Sök i Ratio Lex

Angående anslag till främjande och nyttiggörande av vissa uppfinningar m. m

1940-04-19 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:228, Angående anslag till främjande och nyttiggörande av vissa uppfinningar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

1

Nr 228.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till främjande

och nyttiggörande av vissa uppfinningar m. m.;

given Stockholms slott den 19 april 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Fritiof Domö.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för handelsdepartementet, statsrådet Domö, anför:

Den 2 februari 1940 bemyndigade Kungl. Majit chefen för handelsdepartementet

att tillkalla högst fem personer för att verkställa utredning i frågan

om främjande och nyttiggörande av uppfinningar och tekniska uppslag av

betydelse för folkförsörjningen och försvarsberedskapen m. m.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag den 8 februari 1940 såsom

utredningsmän statssekreteraren K. E. Elliot, tillika ordförande, verkställande

direktören i aktiebolaget Stockholms bryggerier fil. doktorn E. H. B.

Almgren, myntdirektören A. G. Grabe, professorn vid tekniska högskolan

H. Kreuger samt vikarierande verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien,

civilingenjören E. Velander.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 228. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

Sedan utredningsuppdraget slutförts hava utredningsmännen den 21 mars

1940 överlämnat ett betänkande med förslag i ämnet. Betänkandet, vilket

är enhälligt, har föregåtts av överläggningar dels nied medlemmar i svenska

uppfinnareföreningens styrelse samt med andra personer, vilka syssla med

uppfinnarverksamhet eller som i sin gärning komma i beröring med uppfinnare

och deras problem, dels ock med representanter för andra av utredningsuppdraget

berörda intressen.

Efter en redogörelse för vissa tidigare framställningar och förslag samt

för befintliga möjligheter och anordningar till främjande och utnyttjande

av uppfinnarverksamheten anföra utredningsmännen bland annat, att de

allmänna åtgärder, som i vårt land hittills vidtagits i syfte att tillgodose

uppfinningsväsendets behov, vore av förhållandevis ringa räckvidd. Statens

insatser på området måste, framhålla utredningsmännen, betecknas såsom

obetydliga, särskilt med tanke på det värde ur olika synpunkter, som uppfinnarverksamheten

representerade; medel, som i här berörda syfte ställdes

till förfogande av statskassan, kunde, förståndigt använda, bliva av stort

gagn för samhället i dess helhet. Att behov av ytterligare åtgärder förelåge

vore enligt utredningsmännens mening obestridligt.

Utredningsmännen anföra vidare sammanfattningsvis, att ehuru de vid fullgörande

av sitt uppdrag genomgått samtliga de områden, inom vilka åtgärder

till främjande och nyttiggörande av uppfinnarverksamheten kunde vara erforderliga,

de emellertid i främsta rummet inriktat sig på att finna en lösning

för tillgodoseende av de aktuella av krisläget föranledda behoven. Det

sätt, på vilket utredningsmännen sålunda fattat sitt uppdrag, hade synts

dem motiverat såväl av de rådande förhållandena som av de för utredningen

givna direktiven, däri tonvikten lagts på uppfinningar och uppslag av betydelse

för försvarsberedskapen och folkförsörjningen, ävensom slutligen av

den korta tid, som stått till förfogande för uppdragets fullgörande. Även

mera krisbetonade åtgärder, som av utredningsmännen föresloges, kunde emellertid,

framhålla utredningsmännen — om än de av naturliga skäl måste

få en tillfällig karaktär — beräknas bliva av värde för uppfinnarverksamheten

som sådan. Det borde också understrykas, att de erfarenheter, som

vunnes genom berörda åtgärder, torde få betydelse vid övervägande framdeles

av stödanordningar på längre sikt.

De av utredningsmännen föreslagna åtgärderna äro följande, nämligen:

1) att en Statens uppfinnarnämnd inrättas med uppgift att främja och

nyttiggöra uppfinningar och tekniska uppslag, vilka med hänsyn till deras

möjlighet att med erforderlig snabbhet och rimliga medel tillgodose aktuella

behov äro av värde för försvarsberedskapen eller folkförsörjningen, ävensom

att i anslutning härtill under tionde huvudtiteln anvisas

dels till Statens uppfinnarnämnd: Administrationskostnader å tilläggsstat

för innevarande budgetår ett förslagsanslag av 8,000 kronor samt å riksstaten

för budgetåret 1940/41 ett förslagsanslag av 30,000 kronor,

dels ock till Statens uppfinnarnämnd: Undersöknings- och försökskost
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 228. 3

nader å tilläggsstat för innevarande budgetår ett reservationsanslag av 500,000

kronor;

2) att under tionde huvudtiteln vidare anvisas för möjliggörande av exploatering

av vissa uppfinningar å tilläggsstat för innevarande budgetår ett

reservationsanslag av 3,000,000 kronor;

3) att det såsom bidrag till uppfinnarekontoret för budgetåret 1940/41

anvisade anslaget å 8,000 kronor höjes till 20,000 kronor och att alltså för

nämnda budgetår anvisas ett tilläggsanslag för ändamålet å 12,000 kronor;

samt

4) att lag utfärdas om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj

1884 (nr 25) angående patent, på sätt ett betänkandet bifogat förslag i ämnet

utvisar.

Slutligen kan nämnas, att utredningsmännen diskussionsvis upptagit till

behandling vissa uppfinnarverksamheten berörande spörsmål utan att beträffande

desamma framlägga några preciserade förslag till åtgärder.

Sålunda erinras om att genom verkstadsskolorna ävensom genom det nya

statens hantverksinstitut vissa möjligheter beredas uppfinnare att till billigt

pris erhålla hjälp med modellbyggen samt lokalutrymme för experimentarbeten.

Utredningsmännen tillstyrka att, i den mån ökat statligt stöd åt

dylik verksamhet bleve behövligt, sådant stöd lämnades i största möjliga utsträckning.

Vidare uttalas den förhoppningen, att det tekniskt-vetenskapliga

forskningsarbetet, vars betydelse för uppfinnarverksamheten utredningsmännen

starkt framhålla, måtte få påräkna allt stöd från statsmakternas

sida. Utredningsmännen erinra därvid, att vissa av de utav dem framlagda

förslagen torde bliva av betydelse även för tekniskt-vetenskaplig forskning.

Beträffande slutligen det sista stadiet av en uppfinning, nämligen dess exploatering,

anföra utredningsmännen, att de haft under övervägande frågan om

bildande av ett ekonomiskt företag, halvstatligt eller statligt, med uppgift

att omhänderhava exploateringen av uppfinningar. Frågan vore emellertid av

mycket invecklad art och stora svårigheter mötte för en tillfredsställande utveckling.

Utredningsmännen hava ansett sig icke böra framlägga något förslag

i ämnet. Icke heller hava de velat föreslå statliga åtgärder för anordnande

av någon »uppfinnarbörs» eller av uppfinnarmässor, en tanke som

även varit under diskussion inom utredningen. Anordnandet av exempelvis

uppfinnarmässor, där uppfinningar kunde utställas och hugade spekulanter

hade tillfälle att taga del av uppfinnarverksamhetens senaste resultat, borde

kanske icke frånkännas betydelse. Det borde emellertid enligt utredningsmännens

mening ankomma på vederbörande intressenter själva att, örn de

funne sådant påkallat, genom sina egna organisationer föranstalta örn åtgärder

i berörda hänseenden.

Över betänkandet hava, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

kommerskollegium, patent- och registreringsverket, chefen för försvarsstaben,

statens industrikommission, statens livsmedelskommission, ingenjörsvetenskapsakademien,

Sveriges industriförbund, forskningens beredskapsorganisation,

svenska teknologföreningen, svenska uppfinnareföreningen, svenska

patentombudsföreningen och uppfinnarekontoret. Kommerskollegium har

bifogat yttrande från jernkontoret.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

Jag kommer i det följande att närmare behandla de av utredningsmännen

framlagda, i det föregående med 1)—3) betecknade förslagen vart för sig

under särskilda avdelningar. Vad beträffar utredningsmännens förslag till

lag om viss ändring i 1884 års patentförordning torde detsamma, ehuru det

i viss mån anknyter till förslaget om inrättande av en statens uppfinnar - nämnd, lämpligen få upptagas till prövning i annat sammanhang.

1. Inrättande av en statens uppfinnarnämnd.

Utredningen. Till stöd för förslaget örn inrättande av en statens uppfinnarnämnd

anföra utredningsmännen, att vid övervägandet av lämpliga stödåtgärder

för uppfinnare och uppslagsgivare starkt framträtt behovet av ett

centralorgan, vilket kunde tjäna såsom förbindelselänk mellan å ena sidan

uppfinnarna och uppslagsgivarna samt å andra sidan staten och näringslivet

och vars uppgift skulle vara att främja och tillvarataga aktuella förslag.

En uppgift liknande den nu angivna utövades av den s. k. forskningens

beredskapsorganisation (FBO). FBO kunde emellertid närmast karakteriseras

som ett för den tekniskt-vetenskapliga forskningen gemensamt förbindelseorgan;

den varken vore eller kunde vara ett organ för främjande av

uppfinnarverksamheten som sådan. Vid sidan av FBO skulle alltså behövas

en uppsamlingscentral för uppfinningar och uppslag, utrustad med vissa

hjälpmöjligheter.

Behovet av ett dylikt centralorgan gjorde sig, anföra utredningsmännen

vidare — ehuru kanske förefintligt även eljest — särskilt gällande under nuvarande

förhållanden. Myndigheter och andra uppvaktades för närvarande

med förslag — måhända värdefulla — vilka de icke hade möjlighet att själva

utnyttja och vilka de kanske ej heller kunde föra vidare, då ovisshet rådde

om vilken myndighet, som närmast kunde vara ägnad att pröva och använda

desamma. Dessutom vore de framförda förslagen ofta i ett sådant skick, att

de icke utan särskilda undersökningar och prov kunde bedömas. Beaktansvärda

uppslag kunde härigenom gå till spillo. Här funnes en uppgift för

ett centralt organ, till vilket uppfinnare och uppslagsgivare kunde vända sig

och vilket hade möjlighet att låta underkasta förslagen sakkunnig prövning

och eventuellt närmare utarbeta desamma för att därefter, om deras användbarhet

och värde fastställts, vidarebefordra dem till de myndigheter, som

kunde tänkas hava behov därav. Ett sådant organ skulle kunna bliva till

stor nytta ej blott för uppfinnarna utan för samhället såsom sådant.

Utredningsmännen framhålla, att ett dylikt centralorgan kunde även under

normala tider fylla en viktig uppgift. Dess inriktning måste emellertid

därvid bliva väsentligt annorlunda än om verksamheten skulle hava avseende

å krisförhållanden. I den förhandenvarande situationen och då i det utredningsmännen

anförtrodda uppdraget tyngdpunkten lagts på uppfinningar

och uppslag av betydelse för försvarsberedskapen och folkförsörjningen, hade

de ansett det riktigast att söka finna en lösning, som i främsta rummet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 228.

5

hade de av krisläget aktualiserade behoven för ögonen. Det borde emellertid

framhållas, att de åtgärder av mera tillfällig och krisbetonad natur, som

sålunda här föresloges, torde genom de erfarenheter de lämnade kunna bliva

av värde vid en eventuell senare utformning av en mera bestående organisation.

Beträffande spörsmålet om den föreslagna nämndens uppgifter hava utredningsmännen

anfört följande:

Då nämnden vöre avsedd att, åtminstone tillsvidare, erhålla en mera tillfällig,

av det rådande krisläget bestämd karaktär, måste dess arbetsuppgifter

bliva beroende härav. Sålunda måste vissa slag av uppfinningar eller uppslag

— ehuru kanske i och för sig värdefulla — vilka i nuvarande läge saknade

betydelse eller vöre av underordnad vikt, lämnas obeaktade av nämnden.

Av kristidskaraktären torde vidare följa, att i och för sig betydelselulla

förslag, vilkas fullföljande skulle kräva alltför lång tid, måste avvisas.

Därjämte måste hänsyn tagas till storleken av de kostnader, som genomförandet

av visst förslag kunde beräknas föranleda.

Det borde icke ankomma på uppfinnarnämnden att tillvarataga uppfinnarnas

patentintressen. Det bistånd, som uppfinnarna i detta hänseende

kunde behöva, torde böra liksom hittills lämnas av vederbörande patentombud

respektive uppfinnarekonloret. Såsom redan nämnts komme utredningsmännen

att i annat sammanhang föreslå, att uppfinnarekontoret tillerkändes

ökat bidrag av statsmedel, varigenom detsamma beräknades bliva i stånd att

i större utsträckning än för närvarande hjälpa mindre bemedlade uppfinnare

med patentansökningar. Utredningsmännen förutsatte, att uppfinnarekontoret

skulle kunna tjänstgöra såsom ett statens patentrådgivande organ,

till vilket obemedlade eller mindre bemedlade personer, vilka vände sig till

nämnden med sina uppfinningar, kunde hänvisas, därest fråga om patent

uppstode. Beträffande i övrigt frågan om uppfinningars patentskydd ville

utredningsmännen hänvisa till det förslag om viss ändring i gällande bestämmelser

på området, som av utredningsmännen i syfte att tillgodose behovet

av lättnad i nuvarande avgiftsregler samtidigt framlades.

Uppgifterna för uppfinnarnämnden syntes utredningsmännen kunna sammanfattningsvis

angivas vara att främja och nyttiggöra uppfinningar och

tekniska uppslag, vilka med hänsyn tili deras möjlighet att med erforderlig

snabbhet och rimliga medel tillgodose aktuella behov vore av värde för försvcirsberedskapen

eller folkförsörjningen.

Nämndens första uppgift borde vara att så snabbt som möjligt företaga

en förberedande granskning av till nämnden ingivna uppfinningar och uppslag

för att avgöra, om desamma över huvud taget borde av nämnden

närmare prövas. Förslag, vilka folie utanför nämndens syfte att uteslutande

tillgodose aktuella behov för försvaret eller folkförsörjningen eller

vilka utan vidare kunde karakteriseras såsom tekniskt omöjliga eller eljest

värdelösa, borde omedelbart utgallras. Skulle något till nämnden inkommet

förslag anses i och för sig förtjäna beaktande, ehuru det såsom fallande

utom ramen leir nämndens arbetsuppgifter icke kunde upptagas till närmare

prövning, borde nämnden dock, i den mån så kunde ske, söka hjälpa förslagsställaren

med råd och anvisningar hur han i annan ordning skulle

kunna på bästa sätt främja tillgodogörandet av sitt förslag.

I de fall, då den första granskningen utfallit positivt, borde det åligga

nämnden dels att göra sig underrättad örn det behov, som kunde förefinnas

på området, dels ock alt föranstalta örn en närmare undersökning av uppfinningen

eller uppslaget för att bedöma dess tekniska värde och användbar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

het. För detta ändamål skulle nämnden äga att i den må så erfordrades anlita

lämpliga såväl statliga myndigheter och institutioner som enskilda sammanslutningar,

företag och personer. För behovsprövningen torde det sålunda

bliva nödvändigt att stå i nära förbindelse med statens kristidskommissioner,

framför allt industrikommissionen och livsmedelskommissionen,

försvarsledningen etc. Vid införskaffande av upplysningar rörande den

sakkunskap samt de laboratorie- eller verkstadsresurser m. m., som måste

anlitas för att bedöma ett förslags värde och användbarhet, borde den för

bland sådana ändamål tillkomna forskningens beredskapsorganisation kunna

bliva nämnden till synnerlig nytta.

Sedan behovet konstaterats samt de tekniska förutsättningarna för uppfinningens

eller uppslagets utnyttjande befunnits föreligga, skulle nämnden,

örn så funnes erforderligt och ändamålsenligt, genom lämpligt organ eller

lämplig person föranstalta örn uppfinningens eller uppslagets fortsatta utexperimenterande,

utprovning och bearbetande fram till vad som kunde betecknas

såsom industriell användbarhet. I vissa fall torde uppfinnaren eller

uppslagsgivaren själv härvid med fördel kunna anlitas. Det vore uppenbart,

att det fortsatta arbetet med en uppfinning eller ett uppslag, som här avsåges,

måste beräknas draga vissa, i många fall ganska betydande kostnader.

Det torde därför bliva nödvändigt, att ett anslag för bestridande av utprovnings-,

experiment- och forskningsarbeten ställdes till förfogande. Det borde

åligga nämnden att förvissa sig om att medel, som anvisades från ett dylikt

anslag, användes för avsett ändamål. Nämnden borde också äga rätt att

själv eller genom ombud följa och kontrollera de arbeten, vilkas utförande

bekostades från anslaget.

Det läge i sakens natur, att nämnden borde söka bålla sig underrättad örn

de problemställningar och de behov av tekniskt nybildningsarbete, som uppkomme,

i främsta rummet för de statliga myndigheterna och institutionerna

såsom livsmedels- och industrikommissionerna, de militära myndigheterna

o. s. v., men även, där så lämpligen kunde ske, för näringslivet. Man torde

kunna räkna med, att vederbörande intressenter, såväl statliga som enskilda,

skulle underlätta nämndens uppgift i detta hänseende genom ett intimt samarbete

med densamma. Meddelanden örn problem och behov, varom nämnden

erhölle kännedom, borde av nämnden vidarebefordras till lämpliga

forskningsorgan, myndigheter eller enskilda. Denna verksamhet, som nära

överensstämde med den, vilken utövades av forskningens beredskapsorganisation

och för vilken sistnämnda organisation måste anses särskild lämpad,

borde i görligaste mån bedrivas med anlitande av densamma . 1 vissa läll

kunde det befinnas ändamålsenligt med meddelanden till offentligheten rörande

vissa uppgifter, på vilka uppfinnare särskilt borde inrikta sig. Understundom

kunde det måhända vara lämpligt alt befordra lösandet av viss

uppgift genom pristävlan.

Då en uppfinning eller ett uppslag, som för försvaret eller folkhushållel

vore av särskild betydelse, befunnits färdig för exploatering, borde nämnden

medverka till att den komme till avsedd användning. Detta borde i första

hand ske genom hänvändelse till vederbörande myndighet eller statsinstitution,

därvid av naturliga skäl industrikommissionen och livsmedelskommissionen

— eventuellt även i förekommande fall vederbörande militära förvaltningsmyndighet

— närmast torde kunna ifrågakomma. Det borde sedan

bliva den underrättade myndighetens eller institutionens sak att, där den sä

funne lämpligt, träffa erforderliga anstalter för att exploatering i önskvärd

omfattning komme till stånd. Exploateringen borde i första hand åvägabringas

med anlitande av de möjligheter, som befintliga industriföretag erbjöde

eller som näringslivet eljest ville och kunde av egen kraft lämna. 1

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

7

vissa fall kunde det emellertid måhända bliva behövligt att söka genom hänvändelse

till Kungl. Majit få nödiga åtgärder vidtagna.

Skulle de myndigheter eller institutioner, hos vilka nämnden förordat ett

visst förslag, av ett eller annat skäl icke fullfölja saken, borde detta ej hindra

att nämnden, därest den så funne önskvärt och lämpligt, stödde förslaget på

annat sätt. Dylikt stöd kunde exempelvis lämnas i den formen, att nämnden

hänvisade förslagsställaren direkt till lämplig industri. Uppenbart vore att

nämndens medverkan icke finge givas sådan form, att staten därigenom

kunde åsamkas ekonomiskt ansvar. Skulle statsbidrag för exploateringen

behövas, måste det i allmänhet bliva vederbörande uppfinnares eller industris

sak att söka sådant; nämnden torde ej böra medverka härtill i annan ordning

än genom utlåtande över bidragsansökningen. Skulle nämnden för vissi

fall anse exploateringen av en uppfinning särskilt nödvändig och kunde sådan

exploatering ej på annat sätt komma till stånd, borde det emellertid vara

nämnden obehaget att själv hos Kungl. Majit göra framställning örn vidtagande

av erforderliga åtgärder.

1 detta sammanhang borde observeras, att vid övervägande av en uppfinnings

exploatering skälig ersättning åt uppslagsgivaren eller uppfinnaren

måste medtagas i priskalkylen. Eventuell tvist om sådan ersättning behövde

emellertid icke hindra en exploatering, som prövades nödvändig. Därest

överenskommelse ej kunde vinnas, anvisade 17 § patentförordningen en

framkomlig väg.

Ett i anslutning till vad utredningsmännen sålunda anfört beträffande

nämndens uppgifter utarbetat förslag till instruktion för nämnden är bifogat

betänkandet.

I fråga om nämndens organisation anföra utredningsmännen:

Utredningsmännen hade övervägt, huruvida icke olikheten mellan militärtekniska

och civila uppfinningar kunde motivera olika organ för liandhavandet

av dessa skilda slag av uppfinningar. Åtskilliga skäl syntes emellertid

tala häremot. Sålunda skulle det, då en uppfinning ofta berörde flera

områden av samhällslivet, vara svårt att bestämt avgränsa de olika organens

uppgifter från varandra. Man skulle härigenom riskera, å ena sidan att onödigt

dubbelarbete kunde uppkomma, och å andra sidan att tveksamhet kunde

uppstå, under vilket organ en viss uppfinning rätteligen borde höra, med

påföljd måhända att densamma ej bleve på riktigt sätt omhändertagen. Vidare

torde, genom att uppgifterna koncentrerades hos ett organ, större möjligheter

lill allsidig behovsprövning och avvägning vinnas. Slutligen vore det

också angeläget, att organisationen ej gjordes mera invecklad och arbetet ej

mera omständligt än nödvändigt. Utredningsmännen hade på anförda grunder

funnit det lämpligast, att samtliga ärenden av här ifrågavarande slag

samlades på en hand.

Utredningsmännen hade vidare undersökt frågan, huruvida den föreslagna

nämnden borde inordnas under någon redan befintlig institution, i första

hand kanske industrikommissionen, varigenom möjligen eli fastare samarbete

mellan nämnden och andra statliga kristidsorgan skulle kunna vinnas.

Då nämndens arbete icke avsåges skola begränsas till uppgifter, som berörde

en enda instilulions verksamhetsområde, utan komme att omspänna problem

av skilda slag inom olika grenar av samhällslivet, hade utredningsmännen

emellertid funnit det riktigast, att en fristående organisation skapades. Det

syntes lämpligt, att nämnden sorterade direkt under handelsdepartementet,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 228-

vilket redan nu hade hand om medelstilldelningen till vissa besläktade institutioner

såsom ingenjörsvetenskapsakademien och uppfinnarekontoret och

under vilket även patent- och registreringsverket lydde.

Då det gällt att avgöra spörsmålet örn antalet ledamöter i nämnden och

dennas sammansättning i övrigt hade ifrågasatts, huruvida icke redan i själva

nämnden borde finnas representanter för åtminstone de olika tekniska

huvudområdena. Då likväl en allsidig sakkunskap icke ens på detta sätt

skulle kunna vinnas och då en sålunda sammansatt nämnd kunde befaras

bliva onödigt tungt arbetande, ville utredningsmännen emellertid i stället föreslå,

att nämnden gjordes förhållandevis liten, omfattande endast tre personer

med tekniskt-vetenskaplig utbildning samt administrativ, teknisk och

ekonomisk erfarenhet. Utredningsmännen utginge härvid från, att den för

nämndens ställningstagande nödvändiga tekniska specialkunskapen komme

att tillföras nämnden i annan ordning, varom mera anfördes i det följande.

Nämndens ledamöter borde förordnas av Kungl. Majit. Vid behandlingen

av ärenden inom nämnden borde såvitt möjligt samtliga ledamöter närvara.

Beslut holde fattas med enkel röslövervikt, dock att, örn endast två ledamöter

vore närvarande, ordföranden borde hava utslagsröst. Mot nämndens beslut

syntes talan ej böra få föras.

Till nämndens förfogande borde stå ett kansli. Såsom chef för detta borde

anställas en tekniker med vidsträckt erfarenhet och god organisationsförmåga.

Ilan borde vara heltidsanställd. I övrigt torde till en början annan

kanslipersonal icke erfordras än ett kvinnligt biträde för registrerings-, bokförings-

och skrivgöromål. I vad mån ytterligare personal kunde behöva

anskaffas torde få bliva beroende på erfarenheten.

Det borde åligga kanslichefen att tillse, att inkomna uppfinningar och uppslag

noggrant diariefördes samt att nämndens beslut behörigen verkställdes.

Han skulle stå allmänheten till hjälp med råd och upplysningar i ärenden,

som folie under nämndens behandling. Därest vid personligt besök förslag

framlades utan att åtföljas av skriftliga beskrivningar, ritningar eller modeller,

borde kanslichefen under samtalet föra eller låta föra anteckningar i

sådan omfattning, att förslagets innebörd tydligt franninge. Dessa anteckningar

borde sedan till undvikande av tvist diarieföras på samma sätt som till

nämnden inkomna skriftliga förslag.

Inkomna uppfinningar och uppslag skulle av kanslichefen anmälas inför

nämnden, som därvid avgjorde vilka ärenden, som skulle underkastas fortsatt

prövning, ävensom vilka åtgärder, som i sådant fall borde vidtagas.

Utredningsmännen hade övervägt lämpligheten av att vid nämndens sida

såsom rådgivande ställa en fast stab av sakkunniga. Denna tanke hade emellertid

övergivits med hänsyn till svårigheten alt t. o. m. inom en ganska talrik

representation av sakkunniga få utrymme för all den specialkunskap

och erfarenhet, som, även på ett tidigt stadium, kunde bliva nödvändig för

prövning av olika slag av uppfinningar. Det hade synts riktigare, att nämnden

från början bleve helt obunden i fråga örn valet av sakkunniga. För erhållande

av sakkunnig behandling av framlagda förslag samt för verkställande

av erforderliga prov och undersökningar borde nämnden sålunda äga

att anlita den eller de personer, myndigheter eller institutioner, som nämnden

för varje särskilt fall funne lämpligast.

I överensstämmelse med det nu sagda torde, då enligt beslut av nämnden

skulle till fortsatt behandling upptagas ett förslag, som fordrade särskild

fackkunskap eller eljest icke kunde lämpligen handhavas av kanslichefen eller

någon nämndledamot, nämnden äga utse en på området kunnig fackman

att svara för utredningen av ärendet och efter bästa förmåga föra för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22&.

9

slaget vidare. Det borde åligga sålunda utsedd utredningsman att inkomma"

till nämnden med förslag till åtgärder, som enligt hans mening borde vidtagas

för att främja förslagets nyttiggörande, att följa verkställandet av i detta

syfte beslutade åtgärder ävensom att, i den mån så erfordrades, vara föredragande

inför nämnden i ärendet.

Av nämndens uppgift följde, att samråd i stor utsträckning måste äga

rum såväl med myndigheter som med enskilda. Dylika samråd borde ske

under enklast möjliga former. Erforderlig utredning torde ofta kunna införskaffas

genom personliga hänvändelser och utan omständligt skriftligt remissförfarande.

För att nämnden skulle få åsyftad betydelse vore det angeläget, att den

erhölle allmänhetens förtroende. Till följd av nämndens natur av statsinstitution

bleve dess ledamöter och tjänstemän underkastade ansvar såsom för

tjänstefel, örn de obehörigen yppade eller i illojalt syfte begagnade de upplysningar

och förslag, de i sitt arbete finge del av. Anmodades, enligt vad

i det föregående anförts, särskild utredningsman alt svara för handhavandet

av visst ärende, syntes lämpligt att —- i anslutning till vad som tillämpades

inom forskningens beredskapsorganisation ävensom inom stora delar av industrien

— skriftligen tillförbinda honom att icke, i avsikt att bereda sig eller

annan fördel eller att göra skada, obehörigen yppa vad han genom sitt

arbete åt nämnden finge kännedom örn. Det borde också i görligaste man

söka förebyggas, att vid den undersökning och bearbetning, som en uppfinning

eller ett uppslag genom nämndens försorg underkastades, obehöriga toge

del av förslaget.

Önskades ersättning för ett till nämnden ingivet uppslag, som syntes kunna

utgöra patenterbar uppfinning, torde nämnden lämpligen böra uppmana

förslagsställaren att snarast möjligt söka patent å uppfinningen. Begärdes

åter icke ersättning, funnes ej någon anledning för förslagsställaren att själv

söka patent. För att säkerställa staten mot framtida tvist kunde det emellertid

då vara ändamålsenligt, att förslagsställaren finge underteckna en förklaring

av innehåll, att han avstode från varje ersättningsanspråk. Helst

borde förslagsställaren även underteckna en överlåtelsehandling, så att patent

kunde sökas för det allmännas räkning örn så skulle anses önskvärt.

Genom att en uppfinning eller ett uppslag, som överlämnades till nämnden,

omedelbart registrerades, borde det kunna undvikas, att, därest flera

likartade förslag ingåves, tvekan behövde uppstå örn vilket som inkommit

först.

För tillgodoseende av det med nämndens verksamhet förbundna mcddsbeliovct

föreslå utredningsmännen, såsom förut omförmälts, anvisande dels

av anslag lill administrationskostnader dels ock av anslag lill undersökningsocli

försökskostnader. Till närmare motivering av dessa förslag anföra utredningsmännen

följande:

Vad administrationskostnaderna beträffade borde härunder inbegripas dels

ersättning lill nämndens ledamöter och kanslipersonal, dels ock omkostnader

för nämnden och kansliet. Man torde kunna utgå från, att det arbete,

som komme alt åvila nämndens ledamöter, bleve ganska både tidsödande

neli besvärligt. Arbetet komme alt bestå i icke blott den nämnden åliggande

behandlingen av ett betydande antal ärenden utan även mottagande av besök

av uppfinnare och uppslagsgivare, telefon- och brevförfrågningar m. m. Ersättning

för detta arbete borde enligt nämndens mening lämpligen utgå i

form av ett årligt arvode, vilket skäligen syntes kunna bestämmas till för ordföranden

3,000 kronor samt för en var av de övriga ledamöterna 2,400 lero
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

nor. De sammanlagda arvodeskostnaderna skulle alltså utgöra 8,400 kronor.

o Med hänsyn till de anspråk, vilka måste ställas på kanslichefen i fråga om

såväl tekniskt kunnande som kvalifikationer i övrigt, torde ersättningen till

denne befattningshavare icke böra understiga 12,000 kronor om året. Till

kanslibiträdet syntes en ersättning av 3,600 kronor för år räknat vara

rimlig.

Utgiften för lokalhyra torde icke behöva beräknas i detta sammanhang;

utredningsmännen förutsatte, att hyresutgifterna komme att bestridas från

.statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond. Övriga löpande

expenser, såsom utgifter för städning, telefon, postavgifter och skrivmateriel,

torde kunna uppskattas till i runt tal 4,000 kronor.

Även under förutsättning att nämndens ledamöter vore bosatta i Stockholn1.

syntes vidare ett belopp böra beräknas för resekostnader. Det torde

nämligen bliva nödvändigt i vissa fall, att nämnden eller någon dess ledamot

eller kanslichefen företoge resor inom landet exempelvis för att på ort och

ställa taga del av resultatet av en undersökning eller av praktiska prov, som

igångsatts rörande någon på nämndens prövning beroende uppfinning. För

bestridande av med dylika resor förbundna kostnader torde få avses ett belopp

av 2,000 kronor.

Slutligen borde ett belopp reserveras för engångsanskaffning av kontorsmöbler

och andra inventarier. Kostnaderna härför syntes kunna uppskattas

till högst 3,000 kronor.

Uppfinnarnämndens administrationskostnader skulle enligt dessa beräkningar

uppgå till sammanlagt (8,400 + 12,000 + 3,600 + 4,000 + 2,000) =

30,000 kronor örn året, vartill komme en engångsutgift å högst 3,000 kronor

för inventarieanskaffning.

Med hänsyn till önskvärdheten av att uppfinnarnämnden kunde träda i

verksamhet snarast möjligt, torde anslag för ändamålet böra anvisas å tillläggsstat

för innevarande budgetår. Under förutsättning att verksamheten

påbörjades den 1 maj 1940 skulle av förenämnda belopp 30,000 kronor en

sjättedel, eller 5,000 kronor, erfordras för det löpande budgetåret. Därjämte

torde det för inventarieanskaffningen avsedda beloppet böra i dess helhet

anvisas redan nu. Medelsbehovet för budgetåret 1939/40 skulle alltså

utgöra tillhopa 8,000 kronor. Då möjlighet borde finnas att, efter medgivande

av Kungl. Majit, tillgodose nu oförutsedda behov, torde medelsanvisningen

böra ske i form av förslagsanslag.

De med nämndens verksamhet förbundna undersöknings- och försökskostnaderna

mötte det svårighet att ens med någorlunda säkerhet beräkna.

Erfarenheten från andra, liknande områden visade emellertid, att medelsbehovet

kunde antagas bliva ganska betydande. Utredningsmännen inbegrepe

härunder utgifter för undersökning, modelltillverkning, experimentarbeten

och praktiska prov samt överhuvud alla de kostnader, som kunde komma

att nedläggas på en uppfinning eller ett uppslag före exploateringsstadiet. I

vissa fall torde kostnaderna jämväl kunna avse ersättning till en uppfinnare

eller uppslagsgivare för överlåtelse av rätten att fullfölja ett framlagt förslag.

Även patentkostnader torde, om särskilda skäl förelåge, böra få bestridas

av nämnden.

Det vore av vikt, att nämnden tillerkändes stor handlingsfrihet, då det

gällde att avgöra vilka åtgärder, som borde vidtagas beträffande ett nämnden

underställt förslag, och vilka kostnader, som borde nedläggas å detsamma.

Utredningsmännen föresloge, att för bestridandet av ifrågavarande

kostnader tillsvidare avsåges ett anslag av 500.000 kronor. Anslaget torde

böra disponeras av Kungl. Majit för utanordningar till nämnden efter där
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 228.

11

om av nämnden gjorda framställningar. Utredningsmännen förutsatte härvid,

att medelsanvändningen icke behövde av nämnden på förhand specificeras,

utan att utanordningarna skedde i runda belopp samt att kontrollen

över medlens användning finge äga rum i efterhand sålunda, att, då ny medelsanvisning

begärdes av nämnden, redovisning samtidigt lämnades för närmast

förut erhållna belopp.

Anslaget till försökskostnader torde liksom anslaget till administrationskostnader

böra anvisas å tilläggsstat för innevarande budgetår. Skäl kunde

tala för att ifrågavarande anslag i likhet med anslaget till administrationskostnader

erhölle förslagsanslags natur. Då utredningsmännen det oaktat ansåge

sig kunna tillstyrka, att medelsanvisningen — på sätt torde i jämförliga

fall vara det vanliga — finge formen av reservationsanslag, skedde det under

den förutsättningen, att, därest efter någon tid det föreslagna beloppet

visade sig otillräckligt, förstärkning av anslaget ägde rum redan under då

löpande budgetår.

Yttranden. I de avgivna yttrandena hava utredningsmännens förslag i

huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Av yttrandena må följande

här återgivas.

Statskontoret uttalar, att i fråga om förutsättningarna för nämndens beslutmässighet

borde gälla, att, när beslut fattades i närvaro av allenast två

ledamöter, dessa skulle vara örn beslutet ense. -—• Det föreslagna anslaget

å 500,000 kronor till undersöknings- och försökskostnader borde enligt statskontorets

mening kunna avsevärt reduceras. Anslaget borde vidare, med

hänsyn till den framskridna tidpunkt, vid vilken här ifrågavarande verksamhet

kunde beräknas komma i gång, anvisas först å riksstaten för nästa

budgetår. Ämbetsverket ifrågasätter även, huruvida icke såsom villkor

för statens medverkan borde stipuleras viss skyldighet att återbetala statsbidrag

i de fall, då uppfinningen medförde ekonomisk vinst.

Kommerskollegium framhåller, att mot bakgrunden särskilt av erfarenheterna

från världskrigsåren väl knappast några mera vittgående förhoppningar

syntes kunna hysas om att under nu rådande kris genom en fristående

uppfinnarnämnd kunna med erforderlig snabbhet i någon mera verkningsfull

utsträckning nyttiggöra framkomna tekniska uppslag. Om kollegium

det oaktat funnit sig berett tillstyrka de uppslag utredningsmännen

framlagt, hade detta främst skeft på grund av de förhoppningar, som på

mera lång sikt kunde knytas till förslagens betydelse för teknisk forskning

och tekniskt framåtskridande.

Patent- oell registreringsverket anser, att den föreslagna nämnden givits

en väl svag organisation i betraktande av de många och krävande uppgifter,

som skulle åvila densamma. Särskilt syntes det kunna dragas i tvivelsmål,

huruvida nämndens kanslichef skulle kunna utan biträde av annan kanslipersonal

med teknisk utbildning fylla sina åligganden på ett tillräckligt

snabbt och effektivt sätt. -— Med avseende å utredningsmännens förslag att

det borde åligga nämnden att föranstalta örn en närmare undersökning av

sådana till nämnden inkomna uppfinningar eller uppslag, som ansåges i och

för sig förtjäna beaktande, för att bedöma deras tekniska värde och an
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 22S.

vändbarhet, samt att nämnden för detta ändamål skulle äga anlita bland

andra lämpliga statsinstitutioner, finge ämbetsverket framhålla, att den angivna

undersökningen kunde få ett visst samband med spörsmålet, huruvida

patenterbar uppfinning förelåge. Ämbetsverket förutsätter, att medverkan

från dess sida i detta sammanhang i huvudsak endast komme att ske

i samband med behandling av patentansökningar, som inkommit i vanlig

ordning. Angående nämndens här ifrågavarande undersökning framhåller

ämbetsverket vidare, att det torde vara erforderligt att såvitt möjligt prövades,

om uppfinningen eller uppslaget kunde utövas utan intrång i annan

tillkommande patenträtt. Ett förbiseende på denna punkt kunde leda till

att allmänna medel, som ställts till förfogande för utexperimenterande

m. m., visade sig bortkastade, varjämte den, som utövade uppfinningen eller

uppslaget, kunde utsättas för risken av allvarliga påföljder av ekonomisk

eller annan art.

Statens industrikommission uttalar önskemålet, att nämndens verksamhet

begränsas till att granska och sovra till nämnden inkomna uppfinningar och

tekniska uppslag ävensom att, då anledning därtill syntes föreligga, låta ombesörja

de praktiska försök, som erfordrades för en säkrare bedömning av

uppfinningens värde, ävensom att nämnden vid lösandet av sistnämnda

uppgift i så stor utsträckning som möjligt begagnade sig av därför lämpade

organ. Särskilt viktigt syntes det, att nämnden icke belastades med forskningsuppgifter

av principiell natur, vilka i fortsättningen som för närvarande

torde böra handhavas av forskningens beredskapsorganisation. Den

av utredningsmännen föreslagna ordningen för handläggning av till nämnden

inkomna förslag ansåge sig kommissionen kunna tillstyrka under nämnda

förutsättning. — Mera tveksam ställer sig kommissionen till förslaget örn

nämndens befogenhet att taga initiativ till sådan uppfinnarverksamhet, som

avsåge att tillgodose vissa av statliga myndigheter eller inom näringslivet

yppade behov. Det torde under nuvarande förhållanden, anför kommissionen,

närmast ankomma på kristidskommissionerna att följa utvecklingen

på olika områden och taga initiativ till åtgärder för tillgodoseende av de

under krisen uppkommande försörjningsbehoven, även där dessa förutsatte

ett tekniskt nydaningsarbete. För att nämnden skulle kunna fylla sin uppgift

som granskande organ erfordrades emellertid, att nämnden erhölle information

om försörjningsläget. Sådan information torde böra lämnas av

särskilda kontaktmän, utsedda av respektive kristidskommissioner. I den

mån uppkomna behov påkallade utredning genom särskilda sakkunniga

syntes denna lämpligen kunna verkställas av forskningens beredskapsorganisation

på initiativ av industri- och livsmedelskommissionerna. — Vidare

ifrågasätter kommissionen, huruvida icke i instruktionen för nämnden borde

inryckas föreskrift örn att nämndens protokoll och handlingar skulle betraktas

som hemliga.

Enahanda önskemål med avseende å nämndens protokoll och handlingar

framföras av svenska teknologi öreningen, svenska uppfinnareföreningen

och svenska patentombudsföreningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

13

Statens livsmedelskommission uttalar önskvärdheten av att en ledamot i

nämnden besutte speciell kännedom om jordbruk och livsmedelsprodukter.

Svenska teknologföreningen understryker särskilt, att nämndens samtliga

ledamöter borde vara personer med tekniskt-vetenskaplig utbildning. Föreningen

framhåller vidare, att det föreslagna anslaget till administrationskostnader

syntes vara i lägsta laget.

Den främsta förutsättningen för framsteg på uppfinnarväsendets område Departementsär

tekniskt-vetenskaplig forskning. Staten bidrager i olika former för främ- cMenjande

av arbetet härutinnan. Ehuru ytterligare åtgärder i detta syfte kunde

vara förtjänta att övervägas skall dock denna fråga icke upptagas till

behandling i förevarande sammanhang. Vid sidan av anordningar för främjande

av den tekniskt-vetenskapliga forskningen synes det emellertid motiverat,

att åtgärder vidtagas, vilka omedelbart avse att tillgodose och utnyttja

uppfinnarverksamheten. Särskilt under nuvarande förhållanden synas

skäl tala för, att för landet betydelsefulla tekniska uppslag och uppfinningar

understödjas och tillvaratagas. Jag delar utredningsmännens mening,

att behov av ekonomisk medverkan från statsmakternas sida här föreligger,

ävensom att det måste anses ligga i samhällets intresse att sådan

medverkan lämnas i avsevärt högre grad än för närvarande är fallet.

Vad angår de åtgärder, som nu lämpligen böra vidtagas, finner jag de

skäl bärande, som av utredningsmännen anförts för inrättande av ett särskilt

statligt centralorgan med ändamål att främja och nyttiggöra uppfinningar

och tekniska uppslag av aktuell betydelse för försvarsberedskapen

och folkförsörjningen. Den sålunda föreslagna statens uppfinnamämnd

har också tillstyrkts i samtliga de avgivna yttrandena. Även om alltför stora

förväntningar kanske icke böra knytas till resultatet av en sådan nämnds

arbete, torde densamma hava en given plats att fylla i vår beredskapsorganisation.

Tiden för dess bestånd bör givetvis icke nu avgöras utan

får bliva beroende på omständigheterna. Skulle erfarenheterna bliva gynnsamma,

kan det måhända finnas anledning att låta den fortleva -— örn än

kanske i förändrad form — jämväl efter återinträdande av mera normala

tider. I varje fall torde, såsom utredningsmännen framhållit, nämnda erfarenheter

få betydelse vid övervägande framdeles av stödåtgärder för uppfinnarverksamheten

på längre sikt.

De uppgifter, som av utredningsmännen föreslagits skola ankomma på

nämnden, äro enligt min mening lämpligt avgränsade. Med anledning av

de betänkligheter, som statens industrikommission härutinnan på ett par

punkter uttalat, må först framhållas, att initiativ från nämndens sida till

viss uppfinnarverksamhet givetvis icke bör tagas annat än i samförstånd

med vederbörande statsinstitution. Att denna förutsättning måste fyllas

följer av själva syftet med nämndens verksamhet. Industrikommissionens

mening, att från nämndens arbetsuppgifter skulle undantagas åtgärder i

exploateringssyfte, kan jag vidare icke dela. Det måste anses mindre tillfredsställande

såväl ur uppfinnarens som ur nämndens egen synpunkt, örn

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunell. Maj.ts proposition nr 228.

nämnden, sedan den efter undersökning blivit övertygad om nyttan av en

viss uppfinning, skulle vara betagen rätten att medverka till dess exploatering

på lämpligt sätt, jämväl i annan form än genom hänvändelse till

viss statlig myndighet. Såsom utredningsmännen angivit nämndens befogenheter

i förevarande hänseende synas några betänkligheter emot desamma

icke behöva möta; ifrågavarande arbetsuppgift synes tvärtom som ett naturligt

led anknyta till nämndens verksamhet i övrigt.

Till utredningsmännens förslag beträffande nämndens organisation och

arbetssätt kan jag jämväl ansluta mig. Vad statskontoret anfört därom, att

vid beslut i närvaro av allenast två ledamöter i nämnden dessa böra vara

örn beslutet ense, synes dock böra beaktas. Mot beräkningen av administrationskostnaderna

— 30,000 kronor örn året jämte högst 3,000 kronor för

inventarieanskaffning — har jag ej något att erinra.

Vad angår de från flera håll uttalade önskemålen, att nämndens protokoll

och handlingar skola betraktas såsom hemliga, delar jag uppfattningen

angående angelägenheten av att sådana anordningar vidtagas, att uppfinnarna

kunna med förtroende vända sig till nämnden. De åtgärder, som i

detta syfte föreslagits av utredningsmännen, förefalla ändamålsenliga. I

förevarande sammanhang må erinras örn stadgandet i 9 § lagen den 28

maj 1937 (nr 249) örn inskränkning i rätten att utbekomma allmänna handlingar,

att handlingar innefattande redogörelse för utredningar, experiment

eller prov av naturvetenskaplig eller teknisk art, som myndighet låtit verkställa

för det allmännas räkning, ej må utan myndighetens tillstånd utlämnas

tidigare än tjugu år efter handlingens datum. I den mån härutöver

skydd behöver beredas uppfinnarnämndens handlingar och protokoll, synas

möjligheter härutinnan föreligga i tillfredsställande omfattning enligt 27 g

samma lag.

Det torde vara nödvändigt räkna med, att de med nämndens undersöknings-

och försöksverksamhet förenade kostnaderna komma att uppgå till

ganska stora belopp. I avsaknad av närmare beräkningsgrunder anser jag

mig emellertid böra förorda, att det av utredningsmännen för ändamålet

föreslagna anslaget tillsvidare begränsas till 300,000 kronor. Med anledning

av vad statskontoret anfört angående användningen av detta anslag må allenast

framhållas, att det naturligtvis bör stå nämnden fritt att, örn förhållandena

därtill föranleda, förbinda statens medverkan vid undersökning och

utprovning av viss uppfinning med återbetalningsplikt för uppfinnaren, för

det fall att denne genom uppfinningen tillföres ekonomisk vinst. Någon skyldighet

för nämnden i sådant hänseende synes emellertid ej böra föreskrivas.

Med hänsyn till den framskridna tiden torde någon medelsanvisning å

tilläggsstat för innevarande budgetår icke böra upptagas vare sig för administrationskostnader

eller för undersöknings- och försökskostnader. Då det

emellertid är önskvärt, att nämnden kan träda i verksamhet snarast möjligt,

synes hinder icke böra möta att, därest statsmakterna biträda vad jag

här föreslagit och omständigheterna så medgiva, den föreslagna organisa
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

15

tionen tillskapas redan under budgetåret samt erforderliga medel därvid

bestridas såsom förskott å anslagen.

Anslaget till administrationskostnader torde, i enlighet med utredningsmännens

förslag, böra erhålla natur av förslagsanslag. Till undersökningsoch

försökskostnader bör ett reservationsanslag anvisas. Båda anslagen böra

upptagas under tionde huvudtiteln.

2. Exploatering av vissa uppfinningar.

Utredningen. Till motivering av förslaget om anvisande av ett reservationsanslag

av 3,000,000 kronor för möjliggörande av exploatering av vissa

uppfinningar hava utredningsmännen anfört följande:

Det naturliga vore, att exploaterandet av en uppfinning ägde rum med anlitande

av de möjligheter, som befintliga industriella tillgångar erbjöde och

näringslivet eljest kunde och ville av egen kraft lämna. Då fråga vore örn

en uppfinning, som prövats hava ekonomiskt värde, torde denna väg också

i allmänhet kunna begagnas. Undantag funnes emellertid. Här finge allenast

framhållas det gränsfallet, att viss tillverkning visserligen beräknades

bliva ekonomiskt lönande under en given krissituation, men att fara förelåge

att, då normala förhållanden återinträdde, avsättningsmöjligheterna minskade

eller måhända helt bortfölle. Det vöre förståeligt, om det enskilda

kapitalet tvekade att intressera sig för ett dylikt företag. Å andra sidan kunde

det ur samhällets synpunkt i ett sådant fall vara angeläget, att exploatering

komme till stånd, över huvud taget kunde sägas, att exploateringsfrågan under

extraordinära förhållanden befunne sig i ett helt annat läge än under

normala tider. Likaväl som det vore nödvändigt, att staten på andra områden

av samhällslivet ingrepe för att möta av krisen föranledda svårigheter,

på samma sätt syntes det motiverat, att staten under utomordentliga förhållanden

vidtoge särskilda åtgärder för att främja tillvaratagandet och utnyttjandet

av uppfinningar, som tillgodosåge aktuella behov men som utan statens

bistånd icke skulle komma till användning.

Möjligheter för staten att främja exploateringen av en uppfinning funnes

redan nu. Närmast till hands läge kanske att genom beställning för statens

räkning få en viss tillverkning upptagen. Denna möjlighet torde framför

allt hava betydelse för uppfinningar av militärteknisk art. Men även andra

utvägar funnes. Utredningsmännen avsåge närmast de lånemöjligheter, som

erbjödes genom industrilånefonden och manufakturförlagslånefonden. Allmänna

bestämmelser och villkor för lån ur dessa fonder vore meddelade i

två av Kungl. Majit den 13 oktober respektive den 4 november 1927 utfärdade

kungörelser (nr 402 och 403). Ur de synpunkter det här gällde torde dock

ifrågavarande lånemöjligheter icke hava större betydelse. Anledningen härtill

vore att söka dels i de räntebestämmelser, som vore förbundna med lån

från nämnda fonder, dels ock i de säkerhetskrav, vilka ansetts böra uppställas

för dylika lån.

Naturligtvis stöde alltid den vägen öppen alt, örn en uppfinning ansåges

böra exploateras med hjälp av statsmedel, silka i det särskilda fallet utverka

anslag av riksdagen. Då frågan vore örn större och mera penningkrävande

företag, torde denna väg böra begagnas även i fortsättningen. I andra fall

åter måste ett dylikt förfaringssätt i nuvarande läge anses förhållandevis allt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

för omständligt och tidsödande. Omständigheterna syntes motivera, att

Kungl. Majit bereddes möjlighet att inom viss angiven ram tillgodose vissa

aktuella exploateringsbehov. Några principiella betänkligheter mot en sådan

anordning torde icke möta. Erinras finge att riksdagen på ett närbesläktat

område, nämligen för främjande av viss för försvarsberedskapen angelägen

maskinanskaffning till industrien, vid upprepade tillfällen ställt

ganska betydande belopp till Kungl. Majits förfogande, att disponeras enligt

närmare bestämmande av Kungl. Maj :t. Synpunkter liknande dem, vilka

läge till grund för ifrågavarande medelsanvisning, kunde göras gällande även

i nu förevarande fall.

Utredningsmännen föresloge alltså, att Kungl. Maj:t måtte av riksdagen

utverka ett anslag, avsett att av Kungl. Majit användas för att möjliggöra

exploatering av uppfinningar, som med hänsyn till rådande förhållanden prövades

vara för försvarsberedskapen eller folkförsörjningen särskilt betydelsefulla

och för vilkas tillvaratagande medel icke på annat sätt stöde till buds.

Det med anslaget angivna syftet kunde tillgodoses på olika sätt. En möjlighet

vore att från anslaget utlämna lån på billiga villkor och utan alltför

stränga fordringar i fråga örn säkerhet. I andra fall, där lånevägen icke vore

tillräckligt effektiv, borde bidrag kunna beviljas utan återbetalningsskyldighet.

Slutligen borde det stå Kungl. Majit fritt att, örn så ansåges lämpligt,

från anslaget anvisa medel för igångsättande av exploateringsföretag i statlig

drift för nyttiggörande av viss uppfinning. Närmare bestämmelser rörande

anslagets användning torde icke böra fastställas. Det borde ankomma på

Kungl. Maj :t att i samband med beviljande av lån eller bidrag från anslaget

tillika föreskriva de villkor, som för statsunderstödets åtnjutande skäligen

ansåges böra gälla.

Storleken av de anspråk, som kunde komma att ställas på ett anslag av

ifrågavarande slag, kunde icke på förhand beräknas. Utredningsmännen

föresloge, att för ändamålet tillsvidare avsåges ett belopp av 3,000,000 kronor.

Medelsanvisningen torde böra ske i form av reservationsanslag under

tionde huvudtiteln. Med hänsyn till önskvärdheten av att omedelbart kunna

tillgodose aktuella exploateringsbehov, som tilläventyrs kunde uppkomma

redan innevarande budgetår, syntes anslaget böra anvisas å tilläggsstat

till den löpande riksstaten.

Yttranden. I fråga örn utredningsmännens förslag om anvisande av särskilda

medel för möjliggörande av exploatering av vissa uppfinningar har

uttalande i avstyrkande riktning avgivits av statens industrikommission, varjämte

kommerskollegium förklarat sig endast med tvekan kunna tillstyrka

sagda förslag. Statskontoret bär ansett det ifrågasatta anslagsbeloppet böra

kunna väsentligt nedsättas. I övriga yttranden har förslaget tillstyrkts eller

lämnats utan erinran.

Statskontoret anför:

I avseende å anslaget för möjliggörande av exploatering av vissa uppfinningar

å 3,000,000 kronor ville statskontoret framhålla, att enligt föredragande

departementschefens i statsrådsprotokollet den 2 februari 1940 lämnade

direktiv ett dylikt anslag borde undvikas. Ämbetsverket ville även fästa

uppmärksamheten vid att Kungl. Maj :t enligt förslaget skulle erhålla en

osedvanligt stor frihet att disponera över anslaget, i det att detsamma skulle

kunna tagas i anspråk än för utlämnande av lån än för beviljande av bidrag

utan återbetalningsskyldighet och än för igångsättande av exploateringsföretag

i statlig regi.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

17

Det syntes ämbetsverket, att, därest ett dylikt anslag ansåges oundgängligen

erforderligt, dess belopp borde kunna väsentligt nedsättas. Då det icke

vöre avsett att nedlägga kostnader av här ifrågavarande slag på andra uppfinningar

än sådana, som vid verkställda försök och förberedande undersökningar

befunnits hålla måttet, förutsatte ämbetsverket, att understöd för exploatering

i form av bidrag skulle lämnas endast i rena undantagsfall. Även

i de fall, då bidrag lämnades, borde en viss villkorlig återbetalningsskyldighet

stipuleras, nämligen för den händelse exploateringen skulle visa sig ekonomiskt

bärande. Med hänsyn till anslagsmålets natur syntes det ämbetsverket,

att anslaget borde anvisas å kapitalbudgeten, förslagsvis under fonden

för förlag till statsverket.

Med hänsyn till den framskridna tidpunkt, vid vilken verksamheten kunde

beräknas komma i gång, syntes praktiskt taget utbetalningar från anslaget

knappast behöva förekomma under budgetåret 1939/40. På grund härav

syntes det vara tillfyllest, om anslaget anvisades å riksstaten för budgetåret

1940/41.

Kommerskollegium anför:

Med avseende å förslaget om ett anslag å 3,000,000 kronor för att möjliggöra

uppfinningars fortsatta exploatering hade utredningsmännen erinrat om

de redan nu befintliga industri- och manufakturförlagslånen samt maskinanskaffningslånen.

Av alldeles särskilt intresse vore emellertid också den

möjlighet som genom beslut av 1935 års riksdag bade öppnats att från anslagen

till »lån och subventioner till främjande av enskild företagsamhet»

(sociallånen) erhålla statligt stöd även för uppfinningar. I propositionen

nr 231 till sagda års riksdag hade erinrats om skiljaktigheterna mellan redan

befintliga »regressiva» företag, vilka hade att dragas med svårigheter, och

å andra sidan »progressiva» företag som saknade medel för att utnyttja den

inträdda konjunkturförbättringen, till vilken senare grupp uttryckligen hänfördes

även uppfinnare. Även för denna senare grupp hade föredragande departementschefen

ansett statligt stöd böra få lämnas i fall när det gällde att få

i gång företagsamhet inom de av depressionen svårast drabbade landsdelarna.

Mot denna tanke hade visserligen anförts betänkligheter inom riksdagen, men

i sin skrivelse nr 370 hade riksdagen bifallit förslaget i princip, varvid emellertid

framhållits att hjälpen borde lämnas under sådana former, att statsmakterna

varken formellt eller reellt bondes för ytterligare stödåtgärder mot

vederbörande företag. Omnämnas finge att — enligt de direktiv som sedan

gammalt gällt för utdelningen av manufakturförlagslånen — nya företag för

»produktion av varor, vilka inom landet förut icke tillverkats», skulle ges

företräde framför äldre. Ej endast de rätt stora krav på lånesäkerhet som

ställts utan kanske också de ytterst stora vanskligheterna för att bedöma de

ekonomiska förutsättningarna för dylika nya tillverkningar hade emellertid

utgjort rätt väsentliga hinder för dessa direktivs efterlevnad. Liknande torde

för övrigt erfarenheterna hava varit vid prövningen av sociallånen. En ömtålig

faktor vore härvidlag också de konkurrenssvårigheter, som staten genom

denna sin hjälpverksamhet kunde framkalla för redan bestående äldre

företag.

Genom tillkomsten av exploateringsanslaget å 3,000,000 kronor skulle den

redan nu tämligen stora splittringen av de offentliga lånemöjlighetema och

undersökningsinstanser än mera ökas. Dessa senare representerades på förevarande

område närmast av uppfinnarkontoret, industrikommissionen, ingenjörsvetenskapsakademien,

forskningens beredskapsorganisation och den nu

lilläng till riksdagens protokoll 19''iO. 1 sami. Nr 228. •!

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

föreslagna uppfinnarnämnden. för att ej tala om de militära myndigheterna,

vilkas sakkunniga omdöme krävdes vid prövningen av militära uppfinningar.

En teknisk idés praktiska förverkligande vore oftast både mödosam och förenad

med betydande tidsutdräkt. Härigenom ökades svårigheterna att kunna

handla så snabbt, att de framkomna uppslagen kunde bli till nytta under den

nuvarande krisen, huru bekymmersamt ihållande denna än för närvarande

kunde se ut alt bliva.

Från nu anförda utgångspunkter sett har, anför kommerskollegium, kollegium

funnit helt naturligt, att betänksamhet kunde göra sig gällande mot statsverksamhetens

ytterligare utsträckning över ett så vanskligt område som

igångsättning av ny produktion, grundad på nya uppfinningar, och alltså

efter förut så gott som helt oprövade metoder. Kollegium hade således ej kunnat

undgå att hysa tvekan mot förslaget örn ett exploateringsanslag å 3.000.000

kronor. Med tanke på ett dylikt anslags nytta vid eventuellt uppkommande

medelsbehov, som snabbt måste tillgodoses, och med hänsyn också till den

noggranna prövning av varje understödsärende. som förutsattes ske innan

ärendet avgjordes hos Kungl. Majit, hade kollegium dock ej ansett sig böra

gå emot utredningsmännens jämväl i denna del enhälligt avgivna förslag.

Statens industrikommission förklarar sig förutsätta, att uppfinnarnämndens

verksamhet i fråga om uppfinningars exploatering inskränktes till att

nämnden rekommenderade uppfinning till statliga myndigheter, särskilt industri-

och livsmedelskommissionerna, å vilka det skulle ankomma att föra

frågan vidare. Dessa organ torde det ock böra åligga att vidtaga åtgärder

för exploateringens finansiering. Därest enskilda kapitalinsatser härvid icke

vore att påräkna, torde till Kungl. Maj:ts förfogande redan ställda anslag

å riksstaten komma i fråga. Något särskilt anslag till exploateringsverksamheten

torde följaktligen icke erfordras.

Av övriga under denna punkt avgivna yttranden torde följande här få

återgivas.

Statens livsmedelskommission ansluter sig till utredningsmännens förslag

samt anför:

Under senare år hade gjorts ett stort antal uppfinningar, innebärande avsevärda

förbättringar av maskiner och redskap för jordbruksändamål samt

anordningar, avsedda att underlätta arbetet i hemmen, och även flera nya

maskiner och redskap för sådant ändamål hade uppfunnits. Detta gällde

framför allt traktorer och traktorredskap samt vagnar men även i icke ringa

omfattning andra jordbruksredskap, såsom såningsmaskiner, skördemaskiner,

hästhackor och dylikt. En stor del av dessa uppfinningar vore visserligen

resultatet av systematiska undersökningar och prov, genomförda av maskinfirmorna,

men jämväl enskilda uppfinnare hade åstadkommit värdefulla insatser

på olika områden. Det hade emellertid ofta visat sig svårt för uppfinnare,

tillhörande den senare kategorin, att anskaffa kapital för exploaterande av

uppfinningarna. Visserligen kunde lån för sådant ändamål erhållas från industrilånefonden,

men en förutsättning härför vore, att låntagaren förmådde

ställa säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande, vilket ofta kunde vara

omöjligt för ifrågavarande uppfinnare. Till livsmedelskommissionen hade

även vid flera tillfällen från enskilda uppfinnare inkommit ansökningar om

ekonomiskt bistånd för exploatering av gjorda uppfinningar beträffande lant
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

19

bruksmaskiner, vilka uppfinningar under nuvarande förhållanden kunnat

bliva av betydelse för jordbruket såväl ur arbetsbesparande som rent produktionsbefrämjande

synpunkter. Då möjligheten till lån ur industrilånefonden

på grund av uppfinnarnas oförmåga att anskaffa säkerhet för lånen i förevarande

fall icke hade kunnat utnyttjas, hade något stöd från statsmakternas

sida icke kunnat lämnas, och följaktligen hade ett nyttiggörande av ifrågavarande

uppfinningar som regel ännu icke kunnat ske.

Statens industriförbund förklarar sig utgå från, att det föreslagna anslaget

endast skall tagas i anspråk för lån, bidrag eller igångsättande av exploateringsföretag

i statlig drift. Anslaget kunde givetvis icke, anför förbundet,

möjliggöra statligt stöd för exploatering i exempelvis den form, att staten

i beredskapssyfte garanterade ett exploaterande företag en viss minsta avsättning

av den av företaget framställda produkten. En sådan stödform kunde

naturligen kräva medel av en helt annan storleksordning.

Anslagsmedel, anvisade i direkt syfte att möjliggöra exploatering av upp - Depariemeut*- finningar, stå icke för närvarande till förfogande. Något formellt hinder att chefen.

för jämväl sådant ändamål taga i anspråk vissa tillgängliga fonder och för

tillgodoseende av speciella behov beviljade anslag -—- exempelvis manufakturförlags-

och industrilånefonderna samt de under femte huvudtiteln upptagna

anslagen till bekämpande av arbetslösheten — möter visserligen icke.

Den praktiska betydelsen härav är dock ringa, beroende på dels syftet med

ifrågavarande fonder och anslag, dels ock — jag tänker härvid särskilt på

fonderna — gällande villkor i fråga örn säkerhet, förräntning m. m. Vad

angår de av kommerskollegium omförmälda anslagen till lån och subventioner

till främjande av enskild företagsamhet, s. k. sociallån, äro dessa

praktiskt taget helt förbrukade.

I den mån medel sålunda icke finnas disponibla eller tillgängliga medel icke

lämpligen kunna användas i exploaleringssyfte måste, såsom utredningsmännen

framhållit, därest statsanslag önskas för exploatering av viss uppfinning,

sådant anslag i det särskilda fallet begäras hos riksdagen. Uppenbart är, att

under nyss angivna förutsättningar denna väg bör i regel komma till användning.

Emellertid delar jag utredningsmännens uppfattning, att förfarandet

härigenom understundom blir onödigt omständligt och tidsödande.

Särskilt under nuvarande förhållanden förefaller det otvivelaktigt önskvärt,

att Kungl. Maj:t beredes möjlighet till viss medelsanvisning utan riksdagens

hörande för varje gång. Gränsen mellan de fall, som torde böra underställas

riksdagen, och de, där Kungl. Majit skulle äga att själv besluta, måste givetvis

bliva flytande. Den kommer ytterst alt bestämmas av storleken av

det anslag, som ställes till Kungl. Maj:ts förfogande för ändamålet, därvid

naturligtvis jämväl förutsättes att Kungl. Majit icke skall äga investera medel

i företag, som kunna antagas komma ali framdeles ställa större anspråk

på statskassan än som kunna tillgodoses inom anslagets ram. Den uppfinnarverksamhet,

som bör på detta sätt främjas, torde i främsta rummet vara

sådan, som avser försvaret eller folkförsörjningen. Emellertid förordar jag,

alt verksamhetsområdet icke ovillkorligt begränsas inom nu angivna ram,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kuncjl Maj.ts proposition nr 228.

utan att Kungl. Majit medgives fri prövningsrätt. Tydligt är att varje beslut

om medelstilldelning från anslaget måste föregås av omsorgsfull undersökning

genom vederbörande sakkunniga myndigheter och institutioner. Garanti

torde härigenom vinnas för att endast sådana intressen tillgodoses från

anslaget, som äro för landet av verklig betydelse.

Beträffande villkoren i övrigt för anslagets användning delar jag utredningsmännens

uppfattning att Kungl. Majit bör erhålla möjligast fria händer.

De bestämmelser, som av Kungl. Majit böra knytas vid tilldelning av

medel från anslaget, torde få bliva beroende på omständigheterna i det särskilda

fallet. Statskontorets förslag, att, då bidrag lämnas, en viss villkorlig

återbetalningsskyldighet alltid bör föreskrivas, kan jag därför ej förorda.

Vad angår anslagets storlek är det omöjligt att göra några förhandsberäkningar.

Skall verklig nytta därmed vinnas, torde anslaget dock ej böra

tillmätas alltför knappt. Det av utredningsmännen föreslagna beloppet,

3,000,000 kronor, förefaller vara väl avvägt. Jag tillstyrker en medelsanvisning

av denna storlek. Efter samråd med chefen för finansdepartementet

föreslår jag, att beloppet anvisas såsom reservationsanslag under

tionde huvudtiteln. I anslutning till vad statskontoret uttalat synes någon

medelsanvisning för ändamålet redan å löpande riksstat icke behöva ifrågakomma.

3. Ökat bidrag till uppfinnarekontoret.

Utredningen. I statsverkspropositionen till 1934 års riksdag föreslog

Kungl. Majit under tionde huvudtiteln ett anslag å 8,000 kronor såsom bidrag

till ett uppfinnarekontor att upptagas i patent- och registreringsverkets

stat. Såsom villkor för bidragets tillgodonjutande föreslogs skola gälla, att,

oavsett konsultationsavgifter och andra dylika inkomster, ett belopp, motsvarande

minst hälften av bidraget, tillfördes kontoret i bidrag från enskilt håll,

samt vidare, att statsmyndighet skulle äga att utse ledamot i kontorets styrelse

och revisor för granskning av dess verksamhet och räkenskaper, ävensom

att kontoret skulle vara skyldigt att till statsmyndighet avgiva rapport

rörande verksamheten.

Sedan riksdagen bifallit vad sålunda föreslagits samt ett årligt bidrag om

sammanlagt 4,000 kronor garanterats från tre olika industrikoncerner, trädde

kontoret i verksamhet den 1 juli 1934. Kontoret har sedermera jämväl un

der följande budgetår erhållit bidrag av statsmedel med samma belopp som

det första gången beviljade eller 8,000 kronor årligen. Beloppet har härvid

anvisats såsom särskilt anslag under tionde huvudtiteln. Enligt riksdagens

skrivelse den 13 mars 1940, nr 10, har senast för budgetåret 1940/41 anvisats

för ifrågavarande ändamål ett anslag å sagda belopp. Såsom villkor

för bidragets åtnjutande har bibehållits fordran på bidrag från enskilt håll,

oavsett konsultationsavgifter, av belopp motsvarande minst hälften av statsanslaget.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

21

Uppfinnarekontorets ändamål angives i dess stadgar vara att »bedriva upplysnings-

och rådgivningsverksamhet i frågor, som falla inom området för

uppfinningar, dessas patentskydd och tillgodogörande». Kontoret står under

ledning av en styrelse, bestående av fem ledamöter med två suppleanter, av

vilka svenska uppfinnareföreningens styrelse utser fyra ledamöter och de

båda suppleanterna samt patent- och registreringsverket en ledamot. Revisorerna

äro två med en suppleant, av vilka svenska uppfinnareföreningen

utser en revisor och en suppleant under det att patent- och registreringsverket

utser en ordinarie revisor.

Kontorets arbete ledes av en föreståndare med biträde av en ingenjör såsom

assistent samt ett skrivbiträde. Personalens löneförmåner äro: föreståndaren

6,000 kronor per år, dock att, då förhållandena så medgivit, ytterligare

någon ersättning utgått i form av gratifikation vid årets slut (för räkenskapsåret

1938/39 uppgingo således föreståndarens samtliga avlöningsförmåner

till 7,250 kronor); assistenten 5,000 kronor om året; skrivbiträdet 275

kronor i månaden. Härjämte utbetalar kontoret avlöning åt semestervikarier.

Kontorets ekonomi framgår av följande vinst- och förlusträkning för räkenskapsåret

Vr 1938—3% 1939 samt balansräkning per den 3% 1939:

Vinst- och förlusträkning för tiden 1h 1938—30/6 1939.

Inkomster:

Reserverade medel från föregående år .......................... 7,650: 89

Statens och enskildas bidrag.................................... 12,000: —

Konsultationsavgifter m. m..................................... 12,031: 67

Kronor 31,682: 56

Utgifter:

Löner ........................................................ 18,176: —

Hyra......................................................... 1,500: —

Städning...................................................... 320: —

Porto......................................................... 721: 85

Utensilier :.................................................... 546: 25

Diverse omkostnader........................................... 175:48

Annonser..................................................... 1,317: 55

Telefon....................................................... 156: 50

Styrelsearvoden................................................ 90: —

Revisionsarvoden .............................................. 400: —

Skatter........................................................ 170: —

Avskrivningar (kontorsinventarier)............................... 25:50

Reserverade medel från föregående år.......................... 7,650: 89

» » » tiden V? 1938—30/« 1939 ................. 432:54

Kronor 31,682: 56

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

Balansräkning den 30/6 1939.

Tillgå n g a r :

I kassa....................................................... 131: 92

Innestående å sparkasseräkning................................. 4,163: 88

» » checkräkning..................................... 5,153:60

» » postgirokonto.................................... 203:03

Inventarier.................................................... 1: —

Kronor 9,653:43

Skulder:

1,000: —

400: —

170: —

8,083: 43

Kronor 9,653: 43.

Omfattningen av kontorets verksamhet framgår av följande, i dess senaste

årsberättelse lämnade uppgifter:

Under femårsperioden 1 juli 1934—30 juni 1939 har kontoret anlitats av

5,673 personliga besökande, av vilka 1,414 eller 25 % icke betalade någon

konsultationsavgift, medan 1,752 eller 31 °/o betalade en avgift av 1 krona och

2,471 eller 44% erlade högre avgift. Under samma tid inkommo till kontoret

8,271 skrivelser och utgingo därifrån 10,343 skrivelser. Såväl inkomna

som utgående skrivelser liksom också de influtna konsultationsavgifterna

fördela sig särdeles jämnt över hela femårsperioden. Ett stort antal icke

registrerade förfrågningar i uppfinnareärenden hava även inkommit och besvarats

telefonledes.

Några siffror utvisande antalet uppfinningar, beträffande vilka genom

kontorets förmedling patent beviljats eller vilka kommit till praktisk användning,

finnas ej.

Till stöd för sitt förslag om ökat statsbidrag till uppfinnarekontoret för

dess verksamhet hava utredningsmännen anfört följande:

Vid sammankomster, som utredningsmännen haft med representanter för

uppfinnarna, hade vitsordats och genom i övrigt inhämtade uppgifter hade

bestyrkts, att uppfinnarekontoret under den tid, det existerat, fyllt ett stort

behov på ett mycket gott sätt samt tillvunnit sig uppfinnarnas förtroende.

Av i kontorets senaste årsberättelse lämnade uppgifter framginge bland annat,

att under femårsperioden 1 juli 1934—30 juni 1939 antalet personliga

besökande i medeltal per år uppgått till över 1,100 samt att i medeltal över

2,000 skrivelser årligen expedierats. Uppfinnarekontorets icke minsta betydelse

torde hava legat däri, att det på ett tidigt stadium, innan större kostnader

eller arbete nedlagts på en uppfinning, bedömt densamma såväl ur

praktisk som nyhetssynpunkt samt avrått från dess fullföljande, om den befunnits

värdelös eller förut känd. I övrigt hade verksamheten huvudsakligen

varit av patentrådgivande art. Att resultatet kunnat bliva så tillfredsställande

som det nu antydda, torde till stor del vara att tillskriva det förhållandet,

att kontoret alltifrån sin tillkomst haft förmånen att hava en föreståndare,

vilken med ett levande intresse för uppgiften förenat en på egna

Förskott från A.-B. Stockholms Bryggerier

Skuld till revisorerna ...................

Skatt för året..........................

Reserverade medel......................

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

23

mångsidiga och mångåriga erfarenheter dels såsom uppfinnare och dels såsom

ordförande i svenska uppfinnareföreningen grundad kännedom örn uppfinnarnas

svårigheter och örn de hjälpmöjligheter, som kunde förefinnas. På

grund av särskilda omständigheter hade han dessutom sett sig i stånd att åtnöjas

med en avlöning, cirka 6,000 å 7,000 kronor om året, vilken uppenbarligen

icke stöde i rimlig proportion till det arbete, som vöre förenat med föreståndarbefattningen,

och de fordringar, vilka i övrigt måste ställas på befattningens

innehavare. Att det för kontoret under dess utvecklingsår varit

av stor betydelse att arvodet till föreståndaren kunnat fastställas så lågt som

skett torde utan vidare vara klart, liksom även, att det för framtiden icke

funnes någon som helt utsikt att för en dylik lön kunna såsom föreståndare

förvärva en person med liknande kvalifikationer.

Redogörelsen för kontorets verksamhet utvisade, att kontorets arbetsvillkor

även i övrigt varit blygsamma. Sålunda finge framhållas, att den till den biträdande

ingenjören utgående avlöningen, 5,000 kronor om året, måste betecknas

såsom låg, om densamma sattes i relation till de för dennes arbetsuppgifter

nödvändiga kvalifikationerna. I likhet med föreståndaren måste

nämligen den biträdande ingenjören väl behärska största möjliga område av

tekniken samt äga stor sakkännedom och mångsidig erfarenhet inom patentområdet,

så att han vid frånvaro för föreståndaren kunde träda i dennes

ställe. Kontoret hade vidare måst åtnöja sig med ett mycket ringa lokalutrymme

— två små rum — i vilka varken nödig arbetsro kunnat beredas personalen

eller nödvändiga utrymmen för förvaringsmöbler och dylikt kunnat

erhållas.

En annan icke oväsentlig olägenhet i kontorets hittillsvarande verksamhet

hade varit, alt statsbidraget, 8,000 kronor örn året, varit sammankopplat

med det villkoret, att ett belopp, motsvarande minst hälften därav, skulle garanteras

från privat håll. Detta villkor hade i förutsättningarna för kontorets

verksamhet infört ett osäkerhetsmoment, som försvårat den planmässiga

utvecklingen.

Utredningsmännen vöre av den bestämda uppfattningen, att en av de viktigaste

åtgärder, som kunde vidtagas för att stödja uppfinnarverksamheten

och nyttiggöra densamma för samhället, vore att möjliggöra ytterligare utveckling

av uppfinnarekontorets verksamhet. Utredningsmännen funne åtgärder

i detta syfte så mycket mera nödvändiga, som det torde kunna förväntas,

att genomförandet av de förslag, utredningsmännen i andra hänseenden

framlade, komme att medföra ett ökat arbete för uppfinnarekontoret och

pålägga detsamma ökat ansvar. Utredningsmännen förutsatte sålunda, att ett

samarbete mellan den föreslagna uppfinnarnämnden och uppfinnarekontoret

komme att äga rum både på det sättet, att de uppfinnare, vilka önskade

patentskydd, hänvisades till kontoret för erhållande av råd och anvisningar

i detta hänseende, och därigenom, att rekommendationer, som on uppfinnare

till äventyrs kunde erhålla från uppfinnarekontoret, bleve av värde vid

nämndens bedömande av ärendet.

Med utgångspunkt från det anförda ville utredningsmännen förorda, att

uppfinnarekontoret tilldelades ett ökat statsbidrag till sin verksamhet. Vid

den beräkning av uppfinnarekontorets utgifts- och inkomststat, som borde

ligga till grund för avvägning av statsbidragets storlek, ansåge utredningsmännen

det nödvändigt räkna med höjda avlöningar såväl till föreståndare

som till den biträdande ingenjören. Den nuvarande föreståndaren vöre över

70 år. Med de avlöningsmöjligheter, sorn uppfinnarekonlorel för närvarande

hade, skulle hans avgång komma att få mycket olyckliga följder för kontorets

verksamhet. Enligt utredningsmännens mening borde arvodet till

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

föreståndaren, om en dugande kraft skulle kunna erhållas, beräknas till

12.000 kronor om året. Till den biträdande ingenjören torde, med hänsyn till

vad tidigare anförts rörande de fordringar, som måste ställas på denne, böra

utgå ett årsarvode av 8,000 kronor. För anställande av övrig erforderlig arbetskraft

torde tillsvidare ett belopp av 6,000 kronor böra avses. Sistnämnda

belopp beräknades förslå för avlönande av ett kanslibiträde efter 3,600 kronor

för år samt för tillfällig arbetshjälp, semestervikarier och dylikt. Sammanlagda

avlöningskostnaderna skulle då uppgå till 26,000 kronor.

Vad omkostnaderna beträffade torde, i samband med att verksamheten

utvidgades, utgifterna för expenser komma att stiga varjämte, enligt vad redan

framhållits, större lokalutrymmen vore ofrånkomliga. Utredningsmännen

föresloge, att kostnaden för hyra, lyse och värme upptoges till 3,000

kronor örn året. Omkostnaderna i övrigt, för närvarande uppgående till i

runt tal 3,000 kronor årligen, torde böra beräknas till 5,000 kronor.

Utgiftsstaten skulle sålunda komma att sluta å (26,000 -+■ 3,000 "k 5,000 —)

34.000 kronor.

Utredningsmännen ansåge rimligt, att statsbidraget avpassades så att det

motsvarade kostnaderna för föreståndarens och den biträdande ingenjörens

arvoden och således utginge med 20,000 kronor. För bestridande av övriga

utgifter, av utredningsmännen beräknade till 14,000 kronor, skulle uppfinnarekontoret

alltså få lita till inflytande konsultationsavgifter och eventuella

frivilliga bidrag. I anslutning till vad förut anförts förordade utredningsmännen

i detta sammanhang, att fordran icke uppställdes på visst minimibidrag

från enskilt håll såsom villkor för statsbidragets tillgodonjutande.

Förslag till inkomst- och utgiftsstat torde av uppfinnarekontoret årligen böra

underställas Kungl. Majit för prövning och fastställelse.

Det föreslagna ökade statsbidraget torde böra utgå från och med nästa

budgetår. Då riksdagen redan beviljat ett anslag av sedvanlig storlek, 8,000

kronor, torde alltså böra utverkas ett tilläggsanslag av 12,000 kronor.

Utredningsmännen ingå i detta sammanhang på frågan om viss ändring i

grunderna för sammansättningen av kontorets styrelse och på spörsmålet om

riktlinjerna för kontorets fortsatta verksamhet. I dessa ämnen hava utredningsmännen

anfört följande:

I samband med den föreslagna ökningen av statsbidraget torde, i syfte att

vinna ett bredare underlag för och stöd åt uppfinnarekontorets verksamhet,

grunderna för sammansättningen av kontorets styrelse böra ändras. Utredningsmännen

förordade i delta hänseende, att ordföranden i styrelsen förordnades

av Kungl. Majit. Övriga ledamöter torde böra vara fyra till antalet

och utses, en av svenska uppfinnareföreningen, en av svenska teknologföreningen,

en av Sveriges hantverksorganisation och en av landsorganisalionen.

Suppleanter i styrelsen borde utses efter enahanda grunder som de

ordinarie ledamöterna.

För granskning av uppfinnarekontorets räkenskaper torde böra årligen utses

två revisorer med var sin suppleant. Av dessa torde utses en revisor och

en suppleant av Kungl. Majit samt en revisor och en suppleant av uppfinnareföreningen.

Utredningsmännen ansåge sig kunna räkna med, att uppfinnarekontorets

verksamhet liksom hittills dreves så, att intressekonflikt med de privata patentombuden

undvekes. Den konkurrens, som på detta område kunde tänkas

uppkomma, vore av samma slag som på sjukvårdens område klinikernas

konkurrens med de privata läkarna och på rättshjälpens område de offentliga

rättshjälpsanstalternas konkurrens med de enskilda advokaterna. De

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 228.

25

principer, som kontoret hittills tillämpat i sin verksamhet, syntes, så långt

för utredningsmännen vore bekant, hava varit lyckliga. Erfarenheten hade

sålunda visat, att även om lill en början en viss misstrogenhet från de privata

patentbyråernas sida gjort sig gällande det dock i stort sett varit möjligt

att undvika konflikter. Uppfinnarekontorets klientel hade huvudsakligen

kommit att bestå av personer, som intresserat sig för mekaniska detaljanordningar,

mindre maskiner, byggnadsmaterial m. m. sådant, under det att

industriella företag, uppfinnare av mera omfattande nya processer och dviikt

i allmänhet föredragit patentbyråerna med dessas större resurser, möjlighet

att hålla sig med specialingenjörer, bättre förbindelser med utlandet

m. m. De personer, som anlitat uppfinnarekontoret, hade vidare till mycket

stor del varit obemedlade eller mindre bemedlade. Utredningsmännen

förutsatte, att de gränslinjer, som sålunda uppdragits för uppfinnarekontorets

verksamhetsområde, komme att följas även i fortsättningen.

Yttranden. Utredningsmännens förslag har i huvudsak tillstyrkts i samtliga

yttranden.

Från några håll har emellertid uttalats önskvärdheten av en ytterligare

höjning av det årliga statsanslaget till uppfinnarekontoret, för att kontoret

skulle kunna möta alla de ökade krav som komme att ställas på detsamma.

Sålunda anför svenska uppfinnareföreningen till stöd för en ifrågasatt

höjning av statsbidraget till 25,000 kronor, att det vore troligt, att kontorets

inkomster från konsultationer icke komme att ökas i proportion till den

ökade arbetsbördan, samtidigt som omkostnaderna komme att stegras.

Även uppfinnarekontoret har funnit det välbetänkt örn statsbidraget uppioges

till 25,000 kronor. Kontoret framhåller, att skillnaden mellan det av

utredningsmännen förordade statsbidraget och de av dem beräknade årliga

utgifterna för kontoret belöpte sig till 14,000 kronor, vilken summa måste

läckas genom konsultationsavgifter från mestadels obemedlade uppfinnare.

Det vore givetvis antagligt, att kontorets verksamhet, om utredningsmännens

förslag förverkligades, komme att utökas men därmed ökades också dess utgifter.

Med hänsyn till kontorets klientel hade det varit mycket önskvärt,

om inkomsterna från konsultationsavgifter kunnat beräknas till ett mindre

belopp än som nu skett. Det vore nämligen mindre lyckligt, örn kontoret av

hänsyn till sin ekonomi skulle anse sig behöva höja konsultationsavgifterna.

Patent- och registreringsverket framhåller — utan att dock ifrågasätta någon

ökning av del av utredningsmännen föreslagna anslagsbeloppet — att det

syntes något osäkert, örn man för ett årsarvode av 8,000 kronor skulle i framliden

kunna såsom biträdande ingenjör vid kontoret förvärva en person med

de kvalifikationer, som måste anses önskvärda för denna befattning.

Svenska teknolog föreningen uttalar, att det föreslagna anslaget till kontoret

syntes föreningen vara i lägsta laget.

Svenska patentombudsföreningen, som förklarar sig icke hava något att

erinra mot ökat anslag lill uppfinnarekontoret, säger sig dock utgå därifrån,

att — för undvikande av icke avsedd användning av statsmedel — hjälp med

uppfinningars patentering av kontoret icke finge lämnas andra personer än

sådana, som styrkte sin medellöshet. I samband härmed ville föreningen

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 22$.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Departements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

fasta uppmärksamheten på de uttalanden i utredningsmännens motivering,

där det förutsattes, att den föreslagna uppfinnarnämnden alltid skulle hänvisa

de uppfinnare, som önskade patentskydd, till uppfinnarekontoret. Sådan

hänvisning borde, enligt föreningens mening, lämpligen även kunna ske

direkt till de praktiserande patentombuden.

Med avseende å de föreslagna ändrade grunderna för sammansättningen

av uppfinnarekontorets styrelse framhåller statskontoret, att Kungl. Majit

syntes böra hava att utse en ledamot förutom ordföranden. I anslutning härtill

borde antalet styrelseledamöter ökas från fem till sex.

Sveriges industriförbund uttalar, att, då enligt vad utredningsmännen

framhållit, kontorets klientel huvudsakligen kommit att bestå av personer,

som intresserat sig för mekaniska detaljanordningar, mindre maskiner, byggnadsmateriel

m. m. sådant, det syntes förbundet motiverat, att styrelsen även

komme att inrymma en representant för den industriella företagsamheten,

måhända lämpligen för den mekaniska verkstadsindustrien.

Svenska uppfinnare föreningen hemställer om rätt att utse två ledamöter i

kontorets styrelse. Denna hemställan biträdes av uppfinnarekontoret, under

framhållande av föreningens betydelsefulla ställning såsom i hög grad företrädare

och målsman för den svenska uppfinnarverksamheten.

Utredningsmännens förslag örn ökat statligt stöd åt uppfinnarekontoret

har såsom nämnts vunnit gillande i samtliga i denna del avgivna yttranden.

Då uppfinnarekontoret under en följd av år på ett efter vad det vill förefalla

förtjänstfullt sätt skött sin verksamhet, synes det också mig önskvärt, att

kontoret beredes möjlighet att fortsätta och utveckla rörelsen i den utsträckning

omständigheterna föranleda. En förutsättning härför torde, särskilt då

genom inrättandet av den föreslagna statens uppfinnarnämnd ökade krav

lära komma att ställas på kontoret, få anses vara, att en ökning av statsbidraget

kommer till stånd. Utredningsmännens förslag angående dettas beräknande

finner jag lämpligt avvägt. Bidraget torde alltså böra utgå med

20,000 kronor om året, innebärande en höjning med 12,000 kronor.

Vad angår villkoren för bidragets åtnjutande biträder jag utredningsmännens

förslag, att nuvarande fordran på visst minimibidrag från enskilt håll

icke bibehålies samt att kontorets utgifts- och inkomststat årligen skall underställas

Kungl. Majit för prövning och fastställelse. Med anledning av de

synpunkter, vilka i yttrandena framkommit beträffande styrelsens sammansättning,

förordar jag, att antalet styrelseledamöter utökas till sju med samma

antal suppleanter, varigenom utrymme kan beredas dels för en representant

för den industriella företagsamheten dels ock för ytterligare en

representant, utom den av utredningsmännen föreslagna, för svenska uppfinnareföreningen

.

De personer, som anlita uppfinnarekontoret, äro, enligt vad utredningsmännen

framhållit, till mycket stor del obemedlade eller mindre bemedlade.

Det är att antaga, att förhållandet härutinnan blir oförändrat i fortsättningen.

Då statsunderstödet icke bör få medföra någon illojal konkurrens

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 228.

27

med de privata patentombuden, förutsätter jag, att kontoret beträffande

andra klienter än de nu nämnda icke tillämpar lägre taxor än som med

hänsyn till besvär och kostnader kunna anses skäliga. Något förbud för

kontoret att mottaga annat klientel än obemedlat eller mindre bemedlat

synes däremot, bland annat med hänsyn till vad utredningsmännen anfört

rörande den naturliga gränsdragning som från andra utgångspunkter under

åren kunnat ske mellan de privata patentombudens och uppfinnarekontorets

verksamhetsfält, icke böra meddelas.

För nästa budgetår har, såsom nämnts, redan av riksdagen beviljats ett

anslag till uppfinnarekontoret av 8,000 kronor. Jag tillstyrker på grund av

vad här anförts, att ett ytterligare anslag av 12,000 kronor nu begäres anvisat

för ändamålet.

Under åberopande av det anförda och under framhållande av att proposition

i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas utan

hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen i allmänhet

stadgade tid gått till ända, hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå

riksdagen

att för budgetåret 1940/41 under tionde huvudtiteln anvisa

1) till Statens uppfinnarnämnd: Administrationskostnader

ett förslagsanslag av .................... kronor 33,000;

2) till Statens uppfinnarnämnd: Undersöknings- och försökskostnader

ett reservationsanslag av . . kronor 300,000;

3) till Exploatering av vissa uppfinningar ett reservationsanslag

av ............................ kronor 3,000,000;

4) till Ytterligare bidrag till uppfinnarekontoret ett anslag

av ................................ kronor 12,000.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Sehlberg.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. 1LU 1940:48 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 9 § förordningen den 16 maj 1884 s. 3 i texten
  2. SU 1940:184 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag till främjande och nyttiggörande av vissa uppfinningar m. m. s. 1 i texten