Sök i Ratio Lex

Angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m

1940-04-26 · 80 sidor, varav 77 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 77 av 80 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:237, Angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

1

Nr 237.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till främjande

av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer m. m.; given Stockholms slott den

26 april 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april

1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I årets statsverksproposition har Kungl. Majit på min hemställan under

femte huvudtiteln, punkterna 21—23, föreslagit riksdagen att, i avbidan på

särskild proposition i ämnet, för budgetåret 1940/41 beräkna

dels till Främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika

familjer, ett förslagsanslag av 2,400,000 kronor,

dels till Bidrag till främjande av bostadsbyggande å landsbygden ett reservationsanslag

av 3,250,000 kronor,

Bihang till riksdagens protokoll 19A0. 1 sami. Nr 237.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

dels ock till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett reservationsanslag

av 500,000 kronor.

Därjämte har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att å kapitalbudgeten, i

avbidan på särskild proposition i ämnet, beräkna

dels under Kapitalinvesteringar, Statens utlåningsfonder till Lånefonden

för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer ett reservationsanslag

av 20,000,000 kronor och till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden ett reservationsanslag av 3,000,000 kronor,

dels ock under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd till Tertiärlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet ett reservationsanslag av 3,000,000

kronor och till Lån för bostadsförbättringsverksamhet ett reservationsanslag

av 2,000,000 kronor.

Jag anhåller nu att till fortsatt behandling få upptaga hithörande spörsmål.

Den statliga bostadspolitiken sedan 1933.

Allmän översikt.

De statliga åtgärderna för främjande av bostadsproduktion och bostadsförbättring

ha sedan 1933 letts av tvenne syften, ett arbetsmarknadspolitiskt och

ett bostadspolitiskt. Under verksamhetens första år var det arbetsmarknadspolitiska

syftet så starkt framträdande, att man med goda skäl kan säga, att

vår moderna bostadspolitik har sin upprinnelse just i det arbetsmarknadspolitiska

läget under depressionen 1932—1933. Bostadsproduktionen och

byggnadsverksamheten överhuvud taget intaga en nyckelställning i vårt näringsliv,

och det är därför naturligt, att den stimulans åt näringslivet från det

allmännas sida, som spelade en väsentlig roll i kampen mot den senaste depressionen,

i hög grad koncentrerades på detta område. Under senare år,

d. v. s. sedan depressionen förbytts i högkonjunktur, har detta syfte alltmera

trängts i bakgrunden. Alltjämt gäller emellertid, att bostadsbyggandet bildar

en utomordentlig angreppspunkt för kampen emot en allmän depression

och att omfattningen av samhällets åtgärder på detta område och beredskapen

för dylika åtgärder sålunda alltfort måste avgöras även utifrån arbetsmarknadspolitiska

synpunkter. Därtill kommer, att bostadsproduktionen

själv — vilket utvecklingen under innevarande budgetår starkt framhäver —

är synnerligen känslig för störningar inom det övriga näringslivet och på kapitalmarknadens

område. Statliga stödåtgärder kunna därför vara motiverade

även för att möta en arbetslöshet, som åtminstone till en början förefaller

vara begränsad till enbart byggnadsbranschen.

Stödåtgärdernas bostadspolitiska syften kunna enklast sammanfattas i en

enda strävan, nämligen att förse hela vårt lands befolkning med socialt och

hygieniskt tillfredsställande bostäder. I denna strävan inrymmas naturligen

dels kravet, att nyproduktionen skall hålla jämna steg med familjebildningen,

dels krav på en kvalitativ förbättring av bostadsbeståndet icke

minst med hänsyn till utrymmet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

3

Givetvis har det bostadspolitiska motivet legat bakom statens stödverksamhet

ända från början. Det ligger emellertid i sakens natur, att detta

motiv, allteftersom det arbetsmarknadspolitiska motivet sjunkit i bakgrunden,

blivit alltmera dominerande. Därmed har icke endast omfattningen

utan även karaktären av den statliga bostadspolitiken förändrats. Verksamheten

har efter band blivit alltmera differentierad efter olika behov och

alltmera inställd på att fylla de utpräglat bostadspolitiska kraven. Denna

utveckling till större mångsidighet och större effekt ur rent bostadspolitiska

syften synes nu för den närmaste framtiden och i huvudsak vara avslutad.

Det torde därför vara motiverat att återgiva denna utveckling i en koncentrerad

men samlande översikt.

Den nya statliga bostadspolitiken inleddes 1933 på tvenne linjer nämligen

dels genom lån för nyproduktion av bostadshus i städer och stadsliknande

samhällen, dels genom förbättringsbidrag och nybyggnadslån till bostäder

på landsbygden. Båda åtgärderna ingingo som ett led i den statliga

krispolitiken och båda behandlades i samband med övriga arbetslöshetsåtgärder.

Lånen till städernas byggnadsföretagare, för vilket ändamål å 1933/

34 års budget anvisades 5,000,000 kronor, fingo en utformning, som helt

bestämdes av deras krispolitiska syfte. Genom en för varje företag till

högst 15 % av fastighetens värde begränsad statlig insats (tertiärkredit)

mot inteckning inom 90 % av fastighetsvärdet åsyftades främst att vinna

en i förhållande till de anvisade medlen betydande arbetseffekt. Till handhavande

av låneärendena upprättades ett särskilt centralorgan, statens byggnadslånebyrå.

Den arbetsmarknadspolitiska effekten av stödåtgärderna för

landsbygdens bostadsbyggande underströks också från början starkt. Främst

betonades därvid, att dessa åtgärder voro synnerligen lämpliga, då det gällde

att skapa arbetstillfällen på bredast möjliga front över hela landet. Direktiven

för användningen av de 10,000,000 kronor, som för ändamålet anvisades

på 1933/34 års stat, finge emellertid en utformning med mycket

stark social betoning sammanhängande därmed, att bär gavs ett tillfälle att

bättra de kvalitativa brister, som i så hög grad kännetecknade och ännu

känneteckna den fattigare landsbygdsbefolkningens bostadsstandard. Tyngdpunkten

i verksamheten lades sålunda på bidrag åt ekonomiskt behövande

för upprustning av hygieniskt mindervärdiga bostäder. Men omfattande ombyggnadsarbeten

eller nybyggnad för ersättande av hälsovådliga bostäder

kunde dessutom stödjas genom nybyggnadslån eller genom samtidigt utgående

förbättringsbidrag och nybyggnadslån. Den bostadshygieniska betoningen

i verksamheten underströks därigenom, att hälsovårdsnämnderna

gjordes till lokalorgan. Bostadsförbättringsbidrag utgingo med högst 1,000

kronor per bostadslägenhet och skulle som regel understiga 50 °/o av de

beräknade kostnaderna för upprustningen dock med möjlighet att i ömmande

fall få stiga till 80 %>. Såsom förutsättningar för bidrag gällde sålunda

dels att den sökande var i ekonomiskt behov av understöd, dels att han

var i stånd att själv bidraga till kostnaderna för upprustningen, låt vara

att detta bidrag i många fall till stor del utgjordes av hans egen arbetsinsats.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Nybyggnadslånen utgingo nied högst 3,000 kronor per lägenhet och fingo

ej överstiga 70 % av byggnadskostnaderna.

På grund av den då rådande byggnadskonflikten försenades låneverksamheten

för städernas vidkommande avsevärt. På våren 1934 började

dock ansökningar inkomma i sådan takt, att man beräknade, att ytterligare

medel skulle erfordras. Bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden

blev redan från början en verklig framgång. Ansökningar ingingo till hälsovårdsnämnderna

till ett antal av nära 40,000, representerande erforderliga

förbättringsbidrag och nybyggnadslån till ett sammanlagt belopp av

över 40 miljoner kronor. Egnahemsnämnderna beräknade behovet av medel

för de ansökningar, som borde beviljas till 25.7 miljoner kronor, medan

endast 9.6 miljoner stodo till förfogande. De för budgetåret 1933/34 otillräckliga

medlen utökades genom ett anslag å tilläggsstat för samma budgetår

på 8,000,000 kronor.

För budgetåret 1934/35 anvisades till bostadsförbättringsverksamheten, alltjämt

i samband med övriga arbetslöshetsåtgärder, ett belopp av 8,000,000

kronor, vilket belopp helt skulle tagas i anspråk för verksamheten på landsbygden.

Redan då hade emellertid diskussionen om verksamhetens rent bostadspolitiska

effekt utifrån vunna erfarenheter börjat skjuta fart. Sålunda

framhölls av egnahemsstyrelsen, att stora svårigheter uppstått att i konkurrensen

om medelstilldelningen mellan föreliggande ansökningar tillgodose

ansökningar, som gällde lantarbetarnas lönebostäder. Hinder emot sökande

av förbättringsbidrag för dessa bostäder låg även ofta däri, att sökanden

skulle vara i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets genomförande.

Av bostadssociala utredningen väcktes frågan om verksamhetens

utsträckande till vissa municipalsamhällen, där bebyggelsen huvudsakligen

var av landsbygdskaraktär. De uppkomna önskemålen tillgodosågos sålunda,

att av de anvisade medlen 1,500,000 kronor skulle användas företrädevis

för lantarbetarbostäder, medan högst 500,000 kronor enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande skulle få disponeras inom municipalsamhällen. Från flera

håll hade slutligen framhållits, att lägenhetsinnehavare m. fl., vilka helt saknade

egna medel men ofta sutto med mycket bristfälliga bostäder, voro

fullständigt utestängda från tilldelningen av bostadsförbättringsmedel. Egnahemsstyrelsen

bemyndigades därför, att i sådana fall söka intressera vederbörande

kommun att lämna det ytterligare bidrag, som kunde erfordras.

Även för budgetåret 1935/36 anvisades betydande belopp efter i huvudsak

förutvarande principer. Sålunda anvisades 3,000,000 kronor för låneverksamheten

i städer, med det tillägget, att lån även skulle få beviljas för ombyggnadsföretag.

Motiveringen för låneverksamhetens fortsättande var alltfort

dess arbetslöshetspolitiska effekt. Från och nåd detta budgetår anvisades

medlen till en särskild fond, benämnd lånefonden för bostadsbyggande

i städer och stadsliknande samhällen. Möjligheterna att med statsbidrag

förbättra landsbygdens bostäder vörö alltjämt lika eftersökta av allmänheten.

Hösten 1934 inkommo sålunda i allt närmare 49,000 ansökningar

om förbättringsbidrag och nybyggnadslån gällande inemot 53,000 lä
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

5

genheter. Egnahemsnämndernas framställningar örn medel beräknade på

grundval av dessa ansökningar slutade på sammanlagt 34 miljoner kronor.

För budgetåret anvisades ett belopp av 5,000,000 kronor avsett uteslutande

för förbättringsbidrag, varav 1 miljon kronor företrädesvis skulle användas

för lönebostäder. För tillgodoseende av behovet av nybyggnadslån inrättades

en särskild lånefond, benämnd lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden, och till denna fond anvisades 2,000,000 kronor.

Med bortseende från inrättandet av de nyss nämnda två lånefonderna fortsattes

verksamheten efter de gamla riktlinjerna. I två avseeenden företogs

emellertid vid 1935 års riksdag en nydaning av bostadspolitiken. Sålunda

gjordes genom inrättandet av lånefonden för lantarbetarbostäder ett första

försök att på längre sikt skapa ett statligt stöd för uppförande av goda lönebostäder

åt jordbrukets arbetare. Tanken var att vid sidan om den i hög

grad arbetsmarknadspolitisk! motiverade förbättrings- och nybyggnadsverksamheten

på landsbygden skapa en normalt bestående stödform. De årliga

kapitalinvesteringarna i fonden tänktes motsvara de årliga amorteringarna på

utlämnade nybyggnadslån. Såsom första kapitalinsats i fonden anvisades

för budgetåret 1935/36 250,000 kronor. Lån ur den nya lånefonden, lantarbetarbostadslån,

skulle kunna utgå med högst 3,000 kronor för varje särskild

bostadslägenhet och med högst 70 °/o av de för byggnadsföretaget uppskattade

kostnaderna.

Den stora nyheten var emellertid åtgärderna för bostadsförsörjning åt

mindre bemedlade, barnrika familjer. I ett av bostadssociala utredningen på

nyåret 1935 avgivet betänkande (statens off. utredn. 1935: 2) underströks

kraftigt, att bostadsproblemet i städerna huvudsakligen var ett trångboddhets-

och barnproblem. Åtgärder emot trångboddheten borde dels tillförsäkra

barnen en hygieniskt och moraliskt sundare hemmiljö, dels möjliggöra

för föräldrar att fostra barn utan risk för att deras uppväxtförhållanden

skulle bli alltför undermåliga. Med denna motivering framhävdes icke endast

den allmänt sociala sidan av bostadspolitiken utan tillfördes även ett

nytt moment, ett befolkningspolitiskt moment. Det dubbla problemet att

dels anskaffa tillräckligt rymliga bostäder för flerbarnsfamiljerna i städer

och stadsliknande samhällen och dels göra dessa bostäder åtkomliga för familjer

med ganska begränsad inkomst löstes genom en kombination av bostadsanskaffningslån

och familjebidrag till gäldande av hyran. Genom bostadsanskaffningslån

på högst 45 % av fastighetsvärdet utom tomtvärdet

sattes kommunen eller allmännyttigt bostadsföretag i stånd att företrädesvis

genom nybyggnad anskaffa för ändamålet lämpliga bostadslägenheter.

Kommunens insats begränsades till att gratis ställa tomtmark till förfogande

samt att i mån av behov sörja för finansieringen av det utöver statslånet

erforderliga fastighetskapitalet. Självfallet fingo kommunerna eller de av

dessa kontrollerade allmännyttiga bostadsföretagen därjämte ansvaret för den

lokala förvaltningen och därvid uppkommande hyresförluster samt för uttagningen

av sökande hyresgäster. Familjebidragen konstruerades sålunda,

att hyran för den enskilda familjen skulle fastställas efter avdrag från en

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

standardhyra beräknad att täcka fastighetskostnaden. Avdragen bestämdes

till 30 % för familj med 3 barn under 16 år, till 40 % för familj med 4

barn under 16 år samt till 50 % för familjer med 5 eller flera barn under

16 år. Central myndighet för denna verksamhet blev statens byggnadslånebyrå,

sedan dess sammansättning givits en starkare social betoning.

För låneverksamheten inrättades en särskild lånefond, benämnd lånefonden

för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer, och

såsom första kapitalinsats i denna fond anvisades för budgetåret 1935/36

10,000,000 kronor. Till bestridande av kostnaderna för familjebidrag anvisades

för samma år 500,000 kronor.

Arbetslösheten minskade alltjämt, och särskilt inom byggnadsbranschen

i städerna visade sig så småningom tydliga tecken till högkonjunktur. 1936

ansågs det därför icke längre rimligt att lämna ett allmänt stöd åt nybyggnaden

av bostäder inom stadssamhällena. De 2,000,000 kronor, som anvisades

till lånefonden för bostadsbyggande i städer, reserverades helt för ombyggnadsverksamhet,

vilken ur bostadsmarknadens synpunkt var att föredraga.

Det alltjämt mycket stora otillfredsställda behovet av bostadsförbättring

på landsbygden tillgodosågs för budgetåret 1936/37 dels genom ett

anslag på 5,500,000 kronor avsett till förbättringsbidrag, varav högst 1,000,000

kronor till förbättring av lönebostäder, dels genom ett anslag på 2.000,000

kronor såsom kapitalökning för lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden. Avsikten var att företrädesvis tillgodose de ansökningar,

som gjorts på hösten 1934 och ännu icke beviljats, ehuru bidrag i

särskilda fall skulle kunna få lämnas även på grundval av nyinkomna ansökningar.

Till kapitalökning för lånefonden för lantarbetarbostäder anvisades

300,000 kronor.

De beslutade åtgärderna för underlättande av bostadsanskaffning åt bamrika

familjer omfattades med livligt intresse ute i landet, ehuru det av naturliga

skäl dröjde åtskilliga månader, innan de kommunala förberedelserna

resulterade i beslut örn byggnadsföretag. Redan under riksdagen t936 trodde

man sig emellertid efter vissa undersökningar skönja så stark efterfrågan på

lånemedel för ändamålet, att ytterligare 15,000,000 kronor anvisades till

lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer

för budgetåret 1936/37, varjämte till familjebidrag anvisades 650,000 kronor.

Då verksamheten icke i större omfattning hunnit praktiskt prövas, förelågo

givetvis ännu icke några omdömen om dess resultat. Redan vid detta

tillfälle underströks emellertid önskvärdheten av att på något sätt starkare

främja även egnahemsbildningen för barnrika familjer, vilken i viss utsträckning

möjliggjorts i gällande bestämmelser.

Under budgetåret 1937/38 fortsattes den statliga bostadspolitiken under i

stort sett oförändrade former. Till lånefonden för bostadsbyggande i städer

anvisades sålunda 1,500,000 kronor alltjämt dock endast avsedda för

modernisering och ombyggnad av äldre bostadshus. För landsbygdens vidkommande

anvisades dels ett anslag av 5,500,000 kronor till bostadsförbättringsbidrag,

dels till lånefonden för främjande av bostadsbyggande ett anslag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

7

av 3,000,000 kronor, varjämte till lånefonden för lantarbetarbostäder anvisades

ett anslag av 400,000 kronor. Nytt ansökningsförfarande för bostadsförbättringsverksamheten

utsattes att äga rum under hösten 1937. Diskussionen

rörande principerna för bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden

pågick alltjämt och underströks vid detta tillfälle särskilt önskvärdheten

av att de barnrika familjernas särskilda behov starkare uppmärksammades.

Av bostadsförbättringsmedlen reserverades ett belopp av högst

50.000 kronor för iordningställande av vissa fiskarbostäder å norrlandskusten

jämte tillhörande sjöbodar.

Bostadsbyggandet för barnrika familjer med statens stöd fortsatte alltjämt,

ehuru knappast i den takt, som man från början räknat med. Såsom

ytterligare förstärkning till lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer anvisades emellertid ett anslag av 5,000,000

kronor, varjämte 1,000,000 kronor anvisades till familjebidrag. Vid beviljandet

av dessa anslag förutsattes även, att försöksverksamhet med enfamiljsstugor

innehavda med äganderätt skulle fortsätta enligt av byggnadslånebyrån

uppdragna riktlinjer.

För budgetåret 1937/38 är slutligen att anteckna en nyhet i de s. k. tertiärlånen

till viss bostadsbyggnadsverksamhet för att därigenom stödja strävanden

att åstadkomma rymliga bostäder till för mindre bemedlade överkomliga

priser. Verksamheten begränsades till städer och stadsliknande

samhällen dock med undantagande av Stockholm, Göteborg och Malmö och

andra dylika samhällen med genomsnittligen gott bostadsbestånd och anvisades

för ändamålet såsom kapitalökning för fonden för låneunderstöd ett

belopp av 500,000 kronor att disponeras av byggnadslånebyrån.

I vissa avseenden fortsattes den statliga bostadspolitiken även under budgetåret

1938/39 utan förändringar. Sålunda anvisades med i huvudsak oförändrade

bestämmelser 1,000,000 kronor såsom kapitalökning till lånefonden

för bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen, medan

500.000 kronor anvisades till fonden för låneunderstöd för fortsättande av

tertiärlåneverksamheten. På andra punkter företogos däremot betydande förändringar

eller utvidgningar av verksamheten. Sålunda beslöts beträffande

bostadsverksamheten på landsbygden, att maximibeloppen för förbättringsbidrag

skulle höjas från 1,000 till 1,200 kronor samt för nybyggnadsoch

lantarbetarlån från 3,000 till 3,500 kronor, varjämte bostadsförbättringsbidrag

skulle få utgå även för förbättring av vattentäkt. Med dessa utvidgningar

avsågs att underlätta möjligheterna för inläggning av värme-, vattenört»

avloppsledningar vid förbättrings- och nybyggnadsarbeten. Såsom ett

led i strävandena att söka vinna bästa möjliga kvalitativa resultat av de anvisade

medlen skulle mindre belopp kunna användas för utarbetande av typritningar

och byggnadstekniska anvisningar, varjämte en kontrollverksamhet

försöksvis och i ganska begränsad omfattning skulle inledas genom ambulerande

konsulenter. Till förbättringsbidrag anvisades för budgetåret

1938/39 2,500,000 kronor, till lånefonden för främjande av bostadsbyggande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

pa landsbygden 3,000,000 kronor samt till lånefonden för lantarbetarbostäder

500,000 kronor.

Beträffande bostadsförsörjningen för barnrika familjer vidtogs den ändringen,

att familjebidragen till hyran höjdes till 60 % för familjer med 6

eller 7 barn samt till 70 °/o för familjer med 8 eller flera barn under 16 år.

Ännu mera betydelsefullt var emellertid verksamhetens utsträckning att

gälla egnahem, varigenom även landsbygdens barnrika familjer kunde komma

i åtnjutande av ett effektivt statligt stöd för sin bostadsförsörjning. Tidigare

hade visserligen bedrivits en försöksverksamhet även för enfamiljshus

med äganderätt (småstugor) företrädesvis i städernas ytterområden.

Nu skapades däremot för hela landet en självständig stödform för tillgodoseende

av de barnrika familjernas bostadsbehov medelst självägda stugor.

Bostadsanskaffningslan enligt den nya stödformen beviljas för nybyggnad

eller förbättring av bostadshus med högst 90 °/o av kostnaderna

för byggnadsföretaget. Bostadshus för bostadsförsörjning enligt denna form

skall utgöras av enfamiljshus innehållande minst 2 rum och kök samt

skall, där så kan ordnas inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning

och centralvärme. Familjebidrag enligt nyss omnämnda förändrade

grunder utgå även för denna bostadstyp till en årlig normal bostadskostnad

omfattande räntor och amortering samt utgifter för underhåll och

uppvärmning, varvid dock bidraget icke får överstiga de årliga ränte- och

amorteringsbeloppen och beviljas i form av avdrag från dessa belopp. Särskild

hänsyn till landsbygdskommunernas begränsade resurser togs på så

sätt, att deras medverkan inskränkts endast till förmedlingsverksamhet och

ett begränsat ansvar för på verksamheten uppkommande förluster. För städer

och stadsliknande samhällen bibehölls den för hyreshusen gällande skyldigheten

att ställa tomtmark till förfogande.

För budgetaret 1938/39 anvisades till familjebidrag för hela verksamheten

ett belopp av 1,500,000 kronor. Med hänsyn till att förut anvisade lånemedel

icke på långt när fullt utnyttjats anvisades däremot icke något anslag

till motsvarande lånefond.

Ett nytt bostadspolitiskt spörsmål, nämligen frågan örn samhälleligt stöd

för bostadsanskaffning åt folkpensionärer och änkor, anmäldes i bostadspropositionen

vid 1938 års riksdag men föranledde då inget förslag.

Även budgetåret 1939/40 kännetecknades av väsentliga nyheter på bostadspolitikens

område. Sålunda gjordes ett försök att på allvar lösa bostadsproblemet

för lantarbetare. Den hittillsvarande erfarenheten hade visat,

att bostadsförbättringsverksamheten trots vissa ansträngningar i den riktningen

icke i tillfredsställande omfattning utnyttjats för upprustning av lantarbetarbostäderna.

Icke heller lantarbetarbostadslånen hade rönt någon

större efterfrågan. Såsom mål för en mera effektiv verksamhet uppställdes

nu ett tioårsprogram omfattande 2,000 å 3,000 radikalt förbättrade eller nybyggda

lägenheter varje år. En förutsättning för en så omfattande verksamhet

vore emellertid en omläggning av statsstödet från maximerade och otillräckliga

engångsbidrag eller lån till icke maximerade och medelst räntelätt
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl Maj:ts proposition nr 237.

9

nåder subventionerade lån. Från dessa utgångspunkter inrättades också en

låneform med lån upp till 80 °/o av byggnadskostnaderna, räntefria under

de första 10 åren. Räntelättnaden skulle utgå utan hänsyn till den sökandes

ekonomiska läge. Såsom ytterligare stimulans för en verkligt genomgripande

standardförbättring infördes lantarbetarbostadsbidrag eller s. k. premier,

utgående med 300 kronor för varje lägenhet, som utrustades med såväl vatten-

och avloppsledning som centralvärme och med 300 kronor för varje

lägenhet örn minst tre rum och kök. I samband med dessa förändringar

överfördes behållningen i lånefonden för lantarbetarbostäder till fonden för

låneunderstöd under rubriken lån för uppförande och förbättring av lantarbetarbostäder,

varjämte för budgetåret 1939/40 såsom kapitalförstärkning

ytterligare anvisades 3,000,000 kronor.

Den allmänna bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden blev även

föremål för genomgripande justeringar. Sålunda höjdes förbättringsbidragen

från 50 °/o till högst 80 °/o av förbättringskostnaderna med maximibelopp

av 2,000 kronor i stället för 1,200 kronor. I syfte att som jämväl skett

beträffande lantarbetarbostäderna giva möjlighet för genomgripande förbättringar

av bostäder för det mellanskikt av landsbygdens folk, som knappast

skulle behöva bidrag men vore i stånd att förränta och amortera ett lån på

gynnsamma villkor, infördes en ny låneform, de s. k. bostadsförbättringslånen.

Dessa lån gjordes i övrigt lika med lantarbetarbostadslånen och äro

sålunda räntefria under de första tio åren.

För budgetåret anvisades till förbättringsbidrag 3,250,000 kronor, till lånefonden

för främjande av bostadsbyggande på landsbygden (de äldre nybyggnadslånen)

1,000,000 kronor samt till fonden för låneunderstöd ulinder rubriken

lån för bostadsförbättringsverksamhet (de nya bostadsförbättringslånen)

2,000,000 kronor. Av förbättringsanslaget skulle 30,000 kronor användas till

fortsatt förbättring av fiskarbostäder i Norrland och 50,000 kronor till förbättring

av bostäder åt Norrbottens kolonister, varjämte premierna för lantarbetarbostäder

skulle tagas ur samma anslag.

Bostadsanskaffningen för barnrika familjer fortgick under budgetåret efter

de vid riksdagen 1938 fastställda riktlinjerna och anvisades för ändamålet

dels till familjebidrag 1,700,000 kronor, dels till lånefonden för bostadsförsörjning

för mindre bemedlade, barnrika familjer ett anslag av 5,500,000

kronor.

Även främjandet av det allmänna bostadsbyggandet i städerna fortgick

efter de gamla linjerna och anvisades för ändamålet dels till lånefonden för

bostadsbyggande i städer och stadsliknande samhällen 1,500,000 kronor, dels

till tertiärlåneverksamheten ett anslag av 750,000 kronor.

Slutligen bör nämnas, att den förut diskuterade frågan om samhälleligt

stöd för bostadsanskaffning åt pensionärer under 1939 års riksdag fick sin

lösning genom införande av statsbidrag till inrättande av pensionärshem i

huvudsak avsedda för åldringar och invalider. Huvudprincipen är härvid,

att staten lämnar kommunen ett efter skattetrycket avpassat bidrag för inrättande

av pensionärshem på villkor, att hyran sill tes så lågt, att den rim
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

ligtvis rymmes inom en vanlig folkpensionärs budget. Hemmen äro i övrigt

avsedda för sådana åldringar över 60 år, invalider och i undantagsfall änkor

med barn även under 60 års ålder, som icke behöva verklig vård, och bostäderna

uthyras enligt den vanliga hyresmarknadens villkor.

Till dylika bidrag anvisades för budgetåret 1939/40 1,000,000 kronor.

Gällande författningsbestämmelser.

Som av denna summariska redogörelse framgår, har utvecklingen sedan

1933 lett fram till ett helt system av bostadspolitiska åtgärder, där varje åtgärd

har sitt speciella syfte. De olika åtgärderna och syftena torde kunna

samlas i fem huvudgrupper, nämligen

1. Åtgärder för bostadsförbättring på landsbygden syftande till en allmän

kvalitativ upprustning av bostadsbeståndet.

2. Åtgärder för att i relativt snabb takt lösa lantarbetarnas speciella bostadsproblem

genom stöd åt anskaffningen av fullgoda lönebostäder.

3. Åtgärder för bostadsanskaffningen genom subventionerade hyreslägenheter

eller egna hem åt barnrika, mindre bemedlade familjer såväl i städerna

som på landsbygden.

4. Åtgärder för bostadsproduktion i städer och stadsliknande samhällen

syftande till modernisering och därmed tillvaratagande av äldre bostäder samt

till stöd åt strävanden att anskaffa smålägenheter till överkomligt pris.

5. Åtgärder för bostadsanskaffning i pensionärshem åt folkpensionärer

och med dem jämställda.

Följande översikt ger en sammanfattning av nu gällande författningsbestämmelser.

1. Bostadsförbåttringsverksamhet på landsbygden.

Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 juni 1939 (nr 464) om förbättringsbidrag

samt nybyggnads- och förbättringslån för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden.

Centralmyndighet för verksamheten är statens egnahemsstyrelse. Bidrag

och lån beviljas av egnahemsnämnderna i den mån av Kungl. Maj:t för ändamålet

fördelade medel därtill förslå. Ansökningar örn bidrag och lån ingivas

till kommunens hälsovårdsnämnd, som efter utredning och med eget yttrande

har att insända dem till egnahemsnämnden. Vid prövning av ansökan

skall egnahemsnämnden taga hänsyn såväl till byggnadsföretagets angelägenhet

ur hälso- och utrymmessynpunkt som till behovet av arbetstillfällen i

olika orter. Vid i övrigt lika förhållanden bör företräde givas åt sökande

med flera minderåriga barn.

Förbättringsbidrag må lämnas för reparation eller förbättringsarbete å

bostadslägenheter, däri inbegripet anordnande av ledningar för vatten och

avlopp, så ock för uppförande av nya bostadslägenheter i stället för förut

befintliga samt för förbättring av vattentäkt. Bidrag utgår endast under för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts preposition nr 237.

utsättning att sökanden prövas vara i behov av ekonomiskt bistånd för byggnadsföretagets

genomförande och fastställes till ett belopp motsvarande viss

del av de för företaget uppskattade kostnaderna. Denna del bestämmes med

skälig hänsyn till sökandens egen förmåga att själv bidraga med penningar,

material, transporter och eget arbete och må ej, därest icke särskilt ömmande

omständigheter föreligga, överstiga 80 ®/o av kostnaderna. För varje särskild

bostadslägenhet må bidraget ej överstiga 2,000 kronor.

Nybyggnads- och förbättringslån må lämnas för uppförande av nya bostadslägenheter

i stället för förut befintliga samt för förbättring av vattentäkt,

så ock för ombyggnad av samt annat mera omfattande förbättringsarbete

å bostadslägenheter, däri inbegripet anordnande av ledningar för vatten

och avlopp. Nybyggnads- eller förbätlringslån må ej överstiga 80 °/’o av de

för byggnadsföretaget uppskattade kostnaderna. Förbätiringslan beviljas ej

för företag till vilket förbättringsbidrag eller nybyggnadslån utgår. Däremot

kan nybyggnadslån förenas med förbättringsbidrag, varvid sammanlagda beloppet

ej må överstiga 80 % av kostnaderna. Å nybyggnadslån erlägges ränta

efter fast vid lånets beviljande bestämd räntefot och skall lånet återbetalas

genom amortering under en tid av tjugo ar. Förbättringslan är räntefritt intill

dess tio år förflutit från det att byggnadsföretaget fullbordades men däremot

skall under de återstående tio åren av amorteringsperioden på det

oguldna lånebeloppet erläggas ränta efter fast, vid lånets beviljande bestämd

räntefot. Förbättringslån återbetalas under en tid av tjugo år.

2. Lantcirbetarbostadsldn och -bidrag.

Kungl. Maj :ts kungörelse den 22 juni 1939 (nr 465) örn lantarbetarbostadslån

och lantarbetarbostadsbidrag.

Lantarbetarbostadslån och -bidrag sökas hos egnahemsnämnden, vars beslut

underställes egnahemsstyrelsens prövning.

Lånen och bidragen utgå till ägare eller brukare av jordbruksfastighet för

uppförande å fastigheten av nya bostäder för fastighetens lantarbetare samt

för ombyggnad av och annat mera omfattande förbättringsarbete a dylika bostäder.

Lantarbetarbostadslån må beviljas endast under förutsättning att bostäderna,

såvitt kan bedömas, äro behövliga för framtiden. Lån utgår för iordningställande

av lägenhet örn minst två rum och kök. Bostaden skall, där

så kan ordnas inom rimlig kostnad, vara försedd med vattenledning och central

uppvärmningsanordning, varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas

så, att hygienen befordras och det husliga arbetet underlättas.

Lånevillkoren äro i huvudsak desamma som för förbättringslån, sålunda

räntefrihet i tio år, därefter förräntning efter statens självkostnadsränta,

amortering inom tjugo år samt .säkerhet bestående av inteckning i fastigheten,

liggande inom fastighetens taxeringsvärde. Särskilda föreskrifter gälla

med syfte att förhindra missbruk, i synnerhet att bostadsutrymme, för vilket

lantarbetarbostadslån erhållits, användes för annat ändamål än som bostad

för fastighetens lantarbetare.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

I samband med beviljande av lantarbetarbostadslån må för byggnadsföretaget

även beviljas lantarbetarbostadsbidrag med ett fixt belopp av 300 kronor

för lägenhet, som förses med vatten- och avloppsledningar samt centraluppvärmning

eller innehåller minst tre rum och kök. Där dessa båda kravuppfyllas

samtidigt, kan bidraget utgå med 600 kronor.

3. Bostadsförsörjning för barnrika familjer i hgreslägenheter och egnahem.

Kungl. Maj :ts kungörelse den 4 september 1935 (nr 512) om lån och bidrag

av statsmedel för beredande av hyresbostäder åt mindre bemedlade

barnrika familjer (ändrad genom kungörelse den 27 maj 1938).

Kungl. Maj:ts kungörelse den 27 maj 1938 (nr 247) om lån och bidrag av

statsmedel för beredande av bostäder i egnahem åt mindre bemedlade barnrika

familjer.

Centralorgan för verksamheten är statens byggnadslånebyrå. Kommunalt

förmedlingsorgan är, där ej annat beslutas, drätselkammare respektive kommunalnämnd.

I fråga örn hyresbostäder, förvaltade av kommun eller erkänt allmännyttigt

bostadsföretag, beviljas bostadsanskaffningslån för nybyggnad eller förvärv

och förbättring av äldre fastighet med högst 45 procent av värdet å fastigheten

(eller tomträtten), sedan därifrån avräknats värdet å tomten. Värdet

fastställes av byggnadslånebyrån. Som säkerhet för lånet skall lämnas

inteckning intill högst 95 procent av det fastställda värdet. Räntan å lånet

är fast och bestämmes årligen av Kungl. Maj:t lägst till medelräntan för statens

upplåning mot obligationer under det budgetår, som närmast föregått det,

varunder lånet beviljats, med tillägg av en fjärdedels procent. Budgetåret

1939/40 utgör räntan 3.15 procent. Amorteringstiden är 40 år i fråga om nybyggnad

av sten, 30 år i fråga om nybyggnad av trä. Beträffande äldre

byggnad bestämmes amorteringstiden med hänsyn till byggnadens ålder och

tillstånd.

Kommunen skall i mån av behov sörja för finansieringen av den del av

fastighetskapitalet, som överskjuter det genom statslånet erhållna. Vidare

skall kommun ställa tomt till förfogande samt gentemot staten ansvara för

den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning.

Bostadsanskaffningslan till egnahem utgår med 90 procent av ny- eller

ombyggnadskostnaden. I stadssamhällen har kommunen att tillhandahålla

tomt; i anskaffningskostnaden inräknas därför icke värdet av tomten. På

landsbygden, där kommunen icke är förpliktad att ställa tomt till förfogande,

inräknas däremot tomtvärdet i anskaffningskostnaden. När kommunen

ställer tomtmark till förfogande (eller däremot svarande kapitalbelopp), skall

bostadsanskaffningslån utgöra till en tredjedel, en stående del, varå utgår

ränta, och till återstoden en amorteringsdel, som skall amorteras inom tjugo

år. När kommunen icke tillhandahåller tomt, skall lånet till två niondelar

utgöra en räntefri stående del, till likaledes två niondelar en stående del, varå

ränta utgår, och till återstoden en amorteringsdel med tjugo års amorteringstid.

Den räntefria stående delen kan, där icke särskilda omständigheter

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

13

till annat föranleda, av byggnadslånebyrån efterskänkas efter amorteringstidens

utgång. Den räntebärande stående delen må efter amorteringstidens

utgång uppsägas till betalning; i varje fall skall denna del vara återbetald

inom tio år från det sista inbetalningen å amorteringsdelen bort fullgöras.

I fråga om kommunens ekonomiska medverkan gäller — utöver den nämnda

olikheten i skyldighet att ställa tomt till förfogande -— att i stadssamhällen

kommunen skall ansvara för hela den förlust, som kan uppkomma å lånet

till följd av att egnahemmet sjunker i värde genom vanvård eller att

låntagaren underlåter att erlägga annuitet. På landsbygden gäller detta ansvar

endast under den tid, familjebidrag utgår; därefter ansvarar kommunen

blott för en fjärdedel av nämnda förlust. Gränsdragningen mellan »stadssamhällen»

och »landsbygd» bestämmes i tveksamma fall av byggnadslånebyrån.

Efter Kungl. Maj:ts medgivande kunna lån i särskilda fall förmedlas

av enskilt företag, varvid de för stadssamhällen gällande villkoren skola

tillämpas.

Byggnad innehållande hyreslägenheter för här ifrågavarande ändamål skall

vara av lämplig typ och storlek, ha tillgång i närmaste grannskapet till lekplats

för barn samt bör, i fråga om större nybyggda flerfamiljshus, vara

försedd med lekstuga. Byggnad för eget hem skall vara enfamiljshus av

lämplig typ. Lägenheten skall utgöra minst två rum och kök. I fråga om

egnahem föreskrives att bostaden skall, där så kan ordnas inom rimlig kostnad,

vara försedd med vattenledning och central uppvärmningsanordning,

varjämte bostaden även i övrigt bör utrustas så, att hygienen befordras och

det husliga arbetet underlättas.

Till fastighetsförvaltande kommun eller allmännyttigt bostadsföretag respektive

till barnrika egnahemsägare utgå årliga bidrag, vilka såsom hyresavdrag

respektive annuitetslättnad komma familjerna tillgodo. I fråga om

hyreslägenheter fastställes för varje lägenhet en s. k. standardhyra, motsvarande

kommunens eller bostadsföretagets kostnader (utom tomtkostnad),

varefter den hyra, som skall erläggas av familjen, bestämmes genom att

från standardhyran göras avdrag, uppgående till 30 procent för familj med

tre barn och upp till 70 procent för familj med åtta eller flera barn. Det

årliga bidrag av statsmedel, som tillkommer fastighetsförvaltande kommun

eller bostadsföretag, utgöres av summan av hyresavdragen för lägenheterna

i fastigheten, vilken summa sålunda kan växla alltefter de i fastigheten boende

familjernas storlek och sammansättning. I fråga örn egnahem utgår

familjebidraget som annuitetseftergift, differentierad på samma sätt som hyresavdraget

efter barnantalet. Som motsvarighet till standardhyran fastställes

ett årligt bostadsvärde, i vilket inräknas kostnader för uppvärmning och

normalt underhåll av bostaden. Familjebidraget är maximerat till annuitetens

belopp och kan sålunda aldrig utgå i kontant form. Även barnrika familjer,

som redan inneha egnahem, ha möjlighet att på gynnsamma villkor

kunna genom örn- eller tillbyggnad och upprustning förbättra sina bostadsförhållanden

upptill den nivå, som i författningen sättes som norm.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

4. Lån för ombyggnad av bostadshus i städer och stadsliknande samhällen

samt tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Kungl. Maj:ts kungörelse den 29 maj 1936 (nr 215) om lån för ombyggnad

av bostadshus i städer och stadsliknande samhällen.

Kungl. Maj:ts kungörelse den 30 juni 1937 (nr 658) angående tertiärlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Centralorgan för ombyggnads- och tertiärlåneverksamheten är statens byggnadslånebyrå.

Låneverksamhet må förekomma endast i kommun, som åtagit

sig att enligt författningens föreskrifter utan kostnad för statsverket eller

låntagare förmedla lån av ifrågavarande art. Lån må utgå endast å ort,

där sådan byggnadsverksamhet, för vilken lån sökes, icke utan dylikt statligt

stöd kan beräknas inom den närmare tiden komma till stånd i den omfattning,

som befinnes lämplig med hänsyn till bostadsförhållandena å orten.

Beträffande ombyggnadslån skall hänsyn även tagas till läget på arbetsmarknaden.

Tertiärlån må icke utgå för byggnadsföretag i Stockholm, Göteborg

och Malmö.

Ombyggnadslån utgå för främjande av sådant byggnadsföretag, som avser

ombyggnad i städer och stadsliknande samhällen av byggnader, huvudsakligen

avsedda för bostäder. Med ombyggnad avses sådan ändring och

modernisering av byggnad, som ej är att hänföra till löpande underhåll.

Tertiärlån utgå för främjande av sådant byggnadsföretag, som avser uppförandet

i städer och stadsliknande samhällen av bostadshus, huvudsakligen

innehållande rymliga smålägenheter.

För såväl ombyggnads- som tertiärlån gäller, att lånet ej må överstiga a)

en femtedel av summan av under statslånet liggande lån, b) femton procent

av fastighetens eller tomträttens av byggnadslånebyrån godkända värde

samt c) femton procent av taxeringsvärdet. Beträffande ombyggnadslån gäller

ytterligare, att lånet ej må överstiga halva ombyggnadskostnaden.

För lån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i fastigheten

eller tomträtten, liggande inom nittio procent av det godkända fastighets-

eller byggnadsvärdet respektive taxeringsvärdet.

Räntan på ombyggnads- och tertiärlån utgör 43A procent och amorteringstiden

är tjugofem år.

Lån må icke beviljas för byggnadsföretag, vilket jämväl utan statligt stöd

kan väntas komma till stånd under den närmare tiden och ej heller för byggnadsföretag

i vederbörande kommuns egen regi.

5. Statsbidrag till anordnande av pensionärshem.

Kungl. Maj:ts kungörelse den 22 juni 1939 (nr 462) om statsbidrag till

anordnande av pensionärshem, ändrad genom kungörelse den 30 december

1939 (nr 941).

Statsbidrag till anordnande av hem, avsedda för beredande av billiga hyresbostäder

huvudsakligen åt mindre bemedlade åldringar och invalider kun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

15

na på vissa villkor utgå till kommuner eller kommunalförbund eller till för

syftet godkända allmännyttiga bostadsföretag.

Ansökan om statsbidrag till anordnande av pensionärsbostäder skall ställas

till Kungl. Majit.

Beträffande beskaffenheten av de pensionärshem, för vilka bidrag må

utgå, föreskrives, att de skola uppfylla hälsovårdsstadgans krav, vara försedda

med vatten- och avloppsledningar, centralvärme och badrum, där så

kan ordnas inom rimlig kostnad, samt i övrigt inrättas och utrustas så, att

trevnaden och hygienen befordras, det husliga arbetet underlättas och de i

hemmet boende vid sjukdoms- eller olycksfall kunna erhålla tillsyn och

vård.

Lägenheterna i pensionärshemmen skola som regel upplåtas åt personer,

som uppnått 60 års ålder eller utan att hava uppnått denna ålder åtnjuta

pension enligt lagen om folkpensionering eller understöd enligt förordningen

om invalidunderstöd och som kunna antagas vara ur stånd att med egna

medel skaffa sig nöjaktig bostad. Företräde bör givas person, som kan antagas

efter erhållande av bostad i hemmet bli i stånd att försörja sig utan

annat bidrag från det allmänna än pension eller invalidunderstöd.

Hyresbeloppen, inbegripande vatten och värme, äro maximerade till belopp,

som växla efter antalet personer, för vilka lägenheten är avsedd, samt

efter ortens placering i den för folkpensioneringen gällande dyrortsgrupperingen

enligt följande tabell:

Lägenhet för

Dyrortsgrupp

1 person

2-3

personer

4 el. fl.

personer

1.................

............. 120

180

210

2.................

............. 180

270

315

3.................

............. 240

310

420

Statsbidrag utgår med viss, för varje fall bestämd procent av kostnaderna,

dock med uteslutande av kostnader för tomt och ledningar. Procentsatsen

bestämmes med hänsyn till den för de fem senast förflutna kalenderåren

genomsnittliga uttaxeringen per inkomstskattekrona i den kommun, för vilken

hemmet avses, av kommunal-, landstings- och vägskatt med avdrag för

understöd av skatteutjämningsmedel enligt följande tabell:

Uttaxering

kronor

Statsbidrag %

Uttaxering

kronor

Statsbidrag %

..... 15

14—14.99 ............

.............. 30

10—10.99 .........

............... 16

15—15.99 ............

............... 36

11—11.99 .........

............... 18

16—16.99 ............

............... 43

12—12.99 .........

............... 21

17 och däröver........

............... 50

13—13.99 .........

............... 25

Där särskilda skäl så föranleda, kan

bidragsprocenten bestämmas annor-

lunda.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell 1. Ay riksdagen beviljade anslag för bostadsförbättring oell bostadsförsörjning 1983—1939.

1. Bostadsförbättringsverksamhet på landsbygden.

Bostadsförbättringsbidrag. [Anslagen under de två

första budgetåren även avsedda för nybyggnads- lån .] ........................................

Anslagsbelopp för budgetår (Kronor)

Summa

(Kronor)

1933/34

1934/35

1935/36

1936/37

1937/38

1938/39

1939/40

10,000,000

8,000,000

>8,000,000

2 5,000,000

2,000,000

*5,500,000

2,000,000

5,500,000

3,000,000

2.500.000

1.500.000

3,000,000

3.250.000

1.500.000

1,000,000

2,000,000

39,750,000

11,000,000

11,000,000

2,000,000

Tilläggsanslag d:o..............................

Nybyggnadslån ................................

Förbättringslån ................................

Summa

2. Förbättring av lantarbetarbostäder.

Lånefonden för lantarbetarbostäder..............

Lån för uppförande och förbättring av lantarbe- tarbostäder. [Hit överfördes även tillgångarna

från lånefonden, vars verksamhet upphört med

budgetåret 1938/39.]..........................

250,000

300,000

400,000

500,000

3,000,000

63,760,000

1,450,000

3,000,000

Summa

3. Bostadsanskaffning för barnrika familjer.

Familjebidrag..................................

500,000

10,000,000

650,000

15,000,000

1,000,000

5,000,000

1,500,000

1.700.000

5.500.000

4.460.000

5.350.000

35,500,000

Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre be- medlade, barnrika familjer....................

Summa

4. Bostadsbyggande i städer och sladslikn. samhällen.

Lån till bostad sbyggnadsföretag i städer och stads- liknande samhällen ..........................

5,000,000

3,000,000

2,000,000

1,500,000

500,000

1,000,000

500,000

1,500,000

750,000

40,860,000

5.000. 000

9.000. 000

1,750,000

Lånefonden för bostadsbyggande i städer och stads- liknande samhällen. [Den tidigare bedrivna

verksamheten fortsättes genom särskild lånefond

fr. o. m. budgetåret 1935,36.] ................

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet ..

Summa

5. Bostadsanskaffning för pensionärer m. fl.

Bidrag till inrättande av pensionärshem ........

Summa summarum

1,000,000

16,750,000

1,000,000

125,800,000

Därav 1,500,000 avsedda företrädesvis för lantarbetarbostäder. — 2 Därav 1,000,000 avsedda företrädesvis för lantarbetarbostäder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Statistisk översikt.

17

Jag övergår att i den mån siffersammanställningar äro tillgängliga mera

detaljerat belysa verksamhetens resultat, varvid jag inledningsvis lämnar en

sammanställning över till olika ändamål anvisade anslag (Tabell 1).

1. Bostadsförbättringsverksamheten på landsbygden.

En allmän översikt av bostadsförbättringsverksamhetens omfattning i riket

från dess början under år 1933 och t. o. m. år 1939 gives i följande

tabell 2, som visar antalet beviljade förbättringsbidrag årligen, fördelade på

olika storleksklasser av bidragsbelopp för vanliga bostäder respektive lönebostäder.

Tabell 2. Antal beviljade förbättringsbidrag under åren 1933—1939.

F Vanliga bostäder.

Å r

K r

o n

o r

Summa

-99

100-

199

200-

299

300-

399

400-

499

500-

599

600-

699

700-

799

800-

899

900-

999

1,000-

1,099

1,100-

1,200

1933........

32

212

401

392

414

384

288

327

336

171

652

__

3,609

1934........

147

1,284

2,105

2,489

2,486

2,556

1,837

1,744

1,757

899

3,480

—

20,784

1935........

39

412

936

1,223

1,458

1,519

1,248

1,271

1,379

814

3,774

—

14,073

1936........

13

187

472

554

599

696

473

451

482

215

1,013

—

5,155

1937........

38

154

195

251

293

358

279

296

354

196

1,195

—

3,609

1938........

4

67

210

325

402

606

549

617

779

573

4,040

91

8,263

1939........

7

227

1,009

285

296

363

288

287

359

216

1,416

883

5,636

Summa

280

2,543

5,328

5,519

5,948

6,482

4,962

4,993

5,446

3,084

15,570

974

61,129

Lönebostäder.

1933........

—

—

24

7

5

7

24

11

31

4

43

—

156

1934........

1

11

18

30

16

31

42

38

77

19

135

—

418

1935........

3

22

41

50

38

69

75

125

103

69

420

—

1,015

1936........

—

40

61

173

114

199

174

155

129

103

483

1

1,632

1937........

11

—

3

15

17

47

63

52

42

37

158

—

445

1938........

—

—

3

—

Uj 27

18

21

43 10

120

; 15

268

1939........

—

—

2

—

—

2

1

—

—

_

1

—

6

Summa

15

73

152

275

201

382

397

402

425

242 1,360

16

3,940

Sin största omfattning hade bostadsförbättringsverksamheten— i enlighet

med det arbetsmarknadspolitiska depressionsbekämpande syfte, varmed den

igångsattes — under åren 1934—35, då 20,784 respektive 14,073 bidrag till

vanliga bostäder beviljades. Under de följande åren har verksamheten fortgått

i en omfattning av 5 å 6,000 bidrag per år i genomsnitt. Av tabellen framgår,

vilken relativt ringa roll bostadsförbättringsbidragen haft för förbättring av

lönebostäder.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 237.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Tabell 3.

Hushållningssällskap

Vanliga bostäder

Lönebostäder

Antal

ansök-

ningar

Antal

företag

vartill

medel

bevil-

jats

Till be- viljade

företag

anvisade

bidrags- medel

Till be- viljade

företag

anvisade

låneme- del

Antal

ansök-

ningar

Antal

företag,

vartill

medel

beviljats

Till be- viljade

företag

anvisade

bidrags- medel

Till be- viljade

företag

anvisade

låneme- del

Stockholms.........

2,264

1,251

676,785

527,560

189

109

121,550

147,200

Uppsala............

1,750

973

650,900

256,400

184

107

165,845

29,625

Södermanlands......

1,312

825

599,490

408,450

559

353

655,250

291,200

Östergötlands ......

2,754

1,183

847,278

429,445

415

193

286,312

142,500

Jönköpings..........

2,941

1,538

863,780

356,315

lil

49

57,825

19,000

Kronobergs.........

3,353

2,193

873,745

313,350

36

23

14,650

4,500

Kalmar norra......

1,418

799

505,485

140,790

112

65

106,725

45,200

Kalmar södra ......

2,874

1,269

809,821

304,440

54

28

34,515

21,984

Gotlands............

2,337

1,243

572,660

146,850

25

18

25,300

15,560

Blekinge............

6,834

3,234

1,764,490

374,960

21

13

12,700

—

Kristianstads .......

7,911

3,514

1,994,485

409,770

248

97

161,425

65,890

Malmöhus..........

4,124

2,413

1,084,545

70,950

493

171

288,545

30,150

Hallands ..........

4,077

2,716

1,599,530

238,720

201

162

194,825

46,800

Göteborgs och Bohus

4,860

2,149

1,661,070

490,665

38

25

49,550

13,200

Älvsborgs läns norra

2,570

1,471

958,425

269,500

59

37

51,775

14,700

Älvsborgs läns södra

2,046

1,190

552,430

116,150

9

3

2,600

2,500

Skaraborgs.........

4,112

2,358

1,631,665

535,210

302

129

254,400

80,650

Värmlands ........

5,504

2,495

1,711,780

715,715

208

117

191,515

41,300

Örebro ............

2,781

1,448

732,760

171,900

74

28

36,300

8,900

Västmanlands ......

1,618

841

598,315

143,700

242

136

153,485

7,500

Kopparbergs........

3,363

1,551

1,020,750

616,650

2

1

400

—

Gävleborgs..........

4,446

1,892

1,413,928

715,927

1

1

1,000

—

Västernorrlands ....

10,153

4,786

3,349,527

496,282

1

1

1,500

—

Jämtlands..........

7,628

3,207

2,423,600

1,171,180

12

7

5,800

2,300

Västerbottens ......

18,526

5,871

5,001,800

878,000

1

1

1,000

—

Norrbottens ........

21,015

7,486

5,505,449

2,271,301

8

6

6,140

—

Summa

183,343

59,896:39,404,493

12,570,180

| 3,605

1,880

2,880.932

1,030,659

Vad angår bidragsbeloppens fördelning på storleksklasser framträder i

tabellen en tydlig förskjutning från mindre till större belopp under de år,

verksamheten pågått. Under de tre första åren 1933—35, då sammanlagt

38,466 bidrag beviljades för vanliga bostäder, utgingo mer än en tredjedel

(36.5 %) av bidragen med belopp lägre än 500 kronor, under det att c:a en

femtedel av bidragen lågo vid dåvarande maximum, 1,000 kronor. Under

de senaste åren 1938—39, då sammanlagt 13,899 bidrag till vanliga bostäder

beviljats, har endast omkring en femtedel av bidragen varit på belopp,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Tabell 4.

19

Hushållningssällskap

och län

Förbättringsbidrag och nybyggnads- lån

Förbättringslån

Ingivna

ansök-

ningar

Egnahemsnämndens pröv- ning

Ingivna

ansök-

ningar

Egnahemsnämn- dens prövning

Till-

styrkta

ansök-

ningar

Bidrag

Lån

Till-

styrkta

ansök-

ningar

Beräknat

lånebehov

Stockholms..............

189

155

213,490

89,750

8

3

15,800

Uppsala.................

176

141

187,100

75,700

37

36

149,600

Södermanlands ..........

213

116

102,090

96,600

63

57

151,510

Östergötlands............

172

115

129,200

136,700

60

58

223,900

Jönköpings ..............

242

234

391,611

75,800

4

4

8,700

Kronobergs..............

312

228

180,000

150,000

23

23

60,000

Kalmar läns n:a ........

121

110

182,571

25,346

3

3

12,000

> > s:a ........

356

279

404,223

80,453

4

4

16,500

Gotlands ................

232

227

207,000

36,000

7

6

21,500

Blekinge ................

826

756

653,525

144,200

35

35

105,900

Kristianstads............

963

811

1,010,565

148,650

19

15

37,500

Malmöhus ..............

409

168

167,700

56,000

12

10

26,300

Hallands................

428

378

514,540

100,200

33

32

172,300

Göteborgs och Bohus ____

676

540

926,540

199,090

8

7

29.500

Älvsborgs läns n:a........

375

297

443,200

147,800

63

61

121,205

» » s:a........

171

166

181,500

36,800

2

2

6,000

Skaraborgs ..............

289

245

405,690

130,200

10

3

12,100

Värmlands ..............

966

903

1,164,045

359,400

38

36

81,770

Örebro..................

164

130

82,850

59,500

38

37

71,600

Västmanlands............

185

163

261,958

48,100

7

7

45,200

Kopparbergs ............

509

266

309,150

198,500

22

21

60,000

Gävleborgs ..............

411

324

495,350

139,354

63

63

142,897

Västernorrlands..........

1,455

1,291

1,513,257

360,600

37

33

74,100

Jämtlands ..............

1,153

1,094

1,555,900

537,600

38

38

116,180

Västerbottens............

1,898

1,736

3,020,003

502,433

70

70

181,487

Norrbottens..............

3,458

3,351

4,942,595

1,897,395

102

98

415,098

16,34!)

14,224

19,645,653

5,832,171

| 806

762

2,358,647

understigande 500 kronor, medan nära hälften uppgått till eller överstigit

1,000 kronor. Detta bestyrker det i annat sammanhang gjorda påpekandet, att

verksamheten i början till stor del medförde en endast mindre genomgripande

upprustning av landsbygdsbostäderna; tendensen till mera grundliga

förbättringsarbeten under senare år är tydlig.

Tabell 3 visar bostadsförbättringsverksamhetens omfattning i olika län

från dess början år 1933 t. o. m. år 1939.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majlis proposition nr 237.

Under de år verksamheten pågått lia icke fullt hälften av de ingivna ansökningarna

beviljats. Inslaget av såväl ansökningar som beviljade bidrag

i de nordligaste länen är påfallande stort. Mer än en fjärdedel av till vanliga

bostäder beviljade bidrag ha gått till Västerbottens och Norrbottens län.

I fråga örn utnyttjandet av förbättringsbidragen för upprustning av lönebostäder

intager Södermanlands län en särställning.

1939 års ansökningar om förbättringsbidrag och nybyggnadslån samt de

vid 1939 års lagtima riksdag beslutade förbättringslånen, fördelade på län,

framgår av tabell 4.

Av egnahemsnämnderna tillstyrkta ansökningar (sammanlagt 14,986) omfatta

19,645,653 kronor i förbättringsbidrag, 5,832,171 kronor i nybyggnadslån

samt 2,358,647 kronor i förbättringslån. För dessa ansökningar finnas

disponibla 2,600,000 kronor såsom förbättringsbidrag, 1,000,000 kronor såsom

nybyggnadslån samt 2,000,000 kronor såsom förbättringslån. Även

i fråga örn 1939 års ansökningar är inslaget från de nordliga länen påfallande

starkt; mer än hälften av efter egnahemsnämndernas prövning tillstyrkta

förbättringsbidrag falla på de fyra nordligaste länen.

2. Lantarbetarbostadslån och -bidrag.

Den vid förra årets lagtima riksdag beslutade nya formen för stöd åt

förbättring av lantarbetarbostäder har ännu icke hunnit komma i tillämpning

i större omfattning. Tabell 5 ger en översikt av verksamhetens omfattning

till den 1 mars 1940 i olika län.

Tabell 5.

Beviljade lantarbetarbostadsbidrag och lantarbetarbostadslån till den 1 mars 1940.

Län

Antal

ansökn.

Av-

slagna

ansökn.

Be-

viljade

ansökn.

Antal

lägen-

heter

Värme

vatten

avlopp

3 rum

och

kök

Beviljat

lån

Beviljat

bidrag

Stockholms..............

7

1

6

10

9

3

60,200

3,600

Uppsala ................

7

—

7

18

16

—

64,300

4,800

Södermanlands ..........

24

6

18

51

51

4

177,700

15,600

Östergötlands............

23

5

18

38

38

—

177,700

12,300

Kalmar södra............

2

—

2

5

5

5

21,400

3,000

Gotlands ................

2

1

1

3

3

1

12,000

1,200

Kristianstads ............

9

1

8

17

17

1

66,000

5,700

Malmö..................

6

2

4

10

10

2

68,500

3,600

Hallands................

4

—

4

8

8

6

39,800

4,200

Göteborgs och Bohus ....

1

—

1

1

1

1

7,500

600

Älvsborgs norra..........

1

—

1

7

7

1

10,000

2,400

Skaraborgs ..............

4

—

4

9

9

2

36,000

3,300

Värmlands ..............

2

—

2

2

2

—

5,000

600

Västmanlands............

6

—

6

19

19

—

60,900

5,700

98

10

82

198

195

26

807,000

06,600

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

21

Av hittills ingivna ansökningar ha 82 beviljats avseende 198 lägenheter;

av dessa äro 195 försedda nied eller skola förses nied centralvärme, vattenledning

och avlopp. Enligt uppgift inneligga f. n. hos egnahemsstyrelsen

oprövade c:a 80 ansökningar.

3. Bostadsförsörjning för barnrika familjer.

Bostadsförsörjningsverksamheten till förmån för barnrika familjer tog

sin början hösten 1935, i vad angår hyreslägenheter, respektive hösten 1938,

i vad angår egnahem. T. o. m. februari 1940 ha enligt från statens byggnadslånebyrå

erhållna uppgifter familjebidrag beviljats — i eller utan förening

med bostadsanskaffningslån — för sammanlagt 7,747 lägenheter, varav

5,842 hyreslägenheter och 1,905 egnahem.

Hyreslägenheter. Bidrag avseende hyreslägenheter ha beviljats för 753

hus, varav 388 flerfamiljshus och 365 enfamiljshus (inklusive s. k. enfamiljsstugor).

De häri befintliga lägenheterna fördela sig på 7 lägenheter

om ett rum och kök, 3,979 lägenheter om två rum och kök, 1,721 lägenheter

om tre rum och kök samt 135 lägenheter örn fyra eller flera rum och

kök. Av hyreslägenheterna äro sålunda något mer än två tredjedelar lägenheter

om två rum och kök samt icke fullt en tredjedel större lägenheter.

Antalet hyreslägenheter, för vilka bidrag beviljats t. o. m. februari 1940,

å olika orter är följande: Stockholm 2,431, Göteborg 1,633, Malmö 187,

Norrköping 117, Hälsingborg 89, örebro 42, Borås 200, Gävle 51, Eskilstuna

102, Uppsala 25, Västerås 16, Jönköping 90, Linköping 35, orter med 10,000

—30,000 invånare 567 samt orter med under 10,000 invånare 257.

Syftet med de efter barnantalet differentierade familjebidragen till flerbarnsfamiljers

bostäder har varit att möjliggöra för större familjer med till

följd av barnförsörjningsbördan nedsatt hyresbetalningsförmåga att erhålla

en bostad avpassad efter familjens storlek och hyresbetalningsförmåga.

Följande sammanställningar av byggnadslånebyråns material (av fall, där

tillräckliga uppgifter föreligga) ge en uppfattning av i vad mån detta syfte

förverkligats.

Tabell 6 framställer fördelningen av familjer med olika antal minderåriga

barn på lägenheter av olika storleksklass.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Tabell 6.

Familjer, fördelade på storleksgrupper av hyreslägenheter.

Familjer med följande

antal minderåriga barn

Lägenhet om

2 rum o.

kök

3 rum o.

kök

4 o. fl. rum

o. kök

3 barn ....................

1,513

333

13

4 » ....................

805

394

22

5 » ....................

265

391

20

G » ....................

92

185

24

7 » ....................

29

74

8

8 o. fl. barn ..............

14

47

7

Av familjer med 3—4 barn bo tre fjärdedelar i lägenheter örn 2 rum

och kök och en fjärdedel i större lägenheter. Av familjer med 5 eller flera

barn bo däremot endast omkring en tredjedel i lägenheter om två rum och

kök, men två tredjedelar ha större lägenheter. I motsats till vad som gäller

på den allmänna hyresmarknaden har sålunda beträffande de subventionerade

hyreslägenheterna för barnrika familjer i betydande mån en anpassning

av lägenhetens storlek efter familjens åstadkommits.

Förhållandet mellan genomsnittlig familjeinkomst och genomsnittlig bostadskostnad

i hyreslägenheter för bamrika familjer å olika orter framgår

av tabell 7 (i denna tabell äro ej medtagna familjer, som enligt uppgift

erhållit fattigvård eller annat understöd).

Den genomsnittliga hyran är ungefär densamma för 2 rum och kök-lägenheter

och 3 rum och kök-lägenheter, vilket innebär att den större kostnaden

för de senare lägenheterna för familjernas del enligt syftet med de differentierade

bidragen kompenseras av de större hyresavdragen för de mera

barnrika familjerna. Sådan kompensation föreligger även å mindre orter

beträffande lägenheter om 4 eller flera rum och kök, däremot icke i Stockholm.

Den genomsnittliga familjeinkomsten är högre i de större lägenhetskategorierna,

varför hyresprocenten i dessa är lägre. Detta motsvaras emellertid

av att familjerna i de större lägenheterna ha större barnförsörjningsbörda.

En närmare granskning av materialet ger vid handen att den typiska

hyresprocenten för familjer med tre eller fyra barn ligger mellan 16

och 20 procent, medan den för familjer med fem eller flera barn ligger mellan

12 och 16 procent.

Egnahem. När bostadsförsörjningsverksamheten till förmån för barnrika

familjer år 1938 utvidgades till att omfatta egnahem, var ett av de viktigaste

syftena, att även landsbygdens flerbarnsfamiljer skulle kunna erhålla

fördel av en verksamhet, som tidigare i huvudsak varit begränsad till stadssamhällena

eller orter med hyresmarknad. Erfarenheten hade vidare givit

vid handen att bostadsförsörjningsverksamheten för barnrika familjer i hyreslägenheter

nått spridning i huvudsak endast i södra och mellersta Sveriges

stadssamhällen, under det att norrländska orter berörts i mycket ringa grad.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237,

23

Tabell 7.

Familjeinkomst och bostadskostnad i beviljade hyreslägenheter för barnrika familjer.

Genomsnittlig

fam.-ink., kr.

Genomsnittlig

bost.-kostn., kr.

Bost.-kostn. i

% av fam.-ink.

a) 2 rum och kök.

Stockholm..................................

3,349

649

19.4

Göteborg...................................

3,133

582

18.6

Malmö......................................

2,947

483

16.4

Norrköping ................................

3,107

533

17.2

Hälsingborg ................................

3,177

574

18.1

Örebro .....................................

3,613

499

13.8

Borås ......................................

2,699

574

21.3

Gävle ......................................

3,043

621

20.4

Eskilstuna..................................

3,263

532

16.3

Västerås....................................

4,633

652

14.1

Jönköping..................................

3,285

501

15.3

Orter med 10,000—30,000 inv...............

2,871

516

18.0

Orter med under 10,000 inv.................

2,958

504

17.0

Tillhopa

3,165

582

18.4

b) 3 rum och kök.

Stockholm..................................

4,125

662

16.0

Göteborg....................: ..............

4,134

563

13.6

Malmö.....................................

3,716

465

12.5

Norrköping.................................

3,679

494

13.4

Hälsingborg ................................

3,168

461

14.6

Örebro.....................................

3,162

550

17.4

Borås ......................................

3,257

637

19.6

Gävle ......................................

3,200

586

18.3

Uppsala....................................

3,299

658

19.9

Linköping ..................................

3,160

487

15.4

Jönköping..................................

3,229

432

13.4

Orter med 10,000—30,000 inv...............

3,276

485

14.8

Orter med under 10,000 inv.................

2,989

512

17.1

Tillhopa

3,754

671

15.2

c) 4 och flera rum och kök.

Stockholm..................................

5,159

741

14.4

Borås ......................................

4,810

586

12.2

Orter med 10,000—30,000 inv ..............

3,108

660

21.2

Orter med under 10,000 inv.................

3,420

531

15.5

Tillhopa

4,568

676

14.8

Samtliga

8,898

581

17.1

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Tabell 8 a.

Egnahemslån för barnrika familjer. Nybyggnader. Beviljade lån (t. o. m. febr. 1940).

1

Län

Städer

Köpingar

Kommuner

Hela länet

[ Antal

| lån

1 Låne- j summa

Anta]

lån

Låne-

summa

Antal

lån

Låne- | summa

Antal

lån

Låne-

summa

Stockholms.............

73

894,730

2

28,800

43

560,561

118

1,484,091

Uppsala................

30

389,810

12

142,103

42

531,913

Södermanlands..........

3

37,264

—

43

502,646

46

539,910

Östergötlands...........

17

253,305

1

14,400

39

474,467

57

742,172

Jönköpings..............

19

247,365

—

—

19

243,994

38

491,359

Kronobergs.............

—

—

4

46,530

19

225,554

23

272,084

Kalmar.................

25

323,087

4

45,760

71

702,057

100

1,070,904

Gotlands................

5

62,385

2

21,350

8

70,030

15

153,765

Blekinge................

—

—

—

—

35

331,062

35

331,062

Kristianstads............

2

30,000

2

28,480

38

395,291

42

458,771

|

Malmöhus..............

21

323,555

2

32,355

28

329,537

51

685,447

Hallands................

10

123,100

—

—

15

130,814

25

253,914

Göteborgs och Bohus____

46

572,981

—

—

59

596,341

105

1,169,322

Älvsborgs...............

—

—

—

—

81

954,560

81

954,560

Skaraborgs..............

22

298,676

—

—

28

290,506

50

589,182

Värmlands..............

24

293,210

—

—

37

375,191

61

668,401

örebro.................

21

284,926

—

—

18

197,267

39

482,193

Västmanlands...........

22

275,490

—

—

25

370,497

47

645,987

Kopparbergs............

7

99,672

5

64,570

98

1,065,546

ilo

1,229,788

Gävleborgs..............

15

201,996

—

—

55

581,781

70

783,777

Västernorrlands.........

17

226,151

—

—

56

580,976

73

807,127

Jämtlands..............

—

—

—

—

35

380,177

35

380,177

Västerbottens...........

4

60,010

—

—

54

484,058

58

544,068

Norrbottens.............

35

450,011

—

—

163

1,528,793

198

1,978,804

Hela riket

418

5,447,724)

22

282,245

l,079|ll,513,809j

1,51917,243,778)

De hittillsvarande erfarenheterna ha visat, att bostadsförsörjningsverksamheten

för flerbarnsfamiljer i egnahem — även oavsett denna bostadsforms

lämplighet i och för sig — i de nämnda hänseendena utgjort en lämplig

komplettering av ifrågavarande bostadspolitiska verksamhetsgren.

Tabellerna 8 a och b ge en översikt av den hittillsvarande egnahemslåneverksamheten

för barnrika familjer.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237. 2o

Tabell 8 b.

Egnahemslån för barnrika familjer, förbättringar. Beviljade lån (t. o. m. febr. 1940)

Län

Städer

Köpingar

Kommuner

Hela länet

Antal

lån

Låne-

summa

Antal

lån

Låne-

summa

Antal

lån

Låne-

summa

Antal

lån

Låne-

summa

Stockholms ............

4

27,110

1

2,000

12

50,933

17

80,043

Uppsala................

1

3,780

• —

—

—

—

1

3,780

Södermanlands..........

—

—

—

—

4

28,530

4

28,530

Östergötlands ..........

1

2,300

—

—

7

37,976

8

40,276

Jönköpings..............

—

—

—

—

1

10,600

1

10,600

Kronobergs ............

—

—

1

4,410

6

28,652

7

33,062

Kalmar ................

—

—

—

—

6

26,244

6

26,244

Gotlands................

3

14,670

2

5,400

1

5,697

6

25,767

Blekinge................

—

—

—

—

17

92,802

17

92,802

Kristianstads............

—

—

—

—

13

47,267

13

47,267

Malmöhus ..............

—

—

—

—

10

42,854

10

42,854

Hallands................

—

—

—

—

12

37,846

12

37,846

Göteborgs och Bohus ....

4

14,944

—

—

17

66,560

21

81,504

Älvsborgs ..............

—

—

1

6,165

10

34,318

11

40,483

Skaraborgs..............

1

12,600

—

—

3

13,522

4

26,122

Värmlands..............

_

—

—

—

15

66,678

15

66,678

Örebro..................

2

20,070

—

—

10

41,602

12

61,672

Västmanlands ..........

—

—

—

—

2

6,965

2

6,965

Kopparbergs............

1

5,220

—

—

26

123,418

27

228,638

Gävleborgs..............

—

—

—

—

17

82,375

17

82,375

Västernorrlands ........

—

—

—

—

18

93,715

18

93,715

Jämtlands..............

—

—

—

—

8

43,584

8

43,584

Västerbottens ..........

—

—

—

-

43

192 431

43

192,431

Norrbottens ............

10

61,509

—

—

96

481,979

106

543,488

Hela riket

27

162,203 a

17,975

354

1,656,548

| 386

1,836,726

Av de 1905 bostadsanskaffningslån, som t. o. m. februari 1940 beviljats

för egnahem, gälla 1,519 nybyggnad och 386 ombyggnad och förbättring. Till

egnahem i städer och köpingar ha beviljats 472 lån, medan 1,433 lån gått till

egnahem i landskommuner. En betydande del av de lån, som beviljats i

landskommuner, har gått till Norrland och Dalarna. Bland kommuner, som

i större omfattning utnyttjat bostadsanskaffningslånen för nybyggnad av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

egnahem, märkas Stockholm (65), Uppsala (23), Göteborg (20), Uddevalla

(20), Haparanda (19), örebro (18), Luleå (16), Landskrona (15), Nybro (15),

Karlstad (15), Hudiksvall (14), Köping (11), Halmstad (10), Västervik (10),

Nederkalix (47), Överkalix (38), Skellefteå landskommun (21), Malung (13),

Domnarvet (12), Töre (12), Frösön (11), Skön (11), Kville (11). Även bostadsanskaffningslån

om ombyggnad av egnahem ha fått sin starkaste spridning

i norra delarna av landet: Nederkalix (24), Bjurholm (18), Norrfjärden

(15), Älvsby (14), Skellefteå landskommun (12), Överkalix (11).

Utöver de här redovisade beviljade lånen äro vid slutet av februari 1940

hos statens byggnadslånebyrå inneliggande 457 ansökningar med ett sammanlagt

belopp av 4,572,198 kronor.

Fördelningen av familjerna på olika lägenhetskategorier i egnahem framgår

av tabell 9.

Tabell 9.

Beviljade egnahem, fördelade efter familjetyper oell rumsantal.

Familjer med följande

antal minderåriga barn

2 rum o.

kök

3 rum o.

kök

4 rum o.

kök

5 o. fl.

rum o.

kök

3 barn..................

103

304

120

20

4 » ..................

71

233

148

19

5 » ..................

48

176

131

30

6 o. fl. barn............

30

199

207

57

252

912

606

126

Den starkast representerade lägenhetskategorien är 3 rum och kök, men

.även 4 rum och kök är ofta förekommande. För de största familjerna (med

45 eller flera barn) är den senare lägenhetskategorien den vanligaste. Även

i fråga om egnahem sker sålunda en viss anpassning av bostadens storlek

efter familjens.

En jämförelse mellan förutvarande bostad och den bostad i eget hem, som

erhållits med hjälp av bostadsanskaffningslån ger vid handen att för flertalet

familjer den förutvarande bostaden hade en nyttig golvyta av mellan 25 och

55 kvm, under det att den nyttiga golvytan i de nya egna hemmen i praktiskt

taget samtliga tall ligger mellan 60 och 130 kvm. Denna jämförelse grundar

sig på uppgifter angående av byggnadslånebyrån godkända egnahem, vilka

hittills uppgå endast till ett hundratal.

Förhållandet mellan familjeinkomst och bostadskostnad i godkända egnahem

framgår av tabell 10.

Den relativa bostadskostnaden synes i de egnahem, som åtnjuta familjebidrag,

vara av ungefär samma storleksordning som i hyreslägenheter med

familjebidrag.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Tabell 10.

Familjeinkomst och bostadskostnad i godkända egna hem för barnrika familjer.

—

Genomsnitt-

Genomsnitt-

Bost.-kostn.

Antal lag.

lig fam.ink.,

lig bost.-

i % av farn.-

kr.

kostn., kr.

ink.

a) 2 rum och kök

Orter m. 10 000—30 000 inv............

8

3,480

629

18.1

Orter m. under 10 000 inv.............

9

2,054

403

19.6

b) 3 rum och kök

Stockholm ............................

5

3,761

604

16.1

Uppsala...............................

10

3,304

655

19.8

Orter m. under 10000 inv.............

30

2,448

472

19.3

c) 4 rum och kök

Stockholm ............................

2

5,750

770

13.4

Orter m. 10 000—30 000 inv.............

3

3,360

494

14.7

Orter m. under 10 000 inv.............

32

2,970

487

16.4

d) 5 o. fl. rum och kök

Orter m. 10 000—30 000 inv.............

1

4,263

911

21.4

Orter m. under 10 000 inv.............

7

3,840

394

10.3

4. Ombyggnadslån och tertiårlån.

Sedan 1935 har t. o. m. februari 1940 enligt uppgift från statens byggnadslånebyrå

som ombyggnadslån utlånats ett belopp av 6,254,025 kronor. Enligt

Kungl. Maj :ts beslut skall av återstående till detta ändamål anvisade medel

ett belopp av 1,300,000 icke användas. Som tertiärlån har sedan hösten

1937 och t. o. m. februari 1940 utlånats ett belopp av 1,651,350 kronor.

5. Pensionärshem.

Enligt uppgift från statens byggnadslånebyrå hade vid utgången av februari

inkommit 18 ansökningar örn statsbidrag för anordnande av pensionärshem.

Av dessa hade vid samma tillfälle 13 ansökningar beviljats med ett sammanlagt

belopp av 276,133 kronor. De beviljade ansökningarna ha ingivits av

följande kommuner: Trollhättan, Malmö, Landskrona, Lidköping, Ljusnarsberg,

Smedjebacken, Stehag, Grangärde (6 st.).

Bostadsförbättringsverksamliet på landsbygden.

I årets statsverksproposition har, såsom redan erinrats, Kungl. Maj:t på

min hemställan under femte huvudtiteln föreslagit riksdagen att, i avbidan

på särskild proposition i ämnet, beräkna ett reservationsanslag å 3,250,000

kronor såsom bidrag till främjande av bostadsbyggande på landsbygden.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Vidare har Kungl. Majit föreslagit riksdagen att å kapilalbudgeten beräkna,

dels under statens utlåningsfonder till lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden (nybyggnadslån) ett reservationsanslag å 3,000,000

kronor, dels under fonden för låneunderstöd till lån för bostadsförbättringsverksamhet

(förbättringslån) ett reservationsanslag å 2,000,000 kronor.

I skrivelse den 29 augusti 1939 har statens egnahemsstyrelse beräknat medelsbehovet

för budgetåret 1940/41 sålunda att till förbättringsbidrag äskats

3,250,000 kronor, till nybyggnadslån 1,000,000 kronor samt till förbättringslån

2,000,000 kronor, detta dock under förutsättning att Kungl. Majit samtidigt

ville föreslå riksdagen att å tilläggsstat för budgetåret 1939/40 bevilja

ett anslag å 5,000,000 kronor till förbättringsbidrag. Av anslaget till förbättringsbidrag

föreslår egnahemsstyrelsen att 200,000 kronor måtte få disponeras

för lantarbetarbostadsbidrag och att 25,000 å 30,000 kronor reserveras

för förbättring av fiskarbostäder enligt förut tillämpade grunder varjämte

ur anslaget torde bestridas arvoden och reseersättningar åt fyra av egnahemsstyrelsen

anställda byggnadskontrollanter.

Hösten 1939 förelågo 14,224 ansökningar om förbättringsbidrag och nybyggnadslån,

vilka enligt egnahemsnämndernas mening borde tillgodoses,

gällande 14,727 lägenheter med en beräknad sammanlagd byggnadskostnad

på 43.5 miljoner kronor. Behovet av förbättringsbidrag och nybyggnadslån

beräknades på grundval härav till 19.6 resp. 5.8 miljoner kronor. Samtidigt

förelågo 762 ansökningar örn förbättringslån gällande 817 lägenheter kostnadsberäknade

till 3.5 miljoner kronor, vartill behovet av förbättringslån

beräknades uppgå till 2.3 miljoner kronor.

I skrivelse av den 19 december 1939 framhåller egnahemsstyrelsen, att de

av densamma äskade anslagen, särskilt om tilläggsanslag för budgetåret

1939/40 icke kan beräknas, äro att anse som otillräckliga i jämförelse med

det av ansökningarna konstaterade behovet. Samtidigt framlägger egnahemsstyrelsen

förslag innebärande att ganska betydande delar av anslagen

såväl för innevarande budgetår som för budgetåret 1940/41 skulle reserveras

för innehavare av kronolägenheter och undersaker därvid angelägenheten

av, att anslagen för budgetaret 1940/41 tilltagas så att dessa föreslagna reservationer

icke ytterligare skärpa svårigheterna att få medlen att förslå för de

ursprungligen avsedda ändamålen.

Egnahemsstyrelsens utredning angående kronolägenheter.

Egnahemsstyrelsen erinrar i nämnda skrivelse angående förslagen till bostadsförbättringsåtgärder

på kronolägenheter, att den av Kungl. Majit den

29 augusti 1939 erhållit i uppdrag att i samråd med domänstyrelsen verkställa

den utredning och avgiva det förslag rörande kolonisationsverksamheten

i Norrland och Dalarna samt upplåtelse av skogstorp, odlingslägenheter,

kronotorp och andra lägenheter å kronomark i de sex nordligaste länen,

som tidigare åvilat egnahemsutredningen. Utan att ännu kunna fram
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 237.

29

lägga något allmänt förslag i dessa ämnen har egnahemsstyrelsen emellertid

funnit det angeläget att framlägga förslag, ägnade att möjliggöra en förbättring

av de allvarligaste bristerna på ifrågavarande bostäder.

Det bostadsbestånd det här gäller utgjordes vid 1938 års utgång av 2,049

skogstorp och odlingslägenheter samt 128 kronotorp. Verksamheten med avseende

å samtliga lägenheter handhaves av domänstyrelsen. För samtliga

upplåtelseformer gäller, att staten upplåter odlingsmark och bidrager till

uppförande av åbyggnader medelst byggnadsbidrag, vilka enligt kungl, brev

den 14 juni 1929 jämte kostnader för viss byggnadsmateriel m. m. bestridas

från ett under nionde huvudtiteln uppfört anslag till kolonisation: odlingsoch

byggnadshjälp åt innehavare av odlingslägenheter m. fl. Efter 15 s. k.

frihetsår skall innehavaren av dylika lägenheter erlägga arrende beräknat

efter markvärde, odlingshjälp och byggnadsbidrag. Sålunda hade de 1,792

lägenheter, för vilka vid slutet av 1938 frihetsåren utgått, att erlägga sammanlagt

54,180 kronor i avgäld för år eller i medeltal kronor 30: 23.

En särskild form av odlingslägenheter utgöra de s. k. fjällägenheterna,

vilka enligt kungörelse den 3 juni 1915 upplåtits ovan odlingsgränsen i Västerbottens

och Norrbottens lappmarker. Fjällägenheterna, till vilka byggnadshjälp

ävenledes utgår, ehuru i ringa omfattning, från nyssnämnda anslag

och vilka förvaltas av länsstyrelserna, uppgingo den 1 juli 1939 till 140

st. inom Västerbottens län och 189 inom Norrbottens län.

De kolonat slutligen, vilka upprättats enligt beslut av 1918 års riksdag,

uppgingo den 1 juli 1939 till ett antal av 452. Verksamheten handhaves under

egnahemsstyrelsens kontroll i Norrbottens och Västerbottens län av särskilda

kolonisationsnämnder samt i övriga norrlandslän och i Kopparbergs

län av domänstyrelsen. En del av kolonaten ha bebyggts genom statens

försorg, medan en del bebyggts av kolonisten, som därtill erhållit visst statsbidrag.

Även för kolonat beräknas lega, vilken dock utgår först efter ett antal

frihetsår, vilka senast av 1938 års riksdag utsträckts till 20 år.

Under senare år lia åtskilliga framställningar gjorts örn åtgärder för bostadsförbättring

på här ifrågavarande kronolägenheter. Länsstyrelsen i Västerbottens

län har sålunda i skrivelse den 15 mars 1937 hemställt, att Kungl.

Maj:t ville snarast möjligt vidtaga åtgärder i syfte att bostäderna å kronotorp

och odlingslägenheter måtte, där så erfordrades, bliva iståndsätta genom

domänstyrelsens försorg. I framställningen instämde vid kongress i

juni 1937 Sveriges kronotorpare- och kolonist!örbund. I utlåtande den 14

maj 1938 över en framställning från fjällägenhetsinnehavare i Sorsele socken

har länsstyrelsen i Västerbottens län hl. a. förordat en kraftig höjning

av maximibeloppet för byggnadshjälp åt fjällägenheter. I samband därmed

beräknades kostnaderna för iståndsättande av de 140 lägenheterna inom länet

(bostäder och ladugårdar) till 430,000 kronor.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har vidare i skrivelse den 15 mars 1939

framfört erinringar mot att innehavare av kronotorp och odlingslägenheter,

kolonat och fjällägenheter vore helt uteslutna från möjligheten att erhålla

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

lån enligt kungörelsen om beredande av bostäder i egna hem åt mindre bemedlade,

barnrika familjer. Statens byggnadslånebyrå har med anledning

därav i yttrande framhållit, att principiella betänkligheter knappast kunde

föreligga emot att bevilja bostadsanskaffningslån och familjebidrag men

väl praktiskt ekonomiska hinder däri, att någon realsäkerhet av dessa lägenhetsinnehavare

ej kunde ställas för tilldelade lån. Fråga vore i själva

verket, om icke vederbörande personers ekonomi merendels är så svag att

långivning överhuvud taget knappast kunde anses försvarlig, varför statsbidrag

förefölle vara den enda framkomliga understödsformen. Därest den

rena statsbidragsformen, som säkerligen skulle ställa stora krav på statsmedel,

icke kunde komma till användning, ville byrån icke desto mindre

sätta ifråga, huruvida icke med hänsyn till de ömmande omständigheterna

åtminstone ett försök borde göras med långivning förknippad med familjebidrag.

Slutligen erinras i egnahemsstyrelsens utredning om 1939 års lagtima riksdags

beslut att ur anslaget till bostadsförbättring reservera 50,000 kronor att

disponeras av Norrbottens läns egnahemsnämnd för bostadsförbättringsverksamhet

bland kolonister. I skrivelse från kolonisationsnämnden för Norrbottens

län av den 8 oktober 1939 har framställning gjorts om ytterligare

50,000 kronor för ändamålet. På framställning av Västerbottens läns kolonisationsnämnd

tillstyrkte statens egnahemsstyrelse i skrivelse den 31 mars

1939 en liknande medelsreservation för Västerbottens egnahemsnämnd.

Egnahemsstyrelsens förslag angående bostadsförbättring å

kronolägenheter.

Egnahemsstyrelsen anser det vara klart ådagalagt, att åtskilliga skogstorp,

odlingslägenheter, kronotorp, kolonat och fjällägenheter äro behäftade med

allvarliga brister i avseende å byggnadsbeståndet. I avvaktan på en kommande

allmän reglering av lägenhetsinnehavarnas förhållanden böra åtgärder

av provisorisk karaktär vidtagas för förbättring av bostäderna, varvid

uppreser sig icke så mycket en jordbruksfråga som en bostadssocial fråga.

Vid övervägandet av detta spörsmål har styrelsen stannat för att föreslå, att

åtgärder för förbättring av bostäder på här avsedda kronolägenheter skola

anordnas i huvudsak inom ramen för de bestämmelser, som äro meddelade

dels i kungörelsen om förbättringsbidrag, nybyggnads- och förbättringslån

dels i kungörelsen om lån och bidrag av statsmedel för beredande av bostäder

i egnahem åt mindre bemedlade, barnrika familjer.

En effektivare förbättringsverksamhet än hittills torde emellertid förutsätta,

att bostadsförbättringsbidragen för här avsedda kategorier höjas till

högst 2,500 kronor. Den omständigheten att en lägenhetsinnehavare erhåller

bostadsförbättringsbidrag för en byggnad bör vidare icke utgöra hinder

för att han avgiftsfritt erhåller virke och, i den mån det eljest ifrågakommer,

cement till byggnaden eller att han åtnjuter ersättning för sådant bygg
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

31

nadsmaterial. Värdet härav bör självfallet icke inräknas i den uppskattade

kostnaden för byggnadsföretaget.

Ehuru egnahemsstyrelsen anser det önskvärt, att så många lägenhetsinnehavare

som möjligt nöja sig med bidrag och därigenom undvika att ikläda

sig skuld för byggnadsändamål förordar den dock, med tanke på att förbättringsbidrag

icke i alla fall torde vara tillfyllest, möjlighet för dessa lägenhetsinnehavare

att komma i åtnjutande av såväl nybyggnads- och förbättringslån

som bostadsanskaffningslån med familjebidrag. Härvid föreslås,

att lån må kunna utlämnas utan hänsyn till att realsäkerhet icke kan

erbjudas. Beträffande särskilt egna hem för barnrika familjer föreslår

egnahemsstyrelsen, att det ansvar och den befattning med verksamheten

överhuvud taget, som åvilar kommunen, helt bortfaller för dessa kategorier.

Egnahemsstyrelsen övergår därefter till frågan om organisationen av ifrågavarande

i vissa stycken ändrade bidrags- och låneverksamhet och förordar

därvid, att verksamheten handhaves av de för lägenheterna ansvariga organen,

d. v. s. domänstyrelsen, kolonisationsnämnderna samt, beträffande fjälllägenheterna,

länsstyrelserna, varvid i avseende å grunderna för verksamheten

samråd dock bör ske med egnahemsmyndigheterna och statens byggnadslånebyrå.

Som skäl för denna ordning anföres bl. a., att dessa organ

ha den bästa kännedomen såväl om lägenheternas beskaffenhet och förutsättningarna

för deras upprätthållande i framtiden som om innehavarna

och deras familjer. Nämnda organ äro också bättre i stånd att övervaka,

att möjligheterna att erhålla byggnadsbidrag och byggnadsmaterial vid sidan

av förbättringsbidrag eller lån tillvaratages samt att bidrag eller lån icke utnyttjas

på otillbörligt sätt.

Egnahemsstyrelsen påvisar slutligen den orättvisa, som ligger däri, att lägenhetsinnehavare

som tidigare enligt 1929 års kungörelse om kronotorp

m. m. erhållit byggnadsbidrag äro skyldiga att erlägga ränta efter 3.6 °/o, medan

förbättringsbidragen utgå gratis och föreslår, att innehavare av skogstorp

och odlingslägenheter, vilka åtnjutit byggnadsbidrag enligt 34 § kungörelsen

den 14 juni 1929 (nr 170) angående upplåtande av kronotorp å

vissa kronoparker m. m., må till den del byggnadsbidragen enligt domänstyrelsens

beprövande avse bostadsbyggnader befrias från härå belöpande

höjning av den årliga arrendeavgiften, räknat från och med arrendeåret

1940/41.

Beträffande medelstilldelningen för här avsedda ändamål föreslår egnahemsstyrelsen

dels att — sedan riksdagens godkännande inhämtats -— medel

av Kungl. Majit tilldelas ur anslagen och fonderna för innevarande budgetår

dels att medel för verksamheten reserveras för budgetåret 1940/41 allt efter

följande uppställning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Budgetåret 1939140.

Bostadsför
bättrings
bidrag
Domänstyrelsen

för tilldelning åt skogstorp, odlingslägenheter

och kronotorp (2,177 lägenheter)........................ 125,000

Västerbottens läns kolonisationsnämnd (195 lägenheter) ____ 35,000

Norrbottens läns kolonisationsnämnd (211 lägenheter)...... 35,000

Domänstyrelsen för tilldelning åt kolonat i andra län (46

lägenheter) ............................................ j.0,000

Länsstyrelsen i Västerbottens län för tilldelning åt fjällägenheter

(140 lägenheter).................................. 15.000

Länsstyrelsen i Norrbottens län för tilldelning åt fjällägen
heter

(189 lägenheter).................................. 20,000

Summa 240,000

Budgetåret 1940141.

Bosta dsförbättrings
-

Domänstyrelsen för tilldelning åt skogstorp, odlingslägenheter

och kronotorp ........................................ 300,000 .

Västerbottens läns kolonisationsnämnd.................... 75,000

Norrbottens läns kolonisationsnämnd...................... 75,000

Domänstyrelsen för tilldelning åt kolonat i andra län...... 25,000

Länsstyrelsen i Västerbottens län för tilldelning åt fjällägen
heter.

................................................. 50,000

Länsstyrelsen i Norrbottens län för tilldelning åt ^lägenheter.

........................................... 60,000

Summa 585,000

Nybygg-

nadslån

Förbätt-

ringslån

40,000

20,000

15,000

10,000

15,000

10,000

5,000

5,000

10,000

5,000

10,000

5,000

95,000

55,000

Nybygg-

nadslån

t Förbätt- ringslån

100,000

20,000

25,000

10,000

25,000

10,000

10,000

5,000

10,000

5.000

10,000

5,000

180,000

55,000

Egnahemsstyrelsens förslag angående förfarandet vid fördelningen av bo
stadsförbåttringsbidrag

m. m.

