Sök i Ratio Lex

Angående åtgärder till skydd för prästgårdarnas byggnadskultur

1940-03-29 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:211, Angående åtgärder till skydd för prästgårdarnas byggnadskultur

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

1

Nr 211.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående åtgärder till

skydd för prästgårdarnas byggnadskultur; given

Stockholms slott den 12 april 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen

över ecklesiastikärenden för den 21 oktober 1938 och

den 12 april 1940, föreslå riksdagen att dels antaga härvid fogade förslag

till lag om ändrad lydelse av 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 (nr 400), dels ock bifalla det förslag i övrigt, örn vars

avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Gösta Bagge.

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sami.

Nr till.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus ''proposition Nr £11.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning den

30 augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

Ljb..

7 §.

Prästgård skall---kapitel föreskrives.

Vid anordnande av ny prästgård så ock vid planläggning och utförande

av arbeten berörande hus eller andra anläggningar å redan förefintlig prästgård

bör städse noga beaktas vad god byggnadskultur kräver; skolande för

tillsyn häröver särskilt iakttagas av Konungen därom meddelade föreskrifter.

Erfordras ny---ändamålet erbjudes.

32 §.

Boställsnämnd åligger---gäde ordförandens.

Boställsnämndens beslut i fråga örn ny prästgårds anordnande så ock

örn utförande av sådana arbeten berörande hus eller annan anläggning å

redan förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk eller estetisk

synpunkt anses vara av betydelse för prästgårdens yttre eller inre byggnadskaraktär,

skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens

prövning och fastställelse.

Föreligger för boställsnämnden fråga om utförande av större ny- eller

ombyggnad å löneboställe och yppas inom nämnden vid beslut därom

skiljaktiga meningar, skall ärendet i sådan del hänskjutas till stiftsnämnden

för prövning och avgörande.

I fråga örn sådant å prästgård eller löneboställe förefintligt byggnadsverk,

som av Konungen förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,

skall gälla vad därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis ''proposition Nr 211. .

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 oktober 1928.

Närvarande:

Statsministern Hansson, statsråden Westman, Wigforss, Möller, Engberg,

Sköld, Nilsson, Quensel, Forslund, Eriksson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Engberg anför:

I 1932 års ecklesiastika boställsordning stadgas i 2 kap. under särskilda

avsnitt om prästgård, örn löneboställe och om boställsnämnds uppsikt över

boställsförvaltningen. Beträffande prästgård återfinnas sålunda i 7—11 §§

de allmänna bestämmelserna rörande prästgårdsområdes storlek, prästgårds

förläggning, antalet laga hus å prästgård och dessas anordnande med

avseende å läge, inredning, byggnadsmaterial m. m. samt i 13—16 §§ stadgandena

örn pastoratets och i 17—20 §§ örn prästgårdsinnehavarens skyldigheter

i fråga örn prästgården. Vad särskilt gäller prästgårds laga hus,

vilka — jämlikt 13 § — samtliga skola underhållas och vid behov nybyggas

av pastoratet, stadgas i 12 §, att vid bestämmandet av storlek, inredning

och övrig beskaffenhet av dylikt hus skall iakttagas, å ena sidan,

att byggnadens varaktighet och tjänstinnehavarens skäliga behov tillgodoses

samt, å andra sidan, att de med byggnadsskyldighetens fullgörande förenade

kostnader ej varda mer än nödigt betungande. — Boställsnämndens

befogenheter i avseende å boställsförvaltningen finnas närmast reglerade i

32 §. Enligt 33 § skall nämndens tillsyn såväl över prästgård som över löneboställe

utövas genom ekonomisk besiktning. I 34—42 §§ finnas upptagna

de närmare bestämmelserna om sådan besiktning och örn vad därmed

sammanhör ävensom åtskilliga andra för boställsnämndernas här ifrågavarande

verksamhet erforderliga procedurföreskrifter. Jämlikt nyssnämnda

32 §, däri även meddelas föreskrift huru beslut av boställsnämnden fattas,

skall det åligga boställsnämnd att med tillämpning av bestämmelserna i

det förevarande kapitlet meddela föreskrifter angående prästgårds anordnande

och löneboställes bebyggande samt att öva tillsyn å prästgårds och

löneboställes hävd till hus och jord. Yppas vid beslut om större ny- eller

ombyggnads utförande skiljaktiga meningar inom boställsnämnden, skall

dock sådant ärende i den delen underställas stiftsnämndens prövning och

avgörande. Utan hinder av vad boställsnämnden i här berörda frågor en

gång beslutat äger nämnden jämlikt 43 §, där ändrade förhållanden så

föranleda, med ändring av tidigare förordnande meddela nytt beslut i

frågan.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

Av den här lämnade redogörelsen framgår, hurusom lagstiftningen rörande

prästgårdarna, sådan den kommit till uttryck i 1932 års ecklesiastika

boställsordning, synes enbart ha tagit sikte på att — evad det gäller prästgårds

första anordnande eller prästgårds förvaltning och underhåll samt

tillsynen däröver — tillgodose rent praktiska krav, med hänsyn till, å ena

sidan, prästgårdens ändamål och dess framtida bestånd och, å den andra,

det byggnads- och underhållspliktiga pastoratets ekonomi. Däremot saknas

i boställsordningen varje som helst anvisning, huruvida, då fråga är

om byggnads eller annan anläggnings utförande å prästgård, hänsyn jämväl

skall tagas till estetiska och byggnadskulturella intressen. I vad mån

för sådant fall i äldre prästgårdar bestående byggnadskulturella värden

eller, vid ny prästgårds anordnande, inom bygden rådande tradition och

en god byggnadsvård i övrigt komma att tillvaratagas, har enligt lagstiftningen

i fråga alltså helt överlämnats åt vederbörande pastorats och

kontrollorgans egna fria initiativ.

På nu angivna, ensidigt praktiskt-ekonomiska inriktning av hithörande

lagbestämmelser har stijtsnämnden i Göteborg fäst uppmärksamheten i

skrivelse till Kungl. Majit den 14 augusti 1935. Stiftsnämnden har därvid

framhållit behovet av kompletterande bestämmelser till den ecklesiastika

boställsordningen i syfte att därmed skapa bättre garantier för tillvaratagande

av det värdefulla i prästgårdarnas säregna byggnadskultur, eller

alltså: skydd för äldre prästgårdar och prästgårdsanläggningar samt i fråga

örn nya prästgårdar största möjliga hänsyn till tradition och en god byggnadsvårds

fordringar.

Byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet hava i anledning av denna

framställning avgivit utlåtande den 22 oktober 1937, däri de, vitsordande

behovet av ökat skydd för den byggnadskultur, som prästgårdarna företräda

i vårt land, och av ett tillvaratagande av denna byggnadskulturs traditioner,

förordat införande i boställsordningen av en bestämmelse av innebörd,

att här ifrågakommande byggnadsfrågor skola underställas prövning

av stiftsnämnden, som därvid skall hava att anlita särskild sakkunskap

å området.

Sedermera hava rikets övriga stiftsnämnder efter remiss inkommit med

yttranden i frågan samt kammarkollegiet avgivit utlåtande häröver. Därjämte

har västsvenska hembygdsnämnden ingivit en skrift i ämnet.

Stiftsnämnderna hava i allmänhet biträtt byggnadsstyrelsens och riksantikvarieämbetets

förslag i frågan. Några av stiftsnämnderna hava emellertid

ifrågasatt, att det åsyftade skyddet i byggnadskulturellt hänseende

skulle begränsas till att avse blott äldre, efter inventering utvalda prästgårdar,

eller att den föreslagna sakkunnigprövningen icke skulle göras obligatorisk,

eller att — i stället för det föreslagna tilläggsstadgandet i boställsordningen

— i administrativ ordning meddelades föreskrift, att boställsnämnderna

skulle hava att före sitt beslut i byggnadsfrågorna inhämta er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

forderligt sakkunnigutlåtande. Vissa stiftsnämnder hava därjämte framhållit

angelägenheten av att föreslagna åtgärder icke komme att åsamka

pastoraten några kostnader, ävensom att ifrågasatta bestämmelser jämväl

bleve gällande beträffande löneboställes byggnader och att i påkallade

åtgärder även inbegrepes restaurering av äldre bebyggelse, som borde bevaras.

Kammarkollegiet ansluter sig i sitt utlåtande, i stort sett, till av byggnadsstyrelsen

och riksantikvarieämbetet föreslagna åtgärder till förhindrande

av att med prästgårdarna förenade byggnadskulturella värden gå till

spillo. Kollegiet förordar dock, att det ifrågasatta stadgandet i sådant

syfte i boställsordningen skall avse hus såväl å prästgård som å löneboställe,

men blott sådant hus, som, efter företagen inventering och förslag

av stiftsnämnden, av byggnadsstyrelsen bestämmes skola anses såsom

byggnadsminnesmärke, varom i kungörelsen den 26 november 1920 med

föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet stadgas. I fråga om

annat hus å prästgård eller nyanläggning av prästgård anser kollegiet däremot

byggnadsvårdens krav kunna tillbörligen tillgodoses genom föreskrift

i boställsordningen örn skyldighet för boställsnämnden att inhämta vederbörligt

sakkunnigyttrande över i frågan upprättat förslag. Bestämmelsen

örn förklarande av här ifrågakommande byggnad såsom byggnadsminnesmärke

ansåge kollegiet kunna meddelas i administrativ ordning genom

tilläggsföreskrift till förenämnda kungörelse. — I kammarkollegiet har en

ledamot uttalat särskild mening och därvid i huvudsak anslutit sig till

vad byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet i ärendet förordat.

Under åberopande av vad sålunda förekommit och då det med hänsyn

till naturen av i ärendet väckt fråga synes önskvärt, att kyrkomötet däröver

höres, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte inhämta kyrkomötets

yttrande i ärendet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till kyrkomötet skall avlåtas skrivelse av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Lorichs.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

Bilaga

till prot. över eckl.-ärenden

den 21/io 1938

(åberopad sid. 5).

Kungl. Marits skrivelse till kyrkomötet angående åtgärder för ett

bättre tillvaratagande av det värdefulla i prästgårdarnas

byggnadskultur m. mgiven Stockholms slott den

21 oktober 1938.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, inhämta kyrkomötets

yttrande i förevarande, i statsrådsprotokollet närmare omförmälda

ärende.

De till ärendet hörande handlingarna skola tillhandahållas kyrkomötet.

GUSTAF.

Arthur Engberg.

i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr Ull.

7

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

12 april 191^0.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, stats^

råden Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet

anför chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Bagge följande:

Genom en den 21 oktober 1938 dagtecknad skrivelse, nr 8, begärde Kungl.

Maj :t kyrkomötets yttrande i uppkommen fråga om åtgärder för ett bättre

tillvaratagande av det värdefulla i prästgårdarnas byggnadskultur m. m.

Med föranledande härav har kyrkomötet i skrivelse den 25 november 1938,

nr 15, under åberopande av kyrkolagsutskottets i ärendet avgivna betänkande

nr 20, hos Kungl. Maj:t anhållit om vissa angivna åtgärders vidtagande

i berört syfte. Kyrkomötets ifrågavarande skrivelse jämte transumt

i erforderliga delar av kyrkolagsutskottets däri åberopade betänkande torde

få såsom bilagor fogas till detta protokoll (bil. 1 och 2).

Sedan frågan numera inom ecklesiastikdepartementet av tillkallad sakkunnig,

kammarrådet Tom Wohlin, ytterligare beretts och denne med skrivelse

den 19 mars 1940 överlämnat en promemoria med upprättat förslag

angående viss ändring av ecklesiastik boställsordning för tillgodoseende av

byggnadsvården vid landets prästgårdar m. m., ha häröver samt över

kyrkomötets förenämnda skrivelse hörts kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen

och riksantikvarieämbetet.

Den sakkunnige har i sin promemoria rörande de allmänna förutsättningarna

för nu ifrågasatta reglerings genomförande anfört bland annat följande:
Det

torde väl närmast få anses ligga i sakens natur, att vid byggnadsföretag

berörande landets prästgårdar skola beaktas icke blott praktiska

och ekonomiska synpunkter utan jämväl tillbörliga estetiska och allmänt

byggnadskulturella krav. Den grundsats det här gäller finnes uttryckligen

inskriven i författningsregleringen rörande det offentliga byggnadsväsendet

— kungl, kungörelsen den 26 november 1920 nr 744. Regeln är i nämnda

kungörelse (§ 1) formulerad sålunda:

»Vid byggnadsföretag för statens eller menighets eller allmän institutions

eller inrättnings räkning bör, såväl i fråga om husbyggnader som byggnadsföretag

av andra slag, noga tillses, att all möjlig sparsamhet iakttages, att

byggnaderna väl lämpas efter sitt ändamål samt att desamma fylla skäliga

anspråk på värdighet och såvitt möjligt stå väl tillsammans med såväl den

omgivande naturen som i grannskapet befintliga byggnader.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

På sätt framgår av den här återgivna bestämmelsen har den omedelbar

giltighet jämväl för byggnadsföretag för menighets räkning och måste sålunda,

då kungörelsen icke stadgar något undantag för prästgård, även avse

bebyggelsen å dylika publika fastigheter. Förhållandet synes vid redigeringen

av 1932 års ecklesiastika boställsordning icke ha tillbörligen uppmärksammats.

I sistnämnda författning har sålunda beträffande prästgård,

förutom en mångfald föreskrifter av byggnadsteknisk natur, väl intagits

ett allmänt stadgande (12 §), vari vikten av byggnadernas varaktighet,

deras lämpande efter den prästerlige tjänstinnehavarens behov och sparsamhetssynpunkten

understrykas. 1 fråga om de estetiska fordringarnas

tillgodoseende och kravet å god byggnadsvård i övrigt saknas åter i berörda

författning varje motsvarande anvisning. Då man vid utredigeringen av

boställsordningen, såvitt den reglerar pastoratens skyldigheter i avseende å

prästgårdarnas bebyggelse, tydligen utgått ifrån, att denna reglering skall

vara uttömmande, synes till en början vara angeläget, att en kompletterande

anvisning i angivet hänseende nu omsider infogas i denna författning.

Med avseende å de ecklesiastika löneboställena har den sakkunnige däremot,

i likhet med kyrkolagsutskottet, icke ansett någon motsvarande reglering

i detta samband erforderlig.

I fråga örn de speciella förutsättningarna för regleringen med hänsyn till

boställsordningens bestämmelser angående prästgårdarnas bebyggelse m. m.

samt regleringens räckvidd och innehåll anför den sakkunnige:

Tyngdpunkten i de åsyftade bestämmelserna till skydd för byggnadsvården

vid landets prästgårdar måste av uppenbara skäl ligga i sådana särskilda

föreskrifter, som garantera en skärpt kontroll i förevarande hänseende.

En dylik speciell kontroll bör tydligen åvägabringas såväl vid ny

prästgårds anordnande som då fråga är om förändringar i bebyggelsen å

redan förefintliga prästgårdar. Beträffande de senare torde kontrollen, närmare

bestämt, böra avse sådana fall, då de tillämnade arbetena komme att

förändra prästgårdens allmänna, vare sig yttre eller inre, karaktär.

Då boställsordningens bestämmelser i hithörande hänseende icke lära

böra annorlunda tolkas än att byggnadsarbeten av här sist åsyftade slag

icke må — lika litet som fallet är i avseende å byggnadsföretag vid anordnandet

av ny prästgård — av pastoratet verkställas utan en föregående

prövning av boställsnämnden, synes den tillämnade särskilda kontrollanordningen

lämpligen kunna, i första hand, knytas till b o ställsnämndens behandling

av den uppkomna byggnadsfrågan. I sådant syfte torde sålunda

för nu angivna fall böra stadgas skyldighet för boställsnämnden att över

upprättat byggnadsförslag — vilket givetvis bör åtföljas av erforderliga

ritningar och arbetsbeskrivning samt, i förekommande fall, av plan över

byggnads placering och omgivande parks eller trädgårds planering — inhämta

yttrande av länsarkitekten och, där förhållandena därtill föranleda,

jämväl av landsantikvarie. Till stärkande av garantierna för ett allsidigt

och enhetligt bedömande av byggnadsärendena i här berörda fall torde tilllika

böra föreskrivas, att det beslut i den uppkomna frågan, som av boställsnämnden

efter inhämtandet av de angivna sakkunnigutlåtandena varder

meddelat, underställes stiftsnämndens prövning.

Särskild uppmärksamhet påkallar i detta sammanhang behandlingen av

en uppkommande byggnadsfråga, som berör ett å prästgård förefintligt

byggnadsverk, vilket på grund av kulturhistoriskt eller konstnärligt värde

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majits proposition Nr 211.

är att betrakta såsom minnesmärke. Otvivelaktigt bär man — på sätt av

kyrkolagsutskottet i dess betänkande framhållits — att utgå ifrån, att de

allmänna bestämmelser därom, som finnas meddelade i den ovanberörda

kungörelsen den 20 november 1920, äro tillämpliga jämväl för prästgård.

Vad angår de speciella oell strängare bestämmelser, som i nämnda kungörelse

finnas utfärdade för vården om byggnadsverk, som i där angiven ordning

av Kungl. Majit förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,

är dessa bestämmelsers tillämplighet knuten till den förutsättningen,

att byggnadsverket antingen tillhör staten eller, utan att tillhöra staten,

står »under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende».

Ehuru förmodligen en icke ringa del av landets prästgårdar vid en rättslig

prövning skulle befinnas, i formellt hänseende, tillhöra staten och oaktat,

enligt gällande instruktion för stiftsnämnderna, alla prästgårdarna äro

ställda under dessa statsmyndigheters »inseende och vård» -— ett »inseende»

som, då stiftsnämnderna instruktionsenligt hava att tillse att egendomarna

icke användas eller disponeras emot därom givna föreskrifter, svårligen kan

karakteriseras annorlunda än såsom »omedelbart» — har hittills i praxis

så ansetts, att en Kungl. Maj:ts förklaring, som i § 20 i 1920 års kungörelse

avses, icke kan beträffande byggnadsverk å prästgård meddelas.

Det lär återigen icke kunna föreligga några delade meningar därom, att

förvaltningen av de publika bostadsboställen det här gäller bär vara underkastad

samma effektiva kontroll till skydd för kulturhistoriska och konstnärliga

byggnadsverk, som ansetts nödig och nyttig för annan publik egendom

i motsvarig förvaltningsrättslig ställning. Stadgas, i enlighet med vad

ovan förordats, en allmän underställningsskyldighet beträffande av boställsnämnd

meddelade beslut berörande bebyggelsen å prästgård, är vidare tydligt,

att stiftsnämnds »inseende» över dylik publik egendom erhåller en än

mer konkret och »omedelbar» karaktär än vad redan är fallet. Det lärer

sålunda, efter genomförande av en dylik författningsändring, icke längre

kunna kvarstå någon tvekan därom, att nämnda myndigheters administrativa

funktioner i avseende å prästgårdar äro att hänföra till »omedelbart

inseende» i den betydelse, vari denna term måste antagas brukad i 1920

års omförmälda kungörelse. Till särskilt utmärkande härav torde i boställsordningen,

i samband med en reglering däri av de fall, då boställsnämndens

beslut enligt vad ovan föreslagits skall underställas stiftsnämnden, böra

fogas en särskild föreskrift, varav framgår, att jämväl byggnadsverk å prästgård

skall, jämlikt Kungl. Maj:ts förklarande, kunna underkastas sådan

särskild omvårdnad, som i § 20 i samma kungörelse avses.

Den kostnad, vilken för särskilda fall kan tänkas uppkomma för avgivandet

av sådana yttranden över upprättat byggnadsförslag, som enligt vad

tidigare berörts skulle ankomma å länsarkitekt eller landsantikvarie, torde

skäligen icke böra drabba pastoratet. Nämnda tjänstemäns medverkan i

här föreslagen ordning synes närmast kunna betraktas såsom ett led i och

en förutsättning för stiftsnämndens verksamhet vid utövande av dess inseende

över prästgårdarna, och kostnaden för denna medverkan lär följaktligen

böra bestridas av de för stiftsnämndernas verksamhet i övrigt anvisade

medel. Bland Kungl. Majits äskanden till innevarande års riksdag för

budgetåret 1940/41 finnes å åttonde huvudtiteln i avlöningsstaten för skogig

personal hos stiftsnämnderna m. m. under »Arvoden och särskilda ersättningar,

bestämda av Kungl. Majit: b. Ersättning till sakkunniga för biträde

vid syn av stiftsnämnd m. m.» upptaget ett förslagsanslag ä 5,000 kronor.

Därest en reglering av den innebörd, som här föreslagits, skulle vara avsedd

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts -proposition Nr 211.

att kunna vinna tillämpning redan under nämnda budgetår, lär ett bemyndigande

böra utverkas av riksdagen, att omförmälda anslag må disponeras

jämväl för sådan särskild utgift, varom här är fråga. Någon höjning av anslaget

för detta syfte synes dock icke för ifrågavarande år erforderlig.

De för regleringen erforderliga författningsbestämmelserna anser den

sakkunnige icke behöva eller ens lämpligen böra intagas i boställsordningen

i vidare mån än vad framgår av det av honom med promemorian överlämnade

förslaget till ändringar i samma författning. Detta förslag torde böra

såsom bilaga fogas till dagens protokoll (bil. 3). Nödiga föreskrifter beträffande

länsarkitekts och landsantikvaries medverkan vid behandlingen av

ifrågavarande byggnadsfrågor och om ordningen för bestridande av därmed

eventuellt förbundna kostnader samt de föreskrifter i övrigt, som i

detta samband kunna visa sig erforderliga, syntes enligt den sakkunniges

mening böra meddelas i administrativ väg och lämpligen sammanföras

med av Kungl. Majit förut utfärdade tillämpningsbestämmelser till

boställsordningen.

Slutligen anför den sakkunnige särskilt beträffande de av honom föreslagna

ändringarna i 32 § boställsordningen följande:

För prästgårds anordnande — såväl av nyo som genom större eller

mindre förändringar i avseende å hus och övriga anläggningar på redan

förefintlig prästgård — skola, jämlikt de nuvarande bestämmelserna i ifrågavarande

paragraf, erforderliga föreskrifter meddelas av vederbörande boställsnämnd.

Det åligger ock boställsnämnden att tillse, att prästgård till

hus och jord behörigen underhålles. Tillsyn över att meddelade föreskrifter

örn prästgårds anordnande liksom även beträffande underhållet utövas av

boställsnämnden genom ekonomisk besiktning. Dylik besiktning skall å

prästgård alltid förrättas av boställsnämnden i dess helhet. Vid besiktningen

meddelar nämnden tillika föreskrifter om verkställandet av nödigbefunna

ny- och ombyggnads- eller underhållsarbeten. Sådana föreskrifter

kunna dock av boställsnämnden i förekommande fall meddelas jämväl vid

andra tillfällen. Samtliga sålunda ifrågakommande arbeten å prästgård

skola verkställas av pastoratet.

Här berörda, enligt boställsordningen gällande stadganden för prästgårds

anordnande innebära, på sätt redan framhållits, att pastoratet för utförande

av byggnads- eller liknande arbeten å prästgård för varje fall är beroende

av boställsnämndens godkännande därav. Att innebörden av ifrågavarande

stadganden måste vara den här angivna, framgår för övrigt av det

förhållandet, att pastoratet, därest detta utan sådant godkännande igångsatte

arbeten för ny prästgårds anordnande eller syftande till förändring av

förefintlig prästgård, skulle riskera, att vad som''vid tagits bleve vid närmast^

följande besiktning av boställsnämnden underkänt. Givetvis förelåge

för sådant fall även fara att genom det egenmäktiga åtgörandet av pastoratet

för prästgården värdefulla tillgångar spolierades, vilka sedan icke

kunde återställas.

Utöver vad ovan angivits, upptager 32 § i sin nuvarande lydelse ett stadgande

(tredje stycket) av innehåll, att, där inom boställsnämnden yppas

skiljaktiga meningar vid beslut om utförande av större ny- eller ombyggnad,

ärendet i denna del skall underställas stiftsnämndens prövning och av
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

görande. Stadgandet har tillämpning å dylikt byggnadsföretag, såväl å

prästgård som å löneboställe. Då enligt den föreslagna nya lydelsen av

paragrafen förutsättningarna för underställning, såvitt avser byggnadsföretag

för prästgård, utsträckts till att generellt gälla alla sådana fall, då åtgärden

skulle medföra en förändring av prästgårdens allmänna yttre eller

inre karaktär, har den omförmälda, för fall av oenighet inom bostadsnämnden

nu gällande bestämmelsen örn underställning ansetts kunna, såvitt rör

prästgård, ur paragrafen uteslutas. Möjligt är visserligen, att till och med

en »större ombyggnad» varder så utförd, att den även för en uppmärksam

iakttagare icke märkbart innebär en förändring av prästgårdens allmänna

karaktär. Från praktisk synpunkt lär dock den begränsning av underställningsfallen,

som den sålunda föreslagna regleringen skulle kunna tänkas

medföra, icke vara ägnad att väcka någon betänklighet, helst pastoratet

och annan sakägare i varje fall skall hava sin rätt till besvärstalan mot boställsnämndens

beslut oförkränkt.

Beträffande det för närvarande i angivna paragraf stadgade underställningsförfarandet

är att märka, att för där avsedda fall boställsnämnden,

såsom sådan, icke har att meddela något formligt beslut i en föreliggande

byggnadsfråga, varom enighet inom boställsnämnden icke kunnat vinnas.

Sådan fråga skall i stället hänskjutas till stiftsnämndens — av de inom

boställsnämnden uttalade meningarna obundna — avgörande. Det rättsligt

bindande beslutet i sådant ärende blir följaktligen stiftsnämndens. Då det

nu föreslagna utsträckta underställningsförfarandet är avsett att gälla icke

blott för alla fall av ny prästgårds anordnande utan även generellt i fråga

om alla mera ingripande åtgärder i bebyggelsen och anläggningarna i övrigt

vid de »äldre» prästgårdarna, synes man icke böra frångå den i boställsordningen

eljest upprätthållna principen, att erforderliga föreskrifter

angående prästgårds anordnande i första hand skola meddelas av boställsnämnden.

Föreligger ärende om ett till prästgård hörande byggnadsverk, vilket

jämlikt vad i 1920 års ovan åberopade kungörelse sägs blivit av Kungl.

Majit förklarat vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke, skall i enlighet

med bestämmelserna i sagda kungörelse frågan örn i ärendet åsyftade

förändringar med avseende å byggnadsverket hänskjutas till Kungl.

Majit eller byggnadsstyrelsen och riksantikvarien för godkännande. Då

alltså beträffande dylika byggnadsverk varje slag av förändring kräver tillstånd

eller gillande av högre myndighet, innan några åtgärder därför må

komma till utförande, har det synts onödigt att i fråga om dessa därjämte

uppehålla kravet på underställning till stiftsnämnden. Närmare föreskrifter

rörande vad boställsnämnden skall hava att iakttaga i dylika fall torde

böra meddelas i de administrativa tillämpningsbestämmelserna.

Kammarkollegiet samt byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet lia

i sina senaste utlåtanden i ärendet på vissa punkter framställt erinringar

emot vad den sakkunnige sålunda föreslagit. Jag skall i det följande närmare

redogöra härför. Beträffande vad i myndigheternas ifrågavarande yttranden

i övrigt anförts får jag hänvisa till utlåtandena, vilka i erforderliga

delar torde i transumt fä såsom bilagor fogas till detta protokoll (bil. 4 och 5).

Den allmänna betydelsen av den angelägenhet, för vilken jag här redogjort,

har synts mig påtaglig. Då jag efter mitt tillträde till statsråds
-

Departe
mentschefen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

ämbetet hade att taga ställning till urvalet av de frågor inom det kyrkliga

förvaltningsområdet, i vilka framställningar till den nu samlade riksdagen

borde av Kungl. Majit avlåtas, fann jag likvisst, om än med

tvekan, att den slutliga regleringen av föreliggande spörsmål kunde —

i den nuvarande krissituationen och med hänsyn till riksdagens arbetsbörda

— framskjutas till ett kommande år. Emellertid har helt nyligen

min uppmärksamhet fästs på ett nyligen inträffat fall, där bristen på bestämmelser

på detta område återigen synes hota beståndet av en från kulturhistorisk

synpunkt värdefull publik byggnadstillgång. De närmare omständigheterna

i fallet ha, på sätt framgår av en av riksantikvarieämbetet till

kammarkollegiet den 23 februari 1940 avlåten skrivelse, föranlett förstnämnda

myndighet att framställa allvarliga erinringar i fråga om behovet

av bestämmelser för ett effektivare skydd i förevarande avseende. Jag har

på grund av vad här förekommit funnit mig icke kunna ifrågasätta ett uppskov

med den i sådant syfte erforderliga författningsregleringen, och jag

förutsätter med hänsyn härtill, att proposition i ärendet må jämlikt § 54

riksdagsordningen kunna avlåtas utan hinder av att den tid, inom vilken

propositioner till riksdagen såsom regel böra avgivas, numera gått till ända.

Beträffande räckvidden av och innehållet i de särskilda bestämmelser

till skydd för byggnadskulturen vid våra prästgårdsegendomar, som må

anses behövliga, föreligga i myndigheternas tidigare yttranden ävensom i

kyrkolagsutskottets av kyrkomötet godkända betänkande i frågan samt i den

sakkunniges promemoria i ärendet på åtskilliga punkter skiljaktiga förslag.

Till sin principiella inriktning äro dock alla förslagen i stort sett sammanfallande.

En i det hela nöjaktig lösning av frågan har synts mig kunna

fotas på den sakkunniges förslag. De av kammarkollegiet och av byggnadsstyrelsen

jämte riksantikvarieämbetet i dessa myndigheters förnyade yttranden

i ärendet framställda anmärkningarna mot sakkunnigförslaget synas

mig dock påkalla vissa jämkningar i detta. Jag får därför här något

närmare beröra dessa myndigheternas anmärkningar.

I avseende på tillägget till 7 § boställsordningen, vari infogats en kortfattad

anvisning om att vid bebyggelse å och ordnandet i övrigt av prästgård

såväl kulturhistoriska som estetiska krav (god byggnadskultur) städse

skola noga iakttagas, har kollegiet anmärkt, att denna anvisning lämpligare

borde erhålla formen av en allmän hänvisning till den fylligare regel

i samma ämne, som återfinnes i 1920 års kungörelse om det allmänna byggnadsväsendet.

Jag erinrar emellertid om att, då det gäller de allmänna

praktiska kraven på prästgårdarnas bebyggelse, en omedelbar föreskrift

härom finnes intagen i boställsordningen (12 §), ehuru även 1920 års kungörelse

i detta ämne innehåller ett jämväl på prästgårdarna tillämpligt

stadgande av motsvarande innehåll, om än något annorlunda formulerat.

Med hänsyn härtill och då en önskvärd samordning av de parallellt — i

boställsordningen och i 1920 års kungörelse om det allmänna byggnads
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

väsendet — gällande anvisningarna i ämnet utan svårighet lär kunna företagas

vid redigeringen av de särskilda tillämpningsföreskrifter till boställsordningen,

som, på sätt den sakkunnige förutsatt, i allt fall bli behövliga,

har jag, i likhet med byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet, icke

funnit anledning till någon erinran mot sakkunnigförslaget på denna punkt.

I avseende på definieringen av de fall, då beslut av boställsnämnd i fråga

örn ändring av bebyggelsen vid redan anordnad prästgård skall underställas

stiftsnämndens prövning, upptager sakkunnigförslaget bestämmelsen,

att dylik underställning skall ske, då beslutet avser »utförande av sådana

arbeten berörande hus eller annan anläggning å redan förefintlig prästgård,

varigenom prästgårdens allmänna yttre eller inre karaktär komme att förändras».

Syftet med den sålunda valda, allmänt hållna karakteristiken av

underställningsfallen har tydligen varit att söka såvitt möjligt begränsa

underställningsförfarandet till sådana ingrepp i bebyggelse och övriga anläggningar

vid en prästgård, som, i händelse kulturhistoriska och allmänt

estetiska hänsyn därvid åsidosättas, skulle få mera påtagligt menliga verkningar.

En dylik eller likartad begränsning av underställningsfallen måste

jämväl med hänsyn till stiftsnämndernas arbetsbörda få anses såsom angelägen.

På sätt av myndigheterna anmärkts vidlådes dock den sakkunniges

förslag i denna del av den svagheten, att underställningsregeln, sådan den

däri avfattats, kan tänkas bli föremål för skiftande tolkningar, i varje fall

om denna tolkning i första hand skall ankomma på boställsnämnderna, inom

vilka organ den arkitektoniska sakkunskapen icke finnes särskilt representerad.

Byggnadsstyrelsens och riksantikvarieämbetets ändringsförslag

går ut på att obligatorisk underställning skall i fråga om redan förefintlig

prästgård ske, då boställsnämndens beslut avser »rivning, tillbyggnad

eller förändring av hus eller annan anläggning». Enligt dessa ämbetsverks

mening borde följaktligen varje förändring — även den obetydligaste

— av ett hus eller annan anläggning påkalla underställning. Kammarkollegiet

har i sitt förslag till en ändrad formulering av underställningsregeln ej

ansett sig böra gå så långt utan modifierat regeln därhän, att underställning

borde, i avseende på de redan förefintliga prästgårdarna, äga rum av

boställsnämnds beslut »beträffande till- eller ombyggnad eller eljest större

förändring av hus eller anläggning». Skiljaktigheten i dessa ämbetsverkens

förslag ställer i rätt tydlig belysning den svårighet, som måste uppkomma,

därest den åsyftade garantien för de kulturhistoriska och estetiska intressenas

tillgodoseende i nu berörda fall skall knytas till byggnadsföretagets eller

ingreppets tekniska storleksgrad. För egen del har jag också stannat i den

uppfattningen, att en tillfredsställande lösning av frågan svårligen kan ernås

på annan grundval än sakkunnigförslagets. Nödvändigt är dock härvid,

att den av den sakkunnige föreslagna underställningsregeln i boställsordningen

erhåller en ändrad, mera preciserad avfattning. Därjämte synes det

mig emellertid lämpligt, att bedömandet, huruvida underställning järn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

likt den angivna regeln bör ske, anförtros icke åt bostadsnämnden utan åt

den på området sakkunnige länsarkitekten. Här avsedda tilläggsbestämmelse

i 32 § boställsordningen synes mig sålunda förslagsvis böra erhålla

följande lydelse:

»Bostadsnämndens beslut i fråga om ny prästgårds anordnande så ock

om utförande av sådana arbeten berörande hus eder annan anläggning å

redan förefintlig prästgård, vilka kunna från kulturhistorisk eller estetisk

synpunkt anses vara av betydelse för prästgårdens yttre eder inre byggnadskaraktär,

skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens

prövning och fastställelse.»

I den efterföljande administrativa regleringen torde i enlighet härmed

böra intagas särskilda föreskrifter av i huvudsak följande innehåll. På boställsnämnden

skall ankomma att, så snart fråga är örn arbeten, som icke

avse blott det löpande underhållet, innan boställsnämnden meddelar sitt

beslut därom, hänskjuta av nämnden preliminärt godkänt förslag tid länsarkitektens

bedömande. Därest denne skulle finna de tillämnade arbetena

icke hava sådan betydelse, som i den föreslagna tilläggsbestämmelsen tid

boställsordningen avses, böra handlingarna i ärendet, med besked därom,

återställas tid boställsnämnden. Skulle länsarkitekten åter finna det tid

honom remitterade förslaget innebära ingrepp i prästgårdens bebyggelse

eder övriga anläggningar av dylik betydelse, skall han — vare sig förslagets

utförande av honom prövas lända tid en försämring eder förbättring av

bebyggelsen från de speciella synpunkter, han i denna ordning har att bevaka

— tid boställsnämnden avgiva sakligt yttrande över förslaget. Tid

yttrandet bör i sist angivna fall tillika fogas länsarkitektens uttryckliga

förklaring, att ärendet sålunda av honom befunnits vara av den beskaffenhet,

att boställsnämndens slutliga beslut i frågan jämlikt boställsordningen

skall underställas stiftsnämnden för prövning och fastställelse. Har

en dylik förklaring meddelats av länsarkitekten, skall det åligga bostadsnämnden

att föranstalta om beslutets underställning i föreskriven ordning.

För den händelse länsarkitekten vid bedömandet av tid honom inkommet

förslag skulle finna detta vara i något avseende av betydelse från kulturhistorisk

synpunkt, bör länsarkitekten, innan han själv tid boställsnämnden

yttrar sig däröver, tillställa landsantikvarien förslaget med begäran om

dennes utlåtande i ärendet.

Vad kammarkollegiet anfört om lämpligheten av att stiftsnämnderna erhölle

befogenhet att för här avsedda tillsyn över prästgårdarna, främst i

vissa städer, anvisa annan arkitekt än länsarkitekten, finner jag mig icke

böra biträda. Jag anser nämligen önskvärt, att den speciella kontroll, som

här åsyftas, kommer att utövas av byggnadssakkunnig person i statlig

t j änstemannaställning.

På sätt jag förut omnämnt kan jämlikt § 20 i 1920 års kungörelse med

föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet en särskild omvårdnad

beredas vissa byggnadsverk, som på grund av kulturhistoriskt eder konst
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

närligt värde äro att betrakta såsom minnesmärken. Förutsättningen härför

är emellertid, såsom denna författning uttrycker det, att byggnadsverket

tillhör staten eller står under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara

inseende. Delade meningar ha i förevarande ärende uttalats beträffande

frågan, om ifrågavarande författningsrum redan i dess nuvarande

lydelse skulle kunna tänkas rymma möjlighet att bereda en här åsyftad

speciell omvårdnad åt byggnadsminnesmärken jämväl på kyrklig boställsjord

och sålunda i första hand vid prästgårdarna. I hittillsvarande

praxis har dock detta spörsmål besvarats nekande. I likhet med den sakkunnige

anser jag likväl uppenbara skäl tala för att ett dylikt speciellt skydd må

kunna anordnas även för ett byggnadsminnesmärke på en prästerlig boställsgård.

Och efter de upplysningar, som av byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet

meddelats örn förekomsten även på ecklesiastika löneboställen

av byggnadsverk, som ur kulturhistorisk synpunkt äro av högt värde,

anser jag fullt fog föreligga för dessa myndigheters hemställan, att även

ett löneboställe eller en del därav må kunna underkastas en sådan särskild

kontroll, varom här är fråga. Jag ansluter mig sålunda till dessa myndigheters

förslag, att i 32 § i boställsordningen infogas en allmän, såväl prästgård

som löneboställe berörande, hänvisning av innehåll, att i fråga om

byggnadsverk, som av Konungen förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,

skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Med hänsyn

till den för närvarande föreliggande oklarheten i fråga om räckvidden av

bestämmelsen i § 20 i 1920 års kungörelse förordar jag, i anslutning till vad

kammarkollegiet därutinnan anfört, tillika, att i denna paragraf göres ett

tillägg, varigenom otvetydigt framgår, att den däri meddelade bestämmelsen

avser även byggnadsverk på prästgård och ecklesiastikt löneboställe.

