Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om undantag frän gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering rn. m

1940-05-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:256, Med förslag till lag om undantag frän gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering rn. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Magita proposition nr 256.

1

Nr 256.

Kungl. Mctj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om undantag frän gällande bestämmelser rörande

arbetstidens reglering rn. m.; given Stockholms

slott den 17 maj 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet hållna protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogat förslag till lag örn undantag från gällande bestämmelser

rörande arbetstidens reglering m. m.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 256.

1032 JO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

Förslag

till

Lag

örn undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens

reglering m. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Yid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden äger Konungen, i den omfattning

det prövas nödigt, meddela förordnande, att vad i nedannämnda

lagar är stadgat icke skall äga tillämpning, nämligen lagen örn arbetarskydd,

lagen om skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna härbärgen

åt flottningsarbetarna, lagen örn arbetstidens begränsning, lagen örn vissa

inskränkningar beträffande tiden för förläggande av bageri- och konditoriarbete,

skogshärbärgeslagen, lagen om semester, sjöarbetstidslagen, lantarbetstidslagen,

arbetstidslagen för detaljhandeln samt butikstängningslagen.

2 §•

Har genom förordnande, som avses i 1 §, straffbestämmelse helt eller

delvis satts ur tillämpning, skall den dock gälla beträffande förseelse, som

begåtts innan förordnandet trätt i kraft.

3 §•

Utfärdas förordnande, som i 1 § sägs, äger Konungen föreskriva, att handläggningen

av fråga, vilken enligt lag, som med förordnandet avses, tillkommer

viss administrativ myndighet, skall ombesörjas av annan myndighet.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, samt gäller till

och med den 30 juni 1941. Av Konungen jämlikt denna lag meddelat förordnande

äger icke tillämpning längre än lagen äger giltighet. Genom denna

lag upphäves lagen örn meddelande av förordnande att lantarbetstidslagen

den 15 juni 1939 (nr 255) icke skall äga tillämpning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

3

Utdrag a,v protokollet över socialärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 3 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för socialdepartementet, statsrådet Möller:

I en den 21 september 1938 dagtecknad, inom rikskommissionens för

ekonomisk försvarsberedskap kansli upprättad och till Kungl. Maj:t överlämnad

promemoria lämnades redogörelse för vissa av rikskommissionen

förberedda författningsutkast, vilka vid kristillfälle påkallade åtgärd av Kungl.

Maj:t. Vid promemorian funnos fogade — förutom utkast till lag om tjänsteplikt

m. m. — utkast till lag örn undantag från gällande bestämmelser angående

arbetarskydd m. m. Enligt sistnämnda lagutkast skulle Kungl. Maj:t

vid krig, krigsfara eller eljest av krig föranledda utomordentliga förhållanden

äga, i den mån det prövades nödigt, meddela förordnande örn undantag från

vad i lag vore stadgat örn arbetarskydd, semester, arbetstidens begränsning

eller förläggning och arbetares bostadsförhållanden eller örn begränsning

av tiden för idkande av handel och annan rörelse.

Vid utfärdande av förordnande enligt den ifrågasatta fullmaktslagen borde

Kungl. Maj:t enligt rikskommissionens förslag tillika föreskriva, vilken myndighet

som skulle handlägga med anledning av förordnandet uppkommande

frågor. Till motivering härför anfördes:

Enligt t. ex. lagen örn arbetstidens begränsning finnas särskilda bestämmelser

angående prövning av frågor örn vissa undantag från lagens stadgande^

därvid föreskrives, att sådana frågor prövas av arbetsrådet. Det

lärer vara lämpligt att fråga om de undantag, som i förevarande sammanhang

avses, såvitt möjligt prövas av organ, vilka i vanliga fall tillämpa den

lagstiftning, som beröres. Denna regel torde dock icke alltid kunna upprätthållas.

I viss utsträckning kan det sålunda bliva nödvändigt, att de

organ, som äro ansvariga för arbetsmarknadens reglering i allmänhet, erhålla

bestämmanderätt.

De gällande lagar, beträffande vilka — i enlighet med rikskommissionens

ståndpunkt — ett förordnande enligt den föreslagna fullmaktslagen skulle

kunna meddelas, äro lagen den 29 juni 1912 (nr 206) örn arbetarskydd, lagen

den 19 juni 1919 (nr 428) örn skyldighet i vissa fall att vid flottled anordna

härbärgen åt flottningsarbetarna, lagen den 16 maj 1930 (nr 138) örn arbets
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 256.

tidens begränsning, lagen samma dag (nr 139) om vissa inskränkningar beträffande

tiden för förläggande av bageri- oell konditoriarbete, skogshärbärgeslagen

den 21 maj 1937 (nr 268), lagen den 17 juni 1938 (nr 287) örn semester,

sjöarbetstidslagen den 30 september 1938 (nr 607), lantarbetstidslagen den 15

juni 1939 (nr 255), arbetstidslagen för detaljhandeln den 22 juni 1939 (nr 287)

samt butikstängningslagen samma dag (nr 289). I övrigt finnas bestämmelser

av nu ifrågavarande art i ett flertal administrativa författningar.

Över rikskommissionens författningsutkast avgåvos yttranden av Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings, Malmöhus,

Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands

och Norrbottens län, socialstyrelsen, kommerskollegium, riksförsäkringsanstalten,

pensionsstyrelsen, domänstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen,

generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

svenska arbetsgivareföreningen och landsorganisationen i Sverige.

Den ifrågasatta lagen örn undantag från gällande bestämmelser angående

arbetarskydd m. m. tillstyrktes eller lämnades utan erinran av samtliga

myndigheter och sammanslutningar med undantag av länsstyrelsen i Kopparbergs

län, som icke ansåg tillräckliga skäl förefinnas för genomförande av en

sådan lag.

Telegrafstyrelsen anförde, att redan vid försvarsberedskap eller mobilisering

sådana förhållanden torde kunna inträda vid telegrafverket, att avvikelser

från de i lagutkastet angivna lagarna bleve erforderliga. Det borde

därför stadgas, att rätt att göra undantag från stadgandena i dessa lagar

skulle, såvitt anginge bland annat telegrafverket, automatiskt inträda vid

försvarsberedskap eller mobilisering.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anförde:

Den planlagda verksamheten inom styrelsens ämbetsområde måste bygga

på att vid krig personalens intressen i viss utsträckning måste underordnas

det allmännas intresse. Sålunda vore det nödvändigt, att redan i planerna

räkna med vissa avsteg från föreskrifterna i lagen den 16 maj 1930 om

arbetstidens begränsning, vilken lag äger tillämpning på huvudparten av den

i planerna upptagna personalen. Ehuru planläggning och överinseende av

verksamheten ålåge styrelsen, komme nämligen denna personal att kvarstå

i kommunal och enskild tjänst. Föreskrifter örn undantag från gällande bestämmelser

angående arbetarskydd m. m. syntes böra fastställas i fred att

vid mobilisering omedelbart äga tillämpning vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

verksamhet för militära ändamål vid krig.

Rikskommissionens samtliga författningsutkast och däröver avgivna yttranden

överlämnades till de jämlikt Kungl. Maj:ts den 24 mars 1939 givna

bemyndigande tillsatta sakkunniga rörande arbetsmarknadens försvarsberedskap.

De sakkunniga avlämnade den 23 september 1939 till chefen

för socialdepartementet utkast till krisarbetslag jämte en i anslutning därtill

utarbetad promemoria. Häröver avgåvos yttranden av ett flertal myndigheter

och sammanslutningar. I vissa yttranden upptogs — i samband med

de allmänna riktlinjerna för en lagstiftning örn arbetsmarknadens reglering

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 256. 5

under krisförhållanden, — till behandling även frågan om tillfällig suspendering

av viss arbetarskyddslagstiftning.

Överståthållarämbetet anförde:

Under vissa omständigheter — framför allt, då det inom verksamhetsområdet

fordras större yrkeskunskap — torde den mest ändamålsenliga åtgärden

för att tillgodose ett stegrat behov av arbetskraft vara att uttaga en

ökad arbetsprestation av de anställda, som redan finnas att tillgå inom

vederbörande företag. I nu åsyftade fall synes därför ny arbetskraft icke

böra tvångsvis uttagas, förrän det visat sig, att man icke genom en rimlig

ökning av arbetstiden kan uppnå erforderlig kapacitet. Givet är, att en

dylik anordning förutsätter, att gällande lagbestämmelser angående arbetstidens

begränsning tillfälligtvis sättas ur kraft. Häremot torde icke några befogade

anmärkningar kunna framställas, då det lärer vara klart, att i en

krissituation var och en är skyldig att anspänna sig till det yttersta för att

uppkommande svårigheter skola kunna övervinnas.

Socialstyrelsen sade sig förutsätta, att rikskommissionens förslag om suspension

av arbetarskyddslagstiftning skulle bliva föremål för övervägande under

ärendets fortsatta behandling. — Kommerskollegium, ifrågasatte, örn icke bestämmelser

örn undantag från gällande föreskrifter om arbetarskydd, arbetstidens

begränsning m. m. borde inarbetas i krisarbetslagen eller intagas i

särskild författning. — Riks kommission en för ekonomisk försvarsberedskap ansåg

det sannolikt, att det för uppnående av krisarbetslagens syfte komme

att uppstå behov av jämkningar i nämnda föreskrifter, varför bestämmelser

därom, därest de icke ansåges böra inflyta i krisarbetslagen, borde särskilt

utfärdas. — Även svenska arbetsgivareföreningen framhöll denna angelägenhet.

— Riksförbundet landsbygdens folk anförde, bland annat, att en högst

betydande ökning av arbetsprestationerna kunde ernås av specialutbildat

och i arbetet i övrigt väl orienterat folk, i den mån man som ett provisorium

suspenderade arbetstidslagen. En sådan ökning med exempelvis två

timmar innebure ett relativt ringa offer för individen, under det att arbetsprestationen

bleve höjd med 20 ä 25 procent. De offer individerna finge lov

att lämna direkt och indirekt vid införande av arbetsplikt måste däremot

betraktas såsom oerhört mycket större. I den händelse arbetsmarknaden

utvecklades på sådant sätt, att staten hade anledning ingripa med reglerande

åtgärder, borde i första hand arbetstidslagen tillfälligt suspenderas.

Vöre detta ej tillräckligt utan ytterligare åtgärder bleve nödvändiga, inträdde

den situation, då en krisarbetslag borde träda i funktion.

I förevarande sammanhang må omnämnas, att frågan om tillfällig suspendering

av viss arbetarskyddslagstiftning i syfte att delvis undanröja de svårigheter,

som uppkomma genom bristen på arbetskraft i vissa krislägen, behandlades

i en till urtima riksdagen 1939/40 avlåten proposition nr 76

med förslag till lag om eftergift under vissa förhållanden från bestämmelserna

i 19 § första stycket lagen örn arbetarskydd. Förslaget innebar befogenhet

för Kungl. Majit att beträffande företag, som bedreve tillverkning

eller beredning av förnödenheter för rikets försvar, under utomordentliga

förhållanden dispensera från gällande förbud mot kvinnors nattarbete. För

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 256.

slaget i propositionen var föranlett av en framställning från arméförvaltningens

tygdepartement. Över denna hade yttranden avgivits av myndigheter

och sammanslutningar, bland annat av sakkunniga rörande arbetsmarknadens

försvarsberedskap, vilka uttalat, att det enligt deras mening för

det dåvarande icke förelåge behov att tillskapa en fullmaktslagstiftning på

förevarande område utöver vad i nämnda proposition upptagits.

Föredragande departementschefen, statsrådet Forslund, anförde i propositionen,

att det icke för det dåvarande syntes påkallat att i vidare mån än

som i propositionens lagförslag skett föreslå möjlighet till dispens från

några av sociala hänsyn lagstadgade begränsningar i rätten att utnyttja arbetskraft.

Såvitt anginge undantag från de grundläggande bestämmelserna

i 1930 års allmänna arbetstidslag hade dispens i åtminstone ditintills erforderlig

utsträckning kunnat med stöd av lagen meddelas av arbetsrådet. I

övrigt hade behov av dispens från arbetarskyddslagen eller eljest gällande

arbetslagstiftning dittills icke gjort sig med någon styrka gällande. Skulle

så senare bliva fallet, finge i det läget övervägas, huruvida särskilda åtgärder

borde vidtagas. — Propositionen godkändes av riksdagen. Lag i

ämnet utfärdades den 8 december 1939 (nr 831). Den gäller till och med den

31 mars 1941. — Med stöd av berörda lag har Kungl. Majit meddelat dispens

i ett stort antal fall. Genom dispenserna har möjliggjorts användande av

kvinnor till skiftarbete, därvid det i avsevärd utsträckning varit fråga örn

treskiftsarbete.

I proposition nr 92 till 1939/40 års urtima riksdag med förslag till lag

örn tjänsteplikt, m. m. redogjorde föredragande departementschefen, statsrådet

Forslund, för vad i yttrandena över de sakkunnigas rörande arbetsmarknadens

försvarsberedskap förslag till krisarbetslag ävensom i propositionen

ur 76 förekommit samt förklarade sig åberopa, vad han i sistnämnda

proposition anfört. Därjämte underströks, att, om särskild lagstiftning

rörande dispens från gällande arbetslagstiftning skulle visa sig behövlig,

densamma torde kunna utan dröjsmål tillskapas. — Lag om tjänsteplikt utfärdades

den 30 december 1939 (nr 934). Efter inhämtande av riksdagens

samtycke har Kungl. Majit genom kungörelse den 26 april 1940 (nr 269),

med stöd av 1 § i lagen, förordnat, att dess 2 kap. omedelbart skall äga

tillämpning.

I anledning av framställningar från Gotlands lantarbetsgivareförening

den 27 februari 1940 samt från statens livsmedelskommission

den 12 april 1940, över vilka framställningar yttranden avgivits av

myndigheter och sammanslutningar, har Kungl. Majit den 17 april 1940,

med stöd av 10 § 2 mom. lantarbetstidslagen förordnat, att nämnda lag

under tiden till och med den 17 juli 1940 icke skall äga tillämpning inom

Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs,

Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Hallands,

Göteborg och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro och Västmanlands

län.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 256.

Kungl. Maj:t har vidare den 26 april 1940 beslutat att i proposition nr

225 föreslå riksdagen att antaga ett vid propositionen fogat förslag till lag

om meddelande av förordnande att lantarbetstidslagen icke skall äga tilllämpning.

Vid remissen till lagrådet den 17 april 1940 av berörda lagförslag

anförde jag till statsrådsprotokollet, att situationen med avseende å

tillgången på arbetskraft för jordbruket vore sådan, att risk förelåge, att behov

av suspendering av lantarbetstidslagen i större utsträckning än vad som

skett genom Kungl. Maj:ts beslut samma dag möjligen för riket i dess helhet

inom kort kunde uppstå. Då gällande lag icke innefattade möjlighet

för Kungl. Maj:t att fatta beslut i sådant hänseende, syntes Kungl. Majit

genom särskild lag böra bemyndigas därtill. Ifrågavarande fullmaktslag föreslås

skola gälla till och med den 31 oktober 1940.

Genom beslut den 13 april 1940 har Kungl. Majit meddelat viss dispens

jämlikt 12 § butikstängningslagen. Därvid har beträffande Göteborgs

och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län förordnats, att i de

orter inom respektive län, vilka länsstyrelsen ägde bestämma, butik, där

handel idkades huvudsakligen med livsmedel, järnvaror, beklädnadsvaror

eller tobaksvaror, söndagen den 14 april 1940 finge hållas öppen för allmänheten

från kl. 9 till kl. 11 samt från kl. 14 till kl. 17, dock ej under högmässogudstjänst.

Vidare må återgivas vissa uppgifter rörande arbetsrådets dispensgivning

enligt arbetstidslagarna.

Antalet ärenden enligt den allmänna arbetstidslagen, som år 1938 utgjorde

3,665, steg år 1939 till 4,353. Under tiden 1 januari—20 april 1940 utgjorde

antalet inkomna ärenden enligt samma lag 1,013 mot 481 under samma tid

år 1939.

Utökning av arbetstiden har medgivits:

a) Ordinarie arbetstid jämlikt 5 §

1938 ................ för 1,750 företag och 12,733 arbetare

1939 ................ » 2,043 » » 17,119 »

b) Övertid enligt 7 § 3 mom. (som må medgivas vid trängande behov

men dock för högst 150 timmar rinder loppet av ett kalenderår)

1938 ................ för 787 företag och 5,712 arbetare

1939 ................ » 1,068 » » 10,425 »

c) Övertid enligt 7 § 4 mom. (övertidsarbete i fråga om den, som fyllt

16 men ej 18 år)

1938 .................. för 227 företag och 1,546 arbetare

1939 .................. » 271 » » 2,345 »

Under de 20 år, som förflutit sedan den allmänna arbetstidslagen trädde

i kraft, hade t. o. m. augusti 1939 endast i ett fåtal fall inkommit framställningar

örn utökad ordinarie arbetstid för arbete av synnerligen stort allmänt

intresse (5 § 3 morn.). Efter krigsutbrottet i september 1939 hava emellertid

ett stort antal företag begärt utökad arbetstid på nämnda grund. Framför

allt hava sådana framställningar inkommit från företag, som genom sin

produktion direkt eller indirekt tillgodose landets försvarsberedskap. Nästan

s. 8 Kontrollera mot PDF

Departe
ments
chefen.

8 Kungl. Majlis proposition nr 256.

samtliga framställningar ha av arbetsrådet bifallits. Antalet bifallna framställningar,

avseende arbete för försvarsändamål, har intill den 20 april

1940 utgjort sammanlagt 170. En approximativ uppskattning ger vid handen,

att nämnda tillstånd till utökad ordinarie arbetstid beröra omkring 31,000

arbetare.

Arbetsrådet har i dessa fall lämnat vittgående undantag från lagen.

Sålunda har i vissa trängande fall tillstånd lämnats till arbete utan iakttagande

av i lagen angivna begränsningar av arbetstiden. I andra fall har

medgivits en utsträckning av den ordinarie arbetstiden till 56—60 timmar i

veckan, därvid arbetsgivaren kunnat ytterligare öka arbetstiden genom utnyttjande

av i 7 § av lagen medgiven övertid. Dispenserna hava meddelats

för viss tid, i regel tre månader, och hava förnyats, därest ytterligare behov

av utsträckt ordinarie arbetstid förelegat.

Jämväl i fråga örn lantarbetstidslagens och arbetstidslagens jin- detaljhandeln

tillämpningsområden har dispensgivning från arbetsrådets sida förekommit.

Yad sistnämnda lag beträffar må omnämnas, att, sedan lagen för arbetsrådets

vidkommande trätt i kraft den 1 oktober 1939, intill den 15 april 1940 till

rådet inkommit 793 denna lag berörande ärenden.

Slutligen må omnämnas, att Sveriges redareförening i skrivelse den

29 april 1940 föreslagit, att en fullmaktslagstiftning motsvarande den i propositionen

nr 225 upptagna måtte genomföras även beträffande sjöarbetstidslagen.

Den anspänning av alla krafter, som nu erfordras för att vårt land skall

kunna motstå den rådande kristidens påfrestningar, föranleder på en mängd

områden förändringar av hittills gällande förhållanden. Av olika skäl —

bland annat behovet av ökad produktion inom vissa för samhället särskilt

betydelsefulla näringsgrenar å ena sidan samt brist på arbetskraft på grund

av gjorda inkallelser till militärtjänstgöring å den andra — är det nödvändigt,

att de i produktionsverksamheten deltagande prestera arbete i en omfattning,

som vida överstiger den i lugna tider vanliga. Att under längre perioder uppnå

den önskade ökningen av arbetsprestationen genom en förlängning av arbetstiden

utöver den normala torde knappast vara möjligt. Däremot kan det

under en relativt kortvarig krissituation i många fall te sig som naturligt,

örn parterna på arbetsmarknaden överenskomma örn en utsträckning av

arbetstiden. Det är då erforderligt, att åtgärder vidtagas, så att icke gällande

lagstiftning lägger hinder i vägen härför. I den mån det är fallet,

måste möjlighet beredas att helt eller delvis kunna sätta lagstiftningen

ur tillämpning. Det kan givetvis därvid icke undgås, att de sociala förmåner

av skilda slag i fråga örn förkortad arbetstid, semesterledighet

m. m., som tillförsäkrats arbetstagarna i vårt land, för tillfället i viss mån

inskränkas. Jag vill emellertid betona, att de försämringar av ifrågavarande

sociala förmåner, som sålunda kunna bliva nödvändiga, i och för sig äro

av ondo. En utväg sådan som den föreslagna bör därför få tillgripas

endast då synnerligen starka intressen fordra det och äga bestånd allenast

så länge tillgodoseendet av dessa intressen oundgängligen påkallar det.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 256.

9

För att nödig anpassning skall kunna vinnas efter det i varje läge förefintliga

behovet torde fullmakt böra lämnas Kungl. Majit att, med hänsyn

till föreliggande förhållanden, besluta i detalj härutinnan. På sätt framgår

av den i det föregående lämnade redogörelsen har en sådan lagstiftning i

olika sammanhang tillstyrkts från skilda håll. Förslag till en dylik fullmaktslag

har därför upprättats.

Förordnande enligt lagförslaget skall jämlikt 1 § av Kungl. Majit få meddelas

vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden. Förordnandet skall innebära,

att en eller flera av vissa uppräknade författningar skola, helt eller delvis,

icke äga tillämpning. Ifrågavarande författningar utgöras av samtliga arbetstidslagar

samt därutöver även semesterlagen, arbetarskyddslagen, skogshärbärgeslagen,

flottledshärbärgeslagen samt butikstängningslagen. Omfattningen

av förordnandet bör lämpas efter det vid varje tillfälle oundgängliga

behovet. Det synes sålunda kunna ifrågakomma, att ett förordnande avser

allenast föreskrift av visst slag, t. ex. angående maximering av övertidsarbete,

under det att övriga författningsbestämmelser lämnas oberörda.

Meddelas förordnande enligt 1 § lärer författning, som med förordnandet

avses, det oaktat böra gälla beträffande förseelse mot densamma, som begåtts

innan förordnandet trätt i tillämpning. Föreskrift härom har upptagits i 2 §.

I 3 § föreslås bestämmelse att Kungl. Majit, då förordnande enligt 1 §

meddelas, skall äga föreskriva, att handläggningen av fråga, vilken enligt

lag, som avses med förordnandet, tillkommer viss administrativ myndighet,

skall ombesörjas av annan myndighet.

Den nu föreslagna lagen torde böra träda i kraft omedelbart samt gälla

till och med den 30 juni 1941. Av Kungl. Majit jämlikt lagen meddelat förordnande

synes icke böra äga tillämpning längre än lagen äger giltighet.

Då denna lag innefattar möjlighet för Kungl. Majit att, i den omfattning det

prövas nödigt, förordna, att lantarbetstidslagen icke skall äga tillämpning,

torde i övergångsbestämmelserna till den nu ifrågavarande lagen böra föreskrivas,

att vid dess ikraftträdande lagen om meddelande av förordnande

att lantarbetstidslagen den 15 juni 1939 (nr 255) icke skall äga tillämpning

skall upphöra att gälla. Däremot synes den speciella fullmaktslagen den 8

december 1939 (nr 831) icke böra upphävas.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över ett i överensstämmelse med vad sålunda anförts upprättat

förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens

reglering m. m., av den lydelse bilaga1) till detta protokoll utvisar, måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Erih Montell.

*) Denna bilaga, vilken frånsett viss jämkning av uteslutande redaktionell innebörd är

likalydande med det vid propositionen fogade förslaget, Ilar här uteslutits.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 256.

1032 40 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majus proposition nr 256.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Majda lagråd den

15 maj 1940.

Närvarande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyekn,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 11 maj 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll

över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 3

maj 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det

i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering

m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

chefen för rättsavdelningen i socialdepartementet hovrättsrådet Sven Björkholm.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 256.

11

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

17 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, lagrådets den 15 maj 1940

avgivna utlåtande över det den 3 i samma månad till lagrådet remitterade

förslaget till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens

reglering m. m.

Med förmälan att i lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan erinran,

vidtagits viss jämkning av redaktionell natur hemställer föredraganden —

under åberopande av att proposition i ämnet jämlikt § 54 riksdagsordningen

torde kunna avlåtas utan hinder av att den för propositioners avlämnande

till riksdagen i allmänhet stadgade tid gått till ända — att förslaget måtte,

jämlikt § 87 regeringsformen, genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertha Klemedtson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majits proposition med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m a1 i texten
  2. 2LU 1940:31 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om undantag från gällande bestämmelser rörande arbetstidens reglering m. m., dels o s. 1 i texten