Enligt 22 § kungörelsen den 22 juni 1939 (nr 464) om förbättringsbidrag

samt nybyggnads- och förbättringslån för bostadsbyggnadsföretag på landsbygden

skall egnahemsnämnd senast den 1 december varje år, sedan samtliga

före den 15 oktober samma ar till nämnden inkomna ansökningar förberedande

granskats och erforderlig ytterligare utredning verkställts, till

egnahemsstyrelsen insända till Kungl. Maj :t ställd framställning angående

fastställande av de belopp, inom vilka på grund av ifrågavarande ansökningar

bidrag och lan ma av egnahemsnämnden beviljas. Egnahemsstyrelsen

har att sa snart ske kan med eget utlåtande överlämna sådan framställning

till Kungl. Majit.

I skrivelse den 9 januari 1940 upptager egnahemsstyrelsen det sålunda beskrivna

förfaringssättet till diskussion och gör därvid gällande, att icke enbart

antalet av egnahemsnämnderna tillstyrkta ansökningar kan få vara utslagsgivande

vid Kungl. Maj:ts fördelning av ifrågavarande anslag. Med den

erfarenhet som numera vunnits och med den kännedom om bostads-, befolknings-

och arbetsförhållanden inom de olika länen som är tillfinnandes,

torde det icke föreligga några svårigheter att fastställa en relativt bestående

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

33

procentuell fördelning på egnahemsnämnderna, varvid dock fördelningen efter

hand och på grundval av efterkontroll givetvis skulle kunna justeras.

Med en sådan anordning bleve det icke längre nödvändigt, att avvakta varje

års ansökningar, innan anvisade medel kunde fördelas mellan nämnderna.

Förbättringsarbeten kunna sättas i gång tidigare än nu är fallet. Någon

särskild ansökningstid behöver ej fastställas och ej heller torde det vara

nödvändigt, att ansökningar, som på grund av bristande medelstillgång icke

kunna bifallas under ett budgetår, förnyas under nästa budgetår.

Det sålunda förordade förfaringssättet skulle även underlätta en viss rationalisering

av ansökningsförfarandet. Enligt 20 § i kungörelsen skall ansökan

vara åtföljd av plan, xätning och kostnadsberäkning. Då nämnderna

icke längre skulle behöva verkställa en beräkning av de sammanlagda kostnaderna

på grund av inkomna ansökningar varje höst, erfordras icke längre

så detaljerade ansökningar, vilka, även om ritningar och planer äro enkla,

dock vålla kostnader för de sökande, som äro nog så betungande, särskilt

i det fall att ansökningen icke beviljas. Det vore för framtiden tillräckligt

om egnahemsnämnderna först i princip tillstyrkte inkomna ansökningar med

hänsyn till hälsovårds- och ekonomiska skäl och först därefter införskaffade

ritningar och kostnadsberäkningar från dem, som kunde komma i fråga

till bidrag eller lån. Kraven på ritningar och kostnadsberäkningar kunde

på detta sätt även hållas högre.

Slutligen erinrar egnahemsstyrelsen om att egnahemsnämnderna förstatligas

från och med den 1 juli 1940, vilket medför att utbetalningar till

nämnderna framdeles böra verkställas från egnahemsstyrelsen i stället för

från statskontoret och att nämnderna icke behöva utgiva särskilda förbindelser

för mottagna medel.

1937 års utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket.

I sitt den 25 februari 1939 avgivna betänkande angående underlättande av

kvinnornas arbete i de mindre lanlhemmen (Statens off. utredn. 1939: 6) har

1937 års utredning angående arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket

även berört frågan om åtgärder för förbättring av lantbrukets byggnader. Utredningen

erinrar därvid örn att den statliga verksamheten för förbättrande

av bostadsförhållandena på landsbygden haft synnerligen stor betydelse ehuru

vad som därvid kunnat åstadkommas i stort sett inskränkt sig till avhjälpande

av de mest framträdande bristerna särskilt med hänsyn till bostädernas

hygieniska förhållanden. Åtgärder, som syfta till underlättande av

arbetet i hemmen, lia först kunnat komma i andra hand. Utredningen anser

det emellertid angeläget, att sådana förbättringar, som innebära ett mera

effektivt underlättande av hemarbetet, understödjas. Av dessa torde för närvarande

bättre köksinredningar, samt införande av vatten-, avlopps- och värmeledningar,

diir så till rimliga kostnader kan ske, vara mest aktuella. Samtidigt

innebära dylika anordningar stora fördelar ur hygieniska synpunkter

och för trevnaden i hemmet.

Bihang lill riksdagens protokoll 19W. t sanik Nr 237.

3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Utredningen bär haft under övervägande, huruvida särskilda stödåtgärder

kunna vara erforderliga för underlättande av direkt arbetsbesparande installationer.

Enär någon bestämd gräns emellertid knappast kan dragas mellan

åtgärder, som syfta till bättre arbetsförhållanden, och sådana, som syfta till

bättre förhållanden i hygieniska och andra avseenden, och då dessutom en ytterligare

utökning av antalet former för statens medverkan på ifrågavarande

områden ej kan anses ändamålsenligt, finner utredningen det lämpligast, att

statens ekonomiska medverkan för åstadkommande av arbetsbesparande installationer

i de mindre lanthemmen lämnas i form av bostadsförbättringsbidrag

och nybyggnadslån, innebärande alltså att bidrag och lån kunna utgå

även enbart för sådana installationer. Utredningen förutsätter härvid att

installation av vattenledning må omfatta även vattenledning för ekonomibyggnader.

Det synes vidare utredningen önskligt, att villkoren för erhållande

av bostadsförbättringsbidrag resp. nybyggnadslån så utformas, att det

tydligt framgår att hjälp för anordnandet av tekniska installationer, såsom

vatten-, avlopps- och värmeledning må kunna utgå till lägenheter, som äro

belastade med egnahemslån. Vid ett stort antal sådana lägenheter föreligger

nämligen starkt behov av förbättringar i det berörda hänseendet.

Departementschefen.

Emot egnahemsstyrelsens förslag beträffande fördelningen av bostadsförbättringsbidrag

och lån mellan egnahemsnämnderna har jag ingenting att

erinra, utan torde detsamma kunna läggas till grund för bestämmelser i

ämnet.

Egnahemsstyrelsens förslag beträffande bostadsförbättringar på kronolägenheter

innebär, att inom de bostadspolitiska stödåtgärdernas ram särskilda

åtgärder vidtagas för att effektivisera bostadsförbättringsverksamheten på

skogstorp, odlingslägenheter, kronotorp, fjällägenheter och kolonat i Norrbottens,

Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands, Gävleborgs och Kopparbergs

län. Att en effektivisering är önskvärd med hänsyn till bostadsbeståndets

beskaffenhet, synes vara ostridigt. De skäl, som av statens byggnadslånebyrå

anförts emot läsvägen, äro emellertid tillräckliga att för detta

klientel begränsa stödåtgärderna till bostadsförbättringsbidrag. Det kan icke

vara önskvärt, att dessa lägenhetsinnehavare, för vilka statsmakterna gång

efter annan måst bevilja lättnader i avgälden, skola ytterligare skuldsätta

sig för bostadsförbättringar. Å andra sidan måste bostadsförbättringsbidragen

avvägas så att möjligheter givas för en mera genomgripande förbättring

i synnerhet då det gäller barnrika familjer. Jag delar sålunda egnahemsstyrelsens

mening, att bostadsförbättringsbidragen må kunna utgå med högst

2,500 kronor för de här avsedda lägenhetsinnehavarna, samt att synnerlig

vikt lägges vid, att de särskilda möjligheter att erhålla virke eller annat

byggnadsmaterial, som stå till buds, också i varje fall bli utnyttjade.

Det bidrag, som sålunda vid sidan av bostadsförbättringsbidraget

kan erhållas för bostadens upprustning, må ej inräknas i den

byggnadskostnad, som lägges till grund för beräkning av bostadsförbättrings
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

35

bidraget. Med utnyttjande av denna förmån och med beaktande av att lägenhetsinnehavarens

egen arbetsinsats på ett skäligt sätt inräknas i den byggnadskostnad,

på vilken bostadsförbättringsbidrag beräknas, torde i de allra

flesta fall en genomgripande bostadsförbättring kunna möjliggöras utan någon

penninginsats från lägenhetens innehavare. Då verksamheten inskränkes

till utlämnande av bostadsförbättringsbidrag, föreligga knappast tillräckliga

skäl att överflytta dess handhavande till de för lägenheterna närmast

ansvariga organen, utan bör densamma alltfort handhavas av egnahemsnämnderna,

vilka emellertid böra hålla kontakt med dessa organ. Med hänsyn

till att här föreligger ett särskilt motiverat behov av stödåtgärder hos en

väl avgränsad grupp av bostadsinnehavare torde av anslaget till bostadsförbättring

särskilda medel böra reserveras, såsom enligt beslut av 1939 års

riksdag skedde för kolonister i Norrbottens län. Det belopp å 50,000 kronor,

som därvid reserverades, har ännu ej disponerats.

Med anledning av de i det föregående refererade framställningarna har

Kungl. Maj:t dessutom på mitt förslag ännu ej fördelat ett belopp av ytterligare

190,000 kronor avsett för den allmänna bostadsförbättringsverksamheten,

varför sammanlagt 240,000 kronor av innevarande budgetårs anslag

äro tillgängliga för här avsett ändamål. Därest riksdagen ej däremot framställer

erinran, torde därför av bostadsförbättringsanslaget för budgetåret

1939/40 få disponeras 240,000 kronor att fördelas för av egnahemsstyrelsen i

dess skrivelse den 19 december 1939 angivna ändamål och enligt däri angivna

grunder mellan egnahemsnämnderna i nyss angivna län, varjämte jag förordar,

att av anslaget för budgetåret 1940/41 likaledes 240,000 kronor reserveras

för samma ändamål. I detta sammanhang förordar jag även egnahemsstyrelsens

förslag, att lägenhetsinnehavare, som erhållit byggnadsbidrag

enligt 1929 års kungörelse om kronotorp (nr 170), från och med arrendeåret

1940/41 befrias från därav föranledd ökning av arrendeavgiften.

Beträffande de synpunkter, som framförts av 1937 års utredning angående

arbetsförhållandena vid det mindre jordbruket, bör först framhållas, att enligt

nu gällande bestämmelser såväl bostadsförbättringsbidrag som nybyggnadslån

och förbättringslån kunna utgå för anordnande av ledningar för vatten

och avlopp eller för förbättrande av vattentäkt. Jag anser mig i detta sammanhang

endast böra framhålla, att, även örn syftet i första hand angives

vara att underlätta hushållsarbetet i lanthemmen, anläggning av vatten- och

avloppsledning — även i ekonomibyggnader —- samt värmeledning jämväl

måste betraktas som en hälsovårdande åtgärd, vilket av hälsovårdsnämnderna

bör beaktas vid bedömandet av inkomna ansökningar av denna art.

Av anslaget till bostadsförbättring på landsbygden torde, oaktat något anslag

för lantarbetarbostadslån icke beräknats för budgetåret 1940/41, 150,000

kronor få disponeras för lantarbetarbostadsbidrag enligt kungörelse den 22

juni 1939 (nr 465) samt 75,000 kronor till förbättring av fiskarbostäder inom

de norrländska kustlänen enligt kungörelse den 22 juni 1939 (nr 472). Jag

anser mig dessulom för riksdagen böra anmäla, alt av anslaget till bostadsförbättring

på landsbygden för innevarande budgetår egnahemsstyrelsen till
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

delats ett belopp av 36,500 kronor för avlöningar och reseersätiningar åt

fyra byggnadskontrollanter. Medel torde för samma eller liknande ändamål

få disponeras även under budgetåret 1940/41.

Beträffande den totala medelsanvisningen för budgetåret 1940/41 kan visserligen

sägas, att behovet av bostadsförbättringar sådant detta kommit till

synes i ingivna ansökningar, kunde motivera väsentligt större belopp än de

som upptagits i årets statsverksproposition. Å andra sidan torde, som tidigare

fastslagits, detta behov få avhjälpas under en längre tidsperiod, varjämte

det nuvarande läget på kapitalmarknaden icke tillåter någon väsentlig

utvidgning av verksamheten. Jag har sålunda icke kunnat tillstyrka, att

anslag för bostadsförbättringsverksamhet anvisas på tilläggsstat för budgetåret

1939/40 och förordar därför, att anslagen för budgetåret 1940/41 upptagas

till de belopp, som beräknats i 1940 års statsverksproposition.

Bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer.

I skrivelse den 25 september 1939 framhåller statens bgggnadslånebyrå,

att redan vid tidpunkten för skrivelsens avlåtande ansökningar om bostadsanskaffningslån

funnos till ett belopp av 3,700,000 kronor, mot vilket svarade

ett då odisponerat belopp av anslagna medel av 1,770,000 kronor. Ett

ytterligare behov av omkring 2,000,000 kronor förelåg sålunda. Byggnadslånebyrån

hade sig bekant, att nya ansökningar örn lån för hyresbostäder

kunde förväntas under tiden till den 1 juli 1940; behovet beräknades till

5,000,000 å 6,000,000 kronor. Byggnadslånebyrån beräknar vidare, att ytterligare

minst 500 ansökningar om lån för egnahem skola inkomma under återstående

delen av detta budgetår och 1,300 ansökningar under budgetåret

1940/41.

Byggnadslånebyrån framhåller, att de medel för beredande av lån, som

byrån finner erforderliga, uppgå till betydande belopp. Emellertid ter sig

bostadsanskaffningen för de barnrika familjerna enligt byråns mening såsom

en samhällsangelägenhet av yttersta vikt, som i och för sig motiverar utgiften.

Vidare framhåller byrån, att fortsatt bostadproduktion till de barnrika

familjernas fromma frigör de av dessa familjer nu bebodda lägenheterna och

sålunda ökar tillgången på bostäder i öppna marknaden för annan hyresklientel

och därmed i viss mån kommer att motverka den befarade bostadsbristen.

I detta sammanhang erinrar byggnadslånebyrån örn att statsutskottet vid

1939 ars lagtima riksdag (utlåtande nr 63) på grund av motionsvis i ämnet

framförda önskemål gjorde ett uttalande av innebörd att särskilt den frågan

krävde beaktande, huruvida icke den samhälleliga hjälpen för anskaffning av

hyresbostäder borde utsträckas till den egentliga landsbygden; jämlikt kungörelserna

nr 512/1935 och 246/1938 får verksamhet för anskaffning av

hyresbostäder allenast bedrivas i städer och stadsliknande samhällen. Enligt

byggnadslånebyråns mening råder det näppeligen tvivel om att bostadsförsörjningsbehovet

på den egentliga landsbygden i regel bör tillgodoses genom

egnahem. Emellertid har det under byråns verksamhet i enstaka un
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

37

dantagsfall visat sig önskvärt, att hyresbostäder kunnat komma till användning

såsom hjälpform på landsbygden. Härvid är att beakta, att — där verksamheten

handhaves av allmännyttigt bostadsföretag — kommunens ansvar

omfattar allenast den förlust, som kan uppkomma genom försummad hyresbetalning,

men däremot icke förlust på grund av att lägenhet icke kunnat uthyras.

Byrån framhåller, att därför hyresbostäder icke böra anordnas på

den egentliga landsbygden med mindre på orten normalt finnes tillräcklig

efterfrågan på bostadslägenheter i hyreshus. Även andra skäl mana till

restriktioner. Med hänvisning till att i enstaka fall behov har yppat sig

hemställer dock byggnadslånebyrån, att statens hjälpverksamhet för barnrika

familjer genom anordnande av hyresbostäder måtte utsträckas till den

egentliga landsbygden, örn särskilda skäl därtill äro.

Anslagsbehovet till bostadsanskaffningslån för budgetåret 1940/41 beräknas

av byggnadslånebyrån till 25,000,000 kronor. Av dessa motsvaras

2,000,000 kronor av redan i september 1939 inkomna ansökningar, för vilka

disponibla medel ej funnos, 8,000,000 kronor av beräknade ansökningar under

återstående delen av innevarande budgetår (3,000,000 kronor till hyresbostäder

och 5,000,000 kronor till 500 egnahem) samt 15,000,000 kronor av

beräknade ansökningar under budgetåret 1940/41 (2,000,000 kronor till hyresbostäder

och 13,000,000 kronor till 1,300 egnahem).

Beträffande familjebidrag vartill för budgetåret 1939/40 anvisades ett förslagsanslag

å 1,700,000 kronor, framhåller byggnadslånebyrån, att beräkningen

av erforderligt anslag för budgetåret 1940/41 möter stora svårigheter,

då byrån ej på förhand kan förutse från vilken tid familjebidragen skola

tagas i anspråk för de egnahem, som äro under arbete eller som skola uppföras

under återstående del av innevarande budgetår. Byrån beräknar, att

medel för familjebidrag under kommande budgetår erfordras för 5,500 hyresbostäder

med 360 kronor i genomsnitt och för 1,500 egnahem med 380

kronor i genomsnitt eller tillsammans ett avrundat belopp av 2,500,000

kronor.

Över byggnadslånebyråns förslag till anslagsäskanden lia yttranden avgivits

av statskontoret, egnahemsstyrelsen och svenska landskommunernas

förbund. Statskontoret framhåller som sin uppfattning, att de statliga

åtgärderna i form av bostadsanskaffningslån och familjebidrag till förbättring

av bostadsförhållandena för familjer med flera minderåriga barn givetvis

i och för sig äro behjärtansvärda, och ställer sig fördenskull ej i princip

avvisande mot förslaget, att ifrågavarande hjälpverksamhet genom anordnande

av hyresbostäder utsträckes till den egentliga landsbygden om särskilda

skäl därtill äro förhanden men vill ifrågasätta om sagda utvidgning

i nuvarande läge kan var tillrådlig. Statskontoret framhåller vidare under

hänvisning till socialstyrelsens undersökning rörande läget på byggnadsmarknaden

det betydande värde som stödåtgärder av detta slag kunna få ur

synpunkten av arbetslöshetens bekämpande, varför statskontoret anser sig

icke böra motsätta sig, att i den mån möjligheter ur statsfinansiell synpunkt

föreligga, medel beviljas för verksamhetens fortsatta bedrivande. Därvid torde

dock i betraktande av verksamhetens tidigare omfattning det av statens

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

byggnadslånebyrå beräknade anslagsbehovet till bostadsanskaffningslån kunna

begränsas till förslagsvis 20 miljoner kronor och anslaget till familjebidrag

i motsvarande omfattning reduceras. Hänsyn borde även tagas till de

amorteringar, som beräknas inflyta under innevarande och nästkommande

budgetår, uppgående till i runt tal respektive 150,000 och 300,000 kronor. —

Svenska landskommunernas förbund biträder byggnadslånebyråns hemställan,

att statens hjälpverksamhet för barnrika familjer genom anordnande

av hyresbostäder måtte utsträckas till den egentliga landsbygden i de fall, då

särskilda skäl därtill föreligga.

I skrivelse den 28 november 1939 har drätselkammaren i Katrineholm

hemställt om medgivande att familjebidrag få utgå till elva egnahemsbyggare

från och med dagen då bostäderna togos i anspråk, oaktat bostadsanskaffningslån

icke sökts eller beviljats till bostädernas uppförande. Av utredningen

i ärendet framgår, att egnahemsanskaffningen för ifrågavarande

familjer planlagts i syfte att familjebidrag skulle kunna utgå jämlikt kungl,

brev den 5 juni 1936 jämfört med kungörelse nr 512/1935. De vidtagna

åtgärderna vunno stadsfullmäktiges gillande, innan kungörelse nr 247/1938

innehållande de nya reglerna för bostadsförsörjningsverksamheten i fråga

om egna hem trädde i kraft. I yttrande den 5 december 1939 av statens byggnadslånebyrå

hemställde byrån örn rätt att pröva ansökningar om familjebidrag

åt ifrågavarande elva familjer enligt de föreskrifter, som givits i

kungörelse nr 512/1935 och kungl, brev den 5 juni 1936, ehuru ansökningarna

icke inkommit till byrån före den 1 juli 1938. Statskontoret förklarar

sig i utlåtande den 31 januari 1940 med hänsyn till i ärendet föreliggande

omständigheter icke motsätta sig, att statens byggnadslånebyrå gives

dylikt bemyndigande.

I skrivelse den 22 januari 1940 hemställer statens byggnadslånebyrå, att

Kungl. Majit måtte medverka därtill, att byrån beredes rätt att, där särskilda

skäl äro, i undantagsfall bevilja lån och bidrag enligt kungörelse nr 247/

1938, änskönt författningsenlig inteckningssäkerhet icke varder ställd.

Framställningen har föranletts därav, att i tre fall, där byrån beviljat bostadsanskaffningslån

enligt nämnda författning åt personer i Malmöns kommun

i Göteborgs och Bohus län, det sedermera visat sig, att lånesökandena

inneha lägenheterna allenast med arrenderätt på 50 år mot ett årligt arrende

av 10 till 15 kronor per lägenhet och att markägaren, granitaktiebolaget

C. A. Kullgrens Enka, förklarat sig av principiella skäl icke vilja avhända

sig sin äganderätt, varför byggnadslånebyrån icke kunnat — såsom byrån

funnit önskvärt — tillhandahålla lånesökandena de beviljade lånen. Byrån

funne det angeläget, att omöjlighet för lånesökande att förvärva äganderätt

eller tomträtt till erforderlig mark icke under alla förhållanden uteslöte,

att bostadsanskaffningslån med familjebidrag beviljades enligt kungörelse

nr 247/1938. Då detta innebure ett principiellt avsteg från hittills föreskrivna

normer, ifrågasatte byrån jämkning endast i sällsynta undantagsfall,

där den genom avsaknad av realsäkerhet ökade förlustrisken minskades genom

skärpt prövning av lånesökandes personliga förutsättningar och genom

andra särskilda anordningar med syfte att trygga statens fordringsrätt. I

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

39

utlåtande den 13 februari 1940 framhöll statskontoret, att förslaget avser en

av de ur principiell synpunkt viktigaste förutsättningarna för ifrågavarande

hjälpverksamhet. Med hänsyn härtill och då de skäl byggnadslånebyrån i

ärendet åberopat icke övertygat statskontoret om ändringens lämplighet,

kunde ämbetsverket icke tillstyrka, att riksdagens medgivande till författningsändring

i angivet syfte inhämtades.

Departementschefen.

Byggnadslånebyråns hemställan att statens hjälpverksamhet för barnrika

familjer genom anordnande av hyresbostäder måtte utsträckas till den egentliga

landsbygden, örn särskilda skäl därtill äro, är föranledd av ett uttalande

av statsutskottet vid 1939 års lagtima riksdag och åsyftar en modifikation

av den fördelning av stödåtgärderna till förmån för barnrika familjers

bostadsförsörjning mellan stadssamhällen och landsbygd, som vid utformningen

av hjälpverksamheten avsågs och otvivelaktigt i huvudsak är naturlig

med hänsyn till de olikartade bebyggelseförhållandena. Då, såsom framgår

av byggnadslånebyråns framställning, det i undantagsfall kan framstå som

önskvärt, att även på den egentliga landsbygden hyresbostäder för barnrika

familjer skola kunna anskaffas, har jag intet att erinra mot byggnadslånebyråns

ändringsförslag. Det torde dock böra understrykas, att vid tillämpningen

beviljandet av bostadsanskaffningslån för hyresbostäder på den egentliga

landsbygden bör ske restriktivt och med hänsyn till förekomsten på orten

av tillräcklig efterfrågan på bostadslägenheter i hyreshus.

Mot byggnadslånebyråns hemställan med anledning av framställning från

drätselkammaren i Katrineholm om rätt att pröva ansökningar om familjebidrag

åt vissa familjer enligt de föreskrifter som givits i kungörelse nr

512/1935 och kungl, brev den 5 juni 1936, ehuru ansökningarna icke till

byrån inkommit före den 1 juli 1938, har jag med hänsyn till i fallet anförda

omständigheter intet att erinra.

Byggnadslånebyråns hemställan om rätt att, där särskilda skäl äro, i undantagsfall

bevilja lån och bidrag enligt kungörelse nr 247/1938, änskönt

författningsenlig inteckningssäkerhet icke varder ställd, är otvivelaktigt ägnad

att ingiva principiella betänkligheter. Det är dock å andra sidan uppenbart,

att fall kunna givas, där det är omöjligt för en i övrigt bidragsberättigad,

skötsam och som egnahemsinnehavare lämplig försörjare av barnrik

familj att skaffa tomt nied äganderätt eller tomträtt inom det område,

där med hänsyn till arbetsplats o. s. v. bosättning för honom är möjlig. Om

vid särskild prövning och genom sådana särskilda anordningar, som byggnadslånebyrån

antytt, den ökade risken genom bristen på realsäkerhet finnes

ringa, synes det rimligt, att möjlighet till dispens, meddelad av Kungl.

Maj:! kan givas. Jag vill därför förorda en dylik dispensrätt, vilken givetvis

bör tillämpas endast i sällsynta undantagsfall.

Beträffande medelsanvisningen till bostadsanskaffningslån och familjebidrag

för budgetåret 1940/41 förordar jag, att anslagen upptagas till de belopp,

som beräknats i 1940 års statsverksproposition.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Bidrag till inrättande av pensionärshem.

I skrivelse den 25 september 1939 anför statens byggnadslånebyrä, att vid

detta tillfälle ännu inga medel disponerats av det reservationsanslag på

1,000,000 kronor, som anvisats för budgetåret 1939/40, men att förfrågningar

från flera kommuner ådagalade, att pensionärshem på flera orter vore under

förberedande. Någon beräkningsgrund för behovet under budgetåret 1940/41

ansåg byrån ännu ej föreligga, men byrån förordade, att 1,000,000 kronor

anvisas för ändamålet.

Såsom framgår av i det föregående lämnad redogörelse hade vid utgången

av februari ingivits 18 och beviljats 13 ansökningar, de senare med ett sammanlagt

belopp av 276,133 kronor.

Departementschefen.

Från åtskilliga kommuner har försports intresse att utnyttja den nya

form av statligt stöd åt bostadsförsörjningen, som bidragen till inrättande av

pensionärshem utgör. De medel, som ännu icke disponerats av innevarande

års anslag, torde icke visa sig tillräckliga för att tillgodose behovet. Medel

torde därför böra äskas av riksdagen för budgetåret 1940/41. Jag anser mig

icke ha någon anledning att beräkna medelsbehovet annorlunda än som skedde

vid framläggandet av 1940 års statsverksproposition och hemställer alltså, att

Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen anvisandet av ett reservationsanslag å

500,000 kronor till bidrag till inrättande av pensionärshem.

Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamliet.

I skrivelse den 25 september 1939 av statens byggnadslånebyrä hemställer

byrån, att 3,000,000 kronor äskas för ändamålet. Byrån räknar — med all

reservation på grund av att hållpunkter för ett säkert bedömande saknas

— närmast med ökad knapphet på bostadslägenheter till följd av minskat

bostadsbyggande på enskilt initiativ. Därest denna utgångspunkt visar sig

riktig, synes det ofrånkomligt, att staten i större omfattning än hittills medverkar

till att stimulera bostadsproduktionen för den allmänna bostadsmarknadens

behov, och statens tertiärlån synas såsom lånetyp ändamålsenliga.

Icke heller bör man enligt byråns mening bortse från det förhållandet,

att man med en vidsträcktare långivning än hittills för bostadsbyggande

ernår en arbetsmarknadspolitisk effekt, som kan komma att visa sig värdefull.

Den begränsning i tertiärlåneverksamheten, som ligger i undantaget

för landets tre största städer, är enligt byråns uppfattning numera icke motiverad;

byrån föreslår dess borttagande. Däremot ifrågasätter byrån icke

annat än att lån fortfarande icke skola utgå på platser, där tillgången på

sådana bostadshus, som i kungörelsen angående tertiärlån åsyftas, är jämförelsevis

god.

över byggnadslånebyråns förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,

fullmäktige i riksbanken samt svenska stadsförbundet. Statskontoret an
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

41

för, att de arbetsmarknadspolitiska skälen för en långivning av ifrågavarande

art nu äro starkare än år 1937, då tertiärlåneverksamheten började

och vill därför icke motsätta sig, att medel även för nästkommande

budgetår beviljas. Anslaget bör dock icke upptagas med högre belopp än

innevarande års anslag eller 750,000 kronor. Fullmäktige i riksbanken

ha intet att erinra mot bifall till ifrågavarande anslagsäskande, då varje

åtgärd bör undvikas, som kan tänkas försvåra läget för den byggnadsverksamhet,

som under nuvarande förhållanden kan upprätthållas. Fullmäktige

förutsätter därvid, att den räntesats, som tillämpas vid lån från fonden, anpassas

efter läget på kreditmarknaden. I särskilt utlåtande yrkar herr Rooth,

att byggnadslånebyråns äskande bort avslås. Viktigare än att anslå medel

till tertiärkredit för byggande av bostadslägenheter torde vara att söka ordna

förhållandena på inteckningslånemarknaden. så att i första hand botteninteckningar

och i andra hand sekundärinteckningar kunna belånas. Förrän

dessa lånemarknader fungera mera normalt, föreligger enligt reservantens

mening icke anledning att i det nuvarande, mycket ansträngda budgetläget

anslå statliga medel för tertiärlån. Det borde övervägas, örn det för staten

icke vore bättre att lämna ett visst understöd under exempelvis två å tre år

åt ägare av sådana fastigheter, som komma att påbörjas under år 1940 och

som det ur allmän synpunkt kan vara särskilt önskvärt att få uppförda.

Svenska stadsförbundets styrelse tillstyrker, att tertiärlån skola kunna utlämnas

jämväl i rikets största tre städer.

I skrivelse den 12 oktober 1939 hemställer hyresgästernas sparkasse- och

byggnads}öreningars riksförbund u. p. a. att lån av statliga medel måtte

kunna beviljas även för uppförande av småstugor. Statens byggnadslånebyrå

hänvisar i sitt yttrande över framställningen till sitt yttrande över bostadssociala

utredningens promemoria rörande bostadsbyggnadsverksamheten och

bostadsförsörjningen.

Departementschefen.

Då de frågor, som beröras i här förevarande framställningar, ha upptagits

till behandling i ett vidare sammanhang i bostadssociala utredningens promemoria

rörande bostadsbyggnadsverksamheten och bostadsförsörjningen,

återkommer jag till dem i fortsättningen.

Bostadssociala utredningens promemoria rörande bostadsbyggnadsverksamlieten

och bostadsförsörjningen.

Allmänna synpunkter.

Det blev efter stormaktskrigets utbrott i september 1939 snart klart, att

dess ekonomiska konsekvenser för det svenska näringslivet skulle hårt

drabba bostadsproduktionen och därmed indirekt bostadsförsörjningen. Det

framstod under sådana omständigheter såsom angeläget, att förhållandena

på dessa områden gjordes lill föremål för undersökning.

Den 15 september 1939 erhöll socialstyrelsen uppdrag att verkställa en lin
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

dersökning av läget på byggnadsmarknaden. Den 23 oktober avlämnade socialstyrelsen

en preliminär redogörelse för undersökningens resultat, av vilken

framgick, att byggnadsföretagarnas produktionsplaner för det kommande

byggnadsåret högst avsevärt inskränkts till följd av de svårigheter,

som inträtt efter krigsutbrottet. De i början av oktober uppgivna byggnadsplanerna

utgjorde beträffande bostadsbyggen mindre än hälften än de före

krisen förefintliga planerna. Som skäl för begränsningen uppgåvos vissa

materialsvårigheter, men framför allt svårigheter att erhålla kredit samt stigande

räntor. I början av februari innevarande år gjorde socialstyrelsen

en förnyad undersökning, vid vilken enligt preliminära meddelanden framgick

en betydande ytterligare inskränkning av byggnadsplanerna beträffande

bostadsbyggnader under de gångna vintermånaderna.

Den 22 september 1939 erhöll bostadssociala utredningen Kungl. Maj:ts

uppdrag att till undersökning upptaga frågan örn krisens inverkan på bostads-

och byggnadsmarknaden samt avgiva de förslag, vartill utredningen

kunde giva anledning. I direktiven till utredningen anförde dåvarande chefen

för socialdepartementet, statsrådet Forslund, bland annat:

Det synes sannolikt att i nuvarande situation den för ordinära ändamål avsedda

byggnadsverksamheten kommer att inskränkas. De anspråk, som ställas

på kapitalmarknaden för tillgodoseendet av extraordinära ändamål, kunna

nämligen göra en dylik inskränkning ofrånkomlig. Det är å andra sidan

av utomordentlig vikt, att en sådan begränsning av den ordinära byggnadsproduktionen

icke till följd av mer eller mindre tillfälliga svårigheter beträffande

materialtillförsel, kreditförsörjning o. s. v. drives längre än som är

oundgängligen nödvändigt. I dylikt fall hotar risken av omfattande arbetslöshet

samt försämrad bostadsförsörjning.

Under sådana omständigheter synes det finnas fog att till omprövning

upptaga frågan om utformningen av de statliga åtgärderna till bostadsförsörjningens

befrämjande med beaktande av de nu inträdda förändrade förutsättningarna.

Då bostadssociala utredningen enligt uppdrag har bostadsfrågan

under behandling, synes det naturligt att denna utredning erhåller

uppdrag att verkställa sådan omprövning samt att följa den aktuella utvecklingen

av byggnads- och bostadsmarknaderna och utföra de särskilda undersökningar,

som i detta sammanhang finnas påkallade.

Den 23 december 1939 överlämnade bostadssociala utredningen en promemoria

rörande bostadsbyggnadsverksainheten och bostadsförsörjningen (statens

off. utredn. 1939:50). Promemorian innehåller en översikt av bostadsmarknadens

och byggnadsverksamhetens utveckling under senare år, en

diskussion av förutsättningarna för bostadsproduktionens och bostadsmarknadens

utveckling i fortsättningen, undersökningar av byggnadskostnadernas

förändringar samt förslag till vissa åtgärder.

Som sin allmänna utgångspunkt och som den av nu rådande politiska och

ekonomiska läge skapade huvudförutsättning angiver bostadssociala utredningen

följande:

Att i första hand den löpande bostadsbyggnadsverksamheten och därmed

så småningom läget på bostadsmarknaden skulle komma att starkt

påverkas av de förändringar i landets försörjningsläge, som kriget medfört

och ytterligare kan komma att medföra, var på förhand klart. Man behöver

icke tillgripa den farliga och ofta vilseledande metoden att jämföra

med de djupt ingripande och länge efterverkande följderna på byggnads
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

43

och bostadsmarknaderna av det föregående världskriget och inflationen.

Den avgörande synpunkten är denna. Nuvarande situation ställer staten

inför ett stort extraordinärt investeringsbehov, för vilket under rådande

högkonjunktur utrymme icke finnes i form av outnyttjade finansiella och

reala produktionsreserver. För att en inflatoriskt verkande köpkraftsökning

skall kunna undvikas dräves, att annan investeringsverksamhet begränsas.

Med den dominerande roll inom den totala investeringsverksamheten, som

bostadsbyggandet haft i synnerhet under den senaste högkonjunkturen, är

det ofrånkomligt, att begränsningen till betydande del går ut över byggnadsverksamheten

och detta oavsett huruvida andra anledningar till ändrad

omfattning av byggnadsverksamheten föreligga och oavsett vilka medel för

åstadkommande av begränsningen som kunna finnas lämpliga. Utredningen

vill från början fastslå som sin uppfattning, att försök att medelst statliga

stödåtgärder hålla byggnadsproduktionen uppe i den nivå, den haft under

senare år, icke kan ifrågasättas. Ett sådant försök skulle för övrigt sannoligt

kräva åtgärder av en omfattning, som skulle betyda oöverkomliga icke

endast finansiella utan även praktiskt-organisatoriska svårigheter. Den

fråga, som nu kan anses aktuell, är enligt utredningens mening huru med

hänsyn till den statsfinansiella situationen och i övrigt till omständigheter,

som sammanhänga med den statliga investeringsverksamheten och penningpolitiken,

onödiga skadeverkningar på byggnads- och bostadsmarknaderna

skola kunna motverkas.

Läget på byggnads- och bostadsmarknaderna.

På grundval av sammanställningar av statistiska och andra uppgifter

framhålla bostadssociala utredningen såsom utgångspunkt för bedömandet

av det aktuella läget på byggnads- och bostadsmarknaderna 1) att bostadsbyggandet

under senare år haft en exceptionellt stor omfattning, varför dess

betydelse ur konjunktur- och arbetsmarknadssynpunkt varit större än någonsin,

2) att detta till trots det för närvarande icke funnes någon mera betydande

bostadsreserv, samt 3) att efter alla tecken att döma byggnadsverksamheten

under det följande året kommer att reduceras mycket starkt.

En jämförelse mellan de senaste årens byggnadsverksamhet och den vid

tiden för föregående högkonjunkturs kulmen (som för byggnadsverksamhetens

del inföll åren 1930—31) är ägnad att belysa det förstnämnda påståendet.

Åren 1930—31 producerades i de orter, som inbegripas i den fortlöpande

byggnadsstatistiken (»gemensamma orter»), omkring 60,000 eldstäder

(brutto); denna siffra representerar den högsta nivå, som dittills nåtts. Lågkonjunkturåret

1933 sjönk antalet nedemot 40,000, varefter en fortskridande

ökning av utomordentlig styrka förevarit. Under sistförflutna år har

bostadsproduktionen i de »gemensamma orterna» överstigit 100,000 eldstäder.

Sammanräknas bostadsproduktion och byggnadsverksamhet för andra

ändamål, erhålles som resultat en samlad byggnadsverksamhet i de av statistiken

omfattade orterna, som är ungefär 50 procent större än 1930.

Värdet av det sista årets byggnadsproduktion uppskattas till omkring 1

miljard kronor. Häri äro inräknade såväl bostadsbyggnadsverksamhet som

byggnadsverksamhet för andra ändamål i städer och på landsbygd, ävensom

värdet av ändrings- och reparationsarbeten, linhart bostadsproduktionen

torde representera ett värde av närmare 600 miljoner kronor.

Sysselsättningen inom byggnadsindustrien uppskattas av utredningen till

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

omkring 140,000 personer med en lönesumma av omkring 360 miljoner kronor.

Om härtill lägges produktionsvärde, sysselsättning och lönesumma inom

den under det senaste årtiondet snabbt expanderande byggnadsmaterialindustrien,

torde byggnadsverksamheten och särskilt bostadsbyggandets betydelse

i det senaste årtiondets svenska ekonomiska utveckling klart framgå.

Av nämnda uppskattade data är det i nuvarande situation enligt utredningens

mening anledning att särskilt framhäva beloppet för investeringen i

byggnadsverksamheten. Någon i detalj utförd beräkning av den totala realinvesteringen

(inklusive byggnadsverksamheten) i landet under senaste högkonjunkturår

förligger ännu icke. Med ledning av tidigare beräkningar torde

emellertid denna totala investering approximativt kunna uppskattas till

omkring 2 miljarder kronor. Det förefaller sålunda sannolikt, att investeringen

inom byggnadsverksamheten dessa senare år uppgått till omkring

hälften av hela realinvesteringen inom landet.

Det är härav klart -— såsom av utredningen från början betonas — att

den investeringsbegränsning, som kräves för att bereda utrymme åt de statliga

investeringarna, måste i hög grad gå ut över byggnadsverksamheten.

Det är å andra sidan ävenledes klart, att en dylik stark inskränkning av

byggnadsverksamheten — med den betydelse denna haft i den senare ekonomiska

utvecklingen — innebär en omställning av de produktiva resursernas

användning, som har stora mått och vars praktiska genomförbarhet och

konsekvenser måste noga övervägas.

Då trots den omfattning, som bostadsbyggandet under senare år haft,

ändock bostadsmarknaden icke, såsom i det följande påvisas uppvisar någon

mera betydande bostadsreserv, måste förklaringen sökas i en utomordentligt

högt uppdriven bostadsefterfrågan. Vid ett bedömnade av bostadsmarknadens

nuvarande läge och utvecklingsmöjligheter kräves att även denna sida

av bostadsmarknadsproblemet beaktas.

Den utomordentligt höga nivån hos bostadsbyggandet under de senaste

åren kan — från efterfrågesidan betraktat — sägas betingad av en enastående

konstellation av faktorer: kulminationen av den demografiskt betingade

hushållsbildningen, den allmänna högkonjunkturens ytterligare pådrivande

verkan samt en påtaglig tendens till höjning av bostadsstandarden i utrymmeshänseende.

Häri ligger också, att denna nivå med all sannolikhet i

längden icke skulle ha kunnat uppehållas, även om förutsättningarna för

byggnadsverksamheten i övrigt hade förblivit gynnsamma. I fortsättningen

måste till följd av förskjutningarna i befolkningens ålderssammansättning

hushållsbeståndets tillväxthastighet komma att successivt dämpas ned. Likaväl

som under den senaste högkonjunkturen bostadsbyggandet till följd

av forcerad inflyttning och äktenskapsbildning, gynnsamma inkomst- och

sysselsättningsförhållanden o. s. v. drivits upp över den nivå, som kan betraktas

som pa längre sikt normal, skulle det sannolikt under en kommande

lågkonjunktur (eller endast avstannande av högkonjunkturen) lia skurit

ned under denna nivå, vilken därtill i fortsättningen måste räknas bli sjunkande.

En starkt och jämnt fortskridande standardhöjning skulle under

sådana förutsättningar ha kunnat bilda en motvikt mot de på byggnads
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

45

behovet nedåt verkande krafterna, men med hänsyn till de kvantitativa förhållanden,

som framgå av inom bostadssociala utredningen utförda undersökningar

över bostadsbehovets utveckling, synes det osannolikt — särskilt

i händelse av en allmän konjunkturavmattning — att en standardhöjning

skulle kunna försiggå med sådan snabbhet, att de nedåt verkande krafterna

skulle kunnat helt motverkas och sålunda bostadsbyggandets nivå från senaste

år skulle kunnat hävdas.

Utredningen vill härmed ha framhållit som sin uppfattning, att en viss

inskränkning av byggnadsverksamheten så småningom sannolikt hade visat

sig ofrånkomlig, även om i övrigt gynnsamma förutsättningar hade fortsatt

vara förhanden. Självklart är det här en fråga örn grad. Det måste

nämligen fasthållas, att bostadsbehovet lång tid framåt måste komma att

växa, även om den demografiskt betingade tillväxthastigheten dämpas ned.

Om hushållsbildningen kan fortsätta på lång sikt normalt, måste under alla

förutsättningar av beaktansvärd sannolikhet hushållsbeståndet till följd av

förskjutningarna i befolkningsstrukturen komma att växa betydligt, och

detta även örn befolkningen som helhet skulle avtaga. Även om de senaste

årens exceptionellt höga nivå icke skulle kunnat upprätthållas, skulle det

dock under normala förhållanden funnits rum för ett bostadsbyggande av

— jämfört med tidigare perioder, t. ex. 1920-talet och början av 1930-talet

— betydande omfattning, i synnerhet om en fortskridande standardhöjning

kommit till stånd, men även en sådan förutan.

Under de förutsättningar för bostadsmarknadsutvecklingen, som utredningen

utgått ifrån såsom mest sannolika och för vilka härovan redogjorts,

ter sig en viss nedgång i bostadsbyggnadsverksamheten såsom naturlig och

icke innebärande risker ur bostadsförsörjningssynpunkt. Örn bostadsbyggandet

däremot stoppas helt eller reduktionen blir mycket kraftig och beslående

längre tid, finnes enligt utredningens mening risken för allvarlig kris

i bostadsförsörjningen. Det finnes givetvis i nuvarande läge mindre möjligheter

än någonsin att bedöma, vilket utvecklingsalternativ, som är mest sannolikt.

De inträdda förändringarna i landets ekonomiska och politiska förhållanden

kunna komma att på nu oberäkneligt sätt påverka bostadsefterfrågan.

Men å andra sidan måste det även räknas som ett möjligt utvecklingsalternativ,

att bostadsbrist skäligen snabbt inträder, och detta så mycket

mera som för närvarande någon större bostadsreserv icke finnes.

Beträffande bostadsreserven erinrar bostadssociala utredningen om att vid

utbrottet av föregående världskrig, hösten 1914, förelåg en betydande bostadsreserv.

De närmast föregående åren hade utmärkts av en efter den

tidens förhållanden stor bostadsproduktion och just hösten 1914 var byggnadskris

överhängande. 1 Stockholm var ledighetsprocenten omkring 4;

lägenhetsreserven vid 1915 års ingång motsvarande nära två års produktion

av den omfattning som under de föregående åren varit genomsnittlig. Byggnadsverksamheten

sjönk under de första krigsåren, dock icke starkare än

att lägenhetsproduktionen i Stockholm ännu 1916 var ungefär hälften av

1914 års produktion. Till följd av dessa förhållanden gjorde sig bostadsbrist

gällande egentligen först på hösten 1916. Sedermera skärptes denna

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

som bekant på grund av produktionens ytterligare nedgång. Det är värt

att särskilt påpeka, att skärpningen i bostadskrisen fortsatte även under det

svåraste året, 1918, trots att då till följd av de depressiva verkningarna av

råvarubristen, livsmedelsknappheten o. s. v. Stockholms folkmängd minskade

med nära 5,000 personer och trots att bostadsbyggandet ändock hölls

uppe i en omfattning, som motsvarade ungefär en fjärdedel av produktionen

1914.

Den omständigheten, att akut bostadsbrist under förra världskriget inträdde

först två år efter krigsutbrottet, berodde sålunda till stor del på en

omständighet, som nu icke föreligger, nämligen en stor bostadsreserv. Utvecklingen

på bostadsmarknaden under denna period ger även ett exempel

på att bostadsbrist kan förvärras trots folkminskning och trots att produktionen

icke helt stoppats. Det bör även erinras örn att under dessa år befolkningsstrukturen

var sådan, att hushållsbeståndets tillväxthastighet var

betydligt svagare än vad nu är fallet.

Den sedvanliga enquéteundersökning rörande bostadsmarknaden i rikets

städer vid oktoberflyttningen, sorn socialstyrelsen årligen verkställer, visar

för hösten 1939 utslag i riktning mot genomsnittligt knappare bostadstillgång

beträffande den socialt viktigaste bostadskategorien, smålägenheterna

t. o. m. 2 rum och kök, jämfört med förhållanden vid motsvarande tid

under föregående år. Som alltid är fallet, växla förhållandena på de lokalt

betonade bostadsdelmarknaderna på olika orter. I Stockholm har sålunda

ledighetsprocenten stigit från icke fullt 1 procent hösten 1938 till omkring

1 Va procent innevarande höst. I Göteborg har, enligt senare meddelade

uppgifter, ledighetsprocenten under samma tid stigit från 1.1 procent till

2.3 procent. I vissa andra städer uppgives tillgången på smålägenheter vara

god; det gäller i första hand de större skånska städerna samt Eskilstuna och

ett fåtal mindre städer. Men beträffande såväl större som mindre städer har

knapp eller otillräcklig tillgång uppgivits i flera fall än god eller tillräcklig.

I fråga om moderna smålägenheter, vilka ur bostadsmarknadssynpunkt ha

speciellt intresse, eftersom de kunna sägas i viss mån vägleda hyresutvecklingen

och i huvudsak bilda bostadstillgången för de nybildade hushållen,

har tillgången i större städer (med över 10,000 invånare) uppgivits vara

knapp eller otillräcklig i 26 fall, god eller tillräcklig i 17 fall; motsvarande

siffror för mindre städer äro knapp eller otillräcklig tillgång i 52

fall, god eller tillräcklig i endast 19 fall. Det är sålunda uppenbart, att för

stadsbygden som helhet tillgången på nya smålägenheter trots den livliga nybyggnadsverksamheten

snarare måste betecknas som knapp än som tillräcklig.

I motsvarighet härtill kan även enligt uppgifterna från byggnadsnämnderna

i rikets städer konstateras en övervägande stigande tendens i hyresnivån.

Bostadssociala utredningen anser, att de anförda omständigheterna rättfärdiga

omdömet, att trots den utomordentligt livliga byggnadsverksamheten

under de senare åren man icke i nuvarande läge, betraktat som utgångsläge

för en krispräglad kommande utveckling, kan räkna med någon mera betydande

bostadsreserv, vars ianspråktagande kunde ersätta nyproduktion

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

47

och förhindra bostadsbrist för den händelse bostadsefterfrågan skulle få nytillskott.

De närmaste frågorna gälla därför utsikterna för å ena sidan bostadstillgångens

utveckling genom nyproduktion under följande år och å

andra sidan bostadsefterfrågans utveckling.

Förutsättningarna för den närmaste framtidens bostadsproduktion.

Såsom i det föregående berörts visade socialstyrelsens undersökning av

läget på byggnadsmarknaden i oktober 1939 en mycket stark inskränkning i

byggnadsplanerna för det följande året. Bostadssociala utredningen håller

före, att vid tidpunkten för här förevarande promemorias framläggande (december

1939) byggnadsverksamhetens utsikter tedde sig ännu mörkare än

vad man efter den första krigsmånaden hade anledning att förmoda. Det

framgår av vad ovan anförts, att denna uppskattning bestyrkts av socialstyrelsens

i februari innevarande år förnyade enquéte rörande byggnadsföretagarnas

produktionsplaner.

Beträffande orsakerna till inskränkningen i byggnadsplanerna framhåller

bostadssociala utredningen, att det icke är direkta svårigheter att erhålla vissa

material, som fäller utslaget. Stegringen av byggnadskostnaderna utgör givetvis

ett starkt hämmande moment. Byggnadskostnadsstegringen har dock

hittills hållit sig inom relativt måttliga gränser och icke obetydliga möjligheter

att kompensera prisstegringen på vissa material förefinnas. Den svårighet,

som överskuggar alla andra och som hotar att driva byggnadsverksamhetens

nedgång längre än vad som enligt utredningens mening är nödvändigt

och lämpligt, är kreditsvårigheten. För att erhålla möjlighet att bedöma

olika faktorers inbördes vikt har inom utredningen utförts vissa undersökningar

rörande byggnadskostnadernas stegring under de första krigsmånaderna

samt räntestegringens verkan på de årliga kostnaderna.

Då olika byggnadstyper kunnat antagas påverkas olika ur kostnadssynpunkt

av krisen, har undersökningen omfattat tre olika hustyper, nämligen

ett höghus av vanlig typ med 9 bostadsvåningar, utfört på Ladugårdsgärde

år 1938, ett tre våningars så kallat smalhus, utfört i stadsdelen Hammarby i

Stockholm under vintern 1938—39, samt slutligen ett envånings enfamiljsbostadshus

av trä, utfört av monteringsfärdiga delar. För de båda förstnämnda

hustyperna har jämförelse skett mellan den verkliga byggnadskostnaden,

fastställd på grundval av verifikationer och fakturor, som av företagarna

ställts till utredningens förfogande, och de kostnader, som skulle

uppkommit, därest byggnaderna skulle utförts med de priser på material och

arbete, som voro rådande den 1 augusti 1939 och 1 november 1939. För

träbyggnaden har jämförelsen grundats på uppgifter, lämnade av HSB.

Den verkställda utredningen har givit till resultat, att följande procentuella

ökning av den totala byggnadskostnaden inträtt från den 1 augusti till den

1 november.

Höghuset .

Smalhuset

Trähuset .

8.30 %

8.G0 %

7.29 %

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Den lägre ökningen för trähuset beror på att priset på trävaror, vilka i

denna byggnad representera en relativt betydande del (cirka 13.4 procent)

av byggnadskostnaden, icke vidkänts någon nämnvärd prisstegring på

grund av krisen. I övrigt visar utredningen att i fråga om större byggnader

intet material spelar en så betydande roll ur kostnadssynpunkt som järnet.

Det blir därför järnet och material med järn som ingående grundsubstans,

som mest påverkar kostnaderna. På grund av sin användning som dels

bärande konstruktion, dels huvudmaterial i beslag och inredningsgods av

olika slag och i installationerna för värme, vatten, avlopp och gas intager

järnet en mycket betydande plats i material- och kostnadsbudgeten. Å

andra sidan varierar järnets proportionella andel i kostnaden med nu tilllämpade

byggnadsmetoder förhållandevis litet från den ena hustypen till

den andra, och järn ingår även i stor mängd i den rena träbyggnaden, som

ju är försedd med moderna sanitets- och värmeinstallationer. Av detta förhållande

följer, att skillnaden mellan kostnadsökningen för träbyggnaden

och de båda övriga hustyperna här ovan icke blir större än 1.01—1.31 procent,

trots att priset på trävirke icke ökat.

Man kan dock inom byggnadsindustrien med relativt stor framgång

skydda sig mot en del av dessa prisstegringar genom att övergå till andra

konstruktionsmetoder. Särskilt nära till hands ligger övergången från järn

till träkonstruktioner i bjälklagen. Enligt uppgifter, som inhämtats från

HSB, har man där för ett visst antal byggen kunnat genom omkonstruklioner

och i samband därmed övergång till träbjälklag nedpressa den nödvändiga

jämvikten från cirka 3,000 ton till cirka 910 ton. Nya bjälklagskonstruktioner

och bättre järnsorter kunna också minska jämvikten även

för det fall att man fortfarande vill använda betongbjälklag.

Byggnadskostnadernas stegring vore dock trots allt ej så hindrande för

byggnadsverksamhetens fortsättande, örn icke den samtidiga stegringen av

räntenivån hade inträffat.

Den inverkan som de stegrade byggnads- och räntekostnaderna utöva

på den färdiga fastighetens driftkostnader och därmed på den för täckandet

av denna erforderliga hyran vid uthyrningsfastigheter må åskådliggöras

genom följande beräkning av driftkostnaderna under olika förutsättningar.

Som underlag för beräkningen väljes en byggnad innehållande smålägenheter

och av den typ och standard, som i Stockholm tillämpats vid husbyggnader

för barnrika familjer. Fastighetsvärdet antages vara

Tomt ..

Byggnad

........ kr. 200,000: —

........ » 880,000: —

Summa kr. 1,080,000: —

Örn man utgår från den byggnadskostnadsnivå, som var rådande innevarande

år före krigsutbrottet, vilket för en byggnad av den antagna kvaliteten

innebar en byggnadskostnad av cirka 300 kronor per kvm netto

lägenhetsyta, kan byggnaden beräknas innehålla 3,000 kvm sådan yta.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

49

Till grund för beräkningen läggas vidare följande förutsättningar. Byggnadsvärdet

nedskrives årligen med 1.25 procent, så att det vid slutet av det

åttionde driftsåret är helt avskrivet. Installationen för vatten, avlopp och

värme, som är underkastad en snabbare förslitning, skall vara nedskriven

till 0 vid slutet av 25:e driftsåret, motsvarande en årlig avskrivning av 4

procent. Värdet av den totala installationen för nämnda ändamål utgör

15—16 procent av den totala byggnadskostnaden. Då dels vissa ledningar

kunna antagas hava en längre livslängd och dels en förnyelse av vissa delar

av installationen ingår i det löpande underhållet, beräknas emellertid den

del som omfattas av den 25-åriga amorteringen utgöra 12.5 procent av den

totala byggnadskostnaden, utgörande i det valda exemplet kronor

110,000:—. Den återstående byggnadskostnaden, som skall slutamorterajs

på 80 år, blir därefter kronor 770,000:—. Finansieringen förutsättes ske

genom ett bottenlån motsvarande 7s av fastighetsvärdet, ägarens egen insats

uppgående till 20 procent av fastighetsvärdet och resten 13.3 procent

genom ett sekundärlån. Driftkalkylen, som i följande exempel baserats på

den genomsnittliga årskostnaden under de första tio åren, genomföres för

följande alternativ:

I. Ränta å bottenlån.................................. 3.0 %

> » sekundärlån................................ 3.5 %

» s> insats...................................... 4.0 %

II. Ränta å bottenlån.................................. 4 0 %

» » sekundärlån................................ 4.5 %

» » insats...................................... 5.0 %

lil. Ränta enl. I.) Byggnadskostnadema ökade med........ 5.0 %

Räntor l:sta året:

Bottenlån 720,000: — ...................

Sekundärlån 144,000: _ ...................

Eget kapital 216,000: — ...................

Summa 1,080,000: —

Avskrivning å värme- och sanitetsanl. m. m.,

4 % å 110,000: —........................

Avskrivning å övrig byggnadskostnad

1.25 / å 770,000: —......................

Summa årlig avskrivning...................

Alt. I.

Alt. II.

21,600: —

28,800: —

5,040: —

6,480: —

8,640: _

10,800: _

35,280: _

46,080: —

4,400: —

4,400: —

9,625: —

9,625: —

14,025: —

14,025: —

Räntor 10:de året:

Bottenlån 720,000: —........................

Sekundärlån 43,000: —........................

Eget kapital 190,775: —........................

Summa 953,775: —

Bihang till riksdagens protokoll iOM. 1 sami. Nr 237.

21,600: —

28,800

1,505: —

1,935

7,631: —

9,538

30,736: —

40,273

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Medelutgift per år för räntor under de första 10

driftsåren ..............

Alt. I.

33,008: —

14,025: —

Alt. II.

A.** 177-

Avskrivning .............

14,025: —

Skatter 0.42 •/. av byggnadskostnaden 880,000: — ....

3,696: —

3,696: —

Underhåll 0.5 % å byggnadskostnaden 880,000: — .

4,400: —

4.400: —

Övriga omkostnader, hyresförluster m. m. 2.45 % å

byggnadskostnaden 880,000: —........

21,560: —

21,560: —

Summa årlig kostnad

76,689: —

86,858: —

Årliga kostnadens ökning, jämfört med alt I____

% 13.2

Räntor l:sta året:

Bottenlån 749,000: —

Sekundärlån 150,000: —

Eget kapital 20 % 225,000: —

Summa 1,124,000: —

Alt. lii.

22,470: —

5,250: —

9,000: —

36,720: —

Avskrivning å värme och sanitetsanl. m. m. 4 % å 115,500: —

Avskrivning å övriga byggnadskostnader 1.25 % å 808,500: —

Summa årlig avskrivning...............................

Räntor 10:de året:

Bottenlån 749,000: —.................................

Sekundärlån 42,466: —...................................

Eget kapital 200,000: —.................................

Summa 991,466: —

4,620: —

10,106: —

14,726: —

22,470: —

1,486: —

8,000: —

31,956: —

Medelutgift per år för räntor under de 10 första driftsåren........ 34,338:_

Avskrivning enl. ovan........................................... 44 72g._

Skatter 0.42 % av byggnadskostnaderna enl. 1..................... 3 6%;_

Underhåll 0.5 % av byggnadskostnaderna 924,000 ................. 4,620:_

Övriga omkostnader, hyresförlust m. m., 2.45 % å byggnadskostnaderna

enl. 1........................................... 21 560-_

Summa årskostnad 78,940: —

Årliga kostnadens ökning jämf. med alt. I........................ y. 2.93

Till grund för bestämningen av kostnaderna utöver räntor och avskrivningar

hava lagts procentsatser, uttryckande dessa kostnaders relation till

byggnadskostnaderna. Dessa procentsatser äro baserade på erfarenhetsmaterial,

hänförande sig till före krisen rådande förhållanden. Även om man

kunnat fastställa, att omkostnaderna åtminstone approximativt följa byggnadskostnadernas

utveckling, har för alternativ III beloppen för skatter

och övriga omkostnader upptagits till samma nominella belopp som i alternativ

I. Därigenom har inverkan av byggnadskostnadernas ökning ren
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kut\qI. Maj.ts proposition nr 237.

51

odlats. Underhållskostnaderna hava däremot självfallet höjts i förhållande

till byggnadskostnadernas ökning.

Undersökningen har givit till resultat, att en ökning av ränteläget med

en procent medför en höjning av den årliga kostnaden och därmed av den

erforderliga hyran med 13.2 procent. Då vid tidpunkten för promemorians

framläggande (dec. 1939), jämfört med det i alternativ I beräknade, vilket

torde motsvara förkrigsläget, inträtt en höjning av ränteläget med 1.5 procent,

innebär detta därför, att på grund av räntestegring den årliga kostnaden

blir 19.8 procent högre än motsvarande kostnad för en före krisen

uppförd byggnad. Därutöver hava ökade driftkostnader uppkommit

på grund av ökade byggnads- och bränslekostnader. Den sistnämnda kostnadsökningen,

vilken drabbar icke blott nybyggda fastigheter, torde i detta

sammanhang kunna förbigås.

Det framgår av jämförelserna att en räntestegring på 1.5 procent har en

verkan, som är mer än sex gånger så stark som en byggnadskostnadsstegring

på fem procent.

Såsom ovan anförts har utredningens kostnadsundersökning visat, att från

krigsutbrottet och fram till den 1 november 1939 byggnadskostnaderna

ökats med mellan 7.29 och 8.60 procent. Väl torde det icke vara uteslutet

att denna kostnadsökning till viss del kan gå tillbaka på grund av den inverkan

som en minskad efterfrågan kan komma att få på prissättningen i

fortsättningen och genom substitution av vissa materialier mot andra, exempelvis

trä mot järn, och i ovanstående kalkyler har därför räknats med en

kostnadsstegring av endast 5 procent. Men å andra sidan måste man räkna

med möjligheten att prisrörelsen icke stagnerat den 1 november och att ytterligare

prisstegringar för vissa materialier kunna komma att inträda. Räknar

man med en stegring av byggnadskostnaderna på från cirka 7 (för trähus)

till cirka 8 procent (för stenhus), motsvarande en ökning av årskostnaderna

med 4—5 procent, skulle genom räntestegringen och ökningen av

byggnadskostnaden ha uppkommit en ökning av de årliga kostnaderna för

en nyuppförd byggnad med 24 å 25 procent, varav omkring fyra femtedelar

komma på räntans inverkan.

Beträffande verkan av byggnadskostnads- och räntestegringen på byggnadsverksamhetens

omfattning framhåller bostadssociala utredningen, att

denna kommer att göra sig gällande först vid den tid, då normalt byggnadsverksamhetens

vår- och sommarsäsong skulle komma i gång. Ännu kan

ingenting därav märkas, eftersom dels den gångna byggnadssäsongens avslutningsarbeten

ha pågått, dels avmattningen under höstmånaderna är säsongmässigt

normal. Härtill kommer, att under de senaste månaderna vissa

byggnadsarbeten torde lia forcerats med tanke på eventualiteten av skärpta

svårigheter. I själva verket har byggnadsverksamheten under dessa månader

på dessa grunder varit ovanligt livlig. Härtill kommer, att många byggnadsarbetare

bereus arbete i skyddsrumsbyggen o. d., varför sysselsättningen

inom byggnadsfacken under dessa månader varit större och arbetslöshetssiffrorna

lägre än för årstiden vanligt. Men detta är icke en vederläggning,

utan snarare — i den mån det är fråga örn forcerat färdigställande av ti
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

digare påbörjade byggen — en bekräftelse av den uppfattningen, att nästa

byggnadsår kommer att innebära en drastisk inskränkning av bostadsbyggandet.

Bostadssociala utredningen påpekar, att den räntestegring, som inträtt

efter krigsutbrottet, dock icke drivit räntan över den nivå, som för ett decennium

sedan gällde såsom normal. Hyresnivån är nu ungefär densamma som

då. Utredningen ställer frågan: varför är bostadsbyggande icke räntabelt vid

denna ränte- och hyresnivå nu, då det ändå var det för 10 år sedan? För

att belysa denna fråga framlägger utredningen vissa jämförande kalkyler

avseende byggnadsföretag under det senaste året resp. vid tidigare tidpunkter.

Kalkylerna gälla byggnadsföretag i Stockholm samt en landsortsstad.

Det framgår av jämförelserna, att de mest betydande förändringarna beträffande

de i Stockholm utförda byggnadsföretagen (åren 1928 resp. 1939),

gälla tomtkostnaden och byggnadskostnaden. Beträffande tomtkostnaden

kunna dock inga generella slutsatser dragas ur jämförelsen, då denna omfattar

endast två konkreta fall. Materialpriser och arbetslöner ha under jämförelseperioden

stigit med 11 å 12 procent, varav 7 å 8 procent kommer på

materialpriserna och c:a 4 procent på arbetslönerna. Härtill är att lägga

fördyringen till följd av förbättrat utförande och höjd standard, som i det

anförda jämförelsefallet svarar för en stegring på 15 å 16 procent. Tillsammans

betinga dessa faktorer en ökning av byggnadskostnaderna på 26 å 28

procent. Under jämförelseperioden har emellertid en icke obetydlig rationalisering

skett och tack vare denna reduceras stegringen i byggnadskostnaden

till c:a 22 procent.

De största förändringarna i fråga om utförande och standard ligga i dels

förbättrad ljudisolering, bland annat åstadkommen genom övergång från

enkla träbjälklag till betongbjälklag, dels bättre ventilation genom nya och

mer effektiva ventilationssystem och dels en starkare uppdelning av lägenhetsytan.

Vidare har den sanitära utrustningen samt köksinredningen förbättrats.

Liknande jämförelser för bostadsbygge i en landsortsstad visa samma inverkande

faktorer men med annan inbördes vikt. Även om tomtkostnaden

procentuellt stiger starkt, blir verkan härav på den totala fastighetskostnaden

mera obetydlig ju mindre ort det gäller under det att ökningen i byggnadskostnad

spelar en större roll. Beträffande lönekostnaderna torde i landsorten

utnyttjandet av avtalsbestämmelserna på senare år haft förhållandevis större

inverkan på byggnadskostnaden än i Stockholm, där mera ingående kännedom

örn avtalens utnyttjande under längre tid kunnat erhållas och arbetarparten

lättare kunnat erhålla sakkunnig hjälp, som tillvaratagit dess intressen

vid ackordsuppmätningar och avtalstolkningar Men framför allt torde

byggnadskostnadsstegringen i landsortsstäder i relativt högre grad än i Stockholm

under innevarande decennium vara att hänföra till standardförbättringar,

såsom t. ex. införandet av hel badrumsinstallation, gas- eller elspisar

i stället för vedspisar och en genomgripande köksinredningsförbättring. Fullt

moderna lägenheter byggdes knappast på mindre orter för arbetare och

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 237.

53

jämnställda under 1920-talet utan endast i mindre utsträckning för mera välsituerade.

Genom det kraftiga räntefallet på 1930-talet möjliggjordes en

bättre, fullt modern kvalitetsstandard för övriga befolkningslager, och den

välinrättade bostaden i småstaden blev ekonomiskt överkomlig även för folk

med begränsade ekonomiska resurser.

Mot dessa på bostadsbyggandets produktionssida verkande faktorer står

en hyresutveckling under det senaste decenniet som lett till en snarast lägre

hyresnivå. Trots bristen på statistiskt material förefaller det av vissa uppgifter,

som anföras av utredningen, befogat att räkna med att hyresnivån

för nybyggda bostäder — trots standardhöjning i fråga om utförande och

utrustning — nu är lägre än under senare delen av 1920-talet i Stockholm.

För landsortsstädernas del måste omdömet om hyresnivån vara mera tveksamt,

men där har man, såsom nyss utvecklats, att räkna med en relativt

starkare stegring av standarden.

Här anförda omständigheter ge vid handen, att de senare årens räntefall

på fastighetsmarknaden konsumerats av skilda faktorer, varav för huvudstadens

del en varit en mindre hyressänkning, andra och mera generellt

verksamma varit stegrade materialpris, något ökade arbetskostnader, höjda

tomtpriser samt särskilt för landsortens del förbättrad standard med avseende

å lägenhetsutrustningen. Man har enligt utredningens mening fog att

fråga, om icke nuvarande situation och med en inbrytande nödtid för byggnadsindustrien

som framtidsperspektiv borde leda till att dessa fördyrande

faktorer vika tillbaka och därigenom den nu inträdda räntehöjningen kompenserades.

På vissa punkter och till viss grad borde så kunna ske, men

den effekt som på sådan väg kan erhållas är begränsad. Utredningen vill

särskilt framhålla lämpligheten av att tomtpriserna sänkas i de fall statliga

och kommunala organ inverka på tomtprissättningen. Detta har dock större

betydelse endast i de största städerna. Materialprisstegringen under de

senaste månaderna har ju väsentligen bestämts av förhållandena utom byggnadsmarknaden

och så torde även bli fallet i fortsättningen, även om stagnation

inom byggnadsindustrien kan komma att bryta udden av prisstegringstendenser

beträffande specifika byggnadsmaterial. Det är även uppenbart,

att en reduktion av de senare årens högkonjunkturmässigt bestämda

vinstmarginal inom byggnadsverksamheten kan bidraga att kompensera

kostnadsökningen; alt kvantitativt uppskatta i vilken grad detta kan ske låter

sig dock icke göra. Arbetslönernas utveckling torde icke bli opåverkad

av eventuellt stigande levnadskostnader; å andra sidan bör risken för omfattande

arbetslöshet inom byggnadsfacken verka dämpande och i varje fall

torde en del vara att vinna ur byggnadsindustriens synpunkt örn ackordsättningen

kunde ges en mera lämplig utformning i förhållande till nya arbetsmetoder.

Alla dessa omständigheter falla dock utanför det område där

utredningen kan framlägga förslag eller statliga åtgärder kunna tillgripas.

Frågan örn standarden och möjligheterna att förenkla utförandet återstår;

de lia i förevarande sammanhang speciellt intresse, då det ju kunde tänkas,

att vid statliga stödåtgärder knöls villkor örn sådan förenkling. Det är även

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majlis proposition nr 237.

en populär uppfattning att alla svårigheter på vår bostadsmarknad skulle

lösas genom större enkelhet i byggandet och avskaffande av bostadslyxen.

Denna uppfattning bygger emellertid till stor del på felaktiga föreställningar

om möjligheten för en industri att tåga baklänges i sitt arbetssätt. Bostaden

av i dag kan och bör av såväl sociala som fastighetsekonomiska skäl icke

byggas utan badrum, utan varmvatten, utan tillfredsställande ljudisolering,

utan tillfredsställande ventilation o. s. v. Planläggningen kan lämpligen icke

heller återgå till äldre, mindre differentierad bostadsmodell, när äntligen

utvecklingen börjat komma igång från 1 rum och kök såsom vanligaste typ

fram emot den önskade minimistandarden, 2 rum och kök, även örn utrymmena

äro små. Standardförbättringar, som skäligen kunna kallas lyxbetonade,

spela ur kostnadssynpunkt en mindre roll än man vanligen föreställer

sig. I sitt första betänkande (S. O. U. 1935:2, bilaga 7, sid. 214 ff.) har utredningen

visat, att t. o. m. en radikal förenkling av bostadsutrustningen

skulle sänka byggnadskostnaden förhållandevis litet. Utredningen påvisar,

att örn av de förbättringar i fråga om utförande och standard, som i det undersökta

Stockliolmsfallet förekommit, allting toges bort utom de saker, som

kunna sägas representera hygieniskt och arbetsekonomiskt väsentliga vinster,

den kostnadsstegrande effekten av standardförbättringen kan reduceras

från 15 ä 16 procent till c:a 9 procent, vilket — om materialpriser och arbetslöner

antagas givna —- betyder en reduktion av byggnadskostnadsstegringen

från 1928 till 1939 från 22 procent till 15 å 16 procent.

Även ur andra synpunkter ter sig enligt utredningens mening ett försök

till mera drastisk kostnadsnedskärning genom förenkling av utförandet betänklig.

Det lönar sig helt enkelt inte att nybygga omodernt; lägenheter i

sådana omoderna nybyggen kunna ändå inte konkurrera med de »riktiga»

omoderna lägenheterna i äldre hus. Man har anledning att befara — och erfarenheten

ger stöd härför — att bostadsfastigheter, som givits ett i väsentliga

hänseenden enklare utförande än det i ett visst tekniskt utvecklingsskede

sedvanliga få en särprägel, som lätt medför snabb förslumning

och värdesänkning. Utredningen kan därför icke anse det klokt, att statliga

stödåtgärder förknippas med särskilda villkor om enkelt utförande; sådan

kostnadsbesparing genom förenkling, som kan åstadkommas utan skada för

väsentliga kvalitetskrav, torde i praktiken tillvaratagas i och med den prövning,

som ombesörjes av centralt organ.

De här anförda omständigheterna torde ge förklaring till, varför vid nuvarande

hyresnivå bostadsbyggande icke kan bli räntabelt med de högre räntor,

som krisen framdrivit. I de exempel, varmed utredningen räknat, har

dock räknats med en bottenlåneränta av 4 procent. I själva verket är den nu

föreliggande räntenivån högre. Även om vissa kostnadsreduktioner äro möjliga,

äro de dock till sin verkan begränsade och uppvägas av stegringar i

räntekostnaderna utöver de i ovan anförda kalkyler förutsedda.

Beträffande bostadsbehovets och bostadsefterfrågans utveckling under närmast

följande år framhåller bostadssociala utredningen, att en prognos stöter

på utomordentligt stora svårigheter. Man har anledning att antaga att

utvecklingen blir starkt splittrad med hastigt uppkommande bostadsbrist på

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

55

sådana orter, där sysselsättningen växer vid industriens omställning till en

avspärrnings- eller krigshushållning, medan efterfrågans tillväxt kan dämpas,

avstanna eller förbytas i efterfrågeminskning till följd av minskad hushållsbildning,

reducerad inflyttning eller nettoutflyttning från städerna på

andra håll.

Man har att utgå från den i det föregående diskuterade omständigheten,

att hushållsbeståndets tillväxthastighet under de senaste åren varit exceptionellt

hög och att en neddämpning under alla omständigheter varit att

vänta förr eller senare. Det förefaller sannolikt att denna neddämpning påskyndas

genom den osäkerhet, som det nuvarande läget innehåller. Antalet

ingångna äktenskap kan visserligen enligt erfarenheten tillfälligt ökas under

situationer av stark ovisshet örn framtiden, men en sådan ökning torde i

allmänhet icke följas av motsvarande ökning i den reguljära hushållsbildningen.

över huvud har man att räkna med, att äktenskapsbildningen under

nuvarande förutsättningar i stor utsträckning icke följes av självständig

hushållsbildning. Till en viss grad kan man möjligen även räkna med en

återgång till inneboendesystem. Blotta upphörandet av utrymmesstandardens

höjning, som uppenbarligen varit en betydande faktor i de senare årens bostadsefterfrågan,

skulle komma att reducera följande års efterfrågan i jämförelse

med de gångna årens.

En avmattning i bostadsefterfrågan ter sig sålunda sannolik. De mot

minskad efterfrågan verkande faktorerna böra emellertid icke överskattas.

Såsom förut framhållits befinna sig fortfarande de i befolkningens åldersstruktur

liggande, för hushållsbildningen bestämmande faktorerna — trots

den nedåtriktade framtidstendensen — på en hög nivå, jämfört med tidigare

perioder. Det är vidare att märka, att även om inflyttningen till städerna

starkt minskas eller rentav förbytes i nettoutflyttning, detta icke betyder en

omedelbar förändring i bostadsefterfrågan av motsvarande styrka. Erfarenheten

ger vid handen, att flyttningarnas variationer till väsentlig del sker

inom sådana grupper, som icke äro självständigt hushållsbildande och som

sålunda icke direkt påverka bostadsefterfrågan. Såsom tidigare påpekats,

skärptes bostadsbristen i Stockholm under år 1918, då nettoutflyttning förekom,

och detta trots att en icke obetydlig nybyggnadsverksamhet utfördes

under året. Utflyttning i samband med evakuering torde icke i nämnvärd

grad betyda ett definitivt friställande av bostäder.

Att kvantitativt uppskatta de tendenser, som kunna komma att göra sig

gällande på bostadsmarknadens efterfrågesida under följande år, är givetvis

ogörligt, över huvud ter sig varje bedömning synnerligen vansklig, örn man

utgår från att nybildningen av hushåll icke helt upphör, synes det dock

enligt utredningens mening finnas anledning att frukta, att upphörande av

eller mycket stark begränsning i bostadsproduktionen kommer att medföra,

att den obetydliga nu förefintliga bostadsreserven snabbt konsumeras och

akut bostadsbrist inställer sig.

Den konsekvens som enligt utredningens mening ger anledning till de

största betänkligheterna i nuvarande situation, är att i händelse av akut bostadsbrist

vid oreglerad hyresmarknad en allmän hyresstegring kunde ut
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

lösas, vilket allvarligt kunde äventyra strävandet att motverka allmän inflation.

Såsom av föregående kostnadsutredningar framgår, skulle hittills

inträffade kostnads- och räntestegringar — om de icke på olika sätt kompenserades

— medföra en höjning av hyresavkastningskravet för nybyggda

bostadsfastigheter på inemot 25 procent. Om en dylik hyresnivå bomme

att bestämma hela hyresmarknaden, kunde oöverskådliga konsekvenser för

pris- och penningpolitiken uppstå. Givetvis skulle frågan om hyresreglering

bli aktuell, om utvecklingen kom att följa dylika linjer. Det vore dock

uppenbarligen lyckligare, örn genom åtgärder som befordra tillkomsten av

ett tillräckligt billigt bostadsutbud till förhindrande av bostadsbrist i mera

skarp form hyresstegringstendenserna kunde dämpas.

Byggnadsindustrien ur arbetsmarknads- och kapitalmarknadssynpunkt.

Bostadssociala utredningen har från början som sin uppfattning deklarerat,

att det är nödvändigt under nu inträdda förutsättningar att byggnadsverksamheten

begränsas för att lämna utrymme för en statlig investeringsexpansion.

Frågan är vilken grad av begränsning, som är lämplig eller nödvändig

ur allmän folkhushållningssynpunkt.

Självklart är att det icke är möjligt att nu med exakthet lämna svar på

denna fråga. Vad först arbetsmarknadssynpunkten angår, skulle den lämpliga

begränsningen vara den, vid vilken byggnadsverksamheten utan större

arbetslöshet kunde sysselsätta de arbetare, som icke finna sysselsättning genom

militärtjänstgöring, vid byggnadsarbeten för försvarsändamål och efter

eventuell snabb omskolning vid sådana arbeten, som måste betraktas som

prioriterade i förhållande till det ordinära bostadsbyggandet. Någon kvantitativ

uppskattning är här ännu icke möjlig. Om man utgår från den förut

gjorda uppskattningen av sysselsättningen inom byggnadsindustrien under

senaste år, 140,000 man, förefaller det dock utredningen sannolikt att en

inskränkning av byggnadsverksamheten i den grad, som nu framstår som

trolig, kommer att resultera i arbetslöshet. Här, liksom på varje punkt,

måste givetvis göras reservation för möjligheter i den kommande utvecklingen,

som nu icke kunna bedömas.

Ur kapitalmarknadssynpunkt ter sig frågan enligt utredningens mening

på liknande sätt. Hela det belopp, som vid tidpunkten för promemorians

framläggande nämnts i sammanhang med den statliga investeringsexpansionen,

och mera därtill skulle täckas av en investeringsminskning, som en

nedgång av byggnadsverksamheten till hälften av hittillsvarande nivå skulle

betyda. Beträffande räntestegringen framhåller utredningen som sin uppfattning,

att byggnadsverksamheten säkerligen skulle ha begränsats i en ur

olika synpunkter tillräcklig grad, även örn räntehöjningen varit mera måttlig.

Utredningen utgår från såsom sannolikt — med reservation för en svår

skärpning av krisläget —- att i framtiden en anpassning nedåt av räntenivån

skall komma till stånd. Det är även av här anförda omständigheter klart,

att de för byggnadsverksamheten viktigaste åtgärder, som av statsmakterna

nu kunna vidtagas, äro sådana av allmän kreditpolitisk innebörd med syfte

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

att begränsa läntestegringen. Några åtgärder av denna innebörd kan bostadssociala

utredningen till följd av begränsningen i sitt uppdrag självfallet

icke föreslå.

I detta sammanhang påpekar utredningen, att byggnadsindustrien visserligen

är en stor järnkonsument, men trots detta konsumerar relativt litet

av landets egen järnproduktion. Det inom byggnadsindustrien använda järnet

är till större delen importerat i form av färdiga balkar, rör o. s. v. Endast

beträffande radiatorer, värmeledningspannor, varmvattenberedare och

dylikt är den inhemska tillverkningen dominerande. Byggnadsindustriens

konsumtion av järn medför därför icke i större grad någon konkurrens om

järn, som kan behövas för försvarsanordningar.

Utredningen vill slutligen framhålla vissa risker beträffande den framtida

utvecklingen, som skapas om byggnadsindustrien helt lamslås. Det som

nämligen nu sker eller kommer att ske inom detta industriområde är att

hela produktionsapparaten kommer i olag för långa tider. Erfarenheten från

tidigare kriser på fastighetsmarknaden visar nämligen, att ett stopp i produktionsprocessen

på detta område har en stor benägenhet att bli mångårig.

Att pauserna bli så långa beror på att företagarna på byggnadsmarknaden

icke kunna hålla ihop kontor och personal under någon längre depressionstid

samt att vederbörande får sitt rörelsekapital fastlåst i sina sist

byggda men på grund av krisen otillfredsställande belånade fastigheter. När

det sedan ur allmän synpunkt skulle visa sig vara lämpligt att åter sätta i

gång byggandet, är företagarkåren skingrad för alla världens vindar och

måste nyskapas, vilket först sker, när en mycket förhöjd hyresnivå genom

sina vinstmöjligheter framlockar nya män och företagarorganisationer på

marknaden.

Dessa synpunkter peka på att samhället skulle ha det största intresse av

att åtminstone så stor företagsamhet kan fortsätta, att de värdefullaste delarna

av produktionsapparaten bevaras.

Faran av bostadsbyggandets alltför kraftiga nedgång kan i nuvarande

situation även ses ur en annan synvinkel. Ökningen i familjebildningen fortfar

ännu flera år även om farten minskas undan för undan, och om nyproduktionen

då samtidigt avsaktas för kraftigt, måste svår bostadsbrist uppstå.

Efterfrågans tryck blir kraftigare och kraftigare och när äntligen byggnadsverksamheten,

stimulerad av stigande hyresnivå, kommer i gång, blir

produktionen så häftig, att överproduktion lätt kan uppstå, när familjebildningen

år från år avtar i omfattning. Hela utvecklingen biir ryckig och

karakteriserad av häftiga svängningar och kriser. En rimlig produktion i

nuvarande tider skulle kunna mildra de framtida vågrörelserna pa området.

Sammanfattning av motiveringen.

Utredningen sammanfattar sina allmänna synpunkter på läget på byggnads-

och bostadsmarknaderna samt på behovet av åtgärder på följande

sätt. Utredningen utgår från såsom säkert och ofrånkomligt, att bostadsbyggnadsverksamheten

under följande år kommer alt mycket starkt in
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

skänkas. Verkningarna härav på kapitalmarknad, arbetsmarknad och bostadsmarknad

äro i flera hänseenden svårbedömbara. Det finns dock allvarlig

risk för a ena sidan en arbetslöshet, som icke kan uppsugas genom sysselsättningsexpansion

pa andra aktuellt mera angelägna arbetsområden, varför

den »besparing» ur folkhushållets synpunkt, som bostadsbyggandets inskränkning

skulle innebära, till motsvarande del blir illusorisk, och å andra

sidan för bostadsbrist. Uppstår bostadsbrist, kommer den redan föreliggande

tendensen till stegring av hyresnivån att skärpas, vilket med hänsyn

till den allmänna prisutvecklingen innebär väsentliga risker. Dessa kunna

visserligen mötas medelst en hyresreglering. En bindning av hyrorna för

redan befintliga hyresbostäder måste emellertid komma att ytterligare försämra

betingelserna för nyproduktion och sålunda bidraga att skärpa bostadsbristen,

varjämte en med hänsyn till bostadsmarknadens normala funktioner

i framtiden olycklig splittring av hyresnivån skapas. Utredningen

förbiser icke, att en auktoritär reglering av hyrorna kan komma att bli

nödvändig av socialpolitiska och prispolitiska skäl, men är av den uppfattningen,

att man först bör söka med positiva medel förhindra uppkomsten

av bostadsbrist och mera avsevärd hyresstegring. Då bostadsproduktionen

under nästföljande år måste komma att bli starkt begränsad, framstår det

som angeläget, att den kvarstående produktionen inriktas på tillgodoseende

av de socialt mest angelägna bostadsbehoven. Trots de allmänna skäl

av statsfinansiell och penningpolitisk art, som i nuvarande läge tala för

begränsning av sådan statlig verksamhet, som icke tillgodoser akuta försvarsberedskapsbehov,

är det därför enligt utredningens mening — och särskilt

med hänsyn till den prispolitiska betydelsen av att motverka hyresnivåns

stegring angeläget, att de statliga stödåtgärder, som främja bostadsanskaffningen,

icke begränsas. Det synes även utredningen angeläget,

att den kommunala byggnadsverksamheten — som måhända kommer att

påkallas av arbetsmarknadspolitiska skäl — näst efter tillgodoseendet av

anläggningar för civila försvarsändamål inriktas på bostadsförsörjning, örn

bostadsknapphet föreligger eller hotar, framför sådana byggnadsföretag med

administrativa, kulturella och andra ändamål, som icke i nuvarande läge

äro oundgängligen nödvändiga.

För att man skall kunna na syftet att i största möjliga mån motverka

bostadsbrist och hyresstegring är det nödvändigt icke endast att en viss

nyproduktion av bostäder uppehälles, utan även att det utbud av nya bostäder,

som kan komma till stånd nästa år, kan göras till priser, som ej alltför

mycket överstiga de hittillsvarande. Det gäller sålunda att söka med tjänliga

medel begränsa verkan av inträdda höjningar i byggnadskostnaderna

och framför allt räntestegringen, utöver vad i sådant hänseende kan åstadkommas

genom allmänna kreditpolitiska åtgärder. I det föregående ha

diskuterats möjligheterna att genom förändrade konstruktioner och förenkling

av utförandet motverka kostnadsstegringen. Dessa möjligheter måste

givetvis utnyttjas, men de äro begränsade och i nuvarande läge långt

ifrån tillräckliga. Utredningen vill understryka angelägenheten av att kom
-

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

59

munerna i sin tomtförsäljningspolitik taga vederbörlig hänsyn till bostadsbyggandets

försämrade betingelser och till behovet att kompensera kostnadsstegringarna,

vilket jämväl torde vara ett kommunalt intresse, ävensom

att vissa bestämmelser om beräkning av ackord, vilka verka hinderlig! och

fördyrande på byggnadsverksamheten, justeras i arbetsavtalen. Alla dessa

medel tillsammans torde dock vara långt ifrån tillräckliga för att nå ovan

uppställda syftemål. Därest icke genom allmänna kreditpolitiska medel räntan

kan bringas att sjunka tillbaka avsevärt från nuvarande läge, kvarstår

till större delen uppgiften att motverka den hotande hyresstegringen.

Utredningen utgår ifrån, att för närvarande ekonomiska stödåtgärder (utöver

redan existerande) för befordrande av bostadsanskaffningen, vilka skapa

en avsevärd statsfinansiell belastning, icke kunna ifrågakomma. Sådana

åtgärder som allmän räntediskriminering till förmån för byggnadsverksamheten,

d. v. s. lån till underränta för bostadsbyggandet i allmänhet, och engångsbidrag

till kapitalnedskrivning torde därför icke behöva upptagas till

diskussion.

Förslag angående ändrade villkor för tertiärlån till viss bostadsbyggnads
verksamhet.

Om syftet är att hindra, att en såsom övergående ansedd räntestegring

driver upp kraven på hyresavkastning hos en fastighet utöver den nivå, som

är betingad av en förväntad ränteutveckling på lång sikt, synes det vara en

naturlig åtgärd att för övergångsperioden anpassa amorteringskravet nedåt,

för att när sedermera räntan sjunker låta amorteringsbeloppet stiga. Detta

skulle innebära, att annuiteten göres fast, men amorteringstiden till viss grad

elastisk. Om därigenom den amorteringstid, som svarar till amorteringsbeloppet

i början, är längre än som med hänsyn till fastighetens livslängd och

risker är försvarligt, utgör detta s. a. s. en diskontering av en förväntad framtida

sänkning av räntenivån. Om en sådan sänkning icke inom viss tid kommer

till stånd, måste givetvis ändock amorteringsbeloppet och i sådant fall

därmed även annuiteten höjas till att motsvara en ekonomiskt försvarbar

amorteringstid. Innebörden av en sådan anordning är att en räntehöjning,

som bedömes såsom sannolikt övergående, icke tillätes att omedelbart verka

på kraven på avkastning. Om det högre ränteläget däremot icke skulle visa

sig övergående, släppes räntehöjningens verkan fram efter viss tid.

Tertiärlånen löpa för närvarande med en ränta av 4 3/4 procent samt amorteras

på 25 år. Vad angår räntan, är att märka, att denna tidigare utgjorde

4 procent, varjämte 1 procent avsattes till en riskfond, av vilken återbetalning

skulle ske till låntagarna i den mån fondens medel icke konsumerades

av förluster. De 3/4 procent varmed räntan ökades år 1938, torde få betraktas

som riskpremie, motsvarande den förutvarande avsättningen till riskfond.

I nuvarande läge då sammanbrott inom byggnadsindustrien hotar och då det

ur det allmännas synpunkt måste framstå som angeläget att motverka de

allvarliga konsekvenserna av ett sådant, synes det rimligt att staten släpper

efter på säkerhetskravet och själv övertager den risk, som alltid måste vara

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Majlis proposition nr 237.

förbunden med långivning till så hög belåningsgräns som föreligger beträffande

tertiärlånen. Ett sådant riskövertagande förekommer som bekant i

flera fall av socialt motiverad kreditgivning till bostadsbyggande. Utredningen

föreslår därför att räntan på tertiärlånen fastställes till 4 procent. På

grundval av beräkningar över tertiärlånegivningens betydelse ur fastighetsfinansieringssynpunkt,

som utredningen låtit verkställa, synes det lämpligt

att lånebeloppet ökas från 15 till 20 procent av fastighetsvärdet, varmed även

den s. k. femtedelsregeln måste slopas. Även i fråga om amorteringstiden

torde vissa modifikationer kunna försvaras.

Med tillämpning av den i det föregående framlagda tankegången med syfte

att förhindra att den allmänna räntestegringens verkan omedelbart överföres

på den årliga fastighetskostnaden föreslår utredningen följande ändringar

i övrigt i reglerna för tertiärlånen. Annuiteten fastställes till en början till

ett belopp, som motsvarar en mycket lång amorteringstid. Utredningen föreslår

en annuitet av 4 3/4 procent under de första fem åren; denna annuitet

motsvarar — om den bleve bestående — en amorteringstid av boråt 50 år.

Då en dylik amorteringstid för ett så högt beläget lån icke kan anses lämplig,

böra lånevillkoren kompletteras med bestämmelsen, att lånet efter en löptid

av 5 respektive 10 år skall kunna av staten konverteras på sådant sätt att

amorteringstiden etappvis förkortas till en definitiv amorteringstid av 30 år.

En sådan konvertering, innebärande höjd annuitet och förkortad amorteringstid

för tertiärlånet, borde dock vid det första tillfället, efter 5 år, då fastighetens

ekonomi måhända ännu icke kunnat tillgodoföras ett eventuellt lägre

ränteläge för primär- och sekundärlån, dock ej ske med mindre endera av

det allmänna ränteläget sjunkit eller hyresnivån på orten stigit i en sådan

grad, att antingen den låntagande fastighetens utgifter minskats och fastigheten

därigenom kan bära ökad amorteringsbörda för tertiärlån, eller också

att hyrorna ha kunnat höjas för vinnande av samma ändamål. Vid det senare

tillfället, efter 10 år, bör anpassningen av annuiteten till belopp, som

motsvarar en amorteringstid av sammanlagt 30 år, ske ovillkorligt.

Tertiärlån utgå för närvarande endast till fastigheter innehållande hyreseller

bostadsrättslägenheter. Många skäl tala för att i nuvarande situation

stödja produktionen av mindre enfamiljshus. Det synes därför utredningen

finnas skäl att utsträcka tertiärlånegivningen till enfamiljshus. Då enfamiljshus,

åtminstone på mindre orter, dock måste anses vara av lägre värde ur

kreditsäkerhetssynpunkt, synes det utredningen lämpligt, att lånegränsen beträffande

dem sättes lägre än för flerfamiljshus; i stället kan lånebeloppet i

förhållande till fastighetsvärdet ökas. Utredningen föreslår därför en lånegräns

av 85 procent och ett lånebelopp av 35 procent av fastighetsvärdet för

tertiärlån till enfamiljshus. Beträffande enfamiljshus, för vilkas taxering en

synnerligen varierande praxis tillämpas på olika håll i landet, torde det vara

lämpligt att bestämma lånebeloppet icke i relation till taxeringsvärdet, utan

till en särskild värdering, vid vilken hänsyn tages till de faktiska byggnadskostnaderna,

såsom sker beträffande bostadsanskaffningslån. Utredningen

inser väl att häri ligger ett ökat risktagande från statens sida men förmenar

detta vara nödvändigt för effektivitets vinnande.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

61

Om man utgår från hittills sedvanliga finansieringsvillkor för småstugor

och övriga enfamiljshus, skulle en amorteringstid på 25 år för tertiärlån vid

de villkor i övrigt, som härovan föreslagits, betyda en lättnad i finansieringen,

som i väsentlig mån skulle motväga räntehöjningen. Även här torde det

vara lämpligt att fastställa en konverteringsregel som konsekvens av tankegången,

att räntestegringens verkan bör uppskjutas i väntan på en framtida

tillbakagång men ej definitivt hindras, för den händelse räntan icke skulle

falla tillbaka. Utredningen föreslår att efter tio år anpassning av annuiteten

till en återstående amorteringstid av tio år sker.

Förslag angående befrielse i vissa fall från fastighetsskatt.

Utredningen säger sig vara väl medveten om att de föreslagna åtgärderna

i form av modifikationer i reglerna för tertiärlånen endast kunna få en skäligen

begränsad effekt. Den ofrånkomliga knappheten i de medel, som från

statens sida kunna ställas till byggnadsverksamhetens förfogande, betyder

att på de föreslagna vägarna kan finansieras en byggnadsverksamhet, som

måhända utgör endast en ringa del av den, som skulle behövas för att icke

bostadsbrist skulle uppstå. Man kan t. o. m. säga, att i den mån de nå syftet

att hålla tillbaka hyresstegring bidraga de även till att göra förutsättningarna

för annan byggnadsverksamhet sämre, önskvärt vore att finna ett medel

med mera generell verkan, som utan belastning av statens finanser kunde

för bostadsbyggandet i allmänhet motverka kostnads- och räntestegringama.

Då en allomfattande direkt subventionsverksamhet i form av räntediskriminering,

bidrag till kapitalnedskrivning eller löpande bidrag kan anses utesluten

i nuvarande situation, återstår såvitt utredningen kan finna endast

skattebefrielse för de bostadsfastigheter, som byggas under kristillståndet.

Skattebefrielse är en inom bostadspolitiken ofta använd metod för stöd åt

viss bostadsbyggnadsverksamhet. I senare tid har den i Sverige dock endast

tillämpats i sammanhang med den speciella byggnadsskatt, som 1921 infördes

för att skaffa medel till bostadssubvention; nybyggda fastigheter voro

undantagna från denna skatt. Flerstädes i utlandet har emellertid metoden

tillämpats. Så har exempelvis i Belgien ända sedan tiden före föregående

världskrig egnahemsbyggande av personer med begränsade tillgångar gynnats

genom skattelindring. Sedan 1928 har varje nybyggt hus, vars avkastningsvärde

icke överstiger ett visst belopp, undantagits från skatt i tio år.

I Danmark ha kommuner rätt att undantaga nybyggnad från hela eller del

av den fastighetsskatt (Ejendomsskyld), som uppbäres av kommunerna. År

1933 befriades all nybyggnadsverksamhet under tio år framåt från den statliga

fastighetsskatten. 1 Frankrike utgöres en mycket väsentlig del av det

statliga stödet åt bostadsbyggande av skattebefrielse. Även i Norge, Tyskland,

U. S. A. och Canada har denna metod vunnit tillämpning.

Skattebefrielse för viss tid eller visst slag av bostadsbyggande är sålunda

ett ofta använt medel. I synnerhet lämpar det sig i tider, då en allmän stimulans

åt bostadsbyggandet är önskvärd men de finansiella omständigheterna

icke tillåta en omfattande direkt subvention. Utredningen inser

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

val, att ett förslag i sådan riktning kommer att möta motstånd, grundat

på betänkligheter med hänsyn till de kommunala finanserna och vissa

komplikationer, som sammanhänga med det svenska skattesystemets konstruktion.

Vad angår de kommunala finanserna synes det emellertid utredningen

uppenbart, att skattebefrielse för viss tid för bostadsfastigheter,

som skattefriheten förutan icke skulle ha kommit till stånd, icke kan

betyda förlust men väl vinst, i den mån nämligen därigenom sysselsättning

och inkomstbildning inom kommunen kunna hävdas. Den andel av fastighetsbeståndet,

för vilken en skattebefrielse tillämpad under ett fåtal år

- och utredningen åsyftar här liksom i det föregående tillfälliga åtgärder

under ett begränsat kritiskt skede — kan komma att gälla, måste för övrigt

vara en mycket liten del av hela fastighetsbeståndet; med den begränsning

av bostadsbyggnadsverksamheten, som kan förutses, kan närmast följande

års byggnadssats icke komma att genomsnittligen motsvara mer än högst

någon procent av fastighetsbeståndet i fortsättningen.

Den omständigheten, att fastighetsskatten i och med den kommunala

utdebiteringen är olika i olika kommuner, torde icke böra tillmätas större

betydelse; skattefrihet betyder därvid undanröjande av en bestående ojämnhet,

som i och för sig icke är motiverad ur byggnadsmarknadens synpunkt.

Av större vikt är att fastighetsskatten inom varje kommun varierar år

till år. Det skulle vara en obestridlig olägenhet, om det ekonomiska stöd,

som utgjordes i form av viss tids skattefrihet, vore till sitt belopp obestämt.

Som alternativ till skattebefrielse kunde med hänsyn härtill tänkas ett

åtagande från kommunens sida att årligen under viss tid ge bidrag till

fastighetens förvaltningskostnader med belopp, som bestämmas av fastighetsskattens

belopp i utgångsläget. En sådan metod skulle möjligen även

kunna undanröja vissa psykologiska motiverade farhågor mot att använda

kommunala skatter som instrument för bostadspolitiken. Det förefaller

emellertid utredningen mera naturligt att använda skattebefrielsemetoden,

men maximera skattefrihetens belopp för hela perioden till det i utgångsläget

gällande. Å andra sidan bör, för att icke sammanblandning mellan

fastighetens ekonomi och en måhända tillfällig fastighetsägares ekonomi

skall ske, beloppet icke få bevaras högre än den eventuellt lägre fastighetsskatt,

som ett senare år kan komma att gälla. Det förefaller sålunda utredningen

riktigt, att skattefriheten bestämmes till det belopp, som i utgångsläget

gäller, eller det lägre belopp, som i framtiden kan komma att gälla.

I fråga om tiden för skattebefrielse synes 10 år vara en lämplig period.

Da med hänsyn till syftet skattefrihet icke bör gälla byggnader för övervägande

industriellt, kommersiellt eller annat ändamål än bostadsändamål,

måste en gräns dragas för vad som anses som bostadsfastighet. Utredningen

föreslår härvidlag att som bostadsfastighet räknas sådan, där byggnadens

golvyta till minst två tredjedelar är avsedd att användas för bostadsändamål.

Då det icke är ett önskemål att stimulera ombyggnad, bör skattebefrielse

gälla endast nybyggnad.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

63

De föreslagna åtgärdernas verkan.

Effekten av de föreslagna åtgärderna på ett bostadsbyggnadsföxetags räntabilitet

och sålunda på hyresavkastningskravet framgår av kalkyler, som

utredningen framlägger i en bilaga. Dessa kalkyler ådagalägga, att vid en

bottenlåneränta av 4 procent de föreslagna åtgärderna möjliggöra endast

obetydligt högre fasta årsomkostnader än tidigare. Vid en bottenlåneränta

av 4 V2 procent bli de fasta årsomkostnaderna givetvis högre, men icke mera

än att det kan sägas att syftet i huvudsak nåtts. Den föreslagna skattefriheten

svarar härvid för en icke obetydlig del av effekten. Vid en kommunal

utdebitering av 10 kronor motsvarar skattebefrielse ungefär två tredjedelar

av den inverkan, som en procents räntehöjning medför.

I sina anslagsäskanden för nästföljande budgetår har statens byggnadslånebyrå

föreslagit 25 miljoner kronor till bostadsanskaffningslån för barnrika

familjer och 3 miljoner kronor till tertiärlån. Utifrån de förutsättningar,

som förelågo vid tidpunkten för detta förslags framläggande, synas

utredningen dessa proportioner väl avvägda. Då emellertid förutsättningarna

i hög grad förändrats, vill utredningen ifrågasätta en ändrad fördelning

av de medel, som för nästföljande budgetår må komma att anvisas. För

frambringandet av en bostadstillgång, som kan inverka på bostadsmarknadsläget

i allmänhet, äro tertiärlånen, som endast motsvara en mindre

del av byggnadsvärdet, mera effektiva än bostadsanskaffningslånen. Utredningen

är givetvis angelägen örn att största möjliga belopp anvisas till

bostadsanskaffningslånen, vilka tillkommit på utredningens egna förslag,

men måste anse det i nuvarande situation vara mera angeläget att till tertiärlån

anvisa större belopp än det av byggnadslånebyrån föreslagna, även

om därigenom med hänsyn till statsfinansiella skäl bostadsanskaffningslånens

belopp skulle behöva minskas. För att nå nämnvärd effekt på bostadsmarknadsutvecklingen

torde krävas ett belopp för tertiärlån av minst

10 miljoner kronor, vilka skulle möjliggöra en byggnadsverksamhet av 40

å 50 miljoner kronor.

Det ställer sig nu mycket svårt att bedöma, huruvida en byggnadsverksamhet

av dylik omfattning och på de villkor, som de föreslagna åtgärderna

skulle möjliggöra, kan komma att effektivt motverka uppkomsten av

en bostadsbrist eller en omfattande arbetslöshet. Utredningen utgår emellertid

ifrån att de statsfinansiella omständigheterna icke tillåta en utsträckning

av stödåtgärderna utöver här ifrågasatta gränser.

Yttranden.

över bostadssociala utredningens förslag ha i vanlig ordning inhämtats

yttranden från statskontoret, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen,

egnahemsstyrelsen, statens industrikommission, statens byggnadslånebyrå,

kammarrätten, Överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser.

Tillfälle att avgiva yttrande har vidare lämnats fullmäktige i riksbanken,

fullmäktige i riksgäldskontoret, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, svenska bostadskreditkassan, svenska fattigvårds- och

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

barnavårdsförbundet, kommunalskatteberedningen, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, svenska arbetsgivareföreningen,

landsorganisationen i Sverige samt ett antal kommuner.

Utredningens uppfattning av läget och av behovet av åtgärder har med endast

få undantag vunnit anslutning av de myndigheter och organisationer,

som yttrat sig över promemorian. Förslagen rörande modifikationer i reglerna

för tertiärlånen ha ävenledes i flertalet fall tillstyrkts eller lämnats utan

erinran. Förslaget angående befrielse i vissa fall från fastighetsskatt har

däremot i många fall väckt tveksamhet eller avstyrkts.

Jag övergår först till en redogörelse för yttranden angående behovet av

åtgärder överhuvud, i vilken utredningens allmänna synpunkter vinna anslutning.

Statskontoret. Den av bostadssociala utredningen verkställda undersökningen

synes ämbetsverket klart giva vid handen, att särskilda åtgärder från

statens sida äro av behovet påkallade för att i fortsättningen inom vissa gränser

upprätthålla bostadsbyggnadsverksamheten.

Socialstyrelsen. Det läge på byggnads- och bostadsmarknaderna, som uppkommit

genom den nuvarande krisen, påkallar utan tvivel överväganden om

åtgärder från det allmännas sida. Uppläggningen av problemet synes i det

hela vara sakligt välgrundad. Det är av stor betydelse, att de under årens

lopp tillskapade organisatoriska förutsättningarna för en i större skala bedriven

bostadsproduktion åtminstone till sina mera värdefulla delar bevaras

under krisskedet såsom en beredskap för en återgång till mera normala

förhållanden.

Medicinalstyrelsen understryker vikten av att åtgärder vidtagas i det av

utredningen angivna syftet. Medicinalstyrelsen ifrågasätter, om det ej skulle

vara berättigat att stadgande utfärdades att vid av staten understödd bebyggelse

vissa hygieniskt betydelselösa utrustningsdetaljer böra såvitt möjligt

undvikas, där ej av särskilda skäl deras anordnande kan ske utan fördyring

av bygget; föreskrift i dylik riktning kunde få viss psykologisk betydelse.

Byggnadsstyrelsen. Utredningens bedömande av läget på byggnadsmarknaden

och dettas befarade inverkan på hyresmarknaden torde i allt väsentligt

vara riktigt.

Statens byggnadslånebyrå. Då bostadssociala utredningen funnit situationen

mana till extraordinära statsåtgärder — långt utöver vad byrån på

tidigare stadium föreslagit — i syfte att stimulera bostadsproduktionen för

att motverka arbetslöshet, bostadsbrist och hyresstegring, är detta en följd

av den hittillsvarande utvecklingen. Byrån delar sålunda den uppfattning,

som legat till grund för utredningens förslag.

Flertalet länsstyrelser tillstyrka eller lämna utan erinran, att åtgärder att

mildra krisen på byggnadsmarknaden vidtagas.

Svenska stadsförbundets styrelse, som ställer sig övervägande kritisk till

utformningen av utredningens förslag, finner dock att utredningen övertygande

har bevisat, att förhållandena inom bostadsproduktionens område

inom snar framtid kunna väntas utveckla sig på ett sätt, som även ur kom
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237. 65

munernas synpunkt starkt motiverar ett ytterligare ingripande från det allmännas

sida.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund biträder utredningens

åsikt, att vissa åtgärder böra vidtagas från det allmännas sida, så att onödiga

skadeverkningar på byggnads- och bostadsmarknaderna undvikas samtidigt

som hänsyn tages till den statsfinansiella situationen.

Landsorganisationen i Sverige, som inhämtat gemensamt yttrande av svenska

byggnadsträarbetareförbundet, svenska murareförbundet och svenska

grov- och fabriksarbetareförbundet, understryker dessas synpunkt, att vid

en utbredd arbetslöshet inom byggnadsindustrien den statliga understödsverksamheten

kan komma att föranleda större statsfinansiella svårigheter än

förebyggande stödåtgärder för byggnadsverksamhetens upprätthållande.

Stadsfullmäktige i Göteborg uttala som sin åsikt, att under nuvarande situation

statligt ingripande till stöd för bostadsproduktionen är synnerligen av

behovet påkallat.

Flertalet övriga kommunala myndigheter, som yttrat sig i frågan, anse

åtgärder behövliga.

Vissa myndigheter och organisationer ha i sina yttranden givit uttryck åt

den uppfattningen, att de föreslagna åtgärderna äro otillräckliga och att mera

vittgående åtgärder böra övervägas.

Svenska stadsförbundets styrelse. I det läge, som nu icke längre hotar att

inträda utan redan synes ha inträtt på bostadsmarknaden, torde det allmännas

insatser för att hålla bostadsproduktionen i gång få ta sikte på helt

andra hjälpkällor än de av utredningen föreslagna. Främst gäller det härvid

uppenbarligen, såsom utredningen förutsett redan i det tidigare skede, då

promemorian tillkom, att söka skaffa byggnadsproduktionen tillgång på tillräckligt

kapital till rimliga räntesatser.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anser det vara tvivel underkastat, huruvida

de föreslagna åtgärderna i verkligheten leda till åsyftad effekt. De rådande

kreditsvårigheterna med höga räntesatser är en faktor som nog på sina håll

kommer att verka förlamande på byggnadsverksamheten och som ej kan i

tillräcklig omfattning motverkas av här avsedda statliga låneverksamhet.

Stadsfullmäktige i Stockholm. De av bostadssociala utredningen föreslagna

åtgärderna till bostadsproduktionens stimulerande kunna icke förväntas

få avsedd effekt. Härför skulle otvivelaktigt under rådande förhållanden erfordras

väsentligt mera vittgående subventionsåtgärder.

Drätselkammaren i Västerås har kommit till den uppfattningen, att de

föreslagna åtgärderna endast i mycket ringa grad äro ägnade att medföra

den därmed avsedda effekten eller att stimulera bostadsbyggnadsverksamheten.

Skulle på grund av de inträdda förhållandena och örn dessa en längre

tid komma att fortbestå, bostadsbrist av mera allvarlig beskaffenhet inträda

eller hota, erfordras från det allmännas sida åtgärder av vida mera ingripande

och omfattande slag än de nu ifrågasatta, och därvidlag lära kommunerna

eller många av dem icke kunna undgå att medverka till och påtaga sig

betydande kostnader och ekonomiska risker för upphjälpande eller lindran
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 237. 5

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

de av de inträdda eller befarade sociala missförhållanden, som följa av bostadsbristen.

Drätselkammaren i Borås. En katastrofal minskning av byggnadsverksamheten

under den nu inträdda krisen kan endast undvikas, örn förutsättningar

skapas för byggnadsföretags finansiering. Dylik finansiering måste

omfatta hela kreditproblemet, botten-, sekundär- och tertiärlån.

Vissa myndigheter och organisationer ha ifrågasatt, huruvida stödåtgärder

för byggnadsverksamheten, såsom bostadssociala utredningen funnit lämpligt,

böra i första hand gälla bostadsbyggande.

Medicinalstyrelsen. Det synes utredningen angeläget, att den kommunala

byggnadsverksamheten näst efter tillgodoseendet av anläggningar för civila

försvarsändamål inriktas på bostadsförsörjning framför sådana byggnadsföretag

med administrativa, kulturella och andra ändamål, som icke i nuvarande

läge äro oundgängligen nödvändiga. Medicinalstyrelsen har intet

att invända mot formuleringen av denna sats, under förutsättning att en del

kommunala sjukhusbyggnader inräknas bland civila försvarsändamål.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund delar i princip utredningens

uppfattning på ifrågavarande punkt. Beträffande landskommunerna

torde det emellertid vara att förvänta, alt frågan om bostadsförsörjningen

i regel icke kommer att bli lika aktuell som i städerna och de stadsliknande

samhällena. I de rena landskommunerna torde man alltså, där det är nödvändigt

med hänsyn till arbetslöshetsfrågan, och där alltså icke vikten av

återhållsamhet i nuvarande situation kan tillmätas avgörande betydelse, icke

sällan få inrikta en byggnadsverksamhet, om sådan skall komma i fråga, på

just administrativa eller andra byggnader av gemensamt kommunalt intresse.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län anser det synnerligen önskvärt att någon

form av understöd lämnas av staten för att i lämplig utsträckning hålla

byggnadsverksamheten i gång. I vissa av länets städer torde bostadsbeståndet

vara så pass rikligt, att byggnadsverksamheten ej uteslutande bör eller

behöver inriktas på bostadsförsörjning.

Jag övergår härefter till yttranden, i vilka en principiellt avstyrkande

hållning gentemot åtgärder till stöd för byggnadsverksamheten och bostadsförsörjningen

i nuvarande läge kommit till uttryck.

Statens industrikommission. Det förefaller sannolikt, att den sparsamhet,

till vilken allmänheten tvingas genom höjda skatter, även kommer att

gå ut över den under senare år starkt höjda utrymmesstandarden. Vidare

kan, när sysselsättningen inom byggnadsbranschen och därav beroende yrken

nedgår, en tendens göra sig gällande till utflyttning från orter, där byggnadsverksamheten

varit särskilt livlig, och därmed skulle efterfrågan på bostäder

lokalt minskas. I vilken utsträckning dessa senare tendenser, som verka i

riktning mot en minskad efterfrågan på bostäder, komma att överväga, ter

sig för närvarande ovisst. Sannolikt kommer utvecklingen att bli ganska

lokalt särpräglad. Brist på bostäder har redan uppstått på några orter, där

sysselsättningen för rustningsändamål Ilar ökats. Man måste vara beredd

på, att även i fortsättningen lokala behov av nya bostäder på detta sätt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

67

kunna uppstå. — Under den närmaste framtiden svnes en sträng hushållning

bli nödvändig med olika slag av råvaror och produktionsmedel, som

användas inom byggnadsverksamheten. De kunna nämligen i viss utsträckning

användas för mera trängande behov. Vid import av byggnadsråvaror

tagas vidare i anspråk valutor, varigenom vid nuvarande läge på valutamarknaden

möjligheten till annan nödvändig import begränsas. Trots detta

knapphetsläge, kunna dock fall tänkas, då bostadsbristen lokalt blir så svårartad,

att råvaror, produktionsmedel och valutor i viss utsträckning måste

reserveras för bostadsbyggande. — Kommissionen är medveten örn, att det

kommer att möta betydande svårigheter att överföra de byggnadsarbetare,

som varit sysselsatta med bostadsbyggande, till annan verksamhet. En viss

arbetslöshet kan tänkas kvarstå inom byggnadsbranschen, även sedan

alla ansträngningar gjorts att överföra arbetskraften till andra områden.

Huruvida i sådant fall de kvarstående byggnadsarbetarna böra beredas

sysselsättning med bostadsbyggande, torde få avgöras från fall till fall med

hänsyn tagen till möjligheterna att reservera råvaror, valutor och kapital

för ändamålet. — När det sålunda i nuvarande läge ter sig ovisst, i vilken

utsträckning man behöver räkna med bostadsbrist, örn byggnadsverksamheten

stagnerar, och när dessutom ovisshet råder om de framtida förutsättningarna

för bostadsproduktionen i fråga om tillgång på produktionsfaktorer,

måste industrikommissionen för sin del ställa sig avvisande till

förslaget, att statsmakterna nu skulle binda sig för att efter generella linjer

i viss förutbestämd utsträckning subventionera bostadsbyggandet, på sätt

som bostadssociala utredningen föreslagit. Skall stöd lämnas bostadsbyggandet

under nästkommande budgetår, bör det enligt kommissionens uppfattning

ske i form av beredskapsanordningar, som av Kungl. Maj:t kunna

sättas i kraft på sådana orter, där en bostadsbrist uppstår, som ej kan väntas

bli avhjälpt genom enskilt initiativ, och i den mån det visar sig, att råvaror,

arbetskraft, kapital och valutor kunna disponeras för bostadsbyggande, utan

att man därvid inkräktar på mera nödvändiga behov.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län finner farhågorna för arbetslöshet som

följd av nedgången i bostadsbyggnadsverksamheten överdrivna. Enligt länsstyrelsens

mening måste nämligen räknas med dels att ett mycket stort antal

byggnadsarbetare, sannolikt den övervägande delen, under det närmaste

året kommer att beredas arbete vid skyddsrumsbyggen eller eljest av försvarsberedskapen

föranledda byggnadsarbeten dels ock att ett tilläventyrs

uppkommande överskott av arbetskraft inom byggnadsindustrien torde

kunna uppsugas genom uppstående sysselsättningsexpansion på andra, i nuvarande

läge .särskilt angelägna arbetsområden. Vad beträffar den av utredningen

befarade krisen på bostadsförsörjningens område torde den knappast

kunna betecknas som överhängande, örn hänsyn tages därtill att bostadsproduktionen

under de sistförflutna åren i städer och stadsliknande

samhällen varit synnerligt stor.

Sveriges fastighetsägareförbund ställer sig principiellt avvisande lill åtgärder

med syfte att upprätthålla en produktion, sorn icke utan subvention

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

kan komma till stånd. Förbundet håller före att brist på bostäder icke

skulle föreligga eller behöva befaras ävensom att risk för arbetslöshet icke

skulle finnas. Med hänvisning till erfarenheterna från föregående världskrig

varnar förbundet vidare mot åtgärder som syfta till en tvångsreglering

av hyrorna. Förbundet anser, att sådana omständigheter icke blivit ådagalagda

att någondera av de föreslagna åtgärderna är påkallad. Det gäller i

stället, örn man vill bibehålla en ekonomiskt sund och livskraftig byggnadsproduktion,

att åstadkomma jämvikt mellan produktionskostnader och hyresavkastning.

Svenska arbetsgivareföreningen. Övervägande skäl torde tala för nödvändigheten

av en sådan radikal och hastig allmän konsumtionsbegränsning

för den enskilde, att efterfrågan på antal lägenheter avsevärt minskas,

samtidigt som anspråken på utrymmet komma att nedgå. Även örn en

temporär spänning mellan tillgång och efterfrågan på bostäder på grund av

den starkt minskade byggnadsproduktionen skulle verka uppåtpressande på

hyresnivån, bör denna utveckling kunna något så när bemästras efter för

närvarande tillämpade allmänna prispolitiska riktlinjer. Även om en betydande

kader av byggnadsarbetare skulle till följd av byggnadsproduktionens

begränsning bli lösgjord, finnes det skäl att antaga, att det under den

kommande tiden för densamma kommer att finnas andra arbetsuppgifter

så viktiga och av sådan betydelse för samhället, att det ur allmänna synpunkter

ej finnes anledning att begränsa utbudet av arbetskraft på sätt utredningen

föreslår.

Utan att avstyrka att åtgärder i nuvarande situation vidtagas betona fullmäktige

i riksbanken nödvändigheten av att i nuvarande statsfinansiella

läge så långt möjligt åtgärder undvikas, vilka medföra ökade statsutgifter

eller ökad statsupplåning. Åtgärder böra även undvikas, vilka leda till konkurrens

med annan investeringsverksamhet, som i nuvarande läge måste

givas företräde framför bostadsproduktionen. I konsekvens härmed anse

sig fullmäktige icke kunna tillstyrka en ökning av anslaget till tertiärlån

utöver det belopp av 3 miljoner kronor, som föreslagits av statens byggnadslånebyrå.

Herrar Rooth och Stendahl avstyrka även detta belopp.

Några myndigheter, däribland länsstyrelsen i Kristianstads lån, finna lägets

ovisshet tala för att situationens vidare utveckling bör avvaktas innan

man skrider till åtgärder.

De myndigheter och organisationer, som i princip delat utredningens uppfattning

om läget och ansett åtgärder överhuvud påkallade, ha som regel

även tillstyrkt förslaget angående modifierade regler för tertiärlåneverksamheten.

Detta förslag har sålunda i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan

erinran av statskontoret, socialstyrelsen, byggnadsstyrelsen, statens byggnadsldnebyrå,

flertalet länsstyrelser, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i

riksgäldskontoret, svenska stadsförbundets styrelse, svenska landskommunerna

förbund, landsorganisationen i Sverige, samt praktiskt taget samtliga

de kommuner, som avgivit yttrande.

Jag upptager i det följande vissa allmänna synpunkter och anmärkningar

rörande detaljer i utredningens förslag angående tertiärlån.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

69

Statskontoret tillstyrker, att tertiärlånebeloppen ökas från 15 till 20 procent

av fastighetsvärdet, samt att begränsningen i lånetilldelningen beträffande

Stockholm, Göteborg och Malmö bortfaller. Ämbetsverket gör ingen

erinran mot den förordade konverteringsregeln eller mot att räntan fastställes

till en för hela lånetiden gällande procentsats men ställer sig tveksamt

till den av utredningen förordade räntesatsen av 4 procent. I betraktande

av den allmänna räntestegringen vill statskontoret ifrågasätta om icke

räntan bör fixeras till samma procentsats, med vilken staten har att räkna

vid sin egen upplåning. Statskontoret avstyrker att tertiärlånegivningen utsträckes

till att omfatta jämväl enfamiljshus.

Statens bgggnadslånebyrå. Att slopa riskpremien är visserligen betänkligt

men synes vara den bästa formen att vinna nedsättning i räntekostnaden.

Vad räntespörsmålet i övrigt angår, bär utvecklingen tyvärr redan gått förbi

den räntesats, varmed utredningen räknat. Om man vill fasthålla vid en

av utredningens grundförutsättningar skall statens utlåning icke vara billigare

än upplåningen, önskar man nå detta syfte, måste emellertid förslaget

ändras i denna del, t. ex. på det sätt, att räntesatsen av Kungl. Majit bestämmes

till den effektiva medelräntan för statens upplåning under — förslagsvis

— den kalendermånad, som närmast föregår utfärdandet av de nya

bestämmelserna. Byrån ansluter sig till utredningens uppfattning att räntan

bör vara fast. I fråga om förslaget till stigande annuitet anför byrån, att

betänkligheterna mot en sådan anordning äro betydande, vilket ock utredningen

torde ha funnit. Då annuitetens höjning innebär ökad kapitalåterbetalning,

möta visserligen icke här alldeles samma synpunkter som i fråga

örn fast eller rörlig ränta, men man kan icke bortse från att den efter 5

respektive 10 år skeende utvidgningen av årlig betalningsskyldighet kan

vålla allvarlig svårighet för den enskilde och därmed förlust för staten.

Byggnadslånebyrån har emellertid ingen bättre lösning att föreslå och inskränker

sig därför till att framhålla såsom en fördel hos förslaget, att den

årliga betalningsskyldighetens maximum städse kan på förhand beräknas.

— Möjligheten att fördjupa tertiärlånen för hyreshus med 5 procent av värdet

och borttagandet av »femtedelsregeln» innefattar förslag väl motiverade

av praktiska och ekonomiska skäl. — I fråga om förslaget att utsträcka

tertiärlånegivningen till enfamiljshus anför byrån, att enfamiljshuset är hyroshuset

underlägset ur kreditvärdessynpunkt. Då byrån det oaktat tillstyrker

förslaget sker det med tvekan och under förutsättning, att åt byrån

anses inrymd en vidsträckt diskretionär prövningsrätt, huruvida lån i det

särskilda fallet må utgå. Långivningen bör i regel icke avse att medverka

till uppförandet av enstaka enfamiljshus på skilda orter utan huvudsakligen

begränsas till sådana samhällsbildningar, där man normalt kan påräkna

en viss marknad för hus av denna typ. Vidare måste de lånesökande noga

sovras. Man kan skäligen begära, atl lånesökanden gör reda för vissa möjligheter,

såvitt bedömas kan, att framdeles bestrida bostadskostnaden. Uttrycklig

föreskrift bör givas därom, att uppgifter örn sammansättningen av

lånesökandens familj och örn hans ekonomiska förhållanden skola tillhandahållas

byggnadslånebyrån.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

Överståthållarämbetet. De jämkningar som föreslås synas icke för det

allmänna innebära avsevärd ökning av de risker, som äro förknippade med

tertiärlån med stöd av gällande bestämmelser, till vilka statsmakterna redan

tagit ställning.

Länsstyrelsen i Södermanlands lån ifrågasätter, huruvida ej en utvidgning

av den statliga låneverksamheten skulle kunna ske på sådant sätt, att i förekommande

fall medel ställdes till en företagares förfogande såsom kreditiv

under själva byggnadstiden.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län ifrågasätter, huruvida ej vid beviljandet av

teritärlån för flerfamiljshus hänsyn bör tagas till kostnaderna för byggnadernas

uppförande och lånen liksom i fråga örn enfamiljshus utgå efter det

av värderingsmännen åsätta värdet. Gefle fastighetsägareförening förordar

att de föreslagna stödåtgärderna vidtagas endast efter ingående behovsprövning

samt att förrättningsmännens värdering och icke taxeringsvärdet lägges

till grund för en utsträckning av tertiärlånegränsen utöver den s. k. femtedelsregeln

och upp till 90 % av förstnämnda värde.

Fullmäktige i riksbanken anse att den föreslagna räntesatsen skulle innebära

icke blott ett överförande på staten av den med dessa lån förbundna

risken, utan även en avsevärd statlig subvention i jämförelse med de villkor,

som kunna uppnås på den öppna kreditmarknaden. Fullmäktige anse därför

att räntan bör bringas i nivå med de räntesatser, som bostadskreditkassan

tillämpar vid utlåning inom 75 °/o av fastigheternas taxeringsvärde. En temporär

förlängning av tertiärlånens amorteringstid synes däremot försvarlig.

De lånegränser och lånebelopp i förhållande till fastighetsvärdet, som föreslås

av utredningen, förefalla jämväl vara lämpligt avvägda. — Fullmäktige

ifrågasätta, huruvida produktion av enfamiljshus i nuvarande läge med hänsyn

till dessas högre stadsplanekostnader för kommunerna och sämre värmeekonomi

bör av staten understödjas i samma utsträckning som tidigare.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra i fråga örn de föreslagna lånevillkoren

samma synpunkter som fullmäktige i riksbanken. I särskilt yttrande

av herr Råstock tillstyrkes utredningens förslag rörande räntesatsen. Enär

beträffande statens utlåningsfonder full förräntning för närvarande anses

föreligga vid en räntesats av 4 °/o, skulle enligt reservanten ett godtagande av

utredningens förslag i denna del få karaktär av statlig subvention först när

berörda förräntningskvot behöver höjas, i vilket fall givetvis ett mot subventionen

svarande avskrivningsanslag bör uppföras i riksstaten under driftbudgeten.

Stadsfullmäktige i Göteborg. Om avsedd effekt skall ernås, synes det nödvändigt

att räntan å tertiärlånen sättes till högst 4 %, även örn detta skulle

komma att innebära en direkt statlig subvention till byggnadsföretagen.

Bostadssociala utredningens förslag rörande befrielse från fastighetsskatt

under viss tid har i högre grad än förslaget rörande tertiärlån

väckt betänkligheter. Dock har ett icke ringa antal myndigheter och

organisationer tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan erinran. Yttranden av

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maida proposition nr 237.

71

denna innebörd ha sålunda avgivits av statens byggnadslånebyrå, länsstyrelserna

i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Gotlands, Kalmar, Jönköpings,

Malmöhus, Värmlands, Västmanlands och Norrbottens län samt ett antal

kommuner. I vissa yttranden yrkas att den föreslagna skattebefrielsen icke

göres generell utan beroende av kommunala myndigheters beslut under prövning

av behovet i särskilda fall eller att skattebefrielsen utbytes mot kommunal

subvention i annan form. I dylik riktning ha yttrat sig bl. a. socialstyrelsen,

länsstyrelserna i Gävleborgs, Kopparbergs, Västernorrlands och

Västerbottens län, fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret,

svenska landskommunernas förbund, stadsfullmäktige i Göteborg och vissa

andra släder. Av principiella eller praktiska skäl avstyrkande ha yttrat sig

bl. a. statskontoret, kammarrätten, Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i

Stockholms, Kronobergs, Blekinge, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs,

Örebro och Jämtlands län, kommunalskatteberedningen samt vissa

städer. ■

Jag anför i det följande ur yttrandena vissa synpunkter, som förefalla vara

av allmän vikt.

Socialstyrelsen, övervägande skäl synas i det hela tala mot förslaget att

taga i anspråk den kommunala skattekraften för stöd åt bostadsproduktionen.

1 varje fall bör detta förslag efter styrelsens mening icke komma till utförande

i den form, som det har fått i den remitterade promemorian. För den

händelse att statsmakterna skulle vilja överväga en åtgärd i den angivna riktningen,

torde det framställda förslaget böra modifieras, i åtminstone två avseenden.

Dels synes det vara i sin ordning, att åtgärden begränsas till de

.socialt mest angelägna bostadsbehoven. Det torde därjämte vara befogat att

som villkor för skattebefrielsen föreskriva skyldighet för fastighetsägaren att

låta hyressättningen komma under kommunal kontroll.

Statens byggnadslånebyrå delar de principiella betänkligheter, åt vilka utredningen

själv givit uttryck. I föreliggande situation torde emellertid betänkligheterna

böra vika. Dels får nämligen effekten av skattebefrielse antagas

bliva god med avseende på bostadsbyggandet, dels innebär subventionsformen

icke nytillkommande kommunala utgifter och torde för övrigt inom varje ort

få en för de kommunala finanserna ganska begränsad betydelse.

Kammarrätten betvivlar att skattebefrielse skulle vara effektiv för det avsedda

syftet. Varje skattebefrielse bildar mycket lätt underlag för krav på

motsvarande eller kompenserande skattebefrielse från andra grupper av

skattskyldiga och medför ovillkorligen en överflyttning av den individerna

åvilande skattebörda, som föranledes av det under ett visst år föreliggande

skattebehovet, från de befriade till andra skattesubjekt. Kammarrättsrådet

Franzén, som instämde med majoriteten, yttrade därjämte bl. a.: Städer och

samhällen, som verkligen behöva vidtaga åtgärder för att motverka bostadsbrist

och hyresstegring, hava måhända intresse av skattebefrielse för nybyggnad.

Det kan dock därmed icke anses motiverat att för nybyggnad å andra

orter införa bestämmelse örn sådan skattebefrielse.

Överståthållarämbetet. Det finnes anledning att befara, att ett genomfö
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

rande av förslaget om skattelindring kommer åtminstone i så måtto att förfela

syftet, att de förmånliga ekonomiska åtgärderna därav skulle till övervägande

del, örn ej helt, bli en fördel för byggnadsföretagarna. Även ur rent principiella

skäl synas erinringar mot den föreslagna skattefriheten vara att göra.

Det har sedan länge varit ett mål för lagstiftaren att avlägsna alla skatter,

som ej drabbade jämlikt och rättvist alla skatteobjekt av enahanda art.

Länsstyrelsen i Stockholms län. Den skatt, varför befrielse föreslås, utgör

i verkligheten såväl fastighetsskatt som inkomstskatt. I den mån procentavdraget

kan utnyttjas förvandlas nämligen fastighetsskatten från objektskatt

till inkomstskatt. En följd av ett genomförande av utredningens förslag skulle

således bliva, att befrielse medgåves från skatt å inkomst av viss fastighet;

att detta med hänsyn till den svenska inkomstskattens principer icke är tillrådligt,

torde icke kunna bestridas.

Fullmäktige i riksbanken. En lag, som generellt ålägger kommunerna i

riket att bevilja skattebefrielse, är ägnad att inge starka betänkligheter. Lämpligare

voro örn kommunerna gåves rätt att bevilja sådan skattebefrielse.

Fullmäktige i riksgäldskontoret. Den av utredningen antydda alternativa

formen för kommunal subvention vore att föredraga. Därvid skulle det vara

möjligt att kunna förfara med tillbörlig hänsyn till förhållandena på särskilda

orter. I särskilt yttrande förordar herr Lindkvist utredningens förslag om

skattebefrielse.

Svenska stadsförbundets styrelse avböjer av principiella skäl förslaget örn

skattebefrielse. Vid en generell skattebefrielse skulle kommunerna icke bli i

tillfälle att öva något inflytande på urvalet av de bostadsföretag, som skulle

understödjas. Detta skulle däremot bli möjligt genom en direkt kommunal

subvention. Svenska landskommunernas förbund förordar alternativ form

för kommunal subvention av enahanda skäl.

Kommunalskatteberedningen. Då vidtagandet av åtgärder i föreslagen riktning,

om och i den mån sådana befinnas erforderliga, framför allt torde ligga

i statens intresse, finner beredningen det närmast böra ankomma å staten

att bestrida de därför erforderliga kostnaderna. — Skattebefrielse som

form för kommunalt understöd till bostadsproduktionen, är enligt beredningens

uppfattning otidsenlig och ingalunda lämpad att fylla sitt ändamål. Är

kommunernas medverkan nödvändig, bör denna hellre ske genom direkta

understöd och anknytas till någon annan post bland fastighetskostnaderna

än kommunalskatten. — Kommunalskatteberedningen påpekar även vissa

svårigheter av teknisk art, vilka jämväl illustreras i en till yttrandet som bilaga

fogad särskild promemoria.

Sveriges fastighetsägareförbund. Genom att skattefriheten icke inflyter i

vederbörande samhällsbudget såsom en utgift är den ägnad att dölja storleken

av den subvention, som det allmänna lämnar.

Stadsfullmäktige i Stockholm. Att medgiva skattebefrielse för all bostadsbebyggelse

inom landet, oberoende av å orten förefintligt bostadsbehov samt

ulan skyldighet för fastighetsägaren att underkasta sig samhällelig kontroll

över hyressättningen, synes ej böra ifrågakomma.

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

73

Stadsfullmäktige i Göteborg föreslå att befrielsen från fastighetsskatt utbytes

mot rätt för kommunerna att efter prövning av bostadsföretagets art lämna

vederbörande företagare motsvarande subvention.

Departementschefen.

Utvecklingen på byggnadsmarknaden under de senaste månaderna synes i

stort sett bestyrka den uppfattning om denna marknads läge och utsikter,

som bostadssociala utredningen framställt i sin promemoria. Vid en förnyad

enquéte bland byggnadsföretagare, som socialstyrelsen verkställde i februari

månad innevarande år, framgick en ytterligare begränsning i

produktionsplanerna utöver den, som konstaterades vid en undersökning,

företagen i oktober 1939. Även uppgifterna om meddelade byggnadslov

visa en stark sammankrympningstendens. Under den sista månaden föregående

år, då verkan av det inträdda kritiska läget för byggnadsverksamheten

hade hunnit framträda i siffrorna rörande byggnadslov, var enligt uppgift

från socialstyrelsen i större och medelstora städer antalet beviljade eldstäder

genomsnittligen mindre än en femtedel av antalet under motsvarande månad

föregående år. Enligt preliminära, hittills tillgängliga uppgifter från

första kvartalet innevarande år var i 30 städer med mer än 10,000 invånare

antalet beviljade eldstäder endast föga mer än en tiondel av motsvarande antal

under första kvartalet år 1939. Även om uppgifter rörande byggnadsplan!''

och byggnadslov av naturliga skäl icke kunna ge en preciserad anvisning

om den kommande utvecklingen utan alltid måste utmärkas av den osäkerhet,

som gäller produktionsplanerna själva, synes det befogat att räkna med en

synnerligen stark minskning av den enskilda byggnadsverksamheten såsom

sannolik eller säker. Denna minskning torde starkast gå ut över bostadsproduktionen.

Verkningarna på arbetsmarknaden av byggnadsverksamhetens förlamning

har under de senaste månaderna börjat göra sig gällande. Avslutningsarbetena

på förra årets stora byggnadsverksamhet höllö under en del av den gångna

vintern sysselsättningen i ungefär samma nivå som den under senare år sedvanliga.

Genom uteblivandet av det för årets första kvartal vanliga säsonguppsvinget

har därefter situationen på byggnadsindustriens arbetsmarknad

allvarligt försämrats, jämfört med tidigare år. Byggandet av skyddsrum o. d.

har i en viss, om än skäligen begränsad, grad motverkat denna försämring;

verkan av dylika företag torde även vara av mera tillfällig art. Under den

senaste tiden synas även i viss utsträckning byggnadsarbetare lia sökt och

erhållit arbete inom andra områden, särskilt skogsbruk och jordbruk. Även

inkallelserna till militärtjänstgöring lia givetvis medverkat till att minska

den öppna arbetslösheten. Den sammanlagda verkan av dessa faktorer —• av

vilka vissa äro av tillfällig art — är dock icke större än att arbetslöshet kvarstår

i en omfattning, som är ägnad att ingiva allvarliga bekymmer. Jämväl

sysselsättningen inom byggnadsmaterialindustrierna och andra av byggnadsverksamheten

beroende industrier bar påverkats i ogynnsam riktning.

Bostadssociala utredningen utgår från såsom ofrånkomligt, att byggnadsverksamheten

under nu innevarande år kommer att mycket starkt in
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

skrankas, och fastslår som sin uppfattning, att försök att medelst statliga

stödåtgärder hålla byggnadsproduktionen uppe i den nivå, den haft under

senare år, icke kan ifrågasättas. Såtillvida skiljer sig utredningens utgångspunkt

endast till graden från den, som förelegat för de myndigheter och

organisationer, som med hänvisning till den statsfinansiella situationen och

till nödvändigheten att inrikta användningen av landets produktiva resurser

och valutatillgångar efter nu mera angelägna ändamål än bostadsbyggande

ställt sig principiellt avvisande till alla stödåtgärder för bostadsbyggandet.

Det är här uppenbarligen en fråga örn en praktisk avvägning, vid vilken

hänsyn mäste tagas såväl till bostadsmarknads- och arbetsmarknadsläget

sorn till statsfinansiella och andra omständigheter, som i nuvarande läge

dominera. Många av de faktorer, som vid en sådan avvägning kräva beaktande,

kunna ännu endast med ringa visshet bedömas. Utredningen har påpekat,

att enligt socialstyrelsens sedvanliga undersökning i oktober månad

av läget på bostadsmarknaden i rikets städer bostadstillgången under sistförflutna

höst icke var särdeles riklig och att vissa för hushållsbildningen

bestämmande faktorer fortfarande ligga på en hög nivå, varför det icke vore

otänkbart att trots den begränsning i bostadsefterfrågan, som krisläget kan

medföra, bostadsbrist kan uppkomma, örn bostadsutbudet snabbt och starkt

reduceras. Enligt preliminära uppgifter från den pågående allmänna hyresräkningen,

som meddelats av socialstyrelsen, voro i oktober 1939 i 31 städer

med mer än 10,000 invånare av 556,000 lägenheter (motsvarande c:a 80 procent

av alla lägenheter i städer av nämnda storleksordning) ett antal av

11,090, eller 2.0 procent, lediga; för smålägenheter upp t. o. m. 2 rum och

kök var ledighetsprocenten 1.8. Dessa siffror kunna icke sägas representera

någon mera betydande bostadsreserv. I de orter, till vilka de anförda uppgifterna

hänföra sig, uppgick antalet av under år 1939 ingångna äktenskap

— den viktigaste faktorn för bestämmandet av nytillskottet till bostadsefterfrågan

— till 21,139, d. v. s. bostadsreserven utgjorde endast omkring hälften

av ett års äktenskapsbildning. Uppgifter om äktenskapsfrekvensen under

den hittills gångna delen av innevarande år föreligga ännu endast för Stockholm,

där siffrorna för första kvartalet 1940 beydligt överstiga dem för motsvarande

tid föregående år. Även om de under nuvarande förhållanden nybildade

äktenskapen endast till en begränsad del leda till reguljär hushållsbildning

och bostadsefterfrågan, torde det dock av ovan anförda uppgifter

vara uppenbart att risken för bostadsbrist icke kan negligeras. Det är här

vidare att märka, att i den mån strävan att inskränka bostadskostnaderna

tager sig uttryck i flyttningar från större till mindre lägenheter detta ökar

risken för bostadsbrist beträffande de socialt viktigaste lägenhetskategorierna,

smålägenheterna. Det är givetvis icke möjligt att på förhand beräkna, i vilken

grad bostadsefterfrågan kan komma att påverkas av det nu rådande politiska

läget och dess ekonomiska konsekvenser. Sannolikt kommer utvecklingen att

bli lokalt starkt splittrad. Självklart är att stödåtgärder för bostadsbyggande

måste fördelas med hänsyn till de under en sådan utveckling växlande behoven

på olika orter. Om på vissa orter bostadsbehovet skulle vara helt fyllt

men arbetsmarknadshänsyn skulle kräva åtgärder, torde dessa få vara av

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majis proposition nr 237.

75

annan ari än de nu föreslagna, vilka enligt utredningens uppdrag endast

avse bostadsbyggande. Jag håller det dock för sannolikt, att på åtskilliga

orter ett behov av stödåtgärder för bostadsbyggande i syfte att skapa en tillgång

av nya, icke alltför fördyrade bostäder skall visa sig föreligga.

Vad arbetsmarknadssynpunkten beträffar torde det vara ofrånkomligt att

mångå inom den stora byggnadsarbetarkår, som de senare årens högt uppdrivna

byggnadsverksamhet skapat, tillfälligt eller permanent söka sysselsättning

på andra områden. Åtgärder till stöd för byggnadsverksamheten

böra icke få fördölja detta faktum eller fördröja omflyttningsprocessen. Det

torde dock vara en illusion, att vid en nedgång av byggnadsverksamheten av

den omfattning, som synes hota, de därinom förut sysselsatta arbetarna

samt och synnerligen skulle kunna överföras till andra områden och arbetslöshet

alltså icke uppstå. Såtillvida ha stödåtgärder för bostadsbyggandet

även sin arbetslöshetspolitiska motivering. Det kan komma att visa sig, att

åtgärder av den begränsade omfattning, som utredningen av hänsyn till det

statsfinansiella läget föreslagit, få skäligen begränsad betydelse ur denna

synpunkt. Med hänsyn till situationens ovisshet torde det vara lämpligt

att beträffande denna fråga avvakta lägets vidare utveckling.

Det argument mot stöd åt bostadsbyggandet, som hänför sig till behovet

att reservera valutor för andra ändamål än för import av råvaror för bostadsbyggande,

torde icke behöva tillmätas avgörande betydelse. Endast c:a

10 procent av byggnadskostnadema för ett bostadshus motsvaras av importerade

råvaror. Härtill kommer, att på grund av forcerad import under den

gångna hösten behovet av importråvaror för byggnadsändamål på de flesta

punkter torde vara fyllt för lång tid framåt, varför valutor icke torde behöva

tagas i anspråk för sådan import i en grad, som kan verka avgörande på bedömandet

av frågan örn stöd åt bostadsbyggandet i dess helhet.

Med hänsyn till anförda omständigheter delar jag den uppfattningen, att

nu åtgärder med det syfte, som utredningen angivit, böra vidtagas. Angelägenheten

av att en nödvändig överflyttning av arbetskraft från byggnadsverksamheten

till andra, aktuellt mera angelägna arbetsområden icke

tördröjes samt ovissheten om de förutsättningar, som komma att skapas

av den följande allmänna politiska och ekonomiska utvecklingen, synes mig

dock göra det naturligt, att åtgärder som ha avseende på bostadsbyggandet

betraktas som en beredskap, vars ikraftsättande efter Kungl. Maj:ts bedömande

göres beroende av situationens utveckling. De medel, som kunna

komma att anvisas till stödjande av byggnadsverksamheten, böra i enlighet

med detta betraktelsesätt icke omedelbart till hela beloppet ställas till

respektive förvaltningsorgans förfogande utan utportioneras på sätt, som kan

finnas lämpligt med hänsyn till utvecklingen av läget på bostadsmarknad och

arbetsmarknad.

Förslaget angående modifikationer i reglerna för tertiärlånegivningen synes

mig i det hela välgrundat. I vissa remissyttranden har emellertid erinrats

örn att genom ränteutvecklingen efter promemorians avgivande den föreslagna

räntesatsen kommit att innebära icke endast eli statens riskövertagande

utan även en viss direkt räntesubvention. En viss höjning av räntesatsen

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

torde på grund härav böra ske. Räntan bör emellertid avvägas så att icke

syftet att bidraga till tillkomsten av billigare bostäder äventyras. Efter övervägande

av nämnda förhållanden förordar jag en räntesats av 4l/2 procent.

Övervägande skäl synas mig tala för förslaget att utsträcka tertiärlånegivningen

till enfamiljshus. Dessa äro visserligen underlägsna hyreshus

ur kreditvärdessynpunkt. Med tillämpning av de prövningsregler, som byggnadslånebyrån

i sitt yttrande angivit, torde dock förlustriskerna kunna väsentligt

reduceras.

Då anledningen till det undantag beträffande landets tre största städer,

som hittills gällt i tertiärlånetilldelningen, icke längre synes föreligga, vill

jag icke motsätta mig byggnadslånebyråns, av bostadssociala utredningen

stödda yrkande att undantaget upphäves.

Det torde kunna komma att visa sig, att även örn tertiärlån på gynnsamma

villkor ställas till byggnadsverksamhetens förfogande, denna dock röner avgörande

hinder på grund av svårighet eller omöjlighet att erhålla bottenlån

och sekundärlån på villkor, som göra byggnadsföretag ekonomiskt möjliga.

Detta är emellertid en fråga av allmänt kreditpolitisk natur, som torde

få tagas upp i ett vidare sammanhang än det här förevarande.

Jag kan icke ansluta mig till utredningens förslag angående befrielse

från fastighetsskatt under viss tid. De skäl av praktisk och principiell art,

som i flera remissyttranden anförts mot en sådan skattebefrielse, synas mig

överväga. Härvid är dock uppenbart, att om sådan skattebefrielse icke

föreskrives kommunalt stöd åt bostadsbyggande måste givas i annan form

för att det av utredningen angivna syftet i fråga örn graden av kostnadsreducerande

verkan skall nås; att det statliga stödets verkningsgrad skulle ökas

genom ökad subvention i någon form är jag i nuvarande läge icke beredd att

föreslå. Lämpliga och tidigare använda former för kommunalt stöd åt byggnadsverksamheten

synas vara billig eller gratis upplåtelse av tomtmark, vilken

dock har väsentlig betydelse endast på större orter, samt medverkan vid

kreditanskaffning. Frågan om kommunala stödåtgärder i andra former än

nu nämnda torde här böra lämnas öppen. Behovet av stödverksamhet kan

växla starkt i olika kommuner och därmed ock kommunernas intresse av

att sätta in ett stöd. Under sådana omständigheter torde den smidigaste

anpassningen av åtgärder efter situationens krav nås, örn formen för och

omfattningen av kommunala stödåtgärder lämnas åt kommunernas eget avgörande.

Bostadssociala utredningen har, utan direkt förslag, angivit ett belopp av

10 milj. kronor åt tertiärlån såsom behövligt, för att någon mera avsevärd

verkan skall kunna nås. Sett i förhållande till de belopp, som bostadsbyggandet

under senare år krävt på den allmänna kreditmarknaden, respektive

de belopp, varmed den totala bostadsproduktionens värde under innevarande

år synes komma att minskas, framstår den angivna summan och även

totalsumman av den bostadsbyggnadsverksamhet, som med hjälp därav kan

komma till stånd, såsom skäligen ringa. Det statsfinansiella läget och andra

tidigare angivna förhållanden nödvändiggöra emellertid viss försiktighet.

Jag förordar därför, alt till förevarande ändamål såsom reservationsanslag

anvisas ett belopp av 10,000,000 kronor.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

77

Hemställan.

Under åberopande av vad jag sålunda i skilda hänseenden anfört, hemställer

jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade ändrade grunder för bidrag

till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade,

barnrika familjer och för låneverksamheten för samma

ändamål;

dels godkänna av mig förordade ändrade grunder för bidrag

till främjande av bostadsbyggande på landsbygden;

dels godkänna av mig förordade ändrade grunder för tertiärlån

till viss bostadsbyggnadsverksamhet;

dels ock för budgetåret 1940/41 anvisa

a) under femte huvudtiteln

1) till Främjande av bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer ett förslagsanslag av

2,400,000 kronor;

2) till Bidrag till främjande av bostadsbyggande på

landsbygden ett reservationsanslag av 3,250,000 kronor;

3) till Bidrag till inrättande av pensionärshem ett

reservationsanslag av 500,000 kronor;

b) under Kapitalinvesteringar, Statens utlåningsfonder,

1) till Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer ett reservationsanslag av

20,000,000 kronor;

2) till Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden ett reservationsanslag av 3,000,000

kronor;

c) under Kapitalinvesteringar, Fonden för låneunderstöd

1) till Tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

ett reservationsanslag av 10,000,000 kronor;

2) till Lån för bostadsförbåttringsverksamhet ett reservationsanslag

av 2,000.000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t

Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 237.

Bilaga.

Bostadssocial a utredningens utkast till kungörelse angående ändring i

vissa delar av kungörelsen den 30 juni 1937 (nr 658) angående

tertiärlän till viss byggnadsverksamhet.

Härigenom förordnas, att 20 och 21 §§ i kungörelsen den 30 juni 1937

angående tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet skola utgå samt

att 1—4 §§, 7 §, 10 § och 19 § i samma kungörelse skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives:

1 §■

Lån enligt denna kungörelse utgår för främjande av sådant byggnadsföretag,

som avser uppförandet i städer och stadsliknande samhällen avbostadshus,

huvudsakligen innehållande rymliga smålägenheter (flerfamiljshus),

eller av egna hem (enfamiljshus).

Lån må utgå endast å ort, där sådan byggnadsverksamhet, som i första

stycket sägs, icke utan dylikt statligt stöd kan beräknas inom den närmare

tiden komma lill stånd i den omfattning, som befinnes önskvärd med hänsyn

till bostadsförhållandena å orten.

Låneverksamhet —---ifrågavarande art.

Vad enligt —--kommun.

Förmedlingsorgan — — — municipalnämnden.

2 §•

Lån må ej överstiga

a) beträffande flerfamiljshus vare sig tjugu procent av det värde å fastigheten

eller, där fråga är om tomträtt, å byggnaden, som statens byggnadslånebyrå

med ledning av särskild, enligt 19 § första stycket verkställd värdering

godkänt, eller tjugu procent av det taxeringsvärde, som efter byggnadsföretagets

fullbordande åsättes fastigheten eller, där fråga är örn tomträtt,

byggnaden;

b) beträffande enfamiljshus trettiofem procent av det värde å fastigheten

eller, där fråga är örn tomträtt, å byggnaden, som byggnadslånebyrån med

ledning av särskild, enligt 19 § första stycket verkställd värdering godkänt.

3 §•

För lån skall ställas säkerhet, vilken skall bestå av inteckning i vederbörande

fastighet eller tomträtt, liggande beträffande flerfamiljshus inom

nittio procent av det godkända fastighets- eller byggnadsvärde, som i 2 §

sägs, och beträffande enfamiljshus inom åttiofem procent av sådant värde.

I fråga om flerfamiljshus skall inteckningen jämväl vara belägen inom nittio

procent av det taxeringsvärde, som efter byggnadsföretagets fullbordande

åsättes fastigheten eller, där fråga är om tomträtt, byggnaden. I båda fallen

skall inteckningen ligga inom summan av brandförsäkrings- och tomtvärdena

eller, där fråga är örn tomträtt, inom brandförsäkringsvärdet. Inteckning,

som är utgiven---statslånet.

Såsom ytterligare — — — dess ställe.

/

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

79

4 §•

Från dag, som Kungl. Maj:t bestämmer, skola samtliga lån enligt denna

kungörelse utgöra amorteringslån.

Intill den sålunda bestämda dagen löper lån utan amortering och med

fyra procent årlig ränta från den dag, det utbetalats av statskontoret.

Annuiteten å amorteringslånet skall beträffande flerfamiljshus utgöra fyra

och tre fjärdedels procent av ursprungliga lånebeloppet under de första

fem åren av lånets löptid. Efter denna tid äger byggnadslånebyrån, om det

allmänna ränteläget eller förhållandena på hyresmarknaden därtill giva anledning,

förhöja annuiteten för resterande lånebeloppet till fem och en halv

procent av ursprungliga lånebeloppet. Efter ytterligare fem år skall annuiteten

ökas till det belopp, som erfordras för att lånet skall vara slutamorterat

efter trettio år från den dag, då lånet börjat löpa som amorteringslån.

Beträffande enfamiljshus skall annuiteten å amorteringslån utgöra sex och

fyra tiondels procent av ursprungliga lånebeloppet under de första tio åren

av lånets löptid; därefter skall annuiteten höjas till det belopp, som erfordras

för att lånet skall vara slutamorterat efter tjugu år från den dag, då

lånet börjat löpa som amorteringslån.

Av annuitet skall, å oguldna lånebeloppet räknat, fyra procent utgöra

ränta.

7 §•

1. Ansökan---kommunen.

2. Ansökan skall innehålla:

a) uppgift---statslån;

b) uppgift —--för lånet;

c) plan för byggnadsföretagets finansiering med särskilt angivande av

dels — där fråga är om flerfamiljshus — beräknad hyresinkomst för varje

lägenhet, dels ock på vad sätt lån mot säkerhet av inteckningar med bättre

förmånsrätt än säkerheten jämlikt 3 § första stycket för statslånet beräknas

bliva ordnade i vad rör kreditgivare, lånebelopp, ränta, låneform samt villkor

i övrigt;

d) uppgift om den beräknade tiden för byggnadsföretagets utförande;

samt

e) uppgift å tomtkostnad eller årlig avgäld för tomträtt.

3. Vid ansökan---stadgar.

4. Det åligger---byggnadslånebyrån.

10 §.

1. Sedan---■- låneärendet.

2. Sådan framställning---ordnade.

3. Vid framställningen — — — nämligen

a) äganderättsbevis eller bevis om inskrivning av tomträtt;

b) bevis angående senast fastställt taxeringsvärde (gäller dock endast

flerfamiljshus);

c) bevis om---brandförsäkringsvärdet; samt

d) gravationsbevis — — — statslånet.

Vidare skall---deras värde.

4. Förmedlingsorganet---exemplaret.

19 §.

Byggnad, för vars uppförande lån beviljats, skall innan slutligt besked

meddelas i låneärendet, besiktigas och värderas av ojäviga förrättnings
-

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 237.

män, som för dylikt ändamål utses av byggnadslånebyrån. Vid värderingen

skall hänsyn tagas till vad byggnaden kan ha kostat i uppförande. Förutsättningen

för denna värderingsgrunds tillämpning är dock, att fastigheten

uppförts med iakttagande av klok planläggning och sparsamhet.

Vart femte--- — äger rum.

För förrättningsmännen---byrån.

Kostnad för besiktning---låntagaren.

Besiktningsinstrumentet---byggnadslånebyrån.

Demina kungörelse träder i kraft den 1 juli 1940 och skall äga tillämpning

å lån, som slutligt beviljats efter kungörelsens ikraftträdande till byggnadsföretag,

som påbörjats efter den 1 oktober 1939. För lån, som slutligt

beviljats före den 1 juli 1940, skola hittillsvarande bestämmelser gälla.

Genom denna kungörelse upphäves kungörelsen den 27 maj 1938 (nr

218) angående ändrade villkor för tertiärlån till viss bostadsbyggnadsverksamhet.

Stockholm 1940. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

400940

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:390 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. s. 5 i texten
  2. SU 1940:206 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till främjande av bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer m. m. jämte i äm s. 1 i texten
  3. FK 2TU 1940:6 Första kammarens andra tillfälliga utskotts memorial nr 6 s. 1 i texten