Första stycket i paragrafen torde i enlighet härmed kunna förslagsvis erhålla

följande ändrade avfattning:

»Kungl. Majit bestämmer, på förslag av byggnadsstyrelsen och efter övriga

vederbörande myndigheters hörande, vilka staten tillhöriga eller under

statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende eller under tillsyn

av boställsnämnd, som i ecklesiastik boställsordning omförmäles, stående

byggnadsverk skola, med hänsyn till egenskap av byggnadsminnesmärke,

åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad.»

Vad den sakkunnige anfört i fråga om de rättsliga förutsättningarna för

den tillärnade regleringen och i övrigt föreslagit med avseende på den närmare

behandlingsordningen, finner jag mig kunna biträda. Till den administrativa

regleringen synes böra hänföras jämväl det närmare bestämmandet

av behandlingsordningen hos stiftsnämnderna med avseende på här

ifrågavarande ärenden.

Vid bifall till mitt förslag kunna, på sätt av den sakkunnige omnämnts,

väntas uppstå vissa kostnader i samband med de byggnadssakkunniga

tjänstemännens anlitande. Till länsarkitekt böra sålunda utgå vissa

ersättningar enligt taxa för av honom avgivna yttranden och utredningar

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

ävensom i förekommande fall resekostnadsersättning. I likhet med den

sakkunnige anser jag denna kostnad icke böra drabba pastoraten utan bestridas

från den av den sakkunnige angivna posten i avlöningsstaten för

domkapitlen och stiftsnämnderna. För landsantikvariens biträde synes ej

böra beräknas annan ersättning än resekostnadsersättning. Även sådan

ersättning torde böra bestridas från ifrågavarande post. Då enligt gällande

bestämmelser till avlöningsstaten från kyrkofonden omföres ersättning

för de kostnader, som föranledas av stiftsnämndernas verksamhet,

innebär mitt förslag, att utgifterna för den av mig tillstyrkta anordningen

ytterst stanna på kyrkofonden.

I enlighet med vad jag sålunda anfört har inom ecklesiastikdepartementet

utarbetats förslag till lag orri ändrad lydelse av 7 och 32 § § ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400), vilket förslag torde få såsom

bilaga1 fogas till dagens protokoll i förevarande ämne.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

1. antaga ifrågavarande lagförslag samt

2. medgiva, att uppkommande kostnader för de byggnadssakkunniga

tjänstemännens anlitande må bestridas på

sätt av mig i det föregående angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Astrid Charpentier.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade författningsförslaget,

har här uteslutits.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

17

Bilaga 1

till prat. över eckl.-ärenden

den 12A 1940

(åberopad sid. 7).

Kyrkomötets underdåniga skrivelse i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse angående åtgärder för ett bättre

tillvaratagande av det värdefulla i prästgårdarnas

byggnadskultur m. m.

(Kyrkolagsutskottets betänkande nr 20.)

Till Konungen.

I skrivelse till kyrkomötet den 21 oktober 1938, nr 8, har Eders Kungl.

Majit begärt kyrkomötets yttrande i ett i statsrådsprotokollet för samma

dag närmare omförmält ärende angående åtgärder för tillvaratagande av

prästgårdarnas byggnadskultur.

I ärendet har kyrkolagsutskottet avgivit betänkande, nr 20, varav tryckt

exemplar här bifogas.

Under åberopande av utskottets betänkande får kyrkomötet med anledning

av Eders Kungl. Marits förevarande skrivelse i underdånighet anhålla,

a) att Eders Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärd för genomförande av sådan

ändring av gällande författningar, att boställsnämnds beslut skall underställas

stiftsnämndens prövning, då beslutet avser ny-, om- eller tillbyggnad

på prästgård eller annan sådan åtgärd, som förändrar prästgårdsbyggnads

allmänna yttre karaktär, ävensom att vid behandling av dylikt ärende

hänsyn skall tagas även till estetiska och kulturvårdande synpunkter, med

rätt för stiftsnämnden att vid sin prövning, då anledning föreligger, inhämta

yttrande av sakkunnig person; samt

b) att Eders Kungl. Majit måtte under förutsättning härav till stiftsnämndernas

förfogande ställa erforderliga medel för bestridande av kostnader

för anlitande av sakkunniga vid handläggning av dylika ärenden.

Stockholm den 25 november 1938.

Underdånigst

ERLING EIDEM.

G. H. Berggren.

Bihang till riksdagens protokoll lobo. 1 sami. Nr 211.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

Bilaga 2

till prot. över eckl.-ärenden

den 12/4 1940

(åberopad sid. 7).

Kyrkolagsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Marits

skrivelse, nr 8, angående åtgärder för ett bättre tillvaratagande

av det värdefulla i prästgårdarnas byggnadskultur

m. in.

Strävandena för tillvaratagande av byggnadskulturens intressen äro i

vårt land av gammalt datum. En statlig tillsyn ur estetisk synpunkt infördes

genom Kungl. Maj:ts brev den 8 september 1752 till överintendenten

»angående ritningar och desseiner till publike byggnader». Ritningarna

och förslagen till hus, broar och byggnader, »vilka för publici räkning skola

uppföras», skulle granskas av överintendentsämbetet, innan byggnaden

finge utföras. Nya stadganden meddelades i Kungl. Maj:ts cirkulär den

22 mars 1759 angående ansökningar och kollekter till kyrkors byggande

och reparerande samt kungl, förordningen den 31 juli 1776 angående vad

hädanefter vid publike byggnader kommer att iakttagas. Enligt sistnämnda

författning finge inga »kyrkor, hus, broar och flera publika byggnader i

städerna och på landet, som antingen för vår och kronans räkning eller ock

av andra allmänna medel byggas», uppföras, innan förslag och kostnadsberäkningar

insänts till Kungl. Majit och där, sedan de översetts, gillats

eller omarbetats av överintendentsämbetet, blivit godkända och stadfästa

av Kungl. Majit. Detta skulle också iakttagas »vid betydliga reparationer,

som göra någon ändring i dessa byggnaders indelning eller utvärtes

anseende». I instruktionen för ämbetet den 18 juni 1864 (§ 7) meddelades

motsvarande bestämmelser angående ämbetets uppgifter. Nu gällande instruktion

den 13 september 1928 för byggnadsstyrelsen, till vilken överintendentsämbetets

uppgifter övergått, tillägger styrelsen vissa uppgifter beträffande

utredning av byggnadsfrågor m. m. rörande statens m. fl. fastigheter

(§ 2), angående nybyggnadsfrågor för statens räkning (§3) samt

angående kultur- och konsthistorisk byggnadsvård (§8). Denna styrelsens

verksamhet skall utövas i samarbete med riksantikvarien (§9). Dessa bestämmelser

gälla dock icke för prästgårdar.

I kungl, kungörelsen den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det

offentliga byggnadsväsendet äro vissa föreskrifter, tillämpliga även å prästgårdar,

intagna. Enligt § 16 böra byggnader, som stå under statens, menighets

eller inrättnings förvaltning, omsorgsfullt vårdas och underhållas.

Det förvaltande organet skall i tid avhjälpa uppkomna bristfälligheter, så

att ej genom fortgående skadegörelse byggnaden eller dess inredning fördärvas

eller byggnadens eller inredningens återställande i gott skick onödigtvis

fördyras. Om i byggnad, som i § 16 sägs, vid arbete eller eljest, anordning

eller lämning av kulturhistoriskt intresse anträffas, skall jämlikt

§ 17 anmälan härom ofördröjligen göras hos byggnadsstyrelsen, som gemensamt

med riksantikvarien vidtager härav påkallad åtgärd. I §§ 18—27

lämnas föreskrifter om vården av »byggnadsminnesmärken», varmed förstås

byggnadsverk, som i § 16 sägs, vilka »på grund av kulturhistoriskt

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. May.ts proposition Nr 211.

eller konstnärligt värde äro att betrakta såsom minnesmärken». Förändring

av byggnadsminnesmärke får göras endast, såvida den är att anse såsom

nödvändig, samt skall utföras sä, att byggnadens värde ur kulturhistorisk

eller konstnärlig synpunkt icke förringas. Med reparations- och underhållsarbeten

å byggnadsminnesmärke bör icke åsyftas att försätta detsamma

i ett skick, som vore det nytt, utan böra dylika arbeten utföras så, att

byggnadens ålderdomliga karaktär och patina i möjligaste mån lämnas oberörda

(§ 18).

Kungl. Majit bestämmer, jämlikt § 20, på förslag av byggnadsstyrelsen

och efter övriga vederbörande myndigheters hörande, vilka staten tillhöriga

eller under statsmyndighets eller statsinstitutions omedelbara inseende

(d. v. s. förvaltning) stående byggnadsverk skola, med hänsyn till egenskap

av byggnadsminnesmärke, åtnjuta särskild därefter lämpad omvårdnad.

Byggnadsstyrelsen skall föra fullständig förteckning över dessa byggnadsminnesmärken.

Prästgårdar, varå ecklesiastik boställsordning är tillämplig,

torde icke kunna falla inom denna specialgrupp av byggnadsminnesmärken.

Byggnadsminnesmärke, varom i § 20 förmäles, eller dess inredning må icke

utan Kungl. Majits tillstånd rivas, överlåtas, flyttas eller användas till ändamål,

varigenom dess kulturhistoriska eller konstnärliga värde förminskas.

Ej heller får tillbyggnad, förändring eller, i den mån annat ej av Kungl.

Majit föreskrives, reparation av sådant byggnadsverk eller dess inredning

verkställas eller på ett för arbetets utförande bindande sätt förberedas, innan

förslag därtill blivit av Kungl. Majit gillat. Vad sålunda stadgats utgör

dock ej hinder för att verkställa till vanligt underhållsarbete hänförlig

eller brådskande reparationsåtgärd; men skall anmälan därom ofördröjligen

göras hos byggnadsstyrelsen, där icke reparationsåtgärden är av obetydlig

beskaffenhet.

I § § 28—39 meddelas särskilda bestämmelser angående kyrkor m. m.

•

Otvivelaktigt bottnar det skydd, som kommer landets byggnadsminnesmärken

till del, i en uppfattning, att bevarandet av dessa innebär ett betydande

kulturvärde. Även å prästgårdar och prästlöneboställen torde finnas

byggnader, som kunna anses fylla förutsättningarna för att betraktas

såsom byggnadsminnesmärken i allmänhet. Det är emellertid icke blott sådana,

som åsyftas i det föreliggande ärendet. Av ålder hava de runt om

på landsbygden spridda boställena för ecklesiastika, civila och militära ämbetsmän

spelat en avsevärd roll för uppehållande och spridande av god smak

och tillgodoseende av ändamålsenlighetens synpunkter vid den enskilda

byggnadsverksamheten. Den auktoritativa ställning, som av ålder följt

innehavet av offentlig tjänst och andra offentliga uppdrag, har tvivelsutan

medverkat härtill. Av nämnda kategorier av boställen, vilka byggdes och

bättrades efter föreskrifter, som gåvos vid syn eller ekonomisk besiktning

under former, ägnade att garantera vid övervägda beslut, iiro numera prästgårdarna

praktiskt taget de enda kvarstående. De monumentala mått, som

numera ofta utmärka andra offentliga byggnader, torde utesluta, att dessa

kunna utöva något större inflytande på den privata byggnadsverksamheten.

Det iir därför ett allmänt intresse ej blott att de redan bestående prästgårdar,

som fylla kraven på god byggnadskultur, bevaras och skyddas mot

vandalisering, utan ock att de nybyggnader, som förekomma, få ett ur

angivna synpunkter tillfredsställande utförande. Man bör måhända ej heller

förbise den betydelse, frågan har leir den enskilde tjänst innehavaren och

hans verksamhet. Mod angivna utgångspunkter synes det utskottet, som

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition Nr “211.

om den väckta frågan har betydelse egentligen blott för prästgårdarna.

Bebyggandet av löneboställena måste enligt grunderna för gällande lagstiftning

utgå väsentligen från det ekonomiska intresset att garantera största

möjliga avkastning av jorden. Det skulle vara att införa helt nya grundsatser,

att byggnadskulturella synpunkter skulle få konkurrera med de ekonomiska.

Det torde få ankomma på de lokala hembygdsintressena att taga

vård om byggnader av kulturhistoriskt värde, då sådana finnas å löneboställen

— såsom där gamla prästgårdar övergått till arrendebostäder. Eventuellt

erforderliga nya författningsbestämmelser torde därför böra inskränkas att

avse blott prästgårdarna. Det kan dock givetvis icke ifrågakomma att underkasta

prästgårdsbeståndet i dess helhet en så sträng uppsikt, som kommer

byggnadsminnesmärkena till del.

Prästgårdarna hava, såsom nämnts, en helt annan roll än löneboställena.

De ha ingen produktivt ekonomisk uppgift utan avse att, med beaktande

av bekvämlighets- och ekonomiska synpunkter, tillgodose tjänstinnehavarens

och tjänstens intresse av tillfredsställande bostads- och expeditionslokaler.

Såsom erinrats i statsrådsprotokollet har emellertid proceduren för

beslut om ny- och ombyggnad samt reparationer helt anpassats efter den

för löneboställena ur helt andra synpunkter bestämda. Avsevärda praktiska

skäl kunna givetvis åberopas härför. Men det kan icke undgås, att

boställsnämnderna, åt vilka den närmaste tillsynen över skötseln av löneboställena

är anförtrodd, måste vara benägna att anlägga enahanda synpunkter

vid förvaltningen av prästgårdarna som av löneboställena. De

kulturvårdande intressen, som äro förbundna med tillsynen över prästgårdarna,

kunna visserligen tillgodoses genom ett stadgande, att boställsnämnd,

då fråga är om ny-, örn- eller tillbyggnad på prästgård eller annan

åtgärd, som förändrar byggnadens allmänna yttre karaktär, skall inhämta

yttrande av sakkunnig person. Men oavsett den omständigheten, att det

"ej bör ifrågakomma att binda nämnden vid den sakkunniges mening, och

att därför garanti ej kan vinnas för de angivna önskemålens tillgodoseende,

skulle kostnaderna för hörande av sakkunnig i varje dylikt fall kunna bliva

betydande. Det synes därför, som örn en bättre utväg vore att förlägga

den definitiva prövningen till stiftsnämnden, då fråga är om byggnadsföretag

av angiven karaktär. Boställsnämndens beslut skulle i sådant fall

underställas stiftsnämndens prövning. Denna senare äger bättre överblick

än den mera lokalt betonade boställsnämnden, och måste redan på sådan

grund men även i följd av sin sammansättning vara väl skickad för uppgiften.

Det synes med hänsyn härtill icke erforderligt föreskriva, att stiftsnämnden

skall inhämta yttrande från sakkunnig person. Däremot torde

stiftsnämnden böra erhålla rätt att, då anledning föreligger, inhämta sådant

yttrande. Kostnaderna härför torde icke kunna förväntas uppgå till

några betydande belopp. Man lärer få förutsätta, att statsmakterna, därest

erforderliga författningsändringar i ovan angiven riktning genomföras, vilja

ställa för ändamålet erforderliga medel till förfogande. Vid prövningen av

ärenden av nu ifrågavarande slag böra givetvis anläggas ej blott kulturvårdande

utan även ekonomiska och praktiska synpunkter.

Stockholm den 18 november 1938.

På kyrkolagsutskottets vägnar:

E. v. HOFSTEN.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis -proposition Nr 211.

21

Bilaga 3

till prot. över eckl.-ärenden

den 12/« 1940

(åberopad sid. 10).

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932 (nr 400).

Härigenom förordnas, att 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning den 30

augusti 1932 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

7 §.

Prästgård skall---kapitel föreskrives.

Vid anordnandet av ny prästgård så ock vid planläggningen och utförandet

av arbeten berörande hus och andra anläggningar å redan förefintlig

prästgård bör städse noga beaktas vad god byggnadskultur kräver; skolande

för tillsyn häröver särskilt iakttagas av Konungen därom meddelade föreskrifter.

Erfordras ny---ändamål erbjudes.

32 §.

Boställsnämnd åligger---hus och jord.

Stanna boställsnämndens---gäde ordförandens.

Boställsnämnds beslut i fråga örn ny prästgårds anordnande, så ock om

utförande av sådana arbeten berörande lius eller annan anläggning å redan

förefintlig prästgård, varigenom prästgårdens allmänna yttre eller inre

karaktär komme att förändras, skall för att vinna bindande kraft underställas

stiftsnämndens prövning och fastställelse; dock att i fråga om byggnadsverk,

som av Konungen förklarats vara att betrakta såsom byggnadsminnesmärke,

skall gälla vad därom är särskilt stadgat.

Föreligger för boställsnämnden fråga om utförande av större ny- eller

ombyggnad å löneboställe och yppas inom nämnden vid beslut därom skiljaktiga

meningar, skall ärendet i sådan del hänskjutås till stiftsnämnden för

prövning och avgörande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå meddelad

uppgift, från trycket utkommit i svensk författningssamling.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

Bilaga 4

till prot. över eckl.-ärenden

den 12A 1940

(åberopad sid. 11).

Till Konungen.

I berörda av stiftsnämnden i Göteborg väckta fråga avgav kammarkollegiet

utlåtande den 30 september 1938 och tillstyrkte därvid åtgärder i syfte,

att prästgårdsbyggnader av kulturhistoriskt värde skulle bevaras, samt att

vid örn- eller nybyggnad av prästgård en god byggnadsvårds fordringar

skulle tillgodoses. I förstnämnda hänseendet föreslog kollegiet — som därvid

utgick ifrån att väl de allmänna bland annat av menighet förvaltade

byggnadsverk avseende bestämmelserna i §§ 18 och 19 i Kungl. Majrts

kungörelse den 26 november 1920, nr 744, med föreskrifter rörande det

offentliga byggnadsväsende!, men däremot icke bestämmelserna i §§ 20—22,

som avse staten tillhöriga eller under statsmyndighets eller statsinstitutions

omedelbara inseende stående byggnadsverk, ägde tillämpning å prästgårdar

— att prästgårdar skulle beredas likartat skydd som sistnämnda byggnadsverk

samt att i sådant syfte förteckning över prästgårdar, vilka såsom

byggnadsminnesmärken borde bevaras, skulle upprättas av byggnadsstyrelsen

och att fråga om rivning, om- eller tillbyggnad av dylik prästgård

alltid skulle underställas stiftsnämndens prövning. Beträffande den andra

frågan föreslog kollegiet utfärdande av föreskrift att boställsnämnden skulle

vara skyldig att vid om- eller nybyggnad av prästgård eller anläggande av

ny prästgård inhämta yttrande av länsarkitekten samt att kostnaden härför

skulle i likhet med vad som redan gällde av boställsnämnden tillkallad byggnadssakkunnig

läggas å pastoratet.

De olika förslag till lösning av förevarande spörsmål, som sålunda framkommit,

gå samtliga ut på vidtagande av åtgärder för tillgodoseende av

bättre byggnadsvård beträffande prästgårdarna, och skiljaktigheten hänför

sig endast till det sätt, på vilket kontrollen skall anordnas. Då kollegiet vid

avgivande av sitt utlåtande den 30 september 1938 hade att överväga frågan

huruvida, på sätt i ärendet från vissa håll redan då föreslagits, underställning

skulle ske hos stiftsnämnden vid nybyggnad, om- eller tillbyggnad

av prästgård, ansåg kollegiet på anförda skäl, vad angår prästgårdar i allmänhet,

tillfyllest, att sakkunnig arkitekt ställdes till boställsnämndens förfogande.

Då kollegiet sålunda härom redan uttalat sin mening och de skäl,

som härefter sedermera anförts för den motsatta meningen, av kollegiet

redan övervägts, innan kollegiet intagit sin ståndpunkt i frågan, har kollegiet

icke något annat att tillägga till sitt tidigare uttalande än att med

kollegiets förslag mindre omgång uppkommer vid handläggningen av ärendena

på samma gång erforderlig sakkunskap tillföres desamma.

Vad härefter angår anordnande av det särskilda skydd, som kan anses

påkallat beträffande sådana prästgårdar, vilka böra betraktas såsom minnesmärken,

har kollegiet såsom nämnts, i likhet med kyrkomötet, utgått

ifrån att §§ 20—22 i 1920 års kungörelse icke vore tillämpliga å prästgårdar.

Till närmare utveckling härav får kollegiet erinra om följande. Enligt eck
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Marits proposition Nr 211.

lesiastik boställsordning skall prästgård förvaltas av pastoratet (2 §), och

pastoratets förvaltning skall sta under uppsikt av boställsnämnd och stiftsnämnd

(4 §). Boställsnämndens uppsikt bestar enligt 32 § däri, att boställsnämnden

äger meddela föreskrifter angående prästgårds anordnande samt

att öva tillsyn å prästgårds hävd till lius och jord. Denna tillsyn utövas

genom ekonomisk besiktning (33 §). Stiftsnämndens uppsikt med avseende

ä prästgårdar består i meddelande av beslut i fråga örn större ny- eller ombyggnad,

där boställsnämndens ledamöter icke kunnat enas, samt att utgöra

besvärsinstans över boställsnämnden. Enligt sin instruktion har stiftsnämnden

att, i den ordning boställsordningen stadgar, utöva inseende över

pastoratets förvaltning av prästgård. Den kontroll i så att säga andra

hand, som stjftsnämnden sålunda har att utöva över pastoratets förvaltning,

kail enligt kollegiets mening svårligen karakteriseras såsom »omedelbart

inseende». Huruvida däremot boställsnämnderna utöva ett omedelbart

inseende över prästgårdarna, torde kunna vara föremål för tvekan.

Av förarbetena till 1920 års kungörelse (betänkande angående omorganisation

och lönereglering av överintendentsämbetet m. m. avgivet den 1 november

1915 samt Kungl. Maj:ts proposition till 1917 års riksdag, nr 258) framgår

emellertid icke, att förslaget avsåg prästgårdar; tvärtom uttalas, att

frågan huruvida enskilda och kommuner tillhöriga byggnader kunde bliva

föremål för liknande omvårdnad som staten tillhörande byggnader skulle

komma att bero av revision av den allmänna fornminneslagstiftningen. De

i kungörelsen innefattade bestämmelserna om den kulturhistoriska byggnadsvärden

hava varit föremål för yttrande av riksdagen i samband med den

riksdagen genom nämnda proposition underställda frågan om organisation

av överintendentsämbetet m. m., därvid riksdagen förklarade sig finna de

därutinnan framställda förslagen icke giva riksdagen anledning till erinran

(riksdagens skrivelse nr 209 är 1917, sid. 23). Ä andra sidan hava genom

1932 års lagstiftning omständigheter tillkommit, som i viss mån ställa frågan

i annan belysning.

Under angivna förhållanden och då i praxis förenämnda bestämmelser

icke ansetts tillämpliga ä prästgårdar, håller kollegiet fortfarande för sin del

före, att uttrycklig bestämmelse bör, på sätt kollegiet i sitt förra utlåtande

föreslagit, intagas i 1920 ars kungörelse i nu ifrågavarande hänseende.

Det torde vidare kunna ifrågasättas, huruvida tillräckliga skill föreligga

att, såsom enligt förslaget skulle bliva fallet, draga frågor örn förändring av

dylika byggnadsverk under Kungl. Maj:ts prövning. De skäl, som tala för

att förändring av staten tillhöriga eller under statsmyndighets omedelbara

inseende stående byggnadsverk skola prövas av Kungl. Maj:t, torde nämligen

ej nied samma styrka göra sig gällande med avseende å prästgårdar.

Sedan byggnadsstyrelsen bestämt, vilka prästgårdar skola anses såsom byggnadsminnesmärken,

torde åt stiftsnämnd, som skulle äga inhämta yttrande

från sakkunnig myndighet, kunna anförtros att avgöra dylika frågor.

Vad slutligen angar kostnaden för granskning av upprättat byggnadsförslag,

har i promemorian ansetts, att denna skäligen icke borde drabba pastoratet

utan bestridas av de för stiftsnämndernas verksamhet i övrigt anvisade

medel. Dä de särskilda kostnaderna för kontroll dåra, att prästgårdar

anordnas i överensstämmelse med dc fordringar, som från det allmännas

sida ansetts böra uppställas, däribland kostnaderna för av boställsnämnd

tillkallad sakkunnig, skola bestridas av pastoratet och de kostnader, sorn

uppkomma av den nu ifrågasatta granskningen ur byggnadskulturell .synpunkt,

torde vara av enahanda ari, anser kollegiet det principiellt riktigare,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts -proposition Nr 211.

att berörda kostnader, vilka torde komma att upptaga en mycket ringa post

i de utgifter, som åsamkas pastoraten för byggnadsarbetet, bestridas av

dessa.

Skulle emellertid förevarande frågor anses böra lösas i enlighet med det

i promemorian innefattade förslaget får kollegiet beträffande detta förslag

anföra följande.

Emot intagande i 7 § boställsordningen av föreskrift om iakttagande av

krav på god byggnadskultur vid byggnads- och andra arbeten å prästgård

synes icke vara något annat att erinra än att, då bestämmelserna i § 1 i 1920

års kungörelse, varom nämnda föreskrift är avsedd att utgöra en erinran,

vid sidan om boställsordningens bestämmelser redan torde gälla beträffande

byggnadsföretag å prästgårdar, torde vara lämpligt, att det föreslagna stadgandet

erhåller en formulering, som hänvisar till vad därutinnan gäller i

1920 års kungörelse, t. ex. »Vid anordnandet------bör i till
lämpliga

delar iakttagas vad i avseende å det offentliga byggnadsväsendet

finnes särskilt stadgat; skolande» etc.

Enligt förslaget skulle boställsnämnds beslut underställas stiftsnämndens

prövning, bland annat då beslutat arbete skulle förändra prästgårdens allmänna

yttre och inre karaktär. Då det torde vara förenat med vissa svårigheter

att avgöra, huruvida karaktären av prästgården genom ett arbete

förändras, och då detta bedömande skall göras av boställsnämnden, anser

kollegiet önskvärt, om underställningsskyldigheten kunde förbindas till vissa

mera påtagliga omständigheter. En till- eller ombyggnad torde väl i allmänhet

kunna sägas medföra förändring av karaktären på ett hus liksom

rivning eller omplacering av hus kan förändra utseendet och karaktären på

prästgården, under det att enbart reparation, d. v. s. ersättande av förslitna

byggnadsdelar med nya av samma slag, icke i regel torde förändra byggnadens

karaktär. I boställsordningen förekommer redan nu begreppet ombyggnad

och även om betydelsen därav och dess förhållande till reparation

någon gång kan vara svävande, torde dock i regel svårighet icke komma

att föreligga för boställsnämnderna att i det särskilda fallet avgöra, huruvida

ett arbete är av det ena eller andra slaget. Kollegiet föreslår därför,

att det till 32 § föreslagna nya stycket erhåller följande lydelse: »Boställsnämnds

beslut i fråga örn ny prästgårds anordnande, så ock beträffande tilleller

ombyggnad eller eljest större förändring av hus eller anläggning å

redan förefintlig prästgård skall» etc.

Med avseende å förslaget om skyldighet för boställsnämnd att över byggnadsförslag

höra länsarkitekt torde i vissa fall, såsom i städer där stadsarkitekt

finnes, det kunna befinnas lämpligare och förenat med mindre kostnader

att anlita annan arkitekt än länsarkitekt. Kollegiet ifrågasätter därför,

huruvida icke denna skyldighet bör avse länsarkitekt eller, efter stiftsnämndens

medgivande, annan arkitekt.

I övrigt har kollegiet icke någon erinran att framställa i ärendet.

I beslutet hava jämte undertecknade deltagit kammarråden Schalling

och Grönvall.

Stockholm den 4 april 1940.

Underdånigst

LENNART BERGLÖF.

H. Skoglund

föredr.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition Nr 211.

25

Bilaga 5

till prot. över edel.-ärenden

den ls/‘ 1940

(åberopad sid. 11).

Till Konungen.

Frågan om åtgärder för tillvaratagande av det värdefulla i prästgårdarnas

byggnadskultur har vunnit beaktande av samtliga de myndigheter och

institutioner, som avgivit utlåtanden i ärendet. Emellertid utgör kyrkomötets

förslag i vissa avseenden en försvagning av det förslag, som styrelsen

och ämbetet framlagt i sitt ovan åberopade utlåtande; det förstnämnda

tager sålunda sikte endast på prästgårdsbyggnads allmänna yttre karaktär

samt avser rättighet, icke skyldighet, för stiftsnämnd att anlita sakkunskap

av här ifrågavarande art.

Styrelsen och ämbetet hava tagit del av nu föreliggande, av kammarrådet

Tom Wohlin upprättade promemoria i ärendet, vilken utmynnar i ett

förslag till lag om ändrad lydelse av 7 och 32 §§ ecklesiastik boställsordning

den 30 augusti 1932. Förslaget till visst tillägg till § 7 avser att avlägsna

den i praktiska tillämpningsfrågor ytterst kännbara bristen på överensstämmelse

mellan gällande boställsordning och föreskrifterna rörande

det offentliga byggnadsväsendet den 26 november 1920. I § 32 skulle tillkomma

den nya bestämmelsen, att boställsnämnds beslut rörande ny prästgårds

anordnande samt rörande sådana arbeten, vilka medförde förändring

av befintlig prästgårdsanläggnings allmänna yttre eller inre karaktär,

skulle underställas stiftsnämndens prövning och fastställelse. I fråga om

prästgårdsbyggnad, som förklarats såsom byggnadsminnesmärke, skulle

dock gälla vad därom särskilt är stadgat.

_ Såsom i promemorian framhålles, krävas i administrativ väg utfärdade

tillämpningsbestämmelser särskilt i fråga örn sättet för stiftsnämndens

handläggning av ärenden, vilka enligt ovan skulle underställas denna

nämnds prövning och fastställelse.

Under den föregående behandlingen av föreliggande ärende har bland

annat ifrågasatts, huruvida icke prövning och avgörande av ärenden, varom

ovan talats, alltjämt skulle kunna förbehållas boställsnämnd under

förutsättning, att föreskrift utfärdades om skyldighet för nämnden att inhämta

vederbörligt sakkunnigyttrande över i frågan upprättat förslag.

Med hänsyn härtill vilja byggnadsstyrelsen och riksantikvarieämbetet erinra

örn vad de båda ämbetsverken i sitt gemensamma yttrande den 22

oktober 1937 i detta avseende anförde. Det heter i sagda utlåtande bland

annat: »Stiftsnämnden torde--—---på grund av sin sammansätt
ning

och verksamhet hava större möjlighet än boställsnämnd att i stort

överblicka och bedöma, vilka åtgärder, som må anses erforderliga för

skyddandet av prästgårdarnas byggnadskultur, varjämte det torde av

praktiska skäl vara lämpligare, att den byggnadssakkunnige har att i dylika

frågor samråda och samarbeta med det för ett större område gemensamma

organet, stiftsnämnden». I anslutning till detta uttalande vilja styrelsen

och ämbetet understryka den stora vikten av att det slutliga avgörandet

av ifrågavarande ärenden, där fråga icke är om byggnadsminnes
Bihang

till riksdagens ''protokoll 19IfO. 1 sami. Nr 211.

3

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition Nr 211.

märke, sker inom stiftsnämnden, sedan sakkunnigutlåtande inhämtats av

länsarkitekt och landsantikvarie på sätt, varom i administrativ väg utfärdade

tillämpningsbestämmelser torde komma att stadga.

Det är emellertid av betydelse, att definitionen av de ärenden, vilka av

bostadsnämnd skola underställas stiftsnämnd, gives en sådan formulering,

att tvekan icke behöver uppstå hos boställsnämnd om skyldigheterna härutinnan.

Det kan med hänsyn till gjorda erfarenheter antagas, att begreppet

»förändring av prästgårds allmänna yttre eller inre karaktär» kan komma

att givas en synnerligen växlande innebörd. Då förändringen av 32 §, i

vad densamma avser redan förefintlig prästgård, bör möjliggöra kontroll

genom sakkunnig myndighet jämväl av sådana åtgärder, vilka av boställsnämnd

till äventyrs kunna anses vara utan betydelse ur estetisk eller kulturhistorisk

synpunkt, men vilkas genomförande i själva verket skulle

medföra ett förringande av anläggningens värde ur samma synpunkter,

ifrågasätta styrelsen och ämbetet, huruvida icke tillägget till 32 §, första

styckets första del, borde givas följande formulering: »Boställsnämnds

beslut i fråga örn ny prästgårds anordnande, så ock örn rivning, tillbyggnad

eller förändring av hus eller annan anläggning å redan förefintlig

prästgård, skall för att vinna bindande kraft underställas stiftnämndens

prövning och fastställelse».

Genom de föreslagna bestämmelserna skulle rimliga krav bliva tillgodosedda

i fråga om tillvaratagande av de egentliga prästgårdarnas kulturhistoriska

och estetiska värden. Däremot skulle icke löneboställena komma

att beröras därav.

Beträffande de sistnämnda har kammarrådet Wohlin i sin promemoria,

under hänvisning till vad kyrkolagsutskottet i detta hänseende anfört,

framhållit, att någon motsvarande reglering i detta samband icke torde

vara erforderlig. Styrelsen och ämbetet vilja emellertid erinra om, att kammarkollegiet

i sitt i ärendet avgivna utlåtande förordat, att en ifrågasatt

förändring av hithörande bestämmelser, på sätt som kollegiet i utlåtandet

närmare utvecklat, skulle avse hus såväl å prästgård som å löneboställe.

Under allt beaktande av de ekonomiska synpunkter på löneboställenas

bebyggande, vilka av kyrkolagsutskottet framhållits såsom dominerande,

måste styrelsen och ämbetet hänvisa till det faktum, att löneboställena,

antingen såsom enhetliga anläggningar eller genom i dem ingående enskilda

byggnader, ofta äga största värde ur kulturhistorisk eller estetisk synpunkt.

Icke sällan hava prästgårdsbyggnader av hög ålder och stort värde i senare

tid tagits i bruk såsom lönebostaden och därigenom räddats från en

eljest säker förstörelse. Dessutom är behandlingen av löneboställenas bebyggelse

ofta av stor betydelse för omgivningarna kring kyrka och prästgård,

vilka stundom tillsammans med lönebostället bilda en enhetlig anläggning

av värdefull karaktär.

Med hänsyn till här anförda omständigheter finna styrelsen och ämbetet

det vara av stor betydelse, att åtgärder till skydd jämväl för de ecklesiastika

löneboställenas kulturhistoriska värden måtte vidtagas örn möjligt

redan i samband med den planerade regleringen av boställsordningen i vad

den avser de egentliga prästgårdarna. Styrelsen och ämbetet anse sig dock

icke böra ifrågasätta, att de för prästgårdarna avsedda särskilda bestämmelserna,

sådana dessa komma att utformas genom ändringar i och tillägg

till boställsordningens 32 §, utan vidare skulle tillämpas även på löneboställena.

En sådan åtgärd skulle icke utan skäl kunna betecknas såsom en

mindre önskvärd och ur praktisk synpunkt föga lämplig beskärning av

boställsnämndernas befogenhet.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts ''proposition Nr 211.

Då en kontroll av löneboställena ur kulturhistorisk synpunkt torde böra

begränsas till ett relativt fåtal verkligt betydelsefulla fall, synes det avsedda

resultatet enklast kunna uppnås genom att Eders Kungl. Majit efter

förslag av styrelsen och ämbetet förklarar särskilt värdefulla löneboställen

eller delar av sådana för byggnadsminnesmärken, varigenom de tillförsäkras

erforderligt skydd. Beträffande övriga löneboställen skulle i dylikt

fall ingen förändring av nu gällande bestämmelser erfordras.

Enligt styrelsens och ämbetets uppfattning skulle möjligheterna att förklara

jämväl löneboställe såsom byggnadsminnesmärke kunna uttryckas i

boställsordningens 32 § genom en omgruppering av de i denna paragraf

föreslagna ändringarna och tilläggen, varigenom densamma, med hänsyn

tagen jämväl till vad ovan anförts angående definitionen av vissa arbeten,

skulle erhålla följande lydelse:

»Boställsnämnd åligger---hus och jord.

Stanna boställsnämndens---gäde ordförandens.

Boställsnämnds beslut i fråga om ny prästgårds anordnande, så ock om

rivning, tillbyggnad eller förändring av hus eller annan anläggning å redan

förefintlig prästgård skall för att vinna bindande kraft underställas stiftsnämndens

prövning och fastställelse.

Föreligger för boställsnämnden fråga om utförande av större ny- eller

ombyggnad å löneboställe och yppas inom nämnden vid beslut därom

skiljaktiga meningar, skall ärendet i sådan del hänskjutas till stiftsnämnden

för prövning och avgörande.

I fråga örn byggnadsverk, som av Konungen förklarats vara att betrakta

såsom byggnadsminnesmärke, skall gälla vad därom är särskilt stadgat.»

Under hänvisning till vad i ärendet sålunda förekommit få byggnadsstyrelsen

och riksantikvarieämbetet hemställa,

att Eders Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för genomförande av vissa

ändringar i och tillägg till ecklesiastik boställsordning för tillgodoseende

av byggnadsvården vid landets prästgårdar och ecklesiastika löneboställen

i huvudsaklig överensstämmelse med kammarrådet Wohlins i ämnet upprättade

promemoria, dock under beaktande av de förslag till avvikelser

och kompletteringar, vilka ovan framlagts,

att Eders Kungl. Majit måtte uppdraga åt styrelsen och ämbetet att

upprätta förteckning över de prästgårdsanläggningar och löneboställen eller

delar av sådana, vilka böra förklaras som byggnadsminnesmärken,

samt att styrelsen och ämbetet måtte beredas tillfälle att yttra sig över

förslag till de tillämpningsbestämmelser, vilka äro avsedda att i administrativ

väg utfärdas såsom komplettering av den ecklesiastika boställsordningen,

särskilt i fråga om sättet för stiftsnämnds samarbete med sakkunniga

i byggnads- och kulturhistoriska frågor samt rörande ersättning åt

samma sakkunniga. Remissakten återgår. Stockholm den 29 mars 1940.

Underdånigst

För byggnadsstyrelsen:

HENNING LEO.

Ragnar Hjorth.

Curt Nilsson.

För riksantikvarieämbetet:

SIGURD CURMAN.

Erik Lundberg.

E. V. Granlund.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:349 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 191 § strafflagen för krigsmakten. s. 1 i texten
  2. 1LU 1940:49 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder till skydd för prästgårdarnas byggnadskidtur, dels ock i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten