Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statens arbetsmarknadskommission m. m

1940-04-17 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:216, Angående anslag till statens arbetsmarknadskommission m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 216.

1

Nr 216.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag

till statens arbetsmarknadskommission m. m.; given

Stockholms slott den 17 april 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de

förslag örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans- och folkhushållningsdepartementen

anmäler chefen för socialdepartementet, statsrådet

Möller, fråga om omorganisation av statens arbetsmarknadskommission och

därmed sammanhängande spörsmål samt anför:

Statens arbetsmarknadskommission och dess hittillsvarande verksamhet.

Till statsrådsprotokollet för den 15 september 1939 anförde dåvarande

chefen för socialdepartementet:

Genom det nu pågående kriget har läget på den svenska arbetsmarknaden

blivit sådant, att en betydande arbetslöshet hotar på vissa håll, medan samtidigt

brist på arbetskraft uppstått eller kan förväntas uppstå inom andra områden.

Samhället måste ingripa såväl för att stödja de oförvållat arbetslösa

som för att underlätta tillförseln av arbetskraft till livsviktiga områden inom

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 216.

430 40

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

näringslivet. Arbetskraftens rörlighet befordras av den offentliga arbetsförmedlingen.

Samhällets åtgärder i angivna hänseenden hava emellertid anordnats

med utgångspunkt från helt andra förutsättningar med avseende å arbetsmarknadens

struktur än de, med vilka man nu har att räkna. Med hänsyn

härtill gör sig i nuvarande läge ett behov av en samlande överblick över de

skiftande företeelserna på arbetsmarknaden och av samverkan mellan de olika

arbetsmarknadsorganen starkt gällande.

Det torde vara nödvändigt att utan dröjsmål inrätta ett särskilt organ med

uppgift i främsta rummet att noggrant följa förhållandena på den svenska

arbetsmarknaden, såväl i fråga örn uppkommande arbetslöshet som beträffande

brist på arbetskraft och att föreslå de åtgärder, som därutinnan skulle kunna

underlätta en nödvändig utjämning. Det torde vidare böra anses vara en uppgift

av största vikt för berörda särskilda organ att överväga spörsmålet örn

vilka åtgärder, som kunna komma att bliva erforderliga, därest krisläget skulle

skärpas.

Under åberopande härav begärde och erhöll departementschefen bemyndigande

att tillkalla en kommission med uppgift att följa läget på den svenska

arbetsmarknaden. Kommissionen tillkallades den 19 september 1939 och

erhöll benämningen Statens arbetsmarknadskommission.1)

Örn kommissionens hittillsvarande verksamhet må i korthet anmärkas

följande. Kommissionens i direktiven antydda uppgift att finna utvägar till en

omfördelning av arbetskraften kan sägas innefatta ett slags arbetsförmedling

i vidsträckt bemärkelse. Det är därför helt naturligt, att den hittillsvarande

verksamheten i mycket rört sig örn arbetsförmedlingsproblem. Kommissionens

ställning är formellt enbart rådgivande utan administrativ befogenhet, men

på förevarande område, där verksamheten till betydande del består i förhandlingar

med myndigheter och enskilda, förslag till åtgärder för att uppnå kontakt

mellan arbetssökande och arbetskraftsbehov o. s. v., är gränsen mellan rådgivning

och positivt ingripande icke skarp; med visst fog kan sägas, att arbetsmarknadskommissionens

verksamhet enligt sin inriktning huvudsakligen kommit

att utvecklas till ett slags central arbetsförmedling efter något större

linjer än den ordinära arbetsförmedlingen. En sådan utveckling är som antytts

helt naturlig och synes av allt att döma fylla ett behov. Den ordinära

arbetsförmedlingen är i främsta rummet lokalt inriktad och — såsom framhållits

i kommissionens ovan återgivna direktiv — uppbyggd från andra förutsättningar

än de komplicerade utjämningsproblem, varom nu är fråga.

Forshag till omläggning av arbetsmarknadskommissionens verksamhet.

Olika omständigheter hava under senare tid aktualiserat frågan örn en utbyggnad

och omorganisation av arbetsmarknadskommissionen. I denna fråga

1) Kommissionen har för närvarande följande sammansättning: landshövdingen Arthur

Thomson, ordförande, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Harald

Andersson i Dunker, ledamoten av riksdagens andra kammare, ombudsmannen Olof Andersson

i Malmö, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Erik Brodén, disponenten Axel

Enström i Holmsund, ledamoten av riksdagens första kammare, byråchefen Oskar Hagman,

expeditionschefen Åke Natt och Dag samt sekreteraren i Landsorganisationen i Sverige

Gustav Vahlberg.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 216.

har inom socialdepartementet utarbetats en promemoria med förslag till

organisation m. m. De i promemorian framlagda förslagen innebära i huvudsak

arbetsmarknadskommissionens förändring från rådgivande till administrativt

organ med ledande och samordnande uppgifter på arbetsmarknadsområdet

samt inrättande av lokala organ under arbetsmarknadskommissionen, kallade

»länsarbetsnämnder».

över promemorian hava yttranden inhämtats från statskontoret, socialstyrelsen,

rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, statens livsmedelskommission,

statens industrikommission, statens arbetsmarknadskommission,

svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen i Sverige samt de

anställdas centralorganisation (Daco).

Jag vill i det följande i olika sammanhang redogöra för de i promemorian

framlagda förslagen och motiveringen därför ävensom för innehållet i de

avgivna yttrandena.

Promemorian.

Förslaget till omorganisation av arbetsmarknadskommissionen motiverades

i promemorian ur tre olika synpunkter.

För det första hade, framhölls det, förhållandena på arbetsmarknaden —

framför allt de inbördes stridiga anspråken på yrkeskunnig arbetskraft för

olika betydelsefulla ändamål — kommit det att framstå som ett önskemål av

största praktiska vikt att tillskapa ett effektivt och auktoritativt organ för

den centrala ledningen närmast under Kungl. Majit av frågor om fördelning

och utnyttjande av tillgänglig arbetskraft. Närmast till hands läge att för

detta ändamål omdana arbetsmarknadskommissionen från en institution med

formellt i huvudsak rådgivande befogenhet och vissa utredningsuppgifter till

en exekutiv kristidsmyndighet av samma karaktär som statens industrikommission

och statens livsmedelskommission.

Det förtjänade anmärkas, att den av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap

på sin tid uppgjorda planen för en extraordinär central kristidsorganisation

upptagit bland annat två myndigheter med uppgifter, motsvarande

dem som nu tillkomma livsmedels- och industrikommissionerna,

samt en »arbetskommission» av i huvudsak den karaktär, som här antytts för

en omorganiserad arbetsmarknadskommission.

Detta behov av en mera självständig ställning för kommissionen med rent

administrativa uppgifter hade, framhölls det vidare i promemorian, framträtt

så mycket starkare, som det för en effektiv behandling av nu aktuella arbetsmarknadsfrågor

visat sig praktiskt nödvändigt, att den centrala myndigheten

på området hade till sitt förfogande lokala organ, t. ex. i varje län, med

auktoritativ ställning och sådan erfarenhet, som är av betydelse i dessa frågor.

Detta behov hade yppat sig såväl i fråga örn lösande av aktuella arbetsförmedlingsproblem

som när det gällt att effektivt genomföra för kommissionens

arbete betydelsefulla utredningar och undersökningar. För de här antydda

uppgifterna i länen funnes icke några nu bestående myndigheter, över vilka

kommissionen kunde förfoga.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 216.

Deri andra omständighet, som enligt promemorian gåve anledning att överväga

arbetsmarknadskommissionens ställning, vore ikraftträdandet av lagen

den 30 december 1939 om tjänsteplikt (SFS 1939:934).

Denna lag innehåller i 3 § bland annat följande bestämmelser:

»Myndighet, som Konungen därtill förordnar, åligger att närmast under

Konungen för riket i dess helhet handhava tillämpningen av denna lag och

med stöd därav meddelade föreskrifter. Sagda myndighet benämnes i denna

lag riksarbetsstyrelsen.

Inom varje län åligger det av Konungen därtill förordnad myndighet, i

denna lag benämnd länsarbetsstyrelse, att under riksarbetsstyrelsens ledning

handhava tillämpningen av lagen och nyssnämnda föreskrifter.»

Sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap, vilkas förslag

ligger till grund för lagen örn tjänsteplikt, hava i sin motivering (prop. urtima

riksdagen 1939 nr 92 sid. 71) förordat, att uppdraget att vara riksarbetsstyrelse

anförtroddes arbetsmarknadskommissionen, vilken i sådant fall skulle ombildas

efter i huvudsak de linjer, som anvisats i promemorian. Likaledes hava

de sakkunniga föreslagit, att i länen inrättades särskilda myndigheter med

uppdrag att vara länsarbetsstyrelser.

Vid lagens antagande togo statsmakterna icke slutgiltigt ställning till dessa

organisationsfrågor, men de sakkunnigas förslag därutinnan anvisades av

departementschefen såsom allmänna riktlinjer för frågornas lösande (prop.

sid. 74) och tillstyrktes av vederbörande utskott (andra särskilda utsk. uti.

1939 nr 34 sid. 11).

Såsom ett tredje skäl att taga arbetsmarknadskommissionens ställning

och uppgifter under övervägande angavs i promemorian en viss dualism, som

syntes bestå mellan kommissionen och socialstyrelsen i fråga örn centrala

uppgifter på den offentliga arbetsförmedlingens område. Därest, som jag i

annat sammanhang föreslagit, 2 kap. lagen örn tjänsteplikt snarast bringas i

tillämpning, kan med stöd därav en enhetlig ledning av arbetsförmedlingsverksamheten

erhållas. Under sådana förhållanden finner jag mig kunna förbigå

vad i promemorian anförts i detta hänseende.

Ur här anförda synpunkter hade i promemorian en omorganiserad arbetsmarknadskommissions

huvuduppgifter sammanfattats på följande sätt:

1. Kommissionen skulle hava att leda och samordna den offentliga arbetsförmedlingsverksamheten.

2. Kommissionen skulle vidare närmast under Kungl. Maj:t genomföra

den under rådande utomordentliga förhållanden erforderliga regleringen av

arbetskraftens användning . I detta hänseende skulle kommissionen i allmänhet

verka för en planmässig fördelning av tillgänglig arbetskraft för olika

uppgifter efter vad kommissionen, med ledning av Kungl. Maj:ts därom

givna föreskrifter och andra myndigheters för sina verksamhetsområden meddelade

beslut och önskemål, funne bäst främja rikets säkerhet och folkförsörjningen.

För att vid en sådan fördelning bereda ökad tillgång på arbetskraft

för betydelsefulla uppgifter borde kommissionen söka befordra arbets
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

5

tagares användning utom hemorten och i främmande yrken ävensom användning

av arbetskraft, som eljest icke vore helt utnyttjad. Kommissionen borde,

företrädesvis i samarbete med befintliga organisationer, söka intressera

företagare och arbetstagare härför samt verka för tillämpning av sådana arbetsformer

och arbetsvillkor, som kunna underlätta omflyttning av arbetskraft,

på sätt nyss nämnts, eller lämpa sig för arbetstagare, som sakna yrkesvana

eller som kunna användas för nya uppgifter endast viss tid under dagen eller

under året. Kommissionen borde vidare planera och, enligt Kungl. Maj:ts

bemyndigande, genomföra åtgärder från det allmännas sida i samma syfte,

såsom yrkesutbildning för underlättande av sådan omflyttning av arbetskraft

eller bidrag till täckande av särskilda kostnader i anledning därav.

3. Slutligen skulle kommissionen i egenskap av riksarbetsstyrelse enligt

lagen örn tjänsteplikt fullgöra vad därutöver ålåge denna myndighet, för den

närmaste tiden planläggnings- och förberedelsearbete i anslutning till lagen.

I sammanhang med uppdragandet av riktlinjerna för arbetsmarknadskommissionens

huvuduppgifter har i promemorian även något berörts frågan örn

ett samordnande av de egentliga arbetsmarknadsuppgifterna med andra närliggande,

framförallt ledningen av hjälpverksamheten vid arbetslöshet.

Denna fråga har omnämnts av andra särskilda utskottet vid 1939 års urtima

riksdag i utlåtande (nr 34 sid. 12) över förslaget till lag örn tjänsteplikt. Utskottet

betonar där vikten av att, därest tillämpningen av lagen örn tjänsteplikt

och handhavandet av det allmännas verksamhet för arbetslöshetens bekämpande

icke anförtros åt ett och samma organ, ett intimt samarbete anordnas

mellan myndigheterna i detta avseende, så att ej åtgärder för arbetslöshetens

bekämpande vidtagas, som skulle kunna försvåra tjänstepliktslagens

tillämpning eller som kunde bliva obehövliga med en något ändrad tillämpning

av tjänstepliktslagen.

Ännu en närbesläktad arbetsuppgift för den här avsedda organisationen

har föreslagits av sociala försvarsberedskapskommittén i dess i september

1939 framlagda förslag till familjebidragslag m.m. (statens off. utredn. 1939: 26).

Där förordas (sid. 33) såsom tillsynsmyndighet för den i förslaget avsedda

bidragsverksamheten den arbetskommission, som upptagits i rikskommissionens

för ekonomisk försvarsberedskap ovannämnda plan för krisorganisationen.

Detta förslag ligger till grund för den förut denna dag beslutade

krigsfamiljebidragsförordningen.

Här sist berörda frågor upptogos._emellertid icke till behandling i promemorian;

det framhölls endast, att desamma kunde väntas bliva aktualiserade

inom kort.

Y ttr andena.

Promemorians förslag till omläggning av arbetsmarknadskommissionens

verksamhet och dess angivande av kommissionens huvuduppgifter har tillstyrkts

i samtliga avgivna yttranden.

Hålunda säger sig rikslcommissionen för ekonomisk försvarsberedskap vilja

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 216.

giva förslaget sitt oförbehållsamma stöd. Att för den offentliga arbetsförmedlingen

under den numera skärpta och antagligen fortsättningsvis alltmera

förvärrade krisen krävdes en central ledning med större myndighet än

eljest, syntes uppenbart. Lika tydligt vore, att denna ledning för att rätt fylla

sin uppgift borde utrustas med befogenhet att reglera arbetskraftens användning

och att befordra dess utnyttjande på ur samhällssynpunkt ändamålsenligaste

sätt.

Statens industrikommission finner den nuvarande situationen på arbetsmarknaden,

kännetecknad av knappheten på arbetskraft för olika betydelsefulla

ändamål, innebära ett starkt motiv för en centraliserad handläggning av

landets arbetsmarknadsfrågor. De åtgärder i detta syfte, som redan vidtagits

inom ramen för nuvarande organisation —- exempelvis de av socialstyrelsen

publicerade riksvakanslistorna — torde ej kunna erhålla den av förhållandena

påkallade effektiviteten. En nyorganisation syntes därför ej längre böra

uppskjutas.

Statens arbetsmarknadskommission förklarar sig i sin hittillsvarande

verksamhet hava erfarit önskvärdheten av en sådan utveckling av kommissionen,

som här föreslagits. Kommissionen anför vidare:

I anslutning till den i promemorian givna sammanfattningen av en omorganiserad

arbetsmarknadskommissions huvuduppgifter vill kommissionen

understryka betydelsen av den del av verksamheten, som avser att ekonomiskt

underlätta arbetstagares anlitande utom hemorten och i främmande yrken.

Det är uppenbart, att utan hjälpmedel av detta slag det icke finnes stora möjligheter

för kommissionen att skaffa fram annan och mera arbetskraft än

den som normalt utbjudes på arbetsmarknaden eller med andra ord att lösa

krisens arbetskraftsproblem utan att tillgripa lagen om tjänsteplikt. Då man

i sistnämnda lag anvisat vissa vägar för täckande av de enskilda arbetstagarnas

förluster vid en omflyttning, har avsikten givetvis varit, att minst samma möjligheter

till kompensation skola erbjudas dem som frivilligt underkasta sig

förflyttning till samhällsviktiga arbetsområden, för vilka tvångsåtgärder eljest

måste tillgripas.

Det är i detta sammanhang icke anledning att ingå på formerna för dessa

ekonomiska stödåtgärder. Här må endast antydas två omständigheter, på

vilka desamma framförallt måste taga sikte. Den ena är den särskilda svårigheten

för familjeförsörjare att taga arbete på annan ort. Därest det är möjligt

och lämpligt, att även arbetstagarens familj tager bostad på den främmande

orten, bör stödåtgärden i regel avse bidrag till flyttningskostnaden, men där

så icke är fallet, torde det vara nödvändigt att lämna bidrag till den ökning i

levnadskostnaderna, som förorsakas av hushållets uppdelning. Den andra

omständighet, som här åsyftas, är svårigheten för en arbetstagare i ett nytt

arbete att så länge han icke har yrkesvana uppnå en skälig inkomst. Även i

detta hänseende måste åtgärder övervägas.

I frågan örn tillsynen över arbetsförmedlingen anför socialstyrelsen:
Alltsedan

socialstyrelsens tillkomst ha ärenden rörande den offentliga

arbetsförmedlingen tillhört styrelsens verksamhetsområde. Genom sin fortlöpande

befattning med dylika ärenden uppehåller styrelsen den intima kontakt

med arbetsmarknaden, som är av grundläggande betydelse för styrelsen

i dess egenskap av centralt socialpolitiskt ämbetsverk. Tillräcklig kännedom

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

om läget och utvecklingen på arbetsmarknaden kan enligt sakens natur icke

förvärvas enbart genom ett studium av arbetsförmedlingsanstalternas statistiska

redogörelser eller av deras rapporter.

Med hänsyn härtill är det en självklar och naturlig anordning, att tillsynen

över den offentliga arbetsförmedlingen normalt tillhör socialstyrelsen såsom

en av dess viktigaste arbetsuppgifter. Då exceptionella förhållanden kräva en

ändring i nu gällande ordning, måste emellertid de betänkligheter vika, som

sålunda uppkomma mot ett förslag att från socialstyrelsen överflytta ärenden

rörande den offentliga arbetsförmedlingen. Styrelsen vill också i detta sammanhang

erinra, att styrelsen i utlåtanden över förslag till lag örn tjänsteplikt

tillstyrkt, att ärenden rörande den offentliga arbetsförmedlingen skola kunna

överflyttas till riksarbetsstyrelsen. Styrelsen har därvid givetvis förutsatt,

att dessa ärenden återföras till styrelsen, så snart en krisorganisation ej längre

är av behovet påkallad.

I fråga örn uppdelningen mellan socialstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen

av dessa och närliggande göromål har socialstyrelsen vidare anfört:

Det förutsättes, att styrelsen under den tid den icke är tillsynsmyndighet

skall erhålla del av arbetsförmedlingarnas rapporter och att styrelsen även

fortsättningsvis skall utarbeta de nu förekommande halvmånadsrapporterna

rörande läget på arbetsmarknaden. Med hänsyn härtill torde den löpande

sammanställningen av uppgifterna rörande verksamheten inom de offentliga

arbetsförmedlingarna fortfarande böra göras av styrelsen. Av promemorians

förslag till överföring av vissa befattningshavare från socialstyrelsen synes

framgå, att fördelningen av arbetsuppgifterna mellan arbetsmarknadskommissionen

och socialstyrelsen tänkts sådan, ehuru det icke uttryckligen blivit

sagt i promemorian. Styrelsen vill i detta sammanhang även framhålla, att

ärenden rörande den enskilda arbetsförmedlingen givetvis böra behållas hos

styrelsen liksom ock statistiken rörande arbetslösheten inom fackorganisationema.

Styrelsen förutsätter i detta sammanhang, att styrelsen i sin egenskap

av tillsynsmyndighet över de erkända arbetslöshetskassorna skall beredas

tillgång till de uppgifter och det biträde från de offentliga arbetsförmedlingarna,

vilka äro erforderliga för att styrelsen skall kunna fylla denna

funktion.

Den i promemorian i förbigående berörda frågan om ledningen av hjälpverksamheten

vid arbetslöshet har upptagits i några yttranden. Sålunda

uttalas av rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, svenska

arbetsgivareföreningen och Daco, att det vore önskvärt, om ledningen därav

överflyttades till arbetsmarknadskommissionen.

I några jdtranden har ifrågasatts hänförande till arbetsmarknadskommissionens

verksamhetsområde av ytterligare en uppgift, nämligen ärenden angående

uppskov mod värnpliktstjänstgöring.

Härom framhåller statens industrikommission, att de nu rådande svårigheterna

på arbetsmarknaden till ej ringa del orsakades av inkallelserna till

militär tjänstgöring. I den mån den personella försvarsberedskapen förstärktes,

ökades återverkningarna på arbetsmarknaden. Det borde därför innebära

en förenkling av hela arbetsmarknadsproblemet, om uppskovsärendena

kunde avgöras inom den myndighet, som har hand om arbetskraftsproblemen,

varvid behoven av arbetskraft inom de för rikets säkerhet och försörjning

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

viktigaste verksamhetsgrenarna kunde bedömas på ett överskådligare sätt än

nu vore fallet.

Samma anordning förordas av svenska arbetsgivareföreningen.

Rilcslcommissionen för ekonomisk försvarsberedskap uttalar härom:

Den av rikskommissionen på sin tid utarbetade planen för en arbetskommission,

vilken ingick i generalplanen för den extraordinarie förvaltningen

under kris- eller krigstid, avsåg upprättandet av ett organ med i huvudsak den

ställning, som åsyftas i det nu föreliggande organisationsförslaget. Det av

rikskommissionen planerade centralorganet tänktes dock skola få ett i vissa

hänseenden vidsträcktare verksamhetsområde. I instruktionsförslaget för

arbetskommissionen angavs sålunda, att denna kommission skulle, bland

annat, äga »att under samverkan med vederbörliga militära myndigheter handlägga

ärenden rörande uppskov med inställelse till (hemförlovning från)

krigstjänstgöring för värnpliktiga». Med avseende å frågor rörande offentlig

understödsverksamhet och social hjälpverksamhet skulle det åligga arbetskommissionen

att taga sådan befattning, som kunde varda enligt lag eller

Kungl. Maj:ts beslut densamma anförtrodd. Närmast avsågs här sådan hjälpverksamhet,

som föranleddes av krigsförhållanden.

Prövningen av frågor örn uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring

vid mobilisering handhaves för närvarande av rikskommissionen, som

för ändamålet vid anbefallandet av förstärkt försvarsberedskap den 1 september

1939 upprättat en särskild uppskovsavdelning, till vilken numera efter av

Kungl. Maj:t meddelat beslut hänförts jämväl de uppskovsärenden, vilkas

handläggning tidigare påvilat de militära förvaltningsmyndigheterna. Uppskovsarbetet

utgör för närvarande, sedan ett flertal kristidsmyndigheter upprättats,

vilka övertagit större delen av de uppgifter, som eljest skolat ankomma

på rikskommissionen, denna kommissions huvudsakliga bestyr. Att uppskovsärendena

vid den utskiftning av arbetsuppgifterna på olika kristidsorgan, som

skedde under hösten 1939, ansågos böra kvarstanna hos rikskommissionen,

motiverades därmed, att något kristidsorgan, lämpat för övertagande av desamma,

icke då förväntades bliva inrättat och att någon redan befintlig myndighet

icke heller lämpligen syntes kunna åläggas bestyret därmed.

Då nu fråga uppkommit angående arbetsmarknadskommissionens ombildning

till en myndighet med central ställning på arbetsmarknadsområdet och

med administrativ befogenhet, synes spörsmålet om uppskovsärendenas förläggning

ha kommit i ett i viss mån ändrat läge. Utan tvivel sammanhänga

dessa ärenden nära med arbetsmarknadsfrågorna i övrigt. Detta kunde synas

tala för genomförandet av rikskommissionens tidigare plan att förlägga desamma

under det centrala krisorganet för arbetsmarknadens reglering. Emot

en sådan anordning talar möjligen, att den uppskovsbeviljande verksamheten,

vilken ej är begränsad till kristiden utan fortgår jämväl under normala förhållanden,

måste bedrivas under aktgivande på såväl militära som civila personalbehov.

Med hänsyn härtill och då nödig samverkan mellan de båda

centralmyndigheterna torde kunna utan svårighet ernås, synes det måhända

riktigast att tills vidare låta uppskovsärendena kvarstanna hos rikskommissionen.

Departements- Det förslag till förändring av arbetsmarknadskommissionens ställning och

chefen. huvuduppgifter, som framlagts i den remitterade promemorian, har däri motiverats

dels med att hittills gjorda erfarenheter utvisade behovet av en central

ledning i arbetsmarknadsfrågor och dels med behovet av en beredskapsorganisation

för ett mera skärpt krisläge, framförallt för tillämpning av lagen

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 216.

om tjänsteplikt. Därutinnan har förslaget vunnit bifall i samtliga avgivna

yttranden, och jag finner skäl att tillstyrka en omorganisation, som bland

annat har denna innebörd.

Emellertid anser jag tiden vara inne för en omläggning av organisationen,

som i den remitterade promemorian endast antytts som ett ytterligare steg

på den anvisade vägen; jag syftar på frågan örn den centrala ledningen av

hjälpverksamheten vid arbetslöshet. Av skäl, som jag närmare utvecklar vid

behandlingen av frågan örn anslag till denna verksamhet, synes det nuvarande

läget kräva, att det allmännas åtgärder av skilda slag inom

arbetsmarknadsområdet samordnas och därför lämpligen organisatoriskt

sammanföras på en hand. Detta bör lämpligast kunna ske genom en sammanslagning

av statens arbetslöshetskommission och arbetsmarknadskommissionen,

den senare i det ändrade och utvidgade skick, som föreslagits i den remitterade

promemorian. För den sålunda sammanslagna kommissionen synes böra

bibehållas namnet »statens arbetsmarknadskommission».

I nu förevarande sammanhang vill jag upptaga till behandling frågor om

den nybildade arbetsmarknadskommissionens organisation och arbetssätt.

Jag utgår därvid från de i promemorian framlagda förslagen med avseende å

den nu befintliga arbetsmarknadskommissionen och de däröver avgivna

yttrandena; vissa uppgifter, som erfordras därutöver för att bedöma frågan

örn sammanslagningen, har jag låtit införskaffa från arbetslöshetskommissionen.

Då jag i det följande till behandling upptager särskilda frågor om

kommissionens sammansättning, dess lokala organ m. m., bör därför uppmärksammas,

att i sammanhang därmed återgivna delar av promemorian och

remissyttrandena hava avseende å den nuvarande arbetsmarknadskommissionen,

medan av mig framförda förslag och gjorda uttalanden i regel avse

kommissionen efter sammanslagning med arbetslöshetskommissionen.

I det föregående hava utom arbetslöshetsfrågorna angivits ytterligare två

arbetsuppgifter, som ligga nära arbetsmarknadskommissionens huvuduppgifter

enligt det föreliggande förslaget men om vilka promemorian icke innehåller

något utformat förslag. Detta gäller dels funktionen som tillsynsmyndighet

enligt krigsfamiljebidragsförordningen och dels handläggningen av frågor om

uppskov med värnpliktstjänstgöring.

Vad den förstnämnda frågan angår, har Kungl. Maj:t förut denna dag beslutat,

att arbetsmarknadskommissionen skall vara tillsynsmyndighet enligt

leri gsf amil jebidragsförordningen.

I fråga örn uppskovsärendena är det obestridligt att, såsom även framhållits

i några yttranden, desamma äga nära samband med arbetsmarknadskommissionens

huvuduppgifter. Det synes därför i och för sig rationellt att överföra

även dem från rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap till den

nyorganiserade arbetsmarknadskommissionen. Emellertid tala vissa praktiska

skäl för att icke vidtaga denna förändring i omedelbar anslutning till ett nyorganisationsarbete

inom arbetsmarknadskommissionen. På grund härav och

då, såsom rikskommissionen påpekat, några påtagliga praktiska olägenheter

icke behöva befaras av att bibehålla den nuvarande anordningen, vill jag an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

sluta mig till rikskommissionens mening, att med denna fråga kan anstå tills

vidare. Emellertid torde Kungl. Maj:t böra förbehålla sig rätt att tillfälligt

vidtaga denna omorganisation, örn så befinnes lämpligt. En definitiv lösning

av frågan torde få övervägas i samband med den ifrågasatta, förnyade omprövningen

av organisationen av rikskominissionen för ekonomisk försvarsberedskap

(jfr statsutsk. uti. 1940 nr 11 sid. 5).

Vad beträffar den i socialstyrelsens yttrande berörda frågan örn fördelningen

av de statistiska arbetsuppgifterna inom arbetsmarknadsområdet, torde

aibetsmarknadskommissionen böra samla sådana uppgifter, som äro av betydelse

som arbetsmaterial för dess löpande arbete. Detta gäller framförallt

aibetsförmedlingsanstalternas och arbetslöshetskommittéernas rapporter.

Även offentliggörandet av sammanställningar av detta material torde böra

ombesörjas av kommissionen. Övriga statistiska arbetsuppgifter inom arbetsmaiknadsområdet

böra däremot alltjämt tillhöra socialstyrelsen. Dit höra

dels insamlandet och bearbetningen av sådana uppgifter, som icke hava direkt

betydelse som arbetsmaterial för kommissionen, och dels den vidare statistiska

bearbetningen av det genom kommission inkomna materialet.

Ledningen av den offentliga arbetsförmedlingen.

\id tidpunkten för tillkomsten av den remitterade promemorian ansågs

skäl icke föreligga att bringa 2 kap. lagen örn tjänsteplikt i tillämpning. Emellertid

ansågs för tiden till dess så skedde en viss centralisering och effektivisering

av den offentliga arbetsförmedlingen önskvärd. I detta syfte innehöll

promemorian ett förslag till provisorisk lagstiftning angående den offentliga

arbetsförmedlingen. Enligt förslaget skulle de uppgifter, som enligt lagen

örn offentlig arbetsförmedling tillkomme socialstyrelsen, fullgöras av den myndighet,

benämnd arbetsförmedlingens chefsmyndighet, som Kungl. Majit därtill

förordnade. Sistnämnda myndighet skulle hava att leda och samordna

arbetsförmedlingsverksamheten. Det skulle åligga arbetsförmedlingsanstalt

att, utom sina vanliga uppgifter, efter chefsmyndighetens föreskrift fullgöra

andra arbetsuppgifter, avseende arbetskraftens fördelning och utnyttjande.

Chefsmyndigheten skulle erhålla vissa befogenheter i fråga örn anstalternas

inre organisation och arbetsfördelning. Statsbidrag skulle, utöver vad som

eljest gällde, utgå för all anstalternas utgiftsökning under 1940 och 1941, i den

mån det icke vore uppenbart, att ökningen icke föranletts av tillämpning av

den provisoriska lagstiftningen.

Lagen om tjänsteplikt.

I detta sammanhang vill jag erinra örn vad lagen den 30 december 1939 örn

tjänsteplikt innehåller i fråga om den offentliga arbetsförmedlingens organisation

under krisförhållanden. Det heter sålunda i lagens 2 kap., 5 och 6 §§:

»5 §.

I län, i fråga örn vilket Konungen därom förordnar, skall under tid, som

av Konungen bestämmes, arbetsförmedlingsanstalt, som finnes anordnad

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Majus proposition nr 216.

enligt lagen den 15 juni 1934 om offentlig arbetsförmedling, stå under ledning

av länsarbetsstyrelsen och utöver anstalten eljest åliggande uppgifter

fullgöra vad enligt denna lag ankommer på arbetsförmedlingsanstalt ävensom

i övrigt biträda länsarbetsstyrelsen. Därvid skall länsarbetsstyrelsen äga

besluta örn anstaltens organisation och verksamhet samt förfoga över dess

personal, lokaler och materiel, varvid dock styrelsen ej äger anställa ny personal

för längre tid än förordnandet avser jämte skälig uppsägningstid.

6§-

Såvitt angår arbetsförmedlingsanstalts verksamhet under tid, då densamma

står under länsarbetsstyrelses ledning, skola, i den mån Konungen därom förordnar,

2, 7 och 9—12 §§ lagen om offentlig arbetsförmedling ävensom enligt

6 § samma lag antaget reglemente icke äga tillämpning. Å verksamheten belöpande

kostnader för samma tid bestridas av statsmedel.

I den män åtgärd, som vidtagits för arbetsförmedlingsanstalt under tid,

då dess verksamhet letts av länsarbetsstyrelsen, finnes vara överflödig för

verksamheten, sedan länsarbetsstyrelsen franträtt ledningen, skola för tiden

därefter av åtgärden föranledda kostnader ersättas av statsmedel. I övrigt

skall i anledning av vad i 5 § föreskrives ersättning icke utgå.»

Under lagens förarbeten anfördes i detta ämne av sakkunniga röiande

arbetsmarknadens försvarsberedskap (prop. urtima riksdagen 1939 nr 92

sid. 75), att under ett krisläge arbetsförmedlingens verksamhet redan

i och för sig bleve mer betydelsefull och mer krävande än eljest, varför

man måste räkna med en utvidgning och stabilisering av organisationen. Det

vore vidare erforderligt, att mellan arbetsförmedlingen och den för lagens tilllämpning

i övrigt behövliga organisationen åstadkommes en nära samverkan,

sannolikt även att förmedlingen underordnades nämnda organisation. Ingripandena

enligt lagen hängde intimt samman med arbetsförmedlingens uppgifter

och kunde sägas innebära en tvångsvis genomförd arbetsförmedling.

Därför borde, framhölls det vidare, efter hand som ingripandena bleve mera

omfattande, arbetsförmedlingen och de särskilda uppgifterna vid den tvångsmässiga

regleringen handhavas av ett och samma organ.

Med denna motivering föreslogo de sakkunniga vid krisförhållanden ett

tillfälligt förstatligande av den offentliga arbetsförmedlingen. På hemställan

av lagrådet (prop. sid. 190) erhöllo bestämmelserna emellertid den ovan återgivna

utformningen.

Yttrandena över promemorian.

I frågan, huruvida förhållandet mellan den offentliga arbetsförmedlingen

och arbetsmarknadskommissionen borde organiseras enligt 2 kap. lagen om

tjänsteplikt eller på annat sätt har i yttrandena förekommit följande.

Socialstyrelsen finner det icke tillräckligt motiverat i promemorian, varför

dess ståndpunkt skulle vara att föredraga framför ikraftträdande av nämnda

kapitel i lagen örn tjänsteplikt. Mot sistnämnda åtgärd skulle måhanda kunna

anföras vissa skäl av ekonomisk och psykologisk natur. De ekonomiska skälen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majlis proposition nr 216.

syntes vara av följande innebörd. Därest nämnda kapitel i tjänstepliktslagen

trädde i kraft, skulle staten komma att övertaga hela kostnaden för den offentliga

arbetsförmedlingen. För närvarande bestrede landsting och kommuner

viss andel av dessa kostnader med ett sammanlagt belopp av något över 1

miljon kronor per år. Lageris ikraftträdande skulle alltså medföra en ökning

av statens utgifter för ändamålet med omkring 1 miljon kronor utöver de särskilda

merkostnader, som torde uppkomma i samband med en av krisförhållanden

betingad utbyggnad av den offentliga arbetsförmedlingen. Socialstyrelsen

funne detta skäl icke böra vara avgörande. Då det framlagda förslaget

till lag med särskilda bestämmelser rörande den offentliga arbetsförmedlingen

innebure, att det kommunala inflytandet å arbetsförmedlingen realiter högst

väsentligt minskades, borde landstingen och kommunerna icke i samma utsträckning

som nu vore fallet åläggas att bidraga till den offentliga arbetsförmedlingens

kostnader. — Även vissa psykologiska skäl kunde som nämnts

möjligen anföras mot att nu sätta någon del av tjänstepliktslagen i kraft. Ikraftträdandet

av en lagstiftning av så djupt ingripande natur kunde — även örn

det endast gällde vissa organisatoriska bestämmelser — befaras vålla oro. När

emellertid omständigheterna vore sådana, att staten måste göra så långt gående

ingripanden som i den remitterade promemorian föresloges, vore det enligt

socialstyrelsens uppfattning just av psykologiska skäl angeläget, att vårt folk

förliktes med tanken, att tjänstepliktslagen kanske inom kort tid kunde behöva

sättas i tillämpning. Ett ikraftträdande av ifrågavarande kapitel i tjänstepliktslagen

syntes vara ägnat att på ett lämpligt sätt understryka lägets allvar. _

Styrelsen betvivlade, att man genom den föreslagna lagen med särskilda bestämmelser

örn offentlig arbetsförmedling verkligen skulle kunna uppnå de resultat,

som i promemorian avsetts. Det syntes nämligen icke sannolikt, att arbetsmarknadskommissionen

skulle äga möjlighet att på sätt i promemorian föreslagits

åstadkomma en jämnare fördelning av arbetskraften, utan att kommissionen

till sitt förfogande hade en helt förstatligad arbetsförmedling. Socialstyrelsen

kunde således icke finna, att bärande skäl för de föreslagna särskilda

bestämmelserna angående den offentliga arbetsförmedlingen anförts. I stället

borde andra kapitlet tjänstepliktslagen sättas i kraft.

I yttrandet av svenska arbetsgivareföreningen anföres:

Det behov av centralisering av arbetsförmedlingarnas verksamhet, som redan

före krisens början förmärkts, framträder nu med särskild styrka. Föreningen

finner det i dagens situation vara av utomordentlig vikt, att de stora av krisen

föranledda omflyttningsproblemen lösas snabbt och effektivt och att det på

tillfredsställande sätt sörjes för rekrytering och utbildning av den reservpersonal,

som vid en fullständigare genomförd mobilisering måste rycka in

i produktionen. Dessa uppgifter kunna enligt föreningens åsikt icke lösas

utan en enhetligt ledd, energisk insats från arbetsförmedlingarnas sida.

Att i nuvarande situation den salunda erforderliga centrala ledningen av

arbetsförmedlingarnas verksamhet bör anförtros åt arbetsmarknadskommissionen,

är otvivelaktigt. En särskild fråga är emellertid, hur detta samordnande

av arbetsmarknadskommissionens och arbetsförmedlingarnas verksamhet

lämpligen bör organiseras. I förarbetena till lagen örn tjänsteplikt uttalas,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Majus proposition nr 216.

att arbetsmarknadskommissionen är avsedd att bliva den riksarbetsstyrelse,

varom talas i lagen. Även det föreliggande förslaget utgår från att så skall

bliva fallet. I andra kapitlet lagen örn tjänsteplikt givas regler för arbetsförmedlingarnas

förstatligande under krisen, varigenom arbetsförmedlingsanstaiterna

bliva på visst sätt underordnade riksarbetsstyrelsen och dess organ. Det

måste ligga nära till hands, att lösa frågan örn arbetsförmedlingarnas centralisering

genom att låta detta kapitel omedelbart träda i tillämpning.

Den i promemorian föreslagna metoden återigen har ur statsfinansiell synpunkt

en given fördel, nämligen att staten på detta sätt blott skulle behöva

betala den merkostnad, som de med anledning av krisen nödvändiga organisatoriska

åtgärderna medföra, under det att örn tjänstepliktslagen tillämpades,

staten skulle få ikläda sig hela kostnaderna för arbetsförmedlingarnas verksamhet.

Härtill kommer att man åtminstone formellt bibehåller den kommunala

organisationsformen med de fördelar ifråga örn kommunal sakkunskap

och besparingsmöjligheter, som äro därmed förenade.

Föreningen ifrågasätter dock lämpligheten av att tillskapa en organisatorisk

övergångsform av ifrågavarande karaktär. Man kan nämligen med skäl

fråga sig, om tiden icke redan nu är inne att låta arbetsmarknadskommissionen

övertaga den fullständiga ledningen av arbetsförmedlingarnas verksamhet och

därmed också hela ansvaret för att icke något underlåtes, som nu kan göras för

tillgodoseende av näringslivets behov av arbetskraft under ett förvärrat krisläge.

För det behövliga planläggnings- och förberedelsearbetet för lagen örn

tjänsteplikt fordras otvivelaktigt ett intimt samarbete mellan arbetsmarknadskommissionen

och arbetsförmedlingarna. Föreningen vill också fästa uppmärksamheten

på den dualism i organisatoriskt avseende, som måste uppkomma

mellan å ena sidan styrelserna för arbetsförmedlingsanstalterna och

å andra sidan de i promemorian omnämnda länsarbetsnämnderna.

Landsorganisationen uttalar, att även örn genom ett ikraftsättande av 2 kap.

lagen om tjänsteplikt den svårighet beträffande kompetensfördelningen mellan

länsarbetsnämnderna och de kommunala anstaltsstyrelserna skulle undgås,

vilken syntes nödvändigt förenad med det nu föreslagna systemet, och även

örn betänkligheterna mot att redan nu bringa tjänstepliktslagen i tillämpning

mera hänförde sig till lagens materiella bestämmelser än till reglerna örn

arbetsförmedlingens yttre organisation, delade landsorganisationen den

meningen, att den önskvärda centraliseringen av arbetsförmedlingen borde

genomföras i enlighet med det remitterade förslaget. Så länge varken arbetsförmedlingstvång

eller tjänsteplikt i någon form ansåges böra tillgripas,

syntes anledning icke föreligga att sätta tjänstepliktslagens förvaltningsapparat

i funktion; även statsfinansiella skäl talade däremot. Landsorganisationen

ville emellertid framhålla angelägenheten av att en klar avgränsning

skodde av länsarbetsnämndernas befogenheter i förhållande till de kommunala

anstaltsstyrelserna.

Statens industrihommission anser de i förslaget framlagda riktlinjerna för

organiserandet av samverkan mellan arbetsmarknadskommissionen och de

lokala arbetsförmedlingsanstalterna vara för nuvarande förhållanden väl valda.

Daco förklarar sig vilja tillstyrka varje anordning, varigenom arbetsförmedlingsverksamheten

gåves en fast central organisation och en målmedveten inriktning

på en arbetskrafts- och arbetsanskaffning — icke endast på en passiv

förmedling.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj-.ts proposition nr 216.

Departements
chefen.

Frågan om elen offentliga arbetsförmedlingsverksamhetens centrala ledning

har sedan promemorian utarbetades och yttrandena däröver avgåvos kommit

i ett väsentligt annat läge. Såsom jag förut denna dag i annat sammanhang

anfört, synes tiden nu vara inne för att bringa 2 kap. lagen örn tjänsteplikt i

tillämpning. Därmed har förutsättningen för promemorians förslag örn provisorisk

lagstiftning i ämnet bortfallit.

Förslag till organisation av arbetsmarknadskommissionen.

I samband med förut avhandlade spörsmål örn en allmän omläggning av

arbetsmarknadskommissionens verksamhet och huvuduppgifter och örn erforderliga

lagstiftningsåtgärder för genomförande därav har även övervägts

frågan örn arbetsmarknadskommissionens sammansättning, arbetssätt och

organisation i övrigt.

Förarbetena till lagen om tjänsteplikt.

Dessa frågor hava under förarbetena till lagen örn tjänsteplikt berörts av

sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap (prop. urtima riksdagen

1939 nr 92 sid. 71). De sakkunniga avhandla närmast frågan örn arbetsmarknadskommissionens

lämpliga uppbyggnad och arbetssätt på ett stadium,

då lagen örn tjänsteplikt erhållit en mera omfattande tillämpning, och anföra

härom:

Kommissionen torde då böra stå under ledning av en ordförande, som helt

ägnar sig åt uppgiften. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att kommissionens

arbetsuppgifter till stor del komma att bestå av löpande göromål av

administrativ karaktär, vilka kräva snabb, stundom omedelbar handläggning.

Denna del av kommissionens uppgifter kunna uppenbarligen icke handläggas

kollegialt av en större krets ledamöter, vilka företräda olika intressen och

erfarenhetsområden och hava andra huvudsakliga arbetsuppgifter. Fördenskull

måste kommissionens beslutanderätt i betydande utsträckning uppdragas åt

ordföranden eller en mindre delegation inom densamma, som dagligen kan

deltaga i handläggningen av sådana ärenden. Det torde vara lämpligt, att uppgiften

ifråga uppdrages åt ordföranden, så länge arbetets omfattning det medger,

men att därefter vid hans sida sättes en eller, då så erfordras, två ledamöter

av kommissionen med liknande befogenhet. Ordföranden och den eller

de för uppgiften avdelade ledamöterna skulle sålunda bilda ett slags verkställande

utskott, där emellertid beslutanderätten kunde utövas i samråd eller

fördelas mellan dem inbördes efter vad som för olika fall befunnes lämpligt

och praktiskt. Ifrågavarande ledamöter måste tydligen liksom ordföranden

förutsättas ägna hela sin tid åt uppdraget.

Till sin återstående del borde kommissionen däremot med fördel bestå av

personer utom administrationen, vilka företräda huvudorganisationerna på

arbetsmarknaden, viktigare näringar o. s. v. Av kommissionen i dess helhet

borde handläggas ärenden av planläggande eller principiell innebörd och

dylikt. Kommissionens medlemsantal bör, även örn de löpande ärendena på nu

antytt sätt avlastas från densamma, icke sättas högt, knappast över sju eller

åtta. I den mån det befinnes önskvärt att till kommissionen knyta som rådgivare

flera personer utan att öka dess medlemsantal, är det lämpligt att vid

kommissionens sida ställa en rådgivande nämnd eller liknande församling med

endast konsultativ uppgift. — För kommissionen erfordrades givetvis även

ett på avdelningar arbetande kansli med administrativ personal, föredragande

och experter.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 216. 15

Den organisation, som sålunda antytts för ett stadium av omfattande verkställighetsåtgärder,

borde enligt de sakkunnigas mening successivt växa fram

ui'' en begynnelseorganisation inom arbetsmarknadskommissionen.

Promemorian.

I den inom departementet upprättade promemorian anföres i detta ämne

följande.

Organisationen av ett förvaltningsorgan med här ifrågavarande uppgifter

eib jode särskilda svårigheter, i det att å ena sidan av arbetstekniska skäl

ledamotsantalet icke borde sättas högt, lämpligen ej över fem och i varje fall

örn möjligt ej över sju, medan å andra sidan en mångfald intressegrupper och

erfarenhetsområden borde vara representerade där.

Den bästa lösningen av detta problem syntes vara, att den egentliga arbetsmarknadskommissionen

erhölle ett starkt begränsat antal ledamöter, förslagvis

fem, men kompletterades av ett arbetsmarknadskommissionens råd, vars storlek

icke vore bestämt fastslagen och inom vilket kunde erhållas en önskvärd,

mångsidig representation av här åsyftat slag. Det borde därvid understrykas,

att rådets uppgift icke borde vara att sammanträda i sin helhet för att erhålla

information örn läget och diskutera principiella frågor utan snarare att erbjuda

kommissionen ett urval sakkunniga och representanter för olika grupper och

områden att var för sig biträda kommissionen, då dennas dagliga arbete

bomme att beröra rådsledamotens huvudmän eller erfarenhetsområde. Ett

obligatoriskt deltagande pa detta sätt av sakkunniga och fackrepresentanter

i kommissionens handläggning av varje fråga, som berörde vederbörandes område,

kunde väl av praktiska skäl icke komma i fråga, men i den utsträckning det

piaktiskt läte sig göra borde rådets uppgift genomföras huvudsakligen på

detta sätt.

Åtminstone betiäffande ett särskilt betydelsefullt slag av sådan representation

ifrågasattes ett ytterligare markerande av denna rådets uppgift medelst

ett system av extra ledamotskap av kommissionen, vilket i särskilda fall alternerande

utövades av vissa fackrepresentanter inom rådet. Detta gällde rem-esentationen

av företagare och arbetstagare inom olika områden, en representation

som syntes vara självfallet nödvändig med de uppgifter, som skulle

tillkomma arbetsmarknadskommissionen.

o I detta hänseende utginge förslaget från att de stora huvudorganisationerna

på arbetsmarknaden skulle bliva representerade bland kommissionens fem

»ordinarie» ledamöter. Representationen för särskilda näringar och fack skulle

däremot äga rum i särskilda, härför avsedda sektioner av rådet, en företagarsektion

och en arbetstagarsektion, båda uppdelade i grupper efter fack, näringar

och personalkategorier. I behandling inom kommissionen av viktigare

frågor, som berörde en dylik grupp, skulle som extra ledamöter i kommissionen

deltaga vederbörande grupprepresentanter, en från vardera företagarsektionen

och arbetstagarsektionen. I flertalet viktigare avgöranden skulle därigenom

kommissionens ledamotsantal ökas från fem till sju och kommissionens sammansättning

därvid bliva den för värjo särskilt ärende mest sakkunniga, som

inom rådets ram vore möjlig.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

Den antydda anordningen erinrade, framhålles det i promemorian, i viss

mån örn det alternerande ledamotskap, som tillämpas inom arbetsrådet.

Annan inom rådet önskvärd sakkunskap eller representation, t. ex. för

frågor örn yrkesutbildning eller frågor, som berörde de frivilliga organisationerna

för anskaffande av reservarbetskraft, syntes böra sammanföras i andra

sektioner.

Med den här föreslagna sammansättningen av kommissionen syntes, heter

det vidare, densamma icke kunna beräknas hålla täta sammanträden, knappast

mer än ett sammanträde i veckan. En hel del av kommissionens arbetsuppgifter

måste dock komma att kräva snabba avgöranden, varför det måste förutsättas,

att i viss utsträckning kommissionens beslutanderätt — åtminstone

såvitt anginge åtgärder tills vidare — utövades av ordföranden ensam. Enär

föredragande tjänstemannen vid föredragning såväl för kommissionen som för

ordföranden borde vara skyldig att uttala sin mening och låta anteckna avvikande

mening till protokollet, komme i nu ifrågavarande fall organisationen

att överensstämma med ett vanligt »generaldirektörsverk».

Inom kommissionens kansli syntes utom sekretariat tills vidare behöva

inrättas endast två avdelningar, nämligen en arbetsförmedlingsavdelning för

aktuella arbetsmarknadsfrågor samt en utredningsavdelning för inventering

och registrering av nu förefintligt och framdeles uppkommande behov av och

tillgång på arbetskraft ävensom utarbetande av planer för utjämning i sådant

hänseende.

Y ttr andena.

Mot den föreslagna organisationen av arbetsmarknadskommissionen har

socialstyrelsen icke funnit något att erinra.

Statskontoret säger sig finna det föreslagna antalet ledamöter i kommissionen

väl stort. Därest — såsom framhållits som en möjlighet — arbetsmarknadskommissionen

och arbetslöshetskommissionen uppginge i varandra,

vore intet att erinra mot det föreslagna ledamotsantalet, men eljest borde detta

i arbetsmarknadskommissionen kunna begränsas till tre.

Statens industrikommission anser fördelningen av uppgifter mellan kommissionen

och dess råd ej fullt klart framgå av förslaget och yttrar:

Med den sammansättning av kommissionen och den sektionsindelning av

rådet, som föreslagits, hava partintressen på arbetsmarknaden starkt framhävts.

Kommissionen måste självfallet i sin verksamhet taga den hänsyn till

parternas intressen, som en smidig handläggning av arbetsmarknadsärendena

kräver. Bland annat böra de omflyttningar av arbetskraft mellan olika orter

och mellan olika fack, som kunna bliva nödvändiga, planläggas och genomföras

i samverkan med befintliga organisationer på arbetsmarknaden. En sådan

samverkan bör dock komma till stånd redan under planläggningsstadiet och

härvid bör den av rådet företrädda sakkunskapen utnyttjas.

Enligt förslaget skulle rådet vara en församling, ur vilken arbetsmarknadskommissionen

vid behov förstärktes under aktgivande på att balansen mellan

företagare- och arbetstagareintressena bibehölles. Industrikommissionen anser

dock, att arbetsmarknadskommissionens verksamhet i första hand ej gäller

att överbrygga motsättningarna mellan företagare och arbetstagare utan

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Majus proposition nr 216.

snarare att fastställa behovet av arbetskraft inom olika verksamhetsområden,

att väga de konstaterade behoven mot varandra och att finna utvägar för att

så långt som möjligt och utan allt för störande ingripanden tillfredsställa dessa

behov. Den speciella sakkunskap, kommissionen behöver anlita för denna

verksamhet och vilken enligt förslaget skulle tillföras kommissionen genom

extra ledamöter ur rådets krets, representerande såväl företagare- som arbetstagareintressen,

torde kunna utnyttjas på ett mera praktiskt och effektivt sätt,

örn representanter för arbetsmarknadens stora organisationer, för yrkesutbildningen

och andra verksamhetsområden stöde till kommissionens förfogande

redan under utredningsarbetet på ungefär liknande sätt som genom de s. k.

tekniska sakkunniga sker inom industrikommissionen.

Landsorganisationen uttalar tvivel örn lämpligheten av det föreslagna extra

ledamotskapet. Det syfte man därmed velat vinna borde, framhålles det, lika

väl tillgodoses genom att ledamöter av rådet erhölle enbart yttrande- och

förslagsrätt.

Förslaget örn extra ledamöter tillstyrkes däremot av Daco, som finner att

därigenom äntligen de anställda genom sin centralorganisation skulle beredas

möjlighet att följa den aktuella utvecklingen på arbetsmarknaden och att i

skälig mån inverka på de stora avgörandena vid uppbyggandet av en effektivare

arbetsmarknadsberedskap. Därvid förutsattes såsom självklart att Daco,

eventuellt också vissa större till Daco anslutna organisationer, skulle beredas

tillfälle att utse ledamöter i rådet, samt att i frågor som i särskild grad berörde

de anställdas intressen dessas representant i rådet bomme att inkallas såsom

extra ledamot i kommissionen.

Statens livsmedelskommission erinrar örn den av kommissionen i samråd

med arbetsmarknadskommissionen över hela landet nyligen organiserade

blockbildningen inom jordbruket för säkerställande av dess behov av arbetskraft

vid mobilisering och understryker den fullständigt avgörande betydelsen

för livsmedelskommissionens och särskilt dess produktionsavdelnings hela

verksamhet av att detta arbetskraftsbehov tillbörligen tillgodosåges. Vid angivna

förhållande syntes, framhålles det, åt livsmedelskommissionen böra tillförsäkras

ett större inflytande å dessa ärendens avgörande än som i förslaget

syntes vara förutsatt. En anordning som i sådant hänseende kunde förtjäna

att närmare övervägas vore, att föredragningen inom arbetsmarknadskommissionen

av hithörande ärenden anförtroddes en härför skickad tjänsteman inom

livsmedelskommissionens produktionsavdelning. Man erhölle på detta sätt en

form för samarbete mellan de två kommissionerna, motsvarande den, som

nyligen tillskapats för den erforderliga samverkan mellan arbetsmarknadskommissionen

och statens vednämnd.

I fråga om organisationen av kommissionens kansli framhålles i ett särskilt

yttrande av byråchefen i socialstyrelsen B. Nyström, att kommissionens utredningsavdelning

uteslutande borde användas för vissa tekniska uppgifter

och icke för statistiska undersökningar rörande förhållanden på arbetsmarknaden;

de senare kunde lämpligen utföras i samband med socialstyrelsens

arbetsmarknadsstatistik, vilken förfogade över för ändamålet erforderliga personliga

och maskinella resurser.

Bihang lill riksdagens protokoll 1040. 1 sami. Nr 216.

436 40 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements

chefen.

Kungl. Majus proposition nr 216.

Sammanslagningen av arbetsmarknadskommissionen och arbetslöshetskommissionen

ändrar i viss mån förutsättningarna för det i promemorian framlagda

förslaget örn den förra kommissionens sammansättning. Med hänsyn

dels till att den sammanslagna kommissionen erhåller större arbetsuppgifter

än man räknat med i promemorian och dels till att densamma bör i största

möjliga utsträckning tillförsäkras personlig erfarenhet från de båda föregående

kommissionerna, torde dess medlemsantal icke böra sättas lägre än sju. Detta

förhållande inverkar även på frågan örn det i promemorian föreslagna systemet

med »extra» ledamöter. Detta system blir därvid å ena sidan mindre lämpligt

med hänsyn till kommissionens storlek och å andra sidan mindre behövligt, då

bland kommissionens ordinarie ledamöter kan erhållas en starkare representation

av företagare och arbetstagare. Jag anser sålunda lämpligast att icke upptaga

förslaget i denna del. Den erforderliga kontakten med företagare och

arbetstagare inom särskilda yrkesområden bör sökas genom arbetsmarknadskommissionens

råd. Detta torde böra organiseras och fungera enligt promemorians

förslag, dock att indelningen i sektioner och grupper — vilken avsåg

att ligga till grund för det »extra» ledamotskapet i kommissionen — icke blir

nödvändig.

I detta sammanhang vill jag understryka vad statens industrikommission

yttrat därom, att arbetsmarknadskommissionens verksamhet icke i första hand

avsåge att överbrygga motsättningar mellan företagare och arbetstagare, varför

partsrepresentationen i densamma icke borde framhävas alltför starkt. Detta påpekande

är givetvis riktigt. De ingripanden, som kunna ifrågakomma på detta

område, torde snarare komma att innebära motsättningar mellan samhällsintresset

och enskilda intressen eller mellan olika näringar eller verksamhetsområden

inbördes; däremot lära företagares och arbetstagares intressen inom

en näring ofta komma att vara identiska. När i detta sammanhang talas örn

»parts-» eller »intresse-» representation, får detta tagas som ett medvetet förenklat

uttryck; därmed avses icke sådan partsrepresentation i egentlig mening,

som förekommer i arbetsdomstolen och arbetsrådet.

Yad som avses att vinna med anordningen att som ledamöter i kommissionen

och rådet förvärva representanter för arbetsmarknadens organisationer

torde vara två ting: dels den personliga sakkunskap och erfarenhet, som dessa

ledamöter företräda, och dels att man genom dem uppnår effektiv personlig

kontakt med organisationernas medlemmar, d. v. s. det stora flertalet av de

enskilda personer, som kommissionens åtgärder angå.

Betydelsen av en sådan kontakt kan icke överskattas. Framförallt blir den

av värde på det stadium av kommissionens verksamhet, som kan sägas innebära

att söka lösa uppkommande problem i fråga örn knapphet på arbetskraft

utan att tillgripa tvångsåtgärder. Även för det fall, att man skulle

bli nödsakad att företaga sådana åtgärder, är det emellertid av vital

betydelse för såväl samhället som de enskilda, vilka beröras av åtgärderna,

att på ett tidigt stadium av varje större frågas behandling vederbörandes

synpunkter få komma till tals hos den beslutande myndigheten

genom de språkrör, som de enskilda hava för vana att anlita i sådant

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 216.

hänseende, d. v. s. sina organisationer. Detta är av vikt lika mycket i de

enskildas intresse av att i möjligaste mån undgå intrång och förluster som

i samhällets intresse av att åtgärderna bliva möjliga att genomföra och medföra

önskat resultat.

Statens industrikommission har föreslagit, att de särskilda fackorganisationernas

representanter skulle, i stället för ledamotskap i rådet, erhålla en

ställning, motsvarande industrikommissionens s. k. tekniska sakkunniga.

I detta hänseende vill jag erinra örn vad som i promemorian yttrats

örn rådets karaktär och arbetssätt. Det framgår därav, att rådet icke borde i

främsta rummet betraktas som en enhetlig korporation, som skulle sammanträda

i sin helhet, utan just som en uppsättning sakkunniga, ur vilken kommissionen

hade att utvälja en eller flera att samråda med i en viss fråga.

Promemorians förslag överensstämmer såtillvida med industrikommissionens.

Den senare har till utveckling av sitt förslag framhållit betydelsen av att samråd

med de sakkunniga fackrepresentanterna skedde redan på ärendenas förberedelse-

och utredningsstadium. Det är självfallet, att så bör ske. Rådets

ovan angivna arbetssätt får icke genomföras byråkratiskt, så att rådsledamot

exempelvis endast kallas till ett formellt sammanträde för att där höra ett

färdigberett ärende föredragas. Den största fördelen med rådets existens ser

jag i möjligheten för kommissionens ordförande eller föredragande tjänstemän

att när helst så kräves kunna under hand rådgöra med någon ledamot

i rådet och genom dennes förmedling utröna läget och få del av vederbörandes

synpunkter.

Den i livsmedelskommissionens yttrande förordade och i viss mån redan

tillämpade metoden, att experter och tjänstemän hos ett krisorgan deltaga i ett

annat krisorgans handläggning av ärenden, som beröra även det förras arbetsområde,

synes vara rationell och bör vidare utvecklas. Däremot torde icke —

såsom möjligen kunde utläsas av det i yttrandet angivna exemplet — kanslibehandlingen

av en huvuddel av arbetsmarknadskommissionens ärenden kunna

helt och hållet förläggas till livsmedelskommissionens kansli.

Förslag till organisation av arbetsmarknadskommissionens

lokala organ.

En huvudpunkt i det föreliggande förslaget utgör tillskapandet av lokala

organ för arbetsmarknadskommissionen. Beträffande organisationen i detta

avseende har i ärendet förekommit följande.

Förarbetena till lagen om tjänsteplikt.

Angående lokalorganisationen anfördes under förarbetena till lagen om

tjänsteplikt av sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap

följande (prop. urtima riksdagen 1939 nr 92 sid. 72):

Då i den ordinära lokalförvaltningen länsstyrelserna intaga en dominerande

ställning, är det naturligt och lämpligt, att desamma även i den extraordinära

krisförvaltningen erhålla ett sådant inflytande, som förhållandena kunna

medgiva. — ----

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

Från dessa utgångspunkter vilja de sakkunniga för lokalorganisationen i utbyggt

skick, sålunda på ett stadium, då lagen vunnit större tillämpning inom

området, förorda följande riktlinjer. I varje län finnes en särskild myndighet

med uppgift att vidtaga åtgärder för att ordna arbetskraftens ändamålsenliga

fördelning och användning inom länet och därvid bland annat med uppdrag

att fungera som länsarbetsstyrelse. Som benämning på dessa särskilda myndigheter

skulle kunna tänkas »arbetsmarknadsstyrelse» i förening med länets

namn (»Stockholms läns arbetsmarknadsstyrelse» o. s. v.). Örn styrelsens sammansättning

torde böra gälla, att av förut antydda skäl landshövdingen så vitt

möjligt fungerar som styrelsens ordförande. Det är emellertid uppenbart, att

särskilt i kristider landshövdingen ofta icke kan ägna mera tid åt styrelsens

arbete än som medger en allmän överblick därav. Fördenskull bör vid hans

sida i styrelsen sättas en vice ordförande och verkställande ledamot, vilken

helt ägnar sig åt uppdraget och på vilken ansvaret för styrelsens arbete huvudsakligen

kommer att vila. Som tredje ledamot av styrelsen förordas den

person, som närmast handhar ledningen av arbetsförmedlingsverksamheten

i länet. Att sakkunskap av sistnämnda slag på ett eller annat sätt bör knytas

till styrelsen är självfallet. Flertalet åtgärder enligt lagen kunna sägas utgöra

en utbyggnad av arbetsförmedlingsverksamheten, en delvis tvångsvis genomförd

arbetsförmedling, varför det är naturligt och praktiskt, att anstalternas

personal organiseras för handhavande av arbetet därmed och föredragning av

dessa ärenden hos styrelserna. För dessa ändamål kommer att erfordras någon

omorganisation av anstalterna, bland annat med hänsyn till att städer utom

landsting hava egna anstalter och till att anstalternas huvudkontor och ledning

icke alltid äro förlagda till residensstäderna. För den närmaste ledningen

av länets arbetsförmedling i dess sålunda enhetliggjorda och delvis

förändrade skick kommer givetvis att anlitas en person med praktisk erfarenhet

av arbetsförmedling, örn möjligt inom samma län. Ifrågavarande erfarenhetsområde

har emellertid en så dominerande betydelse inom arbetsmarknadsstyrelsens

arbete, att denne tjänsteman bör vara ledamot av styrelsen även i

andra ärenden än dem som beröra hans egentliga område.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslås sålunda få tre medlemmar: 1) landshövdingen,

ordförande; 2) en vice ordförande och verkställande ledamot; 3)

chefen för den för ändamålet omorganiserade arbetsförmedlingsanstalten, tilllika

fungerande som huvudavdelning inom styrelsens kansli. Då som förut

framhållits landshövdingens närvaro i styrelsen icke i alla län och vid varje

tidpunkt kan påräknas som regel, bör för honom förordnas en suppleant, örn

möjligt en annan person med liknande överblick över länets förhållanden från

verksamhet inom länsstyrelsen, kristidsstyrelsen, landstinget, hushållningssällskapet

eller dylikt.

Liksom det centrala organet bör arbetsmarknadsstyrelsen vid sin sida få

en rådgivande nämnd med representanter för t. ex. landsting, större primärkommuner,

hushållningssällskap, kristidsstyrelse, vedkontor, arbetsgivare- och

arbetstagareorganisationer, viktiga näringar samt frivilliga organisationer på

området.

Pr orne m orian.

I den inom departementet upprättade promemorian anfördes, som förut

nämnts, att inga nu bestående myndigheter i länen lämpade sig som lokalorgan

för arbetsmarknadskommissionen. Kristidsstyrelserna hade, påpekades

det, icke sammansatts med tanke härpå, och en sammankoppling av dessa uppgifter

och deras nuvarande vore av flera skäl icke lämplig. Arbetsuppgifternas

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Majus proposition nr 216.

omfattning vid ett skärpt krisläge, deras olikartade inriktning och den omständigheten,

att ledningen därav skulle ankomma på olika centrala myndigheter,

vore skäl mot en sådan anordning. Möjligen kunde tänkas en specialisering

inom styrelserna för detta ändamål, men en fristående organisation härför

vore då avgjort att föredraga och innebure icke någon nämnvärd utvidgning

av organisationsbyggnaden i jämförelse med en uppdelning av kristidsstyrelserna

på avdelningar eller liknande.

Lokalmyndigheterna för biträde åt arbetsmarknadskommissionen syntes

böra organiseras länsvis i nära samverkan med arbetsförmedlingsanstaltema.

Aven ett utbyte av arbetskraft borde kunna äga rum dem emellan. Som länsorganets

verkställande tjänsteman, förslagsvis benämnd länsarbetschef, ansåges

i många fall kunna fungera arbetsförmedlingsanstaltens föreståndare,

därest nödig arbetshjälp bereddes honom i hans båda uppdrag. Länsarbetschefens

och föreståndarens arbetsuppgifter syntes i själva verket gå så in i

varandra, att de icke kunde strängt särskiljas, varför denna kombination vore

mycket naturlig.

Yad anginge länsorganets sammansättning förelåge, påpekas i promemorian,

i stort sett samma svårigheter som framhållits för centralmyndighetens del,

och lösningen därav syntes böra ske på analogt sätt. Sålunda föresloges ett

länsorgan, kallat länsarbetsnämnd, med tre ledamöter, bland dem länsarbetschefen

som verkställande ledamot, samt vid nämndens sida en rådgivande församling

med representation såväl för fack- och intressegrupper som för olika

lokala myndigheter och institutioner. Möjligen kunde även här finnas tillämpning

för ett alternerande extra ledamotskap så som utformats beträffande

kommissionen.

Y tt rande na.

I fråga örn arbetsmarknadskommissionens lokala organ har i ett yttrande

berörts frågan örn nya organ härför böra tillskapas eller örn några

nu bestående kunna tagas i anspråk härför.

Härom anföres av statens livsmedelskommission:

Enligt livsmedelskommissionens uppfattning vore det ur såväl principiell

som praktisk synpunkt synnerligen önskvärt, att det av krigsförhållandena

föranledda förvaltningsarbetet ute i länen i möjligaste män koncentrerades

till samma eller åtminstone med varandra intimt förbundna organ. Livsmedelskommissionen

finner sig kunna giva sin fulla anslutning till vad rikskommissionen

för ekonomisk försvarsberedskap i sådant avseende anfört i

sin generalplan för krisförvaltningen, varest bland annat förordas, att såväl

egentliga folkförsörjningsfrågor som ärenden angående fördelning av tillgänglig

arbetskraft och förefintliga arbeten handläggas av samma länsorgan.

Livsmedelskommissionen får i detta sammanhang framhålla, hurusom redan

i nu rådande situation kristidsstyrelsernas och de planerade länsarbetsmyndigheternas

uppgifter skulle gå in i varandra, så t. ex. just i fråga örn utnyttjandet

av arbetsblockorganisationen inom jordbruket. I ett mera framskridet

krisläge bleve det av allt att döma än svårare att uppdraga en bestämd

gräns mellan de båda länsorganens respektive verksamhetsfält. Det måste då

allvarligt befaras, att förslaget i tillämpningen komme att leda till en skadlig

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

dualism, desto mera betänklig, som man här otvivelaktigt rör sig på ett i och

för sig mycket ömtåligt arbetsområde. — Ett ytterligare skäl emot tillskapande

av särskilda länsarbetsnämnder utgör svårigheten att på fullgott sätt rekrytera

alltför talrika lokalorgan.

När i promemorian gent emot en utbyggnad av kristidsstyrelseorganisationen

anföres, att dessa styrelser icke sammansatts med tanke på nu ifrågakomna

uppgifter, kan detta knappast sägas vara fullt riktigt. På åtskilliga håll

inom landet hava i själva verket i kristidsstyrelserna insatts även företrädare

för erfarenhet och intressen inom arbetsmarknaden. Och i den mån så ej

redan skett har man lämnat möjligheten öppen att komplettera styrelserna

ur denna synpunkt. En dylik komplettering kunde för övrigt tänkas ske med

begagnande av det system av extra ledamotskap, som i förslaget förordats för

centralorganets vidkommande.

Enligt livsmedelskommissionens mening tala tungt vägande skäl för att

arbetsmarknadskommissionens blivande länsorgan i någon form inordnas

under kristidsstyrelserna, förslagsvis såsom ett speciellt relativt självständigt

arbetande kontor eller byrå, på sätt å sistone torde hava ifrågasatts skola äga

rum med de nuvarande vedkontoren. I samband härmed vill kommissionen

slutligen särskilt betona, att en länsarbetschef lärer kunna anknytas ungefär

lika lätt till en organisation av nu antydd art som till en fristående länsarbetsstyrelse.

Statens arbetsmarknadskommission framhåller, att lokalorganens arbetsuppgifter

under den närmaste tiden till större delen torde komma att avse

sådana utrednings-, inventerings- och registreringsuppgifter under kommissionens

ledning, vilka med det snaraste måste utföras för att bilda en grundval

för den fortsatta verksamheten. Detta arbete komme givetvis främst att åvila

nämndens verkställande ledamot, i förslaget benämnd »länsarbetschef», och

övriga tjänstemän. På nämnden såsom sådan, framförallt på dess ordförande,

skulle vila de åtgärder, med vilka nämnden skulle ingripa i fråga örn aktuella

arbetsmarknadsproblem, anskaffande av arbetskraft till särskilda företag och

arbetsområden, förhandlingar med företag, arbetstagare och organisationer

o. s. v. Uppgifterna av sistnämnda slag — vilka efterhand torde bliva mera

omfattande och krävande än för närvarande — kunde tydligen erbjuda betydande

svårigheter och ställa stora krav på nämnderna. Därest lagen örn tjänsteplikt

sattes i tillämpning, komme ytterligare svåra och ömtåliga uppgifter att

åläggas dem.

Med hänsyn härtill ville arbetsmarknadskommissionen understryka vikten

av att framförallt på ordförandeposterna i dessa nämnder sattes personer, som

vore väl förfarna i allmänna värv samt ägde initiativ, självständighet och obestridd

auktoritet i orten. Då det som nämnts kunde förväntas, att de på nämnden

såsom sådan och närmast på ordföranden ankommande uppgifterna komme

att framdeles öka i antal och betydelse, borde örn möjligt dessa uppdrag anförtros

personer, som framdeles kunde ägna mera tid åt uppdraget och eventuellt

helt övergå till detta.

Arbetsmarknadskommissionen anmärker vidare, att med den ställning inom

nämnden oph dess verksamhet, som förutsatts skola tillkomma ordföranden,

det måhända vore missvisande, om nämndens verkställande ledamot benämndes

»länsarbetschef».

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Majus proposition nr 216.

I fråga om länsarbetsnämndernas organisation i övrigt vore det, framhåller

arbetsmarknadskommissionen, här liksom vid riksmyndighetens organiserande

önskvärt att i nämnden eller åtminstone med nära anknytning till denna erhålla

representation av olika här berörda intressegrupper, framförallt arbetsmarknadens

organisationer. Enligt förslaget i promemorian skulle beträffande centralmyndigheten

arbetsmarknadens huvudorganisationer erhålla permanent

representation i själva kommissionen, och de särskilda fackorganisationerna

representeras i rådet och tillfälligt i kommissionen. Med den föreslagna sammansättningen

av länsarbetsnämnderna med tre medlemmar, av vilka såväl

ordföranden som den verkställande ledamoten borde stå utom intressegrupperingen,

hade icke beretts något utrymme för sådan representation i själva

nämnden, endast i den rådgivande församling, som skulle knytas till densamma.

Enligt arbetsmarknadskommissionens mening skulle det emellertid

vara av värde, örn i länsarbetsnämnderna liksom i centralmyndigheten kunde

erhållas en fast representation för arbetsmarknadens parter, utan att likväl

nämnderna finge en ur arbetsteknisk synpunkt olämplig storlek.

Statens industrikommission anför i fråga örn sammansättningen av länsarbetsnämnderna

samma reservation som ifråga örn själva kommissionen,

nämligen att den sakkunskap, som representerades av de skilda intressegrupperna,

borde tillföras den verkställande myndigheten på annat sätt än genom

tillfälligt ledamotskap i denna.

Landsorganisationen betecknar det som synnerligen önskvärt att representanter

för arbetsgivare och arbetare inginge i nämnden, icke endast i rådet.

Med hänsyn härtill syntes det vara nödvändigt att antalet ledamöter i den

egentliga nämnden utökades till fem. Beträffande partsrepresentanterna såväl

i nämnden som i rådet borde stadgas, att de skulle utses efter förslag av

de centrala organisationerna å ömse sidor. Mandatperioden syntes böra begränsas

till två år.

Daco tillstyrker även den föreslagna organisationen av arbetsmarknadskommissionens

lokala organ. Även här förutsättes, att de anställda beredas

skälig representation i de rådgivande församlingar, som ställas vid länsarbetsnämndernas

sida. Skulle dessa länsarbetsnämnder erhålla mera betydelsefulla

uppgifter, borde enligt Dacos mening även inom dessa nämnder tillämpas

ett system med extra ledamotskap.

Med hänsyn till beskaffenheten av den planerade arbetsmarknadskommissionens

uppgifter är det uppenbart, att det bleve svårt, måhända icke

ens möjligt att genomföra dessa med framgång utan att kommissionen hade

till sitt förfogande väl kvalificerade länsorgan. En på egna erfarenheter

grundad kännedom om lokala arbetsförhållanden, om företag och arbetstagargrupper,

är givetvis av största värde för dem som skola handhava de ofta

ömtåliga frågorna om fördelning och omgruppering av arbetskraft. Den närmare

personliga kontakt mellan de beslutande myndigheterna och de av saken

berörda enskilda, som bör kunna åstadkommas, örn myndigheterna hava företrädare

i orten, måste vara till fördel för alla parter och göra det möjligt att

Departementschefen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj;ts proposition nr 216.

minska de enskildas såväl som samhällets olägenheter av företagna ingrepp.

— Beträffande den del av den föreslagna organisationens arbetsområde, som

regleras av lagen örn tjänsteplikt, är redan i lagen föreskrivet, att länsorgan

skola finnas för tillämpningen av densamma.

Jag finner sålunda välmotiverat, att arbetsmarknadskommissionen erhåller

lokala organ. Därvid uppställer sig emellertid spörsmålet, örn några nu bestående

myndigheter kunna tagas i anspråk härför eller örn för detta ändamål

erfordras nyorganisation. De alternativ härutinnan, som i den senast förda

diskussionen angivits, äro promemorians förslag örn inrättande länsvis av nya

myndigheter, kallade »länsarbetsnämnder», med nära anknytning till de nu befintliga

arbetsförmedlingsanstalterna, samt den av statens livsmedelskommission

förordade utvägen att låta kristidsstyrelserna fullgöra även nu ifrågavarande

uppdrag. Något annat alternativ än de nu nämnda torde icke kunna

komma i fråga under nuvarande förhållanden.

Vid övervägande av dessa alternativ har jag av praktiska skäl funnit promemorians

förslag örn särskilda länsmyndigheter för dessa uppgifter äga företräde.

Jag vill något utförligare än som skett i det föregående belysa skälen

för och emot de olika alternativen.

Det är obestridligt, att ett visst samband finnes mellan de tillämnade lokala

arbetsmarknadsmyndigheternas uppgifter och de som nu tillkomma kristidsstyrelserna.

Ett sådant sammanhang föreligger inom större delen av den extraordinära

krisförvaltningen, eftersom mera betydande produktions- och transportproblem

merendels innefatta även frågor örn anskaffande av arbetskraft

för ändamålet. Arbetsmarknadskommissionens och dess underorgans uppgift

kan därför delvis sägas vara att behandla en sida av de produktions- och

transportproblem, som i övrigt ligga inom övriga krismyndigheters kompetensområden.

Att detta nödvändiggör ett ständigt nära samarbete mellan ifrågavarande

myndigheter är uppenbart. Å andra sidan säger det sig självt, att det

antydda sambandet i fråga om arbetsuppgifter icke i och för sig är tillräcklig

motivering för att samla alla uppgifterna hos en enda myndighet; frågan örn

arbetets fördelning på olika myndigheter måste tydligen avgöras framförallt

ur synpunkten att erhålla arbetsdugliga enheter av lämplig storlek.

Örn sistnämnda synpunkt lägges på nu förevarande fråga, synes det vara

skäl att icke i regel lägga uppdraget att vara arbetsmarknadskommissionens

lokalorgan på kristidsstyrelserna. Med kristidsstyrelsernas organisation —

liksom även med de föreslagna länsarbetsnämndernas — faller ansvaret för

verksamhetens bedrivande huvudsakligen på ordföranden, och med de stora

krav på dennes tid och arbetskraft, som styrelsens hittillsvarande arbetsområde

och det här avsedda var för sig måste väntas komma att ställa vid en

skärpning av krisen, kan en sådan ökning av arbetsbördan icke förordas.

Nämnda förhållande, att vederbörande sålunda bör kunna efterhand ägna mera

tid åt uppdraget och möjligen helt övergå till detta, utgör, även örn uppdragen

hållas isär, en betydande svårighet för rekryteringen och bör icke ytterligare

markeras. Därest uppdragen som ordförande i kristidsstyrelsen och som ordförande

i länsarbetsnämnden likväl i undantagsfall anses kunna utan olägenhet

förenas i en person, är det intet hinder att så sker.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Magd» proposition nr 216.

Icke heller med tanke på kristidsstyrelsernas sammansättning i övrigt kan

det av livsmedelskommissionen förordade alternativet anses lämpligt. Det

i promemorian anförda påståendet, att de nuvarande kristidsstyrelserna icke

sammansatts med tanke på här ifrågavarande arbetsuppgifter, lär icke kunna

bestridas. Enligt vad jag inhämtat, hava kristidsstyrelserna för närvarande

i regel 7 ledamöter, i några fall 6 och i några fall 8 ledamöter, ordföranden icke

inräknad Vid en eventuell komplettering av styrelserna med tanke på arbetsmarknadsärendena

skulle ledamotsantalet därför bliva alltför stort. Av detta

och andra skäl borde i sådant fall arbetsmarknadsärendena i allmänhet handläggas

av en delegation inom kristidsstyrelsen, vilken kunde specialisera sig

på desamma. En sådan specialisering synes även vara åsyftad i livsmedelskommissionens

yttrande. De ledamöter av kristidsstyrelserna, som utsåges

för dessa ärenden, borde i så fall tillsättas av arbetsmarknadskommissionen

såsom en motsvarighet till att flertalet ledamöter för närvarande tillsättas

av livsmedelskommissionen.

Även vad angår verkställighetsåtgärder och kansligöromål torde en specialisering

vara ofrånkomlig. Alla skäl synas tala för att, såsom i promemorian

föreslagits, för detta arbete utnyttjas de befintliga arbetsförmedlingsanstalterna.

Dessa anstalters direktörer torde i allmänhet vara de mest sakkunniga

personer, som finnas att tillgå som föredragande och verkställande tjänstemän

hos de planerade länsorganen, och för hithörande arbetsuppgifter kan

lämpligen utnyttjas anstaltsorganisationen i dess helhet, eventuellt med

personalförstärkning. De fördelar, som stå att vinna genom att gemensamt

utnyttja personal, materiel, lokaler o. s. v., uppnås redan med denna anordning,

och en sammanslagning med kristidsstyrelsen skulle alltså icke heller i

detta avseende medföra någon vinst.

Att kristidsstyrelsen i egenskap av arbetsmarknadsorgan skulle komma att

sortera under annan central myndighet än eljest är väl icke i och för sig ett

avgörande skäl men likväl en olämplig anordning. Då för här ifrågavarande

uppgifter framför allt skulle utnyttjas personer med erfarenhet från den

offentliga arbetsförmedlingen och arbetsmarknadskommissionen enligt förslaget

skall vara chefsmyndighet för denna, måste kommissionen även erhålla

avgörande inflytande på tillsättningen av styrelsens tjänstemän för dessa uppgifter.

Även handhavande av medel, avsedda för arbetsmarknadsuppgifter,

måste ske i särskild ordning, icke gemensamt med styrelsens verksamhet i

övrigt.

Av här anförda skäl synes en anordning med kristidsstyrelserna som lokalorgan

för arbetsmarknadskommissionen vara praktiskt utförbar endast på det

sätt, att i styrelserna inbyggas självständiga organisatoriska enheter för denna

uppgift: särskilda delegationer inom styrelserna, utsedda i särskild ordning,

samt speciella avdelningar inom deras kanslier, underställda annan centralmyndighet

än styrelserna i övrigt och med annan ordning än dessa i fråga örn

tjänstetillsättning och medelsförvaltning, men däremot organisatoriskt nära

förbundna med arbetsförmedlingsanstalterna. Under sådana förhållanden

finner jag, att dessa arbetsuppgifters inordnande under kristidsstyrelserna

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majis proposition nr 216.

skulle innebära en ren formalitet, ägnad att komplicera styrelsernas organisation

och arbetssätt utan motsvarande praktisk nytta. Särskilt vill jag understryka,

att anordningen icke kan beräknas medföra några ekonomiska fördelar;

en sådan specialorganisation inom kristidsstyrelserna, som här antytts, medför

samma kostnad som en fristående, och den rationalisering i fråga örn

underordnad personal, materiel och lokaler, som är möjlig vid en sammanslagning,

genomföres för länsarbetsnämndernas del betydligt mera effektivt

genom anknytningen till arbetsförmedlingsanstalterna.

Jag vill härvid ånyo understryka, att önskemålet örn samarbete mellan de

olika krisorganen bör kunna tillgodoses på annat sätt. Den lämpligaste anordningen

härför synes vara den här i annat sammanhang omnämnda, att

samma person deltager såsom ledamot, expert eller tjänsteman i handläggningen

inom olika myndigheter av ärenden, som beröra en viss näring eller

dylikt.

På grund av dessa överväganden vill jag förorda promemorians förslag i

fråga örn lokalorganisationen, d. v. s. fristående länsarbetsnämnder med tre

ledamöter, varvid erforderligt samarbete med kristidsstyrelserna ordnas på

sätt nyss antytts.

Även i fråga örn den lokala organisationen uppkomma motsvarande problem

örn representation i nämnden eller med anknytning till denna för olika sakkunnigeområden,

organisationer o. s. v., som förut diskuterats för den centrala

organisationens del. I stort sett torde problemet här ligga till på liknande

sätt, och jag vill sålunda förorda, att till nämnderna knytas rådgivande församlingar

av liknande typ som kommissionens råd. Det är emellertid givet,

att dessa lokala råds sammansättning bestämmes ur delvis andra synpunkter

än det centrala. Vidare kan det vara tveksamt, huruvida organisationerna

böra representeras genom ordinarie eller extra ledamöter i nämnden.

Då jag i denna fråga finner något extra ledamotskap icke böra förekomma

i nämnderna, sker det av delvis andra skäl än i fråga om kommissionen. I den

senare bör i allmänhet kunna naturligt urskiljas en grupp avgöranden, som

äga principiell eller prejudicerande betydelse och kunna motivera särskild

representation av de berörda organisationerna. På länsarbetsnämnderna skola

däremot ankomma framförallt verkställighetsåtgärder, avgöranden i individuella

fall, och någon liknande uppdelning torde här icke vara möjlig. Extra

ledamöter borde därför antingen ej alls komma i fråga beträffande länsarbetsnämnderna

eller ock inkallas i varje ärende; det sistnämnda alternativet lär

dock vara uteslutet i praktiken.

Däremot finner jag det önskvärt att erhålla representation för organisa

tionerna bland nämndernas ordinarie ledamöter, även örn dessas antal satts

så lågt som tre och knappast torde böra ökas enbart av detta skäl.

Nämnderna skulle i enlighet härmed sammansättas av en ordförande, vilken

huvudsakligen hade att bära ansvaret för nämndens arbete, en ledamot med

förankring hos någon viktigare företagsgrupp inom länet samt en ledamot

med anknytning till viktigare arbetstagarkategori inom detsamma. De båda

senare ledamöterna skulle utses efter samråd med organisationer av före
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 216.

tagare respektive arbetstagare. Med en sådan sammansättning böra såväl

ordförande som ledamöter erhålla personliga ersättare, varvid det är önskvärt,

att ordförandens ersättare mera fortlöpande kan följa nämndens verksamhet

och göra sig förtrogen därmed för att lätt kunna ersätta ordföranden.

Ordförande, ledamöter och ersättare torde böra utses av Kungl. Maj:t.

Det skall ej förnekas, att inom län, där det icke är en enda näring som

dominerar arbetsmarknaden utan två eller flera näringar borde vara representerade

— och det sistnämnda torde vara regel — valet av de båda senare ledamöterna

blir en vansklig uppgift. Det bör i detta sammanhang än en gång

understrykas, att ifrågavarande ledamotskap icke får betraktas som en representation

för vissa organisationer och vissa grupper. Det är icke heller min

mening, att härtill i främsta rummet böra ifrågakomma funktionärer inom

arbetsmarknadens lokala organisationer; snarare är det önskvärt att förvärva

personer med en vidare erfarenhet av länets ekonomiska förhållanden men

tillika i stånd att åstadkomma den personliga förbindelse med enskilda grupper

företagare och arbetstagare, varom förut talats.

Med denna anordning skulle den tjänsteman, som i promemorian benämnes

»länsarbetschef», icke — såsom där föreslagits — vara ledamot av nämnden

utan endast dess tjänsteman. Denna förändring torde icke hava större praktisk

betydelse. Benämningen »länsarbetschef» är måhända, som framhållits i något

yttrande, missvisande; ifrågavarande tjänsteman torde lämpligen kunna betecknas

som nämndens direktör. Han torde böra tillsättas av arbetsmarknadskommissionen.

Slutligen vill jag framhålla, att arbetsmarknadskommissionen för de lokala

uppgifterna kan anlita, förutom länsarbetsnämnderna och arbetsförmedlingsanstaltemas

huvudkontor, anstalternas avdelningskontor och ombud ävensom

kristidsnämnderna, familj ebidragsnämnderna och arbetslöshetskommittéerna.

Samarbetet med kristidsnämnderna torde i mera allmänna eller principiella

frågor böra förmedlas av kristidsstyrelserna.

Anslag till arbetsmarknad skommissionen m. m.

Kostnaderna för arbetsmarknadskommissionen bestridas för närvarande

från femte huvudtitelns reservationsanslag till kommittéer och utredningar

genom sakkunniga.

För statens arbetslöshetskommission har i statsverkspropositionen för nästa

budgetår (femte huvudtiteln, punkten 17), i avbidan på särskild proposition

i ämnet, beräknats ett förslagsanslag av 350,000 kronor.

Av de här ifrågavarande organisationsförslagen beröres även anslaget för

bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen. Detta anslag har i statsverkspropositionen

för nästkommande budgetår upptagits till 1,700,000 kronor.

Promemorian.

I en bilaga till den inom departementet upprättade promemorian hava verkställts

följande kostnadsberäkningar i anslutning till de i densamma framlagda

organisationsförslagen:

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.''

Vid kostnadsberäkningarna hava endast i ringa mån kunnat tagas i betraktande

arbetsmarknadskommissionens blivande arbetsuppgifter vid en tid,

som ligger längre bort än de närmaste månaderna; såväl till omfattning som

beskaffenhet äro dessa uppgifter omöjliga att nu närmare angiva. Beräkningarna

hava istället utgått från de arbetsuppgifter och den personaluppsättning,

som kommissionen enligt förestående planer bör erhålla under den

närmaste tiden. Med denna utgångspunkt te sig beräkningarna för olika delar

av organisationen sålunda.

Till de ständiga ledamöterna av kommissionen hava beräknats arvoden

med vissa belopp för månad och till övriga ledamöter av kommissionen och

rådet efter bestämmelserna för kommittéer. Arvoden itill kommissionen,

rådet och de experter, som icke äro tjänstemän hos kommissionen, hava i

enlighet härmed beräknats till 4,100 kronor i månaden, av vilket belopp endast

en mindre del innebär en merutgift; till större delen sker en motsvarande

avlastning från kommittéanslaget.

Vad angår arbetsmarknadskommissionens kansli kunna i viss utsträckning

överföras arbetskrafter från Statens arbetslöshetskommission, varför de för

arbetsmarknadskommissionen beräknade kostnaderna i viss mån komma att

motsvaras av besparingar på anslaget till den förra.

Av de för arbetsmarknadskommissionen erforderliga avdelningarna har

endast räknats med en arbetsförmedlingsavdelning och en utredningsavdelning

jämte ett sekretariat.

Arbetsförmedlingsavdelningen planeras bildad genom överföring av vissa

tjänstemän från socialstyrelsens lia byrå samt nyanställning av ytterligare

några tjänstemän. Sålunda beräknas överflyttade innehavare av en byrådirektörs-,

en byråinspektörs- och en amanuenstjänst samt fyra kvinnliga

biträden. Nyanställning beräknas av en tjänsteman för handläggning av jordbrukets

aktuella arbetskraftproblem, en för frågor örn yrkesutbildning, en

för samordnande av de frivilliga organisationernas verksamhet på området,

en reseinspektör för arbetsförmedlingsverksamheten samt ytterligare en

amanuens. Vidare skall å denna avdelning tjänstgöra den tjänsteman, som

enligt Kungl. Maj:ts bestämmande står till förfogande för handläggning

gemensamt med statens vednämnd av skogsarbetsfrågor. Med denna organisation

beräknas avdelningens kostnader till 7,500 kronor i månaden, varav

något över hälften utgör en överflyttning från socialstyrelsens stat.

Utredningsavdelningen tänkes utbyggd av arbetsmarknadskommissionens

nuvarande, provisoriska avdelning lör sådana uppgifter, sammansatt av

arbetsmarknadskommissionens expert, major Nordin, 2 amanuenser för statistiskt

arbete och 4 å 5 kvinnliga biträden. För den närmaste tiden erfordras

här ytterligare 2 amanuenser och 2 skrivbiträden. Kostnaderna beräknas till

4,700 kronor i månaden, av vilket belopp större delen nu belastar kommittéanslaget.

För det provisoriska sekretariatet beräknas tills vidare arbetsmarknadskommissionens

biträdande sekreterare och en från Statens arbetslöshetskommission

överflyttad tjänsteman ävensom två skrivbiträden, vilka skulle

vid behov biträda på olika avdelningar. Kostnaden beräknas till 2,300 kronor

i månaden, varav 1,800 kronor utgör överföring från kommittéanslaget eller

arbetslöshetskommissionens stat.

Kommissionens behov av expensmedel har beräknats till 30,000 kronor

örn året.

Vad angår arbetsmarknadskommissionens planerade lokala organ, länsarbetsnämnderna,

har räknats med ett utnyttjande av arbetsförmedlingsanstalternas

organisationsapparat, varför utvidgningen därvidlag till stor del

kommer att belasta anstalternas stater och därigenom föranleda ökade stats
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr 216.

bidrag under nästa budgetår. På grund härav erfordras för innevarande

budgetår anslag endast för utgifter, som belöpa på nämnderna som sådana. För

nästa budgetår bör därjämte räknas med ett högre anslag för statsbidrag till

arbetsförmedlingsverksamheten.

Det har beräknats, att i de fall där en länsarbetschef icke behöver nyanställas,

arbetsförmedlingsanstalternas direktörer kunna förena detta uppdrag

med sin tjänst under förutsättning att det i stället nyanställes en

assistent. I båda fallen har kostnaden per månad beräknats till 700 kronor.

För ordföranden och nämndens tredje ledamot lia beräknats arvoden å 200

och 100 kronor, varför totala kostnaden räknats till 1,000 kronor i månaden.

Som förut nämnts, torde nämndernas omkostnader till större delen komma

att bestridas genom statsbidrag till arbetsförmedlingen; för nämndernas egna

expenser har beräknats 2,000 kronor per län och år.

Såsom skett med avseende å statens livsmedelskommission och knstidsstyrelserna

torde det vara lämpligt, att de för länsarbetsnämnderna avsedda

medlen handhavas av arbetsmarknadskommissionen och inräknas i anslagen

till denna.

Y ttr andena.

De vid den remitterade promemorian fogade kostnadsberäkningarna hava i

yttrandena berörts endast av statskontoret, som därom anför:

De i promemorian framlagda kostnadsberäkningarna undandraga sig i allt

väsentligt statskontorets bedömande. Enligt vad ämbetsverket under hand

inhämtat lära emellertid arvodena till ledamöterna hava beräknats till 150

kronor per månad eller alltså till 1,800 kronor för år. Statskontoret anser sig

med avseende härå böra bringa i erinran, att årsarvode till ledamot i arbetsrådet,

vilken myndighet i visst hänseende svnes hava tjänat såsom mönster

för den föreslagna utvidgade arbetsmarknadskommissionen, är bestämt till

1 500 kronor, med undantag dock för arvodena till ordföranden och till den

ledamot, som är ställföreträdare för ordföranden. Statskontoret vill med anledning

’ härav ifrågasätta, huruvida tillräcklig anledning föreligger att fastställa

arvodet för ledamot av arbetsmarknadskommissionen till högre belopp.

Under förutsättning, att kommissionen i fortsättningen kommer att övertaga

en del arbetsuppgifter, vilka för närvarande handhavas av vissa tjänstemän

å socialstyrelsens första byrå och i samband därmed en överflyttning av

dessa tjänstemän till kommissionen kommer att ske, synes hänsyn härtill böra

tagas vid beräkningen av styrelsens avlöningsanslag för budgetåret 1940/41.

En nedsättning av nämnda anslag med belopp, motsvarande summan av nu

utgående avlöningar till ifrågavarande befattningshavare, .lärer alltså, bora

vidtagas i likhet med vad som förutsatts skola äga rum beträffande avlöningsanslaget

för rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap på grund av,

bland annat, det jämlikt kungörelsen den 15 december 1939 (nr 860) verkställda

överförandet till statens industrikommission av industriavdelningen

inom rikskommissionen. (Jfr 1940 års statsverksproposition XI ht. sid. 18.)

Jämväl socialstyrelsens omkostnadsanslag för nästa budgetår torde av nu

nämnd anledning böra i motsvarande mån reduceras. De avlöningsbelopp, som

sålunda komma att upptagas under arbetsmarknadskommissionens avlönmgsstat,

torde självfallet icke böra beräknas högre, än vad fallet skulle hava varit,

därest befattningshavarna i fråga fortfarande tjänstgjort i socialstyrelsen. Enahanda

anordningar lära böra vidtagas jämväl med avseende å anslaget till

statens arbctslöshetskommission, för den händelse eli motsvarande överflyttning

av arbetskrafter kommer att ske.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 216.

Beträffande ersättningen till den personal, som härutöver befinnes böra anställas,

lärer densamma i avvaktan på närmare erfarenhet böra utgå i form av

arvoden. Vid bestämmandet av dessa arvoden synes den av Kungl. Majit

genom beslut den 8 december 1939 fastställda löneplanen för de större statliga

krisorganen kunna tjäna till vägledning.

Det under riksstatens femte huvudtitel uppförda förslagsanslaget till bidrag

till den offentliga arbetsförmedlingen ävensom övriga av den föreslagna omorganisationen

föranledda anslag torde i fortsättningen böra utanordnas av

statskontoret och disponeras av arbetsmarknadskommissionen.

Arbetslös hetskommissionen.

Statens arbetslöshetskommission har i skrivelse till Kungl. Majit den 26

februari 1940 angående bland annat sitt medelsbehov för budgetåret 1940/41

uppgivit, att kostnaderna för dess nuvarande, i mesta möjliga omfattning nedskurna

förvaltningsapparat under löpande budgetår icke torde komma att

understiga 420,000 kronor. På grund härav och med hänsyn till verksamhetens

beräknade omfattning hemställde kommissionen, att anslaget för detta ändamål

för nästa budgetår måtte sättas till 425,000 kronor.

Såsom anmärkts i den remitterade promemorian, kan personalbehovet för

arbetsmarknadskommissionens kansli för närvarande beräknas endast ungefärligt.

Även dess uppdelning på avdelningar och dylikt torde nu endast kunna

angivas i stora drag.

Vid beräkning av den sammanslagna kommissionens kansliorganisation

samt erforderliga belopp för dess förvaltning har jag ansett mig kunna tills

vidare utgå från de i promemorian gjorda beräkningarna för den nuvarande

arbetsmarknadskommissionen jämte arbetslöshetskommissionens nuvarande

organisation och kostnadsbelopp.

Inom den nuvarande arbetsmarknadskommissionens kansli äro, såsom förut

angivits, inrättade eller planerade en arbetsförmedlingsavdelning, en utredningsavdelning

och ett sekretariat. Inom arbetslöshetskommissionens kansli

finnas för närvarande en sekreteraravdelning, en kameral avdelning, en social

avdelning och en teknisk avdelning. Vid sammanslagningen bör tillskapas en

gemensam kansliavdelning, varjämte de ekonomiska angelägenheterna böra

handhavas gemensamt för hela kommissionen. De övriga avdelningarna,

arbetsförmedlings-, utrednings-, sociala och tekniska avdelningarna, få åtminstone

till en början alltjämt sina nuvarande uppgifter i den sammanslagna

kommissionen. Jag räknar därvid med att till sociala avdelningen förlägges

handläggningen av ärenden enligt krigsfamiljebidragsförordningen. Vissa

frågor, såsom utbildnings- och omskolningsärenden m. m., torde lämpligen

som hittills handläggas av experter, som icke inordnas i de nämnda avdelningarna.

— Principerna för den inre organisationen av kommissionens kansli

få dock icke anses fastslagna härigenom utan böra revideras enligt de erfarenheter,

som vinnas under omorganisationens gång och den fortsatta verksamheten.

Ett särskilt spörsmål i samband med nyorganisationen är frågan om bibehållande

av den särskilda revision av arbetslöshetskommissionens förvalt
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 216.

ning, som sedan 1922 äger rum genom särskilda av Kungl. Majit utsedda överrevisorer.

Med hänsyn till omfattningen och beskaffenheten av de allmänna

arbeten, som utföras eller bekostas genom kommissionen, synes en särskild

revision av denna verksamhet vara värdefull och böra bibehållas. Då det

knappast låter sig göra och i varje fall icke skulle medföra någon praktisk

nytta att i revisionshänseende skilja mellan denna verksamhet och kommissionens

förvaltning i övrigt, vill jag förorda, att överrevisorernas uppdrag

kommer att omfatta den nybildade arbetsmarknadskommissionens och länsarbetsnämndernas

verksamhet i dess helhet. — I detta sammanhang vill jag

erinra örn att enligt gällande bestämmelser i revision av arbetslöshetskommittés

verksamhet skall deltaga en av länsstyrelsen utsedd revisor, som åtnjuter

arvode av statsmedel enligt arbetslöshetskommissionens bestämmande.

Därest promemorians kostnadsberäkningar och ur arbetslöshetskommissionens

räkenskaper hämtade uppgifter örn dess hittillsvarande kostnader

sammanställas, kunna de årliga lönekostnaderna för den sammanslagna arbetsmarknadskommissionen

ungefärligt beräknas sålunda:

kommissionen och rådet ................................................... kronor 60,000

kansliavdelningen och kameral verksamhet ........................ » 130,000

arbetsförmedlingsavdelningen ...................................... » 100,000

utredningsavdelningen ................................................... » 60,000

sociala avdelningen ......................................................... » 60,000

tekniska avdelningen......................................................... » 190,000

revision (central och kommunal) ....................................... » 40,000

Summa kronor 640,000

Yad angår lokalorganisationen, torde som skett i promemorian lönekostnaderna

för länsarbetsnämnderna kunna beräknas till 300,000 kronor. I detta

sammanhang bör emellertid upptagas frågan örn bestridande av arbetsförmedlingsanstalternas

kostnader efter genomförandet av 2 kap. lagen örn

tjänsteplikt. Då därefter anstalterna kunna betraktas som delar av den lokala

krisorganisationen på arbetsmarknadsområdet, synes det vara mest praktiskt,

att deras utgifter bestridas av länsarbetsnämnderna och utgå av samma anslag

som dessa myndigheters egna utgifter.

Enligt vad jag inhämtat, hava för anstalterna för innevarande kalenderår

fastställts utgiftsstater å tillhopa cirka 2.8 miljoner kronor. Med ledning av

uppgifter för tidigare år kan antagas, att dessa utgifter till något över

60 procent utgöras av avlöningar. Ifrågavarande förändring i och för sig torde

därför få beräknas medföra en ökad belastning på avlöningsanslaget med cirka

1.7 miljoner kronor och på omkostnadsanslaget med cirka l.i miljoner kronor.

Såvitt angår dessa belopp uppkommer emellertid ingen merutgift för det

allmänna; till större delen motsvaras de av en avlastning av anslaget till

bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen och till återstoden utgöra de en

överföring från landstingens och vissa primärkommuners stater. Emellertid

måste man därutöver räkna med en utvidgning av anstalternas arbete såväl i

fråga örn deras vanliga uppgifter som med hänsyn till att de skola biträda

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majus proposition nr 216.

länsarbetsnämnderna. Denna utvidgning är mycket svår att beräkna men torde

här icke böra sättas under 10 procent, räknat på såväl avlöningar som omkostnader.

Arbetsmarknadskommissionens omkostnader och länsarbetsnämndernas egna

omkostnader kunna med ledning av promemorians beräkningar samt uppgifter

om arbetslöshetskommissionens nuvarande utgifter beräknas till 150,000

kronor.

Jag vill biträda det i promemorian gjorda förslaget, att de för länsarbetsnämnderna

avsedda medlen handhavas av arbetsmarknadskommissionen och

inräknas i anslagen till denna.

I enlighet härmed torde böra beräknas till arbetsmarknadskommissionen

med underlydande organ ett avlöningsanslag av (640,000 + 300,000 + 1,700,000

+ 170,000 = 2,810,000; avrundat:) 2,800,000 kronor samt ett omkostnadsanslag

av (1,100,000 + 110,000 + 150,000 = 1,360,000; avrundat:) 1,350,000 kronor.

Anslaget för nästa budgetår till bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen

(femte huvudtiteln, punkten 15) — vilket anslag avser bidrag till kostnaderna

under 1940 — kan, örn förslaget genomföres den 1 maj 1940, reduceras

med cirka två tredjedelar eller till, avrundat, 600,000 kronor. Jag vill hemställa,

att med frångående av förslaget i denna del i statsverkspropositionen

för ifrågavarande ändamål begäres ett anslag av allenast 600,000 kronor.

Det kan anmärkas, att ej heller kostnaderna för de nyorganiserade delarna

av arbetsmarknadskommissionen äro helt och hållet nya utan till betydande

del innebära överföringar från andra anslag, på vilka uppstå motsvarande

besparingar.

Sålunda överflyttas flera tjänstemän tillfälligt från socialstyrelsen till

arbetsmarknadskommissionen, varvid styrelsens anslag avlastas i motsvarande

mån. Emellertid anser jag icke, att de för styrelsen i statsverkspropositionen

äskade anslagen böra minskas av denna anledning. De belopp, varom här kan

bli fråga, äro — relativt sett — icke av den storleksordning, att jag anser det

nödvändigt att inför riksdagen föreslå minskning av de äskade anslagen, men

jag förutsätter att Kungl. Maj:t, så länge den provisoriska anordningen består,

därav disponerar endast en del, nämligen med avdrag för vad som kan anses

belöpa på de överflyttade tjänstemännen.

Utom vad förut angivits synes ännu en grupp tjänstemän lämpligen kunna

tillfälligt överföras till arbetsmarknadskommissionen, nämligen personalen på

försvarsväsendets centrala civilanställningsbyrå. I fråga örn anslag till denna

torde förfaras på analogt sätt.

Yad angår kostnaderna för organisationen under innevarande budgetår,

må till en början anmärkas, att från förslagsanslaget till arbetslöshetskommissionen

redan disponerats medel till belopp, som erfordras för nämnda kommission

till budgetårets slut. Efter sammanslagningen böra dessa medel

disponeras av den nybildade kommissionen. Vidare vill jag framhålla, att

den hittillsvarande arbetsmarknadskommissionen inför de alltmera maktpåliggande

uppgifterna efterhand erhållit betydande personalförstärkning, vilken

kostnad helt bestrides från femte huvudtitelns reservationsanslag för kom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj-.ts proposition nr 216.

mittéer och utredningar genom sakkunniga. Denna anordning måste bibehållas,

tills det här framlagda förslaget hinner genomföras. Härigenom blir nämnda

anslag för detta budgetår utsatt för en onormal belastning, varför jag vill

föreslå, att å tilläggsstat för löpande budgetåret begäres ett anslag till kommissionen,

så beräknat, att från detsamma må till kommittéanslaget kunna

överföras ett belopp, motsvarande vad därifrån utgått till den hittillsvarande

arbetsmarknadskommissionen sedan den 1 januari 1940. Därest omorganisationen

beräknas genomförd den 1 maj 1940, kunna kommissionens kostnader

under tiden den 1 januari—den 30 april 1940 uppskattas till 40,000 kronor och

de totala kostnaderna för den nya organisationen för tiden den 1 maj—den 30

juni 1940 — utöver förutnämnda, till arbetslöshetskommissionens förfogande

stående medel — till 640,000 kronor. På grund härav hemställer jag, att

anslagsäskandet för innevarande budgetår bestämmes till 680,000 kronor. Jag

vill anmärka, att jämväl detta anslag till betydande del icke innebär en ny

utgift, endast en överföring från andra anslag.

Hemställan.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, med

ändring av i statsverkspropositionen framlagda anslagsäskanden, att Kungl.

Majit måtte föreslå riksdagen att

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m. å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1939/40 anvisa ett förslagsanslag

av ................................................... kronor 680,000;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Avlöningar

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av ............................................................ kronor 2,800,000;

dels till Statens arbetsmarknadskommission m. m.: Omkostnader

för budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag

av .......................................... kronor 1,350,000;

dels ock till Bidrag till den offentliga arbetsförmedlingen för

budgetåret 1940/41 anvisa ett förslagsanslag av... kronor 600,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse bilaga till detta

protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 216.

N

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:356 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till åtgärder för arbetsmarknadens reglering m. m. jämte en i ämnet väckt motio s. 7 i texten
  2. Rskr. 1940:223 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. May.ts i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln gjorda framställning örn anslag till Socialstyrelsen: Avl s. 2 i texten
  3. Rskr. 1940:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetsmarknadskommission m. m. s. 22 i texten
  4. SU 1940:135 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till statens arbetsmarknadskommission m. m. s. 1 i texten
  5. 2LU 1940:22 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med hemställan örn riksdagens samtycke till utfärdande av förordnande jämlikt 1 § lagen den 30 december 1939 s. 2 i texten