Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet

1940-04-05 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:207, Med förslag till förordning om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

1

Nr 207.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

förordning om grunderna för avlöning av viss personal

tillhörande det allmänna luftskyddet; given

Stockholms slott den 5 april 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om grunderna för avlöning av viss

personal tillhörande det allmänna luftskjddet.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1940.

I sami.

Nr 207.

713 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 207.

Förslag

tili

Förordning''

om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna

luftskyddet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Länsstyrelse skall efter hörande av vederbörande luftskyddschefer i överensstämmelse

med vad i denna förordning stadgas fastställa avlöningsreglemente

för annan personal vid det allmänna luftskyddet än sådan, som

enligt 9 § lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov ställes till förfogande

av kommun. Där på grund av lokala förhållanden så finnes påkallat,

må särskilda bestämmelser utfärdas för olika delar av länet.

Med luftskyddstjänstgöring avses i denna förordning såväl luftskyddstjänst,

varom förmäles i 10 § lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov,

som arbete för luftskyddet, varom stadgas i 11 § samma lag.

2§-

För personal, som under en tid av minst tre dagar i följd fullgör luftskyddstjänstgöring,

må, där ej nedan annorlunda stadgas, lönen för dag

(daglön) högst bestämmas i ortsgrupp I till fyra kronor, i ortsgrupp II till fem

kronor och i ortsgrupp III till sex kronor med tillägg av en krona 25 öre för

familjemedlem, som fyllt sexton år, och 80 öre för annan familjemedlem. I

fråga örn kommunernas hänförande till ortsgrupp skall tillämpas den enligt

lagen örn folkpensionering verkställda indelningen.

Den enligt första stycket bestämda daglönen må för person, som innehar

befälsställning eller särskild kompetens för viss luftskyddstjänst, höjas med

högst fyrtio procent.

Har tjänstgöringen viss kalendermånad varit förlagd å sådan tid och varit

av den beskaffenhet, att den tjänstgörande under minst halva antalet tjänstgöringsdagar

skäligen bör hava kunnat fullgöra sitt ordinarie arbete, skall

den enligt denna paragraf bestämda daglönen för nämnda tjänstgöringsdagar

utgå med allenast halva beloppet.

Såsom familjemedlemmar i förhållande till den, som fullgör luftskyddstjänst,

räknas:

a) make, barn, adoptivbarn samt frånskild make, envar under förutsättning

att den tjänstgörande är underhållsskyldig gentemot vederbörande och vid

tiden för luftskyddstillståndets inträde i väsentlig män bidrog till dennes

underhåll;

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 207.

b) föräldrar, adoptant, makes barn och makes adoptivbarn, envar under

de förutsättningar, som angivas under a), och under förutsättning tillika, att

den tjänstgörande vid tiden för luftskyddstillståndets inträde sammanbodde

med vederbörande; samt

c) husföreståndarinna under förutsättning att den tjänstgörande sammanbor

med egna eller hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år samt, därest

han sammanbor jämväl med hustru, att hustrun är oförmögen till arbete.

3§-

Har person till följd av sådan luftskyddstjänstgöring, som i 2 § sägs,

gått miste örn inkomst till belopp, som överstiger den honom jämlikt nämnda

paragraf tillkommande lönen, utgår under två månader från luftskyddstjänstgöringens

början ersättning för den av tjänstgöringen föranledda inkomstminskningen

med det belopp, vartill luftskyddschef finner minskningen

hava uppgått, dock med högst hälften av den enligt 2 § utgående lönen.

Konungen äger förordna, att sådan ersättning må utgå under längre tid än

två månader.

4§-

Lider den, som tagits i anspråk för ständig luftskyddstjänstgöring tills

vidare, på grund härav sådan minskning i sina inkomster, att han icke förmår

bestrida utgifterna för sin bostad, må länsstyrelse på därom gjord ansökan

tillerkänna honom skäligt bostadsbidrag. Bidraget må icke överstiga hyresvärdet

för den bostad, som den tjänstgörande innehade vid tjänstgöringens

början, däri inbegripet kostnad för bostadens förseende med värme.

5 §■

Vid tjänstgöring under kortare tid än i 2 § sägs utgår med nedan stadgade

undantag timlön med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare,

dock högst för en tjänstgöringstid av tolv timmar under samma dygn.

Timlön utgår allenast för tjänstgöring, som omfattat minst två timmar av

ett dygn. Ar fråga örn sådant arbete för luftskyddet, som avses i 11 §

lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov, utgår ersättning allenast för

arbete under tid, då vederbörande eljest skulle hava utfört förvärvsarbete.

6 §•

För den, som in natura erhåller erforderlig förplägnad, minskas daglönen

med två kronor.

7 §•

För person under aderton år äger luftskyddschef bestämma lägre lönebelopp

än de i 2 och 5 §§ angivna samt lägre avdrag än i 6 § stadgas för

förplägnad in natura.

8 §•

Vid tjänstgöring enligt 2 § uppbäres full daglön för begynnelse- och slutdagarna,

därest tjänstgöringen å dessa dagar uppgått till minst hälften av

den eljest brukliga tjänstgöringstiden för dag, och eljest halv daglön.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Vid tjänstgöring, för vilken timlön utgår, räknas dygnet från klockan sex.

I tjänstgöringstiden inräknas den tid, som skäligen åtgår för färd till eller

från tjänstgöringsplatsen. Yid brutet timantal räknas allenast tid, som omfattat

minst halv timme. För sistnämnda tid utgår hel timlön.

9§-

Lön, ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag utbetalas i efterskott.

10 §.

Den, som tagits i anspråk för ständig luftskyddstjänstgöring tills vidare,

äger vid tjänstledighet av anledning, som i 14 § civila avlöningsreglementet

sägs, under en tid av två månader åtnjuta full lön ävensom i förekommande

fall ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag. Under tjänstledighet

för annan sjukdom än sådan, som i nämnda paragraf avses, må under

samma tid utgå belopp, motsvarande tre fjärdedelar av nyssnämnda förmåner.

11 §•

Över luftskyddschefs beslut i ärende, som avses i denna förordning, må

besvär anföras hos länsstyrelsen inom tjugu dagar från det klaganden erhållit

del av beslutet.

Beslut, som enligt denna förordning meddelats av länsstyrelse, må överklagas

hos Konungen inom tid, som i allmänhet är bestämd för överklagande

av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut.

12 §.

De anvisningar, som finnas erforderliga för tillämpning av denna förordning,

meddelas av luftskyddsinspektionen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 207.

5

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 5 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorf, Westman, Möller, Sköld, Quensel, Eriksson,

Bergquist, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet samt

tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Quensel, anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om avlöning sbestämmelser

för viss luftskyddspersonal samt anför:

Sociala försvarsberedskapskommittén1 har i sitt den 22 december 1939

dagtecknade, såsom del II betecknade betänkande (statens offentliga utredningar

1939: 45) till behandling upptagit, bland annat, frågan örn avlöningsbestämmelser

för viss luftskyddspersonal samt därutinnan framlagt förslag

till förordning angående grunderna för avlöning av viss personal tillhörande

det allmänna luftskyddet. Över förslaget, vilket torde få såsom bilaga

fogas vid statsrådsprotokollet, ha efter remiss yttranden avgivits av riksvärderingsnämnden,

medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, luftskyddsinspektionen,

statens arbetsmarknadskommission, statskontoret, kammarrätten, allmänna

lönenämnden, skolöverstyrelsen, samtliga länsstyrelser, överexekutorerna

i Göteborg och Malmö, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska landstingsförbundet, svenska fattigvårds- och

barnavårdsförbundet, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg och Malmö

samt Frustuna och Söderbärke kommuner. Åtskilliga länsstyrelser ha överlämnat

av dem infordrade yttranden från olika myndigheter inom länet, såsom

luftskyddsmyndigheter, drätselkamrar, fattigvårds- och andra kommunala

myndigheter, överexekutorer m. fl.

Trosa—Vagnhärads och Leksands kommuner ävensom Nora landskommun

ha beretts tillfälle att avgiva yttrande över förslaget men icke begagnat sig

därav.

Gällande bestämmelser örn personalrekryteringen för luftskyddets behov.

Frågan örn personalrekryteringen för det civila luftskyddets behov regleras

i 9—13 §§ lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets

behov.

1 Kommittén utgöres av landshövdingen A. N. Thomson, tillika ordförande, direktören

A. T. N. Gabrielsson, docenten E. W. Håstad, ledamöterna av riksdagens andra kammare

fru Elsa Johansson, N. I. Johansson och J. A. L. Persson saint byråinspektören S. A. Skogh.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 207.

Enligt 9 § nämnda lag är kommun pliktig att i enlighet med planerna

för luftskjddet på anfordran av länsstyrelsen ställa kommunala kårer ävensom

annan hos kommunen anställd personal till förfogande för luftskyddstjänst;

dock är kommunen icke skyldig att för något slag av luftskyddstjänst

tillhandahålla större personal än som, då luftskyddstillstånd inträdde, var

anställd inom vederbörande kår eller annan mot luftskyddstjänsten svarande

gren av kommunens förvaltning. För fullgörande av vad sålunda åligger

kommunen utgår icke ersättning. Anförda bestämmelser äro ett uttryck för

den principen, att kommunerna under krig böra bekosta redan befintliga

organs och personalstyrkors verksamhet i luftskyddets tjänst.

I 10 § luftskyddsförfogandelagen stadgas vidare, att länsstyrelsen äger

uttaga erforderlig personal för att fullgöra luftskyddstjänst. Därvid må icke

uttagas män under aderton eller över sextio år eller kvinnor, såvida de icke

frivilligt åtaga sig den tjänstgöring, varom är fråga, eller ock behovet av

personal icke annorledes kan på tillfredsställande sätt fyllas. Luftskyddstjänst

omfattar enligt 2 § luftskyddskungörelsen den 10 juni 1938 (nr 307)

luftskyddets ledning, ordningstjänst, brandtjänst, reparationstjänst, röjningstjänst

samt gasskydds- och sjukvårdstjänst.

Jämlikt 11 § luftskyddsförfogandelagen äger länsstyrelsen för tillfälligt

utförande av arbete för luftskyddet, som är av synnerligen brådskande art

och ej är att hänföra till luftskyddstjänst, uttaga varje för sådant arbete

lämpad person.

Enligt 12 § samma lag gäller om ersättning till uttagen personal vad

därom framdeles kan bliva bestämt.

I 12 och 13 §§ luftskyddsförfogandelagen äro vidare bestämmelser meddelade

örn skyldighet att inställa sig hos länsstyrelse eller annan myndighet

i och för personaluttagning och — för den som uttagits — att i avseende

å tjänsten eller arbetet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas

av länsstyrelse, luftskyddschef m. fl., ävensom örn hämtning genom

polismyndighets försorg av den, som utebliver utan anmält laga förfall eller

avviker från tjänstgöring eller arbete, vartill han uttagits, eller från förrättning,

vid vilken han ålagts inställa sig.

I motiveringen till motsvarande bestämmelser i civila luftskyddsutredningens

betänkande (statens offentliga utredningar 1936: 57) framhöll utredningen

— i anledning av stadgandet att beträffande ersättning till uttagen

personal skulle gälla vad därom framdeles kunde bliva bestämt — att förslag

till bestämmelser i detta hänseende torde böra utarbetas i fredstid, så

att de vid behov kunde omedelbart förläggas riksdagen. Utredningen anförde

vidare, att avlöningsbestämmelserna huvudsakligen torde få avseende

å sådan för det allmänna luftskyddet erforderlig personal, som erfordrades

utöver den kommunalanställda personalen. Den aktiva personalen inom

industriluftskyddet och det enskilda luftskyddet syntes — i allt fall som

regel — icke böra avlönas av statsmedel. I fråga örn skyldigheten att för

luftskyddet utföra sådant arbete, som ej vore att hänföra till luftskyddstjänst,

framhöll utredningen, att den tänkt sig, att någon ersättning för arbetet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Majus proposition nr 207.

som regel icke skulle utgå. Detta förutsatte dock, att arbetet för den uttagna

personalen ordnades så, att envar vid sidan av luftskyddsarbetet nödtorftigt

kunde fullgöra sitt vanliga arbete. Viss yrkeskunnig personal kunde

dock enligt utredningen behöva tagas i anspråk i sådan utsträckning, att

ersättning i någon form måste utgå för arbetet. Denna omständighet torde

enligt utredningen böra beaktas vid utarbetande av bestämmelserna angående

ersättning åt personal, som toges i anspråk för luftskyddet.

I proposition med förslag till lag om förfoganderätt för luftskyddets behov

(1937: 4, sid. 32), vilken bifallits av riksdagen, uttalade föredragande departementschefen,

att de av civila luftskyddsutredningen i nu nämnda hänseende

angivna riktlinjerna i stort sett torde kunna följas.

Bestämmelser rörande för luftskyddets behov uttagen personal finnas

jämväl i 25 § luftskyddskungörelsen. Enligt nämnda paragraf må till luftskyddstjänst

icke uttagas någon, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten.

Den, som på grund av annan civil tjänstgöring än luftskyddstjänst

enligt uppskovskungörelsen är berättigad till uppskov med inställelse till

värnpliktstjänstgöring vid mobilisering eller utför sådant arbete, att han,

därest han varit värnpliktig, bort erhålla dylikt uppskov, må icke utan medgivande

av chefen för verk eller företag, varest han är anställd, uttagas till

annan luftskyddstjänst än sådan, som avser verket eller företaget. Till

tjänstgöring vid det allmänna luftskyddet må icke tvångsvis uttagas annan

än svensk medborgare. Till arbete, som avses i 11 § luftskyddsförfogandelagen,

må icke uttagas någon, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten

eller eljest utför arbete av betydelse för försvarsberedskapen.

Principspörsmål beträffande luftskyddspersonalens avlöning.

Kommitténs förslag.

Efter en redogörelse för de bestämmelser, som gälla i fråga örn uttagning

av personal för luftskyddets behov, fastslår kommittén, att den egentliga

uppgift, som föreligger för densamma, är att utreda frågan örn avlöning av

sådan personal vid det allmänna luftskyddet, som icke ställes till förfogande

av kommun (den s. k. förstärkningspersonalen) och örn bidrag åt sådan

personals familjer. Kommittén berör emellertid jämväl frågan örn ersättning

åt personal för industriluftskyddet och det enskilda luftskyddet samt yttrar

härom följande:

Luftskyddstjänsten vid industrier avser dels att skydda företagets egendom

och vidmakthålla driften (brandtjänst, reparationstjänst, röjningstjänst)

och dels att skydda och hjälpa företagets personal (ordningstjänst, sjukvårdstjänst,

gasskyddstjänst). I förstnämnda hänseende bör det självfallet

ankomma på företagets ägare att avlöna erforderlig personal, t. ex. för brandvakt

under tid, då arbetet ligger nere. I senare hänseendet synes det vara

en naturlig åtgärd av självbevarelse och solidaritet, att företagets anställda

utan särskild ersättning fullgöra de olika tjänsteuppdragen och härför skaffa

sig utbildning.

Fråga örn ersättning för tjänst vid det enskilda luftskyddet synes rimligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

endast kunna uppkomma för det teoretiskt tänkbara fall, att med uttagningen

till tjänstgöring förenades sådana villkor i fråga om uppehåll inom

fastigheten, att vederbörande bleve oförmögen att fullgöra sitt förvärvsarbete.

En sådan situation är emellertid oförenlig med luftskyddslagstiftningens

grunder och främmande för luftskyddets organisation. I detta avseende

må hänvisas till ett uttalande av chefen för socialdepartementet till

statsrådsprotokollet den 10 november 1939 i samband med remiss till lagrådet

av förslag till lag örn tjänsteplikt (prop. 1939: 92). Statsrådet har här

framhållit, att uttagningen till luftskyddstjänst av naturliga skäl måste begränsa

sig till dem, som vid uttagningstillfället av andra skäl uppehölle

sig inom det område, där tjänstgöringen skulle fullgöras, sålunda de, som

där hade sin dagliga verksamhet eller sin bostad. En skyldighet för en

person att fullgöra luftskyddstjänst på långt avstånd från sin arbetsplats

eller bostad hade tydligen intet praktiskt värde. Å andra sidan kunde det

i regel icke bliva fråga örn att hindra en person att ändra arbetsplats eller

bostad av det skälet, att han på den hittillsvarande uppehållsorten uttagits

till luftskyddstjänst; skedde flyttning, måste uttagningen kompletteras bland

dem, som funnes kvar å platsen.

Såvitt kommittén har sig bekant, torde icke från något håll ha ifrågasatts,

att staten skulle ha skyldighet att avlöna industriluftskyddets och det enskilda

luftskyddets personal.

Beträffande frågan efter vilka riktlinjer avlöningsbestämmelser för luftskyddspersonal

böra utformas erinrar kommittén, att det för avlöning av

personal, som tvångsvis tages i anspråk av hänsyn till rikets försvar, detta

ord taget i vidsträcktaste bemärkelse, förefinnas två principiellt skilda lönesystem,

vilka kommittén för erhållande av en kort beteckning benämner

krigslönesystemet och fredslönesystemet. Med krigslönesystemet avser kommittén

den metod, efter vilken värnpliktiga avlönas, d. v. s. för den värnpliktige

själv naturaunderhåll och ett penningbidrag (terminslön) för bestridande

av smärre personliga utgifter och för den värnpliktiges familj ett

familjebidrag helt eller delvis efter behovsprövning. Med fredslönesystemet

avses åter de principer, som eljest tillämpas vid anställande av arbetskraft,

d. v. s. en lön, som utgår i stort sett oberoende av löntagarens försörjningsskyldighet,

för tjänstemän enligt lönereglementen eller enskilda anställningsavtal

och för andra arbetstagare enligt enskilda och därjämte i största utsträckning

kollektiva arbetsavtal.

Kommittén yttrar rörande dessa båda lönesystem följande:

Krigslönesystemet har kommit till uttryck i krigsavlöningsreglementet

och tillämpas beträffande militär personal, som fullgör krigstjänstgöring.

Fredslönesystemet är enligt 3 § 2 mom. krigsavlöningsreglementet avsett

att tillämpas för det fall, att under mobilisering värnpliktig beordras att

fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring vid någon statens anstalt eller

vid industri eller annat företag, som drives för statens räkning. Beträffande

sådan värnpliktig skall nämligen, där ej Kungl. Maj:t eller, enligt Kungl.

Majis bestämmande, särskild myndighet annorlunda förordnar, tillämpas

vad som gäller i fråga örn avlöning för den vid anstalten eller företaget i

övrigt anställda personalen i motsvarande befattning. Fredslönesystemet är

vidare enligt förut nämnda förslag till lag örn tjänsteplikt avsett att i huvudsak

tillämpas i fråga om sådan tjänsteplikt, som skulle kunna åläggas enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

nämnda lag. Sålunda stadgas i 25 §, att villkoren för tjänstepliktigs anställning

hos staten som tjänstepliktberättigad arbetsgivare skola, i den mån för

statstjänst eljest gällande föreskrifter icke äro tillämpliga, bestämmas enligt

de grunder, som fastställas av Konungen, oell att därvid, såvitt särskilda

förhållanden ej annat föranleda, i huvudsak böra följas bestämmelser, som

eljest gälla för statlig tjänst av sådant slag. Villkoren för tjänstepliktigs

anställning hos annan arbetsgivare fastställas enligt 27 §, där ej kollektivavtal

gäller, av en särskild nämnd eller i visst fall av Konungen, och därvid

skola, med nyssnämnda reservation för särskilda förhållanden, följas villkor,

som i betydande utsträckning tillämpas på arbetsplatsen eller eljest inom

näringen. Undantag från fredslöneprincipen kan däremot enligt 26 § i lagförslaget

göras vid förordnande av tjänsteplikt för ungdom (i åldern 16—19

år), i det att Konungen därvid äger fastställa likformiga anställningsvillkor

för alla tjänstepliktiga. I motiven till sistnämnda stadgande har framhållits,

att ett praktiskt fall för dess användning vore ett uppbåd i stort antal för

att under en kort tid utföra brådskande arbeten, t. ex. i jordbruket, för vissa

transporter och dylikt. I sådana fall — de enda vid tjänsteplikt förekommande,

som erbjöde större likhet med en värnpliktsinkallelse — kunde det

vara såväl principiellt berättigat som med hänsyn till de förhållanden, varunder

arbetet utfördes, och till arbetstagarnas kvalifikationer praktiskt lämpligt,

att Kungl. Maj:t i förordnandet örn arbetsplikt fastställde arbetsvillkoren.

I sådant fali skulle alltså, i motsats till regelfallet, avtal icke gälla.

Kommittén framhåller, att ett ståndpunkttagande till frågan örn luftskyddspersonalens

avlönande försvåras därigenom, att man omöjligen kan

på förhand beräkna, i vilken utsträckning luftskyddspersonalen kommer att

tagas i anspråk. Man måste, säger kommittén, räkna med alla de stadier,

som kunna ligga mellan en beredskapssituation vid krigsfara och en oinskränkt

luftkrigföring från en fientlig makts sida. I det förra fallet behövde

det allmänna luftskyddets för luftskyddstjänst avsedda personal måhända

tagas i anspråk endast för övningar; på den till luftskyddsarbete uttagna

personalens arbetskapacitet kunde däremot ställas stora anspråk. Under

ett krig kunde de allmänna luftskyddsavdelningarna ställas inför oerhört

omfattande arbetsuppgifter.

Kommittén förordar för sin del tillämpning i princip av krigslönesystemet

å det allmänna luftskyddets förstärkningspersonal. Till stöd för detta ståndpunkttagande

anför kommittén:

Då det gäller att avgöra, huruvida det ena eller andra lönesystemet är att

föredraga, torde till en början vara klart, att krigslönesystemet icke utan

vidare kan tillämpas på luftskyddspersonalen. Man kan nämligen icke räkna

med att staten annat än undantagsvis — t. ex. i fråga om kasernerad brandpersonal

— kan tillhandahålla naturaförmåner, som någotsånär svara mot

vad en värnpliktig under krigstjänstgöring får åtnjuta. Skall krigslönesystemet

tillämpas, måste det sålunda ske med den modifikationen, att naturaförmånerna

evalveras i penningar. Därvid kan man icke räkna med de låga

priser, vilka staten vid massanskaffning av förnödenheter kan åsätta naturaförmånerna,

utan man måste taga hänsyn till vad det kan kosta för varje

enskild att själv skaffa sig motsvarande förmåner. Den »lcrigslön» som erliålles

efter en dylik beräkningsgrund kommer givetvis att avsevärt överstiga

den kontanta lön, som enligt krigsavlöningsreglementet utgår till värnpliktigt

manskap. Skillnaden i lönenivå mellan ett sålunda modifierat krigs
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

lönesystem och fredslönesystemet blir därför icke så påfallande. Tydligt är

dock, att det för staten måste ställa sig avsevärt billigare att tillämpa förstnämnda

system än att betala luftskyddets förstärkningspersonal såsom extra

poliskonstaplar eller brandmän eller enligt gällande kommunalarbetareavtal.

Denna synpunkt — ehuru betydelsefull med hänsyn till de anspråk, som

vid krig eller krigsfara ställas på statskassan — kan dock icke få vara

ensamt avgörande. En annan synpunkt, som härvidlag väger ännu tyngre,

är luftskyddstjänstepliktens karaktär av allmän medborgerlig skyldighet att

hjälpa samhället i ett farofyllt läge, då det med fog kan krävas personliga

uppoffringar av den till luftskyddstjänst uttagne, lika väl som av en värnpliktig.

Enligt kommitténs åsikt står luftskyddstjänsten principiellt den

allmänna värnplikten närmare än sådan civil tjänsteplikt, som avses i förslaget

till tjänstepliktslag. Det huvudsakliga föremålet för tjänsteplikt av

sistnämnda slag är nämligen, liksom för sådan, i det föregående omnämnd

tjänstgöring vid statens industrier m. m., som avses i 3 § 2 mom. krigsavlöningsreglementet,

produktiv verksamhet. På grund av vad sålunda anförts

vill kommittén i princip förorda, att det allmänna luftskyddets förstärkningspersonal

avlönas enligt krigslönesystemet, modifierat dels på sätt förut antytts

genom naturaförmånernas omräkning i penningar och dels på det sätt,

att vissa krav ställas på medborgarna utan att någon ersättning ifrågakommer.

Grundlönen bör med tillämpning härav icke sättas högre, än som

anses påkallat för att trygga den tjänstgörandes och hans familjs uppehälle.

Åt personer i befälsställning eller med specialistkompetens bör ett något

förhöjt belopp kunna utgå.

Kommittén har vidare framhållit, att, då någon erfarenhet att bygga på

i fråga örn luftskyddspersonalens avlöning icke funnes, kommittén icke

vågade antaga, att dess förslag utgjorde någon definitiv lösning av frågan,

och att kommittén därför funne det vara av särskild vikt, att icke från

början en lönenivå tillskapades, som sedan kunde visa sig vara av statsfinansiella

skäl ohållbar.

Yttranden.

Kommitténs ståndpunkt att begränsa de föreslagna avlöningsbestämmelserna

till att avse den s. k. förstärkningspersonalen har i princip icke mött

erinran i remissyttrandena.

Beträffande frågan örn krigslönesystemets tillämpbarhet i förevarande fall

anför förste ställföreträdande /uftshyääschefen i Stochkolm;

Till stöd för att tillämpa ett modifierat s. k. krigslönesystem har åberopats

dels de lägre kostnaderna för det allmänna och dels luftskyddstjänstens

karaktär av allmän medborgerlig skyldighet att hjälpa samhället i

ett farofyllt läge, i vilket den tjänstgörande är att jämställa med en värnpliktig.

En omständighet, som är ägnad att betaga sistnämnda jämförelse

dess verkan, ligger emellertid däri, att luftskyddstjänstgöringen icke såsom

värnplikten drabbar alla lika. Behovet av aktiv luftskyddspersonal är i förhållande

till folkmängden ringa. Luftskyddstjänsten kan icke utföras utan

ett visst mått av utbildning och denna i sin tur kan i fredstid endast bibringas

den, som frivilligt ställer sig till förfogande. Krigslönesystemet —

med dess gentemot familjen tillämpade försörjningsprincip — föranleder,

överförd å luftskyddstjänsten, därtill, att den aktiva luftskyddspersonalen

får underkasta sig och sina familjer i stort sett samma ekonomiska uppoffringar

som de värnpliktige. Medan dessa uppoffringar åläggas de värn
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 11

pliktige i gemen och utan åtskillnad, drabbas i luftskjddst jäns ten endast

ett fåtal och just det fåtal, som genom frivillig anslutning till det allmänna

luftskyddet medverkat till, att en personalorganisation av kött och blod

överhuvudtaget kunnat komma till stånd.

Nu nämnda yttrande har stadskollegiet i Stockholm i sitt yttrande förklarat

sig åberopa.

I övriga yttranden göras icke några principiella uttalanden i nu berörda

fråga. I några yttranden förekomma emellertid yrkanden örn höjningar

av de utav kommittén föreslagna avlöningsbeloppen utan att därav

dock framgår, huruvida ett frångående av krigslönesystemets principer

förordas.

Då man har att taga ställning till frågan efter vilka grunder avlöningsbestämmelserna

för den jämlikt 10 och 11 §§ luftskyddsförfogandelagen

uttagna personalen böra uppbyggas, saknas möjlighet att åberopa några

tidigare likartade fall, där de träffade avgörandena kunde göras direkt tillämpbara

på luftskjMdspersonalen. Kommittén har för sin del betonat luftskyddstjänstepliktens

karaktär av allmän medborgerlig skyldighet att hjälpa

samhället i ett farofyllt läge, då det med fog kunde krävas personliga uppoffringar

av de till luftskyddstjänst uttagna lika väl som av de värnpliktiga.

Såsom stöd för sin ståndpunkt att luftskyddstjänsten principiellt stöde den

allmänna värnplikten närmare än civil tjänsteplikt enligt lagen örn tjänsteplikt

har kommittén pekat på det förhållandet, att sistnämnda slag av

tjänsteplikt avsåge produktiv verksamhet.

Det synes mig dock vara av nöden att vid övervägandena i denna fråga

jämväl beakta vissa med luftskyddstjänsteplikten sammanhängande omständigheter,

vilka icke äga sin motsvarighet i fråga om den allmänna värnplikten.

Då man för de värnpliktigas del avvisat tanken på att söka anknytning

till de för civilt arbete vanliga lönevillkoren, torde denna ståndpunkt ha

förestavats främst av praktiska och ekonomiska skäl. Men till stöd för

ståndpunkten kan ock anföras, att värnplikten drabbar så stora medborgargrupper,

att den ekonomiska börda tillämpningen av krigslönesystemet

lägger på den enskilde i viss mån kan sägas falla på medborgarna i gemen.

I fråga örn dem, som uttagas till luftskyddstjänst, är emellertid förhållandet

ett annat. Vid uttagandet av personal ifrågakomma i första hand icke krigstjänstskyldiga.

Bland dessa sker — med hänsyn till att uttagningen behöver

avse allenast ett jämförelsevis begränsat antal — ett urval, därvid hänsyn

tages till vissa personers eller persongruppers särskilda förutsättningar för

de olika tjänstegrenarna. I stor utsträckning torde do personer komma

att uttagas, som före luftskyddstillståndets inträde underkastat sig en frivillig

utbildning till luftskyddstjänst. Dessa personer, vilka otvivelaktigt

göra samhället en betydande tjänst genom att frivilligt utbilda sig, skulle

med all sannolikhet komma att få bära huvudparten av de ekonomiska uppoffringar

en lågt avlönad luftskyddstjänst innebär. Detta kan knappast anses

vara skäligt. Avlöningsbestämmelserna för luftskyddspersonal böra enligt

Departements

chefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

min mening icke utformas så, att intresset för frivillig medverkan i luftskyddets

tjänst därigenom kommer att avmattas.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att kommun är pliktig att

ställa kommunala kårer ävensom annan hos kommunen anställd personal

till förfogande för luftskyddstjänst. Kommunen är dock icke skyldig att för

något slag av luftskyddstjänst tillhandahålla större personal än som, då luftskyddstillstånd

inträdde, var anställd inom vederbörande kår eller annan

mot luftskyddstjänsten svarande gren av kommunens förvaltning. Beträffande

dera av luftskyddets tjänstegrenar, såsom ordningshållningstjänsten, brandtjänsten

och sjukvårdstjänsten, kan man därför såsom normalt förekommande

räkna med att personalen kommer att utgöras dels av kommunalanställda,

som ställts till förfogande av kommunen, dels ock av personer, vilka uttagits

jämlikt 10 § luftskyddsförfogandelagen och avlönas av statsmedel. Den förra

personalgruppen kommer att lia kvar sina avlöningsförmåner enligt reglemente

eller avtal med kommunen. Av två i luftskyddet tjänstgörande personer,

vilka utföra samma syssla, kan sålunda den ene få uppbära avlöning

enligt samma grunder som under fredstid gällde för honom, medan den

andre är för egen del hänvisad till en delvis allenast efter behovsprövning

utgående knapp kontantlön och för familjens del till särskilda familjebidrag.

Det må påpekas, att vid krig ett liknande problem uppkommer med avseende

å de värnpliktiga, som tagas i anspråk för krigsindustrin; enligt 3 §

2. krigsavlöningsreglementet skall emellertid beträffande värnpliktig, som

beordras att fullgöra honom åliggande krigstjänstgöring vid någon statens

anstalt eller vid industri eller annat företag, som drives för statens räkning,

tillämpas vad som gäller i fråga örn avlöning för den vid anstalten

eller företaget i övrigt anställda personalen i motsvarande befattning, där ej

Kungl. Majit eller, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande, särskild myndighet

annorlunda förordnar.

Mot tillämpning å den statligt avlönade luftskyddspersonalen av ett lönesystem,

där lönen utmätes i ungefärlig överensstämmelse med vad motsvarande

tjänstemän eller arbetare uppbära, kunna å andra sidan invändningar

ock göras. Frågans betydelse ur statsfinansiell synpunkt har av

kommittén med skäl framhållits. I fråga örn den personal, som fullgör

exempelvis ordningshållnings- eller brandtjänst, synes kunna ligga nära till

hands att söka anknytning till de för den kommunala luftskyddspersonalen

gällande villkoren. Emellertid förete lönevillkoren för kommunalanställd

personal i olika kommuner sådana växlingar, att någon direkt anknytning

till dem icke torde kunna ifrågakomma. Yad vidare angår luftskyddspersonalen

inom sådana tjänstegrenar, där kommunalanställd personal icke ställts

till förfogande, torde förutsättningar för en för samtliga orter gällande lönegradering

av nämnda personal saknas av det skälet, att planerna icke torde

överallt äga den härför erforderliga fastheten.

Här antydda överväganden rörande utformningen av avlöningsbestämmelserna

för luftskyddspersonalen ha lett mig till den slutsatsen, att lönerna

icke böra utmätas under direkt hänsynstagande till den allmänna arbets
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

marknaden, men att väsentliga modifikationer i kommittéförslaget äro påkallade.

Den huvudsakliga innebörden av dessa modifikationer är, dels att

den luftskyddspersonal, som uttages till ej allenast tillfällig luftskyddstjänst,

i viss utsträckning erhåller kompensation för den inkomstminskning, som

fullgörandet av luftskyddstjänst medför, dels ock att vid lönebeloppens

fastställande icke i något fall hänsyn tages till huruvida beloppen äro för

vederbörandes bärgning erforderliga. Jag har därför låtit verkställa en överarbetning

av kommittéförslaget.

Enligt nu gällande anordning inträder skyldighet att fullgöra luftskyddstjänst

först vid luftskyddstillstånd. Innan luftskyddstillstånd inträder, sker

sålunda utbildning för luftskyddstjänst allenast efter frivilligt åtagande. Yäl

är det ur flera synpunkter värdefullt att härvidlag kunna bygga uteslutande

på frivillighetens grund. Men systemet har å andra sidan också visat sig

förenat med ej oväsentliga nackdelar. Jag har därför under övervägande

att låta utreda frågan, huruvida tjänsteplikt för luftskyddets behov bör

kunna åläggas utan att luftskyddstillstånd är rådande. Skulle sådan utvidgad

tjänsteplikt införas, kommer sannolikt såsom följd därav avlöningsfrågan för

luftskyddspersonalen i delvis nytt läge. Nämnda fråga får i sa fall tagas

under förnyat övervägande.

Jag övergår härefter till att redogöra för departementsförslaget. I samband

härmed skall redogörelse jämväl lämnas för innehållet i avgivna yttranden.

I den mån viss remissmyndighets ståndpunkt icke redovisats i

sistnämnda redogörelse, innefattar myndighetens remissyttrande ett utan

närmare motivering lämnat tillstyrkande av förslaget.

Speciell motivering.

1 §■

Denna paragraf motsvarar paragrafen med samma nummerbeteckning i

kommitténs förslag.

Kommittén har anfört, att de vitt skilda förhållanden, som rådde inom

olika luftskyddsorter, bibragt kommittén den uppfattningen, att den lämpligaste

utvägen vore, att vissa allmänna grunder för luftskyddspersonalens

avlöning, innefattande lönemaxima, fastställdes av statsmakterna, och att

länsstyrelserna på grundval av dessa fastställde lokala avlöningsreglementen,

ett eller flera för varje län.

I sitt yttrande över kommittéförslaget har luftskyddsehefen i Visby framhållit,

att ett avlöningsreglemente av ifrågavarande karaktär lämpligen syntes

böra vara lika för hela riket, samt på grund därav ifrågasatt, örn icke Kungl.

Majit borde fastställa sådant reglemente för bela riket. Länsstyrelsen i Gotlands

län har förklarat sig dela luftskyddschefens i Visby uppfattning örn

vikten av att en viss enhetlighet uppnåddes vid bestämmande av avlöning

åt luftskyddspersonalen men samtidigt anfört, att, då förslaget till förordning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

epartements
chefen.

angående grunderna för avlöning åt personalen innehölle bestämmelser, som

vore tillräckliga att förhindra alltför stora olikheter i lönernas storlek å

skilda orter, det icke syntes kunna vara olägenheter förenade med att lönereglementena

fastställdes av länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län påpekar, att i fråga om s. k. skyddsföremål

— d. v. s. sådana utanför klassindelade luftskyddsorter belägna kraftstationer,

industriföretag, gruvor, militära etablissement, kommunikationsanläggningar

och andra liknande anläggningar, för vilka luftskydd skall

planläggas — luftskyddschef enligt luftskyddsinspektionens anvisningar (nr 1

sid. 6) skall i samråd med vederbörande anläggnings eller företags ledning

pröva och avgöra, huruvida luftskyddsåtgärderna böra utsträckas att

omfatta i skyddsföremålets omedelbara närhet varande bebyggelse. Länsstyrelsen

finner det obilligt, att aktiv luftskyddspersonal, avsedd för skydd

för denna bebyggelse och dess invånare, icke skulle kunna beredas ersättning.

Enligt kommittéförslaget omfattade förordningens tillämpningsområde emellertid

icke skyddsföremål.

Luftsky ddsinspektionen framhåller, att spörsmålet örn ersättning åt luftskyddspersonal

torde bli aktuellt även å annan ort än luftskyddsort. Genom

att militära förband förlädes till vissa orter och genom förändringar av det

strategiska läget kunde behovet av allmänt luftskydd uppstå även å sådana

orter, som tidigare ur luftskyddssynpunkt ansetts vara av mindre betydelse.

Det syntes därför icke lyckligt att inskränka ifrågavarande reglementen att

gälla endast vissa luftskyddsorter. Föreskrifterna syntes i stället böra utformas

så, att avlöningsbestämmelserna finge tillämpning inom sådan del av

länet, där länsstyrelsen ansett allmänt luftskydd böra organiseras. Inspektionen

ifrågasätter därjämte lämpligheten av att tillskapa ett flertal olika

reglementen, teoretiskt sett lika många som antalet luftskyddsorter. Enligt

inspektionens förmenande vore det fördelaktigare, örn enhetliga bestämmelser

kunde utfärdas för hela riket utan att större avseende fästes vid dyrortsgruppering

och dylika frågor.

Mot den av kommittén förordade anordningen, enligt vilken länsstyrelserna

skulle äga fastställa avlöningsreglementen på grundval av de utav

statsmakterna bestämda normerna, har anförts, att den kunde medföra en icke

önskvärd olikhet i de för olika orter gällande bestämmelserna. Enligt min

uppfattning torde emellertid de vitt skilda förhållanden, som råda inom

olika luftskyddsorter, kräva betydande möjligheter till variationer i avlöningsbestämmelserna.

Såsom kommittén i annat sammanhang framhållit, sammanhänger

därjämte utformningen av bestämmelserna nära med fastställandet

av de befäls- och specialistkategorier, för vilka förhöjd lön må utgå. Jag

ansluter mig därför till kommitténs förslag, men med den omformuleringen,

att avlöningsreglementet såsom regel skall gälla icke för viss ort utan för

hela länet och att olika bestämmelser för skilda länsdelar skola utfärdas

endast då på grund av lokala förhållanden så finnes påkallat. Formuleringen

är därjämte avsedd att tillgodose luftskyddsinspektionens önskemål, att av
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:is proposition nr 207. 15

löningsbestämmelserna skola gälla även för personal som tjänstgör på ort,

som icke är luftskyddsort.

I den mån luftskyddet vid s. k. skyddsföremål omfattar jämväl bebyggelsen

närmast därintill, torde det i första hand vara avsett till skydd, ehuru

indirekt, för själva skyddsföremålet. Jag finner därför ej anledning att vidga

förordningens tillämpningsområde utöver den ram, som betecknas därav, att

den allenast avser personal tillhörande det allmänna luftskyddet.

2 §.

I förevarande paragraf ha sammanförts de bestämmelser, som i kommittéförslaget

återfinnas i 2 och 4 §§.

Kommittén har i motiveringen till 4 § anfört:

I förevarande paragraf meddelas bestämmelser örn grunderna för avlöning

av personal, som tages i anspråk för heltidstjänstgöring under minst tre dagar

i följd. Sådan personal föreslås skola erhålla daglön. Maximibeloppen för

denna har föreslagits i ortsgrupp I till 4 kronor, i ortsgrupp II till 5 kronor

och i ortsgrupp lil till 6 kronor med tillägg av en krona för familjemedlem

över 16 år och 70 öre för annan familjemedlem. Grundbeloppen, 4, 5 respektive

6 kronor, äro så avvägda, att de inkludera ett belopp motsvarande en

värnpliktigs krigslön och ytterligare ett belopp motsvarande den värnpliktiges

naturaförmåner. Kommittén har ansett sistnämnda belopp böra tillmätas

med tanke dels därpå, att det skall förslå till en ungkarl, som utför

kroppsarbete och på grund av sina tjänstgöringsförhållanden kan nödgas intaga

sina måltider å näringsställen, och dels därpå, att den tjänstepliktige är

bunden av hyresavtal. Såsom av 8 § framgår har emellertid kommittén

räknat med att beloppet kan vara otillräckligt för den, som har en något

högre bostadsstandard än den normala. I fråga örn familjetilläggens belopp

har kommittén följt förslaget till familjebidragslag (4 §), dock med den modifikationen,

att dyrortsgradering med hänsyn till grundbeloppens relativa

storlek icke ansetts erforderlig.

Beträffande familjebegreppet har bibehållits den i 3 § familjebidragslagen

föreslagna personkretsen. En viss jämkning har dock måst vidtagas i familjebegreppet,

då man i förevarande bestämmelser måste räkna med att den

tjänstgörande kan vara kvinna. Sålunda har såsom villkor för att hustru

(make) samt barn och adoptivbarn under 16 år skola i förevaranda hänseende

få räknas till familjen uppställts krav på underhållsskyldighet och faktisk

försörjning på sätt föreskrivits i 3 § b) familjebidragslagen för där omnämnda

familjemedlemmar. Därjämte har såsom förutsättning för att föräldrar, adoptant,

makes barn och makes adoptivbarn skola anses såsom familjemedlemmar

stadgats, att de vid tiden för luftskyddstillståndets inträde skola lia

sammanbott med den tjänstgörande. Från familjekretsen hava slutligen

undantagits personer, vilka åtnjuta utrymningslijälp.

Såsom tillåten förhöjning av lönen har för person i högre befälsställning

föreslagits 40 procent, och motsvarande procenttal har för personer i lägre

befälsställning eller med särskild kompetens för viss luftskydd stjänst angivits

till 20. Då beloppen äro maximibelopp, kan en ytterligare differentiering

efter organisatoriska förhållanden göras i de lokala reglementena. Kommittén

förutsätter, att lönerna där fixeras för de särskilda befattningarna.

De av kommittén i dess 4 § fastställda lönebeloppen har givit anledning

till uttalanden i några yttranden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län uttalar, att den föreslagna avlöningen synes

vara alltför lågt beräknad. Länsstyrelsen ifrågasätter dessutom, om det vore

lämpligt att fixera avlöningen till visst belopp, särskilt med hänsyn till de förändringar

i penningvärdet, som kunde tänkas inträffa. Enligt länsstyrelsens

mening torde det vara lämpligare, att avlöningen utginge efter visst indextal

eller efter viss procent av vederbörandes ordinarie löneförmåner.

Aven luftsTcyddsledaren i Sandvikens köping ifrågasätter, huruvida icke avlöningen

borde bindas vid ett indextal. I nämnde luftskyddsledares yttrande

framhålles härjämte, att åtminstone i fråga örn personal vid alarmeringscentral

fordras så högt kvalificerat manskap, att detsamma måste rekryteras

av i annat arbete varande kategorier. Då denna personal med säkerhet

uppbär högre avlöning än den föreslagna, torde det få anses rimligt, att

ersättningen åtminstone icke blir nämnvärt mindre.

Luftsky dds chefen i Gävle anser den föreslagna avlöningen för manlig personal

utan underhållsskyldighet vara för låg för att avtal i fredstid skulle

kunna träffas örn tjänstgöring vid luftskyddstillstånd. Sådana avtal syntes

erforderliga för att ordna utbildningen redan i fredstid.

Luftslcyddschejen i Eskilstuna framhåller, att man åtminstone i fråga örn

de s. k. A-orterna hade att förvänta, att personalen måste ligga i ständig

beredskap, vilket komme att medföra avsevärt intrång i dess vanliga förvärvsarbete.

Personalen bleve då för sin försörjning beroende av den ersättning

den kunde erhålla för utfört arbete i det allmänna luftskyddet.

Den föreslagna ersättningen vore icke hög, men med en lämpligt ordnad

tjänstgöringslista torde enligt luftskyddschefens mening personalen förväntas

i viss grad kunna fullgöra sitt vanliga arbete.

Luftskyddschefen i Orebro föreslår en daglön för befäl av tio kronor och

för övrig personal av åtta kronor med rätt för länsstyrelse att i särskilda

fall, där det anses påkallat, tilldela vederbörande en tilläggsersättning av

två kronor för dag.

Luftskyddsnämnden i Stockholm finner det synnerligen viktigt, att luftskyddspersonalens

avlöning, som enligt förslaget förefaller alltför låg, avväges

så, att den del av personalen, som är anställd i enskild tjänst, vid

tjänstgöring inom luftskyddet icke ställes sämre än den del, som är anställd

i offentlig tjänst och på grund därav garanterad oförändrade löneförmåner.

Vice brandchefen i Stockholm uttalar den uppfattningen, att den personal,

som helt engageras för luftskyddet och sålunda tages från sin borgerliga

sysselsättning och därmed frånryckes sin på förvärvsarbetet grundade bärgning,

bör avlönas enligt gällande avlöningsreglemente för motsvarande befattning

i statens tjänst.

Förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm omnämner i sitt yttrande

— vilket, såsom förut nämnts, åberopats av stadskollegiet i Stockholm

— att erfarenheterna från planläggningsarbetet inom Stockholms luftskyddsområde

givit vid handen, att personaluttagningen för luftskyddstjänsten i

Stockholm lämpligast bör ske efter huvudsakligen tre olika vägar, nämligen

dels genom heltidsanställning av personal, dels genom uttagning av personal

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

17

till pikettjänstgöring, dels ock genom att tillfälligt taga i anspråk personal

i samband med luftanfall.

Beträffande löneförmånerna för den heltidsanställda personalen anföres

i yttrandet:

Heltidsanställning'''' bör ifrågakomma med avseende å sådan luftskyddspersonal,

vilken bär att utföra aktivt arbete även mellan luftanfallen, exempelvis

extra polismän, vilka liava att fullgöra patrulleringstjänst, samt telefonister

för ständig påpassning vid telefoner i luftskyddscentraler m. m.

Personal för ifrågavarande ändamål måste helt anställas för luftskyddstjänsten,

enär densamma måste tagas i anspråk så stort antal timmar varje

dag, att möjlighet icke gives till annat förvärvsarbete. Någon anledning att

avlöna ifrågavarande extra personal efter andra grunder än den personal,

som för liknande uppgifter redan finnes anställd i kommunens tjänst, synes

icke föreligga. Ifrågavarande personalkategori utgör också en tämligen ringa

del av hela antalet av den personal, som erfordras för luftskyddstjänsten,

varför statsfinansiella skäl icke synas behöva föranleda avsteg från principen

örn lika lön för lika arbete. Det föreslås därför, att sådan helanställd personal

jämställes med hos kommun anställd extra personal i motsvarande

grenar av kommunalförvaltningen. För Stockholms vidkommande torde lämpligen

grunderna för ifrågavarande personals avlöning böra fastställas av

tjänstenämnden.

I fråga örn den personal, som fullgör s. k. pikettjänstgöring, anför luftskyddschefen:
Inom

vissa av luftskyddets tjänstegrenar erfordras, att städse viss del av

den personal, vilken är avsedd att sättas in vid luftanfall, hålles i beredskap

å de stationer, varest tjänstgöringen är avsedd att äga rum. Egentligt

arbete torde i regel endast i begränsad omfattning (övningar och materialvård)

kunna beredas ifrågavarande personal under beredskapstjänsten. Det

torde därför kunna så anordnas, att ifrågavarande personal under kvällarna

och nätterna endast behöver uppehålla sig å tjänstgöringsstationen. Det

synes för närvarande kunna förutses, att inom flertalet av ifrågavarande

tjänstegrenar en tjänstgöringsindelning av personalen i tre skift blir mest

ändamålsenlig. Genom en sådan indelning skulle tjänsteplikten kunna så

begränsas, att var och en endast hade att dels var tredje dag tjänstgöra å

luftskyddsstation under tid, då lian normalt skulle varit å siD vanliga arbetsplats,

dels var tredje kväll och var tredje natt, under vilka tider vederbörande

regelmässigt skulle åtnjutit fritid, vistas å luftskyddsstationen utan

att något arbete annat än i undantagsfall utkräves av honom. Under de

tider, då vederbörande normalt skulle hava fritid, synes ersättning icke

kunna ifrågakomma för förlorad arbetsförtjänst och bör ej heller utgå för

eventuellt tillfälligtvis utfört arbete. Ersättning för den uppoffring, som

göres genom att fritiden icke kan fritt disponeras utan måste förläggas till

plats, varest måhända icke samma bekväma förhållanden råda som i hemmet,

synes sålunda icke böra utgå. Vidkommande däremot den tid, varunder

tjänstgöring sker å luftskyddsstationen under dagen, då vederbörande eljest

skulle hava varit i arbete på sin normala arbetsplats, torde däremot vara

helt naturligt, att ersättning lämnas, såvida icke arbetsgivaren anser sig

kunna till vederbörande utbetala full lön vätan avseende å den minskade

arbetsprestationen. Ersättningen bör utgå med hela det belopp, vederbörande

nödgas avstå av sin normala lön, dock med viss maximering. Då

man jämför don ersättning, som bör utgå till luftskyddspersonalen, med

den avlöning, som utgår till värnpliktiga, får man såsom förut anmärkts

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 207.

■>

713 40

s. 18 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

icke förbise, att värnplikten drabbar samtliga inom vissa åldersklasser,

medan endast en ringa del av civilbefolkningen ifrågakommer till luftskyddstjänst.

Det borgarråd, som varit föredragande i Stochholms stadslcollegium vid avgivande

av yttrande över kommittéförslaget, framhåller, att den enligt förslaget

utgående avlöningen synes vara alltför låg. De i statlig och kommunal

tjänst anställda befattningshavare, som användas i luftskyddstjänst,

torde enligt borgarrådet komma att få bibehålla sina avlöningar. De personer,

som uttoges i luftskyddstjänst och som vore anställda inom enskild verksamhet,

skulle däremot genom en tillämpning av förslaget få vidkännas betydande

ekonomiska uppoffringar. En sådan ordning skulle i praktiken te

sig föga tilltalande och sannolikt leda till stora svårigheter vid rekryteringen

av enskilda krafter för luftskyddsarbetet och till följd därav till vidgade anspråk

å den kommunala personalen.

Allmänna lönenämnden anmärker, att bestämmelsen i kommittéförslaget

örn höjning av daglönen med högst fyrtio procent för dem, vilka innehade

högre befälsställning, och med högst tjugu procent för dem, vilka innehade

lägre befälsställning eller särskild kompetens för viss luftskyddstjänst,

vore synnerligen otydlig och lämnade rum för tvekan såväl rörande uttrycken

högre respektive lägre befälsställning som i fråga örn vilka fall,

där särskild kompetens för viss luftskyddstjänst kunde anses föreligga.

Därest det icke vore möjligt att åstadkomma en tydligare definition i författningstexten,

syntes det lönenämnden önskvärt, att en exemplifiering av

olika fall lämnades i samband med att —■ såsom enligt lönenämndens mening

borde ske — av luftskyddsinspektionen upprättades normalreglementen

med närmare anvisningar till ledning för de olika myndigheterna.

Landsfishalen i Arvidsjaurs distriht ifrågasätter, huvuvida ej med hänsyn

till uppdragets eller arbetets karaktär avlöningen kunde bestämmas att utgå

med samma belopp för alla, oavsett befälsställning och familjeförhållanden.

Jag har redan förut såsom min uppfattning framhållit, att avlöningen för

luftskyddspersonal icke bör bestämmas i anslutning till vad statliga eller

kommunala befattningshavare med jämförbara arbetsuppgifter uppbära i avlöning.

De modifikationer, som synas mig böra vidtagas i det av kommittén föreslagna

avlöningssystemet, torde icke böra beröra de grundlönebelopp kommittén

föreslagit för den i luftskyddet tjänstgörandes egen del. Mot beräkningen

från angivna utgångspunkter av ifrågavarande grundbelopp, 4, 5

respektive 6 kronor, allt efter tillämplig ortsgrupp, synes icke heller någon

erinran kunna med fog framställas. Beloppen ha därför oförändrade upptagits

i departementsförslaget.

I fråga örn beloppen av familjetilläggen har kommittén framhållit, att

förslaget till familjebidragslag — i propositionen nr 93 till årets riksdag

benämnd krigsfamiljebidragsförordning — följts, dock med den modifikationen,

att dyrortsgradering med hänsyn till grundbeloppens relativa stor
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 207.

lek icke ansetts erforderlig. Enligt krigsfamiljebidragsförordningen utgår

familjepenningen i respektive ortsgrupper med följande maximibelopp, nämligen

för hustru eller, där bidrag ej utgår för hustru, annan familjemedlem

över 16 år, som förestår den värnpliktiges hem, 1: 75, 2: — och 2: 25 kronor

samt eljest, örn familjemedlemmen uppnått 16 års ålder, 1: —, 1: 25 och 1: 50

kronor och för barn under nämnda år 0: 70, 0: 80 och 0: 90 kronor. I kommitténs

förslag rörande avlöning åt luftskyddspersonal är familjetillägget

bestämt till en krona för familjemedlem över 16 år och 70 öre för annan

familjemedlem.

Vad först angår deli omständigheten att den särskilda familjegruppen

hustru eller annan familjemedlem över 16 år, som förestår den värnpliktiges

hem, icke äger motsvarighet beträffande avlöningsbestämmelserna för luftskyddspersonalen,

torde anledningen härtill vara, att den förhöjning av bidragsbeloppen,

som enligt krigsfamiljebidragsförordningen tillerkänts nämnda

grupp, i fråga örn luftskyddspersonalen inlagts i det kontanta grundbelopp,

som utmätts såsom daglön åt den tjänstgörande.

Avsaknaden av dyrortsgradering för familjetilläggen har av kommittén

motiverats under hänvisning till grundbeloppens relativa storlek. Då en

differentiering efter ortsgrupper av familjetilläggen för luftskyddspersonalen

sannolikt äger mindre betydelse än motsvarande differentiering av familjepenuingen

enligt den föreslagna krigsfamiljebidragsförordningen, kan jag

ansluta mig till kommitténs ståndpunkt, såvitt den innebär enhetliga familjetillägg.

Dessa synas mig emellertid ej böra avpassas i överensstämmelse

med familjepenningen i lägsta dyrort, särskilt med hänsyn till att luftskyddsorterna

i stor utsträckning ej befinna sig i denna ortsgrupp. Jag föreslår i

stiillet, att familjetilläggen enligt förevarande förordning fastställas till belopp

motsvarande familjepenningen enligt krigsfamiljebidragsförordningen i

ortsgrupp II för andra familjemedlemmar än hustru och därmed jämställda.

I departementsförslaget upprätthålles icke skillnaden mellan högre och

lägre befälsställning beträffande möjligheterna till höjning av daglönen, utan

länsstyrelserna lämnas full frihet beträffande höjning av lönen intill 40 procent.

Härmed undanröjas ock de tolkningssvårigheter härutinnan, vilka

framhållits av allmänna lönenämnden.

Av förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm har omnämnts,

att inom vissa av luftskyddets tjänstegrenar en tjänstgöringsindelning av

personalen i tre skift blir mest ändamålsenlig, samt att tjänsteplikten i dylikt

fall skulle kunna så begränsas, att envar hade att dels var tredje dag

tjänstgöra å luftskyddsstation under tid då han normalt skulle varit å sin

vanliga arbetsplats, dels var tredje kväll och var tredje natt, under vilka

tider vederbörande regelmässigt skulle åtnjutit fritid, vistas å luftskyddsstationen

utan att något arbete annat än i undantagsfall utkrävdes av honom.

Om personal med tjänstgöringsindelning och uppgifter av dylikt slag tjänstgör

a ort, som är utsatt för täta luftanfall, blir dess tjänstgöring väl så

krävande som annan ständig luftskyddstjänstgöring. Men i annat fall inskränker

sig den övervägande delen av tjänstgöringen därtill att vederbörande

nödgas tillbringa viss del av sin fritid å luftskyddsstation eller annan

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Martts proposition nr 207.

anvisad plats. Därav bör ock följa möjlighet för vederbörande att fullgöra

sitt ordinarie arbete å dagarna efter sådan kvälls- eller nattjänst, för den

händelse nämnda arbete över huvud medgiver frånvaro var tredje dag. En

rättvis avvägning synes kräva, att i nu avsedda fall avlöningen utgår med

lägre belopp än eljest. I departementsförslaget har därför upptagits bestämmelse

av det innehåll, att, örn tjänstgöringen viss kalendermånad varit förlagd

å sådan tid och varit av den beskaffenhet, att den tjänstgörande under

minst halva antalet tjänstgöringsdagar skäligen bör hava kunnat fullgöra sitt

ordinarie arbete, daglönen för nämnda tjänstgöringsdagar skall utgå med

allenast halva beloppet.

I fråga örn familjebegreppet har kommitténs förslag utan ändring i sak

upptagits i departementsförslaget. Bestämmelsen i 4 § sista stycket i kommittéförslaget

har däremot icke upptagits i departementsförslaget; frågorna

örn lön åt luftskyddspersonal och örn utrymningshjälp synas mig nämligen

böra avgöras oberoende av varandra.

5 §■

Denna paragraf äger icke motsvarighet i kommitténs förslag.

I yttrandena av vice brandchefen i Stockholm och förste ställföreträdande

luftsky dds chefen i Stockholm beröres frågan örn kompensation åt luftskyddspersonalen

för mistade löneförmåner. Börande dylik kompensation åt den

till ständig luftskyddstjänst uttagna personalen anför den förre:

‘Den till ständig luftskyddstjänst uttagna personalen fullgör sin tjänst

omväxlande i omedelbar beredskap, vilket inom vissa tjänstegrenar innebär

kasernering, och omväxlande i inskränkt beredskap, vilket innebär, att den

vid flyglarm eller snarast därefter skall inställa sig till tjänstgöring. Denna

kategori kan närmast betraktas såsom fast anställd i luftskyddet. Den fullgör

i flertalet fall sitt borgerliga förvärvsarbete, för vilket den på avtalsenligt

sätt åtnjuter lön. Komma i denna kategori upptagna löntagare i enskilda

företag eller enskilda företagare att under arbetstid tagas i anspråk

för luftskyddet, torde arbetsförtjänsten reduceras efter den tid, som för varje

särskilt fall ägnats luftskyddet. Löntagare i enskilda företag komma härigenom

att under ordinarie arbetstid stå i en ogynnsam ställning i förhållande

till löntagare i statens och kommunens tjänst, vilka bibehålla sina

avlöningsförmåner enligt gällande avlöningsreglementen. Det synes därför

rimligt, att löntagare i enskilda företag ävensom enskilda företagare, som

tagas i anspråk för luftskyddet, kompenseras för förlorad arbetsförtjänst. Möjligen

bör ersättningens storlek maximeras, förslagsvis efter en månadsinkomst

av 450—500 kronor. Det synes böra ankomma på vederbörande

arbetsgivare respektive företagare att till luftskyddschefen inlämna bestyrkt

uppgift över den arbetsförtjänst, som löntagaren respektive företagaren gått

förlorad på grund av tjänst i luftskyddet. Det förutsättes härvid, att löneavdrag

icke sker för det tidsmoment av ordinarie arbetstid eller del därav,

som ligger mellan signalen flyglarm och signalen faran över, samt att företagare

under motsvarande tidsmoment icke resa krav på ersättning. Lagförslagets

4 § synes böra omarbetas i nu antydd riktning.

Av förste ställföreträdande luftskyddschefens i Stockholm under 2 § återgivna

yttrande framgår, att han anser ersättning till den personal, som full
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 207.

gör pikettjänstgöring, böra utgå med liela det belopp vederbörande nödgas

avstå av sin normala lön, dock med viss maximering. Härom anföres vidare

i yttrandet följande:

Genom ovannämnda kompensationsprincip, enligt vilken var och en, som

tages i anspråk för luftskyddstjänst, som bär avses, i möjligaste man bibeliålles

vid sina avlöningsförmåner, kunna frågor örn underhållsskyldigheten

och behovet i övrigt skjutas åt sidan. Härigenom vinnes enkelhet vid ersättningens

beräknande. En viss maximering av lönekompensationen bör

ske, förslagsvis så, att ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår med högst

kronor 1: 50 per timme. Nämnda belopp torde ungefärligen motsvara genomsnittsinkomsten

hos de personer, som komma att tagas i anspråk för ifrågavarande

luftskyddstjänst. I de fall, då för pikettjänstgöring av angivet slag

uttagas personer, som sakna förvärvsarbete, bör ersättningen beräknas efter

samma grunder som ovan, d. v. s. vederbörande är skyldig att var tredje

dag vara i verksamhet å stationen mot viss ersättning, lämpligen fastställd

till 60 öre per timma, samt att var tredje natt och var tredje kväll utan

ersättning tillbringa fritid å luftskyddsstation.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län har, såsom jämväl rinder 2 § omnämnts,

framfört det förslaget, att avlöningen finge utgå efter viss procent av vederbörandes

ordinarie löneförmåner.

Den, som fullgör sådan luftskyddstjänstgöring, varå 2 § i departementsförslaget

är tillämplig, måste helt eller delvis lämna sitt civila arbete. I åtskilliga

fall torde man därvid lia att räkna med att de inkomster, varom

han därigenom går miste, väsentligen överstiga den avlöning, som kan tillerkännas

honom jämlikt förevarande förordning. Yäl inträder för honom därutinnan

allenast den situation, vari samtliga värnpliktiga bli försatta. Men såsom

jag tidigare anfört synes man böra beakta dels att för luftskyddstjänsten

äro engagerade jämväl kommunalanställda, vilka därvid äro bibehållna vid

sina vanliga avlöningsförmåner, dels ock att örn alltför stora offer utkrävas

av den tvångsvis uttagna personalen, risk föreligger, att den frivilliga utbildningsverksamheten

därav kan menligt påverkas. Det synes mig därför böra

övervägas, huruvida icke sådan luftskyddspersonal, varom nu är fråga, bör

beredas kompensation för inkomstminskning, som föranledes av luftskyddstjänstgöringen.

Denna kompensation bör emellertid på olika sätt begränsas.

För det första synes man icke böra på förhand binda sig att utgiva kompensation

för obegränsad tid. De ekonomiska konsekvenserna härav äro

nämligen vid en längre tids krigsfall alltför ovissa. Därtill kommer att efter

en längre tids luftskyddstjänstgöring orsakssammanhanget mellan nämnda

tjänstgöring och den påstådda inkomstminskningen blir svårare att med tillräcklig

grad av säkerhet fastställa än vid tjänstgöringens början. Så mycket

mera är detta fallet som man under krigstid måste räkna med betydande

omflyttningar på arbetsmarknaden. Det synes mig därför icke vara tillrådligt

att som regel medgiva kompensation för inkomstminskning under längre

tid än två månader. Därigenom gives vederbörande, diirest tjänstgöringen

blir av längre varaktighet, en viss beredelsetid att inrätta sig efter de nya

förhållandena. Nämnda tid av två månader kan emellertid befinnas vara för

snävt tillmätt; så kan exempelvis vara förhållandet då för beredskapsända
-

Departements
chefen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

mål allenast ett begränsat antal personer uttages till tjänstgöring, som emellertid

sträcker sig över en längre tidsperiod. Med hänsyn härtill har föreslagits,

att Konungen skall äga förordna, att ersättning enligt denna paragraf

skall utgå under längre tid än två månader.

Vidare bör begränsningen syfta till att förebygga alltför stora olikheter

de olika tjänstgörande emellan och på den grund maximeras. Sådan maximering

har för övrigt även föreslagits i yttrandena av vice brandchefen i

Stockholm och förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm. Jag

föreslår, att denna maximering företages på det sätt, att ersättningen för

mistad inkomst förklaras skola utgöra högst hälften av den enligt 2 § utgående

lönen, i vilken alltså inbegripes såväl familjetillägg som befäls- och

specialisttillägg.

4 §■

Innehållet i denna paragraf motsvarar i det väsentliga 8 § av kommittéförslaget.

Kommittén har i motiveringen till 8§ anfört, att den förutsatt såsom

normalt, att lönen skulle förslå även till hyran. Bostadsbidraget vore sålunda

tänkt som en extraordinär löneförstärkning. Kommittén säger sig lia, bland

annat med hänsyn till att länssyrelsen vore prövande instans, ansett sig

kunna i åtskilliga hänseenden vid deras överförande till detta område, förenkla

de bestämmelser i familjebidragslagen (krigsfamiljebidragsförordningen),

till vilka 8 § utgjorde en motsvarighet.

Kammarrätten har i sitt yttrande anfört, att vad som stadgades örn den,

som innehade bostad med bostadsrätt, borde gälla även för den, som innehade

bostad på grund av medlemskap i bostadsförening, som icke folie under

lagen den 25 april 1930 örn bostadsrättsföreningar.

Ehuru genom den möjlighet till viss begränsad inkomstkompensation,

som av mig föreslagits skola införas i förordningen, behovet av särskilt

bostadsbidrag minskas, torde dock möjlighet att meddela bostadsbidrag böra

förefinnas. Kommitténs förslag har emellertid jämkats till närmare överensstämmelse

med föreskrifterna härom i Kungl. Maj:ts proposition (nr 93) till

årets riksdag med förslag till krigsfamiljebidragsförordning.

5 §■

Denna paragraf motsvarar 5 och 7 §§ i kommittéförslaget.

Kommittén har i motiveringen till 5§ i sitt förslag yttrat:

I denna paragraf meddelas bestämmelser örn timlön för dem, som endast

tillfälligt, d. v. s. för kortare tid än tre dagar i följd, tagas i anspråk för luftskyddstjänstgöring.

Timlönen föreslås till Vio av den för icke familjeförsörjare

utgående daglönen. Det förutsättes nämligen här, att den tjänstgörande

har förvärvsarbete på annat håll, och timlönen bör därför kunna bestämmas

ratan avseende å försörjningsskyldigheten, varigenom en avsevärd

förenkling vinnes.

Såsom i den allmänna motiveringen framhållits böra vissa anspråk på utförande

av luftskydds tjänstgöring kunna ställas på medborgarna, utan att

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majlis proposition nr 207.

ersättning därför utgår. Kommittén har sålunda, på sätt stadgas i andra

stycket av förevarande paragraf, ansett, att en medborgare bör kunna offra

åtminstone två timmar av sin fritid för luftskyddstjänstgöring utan ersättning.

Omfattar tjänstgöringen längre tid, bär däremot ansetts skäligt, att avlöning

utgår för hela tjänstgöringstiden. Då det härvidlag särskilt är fråga örn

nattjänstgöring, kan det nämligen förutsättas, att tjänstgöring kommer att

menligt inverka på följande dags arbete.

I fråga örn 7 § i sitt förslag har kommittén framhållit, att, då fråga vore

örn tillfälligt arbete enligt luftskyddsförfogandelagen, det i särskilt hög grad

vore alla medborgares skyldighet att efter förmåga lämna erforderlig medverkan.

I sitt yttrande anmärker statskontoret, att 5 och 7 §§ i kommitténs förslag

torde böra samarbetas och de däri meddelade bestämmelserna i samband

därmed förtydligas, så att klart framginge, i vilka fall ersättning tänkts skola

utgå vid tjänstgöring under tid utöver två timmar, då vederbörande eljest

icke skulle hava utfört förvärvsarbete.

Vice brandchefen i Stockholm yttrar:

Den kategori av luftskyddspersonal, som är namneligen uttagen, men

som först vid signalen faran över inträder i tjänstgöring, utgör reserv för

och förstärkning till den personal, som fullgör ständig luftskyddstjänst.

Denna personal är praktiskt taget antingen löntagare i enskilda företag eller

ynglingar, som icke äro engagerade i förvärvsarbete. För de förstnämnda

synes ersättning böra utgå för förlorad arbetsförtjänst i de enskilda företagen

enligt samma grunder, som föreslagits beträffande personal i ständig

luftskyddstjänst. Beträffande ynglingar och arbetslösa personer, som tillhöra

denna kategori, synes viss timlön böra utgå. Timlönen bör utgå från

och med tidpunkten för signalen faran över. Med anledning härav föreslås,

att bestämmelserna i lagförslagets 5 § omarbetas i nu angiven riktning.

Med avseende på den tredje kategorien luftskyddspersonal — sådan, som

tillfälligtvis tages i anspråk för visst arbete — torde man böra skilja på

sådana personer, som luftskyddschefen under luftskyddstillstånd rekvirerar

för visst arbete i samband med luftanfall, och sådana, som under fredstid

uttagits för att utföra visst arbete vid luftskyddstillstånd i avsikt att stärka

samhällets luftskyddsåtgärder. De förra synas böra erhålla kompensation

för det fall arbetsförtjänst hos enskilda företagare går förlorad som en följd

av det anbefallda uppdraget. Annars bör ersättning icke utgå. Beträffande

de senare, vilka för viss kortare tid helt tagas från sitt borgerliga förvärvsarbete,

synes kompensation för mistad arbetsförtjänst hos enskilda företagare

böra utbetalas enligt samma grunder, som föreslagits med avseende på personal

i ständig luftskyddstjänst. Lagförslaget synes böra kompletteras med

bestämmelser av nu angiven innebörd. I samband härmed må anmärkas,

att bestämmelsen i 7 § bör kunna utgå. Den behovsprövning, som föreskriften

i denna paragraf tydligen förutsätter, torde komma att belasta

luftskyddschefen med ott merarbete, som tarvar en betydande kameral byrå.

Förste ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm anför:

För den personal, som enbart tages i anspråk vid luftanfall, bör den

principen gälla, att varje medborgare är skyldig att utan ersättning ställa

sig till förfogande för det arbete, som måste påkallas omedelbart efter ett

luftanfall. Då denna princip torde vara fast förankrad i det allmänna medvetandet

och då anledning finnes antaga, att arbetsgivare endast i undan
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

24 Kungl. Majlis proposition nr 207.

tagsfall kommer att göra avdrag å lön för den, som helt tillfälligt lämnar

sitt arbete för sådant ändamål, torde utan vidare kunna bestämmas, att ersättning

icke skall utgå för sådan tjänstgöring, som påkallas under tiden

från det luftfara eller flyglarm givits, till dess signalen faran över meddelats.

För arbete, som därutöver kan behöva utföras i direkt samband med luftanfall.

bör ersättning utgå allenast i den mån vederbörande kan visa, att han

härigenom gått förlustig inkomst.

Beträffande avlöningen av sådan personal, som jämlikt 11 § tillfälligt

tages i anspråk för utförande av sådant arbete, som icke är att hänföra till

luftskyddstjänst, torde en åtskillnad böra göras mellan å ena sidan sådan

personal, som måste anställas för utförande av vissa omfattande arbeten,

vilka enligt gällande planer måste uppskjutas till luftskyddstillstånd, exempelvis

byggande av skyddsrum, samt å andra sidan sådan personal, som vid

luftskyddstillstånds inträdande eller eljest måste tillfälligt uppbådas för utförande

av ett brådskande men begränsat arbete, exempelvis uppackning

och fördelning av gasmasker. För förstnämnda personal bör avlöning utgå

efter i kommunen gängse regler för avlöning av motsvarande tillfälliga

arbetare i kommunens tjänst. För den andra kategorien bör den ovannämnda

kompensationsprincipen gälla, eller ock, örn så av praktiska skäl

skulle finnas lämpligare, ersättning utgivas med på förhand fastställd timpenning.

Luftskyddschefen i Göteborg framhåller, att inom Göteborgs luftskyddsområde

tjänstgöringstiden enligt uppgjord plan torde för viss aktiv personal

inklusive beredskapstid utgöra 12 timmar i följd. Den tid, för vilken timlön

kunde utgå, syntes därför böra bestämmas till tjänstgöringstid av högst

12 timmar för dygn i stället för föreslagna 10 timmar.

I förevarande paragrafs första stycke har upptagits bestämmelsen i 5 §

första stycket kommittéförslaget, dock med den ändringen, att, i enlighet med

vad luftskyddschefen i Göteborg föreslagit, den maximala tjänstgöringstid

för dygn, under vilken timlön må utgå, fastställts till tolv timmar.

Enligt kommittéförslaget utgår för mindre än tre dagars luftskyddstjänstgöring

av det slag, som omförmäles i 10 § luftskyddsförfogandelagen, timlön,

så snart tjänstgöringen infallit under tid, då vederbörande eljest skulle

ha utfört förvärvsarbete; har tjänstgöringen däremot infallit under tid, då

vederbörande eljest icke skulle lia utfört förvärvsarbete, utgår ersättning

allenast därest tjänstgöringen omfattat minst två timmar av ett dygn. Dessa

regler gälla även i fråga om ersättning för arbete enligt 11 § luftskyddsförfogandelagen

men med det väsentliga tillägget att ersättning i sådant fall

över huvud icke utgår under annan förutsättning än att arbetet väsentligen

inskränker den tjänstgörandes möjligheter att utföra förvärvsarbete eller

det eljest kan antagas, att den tjänstgörande för sitt och sin familjs uppehälle

är i behov av ersättning.

Jag är ense med kommittén därom att vissa anspråk på utförande av

luftskyddstjänstgöring böra kunna ställes på medborgarna, utan att ersättning

därför utgår. Kommitténs uppfattning att detta i särskilt hög grad

bör gälla i fråga örn arbete enligt 11 § luftskyddsförfogandelagen synes mig

ock riktig.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Majus proposition nr 207.

Ett önskemål vid utformningen av ersättningsbestämmelserna i nu ifrågavarande

avseenden synes mig böra vara, att luftskyddsmyndigheternas tid i

minsta möjliga utsträckning tages i anspråk för uträknande av de timlöner,

som skola utgå till den tillfälligt tjänstgörande personalen.

Det torde icke vara obilligt kräva, att tjänstgöring under kortare tid av

ett dygn än två timmar skall utföras utan ersättning vare sig tjänstgöringen

infaller under den tjänstgörandes ordinarie arbetstid eller ej. Enligt 7 §

departementsförslaget skall i tjänstgöringstiden inräknas den tid som skäligen

åtgår för färd till eller från tjänstgöringsplatsen. Vid en normalarbetsdag

av åtta timmar uppgår alltså inkomstminskningen för varje gång tjänstgöring

utan ersättning kan ifrågakomma till högst en fjärdedel av dagsinkomsten.

I praktiken torde tjänstgöring utan ersättning ifrågakomma allenast

vid flyglarm utan efterföljande luftanfall.

För tillfälligt utförande av arbete enligt 11 § luftskyddsförfogandelagen

synes man kunna kräva, att medborgarna ställa sig till förfogande under

fritid även för längre tid än två timmar. Det torde härvidlag endast bli

fråga örn någon kortare tidsperiod. Ersättning skulle sålunda endast utgå

för sådant arbete under minst två timmar av ett dygn, som förlagts till tid,

då vederbörande eljest skulle lia utfört förvärvsarbete. Enligt departementsförslaget

skall emellertid i sådant fall ersättning utgå oberoende av behovsprövning.

