Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse

1940-01-12 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:21, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21

x

Nr 21.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25

maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse; given Stockholms

slott den 19 januari 1940.

Under åberopande av bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogat förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen

den 25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 21.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917

(nr 257) om försäkringsrörelse.

Härigenom förordnas, att 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 örn försäkringsrörelse1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

48 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gäde i avseende å upprättande av

försäkringsaktiebolags balansräkning:

1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.

2) Andra tillgångar---att avlämna.

3) Osäkra fordringar---fordringar avskrivas.

4) Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond

jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna

å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas

tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det

bokförda värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes

till redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,

upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där

värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det belopp,

som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande.

5) Fast egendom---föregående balansräkning.

6) De belopp---sig angivas.

7) Förvärvad egen---som tillgång.

8) De vid---följande år.

Där enligt---inom linjen.

149 §.

Jämte vad i bokföringslagen är stadgat gäde i avseende å upprättande av

ömsesidigt försäkringsbolags balansräkning:

1) Bolagets tillgångar---eller anskaffande.

2) Andra tillgångar---att avlämna.

3) Osäkra fordringar---fordringar avskrivas.

4) Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond

1 Senaste lydelse av 48 § se S. F. S. 1937:524.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

3

jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna

å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas

tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det

bokförda värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes

till redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,

upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där

värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det

belopp, som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande.

5) Fast egendom---föregående balansräkning.

6) De belopp---bland skulderna.

7) De vid---följande år.

Där enligt---inom linjen.

Denna lag träder omedelbart i kraft och skall äga tillämpning jämväl i avseende

å därefter upprättad balansräkning för det räkenskapsår, som gått

till ända närmast före ikraftträdandet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 januari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Quensel, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö:

Jag torde få anmäla uppkommen fråga örn viss ändring i gällande bestämmelser

rörande upprättande av försäkringsbolags balansräkning.

I skrivelse till försäkringsinspektionen den 12 december 1939 har svenska

livförsäkringsbolags förening hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för åstadkommande

av sådan ändring i stadgandena under 48 § 4) och 149 § 4) lagen

den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse, att nämnda stadganden erhölle följande

lydelse:

Under förutsättning, att de värdehandlingar, i vilka försäkringsfond jämlikt

215 eller 216 § eller premieåterbäringsreserv redovisas, beräknas kunna

å tider, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas

tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp motsvarande det bokförda

värdet, må värdehandling, som vid räkenskapsårets slut användes till

redovisning av sådan fond, kunna, utan hinder av vad under 1) stadgas,

upptagas till samma värde som i näst föregående balansräkning eller, där

värdehandlingen förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, till det

belopp, som motsvarar kostnaderna för dess förvärvande eller anskaffande.

Alternativt har föreningen föreslagit ändring av den i bolagens grunder

stadfästa regeln för premiereservens beräkning därhän, att sådan nedskrivning

av värdehandlingar, som föranletts av förändringar i ränteläget, skulle

berättiga till motsvarande sänkning av premiereserven.

Till stöd för berörda förslag har föreningen anfört i huvudsak följande:

Den allmänna regeln för bokföring av försäkringsbolags tillgångar förekommer

under 48 § 1) och 149 § 1) lagen den 25 maj 1917 om försäkringsrörelse

och anger, att tillgångarna ej må upptagas vare sig över sina verkliga

värden eller till högre belopp än som motsvarar kostnaderna för deras

förvärvande eller anskaffande. Från denna föreskrift är bland annat gjort

det undantaget, som omförmäles under 4) i samma paragrafer. Detta undantag

innebär, under viss i momentet angiven förutsättning, att värdehandlingar,

i vilka försäkringsfond jämlikt 215 eller 216 § eller premieåterbäjingsreserv

redovisas och jämväl näst föregående år redovisats, må kunner

upptagas till samma värde som i näst föregående "Färänsräkning. Anled
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

5

ninyen till att man medgivit nämnda undantag är den omständigheten, att

de tillgångar, vari sagda fonder redovisas, endast i mindre grad behöva vara

likvida. Man har, med andra ord, beträffande de ifrågavarande tillgångarna

ansett det vara förenligt med trygghetens krav att icke låta sådana förändringar

i marknadsvärdet, som kunna vara av övergående natur, föranleda

nedskrivningar.

De angivna lagbestämmelsernas tillämpning leder emellertid under nu

rådande förhållanden på penningmarknaden till icke önskvärda konsekvenser.

Under de senare åren har den undan för undan vikande räntan haft till

följd att försäkringsbolagen måst vidtaga särskilda åtgärder för att anpassa

sig efter ränteläget. Den räntefot, som i de av Konungen stadfästade grunderna

fastställts för beräkning av premiereserven, har under de fem senaste

åren upprepade gånger sänkts. En följd härav har blivit, att de äldre premiereserverna

måst omräknas efter lägre räntefot. Den på grund härav erforderliga

ökningen av premiereserverna har fördelats på en övergångstid av

upp till femton år.

Ehuru den nu inträffade förändringen i ränteläget ytterst innebär en konsolidering

av bolagens ställning, kommer det oaktat, om man bibehåller nu

gällande bestämmelser, den bokmässiga balansen att visa motsatt förhållande

därigenom, att man samtidigt tvingas att till följd av övergångsbestämmelserna

höja premiereservens skuldpost och att till följd av ränteläget nedskriva

tillgångarna. Nuvarande nedskrivningsregler gälla dels under räkenskapsåret

förvärvade ''öTdigätioner, dels även sådana äldre obligationer, som

icke använts för redovisning av försäkringsfond eller premieåterbäringsreserv.

um~premieåterbäringsreservens redovisning i särskilda värdehandlingar

finnas föreskrifter endast för de blandade bolagen. I den mån övriga livförsäkringsbolag

på eget initiativ prestera en särskild redovisning av tillgångar

motsvarande premieåterbäringsreserven få bestämmelserna under 4) naturligtvis

tillämpning även för dem.

Den bästa lösningen av ovannämnda spörsmål torde vara att åvägabringa

en lagändring. För att icke föregripa en mera allmän revision av lagen om

försäkringsrörelse har föreningen inskränkt förslaget till lagändring så, att

detsamma icke blivit mera omfattande än den nu rådande situationen kräver.

Föreningen föreslår därför icke någon lättnad i bolagens allmänna

skyldighet att bokföra tillgångarna efter verkliga värdet utan endast en ändrad

lydelse av undantagsbestämmelserna under 4). Mot själva tankegången

i detta moment finner föreningen icke anledning att göra någon erinran.

Föreningen föreslår endast en ny utformning, som gör bestämmelsernas t i 11 - lämpning mindre snäv. Denna utformning står i överensstämmelse med det

norska lagförslag i fråga om tillsynslagstiftning, som förelegat sedan 1937.

Vid upprättande av förslaget till lagändring har föreningen beaktat likviditetskravet

i gällande lag. Detta likviditetskrav innebär, att avvikelse från

verkliga värdet icke får ske i Vidare nian än att obligationerna beräknas kunna

å t ider,“sorn med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser prövas^tittfredsställande,

förvandlas r penningar till belopp motsvarande bok:

förda värdet. En svaghet i denna likviditetsregel kan synas vara, att storleken

av de likvida medel, som kunna komma att tågås i anspråk för återköp

och belåning av försäkringsbrev, icke kan förutberäknas. Ett korrektiv

härutinnan utgör emellertid bolagens möjlighet att genom förändringar av

räntefoten reglera efterfrågan på livförsäkringslån.

Med anledning av rådande kursliige å obligationer är det angeläget, att

lagändringen åvägabringas så tidigt, alt densamma kan komma att tillämpas

å boksluten för räkenskapsåret 1939. Skulle detta emellertid icke låta sig

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

göra, kan man såsom ett modus vivendi också tänka sig att ändra grunderna

för premiereservens beräkning. Med anledning härav har föreningen upprättat

förslag till ändring i nämnda grunder, avsett att, om en omedelbar

lagändring icke låter sig genomföra, rekommenderas bolagen för ansökan

om stadfästelse.

Förslaget innebär en modifikation av den i grunderna fastställda regeln

för premiereservens beräkning på så sätt, att nedskrivning av värdehandlingar,

som föranletts av förändringar i ränteläget, bör medföra motsvarande

sänkning av premiereserven. En sänkning av denna fond är i själva verket

en återgång till högre räntefot utan att man bundit premiereservens beräkning

vid en sådan. Vidare innebär förslaget, att man vid premiereservens

bestämmande skall taga hänsyn till uppskrivning av värdehandlingar, så att

örn uppskrivning ägt rum med visst belopp, premiereserven bestämmes lika

mycket högre.

Förslaget till grundändring är till sin omfattning överensstämmande med

förslaget till lagändring genom att bestämmelserna endast avse värdehandlingar,

vari försäkringsfonden och premieåterbäringsreserven redovisas.

De föreslagna jämkningarna i premiereserven böra för de olika bolagen

hänföra sig till den tid, som för varje bolag är bestämd för övergång till

lägre räntefot.

Försäkringsinspektionen, som med utlåtande den 30 december 1939 överlämnat

föreningens framställning till Kungl. Maj:t, bär för egen del anfört

följande:

Den sänkning av räntenivån, som fortgått under de senare åren, har medfört,

att de försäkringsbolag, vilkas rörelse omfattar livförsäkring och brandförsäkring

för all framtid, varit nödsakade att övergå till en lägre räntefot

— i regel 3 procent — vid beräkning av premiereserven för äldre försäkringsbestånd.

Detta har i sin tur föranlett skyldighet för bolagen att verkställa

en högst betydande ökning av ifrågavarande reserver — i runt tal med

260 miljoner kronor. I enlighet med av Kungl. Majit stadfästa grunder

skall ökningen av premiereserven hos flertalet av bolagen ske under loppet

av viss period. Under de senaste månaderna av 1939 har en väsentlig höjning

av räntenivån ägt runi.

De förskjutningar i räntenivån, som ovan berörts, hava sålunda försatt

bolagen i en egenartad situation. Ä ena sidan har de senaste årens sjunkande

räntenivå tvingat till betydande ökning av bolagens premiereserver,

alltså en ökning av balansräkningarnas skuldsida. Å andra sidan hava på

grund av den under de senaste månaderna inträdda räntestegringen marknadsvärdena

å obligationer i avsevärd mån sjunkit, varigenom bolagen till

följd av huvudregeln i 48 och 149 §§ lagen örn försäkringsrörelse ställts inför

nödvändigheten att företaga betydande avskrivningar, innebärande en

minskning av balansräkningarnas tillgångssida. Visserligen äga bolagen

enligt 4) av nämnda paragrafer att under viss förutsättning upptaga tillgång,

som användes och jämväl nästföregående år använts till redovisning av

försäkringsfond eller premieåtefbäringsreserv, lill samma- värde som i nästföregående

års balansräkning, men då bolagen i många fall dels under innevarande

år inköpt stora obligationsposter efter vid tidpunkten för inköpen

gällande höga marknadskurser, dels redan föregående år innehaft efter

dylika kurser bokförda värdehandlingar, som icke använts för sådan redovisning,

kommer i nuvarande situation tillämpning av nämnda huvudregel

att drabba bolagen synnerligen hårt.

Till följd av gällande lagstiftning tvingar såväl räntesänkningen som räntehöjningen

bolagen att redovisa en försämrad ekonomisk ställning — en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

7

oegentlig situation, helst som den inträffade räntestegringen i realiteten förbättrat

deras ställning. Vad likviditetsfrågan angår, hava nämligen bolagen

på nuvarande utvecklingsstadium icke behov av att förevarande fonder

i någon större utsträckning redovisas med likvida tillgångar, då även

en av utomordentliga förhållanden framkallad stark ansvällning av likviditetsbehovet

beräknas kunna täckas dels av de årligen inflytande kontanta

medel, vilka under nu rådande förhållanden med i stort sett normal dödlighet

och normal belåning av livförsäkringsbrev åtgå till ökning av fonderna,

dels av medel, som frigöras genom successiv inlösning av obligationer

eller i övrigt av hos bolagen upptagna lån. Det väsentliga beträffande bolagens

tillgångar är att de giva en ränteavkastning, som minst motsvarar den

räntefot, vilken enligt grunderna skall tillämpas vid premiereservens beräkning.

Inspektionen har övervägt, huruvida det under 1) av 48 och 149 §§ använda

uttrycket »verkliga värden» skulle kunna tolkas såsom innebärande

något annat än marknadsvärdena, i vilket fall det kunde anses ligga inom

inspektionens befogenhet att medgiva bolagen att uppföra efter utgången av

nästföregående räkenskapsår inköpta obligationer till högre kurser, i den

mån dessa obligationers ränteavkastning lämnade skäl härför. Härom

anförde inspektionen på sin tid följande:

»Då försäkringsinspektionen den 17 mars 1909 avgav yttrande över förslaget

till aktiebolagslag, var försäkringsinspektionen av den åsikten, att

föreskriften, att tillgångar ej finge upptagas över Verkliga värdet’, icke vore

att tolka så, att tillgångar ej i något fall finge upptagas över deras marknadsvärde.

Nämnda lagförslags senare behandling ilar.emellertid givit vid..,

handen, att föreskriften, som införts i såväl aktiebolagslagen som bank''

Jägeri, verkligen skall så tillämpas av aktiebolag och banker.»

Sagila förbållände föranledde inspektionen att för värdehandlingar, vilka

användas till redovisning av viss försäkringsfond, föreslå en särbestämmelse,

vilken efter omarbetning intogs under 4) av 48 och 149 §§. En sådan be
stämmelse

hade varit överflödig, därest med verkligt värde kunde förstås fi|t___

högre värde än marknadsvärdet, och man synes därför nödgad draga den

__sluts als enir ätt ''lagstiftaren ansell verkligt värde liktydigt med marknadsvärde.

Däremot har inspektionen icke alltid ansett sig behöva som verkfigTvarde

välja marknadsvärdet just vid räkenskapsårets utgång, därest sistnämnda

värde tillfälligtvis avvikit från vad som kunnat betraktas såsom

normalt marknadsvärde och en snar återgång till detta värde kunnat förväntas.

I nu förevarande situation har emellertid inspektionen icke ansett

sig kunna giva nämnda lagrum eu sådan tillämpning, då det icke föreligger

några påtagliga skäl alt räkna med en snar återgång till den låga räntenivå,

som rådde under innevarande års första hälft.

Beträffande stadgandet under 4) av 48 och 149 §§ anförde de sakkunniga,

vilka erhållit i uppdrag att omarbeta detta stadgande, i skrivelse den 10 juni

1916 följande:

»En förutsättning för alt premiereservens och premieåterbäringsreservens

tillgångar skola kunna bibehålla oförändrade bokföringsvärden, även örn

marknadsvärdena bliva lägre, är givetvis, att de vid sin inläggning i fonden

ej upptagits till för höga värden. Enligt 228 § tillkommer det försäkringsinspcktionen

alt vaka (iver att de till redovisning av premiereserven avsatta

tillgångar äro tillräckliga. Alltså äger försäkringsinspektionen att, när ett

bolag inköpt t. ex. obligationer och inlagt deni i premiereserven, ingå i prövning

örn det värde, vartill de upptagits, kan lämnas utan anmärkning, varvid

naturligtvis försäkringsinspektionen icke godkänner ett värde som

motsvarar en effektiv räntefot, sorn är lägre än fondräkningens räntefot

eller som i betraktande av obligationernas ari icke anses erbjuda en till
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

Departementschefen.

lycklig säkerhetsmarginal gentemot sistnämnda räntefot. Sådan prövning

har tydligen försäkringsinspektionen rätt att göra även i fråga om premieåterbäringsreservens

tillgångar.»

En bidragande anledning till att ifrågavarande moment givits så begränsad

omfattning som fallet är torde hava varit, att man vid tidpunkten för

dess tillkomst ej räknade med så stora och hastiga förändringar i räntenivån,

att något mera betydande nedskrivningsbehov skulle uppstå i fråga

örn värdehandlingar, som för första gången användas för redovisning av

ifrågavarande fonder.

Den senaste höjningen av räntenivån bör enligt inspektionens mening icke

utan mycket starka skäl redan nu föranleda höjning av den räntefot, som

skall tillämpas vid premiereservens beräkning. Av denna anledning anser

inspektionen föreningens alternativa förslag icke heller böra komma i åtanke.

Med hänsyn till det ovan anförda finner inspektionen däremot en ändring av

48 § 4) och 149 § 4) i överensstämmelse med föreningens huvudförslag påkallad.

Inspektionen har övervägt införande i den föreslagna bestämmelsen av ett

stadgande, som skulle giva uttryck för inspektionens rätt att redan vid inläggande

i fonderna av värdehandlingar, varom nu är fråga, verkställa prövning

av deras värde. Ett dylikt stadgande vore i full överensstämmelse med de

sakkunnigas här ovan citerade uttalande angående förutsättningen för tillämpning

av stadgandet under 4) i berörda paragrafer. Inspektionen har emellertid

avstått från denna tanke. Då, på sätt de sakkunniga anfört, inspektionen

äger att ingå i prövning i fråga om det värde, vartill redan pantsatta värdehandlingar

upptagits, bör det enligt inspektionens mening ligga i bolagens intresse

att — till undvikande av anmärkning senare från inspektionens sida -—

redan då värdehandling första gången användes för pantsättning, nedskrivning

sker till ett värde motsvarande en effektiv räntefot, som icke är lägre

jin den räntefot, som ligger till grund för beräkning av premiereservedTfesp.

premieåterbäringsreserven, eventuellt med beaktande av att en tillräcklig säkerhetsmarginal

förefinnes. Inspektionen har för avsikt att, därest förslaget

genomföres, tillämpa de modifierade värderingsreglerna på sätt nu antytts.

“Föreningen har framhållit angelägenheten därav, att förevarande lagändring

åvägabringas så tidigt, att densamma skall kunna tillämpas å boksluten

för innevarande räkenskapsår, alltså redan för år 1939. Inspektionen vill

understryka behovet härav.

Av det ovan anförda torde framgå, att det är det nuvarande tidsläget, som

föranlett här framlagda förslag om lagändring. En lagändring i förslagets

syfte bör därför enligt inspektionens mening få provisorisk karaktär. En

mera ingående prövning av de spörsmål, vilka här ovan berörts, torde böra

anstå, till dess det för närvarande vilande arbetet på en mera allmän översyn

av lagen om försäkringsrörelse och därmed sammanhängande frågor

återupptages. En dylik prövning måste också bliva beroende av de resultat,

vartill man slutligen kommer i fråga örn motsvarande ämnen för aktiebolagens

del.

Såsom försäkringsinspektionen framhållit hava ändringarna i ränteläget

medfört, att försäkringsbolagen för det nu tilländalupna räkenskapsåret

måste i balansräkningen å ena sidan enligt de av Kungl. Maj:t senast fastställda

försäkringsgrunderna redovisa ökad skuldbörda i form av större premiereserv

samt å andra sidan till följd av gällande lagstiftning å tillgångssidan

i åtskilliga fall upptaga till nedskrivna belopp värdehandlingar, vilka

av bolagen avses för samma redovisning. Jag biträder uppfattningen, att

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunql. Maj:ts proposition nr 21.

9

den härigenom skapade situationen ej är tillfredsställande. En nära till

hands liggande utväg kunde synas vara, att Kungl. Maj:t genom ändring i

försäkringsgrunderna medgåve höjning av den räntefot, efter vilken premiereserven

skall beräknas. Emellertid delar jag försäkringsinspektionens mening,

att, i betraktande av den förhållandevis korta tid under vilken det

högre ränteläget å penningmarknaden hittills varit gällande, denna utväg

icke för närvarande är lämplig. Däremot förefaller det, som skulle en godtagbar

lösning kunna vinnas med det av svenska livförsäkringsbolags förening

framlagda, av försäkringsinspektionen understödda lagändringsförslaget.

Förslaget innebär, på sätt inhämtas av det föregående, i huvudsak

den avvikelsen från nu gällande bestämmelser, att värdehandling, som av ett

^försäkringsbolag förvärvats eller anskaffats under räkenskapsåret, får, oavsett.

dess verkliga värde, i balansräkningen bokföras till_ belopp, motsvarande

-kostnaderna för förvärvandet eller anskaffandet, förutsatt att handlingen beräknas

kunna å tid, som med hänsyn till beskaffenheten av bolagets förbindelser

prövas tillfredsställande, förvandlas i penningar till belopp, motsvarande

det bokförda. Ett dylikt stadgande inverkar självfallet ej på Hen

prövningsrätt, som enligt 228 § lagen om försäkringsrörelse tillkommer försäkringsinspektionen

i fråga örn tillgångar, varmed försäkringsfond eller

premieåterbäringsreserv redovisas. Såsom tidigare erinrats är en liknande

avvikelse från huvudregeln om tillgångarnas bokförande till deras verkliga

värde medgiven redan enligt nuvarande lagstiftning, nämligen beträffande

värdepapper, som redovisats jämväl i näst föregående balansräkning och där

upptagits till högre värde än det senare gällande. Jag tillstyrker, att en utvidgning

av sistberörda undantagsbestämmelse i enlighet med vad i ärendet

föreslagits nu genomföres.

De nya bestämmelserna torde böra utfärdas snarast möjligt. För att syftet

med desamma skall uppnås, böra de erhålla tillbakaverkande kraft så till vida

att de göras tillämpliga beträffande upprättandet av balansräkningar avseende

tiden från och med det senast förflutna räkenskapsåret. I anslutning

till vad försäkringsinspektionen anfört må framhållas, att förslaget givetvis

icke avser att föregripa den av inspektionen berörda utredningen örn en

allmän översyn av gällande lagstiftning på försäkringsområdet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över ett i överensstämmelse

med vad sålunda anförts inom handelsdepartementet upprättat förslag

till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 (nr

257) om försäkringsrörelse, av den lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar,

måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom

utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, bär

bär uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 21.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 21.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 18

januari 19 A0.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 17 januari 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet den 12

januari 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den

25 maj 1917 (nr 257) om försäkringsrörelse.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen H. A. Prawitz.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 21.

11

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19

januari 19 AO.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för justitiedepartementet lagrådets den 18 januari

1940 avgivna utlåtande över det den 12 januari 1940 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen

den 25 maj 1917 (nr 257) örn försäkringsrörelse samt hemställer, att förslaget,

som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Åke Hartvig.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:40 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 a1 i texten
  2. 1LU 1940:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 48 och 149 §§ lagen den 25 maj 1917 s. 1 i texten