avtalet och

att hans samtycke erhållits utan användande av tvång, otillbörlig påverkan

eller bedrägeri eller till följd av misstag;

b) konstatera:

i) att avtalet upprättats i lagstadgad form;

ii) att avtalets bestämmelser överensstämma med lagstiftningens

föreskrifter;

iii) att arbetaren klart fattat avtalets innebörd, innan han undertecknat

detsamma eller försett det med märke, som angiver hans

samtycke;

iv) att lagstiftningens bestämmelser rörande läkarundersökning

iakttagits;

v) att arbetaren förklarar sig fri från varje föregående anställning.

3. Ett avtal, som vederbörande tjänsteman vägrar attestera, förlorar sin

giltighet.

4. Ett avtal, som icke uppvisats för attestering av den offentliga tjänstemannen,

är exigibelt allenast under den längsta giltighetstiden för icke skriftliga

avtal, envar av parterna dock obetaget att uppvisa avtalet för attestering

när som helst före utgången av den tidrymd, för vilken det avslutits.

5. I fall underlåtenheten att uppvisa avtalet för attestering är att tillskriva

uppsåt eller vårdslöshet å arbetsgivarens sida, skall arbetaren äga att frånvända

sig till vederbörande myndighet för att få avtalet hävt samt att, om

anledning därtill finnes, kräva skadestånd.

6. Varje avtal skall registreras hos vederbörande myndighet eller ock

skall en avskrift av detsamma deponeras hos nämnda myndighet.

7. Vederbörande myndighet skall genom att tillställa arbetaren en avskrift

av avtalet, en arbetsbok eller dämed jämförlig handling eller märke eller på

annat sätt, som myndigheten må finna lämpligt, vidtaga åtgärder, som kunna

befinnas nödvändiga för att sätta arbetaren i stånd att

a) bevisa förefintligheten av avtalet och dess bestämmelser;

b) när som helst förvissa sig örn avtalets bestämmelser.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

23

Artikel 7.

1. Varje arbetare, som ingår avtal om anställning, skall undergå läkarundersökning.

2. Läkarundersökning och utfärdande av läkarintyg skall i regel äga

rum före avtalets attestering.

3. Därest läkarundersökningen icke kunnat verkställas före attesteringen,

skall vederbörande attesterande tjänsteman göra anteckning härom på avtalet,

och skall undersökningen därefter äga rum vid första lägliga tillfälle.

4. Vederbörande myndighet må från kravet på läkarundersökning fritaga

arbetare, som ingå avtal om:

a) anställning i jordbruksföretag, vari icke finnas anställda mer än

ett visst i lagstiftningen angivet antal arbetare;

b) anställning i närheten av arbetarens hem:

i) i jordbruksarbete;

ii) i annat arbete, vilket enligt vederbörande myndighets åsikt icke

är farligt eller av beskaffenhet att kunna skada arbetarnas hälsa.

Artikel 8.

1. Minderårig, vars ålder sannolikt är lägre än den minimiålder, som

skall angivas i lagstiftningen, kan icke med rättslig verkan ingå avtal om

anställning.

2. Minderårig, vars ålder sannolikt överstiger minimiåldern men är

lägre än en åldersgräns, som skall angivas i lagstiftningen, kan ej med

rättslig verkan sluta avtal om anställning, med mindre anställningen avser

ett arbete, vilket av vederbörande myndighet godtagits såsom icke skadligt

för de ungas fysiska eller moraliska utveckling.

Artikel 9.

Den längsta tjänstetid, som må föreskrivas i ett avtal, samt den ledighet,

som eventuellt bör beredas arbetaren under avtalets giltighetstid, skola bestämmas

i lagstiftningen.

Artikel 10.

1. överlåtelse av anställningsavtal från en arbetsgivare till en annan må

icke ske utan arbetarens samtycke. Anteckning örn dylik överlåtelse skall

göras på kontraktet av en därtill vederbörligen bemyndigad offentlig tjänsteman.

2. Före anteckning örn överlåtelsen skall tjänstemannen

a) övertyga sig om att arbetaren frivilligt samtyckt till överlåtelsen

och att hans samtycke erhållits utan användande av tvång, otillbörlig

påverkan eller bedrägeri eller till följd av misstag;

b) i sådana fall, som äro angivna i lagstiftningen, övertyga sig örn,

att de i artikel 6 moment 2 b) i denna konvention meddelade föreskrifter

äro iakttagna.

Artikel 11.

1. Varje avtal upphör att gälla:

a) med utgången av den tid, för vilken det slutits;

b) med arbetarens före utgången av nämnda tid inträffade död.

2. Ett avtals upphörande genom arbetarens död skall icke medföra inskränkning

i hans arvingars eller andra av honom beroende personers lagligt

grundade rätt.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

Artikel 12.

1. Om arbetsgivaren icke är i stånd att fullgöra avtalet eller om arbetaren

till följd av sjukdom eller olyckshändelse icke kan göra det, må avtalet

hävas på villkor, som skola angivas i lagstiftningen och genom vilka

arbetarens rätt till intjänt eller innehållen lön, ersättning på grund av olycksfall

eller sjukdom samt återsändande säkerställas.

2. Varje avtal kan hävas genom överenskommelse mellan parterna på

villkor, som skola angivas i lagstiftningen och innebära bestämmelser, som:

a) säkerställa arbetaren mot förlust av rätten till hemsändande, såframt

icke annorlunda stadgas i överenskommelsen om avtalets upphörande,

och

b) ålägga vederbörande myndighet att övertyga sig om

i) att arbetaren frivilligt samtyckt till överenskommelsen och att

hans samtycke erhållits utan användande av tvång, otillbörlig påverkan

eller bedrägeri eller till följd av misstag;

ii) att alla ekonomiska mellanhavanden blivit uppgjorda mellan

parterna.

3. Varje avtal må kunna hävas på ansökan av endera parten under omständigheter

och på villkor, som skola bestämmas i lagstiftningen. Dessa

bestämmelser skola reglera:

a) den uppsägningstid, som den hävande parten eventuellt skall iakttaga;
b)

en rättvis uppgörelse av penning- och andra med avtalets upphörande

förbundna frågor, däri inbegripet frågan om hemsändande.

4. Dålig behandling, varför arbetaren utsatts av arbetsgivaren, skall utgöra

ett av de fall, som enligt föregående moment må föranleda avtalets

hävande.

5. I lagstiftningen må angivas andra fall, då ett avtal kan hävas, ävensom

meddelas bestämmelser för fall, i vilka hävande, som avses i denna artikel,

skall underställas vederbörande myndighet för godkännande.

Artikel 13.

1. Varje arbetare, som ingått ett avtal om anställning och sänts till arbetsorten

av arbetsgivaren eller annan person, som handlat å arbetsgivarens

vägnar, skall på arbetsgivarens bekostnad sändas tillbaka till sin hemort

eller den ort, där han blivit antagen, allt efter som den ena eller andra

orten ligger närmare arbetsorten, i följande fall:

a) vid den i avtalet angivna tjänstetidens slut;

b) vid avtalets upphörande på grund av arbetsgivarens oförmåga att

uppfylla dess bestämmelser;

c) vid avtalets upphörande på grund av arbetarens oförmåga att uppfylla

dess bestämmelser till följd av sjukdom eller olyckshändelse;

d) vid avtalets upphörande på grund av överenskommelse mellan parterna,

såvida icke överenskommelsen annorlunda föreskriver;

e) vid avtalets upphörande på grund av endera partens begäran, såframt

icke vederbörande myndighet annorlunda beslutar.

2. ^ Har arbetarens familj av arbetsgivaren eller annan person, som handlat

å arbetsgivarens vägnar, sänts till arbetsorten, skall familjen återsändas

pa arbetsgivarens bekostnad i alla de fall, då arbetaren själv återsändes,

ävensom i fall av arbetarens död.

3. I kostnaderna för återsändandet böra inbegripas:

a) resekostnaderna samt underhållet under resan;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 19. (Bilagor).

25

b) kostnaderna för underhåll under den tid, som eventuellt förflyter

mellan dagen för avtalets upphörande och dagen för återresan.

4. Arbetsgivaren skall icke vara skyldig bestrida kostnader för underhåll

under tid, varunder arbetarens återsändande blivit försenat:

a) genom arbetarens eget åtgörande;

b) på grund av folce majeure, såframt icke arbetsgivaren under

nämnda tid kunnat utnyttja arbetarens tjänster på sätt, som motsvarar

den lön, vilken föreskrivits i det utlupna avtalet.

5. Örn arbetsgivaren icke uppfyller sina skyldigheter i avseende å återsändande,

skola dessa fullgöras av vederbörande myndighet.

Artikel 14.

Vederbörande myndighet äger befria arbetsgivaren från skyldigheten att

bestrida kostnaderna för arbetarens återsändande i följande fall:

a) då myndigheten övertygat sig om:

i) att arbetaren genom en skriftlig förklaring eller annorledes givit

till känna, att han icke önskar taga i anspråk sin rätt till återsändande;

ii) att arbetaren på egen begäran eller med sitt samtycke tagit sin

bostad vid eller i närheten av arbetsstället;

b) då myndigheten övertygat sig om att arbetaren självmant underlåtit

att hävda sin rätt till återsändande före utgången av en viss, föreskriven tid

efter avtalets utlöpande eller hävande;

c) då avtalet hävts av vederbörande myndighet till följd av ett av arbetaren

begånget fel;

d) då avtalet hävts på annan grund än arbetarens oförmåga att uppfylla

dess bestämmelser till följd av sjukdom eller olyckshändelse och vederbörande

myndighet övertygat sig om:

i) att vid bestämmande av lönenivån vederbörlig hänsyn tagits till

att arbetaren själv skall erlägga kostnaderna för återsändandet;

ii) att lämpliga åtgärder vidtagits, t. ex. genom innehållande av lön

eller på annat sätt, för att arbetaren skall äga nödiga medel för gäldande

av kostnaderna för återsändandet.

Artikel 15.

1. Arbetsgivaren skall, när det är möjligt, besörja transporten av arbetare,

som skola återsändas.

2. Vederbörande myndighet skall vidtaga alla erforderliga åtgärder till

säkerställande av:

a) att de för transport av arbetarna begagnade åkdon eller fartyg äro

lämpliga för sitt ändamål, att de erbjuda goda hygieniska förhållanden

och att de äga erforderlig transportförmåga;

b) att lämpliga inkvartcringsmöjligheter tillhandahållas arbetarna, då

avbrott i resan måste göras för natten;

c) att, då långa färder till fots måste göras, längden av dagsresorna

är förenlig med vidmakthållandet av arbetarnas hälsa och krafter;

d) att vid långa resor alla nödiga anordningar vidtagas för beredande

av läkarvård åt arbetarna samt för deras välbefinnande i övrigt.