Sannolikt skulle det bereda luftskyddsmyndigheterna ej oväsentliga

svårigheter att i det läge, som kan antagas föreligga då ifrågavarande

tjänsteplikt tages i anspråk, handha en behovsprövning efter de riktlinjer

kommittén tänkt sig. Ur statsfinansiell synpunkt torde borttagandet av den

föreslagna behovsprövningen vara av underordnad betydelse.

6 §■

I kommitténs förslag (6 § tredje stycket) föreslås, att daglönen för dem,

som erhålla förplägnad respektive inkvartering in natura skall minskas med

två kronor respektive 50 öre. I fråga örn sistnämnda avdrag anför kommittén,

att avdraget satts så lågt som till 50 öre av den anledningen, att man som

regel icke kan förutsätta, att den tjänstgörande kan göra sig av med sin

vanliga bostad.

Vice brandchefen i Stochholm framhåller, att inkvartering in natura för de

flesta av de personer, som toges i anspråk för luftskyddstjänst, icke vore

en förmån utan helt enkelt en uppoffring. Det syntes därför icke rättvist

att avdrag gjordes för sådan inkvartering.

Man torde icke kunna räkna med såsom regel, att den, som erhåller inkvartering

in natura — d. v. s. blir kasernerad — på grund därav får nämnvärt

lägre bostadskostnader än eljest. Därtill kommer, att kaserneringen i

och för sig icke torde uppfattas såsom någon förmån. Under sådana förhållanden

synes inkvartering in natura icke böra föranleda avdrag å daglönen.

Däremot bör, såsom kommittén föreslagit, åtnjuten förplägnad in

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements
chefen.

26 Kungl. Majus proposition nr 207.

natura föranleda avdrag å daglönen. I fråga om avdragets belopp tiar

kommitténs förslag följts.

8 §■

I denna paragraf lia olika bestämmelser örn beräkning av tjänstgöringstid

sammanförts. Bestämmelsen i paragrafens första stycke saknar motsvarighet

i kommitténs förslag. Till andra stycket i departementsförslaget

äga vissa bestämmelser i 5 § kommitténs förslag motsvarighet.

Länsstyrelsen i Örebro län framhåller, att av kommitténs förslag icke framgår,

hur avlöning skall beräknas vid tjänstgöring under del av dag efter

minst tre dagars tjänstgöring i följd. Vidare ifrågasätter länsstyrelsen, örn

det kan anses nödvändigt eller lämpligt att meddela och i praktiken möjligt

att samvetsgrant tillämpa det av kommittén föreslagna stadgandet, att

för varje påbörjad fjärdedels timme skall utgå ersättning med fjärdedels

timpenning. Med hänsyn till de svåra förhållanden, varunder luftskyddstjänstgöringen

ofta måste fullgöras, vore det enligt länsstyrelsen önskvärt,

att förevarande bestämmelser bleve så enkla som möjligt. Personalen torde

oftast icke lia möjlighet att angiva tjänstgöringstiden så exakt som i fjärdedels

timmar, och ännu mindre torde möjlighet finnas att kontrollera riktigheten

av sådana uppgifter.

Luftskyddschefen i Visby — till vars yttrande i denna del länsstyrelsen i

Gotlands län och drätselkammaren i Visby ansluta sig — framhåller beträffande

ersättningen för brutet timantal, att enär personalen efter ett luftanfall

skall återgå till sitt civila arbete, ersättning borde lämnas även för

den tid det tager att återgå till detta arbete. Det syntes därför lämpligt

och rättvist, att i fall som nu avses personalen erhåller ersättning för hela

den påbörjade timmen. För övrigt torde det kunna starkt ifrågasättas, örn

man vid arbete av ifrågavarande slag och under de utomordentligt påfrestande

förhållanden, som arbetet utfördes, borde räkna med annat än hela

arbetstimmar.

I anledning av påpekande av länsstyrelsen i Örebro län har i förevarande

paragrafs första stycke föreslagits, att vid tjänstgöring enligt 2 § full daglön

skall uppbäras för begynnelse- och slutdagarna, därest tjänstgöringen å dessa

dagar uppgått till minst hälften av den eljest brukliga tjänstgöringstiden

för dag, och att eljest halv daglön skall utgå.

I fråga örn den tid, från vilken tjänstgöringstiden skall räknas vid tjänstgöring

snarast möjligt efter meddelande örn luftfara eller efter signalen flyglarm,

äger stadgandet i andra stycket andra punkten av förevarande paragraf

samma sakliga innebörd som kommittéförslaget; stadgandet har därjämte

den verkan, att ersättning utgår för hela den tid, som gått förlorad

av den ordinarie arbetstiden. Utformningen av bestämmelsen örn beräknandet

av lön för brutet timantal har letts av önskemålet att göra bestämmelsens

tillämpning så enkel som möjligt.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 207.

27

10 §.

I motiveringen till motsvarande paragraf (10 §) i kommittéförslaget yttrar

kommittén:

I denna paragraf äro meddelade vissa bestämmelser örn lön under sjukdom;

däremot Ilar icke ansetts erforderligt att i denna författning meddela

föreskrifter örn semester eller annat slag av tjänstledighet för ständigt tjänstgörande

luftskyddspersonal. Enligt 14 § civila avlöningsreglementet äger

tjänsteman vid tjänstledighet till följd av olycksfall i tjänsten, varav föranletts

sjukdom eller förlust av arbetsförmågan, åtnjuta oavkortad lön. Detsamma

gäller, där tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld

eller annan misshandel eller i tjänsten ådragit sig yrkessjukdom eller svårare

smittsam sjukdom eller ock förbjudits tjänstgöra till förekommande av

smittas spridning. Dessa bestämmelser ha ansetts böra givas motsvarande

tillämpning i fråga örn luftskyddspersonal, som tagits i anspråk för ständig

tjänstgöring tillsvidare, och med hänsyn till luftskyddstjänstgöringens art bör

vid tillämpning härav iakttagas, att såsom olycksfall i tjänsten jämväl anses

skada, som uppkommit genom en fiendes åtgöranden. Yid tjänstledighet

för annan sjukdom än de ovan nämnda synes ständigt tjänstgörande personal

skäligen böra få behålla 3/i av löneförmånerna. I dessa torde i förekommande

fall böra inräknas bostadsbidrag.

Tydligt är, att en viss begränsning av den tid, varunder sjuklön må åtnjutas,

måste stadgas. I betraktande av luftskyddstjänstgöringens tillfälliga

natur har denna tid icke ansetts böra sättas längre än till två månader.

Frågan örn rätt till sjukvård för luftskyddspersonalen har kommittén för

avsikt att i annat sammanhang upptaga till behandling. Kommittén får därvid

anledning överväga, i vad mån genom sjukpenning eller annorledes ekonomiskt

stöd kan beredas sjuka och skadade bland luftskyddspersonalen,

som icke enligt förevarande bestämmelser äro berättigade till lön.

Förevarande paragraf företer allenast den sakliga skillnaden mot kommitténs

förslag, att jämväl ersättning jämlikt 3 § för lidstad inkomst upptagits

bland de förmåner, som i viss utsträckning få bibehållas under

sjukdom.

Bestämmelser i kommittéförslaget som ej upptagits i

departementsförslaget.

Reducering av dag- och timlöner.

Enligt 6 § i kommitténs förslag skall för personer, som under luftskyddstjänstgöring

till sådant belopp åtnjuta lön från annan än staten eller kommun

eller pension, att de och deras familjer kunna erhålla sin bärgning

därav, utgå ersättning, för luftskyddstjänstgöring under minst tre dagar i

följd med hälften av de för icke familjeförsörjare fastställda beloppen och

i fall då för tjänstgöringen utgår timlön med hälften av de för nämnda

tjänstgöring eljest utgående beloppen.

I yttranden a av lufts7cyddinspektionen, länsstyrelsen i Kopparbergs län och

luftsJcyddsehcfcn i Borås anmäldes, att uttrycket »erhålla sin bärgning» är

alltför svävande och torde föranleda svårigheter vid fastställande av ersättningsbeloppen.

Den sistnämnde påpekar härjämte, att den diskretionära

Departements
chefen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departements■

chefen.

Kungl. Majits proposition nr 207.

provning, som lagts i luftskyddschefens hand, kan medföra betydande svårigheter

samt föranleda, att mot varandra stridande beslut meddelas på

olika orter.

Förste ställföreträdande loftsby dds chefen i Stockholm anför rörande ifrågavarande

stadgande:

Genom att införa behovsprövning har man beträffande förfarandet brutit

sig ut ur lönesystemets ram och övergått till individuell prövning såsom förutsättning

för utbetalning av ersättning. Häremot är i och för sig ingenting

att erinra, ehuru kostnaderna för administrationen icke böra förbises vid en

uppskattning av totalkostnaderna för statskassan. Behovsprövningen förutsätter

nämligen en vidlyftig utredningsapparat. Ett nedskärande av denna

apparat eller ett alltför starkt schematiserande av bedömningsgrunderna kan

icke heller ske utan våda för rättvisa och konsekvens i tillämpningen.

För rätt att erhålla den del av daglönen, som har karaktär av understöd,

förutsätter sålunda 6 §, att den tjänstgörande icke under luftskyddstjänstgöring

uppbär lön eller pension till sådant belopp, att han och hans familj

därav kan erhålla sin bärgning. En person, som lever på sin förmögenhet,

å ena sidan, samt en affärsidkare, en hantverkare eller eljest vem som helst,

som förvärvar arbetsinkomst annorledes än i form av lön, å andra sidan,

bliver härigenom, oavsett inkomstens storlek, berättigad till full ersättning.

Hustru, som själv ej uppbär lön, synes bli berättigad uppbära full ersättning

för luftskyddstjänstgöring alldeles utan avseende å mannens inkomster.

Enligt 6 § skall vidare utgå, antingen full ersättning eller, örn förutsättning

härför icke föreligger på grund av att den tjänstgörande erhåller sin bärgning

av lön eller pension, endast halv ersättning. Denna regel synes medföra

godtyckliga eller av tillfälligheter beroende resultat. Örn för en ensam

persons »bärgning» förutsättes en inkomst av 200 kronor per månad och den

tjänstgörande åtnjuter lön till detta belopp, får han i Stockholm daglön med

90 kronor i månaden. Örn lönen i stället är endast 10 kronor mindre, blir

den tjänstgörande berättigad till 180 kronor per månad. Den, som har t. ex.

tre familjemedlemmar över 16 år, vilka han försörjer, får, örn hans löneinkomst

uppgår till »bärgningsminimum», 90 kronor per månad i ersättning

för luftskyddstjänstgöring, men örn hans löneinkomst med endast några kronor

understiger detta minimum, stiger ersättningen genast till 270 kronor

per månad.

Kommitténs nyss återgivna förslag, att dag- och timlönerna för vissa fall

skulle reduceras med hälften av eljest utgående grundbelopp, innebär en

anordning, liknande den, som för de värnpliktigas del föreslagits i förslaget

till krigsfamiljebidragsförordning. I motsats till vad i sistnämnda förslag

förutsättes skulle emellertid för luftskyddspersonalen understödsprincipen

vinna tillämpning allenast beträffande löntagare i enskild tjänst och pensionstagare.

För statsanställda föreslår kommittén en särbestämmelse, till

vilken jag skall återkomma. För övrig luftskyddspersonal — i huvudsak

alltså egna företagare samt sådana kommunalanställda, som ej uttagits jämlikt

9 § luftskyddsförfogandelagen — skulle däremot full dag- och timlön utgå

oberoende av behovsprövning.

Aven örn sålunda behovsprövning ej förutsättes skola äga rum beträffande

all luftskyddspersonal, är det emellertid sannolikt, att nämnda prövning, örn

den skall få reell innebörd, kommer att i betydande utsträckning tynga luftskyddsmyndigheternas

arbete. Så mycket mer kan detta antagas bli fallet

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

sorn dessa myndigheter icke kunna beräknas besitta speciella förutsättningar

å den sociala behovsprövningens område. Vad särskilt angår den tillfälligt

tjänstgörande personalen bör vidare uppmärksammas, att avgörandet, huruvida

vederbörande är för sin bärgning beroende av full timlön, i många fall

torde bli beroende av hur pass omfattande den framtida tjänstgöringen blir,

en faktor, som man av naturliga skäl icke kan bilda sig någon säker uppfattning

örn.

Jag har tidigare anfört vissa omständigheter, vilka enligt min mening

tala mot ett strikt tillämpande av krigslönesystemet för luftskyddspersonalen.

Nämnda omständigheter lia föranlett mig att i det föregående förorda,

att den mera kontinuerligt tjänstgörande personalen skulle i begränsad

utsträckning erhålla kompensation för den inkomst, varom den genom luftskyddstjänstgöringen

gått miste. Redan av den ståndpunkt jag i nämnda

sammanhang intagit torde framgå, att de ekonomiska förmåner, som tillerkännas

luftskyddspersonalen, enligt min uppfattning böra utgå oberoende

av örn de äro för vederbörandes bärgning erforderliga. Denna min uppfattning

är förestavad jämväl därav, att behovsprövningen i det fall, varom nu

är fråga, icke torde äga den betydelse ur statsfinansiell synpunkt, att densamma

på grund därav ter sig som nödvändig. Uppenbarligen är det emellertid

icke möjligt att härutinnan framlägga några siffermässiga beräkningar

angående verkningarna av behovsprövningens borttagande.

Av nu anförda skäl har i departementsförslaget icke upptagits några bestämmelser

örn beliovsprövning såsom förutsättning för dag- och timlönernas

utgående med obeskurna belopp.

Särbestämmelser för statsanställda och för

tjänsteplikt^ personal.

Enligt 3 § i kommitténs förslag äger löntagare i statens tjänst under

luftskyddstjänstgöring bibehålla sina avlöningsförmåner enligt för honom

gällande avlöningsreglemente; övertidsersättning må dock ej utgå. Till sådan

löntagare må å andra sidan ej utgå i förslaget avsedd ersättning för luftskyddstjänstgöring.

Kommittén anför i motiveringen härtill, att det synes

skäligt, att en statstjänsteman under luftskyddstjänstgöring, liksom en löntagare

i kommunens tjänst, får'' bibehålla den lön, som eljest utgår till

honom. Äger luftskyddstjänstgöring rum på fritid, bör han emellertid icke

lia anspråk på någon extra betalning, vare sig i form av ersättning för luftskyddstjänstgöringen

enligt luftskyddslönereglementet eller i form av övertidsersättning

enligt det avlöningsreglemente, under vilket han eljest lyder.

Vidare föreslås av kommittén i 11 §, att örn för luftskyddstjänstgöring

tages i anspråk någon, som tillhör sådan grupp av personer, för vilken

lagstadgad tjänsteplikt gäller, samt Kungl. Majit fastställt grunder för avlöning

i statens tjänst av ifrågavarande personal, dessa grunder skola tilllämpas

jämväl under luftskyddstjänstgöringen. I motiveringen härtill andres,

att bestämmelserna örn förhållandet mellan tjänsteplikt och tjänstgöringsskyldighet

vid luftskyddet framför allt torde kunna få betydelse i fråga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

om den s. k. medicinalpersonalen, till vilken bland annat hänföras läkare,

apotekare och sjuksköterskor ävensom personer, vilka förskaffat sig utbildning

för dessa yrken. Ifrågavarande personal torde enligt kommittén höra

till de yrkesgrupper, för vilka tjänsteplikt i första hand kan komma i fråga.

Tjänstgöringen för medicinalpersonalen torde i stor utsträckning komma att

ordnas så, att vid förefallande behov personal från sjukhus avdelas för att

fullgöra luftskyddstjänst vid hjälpplatser, ambulanser och dylikt. Kommittén

framhåller, att det torde vara både ändamålsenligt och skäligt, att i

dylikt fall personalen avlönas efter samma grunder som eljest gälla för avlöning

av sådan personal i statens tjänst, därest dylika grunder blivit i

vederbörlig ordning fastställda.

I viss mån har det resultat man velat nå genom bestämmelserna i 3 och

11 §§ i kommitténs förslag tillgodosetts genom upptagandet i departementsförslaget

av stadgandet örn viss kompensation för minskad inkomst. Ett

accepterande helt av kommitténs nu ifrågavarande förslag skulle innebära,

att medan man för huvudparten av den statligt avlönade luftskyddspersonalen

krävde vissa ekonomiska uppoffringar under den tid personalen fullgjorde

luftskyddstjänsteplikt, två särskilda grupper av luftskyddspersonalen

bleve medelst bestämmelser i förevarande förordning garanterade oförändrade

ekonomiska villkor under tjänstgöringstiden. Den jämställdhet kommittén i

fråga örn statstjänstemän velat nå med löntagare i kommunens tjänst kan

endast avse sådan kommunal löntagare, som uttages till luftskyddstjänst jämlikt

9 § luftskyddsförfogandelagen. I det allmänna luftskyddets olika formationer

torde emellertid ingå icke ringa personalstyrkor, som tillhöra kommunala

organ och icke direkt ställts till förfogande av kommunen; dessa komma att

avlönas på samma sätt som luftskyddspersonalen i allmänhet. För övrigt

bör spörsmålet för de statsanställdas del icke avgöras i förevarande sammanhang

utan betraktas såsom en fråga, vilken berör de avlöningsreglementen,

vilka gälla för respektive statstjänster; det kan därvid anmärkas, att frågan,

huru med lön skall förfaras, då statstjänsteman fullgör tjänstgöring för rikets

försvar under krigstid, hittills lämnats öppen. Yad vidare beträffar den

personal, som avses i 11 § i kommitténs förslag, synes det ej kunna på

förhand med säkerhet bedömas, i vad män de för den civila tjänsteplikten

avsedda avlöningsgrunderna kunna direkt tillämpas å personal, som fullgör

luftskyddstjänsteplikt.

Av anförda skäl innehåller departementsförslaget icke några särbestämmelser

för nu ifrågavarande personalgrupper.

Departementschefens hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter — under åberopande

av att proposition i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen

i allmänhet stadgade tid gått till ända — att förut nämnda, inom social
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majds proposition nr 207.

departementet utarbetade förslag till förordning örn grunderna för avlöning

av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet måtte genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils-Sture Lindqvist.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 207.

Bilaga.

Sociala försvarsberedskapskommitténs förslag

till

Förordning angående grunderna för avlöning av viss personal

tillhörande det allmänna luftskyddet.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■

För luftskyddsort, varest allmänt luftskydd planlagts, skall länsstyrelsen

på förslag av luftskyddsckefen eller efter hans hörande i överensstämmelse

med vad nedan stadgas fastställa avlöningsreglemente för annan personal

vid det allmänna luftskyddet än sådan, som enligt 9 § lagen örn förfoganderätt

för luftskyddets behov ställes till förfogande av kommun. Där så finnes

lämpligt, må gemensamma bestämmelser utfärdas för flera luftskyddsorter

eller för hela länet. ... , . . ... , . ,,

Med luftskyddstjänstgönng avses i denna förordning saval luftskyddstjänst,

varom förmäles i 10 § lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov,

som arbete för luftskyddet, varom stadgas i 11 § samma lag.

2 §■

Vid upprättande av avlöningsreglemente skall på sätt nedan angives hänsyn

tagas till den indelning i dyrorter, som verkställts enligt lagen örn

folkpensionering.

3 §•

Löntagare i statens tjänst äger under luftskyddstjänstgönng bibehålla

sina avlöningsförmåner enligt för honom gällande avlöningsreglemente, dock

må övertidsersättning ej utgå. Till sådan löntagare må ej utgå i denna

förordning avsedd ersättning för luftskyddstjänstgönng.

4 §■

För personal, som under en tid av minst tre dagar i följd fullgör luftskyddstjänstgöring,

må, där ej nedan annorlunda stadgas, lönen för dag

(daglön) högst bestämmas i ortsgrupp I till 4 kronor, i ortsgrupp II till 5

kronor och i ortsgrupp III till 6 kronor med tillägg av en krona för familjemedlem

över sexton år och 70 öre för annan familjemedlem.

Den enligt första stycket bestämda daglönen må höjas för personer, som

innehava högre befälsställning, med högst fyrtio procent och för dem, vilka

innehava lägre befälsställning eller särskild kompetens för viss luftskyddstjänst,

med högst tjugu procent. , , , , .,

Såsom familjemedlemmar i förhållande till den, som fullgör luftskydds
tjänstgöring,

räknas: .,, , , ... , ....

a) make, barn, adoptivbarn samt frånskild make, en var under förutsättning

att den tjänstgörande är underhållsskyldig gentemot vederbörande och

vid tiden för luftskyddstillståndets inträde i väsentlig mån bidragit till dennes

underhåll; .

b) föräldrar, adoptant, makes barn och makes adoptivbarn, en var under

de förutsättningar, som angivas under a), och under förutsättning tillika,

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 207. 33

att den tjänstgörande vid tiden för luftskyddstill ståndets inträde sammanbodde

med vederbörande; samt

c) husföreståndarinna under förutsättning, att den tjänstgörande sammanbor

med barn under sexton år men ej med arbetsför hustru.

Personer, vilka åtnjuta utrymningslijälp, må ej vid daglönens bestämmande

räknas såsom familjemedlemmar.

5 §•

Vid tjänstgöring under kortare tid än i 4 § sägs utgår med nedan stadgade

undantag timlön med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare,

dock högst för en tjänstgöringstid av tio timmar under samma dygn.

För luftskyddstjänstgöring, som infaller under tid, då vederbörande eljest

icke skulle hava utfört förvärvsarbete, utgår ej ersättning, såvida icke tjänstgöringen

omfattar minst två timmar av ett dygn.

Omfattar tjänstgöring, för vilken ersättning skall utgå, brutet timantal,

skall varje påbörjad fjäi’dedels timma betalas med fjärdedels timpenning.

För den, som i enlighet med givna föreskrifter inställer sig till tjänstgöring

snarast möjligt efter meddelande örn luftfara eller efter signalen

flyglarm, räknas tjänstgöringstiden från nämnda meddelande eller signal.

Dygn räknas från klockan 6.

6 §•

För personer, som under luftskyddstjänstgöring till sådant belopp åtnjuta

lön från annan än staten eller kommun eller pension, att de och deras familjer

kunna erhålla sin bärgning därav, utgår ersättning för luftskyddstjänstgöring

i fall, som avses i 4 §, med hälften av de för icke familjeförsörjare

fastställda beloppen, och i fall, som avses i 5 § första stycket, med

hälften av de enligt sistnämnda paragraf fastställda beloppen.

För personer under aderton år äger luftskyddschefen bestämma lägre

lönebelopp än de i 4 och 5 §§ angivna.

För dem, som erhålla förplägnad respektive inkvartering in natura, minskas

daglönen i fall, som avses i 4 §, med två kronor respektive 50 öre, i fall,

varom här ovan i första stycket förmäles, med hälften av dessa belopp och

i fall, som i nästföregående stycke sägs, med det belopp, som luftskyddschefen

prövar skäligt.

Det åligger envar, som önskar komma i åtnjutande av i denna förordning

avsedda förmåner, att på anmodan av luftskyddschef avgiva en på heder

och samvete underskriven uppgift angående sina inkomster under tjänstgöringstiden.

7 §•

För sådant arbete för luftskyddet, som avses i 11 § lagen om förfoganderätt

för luftskyddets behov, utgår ersättning allenast örn arbetet väsentligen

inskränker den tjänstgörandes möjligheter att utföra förvärvsarbete eller det

eljest kan antagas, att den tjänstgörande för sitt och sin familjs uppehälle

är i behov av ersättning.

8 §•

Lider någon, som tagits i anspråk för ständig luftskyddstjänstgöring tills

vidare, på grund härav sådan minskning i sina inkomster, att han icke förmår

fullgöra skyldighet att betala hyra för sin bostad eller ränta och amortering

å lån för bostadens anskaffande, amortering dock allenast såvitt avser

högst en tjugondei av sammanlagda lånesumman för år räknat, eller förpliktelser

mot bostadsrättsförening, må länsstyrelsen på därom gjord ansökan

tillerkänna honom skäligt bostadsbidrag.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 207.

713 40 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 207.

9 §•

Lön och bostadsbidrag utbetalas i efterskott.

10 §.

Den, som tagits i anspråk för ständig tjänstgöring tillsvidare, äger vid

tjänstledighet av anledning, som i 14 § civila avlöningsreglementet sägs,

åtnjuta full lön ävensom i förekommande fall bostadsbidrag. Under tjänstledighet

för annan sjukdom, än som i nämnda paragraf avses, må tre fjärdedelar

av lönen och av bostadsbidraget utgå.

Vid tjänstledighet, som avses i första stycket, må lön åtnjutas under

sammanlagt högst två månader.

11 §•

Tages för luftskyddstjänstgöring i anspråk någon, som tillhör sådan grupp

av personer, för vilken lagstadgad tjänsteplikt gäller, och har Kungl. Majit

fastställt grunder för avlöning i statens tjänst av ifrågavarande personal,

skola dessa grunder tillämpas jämväl under luftskyddstjänstgöringen.

12 §.

De anvisningar, som finnas erforderliga för tillämpning av denna förordning,

meddelas av luftskyddsinspektionen.

Denna förordning träder omedelbart i kraft.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1940:236 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående ytterligare anslag till civila luftskyddet ävensom anslag till understöd åt flyktingar från Norg s. 4 i texten
  2. Rskr. 1940:290 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majlis proposition med förslag till förordning örn grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänn s. 1 i texten
  3. SU 1940:164 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet j s. 1 i texten