Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar av äldre typ

8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:24, Med förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar av äldre typ

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

1

Nr 24.

Kungl. Muj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

preskription av vissa riksbankssedlar av äldre

typ; given Stockholms slott den 19 januari 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar

av äldre typ.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Silläng till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 24.

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 24-

Förslag

till

Lag

angående preskription av vissa riksbankssedlar

av äldre typ.

Härigenom förordnas, att följande av Rikets ständers bank eller Sveriges

riksbank utgivna sedlar icke skola av riksbanken inlösas efter den 31 december

1949, nämligen

sedlar å riksdaler specie, riksdaler banko, skillingar och riksdaler riksmynt,

ävensom

sedlar å 5, 10, 50, 100 och 1,000 kronor av äldre typer än dem, som utgivits:
sedlar

å 5 kronor jämlikt kungörelse den 24 oktober 1890 (nr 55 s. 1),

10 »

»

»

» 29 april 1892 ( » 22 » 1),

50 »

»

»

» 7 augusti 1896 ( » 58 » 1),

100 »

»

»

» 10 juni 1898 ( » 59 » 1),

1,000 »

»

»

» 13 april 1894 ( » 19 » 1).

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Kungl.

Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms

slott den 24 februari 1939.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Sandler, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Engberg, Sköld,

Quensel, Forslund, Eriksson.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss:

Enligt 20 § preskriptionsförordningen den 4 mars 1862 äger förordningens

föreskrifter örn tioårig preskription och bevakning efter kallelse å okända

borgenärer icke tillämpning för fordran hos bank eller allmänt penningeverk,

efter sedel eller annan löpande förbindelse, som tryckt eller graverad

utgives, utan skall lända till efterrättelse vad därom särskilt är stadgat.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 16 februari 1939 dagtecknad skrivelse

hava fullmäktige i riksbanken under hänvisning till en skrivelsen bilagd

promemoria hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att antaga

ett vid promemorian fogat förslag till förordning angående preskription av

vissa riksbankssedlar av äldre typ.

I berörda promemoria anföres i huvudsak följande:

Genom kungörelse den 6 maj 1830 (nr 31 s. 312) föreskrevs, att sedlar å

daler kopparmynt — varav de sista utgåvos år 1776 — icke skulle inlösas

efter en preskriptionstid av tio år. Därefter hava några preskriptionsbestämmelser

rörande riksbankens sedlar icke utfärdats. Samtliga riksbankssedlar,

som utgivits efter år 1776, nämligen sedlar å riksdaler specie, riksdaler

banko, skillingar, riksdaler riksmynt samt kronor, skola sålunda fortfarande

vid anfordran inlösas i riksbankens kassor. Såvitt kunnat utrönas

hava icke heller några bestämmelser utfärdats, som uttryckligen upphävt

karaktären av lagligt betalningsmedel hos nämnda sedlar av äldre typ.

Det nuvarande myntsystemet började tillämpas år 1874. I kungörelse den

7 november 1873 (nr 75 s. 1) angående utgivning av nya riksbankssedlar å

1,000, 100, 50, 10 och 5 kronor ävensom å l krona återfinnes en redogörelse

för beskaffenheten, storleken och utseendet av de första sedlar, som

utgåvos i kronor. Dessa ändrades sedermera genom särskilda kungörelser

åren 1879, 1880 och 1888.

Ifrågavarande sedlar ersattes emellertid sedermera successivt av sedlar av

den typ, som — örn man bortser från vissa mindre och i detta sammanhang

oväsentliga jämkningar — ännu gäller. Sålunda började de nuvarande

sedeltyperna utgivas;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

sedlar å 5 kronor

år

1890 (kungörelse

nr 55 s. 1)

» » 10

»

1892 (

»

» 22 » 1)

» » 1,000 »

»

1894 (

»

» 19 » 1)

» » 50 »

»

1896 (

»

» 58 * 1)

» » 100 »

»

1898 (

»

» 59 » 1).

Sedlar å en krona utgåvos åren 1874 och 1875 och återkommo under

världskriget med endast mindre ändringar i den ursprungliga typen (kung.

den 31 augusti 1914, nr 177).

