Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning örn särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning

1940-03-30 · 31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:193, Med förslag till förordning örn särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

1

Nr 193.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning örn särskild ersättning i vissa fall för

skada till följd av olycksfall vid flygning; given

Stockholms slott den 30 mars 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning om särskild ersättning i vissa fall för

skada till följd av olycksfall vid flygning.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami.

Nr 193.

681 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Förslag''

till

Förordning

om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall

vid flygning.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Där någon, som fullgör flygtjänstgöring vid krigsmakten, å tid, då riket

icke befinner sig i krig, skadats till följd av olycksfall vid flygning, skola,

utöver föreskrifterna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för

olycksfall i arbete eller förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning

i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

följande särskilda bestämmelser örn ersättning i anledning av olycksfallet

gälla.

2 §•

1 mom. Har till följd av olycksfallet livränta förklarats skola utgå till den

skadade enligt lag eller förordning, som i 1 § sägs, skall, där den skadade

på grund av olycksfallet blivit oförmögen till flygtjänstgöring, såsom tillägg

till sådan livränta utgivas, örn den skadade äger tjänstepensionsrätt en

fjärdedel och eljest hälften av livräntans belopp, i intet fall dock mindre än

300 kronor örn året.

2 morn. Örn olycksfallet, utan att medföra sådan nedsättning i arbetsförmågan

att livränta skall utgå enligt nämnda lag eller förordning, dock

föranlett, att den skadade blivit oförmögen till flygtjänstgöring, skall till

honom utgivas en årlig livränta av 300 kronor.

3 §•

1 mom. Har olycksfallet medfört den skadades död och efterlämnar den

avlidne änka med rätt till livränta enligt lag eller förordning, som i 1 § sägs,

skall såsom tillägg till livräntan utgivas, där den avlidne ägt familjepensionsrätt

en fjärdedel och eljest hälften av livräntans belopp.

Efterlämnar den avlidne barn (adoptivbarn), skall, sedan livränta, som

enligt samma lag eller förordning tillkommer barnet, upphört att utgå, särskild

livränta med enahanda belopp utgivas till barnet till dess det fyllt

nitton år.

Efterlämnar den avlidne föräldrar (adoptivföräldrar), vilka jämlikt berörda

lag eller förordning blivit berättigade till livränta i anledning av dödsfallet,

skall tillägg till livräntan utgå med dennas halva belopp, dock att livränta

och livräntetillägg tillhopa icke må överstiga värdet av det underhåll föräldrarna

åtnjutit av den avlidne.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 193.

2 mom. Har jämlikt bestämmelse i förutnämnda lag eller förordning

livränta till efterlevande nedsatts, skola de i 1 mom. omförmälda livräntetilläggen

beräknas i förhållande till de nedsatta livräntebeloppen.

4§-

I avseende å livränta eller livräntetillägg enligt denna förordning skola

bestämmelserna i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete och förordningen

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

i tillämpliga delar lända till efterrättelse. A livränta eller livräntetillägg

varom njrss sagts må dock avdrag enligt föreskrifterna i 11 § i

lagen eller 11 § i sistnämnda förordning icke göras; ej heller må i anledning

därav, att sådan livränta eller sådant livräntetillägg utgår, nedsättning

jämlikt 7 § i lagen eller 7 § i förordningen ske i livränta, som utgives jämlikt

lagen eller förordningen.

5 §•

Livränta eller livräntetillägg, som utgår jämlikt denna förordning, be3trides

av statsmedel samt bestämmes av riksförsäkringsanstalten, i den mån

ej jämlikt 6 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete eller 6 § förordningen

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

beslutanderätten tillkommer försäkringsrådet.

Beträffande försäkringsrådets behandling av ärenden rörande tillämpningen

av de i denna förordning givna bestämmelserna skall gälla vad i 6 § lagen

den 29 juni 1917 örn försäkringsrådet stadgas i fråga örn där omförmälda

ärenden.

6 §•

De närmare föreskrifter, vilka, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen

eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940. I fråga örn olycksfall,

som inträffat före nämnda dag, skall dock förordningen äga tillämpning

allenast örn och i den mån Konungen det beslutar.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 30 mars 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bkamstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,

fråga örn särskild ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall, som drabbat

i flygtjänst sysselsatt militär personal, samt anför:

Bestämmelser örn särskilda förmåner under flygtjänstgöring.

De första bestämmelserna angående särskilda förmåner under flygtjänstgöring

åt personal vid försvarsväsendet meddelades genom två å respektive

lant- och sjöförsvarsdepartementen den 21 november 1914 utfärdade kungl,

brev av innehåll att den vid arméns och marinens flygväsen tjänstgörande

personalen finge — utöver samma personal eljest tillkommande avlöningsförmåner

ävensom i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning

— åtnjuta flygtillägg, utgående till olika kategorier med skilda belopp

för dag räknat. 1914 års föreskrifter upphörde att äga, giltighet med utgången

av år 1926, vid vilken tidpunkt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev

den 23 december 1926 angående särskilda förmåner under flygtjänstgöring

trädde i kraft. Såvitt angår beställningshavare vid försvarsväsendet upphävdes

sistnämnda bestämmelser genom militära avlöningsreglementet den 15

juni 1939 (nr 275), som i 27 § innehåller stadganden örn flygtillägg m. m.

I fråga örn det fast anställda manskapet gälla däremot fortfarande 1926 års

bestämmelser. Förslag till manskapsavlöningsreglemente, innehållande bestämmelser

örn, bland annat, flygtillägg m. m. har emellertid framlagts av

1936 års lönekommitté i betänkande den 14 december 1939 (statens off. utredn.

1939: 38). På grundval av detta förslag har genom en den 8 mars 1940

dagtecknad proposition (nr 127) framlagts förslag till manskapsavlöningsreglemente,

innehållande bland annat, i 25 § bestämmelser örn flygtillägg m. m.

Det synes böra anmärkas, att enligt de motiv, som legat till grund för införandet

av flygtillägg, desamma till viss del varit avsedda att utgöra en

löneförmån åt flygpersonalen och sålunda en ersättning för denna personals

säregna tjänstgöring och för anskaffande och underhåll av särskilda flygkläder

m. m. I övrigt torde tillkomsten av flygtillägget hava betingats av de

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

stora olycksfallsrisker, som flygtjänsten medför för personalen, vilken följaktligen

ansetts böra tilldelas ett särskilt bidrag för täckande av kostnader för

olycksfallsförsäkring.

Vissa författningsbestämmelser örn olycksfallsförsäkring lii. lii.

Enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete är envar

arbetare, där ej i lagen annorlunda stadgas, försäkrad för skada till

följd av olycksfall i arbetet (1 § första stycket). Såsom föranledd av olycksfall

enligt lagen skall i vissa särskilt angivna fall även anses skada, som

förorsakats genom inverkan under högst några få dagar, bland annat av

temperaturförhållandena under arbetet (1 § andra stycket). Konungen äger

från tillämpningen av 1916 års lag undantaga arbetare, som användas till

arbete för statens eller kommuns räkning och vilka på grund därav tillförsäkrats

ersättningar vid olycksfall i arbete, som finnas väsentligen motsvara

ersättningarna enligt lagen.

Vissa särbestämmelser hava meddelats i förordningen den 18 juni 1927

om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Däri stadgas (1 §), att till värnpliktig eller vid försvarsväsendet fast anställd,

som avses i förordningen och som under militärtjänstgöring i fredstid skadas

till följd av olycksfall eller annorledes ådrager sig sjukdom, ersättning av

allmänna medel skall utgivas enligt i förordningen stadgade grunder. Till

fast anställda hänföras i förordningen (2 § 1 mom.) fast anställt manskap

vid försvarsväsendet eller någon av dess reserver, indelt manskap, musikelever,

skeppsgossar, officers- och reservofficersaspiranter, sjökadetter, kustartillerikadetter

och reservkadetter, reservunderofficersaspiranter vid flottan, marinintendentskadetter

samt mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter.

Officerare och underofficerare äro däremot försäkrade enligt 1916 års lag.

För innehållet i de nämnda författningarna redogöres delvis i det följande.

I den män redogörelse därför ej lämnas, anhåller jag att få hänvisa till författningarna.

Verkställda utredningar m. m.

1937 års riksdag.

I sin till 1937 års riksdag avgivna berättelse meddelade 1936 års stais - revisorer, att de verkställt utredning rörande de ersättningar, som i olika

former tillkomme den i flygtjänst sysselsatta militära personalen ävensom

efterlevande efter vid flygolyckor omkommen militärpersonal. Sedan redogörelse

lämnats (sid. 14—56 i berättelsen) för kungl, brev, skrivelser från

riksdagen samt tidigare verkställda utredningar berörande ifrågavarande

spörsmål, anförde revisorerna bland annat följande:

De föreskrifter angående flygtillägg, vilka meddelades i kungl, brevet den

23 december 1926, hava förklarats vara av provisorisk karaktär, ock skulle

flygtilläggen i deras nuvarande form endast utgå, intill dess i samband med

regleringen av de militära pensionsfrågorna prövning ägt rum av frågan an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

gående beredande av skäligt understöd åt personal, som drabbats av olycksfall

vid flygning eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes

efterlevande. Numera hava tjänstepensionsförhållandena för försvarsväsendets

personal ordnats och även frågan örn familjepension blivit i huvudsak reglerad.

—

Generella grunder, efter vilka ersättning bör utgå till omkommen flygpersonals

efterlevande, hava emellertid hittills icke fastställts, ehuruväl pensionsförhållandena

för försvarsväsendets personal såsom förut nämnts blivit

reglerade, utan har riksdagen efter framställning från vederbörande prövat

varje särskilt fall med hänsyn till de föreliggande omständigheterna. Visserligen

hava framställningar i sådant syfte hittills av riksdagen bifallits, men

kvar står dock ett visst osäkerlietstillstånd för flygpersonalens anhöriga, så

länge åtgärder icke äro vidtagna för att i görligaste mån trygga dessas ställning

vid olycksfall med invaliditet eller dödlig utgång till följd under en

verksamhet, vilken innebär avsevärt större olycksfallsrisker än annan sysselsättning

i statens tjänst. Flygvapnets utbyggande enligt 1936 års försvarsbeslut

kommer emellertid att medföra en avsevärd ökning av antalet flygningar

och av den i flygtjänst sysselsatta personalen. Därav kan givetvis en

stegring i antalet olycksfall bliva följden, ett förhållande som i sin tur kan

medföra, att de fall, då framställningar komma att göras till riksdagen örn

särskilt understöd, ävenledes bliva talrikare än hittills varit fallet. De ekonomiska

konsekvenserna för statsverket av dessa förhållanden kunna därför

också bliva betydligt kännbarare än vad de för närvarande äro.

Revisorerna vilja även erinra därom, att riksdagen vid särskilda tillfällen

framhållit önskvärdheten av att enhetliga grunder kunde genomföras för beviljande

av understöd åt genom olyckshändelse under flygtjänstgöring omkomna

militära befattningshavares efterlevande.

I anslutning till vad sålunda anförts vilja revisorerna, utan att närmare

ingå på frågan örn de nuvarande flygtilläggen kunna anses väl avvägda med

hänsyn till de med desamma avsedda syftemålen, framhålla, att enligt revisorernas

uppfattning den till flygtjänst kommenderade personalens särskilda

förmåner synas även böra omfatta särskild ersättning i form av livräntor,

avsedda att utgå dels till beställningshavaren själv, därest han till följd av

invaliditet ådragen vid olycksfall under flygtjänstgöring nödgas avgå ur tjänst,

dels till efterlevande, därest sådant olycksfall medfört döden. Frågan örn

denna ersättning sammanhänger givetvis med frågan örn övriga särskilda

förmåner, som kunna anses böra utgå till i flygtjänstgöring sysselsatt personal.

Med hänsyn härtill och till ovan angivna förhållanden anse revisorerna,

att bestämmandet av formen för särskild ersättning under flygtjänstgöring

snarast möjligt bör bliva föremål för en allsidig utredning.

I avgivet yttrande tillstyrkte flygförvaltningen den av revisorerna begärda

utredningen.

Riksdagen fann (i skrivelse nr 311, punkt 4) vägande skäl tala för att beträfande

den militära flygpersonalen frågan örn rätt till ersättning åt efterlevande

ävensom vid invaliditet klarlades och grunderna härför fastställdes. Då

emellertid detta spörsmål sammanhängde med frågan örn de övriga särskilda

löneförmåner, som utginge till berörda personal, syntes utredningen böra

omfatta samtliga de ersättningar, som ansåges böra tillkomma denna personal.

Under åberopande av det anförda hemställde riksdagen, att Kungl.

Majit ville låta verkställa utredning ifråga örn bestämmandet av formen för

särskild ersättning till i flvgtjänst sysselsatt militär personal.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 193.

7

Flygförvaltningens och chefens för flygvapnet

utredning den 12 mars 1938.

Sedan Kungl. Majit därefter anbefallt flygförvaltningen att verkställa den

av riksdagen begärda utredningen, avgavs sådan den 12 mars 1938 av chefen

för flygvapnet och flygförvaltningen gemensamt.

I utredningen förordades — förutom reglering av förmånerna under flygtjänstgöring

åt olika kategorier av militär personal — att den statliga försäkringen

för olycksfall i arbete skulle beträffande olycksfall under flvgtjänstgöring

utbyggas enligt vissa riktlinjer. Sålunda borde vid invaliditet,

förorsakad av olycksfall under flygtjänstgöring, livränta enligt olycksfallsförsäkringslagens,

respektive enligt 1927 års militärersättningsförordnings

bestämmelser utgå — i stället för, såsom nu gällde, med två tredjedelar av

den beräknade årsinkomstens maximibelopp, 3,000 kronor — med liela

maximibeloppet. Förslaget innebar alltså i denna del en förhöjning av livräntan

med 50 procent. Därest livränta ej skulle utgå men den skadade av

olycksfallet erhållit sådant men, att han blivit oförmögen att vidare användas

i flygtjänst, skulle till honom utgivas en årlig livränta av 300 kronor.

I avseende å dessa ersättningars åtnjutande skulle tillämpas de i olycksfallsförsäkringslagen,

respektive i militärersättningsförordningen i övrigt givna

stadgandena, dock att avdrag med hänsyn till lönen ej borde göras å den

sist omförmälda livräntan av 300 kronor. Vid olycksfall med dödlig utgång

förelåge enligt flygmyndigheternas mening skäl för beredande av ökade understöd

åt de efterlevande. Dessa skäl framträdde med särskild styrka beträffande

bland annat det fast anställda manskapet. Det erfordrades i dessa

fall en avsevärd höjning av utgående ersättningsbelopp för att sätta dessa i

nivå med de understöd, riksdagen i dylika fall plägat anse skäliga. Lämpligen

syntes en reglering av hithörande ersättningsfrågor kunna företagas på

det sätt, att — utöver vad som utginge enligt olycksfallsförsäkringslagen och

militärersättningsförordningen — maximibeloppen av nu utgående livräntor

till änka, respektive föräldrar (adoptivföräldrar), förhöjdes med 600 kronor

för år samt att livränta åt barn (adoptivbarn) finge utgå med författningsenligt

belopp intill dess barnet fyllt 19 år, under iakttagande härvid, att sålunda

bestämda tilläggsersättningar skulle reduceras i samma proportion, i

vilken författningsenligt utgående livräntor kunde hava blivit nedsatta för

att sammanlagt ej överstiga två tredjedelar av den avlidnes arbetsförtjänst.

Den 20 maj 1938 förordnade Kungl. Majit, att utredningen skulle överlämnas

till 1936 års lönekommitté — vilken tillsatts med uppdrag att verkställa

revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid

den civila och militära statsförvaltningen — för att vara för kommittén tillgänglig

vid fullgörandet av dess uppdrag.

1936 års lönekommittés betänkande

den 23 december 1938.

I betänkande den 23 december 1938 med förslag till militärt avlöningsreglemente

(statens off. utredn. 1938: 55) anförde 1936 års lönekommitté, i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 193.

anledning av flygmyndigheternas nyssnämnda förslag — dock endast såvitt

angår de ordinarie beställningshavarna vid försvarsväsendet — följande:

Det förslag beträffande livränteförmåner, vari den av flygmyndigheterna

verkställda utredningen utmynnat, synes lönekommittén i och för sig vara

av beskaffenhet att kunna förordas såsom grundval för en fristående utbyggnad

av de nu författningsenligt utgående ersättningarna i anledning av

olycksfall under flygtjänstgöring. Förslaget skulle medföra icke oväsentliga

förbättringar icke blott för beställningshavare, som drabbas av olycksfall

utan även, och icke minst, för efterlevande till sådan beställningshavare i

händelse av dödsfall. Med hänsyn härtill vore det enligt kommitténs mening

naturligt att ett genomförande i huvudsak av förslaget förknippades

med viss reduktion i varje fall av de högsta flygtilläggsbeloppen för att

härigenom mellan staten och beställningshavarna fördela den kostnad, som

förslagets genomförande skulle komma att medföra.

Vid de överläggningar, som lönekommittén i ämnet haft med chefen för

flygvapnet och andra representanter för flygvapnets ledning, har emellertid

från dessas sida rests ett bestämt motstånd mot tanken på en reduktion

av flygtilläggen. Man har därvid framhållit de risker med avseende å rekryteringen,

som en sådan reduktion skulle kunna medföra. Det har tilllika

hävdats, att enligt på personalhåll allmänt rådande uppfattning en

sådan lösning vore att föredraga, varigenom de ordinarie beställningshavarna

vid en reglering av rätten till utvidgade livränteförmåner uteslötes

från dessa förmåner, framför en lösning enligt vilken de ökade förmånerna

skulle förknippas med reduktion av flygtilläggen.

Ehuru enligt lönekommitténs mening en evalvering i viss mindre omfattning

av de kontanta flygtilläggen mot av staten i övrigt bekostade ökade

livränteförmåner vid olycksfall även ur personalsynpunkt borde vara att

betrakta såsom fördelaktig, har kommittén med hänsyn till de bestämda erinringar,

som gjorts mot den ifrågasatta lösningen, och särskilt i betraktande

av svårigheterna att bedöma verkningarna i rekryteringshänseende av

en omläggning i angiven riktning funnit sig icke böra vidhålla tanken på

en dylik omläggning. Då den av riksdagen påkallade författningsmässiga

regleringen av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall synes böra

genomföras och det icke kan anses tillfredsställande att från en sådan reglering

utesluta de ordinarie beställningshavarna, har kommittén i stället ansett

sig böra ifrågasätta en sådan lösning av frågan, som med utgångspunkt

från tanken på en kostnadsfördelning mellan beställningshavarna och staten

gör de ordinarie beställningshavarna delaktiga av en dylik förbättring endast

i mindre omfattning än enligt det av flygmyndigheterna framlagda förslaget

men till gengäld utan sänkning av flygtiiläggens nivå. En dylik lösning

kan enligt kommitténs förmenande ske på huvudsakligen följande sätt. I

fråga örn den livränta å 300 kronor, som enligt flygmyndigheternas förslag

skulle utgå till beställningshavare, vilken av olycksfall erhållit sådant men

att han, ehuru kvarstående i anställningen, ej kan användas i flygtjänst,

synes någon ändring ej böra ske. Med avseende å livränta till beställningshavare,

som på grund av olycksfallsskada nödgas avgå med invalidpension,

innebär flygmyndigheternas förslag, att dylik livränta skulle utgå — i stället

för, såsom nu gäller, med två tredjedelar av den beräknade årsinkomstens

maximibelojip, 3,000 kronor — med hela maximibeloppet, varvid emellertid

den i 11 § olycksfallsförsäkringslagen föreskrivna reduktionen med hänsyn

till utgående invalidpension skulle bibehållas. Enligt kommitténs mening

bör i stället livräntan fastställas att utgå med belopp, motsvarande fem

sjättedelar av årsinkomstens maximibelopp, eller således med 2,500 kronor,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

9

under iakttagande härvid av nyssnämnda reduktionsregel. Med avseende å

efterlevandelivräntorna torde någon ändring ej böra ske beträffande förslaget

om utsträckt tid för åtnjutande av livränta till minderåriga barn; i

fråga örn livränta till efterlevande änka torde däremot förhöjningen av det

författningsenliga livräntebeloppet böra begränsas till 300 i stället för föreslagna

600 kronor årligen.

Lönekommittén anser sig böra förorda, att en reglering av rätten till förhöjda

livränteförmåner vid olycksfall under flygtjänstgöring för ordinarie

beställningsliavare verkställes i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu

angivits. I fråga om utformningen av erforderliga bestämmelser i ämnet

har lönekommittén ansett sig icke böra framlägga något förslag. Kommittén

förutsätter, att frågan härom kommer att i första hand underkastas prövning

och förslag av riksförsäkringsanstalten, vars utlåtande i ämnet torde

böra inhämtas. Kommittén vill emellertid uttala, att en förhöjning av livränteförmånerna,

som i princip sträcker sig längre än vad nyss förordats,

enligt kommitténs mening icke bör medgivas utan samtidig reduktion av

de högsta flygtilläggsbeloppen.

I yttrande den 20 februari 1939 över lönekommitténs betänkande anförde

riksförsäkringsanstalten beträffande frågan örn en reglering av rätten

till ersättning vid skador eller dödsfall till följd av olycksfall under flygtjänstgöring

bland annat följande:

Vidkommande först frågan, var erforderliga stadganden i berörda hänseenden

böra införas, vill riksförsäkringsanstalten förorda, att de sammanföras

i en särskild författning.

Vad beträffar frågan, under vilka förutsättningar nu ifrågasatt tilläggsersättning

må utgå, finner riksförsäkringsanstalten, att rätten till sådana

förmåner bör i princip tillkomma envar vid krigsmakten anställd eller värnpliktig,

som i fredstid till följd av olycksfall drabbas av skada, medan han

under tjänstgöring befinner sig å militärt flygplan. Sålunda skulle inbegripas

utom besättningen även den, som eljest under militärtjänstgöring

medföljer flygplan då det är under färd i luften eller vid start eller landning

framföres på marken eller vattnet. Vad sålunda stadgas bör i tillämpliga

delar gälla även under tjänstgöring å annat militärt luftfartyg än flygplan

samt vid fallskärmshopp.

I fråga om storleken av de tilläggslivräntor, som i flygmyndigheternas

förslag framförts, hava beställningshavarna uppdelats i två grupper. Den

ena kategorien upptager beställningsliavare, som erhållit sådant men, att de

— utan att lia blivit obrukbara i vanlig tjänstgöring — blivit oförmögna

att vidare nyttjas i flygtjänst. Den andra kategorien utgöres av sådana,

vilka måst avskedas ur tjänst nied invalidpension. Erfarenheten har emellertid

visat, att invalida officerare och underofficerare i mycket stor utsträckning

även vid betydande invaliditet beretts möjligheter att kvarstå i

aktiv tjänst intill inträffad pensionsålder. Sådana beställningshavare hava

sålunda kunnat uppbära oavkortade avlöningsförmåner.

Det framlagda förslaget till avlöningsreglemente innehåller icke någon

bestämmelse, att utgående livränta må föranleda minskning i avlöningen.

En konsekvens härav är, att avlöningen enligt stadgandena i 11 § 4 stycket

olycksfallsförsäkringslagen skall presumeras utgöra sådant understöd, som

må avdragas från livränta på grund av invaliditet. Dock må livräntan utgå,

om och i den mån särskilda förhållanden diirtill föranleda.

