Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om höjning av utskiftningsskatten

1940-05-10 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:273, Med förslag till förordning om höjning av utskiftningsskatten

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

1

Nr 273.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om höjning av utskiftningsskatten; given Stockholms

slott den 10 maj 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om höjning av utskiftningsskatten.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang lill riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 273.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 273

Förslag

till

förordning om höjning av utskiftningsskatten.

Härigenom förordnas — med ändring av vad i 1 § förordningen den

27 juni 1927 (nr 321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags och solidariska

bankbolags tillgångar1 stadgats rörande skattesatsen för utskiftningsskatten

— att nämnda skatt skall tillsvidare utgå med trettio kronor för

varje fullt hundratal kronor av det beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,

men äger icke tillämpning i fall då beslut av aktiebolag örn nedsättning av

aktiekapitalet eller beslut örn aktiebolags trädande i likvidation anmälts för

registrering före den 15 november 1939.

1 Senaste lydelse av 1 § se SFS 1938:373.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

10 maj 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn

höjning av utskiftningsskatten samt anför därvid följande:

Utskiftningsskatt erlägges jämlikt förordningen den 27 juni 1927, nr 321,

till staten av svenskt aktiebolag, som i samband med nedsättning av aktiekapital

eller vid bolagets upplösning utskiftar tillgångar, och utgår å därvid

utskiftat belopp, i den mån detta icke är att anse såsom återbäring av

tillskjutet belopp. Utskiftningsskatten är sålunda en skatt å besparade vinstmedel,

vilka ej i vanlig ordning utdelats utan tillfalla aktieägare först i

samband med bolagets upplösning eller nedsättning av aktiekapital. Skatten

utgör 12 procent å det belopp som sålunda skall beskattas. När ett

företag bedrives i aktiebolagets form, utgör skatten å utdelningarna den

från skattesystemets utgångspunkter primära skatten, genom vilken vederbörlig

hänsyn tages till aktieägarnas skatteförmåga. Skatten å själva aktiebolagen

avser i första hand att åstadkomma merbeskattning av inkomster

förvärvade genom bolagen. Den omständigheten, att vid ett bolags upplösning

ingen del av de till aktieägarna utskiftade beloppen beskattas såsom utdelning

hos dessa, betecknar alltså i och för sig en lucka i systemet. Denna

utfylles genom utskiftningsskatten, i det att vid utskiftningen en proportionell

skatt uttages av aktiebolaget i stället för skatt direkt å aktieägarna.

Utskiftningsskattens karaktär framstår särskilt tydligt, örn man jämför med

förhållandet i fråga örn ekonomiska föreningar. Beträffande dessa förefinnes

nämligen ej någon sådan lucka som beträffande aktiebolagen, utan

besparade vinstmedel, som utskiftas i samband nied föreningens upplösning,

beskattas såsom utdelning hos föreningsdelägarna i vanlig ordning.

Utskiftningsskatten har sålunda intet direkt samband med aktiebolagens beskattning.

Dess utformning bestämmes i stället helt av aktieägarnas egen

beskattning.

Anledningen till att utskiftningsskatten infördes var emellertid ej blott

den, att därigenom en lucka i skattesystemet blev i viss mån tilltäppt, utan

också den, alt en tendens bade förmärkts att systematiskt utnyttja den möj
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 273-

lighet till erhållande av skattefrihet som förelåg, i det man i stället för att utdela

vinster i vanlig ordning upplöste aktiebolagen och eventuellt bildade

nya bolag.

Skattesatsen för utskiftningsskatten var till en början 5 procent. I samband

med 1938 års skattereform1 höjdes skattesatsen till 12 procent. Såsom

motivering för åtgärden anfördes den höjning av inkomstbeskattningen som

ägt rum sedan utskiftningsskatten infördes. Då denna skatt skulle utgöra

kompensation såväl för stats- som kommunalskatten å utdelningar, syntes

en lägre skattesats än 12 procent knappast kunna dåmera ifrågakomma.

