Angående långtjänstpremie ät vissa till beredskapstjänst inkallade värnpliktiga vid marinen
1940-04-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1940:214, Angående långtjänstpremie ät vissa till beredskapstjänst inkallade värnpliktiga vid marinen
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
1
Nr 214.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående långtjänstpremie
ät vissa till beredskapstjänst inkallade
värnpliktiga vid marinen; given Stockholms slott
den 12 april 1940.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 12 april 1940.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld:
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 13 mars 1940 har chefen för marinen
gjort framställning örn vidtagande av åtgärder för förbättrande av vissa till
beredskapstjänst inkallade värnpliktigas vid flottan ställning i ekonomiskt
avseende m. m. och därvid anfört bland annat följande:
Största delen av nu i tjänst varande värnpliktiga tillhörande klasserna A
och B hava varit inkallade till tjänst under hela don tid förstärkt försvarsberedskap
varit anbefalld. Av dessa värnpliktiga hava en del sökt och vunnit
anställning över stat, under det att andra antingen icke önskat gå in för
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 214.
900 40
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
sådan anställning eller ock saknat härför erforderlig yrkesutbildning. De,
som tagit anställning över stat, hava ur ekonomisk synpunkt varit bättre
ställda än de, som icke haft sådan anställning. För samtliga dessa värnpliktiga
har den pågående tjänstgöringen varit betungande framför allt ur
den synpunkten, att de måste avstå från sitt vanliga förvärvsarbete. Många
av de inkallade och i stor utsträckning även deras familjer hava till följd
därav råkat i tryckta ekonomiska omständigheter. Åtgärder hava visserligen
undan för undan vidtagits för att förbättra de inkallades förmåner både i
fråga örn avlöning och familjeunderstöd, men åtgärderna äro icke tillfyllest,
vilket framgår av de klagomål, som framförts och framföras genom skrivelser
och telegram.
Klagomål härröra särskilt från de värnpliktiga tillhörande klass A, som
icke befordrats under förutvarande anställning och som till följd därav med
endast ett fåtal undantag nu göra sin tjänst såsom 2. och 3. klass sjömän.
Dessa värnpliktiga tjänstgöra å fartyg, signalstationer m. m. och hava därvid
insatts i befattningar särskilt ombord, som enligt gällande besättningslistor
skola beklädas av 2. och 3. klass sjömän. Antalet inkallade 2. klass sjömän
utgör omkring 500 och antalet 3. klass sjömän omkring 130.
I fortsättningen av sin skrivelse har chefen för marinen framhållit, att
han trots de därmed förknippade olägenheterna ansåge sig kunna föreslå,
att samtliga förenämnda såsom 3. klass sjömän tjänstgörande värnpliktiga,
vilkas yrkesutbildning stöde på en låg ståndpunkt, hemförlovades och ersattes
av värnpliktiga tillhörande årsklass. Däremot ansåge han sig icke
kunna tillstyrka en dylik åtgärd beträffande de såsom 2. klass sjömän tjänstgörande
värnpliktiga. Ett hemförlovande jämväl av dessa värnpliktiga skulle
nämligen medföra vakanser i fråga om yrkesutbildat manskap i ett stort
antal fartygsbesättningar, varjämte besättningarnas kvalitet skulle komma
att i hög grad nedgå. För åstadkommande av ett förbättrat läge för denna
värnpliktsgrupp ansåges därför andra utvägar böra sökas; chefen för marinen
har härom anfört följande:
Dessa värnpliktiga hava under sin tidigare anställning i stammen genomgått
fullständig rekrytutbildning och ett icke ringa antal har därjämte påbörjat
men av olika anledning icke genomgått korpralsutbildning. De flesta
av dem, som nu varit inkallade till tjänstgöring under tiden för den förstärkta
försvarsberedskapen, hava emellertid därunder genom praktisk tjänstgöring
i olika befattningar ombord och i land bibringats ökad yrkeskunskap.
En del av dem hava också på grund härav redan uppflyttats till högre
tjänstbarhetsklass och även befordrats till korpraler. Jag anser, att övriga
värnpliktiga av denna kategori efter 6 månaders praktisk tjänst nu skulle
kunna uppflyttas till 1. klass sjömän, varigenom de skulle komma att hänföras
till 4. krigslöneklassen och erhålla i någon mån förbättrade löneförmåner.
Vidare har chefen för marinen föreslagit, att en långtjänstpremie, beräknad
efter en krona för dag, skulle tilldelas de värnpliktiga tillhörande
klass A, vilka, utan att hava varit överstatanställda, under sex månader i
följd varit inkallade till beredskapstjänst. Genom en dylik åtgärd skulle
ifrågavarande värnpliktiga beredas ungefär motsvarande ekonomiska förmåner
som de överstatanställda.
Slutligen har chefen för marinen ifrågasatt utfärdande av bestämmelse
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
om att värnpliktig, som tjänstgjort i beredskapstjänst i en följd under sex
månader, måtte oberoende av bestämmelserna i krigsavlöningsreglementet
erhålla viss löneförbättring.
I ärendet hava utlåtanden avgivits av marinförvaltningen den 29 samt
av försvarsväsendets lönenämnd den 30 mars 1940.
Marinförvaltningen har förklarat sig icke hava något att erinra mot de
förenämnda av chefen för marinen framlagda förslagen.
Försvarsväsendets lönenämnd har anfört bland annat följande:
Yad först angår förslaget att tilldela vissa meniga värnpliktiga, som varit
inkallade till beredskapstjänstgöring under sex månader i följd, en långtjänstpremie,
finner lönenämnden det visserligen ur löneteknisk synpunkt
mindre tillfredsställande att genom en retroaktivt utgående löneförmån tillgodose
de värnpliktiga, varom här är fråga. Lönenämnden, som dock till
fullo beaktar önskemålen, att de värnpliktiga, vilka nödsakas att under
längre tidrymd fullgöra beredskapstjänst, i möjligaste mån hållas ekonomiskt
skadeslösa, anser sig emellertid, med hänsyn till de av chefen för marinen
anförda särskilda förhållandena vid flottan, böra förorda den av honom i
sådant syfte föreslagna utvägen. Lönenämnden förutsätter, att långtjänstpremie
allenast skall tillkomma sådana värnpliktiga, som vid tiden för utfärdandet
av beslut örn långtjänstpremiens utgående redan fullgjort eller
fullgöra beredskapstjänstgöring.
Frånsett den nu förordade åtgärden, som torde få anses hava engångskaraktär,
synes ifrågasatt ökning av de värnpliktigas avlöningsförmåner
under tjänstgöring, varom nu är fråga, böra ske inom krigsavlöningsreglementets
ram för undvikande av allt för splittrade bestämmelser å hithörande
område. Såväl förslaget om tilldelande av långtjänstpremie åt vissa värnpliktiga
som ock övriga ifrågasatta åtgärder innebärande ökade förmåner åt
de värnpliktiga, förutsätta emellertid riksdagens medverkan.
Såsom chefen för marinen framhållit har den av de utrikespolitiska förhållandena
föranledda beredskapstjänstgöringen blivit synnerligen betungande
för åtskilliga av flottans värnpliktiga. Särskilt gäller detta beträffande de
till klassen A hörande värnpliktiga. En stor del av dessa inkallades till
tjänstgöring i samband med den förstärkta försvarsberedskapens anbefallande
förliden höst och flertalet av dem äro fortfarande alltjämt i tjänst. Genom
generalorder den 15 mars 1940, nr 163, har visserligen föreskrivits, att de
av dessa värnpliktiga, vilka äro redovisade såsom tillhörande tredje tjänstbarhetsklassen
eller skeppsgossekåren, skola hemförlovas snarast möjligt,
och dessa grupper torde följaktligen nu helt vara avlösta, men beträffande
de övriga har någon dylik hemförlovningsåtgärd med hänsyn till tjänstens
krav icke kunnat vidtagas, utan de äro fortfarande i tjänstgöring. Naturligt
nog har denna långa tjänstgöringstid, under vilken avlöningsinkomsterna
varit jämförelsevis ringa, för många av dem medfört ekonomiska svårigheter.
Det synes därför vara skäligt och billigt, att dessa värnpliktiga, vilka på
grund av sin utbildning tjänstgöra i ansvarsfulla befattningar, genom förbättrade
ekonomiska förmåner erhålla en viss kompensation för de olägenheter,
som den långa tjänstgöringstiden medför.
Chefen för marinen har föreslagit, att de förbättrade ekonomiska för
-
Departements
chefen,
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 214.
minerna skulle utgå dels i form av en långtjänstpremie av en krona för
dag till en var icke överstatanställd dylik värnpliktig, som under minst sex
månader i följd varit inkallad till beredskapstjänstgöring, dels ock på så
sätt, att vederbörande värnpliktige efter sex månaders beredskapstjänstgöring
uppflyttades till 1. sjömansklassen, varigenom han skulle komma att hänföras
till 4. i stället för 2. krigslöneklassen.
Vad till en början angår frågan örn beredande av förbättrade avlöningsförmåner
åt ifrågavarande värnpliktiga genom uppflyttning i högre sjömansklass
får jag erinra örn att Kungl. Majit genom generalorder den 1 april
1940, nr 202, föreskrivit, att stationschef vid flottan må oberoende av gällande
föreskrifter i ämnet till 1. sjömansklassen uppflytta sådan klass A
eller f. d. klass A tillhörande värnpliktig, som varit inkallad till beredskapstjänstgöring
under minst sex månader och som med hänsyn till tjänstbarheten
befunnits härför lämplig. Dylik uppflyttning torde nu i regel hava
skett åtminstone beträffande de värnpliktiga, som varit i tjänstgöring sedan
beredskapstjänstgöringens början. Då uppflyttningen till 1. klass sjöman
medför att vederbörande hänföres till 4. krigslöneklassen, har den av chefen
för marinen i förevarande avseende begärda löneförbättringen redan kommit
till stånd, varför några ytterligare åtgärder härutinnan icke nu erfordras.
Vad därefter frågan örn långtjänstpremie angår, anser även jag mig böra
tillstyrka, att en dylik förmån beredes ifrågavarande värnpliktiga. Emellertid
finner jag mig böra förorda, att denna premie bestämmes till ett fixt
belopp av 180 kronor i ett för allt, motsvarande ett lönetillägg av 1 krona
för dag under en tjänstgöringstid av sex månader. Beloppet i fråga torde
icke böra utgå till personal, som under tjänstgöringstiden innehaft anställning
över stat. Såsom lönenämnden anfört torde dylik premie allenast böra
tillkomma sådana värnpliktiga, vilka vid tiden för utfärdandet av beslut örn
premiens utgående redan fullgjort eller fullgöra beredskapstjänstgöring. I
övrigt torde det böra ankomma på Kungl. Majit att meddela närmare bestämmelser
angående långtjänstpremies utbetalande. Frågan härom torde
emellertid böra underställas riksdagens prövning.
Den förmån av långtjänstpremie, som sålunda ifrågasatts beträffande vissa
av flottans värnpliktiga, torde jämväl böra tillkomma motsvarande kategorier
värnpliktiga vid kustartilleriet.
Under åberopande av vad sålunda anförts och med framhållande, att
proposition i ärendet jämlikt § 54 riksdagsordningen torde kunna avlåtas
till riksdagen utan hinder av att den för propositioners avlåtande i allmänhet
stadgade tiden gått till ända, får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att en långtjänstpremie av 180 kronor må tilldelas värnpliktig
av klass A vid marinen, vilken under innevarande
budgetår, utan att hava innehaft anställning över stat, såsom
2. klass sjöman eller 2. klass kustartillerist fullgjort bered
-
Kungl. Majus proposition nr 314. 5
skapstjänstgöring vid flottan eller kustartilleriet under minst
sex månader i en följd.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Lennart Österholm.
Bihang till riksdagens protokoll 1940.
I sami. Kr 214.
900 40 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1940:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående långt jaust premie åt vissa till beredskapst jaust inkallade värnpliktiga vid marinen. s. 1 i texten
- SU 1940:171 Utlåtande i anledning av Kungl. Majis proposition angående långtjänstpremie åt vissa till beredskapstjänst inkallade värnpliktiga vid marinen jämte en i ämnet v s. 1 i texten