Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen m. m

1940-04-26 · 34 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,2 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 33 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:217, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

1

Nr 217.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap.

14 § strafflagen m. m.; given Stockholms slott den

26 april 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen;
2)

lag om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten; samt

3) lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 217.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ay 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 §

Härigenom förordnas, att 8 kap. strafflagen samt 9 kap. 7 §

14 § samma lag1 skola erhålla följande ändrade lydelse:

strafflagen,

och 10 kap.

8 KAP

Om förräderi och andra för rikets säkerhet menliga brott.

1 §•

Den som, i uppsåt att med våldsamma medel eller med hjälp av främmande

makt lägga riket eller del därav under annan makt eller förena riket

med annan makt eller lösrycka del av riket, gör gärning som innebär medverkan

till uppsåtets fullbordan eller försök därtill, dömes för högförräderi

till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete från och

med sex till och med tio år dömas.

Söker någon eljest med lagstridiga medel nå sådant syfte som nu är sagt,

dömes för det högförräderi till straffarbete från och med fyra till och med

tio år eller på livstid.

2 §.

Den som söker beröva Konungen eller regent, som lagligen är satt i Konungens

ställe, liv eller frihet, eller ock söker genom uppror eller eljest med

våldsamma medel eller med hjälp av främmande makt medverka till att

upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar eller till att framtvinga eller

förhindra någon åtgärd i rikets inre eller yttre styrelse, dömes för högförräderi

till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete

från och med sex till och med tio år dömas.

3 §•

Svensk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom ombud

för främmande makt i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter sig i underhandling

därom med främmande makt, dömes till fängelse.

Avsåg underhandlingen åtgärd av den främmande makten, varigenom rikets

självbestämningsrätt kunde kränkas eller dess fredliga förhållande till

främmande makt störas, dömes till straffarbete från och med ett till och

1 Senaste lydelse, se beträffande 9 kap. 7 § 1921: 288 och beträffande 10 kap. 14 § 1938: 251.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

3

med sex år. Kom det till krig mellan riket och den främmande makten,

må tiden för straffarbetet höjas till tio år eller ock till straffarbete på livstid

dömas.

4 §•

Den som, genom att överträda bestämmelser givna till skydd för upprätthållandet

av rikets fredliga förhållande till främmande makter, eller genom

angrepp med våldsamma medel å främmande makts styrelseskick, eller

genom offentliga smädelser mot främmande makt eller dess regering eller

offentligt skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken,

eller genom ärekränkning eller annat brott mot främmande statsöverhuvud

eller mot främmande makts sändebud här i riket, eller ock genom annan i

lag eller författning förbjuden gärning, framkallar fara föt krig eller repressalier

eller andra för riket skadliga åtgärder från främmande makts sida

eller för främmande makts inblandning i rikets angelägenheter, straffes, om

han bort inse faran, med fängelse eller straffarbete i högst två år.

Brott, som nu är sagt, må ej utan Konungens lov åtalas av allmän åklagare.

5 §.

Värvar någon utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande krigstjänst,

dömes, där gärningen ej är belagd med strängare straff, till fängelse

eller böter.

6 §.

Den som, vid krig eller då krig hotar riket, begår gärning, varigenom

krigsmaktens ställning kan försämras, i ty

att han förhindrar eller försvårar användande av krigsfolk, förnödenheter,

fästning, fabrik, väg, bro, fartyg eller annat av betydelse för krigföringen

eller fördärvar eller till fienden förråder något sådant, eller

att han lämnar falska upplysningar till krigsmakten eller förleder krigsfolk

till trolöshet, modlöshet eller uppror, eller

att han åt fienden anskaffar krigsfolk eller understöd med pennningar eller

förnödenheter, eller

att han gör annat sådant förräderi,

dömes för krigsförräderi till straffarbete på livstid eller från och med sex

till och med tio år.

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning, om gärningen riktar

sig mot en med riket i krig förbunden stats krigsmakt.

Utländsk man må ej dömas till straff enligt denna paragraf, för det han

annorstädes än inom riket eller å krigsskådeplats utom riket medverkat till

att åt fienden anskaffa krigsfolk eller understöd med penningar eller förnödenheter.

7 §■

Begår någon av oaktsamhet gärning, som i 6 § sägs, straffes med fängelse;

äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst

sex år dömas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

8 §.

Den som, vid krig eller då krig hotar riket, låter sig av fienden bruka att

anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga av

hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, dömes för krigsspioneri

till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.

Lag samma vare, där någon eljest under sådana förhållanden för fienden

röjer hemlighet, varom i första stycket sägs, eller till honom lämnar oriktig

uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom sådan hemlighet

och vars meddelande kan skada riket; dock må, där faran var ringa,

tiden för straffarbetet nedsättas till två år.

Vad nu är sagt skall äga motsvarande tillämpning, om gärningen riktar

sig mot en med riket i krig förbunden makt.

9 §•

Den som obehörigen sätter sig i besittning av eller låter anskaffa upplysning

örn något sakförhållande, som bör hållas hemligt för främmande makt

av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller till rikets

försvar eller till folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda

utomordentliga förhållanden, dömes högst till straffarbete i två år. Lag samma

vare, där någon obehörigen tager befattning med skrift, teckning eller

annat föremål, som innefattar upplysning örn sakförhållande, varom nu är

sagt.

10 §.

Där någon obehörigen till annan lämnar sådan upplysning eller utlämnar

sådant föremål, som i 9 § sägs, dömes till straffarbete i högst två år eller

fängelse; var faran ringa, må till böter dömas.

Lag samma vare, där någon med uppsåt att vilseleda till annan lämnar

oriktig uppgift, vilken örn den varit sann skulle varit att anse såsom hemlighet,

varom i 9 § sägs, och vars meddelande till främmande makt kan skada

riket.

Lika med att uppgift obehörigen lämnas till annan varde ansett, att den

allmänt kungöres.

11 §■

Där någon förövar gärning, som i 9 eller 10 § sägs, för att gå främmande

makt tillhanda, dömes för spioneri till straffarbete i högst sex år.

12 §.

Förövas gärning, som i 10 § första stycket avses, av oaktsamhet, dömes

den skyldige till böter eller fängelse.

13 §.

Där brott, som i 10 § första stycket avses, förövas av någon, som på grund

av allmän eller enskild tjänst eller avtal är särskilt betrodd med vad som

uppenbarats, dömes till straffarbete i högst sex år. Är gärningen hänförlig

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

5

till spioneri, som i 11 § avses, dömes till straffarbete från och med sex till

och med tio år eller på livstid.

Förövas brott, som i 12 § avses, av den som nu är sagd, vare straffet fängelse

eller straffarbete i högsta fyra år, eller, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, böter.

14 §.

Den som i syfte att gå främmande makt tillhanda anskaffar eller låter

anskaffa uppgifter angående förhållanden, berörande riket eller annan makt,

vilkas meddelande till främmande makt kan medföra skada för rikets vänskapliga

förbindelser med främmande makt eller för rikets försvar eller ock

för folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga

förhållanden, eller i syfte som nyss sagts tager befattning med sådana

uppgifter, dömes, där han ej förskyllt strängare straff, för spioneri till fängelse

eller straffarbete i högst två år.

Lag samma vare örn den som inom riket eljest för främmande makts räkning

bedriver hemlig underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte.

15 §.

Där någon genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig oduglig

till uppfyllande, under längre eller kortare tid, av den tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse

eller straffarbete i högst två år.

16 §.

Den som förleder eller hjälper krigsman till rymning eller till att genom

föregivande av sjukdom eller genom annat svikligt förfarande söka undandraga

sig tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten under längre eller kortare

tid, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år, eller, där brottet är

ringa, till böter.

17 §.

Där någon, som fått i uppdrag att för riket med främmande makt något

avhandla eller sluta eller att eljest bevaka rikets rätt hos främmande makt,

uppsåtligen dess fördel emot riket främjar eller riket eljest skadar, dömes

till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.

Där han i avsikt att skada riket av främmande makt tager, låter åt sig utlova

eller begär gåva eller förläning, dömes, ändå alt skada därav ej kom,

lill straffarbete från och med två till och med tio år.

18 §.

Var som, med uppsåt att riket skada, förfalskar, undanhåller eller fördärvar

handling, som innebär bevis för rikets säkerhet eller rättigheter emot

annan makt, varde dömd till straffarbete från och med sex till och med tio

år eller på livstid.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majlis proposition nr 217.

Där någon med sådant uppsåt falskeligen skriver handling, varåt gives

sken av sådan innebörd som nyss sagts, vare lag samma.

Gör någon bruk av förfalskad eller falsk handling, som i första eller andra

stycket sägs, varde ansedd som hade han förfalskningen själv gjort.

19 §.

Den som med kännedom om vikten av handling, som i 18 § första stycket

omtalas, men utan uppsåt att skada riket med vilja undanhåller eller fördärvar

handlingen, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år. Sker det

av oaktsamhet, straffes med böter eller fängelse.

20 §.

Den som, i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig

frihet, samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat eller förser

manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller övar

det i vapens bruk, dömes till straffarbete från och med sex till och med

tio år.

Samlar någon eljest i sådant uppsåt förråd av vapen, ammunition eller

annan dylik utrustning, dömes till straffarbete från och med ett till och med

sex år.

21 §.

Den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga

uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, dömes till

straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Råder ej krig eller krigsfara, må,

där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter dömas.

Gör någon under krig sådan gärning av oaktsamhet, dömes till fängelse

eller böter.

22 §.

Mottager någon av främmande makt penningar eller annat för att här i

riket genom utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka

den allmänna meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i

dess inre eller yttre styrelse, straffes med fängelse.

23 §.

Har någon gjort försök till brott, som i 6 § sägs, dömes högst till straffarbete

i tio år.

Har någon gjort försök till brott som nedan sägs, och blev endast genom

omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan

förhindrad, varde dömd

om försöket avsåg brott, som i 17 § första stycket eller 18 § sägs, till straffarbete

från och med två till och med tio år;

om försöket avsåg brott, som i 11 § sägs, till fängelse eller till straffarbete i

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

7

högst fyra år, dock att i det fall, som i 13 § första stycket andra punkten

sägs, tiden för straffarbetet må höjas till tio år; samt

örn försöket avsåg brott, som i 20 § sägs, till straffarbete i högst sex år.

24 §.

Har stämpling till högförräderi eller krigsförräderi blivit gjord, då skall,

där gärningen ej kommit till sådant förräderi eller försök därtill, anstiftare

av stämplingen dömas till straffarbete från och med två till och med tio år.

Annan deltagare i sådan stämpling varde dömd till straffarbete från och

med ett till och med sex år.

Lika med anstiftare av stämpling skall anses den som genom uppmaning

eller annorledes sökt förmå annan till förräderi, varom ovan sägs, så ock den

som i syfte att komma sådant förräderi åstad av främmande makt mottagit

penningar eller annat eller eljest trätt i förbindelse med sådan makt.

25 §.

Den som i annat fall än förut sagts träder i samverkan med andra eller

i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta

högförräderi eller krigsförräderi, vilket framdeles må varda av honom

själv eller annan företaget, varde dömd till straffarbete i högst sex år.

Var faran ringa, må deltagare i företaget, som ej varit anstiftare eller ledare

därav, till fängelse dömas.

26 §.

Den som åtager sig att medverka vid spioneri eller som erbjuder sig därtill

eller som i sådant syfte av främmande makt mottager penningar eller

annat eller eljest träder i förbindelse med sådan makt, så ock den som söker

förmå annan till gärning som nu sagts, dömes högst till straffarbete i två år.

Var fråga om krigsspioneri, dömes till straffarbete från och med två till

och med tio år.

27 §.

Den som, när brott, varom i 6 eller 8 § sägs, är å färde eller blivit förövat,

hyser eller döljer gärningsmannen, dömes, där han ej för delaktighet i dennes

brott förskyllt strängare straff, till straffarbte från och med två till och

med sex år. -- j

28 §.

Var som vet sådant brott, varom i någon av 1, 2, 6—14 eller 17—20 § sägs,

å färde vara och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse eller till straffarbete

i högst fyra år; örn å brottet efter lag kan följa böter, må ock för

underlåtenhet att det upptäcka till böter dömas. Ilar han ej de skäl, varmed

han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare då,

utan att nämna personen, de omständigheter som honom kunniga äro, eller

straffes som nyss är sagt. Ej skall någon av de i 3 kap. 11 § nämnda perso
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

ner till straff efter denna paragraf fällas, där brottets upptäckande icke utan

angivelse till åtal kunnat ske.

29 §.

Vad i 17 § andra stycket, 22, 24 och 26 §§ sägs om främmande makt skall

gälla jämväl den som handlar i främmande makts intresse.

30 §.

Vad någon, som är förfallen till ansvar för brott varom i detta kapitel

sägs, för brottet mottagit eller dess värde skall vara till kronan förverkat.

Föremål som begagnats för utförande av brott, som avses i detta kapitel,

eller som åstadkommits i samband med det brottsliga förfarandet må ock

förklaras förverkat till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till

ansvar för brottet, må sådan egendom förklaras förverkad.

31 §.

Vad i 2 kap. 18 § stadgas om förlust av ämbete, tjänst eller annan allmän

befattning och om obehörighet därtill skall ock gälla, där någon för brott,

som avses i detta kapitel, dömes till fängelse.

9 KAP.

7 §•

Förgriper sig någon med våld emot riksstyrelse, som, i de fall grundlagen

utsätter, i Konungens ställe regeringen förer, och sker brottet för att störa

friheten i sådan styrelses överläggningar eller beslut, eller att dess sammankomster

hindra; dömes till straffarbte på livstid eller från och med sex till

och med tio år: varder i det brott dråp å någon av styrelsens medlemmar

förövat, såsom i 14 kap. 3 eller 4 § sägs; dömes dråparen till straffarbete på

livstid. Innefattar gärningen förräderi; gälle vad därom i 8 kap. 2 § stadgat

är.

10 KAP.

14 §.

Var som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han

utspritt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom eller

till annat brott, varde dömd till böter eller fängelse. Avsåg uppmaningen

brott, varå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständigheterna

synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dömas.

Är den skyldige i följd av uppmaningen förfallen till straff för delak

tighet i brott, som därå följt, gälle vad i 4 kap. stadgas.

Där någon---1 mom. sägs.

Har någon---eller fängelse.

Vad i —---åsyftade verkan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

9

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersättes genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.

Förslag

till

Lag

om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 8, 29, 59, 127, 133, 134 och 150 §§ strafflagen

för krigsmakten1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 134 a §, av följande lydelse:

8 §•

Denna lag skall ock tillämpas å envar, ändå att han icke lyder därunder,

därest han inom riket, å krigsskådeplats utom riket eller å område, som av

krigsmakten ockuperats, begår brott, som sägs i 133, 134, 137, 138, 141, 143,

149, 150, 166, 167, 182 eller 183 §.

Svensk man, som ej lyder under lagen, skall likväl vara underkastad straff

efter densamma för brott, som avses i 134 a §.

29 §.

Officer eller---tid dömas.

Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda manskap,

brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff eller jämlikt 8 kap.

allmänna strafflagen till fängelse, skall han av vederbörande befälhavare

skiljas från sin anställning vid krigsmakten; dock må, då tiden för ådömt

straffarbete ej uppgår till sex månader eller till fängelse dömes och brottet

ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende därigenom fläckas

eller spilles, på befälhavaren bero att bibehålla honom vid berörda anställning.

Har officer---fullo undergången.

59 §.

Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig

oduglig till uppfyllande under längre eller kortare tid av den tjänstgöringsskyldighet

som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller straffarbete

i högst två år.

1 Senaste lydelse, se beträffande 29 § 1936: 245, beträffande 127 § 1939:723 och beträffande

133 § 1936: 329.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Söker krigsman undandraga sig sådan tjänstgöringsskyldighet genom att

föregiva sjukdom eller genom annat svikligt förfarande, dömes till fängelse

eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, till disciplinstraff.

127 §.

Begår någon, som lyder under denna lag, brott, som omförmäles i 8 kap.

allmänna strafflagen, vare det, där ej för den gärning ansvar är i denna lag

särskilt utsatt, vid straffets bestämmande ansett såsom försvårande.

133 §.

Begår någon brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, straffes,

där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, efter allmän

lag; dock må, där straffarbete antingen på livstid eller i tio år är utsatt

såsom högsta straff för brottet, dömas i förra fallet till dödsstraff och i det

senare till straffarbete på livstid. Förövas brottet av någon som lyder under

strafflagen för krigsmakten, vare det vid straffets bestämmande ansett såsom

försvårande omständighet.

134 §.

Gör någon sig skyldig till krigsspioneri, varom stadgas i 8 kap. 8 § allmänna

strafflagen, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid eller från

och med sex till och med tio år; dock må i fall som i 2 mom. av nämnda paragraf

sägs, där faran var ringa, tiden för straffarbetet nedsättas till två år.

Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig avdelning och å krigsmaktens

operationsområde gör sig skyldig till krigsspioneri, skall dömas till

ansvar därför endast om han hemligen eller under falsk förevändning inhämtar

eller söker inhämta upplysningar i avsikt att meddela dem åt fienden;

dock må han ej fällas till straff för annat krigsspioneri än det, vari han

gripes.

134 a §.

Den som vid krig bär vapen mot riket eller eljest gör tjänst vid fiendens

krigsmakt, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid; äro omständigheterna

synnerligen mildrande, må till straffarbete från och med sex till och

med tio år dömas.

150 §.

Vet någon brott, som i 134 a, 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å färde

vara och det ej i tid upptäcker; gäde vad för dylik underlåtenhet i fråga om

förräderi i allmän lag stadgas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

11

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande militära

befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning, inrättning,

fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet eller nyttjas

av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara vid krigsmaktens

företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana anläggningar,

inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden eller av sådana företag, övningar

eller försök taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar

eller att inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller

områden innehava sprängämnen.

2 §•

Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande länsstyrelse

må utfärda förbud, som i 1 § avses, i fråga om anläggning, inrättning, fartyg,

luftfartyg eller område, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden må förbud på sätt i första stycket

sägs utfärdas jämväl i fråga örn anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg

eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen.

3 §•

Under förhållanden, varom i 2 § andra stycket sägs, må Konungen avdela

särskilda säkerhetsområden, i fråga om vilka förbud, som i 2 § avses, enligt

Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av vederbörande

militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl anses

krigsskådeplats.

Under sådana förhållanden må Konungen även i andra fall än i 1 och 2

§§ avses utfärda förbud mot att utan särskilt tillstånd taga fotografier eller

göra avbildningar eller beskrivningar av militära trupper, krigsmateriel eller

dylikt.

4 §•

Bryter någon mot förbud, varom i 1, 2 eller 3 § sägs, dömes till dagsböter

eller fängelse.

Lag samma vare, där någon, ändå att förbud som förut sagts ej blivit

meddelat, genom förklädnad eller genom att lämna oriktig uppgift örn sina

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

personliga förhållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till anläggning,

inrättning, fartyg, luftfartyg eller område eller tillfälle att närvara vid

företag, övningar eller försök, som i 1 § sägs.

5 §•

Sjömätning eller lodning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar,

farleder eller hamnar må endast ske med tillstånd enligt vad av Konungen

stadgas. Den som häremot bryter dömes till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader. Vad sålunda är sagt äge dock ej tillämpning, om någon

utför lodning, som erfordras för framförande eller säkerställande av fartyg,

varå han befinner sig, eller om lodning i hamn verkställes på föranstaltande

av vederbörande hamnmyndighet.

6 §•

Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, tillkomna

under förfarande, vilket enligt denna lag är förbjudet, jämte för fotografiernas

tagande samt avbildningarnas, beskrivningarnas eller mätningarnas

verkställande använda apparater och materiel ävensom sprängämnen, vilka

någon innehaft i strid mot förbud som utfärdats enligt lagen, må förklaras

förverkade till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till ansvar för

överträdelse av denna lag, må sådan egendom förklaras förverkad.

7 §•

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen

upphäves lagen den 9 maj 1913 (nr 48), innefattande vissa bestämmelser till

skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

13

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 12 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars- och socialdepartementen

anför chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman:

»18 kap. strafflagen bestraffas förräderi och andra för rikets säkerhet menliga

brott. Bland dessa brott märkas främst handlingar, som pläga hänföras

till högförräderi, landsförräderi och spioneri. Vidare innehåller kapitlet

stadganden örn straff för vissa andra statsfarliga handlingar, såsom värvning

eller uppbådande av krigsfolk i vissa fall, spridning av falska rykten eller

lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet m. m.

Medan bestämmelserna örn förräderibrotten i stort sett varit gällande alltsedan

tillkomsten av 1864 års strafflag, äro däremot de stadganden i kapitlet,

som ha avseende å spioneri, till största delen tillkomna senare. Ursprungligen

upptogs i kapitlet egentligen endast straff för vissa slag av militärt

spioneri under krig. År 1913 infördes emellertid i kapitlet straffbestämmelser

mot obehörigt uppenbarande eller utforskande även under fredstid

av hemligheter som äro av betydelse för rikets försvar. I samband med

sistnämnda lagändringar straffbelädes genom en särskild lag av den 9 maj

1913, innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av betydelse

för rikets försvar, en del åtgärder, vilka innebära fara för sådana

hemligheters uppenbarande, såsom att någon genom att lämna oriktiga uppgifter

om sina personliga förhållanden eller eljest svikligen bereder sig tillträde

till vissa försvarsanläggningar m. m. Genom en lag den 26 juni 1936

tillädes vidare i 8 kap. en bestämmelse örn straff bland annat för systematiskt

insamlande, i syfte att gå främmande makt tillhanda, av uppgifter, vilkas

meddelande till främmande makt kan skada rikets försvar. Denna bestämmelse

utvidgades ytterligare enligt en lag den 14 oktober 1939 till att

avse bland annat även uppgifter som röra folkförsörjningen eller rikets vänskapliga

förbindelser med främmande makt.

Till bestämmelserna i 8 kap. strafflagen ansluta sig vissa stadganden i

strafflagen för krigsmakten och tryckfrihetsförordningen. Genom dessa bestraffas

vissa hithörande handlingar, om de begås av någon sorn lyder under

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunell. Maj:ts proposition nr 217.

strafflagen för krigsmakten eller å krigsskådeplats m. m. eller om de ske

genom utspridning av tryckt skrift.

I sitt utlåtande över den proposition till 1939 års urtima riksdag, vilken

föranledde antagandet av förenämnda lag den 14 oktober 1939, anförde

andra särskilda utskottet, att utskottet vid behandlingen av propositionen

uppmärksammat, att de i 8 kap. strafflagen upptagna bestämmelserna icke

vore anpassade efter de nutida förhållandena. Utskottet föreslog därför,

att riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa om skyndsam översyn av

dessa bestämmelser. Denna hemställan bifölls av riksdagen, som avlät skrivelse

i ämnet den 12 oktober 1939 (nr 20).

Med anledning därav tillkallade jag enligt nådigt bemyndigande den 20

oktober 1939 särskilda sakkunniga (professorn Ragnar Bergendal och revisionssekreteraren

Olof Thulin) för att inom departementet biträda med den

begärda utredningen.

De sakkunniga ha, efter överläggningar med representanter för försvarsstaben

och polisväsendet, den 10 april 1940 avlämnat betänkande med förslag

till 1) lag örn ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m.; 2) lag örn

ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten; 3) ändring i

tryckfrihetsförordningen; samt 4) lag med vissa bestämmelser till skydd för

försvaret m. m.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen m. m. innebär i

fråga örn förräderibrotten en anpassning av bestämmelserna i kapitlet med

hänsyn till det totala krigets beskaffenhet och de former, varunder den mot

statens inre eller yttre säkerhet riktade verksamheten numera bedrives. I

fråga om högförräderibrott har i förslaget i större utsträckning än hittills

straffbelagts gärningar av sådan art som ej ske med våldsamma medel men

med hjälp av främmande makt. De sakkunniga anse, att straffbeläggande

av själva deltagandet såsom medlem i en statsfientlig sammanslutning icke

bör ske i strafflagen utan att bestämmelser härom böra få sin plats i provisorisk

lag. Närmast med tanke på sådan verksamhet som utövas av statsfientliga

element föreslås i flera hänseenden utvidgade straffbestämmelser

om förberedelse till högförräderi. Sålunda skall straff drabba den som genom

uppmaning eller annorledes söker förmå annan till förräderi eller i syfte

att åstadkomma förräderi av främmande makt mottager penningar eller

annat understöd eller eljest träder i förbindelse med sådan makt (24 §).

Vidare föreslås straff för den som eljest träder i samverkan med andra eller

i förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta

förräderi vilket framdeles må varda av honom själv eller annan förelaget

(25 §). Även för spioneri och understödjande av spioneriverksamhet

föreslås utvidgade och skärpta bestämmelser (8—14 och 26 §§). Sålunda

skall straff drabba den som obehörigen till annan lämnar upplysning eller

utlämnar föremål som bör hållas hemligt för främmande makt av hänsyn

till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller rikets försvar eller

folkförsörjningen vid krig och av krig föranledda utomordentliga förhållanden.

Straffet har i flera fall skärpts och även oaktsamt röjande av hemlighet

har straffbelagts. Lika med röjande av hemlighet skall anses örn någon

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

15

med uppsåt att vilseleda till annan lämnar falsk uppgift, vilken om den varit

sann skulle varit att anse såsom hemlighet och vars meddelande till främmande

makt kan skada riket. Helt allmänt bestraffas varje hemlig underrättelseverksamhet

i militärt eller politiskt syfte som inom riket bedrives för

främmande makts räkning.

Förslaget innehåller bestämmelser som avse att hindra, att utländsk makt

förbereder ett ingripande i svenska angelägenheter genom att här driva propaganda

eller eljest söka påverka den allmänna opinionen. Sålunda föreslås

straff för den som av främmande makt mottager penningar eller annat för

att här i riket genom utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes

söka påverka den allmänna meningen om rikets styrelseskick eller örn åtgärder

i dess inre eller yttre styrelse. Har någon av främmande makts undersåte

mottagit penningar eller annat i sådant ändamål och ej utan dröjsmål

anmäler det för Konungen eller den myndighet Konungen därtill förordnat,

skall han jämväl drabbas av straff (22 §).

I ändamål bland annat att hindra innehavare av statstjänster eller allmänna

förtroendeuppdrag att deltaga i brottslig verksamhet som är riktad mot

staten föreslås, att vad i 2 kap. 18 § strafflagen stadgas om förlust av ämbete,

tjänst eller annan allmän befattning och om obehörighet därtill även

skall gälla, där någon för brott som avses i 8 kap. strafflagen dömes till

fängelse (30 §).

Bland andra nyheter i förslaget märkes att utspridande av falska rykten

eller lögnaktiga uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, under

krig skall bestraffas även om gärningen sker av oaktsamhet (21 §).

Straff införes för den som genom föregivande av sjukdom eller genom annat

svikligt förfarande söker undandraga sig tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten

under längre eller kortare tid (16 §). Vidare stadgas straff för den

sorn i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig frihet

förser manskap med eller samlar förråd av vapen, ammunition eller annan

dylik utrustning (20 §). Penningar eller annat, som någon mottagit av

främmande makt eller dess undersåte i strid mot förslagets bestämmelser

härom eller som eljest någon till straff enligt kapitlet förfallen person mottagit

för brottet, skall vara förverkat till kronan. Detsamma gäller föremål

sorn begagnats vid utförandet av sådant brott eller som åstadkommits i samband

med det brottsliga förfarandet (29 §).

Förslaget till ändring av sträf flogen för krigsmakten ansluter sig i huvudsak

till de nya bestämmelserna i 8 kap. strafflagen. Till strafflagen för

krigsmakten har överflyttats den nuvarande bestämmelsen i 8 kap. 4 § strafflagen

örn stral! för den som bär vapen mot riket. Bestämmelsen har därjämte

utvidgats till att omfatta även den som eljest gör tjänst vid fiendens

krigsmakt (134 a §). I fråga örn förräderibrotten och vissa andra bland krigsartiklarna

upptagna brott har tillämpningsområdet för strafflagen för krigsmakten

utvidgats till att avse envar som begår sådant brott inom riket, å

krigsskådeplats utom riket eller å område, som av krigsmakten ockuperats

(8 §).

I tryckfrihetsförordningen föreslås utvidgade straffbestämmelser mot of
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Departements
chefen.

fentliggörande av militära och andra statshemligheter i nära överensstämmelse

med förslaget till ny lydelse av 8 kap. strafflagen. Den rätt som enligt

tryckfrihetsförordningen tillkommer Kungl. Maj:t att vid krig eller krigsfara

förordna örn publiceringsförbud rörande vissa uppgifter om försvaret föreslås

i anslutning till lagstiftningen örn allmänna handlingars offentlighet skola

utvidgas till att omfatta vad som icke bör få offentliggöras av hänsyn till

rikets säkerhet eller förhållande till främmande makt.

Förslaget till lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret avser att

ersätta lagen den 9 maj 1913, nr 48, innefattande vissa bestämmelser till

skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar. Förslaget innebär i

vissa delar väsentliga utvidgningar av rätten att förbjuda obehörigas tillträde

till försvarsanläggningar m. m. I förslaget angives även vilken befogenhet

som i detta hänseende bör tillkomma militära och civila myndigheter.

Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande militäre

befälhavare skall äga utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning,

inrättning, fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet

eller nyttjas av detsamma eller för dess räkning eller att närvara vid krigsmaktens

företag, övningar eller försök (1 §). I fråga om anläggning eller

område som eljest är av betydelse för försvarsväsendet skall befogenheten

tillkomma Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande

länsstyrelse. Vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av

krig föranledda förhållanden skall förbudet även kunna avse anläggning eller

område som är av betydese för folkförsörjningen (2 §). Under sådana förhållanden

skall Konungen kunna avdela särskilda säkerhetsområden, där

befogenheten enligt Konungens bemyndigande skall i stället för länsstyrelse

tillkomma vederbörande militäre befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall

anses krigsskådeplats (3 §). Förbud varom nu sagts skall även avse fotografering,

avbildning eller beskrivning samt rätt att innehava sprängämne.

Vidare innehåller förslaget bl. a. skärpta straffbestämmelser (4 §) och föreskrifter

örn förverkande (6 §).

I fråga örn innehållet i förslagen och den närmare motiveringen till desamma

hänvisas i övrigt till de sakkunnigas betänkande (statens offentliga

utredningar 1940:8).

De erfarenheter som särskilt på senaste tiden gjorts beträffande behovet

av en i vissa hänseenden utvidgad och kompletterad lagstiftning mot förräderi

och spioneri ha av de sakkunniga beaktats vid utarbetandet av de nu

framlagda förslagen. Dessa torde därför väl motsvara de fordringar som

böra ställas på en tidsenlig lagstiftning inom detta område. Jag kan i allt

väsentligt biträda förslagen. Endast på ett par punkter i förslaget till ändring

av 8 kap. strafflagen har jag vid den granskning som ägt rum inom justitiedepartementet

funnit anledning att föreslå jämkning.

I 22 § av nämnda förslag föreslås i första stycket straff för den som av

främmande makt mottager penningar eller annat för att här i riket genom

utgivande eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka den allmänna

meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i dess inre eller

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

17

yttre styrelse. Straffet skall vara fängelse. Enligt andra stycket skall samma

straff drabba den som av främmande makts undersåte mottager penningar

eller annat i sådant ändamål och det ej utan dröjsmål anmäler för Konungen

eller den myndighet Konungen därtill förordnat. I motiven anföra de sakkunniga

beträffande stadgandet i andra stycket, att en betydande svårighet

mötte att erhålla nödig effektivitet åt det i första stycket föreslagna straffbudet,

så länge förutsättning för straff vore att det mottagna skulle, direkt

eller indirekt, men bevisligen härröra från främmande makt. Sådan makt

kunde nämligen lämna understöd utan att själv framträda och utan att

dess roll kunde här bevisas. Det vore emellertid att gå för långt att straffbelägga

varje understöd från utländsk källa för agitation av det angivna

slaget. Mottagande av ekonomiskt eller liknande understöd borde ej helt

förbjudas. Såsom en möjlig medelväg erbjöde sig ett krav på att dylika

understöd skulle anmälas för offentlig myndighet. Härigenom minskades

starkt deras slagkraft såsom hjälpmedel för otillbörlig inblandning i svenska

förhållanden, och en utgångspunkt erhölles för att uppspåra ett möjligt

ursprung från en främmande makt.

Jag anser vissa betänkligheter möta mot att i strafflagen införa bestämmelser

om anmälningsskyldighet av den art som förslaget upptager i 22 §

andra stycket. Det med stadgandet åsyftade önskemålet torde kunna tillgodoses

genom att straffbestämmelsen i första stycket utvidgas till att avse

även den som mottager penningar eller annat av någon som handlar i främmande

makts intresse. Detta föranleder även en jämkning av 29 §.

I övrigt ha vidtagits vissa, huvudsakligen formella jämkningar i bl. a.

3, 4 och 8 §§ av förslaget till ändrad lydelse av 8 kap. strafflagen samt 59 §

av förslaget till lag örn ändring i strafflagen för krigsmakten.

På grund av vad sålunda anförts är jag beredd tillstyrka, att lagrådets utlåtande

inhämtas över det i enlighet härmed jämkade förslaget, vars rubrik

ändrats till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap.

14 § strafflagen, samt över de sakkunnigas förslag till lag cm ändring i

vissa delar av strafflagen för krigsmakten och lag med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m.

De sakkunnigas förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen torde få

anmälas senare.»

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen till lag

om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 74 § strafflagen, lag

örn ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten och lag med vissa bestämmelser

till skydd för försvaret m. m., av den lydelse bilaga lill detta

protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet

inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj:t Konungen.

Bihang till riksdagens protokoll 19\0. 1 sami. Nr 217.

Ur protokollet:

Tage Evers.

2

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 kap. saint 9 kap. 7 § oell 10 kap. 14 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 8 kap. strafflagen samt 9 kap. 7 § och 10 kap.

14 § samma lag1 skola erhålla följande ändrade lydelse:

8 KAP.

Om förräderi och andra för rikets säkerhet menliga brott.

1 §•

Den som, i uppsåt att med våldsamma medel eller med hjälp av främmande

makt lägga riket eller del därav under annan makt eller förena riket

med annan makt eller lösrycka del av riket, gör gärning som innebär medverkan

till uppsåtets fullbordan eller försök därtill, dömes för högförräderi

till straffarbete på livstid. Var faran ringa, skall till straffarbete från och

med sex till och med tio år dömas.

Söker någon eljest med lagstridiga medel nå sådant syfte som nu är sagt,

dömes för det högförräderi till straffarbete från och med fyra till och med

tio år eller på livstid.

2 §•

Den som söker beröva Konungen liv eller frihet, eller ock söker genom

uppror eller eljest med våldsamma medel eller med hjälp av främmande

makt medverka till att upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar eller

till att framtvinga eller förhindra någon åtgärd i rikets inre eller yttre styrelse,

dömes för högförräderi till straffarbete på livstid. Var faran ringa,

skall till straffarbete fran och med sex till och med tio år dömas.

3 §.

Svensk man, som utan Konungens tillstånd låter bruka sig såsom ombud

för främmande makt i angelägenhet, som riket rörer, eller inlåter sig i underhandling

därom med främmande makt, dömes till fängelse.

Avsåg underhandlingen åtgärd av den främmande makten, varigenom rikets

självbestämningsrätt kunde kränkas eller dess fredliga förhållande till

främmande makt störas, dömes till straffarbete från och med ett till och

1 Senaste lydelse, se beträffande 9 kap. 7 § 1921: 288 och beträffande 10 kap. 14 § 1938: 251.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

19

med sex år. Kom det till krig mellan riket och den främmande makten,

må tiden för straffarbetet höjas till tio år eller ock till straffarbete på livstid

dömas.

4 §.

Den som, genom att överträda bestämmelser givna till skydd för upprätthållandet

av rikets fredliga förhållande till främmande makter, eller genom

angrepp med våldsamma medel å främmande makts styrelseskick, eller

genom offentliga smädelser mot främmande makt eller dess regering eller

offentligt skymfande av dess flagga eller vapen eller annat höghetstecken,

eller genom ärekränkning eller annat brott mot främmande statsöverhuvud

eller mot främmande makts sändebud här i riket, eller ock genom annan i

lag eller författning förbjuden gärning, framkallar fara för krig eller repressalier

eller andra för riket skadliga åtgärder från främmande makts sida

eller för främmande makts inblandning i rikets angelägenheter, straffes, örn

han bort inse faran, med fängelse eller straffarbete i högst två år.

Brott, som nu är sagt, må ej utan Konungens lov åtalas av allmän åklagare.

5 §.

Värvar någon utan Konungens tillstånd folk i riket till främmande krigstjänst,

dömes, där gärningen ej är belagd med strängare straff, till fängelse

eller böter.

6 §•

Den som, vid krig eller då krig hotar riket, begår gärning, varigenom

krigsmaktens ställning kan försämras, i ty

att han förhindrar eller försvårar användande av krigsfolk, förnödenheter,

fästning, fabrik, väg, bro, fartyg eller annat av betydelse för krigföringen

eller fördärvar eller till fienden förråder något sådant, eller

att han lämnar falska upplysningar till krigsmakten eller förleder krigsfolk

till trolöshet, modlöshet eller uppror, eller

att han gör annat sådant förräderi,

dömes för krigsförräderi till straffarbete på livstid eller från och med sex

till och med tio år.

Där svensk man, vid krig eller då krig hotar riket, medverkar till att åt

fienden anskaffa krigsfolk eller understöd med penningar eller förnödenheter,

så ock där utländsk man under förhållanden, som nyss sagts, inom

riket eller å krigsskådeplats utom riket medverkar därtill, vare, örn genom

gärningen krigsmaktens ställning kan försämras, lag som i första stycket

sägs.

7 §•

Begår någon av oaktsamhet gärning, som i 6 § sägs, straffes med fängelse;

äro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst

sex år dömas.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

8 §•

Den som, vid krig eller då krig hotar riket, låter sig av fienden bruka att

anskaffa upplysningar om sakförhållanden, vilka böra hållas hemliga av

hänsyn till rikets försvar eller folkförsörjningen i riket, dömes för krigsspioneri

till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.

Lag samma vare, där någon eljest under sådana förhållanden för fienden

röjer hemlighet, varom i första stycket sägs, eller till honom lämnar falsk

uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom sådan hemlighet

och vars meddelande kan skada riket; dock må, där faran var ringa,

tiden för straffarbetet nedsättas till två år.

9 §•

Den som obehörigen sätter sig i besittning av eller låter anskaffa upplysning

om något sakförhållande, som bör hållas hemligt för främmande makt

av hänsyn till rikets vänskapliga förbindelser med sådan makt eller till rikets

försvar eller till folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda

utomordentliga förhållanden, dömes högst till straffarbete i två år. Lag samma

vare, där någon obehörigen tager befattning med skrift, teckning eller annat

föremål, som innefattar upplysning om sakförhållande, varom nu är

sagt.

10 §.

Där någon obehörigen till annan lämnar sådan upplysning eller utlämnar

sådant föremål, som i 9 § sägs, dömes till straffarbete i högst två år eller

fängelse; var faran ringa, må till böter dömas.

Lag samma vare, där någon med uppsåt att vilseleda till annan lämnar

falsk uppgift, vilken om den varit sann skulle varit att anse såsom hemlighet,

varom i 9 § sägs, och vars meddelande till främmande makt kan skada

riket.

Lika med att uppgift obehörigen lämnas till annan varde ansett, att den

allmänt kungöres.

11 §•

Där någon förövar gärning, som i 9 eller 10 § sägs, för att gå främmande

makt tillhanda, dömes för spioneri till straffarbete i högst sex år.

12 §.

Förövas gärning, som i 10 § första stycket avses, av oaktsamhet, dömes

den skyldige till böter eller fängelse.

13 §.

Där brott, som i 10 § första stycket avses, förövas av någon, som på grund

av allmän eller enskild tjänst eller avtal är särskilt betrodd med vad som

uppenbarats, dömes till straffarbete i högst sex år. Är gärningen hänförlig

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

21

till spioneri, som i 11 § avses, dömes till straffarbete från och med sex till

och med tio år eller på livstid.

Förövas brott, som i 12 § avses, av den som nu är sagd, vare straffet fängelse

eller straffarbete i högst fyra år eller, där omständigheterna äro synnerligen

mildrande, böter.

14 §.

Den som i syfte att gå främmande makt tillhanda anskaffar eller låter

anskaffa uppgifter angående förhållanden, berörande riket eller annan makt,

vilkas meddelande till främmande makt kan medföra skada för rikets vänskapliga

förbindelser med främmande makt eller för rikets försvar eller ock

för folkförsörjningen i riket vid krig och av krig föranledda utomordentliga

förhållanden, eller i syfte som nyss sagts tager befattning med sådana

uppgifter, dömes, där han ej förskyllt strängare straff, för spioneri till

fängelse eller straffarbete i högst två år.

Lag samma vare om den som inom riket eljest för främmande makts räkning

bedriver hemlig underrättelseverksamhet i militärt eller politiskt syfte.

15 §.

Där någon genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig oduglig

till uppfyllande, under längre eller kortare tid, av den tjänstgöringsskyldighet

vid krigsmakten som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller

straffarbete i högst två år.

16 §.

Den som förleder eller hjälper krigsman till rymning eller till att genom

föregivande av sjukdom eller genom annat svikligt förfarande söka undandraga

sig tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten under längre eller kortare

tid, dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är

ringa, till böter.

17 §•

Där någon, som fått i uppdrag att för riket med främmande makt något

avhandla eller sluta eller att eljest bevaka rikets rätt hos främmande makt,

uppsåtligen dess fördel emot riket främjar eller riket eljest skadar, dömes

till straffarbete på livstid eller från och med sex till och med tio år.

Där han i avsikt att skada riket av främmande makt tager, låter åt sig utlova

eller begär gåva eller förläning, dömes, ändå att skada därav ej kom,

till straffarbete från och med två till och med tio år.

18 §.

Var som, med uppsåt att riket skada, förfalskar, undanhåller eller fördärvar

handling, som innebär bevis för rikets säkerhet eller rättigheter

emot annan makt, varde dömd till straffarbete från och med sex till och

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

med tio år eller på livstid. Där någon med sådant uppsåt falskeligen

skriver handling, varåt gives sken av sådan innebörd som nyss sagts, vare

lag samma.

Gör någon bruk av förfalskad eller falsk handling, som i första stycket

sägs, varde ansedd som hade han förfalskningen själv gjort.

19 §.

Den som med kännedom örn vikten av handling, som i 18 § omtalas, men

utan uppsåt att skada riket med vilja undanhåller eller fördärvar handlingen,

dömes till fängelse eller straffarbete i högst två år. Sker det av oaktsamhet,

straffes med böter eller fängelse.

20 §.

Den som i uppsåt att föröva brott mot allmän säkerhet eller medborgerlig

frihet samlar eller anför väpnat manskap eller håller det samlat eller

förser manskap med vapen, ammunition eller annan dylik utrustning eller

övar det i vapens bruk, dömes till straffarbete från och med sex till och med

tio år.

Samlar någon eljest i sådant uppsåt förråd av vapen, ammunition eller

annan dylik utrustning, dömes till straffarbete från och med ett till och med

sex år.

21 §.

Den som uppsåtligen giver allmän spridning åt falska rykten eller lögnaktiga

uttalanden, ägnade att framkalla fara för rikets säkerhet, dömes till

straffarbete i högst fyra år eller fängelse. Råder ej krig eller krigsfara, må,

där omständigheterna äro synnerligen mildrande, till böter dömas.

Gör någon under krig sådan gärning av oaktsamhet, dömes till fängelse

eller böter.

22 §.

Mottager någon av främmande makt eller av någon som handlar i främmande

makts intresse penningar eller annat för att här i riket genom utgivande

eller spridning av skrifter eller annorledes söka påverka den allmänna

meningen om rikets styrelseskick eller om åtgärder i dess inre eller yttre

styrelse, straffes med fängelse.

23 §.

Har någon gjort försök till brott som nedan sägs, och blev endast genom

omständigheter, som vörö av gärningsmannens vilja oberoende, brottets fullbordan

förhindrad, varde dömd

örn försöket avsåg brott, som i 6 §, 17 § första stycket eller 18 § sägs, till

straffarbete från och med två till och med tio år;

om försöket avsåg brott, som i 11 § sägs, till fängelse eller till straffarbete i

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

23

högst fyra år, dock att i det fall, som i 13 § första stycket andra punkten

sägs, tiden för straffarbetet må höjas till tio år; samt

örn försöket avsåg brott, som i 20 § sägs, till straffarbete i högst sex år.

24 §.

Har stämpling till högförräderi eller krigsförräderi blivit gjord, då skall,

där straff ej är förskyllt för sådant förräderi eller försök därtill, anstiftare

av stämplingen dömas till straffarbete från och med två till och med tio år.

Annan deltagare i sådan stämpling varde dömd till straffarbete från och

med ett till och med sex år.

Lika med anstiftare av stämpling skall anses den som genom uppmaning

eller annorledes sökt förmå annan till förräderi, varom ovan sägs, så ock den

som i syfte att komma sådant förräderi åstad av främmande makt mottagit

penningar eller annat understöd eller eljest trätt i förbindelse med sådan

makt.

25 §.

Den som i annat fall än förut sagts träder i samverkan med andra eller

t förbindelse med främmande makt för att förbereda, möjliggöra eller underlätta

högförräderi eller krigsförräderi, vilket framdeles må varda av honom

själv eller annan företaget, varde dömd till straffarbete i högst sex år.

Var faran ringa, må deltagare i företaget, som ej varit anstiftare eller ledare

därav, till fängelse dömas.

26 §.

Den som åtager sig att medverka vid spioneri eller som erbjuder sig därtill

eller som i sådant syfte mottager penningar av eller på annat sätt träder

i förbindelse med främmande makt, så ock den som söker förmå annan till

gärning som nu sagts, dömes högst till straffarbete i två år. Var fråga om

krigsspioneri, dömes till straffarbete från och med två till och med tio år.

27 §.

Den som, när brott, varom i 6 eller 8 § sägs, är å färde eller blivit förövat,

hyser eller döljer gärningsmannen, dömes, där han ej för delaktighet i dennes

brott förskyllt strängare straff, till straffarbete från och med två till och

med sex år.

28 §.

Var som vet sådant brott, varom i någon av 1, 2, 6—14 eller 17—20 § sägs,

å färde vara och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse eller till straffarbete

i högst fyra år; om å brottet efter lag kan följa böter, må ock för

underlåtenhet att det upptäcka till böter dömas. Har han ej de skäl, varmed

han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare då,

utan att nämna personen, de omständigheter som honom kunniga äro, eller

straffes som nyss är sagt. Ej skall någon av de i 3 kap. 11 § nämnda perso*

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

ner till straff efter denna paragraf fällas, där brottets upptäckande icke utan

angivelse till åtal kunnat ske.

29 §.

Där någon av främmande makt eller av någon som handlar i främmande

makts intresse mottagit penningar eller annat på sätt i 17 § andra stycket,

22 §, 24 § andra stycket eller 26 § förmäles, så ock där i annat fall någon,

som är förfallen till ansvar för brott, varom i detta kapitel sägs, för brottet

mottagit något av främmande makt eller dess undersåte, skall det mottagna

eller dess värde vara till kronan förverkat.

Föremål som begagnats för utförande av brott, som avses i detta kapitel,

eller som åstadkommits i samband med det brottsliga förfarandet må ock

förklaras förverkat till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till

ansvar för brottet, må sådan egendom förklaras förverkad.

30 §.

Vad i 2 kap. 18 § stadgas om förlust av ämbete, tjänst eller annan allmän

befattning och örn obehörighet därtill skall ock gälla, där någon för

brott, som avses i detta kapitel, dömes till fängelse.

9 KAP.

7 §•

Förgriper sig någon med våld emot riksstyrelse, sorn, i de fall grundlagen

utsätter, i Konungens ställe regeringen förer, och sker brottet för att störa friheten

i sådan styrelses överläggningar eller beslut, eller att dess sammankomster

hindra; dömes till straffarbete på livstid eller från och med sex till

och med tio år: varder i det brott dråp å någon av styrelsens medlemmar

förövat, såsom i 14 kap. 3 eller 4 § sägs; dömes dråparen till straffarbete på

livstid. Innefattar gärningen förräderi; gäde vad därom i 8 kap. 2 § stadgat

är.

10 KAP.

14 §.

Var som, muntligen inför menighet eller folksamling, eller i skrift, den han

utspritt eller utsprida låtit, uppmanar till våld å person eller egendom eller

till annat brott, varde dömd till böter eller fängelse. Avsåg uppmaningen

brott, varå strängare straff än fängelse kan följa, eller voro eljest omständigheterna

synnerligen försvårande, då må till straffarbete i högst fyra år dömas.

Är den skyldige i följd av uppmaningen förfallen till straff för delaktighet

i brott, som därå följt, gälle vad i 4 kap. stadgas.

Där någon---1 mom. sägs.

Har någon---eller fängelse.

Vad i---åsyftade verkan.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

25

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,

som ersättes genom bestämmelse i denna lag, skall denna i stället tillämpas.

Förslag

till

Lag

om ändring i lissa delar av strafflagen för krigsmakten.

Härigenom förordnas, att 8, 29, 59, 127, 133, 134 och 150 §§ strafflagen

för krigsmakten1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad 134 a §, av följande lydelse:

8 §■

Denna lag skall ock tillämpas å envar, ändå att han icke lyder därunder,

därest han inom riket, å krigsskådeplats utom riket eller å område, som av

krigsmakten ockuperats, begår brott, som sägs i 133, 134, 137, 138, 141, 143,

149, 166, 167, 182 eller 183 §.

Svensk man, som ej lyder under lagen, skall likväl vara underkastad straff

efter densamma för brott, som avses i 134 a §.

29 §.

Officer eller---tid dömas.

Begår krigsman, som hör till det vid krigsmakten fast anställda manskap,

brott, därför han dömes till straffarbete eller svårare straff eller jämlikt 8

kap. allmänna strafflagen till fängelse, skall han av vederbörande befälhavare

skiljas från sin anställning vid krigsmakten; dock må, då tiden för

ådömt straffarbete ej uppgår till sex månader eller till fängelse dömes och

brottet ej är sådant, att den skyldiges medborgerliga anseende därigenom

fläckas eller spilles, på befälhavaren bero att bibehålla honom vid berörda

anställning.

Har officer---fullo undergången.

59 §.

Krigsman, som genom stympning eller annorledes uppsåtligen gör sig

oduglig till uppfyllande under längre eller kortare tid av den tjänstgöringsskyldighet

som skolat av honom fullgöras, straffes med fängelse eller straffarbete

i högst två år.

1 Senaste lydelse, se beträffande 29 § 1936: 215, beträffande 127 § 1939: 723 och beträffande

133 § 1936: 329.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

Söker krigsman undandraga sig sådan tjänstgöringsskyldighet genom att

föregiva sjukdom eller genom annat svikligt förfarande, dömes till fängelse

eller straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, till disciplinstraff.

127 §.

Begår någon brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, då

skall, där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, vid straffets

bestämmande efter allmän lag brottet anses vara begånget under försvårande

omständigheter.

133 §.

Begår någon brott, som omförmäles i 8 kap. allmänna strafflagen, straffes,

där ej för den gärning ansvar är i denna lag särskilt utsatt, efter allmän

lag; dock må, där straffarbete antingen på livstid eller i tio år är utsatt såsom

högsta straff för brottet, dömas i förra fallet till dödsstraff och i det senare

till straffarbete på livstid. Förövas brottet av någon som lyder under

strafflagen för krigsmakten, vare det vid straffets bestämmande ansett såsom

försvårande omständighet.

134 §.

Gör någon sig skyldig till krigsspioneri, varom stadgas i 8 kap. 8 § allmänna

strafflagen, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid eller från

och med sex till och med tio år; dock må i fall som i 2 mom. av nämnda paragraf

sägs, där faran var ringa, tiden för straffarbetet nedsättas till två år.

Utländsk man, som tillhör krigförande fientlig avdelning och å krigsmaktens

operationsområde gör sig skyldig till krigsspioneri, skall dömas till ansvar

därför endast om han hemligen eller under falsk förevändning inhämtar

eller söker inhämta upplysningar i avsikt att meddela dem åt fienden;

dock må han ej fällas lill straff för annat krigsspioneri än det, vari han

gripes.

134 a §.

Den som vid krig bär vapen mot riket eller eljest gör tjänst vid fiendens

krigsmakt, miste livet eller dömes till straffarbete på livstid; äro omständigheterna

synnerligen mildrande, må till straffarbete från och med sex till och

med tio år dömas.

150 §.

Vet någon brott, som i 134 a, 135, 136, 137, 144 eller 149 § sägs, å färde

vara och det ej i tid upptäcker; gälle vad för dylik underlåtenhet i fråga om

förräderi i allmän lag stadgas.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

27

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande militära

befälhavare må utfärda förbud för obehöriga att beträda anläggning, inrättning,

fartyg, luftfartyg eller område som tillhör försvarsväsendet eller nyttjas

av detsamma eller för dess räkning, eller att närvara vid krigsmaktens

företag, övningar eller försök, eller att av eller inom sådana anläggningar,

inrättningar, fartyg, luftfartyg eller områden eller av sådana företag, övningar

eller försök taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar

eller att inom sådana anläggningar, inrättningar, fartyg, luftfartyg eller

områden innehava sprängämnen.

2 §•

Konungen eller enligt Konungens bemyndigande vederbörande länsstyrelse

må utfärda förbud, som i 1 § avses, i fråga om anläggning, inrättning, fartyg,

luftfartyg eller område, som eljest är av betydelse för försvarsväsendet.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden må förbud på sätt i första stycket

sägs utfärdas jämväl i fråga om anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg

eller område, som är av betydelse för folkförsörjningen.

3 §•

Under förhållanden, varom i 2 § andra stycket sägs, må Konungen avdela

särskilda säkerhetsområden, i fråga om vilka förbud, som i 2 § avses, enligt

Konungens bemyndigande må i stället för av länsstyrelse utfärdas av vederbörande

militära befälhavare. Såsom säkerhetsområde skall jämväl anses

krigsskådeplats.

Konungen må ock under sådana förhållanden utfärda förbud mot att utan

särskilt tillstånd taga fotografier eller göra avbildningar eller beskrivningar

av militära trupper, krigsmateriel eller dylikt även i andra fall än i 1 och

2 §§ avses.

4 §.

Bryter någon mot förbud, varom i 1, 2 eller 3 § sägs, dömes till dagsböter

eller fängelse.

Lag samma vare, där någon genom förklädnad eller genom att lämna

oriktig uppgift örn sina personliga förhållanden eller eljest svikligen berett

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

sig tillträde till anläggning, inrättning, fartyg, luftfartyg eller område eller

tillfälle att närvara vid företag, övningar eller försök, som i 1 § sägs.

5 §•

Sjömätning eller lodning vid rikets kuster eller i därtill hörande skärgårdar,

farleder eller hamnar må endast ske med tillstånd enligt vad av Konungen

stadgas. Den som häremot bryter dömes till dagsböter eller fängelse i

högst sex månader. Vad sålunda är sagt äge dock ej tillämpning, om någon

utför lodning, som erfordras för framförande eller säkerställande av fartyg,

varå han befinner sig, eller om lodning i hamn verkställes på föranstaltande

av vederbörande hamnmyndighet.

6 §.

Fotografier, avbildningar, beskrivningar eller mätningsuppgifter, tillkomna

under förfarande, vilket enligt denna lag är förbjudet, jämte för fotografiernas

tagande samt avbildningarnas, beskrivningarnas eller mätningarnas

verkställande använda apparater och materiel ävensom sprängämnen, vilka

någon innehaft i strid mot förbud som utfärdats enligt lagen, må förklaras

förverkade till kronan. Ändå att ägaren eller annan ej fälles till ansvar för

överträdelse av denna lag, må sådan egendom förklaras förverkad.

7 §•

Böter som ådömas enligt denna lag tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. Genom lagen

upphäves lagen den 9 maj 1913 (nr 48), innefattande vissa bestämmelser till

skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

29

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22

april 19A0.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 20 april 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 12 april 1940, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade

förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen;
2)

lag örn ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten; samt

3) lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av revisionssekreteraren Olof Thulin.

Lagrådet fann förslagen icke föranleda erinran i vidare mån än som framgår

av följande yttranden.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § oell 10

kap. 14 § strafflagen.

8 KAP.

Enligt § 110 regeringsformen skall, där någon försöker att våldföra riksdagen,

dess kamrar eller utskott eller någon enskild riksdagsman, eller störa

friheten i deras överläggningar och beslut, sådant vara ansett som förräderi.

Med den omläggning av terminologien som skett i förslaget blir det ej längre

otvetydigt, att det i omförmälda paragraf beskrivna brottet skall bestraffas

såsom högförräderi. Det bör därför tagas under övervägande om ej i tydlighetens

intresse ordet »förräderi» borde utbytas mot termen »högförräderi».

Framhållas må vidare, att av stadgandets ordalag väl framgår att försök till

sådant förräderi som där sägs skall, likasom vid andra former av högförräderibrott,

straffas lika med det fullbordade brottet, men att däremot ordalagen

icke omfatta stämpling till förräderi av här omförmält slag. Det synes önskvärt

att genom en ändring i nämnda grundlagsregel sådan stämpling angives

såsom straffbar.

2 §■

Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om straff för den som

söker beröva Konungen liv eller frihet eller ock söker genom uppror eller

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

eljest med våldsamma medel — under vilket uttryck lärer kunna innefattas

jämväl hot om våld — eller med hjälp av främmande makt medverka till att

upphäva eller ändra någon av rikets grundlagar eller till att framtvinga eller

förhindra någon åtgärd i rikets inre eller yttre styrelse. Vad sålunda skall

gälla rörande angrepp mot Konungens liv eller frihet bör enligt lagrådets

mening äga motsvarande tillämpning i fråga om regent, som lagligen är satt

i Konungens ställe. En regent kan på samma sätt som Konungen anses vara

bärare av statsmakten. Ett angrepp mot regentens liv och frihet har därför

den karaktär av en mot själva staten riktad handling, som är utmärkande

för högförräderiet. På grund härav hemställer lagrådet om sådan ändring av

paragrafen, att den utvidgas till att omfatta fall som nu sagts.

6 §•

I gällande lag motsvaras denna paragraf av 6 och 9 §§. I den förra av dessa

likställes förfarande, som riktar sig mot en med riket i krig förbunden makt,

med förfarande varigenom riket omedelbart skadas. Även enligt förslaget

avses att handlingar, som närmast angripa en bundsförvant, skola komma i

betraktande, vilket anses följa av att de medelbart kunna hava menliga

verkningar för rikets försvarsmakt. Då det synes angeläget att svensk strafflag

blir tillämplig även på sådana gärningar, som medföra eller kunna medföra

en väsentlig skada för en förbunden makt men vilkas återverkningar på

den svenska krigsmakten måste sägas understiga vad som förutsättes för lagrummets

tillämplighet, hemställes örn sådan jämkning, att med riket i krig

förbunden makt likställes med riket. Att utsträcka stadgandets tillämplighet

till att gälla brott mot förbunden makt, då krig hotar men ännu ej utbrutit,

torde ej vara erforderligt. Iakttages denna hemställan, bliva jämväl de paragrafer

som anknyta till den förevarande, t. ex. 7, 23, 24, 25, 27 och 28, tilllämpliga

på brott mot bundsförvant.

Det i andra stycket behandlade fallet rymmes inom brottsbeskrivningen i

första stycket och torde ha gjorts till föremål för särskild behandling endast

för att giva uttryck åt den inskränkning i utlännings straffbarhet, som skall

gälla i detta fall. Det synes under sådana förhållanden riktigare att upptaga

fallet bland exemplen i första stycket samt att i andra stycket stadga, att

utländsk man ej må dömas till straff för det han annorstädes än inom riket

eller å krigsskådeplats utom riket medverkat till att åt fienden anskaffa krigsfolk

eller understöd med penningar eller förnödenheter.

8 och 10 §§.

Under åberopande av vad vid 6 § anförts hemställes, att de förfaranden

som angivas i 8 § straffbeläggas, även då de rikta sig mot en med riket i krig

förbunden makt.

Det lärer vara avsett, att brottsbeskrivningen i senare delen av 8 § andra

stycket och i 10 § andra stycket skall omfatta lämnande av oriktiga uppgifter,

vare sig uppgiftslämnaren vet att meddelandet är osant eller ej. För att tydligare

utmärka vad sålunda avses torde uttrycket »falsk» böra utbytas mot

»oriktig».

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

31

18 och 19 §§.

Uppenbarligen avses att i 19 § straffbelägga där omnämnda åtgärder allenast

såvitt de avse äkta handling. Detta bör komma till uttryck i lagtexten,

exempelvis på det sätt att stadgandet örn falsk handling i första stycket andra

punkten av 18 § upptages såsom särskilt stycke i paragrafen och att 19 § angles

gälla handling som omtalas i 18 § första stycket.

22 §.

Liksom i förevarande paragraf bör i de fall, som avses i 17 § andra stycket,

24 § andra stycket och 26 §, med främmande makt likställas den som handlar

i främmande makts intresse. Enklast kan detta ske genom att i förevarande

paragraf — liksom i de tre nyss angivna — endast främmande makt

nämnes och efter 28 § införes en ny paragraf, vari stadgas, att vad i 17 §

andra stycket, 22, 24 och 26 §§ sägs örn främmande makt skall gälla jämväl

den som handlar i främmande makts intresse.

23 och 24 §§.

Enligt 23 § i förslaget skall vid försök till brott, som avses i 6 § (krigsförräderi),

ansvar ej inträda, om gärningsmannen frivilligt förhindrat brottets

fullbordan. Stämpling till sådant brott skall däremot enligt 24 § första

stycket straffas, även om gärningsmannen av egen drift avstått från att

fullfölja sitt brottsliga uppsåt. Detsamma skall enligt 24 § andra stycket

gälla beträffande vissa andra förberedelser till krigsförräderi. Den, som

genom uppmaning eller annorledes sökt förmå annan till dylikt förräderi

eller i syfte att komma krigsförräderi åstad av främmande makt mottagit

penningar eller annat understöd eller eljest trätt i förbindelse med sådan

makt, skall sålunda straffas ändå att han frivilligt trätt tillbaka.

Då försök till krigsförräderi såsom regel lärer föregås av förberedelse som

avses i 24 §, är vad 23 § innehåller om straffrihet vid frivilligt tillbakaträdande

i de flesta fall ägnat att missleda. Tillräcklig anledning torde emellertid

näppeligen föreligga att, i motsats till vad som även enligt förslaget

skall gälla vid högförräderi och till vad i 8 kap. 7 § strafflagen nu stadgas

om militärt landsförräderi, medgiva fullständig straffrihet i ifrågavarande

fall. Väl ligger det i sakens natur, att ett frivilligt tillbakaträdande, särskilt

om det förbindes med en anmälan hos polis- eller åklagarmyndighet,

är en i hög grad förmildrande omständighet. Men därtill bör hänsyn lämpligen

tagas på det sätt, att straffets minimum bestämmes till böter (jfr 8

kap. 7 § strafflagen). Har försöket föregåtts av stämpling eller annan förberedelse

som i 24 § sägs, kan naturligtvis för försöket ej dömas till lägre

straff än där stadgas.

I enlighet med det anförda hemställes, att i 23 § för försök till brott, som i

6 § sägs, generellt stadgas ett straff av högst straffarbete i tio år. Iakttages

denna hemställan, bör 24 § göras tillämplig endast i de fall, då förräderiet ej

kommit till försök.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

29 §.

Jämlikt denna paragraf skola penningar eller annat, som någon för brott

enligt 8 kap. strafflagen mottagit av främmande makt eller av någon som

i egenskap av utländsk undersåte eller eljest handlar i främmande makts intresse,

vara förverkade. De sakkunniga hava i sitt betänkande (s. 84) anfört

synnerligen starka skäl för att vad som mottagits för sådant brott skall förklaras

förverkat. De hava emellertid uttalat att man, av hänsyn till att ämnet

i svensk rätt icke är reglerat genom allmänna bestämmelser, måste framgå

med stor försiktighet och av denna anledning begränsat stadgandets tillämpning

till egendom som mottagits från utländskt håll.

Visserligen kommer stadgandet sådant det föreslagits att träffa de viktigaste

fallen. Sakligt sett finnes dock ej anledning att begränsa stadgandets

omfattning. De i motiven åberopade skälen för påföljdens införande äga

sin fulla giltighet oavsett var det mottagna har sitt ursprung. Även praktiska

synpunkter tala för att giva stadgandet en generell tillämpning. Det

kan nämligen i vissa fall, såsom när mellanhand använts, bliva svårt att

påvisa de mottagna medlens ursprungliga källa.

Med hänsyn till det anförda och då vad de sakkunniga uttalat om bristen

på enhetlig reglering av förverkandepåföljden i vår lagstiftning icke synes

i detta sammanhang böra tillmätas avgörande betydelse, hemställer lagrådet

om sådan ändring av paragrafen att den göres tillämplig oavsett varifrån

det mottagna kommit. Lämpligen kan ändringen ske så, att i första

stycket angives att vad någon, som är förfallen till ansvar för brott varom i

detta kapitel sägs, mottagit eller dess värde skall vara förverkat till kronan.

Förslaget till lag om ändring i vissa delar av strafflagen för krigsmakten.

8 §•

Underlåter någon, som icke är underkastad strafflagen för krigsmakten,

att upptäcka brott som avses i 150 §, skall han straffas endast i den mån

hans förfarande är straffbelagt enligt 8 kap. allmänna strafflagen. Jämlikt

förevarande paragraf, jämförd med 133 §, skall i sådant fall strafflagen

för krigsmakten tillämpas å honom. Den begränsning av giltigheten av 150 §,

som sålunda gäller, synes knappast motiverad och kan i praktiken medföra

vissa svårigheter. Det hemställes därför, att brott, som i 150 § sägs, upptages

bland de i förevarande paragraf uppräknade brotten.

127 §.

Verkan av att den, som begår brott mot 8 kap. allmänna strafflagen, lyder

under strafflagen för krigsmakten, bör vara att denna omständighet betraktas

såsom försvårande och icke att brottet anses begånget under försvårande

omständigheter. Lagrådet hemställer, att stadgandet jämkas i enlighet härmed.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 217.

33

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Effei gemensam beredning nied cheferna för försvars- och socialdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets

den 22 april 1940 avgivna utlåtande över de den 12 april 1940 till lagrådet

remitterade förslagen till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap.

7 § och 10 kap. 14 § strafflagen, lag om ändring i vissa delar av strafflagen

för krigsmakten samt lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret

m. m,

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:

»Lagrådet har i sitt yttrande över förslaget till lag om ändrad lydelse av

8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflagen ifrågasatt ändring av

stadgandet i § 110 regeringsformen om försök att våldföra riksdagen m. m.

Denna fråga torde böra upptagas i sammanhang med det förslag till ändringar

i tryckfrihetsförordningen som de sakkunniga framlagt.

I enlighet med lagrådets hemställan har 2 § utvidgats till att även omfatta

det fall att någon söker beröva regent, som lagligen är satt i Konungens

ställe, liv eller frihet.

Beträffande bestämmelserna i 6 och 8 §§ har lagrådet hemställt örn sådan

jämkning, att även gärningar som rikta sig mot en med riket i krig förbunden

makt måtte straffbeläggas. I 6 § av gällande lag bestraffas

krigsförräderi om det riktar sig mot en med riket i krig förbunden

makt. De sakkunniga lia icke ansett erforderligt att särskilt angiva, att

krigsförräderibrott även kunna begås genom handlingar, som i första hand

rikta sig mot sådan makt. Att så är förhållandet ansågs nämligen vara

uppenbart under förutsättning att handlingen vore av den beskaffenhet,

att den kunde skada den svenska krigsmaktens ställning. Lagrådet har

ansett angeläget, att svensk strafflag bleve tillämplig på sådana gärningar,

sorn medförde eller kunde medföra en väsentlig skada för en med riket

i krig förbunden makt men vilkas återverkningar på den svenska krigsmakten

måste sägas understiga vad som förutsattes för tillämpningen av

0 och 8 §§ av förslaget. Med iakttagande av lagrådets hemställan har i

bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 217. 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 217.

ett nytt andra stycke av 6 § och i ett tredje stycke av 8 § upptagits föreskrift

av innebörd att med riket i krig förbunden makt likställes med riket.

I övrigt har 6 § undergått omredigering på sätt lagrådet hemställt. I 8 §

andra stycket och 10 § andra stycket har i enlighet med lagrådets yrkande

ordet ''falsk’ utbytts mot ''oriktig''.

På sätt lagrådet hemställt lia orden ''eller av någon som handlar i främmande

makts intresse’ utgått ur 22 § och såsom en ny 29 § upptagits föreskrift

om att vad i 17 § andra stycket, 22, 24 och 26 §§ sägs örn främmande

makt skall gälla jämväl den som handlar i främmande makts intresse. De

i det remitterade förslaget såsom 29 och 30 §§ betecknade stadgandena ha

erhållit numren 30 och 31.

De av lagrådet mot 23 och 24 §§ framställda erinringarna ha iakttagits.

Straff för försök till brott, som i 6 § sägs, skall sålunda följa även vid frivilligt

tillbakaträdande, varjämte straffet bestämts till högst straffarbete

i tio år. Tillika har tillämpningsområdet för 24 § begränsats till det fall.

att gärningen ej kommit till högförräderi eller krigsförräderi eller försök

därtill.

Lagrådet har vidare anmärkt, att stadgandet i 29 § första stycket örn förverkande

av från utländskt håll mottagna penningar eller annat bör göras

tillämpligt, oavsett varifrån det mottagna kommit. Med iakttagande av

denna anmärkning torde bestämmelsen böra avse vad någon som är förfallen

till ansvar för brott, varom i kapitlet sägs, för brottet mottagit eller

dess värde.

I 24 och 26 §§ ha slutligen vidtagits vissa formella jämkningar.

Beträffande förslaget till lag om ändring i vissa delar av strafflagen för

krigsmakten ha likaledes verkställts de ändringar, varom lagrådet hemställt.

Sålunda har i 8 § första stycket upptagits hänvisning jämväl till 150 §,

varjämte 127 § undergått en formell jämkning.

I 3 och 4 §§ av förslaget till lag med vissa bestämmelser till skydd för

försvaret m. m. ha vidtagits vissa formella jämkningar.»

Föredraganden hemställer härefter, att de i enlighet med vad förut anförts

jämkade förslagen till lag örn ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 §

och 10 kap. 14 § strafflagen, lag örn ändring i vissa delar av strafflagen för

krigsmakten samt lag med vissa bestämmelser till skydd för försvaret m. m.

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sigrid Linders.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

40H07

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

5 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (5)

5 kopplingar.

  1. 1LU 1940:52 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående förbud mot vissa sammanslutningars verksamhet, dels ock vissa i ämnet väck s. 2 i texten
  2. 1LU 1940:46 Memorial angående ersättning åt av utskottet anlitat biträde. För behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 217 med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap s. 1 i texten
  3. 1LU 1940:34 Utlåtande i anledning av väckt motion angående dödsstraffets återinförande vid vissa samhällsvådliga eller grova slag av brott. s. 5 i texten
  4. Rskr. 1940:248 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proproposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 14 § strafflage s. 1 i texten
  5. 1LU 1940:32 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 kap. samt 9 kap. 7 § och 10 kap. 1A § strafflagen m. m. s. 1 i texten