Sök i Ratio Lex

Angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m

1940-05-03 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:248, Angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

1

Nr 248.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående anslag till statliga

åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m.;

given Stockholms slott den 3 maj 1940.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 3 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen

anför chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet

Eriksson:

Redan vid krigsutbrottet i september 1939 stod det klart för statsmakterna,

att betydande svårigheter kunde befaras uppstå för vår bränsleförsörjning,

enär möjligheterna för import av såväl fasta som flytande bränslen

kunde bliva minskade. I syfte att öka vedproduktionen och därigenom

i viss mån ersätta de importerade bränslena med inhemskt vedbränsle ha

därför vidtagits åtskilliga åtgärder. Sålunda har urtima riksdagen 1939 anvisat

medel, 15 000 000 kronor, för reglering av vedproduktionen samt

Kungl. Maj:t utfärdat bestämmelser rörande lån för förskottering av avverkningskostnad

för ved och om meddelande av garanti at skogsägare,

att ved, som av honom produceras och ej finner köpare, skall av staten

inlösas till fastställt pris. Rörande de närmare detaljerna i bär berörda

Bihang till riksdagens protokoll 1040. 1 sand. Nr 248. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

föreskrifter må hänvisas till den redogörelse för dessa, som finnes intagen

i propositionen nr 171 till innevarande års riksdag (sid. 5—8).

Utöver de åtgärder, som finnas omnämnda i nu angivna redogörelse, mä

framhållas, att Kungl. Majit enligt beslut den 5 april 1940 (S. F. S. nr 188)

utsträckt tiden för statsgararrti för ved till och med den 15 maj 1940, vilket

innebär, att vedkontoren må meddela garanti dels beträffande ved, som

senast å sistnämnda dag anmäles vara avverkad, dock ej där veden avverkats

tidigare än den 1 juli 1939, dels ock beträffande ved, som senast den

15 maj 1940 anmäles för avverkning före den 1 juli 1940.

De åtgärder som sålunda vidtagits åsyfta att stimulera den enskilde skogsägaren

att på frivillighetens väg medverka till en ökad avverkning för säkerställande

av vedbehovet. Sedan det visat sig tveksamt, huruvida erforderliga

vedkvantiteter skulle kunna utvinnas enbart genom nu antydda åtgärder,

har Kungl. Majit efter initiativ från statens vednämnd för innevarande

års riksdag framlagt den förut omnämnda propositionen (nr 171) med förslag

till lag om skyldighet att avverka ved till avsalu. Förslaget har av riksdagen

godtagits med vissa jämkningar. Lagen, som utfärdats den 12 april

1940 (S. F. S. nr 199), stadgar, i den av riksdagen godkända avfattningen,

skyldighet för ägare av skogsmark — av domänstyrelsen förvaltade skogar

ha undantagits — och innehavare av avverkningsrätt att avverka ved till

avsalu efter de närmare bestämmelser, vederbörande vedkontor efter anvisning

av vednämnden meddelar. Därest fastställd avverkning icke verkställes

inom föreskriven tid, äger vedkontoret besluta om avverkning för kronans

räkning. Ersättning för tvångsavverkad ved utgår med skillnaden mellan

det för orten gällande garantipriset för den ifrågavarande vedsorten och

de beräknade kostnaderna för avverkning och uppläggning av veden.

I anslutning till nu lämnade uppgifter om åtgärder, som vidtagits för

tryggande av vedproduktionen, må ytterligare nämnas, att vednämnden i

en den 16 januari 1940 dagtecknad skrivelse hos Kungl. Majit hemställt

dels om bemyndigande att för reglering i möjligaste mån av landets bränsleförsörjning

träffa avtal med större producenter eller producentsammanslutningar,

exempelvis skogsägareföreningarna, örn uppköp av minst 500 000

kubikmeter torr ved, vilka partier efter vednämndens direktiv sedermera

skulle försäljas i reglerande syfte till priser, som bestämts i samråd med

prissakkunniga, dels ock om anvisande av 4 000 000 kronor för att i form

av förlagslån utlämnas till producenter eller producentsammanslutningar

för kontanta uppköp av ved. Genom beslut den 19 januari 1940 har Kungl.

Majit lämnat vednämnden det begärda bemyndigandet samt hemställt till

fullmäktige i riksgäldskontoret att av det å förskottsstat för försvarsväsendet

m. m. under fonden för förlag till statsverket anvisade förskottsanslaget till

försvarsberedskapens stärkande i allmänhet disponera ett belopp av

4 000 000 kronor för utbetalning till statskontoret för utlämnande av förlagslån.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

3

I skrivelse den 11 april 1940 till Kungl. Majit ha statens industrikommission

och statens vednämnd gemensamt hemställt, att för budgetåret 1940/41

måtte anvisas följande anslag, nämligen för inköp och inlösen av ved

30 000 000 kronor, för omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved 2 000 000 kronor, för utlämnande av lån för förskottering av avverkningskostnad

20 000 000 kronor samt för bestridande av kostnader för eventuell

tvångsavverkning 7 000 000 kronor.

Industrikommissionen och vednämnden lia till en början uppehållit sig

vid förhållandena under bränslesäsongen 1940/41 samt därvid

inledningsvis erinrat om att statsgaranti för ved kunde meddelas för en

myckenhet av IG miljoner kubikmeter och att till följd härav, därest garantin

till fullo toges i anspråk, efter frånräknande av de normala behoven

av ved på omkring 7,5 miljoner kubikmeter, ett vedlager för bränslesäsongen

1940/41 av omkring 9 miljoner kubikmeter skulle vara att påräkna. För såvitt

ej särskilt ogynnsamma omständigheter inträffade, torde enligt kommissionens

och nämndens mening den beräknade kvantiteten kastved och

långved för hushålls- och industriändamål, 16 miljoner kubikmeter, bliva

avvérkad, ehuru avverkningsarbetet inom vissa norrländska och sydsvenska

län sannolikt behövde utsträckas över sommaren.

