Sök i Ratio Lex

Med förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad såsom § 6, m. m

1940-05-17 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:269, Med förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad såsom § 6, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

1

Nr 269.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till ändrad

lydelse av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen

samt till införande i tryckfrihetsförordningen

av en ny paragraf, betecknad såsom § 6, m. m.;

given Stockholms slott den 17 maj 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet hållna protokoll vill Kungl.

Maj:t härmed dels till riksdagens prövning i grundlagsenlig ordning framlägga

härvid fogat förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och

§ 38 riksdagsordningen samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en

ny paragraf, betecknad såsom § 6, dels ock föreslå riksdagen att, under

förutsättning att ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen samt

tillägg till tryckfrihetsförordningen i överensstämmelse med nyssnämnda

förslag bliva av riksdagen i grundlagsenlig ordning beslutade, antaga bilagda

förslag till lag med vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller

krigsfara.

GUSTAR

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 269.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

Förslag

till

andrad lydelse av § 88 regeringsformen oell § 38 riksdagsordningen samt

till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad

såsom § 6.

Regeringsformen.

§ 86.

Med tryckfrihet förstås varje svensk mans rättighet att, utan några av

den offentliga makten i förväg lagda, av tryckfrihetsförordningen ej förutsedda

hinder, utgiva skrifter, att sedermera endast inför laglig domstol kunna

tilltalas för deras innehåll, och att icke i annat fall kunna därför straffas,

än örn detta innehåll strider mot tydlig lag, given att bevara allmänt

lugn, utan att återhålla allmän upplysning. Alla allmänna handlingar må

ovillkorligen genom trycket kunna utgivas, där ej i tryckfrihetsförordningen

annorlunda stadgas.

Riksdagsordningen.

§ 38.

1. Konstitutionsutskottet tillkommer att granska rikets grundlagar, lagen

med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara, lagen

om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar, vallagen,

stadgan örn ersättnings utgående för riksdagsmannauppdragets fullgörande,

stadgan örn val av talmän och vice talmän i riksdagens kamrar, stadgan

om val till riksdagens utskott ävensom de reglementariska föreskrifter,

vilka riksdagen jämlikt § 78 äger fastställa, samt att hos riksdagen föreslå

de ändringar däruti, dem utskottet anser högst nödiga eller nyttiga och möjliga

att verkställa, så ock att meddela utlåtande över de från kamrarna till

utskottet hänvisade frågor rörande grundlagarna samt ovan omförmälda lagar,

stadgar och föreskrifter.

Tryckfrihetsförordningen.

§ 6.

Då riket befinner sig i krig eller krigsfara må, i den ordning varom stadgas

i särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag, meddelas föreskrift

örn förhandsgranskning av tryckta skrifter och om förbud att i riket

införa sådana skrifter.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 269.

3

Då riket befinner sig i krig må, enligt lag som i första stycket sägs, föreskrift

meddelas om utgivningsförbud rörande periodiska skrifter.

I lag, varom i denna paragraf är fråga, må ock straff stadgas för överträdelse

av vad i lagen föreskrivits.

Förslag

med

till

Lag

vissa bestämmelser örn tryckta skrifter vid krig eller krigsfara.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Då riket befinner sig i krig äger Konungen, när riksdagen ej är samlad,

förordna att vad i 2 och 4 §§ stadgas om utgivningsförbud skall äga tilllämpning;

dock må sådant förordnande ej meddelas med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom

trettio dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom

trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av

nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse. Under tid, då riksdagen är

samlad, äger Konungen med riksdagens samtycke meddela förordnande, som

nu sagts.

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, må förordnas att vad i

3—5 §§ stadgas om förhandsgranskning och införselförbud skall äga tilllämpning.

Vad i första stycket sägs örn där avsett förordnande skall i motsvarande

hänseenden gälla även beträffande förordnande, varom nu är fråga.

2 §.

Örn innehållet i periodisk skrift visat sig vid upprepade tillfällen ägnat

att framkalla fara för rikets säkerhet eller skada rikets förhållande till främmande

makt eller undergräva krigslydnaden eller ock därmed åsyftats att

förbereda samhällsordningens omstörtande med våldsamma medel eller med

hjälp av främmande makt, må Konungen förbjuda att skriften utgives.

Förbud, varom nu sagts, skall meddelas för viss tid, högst sex månader,

och må förlängas för högst sex månader varje gång samt återkallas, då anledning

därtill finnes.

Förbud skall även gälla skrift, vilken uppenbarligen är avsedd att ersätta

skrift, som förbudet gäller.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

3 §■

Till skydd för de allmänna intressen, varom i 2 § sägs, må Konungen

meddela stadgande örn förhandsgranskning av tryckta skrifter, i den omfattning

och ordning som prövas erforderlig och lämplig, ävensom örn befogenhet

för granskningsmyndigheten att därvid meddela de föreskrifter

som finnas påkallade.

4 §•

Innan förbud enligt 2 § eller förlängning därav beslutas eller enligt 3 §

stadgande meddelas örn förhandsgranskning, som endast avser vissa skrifter,

skall yttrande inhämtas från tryckfjy hetskommittén.

5 §•

Där så erfordras till skydd för de allmänna intressen, varom i 2 § sägs,

må chefen för justitiedepartementet förbjuda att i riket införas tryckta skrifter,

som äro avsedda att här spridas.

6 §.

Där någon uppsåtligen utgiver skrift i strid mot förbud, varom i 2 § sägs,

eller utan att iakttaga stadgande om förhandsgranskning, som meddelats enligt

3 §, eller åsidosätter föreskrift vid sådan granskning eller överskrider

förbud, varom i 5 § sägs, straffes med dagsböter eller fängelse; och vare

skriften förverkad.

Böter och förverkad egendom tillfalla kronan.

Denna lag träder i kraft då Konungen låtit i riksdagen uppläsa öppet

brev, att kungörelse utfärdats örn ändrad lydelse av § 86 regeringsformen

och § 38 riksdagsordningen samt om införande i tryckfrihetsförordningen

av en ny paragraf, betecknad såsom § 6.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsårenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn lagstiftning mot

missbruk av tryckfriheten samt anför:

»Enligt bemyndigande den 22 december 1939 tillkallade jag den 28 i samma

månad professorn Ragnar Bergendal samt ledamoten av riksdagens andra

kammare redaktören Allan Vougt och revisionssekreteraren Olof Thulin

att såsom sakkunniga biträda inom justitiedepartementet med utredning angående

åtgärder mot missbruk av tryckfriheten. Enligt de riktlinjer, som

uppdrogos för denna utredning, borde undersökas huruvida, utan ändring

av tryckfrihetsförordningen, åtgärder kunde vidtagas för att giva ökad verkan

åt de stadganden i denna lag, vilka vore avsedda att förebygga sådana

missbruk av tryckfriheten som med hänsyn till rådande allvarliga förhållanden

äro uppenbart skadliga för riket. Därest det funnes erforderligt, borde

även övervägas ändring av tryckfrihetsförordningen utan rubbning av dess

huvudgrunder för yttrandefriheten, såvitt den hänförde sig till rent inre

politiska förhållanden.

De sakkunniga ha den 21 februari 1940 avlämnat promemoria med förslag

till vissa åtgärder mot missbruk av tryckfriheten (statens offentl. utredn.

1940:5), innefattande bland annat förslag örn tillägg till tryckfrihetsförordningen

av en ny paragraf, enligt vilken vid krig eller överhängande

fara för krig bestämmelser må meddelas örn utgivningsförbud för periodiska

skrifter och örn förhandsgranskning av tryckta skrifter.

Sedan yttranden över promemorian inkommit från myndigheter och sammanslutningar

samt ärendet därefter varit föremål för överväganden inom

departementet, anhåller jag att nu få upptaga, detsamma till behandling.

Några bestämmelser örn utgivningsförbud för eller förhandsgranskning av

tryckta skrifter finnas ej i tryckfrihetsförordningen. Enligt 86 § regeringsformen

förstås med tryckfrihet varje svensk mans rättighet att utan några

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

av den offentliga makten i förväg lagda hinder utgiva skrifter, alt sedermera

endast inför laga domstol kunna tilltalas för deras innehåll och att icke

i annat fall kunna därför straffas än örn detta innehåll strider mot tydlig

lag, given att bevara allmänt lugn utan att återhålla allmän upplysning.

I anslutning härtill stadgas i § 1 mom. 1 tryckfrihetsförordningen, att ingen

må i annan ordning eller i annat fall än denna lag stadgar kunna för tryckt

skrifts innehåll tilltalas eller straffas samt i § 1 mom. 2 samma lag, att någon

tryckningen föregående granskning av skrift eller något förbud emot

tryckning därav ej skall äga runi. Ej skall någon skrift kunna före dess

utgivande boktryckare, utgivare eller författare avfordras, ej heller något för

tryckningen eller utgivningen hinderligt inseende över boktryckerier eller

författare och utgivare vara tillåtet. Enligt § 3 mom. 10 kan publiceringsförbud

vid krig eller krigsfara meddelas beträffande vissa åtgärder och anstalter

för försvaret.

Av intresse i detta sammanhang är vidare förordningen den 1 mars 1940 (nr

117) rörande förbud mot befordran av vissa periodiska skrifter med statliga

trafikmedel m. m. Enligt denna förordning har Kungl. Maj:t erhållit

rätt att vid krig eller krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda

förhållanden förordna, att nummer eller häften av periodisk skrift,

vilka utgivits eller komma att utgivas, ej må befordras med allmänna posten

eller såsom express-, paket-, il- eller fraktgods eller på därmed jämförligt

sätt med statens järnvägar eller annat av staten ombesörjt trafikmedel

eller enskilda järnvägar eller motorfordon i linjetrafik. Såsom förutsättning

för dylikt förordnande gäller, att vid upprepade tillfällen skriftens innehåll

visat sig ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet eller skada rikets förhållande

till främmande makt eller undergräva krigslydnaden eller ock därmed

åsyftats att förbereda samhällsordningens omstörtande med hjälp av

främmande makt eller eljest med våldsamma medel. Vidare stadgas, att

transportförbud ej må meddelas i annat fall än där skriften i anledning av

åtal för dess innehåll av jury förklarats brottslig jämlikt § 3 mom. 7, 9 eller

10 tryckfrihetsförordningen eller där tryckfrihetskommittén fastställt enligt

§ 4 mom. 12 och 13 samma lag meddelat förordnande om indragning

av skriften. Innan transportförbud meddelas skall yttrande inhämtas från

en nämnd om fem ledamöter, kallad tryckfrihetsnämnden.

I främmande länder finnas i regel längre gående kontrollbestämmelser

över pressen under krig eller krigsfara än hos oss. Härom må lämnas följande

uppgifter.

Enligt Finlands tryckfrihetslag äger justitieministeriet, örn periodisk

skrifts innehåll innefattar förräderi, uppmaning till uppror, nedsättande av

offentlig myndighet och dylikt, förordna örn indragning av skriften tillsvidare.

Förordnandet skall inom åtta dagar underställas domstols prövning,

och domstol äger förordna att skriften skall indragas för en tid av

högst ett år. Förordnandet om indragning skall även gälla skrift, som utgives

för att ersätta den indragna skriften. Enligt lagen om krigstillstånd

av den 26 september 1930 må under krigstid genom förordning meddelas

bestämmelser bl. a. om övervakning av tryckta skrifters utgivande och om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

7

förhindrande av att uttalanden eller meddelanden spridas, som kunna inverka

menligt på försvaret eller den allmänna säkerheten. Den ö oktober

1939 har utfärdats en skyddslag för republiken, som stadgar rätt för presidenten

att när riket hotas av yttre fara, inre uppviglingsverksamhet eller

dylikt vidtaga alla åtgärder som prövas nödvändiga för farans avvärjande,

bland annat utan hinder av regeringsformens bestämmelser örn tryckfrihet.

Med stöd härav utfärdade förordningar skola föreläggas riksdagen som äger

upphäva dem. På grund av sistnämnda lag har den (5 november 1939 utfärdats

en lag örn vissa åtgärder angående för riket skadliga tryckskrifter.

Däri stadgas att om skrift innehåller uttalanden eller uppgifter, som äro

ägnade alt skada rikets förhållande till andra stater eller äventyra rikets

yttre trygghet eller andra dess livsvillkor, skriften må kunna beläggas med

kvarstad och, så framt den är periodisk, dess utgivande tillsvidare förbjudas.

Detta gäller jämväl skrift, som utgives för att ersätta den förbjudna

skriften. Förordnande örn kvarstad och utgivningsförbud meddelas av

statsrådet. Den som bryter emot sådant förordnande eller förbud straffes

med böter eller fängelse. Under kriget utfärdades den 5 december 1939

med stöd av lagen om krigstillstånd en förordning örn övervakande av informationsväsendet

under krigstid, varigenom publiceringen av tryckta

skrifter ställts under krigscensur. Censurens uppgift är att hindra publicering,

spridande och förmedling av sådana ■meddelanden, vilka kunna menligt

inverka på rikets försvar eller den allmänna säkerheten. Tryckt skrift

får ej publiceras, förrän krigscensuren givit sitt samtycke därtill.

I Nederländernas grundlag stadgas, att för hävdande av rikets yttre eller

inre säkerhet belägringstillstånd kan förordnas av regeringen eller å dess

vägnar, och detta innebär rätt för militärmyndigheterna att utfärda inskränkande

föreskrifter eller förbud med avseende å tryckning och spridande

av skrifter. Sedan landet förklarats i belägringstillstånd, bär överbefälhavaren

över land- och sjöstridskrafterna den 23 april 1940 utfärdat en förordning

om pressfriheten varigenom införts publiceringsförbud av delvis

annan art. Enligt denna förordning förbjudes att utgiva tryckt skrift, som

a) i fall av krig vari Nederländerna icke är indraget såsom krigförande

makt lill innehåll eller tendens eller yttre form giver uttryck åt känslor av

fiendeskap, hat eller missaktning gentemot någon krigförande makt, dess

överhet, dess överhetsorgan eller ledande personer eller till sitt innehåll eller

tendens måste betraktas såsom förolämpande eller onödigt kränkande

för sådan makt eller dess överhet, dess överhetsorgan eller ledande personer;

b) innehåller avbildning, beskrivning eller någon detalj avseende rikets

försvarsmakt i allmänhet eller särskilt avseende funktioner och platser

för militärer eller något militärt arbete, militärer i tjänsteutövning, militär

materiel, byggnader etc. då de användas för försvarsmaktens behov

och vari militärer placerats för vilket ändamål det vara må, m. m. — i allmänhet

alla uppgifter beträffande stridskrafterna, deras uppgift, försörjning,

utrustning eller verksamhet —; c) innehåller uppgifter rörande åtgärder

för evakuering eller förberedelser därtill av såväl militär som civil makt;

d) innehåller uppgifter avsedda eller ägnade att undergräva disciplinen och

självförtroendet inom försvarsmakten eller i allmänhet att utsätta försvarsmaktens

anda och säkerhet för fara; e) måste anses förolämpande eller

onödigt kränkande för den offentliga makten, någon offentlig sammanslutning

eller offentlig inrättning; f) kan göra avbräck i försvarsberedskapen

och befolkningens självförtroende; eller g) enligt meddelande från regeringen

eller överbefälhavaren på något annat sätt gör avbräck i statens intressen

eller säkerhet. Förordningen förbjuder sensationella rubriker och

uttryck, återgivande av officiella meddelanden så alt den ursprungliga inne
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

börden icke kommer till sin rätt och medtagande av hetspropagandameddelanden.

Vidare får ej i ett pressorgan påyrkas att Nederländerna skola

övergiva sin neutralitet eller intagas meddelanden utan tillstånd av vederbörande

militära myndighet om att neutraliteten utsatts för fara eller om

försök därtill, meddelanden som kunna väcka tvivel angående eller bestrida

den neutrala hållningen hos nederländska regeringen, folket eller pressen

i dess helhet, eller misstänkliggöra, bestrida eller draga i tvivelsmål den

neutrala hållningen hos något nederländskt pressorgan utan allvarliga skäl

som tillvarataga rikets intressen, eller uppgifter som enligt meddelande från

regeringen eller från överbefälhavaren på något annat sätt kunna skada

statens intressen eller säkerhet. Överträdelse av förordningen straffas med

fängelse i högst ett år eller böter högst 1,000 Gormér.

I Schweiz har genom en år 1934 utfärdad förordning stadgats, att en tidning,

som gjort sig skyldig till särskilt svåra förlöpningar och därigenom satt

förhållandet till främmande makter i fara, kan erhålla varning eller, om denna

icke leder till resultat, förbjudas utkomma för viss tid. Avgörande härom

träffas av förbundsrådet. Den 30 augusti 1939 har med förbundsförsamlingens

samtycke utiärdats en förordning örn åtgärder till skydd för landet

och upprätthållande av neutraliteten. Enligt denna förordning har förbundsrådet

bemyndigats att vidtaga erforderliga åtgärder för att upprätthålla landets

säkerhet, oavhängighet och neutralitet. Viktiga åtgärder skola såvitt möjligt,

innan de vidtagas, för yttrande föreläggas av Nationalrat och Ständerat

tillsatta kommissioner. Förbunds!örsamlingen skall erhålla del av åtgärderna

och kan sätta dem ur kraft. Med stöd av denna förordning har enligt

beslut av förbundsrådet den 8 september 1939 armékommandot fått i uppdrag

att övervaka offentliggörandet och förmedlandet av nyheter och uttalanden,

bl. a. genom pressen och nyhetsagenturerna. Dessa åtgärder kunna

bestå i anvisningar, allmänna eller speciella förbud, indragning av koncessioner,

censuråtgärder, inställande av verksamhet och dylikt. Allmän förhandscensur

införes ej och kan blott komma till stånd genom särskilt beslut

av förbundsrådet. För att pröva besvär över indragning av koncessioner,

censuråtgärder, inställande av verksamhet eller andra liknande åtgärder skall

finnas en kommission, vars sammansättning bestämmes av förbundsrådet i

samråd med armékommandot; dess ordförande skall vara en medlem av förbundsdomstolen.

Kommissionen består för närvarande dessutom av representanter

för armén, pressen och de politiska partierna. 1 fråga örn allmänna

åtgärder beträffande pressen skola representanter för denna konsulteras.

Förbundsrådet äger själv utfärda närmare anvisningar rörande tillämpningen

av bestämmelserna. I enlighet med nämnda dekret har inom arméstaben

upprättats en särskild avdelning för press och radio. Denna har utfärdat anvisningar

och föreskrifter rörande nyhetsförmedlingen, vilka tillställts samtliga

tidningsredaktioner. Publiceringsförbud har stadgats i syfte att bevara

rent militära hemligheter och hemligheter rörande landets ekonomiska krigsberedskap.

Förbudet gäller i sistnämnda hänseende bl. a. uppgifter örn import

och export. Förbudet drabbar tillika återgivande av rykten och antaganden,

och detta även örn de refereras på sådant sätt att deras sanningsenlighet

tydligt sättes i tvivelsmål.

I Belgiens författning stadgas, att pressen är fri och censur aldrig kan

införas. Inom inrikesministeriet har inrättats en kontrollkommission för

övervakning av pressen. Vidare finnes ett statligt propagandaorgan, som

består av tidningsmän; det skall på övertalningens väg söka förmå pressen

att intaga en moderat hållning. Genom en förordning den 25 augusti 1939

har utfärdats förbud mot att offentliggöra och sprida andra uppgifter av militär

natur än sådana som delgivits pressen genom myndigheterna. Genom en

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 269.

9

förordning den 29 december 1939 har regeringen erhållit rätt att förbjuda

transport, distribution och försäljning av tryckalster, som anses kunna lia ett

skadligt inflytande på armén och befolkningen. Med stöd därav har sådant

förbud utfärdats mot kommunistiska tidningar och ingripande skett mot

vissa tryckerier. Genom en förordning den 30 januari 1940 har slutligen allmänt

förbud utfärdats mot att utdela flygblad på offentliga platser.

Den franska presslagen innehåller icke några bestämmelser örn preventiv

censur. Utgivningsförbud kan endast meddelas i fråga om skrifter som utgivas

på främmande språk.

Enligt en lag den 19 mars 1939 har regeringen erhållit fullmakt att genom

dekret vidtaga nödiga åtgärder för landets försvar. Med stöd därav utfärdade

dekret skola underställas kamrarna för godkännande. På grund av denna

lag Ira utfärdats en råd författningar rörande pressen.

Genom dekret den 24 augusti 1939 har sålunda regeringen bemyndigats att

upprätta kontroll över tidningspressen och publikationer av alla slag. Därutinnan

har föreskrivits, att allt tryck avsett för publicering skall underkastas

preventiv kontroll av den allmänna informationstjänsten. Vidare lia prefekterna

erhållit rätt att beslagtaga tryckta skrifter, örn publiceringen därav

kan skada nationalförsvaret. Inrikesministern kan i sådant fall indraga periodisk

skrift. Genom dekret den 25 augusti 1939 ha prefekterna bemyndigats

att låta beslagtaga tryckalster, som äro av beskaffenhet att kunna skada

det franska försvaret. Vidare har inrikesministern erhållit rätt att förbjuda

utgivningen av periodiska tryckalster av en för försvaret skadlig karaktär.

Genom dekret den 1 september 1939 har från och med dagen för allmän

mobilisering förbjudits att genom pressen meddela underrättelser som kunna

gynna fientliga företag mot landet eller utöva ett olämpligt inflytande på

arméns och befolkningens hållning. Genom dekret den 12 september 1939

har stadgats förbud för distribution och försäljning av tryckta skrifter, som

ej underkastats preventiv censur av allmänna informationstjänsten. Genom

dekret den 26 september 1939 har förbud utfärdats mot spridning av skrifter,

som propagera för tredje internationalen. Genom dekret den 18 november

1939 har författarrätten inskränkts till förmån för den statliga informationstjänsten.

Genom dekret den 4 december 1939 har förbjudits att bedriva

kommunistisk propaganda bl. a. genom att tillverka eller distribuera propagandamaterial,

som är farligt för staten eller försvaret. Genom dekret den

20 januari 1940 har slutligen dekretet den 1 september 1939 utvidgats till att

avse även andra uttalanden än dem som lia karaktären av underrättelser

(''informations’).

I England har den 25 augusti 1939 utfärdats en lag kallad ''Emergency

Powers (Defence) Act’, som ger regeringen rätt alf genom förordning meddela

sådana bestämmelser som synas nödvändiga eller lämpliga för allmän säkerhet,

försvaret, upprätthållande av allmän ordning och effektivt genomförande

av kriget. De bestämmelser, som i anledning härav utfärdas, skola underställas

parlamentet och kunna annulleras av detta. Med stöd av lagen lia utfärdats

vissa långt gående publiceringsförbud beträffande militära och andra

förhållanden. Sålunda förbjudcs att obehörigen meddela underrättelser örn

stridskrafterna och deras operationer, om andra försvarsåtgärder ävensom

om krigsfångar och krigsförnödenheter samt över huvud att publicera något

som direkt eller indirekt kan vara till nytta för fienden. Vidare är förbjudet

att nämna något örn hemliga parlamentssammanträden, att genom falska

uppgifter påverka den allmänna opinionen på ett sätt som kan inverka menligt

på krigets effektiva genomförande m. m. Tillika kan vederbörande

minister förbjuda publiceringen av underrättelser som kunna skada Englands

förhållande till annat land. överträdelse bestraffas med fängelse i högst två

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 269-

år eller böter ej över 500 pund eller bådadera. Bestämmelserna voro till en

början något strängare men lia sedan i viss mån jämkats. Några bestämmelser

örn preventiv censur eller indragningsrätt ha ej meddelats. Emellertid

torde den engelska pressen allmänt underkasta sig en frivillig förhandsgranskning

genom att artiklar och nyhetsmaterial underställas vederbörande

myndigheter.

De sakkunnigas förslag innebär såsom antytts, att till tryckfrihetsförordningen

skall fogas en bestämmelse (§ 6) av innehåll, att i särskild

av Konungen och riksdagen samfällt stiftad lag må stadgas, att föreskrift

kan meddelas om utgivningsförbud för periodiska skrifter, örn förhandsgranskning

av tryckta skrifter och örn förbud att till riket införa

sådana skrifter, så ock stadgas straff för överträdelse härav. Såsom

villkor för meddelande av dylik föreskrift skall gälla, att riket befinner

sig i krig eller att rikets krigsmakt enligt beslut av Konungen i statsrådet

i anledning av överhängande fara för krig är ställd på krigsfot. Föreskriften

skall icke äga giltighet längre än intill den dag, då krigsmakten helt

eller delvis skall återgå till fredsfot. Härjämte lia de sakkunniga uppgjort

ett utkast till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller

överhängande krigsfara, avsedd att utfärdas med stöd av det nyssnämnda

stadgandet i tryckfrihetsförordningen. Denna lag, som skulle göras tidsbegränsad,

bygger delvis på transportförbudlagen och innebär i huvudsak följande.

Enligt 1 § skola bestämmelserna träda i tillämpning först sedan särskilt

förordnande härom meddelats. När riksdagen icke är samlad, äger

Konungen utfärda sådant förordnande. Örn förordnandet ej gillats av nästföljande

riksdag inom trettio dagar från riksdagens början, skall detsamma

efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla utom vad angår påföljd för

skedd överträdelse. Under tid, då riksdagen är samlad, skall förordnandet

meddelas av Konungen med riksdagens samtycke. Enligt 2 § skall Konungen

äga rätt förbjuda, att periodisk skrift utgives, om vid upprepade tillfällen innehållet

i densamma visat sig ägnat att skada rikets försvar eller folkförsörjning

eller att störa dess vänskapliga förhållande till främmande makt eller

alt undergräva krigslydnaden eller att eljest framkalla fara för rikets säkerhet.

Förbudet skall meddelas för viss tid, högst sex månader, men kan förlängas

för högst sex månader varje gång och återkallas, då anledning därtill finnes.

Förbudet gäller även skrift, som uppenbarligen utgives för att ersätta skrift,

som förbudet avser. Till skydd för de allmänna intressen, som nu angivits,

må Konungen enligt 3 § föreskriva, att tryckta skrifter före utgivandet skola

underkastas förhandsgranskning i den omfattning och ordning som prövas

erforderlig och lämplig. Innan beslut örn utgivningsförbud eller förhandsgranskning

meddelas, skall enligt 4 § yttrande inhämtas från tryckfrihetsnämnden.

För att tillvarataga omförmälda allmänna intressen må slutligen

chefen för justitiedepartementet i den utsträckning som prövas erforderlig

förbjuda införande till riket av tryckta skrifter, vilka äro avsedda att här spridas.

I fråga om sådant förbud skall icke krävas hörande av tryckfrihetsnämnden.

Den som utgiver skrift i strid mot meddelat utgivningsförbud eller

med åsidosättande av beslut örn förhandsgranskning eller av föreskrift vid

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

11

sådan granskning straffas enligt 6 § med dagsböter eller fängelse, varjämte

skriften skall vara förverkad. Samma skall gälla, om någon överskrider införselförbud.

Till förslaget örn tillägg i tryckfrihetsförordningen ansluta sig

förslag till vissa jämkningar i § 86 regeringsformen och § 1 mom. 2 tryckfrihetsförordningen.

De sakkunniga lia dessutom föreslagit vissa ändringar i § 4 tryckfrihetsförordningen,

avsedda att effektivisera tryckfrihetsförordningens granskningssystem.

Där så erfordras för att granskningen av tryckta skrifter skall kunna

ske samtidigt med utgivandet, skall chefen för justitiedepartementet sålunda

äga förordna särskilda ombud för vissa skrifter. De sakkunniga anföra,

att gällande tryckfrihetsförordning visserligen icke torde utesluta möjligheten

av en dylik anordning men att en uttrycklig bestämmelse härom likväl

syntes lämplig. Vidare föreslås, att även ombud i Stockholm skall berättigas

att besluta om kvarstad.

Över promemorian lia, efter remiss, yttranden inkommit från Överståthållarämbetet,

chefen för försvarsstaben, statens informationsstyrelse,

publicistklubben, svenska journalistföreningen, svenska tidningsutgivareföreningen

och svenska boktryckareföreningen.

Förslaget örn utgivningsförbud och förhandsgranskning har i princip tillstyrkts

av chefen för försvarsstaben och statens informationsstyrelse, varemot

Överståthållarämbetet funnit förslaget inge betänkligheter. Publicistklubben

och journalistföreningen lia ställt sig avvisande mot möjligheten att

införa utgivningsförbud, och tidningsutgivareföreningen har anmärkt, att

bestämmelserna örn utgivningsförbud och förhandsgranskning i utkastet till

den särskilda lag, som skulle utfärdas med stöd av tryckfrihetsförordningen,

icke innebära erforderliga garantier mot godtycke. Även i övrigt ha vissa

anmärkningar riktats mot förslaget.

Statens informationsstyrelse anför bl. a.:

Styrelsen ville kraftigt understryka angelägenheten av att även under sådana

extraordinära förhållanden som här avses en måttfullt avfattad saklig kritik

av regeringens och myndigheternas åtgöranden icke måtte undertryckas.

Landets fria traditioner på yttranderättens område borde icke lida någon inskränkning

i annat fall än då yttersta nöd sådant krävde. Vad som skulle

eftersträvas vore ett för landets välfärd oundgängligt förstärkt skydd mot

att tryckfriheten under farlig tid utnyttjades för en smädlig eller eljest landsfördärvlig

propaganda och mot spridandet genom pressen av sådana meddelanden

av nyhetskaraktär —■ vare sig de berörde utrikespolitiken, försvaret

eller folkförsörjningen —• vilkas publicering vore ägnad att skada rikets livsintressen.

De sakkunnigas förslag byggde på den uppfattningen, att en efter

fredsförhållanden avpassad tryckfrihet icke kunde eller borde upprätthållas

i krigstid. Eftersom inskränkningar i tryckfriheten i form av vissa kontrollåtgärder

kunde Idiva nödvändiga för handhavandet av rikets försvar, utginge

de sakkunniga från att dessa åtgärder kunde komma att tillgripas,

oavsett örn de vore grundlagsenliga eller ej. Enligt informationsstyrelsens

mening vore det — hur föga tilltalande ett dylikt perspektiv än kunde te sig

— fåfängt att blunda för sannolikheten av detta de sakkunnigas antagande.

Ur konstitutionell synpunkt måste det uppenbarligen vara alt föredraga, att

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Mcij:ts proposition nr 269.

genomförandet av den till synes oundvikliga nya ordningen skedde i överensstämmelse

med grundlagarna. Men även med hänsyn till tryckfrihetsintresset

torde det vara en fördel att de ifrågavarande kontrollåtgärderna

vöre reglerade i grundlag. Endast därigenom syntes någon säkerhet beredas

för att ingreppen ej bleve större än nöden krävde, medan frånvaron av normer

lämnade fältet fritt för överdrifter, sedan gränsen för det grundlagsenliga

viii en gång överskridits.

Vidare framhöll styrelsen, att uttrycket fara för rikets säkerhet i 2 § av

det särskilda lagutkastet vore till sin innebörd ganska oklart.

Styrelsen förordade jämväl ingripande mot tryckfrihetsmissbruk genom

stängning och beslagtagande av tryckerier.

Journalistföreningen yttrar bl. a.:

Att pressen under ett krig, vari Sverige vore invecklat, måste finna sig i

att samhället underkastade tidningarnas innehåll kontroll, kunde icke gärna

möta någon invändning från pressens sida, detta redan av den anledningen

att tidningarna icke alltid och allestädes kunde vara i besittning av den fackkunskap,

som krävdes för att bedöma vikten och värdet för landets försvarsställning

av en nyhet eller annan upplysning. För den press, som lojalt

ville tjäna landets intressen, vore det tvärtom ett önskemål att i tillfyllestgörande

omfattning lia tillgång till råd och vägledning från insiktsfulla

ombud för samhället i de många fall, då pressen under ett krig skulle ställas

inför tvistiga bedömningsfrågor. Men med mycket stort eftertryck måste

man i delta sammanhang understryka en mening i de sakkunnigas motivering:

’Det är visserligen oomtvistligt, att ett allt för starkt undertryckande

av nyhetsförmedlingen eller av ett lojalt meningsutbyte, i synnerhet om åtgärden

varar längre tid, kan visa sig ägnat att motverka sitt syfte och

tvärtom komma att giva anledning till ökad mottaglighet för okontrollerade

rykten och lättare utbredning inom befolkningen av sådana meningar och

stämningar, som äro ägnade att försvaga rikets försvarskraft.’ Om de restriktiva

åtgärderna skulle framkalla intrycket, att pressen icke hade sin frihet

i de avseenden, som de sakkunniga angivit, så hade man i själva verket

brutit sönder en långt ifrån betydelselös del av försvaret. Aktuella erfarenheter

vittnade om att påtryckningen på den allmänna opinionen nu som i

forna tider vore ett flitigt använt och under lämpliga förutsättningar säkerligen

verksamt vapen. Ett skydd däremot kunde icke åstadkommas enbart

med materiella medel vid gränserna. Anfallen mot opinionen måste mötas

med försvar på opinionsbildningens område. Därtill komme den verkan

pressen kunde utöva genom det intryck av stämningar och förhållanden,

som den meddelade till utlandet. Just under ett krig, vari Sverige vore invecklat,

skulle den svenska pressen i utlandet studeras med ett intresse och

i en omfattning, som pressen i små länder med egna nationalspråk eljest icke

iillvunne sig. Det vore då icke nog att hindra skadliga upplysningars spridande

över gränserna, men genom en positiv upplysning kunde pressen då

ha möjlighet att påverka uppfattningen om Sverige i en för landet och dess

försvarsläge gynnsam riktning. Men lika litet som man kunde vinna detta

mål med hjälp av regeringskommunikéer, lika litet vunnes det, örn opinionen

i in- och utlandet finge den uppfattningen, att pressen både i fråga örn

sin nyhetstjänst och i sina kommentarer endast gåve uttryck åt vad de styrande

ansåge lämpligt att släppa igenom. Skiljaktigheten mellan det intresse,

som å ena sidan demokratiernas och å den andra sidan diktaturernas

press åtnjöte, torde i detta hänseende vara ganska upplysande. Endast en

press, som inom gränserna för de lojala hänsynen till landets och folkets intressen

framträdde som en fri press och utåt bevarade detta intryck, vore så
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

13

lunda skickad att i krigstid intaga sin plats i försvarslinjen. Den av de sakkunniga

föreslagna lagstiftningen verkade i dessa hänseenden mindre betänklig

genom sin ordalydelse än genom de farhågor man kunde hysa i fråga

örn restriktionernas praktiska utformning.

Föreningen ifrågasatte starkt örn det ens i krigstid, samtidigt som pressen

underkastades förhandsgranskning, kunde vara nödvändigt att utsätta den

för ett indragningshot. Det förefölle, som om indragningshotet utan våda

kunde utmönstras ur lagen. Det mål man avsåge att nå vunnes helt visst

i möjlig omfattning genom förhandsgranskningen. Redan ett indragningshot

och än mera de indragningsåtgärder, som därav kunde bli följden, skulle

däremot inom som utom landet omedelbart framkalla ett intryck av en ofri

press.

Publicistklubben uttalar bl. a.:

Tillgripandet av både censur och indragningsmakt innebure en dubblering,

vars innebörd icke klargjorts. Uppenbarligen funnes vid sidan örn lösningen

indragningsmakt och censur alternativet att välja och kraftigare utnyttja

ettdera medlet, och erfarenheterna talade då avgjort för censureringsmetoden.

Under krig torde censuren ändå icke kunna helt umbäras. Indragningmakten

vore det betänkligaste medlet ur pressfrihetens synpunkt.

Dessa medel läge i linje med den redan givna befogenheten att begränsa tidningarnas

spridning medelst förbud mot postbefordran. Den praktiska och

psykologiska effekten av detta senare medel hade ännu inte erfarits och

borde under alla förhållanden avvaktas, innan man ginge vidare i samma

riktning. Indragningsmakten vore särskilt enligt svensk historisk erfarenhet

synnerligen betänklig och behovet därav vid sidan av censur hade inte

uppvisats.

Överståthållarämbetet anför bl. a.:

Vad som kunde ernås genom de föreslagna åtgärderna vore att hindra

tryckfrihetsmisshruk, som härflöte av mera tillfälliga misstag och förlöpningar.

Men när det gällde en legal opposition erbjöde förslaget obestridligen

möjligheter lill mycket långt gående ingrepp. Visserligen skulle

utgivningsförbud, förhandsgranskning och införselförbud icke kunna förekomma

annat än då dylika åtgärder vore påkallade till skydd för vissa i

lagen särskilt angivna allmänna intressen, nämligen rikets försvar, folkförsörjningen,

rikets vänskapliga förhållande till främmande makt, krigslydnaden

eller rikets säkerhet. Så obestämda som dessa begrepp vore, torde emellertid

i ett allvarligt läge praktiskt taget värjo kritiskt uttalande angående

landets styrelse kunna tolkas såsom stridande mot berörda allmänna intressen.

Särskilt syntes härvid uttrycket ''rikets säkerhet’ kunna givas en mycket

extensiv tolkning. I verkligheten torde den föreslagna lagstiftningen öppna

möjligheter till ett nästan fullständigt undertryckande av det tryckta ordets

frihet. Även örn man erkände behovet av att regeringsmakten i en kritisk

situation förfogade över effektiva medel för kontroll över nyhetsförmedling

och meningsutbyte, måste man därför ställa sig betänksam inför förslaget.

En omständighet, som ytterligare skärpte dessa betänkligheter vore

att under senare år riksdagens verksamhet såsom kontrollerande organ över

regeringen av flera skäl blivit av allt ringare omfattning. Den allmänhetens

kritik, som utgjorde en förutsättning för värjo demokratiskt styrelseskick,

hade härigenom kommit att huvudsakligen utövas genom pressen. Så mycket

viktigare framstode det då, alt denna kritik icke bringades till tystnad.

Beträffande de förhållanden under vilka ifrågavarande ingripanden böra

få ske, ansluta sig publicistklubben och journalistföreningen lill förslagets

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

ståndpunkt, att rikets krigsmakt skall i anledning av överhängande fara för

krig vara i sin helhet ställd på krigsfot. Chefen för försvarsstaben anser

däremot, att åtgärderna kunna vara påkallade även örn krigsfaran icke är att

beteckna såsom överhängande och då allenast en del av krigsmakten är försatt

på krigsfot. Jämväl statens informationsstyrelse förordar en utsträckning

av förslaget härutinnan. Styrelsen yttrar härom bl. a.:

Ett starkt behov för statsmakterna att i en för riket farlig tid äga medel

till stävjande av tryckfrihetsmissbruk kunde tvivelsutan föreligga, även örn

det aktuella läget till äventyrs medgåve att någon del av krigsmakten ej omfattades

av mobiliseringen. Erfarenheterna från det finsk-ryska krigets tid

torde giva belägg härför. Det syntes ock vara att räkna med, att en fortsatt

skärpning av de nuvarande krigförande makternas blockadpolitik skulle

Elinna bringa vårt land i en situation som, utan alt påkalla krigsmaktens

ställande på krigsfot, komme att kräva en mycket långt gående återhållsamhet

i den offentliga diskussionen av exempelvis frågor rörande folkförsörjningen.

Helt visst vore det ur alla synpunkter att föredraga, örn dylik återhållsamhet

kunde ernås på samförståndets och övertygelsens väg, utan tillgång

till särskilda tvångsmedel. Dessvärre nödgades styrelsen på grund av

gjorda erfarenheter uttala tvivel om att tillräcklig trygghet stöde att vinna på

detta sätt. Väl skulle oförbehållsamt erkännas, att den övervägande delen av

tidningspressen visat stor lojalitet och villigt efterkommit de råd och anvisningar,

styrelsen sin plikt likmätigt meddelat med avseende å nyhetsförmedlingen.

^ Men exempel saknades ej heller — och dessa härrörde ingalunda

blott från den statsfientliga pressen — därpå att strävandena från myndigheternas

sida att få till stånd ett samarbete mötts med fullständig brist på

förståelse. Mot en sådan inställning från enskilda pressorgans sida torde

endast maktmedel hjälpa. Givetvis vore det beklagligt att dessa också skulle

rikta sig mot den lojala pressen. Men det torde å andra sidan ej behöva

befaras, att för dennas vidkommande de ifrågasatta kontrollmöjligheternas

införande skulle vara ägnat att medföra några praktiska olägenheter. Styrelsen

förordade, att de yttre villkoren för kontrollens tillämpning icke bestämdes

så snävt som de sakkunniga föreslagit.

I vad angår förutsättningarna för utgivningsförbud har publicistklubben

yrkat att liksom enligt förordningen om transportförbud skall fordras fällande

jurydom enligt vissa lagrum eller ''godkännande’ av tryckfrihetsnämnden.

Tidningsutgivareföreningen har uttalat, att ett obegränsat spelrum

lämnats åt subjektiva bedömningsgrunder, enär skriftens utgivare icke behöver

ha varit åtalad än mindre fälld för att utgivningsförbud skall kunna

meddelas.

Beträffande reglerna örn förhandsgranskning anför tidningsutgivareföreningen,

att allvarliga betänkligheter kunna resas mot förslaget att sådan

granskning skall fa utövas i den omfattning och ordning som prövas erforderlig

och lämplig’. Censuren skulle följaktligen kunna drabba icke endast

meddelanden av militär eller i annat avseende riksviktig beskaffenhet utan

även rena åsiktsyttringar.

Lämpligheten av att höra tryckfrihetsnämnden före förordnande om utgivningsförbud

eller förhandsgranskning ifrågasättes av statens informationsstyrelse.

Enligt styrelsens mening vore det i ett läge sådant, som här förutsattes

vara för handen, uppenbarligen av vikt, att ett snabbt ingripande kun
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

15

de ske. Ansåges den föreslagna ordningen böra godtagas, vore det ofrånkomligt

att möjlighet bereddes till interimistiskt förordnande i ärendet.

Förslaget örn ändringar i 4 § tryckfrihetsförordningen har i allmänhet tillstyrkts

eller lämnats utan erinran i yttrandena. Överståthållarämbetet framhåller

emellertid att, då tryckfrihetsförordningen redan med nuvarande lydelse

torde lämna möjlighet för att granskningsarbetet å samma ort fördelas

på flera ombud, en särskild föreskrift härom synes överflödig. Publicistklubben

anser, att såsom en garanti mot godtycke och förhastade åtgärder

tryckfrihetsnämnden bör höras, innan särskilt ombud förordnas för övervakning

av viss tidning.

I den promemoria vari de sakkunniga framlagt resultatet av sin undersökning

i förevarande ämne framhålles, att landets nuvarande allvarliga läge

gåve anledning att överväga, om den gällande tryckfrihetslagstiftningen erbjöde

tillräckligt skydd för samhällets vitala intressen under en tid av svåra

påfrestningar. Tryckfriheten innebure rätt för envar att uttala sig örn samhälleliga

eller politiska spörsmål och förhållanden. Det fria ordets rätta

nyttjande ställde emellertid stora krav. Rätt brukat ledde det till en utveckling

av demokratien men innebure, missbrukat, särskilt i orostider en fara

för denna. När det gällde att meddela restriktioner mot det fria ordet, måste

man framgå med varsamhet, men å andra sidan måste samhället tillse, att

sådana missbruk ej finge förekomma som skadade landet. Uppenbart vore,

och detta torde även kunna anses bestyrkt av senaste tidens erfarenheter, att

pressens självdisciplin och lojalitet därvid hade den största betydelsen. Vid

krig eller överhängande fara för krig måste den personliga rörelse- och

handlingsfriheten antagas bliva mycket kringskuren. Tryckfriheten vore i

förhållande härtill icke av så självständig betydelse, att den kunde förbliva

orubbad. Å andra sidan måste stor försiktighet iakttagas, enär tryckfriheten

erbjöde ett medel till kontroll och dämpande av förhastade eller överdrivna

åtgärder. Ett försök att förutsättningslöst bedöma, huru förhållandena i vårt

land skulle komma att gestalta sig örn vi bleve indragna i ett krig — uttala

de sakkunniga — torde i själva verket giva vid handen, att det kunde bliva

omöjligt att handhava försvaret utan att tillgripa förhandscensur och utgivningsförbud.

Det kunde därför antagas, att dessa inskränkningar under

trycket av ett krigs nödläge kunde komma att tillgripas, oavsett örn de vore

medgivna genom en grundlagsändring i fredstid eller icke. Såtillvida gällde

den fråga, som nu förelåge till prövning, icke så mycket, huruvida censur

och indragningsmakt skulle införas under ett krig, utan endast örn de skulle

kunna komma till stånd i enlighet med grundlagarnas föreskrifter eller med

åsidosättande av dessa föreskrifter. Alt det förra alternativet vore att föredraga,

syntes icke kräva vidare diskussion.

I likhet med de sakkunniga har jag kommit till den uppfattningen, att de

möjligheter som för närvarande stå till buds när det gäller att anordna en

övervakning av pressen ej äro tillräckliga för att garantera den disciplin, som

pressmännen liksom alla andra medborgare måste underkasta sig under en

Departe
ments
chefen.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

svår tid. Vad det nu gäller är icke att föreskriva, att censur och dylika åtgärder

skola införas, utan att undanröja det i våra grundlagar givna hindret

mot åtgärderna samt att bestämma förutsättningarna för deras användning,

för det fall att de skulle bliva nödiga.

Vid prövningen av vilka åtgärder som böra få vidtagas måste självfallet

tillses, att icke mera vittgående inskränkningar ske än som äro oundgängligen

erforderliga. De sakkunniga ha varit medvetna om att invändningar

kunna riktas mot ingrepp i pressfriheten även i oroliga tider. I promemorian

återges dessa på följande sätt. Det vore oomtvistligt, att ett alltför

starkt undertryckande av nyhetsförmedlingen eller av ett lojalt meningsutbyte,

i synnerhet om åtgärden varade längre tid, kunde visa sig ägnat

att motverka sitt syfte och tvärtom komma att giva anledning till ökad mottaglighet

för okontrollerade rykten och lättare utbredning inom befolkningen

av sådana meningar och stämningar som vöre ägnade att försvaga rikets försvarskraft.

Det måste även beaktas, att efterhand som krigföringen föranledde

skärpta intrång i allehanda medborgerliga rättigheter av personlig och

ekonomisk natur tryckfriheten, rätt brukad, erbjöde värdefulla möjligheter

att genom offentlig granskning förebygga eller avhjälpa felgrepp samt även

att dämpa ett i och för sig kanske icke ogrundat missnöje hos allmänheten

och att vidmakthålla eller återställa förtroendet för den politiska och militära

ledningen.

I likhet med de sakkunniga anser jag emellertid, att dessa skäl ej äro

tillräckligt vägande i jämförelse med kravet på en effektiv kontroll för att

förebygga skada genom tryckfrihetsmissbruk. Behovet av skärpta bestämmelser

framstår klart mot bakgrunden av den redogörelse som i det föregående

lämnats för lagstiftningen i vissa främmande länder.

I en kristid är det uppenbarligen av betydelse, att regering och riksdag erhålla

pressens stöd. En oförsiktig publicering av uppgifter rörande utrikespolitiken

och försvarsmakten eller andra för samhället vitala intressen kan

försvaga landets militära eller ekonomiska motståndskraft, och även enstaka

missbruk av tryckfriheten kunna bliva ödesdigra. Av särskild betydelse under

ett krigs påfrestningar är vidare att samhörighetskänslan och allmänandan

stärkas samt att misströstan och modlöshet förhindras att vinna insteg

bland befolkningen. Med hänsyn härtill måste stora krav ställas på

pressen och dess bruk av tryckfriheten. Med stöd av senaste tidens erfarenheter

kan man utgå ifrån att i Sverige, där styrelsen är uppbyggd på

demokratisk grund och alltså uppbäres av folkets förtroende, den övervägande

delen av pressen företräder en meningsriktning överensstämmande med regeringens

och på denna grundval lojalt samarbetar med den ansvariga statsledningen.

Det kan likväl icke anses uteslutet att undantag förekomma och

att detta i en farlig tid kan medföra olyckliga verkningar för rikets säkerhet.

I ett sådant läge måste möjligheter finnas att på ett effektivt sätt ingripa

mot pressorgan, vilka göra sig skyldiga till missbruk av tryckfriheten som

kunna medföra dylika verkningar. Främst gäller detta ytterlighetspartiernas

press och vissa därmed besläktade, i utländskt intresse utgivna propagandaalster.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Vid bedömandet av nu ifrågavarande spörsmål bör beaktas, att dessa äga

nära samband med bestämmelserna om förbud enligt 3 § 10 mom. tryckfrihetsförordningen

att offentliggöra för landets försvarskraft skadliga uppgifter.

Vid anmälan förut denna dag av förslag till ändring i nämnda lagrum

har jag framhållit, att sadant förbud vöre ett ingripande av mindre

långt gående natur än preventiv censur och att censuren borde tillgripas först

när det visade sig att förbud enligt 3 § 10 mom. tryckfrihetsförordningen ej

hade önskvärd effekt.

De sakkunniga ha ansett erforderligt, att möjligheter tillskapas att föreskriva

utgivningsförbud beträffande periodiska skrifter och preventiv censur

beträffande tryckta skrifter överhuvud. För att dessa åtgärder icke

skola kringgås eller eljest till sitt syfte motverkas genom hit införda skrifter

har vidare föreslagits, att förbud skall kunna meddelas att i riket införa

skrifter.

I sitt yttrande över förslaget har Överståthållarämbetet anfört, att de

nämnda åtgärderna öppnade möjligheter till ett nästan fullständigt undertryckande

av det fria ordet. Även om man erkände behovet av att i en

kritisk situation förfoga över effektiva medel för kontroll över nyhetsförmedling

och meningsutbyte, mäste man därför ställa sig betänksam inför

förslaget. Publicistklubben och journalistföreningen ha avstyrkt förslaget

örn utgivningsförbud. Därvid har framhållits, att ett sådant förbud vore

den ur pressfrihetens synpunkt betänkligaste åtgärden och att redan ett indragmngshot

skulle såväl inom som utom landet framkalla ett intryck av en

ofri press. Behov av utgivningsförbud vid sidan av censur hade icke uppvisats

och kunde starkt ifrågasättas.

I likhet med de sakkunniga haller jag för sannolikt, att därest vårt land

blir indraget i krig, det kan visa sig ofrånkomligt att tillgripa såväl utgivningsförbud

för periodiska skrifter som censur. Utgivningsförbud kan vara

nödvändigt, då ingrepp erfordras mot missbruk av tryckfriheten, som härflyta

av en samhällsfientlig inställning, eller då eljest anledning finnes att

befara ett åsidosättande av föreskrift örn censur. Vidare bör möjlighet finnas

att meddela förbud att hit införa tryckta skrifter. Däremot finner jag

i likhet med de sakkunniga ej anledning att föreslå bestämmelser örn rätt

att stänga och beslagtaga boktryckerier.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle de ifrågavarande åtgärderna kunna

vidtagas, utom i fall av krig, även da krigsmakten i anledning av överhängande

krigsfara är i sin helhet ställd på krigsfot. Med överhängande krigsfara

avse de sakkunniga, att krigsutbrott är att räkna med såsom en omedelbart

förestående eventualitet. Av chefen för försvarsstaben har påyrkats,

att åtgärderna skulle få komma till användning jämväl vid partiell mobilisering

och oavsett örn krigsfaran kan betecknas såsom överhängande. Såsom

skäl härför har anförts, att vid partiell mobilisering det militärpolitiska

läget ofta kunde förutsättas vara sadant att behov av de föreslagna åtgärderna

föreligger, och vidare att det då krigsfaran är överhängande kunde

visa sig omöjligt att med erforderlig snabbhet genomföra dessa åtgärder.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 269.

2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

Även statens informationsstyrelse har ansett, att villkoren för åtgärdernas

tillämpning icke böra bestämmas så snävt som föreslagits.

Åtgärder av nu ifrågavarande slag böra komma till användning endast

då det i ett för landet synnerligen kritiskt läge befinnes oundgängligen erforderligt.

Jag är ense med de sakkunniga därom att förutsättningen för

åtgärdernas tillämplighet bör i första hand vara krig, däri riket är invecklat.

Vad angår utgivningsförbud synes det med hänsyn till åtgärdens allvarliga

natur vara anledning att begränsa dess användning till det fall att

krig utbrutit. Däremot bör såsom de sakkunniga föreslagit möjligheten

hållas öppen för införande av censur och införselförbud, då fara för krigsutbrott

är för handen. Enligt de sakkunnigas förslag skall krigsfaran vara

''överhängande’, och därjämte fordras att rikets krigsmakt är ''ställd på

krigsfot’, varmed avses att allmän mobilisering påbjudits. En dylik bestämning

av krigsfaran synes mindre tillfredsställande. Den grad av krigsberedskap

som av de sakkunniga torde åsyftas behöver numera icke förutsätta

allmän mobilisering. Att i lagtexten uttryckligen angiva att krigsfaran

skall vara överhängande torde vara av ringa värde. Särskilt med hänsyn till

vår tids anfallstaktik är det svårt att på förhand bedöma graden av krigsfara,

och det kan dessutom av psykologiska skäl vara betänkligt att angiva,

att en dylik skärpning av faran inträtt. Tillräckliga garantier mot att åtgärderna

tillgripas i annat fall än då läget så oundgängligen fordrar kunna

erhållas därigenom att i den särskilda lag rörande åtgärdernas närmare

anordning, som grundlagsbestämmelserna förutsätta, upptagas stadganden

som medgiva tillämpning av åtgärderna endast under förutsättning att riksdagen

samtycker därtill. Utöver vad de sakkunniga föreslagit torde, i överensstämmelse

med ett flertal på senare tid tillkomna fullmaktslagar, böra

stadgas att örn riksdagen icke är samlad, Kungl. Maj:t skall äga utfärda

förordnande örn lagens tillämpning endast under förutsättning att riksdagskallelse

utgått eller att riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio

dagar. Ett av Kungl. Maj:t under sådana förhållanden meddelat förordnande

bör upphöra att lända till efterrättelse, örn det ej godkännes av riksdagen

inom trettio dagar från det denna sammanträtt.

Med anledning av vad sålunda anförts bör i tryckfrihetsförordningen intagas

bestämmelse att, då riket befinner sig i krig eller krigsfara, må i den

ordning som stadgas i särskild av Konungen och riksdagen samfällt stiftad

lag meddelas föreskrift om förhandsgranskning av tryckta skrifter och om

förbud att i riket införa sådana skrifter samt att vid krig må i samma ordning

föreskrivas utgivningsförbud rörande periodiska skrifter. Härjämte

bör angivas att i den särskilda lagen må stadgas straff för överträdelse av

vad enligt lagen föreskrives. De angivna stadgandena föreslås införda i en

ny § 6 i tryckfrihetsförordningen.

I överensstämmelse med de sakkunnigas förslag bör vidare ett förbehåll,

som avser dessa åtgärder, intagas i § 86 regeringsformen. Ett liknande

förbehåll är även påkallat med hänsyn till den tidigare omförmälda bestämmelsen

i § 1 mom. 2 tryckfrihetsförordningen. Då det förslag till

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

19

revision av ansvarigheten för tryckta skrifter, som senare i dag kommer

att anmälas, innefattar helt ny lydelse av § 1 tryckfrihetsförordningen,

torde ändringen böra upptagas i samband därmed.

Frågor örn lagstiftning, som grundar sig på den föreslagna § 6 i tryckfrihetsförordningen,

torde böra behandlas av riksdagens konstitutionsutskott,

och det synes vara lämpligt, att utskottet erhåller självständig initiativrätt

i sådan frågor. Med hänsyn härtill bör ändring av § 38 morn. 1 riksdagsordningen

vidtagas.

Antagandet av en på § 6 tryckfrihetsförordningen grundad lag bör ej uppskjutas

till dess en situation inträder, som påkallar lagens tillämpning. Den

torde emellertid såsom antytts böra få karaktären av fullmaktslag.

De sakkunniga ha föreslagit, att tryckfrihetsnämndens yttrande skulle inhämtas

före beslut om utgivningsförbud eller förhandsgranskning. Lämpligheten

härav har ifrågasatts i ett yttrande, enär en sådan anordning skulle

medföra tidsutdräkt och därigenom kunna omöjliggöra ett tillräckligt snabbt

ingripande.

Det lärer visserligen ej vara att befara, att yttrande över ett tillämnat beslut

av denna natur icke skulle komma att avgivas med erforderlig skyndsamhet.

Emellertid kan ifrågasättas, huruvida tryckfrihetsnämnden, som

tillsättes av Kungl. Maj:t, är det för ändamålet mest lämpade organet. Med

hänsyn till de nämnda åtgärdernas utomordentliga betydelse torde det vara

önskvärt, att riksdagens organ för tryckfrihetens vård lämnas tillfälle att

taga ståndpunkt till beslut att vidtaga sådan åtgärd. Jag finner mig därför

böra föreslå, att yttrandet i stället skall inhämtas från tryckfrihetskommittén.

Beträffande den särskilda fullmaktslagens utformning må vidare anmärkas

följande.

1 §■

Denna paragraf innehåller de förut omnämnda bestämmelserna om att

lagen skall tillämpas först sedan särskilt förordnande härom meddelats.

2 §•

I fråga om förutsättningarna för utgivningsförbud, förhandsgranskning

och införselförbud föreslogo de sakkunniga, att utgivningsförbud skulle få

tillgripas, om innehållet i skrift vid upprepade tillfällen visat sig ägnat att

skada rikets försvar eller folkförsörjning eller att störa dess vänskapliga

förhållanden till främmande makt eller att undergräva krigslydnaden eller att

eljest framkalla fara för rikets säkerhet. Till skydd för dessa allmänna intressen

skulle även förhandsgranskning och införselförbud få tillgripas.

Det torde vara lämpligt, att lagen i denna del avfattas i närmare överensstämmelse

med förordningen örn transportförbud för vissa periodiska

skrifter. I enlighet härmed bör i 2 § stadgas, att utgivningsförbud för

periodisk skrift må meddelas, örn skriftens innehåll visat sig vid upprepade

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 269.

tillfällen ägnat att framkalla fara för rikets säkerhet eller skada rikets

förhållande till främmande makt eller undergräva krigslydnaden eller ock

därmed åsyftats att förbereda samhällsordningens omstörtande med våldsamma

medel eller med hjälp av främmande makt. Av hänvisningar i 3

och 4 §§ följer, att förhandsgranskning och införselförbud skola få meddelas

till skydd för de allmänna intressen, som sålunda angivits i 2 §.

Med hänsyn till att utgivningsförbud skall ifrågakomma endast under

krig anser jag det icke vara lämpligt att, såsom i ett yttrande över sakkunnigförslaget

yrkats, uppställa som villkor för meddelande av sådant förbud,

att skriften förklarats brottslig av jury eller att indragning av densamma

godkänts av tryckfrihetskommittén.

De sakkunniga ha, efter förebild från transportförbudsförordningen föreslagit,

att förbudet även skall gälla skrift, vilken uppenbarligen utgives för

att ersätta skrift, som förbudet avser. En redaktionell ändring har vidtagits

i detta stadgande för att tydligare utmärka, att utgivningsförbud skall

inbegripa icke blott en skrift som börjat utgivas efter förbudet utan även

en skrift som tidigare funnits och som efter förbudets meddelande sprides

för att ersätta den förbjudna.

3 §•

I förtydligande syfte och för att bringa stadgandet i överensstämmelse

med straffbestämmelsen i 6 § har särskilt angivits, att förhandsgranskning

skall innefatta befogenhet för granskningsmyndigheten att meddela sådana

föreskrifter som föranledas av granskningen.

4 §•

I fråga om förhandsgranskning torde tryckfrihetskommitténs hörande

böra begränsas till de fall, då granskningen endast skall avse vissa skrifter.

5 och 6 §§.

Dessa paragrafer överensstämma med de sakkunnigas utkast.

övergångsbestämmelsen.

Lagen bör träda i kraft i samband med grundlagsändringarna i ämnet.

De sakkunniga ha vidare föreslagit vissa ändringar i § 4 tryckfrihetsförordningen.

I syfte att granskning av skrifter skall kunna ske samtidigt med

att de utgivas och kvarstad därigenom kunna verkställas innan spridning

skett, föreslogs att chefen för justitiedepartementet skulle äga att förordna

särskilt ombud för övervakning av vissa skrifter. Såsom de sakkunniga påpekat

torde emellertid något formellt hinder icke föreliggga att fördela

granskningen av utgivna skrifter mellan flera ombud å samma ort. Särskilt

stadgande härom är alltså överflödigt. Därest denna möjlighet skulle ut
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 269.

21

nyttjas på sätt de sakkunniga tänkt sig, är emellertid uppenbarligen stor

varsamhet av nöden, övervakning av vissa tidningar genom särskilda ombud

skulle lätt skapa onödig irritation. Svårigheten att erhålla lämpliga

ombud för en sådan granskning ligger i öppen dag. Systemet torde icke

medföra någon verklig nytta.

Ej heller torde tillräckliga skäl föreligga att såsom de sakkunniga föreslagit

giva justitieministerns tryckfrihetsombud i Stockholm befogenhet att förordna

om kvarstad. ♦

I enlighet med vad sålunda anförts har inom departementet utarbetats

förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen

samt till införande i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad

såsom § 6, ävensom förslag till lag med vissa bestämmelser örn tryckta

skrifter vid krig eller krigsfara.»

Föredraganden hemställer härefter, att ifrågavarande förslag till ändrad lydelse

av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordningen samt till införande

i tryckfrihetsförordningen av en ny paragraf, betecknad såsom § 6, måtte

föreläggas riksdagen till prövning i grundlagsenlig ordning, ävensom att förslaget

till lag med vissa bestämmelser om tryckta skrifter vid krig eller krigsfara

måtte föreläggas riksdagen till antagande under förutsättning att ändringarna

i regeringsformen och riksdagsordningen samt tillägget till tryckfrihetsförordningen

bliva av riksdagen i grundlagsenlig ordning beslutade.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Tage Evers.

Bihang till riksdagens protokoll 19M.

1 sami. Nr 269.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:422 Skrivelse till Norlången i anledning av Kungl. Marits proposition till riksdagen med förslag till ändrad lydelse av § 86 regeringsformen och § 38 riksdagsordnin s. 1 i texten
  2. 1LU 1940:52 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående förbud mot vissa sammanslutningars verksamhet, dels ock vissa i ämnet väck s. 3 i texten