3. Då arbetarna göra långa resor i grupp, skola de vara åtföljda av en

ansvarig person.

Artikel IG.

1. Den längsta tjänstetid, som må fastställas i ett avtal örn förnyad anställning,

vilket upprättas efter utgången av ett anställningsavtal, skall an
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

givas i lagstiftningen men skall i regel vara kortare än den, som må fastställas

enligt artikel 9 i denna konvention.

2. Då den i ett avtal rörande återanställning fastställda tjänstetiden tillsammans

med den tjänstetid, som redan utlupit, medför, att arbetaren blir

skild från sin familj under längre tid än 18 månader, må arbetaren icke börja

fullgöra den i det nya anställningsavtalet angivna tjänsten, förrän han

haft tillfälle att på arbetsgivarens bekostnad återvända till sitt hem, dock må

vederbörande myndighet medgiva undantag från denna bestämmelse, då ett

fullgörande av densamma synes omöjligt eller icke önskvärt.

3. Med undantag för bestämmelserna i momenten 1 och 2 av denna artikel

skola samtliga bestämmelser i föregående artiklar äga tillämpning på avtal

örn återanställning; dock må vederbörande myndighet, där den så finner

lämpligt, undantaga dylika avtal från tillämpning av bestämmelserna i artikel

6 momenten 1—5 och i artikel 7.

Artikel 17.

1. Vederbörande myndighet bör, i fall av behov, låta trycka sammandrag

av lagstiftningen angående anställningsavtal på vederbörande lands officiella

språk, ett eller flera, ävensom på ett språk, som arbetarna förstå; sådana

sammandrag böra ställas till intresserade arbetsgivares och arbetares förfogande.

2. I fall av behov skall arbetsgivaren åläggas att å lätt synliga platser

anslå dylika sammandrag på ett språk, som arbetarna förstå.

Artikel 18.

Lagstiftningen skall innehålla lämpliga föreskrifter till skydd för arbetarna

i det fall ett inom ett område ingånget avtal medför anställning i ett

område under annan förvaltning.

Artikel 19.

1. När ett avtal, som träffats i ett område (i det följande benämnt ursprungsområdet)

medför anställning i ett område under annan förvaltning

(i det följande benämnt anställningsområdet), skola bestämmelserna i denna

konvention tillämpas på följande sätt:

a) den i artikel 6 stadgade attesteringen av avtalet skal] verkställas

av en offentlig tjänsteman i ursprungsområdet, innan arbetaren lämnar

detta;

b) de i artikel 6 moment 7 stadgade åtgärderna skola vidtagas av

vederbörande myndighet i ursprungsområdet;

c) den i artikel 7 stadgade läkarundersökningen skall senast äga rum

vid arbetarens avfärd från ursprungsområdet;

d) minderårig, vars ålder sannolikt understiger den för ingående av

avtal bestämda lägsta åldern inom såväl ursprungs- som anställningsområdet,

skall icke kunna med rättslig verkan träffa avtal om anställning;
e)

den i artikel 10 stadgade anteckningen om överlåtelse av avtalet

skall verkställas av en tjänsteman i det område, där arbetaren samtycker

till överlåtelsen;

f) den i avtalet fastställda tjänstetidens längd må icke överskrida den

i ursprungsområdets eller anställningsområdels lagstiftning stadgade

längsta anställningstiden;

g) villkoren för avtals hävande skola angivas i anställningsområdets

lagstiftning;

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

27

h) om arbetsgivaren brister i uppfyllandet av sina förpliktelser i avseende

å återsändande, skola dessa förpliktelser fullgöras av vederbörande

myndighet i anställningsområdet;

i) den myndighet, som äger befria arbetsgivaren från skyldigheten att

bestrida kostnaderna för arbetarens återsändande, skall vara vederbörande

myndighet i anställningsområdet;

j) vederbörande myndigheter i ursprungs- och anställningsområdena

skola samverka till genomförande av artikel 15 moment 2;

k) den i avtal rörande återanställning fastställda tjänstetiden må icke

överstiga den i ursprungs- eller anställningsområdets lagstiftning stadgade

längsta tiden för anställning.

2. Då konventionen icke är gällande i såväl ursprungs- som anställningsområdet,

skola de i föregående moment angivna reglerna tillämpas med nedan

angivna förbehåll:

aj då konventionen icke är gällande i anställningsområdet, bör tjänstemannen

i ursprungsområdet icke attestera avtalet, med mindre han

övertygat sig om att arbetaren —- antingen enligt lagstiftningen i anställningsområdet

eller på grund av bestämmelserna i avtalet — kommer

att i sistnämnda område åtnjuta de rättigheter och det skydd, varom

stadgas i artiklar 10—16 av konventionen;

b) då konventionen icke är gällande i ursprungsområdet, skola de

angelägenheter, vilka enligt bestämmelserna i punkterna a), b) och c) av

moment 1 i denna artikel skulle behandlas av vederbörande myndighet

i ursprungsområdet, i stället behandlas av vederbörande myndighet i

anställningsområdet, såvida icke denna myndighet övertygat sig om att

åsyftade angelägenheter redan enligt konventionens bestämmelser behandlats

av vederbörande myndighet i ursprungsområdet.

3. Vederbörande myndigheter i ursprungs- och anställningsområdena böra,

så ofta det är nödvändigt eller önskvärt, träffa överenskommelser örn behandlingen

av angelägenheter av gemensamt intresse, vilka kunna uppkomma

vid tillämpningen av denna konvention; och må myndigheterna i en överenskommelse

av detta slag avvika från bestämmelserna i moment 1 av denna

artikel beträffande avtal, som ingåtts i ett område, som anslutit sig till överenskommelsen,

rörande anställning i ett annat område, som likaledes gjort

det.

Artikel 20.

1. Denna konvention äger icke tillämpning på avtal, som träffats före

denna konventions ikraftträdande i det område, där fråga om dess tillämplighet

uppstår.

2. Uppsägning av denna konvention skall icke inverka på rättigheter eller

skyldigheter, som härleda sig från avtal, vilka träffats, innan uppsägningen

trädde i kraft.

Artikel 21.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel 22.

1. Beträffande sådana områden, som avses i artikel 35 av konstitutionen

för internationella arbetsorganisationen, skall varje medlem av nämnda organisation,

vilken ratificerar denna konvention, låta sin ratifikation åtföljas

av en förklaring, som angiver:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

a) de områden, inom vilka medlemmen förbinder sig att utan modifikationer

tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, inom vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa konventionens

bestämmelser med modifikationer samt vari dessa modifikationer

bestå;

c) de områden, inom vilka konventionen icke skall tillämpas jämte

skälen härför;

d) de områden, beträffande vilka medlemmen förbehåller sig att senare

besluta.

2. De i punkterna a) och b) av moment 1 i denna artikel omnämnda förbindelserna

skola anses såsom en integrerande del av ratifikationen och

medföra med densamma identiska verkningar.

3. Varje medlem skall äga att genom en ny förklaring helt eller delvis

upphäva förbehåll, som angivits i hans ursprungliga förklaring enligt punkt

b), c) eller d) i moment 1 av denna artikel.

Artikel 23.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generalsekreteraren.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det generalsekreteraren registrerat

ratifikationer för två medlemmar av organisationen.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 24.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter

det den registrerats.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för

en ny period av tio år och kan därefter, med beaktande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

tioårsperiod.

Artikel 25.

1. Nationernas förbunds generalsekreterare skall notificera direktören för

internationella arbetsbyrån och samtliga medlemmar av internationella arbetsorganisationen

örn registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar,

som meddelas honom av organisationens medlemmar, ävensom om registreringen

av alla förklaringar, som meddelats honom enligt bestämmelserna i

artikel 22 av denna konvention.

2. Då generalsekreteraren notificerar organisationens medlemmar om registreringen

av den andra ratifikationen i ordningen, skall generalsekreteraren

fästa organisationsmedlemmarnas uppmärksamhet på dagen för k.onventionens

ikraftträdande.

Artikel 26.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga general
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

konferensen en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision helt eller delvis.

Artikel 27.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention oberoende av vad i artikel 24 härovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Denna konvention skall likväl förbliva gällande till forin och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificerat den nya,

reviderade konventionen.

Artikel 28.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bilaga C.

Rekommendation (nr 58) angående den längsta giltighetstiden av

skriftliga arbetsavtal för infödda arbetare.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag angående den längsta giltighetstiden

av skriftliga arbetsavtal för infödda arbetare, vilken fråga innefattas i

den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av rekommendation,

antager denna, den tjugosjunde dagen i juni år ett tusen nio hundra trettionio

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation

angående arbetsavtal (för infödda arbetare), 1939»:

Konferensen,

som antagit en konvention angående arbetsavtal (för infödda arbetare),

1939, vars artikel 9 föreskriver, att »den längsta tjänstetid, som må föreskrivas

i ett avtal ävensom den eventuella ledighet, som kan beredas arbetaren

under avtalets giltighetstid, skola bestämmas i lag»; och

som önskar komplettera denna bestämmelse dels genom angivande av vissa

principer, vilka synas vara av beskaffenhet att kunna tjäna resp. medlemmar

till ledning vid fastställande av den längsta tjänstetiden i olika fall,

och dels genom framläggande av vissa förslag rörande de längsta tider, som

skulle kunna fastställas i dessa fall,

hemställer, att varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som

ratificerar konventionen angående anställningsavtal (för infödda arbetare),

1939, måtte taga följande principer under övervägande vid fastställande av

den i artikel 9 av konventionen avsedda längsta tjänstetiden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

1. Den längsta tjänstetiden bör alltid vara så kort som möjligt samt kortare,

örn arbetaren därunder skall vara skild från sin familj än örn han åtföljes

av familjen.

2. 1) I sådana fall, då arbetaren icke behöver göra en lång och dyrbar

resa till lands eller sjöss, må den längsta tjänstetiden i intet fall överstiga

tolv månader, om arbetaren icke åtföljes av sin familj, eller två år, örn han

åtföljes av familjen.

2) Då arbetaren är nödsakad göra en lång och dyrbar resa till lands

eller till sjöss, må den längsta tjänstetiden icke överstiga två år, örn arbetaren

icke åtföljes av sin familj, eller tre år, örn han åtföljes av familjen.

3. Avvikelser från ovan angivna längsta tider må göras allenast, då fråga

är om arbetare, som åtföljes av sin familj, och man har för avsikt att, efter

inhämtande av arbetarens samtycke, låta honom med familj bosätta sig på

eller i närheten av arbetsstället.

4. I sådana fall, då tjänstetiden uppgår till eller överstiger tolv månader,

bör arbetaren beredas minst en veckas ledighet med bibehållen lön.

Bilaga D.

Förslag till konvention (nr 65) angående straffpåföljder för brytande av

arbetsavtal från infödda arbetares sida.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag angående progressivt avskaffande av

straffpåföljder för brytande från infödda arbetares sida av arbetsavtal,

vilken fråga innefattas i den andra punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell

konvention,

antager denna, den tjugosjunde dagen i juni år ett tusen nio hundra trettionio

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »konvention

angående straffpåföljder (för infödda arbetare), 1939»:

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning på varje avtal, varigenom en arbetare,

som tillhör eller är likställd med den infödda befolkningen i ett område,

vilket lyder under en medlem av arbetsorganisationen, eller som tillhör

eller är likställd med den infödda, icke oberoende befolkningen i en medlems

hemlandsområde, mot kontant ersättning eller ersättning i någon annan

form träder i tjänst hos offentlig myndighet, enskild person, bolag eller

annan sammanslutning, bestående av infödda eller icke.

2. I denna konvention förstås med uttrycket »brytande av avtal»:

a) varje vägran eller underlåtenhet från arbetarens sida att påbörja

eller utföra det i avtalet föreskrivna arbetet;

b) vårdslöshet eller bristande flit å arbetarens sida;

c) arbetarens frånvaro utan tillstånd eller giltig orsak;

d) arbetarens rymning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

Artikel 2.

1. Alla straffpåföljder för brytande av avtal, på vilka denna konvention

äger tillämpning, skola progressivt och snarast möjligt avskaffas.

2. Alla straffpåföljder för dylika avtalsbrott, som begås av en person,

som sannolikt icke uppnått viss minimiålder, som skall fastställas i lagstiftningen,

skola omedelbart avskaffas.

Artikel 3.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel A.

1. Beträffande sådana områden, som avses i artikel 35 av konstitutionen

för internationella arbetsorganisationen, skall varje medlem av nämnda organisation,

vilken ratificerar denna konvention, låta sin ratifikation åtföljas

av en förklaring, som angiver:

a) de områden, inom vilka medlemmen förbinder sig att utan modifikationer

tillämpa bestämmelserna i konventionen;

b) de områden, inom vilka medlemmen förbinder sig att tillämpa

konventionens bestämmelser med modifikationer samt vari dessa modifikationer

bestå;

c) de områden, inom vilka konventionen icke skall tillämpas jämte

skälen härför;

d) de områden, beträffande vilka medlemmen förbehåller sig att senare

besluta.

2. De i submomenten a) och b) av moment 1 i denna artikel omnämnda

förbindelserna skola anses såsom en integrerande del av ratifikationen och

medföra med densamma identiska verkningar.

3. Varje medlem skall äga att genom en ny förklaring helt eller delvis

avstå från förbehåll, som angivits i hans ursprungliga förklaring enligt submoment

b), c) eller d) av moment 1 i denna artikel.

Artikel 5.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generalsekreteraren.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det generalsekreteraren registrerat

ratifikationer för två medlemmar av arbetsorganisationen, vilka ratifikationer

i enlighet med artikel 4 i denna konvention åtföljas av förklaringar,

angivande de områden, inom vilka medlemmarna förbinda sig att tillämpa

konventionens bestämmelser.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 6.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett

år efter det den blivit registrerad.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden, gör bruk

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 19. (Bilagor).

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 7.

1. Nationernas förbunds generalsekreterare skall notificera direktören för

internationella arbetsbyrån samt samtliga medlemmar av internationella arbetsorganisationen

om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar,

som meddelas honom av organisationens medlemmar, ävensom om förklaringar,

som avgivits enligt bestämmelserna i artikel 4 i denna konvention.

2. Då generalsekreteraren notificerar organisationens medlemmar om registreringen

av den andra ratifikationen i ordningen, vilken uppfyller det

i artikel 5 moment 2 i denna konvention stadgade villkoret, skall generalsekreteraren

fästa organisationsmedlemmarnas uppmärksamhet på dagen

för konventionens ikraftträdande.

Artikel 8.

Vid utgången av varje tidrymd av fem år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra fråga örn dess revision helt eller delvis.

Artikel 9.

1. I fall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision

helt eller delvis av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av

förevarande konvention oberoende av vad i artikel 6 härovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder

i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificerat

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 10.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bilaga E.

Rekommendation (nr 59) angående arbetsinspektion för infödda

arbetare.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag angående arbetsinspektion för in
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. May.ts proposition nr 19. (Bilagor).

födda arbetare, vilken fråga innefattas i den andra punkten på dagordningen

för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugosjunde dagen i juni år ett tusen nio hundra trettionio

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående

arbetsinspektion (för infödda arbetare), 1939»:

Konferensen,

som antagit en konvention angående arbetsavtal (för infödda arbetare),

1939, och

som anser, att en tillfredsställande tillämpning av lagstiftningen angående

infödda arbetares anställning icke kan tryggas utan arbetsinspektion,

hemställer, att vederbörande medlemmar av internationella arbetsorganisationen

måtte inrätta arbetsinspektion inom sådana av deras områden,

där dylik inspektion icke redan finnes.

Bilaga F.

Rekommendation (nr 60) angående lärlingsväsen.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag rörande lärlingsväsen, vilken fråga

innefattas i den första punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugoåttonde dagen i juni år ett tusen nio hundra trettionio

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående

lärlingsväsen, 1939»:

Med hänsyn till att konferensen antagit rekommendationen angående yrkesutbildning,

1939, vilken angiver de principer och metoder, som böra tilllämpas

beträffande organisationen av dylik utbildning;

med hänsyn till att bland de olika formerna för yrkesutbildning lärlingsväsendet

giver upphov till särskilda problem, framför allt på grund därav, att

lärlingsutbildningen bibringas inom företagen och medför ett avtalsförhållande

mellan arbetsgivaren-mästaren och lärlingen;

med hänsyn till att lärlingsväsendets effektivitet till stor del beror på en

riktig definition och ett iakttagande av de villkor, som reglera lärlingsväsendet

och särskilt av dem, som röra arbetsgivaren-mästarens och lärlingens ömsesidiga

rättigheter och skyldigheter;

hemställer konferensen, att varje medlemsstat måtte taga följande principer

och regler under övervägande:

1. I denna rekommendation förstås med uttrycket »lärlingsväsen» varje

system, enligt vilket en arbetsgivare genom avtal förbinder sig att anställa

en ung person och systematiskt utbilda eller låta utbilda honom för ett yrke

under en på förhand bestämd tidrymd, varunder lärlingen är skyldig att arbeta

i arbetsgivarens tjänst.

2. 1) Åtgärder böra vidtagas för att göra lärlingsväsendet så effektivt som

möjligt inom de yrken, där ett dylikt utbildningssystem synes påkallat. Dessa

yrken böra angivas inom varje land nied hänsyn lagen till den grad av

skicklighet och den tidslängd av praktisk utbildning de kräva.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 19.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

2) Under förutsättning att tillfredsställande samordning för säkerställande

av enhetlighet i avseende å fordrad skicklighetsgrad samt metoder och

villkor för lärlingsväsendet inom varje yrke i hela landet, må de i föregående

punkt åsyftade åtgärder kunna åvägabringas genom lagstiftning, beslut av de

offentliga organ, som övervaka lärlingsväsendet, kollektivavtal eller genom

en kombination av här nämnda metoder.

3. 1) De i föregående moment åsyftade åtgärderna böra angiva:

a) de tekniska och andra kvalifikationer, som arbetsgivare böra besitta

för att få antaga och utbilda lärlingar;

b) de villkor, som böra gälla för de ungas antagande till lärlingar;

c) arbetsgivares och lärlings ömsesidiga rättigheter och skyldigheter.

2) Med hänsyn härtill böra särskilt beaktas följande grunder:

a) För att få antaga och utbilda lärlingar, bör en arbetsgivare antingen

själv vara kompetent att meddela tillfredsställande utbildning eller

vara i tillfälle att låta meddela dylik utbildning genom annan i hans

tjänst anställd person med erforderlig kompetens; dessutom bör det

företag, inom vilket utbildningen skall givas, vara så beskaffat, att det

för lärlingen möjliggör en tillfredsställande utbildning i det avsedda

yrket.

b) De unga böra icke tillåtas inträda i lärlingskap, innan de uppnått

viss minimiålder, vilken icke må sättas lägre än den för den obligatoriska

skolgångens upphörande fastställda åldern.

c) Därest den för inträde i lärlingskap fordrade miniminivån i fråga

om allmänbildning är högre än den som normalt uppnås vid den obligatoriska

skolgångens slut, bör nämnda miniminivå bestämmas under

skäligt hänsynstagande till de skiftande kraven inom olika yrken.

d) Inträde i lärlingskap bör i varje fall vara beroende av läkarundersökning,

och därest det avsedda yrket fordrar speciell fysisk eller

psykisk fallenhet, bör denna angivas och göras till föremål för särskild

undersökning.

e) åtgärder böra vidtagas för lärlingarnas inregistrering hos vederbörande

organ och, i fall av behov, för kontroll över deras antal.

f) Anordningar böra vidtagas för att underlätta lärlings överflyttande

från en arbetsgivare till en annan, i fall ett dylikt överflyttande

synes nödvändigt eller önskvärt till undvikande av avbrott i lärlingskapet

eller för att komplettera lärlingens utbildning eller av annan

orsak.

g) Lärlingskapets varaktighet, inberäknat prövotid, bör bestämmas

i förväg, varvid tillbörlig hänsyn bör tagas till föregående utbildning i

teknisk eller yrkesskola.

h) Åtgärder böra vidtagas för anordnande av prövning efter avslutad

lärlingstid och eventuellt även under loppet därav, för fastställande av

metoderna för dylika prövningars anordnande samt för utfärdande av

betyg, baserade på resultatet av dem. De kunskaper, som fordras vid

dessa prövningar, böra fastställas enhetligt för yrket, och de betyg, som

utfärdas på grund av desamma, böra godtagas i hela landet.

i) Lärlingsväsendet bör underkastas tillsyn till säkerställande att bestämmelserna

för lärlingsväsendet iakttagas, att den meddelade utbildningen

är tillfredsställande samt att förhållandena inom lärlingsväsendet

äro i skälig mån enhetliga.

j) Kraven på en viss form för lärlingsavtalen och ett visst innehåll i

desamma skola bestämmas, exempelvis genom upprättandet av ett

standardavtal. Förfarandet vid registrering av avtalen hos de i punkt

e) här ovan angivna organen bör jämväl fastställas.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

35

4. 1) Föreskrifter böra meddelas i lärlingsavtalet rörande det sätt, på

vilket ersättning i penningar eller andra prestationer åt lärlingen skall bestämmas,

och beträffande den skala, efter vilken ersättningen skall höjas

under olika delar av lärlingstiden.

2) I fall lagstiftning icke finnes i ämnet eller förefintlig lagstiftning icke

äger tillämpning på lärlingar, böra i lärlingsavtalet meddelas föreskrifter rörande:
a)

den i punkt 1) här ovan åsyftade ersättningen under sjukdom;

b) semester.

5. 1) Önskvärt är att de av lärlingsväsendet berörda parterna och särskilt

arbetsgivar- och arbetarorganisationerna samarbeta med de offentliga organ,

som hava att öva tillsyn å lärlingsväsendet.

2) Ett nära samarbete bör upprätthållas mellan nämnda organ samt

myndigheterna för allmän och yrkesundervisning, institutioner för yrkesvägledning,

den offentliga arbetsförmedlingen samt arbetsinspektionens myndigheter.

6. Denna rekommendation äger icke tillämpning på lärlingskap för sjömän.

Bilaga G.

Förslag till konvention (nr 66) angående migrerande arbetares

rekrytering, arbetsförmedling och arbetsvillkor.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag angående migrerande arbetares rekrytering,

arbetsförmedling och arbetsvillkor (lika behandling), vilken

fråga utgör den tredje punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av ett förslag till internationell

konvention,

antager denna, den tjugoåttonde dagen i juni år ett tusen nio hundra trettionio

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »konvention

angående migrerande arbetare, 1939»:

Artikel 1.

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen, som ratificerar denna

konvention, förbinder sig att:

a) utfärda och tillämpa straffbestämmelser för att undertrycka

i) bedräglig propaganda rörande emigration eller immigration;

ii) sådan propaganda rörande emigration eller immigration, som

strider mot den nationella lagstiftningen;

b) utöva kontroll över annonser, affischer, broschyrer och andra former

av publicitet rörande erbjudande av anställning i ett territorium åt

personer, som befinna sig i ett annat territorium.

Artikel 2.

1. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

upprätthålla eller förvissa sig örn, att det upprätthålles en tillfredsställande

tjänst, som lämnar upplysningar och bistånd åt emigranter och immigranter.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

2. Denna tjänst skall utövas:

a) av offentliga myndigheter eller

b) av en eller flera frivilliga sammanslutningar, som verka utan

vinstsyfte och med hänsyn till förevarande uppgift godkänts och kontrolleras

av åsyftade myndighet, eller

c) dels av offentliga myndigheter och dels av en eller flera frivilliga

sammanslutningar, som uppfylla de i punkt b) av detta moment angivna

villkoren.

Artikel 3.

1. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

i överensstämmelse med bestämmelserna i denna artikel reglera:

a) rekrytering, d. v. s.

i) anställande av en person i ett territorium hos en arbetsgivare i

ett annat territorium eller

ii) åtagande gent emot en person i ett territorium att bereda honom

anställning i ett annat territorium,

jämte vidtagande av anordningar beträffande förrättningar, som åsyftas

i punkt i) eller ii), därunder inbegripet uppsökande och urval av tillämnade

emigranter samt förberedelser för deras avresa;

b) införande, d. v. s. varje åtgärd för att tillförsäkra eller underlätta

de enligt punkt a) härovan rekryterade personernas ankomst eller tillträde

till ett territorum;

c) arbetsförmedling, d. v. s. varje åtgärd, som vidtages för att förse

en arbetsgivare med arbetskraft, som införts enligt punkt b) härovan.

2. Befogenheten att ägna sig åt de i moment 1 av denna artikel uppräknade

förrättningar skall förbehållas:

a) den offentliga arbetsförmedlingen eller andra offentliga organ i

det territorium, där förrättningarna äga rum;

b) offentliga organ i ett annat territorium än det, vari förrättningarna

äga rum, vilka organ genom överenskommelse mellan vederbörande

regeringar bemyndigats utföra dylika förrättningar i det sist åsyftade

territoriet;

c) varje organ som upprättats i enlighet med bestämmelserna i en internationell

handling;

d) arbetsgivaren eller personer, som äro i hans tjänst och handla å

hans vägnar;

e) enskilda arbetsförmedlingsbyråer, avgiftskrävande eller icke, som

bedriva sin verksamhet utan vinstsyfte.

3. Rätten att utföra sådana förrättningar, som avses i moment 1 av denna

artikel, skall vara underkastad föregående bemyndigande av vederbörande

myndighet i det territorium, där förrättningarna skola äga rum, i de fall

och på de sätt, som bestämmas i detta territoriums lagstiftning eller genom

överenskommelse mellan emigrations- och immigrationslanden.

4. Vederbörande myndigheter i det territorium, där förrättningarna äga

rum, skola övervaka den verksamhet, som bedrives av de organ och personer,

vilka äro försedda med sådant bemyndigande, som meddelats enligt föregående

moment.

Artikel 4.

1. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention och upprätthåller

ett system för kontroll å de arbetsavtal, som träffas mellan en arbetsgivare

eller av annan person för en arbetsgivares räkning och en migrerande

arbetare före hans avresa, förbinder sig att tillse, att de avtal, som under
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor). 37

kastas dylik kontroll, stå i överensstämmelse med bestämmelserna i denna

artikel.

2. Avtalet bör vara avfattat på eller översatt till ett språk, som den migrerande

arbetaren förstår.

3. Avtalet bör, utöver andra bestämmelser angiva:

a) avtalets giltighetstid och, örn detsamma kan förnyas, sättet därför,

eller, om giltighetstiden icke är bestämd, sättet och tiden för uppsägning;
b)

noggranna uppgifter örn dag och plats för den migrerande arbetarens

inställelse;

c) sättet för betalning av den migrerande arbetarens resekostnader:

i) för utresan;

ii) för återresan, om denna företages, då avtalets giltighetstid utlöper,

eller dessförinnan till följd av avtalets hävande eller brytande,

utan att detta är föranlett av något av arbetaren begånget fel;

lii) för medlemmar av den migrerande arbetarens familj, vilka tilllåtits

åtfölja honom eller återförena sig med honom i immigrationslandet;
d)

varje avdrag på lönen, som arbetsgivaren äger göra enligt immigrationslandets

lagstiftning eller en mellan emigrations- och immigrationslanden

träffad överenskommelse;

e) bostadsförhållandena, därest bostad tillhandahålles av arbetsgivaren;
f)

varje anordning för beredande av understöd åt arbetarens i ursprungslandet

kvarstannande familj, särskilt till förhindrande att arbetaren

övergiver sin familj.

Artikel 5.

Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att,

därest en å dess territorium införd migrerande arbetare av någon orsak, varför

han icke bär ansvar, ej erhåller den anställning, för vilken han rekryterats,

eller annan likvärdig anställning, vidtaga åtgärder till förhindrande,

att kostnaderna för hans och hans familjs återresa, däri inbegripet administrativa

avgifter samt kostnader för transport och underhåll till den slutliga

destinationsorten och transport av husgeråd, drabba den migrerande arbetaren.

Artikel 6.

1. Varje medlemsstat, som ratificerar denna konvention, förbinder sig att

icke behandla utlänningar mindre förmånligt än egna medborgare i avseende

å följande förhållanden:

a) i den mån dessa förhållanden regleras genom lagstiftning eller äro

underkastade administrativa myndigheters kontroll,

i) arbetsförhållanden och särskilt lönevillkor;

ii) rätten att ansluta sig till fackliga organisationer;

b) skatter och avgifter, som hänföra sig till arbetet och påföras den

anställde;

c) rättsliga förfaranden med hänsyn till arbetsavtal.

2. Den i föregående moment föreskrivna lika behandlingen må göras beroende

av ömsesidighet, vilken skall anses vara för handen:

a) mellan alla till denna konvention anslutna medlemsstater;

b) mellan varje av denna konvention bunden medlemsstat och varje

annan stat, med vilken den förstnämnda staten avslutat en ömsesidig

överenskommelse rörande förevarande ämne.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj.ts proposition nr 19. (Bilagor).

Artikel 7.

1. Personliga effekter och redskap, som tillhöra rekryterade migrerande

arbetare eller deras familjemedlemmar, skola vid nämnda personers ankomst

till immigrationslandet vara fritagna från tullavgifter.

2. Personliga effekter och redskap, som tillhöra migrerande arbetare eller

deras familjemedlemmar, skola vara fritagna från tullavgifter vid nämnda

personers återkomst till ursprungslandet, örn de då fortfarande äro medborgare

i detta land.

Artikel 8.

Denna konvention äger icke tillämpning på:

a) omflyttning inom en medlemsstats territorium eller mellan två territorier,

som tillhöra samma medlemsstat;

b) arbetare i gränstrakter, vilka hava sin arbetsplats i en stats territorium

och sin bostad i annan stats territorium;

c) sjömän;

d) infödda arbetare i den mening detta begrepp är angivet i artikel 2 moment

b) av 1936 års konvention angående rekrytering av infödda arbetare.

Artikel 9.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel 10.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorgansationen, vilkas ratifikationer registreras av generalsekreteraren.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratfikationer

registrerats av generalsekreteraren.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 11.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år

förflutit från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga

densamma genom en skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett

år efter det den blivit registrerad.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett

år efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör

bruk av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden

för en ny period av tio år och kan därefter, med beaktande av de i denna

artikel föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje

tioårsperiod.

Artikel 12.

1. Nationernas förbunds generalsekreterare skall notificera direktören

för internationella arbetsbyrån ävensom samtliga medlemmar av internationella

arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och

uppsägningar, som meddelats honom av organisationens medlemmar.

2. Då generalsekreteraren underrättar organisationens medlemmar om

registreringen av den andra ratifikationen i ordningen, skall han fästa medlemmarnas

uppmärksamhet på dagen för konventionens ikraftträdande.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. May.ts proposition nr 19. (Bilagor).

Artikel 13.

Vid utgången av varje tioårsperiod, räknat från denna konventions ikraftträdande,

skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under övervägande,

huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel li.