Beträffande den omfattning, i vilken statens garanti blivit ifrågasatt, har

följande framhållits:

Till den 1 april 1940 hade till vedkontoren inkommit garantianmälningar,

avseende en sammanlagd vedkvantitet av c:a 10 miljoner kubikmeter eller

61 % av den maximikvantitet ved, för vilken garanti sammanlagt må meddelas.

Inom vissa län och för vissa skogsägaregrupper förelågo den 1 april

garantianmälningar å större vedkvantiteter än vad vednämnden vid fördelning

av maximikvantiteten å olika län och skogsägaregrupper fastställt. En

jämförelse mellan de månatliga avverkningsrapporterna och inkomna rapporter

örn garantianmälningar visade, att all för avsalu avverkad ved icke

hade garantianmälts, vilket bl. a. torde bero på att redan försåld ved i viss

utsträckning icke anmälts till statsgaranti. Exempelvis kunde anföras, att

av den för Malmöhus och Kristianstads län beräknade avverkningskvantiteten,

730 000 kubikmeter, endast 45 % garantianmälts, medan 90 % avverkats

till den 1 april. Skulle under den förlängda anmälningstiden garantianmälningarna

sammanlagt uppgå till maximikvantiteten, komme den totala

vedavverkningen att måhända överstiga nämnda kvantitet. Därtill torde

komma en viss vedavverkning även under juli månad, och det finge således

icke anses uteslutet, att utöver den fastställda kvantiteten, 16 miljoner kubikmeter,

en eller annan miljon kubikmeter kunde bliva disponibel för nästa

bränslesäsong.

Kommissionen och nämnden lia därefter, under erinran om att uppfyllandet

av meddelad garanti må påkallas tidigast den 1 januari 1941 och senast

den 1 mars samma år, framhållit, att det i nuvarande läge med hänsyn till

många svårberäkneliga faktorer icke läte sig göra att närmare bestämma

omfattningen av den inlösen av ved, som kunde komma att ifrågasättas på

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 248.

grund av meddelad garanti. Man torde enligt kommissionens och nämndens

uppfattning dock iå räkna med att för vissa, särskilt avlägset belägna vedkvantiteter

uppfyllande av statsgarantien komme att påkallas. För att medel

skulle finnas tillgängliga för inlösen av ved, varå statsgaranti meddelats,

borde för förbrukningsåret 1940/41 anvisas ett särskilt anslag. Storleken av

detta borde emellertid, efter vad kommissionen och nämnden framhållit,

närmare övervägas i samband med frågan om medel för anskaffande och

hållande av ett statens vedförråd.

Efter att lia påpekat, att ett dylikt förråd borde användas främst i förbrukningsreglerande

syfte, lia kommissionen och nämnden härom vidare

anfört huvudsakligen följande:

I första hand torde den del av beredskapslagret, som avverkades å kronoskogar,

kunna efter överenskommelse med domänstyrelsen ställas till vednämndens

disposition för att genom de skilda revirförvaltningarna tillhandahållas

för konsumtionen efter anvisningar av vederbörande vedkontor. På

liknande sätt torde avtal kunna träffas med myndigheter, som förvaltade

övriga allmänna skogar, angående rätt till disposition av en icke oväsentlig

del av dessa skogars beredskapslager. I vissa fall kunde möjligheter också

föreligga att från bolagsskogar och större andra enskilda skogar under ordnad

förvaltning få disponera vissa reservförråd. Större delen av regleringsförrådet

finge dock anskaffas från andra enskilda skogar än nyss nämnts,

och för detta ändamål syntes skogsägareföreningarna lämpligen kunna anlitas.

Därvid torde böra eftersträvas sådana avtal, som tillförsäkrade vednämnden

dispositionen av vissa större partier, varom föreningarna tecknat

kontrakt.

I den mån det av olika anledningar kunde visa sig lämpligt och erforderligt

att anskaffa ifrågavarande reservförråd genom direkta inköpsavtal

för statens räkning i stället för genom sådana avtal om dispositionsrätt,

som nyss nämnts, borde detta ske genom vederbörande vedkontor eller ock

genom anlitande av domänverkets lokala förvaltningsorgan eller annan

lämplig myndighet eller organisation. Domänverkets lokala organ torde

under krisförhållanden i viss utsträckning få minskade förvaltningsuppgifter,

särskilt i fråga om de delar av förvaltningen, som avsåge åtgärder för

skogstillgångarnas förbättrande. För de lokala organen för bränsleförsörjningen

vore det givetvis av stort värde att kunna få utnyttja den sakkunskap

och organisation, som redan funnes på detta område. Detta uteslöte

icke, att kristidsstyrelserna lämpligen borde för vissa större konsumtionsorter

i god tid ordna med inköp och transport till orterna i fråga av erforderliga

vedpartier.

Enligt de nu antydda allmänna riktlinjerna för anskaffande och hållande

av ett statens regleringsförråd av ved skulle en viss begränsning i behovet

av medel för ändamålet kunna vinnas. Ett sådant förråd kunde ökas med

ved, som avverkades av staten efter tvångsutsyning men komme att successivt

minskas under konsumtionsåret. Genom inlösen på grund av statsgaranti

torde förrådet erhålla ett tillskott, vars storlek det vore svårt att beräkna.

Vid^bedömandet av vilka kvantiteter ved som komme att bliva föremål för

inköp eller inlösen hade det ansetts, att den genomsnittliga lagerbehållningen

under konsumtionsåret i stort sett borde kunna begränsas till cirka

3 miljoner kubikmeter. Med hänsyn härtill kunde behovet av medel för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

5

nämnda verksamhet uppskattas till cirka 30 000 000 kronor, vilka medel

beräknades inflyta till statsverket i samband med vedens försäljning till

konsumenterna. För direkta omkostnader i samband med denna verksamhet

syntes man försiktigtvis böra räkna med ett belopp av 50 öre per kubikmeter

av den genomsnittliga lagerhållningen samt därjämte ett visst belopp

för oförutsedda och diverse kostnader, varför omkostnaderna icke torde

böra beräknas lägre än 2 000 000 kronor. 1 enlighet härmed skulle alltså

för budgetåret 1940/41 för nu nämnda ändamål erfordras ett anslag av

30 000 000 kronor för inköp och inlösen av ved samt ett anslag av 2 000 000

kronor för därmed förenade omkostnader.