Nämnda stadgande infördes i 11 § olycksfallsförsäkringslagen genom lag

den 26 juni 1936. I proposition nr 218 till 1936 års riksdag med förslag

till lagändringen uttalade föredragande departementschefen (sid. 49) med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 19H.

anledning av ett yttrande från ilygstyrelsen, att såsom i stadgandet omnämnda

»särskilda förhållanden», som kunde föranleda utbetalande av livränta

trots utgående avlöning, torde kunna räknas även sådana fall, då befattningshavare

på grund av skadan nödgades avstå från en lönande bisyssla

eller bleve oanvändbar i viss kvalificerad tjänstgöring, som vore förenad

med särskild ersättning. Flygstyrelsen hade i sitt yttrande omnämnt flygtjänstgöring

som en med särskild ersättning förenad tjänstgöring.

Av det anförda framgår, att en beställningshavare vid flygvapnet, som på

grund av skada hlir oförmögen till flygtjänst men beredes tillfälle att kvarstå

i aktiv tjänst med oavkortad lön, redan nu kan beredas någon kompensation

för flygtilläggets bortfallande, i det han kan berättigas att vid

sidan av sin lön utfå eventuell livränta helt eller delvis. Riksförsäkringsanstalten

har ännu icke förehaft något ärende av detta slag till prövning,

men det torde kunna förutsättas, att livräntan bör utgå helt, i varje fall

örn den icke är av mera betydande storlek. Uppgår den årliga arbetsförtjänsten

till 3,000 kronor, utgör lägsta livränta — vid 10 procent invaliditet

—- 200 kronor för år.

Efter avgång ur tjänst med ålderspension skall livränta alltid utgå utan

avdrag, enär ålderspension numera icke skall betraktas som mot livräntan

svarande understöd.

Därest skadan är så allvarlig, att den skadade måste taga avsked med

invalidpension, skall han å livräntan vidkännas avdrag, motsvarande den

del av pensionen, som överstiger det belopp, vartill rätt grundats genom

anställningstiden. Stadgandet härom infördes i 11 § olycksfallsförsäkringslagen

genom ovannämnda lagändring och har ännu icke praktiskt tillämpats

av riksförsäkringsanstalten. På grund härav kunna ostridigt exakta beräkningar

icke framläggas till belysande av vilken sammanlagd ersättning, som

kommer att utgå i olika fall.

Riksförsäkringsanstalten vill för sin del icke göra någon erinran mot flygmyndigheternas

förslag, enligt vilket invalidräntorna skulle förhöjas med 50

procent. Förhöjningen synes böra givas karaktären av ett tillägg till livräntan,

vilket icke ingår som integrerande del av denna. Härigenom skulle

tillägget icke vara underkastat avdragsreglerna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen,

med mindre detta särskilt stadgades. Det torde icke vara erforderligt

att angiva, att avdrag å livräntan jämlikt 11 § för sådant »tillägg» ej

heller skall ifrågakomma.

Lägsta livränta skulle tillhopa med ovannämnda tillägg komma att utgöra

300 kronor vid 3,000 kronors arbetsförtjänst. Örn en beställningshavare vid

flygvapnet åsamkas en invaliditet av 10 procent och därefter kvarstår i tjänst

men är oförmögen till flygtjänstgöring, skulle han i anslutning till vad ovan

anförts kunna påräkna att vid sidan av lönen erhålla en kompensation av

intill 300 kronor årligen. Skulle livräntan utgöra ett mera avsevärt belopp,

synes det vara tveksamt, om såväl livränta som livräntetillägg böra utgå.

I dylikt fall föreligger emellertid möjlighet till avkortning av livräntan.

Vid övervägande av dylik avkortning bör enligt riksförsäkringsanstaltens

mening hänsyn få tagas till det utgående livräntetillägget.

Flygmyndigheterna hava i sitt förslag ifrågasatt, huruvida icke en extra

ersättning av 300 kronor för år skulle tillförsäkras sådan beställningshavare,

som på grund av skada bleve oförmögen till flygtjänst men likväl icke skulle

anses berättigad till livränta. Härtill må anföras, att vid invaliditetsgradens

bestämmande hänsyn skall tagas till, bland annat, den skadades yrke.

Örn en beställningshavare vid flygvapnet till följd av skada, exempelvis en

ögonskada, blir oduglig till flygtjänst, synes det därför antagligt, att livränta

vanligen kommer att tillerkännas, även om skadan i vanliga fall icke

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

11

anses medföra 10 procents invaliditet. Något mera påtagligt behov av den

ifrågasatta bestämmelsen örn extra ersättning vid invaliditet under 10 procent

torde på grund härav knappast kunna anses föreligga. Eiksförsäkringsanstalten

finner sig därför för sin del icke böra förorda en sådan bestämmelse.

Det må anmärkas, att lämpligheten av en sådan bestämmelse blir

än mera tveksam, i den mån tilläggsersättningarna i enlighet med riksförsäkringsanstaltens

förslag utsträckas till andra grupper än dem, varå det

föreslagna lönereglementet skall äga tillämpning.

Yad vidare angår den ifrågasatta förhöjningen av utgående livräntor åt

efterlevande till under flygning förolyckade beställningshavare, hava flygmyndiglieterna

föreslagit, att maximibeloppen av livräntor till änkor respektive

föräldrar höjas med 600 kronor, vilket belopp av 1936 års lönekommitté

föreslagits nedsatt till 300 kronor.

Till åskådliggörande av de livränte- och pensionsförmåner, som samtidigt

kunna utgå till änkor efter förolyckade flygare, hava inom riksförsäkringsanstalten

verkställts vissa beräkningar. Av dessa beräkningar framgår, bland

annat, att änka efter en kapten med nu utgående pension torde i pensionsoch

livränteförmåner sammanlagt bekomma för år räknat ett belopp av

2,634 kronor, änka efter en löjtnant sammanlagt 2,040 kronor, änka efter en

fanjunkare sammanlagt 1,878 kronor. Tages hänsyn till att änkor efter flygare

böra placeras i särklass med hänsyn till det förhållandet, att de förolyckade

i ekonomiskt hänseende intagit en särställning bland försvarsväsendets

beställningshavare, synas goda skäl tala för att livräntetillägg jämväl

här böra utgå. Att härvid frångå det tillägg av 50 procent, som ansetts

böra tillkomma skadade beställningshavare, synes enligt riksförsäkringsanstaltens

mening icke böra ifrågakomma. Anstalten vill därför föreslå, att

efterlevande änka jämte den henne tillkommande livräntan skall erhålla livräntetillägg

med 50 procent av livräntans belopp.

Flygmyndigheterna hava föreslagit en extra ersättning till efterlevande

barn. Denna extra ersättning skulle bestå däri, att barn skulle äga rätt till

livränta intill 19 års ålder i stället för intill 16 års ålder enligt nu gällande

bestämmelser. Eiksförsäkringsanstalten finner intet vara att erinra mot att

en extra ersättning stadgas för efterlevande barn. Enligt anstaltens mening

är emellertid lämpligast, att jämväl denna ersättning gives formen av ett

tillägg till livräntan, att utgå under samma tid som denna, det vill säga till

dess barnet uppnår 16 års ålder. Vidkommande storleken av livräntetillägget

synes även detta lämpligen kunna bestämmas till livräntans halva belopp.

Vad angår frågan örn ersättningen till efterlevande föräldrar, torde denna

fråga erhålla ökad praktisk betydelse i den män tilläggsersättningarna i enlighet

med riksförsäkringsanstaltens förslag utsträckas till andra grupper än

dem, som avses i det föreslagna avlöningsreglementet. Enligt riksförsäkringsanstaltens

mening bör jämväl livräntetillägg till föräldrar eller adoptivföräldrar

kunna utgivas med 50 procent av livräntan. Liksom livränta till föräldrar

eller adoptivföräldrar icke må bestämmas till högre belopp än som

motsvarar värdet av det underhåll, som de av den avlidne åtnjutit, böra ej

heller livränta och livräntetillägg tillhopa överstiga denna gräns.

Vid riksförsäkringsanstaltens utlåtande fanns fogat ett i anslutning till

anstaltens anförande upprättat utkast till förordning om tillägg till livränta

i anledning av olycksfall under tjänstgöring å militärt flygplan m. m.

Från riksförsäkringsanstaltens beslut var föredraganden, byrådirektören

N. Källström skiljaktig samt anförde i huvudsak följande:

Enligt riksförsäkringsanstaltens mening bör den särskilda författning,

som är avsedd att reglera rätten till vissa livräntetillägg åt beställnings
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

havare, som drabbats av olycksfall under flygning och deras efterlevande,

omfatta icke endast de beställningshavare som omförmälas i framlagt förslag

till nytt militärt avlöningsreglemente utan även annan personal vid

försvarsväsendet samt värnpliktiga. Riksförsäkringsanstalten har i sitt förslag

sålunda inrangerat jämväl personal å reservstat och i reserven, fast anställt

manskap samt värnpliktiga.

Aven örn skäl kan anses föreligga, att utöver det lämnade uppdraget

pröva behovet av och inkomma med förslag örn tilläggsförmåner jämväl för

andra beställningshavare än dem remissen avser, synas å andra sidan starka

betänkligheter möta för att låta förslaget omfatta samtliga dessa personalgrupper.

Vidkommande fast anställt manskap vid försvarsväsendet må framhållas,

att detta manskap i allmänhet först vid befordran till furir användes i flygtjänst.

Volontärer oell korpraler fullgöra däremot marktjänst i egenskap av

mekaniker, smeder o. s. v. Samma är förhållandet med värnpliktiga med

undantag för sådana värnpliktiga, som erhålla utbildning till officerare. Av

det sagda framgår, att behovet av särskilda förmåner för nu omförmälda

grupper icke på långt när är så stort, som beträffande ordinarie beställningshavare.

Med hänsyn till en långvarig, ständig och ansvarsfylld flygtjänstgöring

med åtföljande fysiska och psykiska påfrestningar befinna sig

beställningshavare i officers- och underofficers tjänsteställning i en alldeles

särskilt utsatt ställning. Härtill kommer att fast anställt manskap och värnpliktiga

med ytterst få undantag äro ogifta och sällan befinna sig i det ekonomiska

läge, att de kunna väsentligt bidraga till sina föräldrars uppehälle.

Detta utgör ytterligare ett skäl, som motiverar någon tids anstånd i fråga

örn prövningen, huruvida nu nämnda grupper skola tillerkännas särskilda

förmåner.

Antagligen kommer förslag till nytt avlöningsreglemente för fast anställt

manskap att framläggas för nästkommande års riksdag. Det är då av stor

vikt att taga del av de allmänna förmåner, som ett dylikt reglemente kan

komma att föreskriva, innan man går att taga ställning "till spörsmålet, huruvida

fast anställt manskap bör tillerkännas förmåner av nu föreslagen art

Ifrågasättas kan också, huruvida icke erforderliga tilläggsbestämmelser böra

i vad de avse fast anställt manskap och värnpliktiga införas i 1927 års militärersättningsförordning,

vilken torde komma att bliva föremål för omarbetning

i samband med nu pågående revision av gällande olycksfallsförsäkringslag.

De beställningshavare, som här böra ifrågakomma, bliva i första hand officerare

(jämväl fänrikar) och underofficerare vid flygvapnet, samt ordinarie

beställningshavare vid försvarsväsendet i övrigt, som vid olyckstillfället voro

stadda i tjänsteutövning och sålunda åtnjöto flygtillägg eller flygtraktamente.

Vad riksförsäkringsanstalten i övrigt föreslagit kan jag i huvudsak biträda.

De avvikelser i flygmyndigheternas förslag, som av riksförsäkringsanstalten

förordats, synas mig utgöra en avsevärd förbättring.

I ett avseende vill jag dock i motsats till riksförsäkringsanstalten ansluta

mig till flygmyndigheternas förslag, nämligen i vad detsamma avser rätt till

viss livränta för beställningshavare, som drabbats av olycksfall, vilket icke

medför rätt till livränta enligt gällande olycksfallsförsakringslag. För livräntas

utgående Dräves som bekant en invaliditetsgrad av minst 10 procent;

nedsättningen av normal arbetsförmåga måste sålunda uppgå till minst

denna procent. I fall, där invaliditetsgraden understiger denna procentsats,

exempelvis vid förlust av ett ringfinger, vid en mindre nedsättning i syn

eller å hörsel, kan därför livränta i allmänhet icke utgå, i trots av att den

skadade på grund av en sådan defekt kan komma att avstängas från en väl

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 193.

13

avlönad flygtjänstgöring. I sådana fall liava flygmyndigheterna föreslagit

och lönekommittén tillstyrkt utgivande av en årlig livränta å 300 kronor.

Aven om, som riksförsäkringsanstalten uttalat, visst avseende enligt gällande

olycksfallsförsäkringslag bör fästas vid den skadades yrke vid livräntans utmätande,

kunna dock fall förekomma, där den från flygtjänsten avstängde

icke kommer i åtnjutande av särskild ersättning såsom kompensation för

förlorade flygtillägg eller flygtraktamenten. I dessa fall synes rättvisa och

billighet kräva, att den skadade erhåller den föreslagna årliga livräntan av

300 kronor, vilket belopp skulle utgå utan avdrag av vederbörande tillkommande

avlöningsförmåner; med andra ord huvudstadgandena i 11 § olycksfallsförsäkringslagen

skulle här icke komma till användning.

Ett av reservanten uppgjort utkast till författningsbestämmelser i anslutning

till sålunda hävdade synpunkter var likaledes fogat vid riksförsäkringsanstaltens

utlåtande.

I proposition (nr 245) till 1939 års lagtima riksdag med förslag till militärt avlöningsreglemente

m. m. anförde (sid. 106) föredragande departementschefen,

statsrådet Wigforss, i samband med behandlingen av bestämmelser örn flygtillägg

m. m., som upptagits i reglementsförslagets 27 §, att han funnit sig

böra tillstyrka lönekommitténs förslag, att flygtilläggen tillsvidare skulle

bibehållas vid nuvarande nivå. Avvägningen av nämnda förmåner vore

emellertid i viss mån beroende av det sätt, på vilket en reglering av rätten

till förhöjda livränteförmåner vid skador eller dödsfall på grund av olycksfall

under flygtjänstgöring kunde komma att genomföras. Med hänsyn till

sistnämnda frågas komplicerade beskaffenhet vore departementschefen icke

beredd att på grundval av den utav riksförsäkringsanstalten förebragta utredningen

framlägga något förslag i ämnet. Enligt departementschefens

mening borde frågan örn en reglering av rätten till olycksfallsersättning åt

flygande personal eller dess efterlevande lämpligen upptagas till slutlig

prövning och avgörande i ett sammanhang, sedan avlöningsförhållandena

ordnats för försvarsväsendets personal i sin helhet, däribland även det fast

anställda manskapet. Departementschefen ansåge sig emellertid böra uttala,

att en mera väsentlig höjning av de nuvarande livränteförmånerna enligt

hans mening borde medföra en omprövning av beloppen av de olika flygtilläggen.

Yad i propositionen nr 245 sålunda anförts föranledde icke någon erinran

från riksdagens sida.

1936 års lönekommittés betänkande

den 14 december 1939.

I sitt förut omnämnda betänkande den 14 december 1939 med förslag till

manskapsavlöningsreglemente behandlade 1936 års lönekommitté *) — i enlighet

med av Kungl. Majit därutinnan lämnat uppdrag — i samband med

frågan örn flygavlöning åt manskap även spörsmålet rörande livränteför
1)

Kommittén Ilar vid avgivandet av betänkandet bestått av expeditionschefen A. Westling,

ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare ombudsmannen O. Andersson

i Malmö och hemmansägaren A. L. Hansson i Rubbestad samt ledamoten av riksdagens

första kammare f. d. skogschefen G. Tamm.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilis.

måller åt militära beställningshavare i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring

m. m. (sid. 54—68, 126—128 och 164—166).

Lönekommittén erinrade inledningsvis därom, att riksförsäkringsanstalten

uttalat sig för en avvägning av livränteförmånerna i anledning av olycksfall

under flygning efter i sak ej oväsentligt förmånligare grunder än dem, som

innefattats i lönekommitténs förslag av den 23 december 1938. Kommittén

påpekade, att riksförsäkringsanstalten emellertid därvid icke alls berört sambandet

mellan frågan örn en avvägning av livränteförmånerna och frågan örn

flygtilläggens nivå utan behandlat frågan örn livränteförmånerna såsom ett

helt fristående problem. Det förefölle emellertid kommittén uppenbart, att,

om de av kommittén vid frågans föregående behandling anlagda synpunkterna

vidhölles, en lösning i enlighet med de av anstalten förordade riktlinjerna

icke kunde åstadkommas utan att samtidigt flvgtilläggen underkastades

reduktion. Att vid den reglering av rätten till ersättning i anledning

av olycksfall vid flygning, som i enlighet med vad från statsmakternas

sida förutsatts borde ske i samband med manskapslöneregleringen, ånyo

upptaga frågan örn flygtilläggens nivå till förutsättningslös prövning och

eventuellt företaga en nedsättning av de nyligen beslutade flygtilläggen

syntes föga tilltalande. Med hänsyn därtill vore det enligt kommitténs

mening angeläget, att den tilltänkta förhöjningen av livränteförmånerna

hölles inom sådana gränser, att de nuvarande flygtilläggen kunde bibehållas

vid oförändrad nivå. Därvid syntes en lösning efter i huvudsak de riktlinjer,

som lönekommittén i betänkandet angående militärt avlöningsreglemente

förordat, ligga närmast till hands, och den förnyade prövning, som

kommittén i sammanhang med frågan örn tillskapandet av ett manskapsavlöningsreglemente

underkastat här avsedda spörsmål, hade icke givit kommittén

anledning att på någon mera betydande punkt frångå nämnda riktlinjer.

Med utgångspunkt från dessa riktlinjer och med ledning i övrigt av

de vid riksförsäkringsanstaltens utlåtande fogade båda författningsförslagen

hade inom kommittén utarbetats ett utkast till förordning i ämnet.

Detta utkast torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i förevarande

ärende.

Beträffande det huvudsakliga innehållet i de av kommittén föreslagna

bestämmelserna anförde kommittén:

Yad angår frågan, vilka personalgrupper som böra göras delaktiga av livränteförhöjningarna,

har kommittén utgått från den förutsättningen, att

dessa böra tillkomma såväl ordinarie beställningshavare som fast anställt

manskap. Riksförsäkringsanstalten utgick i sitt utlåtande från att en reglering

av livränteförmånerna borde ske i ett sammanhang för envar vid krigsmakten

anställd ävensom för värnpliktiga. Med avseende å de personalgrupper,

som därvid skulle ytterligare inordnas under bestämmelserna (reservstats-

och reservpersonal samt värnpliktiga) gäller emellertid, att de endast

i ringa utsträckning tagas i anspråk för flygtjänstgöring. Härtill kommer,

att beträffande dessa grupper frågan örn livränteförmåner vid olycksfall

under flygning synes böra bedömas under beaktande även av andra synpunkter

än dem, som göra sig gällande i fråga örn aktiv personal. Det kan

därför starkt ifrågasättas, huruvida särbestämmelser av generell natur för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Majis proposition nr 193.

dylik personal över lxuvud äro påkallade eller lämpliga. I varje fall ligga

dessa frågor, som icke äga samband med flygtilläggen, helt utanför lönekommitténs

uppdrag. Kommitténs utkast har därför begränsats till att avse

ordinarie beställningshavare samt fast anställt manskap.

I anslutning till vad i betänkandet örn militärt avlöningsreglemente antyddes

beträffande livräntor åt efterlevande i anledning av dödsfall, bör enligt

kommitténs mening den särskilda ersättningen vid invaliditet på grund

av olycksfall under flygning bestämmas till olika belopp för beställningshavare,

som åtnjuter respektive ej åtnjuter pensionsrätt. Det förra är fallet

med officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare, medan

däremot manskap — med undantag av flaggkorpraler och högbåtsmän — ej

har rätt till pension. Kommittén förordar med nyssnämnda utgångspunkt, att

tillägg till invaliditetslivränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningeu

må utgå med belopp motsvarande en fjärdedel eller,

där beställningshavaren är i avsaknad av tjänstepensionsrätt, hälften av livräntans

belopp. Bestämmelsen örn 25 procents förhöjning av livränta till

den, vars beställning är förenad med tjänstepensionsrätt, är endast ett annat

uttryck för det av lönekommittén i betänkandet angående militärt avlöningsreglemente

skisserade förslaget, att i här avsedda fall livränta till den skadade

skulle utgå med fem sjättedelar av den beräknade årsinkomsten i stället för

med två tredjedelar därav. För beställningshavare, som är i avsaknad av

tjänstepensionsrätt, skulle med det föreslagna livräntetillägget å 50 procent

av livräntans belopp den totala livränteförmånen vid full invaliditet komma

att, såsom av flygmyndigheterna föreslogs, sammanfalla med den beräknade

årsinkomsten.

I överensstämmelse med det av lönekommittén tidigare skisserade förslaget

synes vidare böra stadgas att, därest olycksfallet — utan att medföra

sådan nedsättning av arbetsförmågan, att författningsenlig livränta kan utgå

— föranlett att beställningshavaren blivit oförmögen till flygtjänstgöring, till

honom skall utgivas en årlig livränta av 300 kronor.

Beträffande härefter den särskilda ersättningen till efterlevande änkor

efter i flygtjänst omkommen personal, innebar det av lönekommittén tidigare

skisserade förslaget härutinnan, att en förhöjning av den enligt olycksfallsförsäkringslagen

utgående livräntan borde ske med 300 kronor, såvitt anginge

personal med familjepensionsrätt. I syfte att ernå så enhetligt verkande

regler som möjligt har kommittén nu ■— i analogi med den förut

angivna utformningen örn bestämmelserna örn livräntetillägg till skadade

flygare — ansett detta förslag böra modifieras därhän, att livräntetillägget

till änka efter förolyckad flygare bestämmes till en fjärdedel, då den avlidnes

beställning varit förenad med familjepensionsrätt, men eljest till hälften

av livräntans belopp. Vid bifall till detta förslag skulle tilläggen till de

enligt olycksfallsförsäkringslagen, respektive enligt militärersättningsförordningen

utgående livräntorna — under förutsättning att den beräknade arbetsförtjänsten

uppgår till maximibeloppet 3,000 kronor — utgöra för änka med

familjepensionsrätt 187 kronor 50 öre och för änka utan pensionsrätt 375

kronor.

Med avseende å ersättning till efterlevande barn (adoptivbarn) gick det

i riksförsäkringsanstaltens utlåtande framlagda förslaget ut på, att barn

(adoptivbarn) i fråga örn åtnjutande av livräntetillägg skulle likställas med

änka, vilket alltså — med tillämpning i övrigt av de av kommittén här förordade

principerna — skulle innebära, att tillägg skulle utgå med 25 procent

för icke pensionsberättigade och med 50 procent för pensionsberättigade

barn. Enligt lönekommitténs tidigare skisserade förslag åter skulle något

särskilt livräntetillägg icke medgivas; däremot skulle livränta, beräknad en
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

ligt de i olycksfallsförsäkringslagen, respektive i militärersättningsförordningen

stadgade grunderna, utgå intill dess barnet fyllt 19 år eller samma

ålder, som gäller för upphörande av barnpension enligt allmänna familjepensionsreglementet.

Ehuru det måhända ur principiella synpunkter kan

anses mindre tilltalande, att livränta medgives utgå intill högre ålder än

som gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen, har lönekommittén dock ansett

sakliga skäl tala för ett vidhållande av kommitténs tidigare förslag, enär

detta förslag — vilket för övrigt överensstämmer med flygmyndigheternas

mening — synes bättre ägnat att tillgodose syftet med en anordning till

förbättrande av barnens försörjningsmöjligheter. Det vill synas kommittén,

som örn de särskilda förhållandena på förevarande område skulle kunna

motivera en avvikelse från olycksfallsförsäkringslagens tidsbegränsningsregler.

Med avseende å ersättning till efterlevande föräldrar (adoptivföräldrar)

föreslår kommittén, att tillägg till livränta skall utgå med livräntans halva

belopp, dock att livränta och livräntetillägg tillhopa icke må överstiga värdet

av det underhåll de av den avlidne åtnjutit.

För lönekommitténs yttrande beträffande vissa detaljfrågor lämnas redogörelse

i det följande vid behandlingen av departementsförslaget till förordning

i ämnet.

Kommittén har vidare anfört, att med den utformning, som kommitténs

förslag rörande livränteförmånerna erhållit, någon sänkning för det fast anställda

manskapets vidkommande av de flygtillägg, som flygmyndigheterna

föreslagit, icke borde ifrågakomma. I överensstämmelse därmed hade de i

kommitténs förslag till manskapsavlöningsreglemente upptagna bestämmelserna

(25 §) örn särskilda förmåner åt fast anställt manskap under flygtjänstgöring

avfattats. — Det må anmärkas, att de av lönekommittén härutinnan

föreslagna bestämmelserna i oförändrat skick upptagits i det förslag

till manskapsavlöningsreglemente, som framlagts i propositionen nr

127/1940.

Vid lönekommitténs betänkande fanns, såvitt nu är fråga, fogad reservation

av kommitténs ledamot herr Tamm, vilken med instämmande av översten

T. Lychnell, som i egenskap av delegerad för försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter

deltagit i lönekommitténs arbete, anfört:

I föreliggande betänkande har lönekommitténs majoritet frångått sitt ursprungliga

förslag och hemställer nu, att till flygaränkor skall, där den avlidnes

beställning varit förenad med familjepensionsrätt, utgå en förhöjning

av livräntan med endast 25 procent, medan sådan förhöjning eljest skall

utgå med 50 procent. Detta betyder, att det år 1938 av kommittén föreslagna

livräntetillägget sänkes från 300 kronor till 187 kronor 50 öre för änkor efter

officerare och underofficerare.

För min del kan jag ej godtaga ett sådant förslag. Något som helst skäl

att sätta änkor efter befattningshavare med familjepensionsrätt i detta hänseende

i sämre ställning kan enligt min mening icke föreligga, då familjepensionerna

till huvudsaklig del grunda sig på av beställningshavarna själva

inbetalda avgifter.

Ehuru jag helst skulle ha vidhållit 1938 års förslag örn ett fast tillägg av

300 kronor, är jag beredd att ansluta mig till riksförsäkringsanstaltens kanske

principiellt riktigare förslag örn ett generellt livräntetillägg åt flygaränkor

på 50 procent, vilket i regel skulle betyda ett belopp på 375 kronor för

änkor efter officerare och underofficerare.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 193.

17

Finansministern uttalade i propositionen nr 245 till 1939 års riksdag att

en mera väsentlig höjning av de nuvarande livränteförmånerna enligt hans

mening borde medföra en omprövning av beloppen av de olika flygtilläggen.

Detta kan vara riktigt. Men intet av här framlagda förslag torde för närvarande

kräva en sådan omprövning. En minskning av de högre flygtilläggen

— per månad 270 och 210 kronor — med 10 kronor skulle vid fullt utbyggd,

nu beslutad flygorganisation medföra en besparing för staten på icke mindre

än cirka 40,000 kronor per år. Den 1 januari 1939 funnos inalles 8 officersoch

underofficersänkor, vilka skulle beröras av livräntetillägget. Detta skulle

betyda en årlig merutgift för staten enligt lönekommitténs förslag av år 1938

av 2,400 kronor, enligt här föreliggande majoritetsförslag av 1,500 kronor

och slutligen ..enligt riksförsäkringsanstaltens av mig förordade förslag av

3,000 kronor. Även örn dessa belopp under den närmaste tiden skulle komma

att visa någon höjning, torde de vara alltför obetydliga för att åtminstone

tillsvidare någon sänkning av flygtillägget skall kunna anses påkallad eller

ens rimlig för deras täckande.

Yttranden över lönekommitténs betänkande

den 14 december 1939.

Spörsmålet örn ökade livränteförmåner i anledning av olycksfall under

flygning har närmare berörts i yttranden av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,

försvarsväsendets lönenämnd, riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet.

Beträffande frågan örn vilka''kategorier av militär personal,

som den särskilda författningen i förevarande ämne borde

omfatta, anförde chefen för flygvapnet och flygförvaltningen:

Det synes inkonsekvent, att det föreliggande förslaget begränsats att omfatta

allenast personal, som lyder under militära avlöningsreglementet och

manskapsavlöningsreglementet. Därmed uteslutas reservstatspersonalen,

reservpersonalen i övrigt och de värnpliktiga. Den sålunda vidtagna begränsningen,

vilken saknar stöd i lagstiftningen örn olycksfallsförsäkring

jämte militärersättningsförordningen, kan ej heller anses grundad i gällande

avlöningsbestämmelser. Detta är så mycket mindre fallet, som enahanda

bestämmelser äro gällande för flygavlöning åt all militär flygande personal.

Denna personal bildar i nyssnämnda hänseende en personalgrupp för sig

och hela den föreliggande utredningen utvisar det nära sambandet mellan

flygavlöningen och berörda olycksfallsersättning. Att undantaga någon kategori

av militärt flygande personal från regleringen av olycksfallsersättning

vid flygning vore därför oriktigt.

Försvarsväsendets lönenämnd intog samma ståndpunkt i sak och yttrade:

Lönenämnden kan icke finna, att bärande skäl framlagts för den av lönekommittén

gjorda begränsningen av de livränteberättigade till allenast officerare

och underofficerare på stat samt fast anställt manskap. Det bör nämligen

erinras, att de av lönekommittén uteslutna personalgrupperna (reservstatsoch

reservpersonal samt värnpliktiga) numera i avsevärd omfattning tagas i

anspråk för flygtjänstgöring. För övrigt förefaller det lönenämnden mindre

konsekvent att utesluta reservstats- och reservpersonal från de i författningsutkastet

angivna förmånerna, då de skäl, som föranleda förmånernas utgivande

till personal på aktiv stat, med lika styrka göra sig gällande å reservstats-

och reservpersonal. Med hänsyn härtill anser lönenämnden, att det

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 193. csi 40 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

av riksförsäkringsanstalten framlagda förslaget bör läggas till grund för blivande

bestämmelser i denna del.

Riksförsäkringsanstalten vidhöll sin förut tillkännagivna uppfattning, att

samtliga av anstalten föreslagna personalgrupper borde komma i åtnjutande

av särskild ersättning vid olycksfall under tjänstgöring å militärt flygplan.

Nu rådande tidsförhållanden med talrika inkallelser till förstärkt försvarsberedskap

och partiell mobilisering hade för reservstats- och reservpersonal

samt värnpliktiga medfört en långvarig och påfrestande tjänstgöring med

ökad risk för olycksfall av ifrågavarande slag. Med hänsyn härtill syntes än

starkare skäl än dem, som tidigare framförts, tala för att jämväl dessa personalgrupper

borde omfattas av författningsförslagets särskilda ersättningsbestämmelser.

Skulle så icke bliva förhållandet, torde det kunna förväntas,

att statsmakterna på annat sätt och med större omgång måste tillgodose

berättigade krav på särskild ersättning för sistnämnda kategorier och dessas

efterlevande.

Föredraganden, byrådirektören Källström, var inom riksförsäkringsanstalten,

liksom tidigare, av skiljaktig mening samt anförde:

Erfarenheten under en följd av år har givit vid handen, att behov av

särskilda författningsbestämmelser för värnpliktiga i nu förevarande hänseende

icke föreligger. Något annorlunda ställer det sig med officerare och

irnderofficerare på reservstat och i reserven. Dessa kategorier användas i

viss utsträckning i flygtjänstgöring och skulle säkerligen i åtskilliga fall i

händelse av förolyckande efterlämna ersättningsberättigade efterlevande. Det

måste emellertid framhållas, att dessa beställningshavare och deras efterlevande

barn tillerkännas ersättning enligt gällande olycksfallsförsäkringslag,

varför de icke av det allmänna lämnas utan livränteersättning vid inträffande

olycksfall. Därtill kommer att en avsevärd skillnad här måste uppställas

mellan å ena sidan dem, som i stor utsträckning utnyttjas för flygning med

åtföljande starka psykiska och fysiska påfrestningar, och andra sidan dem,

som jämförelsevis sällan beordras till sådan tjänstgöring. Det synes mig

också böra understrykas, att lönekommitténs författningsförslag avser en

komplettering av enligt det militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet

utgående särskilda förmåner vid flygtjänstgöring, som

alltså innefatta fast anställda beställningshavare vid försvarsväsendet. Förslaget

är sålunda enligt min mening icke avsett att komplettera 1927 års

militärersättningsförordning.

I fråga örn storleken av livi-än tetilläggen förklarade riks]örsäkringsanstalten

— efter att hava erinrat om lönekommitténs förslag örn

tillägg å 25 respektive 50 procent med hänsyn till om vederbörande beställning

varit förenad med pensionsrätt och familjepensionsrätt eller icke —

att anstalten icke ville framföra någon erinran mot denna partiella nedsättning

i av anstalten tidigare föreslagna livräntetillägg, särskilt med hänsyn

till den försämring i det statsfinansiella läget, som numera inträtt.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltnmgen anförde beträffande föreslagen

ersättning åt efterlevande efter omkomna flygare, att förslaget i tillämpningen

ställde sig mindre förmånligt för ersättningstagarna än vad chefen för flygvapnet

och flygförvaltningen tidigare ifrågasatt. Ersättningsfall kunde tänkas,

då enligt myndigheternas mening resultatet ej bleve tillfredsställande. Myn
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 193.

digheterna hemställde därför om stadgandets utfyllande med en bestämmelse

örn att det årliga tillägget till livränta åt änka, som ej uppbure familjepension,

skulle minst utgöra så stort belopp, att sammanlagda livräntan ej understege

1,350 kronor för år, då den avlidne hade officers eller underofficers

tjänsteställning, och eljest 1,000 kronor.

En reservant inom försvarsväsendets lönenämnd, byråchefen Nilson, uttalade

önskvärdheten av någon ytterligare förbättring i livränteförmånen för

änka, som ej åtnjöte familjepension.

Vidkommande livräntor till efterlevande barn förklarade sig

riksförsäkringsanstalten vidhålla sin uppfattning, att livräntetillägg skulle utgå,

vid sidan av de enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen

utgående livräntorna, till efterlevande barn med 25 respektive 50

procent allteftersom den avlidnes beställning varit förenad med familjepensionsrätt

eller ej. Anstalten anförde vidare:

Med hänsyn till de skäl, som av lönekommittén anförts, vill riksförsäkringsanstalten

emellertid icke motsätta sig, att ytterligare ersättning må

utgå intill dess barnet fyllt 19 år. Emellertid kan riksförsäkringsanstalten

icke tillstyrka att i förevarande fall livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen till barn må utgå utöver i dessa

författningar stadgad tid intill 16 års ålder. Däremot synes skäl föreligga

för att livräntetilläggen utgå intill 19 års ålder.

Riksförsäkringsanstaltens förslag skulle alltså innebära att till barn efter

beställningshavare, som åtnjöte pensionsrätt, skulle utgå först och främst

enligt olycksfallsförsäkringslagen respektive militärersättningsförordningen

utgående livränta, vartill skulle komma ett tillägg av 25 procent av livräntans

belopp samt till barn efter beställningshavare utan pensionsrätt förutom

sedvanlig livränta ett tillägg av 50 procent av livräntans belopp. Samtliga

dessa livränteförmåner skulle utgå, intill dess barnet fyllt 16 år.

Härutöver skulle enligt riksförsäkringsanstaltens mening livräntetilläggen

med respektive 25 procent och 50 procent fortfarande utgå till efterlevande

barn, intill dess dessa fyllt 19 år. Genom ett sådant förslag vunnes den

fördelen, att en utsträckning av tiden för livräntans utgående enligt olycksfallsförsäkringslagen

eller militärersättningsförordningen icke behövde ifrågakomma

med eventuellt framdeles framförda krav å livräntetidens utsträckning

till 19 år för alla de barn, vilka vore berättigade till livränta enligt

olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen.

Föredraganden i riksförsäkringsanstalten, byrådirektören Källström, anförde

:

Jag vidhåller i fråga örn särskild ersättning åt efterlevande barn (adoptivbarn)

den mening, vartill riksförsäkringsanstalten i sitt tidigare förslag anslutit

sig och som jag biträtt. Den modifikation, som av lönekommittén nu

framförts i samband med frågan om tilläggslivräntor till invalida flygare

och deras änkor beträffande det procentuella tilläggets storlek, synes mig

emellertid böra stipuleras även i fråga örn efterlevande barn. Jag håller

sålunda före, att livräntetillägg böra utgå till barn (adoptivbarn) med 50

procent respektive 25 procent, så länge livränta utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen

eller militärersättningsförordningen.

Att sönderbryta principen i fråga örn livräntas utgående intill 16 års

ålder för efterlevande barn synes mig icke lämpligt. De skäl, som av kom
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

20 Kungl. Majlis proposition nr 193.

nättén anförts härför, synas mig icke övertygande. Härtill kommer att det

torde vara ekonomiskt fördelaktigare för de barn, som kunna bliva ersättningsberättigade,

att livräntetilläggen utgå intill 16 års ålder än att vanlig

livränta utan tillägg utgår intill 19 års ålder.

Ej heller finner jag riksförsäkringsanstaltens förslag vara att föredraga.

Ett livrän tetillägg, som är avsett att utgå efter den tidpunkt, då den enligt

olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen tillerkända

livräntan upphört att utgå, synes mig sakna den reella grund, som är nödvändig

för ett sådant tilläggs utgående.

Till vad i yttrandena i övrigt anförts torde jag få återkomma i samband

med behandlingen av de särskilda paragraferna i departementsförslaget.

På sätt som framgår av vad i det föregående anförts har efter framställning

från riksdagen utredning verkställts rörande formerna för särskilda

ersättningar till i flygtjänst sysselsatt militär personal. Förslag hava framlagts

och delvis redan antagits rörande nya bestämmelser örn flygtillägg

och andra kontanta tillägg till lönen. Vid sidan härav har nu genom 1936

års lönekommittés försorg även upprättats förslag till författningsbestämmelser

angående särskild ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall,

som inträffat under flygning.

Ehuru flygtilläggen ursprungligen torde hava avsetts innefatta jämväl ersättning

för bekostande av särskild försäkring mot den avsevärda olycksfallsrisk,

som är förenad med flygning, lärer enighet numera råda därom,

att åtgärder böra vidtagas för att — vid sidan av flygtilläggen m. m.,

vilka ur bland annat rekryteringssynpunkt ansetts nödvändiga att bibehålla -—

med hänsyn till de särskilda förhållanden, under vilka flygtjänstgöringen utövas,

tillskapa speciella förmåner att utgå för den händelse att olycksfall skulle

inträffa. De olika för flygare avsedda ersättningarna och förmånerna stå

emellertid, såsom den verkställda utredningen utvisar, i ett nära samband

med varandra. Vid utarbetandet av det förslag till bestämmelser rörande

olycksfallsersättningar, som nu föreligger till bedömande, har också hänsyn

tagits till detta samband.

Med anledning av vad under utredningen framkommit har jag låtit inom

socialdepartementet upprätta förslag till förordning örn särskild ersättning

i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning. Till grund för

departementsförslaget har lagts lönekommitténs utkast, vari jag dock, huvudsakligen

på grund av erinringar i däröver avgivna yttranden, ansett mig

böra föreslå vissa ändringar.

Jag övergår nu till behandling av departementsförslaget i ämnet.

Departementsförslaget.

1 §■

Denna paragraf motsvarar 1 § i lönekommitténs förslag.

Beträffande diskussionen rörande spörsmålet, vilka personalgrupper som

böra erhålla livränteförhöjningar, må hänvisas till vad i det föregående anförts.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 193.

Lönelcommittén yttrade i fråga om förevarande paragraf vidare, att, då

förslaget utformats såsom en, låt vara fristående, utbyggnad av de i olycksfallsförsäkringslagen,

respektive i 1927 års militärersättningsförordning givna

stadgandena och dessa stadganden avsåge allenast förhållandena i fredstid,

en motsvarande gränsdragning beträffande de föreslagna ersättningsreglernas

tillämplighet fastslagits genom uttrycklig föreskrift.

Försäkringsrådet anförde till en början, att det ej tydligt framginge av

utkastet, i vilken omfattning allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen

skulle äga tillämpning med avseende å ersättning

enligt den föreslagna förordningen. Försäkringsrådet ansåge övervägande

skäl tala för, att under 1 § eller som särskild paragraf skulle intagas en

föreskrift av innehåll, att i avseende å ersättning enligt förordningen skulle,

där ej annat följde av särskilda stadganden i densamma, bestämmelserna i

olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i tillämpliga

delar lända till efterrättelse. Rådet föreställde sig, att de i förordningen

upptagna särskilda ersättningarnas karaktär ej lade hinder i vägen för införande

av en sådan generell föreskrift. För rättstillämpningen vore en

dylik föreskrift av stort värde, i vilket avseende hänvisades till vad försäkringsrådet

i det följande yttrat örn begreppet olycksfall samt exempelvis

till sådana förhållanden, som behandlades under 26 och 27 §§ olycksfallsförsäkringslagen.

Intoges i förordningen en föreskrift av nyss angivet innehåll, erfordrades

emellertid en undantagsföreskrift, motsvarande senare delen av 2 § 3 mom.

i utkastet. Då en sådan undantagsbestämmelse emellertid borde gälla även

ersättningar enligt 3 §, syntes i en särskild paragraf efter 3 § böra föreskrivas,

att avdrag enligt bestämmelserna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen

och 11 § militärersättningsförordningen icke skulle få göras å de i 2 och

3 §§ av utkastet omförmälda ersättningarna.

Försäkringsrådet yttrade vidare, att det ej heller tydligt framginge, huruvida

bestämmelserna endast vore avsedda att gälla sådana beställningshavare,

som hade någon funktion att fylla å flygplanet, eller om de även avsåge

exempelvis till flygtjänstgöring kommenderade eller andra militära beställningshavare,

som medföljde som passagerare. Med hänsyn till innehållet

i 2 § 2 mom. av utkastet torde ersättning enligt förordningen ej kunna utgå

till planet medföljande person, som icke hade kommendering till flygtjänstgöring.

Ett förtydligande på denna punkt torde böra vidtagas.

Beträffande det i utkastet använda uttrycket »drabbats av olycksfall» erinrade

försäkringsrådet örn följande:

Begreppet olycksfall i allmänna olycksfallsförsäkringslagen utvidgades

genom lagändring år 1936. Genom denna tillkom nuvarande andra stycket

i 1 §, vilket innehåller, att såsom föranledda av olycksfall även skola anses

skador, som förorsakats genom i stycket närmare angiven inverkan under

högst några få dagar. Anledning förelåg ej att intaga motsvarande ändring

i militärersättningsförordningen, emedan denna förordning reglerar såväl ersättning

för skada till följd av olycksfall (2 kap.) som ersättning i anledning

av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall (3 kap.). Det framgår ej av

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majus proposition nr 19H.

utkastet, huruvida detsamma avser även sådana skador, exempelvis förfrysning,

som äro angivna i 1 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen. Skulle

detta vara fallet, vill rådet framhålla, att härigenom — därest ej särskild

författningsföreskrift meddelas — en beställningshavare, å vilken oiycksfallsförsäkringslagen

är tillämplig (officerare och underofficerare), bleve berättigad

till särskild ersättning enligt den föreslagna förordningen, men ej en beställningshavare,

vilkens ersättningsrätt regleras genom militärersättningsförordningen

(manskap). Anses det, att dylika skador böra medföra samma

rätt till särskild ersättning som andra olycksfallsskador, synes för möjliggörandet

härav en utväg vara att i militärersättningsförordningen införa en

bestämmelse av samma innehåll som 1 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen.

Detta skulle emellertid medföra konsekvenser i andra hänseenden,

för vilka starka skäl dock kunna anföras. I motsatt fall bör i nu ifrågavarande

förordning utsägas, att skador, som avses i sistnämnda stycke, icke

i denna förordning anses såsom föranledda av olycksfall.

Slutligen framhöll försäkringsrådet, att det svårligen läte sig göra att

giva en fullt uttömmande definition på begreppet »vid flygning», varför det

syntes böra överlämnas åt rättstillämpningen att närmare precisera innebörden

av detta begrepp.

Särskilt yttrande avgavs av försäkringsrådet Geijer; detta yttrande torde

— ehuru berörande även andra delar av den föreslagna författningen —

här få i huvudsak återgivas i ett sammanhang. I yttrandet anfördes:

Förordningen är konstruerad såsom en påbyggnad på olycksfallsförsäkringslagen

och militärersättningsförordningen med fristående tilläggslivräntor,

vilka icke ingå såsom en integrerande del i de livräntor, som skola utgå

enligt nämnda författningar. För tilläggslivräntas utgående erfordras följaktligen

dels att livränta tillerkännes enligt endera av berörda författningar,

dels ock att tilläggsförordningens särskilda bestämmelser örn villkor för tillläggets

utgående äro förhanden. Bland sistnämnda bestämmelser märkes

bestämmelsen i förordningens 1 §, att vederbörande beställningshavare skall

hava »drabbats av olycksfall vid flygning». Denna bestämmelse måste givetvis

tolkas på samma sätt för alla de beställningshavare, som i tilläggsförordningen

avses. Någon ojämnhet i bedömandet av begreppet olycksfall

mellan de beställningshavare, vilkas livräntor utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen,

och de, vilkas livräntor utgå enligt militärersättningsförordningen,

synes följaktligen icke kunna ifrågakomma. Då tilläggsförordningen icke

innehåller någon bestämmelse, att de skador, som omnämnas i 1 § andra

stycket olycksfallsförsäkringslagen, enligt tilläggsförordningen skola anses

såsom föranledda av olycksfall, följer därav, att enligt förordningen olycksfallsbegreppet

skall gälla utan denna utvidgning. Någon uttrycklig bestämmelse

därom synes icke erforderlig.

Örn man bortser från 2 § 3 mom. i tilläggsförordningen synes denna förordnings

hela avfattning giva vid handen, att avsikten är, att olycksfallsförsäkringslagens,

respektive militärersättningsförordningens bestämmelser

skola för tilläggslivräntornas del gälla endast i de fall, där så i tilläggsförordningen

uttryckligen stadgas.

En del bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen såsom t. ex. stadgan - dena i 26, 27 och 30 §§, till vilka stadganden motsvarighet icke tinnes i

militärersättningsförordningen, hava icke upptagits i tilläggsförordningen.

Avsikten har alltså varit, att dessa stadganden icke skola vinna tillämpning

med avseende å tilläggslivräntorna. Till undvikande av missförstånd torde

emellertid i tilläggsförordningen uttrycklig bestämmelse böra införas därom

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majds proposition nr 193. 23

att livräntetillägg, vid livräntas utbyte mot kapital enligt 27 § första stycket

olycksfallsförsäkringslagen, fortfarande skall utgå i vanlig ordning.

Beträffande stadgandet i 2 § 3 moni. i tilläggsförordningen må anmärkas,

att riksförsäkringsanstalten i sitt yttrande anfört, att därest ersättningsförliöjningarna

gåves karaktären av tillägg till livräntorna, vilka icke ingingo

som integrerande del av dessa, följden bleve, att tilläggen icke bleve underkastade

avdragsreglerna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen med mindre detta

särskilt stadgades samt att det vid sådant förhållande icke vore erforderligt

att i författningen angiva, att avdrag å livräntorna jämlikt 11 § för sådana

tillägg icke skulle ifrågakomma. Kommittén har emellertid ansett önskvärt,

att »till förebyggande av missförstånd» uttryckligt stadgande härom infördes

och i anslutning härtill i tilläggsförordningen infört stadgandet i 2 § 3 mom.

Biksförsäkringsanstaltens ståndpunkt synes emellertid här vara den riktiga.

Så som stadgandet nu står, förefaller det dels onödigt, då enligt förordningens

hela konstruktion i övrigt 11 § olycksfallsförsäkringslagen icke kan

vinna tillämpning å de livräntetillägg, som enligt förordningen skola utgå,

dels missvisande, då enligt stadgandets ordalag olycksfallsförsäkringslagens,

respektive militärersättningsförordningens bestämmelser i övrigt skulle vara

avsedda att äga en generell tillämpning beträffande ersättningarna enligt

tilläggstbrordningens 2 § 1 och 2 morn., vilket skulle vara något mot förordningens

hela karaktär i övrigt stridande och vilket säkerligen icke varit

av kommittén åsyftat. Stadgandet i 2 § 3 mom. synes alltså böra helt utgå,

en förändring, som emellertid synes vara av uteslutande redaktionell art.

Därest nu i stället i tilläggsförordningen infördes en allmän bestämmelse

av innehåll att i avseende på ersättning enligt förordningen olycksfallsförsäkringslagens,

respektive militärersättningsförordningens bestämmelser i

tillämpliga delar skola lända till efterrättelse, synes detta dels nödvändiggöra

en icke oväsentlig omarbetning av tilläggsförordningen, därvid undvikande

av framtida tolkningssvårigheter kommer att bliva en vansklig uppgift,

dels ock som oundviklig följd medföra vissa icke önskvärda ojämnheter

vid åtnjutandet av tilläggslivräntorna mellan livräntetagarna enligt olycksfallsförsäkringslagen,

å ena, samt livräntetagarna enligt militärersättningsförordningen,

å andra sidan.

En ytterligare ändring, som för tydlighetens skull synes böra vidtagas,

är att orden »tjänstgöring i fredstid» i 1 § i tilläggsförordningen utbytes

mot »fiygtjänstgöring i fredstid». Skulle meningen mot förmodan vara, att

förordningen skall gälla även under annan tjänstgöring än flygtjänstgöring,

böra i stället orden »att beställningshavaren blivit oförmögen till flygtjänstgöring»

i 2 § 2 mom. utbytas mot orden »att beställningsliavare, som användes

till flygtjänstgöring, blivit oförmögen till dylik tjänstgöring».

I 1 § har uttryck givits åt den allmänna principen, att ersättningar enligt

den nu föreslagna förordningen skola utgöra förmåner vid sidan av de ersättningar,

som utgå enligt allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militär - ersättningsförordningen.

Beträffande frågan om vilka kategorier av militär personal, som skola

omfattas av förordningens bestämmelser, ansluter jag mig till den mening,

som kommit till uttryck i de yttranden över lönekommitténs förslag, vilka

avgivits av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, försvarsväsendets

lönenämnd samt riksförsäkringsanstalten. I likhet med dem kan jag icke

finna, att bärande skäl anförts för den av lönekommittén föreslagna begränsningen

av förordningens tillämpningsområde till att avse allenast be
-

Departe
menta
olicfen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

ställningshavare, om vilka i militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet

är fråga. Aven örn, såsom lönekommittén anfört, vid

avgörandet av spörsmålet, i vad mån ersättning i anledning av olycksfall

under flygtjänstgöring skall utgå jämväl till reservstats- och reservpersonal

samt värnpliktiga, principiellt även vissa andra synpunkter borde vinna

visst beaktande än dem, som göra sig gällande i fråga örn aktiv personal,

synes dock, särskilt med hänsyn till rådande tidsförhållanden, tillräckliga

skäl icke föreligga att nu undanhålla någon militär personal den säkerhet,

som i författning givna bestämmelser angående särskild ersättning i anledning

av olycksfall under flygtjänstgöring erbjuda.

Såsom försäkringsrådet påpekat har begreppet olycksfall olika innebörd

i allmänna olycksfallsförsäkringslagen och i militärersättningsförordningen.

I lagen är detta begrepp mera vidsträckt; det omfattar sålunda vissa skador,

även örn de förorsakats av inverkan under en tidrymnd av några dagar.

Därest annat icke föreskrives torde — med hänsyn till i det följande

föreslagna bestämmelser — vid tillämpning av den föreslagna förordningen

härutinnan olika regler komma att gälla för olika befattningshavare, beroende

på vilken av de nu gällande författningarna som är tillämplig å den

skadade. Ehuru detta förhållande är beklagligt, anser jag mig icke kunna

i förevarande sammanhang vidtaga några åtgärder för ändring därav. I samband

med den pågående överarbetningen av allmänna olycksfallsförsäkringslagen

synes emellertid enligt min mening förslag böra upprättas till sådan

ändring av militärersättningsförordningen, att olycksfall sbegreppet däri blir

detsamma som i lagen. Skulle innan sådan ändring skett något olycksfall

av ifrågavarande art inträffa, för vilket ersättning enligt den nu föreslagna

förordningen icke kunde utgå, torde dock särskild framställning böra göras

till riksdagen för att möjliggöra utbetalning av ersättning. — Till den i yttrandena

i förevarande sammanhang närmare diskuterade frågan örn tillämpligheten

av bestämmelserna i allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen

å de enligt den nu föreslagna förordningen utgående

ersättningarna återkommer jag vid behandlingen av 4 § i departementsförslaget.

I enlighet med vad lönekommittén föreslagit synes förordningens tilllämplighet

böra inskränkas till tid, då riket icke befinner sig i krig. Vidare

torde, såsom försäkringsrådet ifrågasatt, böra utsägas, att det för förordningens

tillämplighet skall vara fråga om olycksfall under flygtjänstgöring.

— I författningen har icke närmare angivits vad som skall förstås med uttrycket

»vid flygning». Att under detta uttryck bör falla såväl färd med

annat militärt luftfartyg än flygplan som fallskärmshopp synes klart. För

övrigt torde, såsom försäkringsrådet framhållit, det böra överlämnas åt rättstillämpningen

att närmare precisera innebörden av uttrycket.

2 §■

Denna paragraf motsvarar 1 och 2 mom. i 2 § av utkastet. Beträffande

3 morn. i utkastet må hänvisas till 4 § i departementsförslaget.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 193. 2o

Utöver vild i det föregående återgivits rörande lönekommitténs och remissmyndigheternas

uttalanden beträffande 2 § i utkastet må omnämnas

följande.

Lönekommittén framhöll, att i den vid riksförsäkringsanstaltens utlåtande

den 20 februari 1939 fogade reservationen påpekats, att en beställningshavare,

som jämlikt 2 mom. berättigats uppbära särskild årlig livränta av

300 kronor, i vissa fall kunde komma i bättre ställning än exempelvis beställningsliavare,

som ådragit sig en invaliditet av 20 procent. I sistnämnda

fall skulle visserligen vid en beräknad arbetsförtjänst av 3,000

kronor författningsenlig livränta utgå med 400 kronor, varjämte enligt reservantens

förslag livräntetillägg skulle utgå med 200 kronor. Erfarenheten

hade emellertid givit vid handen, att en beställningshavare, behäftad med

skada som medfört en dylik relativt låg invaliditetsgrad, alltjämt fått kvarstå

i aktiv tjänst, örn ock icke i flygtjänst. Enligt avdragsbestämmelserna i

11 § olycksfallsförsäkringslagen komme livräntan å 400 kronor då att bortfalla,

varemot livräntetillägget å 200 kronor skulle utgivas. En beställningshavare

med en till lägre än 10 procent utmätt invaliditetsgrad skulle sålunda

erhålla en livränta å 300 kronor, under det att den, vars arbetsförmåga

nedsatts med 20 procent, endast komme i åtnjutande av ett livräntetillägg

å 200 kronor. Till undanröjande av ett sådant missförhållande syntes

böra fastslås, att livräntetillägget icke borde understiga 300 kronor. Då

vad i reservationen sålunda anförts synts lönekommittén bärande, hade i 2 §

1 mom. införts ett stadgande därom, att där omförmält livräntetillägg alltid

skulle utgå med minst 300 kronor.

Försäkringsrådet anförde, att stadgandet i 1 mom. vid jämförelse med

2 mom. syntes böra givas den innebörden, att i momentet föreslagna tillägg

till livränta skulle utgå allenast då vederbörande livräntetagare blivit oförmögen

till flygtjänstgöring. Försäkringsrådet kunde ej uttala sig örn, huruvida

det kunde förekomma, att en livränteberättigad beställningshavare tilllätes

kvarstå i flygtjänstgöring. Örn så vore fallet, borde enligt rådets mening

tillägg till livräntan icke utgå och även i 1 mom. särskilt angivas, att

oförmåga till flygtjänstgöring vore förutsättning för livräntetillägg.

Reservanten i rådet, försäkringsrådet Geijer, ifrågasatte, huruvida icke till

2 mom. borde fogas ett tillägg av innehåll, att livräntan borde utgå endast

så länge oförmåga till flygtjänstgöring fortfore.

Den avvägning av livräntetilläggens storlek, som föreslagits av lönekommittén,

varvid hänsyn tagits till storleken av redan bestämda eller föreslagna

flygtillägg, synes mig lämplig. Under förutsättning att livränta förklarats

skola utgå enligt allmänna olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen

skall sålunda såsom tillägg utgivas, örn den skadade äger

tjänstepensionsrätt — vilket är fallet beträffande officerare, underofficerare

och civilmilitära beställningshavare ävensom flaggkorpraler och högbåtsmän

bland manskapet — en fjärdedel samt eljest hälften av livräntans belopp.

Det torde härvid böra föreskrivas, att livräntetillägget i intet fall skall understiga

300 kronor.

Departe
ments*
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 193.

Ar nedsättningen i arbetsförmågan ej så stor, att livränta skall utgå enligt

någon av nyssnämnda författningar, men har olycksfallet dock föranlett, att

den skadade blivit oförmögen till flygtjänstgöring, synes såsom lönekommittén

föreslagit livränta böra utgå med 300 kronor. Uttryckligt stadgande

att sistnämnda livränta skall utgå endast så länge oförmåga till flygtjänstgöring

fortfar synes icke erforderligt. Däremot synes, såsom försäkringsradet

ifragasatt, särskild bestämmelse behöva införas i 1 mom. att oförmåga

till flygtjänstgöring är förutsättning för livräntetillägg, enär det icke torde

vara uteslutet, att en person, som blivit så skadad, att han berättigats till

livränta, dock kan få kvarstå i flygtjänstgöring.

Tiss motsvarighet till det av lönekommittén föreslagna 3 mom. i 2 § har

upptagits i 4 § i departementsförslaget.

5 §.

Till denna paragraf finnes motsvarighet i 3 § i utkastet.

Aven härutinnan har redogörelse för vad lönekommittén och remissmyndigheterna

i huvudsak anfört lämnats i det föregående. Ytterligare må

emellertid nämnas följande.

Lönekommittén yttrade i sin specialmotivering till 3 §:

Enligt bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen, respektive i militärersättningsförordningen

skola livräntor till efterlevande, där livräntorna tillsammans

skulle komma att överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga

arbetsförtjänst, nedsättas till sammanlagt detta belopp, så länge anledning

till nedsättning fortfar. Eiksförsäkringsanstalten har ansett, att därest livräntorna

på angivet sätt nedsatts, jämväl enligt 3 § 1 mom. utgående livräntetillägg

borde beräknas i förhållande till de nedsatta livräntebeloppen.

Lönekommittén, som funnit sig böra biträda anstaltens uppfattning på förevarande

punkt, har intagit ett stadgande i ämnet under 2 mom. av förevarande

paragraf.

Försäkringsrådet framhöll, att, därest jämlikt bestämmelser i allmänna

olycksförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen livräntor till efterlevande

nedsatts, den omständigheten, att barn jämlikt den nu föreslagna förordningen

skulle få åtnjuta livränta även efter det barnet fyllt sexton år,

givetvis icke finge inkräkta på den rätt till livränta, som sedan barnet uppnått

denna ålder enligt omförmälda författningar skulle tillkomma den avlidnes

änka, hans barn under sexton år och hans föräldrar.

Departe- Beträffande livräntetillägg till änka och föräldrar samt livräntor till barn

chefen. efter Person- som avlidit på grund av skada genom olycksfall vid flygning,

har jag efter övervägande av de olika förslag, som därutinnan framlagts,

ansett mig böra godtaga det av lönekommitténs majoritet upprättade. Viss

formell jämkning av författningstexten har emellertid vidtagits. Med anledning

av vad i några yttranden anförts vill jag framhålla, att det avsteg

från gällande princip örn livräntas utgående till barn allenast intill 16 års

ålder, som förslaget innebär, med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter

icke torde behöva föranleda några betänkligheter. Det önskemål,

som försäkringsrådet uttalat, synes bliva tillgodosett genom stadgande i

slutet av 4 §.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj ts proposition nr 11)3.

4 §.

I denna paragraf har upptagits ett stadgande, att allmänna olycksfallsförsäkringslagens

och militärersättningsförordningens bestämmelser i princip

skola äga motsvarande tillämpning i fråga örn ersättning enligt den nu föreslagna

förordningen. Därjämte återfinnes Ilar den i 2 § 3 mom. av lönekommittens

förslag införda undantagsbestämmelsen, varjämte en undantagsbestämmelse

rörande nedsättning i vissa fall av livränta upptagits.

Lönekommittén erinrade — i sammanhang med behandlingen av 2 § i dess

utkast — att jämlikt 11 § olycksfallsförsäkringslagen och 11 § militärersättningsförordningen

från utgående livränta skulle avdragas ett belopp, motsvarande

den del av invalidpension, som icke kunde anses intjänad genom

tjänståren, samt yttrade:

En tillämpning av denna reduktionsregel i de i 2 § 1 morn. av förslaget

åsyftade fallen skulle uppenbarligen i stor utsträckning göra den föreslagna

bestämmelsen illusorisk. I de fall, där den lagenliga livräntan icke försloge

till uttagande av avdrag motsvarande ej intjänt del av invalidpensionen,

skulle nämligen återstoden avdragas å livräntetillägget, vilket härigenom

komme att helt eller delvis försvinna. Både riksförsäkringsanstaltens majoritet

och reservanten hava uttalat, att en dylik verkan borde förebyggas,

ehuru i majoritetens förslag uttryckligt stadgande örn förbud mot avdrag

icke ansetts erforderligt nied hänsyn till förhöjningarnas konstruktion såsom

fristående tilläggslivräntor. Till förebyggande av misstolkning synes det

emellertid önskvärt, att uttrycklig bestämmelse meddelas. På grund härav

har i 2 § 3 mom. intagits ett stadgande därom, att nyss omförmält avdrag

icke må göras å livräntetillägg jämlikt 1 mom. Samma skäl torde tala för

att jämväl enligt 2 § 2 mom. '' utgående livränta undantages från avdragsreglérna

i 11 § nämnda lag och 11 § mili tärer sättningsförordningen. Bestämmelse

härom har likaledes införts i 2 § 3 mom. av utkastet.

I förevarande sammanhang må omnämnas, att försäkrings rådet föreslagit,

att 5, 6 och 8 §§ i utkastet skulle utgå, enär de vore onödiga, örn det inledningsvis

omförmälda, av försäkringsrådet föreslagna principiella stadgandet

infördes i förordningen.

Beträffande 5 § i utkastet hade lönekommittén anmärkt, att utbyte av livränta

mot kapital för en gång ansetts böra medgivas endast till skadad beställningshavare

meli däremot ej till efterlevande. Häremot invände försäkringsrådet,

att allmänna olycksfallsförsäkringslagens och militärersättningsförordningens

bestämmelser örn utbyte av livränta mot ett kapital för en

gång i tillämpliga delar borde gälla såväl livräntetillägg enligt 1 mom. som

livränta enligt 2 mom. av 2 § i utkastet. Av sakens natur följde — utan

att någon särskild bestiimmelse därom erfordrades — att utbyte av sådan

särskild ersättning, för vars fortsatta utgående förutsattes oförmåga till flygtjänstgöring,

borde ifrågakomma endast då det kunde antagas, att vederbörando

bleve för all framtid oförmögen till flygtjänstgöring.

Såsom försäkringsrådet framhållit i sitt yttrande över lönekommitténs

författningsutkast synes det vara av värde, örn bestämmelserna i allmänna

olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i princip göras

Departe
ments
chefen.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

Departe
ments
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 193.

tillämpliga med avseende å livräntor och livräntetillägg enligt den nu föreslagna

förordningen. Ett stadgande härom har därför införts i 4 §. Stadgandet

torde emellertid böra förses med undantag, dels därutinnan att avdrag

enligt 11 § i allmänna olycksfallsförsäkringslagen eller samma paragraf

i militärersättningsförordningen från ersättningar enligt den nu föreslagna

förordningen icke skall få göras, dels ock så till vida, att nedsättning i livränta,

som utgives jämlikt allmänna olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen,

icke skall få vidtagas jämlikt 7 § i lagen eller

samma paragraf i förordningen i anledning därav, att livränta eller livräntetillägg

utgår enligt den nu föreslagna förordningen.

Genom införandet i sistnämnda förordning av föreskrift, att bestämmelserna

i allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen

i princip skola äga tillämpning, har det synts överflödigt att i departementsförslaget

upptaga motsvarighet till stadgandena i 5, 6 och 8 §§ i

lönekommitténs utkast.

5 och 6 §§.

Dessa paragrafer motsvara 4 och 7 §§ i lönekommitténs utkast.

Av lönekommittén föreslagna bestämmelser hava utan saklig ändring upptagits

i departementsförslaget. Huvudstadgandet i dess 4 § har emellertid

föranlett ett tillägg till 5 §, innefattande erinran om den beslutanderätt

rörande ersättning enligt förordningen, som i vissa fall redan i första hand

tillkommer försäkringsrådet. Vidare har synts lämpligt att i sistnämnda

paragraf — i överensstämmelse med stadgande i, bland annat, 8 § lagen

den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar —- intaga en hänvisning

till 6 § lagen den 29 juni 1917 örn försäkringsrådet.

Iler afttr ädelse- och övergångsbestämmelser.

Lönekommittén omnämnde, att riksförsäkringsanstalten ansett det vara

skäligt, att möjlighet bereddes för tillerkännande av de ifrågasatta tilläggsersättningarna

även i sådana fall, där skadan timat före ikraftträdandet av

de blivande ersättningsreglerna. Enligt lönekommitténs mening borde emellertid

av principiella skäl någon retroaktiv tillämpning av nämnda regler

icke ifrågakomma. Riksförsäkringsanstaltens förslag i denna del hade därför

icke upptagits i kommitténs utkast.

Den nu föreslagna förordningen synes lämpligen kunna träda i kraft den

1 juli 1940.

Med hänsyn till att ersättning för skada på grund av olycksfall vid flygning

i viss utsträckning redan tidigare berette synes mig lämpligt att —

trots de principiella skäl, som kunna anföras mot en retroaktiv tillämpning

av en ny författning — möjlighet beredes för tillerkännande av ersättningar

enligt grunderna i förordningen även i sådana fall, då skadan inträffat före

den 1 juli 1940. Avgörandet härutinnan torde böra läggas i Kungl. Maj.ts

hand.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majlis proposition nr 193.

Därest på grund av bestämmelserna i den föreslagna förordningen kostnader

skulle uppstå under budgetåret 1940/41, synas desamma kunna få bestridas

från det under tolfte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till

Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av

olycksfall i arbete.

Föredraganden hemställer härefter — under framhållande av att proposition

i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder

därav, att den för propositioners avlämnande i allmänhet fastställda tid gått

till ända — att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att

antaga förutnämnda inom socialdepartementet upprättade förslag till förordning

om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid

flygning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Anders Lundstedt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majus proposition nr 193.

Bilaria.

Lönekommitténs förslag.

Utkast

till

förordning med bestämmelser angående särskild ersättning i vissa

fall i anledning av olycksfall, som drabbat beställningshavare

vid försvarsväsendet under flygning.

1 §•

Har beställningshavare, som avses i militära avlöningsreglementet eller i

manskapsavlöningsreglementet, under tjänstgöring i fredstid drabbats av

olycksfall vid flygning, skola utöver föreskrifterna i lagen den 17 juni 1916

(nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete och förordningen den 18 juni

1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

lända till efterrättelse följande särskilda bestämmelser örn

ersättning i anledning av olycksfallet.

2 §.

1 mom. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,

medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan med minst en tiondel

och har beställningshavaren på grund härav förklarats berättigad till livränta

jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen

örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

skall till honom utgivas ett årligt tillägg till livräntan, utgörande där

beställningen är förenad med tjänstepensionsrätt en fjärdedel och eljest

hälften av livräntans belopp, i intet fall dock mindre än 300 kronor.

2 mom. Har olycksfallet, utan att medföra sådan nedsättning av arbetsförmågan

som i 1 mom. omförmäles, föranlett att beställningshavaren blivit

oförmögen till flygtjänstgöring, skall till honom utgivas en årlig livränta av

300 kronor.

3 mom. Med avseende å de i 1 och 2 mom. omförmälda ersättningarna

skola i tillämpliga delar gälla i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete

och förordningen örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, givna stadganden, dock att avdrag enligt bestämmelserna

i 11 § nämnda lag och 11 § sagda förordning icke må göras å nämnda ersättningar.

3 §•

1 morn. Har olycksfallet medfört den skadades död och efterlämnar den

avlidne änka med rätt till livränta, skall till henne utgivas ett årligt tillägg

till livräntan med belopp, utgörande där den avlidnes beställning varit förenad

med familjepensionsrätt en fjärdedel och eljest hälften av livräntans

belopp.

Efterlämnar den avlidne barn (adoptivbarn), må den enligt lagen örn försäkring

för olycksfall i arbete eller förordningen örn ersättning i anledning

av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgående livräntan, utan

hinder av vad i nämnda författningar stadgas, åtnjutas intill dess barnet

fyllt nitton år.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 193.

Efterlämnar den avlidne föräldrar (adoptivföräldrar), vilka tillerkänts livränta

i anledning av dödsfallet, skall tillägg till livräntan utgå med dennas

halva belopp, dock att livränta och livräntetillägg tillhopa icke må överstiga

värdet av det underhåll de av den avlidne åtnjutit.

2 mom. Har jämlikt bestämmelser i lagen örn försäkring för olycksfall i

arbete eller förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, livränta till efterlevande nedsatts, skola de i 1

mom. omförmälda livräntetilläggen beräknas i förhållande till de nedsatta

livräntebeloppen.

4§-

Ersättning, som utgår jämlikt denna förordning, bestrides av statsmedel

och utgives av riksförsäkringsanstätten.

ö§.

Har livränta till skadad beställningshavare utbytts mot kapital för en

gång, äger försäkringsrådet besluta, att jämväl livräntetillägg, varom förmäles

i 2 § 1 morn., må utbytas mot sådant kapital. I fråga örn dylikt utbyte

skall i motsvarande delar gälla vad som stadgas örn utbyte av livränta

mot kapital för en gång.

6 §•

Rätt till ersättning enligt denna förordning kan icke överlåtas och må

förty ej för gäld tagas i,mät.

7 §•

De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,

finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen,

eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

8§-

Över beslut av riksförsäkringsanstalten rörande ersättning enligt denna

förordning eller eljest rörande tillämpning av någon i förordningen given

bestämmelse må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola

ingivas till rådet eller i betalt brev med allmänna posten vara till rådet

inkomna sist å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del,

den dagen oräknad då sådant skedde.

Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.

Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940 men skall ej äga tillämpning

i fråga örn olycksfall, som inträffat före nämnda dag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksf a1 i texten
  2. BU 1940:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till förordning om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygnin s. 1 i texten