En skattesats av denna storlek syntes också vara erforderlig för att förekomma

att större inkomsttagare tillfälligt utnyttjade aktiebolagsformen för

att hemtaga mer eller mindre tillfälliga större inkomster i fall då de skulle

kunna finna det med sin fördel bättre förenligt att betala den skatt, som

belöpte å aktiebolaget såsom sådant, jämte utskiftningsskatten, än att erlägga

den personliga skatt, varom fråga skulle varit, örn bolaget ej bildats.

Den omständigheten, att för vinster, som vore höga i förhållande till bolagets

storlek, skatten vid den samtidigt genomförda proportionella beskattningen

av aktiebolag bomme att bliva avsevärt sänkt, gjorde det till en angelägenhet

av vikt att höjningen av utskiftningsskatten företoges.

I en inom finansdepartementet upprättad, den 24 april 1940 dagtecknad

promemoria har frågan om en höjning av utskiftningsskatten upptagits till

behandling. Under erinran om att skattesatsen för utskiftningsskatten bör

stå i viss relation till den procentsats, som gäller vid beskattning av utdelningar,

lämnas i promemorian till en början i tabellform uppgift å den

skatteprocent, varmed utdelningen skulle ha beskattats, örn den tillfallit fysisk

person med beskattningsbart belopp (beskattningsbar inkomst) -— oavsett

utdelningen — å respektive 5,000, 10,000, 25,000 och 100,000 kronor,

enligt de grunder, som fastställts för budgetåren 1938/39 och 1939/40 samt,

på sätt framgår av propositionen nr 185 med förslag till förordning örn värnskatt

för budgetåret 1940/41, antagits skola komma att gälla för sistnämnda

budgetår (inkomst- och förmögenhetsskatt med bottenskatten vid 120 °/o

samt värnskatt enligt förslaget). För budgetåret 1938/39 (utdebitering på

grundval av taxeringen år 1938) har räknats med en genomsnittlig kommunal

uttaxering (kommunal inkomstskatt, municipalskatt, landstingsskatt,

vägskatt) för hela riket av 10 kronor 20 öre per skattekrona. För budgetåret

1939/40 lia fullständiga statistiska upplysningar rörande kommunalbeskattningen

ännu icke kunnat erhållas, men med ledning av tillgängliga uppgifter

rörande landstingens, städernas och vägdistriktens utdebitering och under

antagande av oförändrad utdebitering i landskommunerna har den genomsnittliga

kommunala utdebiteringen på grundval av 1939 års taxering

beräknats till 10 kronor 65 öre per skattekrona. För budgetåret 1940/41

har antagits samma utdebitering som för budgetåret 1939/40.

1 Se 1936 års skattekommittés betänkande (S. O. U. 1937:42) sid. 195—197, prop. 258/1938

sid. 186—187, 200, bevillningsutskottets betänkande 32/1938 sid. 56.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

5

Tabellen har följande utseende:

Budgetåret 1938/39

Budgetåret 1939/40

Budgetåret 1940/41

Beskatt-

ningsbart

belopp

(inkomst)

Summa

stats- skatter

o. komm.

progr.- skatt

Summa

kommu-

nala

skatter

Summa

skatter

Summa

stats-

skatter

Summa

kommu-

nala

skatter

Summa

skatter

Summa

stats-

skatter

Summa

kommu-

nala

skatter

Summa

skatter

Kr.

P r

o c e

n t

5,000

6.23

10.20

16.43

9.90

10.65

20.55

12.10

10.65

22.75

10,000

11.87

10.20

22.07

17.70

10.65

28.35

19.80

10.65

30.45

25,000

17.33

10.20

27.53

29.70

10.65

40.35

33.80

10.65

44.45

100,000

30.73

10.20

40.93

47.70

10.65

58.35

52.30

10.65

62.95

I promemorian påpekas, att — såsom framginge av sammanställningen

— den år 1938 företagna höjningen av skattesatsen för utskiftningsskatten

redan från början knappast varit tillräcklig. Sedan dess hade den direkta

beskattningen, särskilt den statliga, undergått en betydlig skärpning,

som finge antagas bliva i huvudsak bestående under de närmaste åren. En

höjning av utskiftningsskatten syntes därför vara ofrånkomlig så mycket

mera som någon tendens till ökning av de utskiftade beloppen under senaste

tiden kommit till synes. Med hänsyn till skattebelastningen å fysiska

personer syntes skattesatsen för utskiftningsskatten icke böra sättas lägre

än till 30 procent.

I promemorian beröres därefter ett spörsmål, som vid tidigare utredningar

rörande utskiftningsskatten varit föremål för uppmärksamhet. Härom

anföres följande:

Enligt 54 § kommunalskattelagen och 7 § förordningen om statlig inkomstoch

förmögenhetsskatt äro svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar,

vilka icke driva bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse,

frikallade från skattskyldighet för utdelning från svenska aktiebolag

och svenska ekonomiska föreningar. Skattefriheten avser att undvika

s. k. kedjebeskattning och infördes beträffande statsbeskattningen år

1928. Med hänsyn till dessa bestämmelser kunde det möjligen anses följdriktigt

att från skatteplikt till utskiftningsskatt även undantaga vad som vid

nedsättning av aktiekapital i eller upplösning av svenskt aktiebolag utskiftas

till annat sådant bolag eller svensk ekonomisk förening.

I propositionen 134-11927, som ligger till grund för lagstiftningen om utskiftningsskatt,

fann emellertid föredragande departementschefen vägande

skäl tala mot en utsträckning av skattefriheten för utdelning å aktier till

området för utskiftningsskatten. Mot en skattefrihet talade för det första

rent praktiska hänsyn. Sålunda anfördes, att för det utskiftande företaget

det skulle bliva hart när omöjligt att tillfredsställande utreda, i vilka fall

utskiftade medel tillfallit någon, som borde åtnjuta skattefriheten, samt att

taxeringsförfarandet skulle försvåras. För övrigt förelåge ej fullt samma

skäl, som föranlett friheten från skattskyldighet för utdelning, i^ det att det

vore en väsentlig skillnad mellan ett bolag, som för ett ändamålsenligt be
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

c

Kungl. Maj-.ts proposition nr 273.

drivande av sin verksamhet krävde en organisation med dotterbolag, och

ett bolag, som funne en dylik anordning obehövlig och upplöste dotterbolaget.

Det stöde dessutom moderbolaget fritt att före dotterbolagets trädande

i likvidation genom utdelning uttaga dotterbolagets besparade vinstmedel,

så att till utskiftning återstode allenast aktiekapital och reservfond.

Dessutom kunde befaras, att en dylik skattefrihet beträffande utskiftningsskatten

skulle kunna användas till ett kringgående av författningen. Med

anledning därav och då den genom utskiftningsskatten vunna lösningen av

frågan örn beskattning av bolags besparade vinstmedel tills vidare måste

betraktas såsom i viss mån provisorisk, fann departementschefen sig icke

böra föreslå liknande bestämmelser om skattefrihet beträffande utskiftade

medel som i fråga örn utdelning till aktiebolag.

Bolagsskattebereclningen upptog i sitt år 1931 avgivna betänkande (S. O. U.

1931:40) — i samband med ett förslag om höjning av skattesatsen för utskiftningsskatten

från 5 till 10 % — förevarande fråga till behandling. Beredningen

föreslog därvid en bestämmelse av innehåll att därest vid utskiftning

av bolags tillgångar medel, som träffats av utskiftningsskatt, tillskiftats

svenskt aktiebolag eller svensk ekonomisk förening eller ock fysisk

person, som är rörelseidkare och för sin rörelse innehaft den eller de aktier,

för vilka utskiftning skett, skulle mottagaren, såvida medlen eller del därav

för honom utgjort vinst, vara berättigad att av statsverket utbekomma den

på medlen belöpande utskiftningsskatten, dock ej mera än vad som motsvarade

en niondel av vinsten. Förslaget sammanhängde helt med den av beredningen

jämväl behandlade frågan om beskattning av vinst vid avyttring

av aktier, som äro att räkna såsom tillgång i rörelse. I den mån vinst

uppstode genom avyttring av dylika aktier, skulle enligt beredningens förslag

sådan vinst utgöra intäkt av rörelsen. Beredningen hade övervägt, huruvida

beskattning av vinst genom utskiftning såsom inkomst av tillfällig

förvärvsverksamhet (realisationsvinst) borde berättiga till restitution av utskiftningsskatt.

En sådan utsträckning av rätten till restitution syntes dock

icke tillräckligt motiverad ur de synpunkter som föranlett förslaget om restitution

av utskiftningsskatt. Beredningen framhöll, att realisationsvinstbeskattning

redan förekom vid sidan av utskiftningsskatten.

I yttrande över bolagsskatteberedningens betänkande tillstyrkte kammarrätten

förslaget om höjning av skatteprocenten för utskiftningsskatten men

avstyrkte — huvudsakligen av praktiska och statsfinansiella skäl -— den

ifrågasatta restitutionsrätten. Beredningens förslag att beskatta vinst på försäljning

av aktier i rörelse m. m. såsom inkomst av rörelse avstyrktes jämväl

av kammarrätten och upptogs ej vid 1938 års skattereform.

1936 års skattekommitté, vars år 1937 avgivna förslag låg till grund för

den år 1938 vidtagna höjningen av skattesatsen för utskiftningsskatten, avsåg

att göra övriga med utskiftningsskatten sammanhängande frågor, däribland

nu förevarande spörsmål, till föremål för ytterligare överväganden.

Kommittén avslutade emellertid sitt arbete utan att hava behandlat vare

sig dessa frågor eller vissa andra till ett senare skede av utredningen sparade

spörsmål. Dessa voro nämligen enligt kommitténs mening av den beskaffenhet,

att med utredningen därav kunde på grund av nu inträdda förhållanden

anstå eller att de lämpligen kunde upptagas till behandling i

annan ordning.

Av vad nu anförts torde framgå svårigheten att finna en tillfredsställande

lösning av förevarande spörsmål. Detta torde få upptagas till fortsatt

behandling vid en kommande översyn av de skatter, som i skilda avseenden

komplettera skattesystemet, särskilt utskiftnings- och ersättningsskatter
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

7

na. Den skärpta beskattningen av fysiska personer torde göra etet nödvändigt

att snart igångsätta en dylik utredning. Den nu starkt motiverade höjningen

av utskiftningsskatten kan emellertid icke uppskjutas i väntan på

resultatet härav. Det må för övrigt framhållas att skälen för en utvidgning

av friheten från kedjebeskattning för aktiebolag och ekonomiska föreningar

till ifrågavarande område icke äro oomtvistliga. De av departementschefen

vid framläggandet av 1927 års proposition anförda synpunkterna mot en

dylik skattefrihet torde nämligen fortfarande böra tillmätas stor betydelse.

Beträffande tidpunkten för genomförandet av den föreslagna skärpningen

av utskiftningsskatten anföres i promemorian, att då höjningen av den

vanliga inkomstbeskattningen till största delen föranletts av den rådande

krissituationen, det syntes befogat att från den föreslagna skärpningen av

utskiftningsskatten undantaga utskiftade belopp i de fall då beslut av aktiebolag

om nedsättning av aktiekapitalet eller beslut om aktiebolags trädande

i likvidation anmälts för registrering före den 1 september 1939. Att skattehöjningen

såtillvida gjordes retroaktiv, att den träffade bolag, som efter

nämnda tidpunkt beslutat utskifta kapital, syntes icke kunna föranleda berättigad

gensaga. I och med krigsutbrottet måste nämligen risken av skärpt

direkt beskattning hava varit uppenbar. I detta sammanhang erinras i promemorian

därom att för budgetåret 1939/40 såväl fysiska som juridiska personer

genom den i december 1939 beslutade värnskatten fått vidkännas ett

tillägg av stor omfattning till den i juni samma år i vanlig ordning fastställda

inkomst- och förmögenhetsskatten.

Vid promemorian var fogat ett inom finansdepartementet upprättat förslag

till förordning om höjning av utskiftningsskatten. Med hänsyn till att

vid inkomstbeskattningen den extraordinära beskattningen icke inarbetats i

de vanliga skatteskalorna har det synts lämpligt att låta ändringen av skattesatsen

för utskiftningsskatten meddelas i en särskild förordning. Övergångsbestämmelsen

har formulerats i anslutning till motsvarande bestämmelse

vid 1938 års ändring (förordning den 17 juni 1938, nr 373). I promemorian

anmärkes, att på grund av övergångsbestämmelsen den höjda skattesatsen

icke skulle komma att tillämpas vid årets taxering, men att proposition i ämnet

likväl, särskilt för att skapa full klarhet på denna punkt för de skattskyldiga,

syntes böra avgivas till årets riksdag.

Över promemorian ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av kammarrätten,

riksräkenskapsverket, kommerskollegium, Överståthållarämbetet ävensom

länsstyrelserna i Östergötlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt Västernorrlands

län. Kommerskollegium har vid sitt utlåtande fogat infordrade

yttranden från Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare.

Kammarrätten, riksräkenskapsverket, Överståthållarämbetet och de hörda

länsstyrelserna lia samtliga icke funnit anledning till erinran mot det i promemorian

framlagda förslaget. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

tillfogar, att förslaget, som enligt länsstyrelsens uppfattning ur olika synpunkter

vore lämpligt avvägt, utgjorde en nödvändig åtgärd till förhindrande

av medelsdispositioner inom aktiebolagen, som stöde i strid mot ut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Majlis proposition nr 273.

skiftningsskattens grunder, samtidigt som de inträffade krisförhållandena

syntes göra att den ökade skattetungan i dylika fall finge anses vara både

naturlig och rimlig.

Länsstyrelsen i Malmöhus län motiverar sitt tillstyrkande av förslaget

på följande sätt:

Det lär inte kunna bestridas, att utskiftningsinstitutet i hög grad missbrukats

för vinnande av skattelättnad, och åtgärder till förekommande härav

böra på intet sätt anses opåkallade. Den nu ifrågasatta höjningen av utskiftningsskatten

kan väl i viss mån tjäna såsom korrektiv häremot, även om

detta korrektiv icke kan anses i alla avseenden tillfredsställande. Därest

man nämligen avser att med utskiftningsskatten träffa fonderade vinstmedel,

och örn något annat kan icke gärna bliva tal, kommer ju detta att för

bolaget innebära en dubbelbeskattning. Ifrågavarande vinstmedel hade väl

riktigare bort skattläggas hos aktieägarna. Sett ur denna synpunkt kommer

den till ett visst procenttal fastställda utskiftningsskatten att verka förryckande

på den progression som fastställts för inkomstbeskattningen i övrigt.

Men icke nog härmed: effektiviteten av en förhöjd utskiftningsskatt såsom

barriär mot eventuellt missbruk blir belt och hållet beroende av till vilket

inkomstskikt aktionärerna eller huvudparten av dem äro att hänföra. I betraktande

av att utskiftning i skattelindringssyfte i de flesta fall försiggå

inom familjebolag eller bolag med allenast ett färre antal aktieägare, vilka

i regel befinna sig rätt högt på inkomstskalan, torde lätt inses, att den nu till

30 procent föreslagna höjningen av utskiftningsskatten långt ifrån kan anses

utgöra en tillförlitlig spärr mot missbruk. Sådant torde överhuvud taget

knappast kunna förhindras genom åtgärder av denna art. Frågan synes

emellertid med det snaraste böra göras till föremål för utförlig utredning

och lagstiftning. Då emellertid i det nu framlagda förslaget till förordning

om höjning av utskiftningsskatten ifrågasatts en giltighetstid allenast tills

vidare, har länsstyrelsen mot detsamma intet att erinra.

Sveriges industriförbund, med vilket Stockholms handelskammare instämmer,

anför:

Före införandet av utskiftningsskatten år 1927 hade förbundet tillfälle att

framlägga sina synpunkter på denna form av beskattning, därvid förbundet

gav uttryck åt en kritisk inställning till vissa av de principer, på vilka skatten

var uppbyggd. Utskiftningsskatten vore — anförde förbundet —- avsedd

att träffa icke blott aktiebolags samlade fonderade årsvinster — vilka skulle

lia blivit taxerade till B-skatt, därest denna bibehållits — utan den ginge vida

utöver inkomstskattebegreppet, i det att den vore avsedd att jämväl träffa

vinst, som vid bolagets upplösning och realisationen av dess egendom befunnes

lia uppstått genom värdestegring å denna. Skatten vöre sålunda att

betrakta såsom ett slags värdestegringsskatt å bolags egendom, som folie

helt utom vårt skattesystem i övrigt och som icke hade någon motsvarighet

för andra skattskyldiga. Ett annat principiellt fel hos utskiftningsskatten

vore, att de, som finge vidkännas densamma, i stor utsträckning bleve andra

än de, som dragit fördel av de vinster som beskattades. Det kunde sålunda

inträffa, att ett bolag, som under en följd av år drivit en vinstgivande rörelse

och som därunder förmått konsolidera sin ställning, på grund av försämrade

konjunkturer med ty åtföljande tillbakagång i rörelsen nödgades för undvikande

av förluster träda i likvidation. Därvid komme bolaget att få erlägga

utskiftningsskatt för de besparade vinstmedlen. Aktieägarna, som måhända

köpt sina aktier under uppgångsperioden till högt pris, finge kanske

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

9

vidkännas förlust vid upplösningen, men icke desto mindre komme de att

drabbas av skatt för den vinst bolaget haft många år tidigare och som i själva

verket icke kommit dem utan förutvarande aktieägare till godo. Enligt

förbundets mening vore det fullt naturligt, om de aktieägare, som drabbades

av utskiftningsskatten, skulle betrakta detta såsom en svår orättvisa.

Då år 1928 den s. k. kedjebeskattningen avskaffades, borde såsom följd

vidtagits därav betingade ändringar av jämväl reglerna angående utskiftningsskatt.

Frågan härom blev visserligen diskuterad men föranledde av

olika skäl icke till någon åtgärd. Det väsentliga skälet torde hava varit, att,

såsom av departementschefen anfördes, »den genom utskiftningsskatten

vunna lösningen av frågan örn beskattning av bolags besparade vinstmedel

tills vidare måste anses såsom i viss mån provisorisk». I bolagsskatteberedningens

år 1931 framlagda betänkande upptogs emellertid frågan och förslag

gjordes örn det här avsedda spörsmålets ordnande genom ett restitutionsförfarande.

Detta förslag har hittills lämnats obeaktat. 1936 års skattekommitté,

på vars förslag skattesatsen för utskiftningsskatten år 1938 höjdes

från ursprungliga 5 till 12 procent, avsåg att göra de med utskiftningsskatten

sammanhängande spörsmålen till föremål för ytterligare överväganden men

avslutade dock sitt arbete utan att hava behandlat dessa och vissa andra

frågor och under uttalande, att desamma vöre av beskaffenhet, att med utredningen

därav kunde anstå eller att de lämpligen kunde upptagas till behandling

i annan ordning.

Då nu i den remitterade promemorian göres förslag om ytterligare höjning

av skattesatsen, nämligen till icke mindre än 30 procent, vitsordas ånyo

behövligheten av att de med utskiftningsbeskattningen sammanhängande

spörsmålen upptagas till översyn, därvid tillägges, att den skärpta beskattningen

av fysiska personer torde göra det nödvändigt att snart igångsätta en

dylik utredning.

Att utskiftningsskatten i sitt nuvarande skick är en oriktigt utformad och

för den skull orättvis skatt har således varit erkänt allt från beskattningens

tillkomst. Anledningarna till att intet hittills åtgjorts för bättrandet av det

felaktiga må vara vilka som helst. Uppenbart är i alla händelser, att i samma

mån som skattens tyngd ökas känslan av orättvisan måste hos dem, som

därav drabbas, bliva allt starkare. Det är icke rimligt att fortsätta med att

hänvisa till blivande utredningar samtidigt med att förslag göres örn omedelbar

höjning av skattesatsen till att motsvara nära en tredjedel av det beskattningsbara

beloppet. Oriktigheten av ett dylikt tillvägagående framträder

så mycket mera som det icke lärer med fog kunna göras gällande, att

detsamma är påkallat av något betydande fiskalisk! intresse. Däremot kan

lill vägagåendet väl bliva lill nackdel även för det allmänna genom att möjligheterna

att vidtaga nyttiga organisatoriska ändringar inom näringslivet försvåras.

Den så länge i utsikt ställda utredningen bör antagas kunna hinna färdigställas

i så god tid, att förslag i ämnet må kunna redan innevarande år

föreläggas riksdagen, som tvivelsutan kommer att sammanträda även under

hösten. Sedan frågan örn utskiftningsskattens skärpning nu blivit väckt

och genom den uppgjorda promemorians utremitterande gjorts offentlig,

synes hinder ej böra möta mot att de beskattningsregler, sorn må följa av

utredningen, göras retroaktiva genom alt förklaras tillämpliga i sådana fall,

då beslut örn likvidation eller nedsättning av aktiekapital registrerats, förslagsvis

efter den t maj 1940.

Oavsett huruvida den av förbundet härmed påkallade utredningen kommer

till stånd eller icke, hör förslaget i promemorian ali den avgörande tidpunkten

skall bestämmas till den I september 1939 icke godtagas. Motivet

Milling till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 273. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 273.

Departements
chefen.

härför säges vara, att risken av skärpt direkt beskattning måste hava varit

uppenbar i och med krigsutbrottet. Det är emellertid löga sannolikt, att

krigsutbrottet framkallat benägenhet hos bolagen att utskifta kapital i syfte

att undgå beskattning. Fastmera torde få antagas, att utskiftning, även

efter krigsutbrottet, regelmässigt förestavats av fullt legitima skäl. Med de

stegrade krav på likviditet, som kriget allmänt medfört för bolagens del,

torde för övrigt möjligheterna att återbetala kapital till aktieägarna hava

högst avsevärt beskurits. En utskiftning av kapital — i samband med likvidation

eller eljest —- är dessutom i allmänhet en för ett bolag så betydelsefull

och genomgripande åtgärd, att den överväges under rätt lång tid, innan

den sättes i verket. Allt detta gör, att den föreslagna retroaktiviteten —

frånsett att den principiellt är förkastlig — icke kan anses sakligt motiverad.

Det bör erinras om, att den år 1938 företagna höjningen av utskiftningsskatten

endast drabbade sådana beslut örn likvidation eller nedsättning

av aktiekapital, som registrerats efter tidpunkten för offentliggörandet

av förslag i ämnet.

Kommerskollegium anför:

Utskiftningsskatten, vilken tillkom för att fylla den lucka i skattesystemet,

som uppstod med den s. k. B-skattens upphävande, var redan från början

i viss mån att betrakta såsom en provisorisk lösning av detta spörsmål.

Vissa brister, som vidlåda denna skatteform, ha bl. a. från näringslivets sida

framhållits. Det är givet, att dessa framträda skarpare ju högre skattebelastningen

göres. Då emellertid utskiftningsskatten är en beskattning hos

aktiebolaget av dess besparade vinstmedel vid utskiftningen härav, vilken

träder i stället för den skatt, som skulle uttagits bos aktieägaren, om vinstmedlen

utdelats, måste för vinnande av en likformig beskattning krävas,

att skattesatsen avpassas efter skattebelastningen å fysiska personer och

att denna anpassning icke fördröjes. Kollegium anser sig därför böra tillstyrka

den föreslagna höjningen av utskiftningsskatten. Med en höjning av

skattesatsen blir det emellertid allt angelägnare, att den avsedda utredningen

av de hithörande skatteproblemen i möjligaste mån påskyndas.

I avseende å den föreslagna retroaktiviteten av skattehöjningen finner

kollegium de av industriförbundet anförda skälen tala för att i överensstämmelse

med vad fallet var vid 1938 års skattehöjning den tidpunkt, då förslag

i ämnet offentliggjordes, blir avgörande och att sålunda den höjda skatten

tillämpas där beslut örn nedsättning av aktiekapital eller likvidation

anmälts för registrering efter nämnda tidpunkt.

Nödvändigheten av att utskiftningsskatten höjes för vinnande av bättre

överensstämmelse med den nuvarande, starkt förhöjda skattenivån för fysiska

personer är — såsom framgår redan av de i departementspromemorian

anförda siffrorna — uppenbar och bar också i de avgivna yttrandena allmänt

vitsordats. Emot den föreslagna skattesatsen, 30 procent, lia de myndigheter,

som yttrat sig över promemorian, ej heller haft något att erinra.

De i ärendet börda näringsorganisationerna ha emellertid, under förmenande

att utskiftningsskatten i dess nuvarande skick vore oriktigt utformad och

fördenskull orättvis, yrkat uppskov med skattehöjningen i avbidan på ny utredning

i ämnet. Då organisationerna därvid även gått in på frågan örn den

principiella motiveringen för skatten, vill jag endast erinra, att bolagsskatteberedningen,

som företagit den senaste fullständiga utredningen i hithörande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 273.

11

frågor, vid granskning av nämnda motivering funnit densamma alltjämt

vara hållbar. För egen del anser jag att den föreslagna höjningen av utskiftningsskatten

utan dröjsmål bör genomföras. Såsom i promemorian anförts

torde en allmän översyn av utskiftnings- och ersättningsskatterna

och därmed sammanhängande problem snart få vidtagas, särskilt med

hänsyn till nödvändigheten att om möjligt täcka de luckor som kunna

finnas i skattesystemet. Att uppskjuta den starkt påkallade höjningen

av utskiftningsskatten i avbidan på nämnda utredning, som med hänsyn

till svårighetsgraden av hithörande problem icke kan tänkas bliva slutförd

på kort tid, synes mig icke böra ifrågakomma.

Beträffande tidpunkten för skattehöjningens inträdande har i promemorian

föreslagits, att från skärpningen skulle undantagas utskiftade belopp i

de fall då beslut om nedsättning av aktiekapitalet eller trädande i likvidation

anmälts för registrering före den 1 september 1939. Till denna ståndpunkt

ha samtliga hörda myndigheter utom kommerskollegium anslutit sig.

Sistnämnda myndighet har understött ett av näringsorganisationema framställt

yrkande, att tidpunkten för förslagets offentliggörande (den 24 april 1940) i

detta hänseende skulle vara avgörande, så att de bolag, som dessförinnan

anmält nedsättning av aktiekapitalet eller likvidation, skulle gå fria från

skattehöjningen. Utan att anlägga fiskaliska synpunkter på saken kan jag

för min del icke finna det annat än rimligt att — liksom samtliga fysiska

och juridiska personer genom värnskatten drabbades av en opåräknad tillläggsbeskattning

för det löpande budgetåret — de aktiebolag, som efter

krigsutbrottet beslutat utskiftning av kapital, få betala utskiftningsskatt efter

en skattesats som anpassats efter det nya läget. Jag vill likväl förorda den

jämkningen i förslaget, att den avgörande tidpunkten bestämmes till dagen

för avlämnandet i riksdagen av propositionen om värnskatt, eller den 15

november 1939.

I det vid promemorian fogade författningsförslaget, som vid remissen ej

föranlett någon erinran, torde övergångsbestämmelsen böra ändras i enlighet

med vad nu anförts.

Föredraganden hemställer härefter, att förenämnda förslag till förordning

om höjning av utskiftningsskatten måtte genom proposition föreläggas riksdagen

till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition

av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

V. Schwartz.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:408 Skrivelse till Kortningen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående underlättande av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer. a1 i texten
  2. BevU 1940:45 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om höjning av utskiftningsskatten jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten