Med förslag till förordning örn särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning
1940-03-30 · 31 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 29 av 31 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:193, Med förslag till förordning örn särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
1
Nr 193.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning örn särskild ersättning i vissa fall för
skada till följd av olycksfall vid flygning; given
Stockholms slott den 30 mars 1940.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om särskild ersättning i vissa fall för
skada till följd av olycksfall vid flygning.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami.
Nr 193.
681 40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
Förslag''
till
Förordning
om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall
vid flygning.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Där någon, som fullgör flygtjänstgöring vid krigsmakten, å tid, då riket
icke befinner sig i krig, skadats till följd av olycksfall vid flygning, skola,
utöver föreskrifterna i lagen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för
olycksfall i arbete eller förordningen den 18 juni 1927 (nr 234) örn ersättning
i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
följande särskilda bestämmelser örn ersättning i anledning av olycksfallet
gälla.
2 §•
1 mom. Har till följd av olycksfallet livränta förklarats skola utgå till den
skadade enligt lag eller förordning, som i 1 § sägs, skall, där den skadade
på grund av olycksfallet blivit oförmögen till flygtjänstgöring, såsom tillägg
till sådan livränta utgivas, örn den skadade äger tjänstepensionsrätt en
fjärdedel och eljest hälften av livräntans belopp, i intet fall dock mindre än
300 kronor örn året.
2 morn. Örn olycksfallet, utan att medföra sådan nedsättning i arbetsförmågan
att livränta skall utgå enligt nämnda lag eller förordning, dock
föranlett, att den skadade blivit oförmögen till flygtjänstgöring, skall till
honom utgivas en årlig livränta av 300 kronor.
3 §•
1 mom. Har olycksfallet medfört den skadades död och efterlämnar den
avlidne änka med rätt till livränta enligt lag eller förordning, som i 1 § sägs,
skall såsom tillägg till livräntan utgivas, där den avlidne ägt familjepensionsrätt
en fjärdedel och eljest hälften av livräntans belopp.
Efterlämnar den avlidne barn (adoptivbarn), skall, sedan livränta, som
enligt samma lag eller förordning tillkommer barnet, upphört att utgå, särskild
livränta med enahanda belopp utgivas till barnet till dess det fyllt
nitton år.
Efterlämnar den avlidne föräldrar (adoptivföräldrar), vilka jämlikt berörda
lag eller förordning blivit berättigade till livränta i anledning av dödsfallet,
skall tillägg till livräntan utgå med dennas halva belopp, dock att livränta
och livräntetillägg tillhopa icke må överstiga värdet av det underhåll föräldrarna
åtnjutit av den avlidne.
3
Kungl. Majus proposition nr 193.
2 mom. Har jämlikt bestämmelse i förutnämnda lag eller förordning
livränta till efterlevande nedsatts, skola de i 1 mom. omförmälda livräntetilläggen
beräknas i förhållande till de nedsatta livräntebeloppen.
4§-
I avseende å livränta eller livräntetillägg enligt denna förordning skola
bestämmelserna i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete och förordningen
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
i tillämpliga delar lända till efterrättelse. A livränta eller livräntetillägg
varom njrss sagts må dock avdrag enligt föreskrifterna i 11 § i
lagen eller 11 § i sistnämnda förordning icke göras; ej heller må i anledning
därav, att sådan livränta eller sådant livräntetillägg utgår, nedsättning
jämlikt 7 § i lagen eller 7 § i förordningen ske i livränta, som utgives jämlikt
lagen eller förordningen.
5 §•
Livränta eller livräntetillägg, som utgår jämlikt denna förordning, be3trides
av statsmedel samt bestämmes av riksförsäkringsanstalten, i den mån
ej jämlikt 6 § lagen örn försäkring för olycksfall i arbete eller 6 § förordningen
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
beslutanderätten tillkommer försäkringsrådet.
Beträffande försäkringsrådets behandling av ärenden rörande tillämpningen
av de i denna förordning givna bestämmelserna skall gälla vad i 6 § lagen
den 29 juni 1917 örn försäkringsrådet stadgas i fråga örn där omförmälda
ärenden.
6 §•
De närmare föreskrifter, vilka, utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen
eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940. I fråga örn olycksfall,
som inträffat före nämnda dag, skall dock förordningen äga tillämpning
allenast örn och i den mån Konungen det beslutar.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 30 mars 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bkamstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och finansdepartementen
anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller,
fråga örn särskild ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall, som drabbat
i flygtjänst sysselsatt militär personal, samt anför:
Bestämmelser örn särskilda förmåner under flygtjänstgöring.
De första bestämmelserna angående särskilda förmåner under flygtjänstgöring
åt personal vid försvarsväsendet meddelades genom två å respektive
lant- och sjöförsvarsdepartementen den 21 november 1914 utfärdade kungl,
brev av innehåll att den vid arméns och marinens flygväsen tjänstgörande
personalen finge — utöver samma personal eljest tillkommande avlöningsförmåner
ävensom i förekommande fall resekostnads- och traktamentsersättning
— åtnjuta flygtillägg, utgående till olika kategorier med skilda belopp
för dag räknat. 1914 års föreskrifter upphörde att äga, giltighet med utgången
av år 1926, vid vilken tidpunkt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts brev
den 23 december 1926 angående särskilda förmåner under flygtjänstgöring
trädde i kraft. Såvitt angår beställningshavare vid försvarsväsendet upphävdes
sistnämnda bestämmelser genom militära avlöningsreglementet den 15
juni 1939 (nr 275), som i 27 § innehåller stadganden örn flygtillägg m. m.
I fråga örn det fast anställda manskapet gälla däremot fortfarande 1926 års
bestämmelser. Förslag till manskapsavlöningsreglemente, innehållande bestämmelser
örn, bland annat, flygtillägg m. m. har emellertid framlagts av
1936 års lönekommitté i betänkande den 14 december 1939 (statens off. utredn.
1939: 38). På grundval av detta förslag har genom en den 8 mars 1940
dagtecknad proposition (nr 127) framlagts förslag till manskapsavlöningsreglemente,
innehållande bland annat, i 25 § bestämmelser örn flygtillägg m. m.
Det synes böra anmärkas, att enligt de motiv, som legat till grund för införandet
av flygtillägg, desamma till viss del varit avsedda att utgöra en
löneförmån åt flygpersonalen och sålunda en ersättning för denna personals
säregna tjänstgöring och för anskaffande och underhåll av särskilda flygkläder
m. m. I övrigt torde tillkomsten av flygtillägget hava betingats av de
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
stora olycksfallsrisker, som flygtjänsten medför för personalen, vilken följaktligen
ansetts böra tilldelas ett särskilt bidrag för täckande av kostnader för
olycksfallsförsäkring.
Vissa författningsbestämmelser örn olycksfallsförsäkring lii. lii.
Enligt lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete är envar
arbetare, där ej i lagen annorlunda stadgas, försäkrad för skada till
följd av olycksfall i arbetet (1 § första stycket). Såsom föranledd av olycksfall
enligt lagen skall i vissa särskilt angivna fall även anses skada, som
förorsakats genom inverkan under högst några få dagar, bland annat av
temperaturförhållandena under arbetet (1 § andra stycket). Konungen äger
från tillämpningen av 1916 års lag undantaga arbetare, som användas till
arbete för statens eller kommuns räkning och vilka på grund därav tillförsäkrats
ersättningar vid olycksfall i arbete, som finnas väsentligen motsvara
ersättningarna enligt lagen.
Vissa särbestämmelser hava meddelats i förordningen den 18 juni 1927
om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.
Däri stadgas (1 §), att till värnpliktig eller vid försvarsväsendet fast anställd,
som avses i förordningen och som under militärtjänstgöring i fredstid skadas
till följd av olycksfall eller annorledes ådrager sig sjukdom, ersättning av
allmänna medel skall utgivas enligt i förordningen stadgade grunder. Till
fast anställda hänföras i förordningen (2 § 1 mom.) fast anställt manskap
vid försvarsväsendet eller någon av dess reserver, indelt manskap, musikelever,
skeppsgossar, officers- och reservofficersaspiranter, sjökadetter, kustartillerikadetter
och reservkadetter, reservunderofficersaspiranter vid flottan, marinintendentskadetter
samt mariningenjörselever och mariningenjörsaspiranter.
Officerare och underofficerare äro däremot försäkrade enligt 1916 års lag.
För innehållet i de nämnda författningarna redogöres delvis i det följande.
I den män redogörelse därför ej lämnas, anhåller jag att få hänvisa till författningarna.
Verkställda utredningar m. m.
1937 års riksdag.
I sin till 1937 års riksdag avgivna berättelse meddelade 1936 års stais - revisorer, att de verkställt utredning rörande de ersättningar, som i olika
former tillkomme den i flygtjänst sysselsatta militära personalen ävensom
efterlevande efter vid flygolyckor omkommen militärpersonal. Sedan redogörelse
lämnats (sid. 14—56 i berättelsen) för kungl, brev, skrivelser från
riksdagen samt tidigare verkställda utredningar berörande ifrågavarande
spörsmål, anförde revisorerna bland annat följande:
De föreskrifter angående flygtillägg, vilka meddelades i kungl, brevet den
23 december 1926, hava förklarats vara av provisorisk karaktär, ock skulle
flygtilläggen i deras nuvarande form endast utgå, intill dess i samband med
regleringen av de militära pensionsfrågorna prövning ägt rum av frågan an
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
gående beredande av skäligt understöd åt personal, som drabbats av olycksfall
vid flygning eller, där sådant olycksfall medfört döden, åt den avlidnes
efterlevande. Numera hava tjänstepensionsförhållandena för försvarsväsendets
personal ordnats och även frågan örn familjepension blivit i huvudsak reglerad.
—
Generella grunder, efter vilka ersättning bör utgå till omkommen flygpersonals
efterlevande, hava emellertid hittills icke fastställts, ehuruväl pensionsförhållandena
för försvarsväsendets personal såsom förut nämnts blivit
reglerade, utan har riksdagen efter framställning från vederbörande prövat
varje särskilt fall med hänsyn till de föreliggande omständigheterna. Visserligen
hava framställningar i sådant syfte hittills av riksdagen bifallits, men
kvar står dock ett visst osäkerlietstillstånd för flygpersonalens anhöriga, så
länge åtgärder icke äro vidtagna för att i görligaste mån trygga dessas ställning
vid olycksfall med invaliditet eller dödlig utgång till följd under en
verksamhet, vilken innebär avsevärt större olycksfallsrisker än annan sysselsättning
i statens tjänst. Flygvapnets utbyggande enligt 1936 års försvarsbeslut
kommer emellertid att medföra en avsevärd ökning av antalet flygningar
och av den i flygtjänst sysselsatta personalen. Därav kan givetvis en
stegring i antalet olycksfall bliva följden, ett förhållande som i sin tur kan
medföra, att de fall, då framställningar komma att göras till riksdagen örn
särskilt understöd, ävenledes bliva talrikare än hittills varit fallet. De ekonomiska
konsekvenserna för statsverket av dessa förhållanden kunna därför
också bliva betydligt kännbarare än vad de för närvarande äro.
Revisorerna vilja även erinra därom, att riksdagen vid särskilda tillfällen
framhållit önskvärdheten av att enhetliga grunder kunde genomföras för beviljande
av understöd åt genom olyckshändelse under flygtjänstgöring omkomna
militära befattningshavares efterlevande.
I anslutning till vad sålunda anförts vilja revisorerna, utan att närmare
ingå på frågan örn de nuvarande flygtilläggen kunna anses väl avvägda med
hänsyn till de med desamma avsedda syftemålen, framhålla, att enligt revisorernas
uppfattning den till flygtjänst kommenderade personalens särskilda
förmåner synas även böra omfatta särskild ersättning i form av livräntor,
avsedda att utgå dels till beställningshavaren själv, därest han till följd av
invaliditet ådragen vid olycksfall under flygtjänstgöring nödgas avgå ur tjänst,
dels till efterlevande, därest sådant olycksfall medfört döden. Frågan örn
denna ersättning sammanhänger givetvis med frågan örn övriga särskilda
förmåner, som kunna anses böra utgå till i flygtjänstgöring sysselsatt personal.
Med hänsyn härtill och till ovan angivna förhållanden anse revisorerna,
att bestämmandet av formen för särskild ersättning under flygtjänstgöring
snarast möjligt bör bliva föremål för en allsidig utredning.
I avgivet yttrande tillstyrkte flygförvaltningen den av revisorerna begärda
utredningen.
Riksdagen fann (i skrivelse nr 311, punkt 4) vägande skäl tala för att beträfande
den militära flygpersonalen frågan örn rätt till ersättning åt efterlevande
ävensom vid invaliditet klarlades och grunderna härför fastställdes. Då
emellertid detta spörsmål sammanhängde med frågan örn de övriga särskilda
löneförmåner, som utginge till berörda personal, syntes utredningen böra
omfatta samtliga de ersättningar, som ansåges böra tillkomma denna personal.
Under åberopande av det anförda hemställde riksdagen, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning ifråga örn bestämmandet av formen för
särskild ersättning till i flvgtjänst sysselsatt militär personal.
Kungl. Majus proposition nr 193.
7
Flygförvaltningens och chefens för flygvapnet
utredning den 12 mars 1938.
Sedan Kungl. Majit därefter anbefallt flygförvaltningen att verkställa den
av riksdagen begärda utredningen, avgavs sådan den 12 mars 1938 av chefen
för flygvapnet och flygförvaltningen gemensamt.
I utredningen förordades — förutom reglering av förmånerna under flygtjänstgöring
åt olika kategorier av militär personal — att den statliga försäkringen
för olycksfall i arbete skulle beträffande olycksfall under flvgtjänstgöring
utbyggas enligt vissa riktlinjer. Sålunda borde vid invaliditet,
förorsakad av olycksfall under flygtjänstgöring, livränta enligt olycksfallsförsäkringslagens,
respektive enligt 1927 års militärersättningsförordnings
bestämmelser utgå — i stället för, såsom nu gällde, med två tredjedelar av
den beräknade årsinkomstens maximibelopp, 3,000 kronor — med liela
maximibeloppet. Förslaget innebar alltså i denna del en förhöjning av livräntan
med 50 procent. Därest livränta ej skulle utgå men den skadade av
olycksfallet erhållit sådant men, att han blivit oförmögen att vidare användas
i flygtjänst, skulle till honom utgivas en årlig livränta av 300 kronor.
I avseende å dessa ersättningars åtnjutande skulle tillämpas de i olycksfallsförsäkringslagen,
respektive i militärersättningsförordningen i övrigt givna
stadgandena, dock att avdrag med hänsyn till lönen ej borde göras å den
sist omförmälda livräntan av 300 kronor. Vid olycksfall med dödlig utgång
förelåge enligt flygmyndigheternas mening skäl för beredande av ökade understöd
åt de efterlevande. Dessa skäl framträdde med särskild styrka beträffande
bland annat det fast anställda manskapet. Det erfordrades i dessa
fall en avsevärd höjning av utgående ersättningsbelopp för att sätta dessa i
nivå med de understöd, riksdagen i dylika fall plägat anse skäliga. Lämpligen
syntes en reglering av hithörande ersättningsfrågor kunna företagas på
det sätt, att — utöver vad som utginge enligt olycksfallsförsäkringslagen och
militärersättningsförordningen — maximibeloppen av nu utgående livräntor
till änka, respektive föräldrar (adoptivföräldrar), förhöjdes med 600 kronor
för år samt att livränta åt barn (adoptivbarn) finge utgå med författningsenligt
belopp intill dess barnet fyllt 19 år, under iakttagande härvid, att sålunda
bestämda tilläggsersättningar skulle reduceras i samma proportion, i
vilken författningsenligt utgående livräntor kunde hava blivit nedsatta för
att sammanlagt ej överstiga två tredjedelar av den avlidnes arbetsförtjänst.
Den 20 maj 1938 förordnade Kungl. Majit, att utredningen skulle överlämnas
till 1936 års lönekommitté — vilken tillsatts med uppdrag att verkställa
revision av gällande avlöningsbestämmelser för befattningshavare vid
den civila och militära statsförvaltningen — för att vara för kommittén tillgänglig
vid fullgörandet av dess uppdrag.
1936 års lönekommittés betänkande
den 23 december 1938.
I betänkande den 23 december 1938 med förslag till militärt avlöningsreglemente
(statens off. utredn. 1938: 55) anförde 1936 års lönekommitté, i
8
Kungl. Majlis proposition nr 193.
anledning av flygmyndigheternas nyssnämnda förslag — dock endast såvitt
angår de ordinarie beställningshavarna vid försvarsväsendet — följande:
Det förslag beträffande livränteförmåner, vari den av flygmyndigheterna
verkställda utredningen utmynnat, synes lönekommittén i och för sig vara
av beskaffenhet att kunna förordas såsom grundval för en fristående utbyggnad
av de nu författningsenligt utgående ersättningarna i anledning av
olycksfall under flygtjänstgöring. Förslaget skulle medföra icke oväsentliga
förbättringar icke blott för beställningshavare, som drabbas av olycksfall
utan även, och icke minst, för efterlevande till sådan beställningshavare i
händelse av dödsfall. Med hänsyn härtill vore det enligt kommitténs mening
naturligt att ett genomförande i huvudsak av förslaget förknippades
med viss reduktion i varje fall av de högsta flygtilläggsbeloppen för att
härigenom mellan staten och beställningshavarna fördela den kostnad, som
förslagets genomförande skulle komma att medföra.
Vid de överläggningar, som lönekommittén i ämnet haft med chefen för
flygvapnet och andra representanter för flygvapnets ledning, har emellertid
från dessas sida rests ett bestämt motstånd mot tanken på en reduktion
av flygtilläggen. Man har därvid framhållit de risker med avseende å rekryteringen,
som en sådan reduktion skulle kunna medföra. Det har tilllika
hävdats, att enligt på personalhåll allmänt rådande uppfattning en
sådan lösning vore att föredraga, varigenom de ordinarie beställningshavarna
vid en reglering av rätten till utvidgade livränteförmåner uteslötes
från dessa förmåner, framför en lösning enligt vilken de ökade förmånerna
skulle förknippas med reduktion av flygtilläggen.
Ehuru enligt lönekommitténs mening en evalvering i viss mindre omfattning
av de kontanta flygtilläggen mot av staten i övrigt bekostade ökade
livränteförmåner vid olycksfall även ur personalsynpunkt borde vara att
betrakta såsom fördelaktig, har kommittén med hänsyn till de bestämda erinringar,
som gjorts mot den ifrågasatta lösningen, och särskilt i betraktande
av svårigheterna att bedöma verkningarna i rekryteringshänseende av
en omläggning i angiven riktning funnit sig icke böra vidhålla tanken på
en dylik omläggning. Då den av riksdagen påkallade författningsmässiga
regleringen av rätten till förhöjda livränteförmåner vid olycksfall synes böra
genomföras och det icke kan anses tillfredsställande att från en sådan reglering
utesluta de ordinarie beställningshavarna, har kommittén i stället ansett
sig böra ifrågasätta en sådan lösning av frågan, som med utgångspunkt
från tanken på en kostnadsfördelning mellan beställningshavarna och staten
gör de ordinarie beställningshavarna delaktiga av en dylik förbättring endast
i mindre omfattning än enligt det av flygmyndigheterna framlagda förslaget
men till gengäld utan sänkning av flygtiiläggens nivå. En dylik lösning
kan enligt kommitténs förmenande ske på huvudsakligen följande sätt. I
fråga örn den livränta å 300 kronor, som enligt flygmyndigheternas förslag
skulle utgå till beställningshavare, vilken av olycksfall erhållit sådant men
att han, ehuru kvarstående i anställningen, ej kan användas i flygtjänst,
synes någon ändring ej böra ske. Med avseende å livränta till beställningshavare,
som på grund av olycksfallsskada nödgas avgå med invalidpension,
innebär flygmyndigheternas förslag, att dylik livränta skulle utgå — i stället
för, såsom nu gäller, med två tredjedelar av den beräknade årsinkomstens
maximibelojip, 3,000 kronor — med hela maximibeloppet, varvid emellertid
den i 11 § olycksfallsförsäkringslagen föreskrivna reduktionen med hänsyn
till utgående invalidpension skulle bibehållas. Enligt kommitténs mening
bör i stället livräntan fastställas att utgå med belopp, motsvarande fem
sjättedelar av årsinkomstens maximibelopp, eller således med 2,500 kronor,
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
9
under iakttagande härvid av nyssnämnda reduktionsregel. Med avseende å
efterlevandelivräntorna torde någon ändring ej böra ske beträffande förslaget
om utsträckt tid för åtnjutande av livränta till minderåriga barn; i
fråga örn livränta till efterlevande änka torde däremot förhöjningen av det
författningsenliga livräntebeloppet böra begränsas till 300 i stället för föreslagna
600 kronor årligen.
Lönekommittén anser sig böra förorda, att en reglering av rätten till förhöjda
livränteförmåner vid olycksfall under flygtjänstgöring för ordinarie
beställningsliavare verkställes i huvudsaklig överensstämmelse med vad nu
angivits. I fråga om utformningen av erforderliga bestämmelser i ämnet
har lönekommittén ansett sig icke böra framlägga något förslag. Kommittén
förutsätter, att frågan härom kommer att i första hand underkastas prövning
och förslag av riksförsäkringsanstalten, vars utlåtande i ämnet torde
böra inhämtas. Kommittén vill emellertid uttala, att en förhöjning av livränteförmånerna,
som i princip sträcker sig längre än vad nyss förordats,
enligt kommitténs mening icke bör medgivas utan samtidig reduktion av
de högsta flygtilläggsbeloppen.
I yttrande den 20 februari 1939 över lönekommitténs betänkande anförde
riksförsäkringsanstalten beträffande frågan örn en reglering av rätten
till ersättning vid skador eller dödsfall till följd av olycksfall under flygtjänstgöring
bland annat följande:
Vidkommande först frågan, var erforderliga stadganden i berörda hänseenden
böra införas, vill riksförsäkringsanstalten förorda, att de sammanföras
i en särskild författning.
Vad beträffar frågan, under vilka förutsättningar nu ifrågasatt tilläggsersättning
må utgå, finner riksförsäkringsanstalten, att rätten till sådana
förmåner bör i princip tillkomma envar vid krigsmakten anställd eller värnpliktig,
som i fredstid till följd av olycksfall drabbas av skada, medan han
under tjänstgöring befinner sig å militärt flygplan. Sålunda skulle inbegripas
utom besättningen även den, som eljest under militärtjänstgöring
medföljer flygplan då det är under färd i luften eller vid start eller landning
framföres på marken eller vattnet. Vad sålunda stadgas bör i tillämpliga
delar gälla även under tjänstgöring å annat militärt luftfartyg än flygplan
samt vid fallskärmshopp.
I fråga om storleken av de tilläggslivräntor, som i flygmyndigheternas
förslag framförts, hava beställningshavarna uppdelats i två grupper. Den
ena kategorien upptager beställningsliavare, som erhållit sådant men, att de
— utan att lia blivit obrukbara i vanlig tjänstgöring — blivit oförmögna
att vidare nyttjas i flygtjänst. Den andra kategorien utgöres av sådana,
vilka måst avskedas ur tjänst nied invalidpension. Erfarenheten har emellertid
visat, att invalida officerare och underofficerare i mycket stor utsträckning
även vid betydande invaliditet beretts möjligheter att kvarstå i
aktiv tjänst intill inträffad pensionsålder. Sådana beställningshavare hava
sålunda kunnat uppbära oavkortade avlöningsförmåner.
Det framlagda förslaget till avlöningsreglemente innehåller icke någon
bestämmelse, att utgående livränta må föranleda minskning i avlöningen.
En konsekvens härav är, att avlöningen enligt stadgandena i 11 § 4 stycket
olycksfallsförsäkringslagen skall presumeras utgöra sådant understöd, som
må avdragas från livränta på grund av invaliditet. Dock må livräntan utgå,
om och i den mån särskilda förhållanden diirtill föranleda.
Nämnda stadgande infördes i 11 § olycksfallsförsäkringslagen genom lag
den 26 juni 1936. I proposition nr 218 till 1936 års riksdag med förslag
till lagändringen uttalade föredragande departementschefen (sid. 49) med
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 19H.
anledning av ett yttrande från ilygstyrelsen, att såsom i stadgandet omnämnda
»särskilda förhållanden», som kunde föranleda utbetalande av livränta
trots utgående avlöning, torde kunna räknas även sådana fall, då befattningshavare
på grund av skadan nödgades avstå från en lönande bisyssla
eller bleve oanvändbar i viss kvalificerad tjänstgöring, som vore förenad
med särskild ersättning. Flygstyrelsen hade i sitt yttrande omnämnt flygtjänstgöring
som en med särskild ersättning förenad tjänstgöring.
Av det anförda framgår, att en beställningshavare vid flygvapnet, som på
grund av skada hlir oförmögen till flygtjänst men beredes tillfälle att kvarstå
i aktiv tjänst med oavkortad lön, redan nu kan beredas någon kompensation
för flygtilläggets bortfallande, i det han kan berättigas att vid
sidan av sin lön utfå eventuell livränta helt eller delvis. Riksförsäkringsanstalten
har ännu icke förehaft något ärende av detta slag till prövning,
men det torde kunna förutsättas, att livräntan bör utgå helt, i varje fall
örn den icke är av mera betydande storlek. Uppgår den årliga arbetsförtjänsten
till 3,000 kronor, utgör lägsta livränta — vid 10 procent invaliditet
—- 200 kronor för år.
Efter avgång ur tjänst med ålderspension skall livränta alltid utgå utan
avdrag, enär ålderspension numera icke skall betraktas som mot livräntan
svarande understöd.
Därest skadan är så allvarlig, att den skadade måste taga avsked med
invalidpension, skall han å livräntan vidkännas avdrag, motsvarande den
del av pensionen, som överstiger det belopp, vartill rätt grundats genom
anställningstiden. Stadgandet härom infördes i 11 § olycksfallsförsäkringslagen
genom ovannämnda lagändring och har ännu icke praktiskt tillämpats
av riksförsäkringsanstalten. På grund härav kunna ostridigt exakta beräkningar
icke framläggas till belysande av vilken sammanlagd ersättning, som
kommer att utgå i olika fall.
Riksförsäkringsanstalten vill för sin del icke göra någon erinran mot flygmyndigheternas
förslag, enligt vilket invalidräntorna skulle förhöjas med 50
procent. Förhöjningen synes böra givas karaktären av ett tillägg till livräntan,
vilket icke ingår som integrerande del av denna. Härigenom skulle
tillägget icke vara underkastat avdragsreglerna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen,
med mindre detta särskilt stadgades. Det torde icke vara erforderligt
att angiva, att avdrag å livräntan jämlikt 11 § för sådant »tillägg» ej
heller skall ifrågakomma.
Lägsta livränta skulle tillhopa med ovannämnda tillägg komma att utgöra
300 kronor vid 3,000 kronors arbetsförtjänst. Örn en beställningshavare vid
flygvapnet åsamkas en invaliditet av 10 procent och därefter kvarstår i tjänst
men är oförmögen till flygtjänstgöring, skulle han i anslutning till vad ovan
anförts kunna påräkna att vid sidan av lönen erhålla en kompensation av
intill 300 kronor årligen. Skulle livräntan utgöra ett mera avsevärt belopp,
synes det vara tveksamt, om såväl livränta som livräntetillägg böra utgå.
I dylikt fall föreligger emellertid möjlighet till avkortning av livräntan.
Vid övervägande av dylik avkortning bör enligt riksförsäkringsanstaltens
mening hänsyn få tagas till det utgående livräntetillägget.
Flygmyndigheterna hava i sitt förslag ifrågasatt, huruvida icke en extra
ersättning av 300 kronor för år skulle tillförsäkras sådan beställningshavare,
som på grund av skada bleve oförmögen till flygtjänst men likväl icke skulle
anses berättigad till livränta. Härtill må anföras, att vid invaliditetsgradens
bestämmande hänsyn skall tagas till, bland annat, den skadades yrke.
Örn en beställningshavare vid flygvapnet till följd av skada, exempelvis en
ögonskada, blir oduglig till flygtjänst, synes det därför antagligt, att livränta
vanligen kommer att tillerkännas, även om skadan i vanliga fall icke
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
11
anses medföra 10 procents invaliditet. Något mera påtagligt behov av den
ifrågasatta bestämmelsen örn extra ersättning vid invaliditet under 10 procent
torde på grund härav knappast kunna anses föreligga. Eiksförsäkringsanstalten
finner sig därför för sin del icke böra förorda en sådan bestämmelse.
Det må anmärkas, att lämpligheten av en sådan bestämmelse blir
än mera tveksam, i den mån tilläggsersättningarna i enlighet med riksförsäkringsanstaltens
förslag utsträckas till andra grupper än dem, varå det
föreslagna lönereglementet skall äga tillämpning.
Yad vidare angår den ifrågasatta förhöjningen av utgående livräntor åt
efterlevande till under flygning förolyckade beställningshavare, hava flygmyndiglieterna
föreslagit, att maximibeloppen av livräntor till änkor respektive
föräldrar höjas med 600 kronor, vilket belopp av 1936 års lönekommitté
föreslagits nedsatt till 300 kronor.
Till åskådliggörande av de livränte- och pensionsförmåner, som samtidigt
kunna utgå till änkor efter förolyckade flygare, hava inom riksförsäkringsanstalten
verkställts vissa beräkningar. Av dessa beräkningar framgår, bland
annat, att änka efter en kapten med nu utgående pension torde i pensionsoch
livränteförmåner sammanlagt bekomma för år räknat ett belopp av
2,634 kronor, änka efter en löjtnant sammanlagt 2,040 kronor, änka efter en
fanjunkare sammanlagt 1,878 kronor. Tages hänsyn till att änkor efter flygare
böra placeras i särklass med hänsyn till det förhållandet, att de förolyckade
i ekonomiskt hänseende intagit en särställning bland försvarsväsendets
beställningshavare, synas goda skäl tala för att livräntetillägg jämväl
här böra utgå. Att härvid frångå det tillägg av 50 procent, som ansetts
böra tillkomma skadade beställningshavare, synes enligt riksförsäkringsanstaltens
mening icke böra ifrågakomma. Anstalten vill därför föreslå, att
efterlevande änka jämte den henne tillkommande livräntan skall erhålla livräntetillägg
med 50 procent av livräntans belopp.
Flygmyndigheterna hava föreslagit en extra ersättning till efterlevande
barn. Denna extra ersättning skulle bestå däri, att barn skulle äga rätt till
livränta intill 19 års ålder i stället för intill 16 års ålder enligt nu gällande
bestämmelser. Eiksförsäkringsanstalten finner intet vara att erinra mot att
en extra ersättning stadgas för efterlevande barn. Enligt anstaltens mening
är emellertid lämpligast, att jämväl denna ersättning gives formen av ett
tillägg till livräntan, att utgå under samma tid som denna, det vill säga till
dess barnet uppnår 16 års ålder. Vidkommande storleken av livräntetillägget
synes även detta lämpligen kunna bestämmas till livräntans halva belopp.
Vad angår frågan örn ersättningen till efterlevande föräldrar, torde denna
fråga erhålla ökad praktisk betydelse i den män tilläggsersättningarna i enlighet
med riksförsäkringsanstaltens förslag utsträckas till andra grupper än
dem, som avses i det föreslagna avlöningsreglementet. Enligt riksförsäkringsanstaltens
mening bör jämväl livräntetillägg till föräldrar eller adoptivföräldrar
kunna utgivas med 50 procent av livräntan. Liksom livränta till föräldrar
eller adoptivföräldrar icke må bestämmas till högre belopp än som
motsvarar värdet av det underhåll, som de av den avlidne åtnjutit, böra ej
heller livränta och livräntetillägg tillhopa överstiga denna gräns.
Vid riksförsäkringsanstaltens utlåtande fanns fogat ett i anslutning till
anstaltens anförande upprättat utkast till förordning om tillägg till livränta
i anledning av olycksfall under tjänstgöring å militärt flygplan m. m.
Från riksförsäkringsanstaltens beslut var föredraganden, byrådirektören
N. Källström skiljaktig samt anförde i huvudsak följande:
Enligt riksförsäkringsanstaltens mening bör den särskilda författning,
som är avsedd att reglera rätten till vissa livräntetillägg åt beställnings
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
havare, som drabbats av olycksfall under flygning och deras efterlevande,
omfatta icke endast de beställningshavare som omförmälas i framlagt förslag
till nytt militärt avlöningsreglemente utan även annan personal vid
försvarsväsendet samt värnpliktiga. Riksförsäkringsanstalten har i sitt förslag
sålunda inrangerat jämväl personal å reservstat och i reserven, fast anställt
manskap samt värnpliktiga.
Aven örn skäl kan anses föreligga, att utöver det lämnade uppdraget
pröva behovet av och inkomma med förslag örn tilläggsförmåner jämväl för
andra beställningshavare än dem remissen avser, synas å andra sidan starka
betänkligheter möta för att låta förslaget omfatta samtliga dessa personalgrupper.
Vidkommande fast anställt manskap vid försvarsväsendet må framhållas,
att detta manskap i allmänhet först vid befordran till furir användes i flygtjänst.
Volontärer oell korpraler fullgöra däremot marktjänst i egenskap av
mekaniker, smeder o. s. v. Samma är förhållandet med värnpliktiga med
undantag för sådana värnpliktiga, som erhålla utbildning till officerare. Av
det sagda framgår, att behovet av särskilda förmåner för nu omförmälda
grupper icke på långt när är så stort, som beträffande ordinarie beställningshavare.
Med hänsyn till en långvarig, ständig och ansvarsfylld flygtjänstgöring
med åtföljande fysiska och psykiska påfrestningar befinna sig
beställningshavare i officers- och underofficers tjänsteställning i en alldeles
särskilt utsatt ställning. Härtill kommer att fast anställt manskap och värnpliktiga
med ytterst få undantag äro ogifta och sällan befinna sig i det ekonomiska
läge, att de kunna väsentligt bidraga till sina föräldrars uppehälle.
Detta utgör ytterligare ett skäl, som motiverar någon tids anstånd i fråga
örn prövningen, huruvida nu nämnda grupper skola tillerkännas särskilda
förmåner.
Antagligen kommer förslag till nytt avlöningsreglemente för fast anställt
manskap att framläggas för nästkommande års riksdag. Det är då av stor
vikt att taga del av de allmänna förmåner, som ett dylikt reglemente kan
komma att föreskriva, innan man går att taga ställning "till spörsmålet, huruvida
fast anställt manskap bör tillerkännas förmåner av nu föreslagen art
Ifrågasättas kan också, huruvida icke erforderliga tilläggsbestämmelser böra
i vad de avse fast anställt manskap och värnpliktiga införas i 1927 års militärersättningsförordning,
vilken torde komma att bliva föremål för omarbetning
i samband med nu pågående revision av gällande olycksfallsförsäkringslag.
De beställningshavare, som här böra ifrågakomma, bliva i första hand officerare
(jämväl fänrikar) och underofficerare vid flygvapnet, samt ordinarie
beställningshavare vid försvarsväsendet i övrigt, som vid olyckstillfället voro
stadda i tjänsteutövning och sålunda åtnjöto flygtillägg eller flygtraktamente.
Vad riksförsäkringsanstalten i övrigt föreslagit kan jag i huvudsak biträda.
De avvikelser i flygmyndigheternas förslag, som av riksförsäkringsanstalten
förordats, synas mig utgöra en avsevärd förbättring.
I ett avseende vill jag dock i motsats till riksförsäkringsanstalten ansluta
mig till flygmyndigheternas förslag, nämligen i vad detsamma avser rätt till
viss livränta för beställningshavare, som drabbats av olycksfall, vilket icke
medför rätt till livränta enligt gällande olycksfallsförsakringslag. För livräntas
utgående Dräves som bekant en invaliditetsgrad av minst 10 procent;
nedsättningen av normal arbetsförmåga måste sålunda uppgå till minst
denna procent. I fall, där invaliditetsgraden understiger denna procentsats,
exempelvis vid förlust av ett ringfinger, vid en mindre nedsättning i syn
eller å hörsel, kan därför livränta i allmänhet icke utgå, i trots av att den
skadade på grund av en sådan defekt kan komma att avstängas från en väl
Kungl. May.ts proposition nr 193.
13
avlönad flygtjänstgöring. I sådana fall liava flygmyndigheterna föreslagit
och lönekommittén tillstyrkt utgivande av en årlig livränta å 300 kronor.
Aven om, som riksförsäkringsanstalten uttalat, visst avseende enligt gällande
olycksfallsförsäkringslag bör fästas vid den skadades yrke vid livräntans utmätande,
kunna dock fall förekomma, där den från flygtjänsten avstängde
icke kommer i åtnjutande av särskild ersättning såsom kompensation för
förlorade flygtillägg eller flygtraktamenten. I dessa fall synes rättvisa och
billighet kräva, att den skadade erhåller den föreslagna årliga livräntan av
300 kronor, vilket belopp skulle utgå utan avdrag av vederbörande tillkommande
avlöningsförmåner; med andra ord huvudstadgandena i 11 § olycksfallsförsäkringslagen
skulle här icke komma till användning.
Ett av reservanten uppgjort utkast till författningsbestämmelser i anslutning
till sålunda hävdade synpunkter var likaledes fogat vid riksförsäkringsanstaltens
utlåtande.
I proposition (nr 245) till 1939 års lagtima riksdag med förslag till militärt avlöningsreglemente
m. m. anförde (sid. 106) föredragande departementschefen,
statsrådet Wigforss, i samband med behandlingen av bestämmelser örn flygtillägg
m. m., som upptagits i reglementsförslagets 27 §, att han funnit sig
böra tillstyrka lönekommitténs förslag, att flygtilläggen tillsvidare skulle
bibehållas vid nuvarande nivå. Avvägningen av nämnda förmåner vore
emellertid i viss mån beroende av det sätt, på vilket en reglering av rätten
till förhöjda livränteförmåner vid skador eller dödsfall på grund av olycksfall
under flygtjänstgöring kunde komma att genomföras. Med hänsyn till
sistnämnda frågas komplicerade beskaffenhet vore departementschefen icke
beredd att på grundval av den utav riksförsäkringsanstalten förebragta utredningen
framlägga något förslag i ämnet. Enligt departementschefens
mening borde frågan örn en reglering av rätten till olycksfallsersättning åt
flygande personal eller dess efterlevande lämpligen upptagas till slutlig
prövning och avgörande i ett sammanhang, sedan avlöningsförhållandena
ordnats för försvarsväsendets personal i sin helhet, däribland även det fast
anställda manskapet. Departementschefen ansåge sig emellertid böra uttala,
att en mera väsentlig höjning av de nuvarande livränteförmånerna enligt
hans mening borde medföra en omprövning av beloppen av de olika flygtilläggen.
Yad i propositionen nr 245 sålunda anförts föranledde icke någon erinran
från riksdagens sida.
1936 års lönekommittés betänkande
den 14 december 1939.
I sitt förut omnämnda betänkande den 14 december 1939 med förslag till
manskapsavlöningsreglemente behandlade 1936 års lönekommitté *) — i enlighet
med av Kungl. Majit därutinnan lämnat uppdrag — i samband med
frågan örn flygavlöning åt manskap även spörsmålet rörande livränteför
1)
Kommittén Ilar vid avgivandet av betänkandet bestått av expeditionschefen A. Westling,
ordförande, ledamöterna av riksdagens andra kammare ombudsmannen O. Andersson
i Malmö och hemmansägaren A. L. Hansson i Rubbestad samt ledamoten av riksdagens
första kammare f. d. skogschefen G. Tamm.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr Ilis.
måller åt militära beställningshavare i anledning av olycksfall under flygtjänstgöring
m. m. (sid. 54—68, 126—128 och 164—166).
Lönekommittén erinrade inledningsvis därom, att riksförsäkringsanstalten
uttalat sig för en avvägning av livränteförmånerna i anledning av olycksfall
under flygning efter i sak ej oväsentligt förmånligare grunder än dem, som
innefattats i lönekommitténs förslag av den 23 december 1938. Kommittén
påpekade, att riksförsäkringsanstalten emellertid därvid icke alls berört sambandet
mellan frågan örn en avvägning av livränteförmånerna och frågan örn
flygtilläggens nivå utan behandlat frågan örn livränteförmånerna såsom ett
helt fristående problem. Det förefölle emellertid kommittén uppenbart, att,
om de av kommittén vid frågans föregående behandling anlagda synpunkterna
vidhölles, en lösning i enlighet med de av anstalten förordade riktlinjerna
icke kunde åstadkommas utan att samtidigt flvgtilläggen underkastades
reduktion. Att vid den reglering av rätten till ersättning i anledning
av olycksfall vid flygning, som i enlighet med vad från statsmakternas
sida förutsatts borde ske i samband med manskapslöneregleringen, ånyo
upptaga frågan örn flygtilläggens nivå till förutsättningslös prövning och
eventuellt företaga en nedsättning av de nyligen beslutade flygtilläggen
syntes föga tilltalande. Med hänsyn därtill vore det enligt kommitténs
mening angeläget, att den tilltänkta förhöjningen av livränteförmånerna
hölles inom sådana gränser, att de nuvarande flygtilläggen kunde bibehållas
vid oförändrad nivå. Därvid syntes en lösning efter i huvudsak de riktlinjer,
som lönekommittén i betänkandet angående militärt avlöningsreglemente
förordat, ligga närmast till hands, och den förnyade prövning, som
kommittén i sammanhang med frågan örn tillskapandet av ett manskapsavlöningsreglemente
underkastat här avsedda spörsmål, hade icke givit kommittén
anledning att på någon mera betydande punkt frångå nämnda riktlinjer.
Med utgångspunkt från dessa riktlinjer och med ledning i övrigt av
de vid riksförsäkringsanstaltens utlåtande fogade båda författningsförslagen
hade inom kommittén utarbetats ett utkast till förordning i ämnet.
Detta utkast torde få såsom bilaga fogas till statsrådsprotokollet i förevarande
ärende.
Beträffande det huvudsakliga innehållet i de av kommittén föreslagna
bestämmelserna anförde kommittén:
Yad angår frågan, vilka personalgrupper som böra göras delaktiga av livränteförhöjningarna,
har kommittén utgått från den förutsättningen, att
dessa böra tillkomma såväl ordinarie beställningshavare som fast anställt
manskap. Riksförsäkringsanstalten utgick i sitt utlåtande från att en reglering
av livränteförmånerna borde ske i ett sammanhang för envar vid krigsmakten
anställd ävensom för värnpliktiga. Med avseende å de personalgrupper,
som därvid skulle ytterligare inordnas under bestämmelserna (reservstats-
och reservpersonal samt värnpliktiga) gäller emellertid, att de endast
i ringa utsträckning tagas i anspråk för flygtjänstgöring. Härtill kommer,
att beträffande dessa grupper frågan örn livränteförmåner vid olycksfall
under flygning synes böra bedömas under beaktande även av andra synpunkter
än dem, som göra sig gällande i fråga örn aktiv personal. Det kan
därför starkt ifrågasättas, huruvida särbestämmelser av generell natur för
15
Kungl. Majis proposition nr 193.
dylik personal över lxuvud äro påkallade eller lämpliga. I varje fall ligga
dessa frågor, som icke äga samband med flygtilläggen, helt utanför lönekommitténs
uppdrag. Kommitténs utkast har därför begränsats till att avse
ordinarie beställningshavare samt fast anställt manskap.
I anslutning till vad i betänkandet örn militärt avlöningsreglemente antyddes
beträffande livräntor åt efterlevande i anledning av dödsfall, bör enligt
kommitténs mening den särskilda ersättningen vid invaliditet på grund
av olycksfall under flygning bestämmas till olika belopp för beställningshavare,
som åtnjuter respektive ej åtnjuter pensionsrätt. Det förra är fallet
med officerare och underofficerare samt civilmilitära beställningshavare, medan
däremot manskap — med undantag av flaggkorpraler och högbåtsmän — ej
har rätt till pension. Kommittén förordar med nyssnämnda utgångspunkt, att
tillägg till invaliditetslivränta enligt olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningeu
må utgå med belopp motsvarande en fjärdedel eller,
där beställningshavaren är i avsaknad av tjänstepensionsrätt, hälften av livräntans
belopp. Bestämmelsen örn 25 procents förhöjning av livränta till
den, vars beställning är förenad med tjänstepensionsrätt, är endast ett annat
uttryck för det av lönekommittén i betänkandet angående militärt avlöningsreglemente
skisserade förslaget, att i här avsedda fall livränta till den skadade
skulle utgå med fem sjättedelar av den beräknade årsinkomsten i stället för
med två tredjedelar därav. För beställningshavare, som är i avsaknad av
tjänstepensionsrätt, skulle med det föreslagna livräntetillägget å 50 procent
av livräntans belopp den totala livränteförmånen vid full invaliditet komma
att, såsom av flygmyndigheterna föreslogs, sammanfalla med den beräknade
årsinkomsten.
I överensstämmelse med det av lönekommittén tidigare skisserade förslaget
synes vidare böra stadgas att, därest olycksfallet — utan att medföra
sådan nedsättning av arbetsförmågan, att författningsenlig livränta kan utgå
— föranlett att beställningshavaren blivit oförmögen till flygtjänstgöring, till
honom skall utgivas en årlig livränta av 300 kronor.
Beträffande härefter den särskilda ersättningen till efterlevande änkor
efter i flygtjänst omkommen personal, innebar det av lönekommittén tidigare
skisserade förslaget härutinnan, att en förhöjning av den enligt olycksfallsförsäkringslagen
utgående livräntan borde ske med 300 kronor, såvitt anginge
personal med familjepensionsrätt. I syfte att ernå så enhetligt verkande
regler som möjligt har kommittén nu ■— i analogi med den förut
angivna utformningen örn bestämmelserna örn livräntetillägg till skadade
flygare — ansett detta förslag böra modifieras därhän, att livräntetillägget
till änka efter förolyckad flygare bestämmes till en fjärdedel, då den avlidnes
beställning varit förenad med familjepensionsrätt, men eljest till hälften
av livräntans belopp. Vid bifall till detta förslag skulle tilläggen till de
enligt olycksfallsförsäkringslagen, respektive enligt militärersättningsförordningen
utgående livräntorna — under förutsättning att den beräknade arbetsförtjänsten
uppgår till maximibeloppet 3,000 kronor — utgöra för änka med
familjepensionsrätt 187 kronor 50 öre och för änka utan pensionsrätt 375
kronor.
Med avseende å ersättning till efterlevande barn (adoptivbarn) gick det
i riksförsäkringsanstaltens utlåtande framlagda förslaget ut på, att barn
(adoptivbarn) i fråga örn åtnjutande av livräntetillägg skulle likställas med
änka, vilket alltså — med tillämpning i övrigt av de av kommittén här förordade
principerna — skulle innebära, att tillägg skulle utgå med 25 procent
för icke pensionsberättigade och med 50 procent för pensionsberättigade
barn. Enligt lönekommitténs tidigare skisserade förslag åter skulle något
särskilt livräntetillägg icke medgivas; däremot skulle livränta, beräknad en
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
ligt de i olycksfallsförsäkringslagen, respektive i militärersättningsförordningen
stadgade grunderna, utgå intill dess barnet fyllt 19 år eller samma
ålder, som gäller för upphörande av barnpension enligt allmänna familjepensionsreglementet.
Ehuru det måhända ur principiella synpunkter kan
anses mindre tilltalande, att livränta medgives utgå intill högre ålder än
som gäller enligt olycksfallsförsäkringslagen, har lönekommittén dock ansett
sakliga skäl tala för ett vidhållande av kommitténs tidigare förslag, enär
detta förslag — vilket för övrigt överensstämmer med flygmyndigheternas
mening — synes bättre ägnat att tillgodose syftet med en anordning till
förbättrande av barnens försörjningsmöjligheter. Det vill synas kommittén,
som örn de särskilda förhållandena på förevarande område skulle kunna
motivera en avvikelse från olycksfallsförsäkringslagens tidsbegränsningsregler.
Med avseende å ersättning till efterlevande föräldrar (adoptivföräldrar)
föreslår kommittén, att tillägg till livränta skall utgå med livräntans halva
belopp, dock att livränta och livräntetillägg tillhopa icke må överstiga värdet
av det underhåll de av den avlidne åtnjutit.
För lönekommitténs yttrande beträffande vissa detaljfrågor lämnas redogörelse
i det följande vid behandlingen av departementsförslaget till förordning
i ämnet.
Kommittén har vidare anfört, att med den utformning, som kommitténs
förslag rörande livränteförmånerna erhållit, någon sänkning för det fast anställda
manskapets vidkommande av de flygtillägg, som flygmyndigheterna
föreslagit, icke borde ifrågakomma. I överensstämmelse därmed hade de i
kommitténs förslag till manskapsavlöningsreglemente upptagna bestämmelserna
(25 §) örn särskilda förmåner åt fast anställt manskap under flygtjänstgöring
avfattats. — Det må anmärkas, att de av lönekommittén härutinnan
föreslagna bestämmelserna i oförändrat skick upptagits i det förslag
till manskapsavlöningsreglemente, som framlagts i propositionen nr
127/1940.
Vid lönekommitténs betänkande fanns, såvitt nu är fråga, fogad reservation
av kommitténs ledamot herr Tamm, vilken med instämmande av översten
T. Lychnell, som i egenskap av delegerad för försvarsväsendets centrala förvaltningsmyndigheter
deltagit i lönekommitténs arbete, anfört:
I föreliggande betänkande har lönekommitténs majoritet frångått sitt ursprungliga
förslag och hemställer nu, att till flygaränkor skall, där den avlidnes
beställning varit förenad med familjepensionsrätt, utgå en förhöjning
av livräntan med endast 25 procent, medan sådan förhöjning eljest skall
utgå med 50 procent. Detta betyder, att det år 1938 av kommittén föreslagna
livräntetillägget sänkes från 300 kronor till 187 kronor 50 öre för änkor efter
officerare och underofficerare.
För min del kan jag ej godtaga ett sådant förslag. Något som helst skäl
att sätta änkor efter befattningshavare med familjepensionsrätt i detta hänseende
i sämre ställning kan enligt min mening icke föreligga, då familjepensionerna
till huvudsaklig del grunda sig på av beställningshavarna själva
inbetalda avgifter.
Ehuru jag helst skulle ha vidhållit 1938 års förslag örn ett fast tillägg av
300 kronor, är jag beredd att ansluta mig till riksförsäkringsanstaltens kanske
principiellt riktigare förslag örn ett generellt livräntetillägg åt flygaränkor
på 50 procent, vilket i regel skulle betyda ett belopp på 375 kronor för
änkor efter officerare och underofficerare.
Kungl. Majds proposition nr 193.
17
Finansministern uttalade i propositionen nr 245 till 1939 års riksdag att
en mera väsentlig höjning av de nuvarande livränteförmånerna enligt hans
mening borde medföra en omprövning av beloppen av de olika flygtilläggen.
Detta kan vara riktigt. Men intet av här framlagda förslag torde för närvarande
kräva en sådan omprövning. En minskning av de högre flygtilläggen
— per månad 270 och 210 kronor — med 10 kronor skulle vid fullt utbyggd,
nu beslutad flygorganisation medföra en besparing för staten på icke mindre
än cirka 40,000 kronor per år. Den 1 januari 1939 funnos inalles 8 officersoch
underofficersänkor, vilka skulle beröras av livräntetillägget. Detta skulle
betyda en årlig merutgift för staten enligt lönekommitténs förslag av år 1938
av 2,400 kronor, enligt här föreliggande majoritetsförslag av 1,500 kronor
och slutligen ..enligt riksförsäkringsanstaltens av mig förordade förslag av
3,000 kronor. Även örn dessa belopp under den närmaste tiden skulle komma
att visa någon höjning, torde de vara alltför obetydliga för att åtminstone
tillsvidare någon sänkning av flygtillägget skall kunna anses påkallad eller
ens rimlig för deras täckande.
Yttranden över lönekommitténs betänkande
den 14 december 1939.
Spörsmålet örn ökade livränteförmåner i anledning av olycksfall under
flygning har närmare berörts i yttranden av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,
försvarsväsendets lönenämnd, riksförsäkringsanstalten och försäkringsrådet.
Beträffande frågan örn vilka''kategorier av militär personal,
som den särskilda författningen i förevarande ämne borde
omfatta, anförde chefen för flygvapnet och flygförvaltningen:
Det synes inkonsekvent, att det föreliggande förslaget begränsats att omfatta
allenast personal, som lyder under militära avlöningsreglementet och
manskapsavlöningsreglementet. Därmed uteslutas reservstatspersonalen,
reservpersonalen i övrigt och de värnpliktiga. Den sålunda vidtagna begränsningen,
vilken saknar stöd i lagstiftningen örn olycksfallsförsäkring
jämte militärersättningsförordningen, kan ej heller anses grundad i gällande
avlöningsbestämmelser. Detta är så mycket mindre fallet, som enahanda
bestämmelser äro gällande för flygavlöning åt all militär flygande personal.
Denna personal bildar i nyssnämnda hänseende en personalgrupp för sig
och hela den föreliggande utredningen utvisar det nära sambandet mellan
flygavlöningen och berörda olycksfallsersättning. Att undantaga någon kategori
av militärt flygande personal från regleringen av olycksfallsersättning
vid flygning vore därför oriktigt.
Försvarsväsendets lönenämnd intog samma ståndpunkt i sak och yttrade:
Lönenämnden kan icke finna, att bärande skäl framlagts för den av lönekommittén
gjorda begränsningen av de livränteberättigade till allenast officerare
och underofficerare på stat samt fast anställt manskap. Det bör nämligen
erinras, att de av lönekommittén uteslutna personalgrupperna (reservstatsoch
reservpersonal samt värnpliktiga) numera i avsevärd omfattning tagas i
anspråk för flygtjänstgöring. För övrigt förefaller det lönenämnden mindre
konsekvent att utesluta reservstats- och reservpersonal från de i författningsutkastet
angivna förmånerna, då de skäl, som föranleda förmånernas utgivande
till personal på aktiv stat, med lika styrka göra sig gällande å reservstats-
och reservpersonal. Med hänsyn härtill anser lönenämnden, att det
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 193. csi 40 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
av riksförsäkringsanstalten framlagda förslaget bör läggas till grund för blivande
bestämmelser i denna del.
Riksförsäkringsanstalten vidhöll sin förut tillkännagivna uppfattning, att
samtliga av anstalten föreslagna personalgrupper borde komma i åtnjutande
av särskild ersättning vid olycksfall under tjänstgöring å militärt flygplan.
Nu rådande tidsförhållanden med talrika inkallelser till förstärkt försvarsberedskap
och partiell mobilisering hade för reservstats- och reservpersonal
samt värnpliktiga medfört en långvarig och påfrestande tjänstgöring med
ökad risk för olycksfall av ifrågavarande slag. Med hänsyn härtill syntes än
starkare skäl än dem, som tidigare framförts, tala för att jämväl dessa personalgrupper
borde omfattas av författningsförslagets särskilda ersättningsbestämmelser.
Skulle så icke bliva förhållandet, torde det kunna förväntas,
att statsmakterna på annat sätt och med större omgång måste tillgodose
berättigade krav på särskild ersättning för sistnämnda kategorier och dessas
efterlevande.
Föredraganden, byrådirektören Källström, var inom riksförsäkringsanstalten,
liksom tidigare, av skiljaktig mening samt anförde:
Erfarenheten under en följd av år har givit vid handen, att behov av
särskilda författningsbestämmelser för värnpliktiga i nu förevarande hänseende
icke föreligger. Något annorlunda ställer det sig med officerare och
irnderofficerare på reservstat och i reserven. Dessa kategorier användas i
viss utsträckning i flygtjänstgöring och skulle säkerligen i åtskilliga fall i
händelse av förolyckande efterlämna ersättningsberättigade efterlevande. Det
måste emellertid framhållas, att dessa beställningshavare och deras efterlevande
barn tillerkännas ersättning enligt gällande olycksfallsförsäkringslag,
varför de icke av det allmänna lämnas utan livränteersättning vid inträffande
olycksfall. Därtill kommer att en avsevärd skillnad här måste uppställas
mellan å ena sidan dem, som i stor utsträckning utnyttjas för flygning med
åtföljande starka psykiska och fysiska påfrestningar, och andra sidan dem,
som jämförelsevis sällan beordras till sådan tjänstgöring. Det synes mig
också böra understrykas, att lönekommitténs författningsförslag avser en
komplettering av enligt det militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet
utgående särskilda förmåner vid flygtjänstgöring, som
alltså innefatta fast anställda beställningshavare vid försvarsväsendet. Förslaget
är sålunda enligt min mening icke avsett att komplettera 1927 års
militärersättningsförordning.
I fråga örn storleken av livi-än tetilläggen förklarade riks]örsäkringsanstalten
— efter att hava erinrat om lönekommitténs förslag örn
tillägg å 25 respektive 50 procent med hänsyn till om vederbörande beställning
varit förenad med pensionsrätt och familjepensionsrätt eller icke —
att anstalten icke ville framföra någon erinran mot denna partiella nedsättning
i av anstalten tidigare föreslagna livräntetillägg, särskilt med hänsyn
till den försämring i det statsfinansiella läget, som numera inträtt.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltnmgen anförde beträffande föreslagen
ersättning åt efterlevande efter omkomna flygare, att förslaget i tillämpningen
ställde sig mindre förmånligt för ersättningstagarna än vad chefen för flygvapnet
och flygförvaltningen tidigare ifrågasatt. Ersättningsfall kunde tänkas,
då enligt myndigheternas mening resultatet ej bleve tillfredsställande. Myn
-
19
Kungl. Majus proposition nr 193.
digheterna hemställde därför om stadgandets utfyllande med en bestämmelse
örn att det årliga tillägget till livränta åt änka, som ej uppbure familjepension,
skulle minst utgöra så stort belopp, att sammanlagda livräntan ej understege
1,350 kronor för år, då den avlidne hade officers eller underofficers
tjänsteställning, och eljest 1,000 kronor.
En reservant inom försvarsväsendets lönenämnd, byråchefen Nilson, uttalade
önskvärdheten av någon ytterligare förbättring i livränteförmånen för
änka, som ej åtnjöte familjepension.
Vidkommande livräntor till efterlevande barn förklarade sig
riksförsäkringsanstalten vidhålla sin uppfattning, att livräntetillägg skulle utgå,
vid sidan av de enligt olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen
utgående livräntorna, till efterlevande barn med 25 respektive 50
procent allteftersom den avlidnes beställning varit förenad med familjepensionsrätt
eller ej. Anstalten anförde vidare:
Med hänsyn till de skäl, som av lönekommittén anförts, vill riksförsäkringsanstalten
emellertid icke motsätta sig, att ytterligare ersättning må
utgå intill dess barnet fyllt 19 år. Emellertid kan riksförsäkringsanstalten
icke tillstyrka att i förevarande fall livräntor enligt olycksfallsförsäkringslagen
och militärersättningsförordningen till barn må utgå utöver i dessa
författningar stadgad tid intill 16 års ålder. Däremot synes skäl föreligga
för att livräntetilläggen utgå intill 19 års ålder.
Riksförsäkringsanstaltens förslag skulle alltså innebära att till barn efter
beställningshavare, som åtnjöte pensionsrätt, skulle utgå först och främst
enligt olycksfallsförsäkringslagen respektive militärersättningsförordningen
utgående livränta, vartill skulle komma ett tillägg av 25 procent av livräntans
belopp samt till barn efter beställningshavare utan pensionsrätt förutom
sedvanlig livränta ett tillägg av 50 procent av livräntans belopp. Samtliga
dessa livränteförmåner skulle utgå, intill dess barnet fyllt 16 år.
Härutöver skulle enligt riksförsäkringsanstaltens mening livräntetilläggen
med respektive 25 procent och 50 procent fortfarande utgå till efterlevande
barn, intill dess dessa fyllt 19 år. Genom ett sådant förslag vunnes den
fördelen, att en utsträckning av tiden för livräntans utgående enligt olycksfallsförsäkringslagen
eller militärersättningsförordningen icke behövde ifrågakomma
med eventuellt framdeles framförda krav å livräntetidens utsträckning
till 19 år för alla de barn, vilka vore berättigade till livränta enligt
olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen.
Föredraganden i riksförsäkringsanstalten, byrådirektören Källström, anförde
:
Jag vidhåller i fråga örn särskild ersättning åt efterlevande barn (adoptivbarn)
den mening, vartill riksförsäkringsanstalten i sitt tidigare förslag anslutit
sig och som jag biträtt. Den modifikation, som av lönekommittén nu
framförts i samband med frågan om tilläggslivräntor till invalida flygare
och deras änkor beträffande det procentuella tilläggets storlek, synes mig
emellertid böra stipuleras även i fråga örn efterlevande barn. Jag håller
sålunda före, att livräntetillägg böra utgå till barn (adoptivbarn) med 50
procent respektive 25 procent, så länge livränta utgår enligt olycksfallsförsäkringslagen
eller militärersättningsförordningen.
Att sönderbryta principen i fråga örn livräntas utgående intill 16 års
ålder för efterlevande barn synes mig icke lämpligt. De skäl, som av kom
-
Departe
ments
chefen.
20 Kungl. Majlis proposition nr 193.
nättén anförts härför, synas mig icke övertygande. Härtill kommer att det
torde vara ekonomiskt fördelaktigare för de barn, som kunna bliva ersättningsberättigade,
att livräntetilläggen utgå intill 16 års ålder än att vanlig
livränta utan tillägg utgår intill 19 års ålder.
Ej heller finner jag riksförsäkringsanstaltens förslag vara att föredraga.
Ett livrän tetillägg, som är avsett att utgå efter den tidpunkt, då den enligt
olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen tillerkända
livräntan upphört att utgå, synes mig sakna den reella grund, som är nödvändig
för ett sådant tilläggs utgående.
Till vad i yttrandena i övrigt anförts torde jag få återkomma i samband
med behandlingen av de särskilda paragraferna i departementsförslaget.
På sätt som framgår av vad i det föregående anförts har efter framställning
från riksdagen utredning verkställts rörande formerna för särskilda
ersättningar till i flygtjänst sysselsatt militär personal. Förslag hava framlagts
och delvis redan antagits rörande nya bestämmelser örn flygtillägg
och andra kontanta tillägg till lönen. Vid sidan härav har nu genom 1936
års lönekommittés försorg även upprättats förslag till författningsbestämmelser
angående särskild ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall,
som inträffat under flygning.
Ehuru flygtilläggen ursprungligen torde hava avsetts innefatta jämväl ersättning
för bekostande av särskild försäkring mot den avsevärda olycksfallsrisk,
som är förenad med flygning, lärer enighet numera råda därom,
att åtgärder böra vidtagas för att — vid sidan av flygtilläggen m. m.,
vilka ur bland annat rekryteringssynpunkt ansetts nödvändiga att bibehålla -—
med hänsyn till de särskilda förhållanden, under vilka flygtjänstgöringen utövas,
tillskapa speciella förmåner att utgå för den händelse att olycksfall skulle
inträffa. De olika för flygare avsedda ersättningarna och förmånerna stå
emellertid, såsom den verkställda utredningen utvisar, i ett nära samband
med varandra. Vid utarbetandet av det förslag till bestämmelser rörande
olycksfallsersättningar, som nu föreligger till bedömande, har också hänsyn
tagits till detta samband.
Med anledning av vad under utredningen framkommit har jag låtit inom
socialdepartementet upprätta förslag till förordning örn särskild ersättning
i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygning. Till grund för
departementsförslaget har lagts lönekommitténs utkast, vari jag dock, huvudsakligen
på grund av erinringar i däröver avgivna yttranden, ansett mig
böra föreslå vissa ändringar.
Jag övergår nu till behandling av departementsförslaget i ämnet.
Departementsförslaget.
1 §■
Denna paragraf motsvarar 1 § i lönekommitténs förslag.
Beträffande diskussionen rörande spörsmålet, vilka personalgrupper som
böra erhålla livränteförhöjningar, må hänvisas till vad i det föregående anförts.
21
Kungl. Majus proposition nr 193.
Lönelcommittén yttrade i fråga om förevarande paragraf vidare, att, då
förslaget utformats såsom en, låt vara fristående, utbyggnad av de i olycksfallsförsäkringslagen,
respektive i 1927 års militärersättningsförordning givna
stadgandena och dessa stadganden avsåge allenast förhållandena i fredstid,
en motsvarande gränsdragning beträffande de föreslagna ersättningsreglernas
tillämplighet fastslagits genom uttrycklig föreskrift.
Försäkringsrådet anförde till en början, att det ej tydligt framginge av
utkastet, i vilken omfattning allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen
skulle äga tillämpning med avseende å ersättning
enligt den föreslagna förordningen. Försäkringsrådet ansåge övervägande
skäl tala för, att under 1 § eller som särskild paragraf skulle intagas en
föreskrift av innehåll, att i avseende å ersättning enligt förordningen skulle,
där ej annat följde av särskilda stadganden i densamma, bestämmelserna i
olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i tillämpliga
delar lända till efterrättelse. Rådet föreställde sig, att de i förordningen
upptagna särskilda ersättningarnas karaktär ej lade hinder i vägen för införande
av en sådan generell föreskrift. För rättstillämpningen vore en
dylik föreskrift av stort värde, i vilket avseende hänvisades till vad försäkringsrådet
i det följande yttrat örn begreppet olycksfall samt exempelvis
till sådana förhållanden, som behandlades under 26 och 27 §§ olycksfallsförsäkringslagen.
Intoges i förordningen en föreskrift av nyss angivet innehåll, erfordrades
emellertid en undantagsföreskrift, motsvarande senare delen av 2 § 3 mom.
i utkastet. Då en sådan undantagsbestämmelse emellertid borde gälla även
ersättningar enligt 3 §, syntes i en särskild paragraf efter 3 § böra föreskrivas,
att avdrag enligt bestämmelserna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen
och 11 § militärersättningsförordningen icke skulle få göras å de i 2 och
3 §§ av utkastet omförmälda ersättningarna.
Försäkringsrådet yttrade vidare, att det ej heller tydligt framginge, huruvida
bestämmelserna endast vore avsedda att gälla sådana beställningshavare,
som hade någon funktion att fylla å flygplanet, eller om de även avsåge
exempelvis till flygtjänstgöring kommenderade eller andra militära beställningshavare,
som medföljde som passagerare. Med hänsyn till innehållet
i 2 § 2 mom. av utkastet torde ersättning enligt förordningen ej kunna utgå
till planet medföljande person, som icke hade kommendering till flygtjänstgöring.
Ett förtydligande på denna punkt torde böra vidtagas.
Beträffande det i utkastet använda uttrycket »drabbats av olycksfall» erinrade
försäkringsrådet örn följande:
Begreppet olycksfall i allmänna olycksfallsförsäkringslagen utvidgades
genom lagändring år 1936. Genom denna tillkom nuvarande andra stycket
i 1 §, vilket innehåller, att såsom föranledda av olycksfall även skola anses
skador, som förorsakats genom i stycket närmare angiven inverkan under
högst några få dagar. Anledning förelåg ej att intaga motsvarande ändring
i militärersättningsförordningen, emedan denna förordning reglerar såväl ersättning
för skada till följd av olycksfall (2 kap.) som ersättning i anledning
av sjukdom, som icke förorsakats av olycksfall (3 kap.). Det framgår ej av
22
Kungl. Majus proposition nr 19H.
utkastet, huruvida detsamma avser även sådana skador, exempelvis förfrysning,
som äro angivna i 1 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen. Skulle
detta vara fallet, vill rådet framhålla, att härigenom — därest ej särskild
författningsföreskrift meddelas — en beställningshavare, å vilken oiycksfallsförsäkringslagen
är tillämplig (officerare och underofficerare), bleve berättigad
till särskild ersättning enligt den föreslagna förordningen, men ej en beställningshavare,
vilkens ersättningsrätt regleras genom militärersättningsförordningen
(manskap). Anses det, att dylika skador böra medföra samma
rätt till särskild ersättning som andra olycksfallsskador, synes för möjliggörandet
härav en utväg vara att i militärersättningsförordningen införa en
bestämmelse av samma innehåll som 1 § andra stycket olycksfallsförsäkringslagen.
Detta skulle emellertid medföra konsekvenser i andra hänseenden,
för vilka starka skäl dock kunna anföras. I motsatt fall bör i nu ifrågavarande
förordning utsägas, att skador, som avses i sistnämnda stycke, icke
i denna förordning anses såsom föranledda av olycksfall.
Slutligen framhöll försäkringsrådet, att det svårligen läte sig göra att
giva en fullt uttömmande definition på begreppet »vid flygning», varför det
syntes böra överlämnas åt rättstillämpningen att närmare precisera innebörden
av detta begrepp.
Särskilt yttrande avgavs av försäkringsrådet Geijer; detta yttrande torde
— ehuru berörande även andra delar av den föreslagna författningen —
här få i huvudsak återgivas i ett sammanhang. I yttrandet anfördes:
Förordningen är konstruerad såsom en påbyggnad på olycksfallsförsäkringslagen
och militärersättningsförordningen med fristående tilläggslivräntor,
vilka icke ingå såsom en integrerande del i de livräntor, som skola utgå
enligt nämnda författningar. För tilläggslivräntas utgående erfordras följaktligen
dels att livränta tillerkännes enligt endera av berörda författningar,
dels ock att tilläggsförordningens särskilda bestämmelser örn villkor för tillläggets
utgående äro förhanden. Bland sistnämnda bestämmelser märkes
bestämmelsen i förordningens 1 §, att vederbörande beställningshavare skall
hava »drabbats av olycksfall vid flygning». Denna bestämmelse måste givetvis
tolkas på samma sätt för alla de beställningshavare, som i tilläggsförordningen
avses. Någon ojämnhet i bedömandet av begreppet olycksfall
mellan de beställningshavare, vilkas livräntor utgå enligt olycksfallsförsäkringslagen,
och de, vilkas livräntor utgå enligt militärersättningsförordningen,
synes följaktligen icke kunna ifrågakomma. Då tilläggsförordningen icke
innehåller någon bestämmelse, att de skador, som omnämnas i 1 § andra
stycket olycksfallsförsäkringslagen, enligt tilläggsförordningen skola anses
såsom föranledda av olycksfall, följer därav, att enligt förordningen olycksfallsbegreppet
skall gälla utan denna utvidgning. Någon uttrycklig bestämmelse
därom synes icke erforderlig.
Örn man bortser från 2 § 3 mom. i tilläggsförordningen synes denna förordnings
hela avfattning giva vid handen, att avsikten är, att olycksfallsförsäkringslagens,
respektive militärersättningsförordningens bestämmelser
skola för tilläggslivräntornas del gälla endast i de fall, där så i tilläggsförordningen
uttryckligen stadgas.
En del bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen såsom t. ex. stadgan - dena i 26, 27 och 30 §§, till vilka stadganden motsvarighet icke tinnes i
militärersättningsförordningen, hava icke upptagits i tilläggsförordningen.
Avsikten har alltså varit, att dessa stadganden icke skola vinna tillämpning
med avseende å tilläggslivräntorna. Till undvikande av missförstånd torde
emellertid i tilläggsförordningen uttrycklig bestämmelse böra införas därom
Kungl. Majds proposition nr 193. 23
att livräntetillägg, vid livräntas utbyte mot kapital enligt 27 § första stycket
olycksfallsförsäkringslagen, fortfarande skall utgå i vanlig ordning.
Beträffande stadgandet i 2 § 3 moni. i tilläggsförordningen må anmärkas,
att riksförsäkringsanstalten i sitt yttrande anfört, att därest ersättningsförliöjningarna
gåves karaktären av tillägg till livräntorna, vilka icke ingingo
som integrerande del av dessa, följden bleve, att tilläggen icke bleve underkastade
avdragsreglerna i 11 § olycksfallsförsäkringslagen med mindre detta
särskilt stadgades samt att det vid sådant förhållande icke vore erforderligt
att i författningen angiva, att avdrag å livräntorna jämlikt 11 § för sådana
tillägg icke skulle ifrågakomma. Kommittén har emellertid ansett önskvärt,
att »till förebyggande av missförstånd» uttryckligt stadgande härom infördes
och i anslutning härtill i tilläggsförordningen infört stadgandet i 2 § 3 mom.
Biksförsäkringsanstaltens ståndpunkt synes emellertid här vara den riktiga.
Så som stadgandet nu står, förefaller det dels onödigt, då enligt förordningens
hela konstruktion i övrigt 11 § olycksfallsförsäkringslagen icke kan
vinna tillämpning å de livräntetillägg, som enligt förordningen skola utgå,
dels missvisande, då enligt stadgandets ordalag olycksfallsförsäkringslagens,
respektive militärersättningsförordningens bestämmelser i övrigt skulle vara
avsedda att äga en generell tillämpning beträffande ersättningarna enligt
tilläggstbrordningens 2 § 1 och 2 morn., vilket skulle vara något mot förordningens
hela karaktär i övrigt stridande och vilket säkerligen icke varit
av kommittén åsyftat. Stadgandet i 2 § 3 mom. synes alltså böra helt utgå,
en förändring, som emellertid synes vara av uteslutande redaktionell art.
Därest nu i stället i tilläggsförordningen infördes en allmän bestämmelse
av innehåll att i avseende på ersättning enligt förordningen olycksfallsförsäkringslagens,
respektive militärersättningsförordningens bestämmelser i
tillämpliga delar skola lända till efterrättelse, synes detta dels nödvändiggöra
en icke oväsentlig omarbetning av tilläggsförordningen, därvid undvikande
av framtida tolkningssvårigheter kommer att bliva en vansklig uppgift,
dels ock som oundviklig följd medföra vissa icke önskvärda ojämnheter
vid åtnjutandet av tilläggslivräntorna mellan livräntetagarna enligt olycksfallsförsäkringslagen,
å ena, samt livräntetagarna enligt militärersättningsförordningen,
å andra sidan.
En ytterligare ändring, som för tydlighetens skull synes böra vidtagas,
är att orden »tjänstgöring i fredstid» i 1 § i tilläggsförordningen utbytes
mot »fiygtjänstgöring i fredstid». Skulle meningen mot förmodan vara, att
förordningen skall gälla även under annan tjänstgöring än flygtjänstgöring,
böra i stället orden »att beställningshavaren blivit oförmögen till flygtjänstgöring»
i 2 § 2 mom. utbytas mot orden »att beställningsliavare, som användes
till flygtjänstgöring, blivit oförmögen till dylik tjänstgöring».
I 1 § har uttryck givits åt den allmänna principen, att ersättningar enligt
den nu föreslagna förordningen skola utgöra förmåner vid sidan av de ersättningar,
som utgå enligt allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militär - ersättningsförordningen.
Beträffande frågan om vilka kategorier av militär personal, som skola
omfattas av förordningens bestämmelser, ansluter jag mig till den mening,
som kommit till uttryck i de yttranden över lönekommitténs förslag, vilka
avgivits av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen, försvarsväsendets
lönenämnd samt riksförsäkringsanstalten. I likhet med dem kan jag icke
finna, att bärande skäl anförts för den av lönekommittén föreslagna begränsningen
av förordningens tillämpningsområde till att avse allenast be
-
Departe
menta
olicfen.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
ställningshavare, om vilka i militära avlöningsreglementet och manskapsavlöningsreglementet
är fråga. Aven örn, såsom lönekommittén anfört, vid
avgörandet av spörsmålet, i vad mån ersättning i anledning av olycksfall
under flygtjänstgöring skall utgå jämväl till reservstats- och reservpersonal
samt värnpliktiga, principiellt även vissa andra synpunkter borde vinna
visst beaktande än dem, som göra sig gällande i fråga örn aktiv personal,
synes dock, särskilt med hänsyn till rådande tidsförhållanden, tillräckliga
skäl icke föreligga att nu undanhålla någon militär personal den säkerhet,
som i författning givna bestämmelser angående särskild ersättning i anledning
av olycksfall under flygtjänstgöring erbjuda.
Såsom försäkringsrådet påpekat har begreppet olycksfall olika innebörd
i allmänna olycksfallsförsäkringslagen och i militärersättningsförordningen.
I lagen är detta begrepp mera vidsträckt; det omfattar sålunda vissa skador,
även örn de förorsakats av inverkan under en tidrymnd av några dagar.
Därest annat icke föreskrives torde — med hänsyn till i det följande
föreslagna bestämmelser — vid tillämpning av den föreslagna förordningen
härutinnan olika regler komma att gälla för olika befattningshavare, beroende
på vilken av de nu gällande författningarna som är tillämplig å den
skadade. Ehuru detta förhållande är beklagligt, anser jag mig icke kunna
i förevarande sammanhang vidtaga några åtgärder för ändring därav. I samband
med den pågående överarbetningen av allmänna olycksfallsförsäkringslagen
synes emellertid enligt min mening förslag böra upprättas till sådan
ändring av militärersättningsförordningen, att olycksfall sbegreppet däri blir
detsamma som i lagen. Skulle innan sådan ändring skett något olycksfall
av ifrågavarande art inträffa, för vilket ersättning enligt den nu föreslagna
förordningen icke kunde utgå, torde dock särskild framställning böra göras
till riksdagen för att möjliggöra utbetalning av ersättning. — Till den i yttrandena
i förevarande sammanhang närmare diskuterade frågan örn tillämpligheten
av bestämmelserna i allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen
å de enligt den nu föreslagna förordningen utgående
ersättningarna återkommer jag vid behandlingen av 4 § i departementsförslaget.
I enlighet med vad lönekommittén föreslagit synes förordningens tilllämplighet
böra inskränkas till tid, då riket icke befinner sig i krig. Vidare
torde, såsom försäkringsrådet ifrågasatt, böra utsägas, att det för förordningens
tillämplighet skall vara fråga om olycksfall under flygtjänstgöring.
— I författningen har icke närmare angivits vad som skall förstås med uttrycket
»vid flygning». Att under detta uttryck bör falla såväl färd med
annat militärt luftfartyg än flygplan som fallskärmshopp synes klart. För
övrigt torde, såsom försäkringsrådet framhållit, det böra överlämnas åt rättstillämpningen
att närmare precisera innebörden av uttrycket.
2 §■
Denna paragraf motsvarar 1 och 2 mom. i 2 § av utkastet. Beträffande
3 morn. i utkastet må hänvisas till 4 § i departementsförslaget.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 193. 2o
Utöver vild i det föregående återgivits rörande lönekommitténs och remissmyndigheternas
uttalanden beträffande 2 § i utkastet må omnämnas
följande.
Lönekommittén framhöll, att i den vid riksförsäkringsanstaltens utlåtande
den 20 februari 1939 fogade reservationen påpekats, att en beställningshavare,
som jämlikt 2 mom. berättigats uppbära särskild årlig livränta av
300 kronor, i vissa fall kunde komma i bättre ställning än exempelvis beställningsliavare,
som ådragit sig en invaliditet av 20 procent. I sistnämnda
fall skulle visserligen vid en beräknad arbetsförtjänst av 3,000
kronor författningsenlig livränta utgå med 400 kronor, varjämte enligt reservantens
förslag livräntetillägg skulle utgå med 200 kronor. Erfarenheten
hade emellertid givit vid handen, att en beställningshavare, behäftad med
skada som medfört en dylik relativt låg invaliditetsgrad, alltjämt fått kvarstå
i aktiv tjänst, örn ock icke i flygtjänst. Enligt avdragsbestämmelserna i
11 § olycksfallsförsäkringslagen komme livräntan å 400 kronor då att bortfalla,
varemot livräntetillägget å 200 kronor skulle utgivas. En beställningshavare
med en till lägre än 10 procent utmätt invaliditetsgrad skulle sålunda
erhålla en livränta å 300 kronor, under det att den, vars arbetsförmåga
nedsatts med 20 procent, endast komme i åtnjutande av ett livräntetillägg
å 200 kronor. Till undanröjande av ett sådant missförhållande syntes
böra fastslås, att livräntetillägget icke borde understiga 300 kronor. Då
vad i reservationen sålunda anförts synts lönekommittén bärande, hade i 2 §
1 mom. införts ett stadgande därom, att där omförmält livräntetillägg alltid
skulle utgå med minst 300 kronor.
Försäkringsrådet anförde, att stadgandet i 1 mom. vid jämförelse med
2 mom. syntes böra givas den innebörden, att i momentet föreslagna tillägg
till livränta skulle utgå allenast då vederbörande livräntetagare blivit oförmögen
till flygtjänstgöring. Försäkringsrådet kunde ej uttala sig örn, huruvida
det kunde förekomma, att en livränteberättigad beställningshavare tilllätes
kvarstå i flygtjänstgöring. Örn så vore fallet, borde enligt rådets mening
tillägg till livräntan icke utgå och även i 1 mom. särskilt angivas, att
oförmåga till flygtjänstgöring vore förutsättning för livräntetillägg.
Reservanten i rådet, försäkringsrådet Geijer, ifrågasatte, huruvida icke till
2 mom. borde fogas ett tillägg av innehåll, att livräntan borde utgå endast
så länge oförmåga till flygtjänstgöring fortfore.
Den avvägning av livräntetilläggens storlek, som föreslagits av lönekommittén,
varvid hänsyn tagits till storleken av redan bestämda eller föreslagna
flygtillägg, synes mig lämplig. Under förutsättning att livränta förklarats
skola utgå enligt allmänna olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen
skall sålunda såsom tillägg utgivas, örn den skadade äger
tjänstepensionsrätt — vilket är fallet beträffande officerare, underofficerare
och civilmilitära beställningshavare ävensom flaggkorpraler och högbåtsmän
bland manskapet — en fjärdedel samt eljest hälften av livräntans belopp.
Det torde härvid böra föreskrivas, att livräntetillägget i intet fall skall understiga
300 kronor.
Departe
ments*
chefen.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 193.
Ar nedsättningen i arbetsförmågan ej så stor, att livränta skall utgå enligt
någon av nyssnämnda författningar, men har olycksfallet dock föranlett, att
den skadade blivit oförmögen till flygtjänstgöring, synes såsom lönekommittén
föreslagit livränta böra utgå med 300 kronor. Uttryckligt stadgande
att sistnämnda livränta skall utgå endast så länge oförmåga till flygtjänstgöring
fortfar synes icke erforderligt. Däremot synes, såsom försäkringsradet
ifragasatt, särskild bestämmelse behöva införas i 1 mom. att oförmåga
till flygtjänstgöring är förutsättning för livräntetillägg, enär det icke torde
vara uteslutet, att en person, som blivit så skadad, att han berättigats till
livränta, dock kan få kvarstå i flygtjänstgöring.
Tiss motsvarighet till det av lönekommittén föreslagna 3 mom. i 2 § har
upptagits i 4 § i departementsförslaget.
5 §.
Till denna paragraf finnes motsvarighet i 3 § i utkastet.
Aven härutinnan har redogörelse för vad lönekommittén och remissmyndigheterna
i huvudsak anfört lämnats i det föregående. Ytterligare må
emellertid nämnas följande.
Lönekommittén yttrade i sin specialmotivering till 3 §:
Enligt bestämmelser i olycksfallsförsäkringslagen, respektive i militärersättningsförordningen
skola livräntor till efterlevande, där livräntorna tillsammans
skulle komma att överstiga två tredjedelar av den avlidnes årliga
arbetsförtjänst, nedsättas till sammanlagt detta belopp, så länge anledning
till nedsättning fortfar. Eiksförsäkringsanstalten har ansett, att därest livräntorna
på angivet sätt nedsatts, jämväl enligt 3 § 1 mom. utgående livräntetillägg
borde beräknas i förhållande till de nedsatta livräntebeloppen.
Lönekommittén, som funnit sig böra biträda anstaltens uppfattning på förevarande
punkt, har intagit ett stadgande i ämnet under 2 mom. av förevarande
paragraf.
Försäkringsrådet framhöll, att, därest jämlikt bestämmelser i allmänna
olycksförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen livräntor till efterlevande
nedsatts, den omständigheten, att barn jämlikt den nu föreslagna förordningen
skulle få åtnjuta livränta även efter det barnet fyllt sexton år,
givetvis icke finge inkräkta på den rätt till livränta, som sedan barnet uppnått
denna ålder enligt omförmälda författningar skulle tillkomma den avlidnes
änka, hans barn under sexton år och hans föräldrar.
Departe- Beträffande livräntetillägg till änka och föräldrar samt livräntor till barn
chefen. efter Person- som avlidit på grund av skada genom olycksfall vid flygning,
har jag efter övervägande av de olika förslag, som därutinnan framlagts,
ansett mig böra godtaga det av lönekommitténs majoritet upprättade. Viss
formell jämkning av författningstexten har emellertid vidtagits. Med anledning
av vad i några yttranden anförts vill jag framhålla, att det avsteg
från gällande princip örn livräntas utgående till barn allenast intill 16 års
ålder, som förslaget innebär, med hänsyn till föreliggande särskilda omständigheter
icke torde behöva föranleda några betänkligheter. Det önskemål,
som försäkringsrådet uttalat, synes bliva tillgodosett genom stadgande i
slutet av 4 §.
27
Kungl. Maj ts proposition nr 11)3.
4 §.
I denna paragraf har upptagits ett stadgande, att allmänna olycksfallsförsäkringslagens
och militärersättningsförordningens bestämmelser i princip
skola äga motsvarande tillämpning i fråga örn ersättning enligt den nu föreslagna
förordningen. Därjämte återfinnes Ilar den i 2 § 3 mom. av lönekommittens
förslag införda undantagsbestämmelsen, varjämte en undantagsbestämmelse
rörande nedsättning i vissa fall av livränta upptagits.
Lönekommittén erinrade — i sammanhang med behandlingen av 2 § i dess
utkast — att jämlikt 11 § olycksfallsförsäkringslagen och 11 § militärersättningsförordningen
från utgående livränta skulle avdragas ett belopp, motsvarande
den del av invalidpension, som icke kunde anses intjänad genom
tjänståren, samt yttrade:
En tillämpning av denna reduktionsregel i de i 2 § 1 morn. av förslaget
åsyftade fallen skulle uppenbarligen i stor utsträckning göra den föreslagna
bestämmelsen illusorisk. I de fall, där den lagenliga livräntan icke försloge
till uttagande av avdrag motsvarande ej intjänt del av invalidpensionen,
skulle nämligen återstoden avdragas å livräntetillägget, vilket härigenom
komme att helt eller delvis försvinna. Både riksförsäkringsanstaltens majoritet
och reservanten hava uttalat, att en dylik verkan borde förebyggas,
ehuru i majoritetens förslag uttryckligt stadgande örn förbud mot avdrag
icke ansetts erforderligt nied hänsyn till förhöjningarnas konstruktion såsom
fristående tilläggslivräntor. Till förebyggande av misstolkning synes det
emellertid önskvärt, att uttrycklig bestämmelse meddelas. På grund härav
har i 2 § 3 mom. intagits ett stadgande därom, att nyss omförmält avdrag
icke må göras å livräntetillägg jämlikt 1 mom. Samma skäl torde tala för
att jämväl enligt 2 § 2 mom. '' utgående livränta undantages från avdragsreglérna
i 11 § nämnda lag och 11 § mili tärer sättningsförordningen. Bestämmelse
härom har likaledes införts i 2 § 3 mom. av utkastet.
I förevarande sammanhang må omnämnas, att försäkrings rådet föreslagit,
att 5, 6 och 8 §§ i utkastet skulle utgå, enär de vore onödiga, örn det inledningsvis
omförmälda, av försäkringsrådet föreslagna principiella stadgandet
infördes i förordningen.
Beträffande 5 § i utkastet hade lönekommittén anmärkt, att utbyte av livränta
mot kapital för en gång ansetts böra medgivas endast till skadad beställningshavare
meli däremot ej till efterlevande. Häremot invände försäkringsrådet,
att allmänna olycksfallsförsäkringslagens och militärersättningsförordningens
bestämmelser örn utbyte av livränta mot ett kapital för en
gång i tillämpliga delar borde gälla såväl livräntetillägg enligt 1 mom. som
livränta enligt 2 mom. av 2 § i utkastet. Av sakens natur följde — utan
att någon särskild bestiimmelse därom erfordrades — att utbyte av sådan
särskild ersättning, för vars fortsatta utgående förutsattes oförmåga till flygtjänstgöring,
borde ifrågakomma endast då det kunde antagas, att vederbörando
bleve för all framtid oförmögen till flygtjänstgöring.
Såsom försäkringsrådet framhållit i sitt yttrande över lönekommitténs
författningsutkast synes det vara av värde, örn bestämmelserna i allmänna
olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen i princip göras
Departe
ments
chefen.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Departe
ments
chefen.
Departe
ments
chefen.
Kungl. Majus proposition nr 193.
tillämpliga med avseende å livräntor och livräntetillägg enligt den nu föreslagna
förordningen. Ett stadgande härom har därför införts i 4 §. Stadgandet
torde emellertid böra förses med undantag, dels därutinnan att avdrag
enligt 11 § i allmänna olycksfallsförsäkringslagen eller samma paragraf
i militärersättningsförordningen från ersättningar enligt den nu föreslagna
förordningen icke skall få göras, dels ock så till vida, att nedsättning i livränta,
som utgives jämlikt allmänna olycksfallsförsäkringslagen eller militärersättningsförordningen,
icke skall få vidtagas jämlikt 7 § i lagen eller
samma paragraf i förordningen i anledning därav, att livränta eller livräntetillägg
utgår enligt den nu föreslagna förordningen.
Genom införandet i sistnämnda förordning av föreskrift, att bestämmelserna
i allmänna olycksfallsförsäkringslagen och militärersättningsförordningen
i princip skola äga tillämpning, har det synts överflödigt att i departementsförslaget
upptaga motsvarighet till stadgandena i 5, 6 och 8 §§ i
lönekommitténs utkast.
5 och 6 §§.
Dessa paragrafer motsvara 4 och 7 §§ i lönekommitténs utkast.
Av lönekommittén föreslagna bestämmelser hava utan saklig ändring upptagits
i departementsförslaget. Huvudstadgandet i dess 4 § har emellertid
föranlett ett tillägg till 5 §, innefattande erinran om den beslutanderätt
rörande ersättning enligt förordningen, som i vissa fall redan i första hand
tillkommer försäkringsrådet. Vidare har synts lämpligt att i sistnämnda
paragraf — i överensstämmelse med stadgande i, bland annat, 8 § lagen
den 14 juni 1929 örn försäkring för vissa yrkessjukdomar —- intaga en hänvisning
till 6 § lagen den 29 juni 1917 örn försäkringsrådet.
Iler afttr ädelse- och övergångsbestämmelser.
Lönekommittén omnämnde, att riksförsäkringsanstalten ansett det vara
skäligt, att möjlighet bereddes för tillerkännande av de ifrågasatta tilläggsersättningarna
även i sådana fall, där skadan timat före ikraftträdandet av
de blivande ersättningsreglerna. Enligt lönekommitténs mening borde emellertid
av principiella skäl någon retroaktiv tillämpning av nämnda regler
icke ifrågakomma. Riksförsäkringsanstaltens förslag i denna del hade därför
icke upptagits i kommitténs utkast.
Den nu föreslagna förordningen synes lämpligen kunna träda i kraft den
1 juli 1940.
Med hänsyn till att ersättning för skada på grund av olycksfall vid flygning
i viss utsträckning redan tidigare berette synes mig lämpligt att —
trots de principiella skäl, som kunna anföras mot en retroaktiv tillämpning
av en ny författning — möjlighet beredes för tillerkännande av ersättningar
enligt grunderna i förordningen även i sådana fall, då skadan inträffat före
den 1 juli 1940. Avgörandet härutinnan torde böra läggas i Kungl. Maj.ts
hand.
29
Kungl. Majlis proposition nr 193.
Därest på grund av bestämmelserna i den föreslagna förordningen kostnader
skulle uppstå under budgetåret 1940/41, synas desamma kunna få bestridas
från det under tolfte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till
Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av
olycksfall i arbete.
Föredraganden hemställer härefter — under framhållande av att proposition
i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas utan hinder
därav, att den för propositioners avlämnande i allmänhet fastställda tid gått
till ända — att Kungl. Maj:t måtte genom proposition föreslå riksdagen att
antaga förutnämnda inom socialdepartementet upprättade förslag till förordning
om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid
flygning.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.
30
Kungl. Majus proposition nr 193.
Bilaria.
Lönekommitténs förslag.
Utkast
till
förordning med bestämmelser angående särskild ersättning i vissa
fall i anledning av olycksfall, som drabbat beställningshavare
vid försvarsväsendet under flygning.
1 §•
Har beställningshavare, som avses i militära avlöningsreglementet eller i
manskapsavlöningsreglementet, under tjänstgöring i fredstid drabbats av
olycksfall vid flygning, skola utöver föreskrifterna i lagen den 17 juni 1916
(nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete och förordningen den 18 juni
1927 (nr 234) örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
lända till efterrättelse följande särskilda bestämmelser örn
ersättning i anledning av olycksfallet.
2 §.
1 mom. Har olycksfallet, efter upphörande av därav förorsakad sjukdom,
medfört förlust eller nedsättning av arbetsförmågan med minst en tiondel
och har beställningshavaren på grund härav förklarats berättigad till livränta
jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete eller förordningen
örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,
skall till honom utgivas ett årligt tillägg till livräntan, utgörande där
beställningen är förenad med tjänstepensionsrätt en fjärdedel och eljest
hälften av livräntans belopp, i intet fall dock mindre än 300 kronor.
2 mom. Har olycksfallet, utan att medföra sådan nedsättning av arbetsförmågan
som i 1 mom. omförmäles, föranlett att beställningshavaren blivit
oförmögen till flygtjänstgöring, skall till honom utgivas en årlig livränta av
300 kronor.
3 mom. Med avseende å de i 1 och 2 mom. omförmälda ersättningarna
skola i tillämpliga delar gälla i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete
och förordningen örn ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under
militärtjänstgöring, givna stadganden, dock att avdrag enligt bestämmelserna
i 11 § nämnda lag och 11 § sagda förordning icke må göras å nämnda ersättningar.
3 §•
1 morn. Har olycksfallet medfört den skadades död och efterlämnar den
avlidne änka med rätt till livränta, skall till henne utgivas ett årligt tillägg
till livräntan med belopp, utgörande där den avlidnes beställning varit förenad
med familjepensionsrätt en fjärdedel och eljest hälften av livräntans
belopp.
Efterlämnar den avlidne barn (adoptivbarn), må den enligt lagen örn försäkring
för olycksfall i arbete eller förordningen örn ersättning i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring, utgående livräntan, utan
hinder av vad i nämnda författningar stadgas, åtnjutas intill dess barnet
fyllt nitton år.
31
Kungl. Majus proposition nr 193.
Efterlämnar den avlidne föräldrar (adoptivföräldrar), vilka tillerkänts livränta
i anledning av dödsfallet, skall tillägg till livräntan utgå med dennas
halva belopp, dock att livränta och livräntetillägg tillhopa icke må överstiga
värdet av det underhåll de av den avlidne åtnjutit.
2 mom. Har jämlikt bestämmelser i lagen örn försäkring för olycksfall i
arbete eller förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen
under militärtjänstgöring, livränta till efterlevande nedsatts, skola de i 1
mom. omförmälda livräntetilläggen beräknas i förhållande till de nedsatta
livräntebeloppen.
4§-
Ersättning, som utgår jämlikt denna förordning, bestrides av statsmedel
och utgives av riksförsäkringsanstätten.
ö§.
Har livränta till skadad beställningshavare utbytts mot kapital för en
gång, äger försäkringsrådet besluta, att jämväl livräntetillägg, varom förmäles
i 2 § 1 morn., må utbytas mot sådant kapital. I fråga örn dylikt utbyte
skall i motsvarande delar gälla vad som stadgas örn utbyte av livränta
mot kapital för en gång.
6 §•
Rätt till ersättning enligt denna förordning kan icke överlåtas och må
förty ej för gäld tagas i,mät.
7 §•
De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna förordning innehåller,
finnas erforderliga för förordningens tillämpning, meddelas av Konungen,
eller, efter Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.
8§-
Över beslut av riksförsäkringsanstalten rörande ersättning enligt denna
förordning eller eljest rörande tillämpning av någon i förordningen given
bestämmelse må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola
ingivas till rådet eller i betalt brev med allmänna posten vara till rådet
inkomna sist å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del,
den dagen oräknad då sådant skedde.
Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.
Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1940 men skall ej äga tillämpning
i fråga örn olycksfall, som inträffat före nämnda dag.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:241 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksf a1 i texten
- BU 1940:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Majus proposition med förslag till förordning om särskild ersättning i vissa fall för skada till följd av olycksfall vid flygnin s. 1 i texten