1. Ifall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande en revision,

helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen

icke föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av

förevarande konvention, oberoende av vad i artikel 11 härovan stadga8;
b)

skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen trader

i kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och

innehåll för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera

den nya, reviderade konventionen.

Artikel 15.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola båda äga

vitsord.

Bilaga H.

Rekommendation (nr 61) angående migrerande arbetares rekrytering,

arbetsförmedling och arbetsvillkor.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde
och

beslutit antaga vissa förslag angående migrerande arbetares rekrytering,

arbetsförmedling och arbetsvillkor (lika behandling), vilken

fråga utgör tredje punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugoåttonde dagen i juni år ett tusen nio hundra trettionio

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation

angående migrerande arbetare, 1939»:

Konferensen,

som antagit konventionen angående migrerande arbetare, 1939,

och önskar komplettera densamma genom en rekommendation,

förordar iakttagande av följande regler:

I.

1. 1) I denna rekommendation förstås med:

a) termen »rekrytering»:

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

i) anställande av en person i ett territorium hos en arbetsgivare

i ett annat territorium eller

ii) åtagande gentemot en person i ett territorium att bereda

honom anställning i ett annat territorium

jämte vidtagande av anordningar beträffande förrättningar, som

åsyftas i punkt i) eller ii), därunder inbegripet uppsökande och urval

av tillämnade emigranter och förberedelser för deras avresa;

b) termen »införande» varje åtgärd för att trygga eller underlätta

ankomsten eller tillträdet till ett territorium av personer, vilka rekryterats

under förhållanden, som angivas i punkt a) härovan;

c) termen »arbetsförmedling» varje åtgärd för att förse en arbetsgivare

med arbetskraft, som införts under förhållanden, vilka angivas

i punkt b) härovan;

2) Denna rekommendation äger icke tillämpning på:

a) omflyttning inom en medlemsstats territorium eller mellan två

territorier, som tillhöra samma medlemsstat;

b) sådana arbetare i gränstrakter, vilkas arbetsplats ligger i en stats

territorium och vilkas boningsort är belägen inom en annan stats

territorium;

c) sjömän;

d) infödda arbetare i den mening, som angives i art. 2 b) av 1936

års konvention angående rekrytering av infödda arbetare.

II.

2. Det i varje land upprättade tjänsteorgan, vilket har att lämna upplysningar

och bistånd åt migrerande arbetare, bör åligga:

a) att åt migrerande arbetare och deras familjer på deras språk

eller dialekt eller i varje fall på ett för dem begripligt språk meddela

upplysningar och råd beträffande emigration, immigration, anställning

och levnadsförhållanden å destinationsorten, återvändande till ursprungslandet

samt i allmänhet rörande alla frågor, som kunna vara

av intresse för dem i deras egenskap av migranter;

b) att för migrerande arbetare och deras familjer underlätta fullgörandet

av administrativa formaliteter och andra åtgärder, som måste

vidtagas i samband med deras avfärd, resa, tillträde till och vistelse i

destinationslandet samt eventuellt deras återvändande till ursprungslandet.

3. En skälig tidrymd bör såvitt möjligt få förflyta mellan offentliggörande

och ikraftträdande av varje bestämmelse, som ändrar de villkor, vilka

gälla för tillstånd att emigrera eller immigrera eller att använda utlänningar

till arbete, så att de ändrade villkoren i tid kunna meddelas personer, som

bereda sig att emigrera.

4. Texterna till de viktigaste i föregående moment avsedda bestämmelserna

eller upplysningar örn dem böra på de bland de emigrerande arbetarna

mest gängse språken anslås å ställen för migranternas avfärd, passerande

eller ankomst.

III.

5. 1) För att skydda de migrerande arbetarnas intressen och säkerställa

arbetsmarknadens jämvikt böra vederbörande myndigheter i emigrationsoch

immigrationslandet, i fall, då migrationens omfattning så påkallar, fordra,

att ansökningarna om rekrytering och införande av migrerande arbetare

i förväg underställas myndigheterna för prövning och godkännande.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

2) Innan immigrationslandet giver sitt tillstånd till införande av migrerande

arbetare på sitt territorium, bör det tillse, huruvida ej ett tillräckligt

antal arbetare redan finnes tillgängligt för arbetet i fråga.

6. 1) De villkor, under vilka bemyndigande att rekrytera, införa eller

förmedla anställning åt migrerande arbetare givas eller upprätthållas, böra

fastställas genom den nationella lagstiftningen eller överenskommelse mellan

emigrations- och immigrationslandet.

2) De personer eller institutioner, åt vilka givits i föregående punkt

åsyftat bemyndigande, böra ställa säkerhet, exempelvis i form av borgensförbindelse,

för ersättande av skada, som genom deras fel kan orsakas migrerande

arbetare.

7. 1) Det bör åligga varje mellanhand, som åtager sig rekrytering, införande

av eller förmedling av anställning åt migrerande arbetare för en arbetsgivares

räkning, att vara försedd med skriftlig fullmakt från arbetsgivaren

eller annan handling, som utvisar, att han handlar å arbetsgivarens

vägnar.

2) Denna handling bör vara avfattad på eller översatt till emigrationslandets

officiella språk och meddela alla erforderliga, närmare upplysningar

om arbetsgivaren, beskaffenheten och omfattningen av den rekrytering, det

införande eller den arbetsförmedling, som mellanhandens uppdrag avser,

samt om den erbjudna anställningen och betalningsvillkoren beträffande

densamma.

8. 1) Det är önskvärt, att i varje land, där migrerande arbetare rekryteras,

inflytta eller beredas anställning, vederbörande myndigheter fastställa

maximitariffer för de kostnader, som må uttagas av den migrerande arbetaren

eller hans arbetsgivare för rekrytering, transport (därunder inbegripet

underhåll under resan), arbetsförmedling, hemsändande eller andra med

de nu nämnda förbundna förrättningar.

2) De i föregående punkt omnämnda kostnaderna böra i regel icke

drabba den migrerande arbetaren. I varje fall böra avdrag på lönen, som

arbetsgivaren kan äga göra för berörda kostnader, begränsas genom den nationella

lagstiftningen eller överenskommelse mellan emigrations- och immigrationslandet.

9. 1) Migrerande arbetare böra såvitt möjligt före sin avfärd från emigrationslandet

undersökas av en representant för immigrationslandet, som

har att övertyga sig om att de kunna medgivas tillträde till sistnämnda

land.

2) I fall då rekrytering är av sådan omfattning, att densamma kan

anses såsom kollektiv rekrytering enligt emigrationslandets lagstiftning, bör

en kompetent tjänsteman, tillhörande detta land, närvara vid förrättningen.

3) Det är önskvärt, att de i föregående punkter av detta moment avsedda

undersökningar och förrättningar såvitt möjligt äga rum i närheten

av emigrantens hem.

10. 1) En migrerande arbetares familjemedlemmar, vilka önska åtfölja

eller återförena sig med honom, böra beredas särskilda lättnader, bl. a. i avseende

å:

a) prioritet framför andra sökande i fråga om tillstånd att lämna emigrationslandet

och få tillträde till och vistas i immigrationslandet;

b) förenklande av de administrativa formaliteterna och nedsättning

av de avgifter, som krävas för avresa från emigrationslandet eller för

tillträde till och vistelse i immigrationslandet.

2) Med hänsyn till detta moment böra till en migrerande arbetares

familj räknas hans hustru och minderåriga barn samt andra medlemmar av

hans familj, som för sin försörjning äro beroende av honom.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

IV.

11. Lika behandling av in- och utlänningar, såsom densamma angives i

artikel 6 av 1939 års konvention angående migrerande arbetare, bör såvitt

möjligt tillämpas i avseende å alla utlänningar.

12. 1) Utlänningar, som erhållit tillstånd att såsom arbetare vistas i ett

territorium, och de medlemmar av deras familj, som medgivits medfölja

eller återförena sig med dem, böra såvitt möjligt berättigas att taga anställning

under samma villkor, som det egna landets medborgare.

2) I sådana länder, där anställandet av utländska arbetare är underkastat

inskränkningar, böra dessa inskränkningar såvitt möjligt:

a) icke tillämpas på arbetare, som varit stadigt bosatta i landet under

en period, vars längd i regel icke skall överstiga fem år;

b) utan villkor örn viss vistelsetid upphävas till förmån för hustru

och barn, som uppnått sådan ålder, att de kunna utföra arbete och

vilka medgivits åtfölja eller återförena sig med den migrerande arbetaren.

13. Det är önskvärt, att medlemsstater, som icke ratificerat de internationella

konventionerna angående socialförsäkring, bevilja utländska arbetare

och deras efterlevande den i nämnda konventioner angivna behandlingen.

14. 1) Det är önskvärt, att i länder, där antalet immigrerade arbetare är

tillräckligt stort, dessa arbetares anställningsförhållanden göras till föremål

för särskild övervakning, som allt efter omständigheterna kan utövas antingen

av ett särskilt inspektionsorgan eller av arbetsinspektörerna eller andra

för uppgiften specialiserade tjänstemän.

2) De administrativa tjänsteutövare, som fått sig anförtrott uppdraget

att utöva den i föregående punkt avsedda övervakningen, böra såvitt möjligt

samarbeta med frivilliga, av myndigheterna godkända sammanslutningar

för lämnande av bistånd åt migranterna.

V.

15. 1) När en utländsk arbetare i vederbörlig ordning inflyttat på en

stats territorium, bör denna stat såvitt möjligt avhålla sig från att på grund

av arbetarens bristande tillgångar eller arbetsmarknadens tillstånd avlägsna

honom eller medlemmar av hans familj från territoriet, med mindre en

överenskommelse i detta avseende träffats mellan immigrations- och ursprungslanden.

2) En stat, som anser sig nödsakad att på grund av de i föregående

punkt angivna orsakerna från sitt territorium avlägsna utländska arbetare,

vilka immigrerat i vederbörlig ordning, eller medlemmar av deras familj,

bör i alla händelser:

a) taga hänsyn till den tidslängd arbetaren vistats i dess territorium

och i intet fall avlägsna arbetare, som vistas där sedan mer än fem år;

b) övertyga sig örn att arbetaren tagit i anspråk alla sina rättigheter

till prestationer på grund av arbetslöshetsförsäkring;

c) övertyga sig om att arbetaren bereus skälig tidsfrist, särskilt för

att träffa anstalter rörande sina ägodelar; att lämpliga anordningar vidtagits

för transporten av arbetaren och hans familj samt att nödiga åtgärder

vidtagits för att tillförsäkra arbetaren och hans familj human

behandling;

d) övertyga sig om att kostnaderna för arbetarens och hans familjs

återvändande och för transporten av deras husgeråd till den slutliga

destinationsorten icke skola drabba arbetaren.

16. I det fall migrerande arbetare eller medlemmar av deras familjer, som

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

förblivit medborgare i ursprungslandet, återvända till detta, bör detta land

genom att fritaga dem från tvånget att uppfylla villkor örn föregående vistelse

eller anställning i landet eller orten möjliggöra för dem att komma i åtnjutande

av olika hjälpåtgärder till förmån för obemedlade och arbetslösa

eller av åtgärder till underlättande för arbetslösa att återgå till arbete.

Bilaga I.

Rekommendation (nr 62) angående samarbete mellan staterna beträffande

migrerande arbetares rekrytering, arbetsförmedling och arbetsvillkor.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

vilken av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde
och

beslutit antaga vissa förslag angående samverkan mellan staterna

i fråga om migrerande arbetares rekrytering, arbetsförmedling och

arbetsvillkor, vilken fråga innefattas i tredje punkten på dagordningen

för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugoåttonde dagen i juni år ettusen niohundra trettionio

följande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående

migrerande arbetare (samarbete mellan stater), 1939»:

Konferensen,

som antagit konventionen angående migrerande arbetare, 1939, och rekommendationen

angående migrerande arbetare, 1939,

förordar iakttagande av följande regler:

1. De medlemsstater, mellan vilka förekomma en relativt omfattande migration

eller en migration av kollektiv natur, böra komplettera de åtgärder,

som vidtagas av dem till tryggande av tillämpningen av bestämmelserna i

konventionen och rekommendationen angående migrerande arbetares rekrytering,

arbetsförmedling och arbetsvillkor, genom att avsluta två- eller flersidiga

överenskommelser, vilka allt efter omständigheterna lämpligen kunna

behandla följande frågor:

a) anordnande av upplysningsverksamhet för migrerande arbetare

och utbyte av upplysningar mellan vederbörande nationella förvaltningar;

b) undertryckande av olaglig och bedräglig propaganda;

c) utfärdande av intyg och identitetshandlingar, som äro nödvändiga

för migrerande arbetare, och erkännande i de avtalsslutande länderna

av giltigheten av sådana handlingar, utfärdade i ett annat av dem,

samt av anställningsavtal, träffade i sådant land;

d) metoder för rekrytering och införande av samt arbetsförmedling

för migrerande arbetare;

e) medel till förhindrande, att migrerande arbetare skiljas från sina

familjer eller övergiva dem samt lill underlättande av dylika familjers

återförening ävensom till tryggande, att de migrerande arbetarna fullgöra

sina lagstadgade försörjningsplikter gent emot sina familjemedlemmar,

som kvarstanna i ursprungslandet;

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

f) erforderliga åtgärder till möjliggörande för migrerande arbetare

att från emigrationslandet utbekomma nödvändiga penningbelopp samt

att till ursprungslandet översända sina besparingar ävensom beviljande

av den mest fördelaktiga växelkurs för sådana penningbelopp och besparingar;
g)

hemsändande av migrerande arbetare och deras familjer samt sättet

för täckande av kostnaderna därför;

h) de garantier, varunder medborgare i en av de avtalsslutande staterna

men boende i en annan avtalsslutande stat må rekryteras för företag,

som äro belägna i territorier utom det senare landet men stående

under dess administration;

i) ordnandet av pensionsrättigheter, som tillkomma migrerande arbetare

på grund av ålderdoms-, invaliditets- eller dödsfallsförsäkring, för

såvitt ej för vidmakthållandet av dessa rättigheter är på annat sätt sörjt

av de intresserade staterna.

2. Oberoende av eller jämte de i föregående moment angivna överenskommelserna,

böra medlemsstaterna samverka för åstadkommande av en

praktisk lösning av de problem, som föranledas av regleringen angående migrerande

arbetares rekrytering, arbetsförmedling och arbetsvillkor; särskilt

böra allt efter omständigheterna följande metoder komma till användning:

a) upprättande av standardformulär för ansökningar och avtal rörande

rekrytering och införande av migrerande arbetare;

b) fastställande och revision av de kontingenter av arbetare från ett

land, som under ett år eller en säsong må införas på ett annat lands territorium

och om så erfordras, deras fördelning med hänsyn till kön, ålder

och yrke;

c) överenskommelse örn en procedur för samarbete i fråga örn rekrytering

och skyddande av de migrerande arbetarnas intressen;

d) periodiska sammanträden av en blandad kommission av representanter

för emigrations- och immigrationslandet för behandling av

frågor om tillämpning eller anpassning av förslag eller åtgärder beträffande

rekrytering, införande av arbetare, arbetsförmedling, sysselsättning,

skydd och eventuellt hemsändande av migrerande arbetare och deras

familjer.

Bilaga J.

Förslag till konvention (nr 67) angående reglering av arbets- och vilotider

vid transport på väg.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag till reglering av arbets- och vilotider

för yrkesförare (jämte biträden) av åkdon, som användas för transport

på väg, vilken fråga utgör fjärde punkten på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga formen av ett förslag till

internationell konvention,

antager denna den tjugoåttonde dagen i juni år ettusen niohundra trettionio

efterföljande förslag till konvention, som skall benämnas »konvention angående

arbets- och vilotider (transport på väg) 1939»:

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

Artikel 1.

1. Denna konvention äger tillämpning på:

a) personer, vilka yrkesmässigt föra ett åkdon, som användes för

transport på väg;

b) biträden och andra personer, vilka färdas med åkdon, som användes

för transport på väg, och yrkesmässigt utföra arbete beträffande

åkdonet, dess passagerare eller last.

2. Vid tillämpning av denna konvention skall under uttrycket »åkdon, som

användes för transport på väg», inbegripas alla åkdon, i offentlig eller enskild

ägo, vilka framdrivas medelst mekanisk kraft, därunder inbegripna spårvagnar

och trolleybussar samt släpvagnar, som dragas av ett åkdon, framdrivet

medelst mekanisk kraft, och vilka på allmän väg transportera personer

eller gods mot betalning eller för tillgodoseende av behov hos det företag, som

använder åkdonet.

Artikel 2.

Från tillämpning av denna konvention må vederbörande myndighet undantaga:
a)

personer, som föra eller färdas med enskilt åkdon, vilket uteslutande

användes för personlig tjänst;

b) personer, som föra eller färdas med åkdon, vilket användes till

i) transport, som utföres av företag för jordbruk eller skogsskötsel,

i den mån transporten är direkt förbunden med och uteslutande verkställes

för sådant företags drift;

ii) transport av sjuka eller skadade, vilken utföres av sjukhus eller

kliniker;

iii) transport, som verkställes för det nationella försvaret eller polismakten,

ävensom annan transport, som verkställes under utövning av

offentlig tjänst;

iv) transport för räddningsarbete.

Artikel 3.

Vederbörande myndighet äger att från tillämpningen av denna konventions

samtliga bestämmelser eller vissa av dem undantaga ägare av åkdon

jämte deras familjemedlemmar, som icke äro avlönade, eller vissa kategorier

av sådana personer, om och så länge myndigheten:

a) är förvissad, att undantaget:

i) icke för oskälig konkurrens utsätter personer, som förbli underkastade

bestämmelserna i fråga;

ii) icke för oskälig olycksfallsrisk utsätter personer, på vilka konventionen

äger tillämpning, och ej heller äventyrar den allmänna säkerheten;

eller

b) är förvissad, att det med hänsyn till rådande förhållanden i respektive

land är praktiskt taget omöjligt att tillämpa bestämmelserna i fråga på de

personer, som föreslagits till undantagande.

Artikel A.

Vid tillämpning av denna konvention:

a) betecknar uttrycket »arbetstid» den tid, varunder personerna i fråga

stå till förfogande för arbetsgivaren eller andra personer, som äga att påkalla

deras tjänster, eller ock, såvitt angår ägare av åkdon eller medlemmar

av deras familjer, den tid, varunder de äro sysselsatta för egen räkning

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 19. (Bilagor).

med arbete, som står i samband med ett till transport på väg använt åkdon,

dess passagerare eller last; under denna tid inbegripes:

i) tid, som ägnas arbete, vilket utföres under loppet av åkdonets

körning;

ii) tid, som ägnas hjälparbeten;

iii) perioder av enbär tillstädesvaro;

iv) avbrott för vila och andra avbrott i arbetet, som icke överskrida

en tidslängd, som skall bestämmas av vederbörande myndighet;

b) betecknar uttrycket »loppet av åkdonets körning» den tid, som förflyter

mellan åkdonets avfärd vid arbetsdagens början och dess stannande

vid samma dags slut med uteslutande av tid, varunder körningen avbrytes

för en period, överskridande en tidslängd, som skall bestämmas av vederbörande

myndighet, och varunder de personer, som föra eller färdas

med åkdonet, fritt förfoga över sin tid eller utföra hjälparbeten;

c) betecknar uttrycket »hjälparbeten» varje arbete, som står i samband

med åkdonet, dess passagerare eller last och som utföres utom tiden för åkdonets

körning; det avser särskilt:

i) arbeten, som röra bokföring, inbetalning av influtna penningmedel,

tecknande av namn i register, avlämnande av tjänstehandlingar,

kontroll å biljetter samt liknande arbeten;

ii) omhändertagande och återlämnande av åkdonet;

iii) färd från det ställe, där arbetaren före arbetets början tecknar

sitt namn i registret för närvaro, till det ställe, där han omhändertager

åkdonet, samt färden från det ställe, där han avlämnar åkdonet, till det

ställe, där han efter arbetets slut tecknar sitt namn i nämnda register;

iv) underhålls- och reparationsarbeten å åkdonet;

v) åkdonets på- och avlastning;

d) betecknar uttrycket »perioder av enbär tillstädesvaro» de tidrymder,

varunder en person stannar på sin post allenast för att kunna svara på

eventuella kallelser eller återupptaga sin verksamhet å tid, som är angiven

i tidtabellen.

Artikel 5.

1. Arbetstiden för personer, å vilka denna konvention äger tillämpning,

må ej överskrida 48 timmar i veckan.

2. Vederbörande myndighet äger medgiva längre veckoarbetstid för personer,

som vanligen i stor omfattning utföra hjälparbete eller vilkas arbete

ofta avbrytes av perioder av enbär tillstädesvaro.

Artikel 6.

1. Vederbörande myndighet äger att medgiva genomsnittlig beräkning av

veckoarbetstiden.

2. Då vederbörande myndighet medgiver genomsnittlig beräkning av

veckoarbetstiden, skall den bestämma det antal veckor, med hänsyn till vilka

genomsnittsarbetstiden må beräknas, ävensom det högsta antalet arbetstimmar,

som må utgöras under någon vecka.

Artikel 7.

1. Arbetstiden för personer, å vilka denna konvention äger tillämpning,

må ej överskrida åtta timmar örn dagen.

2. I fall där på grund av lag eller sedvänja eller överenskommelse mellan

vederbörande arbetsgivar- och arbetarorganisationer, eller, där dylika sammanslutningar

icke finnas, mellan representanter för arbetsgivare och ar
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 19. (Bilagor).

47

betare, antalet arbetstimmar å en eller flera av veckans dagar understiger

åtta, må arbetstiden å veckans återstående dagar förlängas utöver åtta timmar

genom tillstånd av vederbörande myndighet eller överenskommelse mellan

ovannämnda organisationer eller representanter. Den i detta moment

medgivna förlängningen må dock i intet fall överskrida en timme.

3. Vederbörande myndighet äger medgiva längre daglig arbetstid:

a) för personer, vilkas veckoarbetstid enligt artikel 5 moment 1 icke

överskrider 48 timmar någon vecka eller enligt artikel 6 ett genomsnitt

av 48 timmar;

b) för personer, som vanligen i stor omfattning utföra hjälparbete eller

vilkas arbete ofta avbrytes av perioder av enbär tillstädesvaro.

Artikel 8.

Vederbörande myndighet skall fastställa det högsta timantal, som må förflyta

mellan arbetsdagens början och slut.

Artikel 9.

1. Vederbörande myndighet äger medgiva återvinnande inom en bestämd

tidrymd av arbetstid, som gått förlorad till följd av oförutsedda händelser.

2. Vederbörande myndighet äger att vid tillämpning av denna artikel medgiva

överskridande av de i föregående artiklar angivna gränser för arbetstiden.

Artikel 10.

Vederbörande myndighet äger att, med bestämmande av utsträckningen

därav, medgiva överskridande av de i föregående artiklar angivna gränser

för arbetstiden i sådana fall, då myndigheten är förvissad, att oundgängligen

erforderlig, kvalificerad arbetskraft ej finnes att tillgå.

Artikel 11.

1. Denna artikel äger tillämpning vid:

a) olycksfall, skada å åkdonet, oförutsedd försening, rubbning eller

avbrott i trafiktjänsten eller fall av force majeure;

b) oförutsedd frånvaro av en person, vilkens arbete är oundgängligen

erforderligt och för vilken ersättare ej finnes att tillgå;

c) räddnings- eller hjälparbete i fall av jordbävning, översvämning,

eldsvåda, epidemi eller annan olycka eller hemsökelse;

d) trängande och exceptionell nödvändighet att trygga utövningen av

allmännyttig tjänst.

2. I de fall, då denna artikel äger tillämpning:

a) må de i föregående artiklar medgivna gränser för arbetstiden överskridas;
b)

må den i artikel 14 stadgade perioden av fem timmar förlängas, och

c) må de i artiklar 15 och 16 föreskrivna vilotider förkortas,

dock endast i den mån så erfordras för utförande av oundgängligen nödvändigt

arbete.

3. Arbetsgivaren eller ägaren av åkdonet åligger att inom tid och på sätt,

som vederbörande myndighet föreskriver, lämna myndigheten meddelande

örn all den arbetstid, som utgjorts enligt denna artikel, jämte skälen därför.

Artikel 12.

1. De i föregående artiklar medgivna gränser må överskridas, dock endast

i den mån så erfordras för utförande av arbeten, som äro oundgängligen

påkallade till mötande av exceptionella behov beträffande:

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

a) av hotell utförda transporter av resande och deras bagage mellan

hotellet och järnvägsstationen eller hamnen för ankomst eller avresa;

b) transporter, som utföras av begravningsbyråer.

2. Vederbörande myndighet skall bestämma de förhållanden, under vilka

föregående moment äger tillämpning.

Artikel 13.

1. Vederbörande myndighet äger medgiva, att de i föregående artiklar

angivna gränser för arbetstiden överskridas vid övertidsarbete, som utgöres

enligt bestämmelserna i denna artikel.

2. Vederbörande myndighet äger att giva tillstånd till användande av

övertidsarbete enligt bestämmelser, som böra föreskriva:

a) proceduren för tillstånds beviljande;

b) den lägsta löneförhöjningen för övertidsarbete, vilken förhöjning

dock i intet fall må understiga 25 °/o av den normala lönen;

c) det högsta timantal, för vilket tillstånd må beviljas, och vilket i

intet fall må överskrida:

i) sjuttiofem timmar för år i fall veckoarbetstiden är beräknad

genomsnittligt med hänsyn till en tidrymd, överskridande en vecka;

ii) hundra timmar för år i fall veckoarbetstidens begränsning

anses såsom en fast gräns, tillämplig på varje vecka.

3. I de länder, där det icke anses önskvärt att ställa ett bestämt antal

övertidstimmar till företagens förfogande, må vederbörande myndighet medgiva,

att de i föregående artiklar angivna gränser för arbetstiden överskridas

under det villkor likväl, att all arbetstid, som utgöres med stöd av detta

moment, skall betalas med en lön, som med minst 50 °/o överstiger den normala.

Artikel 14.

1. Ej må någon föra åkdon under längre sammanhängande tid än fem

timmar.

2. Med hänsyn till föregående moment skola såsom sammanhängande tid

anses två tidrymder, som icke är skilda av en mellantid, vars varaktighet

bestämmes av vederbörande myndighet.

3. Vederbörande myndighet äger att från tillämpning av moment 1 fritaga

sådana förare av åkdon, som äro tillförsäkrade tillräckliga mellantider

genom avbrott, angivna i tidtabellen, eller föranledda av arbetets intermittenta

beskaffenhet.

Artikel 15.

1. Varje person, å vilken denna konvention äger tillämpning, bör under

loppet av varje period av tjugofyra timmar tillgodonjuta en vilotid, som omfattar

minst tolv på varandra följande timmar.

2. Vederbörande myndighet äger medgiva, att den i moment 1 föreskrivna

vilotiden förkortas vid viss tjänstgöring, som avbrytes genom vilotider av

avsevärd längd.

3. Vederbörande myndighet äger medgiva, att vilotiden förkortas å ett

bestämt antal dagar för vecka, dock må den genomsnittliga vilotiden för

vecka icke understiga den i moment 1 föreskrivna kortaste vilotiden.

Artikel 16.

1. Varje person, å vilken denna konvention äger tillämpning, bör under

loppet av varje period av sju dagar tillgodonjuta en vilotid, som omfattar

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. May.ts proposition nr 19. (Bilagor).

minst trettio på varandra följande timmar, av vilka minst tjugotvå falla

inom samma kalenderdygn.

2. Vederbörande myndighet äger medgiva, att ett antal vilotider, motsvarande

de i moment 1 angivna fordringarna, fördelas över en period, omfattande

ett bestämt, högsta antal veckor, i stället för en dylik vilotid under

loppet av varje period av sju dagar. I dylikt fall skall antalet vilotider minst

motsvara antalet inom perioden fallande veckor, och den tid, som förflyter

mellan två viloperioder, må icke överskrida tio dagar.

Artikel 17.

De beslut, som vederbörande myndighet meddelar enligt nedan uppräknade

bestämmelser i denna konvention, böra fattas efter samråd med befintliga

arbetsgivar- och arbetarorganisationer, som frågan kan angå:

Artikel:

2

3

4 a) och b)

5 moment 2

6

7

8

9

momenten 2 och 3

Artikel:

10

11 moment 3

12 moment 2

13

14 momenten 2 och 3

15 momenten 2 och 3

16 moment 2

18.

Artikel 18.

1. För att åvägabringa en effektiv tillämpning av bestämmelserna i denna

konvention skall vederbörande myndighet upprätthålla ett kontrollsystem,

vars tillämpning må anförtros åt yrkesinspektörerna, polisen, trafiktillsynen

eller annan lämplig administrativ myndighet, och bör sådan kontroll utövas

såväl i garage, magasin och andra lokaler som på vägarna.

2. Varje arbetsgivare skall föra en liggare enligt av vederbörande myndighet

godkänt formulär för anteckning av de hos honom anställda personernas

arbets- och vilotider. Denna liggare skall hållas tillgänglig för de övervakande

myndigheterna under villkor, som bestämmas av vederbörande myndighet.

3. Vederbörande myndighet skall fastställa en standardform för individuell

kontrollbok och föreskriva det sätt, varpå boken skall överlämnas till

varje person, å vilken konventionen är tillämplig; varje sådan person skall

medföra boken under sitt arbete, och i boken skola antecknas hans arbetsoch

vilotider på sätt vederbörande myndighet bestämmer.

Artikel 19.

1. Tillämpning av bestämmelserna i denna konvention må suspenderas

av vederbörande myndighet men endast för en tidrymd, varunder sådan åtgärd

är strängt oundgänglig och i fall, då så är nödvändigt med hänsyn till

den nationella säkerheten.

2. Internationella arbetsbyrån skall omedelbart underrättas:

a) om varje suspension av tillämpningen av denna konventions bestämmelser

samt örn skälen därför;

b) örn dagen, då suspensionen upphört.

Artikel 20.

De årliga rapporter rörande tillämpningen av denna konvention, vilka

medlemsstaterna enligt artikel 22 i internationella arbetsorganisationens

Biban!) tilt riksdagens protokoll 1910. 1 sami. Nr 19. 4

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

konstitution skola avgiva, böra innefatta fullständiga upplysningar angående

bl. a.:

a) de beslut, som fattats enligt artikel 2;

b) de beslut, som fattats enligt artikel 3, med angivande tillika av de skäl,

på grund av vilka vederbörande myndighet funnit sig förvissad örn beslutens

berättigande;

c) varje tillämpning av bestämmelserna i artikel 5 moment 2;

d) varje tillämpning av bestämmelserna i artikel 6;

e) varje tillämpning av bestämmelserna i artikel 7, moment 2 eller 3;

f) varje beslut enligt artikel 8;

g) de förhållanden, varunder man tillämpat bestämmelserna i artiklar 10

eller 13, samt de författningar, som utfärdats i sådant syfte.

Artikel 21.

I enlighet med artikel 19 moment 11 i internationella arbetsorganisationens

konstitution skall intet i denna konvention inverka på någon lag, dom, sedvänja

eller överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetare, som tillförsäkrar

arbetarna gynnsammare villkor än dem, som föreskrivas i denna

konvention.

Artikel 22.

De officiella ratifikationerna av denna konvention skola delgivas nationernas

förbunds generalsekreterare och registreras av honom.

Artikel 23.

1. Denna konvention är bindande allenast för de medlemmar av internationella

arbetsorganisationen, vilkas ratifikationer registrerats av generalsekreteraren.

2. Den träder i kraft tolv månader efter det två medlemmars ratifikation

registrerats av generalsekreteraren.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader

efter den dag, då dess ratifikation registrerats.

Artikel 24.

1. Varje medlem, som ratificerat denna konvention, kan, sedan tio år förflutit

från den tidpunkt, då konventionen först trädde i kraft, uppsäga densamma

genom skrivelse, som delgives nationernas förbunds generalsekreterare

för registrering. Uppsägningen träder icke i kraft förrän ett år efter det

den blivit registrerad.

2. Varje medlem, som ratificerat denna konvention och icke inom ett år

efter utgången av den i föregående moment nämnda tioårsperioden gör bruk

av den i denna artikel stadgade uppsägningsrätten, skall vara bunden för en

ny period av tio år och kan därefter, med iakttagande av de i denna artikel

föreskrivna villkoren, uppsäga konventionen vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 25.

1. Nationernas förbunds generalsekreterare skall underrätta direktören för

internationella arbetsbyrån och samtliga medlemmar av internationella arbetsorganisationen

om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar,

som delgivits honom av organisationens medlemmar.

2. Då generalsekreteraren underrättar organisationens medlemmar örn

registreringen av den andra ratifikationen i ordningen, skall generalsekrete
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor). 51

raren fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag, då konventionen

träder i kraft.

Artikel 26.

Vid utgången av varje tidrymd av tio år, räknat från denna konventions

ikraftträdande, skall internationella arbetsbyråns styrelse förelägga generalkonferensen

en redogörelse för konventionens tillämpning och taga under

övervägande, huruvida det finnes anledning att på konferensens dagordning

uppföra frågan om dess revision, helt eller delvis.

Artikel 27.

1. Ifall konferensen skulle antaga en ny konvention, innebärande revision,

helt eller delvis, av förevarande konvention, och den nya konventionen icke

föreskriver annat,

a) skall en medlems ratifikation av den nya, reviderade konventionen,

för såvitt denna trätt i kraft, medföra omedelbar uppsägning av förevarande

konvention, oberoende av vad i artikel 24 härovan stadgas;

b) skall från den dag, då den nya, reviderade konventionen träder i

kraft, förevarande konvention icke längre kunna ratificeras av medlemmarna.

2. Förevarande konvention skall likväl förbliva gällande till form och innehåll

för de medlemmar, som ratificerat densamma och icke ratificera den

nya, reviderade konventionen.

Artikel 28.

De franska och engelska texterna till denna konvention skola bada äga

vitsord.

Bilaga K.

Rekommendation (nr 63) angående individuella kontrollböcker vid

transport på väg.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde
och

beslutit antaga vissa förslag till individuella kontrollböcker vid

transport på väg, vilken fråga inbegripes under fjärde punkten pa dagordningen

för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna, den tjugoåttonde dagen i juni år ettusen niohundra trettionio

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående

kontrollböcker (transport på väg) 1939»:

1. Varje medlem av internationella arbetsorganisationen bör upprätta ett

standardformulär för individuell kontrollbok, som möjliggör kontroll av arbets-

och vilotider för personer, å vilka konventionen angående arbets- och

vilotider (transport på väg) 1939 äger tillämpning.

2. Den individuella kontrollboken bör upptaga rubriker rörande:

a) den tid, vid vilken arbetsdagen börjar, och den tid, vid vilken densamma

slutar;

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

b) den tid, som ägnats åt arbete under loppet av åkdonets kringkörning;
c)

den tid, som ägnats åt hjälparbeten;

d) perioder av enbär tillstädesvaro;

e) varaktigheten av infogade vilotider och av avbrott i arbetet, varunder

föraren eller hans biträde fritt förfogar över sin tid;

f) varaktigheten av perioder av oavbruten körning;

g) perioder av veckovila;

h) eventuell förlängning av arbetstiden utöver dess normala gränser

och de omständigheter, under vilka sådan förlängning förekommit.

3. Vederbörande myndighet skall bestämma de villkor, under vilka de individuella

kontrollböckerna skola utlämnas.

4. l) Föraren, biträdet eller arbetsgivaren, allt efter omständigheterna,

skola åläggas att varje dag göra föreskrivna anteckningar under de olika

rubrikerna i den individuella kontrollboken.

2) Beträffande sådana slag av transport, rörande vilka det skulle möta

svårighet att meddela de uppgifter, som avses med rubrikerna b), c), d) och

f) under moment 2, må föreskrivas införande allenast av uppgifter under

rubrikerna aj, e), g) och h).

3) Beträffande sådana slag av transport, som utföras enligt en fast tidtabell,

må de detaljerade uppgifter, som avses med rubrikerna a)—f) under

moment 2, ersättas nied en redogörelse för den tidtabell, enligt vilken föraren

eller hans biträde arbetar.

5. 1) Förare och biträden böra åläggas att alltid under sitt arbete bära

på sig sin individuella kontrollbok och att på begäran förete den för tillsynsorganen.

2) Under förarens eller biträdets vilodagar bör den individuella kontrollboken

lämnas i garaget och där tillhandahållas tillsynsorganen.

Bilaga L.

Rekommendation (nr 64) angående reglering av nattarbetet vid

transport på väg.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

som av styrelsen för internationella arbctsbyrån sammankallats till

Genéve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag rörande reglering av nattarbete vid

vägtransport, vilken fråga innefattas i fjärde punkten på dagordningen

för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugoåttonde dagen i juni år ettusen niohundra trettionio

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående

nattarbete (transport på väg) 1939»:

Med hänsyn till att det vid vissa slag av person- eller godstransport på väg

är nödvändigt att utföra transport nattetid;

nied hänsyn till att det, för att bereda de arbetare, som användas vid

transport på väg, nödigt skydd och trygga trafiksäkerheten på vägarna, är

det önskvärt, att de förhållanden, under vilka nattliga transporter äga rum,

bliva föremål för reglering;

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

53

hemställer konferensen, att varje medlem av internationella arbetsorganisationen

måtte tillämpa följande principer för reglering av nattarbetet för

den vid transport på väg använda, resande personalen:

1. Vederbörande myndighet i varje land bör:

a) bestämma de slag av transport, inom vilka regelbundet nattarbete

må förekomma;

b) angiva vad som utgör nattarbete.

2. I fall då nattarbetet är anordnat enligt tursystem, bör antalet nattarbetsperioder

för en arbetare under tidrymden för tillämpning av samma turplan

icke överskrida antalet dagarbetsperioder under samma tidrymd

Bilaga M.

Rekommendation (nr 65) angående metoderna för reglering av arbetstiden

vid transport på väg.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

som av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats till

Geneve och där samlats den 8 juni 1939 till sitt tjugofemte sammanträde

och beslutit antaga vissa förslag rörande metoderna för reglering av

arbetstiden vid transport på väg, vilken fråga innefattas i fjärde punkten

på dagordningen för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugoåttonde dagen i juni år ettusen niohundra trettionio

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående

metoderna för reglering av arbetstiden (transport på väg) 1939»:

Med hänsyn till att i ett flertal länder systemet med kollektiva förhandlingar

visat sig vara av stort värde för reglering av arbetsförhållandena;

med hänsyn till att detta system jämväl i viss omfattning tillämpas vid reglering

av arbetstiden vid transport på väg och därvid givit goda resultat,

förordar konferensen följande:

Varje medlem av internationella arbetsorganisationen bör vid vidtagande

av erforderliga åtgärder till främjande av den effektiva regleringen av arbetstiden

för dag och vecka för sådana personer, på vilka konventionen angående

arbets- och vilotider (transport på väg) 1939 äger tillämpning, taga

under övervägande följande metoder:

a) verksam uppmuntran åt paritära organ för kgllektiva förhandlingar,

vilka organ upprättats genom överenskommelse mellan vederbörande arbetsgivar-

och arbetarorganisationer, eller

b) upprättande genom lagstiftning av organ, som verka i samråd med dylika

organisationer.

Bilaga N.

Rekommendation (nr 66) angående vilotider för yrkesförare av enskilda

åkdon.

Internationella arbetsorganisationens generalkonferens,

sorn av styrelsen för internationella arbetsbyrån sammankallats lill

Geneve oell där samlats den 8 juni 1939 till sill tjugofemte sammanträde

bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 19. f,

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 19. (Bilagor).

och beslutit antaga vissa förslag rörande vilotider för yrkesförare av

enskilda åkdon, vilken fråga innefattas i fjärde punkten på dagordningen

för sammanträdet,

samt beslutit, att dessa förslag skola taga form av en rekommendation,

antager denna den tjugoåttonde dagen i juni år ettusen niohundra trettionio

efterföljande rekommendation, som skall benämnas »rekommendation angående

vilotider (privatchaufförer) 1939»:

Med hänsyn till att enligt konventionen angående arbets- och vilotider

(vägtransport) 1939 vederbörande myndighet i varje land äger att från konventionens

tillämpning undantaga förare av enskilt, uteslutande för personlig

tjänst använt åkdon:

med hänsyn till att vederbörande myndighets utövning av denna rätt till

undantagande icke bör medföra, att yrkesförare av enskilda åkdon berövas

de vilotider, vartill de äro berättigade i lika grad som de personer, vilka icke

kunna undantagas från konventionens tillämpning,

med hänsyn till att det för trafiksäkerheten på vägarna är nödvändigt att

underkasta yrkesförare av enskilda åkdon bestämmelser rörande vilotider,

hemställer konferensen, att varje medlem av internationella arbetskonferensen

måtte uppställa regler, varigenom åt yrkesförare av enskilda åkdon,

använda uteslutande för personlig tjänst, skulle beredas vissa minimitider av

vila för dag och vecka.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

395068

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ris proposition angående de av den internationella arbetsorganisationens konferens år 1939 vid dess tjugofemte a1 i texten
  2. Rskr. 1940:59 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan örn riksdagens yttrande angående de av den internationella arbetsorganisationens k s. 7 i texten
  3. 2LU 1940:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående de av den internationella arbetsorganisationens konferens år 193 s. 1 i texten