Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om vissa ändringar i värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443)

1940-05-17 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:284, Med förslag till lag om vissa ändringar i värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443)

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

1

Nr 284.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om vissa ändringar i värnpliktslagen den 30

juni 1936 (nr 443); given Stockholms slott den 17

maj 1940.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om vissa ändringar i värnpliktslagen den 30

juni 1936 (nr 443).

GUSTAF.

Per Edvin Sköld.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 samt.

Nr 284.

1M7 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Förslag

till

Lag:

om vissa ändringar i värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443).

Härigenom förordnas, dels att § 19 mom. 1 e), § 22 e), § 241), § 27 mom. 3 A

samt § 55 värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443) skola upphöra att gälla,

dels att § 1, § 3 mom. 1, § 4, § 5 mom. 2, § 7, § 16 mom. 2, 3, 4 och 5,

§ 19 mom. 3 och 4, § 26, § 27 mom. 2 och 2 a1), § 33 mom. 1 samt § 34 mom. 2

samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan sägs, dels och att till

§ 19 skall fogas ett nytt moment, betecknat 5, av nedan angivna lydelse.

§ 1.

Svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår, under vilket

han fyller tjugu år, till och med det, under vilket han fyller fyrtiosex år.

Ar svensk---i riket.

§3.

1. Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Tjänstetiden i

beväringen är sexton år.

I krigstid---de inkallade.

§4.

Från värnpliktens fullgörande frikallas den, som till följd av lyte, stadigvarande

sjukdom, kroppslig svaghet eller annan dylik orsak icke är duglig

till krigstjänst.

§ 5.

2. Tjänstetiden i-----mom. 1 sägs.

Har värnpliktig utan laga förfall eller beviljat uppskov under något år

uteblivit från inskrivning eller under något år av tjänstetiden uteblivit från

honom enligt § 27 under samma år åliggande tjänstgöring, må detta icke

räknas honom till godo såsom tjänsteår i beväringen, förrän han fullgjort

all honom enligt § 27 åliggande tjänstgöring eller tjänstgöringsskyldighet

enligt nämnda lagrum av annat skäl icke längre föreligger för honom.

Huru förhållas skall, då värnpliktig uteblivit från endast del av årets tjänstgöring,

bestämmer Konungen.

§ 7-

Vapenför värnpliktig uttages till linjetjänst. Icke vapenför värnpliktig,

som icke är till krigstjänst oduglig, uttages till handräckning stjänst.

§ 16-

2. Förefinnes anledning till uppskov enligt mom. 1 ännu vid inskrivningsförrättningen

det år, under vilket den värnpliktige fyller tjugufyra år,

befrias han från fullgörande av i § 27 föreskriven tjänstgöring.

*) Se 1939: 223.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

3. Bliver inskriven värnpliktig till följd av sädan orsak, som omförmäles

i § 4, oduglig till krigstjänst, äger kan att, på framställning hos behörig

inskrivningsnämnd, varda frikallad från värnpliktens vidare fullgörande.

4. I enahanda ordning skall vidare från fullgörande av i § 27 föreskriven

tjänstgöring befrias:

a) till svensk----tjugusex år;

b) svensk medborgare---tjugusex år; samt

c) en var — — — mom. 1 stadgas.

5. Där, utan att fall, varom ovan i denna paragraf sägs, är för handen,

synnerliga skäl därtill föreligga, må Konungen helt eller delvis befria inskriven

värnpliktig, som därom anhåller, från fullgörande av i § 27 föreskriven

tjänstgöring.

§ 19.

3. Under den---av sjörullföringsbefälhavaren.

Beslut, som av områdesbefälliavaren meddelas i sådant ärende, skall underställas

näst därefter sammanträdande inskrivningsrevision och må ej gälla,

förrän detsamma blivit av revisionen prövat; dock att sjörullföringsbefälhavares

beslut beträffande å sjömanshus inskriven värnpliktig, som med

laga förfall varit frånvarande från inskrivningsförrättning, skall gälla, till

dess detsamma blivit av revisionen prövat.

4. Sjörullföringsbefälhavaren må även under den del av året, som infaller

emellan inskrivningsrevisionens sammanträde och näst infallande inskrivningsförrättning,

utöva i mom. 3 omförmälda åligganden och befogenheter

beträffande å sjömanshus inskriven värnpliktig, vilken med laga förfall

varit frånvarande från inskrivningsförrättning för sjömanshus eller som haft

fast anställning såsom sjökadett, kustartillerikadett, reservkadett, mariningenjörskadett,

marinintendentskadett eller reservintendentskadett.

Under nu nämnd tid må jämväl inskrivningsbefälhavare beträffande å

sjömanshus icke inskriven värnpliktig, som haft fast anställning såsom sjökadett,

kustartillerikadett, reservkadett, mariningenjörskadett, marinintendentskadett

eller reservintendentskadett, utöva i mom. 3 omförmälda åligganden

och befogenheter.

Beslut, som — —- —- inskrivningsnämnden prövat.

5. I andra fall än som i mom. 3 och 4 avses må Konungen, när särskilda

skäl därtill äro, medgiva icke inskriven värnpliktig eller värnpliktig,

som vid tidigare inskrivningsförrättning eller eljest frikallats från värnpliktens

fullgörande, att undergå inskrivning utan att avvakta näst infallande

inskrivningsförrättning. Sådan inskrivning ombesörjes av vederbörande inskrivningsbefälhavare

eller sjörullföringsbefälhavare med de åligganden och

befogenheter, som enligt mom. 1 tillhöra inskrivningsnämnd.

§ 26.

Av infanteriet, trängtrupperna och intendenturtrupperna tilldelade, till

linjetjänst uttagna värnpliktiga, vilka icke avlagt studentexamen eller erhållit

avgångsbetyg från gymnasiets eller lyceets näst högsta årsklass vid allmänt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ls proposition nr 284.

läroverk eller vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt

vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, uttagas 20 % för utbildning

till underbefäl eller fackmän.

§ 27.

2. Tjänstgöringstid för värnpliktiga, uttagna till handräckningstjänst.

Till handräckningstjänst uttagen värnpliktig är skyldig att, på sätt

Konungen närmare förordnar, under fredstid tjänstgöra i sammanlagt etthundraåttio

dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras antingen i en följd

eller ock med en första och en andra tjänstgöring. Tjänstgöringen skall

fullgöras före utgången av andra året efter inskrivningsåret.

2 a. Beredskapstjänstgöring.

Värnpliktig, som uttagits till linjetjänst vid hären eller i linjetjänst tilldelats

kustartilleriet, är skyldig att under fredstid, där Konungen med hänsyn

till krigsberedskapen så prövar nödigt och i den ordning Konungen bestämmer,

fullgöra en beredskapsövning om högst trettio dagar före utgången

av fjärde året efter inskrivningsåret.

§ 33.

1. För värnpliktig —--annorlunda bestämma:

a) att den värnpliktige under hela sin tjänstetid tillhör icke blott det

truppslag vid hären eller den tjänst vid marinen eller flygvapnet, som han

tilldelats eller vartill han överförts, utan även den värnpliktsgrupp, vartill

han uttagits eller överförts;

b) att den---han överföres; samt

c) att, om---tillhörande landstormen.

§ 34.

2. Värnpliktig, som i mom. 1 omförmäles, överföres till linjetjänst, därest

han ej med hänsyn till sin kroppsbeskaffenhet eller eljest bör överföras till

handräckningstj änst.

Denna lag träder i tillämpning omedelbart efter utfärdandet, där ej annat

framgår av det följande.

De nya bestämmelserna i § 1 och § 3 mom. 1 skola — utan hinder av

vad § 52 värnpliktslagen innehåller däremot stridande — första gången tilllämpas

å de värnpliktiga, vilka enligt de äldre bestämmelserna skolat med

utgången av år 1940 jämlikt § 1 upphöra att vara värnpliktiga eller jämlikt

§ 3 mom. 1 övergå till landstormen.

Bestämmelserna i § 27 mom. 2 och 2 a skola i sin äldre lydelse alltjämt

tillämpas å före år 1940 inskrivna, till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga.

År 1940 inskrivna, till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga skola i

den ordning Konungen närmare bestämmer överföras till linjetjänst.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

5

Utdrag av ''protokollet över försvarsärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 17 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler vissa spörsmål

rörande ändringar i värnpliktslagen och anför därvid följande.

I. Ändring av värnpliktsåldern samt tjänstetiden i beväringen och landstormen

(värupliktslagen §§ 1 och 3).

Tidigare i dag har jag anmält frågan om vissa förändringar i arméns

krigsorganisation m. m. och därvid hemställt om avlåtande av proposition

till riksdagen med därav föranledda förslag.

I värnpliktshänseende påkallar den föreslagna förändrade arméorganisationen,

för att det därigenom uppkommande ökade personalbehovet skall

säkerställas, att tjänstetiden i beväringen utökas med ett år och sålunda bestämmes

till 16 år i stället för nuvarande 15. Då landstormen härigenom

går miste om en årsklass, erfordras jämväl en ökning av tjänstetiden i landstormen

med ett år, eller med andra ord en höjning av värnpliktsålderns

övre gräns från nuvarande 45 till 46 år.

I anslutning till det anförda upptager det förslag till lag om vissa ändringar

i värnpliktslagen som jag här går att framlägga dels den ändringen

i § 1, att svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår, under

vilket han fyller tjugu år, till och med det, under vilket han fyller fyrtiosex

år, dels oek ändrad lydelse av § 3 mom. 1, varigenom tjänstetiden i beväringen

bestämmes till sexton år.

De nya bestämmelserna torde böra tillämpas första gången å de årsklasser,

vilka enligt nuvarande bestämmelser skolat med utgången av år 1940 upphöra

att vara värnpliktiga respektive överföras till landstormen.

II. Frågan om de värnpliktigas hänförande till årsklass (årsgrupp)

(§ 5 mom. 2 värnpliktslagen).

I skrivelse den 8 november 1939 har riksdagens militieombudsman gjort

framställning rörande åtskilliga spörsmål beträffande de värnpliktigas rullföring

och inkallelse, vilka spörsmål blivit aktuella genom erfarenheter i

sammanhang med inkallelser till förstärkt försvarsberedskap.

Sedan chefen för försvarsstaben anbefallts att avgiva yttrande över militie
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

ombudsmannens nämnda framställning, har överbefälhavaren över rikets försvarskrafter

på föredragning av chefen för armén i skrivelse den 18 december

1939 med förmälan att den utredning som i anledning av remissen påginge

i ärendet ännu icke kunnat slutföras — anfört, att ur ärendet syntes

kunna utbrytas och behandlas för sig frågan om de värnpliktigas hänförande

till årsklass (årsgrupp).

I sistnämnda avseende har militieombudsmannen anfört i huvudsak följande:
Av

grundläggande betydelse för den värnpliktige, när han skulle söka

bedöma sin eventuella inställelseskyldigliet vid en inkallelse, vore att lian

visste, vilken årsklass han tillhörde. Årsklassen kunde nämligen icke alltid

betecknas med det år, under vilket den värnpliktige fyllt tjugo år. Om den

värnpliktige utan laga förfall uteblivit från inskrivning eller från honom

åliggande tjänstgöring, finge det år han uteblivit icke räknas honom till

godo såsom tjänsteår i beväringen. Den värnpliktige kunde sålunda icke

alltid lita på, att den årsklassbeteckning, som angåves av hans värnpliktsn.

ummer, vore riktig. . Visserligen angåves i det bevis om fullgjord mönstring,

som den värnpliktige erhölle vid den årliga mönstringen, vilken årsklass

han tillhörde, men ofta undginge denna uppgift hans uppmärksamhet.

Ofta strede den sålunda erhållna uppgiften om årsklass mot anteckningarna

i inskrivningsboken. Det vore nämligen synnerligen vanligt, att en omföring

av en värnpliktig från en årsklass till en annan icke föranledde någon

rättelse eller komplettering av den värnpliktiges inskrivningsbok, vare sig

detta berodde på att boken icke av rullföringsbefälhavaren infordrades för

vederbörlig antecknings införande eller, vilket vore långt vanligare, på att

den värnpliktige underläte att ställa sig till efterrättelse rullföringsbefälhavarens

anfordran att insända boken. Själva inskrivningsnumret, som ju

innehölle en uppgift om årsklass (årsgrupp) vid inskrivningen, ändrades aldrig

vid omföringar. Att värnpliktig icke . finge räkna sig år, under vilket han

utan laga förfall uteblivit från inskrivning eller tjänstgöring, till godo såsom

tjänsteår i beväringen, vållade även svårigheter när det gällde att bedöma,

vid vilken ålder den värnpliktige överginge från beväringen till landstormen.

Värnpliktig tillhörde, nämligen beväringen i femton tjänsteår, icke till viss

levnadsålder. Om visst år icke av den värnpliktige finge tillgodoräknas

såsom, tjänsteår, uppskötes därmed också inträdet i landstormen. Då inskrivningsboken

ofta saknade anteckning om överföring till landstormen hade

den värnpliktige icke alltid så lätt att avgöra om han tillhörde beväringen

eller landstormen. Det anförda kunde betecknas såsom en av de brister i

själva systemet för de värnpliktigas rullföring m. m. som medverkat till att

inkallelseförfarandet fungerat mindre tillfredsställande genom att inkallelsekungörelserna

icke kunnat avfattas med erforderlig tydlighet.

För egen del har överbefälhavaren anfört i huvudsak följande:

Aven överbefälhavaren ansåge, att nuvarande lagbestämmelse angående

tillgodoräknande av tjänsteår i beväringen — med därav följande svårighet

för såväl myndigheter som värnpliktiga att rätt hänföra dessa senare

till arsklass (årsgrupp) — vore en av de mest bidragande orsakerna

till att felaktigheter förekommit i samband med inkallelse av äldre värnpliktiga.

Det syntes därför önskvärt, att nämnda lagbestämmelse ändrades

i sådan riktning, att överensstämmelse mellan födelseår och årsklass i största

möjliga utsträckning .åstadkommes. Inskrivningsböckernas uppgifter om

födelseår kunde nämligen så gott som undantagslöst anses vara riktiga.

Syftet syntes kunna nås därest § 5 värnpliktslagen ändras därhän, att det

år, då värnpliktig utan laga förfall eller beviljat uppskov uteblivit från in
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

skrivning eller tjänstgöring, finge tillgodoräknas honom såsom tjänstetid

respektive tjänsteår i beväringen, så snart lian fullgjort all honom enligt

§ 27, mom. 1 eller 2 och 2 a, värnpliktslagen åliggande tjänstgöring eller

sedan tjänstgöringsskyldighet enligt sistnämnda lagrum av annat skäl icke

längre förelåge för honom. Härigenom komme nämligen varje värnpliktig

från och med den tidpunkt, då han fullgjort beredskapsövning eller därifrån

befriats, att redovisas i årsklass (årsgrupp) motsvarande sitt födelseår ända

till dess han skulle fullgöra obligatorisk landstormsövning. Fullgjordes icke

landstormsövningen i rätt tid, kunde omföring utan olägenhet ske på sätt

nu vore föreskrivet. Yore den värnpliktige vid omföringen från femte årsklassen

så gammal, att han redan uppnått landstormsåldern, borde omföringen

på samma sätt som nu ske till landstormens yngsta årsklass i

stället för till åldersklassen. Dessa båda fall inverkade emellertid icke på

inkallelseförfarandet vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap ur

den värnpliktiges synpunkt. Eullförings- och landstormsområdesbefälet måste

dock alltid ihågkomma, att landstormens yngsta årsklass kunde innefatta

icke »rättåriga» värnpliktiga. Någon ändring i nuvarande bestämmelser

syntes i dessa fall icke erforderlig. Genom den ifrågasatta lagändringen

skulle en avsevärt ökad säkerhet vinnas ifråga om inkallelseförfarandet vid

mobilisering m. m. Den som uteblivit från inskrivning eller tjänstgöring

kunde icke heller sägas därigenom undslippa att sona sin förseelse. För

uteblivandet hade han nämligen i varje fall blivit bestraffad. Den ytterligare

bestraffning, som förlusten av tjänstetidsberäkning i beväringen sannolikt

avsåge att utgöra, kunde näppeligen hava någon reell betydelse så

länge dels landstormen toges i anspråk för rikets försvar i praktiskt taget

samma utsträckning som beväringen, dels värnplikten upphörde med det

kalenderår, under vilket den värnpliktige fyllde fyrtiofem år, oavsett huru

länge han undanhållit sig från inskrivning eller tjänstgöring. Tjänstetidsberäkningen

enligt nuvarande grunder medförde emellertid en avsevärd extra

arbetsbörda för rullföringsbefälet, oreda och oklarhet ur inkallelsesynpunkt

såväl vid landstormsövningar som vid mobilisering m. m. samt betydande

kostnader för statsverket i form av hämtnings-, rese- och postverkskostnader

etc. Nu ifrågavarande ändringar kunde vidtagas helt oberoende av den omläggning

av de värnpliktigas rullföring och redovisning, som i övrigt kunde

visa sig erforderliga.

Den ifrågasatta ändringen av § 5 värnpliktslagen krävde motsvarande andringar

i inskrivningsförordningen. Sålunda måste ändringar införas i § 5

mom. 2, § 86 mom. 4 och 5, samt i § 88, mom. 1 d).

I anslutning härtill har överbefälhavaren hemställt, att § 5 mom. 2 värnpliktslagen

måtte erhålla följande lydelse:

»Tjänstetiden i beväringen beräknas från början av nyssnämnda år. Vad

sålunda sagts skall gälla även för värnpliktig, som till följd av laga förfall

eller beviljat uppskov inskrives under ett senare år än i mom. 1 sägs.

Har värnpliktig utan laga förfall eller beviljat uppskov under något ar

uteblivit från inskrivning eller under något år av tjänstetiden uteblivit från

honom enligt § 27 under samma år åliggande tjänstgöring, må detta år

räknas honom till godo såsom tjänstetid, respektive tjänsteår i beväringen

först sedan han fullgjort all honom enligt § 27 mom. 1 eller 2 och 2 a åliggande

tjänstgöring eller sedan tjänstgöringsskyldighet enligt nämnda lagrum

av annat skäl icke längre föreligger för honom. Huru förhållas skall,

då värnpliktig uteblivit från endast del av årets tjänstgöring, bestämmer

Konungen.»

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Departements

chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Den nuvarande ordningen för de värnpliktigas rullföring och inkallelse till

tjänstgöring har i vissa avseenden fungerat på ett mindre tillfredsställande

sätt, då den utsatts för större påfrestningar, såsom var fallet vid höstens

inkallelser till förstärkt försvarsberedskap. Visserligen torde då en viss

ovana vid dylika inkallelser av mera omfattande slag hava bidragit till svårigheterna,

men under alla förhållanden kvarstå — såsom militieombudsmannen

i sin förenämnda skrivelse närmare framhållit — vissa brister i

systemet, som skulle kunna avhjälpas genom ändrade bestämmelser. En av

dessa brister har avseende å de värnpliktigas hänförande till årsklass (årsgrupp).

Nu gällande bestämmelser därutinnan äro, såsom militieombudsmannen

och chefen för försvarsstaben framhållit, ägnade att medföra en viss

oklarhet ur inkallelsesynpunkt, i det att den värnpliktiges födelseår stundom

icke överensstämmer med året för den årsklass (årsgrupp), vartill han

hänföres. Denna olägenhet torde, såvitt värnpliktslagen angår, kunna undanröjas

genom en ändring i § 5 mom. 2 av den innebörd chefen för försvarsstaben

föreslagit. En dylik ändring upptages därför i det lagförslag jag

här går att framlägga.

III. Upphävande av värnpliktslagens bestämmelser om befrielse på

grund av familj eskäl från värnpliktens fullgörande i fredstid

(§ 4 värnpliktslagen).

Enligt 1914 års värnpliktslag (SE nr 202) § 16 mom. 2 kunde uppskov

med inskrivning till nästföljande års inskrivningsförrättning medgivas ende

arbetsföre sonen, sonsonen eller dottersonen till orkeslös eller vanför fader,

farfader, morfader eller till änka, frånskild eller övergiven hustru eller ogift

kvinna, ende arbetsföre fostersonen till orkeslös eller vanför fosterfader

eller till fostermoder, ävensom ende arbetsföre brodern till ett eller flera

minderåriga eller vanföra faderlösa syskon, dock endast såvida sagda föräldrar,

far- eller morföräldrar eller fosterföräldrar eller syskon voro av hans

arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende. Hade sådan för sitt uppehälle

av den värnpliktiges arbete väsentligen beroende anhörig, som nyss

nämnts, av samme värnpliktige erhållit försörjning alltifrån början av

kalenderåret närmast före inskrivningsförrättningen eller, där behovet av

försörjning uppstått först vid senare tidpunkt, alltifrån behovets uppkomst,

kunde även i det fall, att den värnpliktige icke var den ende arbetsföre

sonen, sonsonen, dottersonen, fostersonen eller brodern, uppskov med inskrivningen

medgivas honom, därest han var den ende, som veterligen kunde

lämna nödigt försörjningsbidrag.

Förefanns anledningen till uppskovet ännu vid inskrivningsförrättningen

det år, under vilket den värnpliktige'' fyllde tjugufyra år, frikallades han

enligt samma paragrafs mom. 3 från värnpliktens fullgörande i beväringen

under fredstid.

I 1924 års proposition (nr 21) med förslag till värnpliktslag likställdes

värnpliktiga, vilkas hustru och barn enligt 1912 års familjeunderstödsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

9

ordning kunde komma i åtnjutande av dylikt understöd, i fråga om rätten

till uppskov med och frikallelse från värnpliktens fullgörande med de i § 16

mom. 2 av 1914 års lag avsedda värnpliktiga. Denna ändring dikterades

av sociala och humanitära skäl och av hänsyn till det enligt 1924 års försvarsproposition

minskade behovet av vapenövade.

1924 års riksdags försvarsutskott utgick i sitt utlåtande nr 2 (sid. 309)

från, att såväl )de i 1914 års lags § 16 mom. 2 avsedda värnpliktiga som

ock s. k. familjeförsörjare skulle frikallas från värnpliktens fullgörande under

fredstid och hemställde fördenskull, att stadgande härom måtte införas i

4 §, som i anledning därav borde uppdelas på två skilda moment.

I 1925 års proposition (nr 51) med förslag till värnpliktslag upptogs § 4

med i stort sett den av 1924 års försvarsutskott föreslagna formuleringen.

Kungl. Majrts förslag blev av riksdagen bifallet (skrivelse nr 310).

I 1936 års proposition angående värnpliktslag (nr 226) föreslogs i nu

ifrågavarande hänseende icke någon förändring i förhållande till 1925 års

värnpliktslag. Särskilda utskottet vid 1936 års riksdag ifrågasatte icke

heller någon ändring. Utskottet ville emellertid framhålla vikten av att de

omständigheter, som kunde komma att åberopas till stöd för ansökningar

om befrielse från värnpliktens fullgörande under fredstid enligt § 4 mom. 2,

underkastades en noggrann prövning. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets

förslag (skrivelse nr 327).

Statistiken rörande de värnpliktiga utvisar, att de i § 4 mom. 2 b) och

c) 1925 års värnpliktslag (§ 4 mom. 2 a) och b) i 1936 års värnpliktslag)

angivna befrielseorsakerna medföra relativt stor avgång i värnpliktskadern.

Medeltalet befriade från värnpliktens fullgörande under fredstid av angivna

orsaker utgjorde sålunda under tiden 1926—1939 1,875 per år, motsvarande

ett procenttal av 3,0 7 av samtliga inskrivningsskyldiga. Häri äro dock icke

de inräknade, vilka befriats senare än vid inskrivningstillfället.

Sedan årets riksdag antagit det genom propositionen nr 94 framlagda

förslaget till förordning om familjebidrag åt värnpliktiga under tjänstgöring

i fredstid (fredsfamilj ebidragsförordning), innebärande bland annat, att flertalet

av de i § 4 mom. 2 värnpliktslagen angivna kategorierna försörjningsberättigade

skola få komma i åtnjutande av ett i förhållande till vad

som nu gäller väsentligt förbättrat familjebidrag, torde till behandling böra

upptagas frågan om en jämkning av de i det föregående berörda stadgandena

i värnpliktslagen.

I detta sammanhang vill jag framhålla, att en dylik jämkning av värnpliktslagens

ifrågavarande stadganden varit på tal i samband med tillkomsten

av fredsfamiljebidragsförordningen. I det till grund för propositionen liggande

förslaget i ämnet av sociala försvarsberedskapskommittén uttalades

sålunda (propositionen nr 94 sid. 7), att kommittén med hänsyn till tidsläget

och senare tiders allmänna tendens inom befolkningsrörelsen ansett det vara

angeläget att i möjligaste mån bereda sådant stöd åt de värnpliktigas

familjer, att värnpliktslagens ifrågavarande bestämmelser kunde, om så befunnes

erforderligt, utan större olägenhet sättas ur kraft. I det vid propo
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

sitionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden (sid. 9)

uttalade jag, att jag i likhet med kommittén ansåge det angeläget, att familjebidragen

under fredstjänstgöring avvägdes så, att bestämmelserna om befrielse

av familjeskäl från värnpliktstjänstgöring kunde om så befunnes önskvärt,

göras mindre kategoriska än för närvarande.

Vid övervägande av frågan om eventuella inskränkningar i berörda bestämmelser

om befrielse från värnpliktstjänstgöring torde böra jämföras avgränsningen

av den underhållsberättigade kretsen enligt 4 § 2 mom. värnpliktslagen

och den av riksdagen antagna fredsfamiljebidragsförordningen. Jämlikt

förordningens 2 § är kretsen av underhållsberättigade något snävare

avgränsad än vad fallet är i värnpliktslagen, i det att far- och morföräldrar

samt syskon uteslutits ur förordningen. Om de skäl som förestavat denna

gränsdragning har sociala försvarsberedskapskommittén uttalat följande (propositionen

sid. 14):

Med hänsyn till vad förut anförts om önskvärdheten av att frikallelse

från värnpliktstjänstgöring i fredstid ej skall nödvändiggöras av familjeskäl

kunde det emellertid — i analogi med det förut berörda stadgandet i § 4

mom. 2 värnpliktslagen — ifrågasättas, om ej far- och morföräldrar samt

syskon borde inräknas i kretsen av bidragsberättigade. Kommittén har

emellertid utgått ifrån att de fall, då värnpliktiga försörja dylika anhöriga,

äro så pass sällsynta, att de icke böra föranleda avvikelse från den rationella

gräns, som den legala underhållsskyldigheten innebär. För övrigt

torde dessa fall i allmänhet kunna tillgodoses genom annan form av social

hjälp även utan anlitande av fattigvård. Kommittén har således stannat för

att förorda samma krets av bidragsberättigade som enligt förslaget till

familjebidragslag.

Då en uppmjukning av värnpliktslagens kategoriska bestämmelser om

befrielse från värnpliktens fullgörande i fredstid sålunda ansetts påkallad,

icke minst av försvarspolitiska och demografiska skäl, har i enlighet med de

anförda synpunkterna inom försvarsdepartementet upprättats en promemoria

med förslag till ändringar i värnpliktslagen i bland annat förevarande avseende.

I promemorian hava upptagits tvenne alternativa förslag, det första innebärande

fullständigt slopande av de i § 4 mom. 2 värn pliktslagen angivna befrielseorsakerna,

och det andra avseende en förvandling av befrielseorsakerna

ifråga till uppskovsanledningar, med andra ord i stort sett en återgång

till den i 1914 års värnpliktslag gällande ordningen. Beträffande

det första alternativet har i promemorian anförts, att denna lösning torde

vara den av sociala försvarsberedskapskommittén förordade. Det syntes ej

heller kunna förnekas, att vissa skäl talade för en sådan åtgärd. Med den

förändring i den allmänna uppfattningen av värnplikten, som ägt rum på

senare tid, i förening med det föreslagna väsentligt utökade ekonomiska

skyddet för den värnpliktiges familj och närstående, syntes de flesta av de

skäl, som tidigare åberopats till förmån för befrielse från värnpliktens fullgörande

i fred, under nu avsedda förhållanden hava förlorat sin bärkraft.

Över ifrågavarande promemoria hava utlåtanden avgivits av överbefälhavaren

över rikets för svar skr after, chefen för armén, chefen för marinen, chefen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

för flygvapnet och. fly g förvaltning en, arméförvaltningen, marin förvaltning en, överståthåll

ar ämbetet samt länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus samt

Norrbottens län. De börda myndigheterna hava så gott som undantagslöst

förordat ett slopande av bestämmelserna om befrielse från värnpliktens full.

görande av familjeskäl i anslutning till de i departementspromemorian anförda

synpunkterna.

Gentemot den alternativt ifrågasatta lösningen att förvandla befrielseorsakerna

ifråga till uppskovsanledningar — vilken förordats allenast av

länsstyrelsen i Norrbottens län — har överståthållarämbetet anfört följande:

Såvitt ämbetet kan finna, måste med det senare alternativet följa, att

praktiskt taget var och en, som vid inträde i värnpliktsåldern har hustru

eller barn, som för sitt uppehälle är väsentligen beroende av hans arbete,

kommer att bliva befriad från fredstjänstgöring, då hans försörjningsplikt i

regel torde vara oförändrad, då han uppnår 24 år. Samma förhållande torde

för övrigt i stor utsträckning även komma att vara för handen beträffande

värnpliktiga, som hava försörjningsskyldighet mot andra anhöriga än hustru

och barn. Med hänsyn till det trängande behovet att tillvarataga alla möjligheter

för höjande av landets försvarskraft förordar överståthållarämbetet

därför det förstnämnda alternativet.

Ämbetet kan i detta sammanhang icke underlåta framhålla det stötande

i, att med nuvarande regler värnpliktig, som just uppnått värnpliktsåldern,

på grund av försörjningsplikt befrias från all fredstjänstgöring, medan samtidigt

äldre värnpliktiga, vilka ofta hava tyngre försörjningsskyldigheter,

månad efter månad nödgas fullgöra beredskapstjänstgöring.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår torde tiden nu vara Departementsinne

för en omprövning av gällande värnpliktslags stadganden om be- chefenfrielse

av familjeskäl från värnpliktens fullgörande under fredstid. Yid

övervägande av denna fråga har jag kommit till den uppfattningen, att ett

fullständigt slopande av dessa bestämmelser innebär den mest rationella

lösningen. Väl kan detta synas innebära en långt gående åtgärd, men med

hänsyn såväl till de nya fredsfamiljebidragsbestämmelserna som till önskvärdheten

att under nuvarande förhållanden kunna uttaga så stor del som

möjligt av landets levande värnkraft kan den alternativt föreslagna utvägen

med uppskov på grund av familjeskäl under visst antal år och därefter befrielse

icke sägas vara rationell. Jag förbiser härvid icke, att familjeskäl i

enstaka fall även i framtiden kunna vara av beskaffenhet att böra föranleda

uppskov med fredstjänstgöringen. För dessa fall torde emellertid de i § 16

mom. 5 och § 17 mom. 1 d) värnpliktslagen givna föreskrifterna om befrielse

från, respektive uppskov med tjänstgöring vara tillfyllest.

På grund av vad nu anförts har i det upprättade lagförslaget § 4 mom. 2

fått utgå ur lagen, varjämte härav betingade redaktionella jämkningar i vissa

andra lagrum vidtagits. Därvid har jag även funnit mig böra föreslå, att

den befrielse från värnpliktens fullgörande under fredstid, som nu kan meddelas

jämlikt § 16 mom. 2, 4 och 5, angives skola avse fullgörande av i

§ 27 föreskriven tjänstgöring; den nuvarande lydelsen kan nämligen föranleda

till den icke avsedda tolkningen, att jämlikt nämnda lagimm befriade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

värnpliktiga icke skulle kunna i fredstid inkallas till tjänstgöring jämlikt

§ 28 eller 36 mom. 2. Något stadgande om att befrielsen jämväl skall avse

landstormsövning jämlikt § 36 mom. 1 torde icke vara påkallat; värnpliktig,

som på grund av befrielse icke fullgjort någon tjänstgöring tidigare, torde

emellertid i allmänhet icke komma att inkallas till landstormsövning.

I detta sammanhang torde böra påpekas, att i och med borttagandet av

befrielsegrunderna ur värnpliktslagen den tanken ligger nära till hands att

upptaga de på grund av hittills gällande bestämmelser befriade värnpliktigas

värnpliktsförhållanden till ny omprövning. Denna fråga, vilken sammanhänger

med frågan om förnyad prövning av inskrivningsförhållandena för

vissa värnpliktiga, som tidigare frikallats på grund av kroppsfel, är emellertid

av så komplicerad natur, att jag icke nu är beredd att upptaga densamma

till närmare bedömande.

IV. Upphävande av värnpliktslagens bestämmelser om den s. k.

kategoriklyvningen (värnpliktslagen § 7 m. 11.).

I förberörda departementspromemoria har även till behandling upptagits

frågan om upphävande av värnpliktslagens bestämmelser om den s. k. kategoriklyvningen.

Härom anföres i promemorian i huvudsak följande:

Kategoriklyvningen — vilken av 1919 års försvarsrevision föreslogs i

besparingssyfte — upptogs i 1924 och 1925 års försvarspropositioner och

genomfördes i sistnämnda års försvarsordning samt bibehölls i 1936 års

försvarsordning. Den innebär i huvudsak, att de vapenföra värnpliktiga uppdelas

i två olika kategorier, nämligen för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv.

Den förra kategorien skall erhålla en sådan fredsutbildning, att av

densamma _ krigsdugliga formationer i erforderlig omfattning kunna omedelbart

organiseras vid inträffande mobilisering. Ersättningsreserven däremot

erhåller endast en helt kort grundläggande utbildning i fred, så att den

vid mobilisering kan ingå i depåerna för att efter kompletterande utbildning

dels ersätta avgången vid fälthären, dels vid behov tagas i anspråk för uppsättande

av nya formationer. Handräckningstjänsten i fredstid utföres huvudsakligen

av ersättningsreserven. För säkerställandet av mobiliseringsbehovet

uttages till linjetjänst — förutom samtliga vapenföra studenter och likställda,

samtliga inom Gotlands militärområde inskrivna vapenföra värnpliktiga ävensom

vissa å sjömanshus inskrivna värnpliktiga — ett till siffran bestämt antal

av övriga vapenföra värnpliktiga. Till ersättningsreserven uttages återstoden

av de vapenföra värnpliktiga.

Till ersättningsreserven uttagen värnpliktig är enligt 1936 års värnpliktslag

skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid tjänstgöra

i sammanlagt 180 dagar, vilken tjänstgöring skall fullgöras antingen i

en följd eller ock med en första och en andra tjänstgöring. Tjänstgöringen

skall fullgöras före utgången av andra året efter inskrivningsåret. Sådan

värnpliktig är vidare — såvitt avser värnpliktiga, som inskrivits år 1936

eller senare — skyldig att, där Konungen med hänsyn till krigsberedskapen

så prövar nödigt och i den ordning Konungen bestämmer, under fredstid

fullgöra en beredskapsövning om högst 30 dagar före utgången av fjärde

året efter inskrivningsåret. Där så med hänsyn till storleken av årskontingenten

värnpliktiga finnes böra ske, äger Konungen förordna, att viss del

av de till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga icke skall inkallas till

tjänstgöring under fredstid.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

Beträffande kategoriklyvningens verkningar framgår av statistiken rörande

de värnpliktiga, att av de under åren 1926—1939 vid lantrullföringsområdena

inskrivningsskyldiga värnpliktiga, i medeltal per år 61,605, ett antal av, likaledes

i medeltal, 14,312 uttagits till ersättningsreserven, motsvarande en

procentsiffra av omkring 23. Av årsklasserna 1926—1939, tillhopa ungefär

850.000 man, utgöras i runt tal 200,000 man av ersättningsreservister. På

grund av tillämpningen av stadgandet om befogenhet för Konungen att icke

inkalla viss del av ersättningsreserven till tjänstgöring under fredstid kar

av årsklasserna 1926—1939 ett ungefärligt sammanlagt antal av 40,000 man

icke erhållit någon utbildning.

Emellertid hava med hänsyn till det utrikespolitiska läget ersättningsreservister

alltsedan år 1938 i viss omfattning tagits i anspråk för fullgörande

av andra uppgifter än handräcknings- och depåtjänst, varjämte överföringar

av ersättningsreservister till linjetjänst förekommit. Sålunda inkallades

genom generalorder nr 1845/1938 visst antal ersättningsreservister

av årsklass 1937 till tjänstgöring vid »beredskapsförband», till artilleriet

för utbildning i luftvärnstjänst samt till tjänstgöring vid kustartilleriet.

Motsvarande åtgärder vidtogos under 1939 beträffande vissa ersättningsreservister

av 1938 års klass. Vidare hava genom Kungl. Maj:ts beslut den

21 mars 1940 och generalorder samma dag, nr 1071, jämlikt § 28 värnpliktsy

lagen inkallats — tillika med vissa outbildade linjetjänstare av 1930—1935

års klasser — vissa outbildade ersättningsreservister i depåtjänst av årsklasserna

1933—1939.

Genom förenämnda beslut den 21 mars 1940 har första steget tagits för

neutraliserande av kategoriklyvningens verkningar i avseende å utbildningen

av äldre årsklasser. Då det kan förväntas, att statsmakterna avse att fortsätta

på den sålunda inslagna vägen, torde det böra övervägas att helt

slopa kategoriklyvningen för framtiden.

Ett upphävande av kategoriklyvningen kommer enligt vad som framgår

av en i 1930 års försvarskommissions betänkande, del V, sid. 4, intagen

sammanställning att medföra en höjning av antalet linjetjänstare under åren

1941—1945 med följande antal för ett vart av nämnda år: 6,700, 3,100, 2,400,

1.000 och 300. Sammanställningen utvisar vidare, att av 1940 års klass

9.000 man beräknas bliva uttagna till ersättningsreserven. Med hänsyn härtill

synes det böra övervägas att omföra dessa värnpliktiga till linjetjänst,

vilket lärer påkalla särskild lagbestämmelse.

De myndigheter, vilka avgivit utlåtanden över promemorian, hava samtliga

beträffande själva principfrågan om kategoriklyvningens upphävande uttalat

sig för en sådan åtgärd.

Arméförvaltningen har beträffande den ökning av antalet till linjetjänst

uttagna värnpliktiga, som skulle följa av kategoriklyvningens upphävande,

framhållit, att det i promemorian för olika år angivna antalet sannolikt

kunde komma att icke obetydligt ökas, därest de i gällande besiktningsreglemente

uppställda fordringarna på de till linjetjänst uttagna värnpliktigas

kroppskonstitution underginge vissa smärre jämkningar. En ytterligare

utväg för värn pliktigkontingentens ökning vore att genom ändring i värnpliktslagens

§ 16 möjliggöra att även efter det år, vai under vederbörande

fyllde 24 år, verkställa efterundersökningar å värnpliktiga, som ansetts tillfälligt

oförmögna till krigstjänst.

Chefen för marinen har anfört, att då en ökning av utbildningstiden för

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

epartements
chefen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

till linjetjänst uttagna värnpliktiga i enlighet med av chefen för kustartilleriet

tidigare ingivna förslag åtminstone icke för närvarande syntes komma

att äga rum, borde vid kustartilleriet liksom vid hären möjlighet föreligga

att anordna beredskapstjänstgöring enligt i värnpliktslagen § 27 mom. 2 a

angivna grunder. Nämnda lagrum borde i anslutning härtill ändras att gälla

jämväl kustartilleriets till linjetjänst uttagna värnpliktiga. — Vid den föreslagna

ändringen av värnpliktslagen § 19 mom. 4 borde samtidigt en formell

felaktighet rättas. Som numera mariningenjörsaspiranter vore att anse som

värnpliktiga borde ordet »mariningenjörsaspirant» utgå ur texten.

Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen hava berört vissa organisationsspörsmål

i samband med de föreslagna lagändringarna och därvid anfört

följande:

Borttagandet av kategoriklyvningen kommer att för flygvapnets del nödvändiggöra

vissa förändringar i de årliga värnpliktskontingenternas styrka och

sammansättning. Man torde nämligen få utgå ifrån, att den blivande kategorien

handräckningstjänstare icke kommer att numerärt räcka till för att

ersätta samtliga nuvarande ersättningsreservister i yrkestjänst och i depåtjänst

samt handräckningstjänstare. Fördenskull böra beträffande flygvapnet

de nuvarande, för yrkestjänst avsedda ersättningsreservisterna efter upphävd

kategoriklyvning uttagas bland linjetjänstarna — en åtgärd, som även

motiveras därav, att övervägande antalet av de för yrkestjänst avsedda värnpliktiga

åtfölja krigsförbanden i fält och sålunda böra uttagas av de till

linjetjänst dugliga. Härigenom blir den nuvarande linjekontingenten utökad.

Återstoden av de nu för ren handräcknings tjänst avsedda värnpliktiga —

d. v. s. de till depå- och handräckningstjänst uttagna — kommer följaktligen

efter upphävd kategoriklyvning att utgöras av handräckningstjänstare. Det

må emellertid bemärkas, att flygförbandens nuvarande antal värnpliktiga i

ren handräckningstjänst under årens lopp visat sig vara alltför knappt beräknat.

Orsakerna till kravet på ökat antal värnpliktiga i handräckningstjänst

äro flerfaldig^. Sålunda hava flottiljernas flygfält blivit utvidgade och

därmed medfört större behov av handräckning. De nya förläggningarna med

sin _ utspridda bebyggelse kräva också ökad handräckning. Den utvidgade

utbildnings- och övningsverksamheten har ävenledes medfört ökat behov av

målhandräckning och av personal för transport, lastning och lossning av

ammunition, bomber och drivmedel. Av här nämnda skäl måste flygvapnet

således tilldelas en ökad kontingent handräckningstjänstare. Storleken av

denna kontingent kan närmare angivas först efter verkställd detaljutredning

i ärendet.

Framhållas ma nödvändigheten av att samtliga vid 1940 års inskrivningsförrättningar

uttagna, flygvapnet tilldelade ersättningsreservister och handräckningstjänstare

alltjämt — oavsett en under året upphörd kategoriklyvning

komma att tillhöra flygvapnet såsom linjetjänstare eller handräckningstjänstare.

Aven jag hyser den uppfattningen, att åtgärder nu böra vidtagas för ett

upphävande av kategoriklyvningen. Icke minst med hänsyn till den i det

föregående berörda nya krigsorganisationen, som innebär en kraftig utökning

av linjeförbanden, torde alla möjligheter att öka linjekontingenterna

böra tillvaratagas. I den man dessa kontingenter på grund av nativitets
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

nedgången komma att minskas, torde det bliva erforderligt att framdeles tillgripa

ytterligare åtgärder, bland annat i enlighet med de av arméförvaltningen

anförda riktlinjerna. Med lösningen av dessa spörsmål torde emellertid

såsom jag i det föregående anfört tillsvidare få anstå.

Jag finner mig sålunda böra förorda, att sådana ändringar nu vidtagas i

värnpliktslagen, att kategoriklyvningen upphäves. Till en början bör det

grundläggande stadgandet i § 7 värnpliktslagen ändras därhän, att alla

vapenföra värnpliktiga uttagas till linjetjänst och icke vapenföra värnpliktiga,

som icke äro till krigstjänst odugliga, till handräckningstjänst. I anslutning

till ändringen i § 7 föreslås, att § 24, vilken reglerar de värnpliktigas fördelning

på linjetjänst, ersättningsreserv och handräckningstjänst, skall helt

utgå. Fördelningen av linje- och handräckningstjänstarna på de olika försvarsgrenarna

förutsättes skola ske enligt i kommandoväg utfärdade bestämmelser

på grundval av tillgången på värnpliktiga samt med hänsyn till

mobiliserings- och fredsbehoven. De utav chefen för flygvapnet och flygförvaltningen

i deras förenämnda utlåtande framförda synpunkterna rörande

flygvapnets behov av handräckningspersonal m. m. torde sålunda kunna

vinna beaktande i denna ordning.

I det vid propositionen nr 49 till innevarande års riksdag fogade utdraget

av statsrådsprotokollet över försvarsärenden uttalade jag beträffande verkningarna

i värnpliktshänseende av den i propositionen föreslagna utökningen

av flygvapnet bland annat följande:

De föreslagna utvidgningarna av flygvapnet medföra, såsom chefen för

flygvapnet i sin skrivelse den 31 januari 1940 framhållit, att den för flygvapnet

enligt nu gällande bestämmelser (§ 24 värnpliktslagen) avsedda årliga

kontingenten värnpliktiga i linjetjänst, 1,500 man, måste utökas. I likhet

med vad som nu gäller för Svea flygflottilj böra således för en var av de

nytillkommande jaktflottiljerna räknas med en årlig vintergrupp om 80 värnpliktiga

och en årlig sommargrupp om 90 värnpliktiga i linjetjänst, vartill

komma cirka 100 ersättningsreservister årligen.

Förslag till de ändringar i värnpliktslagen, som må betingas av de nya

förbandens tillkomst, torde jag få framlägga i ett senare sammanhang.

Med den föreslagna lagändringen, som såvitt nu är i fråga innebär, att

den legala kontingenteringen av linjetjänstarna upphör, torde nyssberörda

utvidgning av flygvapnet icke påkalla någon särskild föreskrift i värnpliktslagen.

I det uppgjorda lagförslaget har vidare § 55 föreslagits skola utgå, varjämte

erforderliga följdändringar vidtagits i §§ 19, 22, 26, 27, 33 och 34. I anslutning

till dessa ändringar har det av chefen för marinen gjorda yrkandet

om ändring i § 19 mom. 4 beaktats och sålunda ordet »mariningenjörsaspirant»

utgått ur lagtexten.

Såsom i det föregående anförts har chefen för marinen på anförda skäl

hemställt om sådan iindring av värnpliktslagen § 27 mom. 2 a, att den där

omförmälda beredskapsövningen — vilken nu åvilar värnpliktig, som uttagits

till linjetjänst vid hären eller till ersättningsreserven — komme att åläggas

jämväl värnpliktig, som uttagits till linjetjänst vid kustartilleriet. Med hänsyn

s. 16 Kontrollera mot PDF

Departementschefen.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

till vad chefen för marinen anfört och då den ifrågasatta lagändringen torde

komma att medföra en beaktansvärd ökning av kustartilleriets krigsberedskap,

har jag ansett mig böra biträda detta förslag. I lagförslaget har därför

i § 27 mom. 2 a stadgats skyldighet jämväl för kustartilleriets till linjetjänst

uttagna värnpliktiga att fullgöra beredskapsövning.

Såsom anförts i den förenämnda promemorian kan det beräknas, att av

1940 års klass omkring 9,000 man komma att tilldelas ersättningsreserven.

Vid sådant förhållande torde på sätt i promemorian jämväl anförts böra

övervägas att överföra dessa värnpliktiga — vilkas uttagning till ersättningsreserven

redan bestämts vid årets inskrivningsförrättningar — till linjetjänst.

För min del anser jag en dylik åtgärd befogad, och fördenskull har i lagförslaget

införts en övergångsbestämmelse rörande omföring av ersättningsreservisterna

av 1940 års klass till linjetjänst i den ordning Konungen

bestämmer. Även i övrigt äro vissa övergångsbestämmelser erforderliga,

vilka närmare framgå av lagförslaget.

V. Visst tillägg till § 19 värnpliktslagen.

I sitt utlåtande över den i det föregående berörda promemorian har

chefen för armén framhållit, att i ett flertal fall under senare tid behov förelegat

att kunna verkställa inskrivning av värnpliktig mellan inskrivningsrevisionens

sammanträde och påföljande års inskrivningsförrättningar. Sålunda

hade t. ex. icke inskrivna ynglingar, som vid septemberkrisen 1939

av egen drift återvänt från utlandsvistelse i främmande världsdel, måst avvakta

1940 års inskrivningsförrättningar för att bliva inskrivna. Då dessa

ynglingar i vissa fall icke haft medel till sin försörjning under längre tid

här i landet, hade de måst återvända till utrikes ort. Därest möjlighet förelegat

att verkställa deras inskrivning under hösten 1939, skulle de hava

kunnat inkallas för fullgörande av värnpliktstjänstgöring. Med hänsyn till

dessa förhållanden syntes sådana bestämmelser böra införas i § 19, att inskrivningsbefälhavare

i vissa fall medgåves rätt att verkställa inskrivning

mellan inskrivningsrevisionens sammanträde och påföljande års inskrivningsförrättningar.

Erfarenheten ger vid handen, att det skulle vara önskvärt att i vissa fall

kunna verkställa inskrivning av värnpliktiga, som så önska, mellan inskrivningsrevisions

sammanträde och påföljande års inskrivningsförrättning, något

som med nu gällande bestämmelser icke låter sig göra annat än i ett i

19 § 4 mom. angivet specialfall. Chefen för armén har därvid pekat på det

fallet, att svenska i utlandet bosatta medborgare efter världskrigets utbrott

hit återvänt för att inskrivas såsom värnpliktiga. Men även för det fall,

att tidigare av en eller annan anledning från värnplikten frikallade personer

önskat bliva inskrivna såsom värnpliktiga, hava de nu gällande bestämmelserna

visat sig hinderliga.

På grund av vad nu anförts synes till § 19 värnpliktslagen böra göras

ett tillägg av innebörd, att Konungen må, när särskilda skäl därtill äro,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 284.

medgiva icke inskriven värnpliktig eller värnpliktig, som vid tidigare inskrivningsförrättning

eller eljest frikallats från värnpliktens fullgörande, att

undergå inskrivning utan att avvakta näst infallande inskrivningsförrättning.

Sådan inskrivning torde böra ombesörjas av vederbörande inskrivningsbefälkavare

eller sjörullföringsbefälhavare. Bestämmelserna härom torde

böra sammanfattas i ett nytt femte moment till § 19 värnpliktslagen.

I detta sammanhang torde böra omnämnas, att inom försvarsdepartementet

tillkallade sakkunniga för utredning rörande frågan om det framtida

ordnandet vid förstärkt försvarsberedskap och mobilisering av den inre bevakningstjänsten

i landet (bevakningsutredningen) den 15 april 1940 framlagt

ett betänkande i ämnet, vilket i viss mån berör de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden.

Bevakningsutredningen har sålunda föreslagit, att meniga

värnpliktiga tillhörande landstormen skola till ett antal av omkring

5,000 uttagas för bevakningstjänst och ställas till polismyndigheternas förfogande

för bevakningen i städer och stadsliknande samhällen. TJttagningen

för polisbevakningstjänst borde i allmänhet ske i samband med inträdet i

landstormsåldern. De till polistjänst uttagna landstormsmännen borde

undergå härför särskilt avpassad utbildning. Denna maste dock inskränkas

till det mest elementära och syntes med hänsyn härtill kunna äga rum inom

ramen för den landstormsövning, varom stadgas i § 36 mom. 1 värnpliktslagen.

Landstormsövningarna för de till polisbevakning uttagna borde få

karaktären av kurser med polismän som lärare och syntes böra förläggas

till infanteriregementena. De till polisbevakningstjänst uttagna landstormsmännen

borde i fråga om sina värnpliktsförhållanden vara underkastade de

regler som gälla för landstormsmän i allmänhet. Om inkallelse till bevakningstjänst

vid krig eller krigsfara skulle Konungen förordna med stöd av

§ 36 mom. 2 värnpliktslagen.

Över bevakningsutredningens betänkande hava infordrade utlåtanden avgivits

av åtskilliga militära och civila myndigheter. För egen del har jag

icke varit i tillfälle att fatta slutlig ståndpunkt till förslaget i fråga; ett

fullständigt genomförande av detsamma torde för övrigt svårligen låta sig

göra under nu rådande förhållanden. I detta sammanhang vill jag endast

hava uttalat, att en sådan anordning som den av bevakningsutredningen

föreslagna — därest den ur andra synpunkter finnes vara önskvärd — synes

kunna genomföras utan att någon iindring av värnpliktslagens bestämmelser

därav påkallas. Den utbildning i bevakningstjänst för de därtill uttagna

landstormsmännen, som av utredningen föreslås skola äga rum under de

ordinarie landstormsövningarna, torde sålunda kunna betraktas som värnpliktstjänstgöring

i verklig mening, liksom ock inkallelse till bevakningstjänst

under krig eller krigsfara bör kunna äga rum med tillämpning av

§ 36 mom. 2. Avsikten är nämligen att bevakningsmännen under sin tjiinst

alltjämt skola utgöra en del av krigsmakten, ehuru de för visst ändamål

ställas till polismyndighets förfogande.

Bihang till riksdagens protokoll 11)40. 1 sand. Ar 284.

1227 40 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majds proposition nr 284.

Ytterligare anser jag följande förhållande böra i detta sammanhang bringas

till riksdagens kännedom: Som ett led i försvarsberedskapens stärkande

hava härens värnpliktiga tillhörande bland annat årsklasserna 1934 och 1935

(delvis även äldre årsklasser) samt motsvarande årsgrupper av klasserna A

och B under ar 1939 varit inbeordrade för fullgörande av extra beredskapstjänstgöring.

Årsklasserna 1936—1938 och motsvarande årsgrupper hava

likaledes fullgjort extra tjänstgöring genom inkallelser i samband med den

anbefallda förstärkta försvarsberedskapen. Då det kunde förmodas, att sådan

beredskapstjänst skulle bliva erforderlig även för de yngsta årsklasserna,

d. v. s. 1939 och 1940 års klasser och motsvarande årsgrupper, vilkas första

tjänstgöring i huvudsak infaller under åren 1940 och 1941, och det måste

anses önskvärt, att ifrågavarande värnpliktiga redan vid inställelsen till

första tjänstgöringen ägde kännedom om längden av och tiden för den extra

tjänstgöringen, har genom generalorder den 28 februari 1940 (nr 779), i anslutning

till militära försvarsberedskapscirkuläret och med hänvisning till

av Kungl. Maj:t tidigare fattat beslut angående förstärkt försvarsberedskaps

intagande, bestämts, att sistnämnda värnpliktiga skola jämlikt värnpliktslagen

§ 28 fullgöra viss extra beredskapstjänstgöring i direkt anslutning till

den dem eljest åliggande tjänstgöringen. Denna beredskapstjänstgöring,

vars längd bestämts till 64 dagar (i vissa fall 100 dagar), har införts i de

tjänstgöringsföreskrifter, som enligt värnpliktslagen skola utfärdas i kommandoväg

(vapenövningstabeller för härens beväring 1939/40 och 1940/41).

Departementschefens hemställan.

Efter att hava redogjort för det i det föregående omnämnda, inom försvarsdepartementet

upprättade förslaget till lagändringar, innefattade i förslag

till lag om vissa ändringar i värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443)

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, hemställer departementschefen,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen antaga nämnda förslag.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan behagar Hans Maj:t Konungen lämna bifall

samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Lars Wikland.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:383 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ■proposition med förslag till lag örn vissa ändringar i värnpliktslagen den 30 juni 1936 a1 i texten
  2. 2LU 1940:42 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om vissa ändringar i värnpliktslagen den 30 juni 1936 {nr 443), dels ock i ämnet vä s. 1 i texten