Sök i Ratio Lex

Angående organiserandet av ett hemvärn

1940-04-26 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:257, Angående organiserandet av ett hemvärn

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 257.

1

tfr 257.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående organiserandet

av ett hemvärn; given Stockholms slott

den 26 april 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 26 april 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för försvarsdepartementet-, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam

beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen,

frågan örn organiserandet av ett hemvärn och anför därvid följande:

I. Inledning.

I skrivelse den 26 januari 1940 gjorde överbefälhavaren över rikets försvarskrafter

framställning örn vidtagande av förberedande åtgärder för bildande

av en särskild, frivillig organisation inom lantförsvarets ram, ett hemvärn,

avseende att tillgodose det omedelbara försvaret av hembygden. Organisationens

uppgift angavs rent allmänt vara att öka möjligheterna för ett

omedelbart tryggande av hemorten.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 257.

1038 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Det uppslag till ytterligare stärkande av vårt lands försvarskraft, som innefattas

i förenämnda förslag, fann jag, såsom framgår av mitt anförande till

statsrådsprotokollet den 2 februari 1940, innebära beaktansvärda fördelar.

Jag fann mig därför böra förorda, att en undersökning rörande möjligheterna

att organisera ett hemvärn borde med det snaraste igångsättas, och föreslog

i anslutning därtill, att åt överbefälhavaren måtte uppdragas att med biträde

av chefen för armén föranstalta örn utförandet av en skyndsam utredning

rörande förutsättningarna för anordnande av en dylik hemvärnsorganisation.

Med bifall till denna hemställan bemyndigade Kungl. Majit mig att i och för

utredningen ställa till överbefälhavarens förfogande de sakkunniga personer,

vilkas biträde kunde befinnas påkallat.

De utredningsmän, som med stöd av detta bemyndigande tillkallats och

vilka antagit benämningen hemvärnskommittén1), hava i skrivelse den 7 mars

1940 till överbefälhavaren överlämnat ett under kontakt med försvars- och

arméstaberna utarbetat förslag i frågan. I skrivelse den 15 mars 1940 har

överbefälhavaren med överlämnande av förslaget förklarat sig kunna i allt

väsentligt ansluta sig till detsamma. Överbefälhavaren har därvid anfört, att,

även örn beträffande några punkter av kommitténs förslag delade meningar

kunde råda, det syntes vara av synnerlig vikt, att en hemvärnsorganisation

av föreslagen karaktär påbörjades. Överbefälhavaren har därför hemställt om

införande av en hemvärnsorganisation enligt av kommittén angivna grunder.

Över kemvärnskommitténs förslag hava utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,

försvarsväsendets lönenämnd, statskontoret, riksförsäkringsanstalten,

Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Södermanlands, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Gävleborgs och Norrbottens län samt luftskyddsinspektionen,

varjämte svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

Sveriges landstormsföreningars centralförbund, skytteförbundens överstyrelse,

riksluftskyddsförbundet och landsorganisationen i Sverige inkommit med

yttranden i anledning av detsamma.

II. Allmänna synpunkter.

Kommitténs förslag.

Det förslag till hemvärnsorganisation, som hemvärnskommittén framlagt,

bygger på den allmänna principen, att hemvärnet bland annat av folkrättsliga

grunder måste infogas som ett led i landets militära försvarsorganisation och

förlänas karaktären av militärt organiserade frivilliga grupper under särskilt

för ändamålet förordnat befäl. Hemvärnsmannen måste enligt kommittén i

och med inkallelse till tjänstgöring vara att anse såsom krigsman och i denna

egenskap vara underkastad strafflagen för krigsmakten. Kravet på hemvärnets

organisatoriska ingående i krigsmakten har emellertid enligt kommitténs

mening nödvändiggjort, att hemvärnet i organisatoriskt hänseende helt sär
‘)

Utredningsmän hava varit chefen för krigsskolan, översten G. Y. Petri, ordförande,

majorerna N. A. H. Björk, A. C. G. Nordström, H. E. O. Holmquist och S. B. TarrasWahlberg,

tillika sekreterare, disponenten N. Danielsen, arrendatorn D. Boman samt advokaten

A. Sölvén.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Majus proposition nr 257.

skiljes från den föreningsmässigt organiserade frivilliga försvarsverksamhet,

som bedrives inom skytte-, landstorms- och luftskyddsförbunden. Ett sammanförande

av hemvärnet med de frivilliga försvarsrörelserna eller någon av dem

skulle nämligen annars förutsätta, att även den ifrågakommande frivilliga

försvarsverksamheten infogades i den militära organisationen. Vissa beaktansvärda

fördelar skulle visserligen, enligt vad kommittén framhållit, kunna

tänkas stå att vinna genom en dylik gemensam organisation under enhetlig

ledning, men kommittén hade icke i förevarande sammanhang funnit sig

kunna ingå på någon utredning av detta omfattande problem.

I fråga om de uppgifter, som i krig kunna tänkas komma att påvila hemvärnet,

har kommittén framhållit, att vissa landstormstruppförbanden hittills

åvilande uppgifter syntes kunna övertagas av hemvärnet. Främst gällde detta

stridsverksamhet mot angreppsföretag av mindre omfattning, som ansatts

luftledes eller över kust- eller landgränser. För denna stridsverksamhet

krävdes en starkt decentraliserad organisation av lättrörliga förband. För att

kunna bidraga till avvärjande av större fientliga företag av angivet slag borde

hemvärnsförbanden så organiseras, att de jämväl i förekommande fall skulle

kunna samverka med landstorms- eller linjetruppförband. Kommittén har

även framhållit, att landstormen åvilande territoriell luftvärnsverksamhet av

sådant slag, att ständig eldberedskap icke erfordras, syntes kunna övertagas

av hemvärnet, i vart fall såvitt angår luftvärnspjäser av mindre grov kaliber.

Detta gällde framför allt det på enskild väg anskaffade luftvärnet. I den mån

tjänsten vid sådant luftvärnsförband icke krävde ständig bemanning av

pjäserna, syntes nämligen servispersonalen icke nödvändigtvis behöva utgöras

av värnpliktig personal. Däremot syntes landstormen tillkommande stationär

bevakningstjänst i regel icke böra övertagas av hemvärnsförbanden, vilket

givetvis icke hindrade, att hemvärnet användes för andra bevakningsuppgifter

av tillfällig karaktär och kortare varaktighet.

Kommittén har vidare framhållit, att det tilltänkta hemvärnet i fråga om

organisation, utrustning, utbildning och verksamhetssätt borde så anpassas,

att de enskilda hemvärnsmännen principiellt även under krig kunde kvarbliva

i sina civila befattningar men äga möjlighet inrycka till tjänstgöring i hemvärnet

med minsta tidsutdrägt.

För lösandet av nu antydda uppgifter har hemvärnskomnrittén föreslagit en

särskild, på frivillig rekrytering grundad organisation, vilken från grunden

borde uppbyggas såsom ett led i den militära försvarsorganisationen. Kommittén

har därvid tänkt sig landets indelande i ett flertal hemvärnsområden,

vanligen anslutande sig till kommunindelningen. Den närmaste ledningen av

dessa områden skulle anförtros åt särskilt förordnade hemvärnsområdesbefälhavare.

Hemvärnsområdet skulle sålunda utgöra den territoriella enheten,

inom vilket hemvärnsgrupper, eventuellt sammanförda i större förband, skulle

verka. Flera hemvärnsområden skulle sammanföras till hemvärnskretsar

under ledning av hemvärnskretsbefälhavare, och dessa kretsar i sin tur anslutas

till inskrivnings- och militärområdena (i krig försvars- och militärom
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

råden). Hemvärnets ledning skulle närmast utövas av chefen för armén

(överbefälhavaren) med biträde av en särskild hemvärnsstab.

Såsom förut framhållits har rekryteringen till hemvärnet förutsatts skola

ske helt på frivillighetens väg bland befolkningen inom vederbörligt hemvärnsområde.

Såsom den huvudsakliga rekryteringskällan har i förslaget utpekats

i värnpliktshänseende över- och underårig personal. Enligt värnpliktslagens

bestämmelser krigstjänstskyldig personal borde däremot principiellt icke ingå

i hemvärnet, vilket emellertid icke syntes böra utesluta, att sådana krigstjänstskyldiga,

som av en eller annan anledning kunde beräknas icke bliva inkallade

till krigstjänstgöring, skulle kunna anställas som hemvärnsmän. Likaså syntes

i vissa fall krigstjänstskyldiga värnpliktiga, som speciellt lämpade sig för

hemvärnst jäns!, kunna uttagas såsom befäl vid hem värnsförband. I undantagsfall

syntes ock fast anställd personal kunna komma ifråga i särskilt viktiga

befattningar vid hemvärnet.

För antagning till hemvärnsmän har kommittén uppställt vissa allmänna

fordringar. Sålunda föreslås, att vederbörande uppnått en ålder av 17 år, att

han är bosatt och stadigvarande vistas inom det hemvärnsområde, där han

antages, att han är välfräjdad och känd för laglydnad och medborgarsinne

och i övrigt besitter nödvändiga fysiska förutsättningar. Krav på tillfredsställande

skjutskicklighet har även uppställts.

Kommittén har vidare föreslagit inrättandet av särskilda rådgivande

nämnder, avsedda att biträda befälhavarna för hemvärnskretsarna och hemvärnsområdena

i vissa delar av deras verksamhet. Sålunda föreslås inrättandet

av hemvärnsområdesnämnder, utsedda av kommunala organ, och med huvudsaklig

uppgift att pröva inkommande ansökningar om inträde i hemvärnet

samt avgiva förslag till hemvärnsområdesbefälhavare och lägre befäl inom

hemvärnet. Hemvärnskretsnämnd åter, som föreslås skola utses av länsstyrelsen,

avses huvudsakligen bliva rådgivande i utbildningsfrågor. Slutligen

har kommittén föreslagit tillsättandet av ett till chefens för armén förfogande

ställt hemvärnsrad av fem av Kungl. Majit tillsatta ledamöter, vars uppgifter

skulle vara av rådgivande och sammanhållande karaktär.

Hemvärnets infogande såsom ett led i den militära försvarsorganisationen

nödvändiggör enligt kommittén vissa personalförstärkningar. Utöver den för

hemvärnsstaben beräknade personalen föreslås sålunda förstärkningar av inskrivningsbefälhavarnas

staber med en pensionsavgången regementsofficer

eller kapten i arvodesbefattning för handläggning inom staben av hemvärnsärenden.

Under tjänstgöring i hemvärnet böra enligt kommitténs förslag vissa förmåner

tillkomma hemvärnsmän, varjämte bör sörjas för att sjukvård och invaliditetsersättning

för skada i tjänsten tillförsäkras vederbörande.

Kostnaderna för det föreslagna hemvärnet beräknas av kommittén komma

att vid fullt genomförd organisation uppgå till omkring 1,000,000 kronor

årligen. Under uppsättningsperioden beräknas emellertid kostnaderna för utbildning

av personal bliva högre än senare, varjämte vissa engångskostnader

för materiel och utrustning beräknas tillkomma.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 2ö7.

5

Avgivna yttranden.

I flertalet avgivna yttranden har kommitténs förslag i huvudsak tillstyrkts.

Sålunda har Överståthållarämbetet funnit, att genom den föreslagna hemvärnsorganisationen

en av de moderna krigföringsmetoderna nödvändiggjord

komplettering av landets försvarskraft kunde vinnas för en i förhållande till

organisationens omfattning ringa kostnad, varför ämbetet, som ansåge förslaget

i sina huvuddrag väl avvägt, tillstyrkt, att detsamma lägges till grund för

en hemvärnsorganisations uppsättande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län har ansett behovet av att tillskapa en hemvärnsorganisation vara uppenbart

och därjämte ansett det självskrivet, att hemvärnet måste infogas som

ett led i den militära försvarsorganisationen. Länsstyrelsen har vidare funnit

förslaget lämpligt i vad det avser hemvärnets ställning till befintliga frivilliga

försvarsorganisationer. I fråga om den för hemvärnet föreslagna organisationen

har emellertid länsstyrelsen ifrågasatt, huruvida förenklingar icke

kunde bliva möjliga sedan hemvärnet uppsatts och erfarenhet vunnits örn

dess verksamhet. Icke heller länsstyrelserna i Södermanlands och Gävleborgs

län hava funnit anledning till erinran mot det huvudsakliga i kommitténs

förslag. Jämväl Sveriges landstormsföreningars centralförbund och svenska

landskommunernas förbund hava tillstyrkt förslaget, sistnämnda förbund i

likhet med landsorganisationen i Sverige under framhållande av att den

av kommittén förordade anknytningen av hemvärnet till kommunalorganisationen

måste anses ur olika synpunkter önskvärd. Slutligen har riksluftsky

dds förbundet ansett önskvärt, att den av kommittén föreslagna hemvärnsorganisationen

snarast fullbordades, därvid enligt förbundets mening jämväl

borde tagas under övervägande, i vad män luftskydd och hemvärn särskilt i

småorter kunde samordnas.

Å andra sidan hava några myndigheter ställt sig tveksamma i fråga om

lämpligheten av det föreslagna hemvärnets inrättande. Länsstyrelsen i Malmöhus

län har sålunda ansett, att hemvärnet i den av kommittén föreslagna

utformningen icke i någon nämnvärd grad skulle kunna öka möjligheterna

för ett omedelbart tryggande av hemorten i händelse av krig. Länsstyrelsen

ville ifrågasätta, örn de begränsade uppgifter, som enligt kommittén skulle

åvila hemvärnet kunde innebära ett så beaktansvärt tillskott till landets

skydd, att de motiverade ett genomförande av en så omfattande och i fråga

om sin ställning så oklar organisation, som den av kommittén föreslagna.

Ett nyttiggörande av den förefinliga försvarsvilligheten kunde enligt länsstyrelsens

åsikt säkerligen i stället åvägabringas genom en intensifiering av

den utav de frivilliga landstorms-, skytte- och luftskyddsorganisationerna utövade

verksamheten. Länsstyrelsen har vidare i fråga om rekryteringen till

hemvärnet påtalat, att vissa andra viktiga intressen, exempelvis det civila

luftskyddets, måste vinna beaktande. Därest ett hemvärn enligt kommitténs

förslag organiserades, syntes det länsstyrelsen nödvändigt att vid planläggningen

av luftskyddet ej räkna med hemvärnsmännen.

Statskontoret har ur kostnadssynpunkt anmält betänkligheter mot den av

kommittén förordade organisationen och därvid anfört bland annat följande:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 267.

Enär ett på frivillighetens grund uppbyggt hemvärn, avsett för i utredningen

angivna uppgifter, otvivelaktigt skulle utgöra ett värdefullt bidrag

till stärkande av landets värnkraft och då det således särskilt under nuvarande

förhållanden synes ligga i statens intresse, att ett dylikt hemvärn kommer

till stånd, lärer det även få anses naturligt, att staten i skälig utsträckning

lämnar bidrag för bestridande av de med hemvärnsorganisationen förenade

kostnaderna. Med hänsyn till de avsevärda krav, som för närvarande ställas

på statsverket, när fråga är örn tillgodoseende av utgiftsändamål på försvarsväsendets

område, torde det å andra sidan vara nödvändigt, att statens bidragsverksamhet

med avseende å hemvärnsorganisationen begränsas till vad som

kan anses oundgängligen erforderligt. Vid den granskning, statskontoret

underkastat de sakkunnigas förslag i ämnet, har ämbetsverket icke kunnat

undgå att bibringas den uppfattningen, att förslaget givits en räckvidd, som

ur statsekonomi synpunkt näppeligen synes försvarbar. Såvitt statskontoret

kan finna, borde det tilltänkta hemvärnet kunna givas en betydligt enklare

och mindre kostsam organisationsform, än vad de sakkunniga räknat med,

utan att därför organisationens syfte skulle behöva förfelas.

Statskontoret kan för sin del icke finna annat än att ett samordnande av

hemvärnet med redan förefintliga frivilliga försvarssammanslutningar bör

vara den naturliga anordningen, när det gäller hemvärnets uppbyggande. De

sakkunniga synas emellertid vid utarbetandet av sitt förslag icke hava beaktat

de besparingsmöjligheter och andra fördelar, som otvivelaktigt skulle stå

att vinna genom en dylik anordning. Enligt statskontorets mening hade det

legat så mycket närmare till hands för de sakkunniga att söka lösningen av

organisationsfrågan efter en dylik linje, som — enligt förslaget — hemvärnspersonalens

utbildning i allt fall till mycket väsentlig del skulle meddelas

inom skytteföreningar och landstormsföreningar. Någon utredning av ifrågavarande

spörsmål har emellertid icke verkställts, då denna fråga enligt de

sakkunnigas uppfattning skulle falla utanför ramen av det lämnade utredningsuppdraget.

Då de sakkunniga icke heller, såvitt statskontoret kunnat

finna, anfört några bärande skäl för förslaget i vad detsamma avser hemvärnets

ledning och organisation i övrigt, har ämbetsverket icke blivit övertygat

örn nödvändigheten av att uppbygga en hemvärnsorganisation av den

omfattning, som de sakkunniga föreslagit.

Icke heller luftshyddsinspektionen har av den förebragta utredningen

blivit övertygad örn lämpligheten att för hemvärnsuppgifterna skapa en särskild

frivillig organisation. Inspektionen har såsom sin åsikt framhållit, att

det syntes ligga nära till hands att anförtro hemvärnsuppgifterna åt en i

lämplig omfattning utbyggd landstorm. En förnyad och ingående omprövning

av detta spörsmål vore därför enligt inspektionens mening motiverad.

I anslutning därtill har inspektionen anfört bland annat följande:

Inspektionen vill nämligen framhålla de olägenheter, som äro förbundna

med det stora antal mer eller mindre frivilliga försvarsorganisationer som för

närvarande arbeta vid sidan av varandra. Det synes därför önskvärt, att

hemvärnsorganisationen icke slutligt fastställes, förrän möjligheterna av ett

samordnande av dessa organisationer noga prövats. Ett sådant samordnande

bör i första hand avse personalrekryteringen och framför allt taga sikte på

en ur behovssynpunkt avpassad fördelning av kvalificerad personal. Den för

luftskyddet erforderliga personalorganisationen är för närvarande i det närmaste

genomförd och det synes inspektionen angeläget, att densamma, särskilt

i vad angår det allmänna luftskyddet, i allt väsentligt lämnas orörd. De

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 257.

erfarenheter inspektionen vunnit vid den personalrekrytering som hittills

förekommit ha visat att betydande svårigheter kunna uppstå vid fall av konkurrens

mellan luftskyddet och andra organisationer. Enligt inspektionens

mening är det ofrånkomligt att snarast möjligt bestämmelser utfärdas rörande

företrädesrätten vid rekrytering av annan än värnpliktig personal inom försvarsorganisationerna.

I detta sammanhang torde även böra beaktas behovet

av personal för släckning och bevakning av skogsbränder.

Vid uppbyggande av hemvärnsorganisationen och vid utfärdande av för

densamma erforderliga instruktioner måste enligt inspektionens förmenande

luftskyddets intressen särskilt beaktas och ett nära samband åvägabringas

mellan hemvärnet och luftskyddsmyndigheterna. Det synes här kunna ernås

dels på sådant sätt att luftskyddsmyndigheterna (luftskyddsinspektionen,

länsstyrelserna och luftskyddscheferna) bliva representerade i respektive hemvärnsrådet

samt hemvärnskrets- och hemvärnsområdesnämnderna dels genom

föreskrift att hemvärnsområdesbefälhavare skall efterkomma luftsky ddschefs

rekvisition örn biträde vid luftskyddstjänst i den mån detta med hänsyn till

stridsuppgifterna är möjligt.

Länsstyrelsen i Norrbottens län slutligen har framhållit, att kommitténs

förslag till ordnandet av ett hemvärn innebure en överorganisation. För att

skapa ett slagkraftigt och effektivt hemvärn vore det enligt länsstyrelsens

mening av största vikt att göra administrationen enkel. En nedskärning av

organisationen genom borttagande av en eller helst två mellaninstanser vore

därför påkallad.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att vid remissbehandlingen av

liemvärnskommitténs av överbefälhavaren i allt väsentligt tillstyrkta förslag

flertalet hörda myndigheter och institutioner tillstyrkt förslaget örn inrättande

av ett hemvärn. Vissa myndigheter hava visserligen ställt sig tveksamma till

förslaget, därvid erinringarna hänfört sig dels till det tilltänkta hemvärnets

uppgifter, vilka från ett håll ansetts vara av alltför begränsad natur, dels till

de betydande kostnader, som organisationens uppbyggande och vidmakthållande

skulle komma att medföra för statsverket. V idare har mot förslaget

erinrats, att möjligheten att närmare anknyta hemvärnsorganisationen till

redan befintliga organisationer i den frivilliga försvarsverksamhetens tjänst

ej i tillräcklig utsträckning beaktats och att tjänstgöringen i hemvärnet

skulle komma att medföra svårigheter att tillgodose personalbehovet för

fyllandet av särskilt det civila luftskyddet tillkommande uppgifter.

De sålunda framförda invändningarna emot det framlagda förslaget synas

emellertid icke vara av den art, att tanken på inrättandet av en liemvärnsorganisation

bör på den grund skjutas åt sidan. Även örn de uppgifter som

enligt förslaget avses skola tilläggas hemvärnet kunna te sig relativt begränsade,

synes det dock stå klart att hemvärnet skulle, även med dessa begränsade

uppgifter, kunna innebära ett i vissa fall betydande tillskott till landets försvarskrafter,

ett tillskott som dessutom kan åstadkommas för en relativt ringa

kostnad. Därvid bör icke heller bortses från de psykologiska faktorer, som

tala för att tillvarataga den vilja till lokalförsvar, som från skilda håll försports.

Inom skilda delar av landet har sålunda tanken framförts att på

privat väg söka åstadkomma ett hemvärn av i huvudsak likartad karaktär sorn

Departementschefen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

det här föreslagna. Ett utnyttjande av denna försvarsvillighet och ett effektiviserande

av densamma genom liemvärnsidéns utformning inom den militära

organisationen synas mig böra eftersträvas. Den tanken kan visserligen ligga

nära till hands att närmare anknyta hemvärnet till redan förefintliga frivilliga

organisationer, såsom den frivilliga landstormsrörelsen eller det frivilliga luftskyddet.

Häremot har emellertid enligt min mening med fog invänts, att hemvärnsorganisationen

för att kunna motsvara sin uppgift måste redan från

början infogas i den militära försvarsorganisationen och inom denna erhålla

sina speciella uppgifter. Hemvärnets fredsorganisation måste med andra ord

helt avpassas efter de uppgifter hemvärnet skall kunna fylla i krig.

Jag finner mig sålunda böra tillstyrka, att en liemvärnsorganisation av i

huvudsak den struktur, som av kommittén föreslagits, snarast möjligt genom

statsmakternas medverkan kommer till stånd. Därmed är emellertid icke sagt,

att icke åt organisationen i vissa hänseenden måhända bör givas en annan utformning

än som av kommittén föreslagits. Härtill får jag återkomma i samband

med den närmare redogörelsen för kommitténs förslag.

I detta sammanhang torde böra erinras därom, att Kungl. Majit genom

beslut den 17 april 1940 uppdragit åt chefen för armén att i samråd med

chefen för försvarsstaben gå i författning örn vidtagande av vissa närmare

angivna förberedande åtgärder för organiserande av ett hemvärn i huvudsaklig

överensstämmelse med kommitténs förslag.

III. Hemvärnets närmare utformning.

Uppgifter och verksamhetssätt.

Kommitténs förslag.

Såsom förut framhållits, har kommittén angivit hemvärnets huvudsakliga

uppgift i krig vara stridsverksamhet mot smärre fientliga avdelningar,

vilken tidigare ansetts avila landstormen. I anslutning därtill har kommittén

anfört följande:

Vid övervägandet av de uppgifter, som i krig kunna tänkas påvila hemvärnet

for hemortens omedelbara tryggande, vilja kommitterade först upptaga

till betraktande, i vad mån vissa av de uppgifter, som hittills ansetts

böra avila landstormstruppförbanden, kunna övertagas av hemvärnsformationerna,

sedan organisationen vunnit erforderlig stadga. Härigenom skulle

ianspråktagandet av landstormsförband för stridsuppgifter av mera primär

natur underlättas. Främst synes detta böra gälla stridsverksamhet mot fallskärmsförband.

En någorlunda betryggande säkerhet att snabbt kunna uppspåra

och oskadliggöra sådana motståndare kräver en starkt decentraliserad

organisation av lättrörliga förband, för vilken uppgift landstormsförband av

lämplig beskaffenhet icke i erforderlig grad stå till förfogande. De för sådan

stridsverksamhet mest lämpliga landstormsförbanden kunna av andra skäl

icke givas en tillräckligt spridd gruppering. Härför synas hemvärnsförbanden

utgöra den lämpligaste ersättningen. Därmed är emellertid icke sagt, att

hemvärnsförbanden i alla lägen komma att besitta tillräcklig styrka för att

fylla dessa uppgifter. Ju större det fientliga företaget är, desto angelägnare

är det, att reguljära militära förband insättas däremot. Hemvärnsförband

böra icke ensamma komma i fråga för sådana större uppgifter, vilket dock

icke hindrar, att de kunna användas för att uppspåra, fastställa, binda och

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

9

isolera en från luften eller annorledes landsatt fientlig styrka i avvaktan på

tillförandet av reguljära trupper. Hemvärnsförbanden synas fördenskull om

möjligt böra besitta sådan taktisk rörlighet och stridsförmåga, att de kunna

samverka med landstorms- eller linjetruppförband i uppgifter av angivet slag.

Kommittén har i anslutning härtill sammanfattningsvis angivit hemvärnets

uppgifter i krig vara följande:

a) snabbt oskadliggörande av från luftfarkoster antingen genom

fallskärmshopp eller på annat sätt landsatta, på kusten landsatta eller över

landgränsen inkomna fiender eller smärre fientliga patruller och avdelningar;

b) medverkan i bekämpandet av större fientliga avdelningar eller

styrkor landsatta eller inkomna i riket på i a) angivet sätt;

c) luftvärn i viss utsträckning, där permanent eldberedskap icke erfordras.

Vissa uppgifter med avseende å det territoriella luftvärnet hava även ansetts

kunna övertagas av hemvärnet. Härom anför kommittén:

Landstormen åvilande territoriellt luftvärn av sådant slag, att ständig eldberedskap

icke erfordras, synes kunna övertagas av hemvärnet. Främst gäller

detta territoriellt luftvärn, som anskaffats på enskild väg. I den mån tjänsten

vid sådant luftvärnsförband icke kräver ständig bemanning av pjäserna, synes

servispersonalen icke nödvändigtvis behöva utgöras av värnpliktig personal.

Genom att hemvärnet övertager bemanningen av dylika luftvärnspjäser, kan

tjänsten kombineras med vederbörandes civila verksamhet. Eli icke oväsentlig

personalförstärkning av övrigt luftvärn bör härigenom kunna uppnås, samtidigt

med att värnpliktiga med uppskov kunna militärt bättre utnyttjas. Med

hänsyn till luftvärnsservisernas storlek och tjänstens mera krävande natur

torde emellertid hemvärnsförband som regel icke kunna tagas i anspråk för

bemanning av luftvärnspjäser av grövre kaliber.

Kommittén har i förevarande sammanhang även framhållit vikten av att ett

oskadliggörande av luftledes eller annorledes landsatta sabotörer, smärre

patruller eller mindre avdelningar kan ske snarast och helst i eller före landningsögonblicket.

Organisationen borde därför enligt kommittén göras möjligast

rikt förgrenad, och dess »element» om möjligt återfinnas i varje samhälle

och bebyggd ort. Då riket i sin helhet torde kunna överflygas av eventuella

motståndares nu tillgängliga flygmateriel, syntes skäl icke föreligga att

utesluta någon del av riket vid organisationens uppbyggande.

Avgivna yttranden.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har, såsom redan tidigare framhållits, ifrågasatt,

huruvida icke de hemvärnet enligt kommitténs förslag tillagda uppgifterna

vore alltför begränsade för att motivera inrättandet av en hemvärnsorganisation

av den storleksordning som föreslagits.

Flertalet av de hörda myndigheterna hava emellertid icke haft något att

erinra i fråga om de uppgifter, som den tilltänkta hemvärnsorganisationen

enligt kommitténs förslag tillagts. Länsstyrelsen i Gävleborgs län har dock

förmenat, att hemvärnet lämpligen skulle kunna tilläggas även vissa skogsbrandskyddet

tillhörande uppgifter. Länsstyrelsen i Södermanlands län åter

har vänt sig mot förslaget att använda hemvärnet för vissa luftvärnsändamål

och har därvid anfört följande:

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Departements
chefen.

Kungl. Majus proposition nr 257.

Beträffande hemvärnets användning för betjäning av på frivillighetens väg

skänkta luftvärnspjäser, kan länsstyrelsen icke biträda hemvärnskommitténs

förslag. Den utbildning, som kräves för fullgod betjäning av luftvärnsautomatkanoner

och luftvärnskulsprutor, torde tarva längre tid och äga rum under

andra betingelser än som i utredningen avses för en hemvärnsman. De kommuner

och företag (ev. enskilda), vilka skänkt eller hava för avsikt att till

kronan såsom gåva överlämna luftvärnspjäser, förutsätta givetvis, att vapnen

komma att betjänas och omhänderhavas av härför fullt kvalificerad linje-eller

landstormspersonal i enlighet med kungl, brev den 8 april 1938 angående

allmänna grunder för statens åtaganden i samband med emottagande av gåvor

av luftvärnsmateriel. Måhända kan det dock vara lämpligt, att den på sätt här

avses utbildade personalen inordnas i hemvärnet, där sådant finnes.

Yad hemvärnskommittén anfört och föreslagit i fråga örn hemvärnets uppgifter

finner jag mig i stort sett kunna biträda, I anslutning till vad länsstyrelsen

i Södermanlands län anfört i fråga örn hemvärnsmans användande för

betjäning av luftvärnspjäser må här framhållas, att det givetvis icke bör ifrågakomma

att för sådant ändamål avdela personal ur hemvärnet, som icke erhållit

erforderlig utbildning därför. Å andra sidan må även framhållas, att genom

hemvärnets infogande såsom ett led i den militära organisationen möjligheter

komma att föreligga att inom hemvärnet mobiliseringsplacera sådana

landstormsmän, som tidigare undergått frivillig utbildning i syfte att betjäna

på frivillig väg anskaffat luftvärn.

Organisation.

Kommitténs förslag.

I fråga örn den närmare utformningen av hemvärnets organisation har hemvärnskommittén

till en början framhållit, att hemvärnsförbandens geografiska

kompetensområden syntes böra vara förhållandevis begränsade. Hemvärnets

allmänna uppgift att vara ett värn för hembygden kräver enligt kommittén

en organisation, som med sina förgreningar når ut även i bygderna; tyngdpunkten

i hemvärnsorganisationen bör därför förläggas till dess yttersta

element. För att detta syfte bäst skall ernås föreslår kommittén, att landet

indelas i ett flertal hemvärns områden, vilka skola vara att betrakta såsom

enhet i territoriellt hänseende. Hemvärnsområdet beräknas i regel komma

att omfatta en eller flera primärkommuner. Större kommuner böra emellertid

kunna uppdelas i två eller flera hemvärnsområden. Inom ett dylikt område

anställda hemvärnsmän sammanföras i hemvärnsförband, utgörande alltefter

antalet hemvärnsmän grupper, plutoner eller kompanier. Dessa hemvärnsförband

avses i regel utöva sin verksamhet inom det egna hemvärnsområdet

men skola även, om så skulle befinnas erforderligt, kunna få användas inom

angränsande områden för samverkan med dessas förband.

För att anknyta hemvärnet till den militära organisationen och möjliggöra

en smidig övergång från freds- till krigsindelning föreslår kommittén, att flera

hemvärnsområden skola sammanföras till hemvärnskretsar. Uppåt skulle

sedan hemvärnsorganisationen i territoriellt hänseende anknytas till inskrivningsområdes-

och militärområdesindelningen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Hemvärnsområdesindelningen föreslås skola verkställas av vederbörande

militärområdesbefälhavare (arméfördelningschef) på förslag av inskrivningsbefälhavare.

Indelningen i hemvärnskretsar åter förutsattes skola ske av överbefälhavaren

(chefen för försvarsstaben). Kommittén har uppskattat det erforderliga

antalet hemvärnsområden till 1,500 och hemvärnskretsar till 70.

Den omedelbara ledningen inom hemvärnsområdet föreslås skola utövas

av en hemvärnsområdesbefälhavare. Inom varje hemvärnskrets föreslås skola

tillsättas en hemv ärnskr et sbefälhavare med huvudsakligaste uppgift att leda

och övervaka utbildningsverksamheten inom kretsen.

Befälhavarna för liemvärnsområdena föreslås av kommittén skola i utövandet

av sin verksamhet biträdas av hemvärnsområdesnämnder. Dessa

nämnder skulle bestå av tre—fem av vederbörande kommun (kommuner) utsedda

ledamöter och huvudsakligen hava till uppgift att pröva ansökningar

örn inträde i hemvärnet, att då särskilda skäl därtill föreligga besluta örn upphävande

av kontrakt örn hemvämstjänst och att avgiva förslag om tillsättande

av hemvärnsområdesbefälhavare och annat befäl inom hemvärnsförbanden.

Kommittén har vidare föreslagit inrättandet av särskilda hemvärnskretsnämnder

örn fem av vederbörande länsstyrelse tillsatta ledamöter, vilkas uppgift

skulle bliva att vid tillsättande av kretsbefälhavare avgiva förslag å lämplig

person samt i övrigt att biträda kretsbefälhavaren i utbildningsfrågor.

I fråga örn den centrala ledningen av hemvärnet har kommittén föreslagit

följande. Hemvärnets ledning bör närmast utövas av chefen för armén (överbefälhavaren).

Denne bör därvid till sitt förfogande erhålla en självständigt

organiserad hemvärnsstab, vilken i krig ingår i högkvarteret. Denna stab, vars

chef skall benämnas hemvärnschef, skall utgöra det centrala organet för hemvärnets

militära ledning, med uppgift främst att utföra arbete av organisatorisk

art samt att planlägga och leda hemvärnets utbildning. Till chefens för

armén förfogande bör enligt kommitténs förslag vidare ställas ett hemvärnsräd,

örn fem av Kungl. Majit förordnade ledamöter, vars uppgift skall vara av

rådgivande och sammanhållande natur. Inom rådet, vars förhandlingar ledas

av hemvärnschefen, bör enligt kommittén sakkunnig personal från med hemvärnet

samverkande frivilliga försvarsorganisationer beredas säte och stämma.

Avgivna yttranden.

Det av kommittén framlagda organisationsförslaget har givit några myndigheter

anledning till erinran i vissa hänseenden.

Sålunda har länsstyrelsen i Norrbottens län uttalat som sin uppfattning,

att kommitténs förslag syntes innebära en överorganisation, och att det syntes

icke blott onödigt utan även direkt skadligt att bygga upp en så månghövdad

befälsorganisation för hemvärnet, som den av kommittén föreslagna. För att

skapa ett slagkraftigt och effektivt hemvärn syntes det vara av största vikt,

att administrationen gjordes så enkel som möjligt. En nedskärning av organisationen

genom borttagande av en eller helst två mellaninstanser syntes

därför påkallad.

Även statskontoret har såsom förut nämnts riktat invändningar mot den

tilltänkta organisationen över huvud såsom allt för omfattande och kostsam.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Majus proposition nr 257.

Särskilt beträffande hemvärnets centrala ledning sätter ämbetsverket i fråga,

huruvida behov verkligen föreligger att inrätta en särskild stab för de arbetsuppgifter,

som här äro i fråga. Det synes ämbetsverket kunna tagas under

övervägande, örn icke arméstaben i stället kunde tillföras beställningshavare

i lämplig utsträckning och tjänsteställning för handhavandet av ifrågavarande

arbetsuppgifter.

Åt liknande uppfattning har jämväl arméförvaltningen givit uttryck, i det

att hemvärnsstaben föreslås skola organisatoriskt anslutas till arméstaben såsom

en särskild avdelning av denna stab.

Överståthållarämbetet har ifrågasatt lämpligheten av att tillägga de särskilda

hemvärnsområdesnämnderna den kompetens, som av kommittén föreslagits,

och i anslutning därtill framhållit såsom tänkbart, att kommunernas

befattning med hemvärnsfrågor i vart fall skulle kunna överlämnas till något

redan befintligt kommunalt organ. Härom anför ämbetet följande:

Hemvärnskommittén har förordat inrättandet av särskilda nämnder inom

varje hemvärnsområde, s. k. hemvärnsområdesnämnder, vilka huvudsakligen

skulle hava till uppgift att pröva ansökningar om inträde i hemvärnet, att, då

särskilda skäl därtill äro, besluta om upphävande av kontrakt örn hemvärnstjänst,

samt att hos inskrivningsbefälhavaren föreslå hemvärnsområdesbefälhavare

och annat befäl inom hemvärnsförbanden. Hemvärnsområdesnämnden

skulle sålunda bliva bestämmande vid rekryteringen av manskapet samt dessutom

erhålla ett väsentligt inflytande på tillsättningen av befälet vid hemvärnsförbanden.

Då dessa förband skola vara av militär natur, synes en sådan

anordning vara mindre tillfredsställande. Den avgörande faktorn vid antagningen

av manskap och befäl bör givetvis vid hemvärnet liksom vid andra

militära förband vara vederbörandes lämplighet för uppgiften och härvid

måste huvudvikten läggas på de militära kvalifikationerna. Det lärer emellertid

näppeligen kunna undvikas, att de kommunala nämnderna, vilka själva

utsetts efter politiska grunder, mångenstädes komma att anlägga politiska

synpunkter även vid behandlingen av hemvärnsfrågorna, vilket lätt skulle

kunna medföra menliga verkningar på organisationens effektivitet. Överståthållarämbetet

vill med detta uttalande ingalunda förneka betydelsen av att

rekryteringen till hemvärnet sker under medverkan från de kommunala

myndigheterna. Önskemålet örn sådan medverkan synes emellertid kunna

bliva tillräckligt tillgodosett, därest vederbörande befälhavare ålägges att vid

rekryteringen inhämta nämnda myndigheters yttrande.

Därest de synpunkter, som ämbetet nu anfört beträffande den kommunala

nämndens ställning till hemvärnet icke skulle vinna beaktande, svnes i varje

fall nödvändigt vidtaga åtgärder så att nämndens beslut kan bringas under

högre myndighets prövning jämväl ur lämplighetssynpunkt.

Vare sig de kommunala myndigheterna bibehållas vid de uppgifter i rekryteringsfrågorna,

som i förslaget angivits, eller deras funktioner begränsas till

att avgiva yttranden i dessa frågor, synes böra övervägas, huruvida verkligen

en särskild nämnd för hemvärnsfrågor skall behöva inrättas. Ämbetet förefaller

det som örn kommunernas befattning med hemvärnsärendena icke skulle

bliva av större omfattning än att handläggningen av dessa ärenden mycket

väl skulle kunna överlämnas åt något redan befintligt kommunalt organ, förslagsvis

på landet kommunalnämnden och i stad drätselkammaren. Att de

sakkunniga föreslagit inrättandet av en särskild nämnd har måhända berott

därpå, att de sakkunniga ansett intresset för hemvärnssaken effektivt kunna

främjas genom en dylik anordning. Såvitt ämbetet kan finna, giver emellertid

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

erfarenheten knappast stöd för den uppfattningen, att de kommunala organen

mera verksamt äro i stånd att understödja frivilligrörelser. Härför torde vara

lämpligast att anlita antingen för ändamålet särskilt bildade propagandasammanslutningar

eller ock de fackliga organisationerna.

I fråga örn inrättandet av särskilda rådgivande nämnder har landsorganisationen

i Sverige givit uttryck åt sin tillfredsställelse över kommitténs förslag:

Hemvärnsidén har framsprungit ur insikten örn att det nutida totala anfallskriget

måste mötas av det totala försvarskriget, och att därvid det omedelbara

hemortsförsvaret i största utsträckning måste ankomma på den icke krigstjänstskyldiga

befolkningen. Det är uppenbart att denna idés förverkligande

i ändamålsenliga former kommer att kraftigt bidraga till stärkandet av vår

försvarsberedskap. Landsorganisationen måste för sin del med största tillfredsställelse

hälsa det föreliggande förslaget.

Två oeftergivliga förutsättningar måste fasthållas vid hemvärnets uppbyggande.

Det måste infogas i det militära försvarssystemet, och det måste,

så långt med denna dess ställning är förenligt, givas en demokratisk organisation.

Genom att det införes som ett led i det militära systemet skapas de

säkraste garantierna mot den politisering och partisplittring, som enligt

utländsk erfarenhet lätteligen hotar en föreningsmässigt organiserad hemvärnsrörelse.

Genom en så långt möjligt demokratisk organisation gives hemvärnet

den starkaste moraliska förankringen i folkmedvetandet.

Dessa förutsättningar ha också varit de för kommitténs förslag grundläggande.

Hemvärnet har inlemmats i den militära organisationen. Dess

rekrytering genom av de kommunala representationerna utsedda nämnder,

dessa nämnders förslagsrätt vid utseende av hemvärnsområdesbefälhavare och

lokala förbandschefer, kravet på deras godkännande av hemvärnskontrakts

hävande m. m. äro anordningar, som garantera en i demokratisk ordning utövad

kontroll över verksamheten, ägnad att tillförsäkra denna förtroende och

att hindra hemvärnets utnyttjande för obehöriga syften.

Hemvärnskommitténs förslag i fråga örn hemvärnets territoriella uppbyggande,

dess anslutande till den militära organisationen och dess tillgodoseende

med befälspersonal anser jag mig kunna i huvudsak biträda. Jämväl

förslaget örn inrättandet av en särskild, under chefen för armén ställd hemvärnsstab

med en hemvärnschef i spetsen finner jag mig böra tillstyrka. Att

anknyta det för hemvärnets centrala ledning avsedda organet till arméstaben

torde nämligen ur olika synpunkter vara mindre lämpligt, framförallt med

hänsyn till hemvärnets speciella ställning inom försvarsorganisationen. Till

frågan om stabens närmare organisation återkommer jag i det följande.

Förslaget örn tillsättande av ett hemvärnsråd till chefens för armén förfogande

och av särskilda av länsstyrelserna utsedda kretsnämnder vill jag

även lämna jain anslutning. Därest, såsom avsikten angivits vara, i hemvärnsrådet

och kretsnämnderna plats beredes för representanter från landstorms-,

skytte- och luftskyddsorganisationerna, synes nämligen på ett lyckligt

sätt det önskvärda samarbetet mellan hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna

kunna åstadkommas.

Vad beträffar förslaget om tillsättandet av kommunala nämnder inom de

olika hemvärnsområdena för handhavande av frågor rörande rekryteringen av

hemvärnsmännen vill jag helt ansluta mig till kommitténs uppfattning om

Departements
chefen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Majus proposition nr 257.

önskvärdheten av att hemvärnsorganisationen på ett kraftigt sätt förankras

hos befolkningen i orterna samt att detta lämpligast torde ske genom att åt

kommunerna inrymma ett väsentligt inflytande på rekryteringen. Det torde

nämligen vara en ofrånkomlig förutsättning för skapande av en militär organisation

av hemvärnets karaktär, att de personer, som ingå däri, omfattas med

starkt förtroende från ortsbefolkningens sida. Enligt kommittéförslaget

skulle åt särskilt inrättade kommunala nämnder, hemvärnsområdesnämnder,

givas den verkliga prövningsrätten i fråga örn antagningen av hemvärnsmän.

Nämnderna skulle dessutom erhålla ett väsentligt inflytande

på tillsättandet av hemvärnsbefälet, i det att sådant befäl endast skulle kunna

utväljas bland av nämnden föreslagna personer. På sätt av Överståthållarämbetet

i ärendet anförts synes det kunna ifrågasättas, örn det vore lämpligt

att sålunda anbefalla kommunerna att utse särskilda nämnder för ändamålet,

liksom det å andra sidan kan visa sig vara mindre välbetänkt att helt binda

rekryteringen vid en kommunal myndighets beslut. Emellertid framstår det

såsom synnerligen önskvärt, att vid rekryteringen till en organisation av hemvärnets

karaktär de kommunala organens medverkan erhålles för att utvälja

de för tjänstgöring i hemvärnet mest lämpade personerna. Efter övervägande

av olika på frågan inverkande omständigheter har jag därför trott mig finna

en lämplig lösning av problemet vara, att antagning till hemvärnsman eller

förordnande av hemvärnsbefäl — med undantag av kretsbefälhavare — må

ske först sedan ett kommunalt organ i vederbörandes hemort beretts tillfälle

att yttra sig över ansökningen att antagas till hemvärnsman eller förslaget

till hemvärnsbefäl. Detta kommunala organ bör antingen vara drätselkammaren

respektive kommunalnämnden (motsvarande organ) eller ock en av kommunen

särskilt för ändamålet tillsatt nämnd eller någon redan befintlig nämnd,

åt vilken kommunen uppdragit handläggningen av dessa frågor. Sagda kommunala

organ bör även äga rätt att hos vederbörlig militär myndighet hemställa

örn hemvämsmans entledigande, därest skäl därtill föreligger. En anordning

sådan som den nu angivna synes på ett tillfredsställande sätt tillgodose intresset

av kommunernas medverkan vid rekryteringen, samtidigt som man därmed

undviker att i lagstiftningsväg pålägga kommunerna någon ny skyldighet.

Bestämmelserna örn att det ifrågavarande kommunala organet skall lämnas

tillfälle att yttra sig rörande personalfrågorna synas lämpligen böra inrymmas

i den kungörelse rörande hemvärnet, som torde böra utfärdas vid hemvärnets

organiserande.

Det torde här böra erinras örn att bland de förberedande åtgärder för

bildande av ett hemvärn, som genom Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den

17 april 1940 uppdragits åt chefen för armén, även ingår att söka erhålla de

kommunala myndigheternas medverkan till att ansökan örn inträde i det avsedda

hemvärnet må hos dessa snarast möjligt göras för vidarebefordran,

jämte den kommunala myndighetens eget yttrande, till vederbörlig militär

instans. Enligt vad jag inhämtat har dylik medverkan i stor utsträckning

redan lämnats.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 257.

15

Rekrytering.

Kommitténs förslag.

I hemvärnet skola enligt kommitténs förslag kunna antagas — förutom

krets- och områdesbefälhavare — hemvärnsmän och reservhemvärnsmän.

Hemvärnsmännen avses för aktiv tjänst. Hemvärnsreserven skall utgöras av

till aktiv tjänst icke uttagen personal, ur vars led avgång av hemvärnsmän

ersättes. Hemvärnsreserven tilldelas icke vapen och övrig utrustning.

Rekryteringen ''av hemvärnsmän respektive reservhemvärnsmän föreslås

skola ske genom respektive hemvärnsområdesbefälhavare under medverkan

av hemvärnsområdesnämnden. Ansökan örn antagande till hemvärnsmän eller

reservhemvärnsmän skall enligt kommittén ställas till befälhavaren i det hemvärnsområde,

sökanden tillhör. Ansökningen prövas av hemvärnsområdesnämnden,

varefter de ansökningar, som av nämnden godkänts, översändas

till vederbörligt rullföringsområde för granskning beträffande sökandes lämplighet

ur värnpliktssynpunkt. Hemvärnsområdesbefälhavaren anställer därefter

medelst kontrakt de sökande, som befunnits lämpliga.

Kommittén förordar, såsom redan nämnts, att huvudsakligast i värnpliktshänseende

över- och underårig personal skall anställas i hemvärnet, men att

under vissa betingelser även personer i värnpliktsåldern skola kunna tagas

i anspråk. Kommittén har härom anfört följande:

I regel böra medborgare, som på grund av värnpliktslagens bestämmelser

äro krigstjänstskyldiga, icke ingå i hemvärnet. Detta synes emellertid icke

böra utesluta, att sådana krigstjänstskyldiga, som av en eller annan anledning

kunna beräknas icke bliva inkallade till krigstjänstgöring, kunna anställas

som hemvärnsmän. Likaså synas i vissa fall krigstjänstskyldiga värnpliktiga,

som speciellt lämpa sig för hemvärnstjänst, kunna uttagas såsom befäl vid

hemvärnsförband. Vid krigsmakten fast anställd personal bör som regel icke

mobiliseringsplaceras vid hemvärnsförband. I undantagsfall synes dock fast

anställd personal kunna komma ifråga i särskilt viktiga befattningar vid

hemvärnet.---Vad beträffar värnpliktig personal synes kommittén att

endast följande kategorier böra komma ifråga för anställning vid hemvärnet:

a) alla värnpliktiga med uppskov av längre varaktighet;

b) landstormsmän, som icke omedelbart skola inrycka vid allmän mobilisering;
c)

beväringsmän endast örn de äro outbildade, tillhöra ersättningsreserven

eller uttagits till handräckningstjänst; allt under förutsättning att de icke

inkallas vid mobilisering.

För antagning till hemvärnsmän respektive reservhemvärnsmän har kommittén

föreslagit följande allmänna villkor, nämligen:

a) att hava fyllt hemvärnsmän 17, reservhemvärnsmän 16 år (för omyndig

erfordras målsmans medgivande);

b) att vara bosatt inom hemvärnsområdet och stadigvarande vistas där;

c) att vara välfrejdad samt vara känd för laglydnad och medborgarsinne;

d) att besitta nöjaktiga fysiska förutsättningar.

För antagning till hemvärnsmän (överföring från reservhemvärnsmän till

hemvärnsmän) skulle därutöver fordras att äga tillfredsställande skjutskicklighet.

I fråga om rekryteringen av hemvärnsbefäl har kommittén föreslagit

följande:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 257.

Hemvärnskretsbefälhavare förordnas av militärområdesbefälhavare på

förslag av hemvärnskretsnämnd, över vilket förslag inskrivningsbefälhavaren

skall yttra sig. Till kretsbefälhavare utses om möjligt f. d. officer, landstormsofficer

eller underofficer. Annan person bör dock kunna komma

ifråga, om lian äger kvalifikationer för uppgiften. I undantagsfall kan fast

anställd officer, landstormsofficer eller underofficer komma ifråga.

Hemvärnsområdesbefälhavare förordnas av inskrivningsbefälhavare på

förslag av hemvärnsområdesnämnd, över vilket förslag kretsbefälhavare skall

yttra sig. Till hemvärnsområdesbefälhavare utses örn möjligt den som genomgått

militär befälsutbildning. Annan för uppgiften kvalificerad person bör

även kunna ifrågakomma.

Övrigt befäl förordnas av inskrivningsbefälhavaren på förslag'' av hemvärnsområdesnämnd,

över vilket förslag kretsbefälhavaren skall yttra sig,

samt uttages bland dem, som erhållit militär utbildning som befäl eller som

eljest besitta särskilda förutsättningar för uppgiften.

Förordnande såsom hemvärnsbefäl utfärdas för en tid av högst 3 år.

I förevarande sammanhang torde böra beröras frågan örn vissa intressekonflikter,

som kunna tänkas uppkomma vid den enskilde personens fullgörande

av å ena sidan hemvärnstjänst och å andra sidan vissa lagstadgade

medborgerliga skyldigheter, såsom tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen,

luftskyddstjänst enligt lagen örn förfoganderätt för luftskyddets behov m. m.

Kommittén anför härom följande:

Enligt 18 § tjänstepliktslagen är den som fullgör militärtjänst undantagen

från tjänsteplikt. Då hemvärnsman i och med inkallelse till hemvärnstjänst

är att anse såsom inkallad till tjänstgöring vid krigsmakten, innebär denna

bestämmelse i avseende å honom att han under sådan inkallelse icke kan

åläggas tjänsteplikt enligt lagen. Egenskapen av hemvärnsman utgör sålunda

icke i och för sig något hinder för tjänstepliktsåläggande. Endast örn och i

den mån hemvärnsmannen tages i anspråk för tjänstgöring inom hemvärnet,

är han befriad från fullgörande av honom ålagd tjänsteplikt. Om vederbörande

medelst tjänsteplikt förflyttas till annan ort — något som så långt möjligt

synes böra undvikas — torde väl detta förhållande i och för sig icke böra

föranleda hans avförande från hemvärnet i hemorten men däremot utgöra

hinder för hans tjänstgöring i detta, så länge tjänstepliktsförläggningen

består.

Kommittén förutsätter att någon ändring av 18 § tjänstepliktslagen icke

erfordras för utmärkande av att inkallelse till hemvärnstjänst icke endast

utgör hinder för tjänstepliktsåläggande utan också, därest den sker efter det

att sådant åläggande meddelats, medför befrielse från tjänstepliktens fullgörande

under tiden för hemvärnstjänstgöringen.

Yad nu sagts rörande förhållandet mellan hemvärnstjänsten och tjänsteplikt

enligt tjänstepliktslagen, torde även gälla i förhållandet mellan å ena

sidan hemvärnstjänst och å andra sidan luftskyddstjänst och luftskyddsarbete.

Enligt luftskyddskungörelsen 25 § må icke till luftskyddstjänst eller luftskyddsarbete

uttagas någon, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten.

Härav följer att sådan tjänstskyldighet icke kan åläggas till hemvärnstjänst

inkallad hemvärnsman. A andra sidan gäller även här, att hemvärnsmannen i

denna sin egenskap icke är befriad från uttagande till luftskyddstjänst eller

luftskyddsarbete respektive från fullgörande av därav följande förpliktelser,

i den mån de avkrävas honom under tid, då han icke är inkallad till hemvärnstjänst.

I avseende å tjänstskyldighet i allmän brandkår eller vid skogseld torde

hemvärnstjänstgöring städse få anses utgöra sådant giltigt förfall, som omförmäles

i 43 § brandstadgan respektive 21 § skogseldslagen.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

Kommittén har i anslutning till det anförda framhållit, att eventuellt förekommande

intressekonflikter i avseende å personalanskaffningen för hemvärnet,

tjänstepliktsberättigat företag och det civila luftskyddet borde regleras

genom samverkan mellan vederbörande hemvärnsmyndigheter och länsstyrelserna

respektive länsarbetsstyrelserna eller riksarbetsstyrelsen.

I fråga örn hemvärnets ställning till det civila luftskyddet har kommittén

anfört bland annat följande:

Yad särskilt hemvärnets ställning till det civila luftskyddet beträffar,

göres ofta gällande, att hemvärnsverksamhet skulle innefatta jämväl de uppgifter,

vilka nu tillkomma det civila luftskyddet — ordningstjänst, brandtjänst,

reparationstjänst, röjningstjänst samt gasskydds- och sjukvårdstjänst -— vare

sig fråga är om allmänt luftskydd, industriluftskydd eller enskilt luftskydd

(hemskydd). Gentemot en sådan uppfattning vill kommittén framhålla, att

ett sammanförande av hemvärnet med det civila luftskyddet icke kan ifrågasättas

redan av det skälet, att en sådan åtgärd skulle innebära ett avsteg

från hittills gällande grundprincip, att med luftskydd avses åtgärder av icke

militär natur (Luftskyddslagen, 1 §). Medan luftbevakning, luftvärn och jaktflygning

ävensom luftskydd vid stridskrafterna och vid militära anläggningar

organiseras av militära myndigheter, ordnas däremot luftskyddet i övrigt av

civila myndigheter (luftförsvarsreglemente, mom. 7). Hemvärnets sammanförande

med det civila luftskyddet skulle följaktligen innebära en ändring

i den principiella inställningen beträffande luftskyddets karaktär av civil

organisation samt nödvändiggöra en omfattande utredningsverksamhet, som

kommittén av ovan anförda skäl icke anser sig böra ingå på.

Kommittén anser vidare, att det måste fasthållas, att hemvärnets huvudsakliga

verksamhet avses bliva stridsverksamhet (beväpnad tjänst). Såsom

tidigare framhållits utgör detta emellertid intet hinder för, att till hemvärnet

ansluten personal skall kunna tagas i anspråk för luftskyddstjänst, när den

icke fullgör hem värnst jäns t. Är hemvärnet icke i verksamhet som sådant,

bör sålunda dess personal kunna utnyttjas för luftskyddstjänst, blott beredskapen

för hemvärns tjänst därigenom icke eftersättes.

I likhet med varje annat militärt förband bör också enligt kommitténs

mening till tjänstgöring inkallat hemvärnsförband — i mån som det icke

erfordras för lösandet av hemvärnsuppgifter — på rekvisition av civil myndighet

vid behov kunna ställas till förfogande som militär handräckningstrupp.

Avgivna yttranden.

Kommitténs förslag i fråga om rekryteringen har i huvudsak icke föranlett

de hörda myndigheterna till andra erinringar än sådana, som avse intressekonflikterna

med det civila luftskyddet. Härvidlag hava emellertid från skilda

håll framförts betänkligheter av olika slag.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har sålunda framhållit, att någon större

svårighet i och för sig icke komme att förefinnas att från därför avsedda

åldersgrupper rekrytera hemvärnet, men att samtidigt måste tagas i betraktande,

att vissa andra viktiga intressen, exempelvis det civila luftskyddets,

kunde beräknas bliva genom rekryteringen till hemvärnet eftersatta. Enligt

länsstyrelsens åsikt syntes det med hänsyn till kommitténs uttalanden rörande

hemvärnets ställning i förhållande till det civila luftskyddet bliva nödvändigt

att vid planläggning av luftskyddet ej räkna med hemvärnsmännen, enär dessa

kunde bliva inkallade till tjänstgöring vid hemvärnet just vid sådan tidpunkt,

då de bäst behövdes för luftskyddet.

Bihang till riksdagens protokoll tillo. 1 sami. Nr 257.

1038 40 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Departements*

chefen.

Kungl. Majus proposition nr 257.

Länsstyrelsen i Södermanlands län har för sin elei i förevarande sammanhang

anfört följande:

Vad angår detaljerna i det nu föreliggande förslaget vill länsstyrelsen beträffande

personalanskaffningen framhålla önskvärdheten av att nödig hänsyn

tages till andra samhällsviktiga uppgifter i krigstid, såsom luftskydd och

brandskydd. I fråga örn luftskyddet gäller denna angelägenhet dels för aktiv

luftskyddstjänst uttagen och utbildad personal vid det allmänna luftskyddet

och industriluftskyddet och dels s. k. hemskyddsinspektörer och hemskyddsledare

inom det enskilda luftskyddet. Den nu skapade luftskyddsorganisationen

med sin — i vad länet angår — i stor sett färdigutbildade personal —

särskilt gäller detta inom det allmänna luftskyddet och industriluftskyddet —

skulle desorganiseras, därest större grupper av ynglingar avsedda för observations-,

rapport- och ordonnanstjänst eller ock specialutbildad äldre personal

frånhändes vederbörande luftskj^ddschefer. Detsamma torde förhållandet

bliva beträffande såväl kommunala och frivilliga brandkårer som i viss mån

även brandrotarnas organisation för skogsbrandskydd.

Länsstyrelsen anser därför, att företrädesrätten beträffande uttagning av

personalen till hemvärnet bör närmare preciseras och luftskydds- och andra

av uttagningen berörda myndigheter därvid få sina krav tillgodosedda. Kompletterande

föreskrifter borde härför angivas i särskild kungörelse.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har framhållit, att även örn svårigheter på

ett eller annat håll kunde tänkas uppstå vid rekryteringen för bland annat det

civila luftskyddet, länsstyrelsen dock icke ansåge dessa svårigheter komma

att bli så stora, att de ej med god vilja från de skilda samhällsorganens sida

läte sig bemästra.

Även luftslcyddsinspehtionen har beträffande rekryteringsfrågan anmält

vissa betänkligheter. Jag får därvidlag hänvisa till den redogörelse, som

under rubriken »Allmänna synpunkter» här ovan lämnats för inspektionens

yttrande i denna del.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att enligt kommitténs förslag i

värnpliktshänseende över- och underårig personal i främsta rummet avses

för anställning i hemvärnet, men att även personer i värnfdiktsåldern i viss

omfattning skola kunna tagas i anspråk. Mot kommitténs förslag i förevarande

avseende liksom även beträffande de allmänna villkoren för antagning

vid hemvärnet finner jag i stort sett icke anledning till erinran.

Av vad jag i det föregående anfört i fråga örn formen för de kommunala organens

medverkan vid rekryteringen av hemvärnsmännen följer emellertid, att

det av kommittén förordade sättet för antagning av hemvärnsmän och tillsättande

av det lägre hemvärnsbefälet enligt min mening bör i så måtto jämkas,

att dessa angelägenheter skola handhavas av respektive hemvärnsmyndigheter

efter vederbörligt kommunalt organs hörande i värjo särskilt fall.

Såsom redan tidigare framhållits vilar hemvärnskommitténs förslag på

den förutsättningen, att hemvärnsmännen under krigsförhållanden i princip

skola kvarbliva i sina civila sysselsättningar och att hemvärnet endast när

verkligt behov därav föreligger skall träda i verksamhet. I och med att kallelse

till tjänstgöring i hemvärnet kommit hemvärnsmän tillhanda skall han emellertid

räknas såsom krigsman. Hans tjänstgöring i hemvärnet erhåller då samma

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Majus proposition nr 257.

karaktär som en värnpliktigs tjänstgöring vid krigsmakten. Med denna konstruktion

torde vara uppenBart, att intressekollisioner kunna tänkas uppkomma

med avseende å sådana skyldigheter, som kunna hava ålagts hemvärnsman

på grund av tjänstepliktslagen eller enligt lagen örn förfoganderätt för

luftskyddets behov. Eftersom hemvärnst jönsten måste vara att anse såsom

militärtjänst, kommer denna att i förhållande till tjänsteplikt enligt tjänstepliktslagen

och luftskyddstjänst enligt luftskyddsförfogandelagen få företräde.

Särskilt för det civila luftskyddet kan detta förhållande medföra betydande

svårigheter. Kommittén har visserligen förutsatt, att till hemvärnet

ansluten person skall, då han icke fullgör hemvärnstjänst, kunna tagas i anspråk

för luftskyddstjänst. Med hänsyn till att tidpunkten för hemvärnets

och luftskyddets verksamhet i många fall torde komma att sammanfalla synes

emellertid en sådan anordning icke vara lämplig. På sätt av vissa hörda

myndigheter framhållits torde man därför knappast kunna räkna med hemvärnsmän

för uppgifter, som ankomma på luftskyddet. Detta medför i sin tur,

att vid rekryteringen till hemvärnet sådan personal i allmänhet icke bör

komma i fråga, som redan erhållit uppgifter i luftskyddets tjänst. Att, såsom

luftskyddsinspektionen föreslagit, utfärda särskilda bestämmelser rörande

företrädesrätten vid rekrytering av annan än icke värnpliktig personal, synes

emellertid knappast vara påkallat. Intressekonflikter rörande personalanskaffningen

för de olika ändamålen torde i stället böra lösas genom samverkan

mellan därav berörda myndigheter.

Beväpning och utrustning.

Kommitténs förslag.

Hemvärnsmännens personliga beväpning skall enligt kommittén utgöras

av gevär (karbin) med bajonett av armémodell. För beväpningen böra i enskild

ägo befintliga vapen främst utnyttjas. Till skytteföreningar utlånade, liksom

desamma tillhöriga gevär böra även kunna ifrågakomma för beväpningen, men

dessa vapen böra i så fall fortsättningsvis även kunna disponeras för skjututbildning

inom föreningen. Slutligen böra i mån av tillgång kronans egna

vapen kunna tagas i anspråk för hemvärnets beväpning. Den personliga beväpningen

bör enligt kommittén principiellt tilldelas de enskilda hemvärnsmännen

redan i fredstid för att av dem förvaras.

Ammunitionsutrustningen föreslås av kommittén skola bestämmas till 100

skott per hemvärnsman, därav 50 skott böra utdelas till hemvärnsmannen för

att av honom förvaras, medan resterande 50 skott böra förvaras centralt inom

hemvärnsområdet.

Kommittén förutsätter vidare, att i mån av tillgång automatvapen skola

kunna ställas till hemvärnets förfogande.

I fråga örn hemvärnets uniformering har kommittén med hänsyn till vikten

av att utryckning till tjänstgöring skall kunna ske utan tidsutdräkt icke ifrågasatt

hel uniformering, utan föreslagit, att hemvärnsmännens civila dräkt under

tjänstgöring skall kompletteras med armbindel med igenkänningstecken, hemvärnsmärke

å huvudbonaden samt livrem. Genom kronans försorg borde dess
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majus proposition nr 257.

Departements
chefen.

utom varje hemvärnsman tilldelas första förband och identitetskort. I övrigt

erforderlig utrustning borde hemvärnsmannen själv ställa till förfogande,

därvid någon inlösningsskyldighet för kronan ej borde ifrågakomma.

Avgivna yttranden.

Vid remissbehandlingen har vad kommittén föreslagit i fråga örn hemvärnsmännens

beväpning icke givit anledning till annan erinran än att skytteförbundens

överstyrelse framhållit, att skytteföreningarna tillhöriga gevär icke

rimligen syntes kunna berövas föreningarna. Styrelsen har vidare erinrat örn

det förhållandet, att ledamöterna i skytteföreningarnas styrelser vid lån av

vapen skola avlämna en förbindelse, varigenom de göras solidariskt ansvariga

för vapnens befintlighet och vård samt deras återlämnande till kronan vid

lånetidens utgång eller vid eventuell anfordran. Det syntes icke kunna anses

förenligt med rättsliga grunder, att vapen, för vilka styrelsens ledamöter

sålunda påtagit sig laga ansvarighet, fråntoges dem och överlämnades till

enskilda personer, enär genom en sådan åtgärd de åtagna förpliktelserna

skulle bliva omöjliga att uppfylla. Överstyrelsen har i detta sammanhang

vidare framhållit, att ifrågavarande gevär, icke minst med hänsyn till den

stora anslutning, som ägt rum till skytterörelsen under de senaste åren, vore

oundgängligen nödvändiga för att skjutövningarna skulle kunna genomföras

på tillfredsställande sätt under rimlig tid.

I fråga örn den personliga utrustningen har länsstyrelsen i Norrbottens län

ifrågasatt, huruvida icke det borde ankomma på staten att bidraga till hemvärnsmännens

kostnader i förevarande avseende.

T fråga örn hemvärnets beväpning finner jag hemvärnskommitténs förslag

i allt väsentligt kunna godtagas. Med hänsyn till vad skytteförbundens överstyrelse

i frågan anfort torde emellertid vid hemvärnsorganisationens uppbyggande

böra iakttagas, att skytteföreningarnas intresse av att äga tillräcklig

tillgång på vapen icke får trädas för nära.

Yad angår frågan örn hemvärnets uniformering synes kommitténs förslag,

att den civila dräkten endast skulle kompletteras med armbindel, märke å

huvudbonaden och livrem, knappast kunna anses helt tillfredsställande. För

min del vill jag förorda, att en fullständigare uniformering genomföres beträffande

hemvärnsmännen, bland annat för att markera hemvärnets helt

militära karaktär. Därvid behöver man säkerligen icke gå så långt, att fullständig

beklädnad tillhandahålles hemvärnsmännen. Men en uniform av

enkelt slag, exempelvis i form av överdragskläder, samt militär huvudbonad

synas lämpligen böra tillhandahållas av kronan. Uppdrag att i samråd med

arméförvaltningens intendenturdepartement undersöka möjligheterna för

åstadkommande av en lämplig uniform för hemvärnsmännen har av Kungl.

Majit lämnats chefen för armén genom förenämnda beslut den 17 april 1940.

Utbildning.

Kommitténs förslag.

Utbildningen inom hemvärnet föreslås skola principiellt bedrivas på frivillighetens

grund. Detta bör emellertid enligt kommittén icke hindra, att

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 257.

hemvärnsman redan vid antagningen bör förbinda sig att årligen fullgöra

någon obligatorisk utbildning, av kommittén förslagsvis angiven till 20 timmar

örn året. Utbildningen av hemvärnsmännen förutsattes skola bedrivas dels

inom hemvärnsorganisationen såsom speciell hemvärnsutbildning — övningar

av mindre omfattning i gruppförband — dels i samverkan med skyttets och

landstormens frivilliga utbildningsverksamhet — skjututbildning med gevär

och automatvapen, större övningar med hemvärnsförband m. m. Befälsutbildningen

åter avses skola bedrivas genom särskild, av hemvärnsstaben planlagd

kursverksamhet.

I anslutning härtill har kommittén anfört bland annat följande:

Utbildning i skjutning med gevär bör främst meddelas inom det frivilliga

skyttet, utbildning i skjutning med automatvapen inom den frivilliga landstormen.

I mån som det frivilliga skyttet inför skjutning med automatvapen

på sitt skjutprogram, synes utbildningsverksamhet med dessa vapen böra ske

även inom denna organisation.

Skjututbildningens mål bör vara, att hemvärnsman når en skjutfärdighet,

som motsvarar fordringar på 3. klass skytt. Därest remingtongevär komma att

utlämnas till hemvärnsmän, böra skjutprogram och övningar i erforderlig utsträckning

anpassas därefter. Skjutövningar böra om möjligt innefatta utbildning

i vapnens bruk mot mål såväl i luften som på marken. Skjutning mot

mål i luften torde emellertid endast kunna försiggå på större militära skjutplatser

eller över större öppna vatten. Eldstrid mot mål på marken bör avse

uppövande av den enskilde skyttens förmåga i fältmässig skjutning.

Utbildningen med automatvapen bör handhavas av landstormsorganisationema

och örn möjligt avse vapnens bruk mot mål såväl i luften som på

marken.

För skjututbildningen erforderlig ammunition synes böra tillhandahållas

av staten.

Det frivilliga skyttets banor torde ej i erforderlig utsträckning förslå folden

utbildning, som kommitterade räkna med skall bliva följden av hemvärnets

organiserande. Samarbete med militära myndigheterna för disponerande

av kronans skjutbanor är erforderligt.

Utbildningen i hemvärnsförband bör omfatta övningar avseende gruppförbandets

alarmering, samling och utryckning, enklare förflyttningar och grupperingar

samt stridsverksamhet av enklaste slag. Dessa övningar torde kunna

anordnas av hemvärnet självt efter hand, som organisationen vunnit erforderlig

stadga.

Större övningar i gruppering och strid samt större fältmässiga övningar

böra ske i anslutning till obligatoriska och frivilliga landstormsövningar.

Sådana övningar böra örn möjligt anordnas minst en gång örn året inom vederbörliga

hemvärnsområden. Militär ledning torde vara önskvärd.

För i skärgårdsområdena organiserade hemvärnsförband kunna vissa övningar

anordnas i samverkan med frivillig motorbåtsflottilj.

Befälsutbildning bör bedrivas efter en plan, som utan alltför stora kostnader

medger, att hemvärnsbefälet inom rimlig tid kan bibringas den nödvändigaste

utbildningen.

Kurser för hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare böra årligen

anordnas för vissa -— förslagsvis Vs — av angivna befälhavare. Dessa kurser

torde böra ankomma på hemvärnsstaben att planlägga och leda.

Kurser för pluton- och gruppchefer böra årligen anordnas för lämpligt antal

hemvärnsbefäl inom vederbörligt inskrivningsområde.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Departementschefan.

Kungl. Majus proposition nr 257.

Kommittén har förutsatt, att utbildningsföreskrifter och allmänna föreskrifter

beträffande hemvärnet skola utarbetas inom hemvärnsstaben.

Vad beträffar tjänstgöringsskyldigheten under krig har kommittén förutsatt,

att hemvärnsman skall vara skyldig att på kallelse i en eller annan form

omedelbart inställa sig till den tjänstgöring, som kan erfordras för lösandet av de

för hemvärnet angivna uppgifterna. Då behov av hemvärnsförbands ingripande

icke längre föreligger, förutsattes hemvärnsmannen skola omedelbart återgå

till sin civila sysselsättning. Sedan kallelse till inställelse till hemvärnstjänst

nått hemvärnsmannen, skall denne enligt kommitténs förslag vara att

räkna som krigsman och sålunda vara underkastad bestämmelserna i strafflagen

för krigsmakten.

Mot kommitténs förslag i förevarande avseenden har jag — i likhet med

de hörda myndigheterna — i stort sett icke funnit anledning till erinran.

Det synes emellertid kunna ifrågasättas, örn icke den hemvärnsman åliggande

obligatoriska tjänstgöringsskyldigheten i fred bör givas något vidare tidsomfattning

än som av kommittén föreslagits. Därigenom skulle större möjlighet

tillskapas att inom ramen för till förfogande ställda medel utsträcka

övningarna över en längre tidsperiod eller till ett större antal kortare perioder,

därest detta skulle visa sig ur utbildningssynpunkt lämpligt.

I fråga örn de ändringar i strafflagen för krigsmakten, som må betingas av

förslaget att hemvärnsman skall under tjänstgöring vara att anse såsom krigsman,

torde chefen för justitiedepartementet komma att senare framlägga

förslag.

Heinvärnspersonalens förmåner.

Kommitténs förslag.

Kommittén har föreslagit, att under tjänstgöring i hemvärnet vissa förmåner

skola tillerkännas hemvärnspersonalen. Förslaget innebär i nämnda

hänseende följande.

Under fredstjänstgöring skola alla hemvärnsmän oavsett tjänsteställning

vara berättigade till fri inkvartering samt resekostnadsersättning enligt lägsta

klassen i allmänna resereglementet. Därjämte skola hemvärnsmännen vid

olycksfall eller sjukdom, som ådragits under tjänstgöring i hemvärnet, erhålla

fri läkar- och sjukvård samt ersättning i övrigt enligt de grunder, som angivas

i lagen om försäkring för olycksfall i arbete. Härjämte föreslås, att kretsoch

områdesbefälhavarna skola erhålla ett mindre årligt arvode — förslagsvis

100 respektive 50 kronor — för det arbete med hemvärnets organisation och

hemvärnsmännens utbildning, som åvilar dem. I övrigt avses icke några kontanta

ersättningar skola utgå under fredstid.

Under krigstjänstgöring föreslås följande förmåner skola utgå, nämligen

fri inkvartering och resekostnadsersättning enligt lägsta klassen i allmänna

resereglementet; dagavlöning, innefattande portionsersättning och tjänstgöringsarvode,

med tillhopa 2 kronor 50 öre för varje tjbotgöringsdag om

sammanlagt minst 3 timmar; försörjningsbidrag med 2 kronor för gift och

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.

1 krona för försörjningspliktig ogift hemvärnsman (frånskild, änkling) med

tillägg av 50 öre för varje hemmavarande barn under 16 år, allt räknat per

tjänstgöringsdag om sammanlagt minst 3 timmar; fri läkar- och sjukvård vid

olycksfall eller sjukdom, som ådragits i tjänsten, samt ersättning i övrigt

med anledning av olycksfallet eller sjukdomen enligt de grunder, som gälla

för meniga värnpliktiga. Härjämte föreslås, att det årliga arvodet till hemvärnsområdesbefälhavaren

på grund av det betydande ansvar och den omfattande

arbetsbörda, som i krig kommer att åvila denne, bör bestämmas till

100 kronor. Krigstjänstgöringsskyldighet förutsättes skola föreligga, då förstärkt

försvarsberedskap eller mobilisering anbefallts eller när Kungl. Majit

eljest utfärdat befallning, att dylik skyldighet skall föreligga för hemvärnsman.

Avgivna yttranden.

I fråga örn det principiellt berättigade i att tillerkänna personalen förmåner

av ovan angivet slag har erinran försports allenast från statskontoret, som

ifrågasatt, örn med hänsyn till hemvärnets karaktär av frivillig sammanslutning

statsverket över huvud taget bör bidraga till gäldandet av till personalen

under fredstid utgående förmåner. Beträffande den närmare utformningen av

de föreslagna förmånerna hava vissa myndigheter framställt erinringar i en

del avseenden.

Sålunda har från ett par håll framhållits, att i stället för olycksfallsförsäkringslagens

bestämmelser 1927 års militärersättningsförordning borde tilllämpas

vid olycksfall eller sjukdom, som ådragits under fredstjänstgöring.

Härom har riksförsäkringsanstalten anfört följande:

Förslaget att olycksfallsförsäkringslagens stadganden skulle vara tillämpliga

vid olycksfall eller sjukdom, som ådragits under fredstjänstgöring, finner

riksförsäkringsanstalten mindre lämpligt. Gällande olycksfallsförsäkringslag

avser tillerkännande av ersättning vid olycksfall i arbete, men icke vid sjukdom.

Ådrager sig en hemvärnsman exempelvis en lungsjukdom, en hjärtsjukdom,

en reumatisk åkomma, vilket icke kan anses otänkbart, kan ersättning

sålunda icke utgå till honom, då olycksfallsförsäkringslagens bestämmelser

icke berättiga till ersättning för sjukdom i allmänhet.

Häremot kan ersättning jämväl för sjukdom utgå enligt förordningen den

18 juni 1927 om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring.

Nämnda författning är tillämplig på värnpliktiga och vid försvarsväsendet

fast anställda. Som av 2 § i förordningen omförmäles hänföras

till fast anställda enligt förordningen följande kategorier:

»Fast anställt manskap vid försvarsväsendet eller någon av dess reserver,

indelt manskap, musikelever, skeppsgossar, officers- och reservofficersaspiranter,

sjökadetter, kustartillerikadetter och reservkadetter, reservunderofficersaspiranter

vid flottan, marinintendentskadetter samt mariningenjörselever

och mariningenjörsaspiranter.»

Riksförsäkringsanstalten skulle i första hand vilja förorda, att medlemmarna

i den föreslagna hemvärnsorganisationen i princip jämställdes med de värnpliktiga.

Härvid skulle då de hemvärnsmän (reservhemvärnsmän), som icke

fullgjort sin värnpliktstjänstgöring, i allmänhet hänföras till den kategori

värnpliktiga, som omförmäles i 8 § b) i nrilitärersättningsförordningen med en

beräknad årlig arbetsförtjänst av 1,764 kronor och de, som fullgjort första

tjänstgöring och repetitionsövningar eller motsvarande tjänstgöring, till de

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus jrroposition nr 257.

■värnpliktiga, som omförmäles i 8 § a) med en beräknad årlig arbetsförtjänst

av i allmänhet 2,160 kronor. Till denna senare kategori skulle enligt riksförsäkringsanstaltens

förmenande jämväl möjligen kunna hänföras hemvärnsmän,

från och med det år de uppnå trettiofem års ålder, även örn de blivit frikallade

från värnpliktens fullgörande eller helt eller delvis befriade från densammas

fullgörande i fredstid.

Detta förslag skulle också överensstämma med de sakkunnigas förslag att

under krigstjänstgöring ersättning vid inträffade olycksfall eller sjukdomar

skulle utgå enligt de grunder, som gälla för meniga värnpliktiga.

. Riksförsäkringsanstaltens ovannämnda förslag skulle emellertid förutsätta

vissa ändringar i militärersättningsförordningen eller utfärdande av särskilda

ersättningsbestämmelser för hemvärnsmän. Örn detta med hänsyn till ärendets

brådskande natur för närvarande icke låter sig göra, vill riksförsäkringsanstalten

erinra därom, att med redan nu gällande bestämmelser ersättning i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som gäller för värnpliktiga torde kunna i

förekommande fall beredas hemvärnsmän i fredstid. I 1 § 2 stycket i militärersättningsförordningen

stadgas nämligen:

»Drabbas någon, som därtill beordrad eller med behörigt tillstånd frivilligt

deltager i militärtjänstgöring i fredstid, av skada eller sjukdom, som ovan omförmälts,

äger Kungl. Majit, där förhållandena anses böra därtill föranleda,

besluta örn ersättning till vederbörande i huvudsaklig överensstämmelse med

angivna grunder.»

Återgivna stadgande har ansetts äga tillämpning på medlemmar i frivilliga

landstorms- och luftvämssammanslutningar, frivilliga automobil- och motorbåtsorganisationer

m. fl. Sedan förordningens tillkomst har också i en del fall

ersättning av Kungl. Majit beviljats dylika efter tillstyrkan av riksförsäkringsanstalten.

Ehuru tillämpningen av ett dylikt stadgande medför en viss omgång,

alldenstund Kungl. Marits beslut erfordras i varje särskilt fall, vill dock

riksförsäkringsanstalten alternativt förorda, att medlemmarna i den föreslagna

hemvärnsorganisationen tillsvidare inrangeras under stadgandet i 1 § 2 stycket

i 1927 års militärersättningsförordning.

Beträffande det försörjningsbidrag, som föreslås skola kunna utgå under

krigstjänstgöring, har försvarsväsendets lönenämnd föreslagit, att detsamma

skall utgå efter enahanda grunder som enligt det av Kungl. Majit till årets

riksdag (prop. nr 94) framlagda förslaget till fredsfamiljebidragsförordning

föreslås utgå till deltagare i landstormsövning. Nämnden anför härom följande:
Beträffande

försörjningsbidraget föreslås av kommittén, att detta skulle

utgå nied 2 kronor för gift oell 1 krona för försörjningspliktig ogift (frånskild,

änkling) hemvärnsmän med tillägg om 50 öre för varje hemmavarande bani

under 16 år, allt räknat per tjänstgöringsdag om sammanlagt minst 3 timmar

Lönenämnden får härvid erinra, att enligt Kungl. Majlis proposition nr 94 till

årets riksdag med förslag till förordning örn familjebidrag åt värnpliktiga under

tjänstgöring i fredstid (fredsfamiljebidragsförordning) familjebidraget under

landstormsövning skall utgå efter bestämmelser, som något avvika från de

utav hemvärnskommittén här föreslagna. Enligt 6 § i det föreliggande förslaget

till fredsfamiljebidragsförordning skulle nämligen värnpliktig under

landstormsrepetitionsövning och landstormsbefälsövning äga uppbära familjebidrag

med 2 kronor för hustru och 50 öre för varje den värnpliktiges eller

hans hustrus barn eller adoptivbarn under sexton år; dock att änkling eller

frånskild, som salunda är berättigad till bidrag för ett eller flera barn, äger

för ett av barnen uppbära 2 kronor. Lönenämnden får för sin del föreslå, att

bestämmelserna örn familjebidrag åt hemvärnsmän under krigstjänstgöring

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.

med bibehållande av tretimmarsgränsen i övrigt formuleras i anslutning till

motsvarande stadgande i en blivande fredsfamiljebidragsförordning.

Frågan örn rätten till sjukvård för de hemvärnsmän, som drabbats av krigsskada,

har upptagits till behandling av försvarsväsendets lönenämnd, som

ansett det skäligt, att dylik sjukvård beredes hemvärnsmännen i enlighet

med bestämmelserna i reglementet den 20 oktober 1939 angående sjukvård åt

personal vid försvarsväsendet under krigstjänstgöring. Lönenämnden har därvid

förutsatt, att erforderlig föreskrift meddelas om sättet för handläggning

vid hemvärnet av ärenden rörande beredande av sjukvård.

För egen del finner jag i likhet med hemvärnskommittén det vara befogat,

att hemvärnspersonalen tillförsäkras vissa ekonomiska förmåner. I fråga örn

dessa förmåners karaktär och omfattning synes hemvärnskommitténs förslag i

stort sett vara väl avvägt. I vissa hänseenden anser jag mig dock böra förorda

smärre avvikelser i förhållande till förslaget.

Sålunda torde, på sätt riksförsäkringsanstalten i sitt yttrande framhållit,

frågan örn ersättning till hemvärnsmän i anledning av sjukdom eller skada,

som ådragits under obligatorisk tjänstgöring i fred, böra regleras i huvudsaklig

överensstämmelse med grunderna för 1927 års militärersättningsförordning.

Jag finner mig därvid i anslutning till anstaltens i förenämnda

yttrande alternativt framlagda förslag böra förorda, att ersättningsfrågor beträffande

till hemvärnet ansluten personal åtminstone tills vidare regleras på

grundval av 1 § 2 stycket nämnda förordning. Yad åter angår frågor örn beredande

av sjukvård under krigstjänstgöring samt örn ersättning för sjukdom

eller skada, som kvarstår sedan vederbörande på grund av krigsskada avförts

ur hemvärnet, torde dessa böra regleras i anslutning till vad i motsvarande

hänseende gäller eller kan varda föreskrivet för värnpliktiga. Vidare torde bestämmelserna

örn det försörjningsbidrag, som enligt kommittén föreslås skola

utgå till vissa hemvärnsmän under krigstjänstgöring, böra på sätt försvarsväsendets

lönenämnd föreslagit utformas i huvudsaklig överensstämmelse med

vad i sådant avseende kan varda föreskrivet beträffande värnpliktig under

landstormsövning tillkommande familjebidrag.

Bestämmelser örn hemvämsmännens förmåner böra lämpligen inrymmas i

den kungörelse, som enligt vad jag tidigare framhållit torde böra utfärdas i

samband med hemvärnets uppbyggande.

Hemvärnets centrala ledning. Vissa personalfrågor.

Kommitténs förslag.

Såsom tidigare omnämnts har hemvärnskommittén föreslagit, att hemvärnets

centrala ledning närmast skulle utövas av chefen för armén med

biträde av en hemvärnsstab. Enligt kommitténs mening skola hemvärnsstabens

uppgifter främst omfatta arbete av organisatorisk art samt planläggning

av hemvärnets utbildning. För fyllandet av dessa uppgifter har kommittén

beräknat följande personal vara erforderlig, nämligen en stabschef,

tillika hemvärnschef, en adjutant, tillika expeditionsofficer, en instruktions
-

Departements
chefen.

s. 26 Kontrollera mot PDF

Departements

chefen.

26 Kungl. Majus proposition nr 257.

officer, en tygofficer, en expeditionsunderofficer samt en förvaltningunderofficer.

För befattningen såsom hemvärnschef borde avses en regementsofficer,

eventuellt pensionsavgången, med lön enligt någon av lönegraderna

Ob 1, Oa 6 eller Oa 5. För adjutant- och instruktionsofficersbefattningarna

borde beräknas personal på aktiv stat, därvid som adjutant borde avses en

regementsofficer i lönegraden Oa 4 eller en kapten och som instruktionsofficer

en kapten eller löjtnant. Övriga befattningar borde vara arvodesbefattningar

avsedda för pensionsavgångna officerare. Vid staben borde vidare

anställas två kontorsbiträden med lön enligt 4:e lönegraden i militära ickeordinariereglementet.

Kommittén har vidare, såsom redan inledningsvis framhållits, föreslagit,

att inskrivningsbefälhavarnas staber skulle förstärkas genom anställande å

varje stab av en pensionsavgången officer i arvodesbefattning, avsedd att

handlägga hemvärnsärendena.

Avgivna yttranden.

Statskontoret har givit uttryck åt den uppfattningen, att, därest den föreslagna

hemvärnsstaben skulle komma till stånd, det icke syntes bliva nödvändigt

att giva staben den omfattning, varmed kommittén räknat, liksom det

ej heller syntes vara nödvändigt att vid valet av stabspersonal taga i anspråk

beställningshavare i så relativt höga lönegrader, som föreslagits.

Arméförvaltningen har anfört, att hemvärnsstaben tills vidare borde i fråga

örn den militära personalen kunna begränsas till att omfatta en avdelningschef,

överstelöjtnant eller major, en officer, kapten, och en expeditionsunderofficer,

pensionerad arvodestagare. Till staben hänförlig personal borde upptagas

å staten för arméstaben. De föreslagna befattningarna för inskrivningsbefälhavarnas

staber åter syntes böra uppföras å staterna för de olika infanteriregementena.

Yad kommittén föreslagit i fråga örn den centrala ledningen av hemvärnet

finner jag mig i stort sett kunna biträda. Hemvärnet torde sålunda böra ingå

i arméorganisationen och i befälshänseende underställas chefen för armén.

Under chefen för armén bör emellertid den centrala ledningen av hemvärnet

på sätt kommittén föreslagit utövas av en särskild hemvärnschef. Med hänsyn

till den fristående ställning som hemvärnet måste intaga inom den militära

organisationen torde åt hemvärnschefen böra givas en relativt vittgående

självständig kompetens. Frågan örn hemvärnschefens befogenheter torde

emellertid icke i detta sammanhang behöva närmare beröras; bestämmelser

därom synas i stället böra utfärdas instruktions vägen.

Till hemvärnschefens förfogande torde böra finnas ett särskilt stabsorgan,

hemvärnsstaben. Enligt kommitténs förslag skulle denna stabs huvudsakligaste

uppgifter vara handhavandet av organisatoriska och utbildningsfrågor.

Emellertid torde det bliva nödvändigt att därjämte pålägga hemvärnsstaben

vissa uppgifter med avseende å den centrala förvaltningen och redovisningen

av hemvärnets ekonomiska angelägenheter, en verksamhet som

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 257.

säkerligen kommer att bliva tämligen omfattande. Visserligen kunde det

vara tänkbart att överlåta dessa göromål åt arméförvaltningens vederbörande

departement. Med hänsyn till hemvärnets särställning inom den militära

organisationen och då särskilda kassaförvaltningar näppeligen kunna upprättas

vid hemvärnets förband, synes det emellertid lämpligare att helt sammanföra

dessa ärenden i hemvärnsstaben, som sålunda skulle under arméförvaltningen

utgöra ett sammanhållande organ för hemvärnets medelsförvaltning

och redovisningsverksamhet. Genom en sådan anordning blir det också

möjligt att ernå större överskådlighet beträffande de kostnader, som komma

att belöpa å hemvärnet.

Förvaltningsverksamhetens hänförande till hemvärnsstaben torde nödvändiggöra

en viss personalförstärkning inom staben i förhållande till vad

kommittén föreslagit. Det torde sålunda bliva nödvändigt att inrätta ytterligare

en arvodesbefattning, avsedd för en pensionerad intendenturutbildad

officer. I övrigt synes icke föreligga anledning till erinran mot kommitténs

förslag till personaluppsättning i staben. Förutom hemvärnschefen torde

sålunda å hemvärnsstabens stat böra uppföras två ordinarie beställningar, en

för en major eller kapten, som närmast torde böra fungera som stabschef åt

hemvärnschefen, samt en för en kapten eller löjtnant. Den förre lärer böra

rekryteras ur generalstabsofficerarnas led. Uteslutet torde icke vara, att

därutöver kommer att uppstå behov av aktiv officerspersonal för fyllande av

stabens uppgifter. Detta behov torde emellertid i varje fall tills vidare böra

tillgodoses genom kommendering av personal för tjänstgöring i staben.

I fråga örn personalens ställning i övrigt har jag ingen annan erinran emot

kommitténs förslag än att befattningen som hemvärnschef alltid torde böra

uppehållas av en aktiv officer. Med hänsyn till hemvärnschefens självständiga

ställning och omfattande ansvarsfulla arbetsuppgifter torde beställningen böra

placeras i lönegraden Ob 1, d. v. s. samma lönegrad som regementschefer.

Den för hemvärnets ledning sålunda avsedda personalen torde böra upptagas

å en särskild stat, benämnd staten för hemvärnsstaben, vilken stat

bör föreläggas riksdagen för godkännande. Fm i överensstämmelse med det

anförda och med tillämpning av sedvanliga grunder i fråga örn storleken av

för den pensionerade personalen beräknade arvoden upprättad förslagsstat

(se bil. A) slutar å ett belopp av 50,000 kronor. Kostnaderna för hemvärnsstaben

torde böra belasta lantförsvarets allmänna avlöningsanslag. Någon

uppräkning av detta anslag i förhållande till vad i propositionen nr 159 till

årets riksdag angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde

huvudtitel för budgetåret 1940/41 äskats lärer emellertid på den grund icke

vara erforderlig.

Kommitténs förslag att inrätta arvodesbefattningar för pensionerade officerare

för liandhavande av hemvärnsärendena vid inskrivningsbefälhavarnas

staber finner jag mig böra biträda. Arvodena till dessa befattningshavare

böra bestämmas till det i motsvarande fall vanliga beloppet 3,180 kronor för

år och uppföras å staterna för de olika infanteriregementena. Kungl. Majit

torde böra utverka riksdagens bemyndigande att vid fastställande av stater

för infanteriregementena för budgetåret 1940/41 vidtaga härav betingade änd
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj-.ts proposition nr 257.

ringar i de förslagsstater, som genom förenämnda proposition nr 159 förelagts

riksdagen för godkännande. Någon uppräkning av lantförsvarets avlöningsanslag

torde icke heller på denna grund bliva nödvändig.

IV. Hemvärnets kostnader.

Kommittén har verkställt vissa beräkningar rörande kostnaderna för den

av kommittén förordade hemvärnsorganisationen under fred. Enligt dessa beräkningar

skulle de årliga kostnaderna för hemvärnet vid fullt genomförd

organisation uppgå till omkring en miljon kronor, fördelade enligt följande

Sammanställning''.

Årliga kostnader vid fullt genomförd organisation.

A. Hemvärnsstaben: Kronor. Kronor.

Löner till ordinarie beställningshavare ........................... 33,000

Arvoden till pensionerad personal ................................. 7,440

Biträdespersonal ......................................................... 6,400

Expenser ..................................................................... 5,000

Bränsle, lyse, vatten, renhållning .................................... 1,000

Underhåll av motorfordon ............................................. 3,000

Rese- och traktamentsersättning .................................... 5,000 60 840

B. Inskrivningsbefälhavarnas staber:

Arvoden till pensionerad personal ................................. 66,780

Expenser .........................................................,........... 6,300

Rese- och traktamentskostnader .................................... 16,800 89 880

C. Hemvärnskretsbefälhavarna:

Arvoden (70 X 100) ................. 7,000

Rese- och traktamentsersättning (70 X 500) ..................... 35,000 42 000

D. Hemvärnsområdesbefälhavarna:

Arvoden (1,500 x 50) ................................................... 75,000

Rese- och traktamentskostnader (1,500 X 50) .................. 75,000 150 000

E. Utbildningsverksamhet:

Kurser för kretsbefälhavare .......................................... 3,000

» » områdesbefälhavare .................................... 8,800

» » gruppchefer ................................................ 16,000

» » plutonchefer ................................................ 4,000 31.800

F. Övning sverksamhet:

Övningar i hemvärnsförband .......................................... 250,000

Ersättning till skytteförbunden för hemvärnspersonalens

skjututbildning ......................................................... 175,000

Landstormens merkostnader för hemvärnets luftvärnsutbild
ninS

...................................................................... 20,000 445,000

G. Oförutsedda utgifter ...................................................... 180,480

Summa kronor 1,000,000

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majas proposition nr 257.

Kommittén Ilar vid sina beräkningar utgått från att antalet hemvärnsmän

skulle komma att utgöra cirka 50,000, fördelade på 70 hemvärnskretsar och

1,500 hemvärnsområden.

Beträffande kostnaderna för utbildningsverksamheten må framhållas, att

kommittén, med hänsyn till vikten av att hemvärnet snarast organiserades

och utbildades i avsedd omfattning, föreslagit genomförande redan under

budgetåret 1939/40 av erforderlig utbildningsverksamhet för den till hemvärnet

knutna personalen. Sedan hemvärnsbefälet givits en första utbildning,

syntes det kommittén som örn behovet av befälskurser kunde minskas

därhän, att hemvärnsbefälet under loppet av en 5-årsperiod blir i tillfälle

genomgå dylik utbildning. Från denna utgångspunkt har kommittén beräknat

årliga kurskostnader för allenast en femtedel av hela antalet befälhavare

av olika slag. Medelkostnaden per deltagare i kurs utgör, i runt tal, för

kretsbefälhavare (8-dagars kurs) 200, samt för områdesbefälhavare (3-dagars

kurs), för plutonchef (5-dagars kurs) och för gruppchefer (3 lördags-söndagspass)

30 kronor.

Yad angår kostnaderna för övningsverksamhet i hemvärnsförband äro

dessa beräknade för övningar under ett lördags-söndagspass per år, huvudsakligast

i samverkan med eller inom den frivilliga landstormsorganisationen.

Fördelade på det beräknade antalet deltagare (30,000) uppgår kostnaden i runt

tal till 8 kronor per deltagare.

I fråga örn ersättningen till skytteförbunden har kommittén anfört följande:

Ersättning till den frivilliga skytterörelsen för de ökade kostnader, som

sammanhänga med att hemvärnsmännens personliga skjututbildning förlägges

till skytteförbunden, har beräknats efter följande grunder. Hemvärnsmännen,

vilka enligt kommitténs förslag böra förbinda sig till viss årlig utbildning,

synas icke böra åläggas årsavgift till vederbörlig skytteorganisation.

Staten bör därför hålla skytteförbunden skadeslösa genom att för varje hemvärnsman

erlägga en avgift av 2 kronor, varvid 1 krona avses såsom ersättning

för årsavgift samt 1 krona för administrationskostnader. Staten bör

tillhandahålla för hemvärnsmännens utbildning erforderlig ammunition. I

gengäld bör statsanslag då ej utgå för skytt, som skjuter sig anslagsberättigad.

Den årliga ammunitionstilldelningen anser kommittén böra sättas till 50

skott per hemvärnsmän. Under förutsättning, att ersättning utgår för omkring

25,000 hemvärnsmän, bliva de årliga kostnaderna sålunda 175,000 kronor.

Utöver de enligt det sagda beräknade årliga kostnaderna vid genomförd

organisation har kommittén jämväl räknat med vissa kostnader av engångsnatur,

hänförliga till hemvärnets upprättande. Hit höra kostnaderna för

kurser för det nyantagna hemvärnsbefälet, anskaffande av märken för huvudbonaderna

m. m.

Beträffande de verkställda kostnadsberäkningarna har statskontoret framhållit

som sin åsikt, att desamma vore hållna i överkant. Utan att kunna

framlägga något direkt förslag i ämnet syntes det statskontoret, som om de

beräknade årliga kostnaderna för hemvärnet skulle kunna avsevärt begränsas.

Arméförvaltningen har i sitt yttrande påpekat, att kostnadsberäkningarna

såtillvida vore ofullständiga, som medel icke beräknats för utlåning av vapen,

s. 30 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

30 Kungl. Majlis proposition nr 257.

för förvaring centralt inom hemvärnsområdena av viss ammunition, för anläggning

av skjutbanor på platser, där dylik saknas, samt för anordnande av

expeditionslokaler för hemvärnsstaben och för den föreslagna officeren i

inskrivningsbefälhavarnas staber. — Icke heller hade medel beräknats för

sjukvårdsmateriel för hemvärnet. Härför skulle enligt arméförvaltningens

beräkning erfordras i runt tal 337,000 kronor, därav för anskaffande av första

förband 30,000 kronor, av förbandsväskor 135,000 kronor, av 1,500 sjukbårar

82,500 kronor och av 1,500 släpbårar med draganordning 90,000 kronor. —

Därest, på sätt arméförvaltningen föreslagit, särskild läkarbesiktning skulle

krävas för antagning till hemvärnsman, erfordrades jämväl medel för bestridande

av härav föranledda kostnader. — Slutligen har arméförvaltningen framhållit,

att de medel, som kunde komma att anvisas för hemvärnsorganisationen

för bestridande av såväl engångskostnader som de årliga kostnaderna,

icke borde upptagas under något för hemvärnet gemensamt anslag utan uppdelas

på respektive riksstatsanslag.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att de årliga kostnaderna för den

föreslagna hemvärnsorganisationen, därest densamma fullt genomförd komme

att omfatta omkring 50,000 liemvärnsmän, av kommittén beräknats komma att

i fredstid uppgå till omkring en miljon kronor, samt att därutöver vissa

kostnader uppstå, som äro att hänföra till hemvärnets uppsättande. Det

ligger i sakens natur, att dessa kostnadsberäkningar, frånsett kostnaderna

för avlöning till den militära personalen, måste vara att betrakta såsom

mycket approximativa. Även så tillvida utgöra de ett ofullständigt material

för bedömande av medelsbehovet, som detta svårligen låter sig beräkna utan

en något så när säker kännedom örn det antal hemvärnsmän, som kommer

att ingå i organisationen. Då hemvärnet helt skall grundas på frivillig rekrytering,

är det för närvarande omöjligt att verkställa någon tillförlitlig uppskattning

av detta antal. Härtill kommer, att antalet slutligt antagna hemvärnsmän

jämväl blir beroende på den materieltillgång i fråga om beväpning och

utrustning i övrigt, som står till buds.

Utom såvitt angår de direkta avlönings- eller arvodeskostnaderna är det

sålunda för närvarande icke möjligt att nu för riksdagen framlägga definitiva

anslagsberäkningar vare sig för de till hemvärnets uppbyggande hänförliga

kostnaderna eller beträffande de löpande kostnaderna för det färdigorganiserade

hemvärnet.

Såsom redan tidigare framhållits har Kungl. Majt genom beslut den 17

april 1940 uppdragit åt chefen för armén att gå i författning om vidtagande

av vissa förberedande åtgärder för organiserandet av ett hemvärn i huvudsaklig

överensstämmelse med hemvärnskommitténs förslag. Kungl. Majt

har därvid föreskrivit, att härav föranledda kostnader skulle bestridas från

det å förskottsstaten för försvarsväsendet m. m. uppförda förskottsanslaget

Lantförsvaret (Da). Med hänsyn till svårigheten att nu framlägga definitiva

kostnadsberäkningar finner jag mig böra föreslå, att med hemvärnets uppbyggande

och fortsatta verksamhet förenade kostnader — utom såvitt avser

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Majus proposition nr 257.

avlöningskostnaderna för den till hemvärnsstaben knutna personalen och för

den för inskrivningsbefälhavarnas staber avsedda personalen, vilka böra belasta

vederbörligt avlöningsanslag under fjärde huvudtiteln — tills vidare under

innevarande och närmast kommande budgetår få bestridas i nyssangivna

ordning, d. v. s. efter därom gjorda framställningar anvisas av Kungl. Majit

å den för försvarsväsendet avsedda förskottsstaten för att sedermera täckas

över riksstaten i form av tilläggsstatsanslag. Därvid torde de av kommittén

verkställda kostnadsberäkningarna, åtminstone i vad de avse de löpande

kostnaderna, kunna tjäna som grundval vid bestämmandet av medelsanvisningarnas

storlek. Med ledning av de under budgetåret 1940/41 för hemvärnet

uppkommande kostnaderna torde därefter till ett kommande budgetår säkrare

beräkningar av utgifterna kunna erhållas och möjlighet föreligga att för riksdagen

i vanlig ordning framlägga definitiva medelsäskanden. På sätt arméförvaltningen

anfört torde därvid hemvärnets kostnader icke böra upptagas

under ett gemensamt klumpanslag utan alltefter sin art fördelas å respektive

riksstatsanslag under fjärde huvudtiteln.

Departementschefens hemställan.

Under åberopande av vad i det föregående anförts får jag hemställa, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels besluta, att en militär hemvärnsorganisation skall i

huvudsaklig överensstämmelse med i det föregående angivna

riktlinjer snarast möjligt upprättas;

dels godkänna bifogade förslag till stat för hemvärnsstaben

(Bil. A), att tillämpas under budgetåret 1940/41;

dels medgiva, att till varje inskrivningsbefälhavares förfogande

må från och med den 1 juli 1940 ställas en för handläggning av

hemvärnsfrågor avsedd pensionerad officer med ett arvode av

3,180 kronor för år, ävensom bemyndiga Kungl. Maj:t att i de

stater för infanteriregementena, som må komma att av riksdagen

godkännas, vidtaga därav betingade ändringar;

dels och medgiva, att kostnaderna för avlöning åt personalen

vid hemvärnsstaben och för arvoden åt nyssnämnda pensionerade

officerare må bestridas från lantförsvarets anslag till avlöning

till personal vid staber och truppförband m. fl. samt att anvisande

av medel för täckande av utgifterna för hemvärnsorganisationen

i övrigt må tillsvidare ske med anlitande av vederbörligt förskottsanslag.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Nils Kinnander.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Majis proposition nr 257.

Bilaga A.

Stat

för Hemvärnsstaben.

Lönegrad

Lönegrad

resp.

arvoden

A. Ordinarie beställnings-

B. Personal med arvoden.

havare.

Pensionerad personal.

Hemvärnschef.........

1

Ob 1

Tygofficer...........

1

3180

Major eller kapten.......

1

\ Oa 4 el.

Förvaltningsofficer (intendent) .

1

3180

\ Oa o

Expeditionsunderofficer ....

1

2130

Kapten eller löjtnant.....

1

(Oa 3 el.

\ Oa 2

Förvaltningsunderofficer ....

1

2130

C. Icke ordinarie befatt-

ningshavare.

Kontorsbiträden........

2

MEo 4 |

1.

2.

3.

Löner till ovanstående ordinarie beställningshavare, förslagsvis .....kronor 33 000

Arvoden till ovanstående pensionerad personal.............. » 10 620

Avlöning till ovanstående icke-ordinarie befattningshavare, förslagsvis . . » 6 380

Summa förslagsanslag kronor 50 000

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 257. 33

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Propositionen ....................... 1

I. Inledning .................................................................. 1

II. Allmänna synpunkter ...................................................... 2

lil. Hemvärnets närmare utformning............................................ 8

Uppgifter och verksamhetssätt .......................................... 8

Organisation .............................................................. 10

Rekrytering................................................................ 15

Beväpning och utrustning................................................ 19

Utbildning ................................................................ 20

Hemvärnspersonalens förmåner .......................................... 22

Hemvärnets centrala ledning. Vissa personalfrågor.................... 25

IV. Hemvärnets kostnader ...................................................... 28

Departementschefens hemställan............................................... 31

Förslag till stat för liemvärnsstaben .......................................... 32

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 257. loss 40 3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. SU 1940:224 Utlåtande i anledning av väckt motion angående organiserandet av ett hemvärn. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1940:297 Skrivelse till Konungen i anledning av framställning från fullmäktige i riksgäldskontoret angående förlängning av bemyndigande för fullmäktige att till riksbank s. 4 i texten
  3. SU 1940:183 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående organiserandet av ett hemvärn. s. 1 i texten