I anslutning härtill ha industrikommissionen och vednämnden meddelat,

att inom kommissionen upprättats plan för försörjning med fasta bränslen

under bränslesäsongen 1940/41 samt beträffande denna anfört följande:

Den upprättade försörjningsplanen byggde dels på en icke oväsentlig

import av kol och koks, dels ock på en utökad inhemsk produktion av vedbränsle.

Av dessa båda förutsättningar borde den senare i varje fall kunna

infrias. Vad åter importen av kol och koks beträffade vore utsikterna betydligt

ovissare. Skulle större mängder kol och koks kunna importeras än

vad försörjningsplanen förutsatte, borde överskjutande kvantitet uppläggas

i beredskapslager. Skulle däremot importen komma att understiga beräknade

kvantiteter, syntes en fullständig och snabb nyorientering med hänsyn

till då föreliggande förhållanden böra vidtagas. Förutom en stark inskränkning

i bränsleförbrukningen samt en ökad användning av bränntorv och

andra ersättningsbränslen ävensom rå ved torde få tagas under övervägande,

i vilken utsträckning massaindustriens lager av torr massaved, som utgjorde

vår enda större bränslereserv, måste anlitas för bränsleändamål.

För att möta särskilt svåra och hastigt inträdande situationer i vår bränsleförsörjning

borde måhända ständigt finnas ett reservlager av vedbränsle,

som utan risk för nämnvärd värdeförsämring torde kunna uppgå till ett års

normalförbrukning eller 7,5 miljoner kubikmeter. Att nu medhinna uppläggande

av ett reservlager av så betydande storlek jämte återstående avverkning

av den vedkvantitet, som beräknats för nästa bränslesäsong, måste

anses uteslutet ur arbetskraltssynpunkt, då detta skulle innebära allt för

djupa ingripanden i näringslivet.

Industrikommissionen och vednämnden lia sedermera övergått till att behandla

vissa åtgärder, vilka redan nu böra vidtagas för att säkerställa

bränsleförsörjningen under bränslesäsongen 1 941/42. Härom anföres

bland annat följande:

De erfarenheter, som gjorts under den gångna vintern, gåve oförtydbart

vid handen att åtgärder måste vidtagas i mycket god tid, då det gällde att

säkerställa landets bränsleförsörjning. Genom en allt mer utvecklad industri

och genom alltjämt fortgående krav på förbättrad och mera bekvämlig

belysning och värme hade vi i ständigt ökad grad gjort oss beroende

av tillförsel av bränsle från utlandet. Vid en liandelsavspärrning vore det

därför uppenbart, att en sådan genomgripande omläggning av vår hushållning

och vårt näringsliv, som ett utbyte av kol, koks och flytande bränsle

mot vårt inhemska bränsle, ved, innebure, erbjöde många svåra problem ur

arbetskrafts- och transportsynpunkt. Inom kommissionen och nämnden

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

komme dessa problem i samarbete med vederbörande organ att bliva föremål

för vidare utredning oell förslag. Såväl nu nämnda förhållanden som

att veden för att bliva ett fullgott bränsle måste avverkas vintern före den

bränslesäsong, under vilken den skulle komma till användning, gåve anledning

att redan nu föreslå vissa förberedande åtgärder för bränslesäsongen

1941/42.

Tidigare hade framhållits svårigheten att angiva det vedbehov, som erfordrades

för nästa bränslesäsong. Att angiva vedbehovet för en därpå följande

vöre ännu vanskligare. Skulle något fredsslut ej föreligga före sommaren

1941 och importen av fossila bränslen gradvis försvåras, kunde för

bränslesäsongen 1941/42 föreligga ett ännu större vedbehov än som beräknats

för bränslesäsongen 1940/41. Detta behov borde mötas med en så stor

vedavverkning, som kunde åstadkommas utan att alltför starkt inkräkta

på landets produktion i övrigt. Industrikommissionen och vednämnden ansåge

i enlighet därmed, att vedavverkningarna för avsalu, som för innevarande

avverkningssäsong beräknats till IG miljoner kubikmeter, för följande

säsong borde planläggas för en avverkning av 25 miljoner kubikmeter.

Därigenom skulle erhållas ett ganska ansenligt reservlager, som i ett svårt

krisläge delvis skulle kunna tagas i anspråk även under bränsleåret 1940/41.

Att räkna med ännu större kvantitet syntes icke vara motiverat. Skulle

importen ytterligare försvåras, måste detta nämligen återverka på vår export

och leda till sådana inskränkningar i exportindustriernas sysselsättningsgrad

att bränslebehovet i motsvarande mån begränsades.

Den föreslagna produktionen av 25 miljoner kubikmeter ved avsåges helt

för bränsleändamål och i denna kvantitet inginge ej behovet av ved för träkolsframställning.

För att säkerställa landets träkolsförsörjning borde emellertid

vid bestämmandet av en skogsägares produktionsskyldighet vederbörlig

hänsyn även tagas till denna i nuvarande krisläge viktiga försörjningsfråga.

Industrikommissionen och vednämnden komme att upptaga

frågan till behandling vid sammanträde med representanter för järnbruken,

varefter densamma komme att anmälas för Kungl. Maj:t.

För att så långt möjligt kunna upprätthålla en ekonomisk aptering och i

händelse av ett fredsslut kunna vinna en snabbare och mera lämplig avsättning

för ett så stort beredskapslager, som nyss föreslagits, borde vid

fullgörandet av produktionsskyldigheten skogsägare medgivas rätt att upparbeta

virket i form av såväl kastved och långved (flottad och oflottad) som

massaved och kolved. I fråga om massaved och kolved förutsattes härvid,

att virket reserverades för bränsleändamål, så länge medgivande till annan

disposition ej lämnats av industrikommissionen.