Av ännu oinlösta sedlar av äldre typ än den nuvarande hänför sig det övervägande

antalet till tiden före övergången till gällande myntsystem. »Utelöpande»

sådana sedlar bokföras för närvarande i riksbankens räkenskaper på

skuldsidan, till större delen dock inom linjen jämlikt beslut av riksdagen

åren 1857, 1871, 1888 och 1902. Sålunda bokfördes per den 31 december 1938:

Inom linjen: Värde kronor:

1) transportsedlar (å riksdaler specie) ........ 99,548:90

2) sedlar å 3 och 2 riksdaler specie på dubbla blad 105,007:50

3) sedlar å 3 och 2 riksdaler specie på enkla blad 133,978: 50

4) av sedlar å riksdaler banko och å skillingar ett

bel°PP »v.............................. 1,315,328: 04 1,653,862: 94

I kolumn:

5) återstoden av utelöpande sedlar av det slag,

som omförmäles ovan under 4).......... 229,774: 23

6) sedlar å riksdaler riksmynt .............. 391,378: —

7) utelöpande sedlar av äldre typ, utgivna i kro
nor,

till följande belopp, nämligen

sedlar å 1,000 kronor.......................... 15,000: —

. » » 100 » 7,900: —

» » 50 » 3,050: —

» » 10 » 15,920: —

» » 5 » .........................._ 16,790: —

» » 1 krona ..........................

621,152:23

58,660: —

94,904: —

Summa sedlar av äldre typ 2,428,579: 17.

Sedan 1901 års utgång hava sedlar av de typer, som ovan omförmälts, inlösts

till följande värde:

sedlar, som avses under 1—3)............. kronor 417: —

» » 4—5).... » 28,609:73

» 6)................ ^_ 8,880:— 37,906:73.

För den senaste tioårsperioden (1929—1938) uppgår värdet av

inlösta äldre sedlar till följande belopp:

sedlar, som avses under 1—6)............. kronor 6,568: 89

» » » » 7)................ » 4,879:_ 11,447:89.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

5

Såsom av de återgivna siffrorna framgår, Ilar inlösningen av sedlar av

äldre typ varit förhållandevis obetydlig onder senare år. I någon mån torde

detta bero på att åtminstone vissa av ifrågavarande sedlar representera

ett samlarvärde, som överstiger inlösningsvärdet, men den huvudsakliga anledningen

torde otvivelaktigt vara, att en avsevärd del av sedlarna förstörts

eller eljest förkommit. Det i realiteten utelöpande beloppet utgör följaktligen

sannolikt endast en bråkdel av den summa, som — inom eller utom

linjen — upptages i riksbankens räkenskaper.

För att möjliggöra ett avförande ur räkenskaperna av här avsedda sedlar

vore det ur riksbankens synpunkt önskvärt, örn bestämmelser meddelades

angående viss tid, inom vilken dessa sedlar skola hava företetts för inlösen.

Del synes vara så mycket större anledning härtill som inom de närmaste

åren sedlar av ny typ torde komma att utgivas. Några betänkligheter ur

andra synpunkter synas knappast böra möta mot införande av preskriptionsregler

för ifrågavarande sedlar, under förutsättning att dessa regler erhålla

tillräcklig publicitet, något som med nu tillgängliga hjälpmedel lätteligen kan

åstadkommas. Det må emellertid omnämnas, att fullmäktige samt bankoutskottet

år 1895, då fråga uppkommit om preskription av lånebanksobligationer,

uttalat, att avskrivning av någon riksbankens skuld, varigenom riksbanken

ej vidare skulle erkänna sin betalningsskyldighet därför, icke borde

ifrågakomma (bankoutskottets memorial nr 11). Samma ståndpunkt hade

för övrigt med avseende å sådana obligationer intagits av 1848 års riksdag.1

Med hänsyn härtill upptagas fortfarande lånebanksobligationer, vilka uppsagts

under år 1895 eller tidigare, till ett sammanlagt belopp av 6,663 kronor

79 öre inom linjen i riksbankens räkenskaper. Dessa uttalanden torde

dock icke böra innebära hinder mot införande av särskilda preskriptionsregler

beträffande riksbankens sedlar av äldre typ, särskilt som detta endast

skulle vara att fortsätta på den väg, som beträtts genom förenämnda kungörelse

den 6 maj 1830.

En bestämmelse om preskriptionstid för inlösen kan tänkas erhålla tilllämpning

å samtliga sedlar av annan typ än den nuvarande. Med hänsyn

till att de under världskriget utgivna enkronesedlarna i stort sett överensstämde

med dem som utgåvos strax efter guldmyntfotens genomförande, och

då riksbanken fortfarande innehar ett relativt stort förråd av enkronesedlar

av förstnämnda typ, synes emellertid undantag böra göras för enkronesedlar.

Svårighet skulle eljest kunna uppstå att särskilja de enkronesedlar, som bliva

underkastade preskriptionsreglerna, från övriga sedlar av samma valör.

Preskriptionsbestämmelsen skulle alltså komma att avse sedlar till ett sammanlagt

belopp av 2,333,675 kronor 17 öre, därav inom linjen förda sedlar

å 1,653,862 kronor 94 öre samt andra sedlar till belopp av 679,812 kronor

23 öre. Örn inga ytterligare av ifrågavarande sedlar företeddes för inlösen,

skulle sistnämnda belopp representera riksbankens vinst genom preskriptionsbestämmelsernas

tillkomst.

Vad beträffar preskriptionstidens längd synes det icke föreligga tillräcklig

anledning att frångå den enligt 1862 års preskriptionsförordning för ford
1

AnR. preskription av sedlar, se bankoutskottets utlåtande 1857:18. Anni. i promemorian.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 24.

Departements
chefen.

ringar i allmänhet stadgade preskriptionstiden av tio år, även om denna tid

med hänsyn till föreliggande förhållanden kan förefalla onödigt lång. Man

skulle därigenom fastställa samma preskriptionstid som gällde enligt 1830

års förenämnda kungörelse.

Ett genomförande av den här ifrågasatta åtgärden förutsätter prövning av

frågan, huru den därigenom uppkomna »vinsten» bör användas. Med avgörandet

av denna fråga torde emellertid lämpligen böra anstå, tills preskriptionstiden

utlöpt. Man kan i så fall behålla den nuvarande bokföringen av

sedlarna till denna tidpunkt, något som synes vara en fördel, eftersom det

icke är möjligt att exakt redovisa den verkliga »vinsten» förrän efter utgången

av preskriptionstiden.

Det vid promemorian fogade författningsförslaget har avfattats i enlighet

nied vad sålunda anförts.

Efter övervägande av frågan, huruvida hinder kan anses föreligga mot

utfärdande av preskriptionsbestämmelser rörande riksbankens sedlar, har

jag, i likhet med bankofullmäktige, kommit till den uppfattningen, att så

icke bör anses vara fallet. På grund härav och med instämmande i huvudsak

i de synpunkter, som i övrigt framförts i berörda promemoria, föreslår

jag, i enlighet med bankofullmäktiges framställning, att särskilda bestämmelser

nu meddelas örn preskription av riksbankens sedlar av äldre typ

än nu gällande med undantag för sedlar å en krona. Mot förslaget om en

preskriptionstid av tio år har jag i princip intet att invända. Därest förordning

i ämnet utfärdas under loppet av nästkommande år, synes mig

emellertid praktiska skäl tala för att preskriptionstidens utgång bestämmes

till årsskiftet 1949—50. I övrigt föranleder det vid promemorian fogade författningsförslaget

ingen erinran från min sida. Jag utgår från, att riksbanken,

därest förslaget bifalles, på lämpligt sätt bringar till allmänhetens kännedom,

att inlösningen skall upphöra. Såsom i promemorian föreslagits

torde den nuvarande bokföringen av de äldre sedeltyperna böra bibehållas

till dess preskriptionstiden utlöpt. Till samma tid kan då anstå med beslut

örn behandlingen av den vinst, som bokföringsmässigt uppkommer för

riksbanken vid avskrivning av ifrågavarande sedelskuld.

Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över förslag

till lag angående preskription ao vissa riksbankssedlar av äldre typ,

av den lydelse bilaga1 vid detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87

regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten.

Ur protokollet:

Fritz af Petersens.

1 Denna bilaga, vilken är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har

här uteslutits.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 2-1.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 19 maj

1939.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 3 maj 1939 tillhandakommet utdrag av protokoll över

finansärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet

den 24 februari 1939, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar

av äldre typ.

Förslaget, som finnes hilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

hovrättsassessorn Hjalmar Nordfelt.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Wilhelm von Schwerin.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 24.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

19 januari 19W.

N ärvarand e:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Etter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, lagrådets den 19 maj

1939 avgivna utlåtande över det den 24 februari 1939 till lagrådet remitterade

förslaget till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar av äldre

tgp, därvid föredraganden hemställer, att förslaget, som av lagrådet lämnats

utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition

föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Hammarskiöld.

397408. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:79 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar av äldre typ. a1 i texten
  2. BU 1940:5 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående preskription av vissa riksbankssedlar av äldre typ. s. 1 i texten