Medan å ena sidan ett säkerställande av vårt lands bränsleförsörjning

motiverade uppläggande av ett jämförelsevis stort beredskapslager av ved,

ville man å andra sidan i händelse av fred icke utsätta sig för risken att

göra stora ekonomiska förluster genom att lägga upp ett allt för stort

beredskapslager. Under aktgivande härpå föresloges därför, dels att åtgärder

snarast möjligt vidtoges för att igångsätta vedproduktionen för bränslesäsongen

1941/42 redan instundande sommar, dels att den föreslagna avverkningen

av beräknade 25 miljoner kubikmeter uppdelades på två tidsperioder,

så att 10 miljoner kubikmeter avverkades under tiden den 1 juli—

31 december 1940. för vilken kvantitet anmälan om statsgaranti skulle ingivas

före den 1 oktober, och — i den mån så befunnes erforderligt vid en

omprövning av vårt försörjningsläge under senare delen av innevarande

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Muj:ts proposition nr 248.

år -— ytterligare 15 miljoner kubikmeter under första halvåret av 1941.

Anmälan örn statsgaranti för sistnämnda vedkvantitet borde ingivas under

tiden den 1 januari—31 mars 1941.

I frågan rörande riktlinjerna för ett främjande av en

vedproduktion av nu angiven storlek bär i kommissionens

och nämndens skrivelse framhållits i huvudsak följande:

Under innevarande avverkningssäsong hade främjande åtgärder för vedproduktionen

bestått i statsgaranti för ved och utlämning av lån till skogsägareförening,

ansluten till Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, för

förskottering av avverkningskostnad för ved.

Möjligheten att söka statsgaranti för ved hade väl utnyttjats och komme

måhända att helt utnyttjas. Garantiprisens betydelse ökades i samma mån

som övergången till mera normala förhållanden kunde börja skönjas. Skogsägarna

komme därför säkerligen att så småningom mera allmänt anlita

denna garanti, i all synnerhet som numera en bättre kännedom förelåge om

systemets innebörd. Vednämnden ansåge sig därför även för nästa avverkningssäsong

böra föreslå, att staten i viss omfattning garanterade skogsägare,

att av dem framställd ved, vilken icke funnit köpare, skulle, därest

stadgade förutsättningar vore uppfyllda, av staten inlösas till ett visst bestämt

pris. Någon anledning att ändra nu gällande garantipriser förelåge

ej. Vednämnden hade dock under övervägande, huruvida icke de goda transportmöjligheter,

som vattenvägarna erbjöde, borde vid bränsleförsörjningen

utnyttjas bättre än hittills skett. Detta syfte skulle kunna främjas genom

höjning av garantipriset för ved vid upplagsplatser vid flottled, vilka vore

åtkomliga för båttransport. För såvitt en dylik jämkning av garantipriset

för ved vid närmare utredning funnes böra ske, komme anmälan att göras

därom till Kungl. Majit. Garantipriserna borde eljest fastställas till samma

belopp för angivna sortiment som gällde för den kvantitet, vilken avsåges

att avverkas under senare halvåret 1940. Såsom tidigare omnämnts, torde

kolved i vissa fall kunna läggas som bränslereserv och inrymmas under

garantibestämmelserna för långved. I förtydligande syfte torde dock gällande

bestämmelser böra kompletteras i fråga om långved med uppgift, att

till långved räknades även sådan kolved, som reserverades för bränsleändamål.

För sådan massaved, som kunde reserveras för bränsleändamål och

komma i åtnjutande av statsgaranti, föresloges följande garantipriser, nämligen:

för prima sulfitved lägst 7 kronor 50 öre och högst 9 kronor, för

sekunda sulfitved och prima sulfatved lägst 6 kronor och högst 7 kronor

50 öre samt för sekunda sulfatved lägst 5 kronor 50 öre och högst 7 kronor.

I övrigt borde statsgarantien följa hittills gällande bestämmelser. De av vednämnden

fastställda garantiområdena syntes tills vidare ej böra utökas.

Sedan i skrivelsen vidare erinrats örn att för utlämnande av lan för förskottering

av avverkningskostnad å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret

1939/40 anvisats ett reservationsanslag av 15 000 000 kronor såsom

kapitalinvestering i fonden för förlag till statsverket, har beträffande dylika

förskottslån anförts:

Lån för förskottering av avverkningskostnad hade av vednämnden tills

dato beviljats till ett antal av 57 stycken och till ett sammanlagt belopp

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 2A8.

av 3 218 287 kronor. Lånemöjligheterna hade icke utnyttjats i den utsträckning,

som man haft anledning förmoda. Den förnämsta orsaken härtill

torde vara, att lånemöjlighet ej förelegat, förrän en stor del av avverkningssäsongen

förgått. Beträffande gällande bestämmelser örn lån för förskottering

av avverkningskostnad hade vednämnden haft överläggning med Sveriges

skogsägareföreningars riksförbund, varvid förbundet framfört önskemål

örn att bestämmelserna skulle jämkas så, att lån kunde lämnas till

föreningarna utan att lånen därvid skulle vara bundna till vissa angivna

personer. Den föreskrivna räntan, 4 %, hade också ansetts vara hög och

det hade av förbundet ifrågasatts, om ränta överhuvudtaget måste beräknas.

I en framställning till vednämnden den 4 april 1940 hade riksförbundet

i fråga örn låneverksamheten uttalat, att kreditmedel för förskottering av

avverkningskostnad även i fortsättningen borde stå till förfogande, men

att ett förenklande av det tekniska låneförfarandet vore högeligen önskvärt.

Vid riksdagsbehandlingen av frågan örn förskottslån för avverkningskostnad

hade förutsatts såväl av vederbörande departementschef som av det

utskott, vilket behandlade ärendet, att de kontrakt örn vedleverans, som

upprättades mellan skogsägareföreningarna och leverantörerna skulle utgöra

säkerhet för lånen. Någon ändring beträffande detta villkor för låneverksamheten,

som av statsmakterna angivits som grundförutsättning för densamma,

torde knappast kunna åstadkommas. Vid sådant förhållande ansåge

sig industrikommissionen och vednämnden icke böra föreslå några nämnvärda

förändringar av det nu föreskrivna låneförfarandet. Då lånemöjligheterna

nu avsåges att föreligga till och med före avverkningssäsongens

början, torde för övrigt de gällande grunderna icke behöva bereda föreningarna

sådana olägenheter, att en ändring av dessa kunde anses påkallad i

den riktning riksförbundet ifrågasatt. Även räntesatsen, 4 %, syntes böra

bibehållas.

Enligt fastställd fördelning på skogsägaregrupper av de kvantiteter ved,

vilka kunde omfattas av statsgaranti, belöpte sig på gruppen »övriga enskilda

skogar» 9 640 000 kubikmeter. För nästa avverkningssäsong kunde

motsvarande kvantitet beräknas till c:a 15 miljoner kubikmeter. För vilken

vedkvantitet lån komme att sökas vore givetvis svårt att nu förutse. Industrikommissionen

och vednämnden beräknade förslagsvis, att lån komme att

sökas för ungefärligen en tredjedel av nyssnämnda kvantitet eller omkring

5 miljoner kubikmeter. Om medelpriset vid långivning antoges bliva 4 kronor

per kubikmeter, skulle sålunda för budgetåret 1940/41 erfordras ett anslag

för ifrågavarande ändamål av 20 000 000 kronor.

Industrikommissionen och vednämnden lia ytterligare, under hänvisning

till att vid tvångsutsyning och tvångsavverkning jämlikt lagen om skyldighet

att avverka ved till avsalu vissa kostnader kunna komma att uppstå, framhållit,

att de utginge från att centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund

komme att göra framställning örn ersättning för de kostnader, som eventuellt

kunde uppkomma för skogsvårdsstyrelserna för deras biträde vid

tvångsutsyning och vad därmed har samband. Kommissionen och nämnden

ha slutligen påpekat, att tvångsingripande jämlikt nyss berörda lag endast

i undantagsfall torde ifrågakomma, men att för bestridande av de kostnader,

som eventuella tvångsåtgärder kunde medföra, ett anslag av 7 000 000

kronor likväl syntes vara erforderligt. Nu angivna belopp erhölles, örn man

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248. 9

utginge från en miljon kubikmeter och ett medelgarantipris av 7 kronor

per kubikmeter.

Centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund har i skrivelse den 26

april 1940 under hänvisning till industrikommissionens och vednämndens

skrivelse hemställt, att Kungl. Maj:t ville föreslå riksdagen att för budgetåret

1940/41 för bestridande i mån av behov av skogsvårdsstyrelsernas kostnader

för anskaffning av vedbränsle anvisa ett anslag av 150 000 kronor.

Centralrådet har i skrivelsen till en början meddelat, att centralrådet från

vederbörande skogsvårdsstyrelser begärt uppgifter rörande storleken av de

kostnader, som för styrelserna kunde uppstå vid deras medverkan till den

planerade vedavverkningens genomförande, samt att centralrådet i samband

därmed uttalat, bland annat, att det ur allmän synpunkt vore önskvärt, att

skogsvårdsstyrelserna av egna medel kunde bestrida de utgifter varom här

vöre fråga. Under framhållande av att nio skogsvårdsstyrelser icke ansett sig

böra äska statsanslag för ifrågavarande ändamål har centralrådet vidare anfört

huvudsakligen följande:

Centralrådet ansåge det för sin del vara av synnerlig vikt, att skogsvårdsstyrelserna

på allt sätt biträdde vid vedanskaffningsprogrammets genomförande.

I nu löpande kampanj hade skogsvårdsstyrelserna på centralrådets

anmaning tagit verksam del. Utan deras biträde skulle förvisso det gynnsamma

resultatet av denna ej kunnat uppnås. Härtill hade icke minst det

förhållandet bidragit, att skogsvårdsstyrelserna på centralrådets uppmaning

på billigast möjliga villkor ställt stämplingsbiträde till skogsägarnas förfogande.

För de kostnader, detta hittills förorsakat skogsvårdsstyrelserna,

hade centralrådet av allmänt ekonomiska skäl underlåtit göra framställning

örn statsanslag.

Vid den betydande utvidgning av vedanskaffningsverksamheten, som nu

planerades, läte sig emellertid detta ej göra. Härvid utginge centralrådet från

att det för programmets genomförande överhuvud taget vore av största betydelse,

att skogsvårdsstyrelserna kunde tillhandahålla skogsägarna stämplingsbiträde

på oförändrade eller i varje fall icke i väsentligare mån ofördelaktigare

villkor. Detta bidroge till att skogsägarna i god tid inkomme med

sina ansökningar om utsyning, vilket vore nödvändigt för en rationell planläggning

av detta arbete, som i sin tur vore nödvändig, örn det skulle kunna

medhinnas. Att det ur skogsvårdssynpunkt vore av största vikt, att skogsägarna

anlitade skogsvårdsstyrelsernas biträde vid stämplingar, syntes icke

behöva närmare motiveras.

Ett särskilt statsanslag horde således enligt centralrådets mening anvisas

för täckande av skogsvårdsstyrelsernas ifrågavarande utgifter. Skogsvårdsstyrelsernas

beräkningar häröver slutade å ett belopp av 222 550 kronor.

Detta belopp vore av naturliga skäl mycket approximativt. Då centralrådet

alltjämt ansåge, att skogsvårdsstyrelserna så långt möjligt borde bestrida

förevarande kostnader av egna medel och i denna tid måste vinnlägga sig örn

den strängaste sparsamhet, ville centralrådet räkna med att nyssnämnda

summa icke i sin helhet skulle behöva för ändamalet anvisas. Ä andra sidan

torde en alltför radikal beskärning av densamma icke böra ske, dä därigenom

vedanskaffningsprogrammets genomförande skulle kunna i viss utsträckning

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

vedervågas. Centralrådet ansåge för sin del, att anslaget i fråga borde uppföras

med 150 000 kronor.

I en den 27 april 1940 till folkhushåilningsdepartementet inkommen skrift

har därjämte länsjägmästaren hos skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län,

E. Hedemann-Gade, närmare berört möjligheterna att inom Stockholms län

verkställa erforderliga avverkningar för mötande av vedbehovet.

Över industrikommissionens och vednämndens framställning har efter

remiss domänstyrelsen den 30 april 1940 avgivit infordrat utlåtande. I detta

har styrelsen endast berört de frågor, som angå domänfondens skogar och

personal. Utlåtandet innehåller huvudsakligen följande:

Den ved som under innevarande bränslesäsong avverkats å domänfondens

skogar vore till större delen försåld, varför endast en mindre mängd ved

kunde komma i fråga till försäljning efter anvisning av vederbörande vedkontor

genom de skilda revirförvaltningarna. Styrelsen vore emellertid

beredd att genom vederbörande jägmästare för konsumtion tillhandahålla

den ännu oförsålda veden efter anvisning av vedkontoren.

Beträffande förslaget om att eventuellt anlita domänverkets lokala förvaltningsorgan

för anskaffning av ett reservförråd av ved om tre miljoner

kubikmeter framhölles, att domänverkspersonalen avsevärt minskats genom

inkallelser till militärtjänst och att många domänverkstjänstemän anlitades

i vedkontor och andra kristidsorganisationer. Förvaltningsbestyren torde

ej heller kunna minskas i sådan omfattning, att den återstående personalen

i större utsträckning kunde medhinna uppgifter av nu berörd art, särskilt

med hänsyn till det förhållandet, att vedavverkningarna å kronans skogar

vöre avsedda att bedrivas i all den omfattning som förhållandena medgåve.

Därest inköp av ifrågavarande reservförråd av ved över huvud taget skulle

äga rum, syntes dessa böra verkställas av vedkon loren.

Departe- De statliga åtgärder, som vidtagits för att i nuvarande krisläge utvidga

menfscAe/en.ve(]prociuktionen, åsyfta i första hand att åstadkomma en sådan ökning i avverkningarna,

att därigenom utvunnen vedkvantitet kan till viss del ersätta

den import av fasta bränslen, som av skilda anledningar icke kan hållas

igång under nuvarande förhållanden. Med utgångspunkt härifrån Ilar vedbehovet

för bränslesäsongen 1940/41 beräknats uppgå till 16 miljoner kubikmeter

löst mått. Av denna myckenhet lära omkring 7 miljoner kubikmeter

utgöra normalbehovet av kastved. Därest importen av fasta bränslen på

grund av oförutsedda förhållanden skulle komma att ytterligare nedgå, torde

det icke vara uteslutet, att vedbehovet kan komma att stiga utöver här angiven

myckenhet.

Nu pågående avverkningar beräknas av industrikommissionen och vednämnden

kunna giva till resultat, att en vedtillgång på omkring 16 miljoner

kubikmeter skall bliva disponibel för bränslesäsongen 1940/41. Det anses

därjämte icke uteslutet att en eller annan miljon kubikmeter ved därutöver

kan bliva tillgänglig för nästa bränslesäsong. De förut berörda behoven

skulle således i stort sett vara tryggade. Med hänsyn till osäkerheten i beräk
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 2A8.

ningarna lärer man dock få räkna med att en viss knapphet på bränsle

kan komma att uppstå. Den eventuella bristen torde få ersättas medelst

ersättningsbränslen eller genom att ved från de avverkningar, som måste

komma till stånd under budgetåret 1940/41 för tillgodoseende av vedbehovet

för bränslesäsongen 1941/42, tages i anspråk i förtid.

Frågan om säkerställande av landets behov av vedbränsle för bränslesäsongen

1941/42 synes i samband härmed preliminärt böra upptagas till

övervägande. Av det tidigare anförda framgår, att man för säsongen 1941/42

icke bör räkna med någon behållning av ved från föregående bränsleperiod.

Behovet måste således helt tillfredsställas genom avverkning, som

för att veden skall bliva av fullgod beskaffenhet måste äga rum under vintern

1940/41. Såsom industrikommissionen och vednämnden framhållit föreligga

avsevärda svårigheter att redan för nästa bränslesäsong beräkna vedbehovet;

än svårare blir ett bedömande för därpå följande säsong. Därest

nuvarande begränsade importmöjligheter komma att fortfara även under

kommande avverkningsperiod, lärer man i överensstämmelse med industrikommissionens

och vednämndens uppfattning fa utgå från att vedbehovet

blir större för bränslesäsongen 1941/42 än för säsongen 1940/41. Den av

industrikommissionen och vednämnden för avverkning beräknade myckenheten

av 25 miljoner kubikmeter ved för avsalu synes kunna godtagas, även

om man icke får bortse från de stora svårigheter av praktisk art, som äro

förenade med en avverkning av dylika matt. För att underlätta för skogsägare

att medverka till en avverkning av denna stora kvantitet böra däri

få inräknas även vissa myckenheter massaved och kolved. Dessa myckenheter

böra i så fall emellertid ej utan särskilt medgivande få användas annat

än för bränsleändamål.

För den händelse ändrade förhållanden skulle inträda och på grund härav

andra dispositioner bliva nödvändiga, synas möjligheter böra stå öppna att

vidtaga ändringar i planläggningen. Med hänsyn härtill synes försiktigheten

bjuda att avverkningskvantiteten icke genast fastställes för hela avverkningsperioden

utan att densamma uppdelas på två tidsperioder, omfattande

senare hälften av 1940 respektive förra hälften av 1941. I enlighet

med det av myndigheterna framlagda förslaget bör avverkningskvantiteten

preliminärt bestämmas till 10 miljoner kubikmeter för senare hälften av

innevarande år och 15 miljoner kubikmeter för förra hälften 1941.

De åtgärder, som från statens sida vidtagits för främjande och stödjande

av vedproduklionen, bestå, såsom tidigare nämnts, i statsgaranti för ved

och utlämnande av lån till skogsägareförening, ansluten lill Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund, för förskottering av avverkningskostnad för

ved. Därjämte föreligger numera möjlighet att tvångsvis förmå skogsägare

att avverka ved till avsalu enligt lagen den 12 april 1940 i detta ämne.

De skäl som tidigare anförts för statligt stöd för åstadkommande av en

öfning av vedproduktionen göra sig numera med hänsyn till den planerade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

utvidgningen av vedavverkningarna gällande med än större styrka. Det torde

även kunna förväntas, att, sedan skogsägarna mera allmänt erhållit kännedom

om formerna för statens medverkan i nu berörda hänseende, statens

stöd kommer att i större omfattning tagas i anspråk. Den hittills bedrivna

låneverksamheten och systemet med garanti från statens sida att ved, som

ej funnit köpare, skall inlösas till visst bestämt pris synas mig därför böra

alltjämt upprätthållas.

Betraktande bestämmelserna för låneverksamheten har Sveriges skogsägareföreningars

riksförbund hos vednämnden framfört önskemål örn att

lån skulle kunna utlämnas till föreningarna utan att därvid angåves, att

lånen skulle tilldelas vissa angivna personer, varjämte riksförbundet framhållit,

att räntan å lånen vore för hög. Det förstnämnda önskemålet torde

syfta på bestämmelsen, att skogsägareförenings ansökan örn lån skall vara

åtföljd av avskrifter av de leveranskontrakt, som avses med låneansökningen.

Någon ändring i den av riksförbundet föreslagna riktningen anser jag mig

icke böra förorda, enär därigenom den enda säkerhet, som staten erhåller

från skogsägareföreningarnas sida, nämligen leveranskontrakten, skulle försvinna.

Det synes mig för övrigt icke innebära någon större olägenhet för

föreningarna att denna ur statens synpunkt rimliga begäran alltjämt uppehälles.

Ej heller kan den räntefot, som nu tillämpas för här ifrågavarande

lån, med nuvarande allmänna ränteläge anses vara hög. Räntefoten synes

mig således alltjämt höra bibehållas å nuvarande nivå.

Vad angår de allmänna föreskrifterna om statsgaranti för ved torde desamma

böra oförändrade gälla även i fortsättningen. I likhet med vad nu

gäller lärer det få ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga, efter

omständigheterna påkallade föreskrifter i fråga örn garantipriserna och örn

de vedsorter, som avses skola omfattas av garantien. Jämväl giltighetstiden

för meddelad garanti synes böra såsom nu bestämmas av Kungl. Majit.

Såsom förut antytts har för innevarande budgetår å kapitalbudgeten under

fonden för förlag till statsverket anvisats ett reservationsanslag till Reglering

av vedproduktionen av 15 000 000 kronor. Från anslaget skola bestridas utgifterna

för den låneverksamhet, som visar sig behövlig för förskottering av

avverkningskostnader samt de kostnader, som kunna uppstå för staten,

därest uppfyllandet av meddelad garanti för inlösen av ved skulle påkallas.

Vid tiden för industrikommissionens och vednämndens skrivelse hade 57

lån a tillhopa 3 218 287 kronor beviljats att utgå från nyssnämnda anslag.

Under innevarande budgetår är icke någon utgift för uppfyllande av meddelad

statsgaranti att förutse, enär fullgörande av dylik garantiutfästelse för

ved, som avverkats töre den 1 juli 1940, enligt gällande bestämmelser icke får

pakallas annat än under tiden 1 januari—1 mars 1941. En betydande reservation

å anslaget i fråga lärer därför vara att förvänta.

För lån för förskottering av avverkningskostnader torde emellertid utöver

den blivande reservationen ett avsevärt behov av medel komma att uppstå,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

13

därest den planerade avverkningen under budgetåret 1940/41 skall kunna

genomföras. Industrikommissionen och vednämnden lia räknat med att lån

komma att sökas för ungefär en tredjedel av den avverkningskvantitet, som

beräknas falla å enskilda skogar. Då denna beräknas bliva 15 miljoner kubikmeter,

skulle långivningen komma att omfatta omkring 5 miljoner kubikmeter.

Efter ett medelpris vid långivning om 4 kronor per kubikmeter har

medelsbehovet uppskattats till 20 000 000 kronor.

Mot de gjorda beräkningarna synes mig intet vara att erinra. Emellertid

lärer med hänsyn till den reservation, som synes kunna påräknas

å kapitalinvesteringsanslaget till Reglering av vedproduktionen, kunna ifrågasättas

att avsevärt reducera det begärda beloppet. En försiktig bedömning

synes giva vid handen, att reservationen å anslaget i fråga kan uppskattas till

omkring 10 000 000 kronor. Med hänsyn härtill synes det vara tillfyllest, om

för nästa budgetår ytterligare 10 000 000 kronor ställas till förfogande för

här ifrågavarande ändamål.

Såsom jag tidigare framhållit kunna några anspråk på uppfyllande

av meddelad statsgaranti för ved icke ifrågakomma under innevarande

budgetår. Däremot kunna dylika krav väntas framställda under budgetåret

1940/41. I vilken utsträckning sådana krav komma att göras är

emellertid beroende på flera omständigheter, rörande vilka man för närvarande

endast kan göra vissa antaganden. Man torde således med visst fog

kunna utgå från att den vedmängd, som under innevarande avverkningsperiod

utvunnits ur skogarna, till övervägande delen kommer att förbrukas

under bränslesäsongen 1940/41. Därav lärer bliva följden, att statens garanti

kommer att påkallas endast i undantagsfall. För bestridande av de utgifter

av nu antydd art, med vilka man icke kan undgå att räkna, böra emellertid

medel finnas tillgängliga.

Efter förslag av vednämnden, vilket vunnit industrikommissionens anslutning,

har, såsom av det föregående framgår, Kungl. Majit den 19 januari

1940 förskottsvis ställt 4 000 000 kronor till förfogande för utlämnande av

lån för inköp av ved, varöver staten skulle äga dispositionsrätt. Syftet härmed

var att tillförsäkra staten möjligheter att genom att disponera över ett

vedlager av lämplig storlek ingripa i såväl förbruknings- som prisreglerande

avseende å vedmarknaden. Av det anvisade beloppet lia, enligt vad industrikommissionen

och vednämnden upplyst, endast 550 000 kronor utlånats för

inköp av omkring 70 000 kubikmeter ved.

För att möjliggöra för staten att i vidare omfattning kunna ingripa i nu

berörda hänseenden lia kommissionen och nämnden föreslagit uppläggande

av ett regieringslager örn cirka 3 miljoner kubikmeter ved. Ett sådant lager

torde lia en viktig uppgift att fylla i marknadsutjämnande syfte. Därest förbrukningsreglering

för ved i en eller annan form blir genomförd oell försäljning

av ved underkastas inskränkningar, lärer det vara än mer påkallat,

att staten kan disponera vissa vedkvantiteter. Rörande formerna för anskaf
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majlis proposition nr 2A8.

fandet och handhavandet av dylika statliga vedlager torde det böra ankomma

på vednämnden att efter omständigheterna fatta beslut.

För finansiering av en verksamhet av nu avsedd art höra särskilda medel

vara att tillgå på kapitalbudgeten. Med utgångspunkt från den av myndigheterna

angivna storleken av det vedlager, som skall stå till statens disposition,

3 miljoner kubikmeter, vilken myckenhet lärer kunna godtagas, kan

efter ett genomsnittspris av 10 kronor per kubikmeter kapitalbehovet beräknas

till 30 000 000 kronor. Medelsbehovet torde icke behöva påverkas av de

eventuella krav på uppfyllande av statlig garanti för inlösen av ved, vilka

även böra tillgodoses av dessa medel. Det synes sålunda kunna uppskattas

till 30 000 000 kronor.

De av industrikommissionen och vednämnden gjorda beräkningarna för

omkostnader i samband med den statliga veduppköpsverksamheten föranleda

icke någon erinran från min sida. För detta ändamål böra därför

anvisas 2 000 000 kronor under elfte huvudtiteln å driftbudgeten för budgetåret

1940/41.

Vad slutligen angår de tvångsåtgärder, som kunna komma i fråga för att

de avsedda resultaten skola uppnås, erinrar jag örn att jag i propositionen

nr 171 till årets riksdag framhållit, att dylika åtgärder komme att medföra

vissa kostnader för statsverket samt att jag senare skulle återkomma till

frågan om finansieringen av tvångsavverkningarna. Enligt lagen den 12

april 1940 örn skyldighet att avverka ved till avsalu åligger det skogsvårdsstyrelse

att biträda vid tillämpningen av lagen. För detta biträde bör ersättning

beredas styrelserna av statsmedel. Dylik ersättning synes böra utgå,

sedan det visat sig i vilken omfattning skogsvårdsstyrelsernas medverkan blir

erforderlig. För bestridande av dessa ersättningar bör finnas ett särskilt

förslagsanslag å driftbudgeten. Storleken av detta synes i enlighet med förslag

från centralrådet för skogsvårdsstyrelsernas förbund kunna bestämmas

till 150 000 kronor.

Jämväl för täckandet av de kostnader, som en eventuell tvångsavverlcning

kan medföra för staten, nämligen avverkningskostnader och ersättning till

skogsägaren, måste medel stå till buds. Industrikommissionens och vednämndens

beräkningar rörande storleken av den vedmängd, som kan komma att

utvinnas medelst tvångsåtgärder och genomsnittspriset per kubikmeter för

sålunda erhållen kvantitet anser jag mig böra biträda. För kostnader för

eventuell tvångsavverkning böra alltså 7 000 000 kronor anvisas.

De medel som i enlighet med det anförda komma att erfordras för den

föreslagna låneverksamheten, för inköp och inlösen av ved samt för kostnader

för eventuell tvångsavverkning skola samtliga anvisas å kapitalbudgeten.

Med hänsyn till de olika åtgärdernas inbördes sammanhang synes det lämpligt

att bibehålla den nuvarande anordningen med gemensamt anslag för de

skilda åtgärder till tryggande av vedförsörjningen, som äro av natur att ge

till resultat en tillgång i statens hand. Anslaget bör anvisas å kapitalbud
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 248.

15

geten. Storleken av detta kan således beräknas till (10 000 000+30 000 000 +

+ 7 000 000=) 47 000 000 kronor. Anslaget torde kunna benämnas Reglering

av vedproduktionen.

Under åberopande av vad sålunda anförts och under framhållande att

proposition i ärendet torde jämlikt § 54 riksdagsordningen kunna avlåtas

utan hinder av att den för propositioners avlämnande till riksdagen stadgade

tiden gått till ända hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att

dels till Omkostnader i samband med inköp och inlösen av

ved för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln anvisa ett

förslagsanslag av .................... kronor 2 000 000,

dels till Ersättning åt skogsvårdsstgrelser för visst biträde

vid vedavverkning för budgetåret 1940/41 under elfte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av......kronor 150 000.

dels ock till Reglering av vedproduktionen för budgetåret

1940/41 å kapitalbudgeten under fonden för förlag till statsverket

anvisa ett reservationsanslag av. . kronor 47 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit

Konungen att proposition av den lydelse bilaga vid

detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Curt Nordwall.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:397 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet v s. 10 i texten
  2. SU 1940:217 Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition angående anslag till statliga åtgärder för tryggande av vedproduktionen m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten