Sök i Ratio Lex

Angående underlättande av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer

1940-05-24 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:291, Angående underlättande av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 291.

1

Nr 291.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående underlättande

av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra

krigsoffer; given Stockholms slott den 24 maj 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

24 maj 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam

beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna för försvars-,

kommunikations- och handelsdepartementen:

Det nu rådande krigstillståndet har icke blott för de krigförande utan

även för de neutrala länderna aktualiserat frågan om behandlingen av försändelser

till krigsfångar och vissa andra kategorier av krigsoffer. Genom

biträdande av konventionen i Haag den 18 oktober 1907 angående

lagar och bruk i lantkrig (S. F. S. 1910: 153) samt konventionen i Genéve

den 27 juli 1929 angående krigsfångars behandling (S. ö. 1931: 28) har

Sverige iklätt sig vissa förpliktelser på ifrågavarande område. Enligt dessa

överenskommelser gäller bland annat, att krigsfångar skola äga rätt att

mottaga till dem adresserade postpaket, innehållande livsmedel och andra

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 sand. Nr 291. 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

för deras underhåll eller beklädnad avsedda varor, ävensom att för fångarna

avsedda gåvor eller understöd in natura skola vara befriade från samtliga

införsel- och andra avgifter.

I anslutning till Haagkonventionen ha för Sveriges vidkommande redan

meddelats vissa bestämmelser om frihet från tull och andra avgifter för

försändelser till krigsfångar. Med bifall till en av Kungl. Maj:t avlåten proposition

i ämnet, nr 181, bemyndigade 1916 års riksdag Kungl. Maj:t att

beträffande gåvor och understöd in natura, avsedda för krigsfångar, meddela

befrielse från alla tull- och andra avgifter, som utginge enligt av riksdagen

prövade grunder, eller, därest dylika avgifter för sådant gods redan

erlagts, restituera desamma. I brev till generaltullstyrelsen den 31 december

1918 föreskrev Kungl. Maj:t sedermera, bland annat, att till riket inkomna

eller inkommande varor, beträffande vilka av åtföljande handlingar

eller eljest tydligt framginge, att de redan vid införseltillfället varit eller

vore avsedda såsom gåvor eller understöd åt här i riket internerade krigsfångar,

finge tills vidare från tullverket utlämnas utan erläggande av å varorna

eljest belöpande tull- och andra i allmänna författningar föreskrivna

avgifter, under förutsättning dock, i den mån varorna vore av det slag, att

de icke finge till riket införas av andra än vissa personer eller samfälligheter,

att varorna vore adresserade till eller överlätes på, beträffande tobaksvaror

aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet men eljest envar till dylik införsel

sålunda behörig.

I en till Kungl. Maj:t ställd, den 2 mars 1940 dagtecknad skrift har överstyrelsen

för Svenska röda korset, såvitt nu är i fråga, hemställt om vidtagande

av åtgärder i syfte att jämväl andra kategorier av krigsoffer än de,

som avses i förutnämnda konventioner, måtte få åtnjuta här ifrågavarande

förmåner. Efter erinran om bestämmelserna i nyssnämnda brev till generaltullstyrelsen

anföres i skriften i huvudsak följande:

De anförda bestämmelserna avsåge endast krigsfångar och internerade

militärer. Samma skäl, som föranlett beviljandet av ifrågavarande förmåner

med avseende å dessa kategorier, syntes emellertid i stort sett gälla även

beträffande vissa andra av kriget drabbade personer, nämligen sårade och

sjuka på militärsjukhus, internerade civilpersoner, civila personer, som utan

att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar i den personliga

friheten, samt civila flyktingar. Någon internationell överenskommelse

angående behandlingen av dessa kategorier av krigsoffer funnes visserligen

icke för närvarande, men frågan hade diskuterats bland annat vid

röda korsets femtonde internationella konferens i Tokio år 1934, vilken

framlagt vissa förslag i ämnet. Man torde ock kunna förvänta, att en från

Internationella röda kors-kommitténs sida igångsatt aktion komme att leda

till att förut angivna förmåner i vissa främmande länder utsträcktes till att

omfatta även nu nämnda kategorier av krigsoffer. Jämväl för vårt lands

vidkommande syntes åtgärder i sådant syfte böra vidtagas. Därvid syntes

man dock vara nödsakad att göra en viss skillnad mellan å ena sidan flyktingar

och icke internerade civilpersoner samt å andra sidan övriga kategorier.

Beträffande de sistnämnda kunde man liksom i fråga om krigsfångar

och internerade militärer förutsätta ett mera allmänt förekommande

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

3

hjälpbehov, och syntes man därför med hänsyn jämväl till förefintliga kontrollmöjligheter

utan risk för missbruk kunna medgiva tullfrihet även för

försändelser till och från enskilda personer. I fråga om icke internerade

civilpersoner och civila flyktingar, vilka kategorier icke kunde på samma

sätt som de övriga bestämt avgränsas, syntes däremot hjälpbehovet vara

mera varierande. Då möjligheterna till kontroll i detta hänseende som regel

torde vara synnerligen ringa, syntes man med avseende å dessa kategorier

icke kunna ifrågasätta sådana förmåner för försändelser till eller från enskilda

personer utan endast för kollektiva hjälpsändningar.

I samband med frågan om tullfrihet borde uppmärksamhet ägnas jämväl

åt tillämpningen av de restriktioner med avseende å införseln, som åtskilliga

varor vore underkastade. Att beträffande försändelser till enskilda personer

i full utsträckning upprätthålla dessa restriktioner skulle, därest trafiken

bleve av större omfattning, uppenbarligen medföra stora praktiska

olägenheter och syntes knappast nödvändigt med hänsyn till de små kvantiteter,

varom här i varje särskilt fall kunde bliva fråga. I många fall hade

undantagsbestämmelser stadgats för varor, som medfördes av resande för

eget behov, och överstyrelsen ifrågasatte, huruvida icke samma förmåner

i regel skulle kunna medgivas även beträffande försändelser av nu ifrågavarande

slag. De enda varuslag, beträffande vilka en sådan anordning skulle

kunna ingiva vissa betänkligheter, syntes vara rusdrycker och tobaksvaror

samt apoteksvaror, särskilt sådana, som innehölle giftiga ämnen eller

narcotica. I fråga om rusdrycker skulle emellertid importen varje gång begränsas

till den ringa kvantitet, som finge medföras av resande, och även

beträffande tobaksvaror syntes en lämplig maximikvantitet kunna fastställas.

överstyrelsen föreställde sig, att det även vad anginge apoteksvaror

skulle visa sig möjligt att ernå en lämplig lösning av frågan.

överstyrelsen hade givetvis intet att erinra mot att samma förmåner, som

här ifrågasatts för röda korsets hjälpsändningar, beviljades även för dylika

sändningar, som handhades av annan, med röda korset jämförlig organisation.

I ärendet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av kommerskollegium och

generaltullstyrelsen gemensamt den 29 mars 1940 samt av medicinalstyrelsen

den 19, kontrollstyrelsen den 29 och styrelsen för aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet den 25 april 1940.

Kommerskollegium och generaltullstyrelsen förklara sig ur de synpunkter,

ämbetsverken ha att företräda, icke ha något att erinra mot bifall till

framställningen. Ämbetsverken anföra bland annat:

Det måste otvivelaktigt anses vara ett allmänt humanitärt intresse att i

möjligaste mån underlätta ett bispringande av krigets offer, och någon berättigad

erinran mot den ifrågasatta utvidgningen av förmånen torde icke kunna

göras vare sig ur statsfinansiell eller näringspolitisk synpunkt. I

detta sammanhang kan även erinras därom, att genom proposition till

innevarande års riksdag förslag framlagts om tullfrihet för beklädnads-,

sjukvårds- och sjuktransportmateriel, som inkommer till röda korset såsom

gåva. Ej heller torde det möta någon större svårighet att upprätthålla den

kontroll över trafiken, som kan erfordras till förhindrande av missbruk.

Då fråga är om kollektiva hjälpsändningar torde, då så befinnes erforderligt,

försäkran rörande försändelsens karaktär kunna avgivas av vederbörande

organisation, medan i fråga om försändelser till enskilda personer de

nuvarande bestämmelsernas formulering synes lämna tillräcklig garanti mot

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

missbruk. Lämpligt torde dock vara, att bestämmelserna i sistnämnda fall

kompletteras med en föreskrift, att avgiftsfriheten må åtnjutas endast för

så vitt varorna icke överstiga mottagarens personliga behov. En sådan inskränkning

skulle väsentligt öka möjligheterna att förhindra ett illojalt utnyttjande

av förmånen och torde icke stå i strid mot de i gällande internationella

överenskommelser meddelade bestämmelserna angående krigsfångars

behandling.

överstyrelsen har vidare berört frågan om tillämpning å nu ifrågavarande

försändelser av de restriktiva bestämmelser med avseende å införseln,

som åtskilliga varor äro underkastade. De för krigsfångar och internerade

militärer nu gällande bestämmelserna medgiva inga lättnader i dessa restriktioner

utan föreskriva tvärtom beträffande varor, som icke få till riket införas

av andra än vissa personer eller samfälligheter, att de få från tullverket

utlämnas endast under förutsättning att de äro adresserade till eller

överlåtas på, beträffande tobaksvaror aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

men eljest envar till dylik införsel sålunda behörig. Överstyrelsen framhåller

emellertid, att det beträffande försändelser till enskilda personer skulle

medföra avsevärda olägenheter att i full utsträckning upprätthålla dessa

restriktioner. Då detta med hänsyn till de ringa kvantiteter, varom här i

varje särskilt fall kan bliva fråga, enligt överstyrelsens uppfattning ej heller

kan anses vara nödvändigt, har överstyrelsen ifrågasatt, huruvida icke de

undantagsbestämmelser, som i åtskilliga fall stadgats för varor, vilka medföras

av resande för eget behov, skulle kunna tillämpas även å försändelser

av nu ifrågavarande slag.

Den av överstyrelsen föreslagna anordningen skulle otvivelaktigt utgöra

ett för mottagaren värdefullt komplement till tullfriheten, och några betänkligheter

mot anordningens genomförande torde icke heller böra möta.

Det må erinras, att i fråga om åtskilliga av de varuslag, som i detta sammanhang

komma i betraktande, undantag från eljest gällande importrestriktioner

stadgats beträffande varor, som medföras av resande för eget behov.

Detta har skett antingen genom direkt föreskrift härom eller genom att från

restriktionerna undantagits varor, för vilka tullfrihet åtnjutes enligt 5 §

tulltaxeförordningen, vilket författningsrum avser bland annat förnödenheter,

tillhöriga resande, i den mån förnödenheterna prövas icke överstiga

behovet under resan.

Medicinalstyrelsen har anfört följande:

Vid övervägande av föreliggande fråga har medicinalstyrelsen funnit starka

betänkligheter möta mot en uppluckring av de, särskilt i giftstadgan den

7 december 1906 och apoteksvarustadgan den 14 november 1913 samt deras

följdförfattningar meddelade föreskrifterna angående införsel av apoteksvaror

och gifter till riket. Sådana betänkligheter göra sig i ännu högre grad

gällande i fråga om de särskilda bestämmelser, som gälla beträffande den

såsom narkotiska ämnen och beredningar betecknade gruppen av giftiga

läkemedel. I vad avser denna har vårt land biträtt de internationella konventionerna

angående opium och vissa andra ämnen och beredningar. Att

bryta den ordning, som tillskapats genom gällande bestämmelser och biträdda

mellanfolkliga överenskommelser, skulle enligt styrelsens mening kunna

medföra allvarliga vådor för de ur folkhälsans synpunkt mycket viktiga intressen,

som medicinalstyrelsen har att bevaka, och detta utan att, såsom nedan

utvecklas, några ur samma synpunkt väsentliga resultat därmed skulle

vinnas. Av de i överstyrelsens för Svenska röda korset framställning upptagna

grupperna av krigsoffer få krigsfångar, internerade militärer, sårade

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungi. Maj:ts proposition nr 291.

och sjuka å militärsjukhus samt internerade civilpersoner sitt läkemedelsbehov

tillgodosett genom de myndigheters och institutioners försorg som

hava vård och tillsyn över dem. En eftergift från gällande bestämmelser i

det hänseende, varom här är fråga, skulle således få betydelse blott för

civila personer, som utan att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar

i den personliga friheten, samt civila flyktingar. Man torde

kunna ifrågasätta lämpligheten av att för de sistnämndas del meddela befrielse

från gällande föreskrifter om införsel av apoteksvaror och gifter, da

överstyrelsen själv framhållit svårigheten av att vid införseln utöva någon

kontroll över att förmånen endast kommer verkligt hjälpbehövande till godo.

Att få till stånd en effektiv kontroll till förhindrande av ett illojalt utnyttjande

av förmånen bleve enligt styrelsens mening mycket svårt. Ej heller

torde några särskilda svårigheter möta för de sistnämnda grupperna att fa

sitt läkemedelsbehov tillgodosett efter samma regler som måste följas av

svenska medborgare.

I anslutning till det anförda hemställer medicinalstyrelsen, att någon rubbning

icke måtte göras i de föreskrifter, som gälla beträffande införsel till

riket av apoteksvaror och gifter, främst da sadana som äro hänförliga till

narkotiska ämnen och beredningar.

Kontrollstyrelsen framhåller inledningsvis, att de alkoholhaltiga varor,

för vilka särskilda importrestriktioner äro föreskrivna och beträffande vilka

kontrollstyrelsen funnit sig böra i detta sammanhang avgiva yttrande, utgöras

av rusdrycker (spritdrycker och vin), alkoholhaltiga preparat, vissa

slag av alkoholhaltiga närings- och njutningsmedel, skattefri sprit samt

maltdrycker av tredje klassen (exportöl). De alkoholhaltiga läkemedlen har

kontrollstyrelsen däremot lämnat åsido såsom fallande utanför styrelsens

förvaltningsområde.

Beträffande de importrestriktioner, som åvila ifrågavarande varor, lämnar

kontrollstyrelsen följande översikt:

I fråga om spritdrycker och vin: Import får med vissa i detta sammanhang

betydelselösa undantag ske endast genom partihandelsbolaget med

rusdrycker (aktiebolaget Vin- & spritcentralen) samt, efter tillstånd av kontrollstyrelsen,

av systembolag (1937 års rusdrycksförsäljningsförordnmg, 2

kap. 10 § 1 mom.), varjämte resande får för eget behov medföra högst !»

liter spritdrycker och högst 1 liter vin (kungörelsen den 18 december ^1918,

nr 989, angående resandes rätt till införsel av rusdrycker ävensom angående

införsel av alkoholhaltiga varor för särskilda ändamål).

I fråga om alkoholhaltiga preparat, innehållande mer än 2/i volymprocent

alkohol, samt närings- eller njutningsmedel, som efter frånskiljande av däri

ingående fasta beståndsdelar innehålla mera än 27« volymprocent alkohol

och som enligt gällande bestämmelser icke äro att anse såsom rusdrycker,

pilsnerdricka, exportöl eller apoteksvara: Importtillstånd kan meddelas av

kontrollstyrelsen i de fall, där ej enligt förordnande av styrelsen ifrågavarande

preparat eller närings- eller njutningsmedel få införas utan styrelsens

tillstånd. Dylikt förordnande om frigivande för import har lämnats i fråga

om ett stort antal här avsedda varor. Hithörande bestämmelser återfinnas i

förordningen den 1 juli 1918 (nr 564) angående vissa alkoholhaltiga preparat

m. m„ 1 och 6 §§. Importförbud har emellertid genom kungörelsen

den 21 mars 1940 (nr 161) stadgats för bland annal konfityrer samt luktcller

toalettvatten och parfymer. Införsellicens kan dock enligt 3 § i sagda

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

kungörelse meddelas av statens handelskommission mot erläggande av särskild

licensavgift, som emellertid kan av kommissionen helt eftergivas, där

särskilda skäl därtill äro.

I fråga om skattefri sprit: Import av denaturerad sprit — och endast sådan

får från utlandet införas såsom skattefri — får, utom för statens räkning,

ske endast genom partihandelsbolaget med rusdrycker (förordningen

den 1 juli 1918, nr 508, angående handel med skattefri sprit, 3 § 2 mom.,

jämförd med 1 §), varjämte resande får för eget bruk medföra högst V2 liter

denaturerad sprit (kungörelsen den 18 december 1918, nr 990, angående resandes

rätt till införsel av denaturerad sprit samt angående behandling av

dylik vara, som icke får till riket införas).

I fråga om exportöl: Import må allenast äga rum av den, som enligt särskilt

stadgande äger åtnjuta tullfrihet för varor, som inkomma från utlandet

(medlem av svenska kungliga huset samt vissa utländska diplomatiska och

konsulära representanter), varjämte resande må för eget bruk införa högst

1 liter exportöl. Bestämmelserna härom återfinnas i förordningen den 1 juni

1923 (nr 141) angående förhud mot införsel till och försäljning inom riket

av exportöl, 2 och 3 §§.

Kontrollstyrelsen anför därefter i huvudsak följande:

Såsom av översikten framgår, kunna de alkoholhaltiga preparaten och de

alkoholhaltiga närings- eller njutningsmedlen här lämnas åsido; i fråga om

dem möta ingå större importsvårigheter. Är preparat eller alkoholhaltigt

närings- eller njutningsmedel, som ifrågakommer till import, ej frigivet för

införsel, kan importtillstånd medgivas av kontrollstyrelsen och, i fråga om

importförbjuden vara, av statens''handelskommission. Import av detta slag,

på sätt varom här är fråga, torde enligt styrelsens uppfattning kunna antagas

bliva skäligen obetydlig.

Då styrelsen har att i övrigt taga ställning till spörsmålet, huruvida lättnader

i ifrågavarande importrestriktioner böra medgivas, och — om frågan

besvaras jakande —- huru detta bör ske, kan enligt kontrollstyrelsens mening

jämväl skattefri sprit utmönstras från diskussionen. Styrelsen kan svårligen

tänka sig, att någon försändning av denaturerad sprit i poster om V2

liter kan komma att ske; skulle dock i något fall sådant förekomma, torde

aktiebolaget Vin- & spritcentralen kunna förmedla importen.

Det föreliggande spörsmålet begränsar sig således — i den mån det faller

inom kontrollstyrelsens förvaltningsområde — väsentligen till frågan om

medgivande av importlättnader för rusdrycker och exportöl. Den lättnad,

som härutinnan ifrågasatts, innebär, att samma rätt till import skulle medgivas

nu ifrågavarande personkategorier, som gäller för resande, vilken anländer

till riket. Beträffande dylik import till en av de fyra kategorier

krigsoffer, som här avses, nämligen till patienter å militärsjukhus, synes

spörsmålet övervägande hava medicinsk innebörd och falla utanför kontrollstyrelsens

bedömande. Det vill emellertid synas kontrollstyrelsen, som om

hjälpsändningar av rusdrycker och exportöl icke borde medgivas till nämnda

kategori av personer, vilka, såvitt kontrollstyrelsen kan finna, i vård- och

diethänseende liksom i avseende å disciplin och ordning helt böra vara underställda

vederbörande sjukhusläkares föreskrifter. I den mån rusdrycker

och exportöl anses höra ingå i dessa patienters diet, synes detta böra ankomma

på läkares ordination. Spörsmålet torde i denna del böra bedömas

i stort sett efter samma grunder som beträffande alkoholhaltiga läkemedel.

Kontrollstyrelsen har emellertid med det anförda velat anmäla sina betänkligheter

mot ett bifall till framställningen i nu berörda hänseende.

Gemensamt för återstående med den remitterade framställningen avsedda

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 291.

7

kategorier av krigsoffer — krigsfångar, internerade militärer och internerade

civilpersoner — är, att de intagits i slutna interneringsläger. Några

härmed jämställda kategorier av svenska medborgare torde icke finnas. I

den mån jämförelsemöjlighet tillnärmelsevis föreligger med svenska persongrupper

— exempelvis militärmanskap i kasern eller å fartyg — torde i regel

förbud mot införande av rusdrycker i förläggningen vara stadgat. Med hänsyn

såväl till den särställning, här avsedda kategorier av krigsoffer få anses

intaga, som till den möjlighet, nyssberörda kategorier av svenska medborgare

under permissioner äga att åtkomma rusdrycker, torde emellertid någon

ledning genom en dylik jämförelse knappast stå att vinna. Då emellertid

hänsynen till ordning och disciplin inom sådana förläggningar för krigsfångar

m. fl., varom här är fråga, uppenbarligen kräver det största beaktande,

finner kontrollstyrelsen nödvändigt att vid medgivande av nu ifrågasatta

importlättnader vissa begränsningar iakttagas. Någon dylik begränsning

ligger icke i och för sig i den av överstyrelsen föreslagna regeln, att

ifrågavarande hjälpsändningar skulle likställas med varor, som resande vid

ankomst till riket medför för eget behov. Enligt det föregående skulle vid

bifall till framställningen i denna del högst V3 liter spritdrycker, 1 liter vin och

1 liter exportöl för var gång få försändas till internerad person av här ifrågavarande

kategorier. Med täta dylika sändningar — vilka ju enligt förslaget

icke skulle belastas med några försändnings-, tull- eller andra avgifter —

skulle emellertid betydande kvantiteter rusdrycker och exportöl kunna komma

att införas i förläggningar, som här avses. Beträffande spritdrycker

skulle exempelvis intet hinder möta, att en internerad utlänning under kortare

eller längre tid erhölle kvantiteter, som överstege högsta medgivna motbokstilldelning.

För att en enligt kontrollstyrelsens mening nödvändig begränsning

härvidlag skall kunna ernås, måste importmedgivandet hänföras

till viss tidsenhet. Huru gränsen härvid bör dragas, kan givetvis bliva föremål

för delade meningar. Under hänvisning till här förut anförda synpunkter

vill kontrollstyrelsen ifrågasätta, huruvida icke importmedgivandet bör

begränsas till införsel av den för resande tillåtna myckenheten en gång i

månaden. Med en dylik begränsning anser sig kontrollstyrelsen kunna tillstyrka

bifall till framställningen i förevarande del.

Den sålunda föreslagna anordningen förutsätter viss kontroll över omfattningen

av ifrågavarande hjälpsändningar till varje särskild mottagare. Denna

kontroll — varmed tullmyndigheterna icke rimligen torde kunna belastas

— bör enligt kontrollstyrelsens mening kunna anförtros den för ordningen

inom varje särskilt interneringsläger ansvariga myndigheten, som torde böra

åläggas föra härför erforderliga anteckningar. Skulle för viss mottagare

myckenheten införda rusdrycker eller infört exportöl någon månad överstiga

föreskriven maximikvantitet, skulle överskottet av nämnda myndighet

för mottagarens räkning innehållas till en följande månad samt adressaten

åläggas meddela avsändaren om gällande föreskrifter till förhindrande av

upprepning. På vederbörande interneringsmyndighet får givetvis även ankomma

att tillse, att rusdrycker och exportöl, som införts jämlikt här föreslagna

medgivande, icke brukas på sätt, som kan menligt inverka på ordningen

inom förläggningen.

Beträffande sättet för möjliggörande av den sålunda tillstyrkta importen

erinrar kontrollstyrelsen om Kungl. Maj:ts förut omnämnda brev till generaltullstyrelsen

samt yttrar vidare:

Tillvägagångssättet skulle enligt nämnda brev vara, alt varorna överlätes

på införselberältigad mottagare, d. v. s. diplomatisk eller konsulär represen
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 291.

tant för adressatens hemland eller beträffande rusdrycker aktiebolaget Vin&

spritcentralen eller systembolag. Avsikten torde få anses hava varit, att

varan därpå av mottagaren skulle överlämnas till den egentliga adressaten.

Vidtagandet av denna omständliga anordning för importen synes ha sammanhängt

med att riksdagens medgivande till beredande av lättnad i importrestriktionerna

beträffande rusdrycker icke inhämtats. Sedan emellertid

numera i 1 kap. 6 § rusdrycksförsäljningsförordningen stadgats förbud

för såväl partihandelsbolaget som systembolag att annorledes än genom försäljning

avhända sig rusdrycker, vill det synas som om den i förenämnda

kungl. brev anvisade utvägen, i vad gäller import genom dylikt bolag, icke

längre —- utan lagändring — stode öppen beträffande nämnda slag av drycker.

Under alla förhållanden synes den genom 1918 års kungl. brev träffade

anordningen få anses som en nödfallslösning, vilken, då nu en utvidgning

av importlättnaderna avses även till andra kategorier än den i brevet

avsedda, icke vidare bör anlitas, vare sig beträffande rusdrycker eller exportöl.

Den föreliggande framställningen avser att bereda en direkt importmöjlighet

för ifrågavarande kategorier av krigsoffer. I den omfattning, vari

kontrollstyrelsen enligt det föregående tillstyrkt framställningen, hyser styrelsen

inga betänkligheter mot att import av ifrågavarande försändelser till

de kategorier internerade, som här avses, får ske direkt, med anlitande allenast

av vederbörande interneringsmyndighet såsom kontrollerande mellanled

— alltjämt under förutsättning att skatt icke skall utgå på spritdrycker

och vin i dylika försändelser. Styrelsen utgår därför från att de enligt förenämnda

kungl. brev gällande särbestämmelserna för import av spritdrycker

och exportöl komma att upphävas i samband med utfärdande av nya föreskrifter

i ämnet, innefattande undantag från de importbestämmelser, som nu

stå hindrande i vägen. Såsom emellertid torde hava framgått av den inledningsvis

lämnade redogörelsen för nu gällande importbestämmelser, erfordras

för utfärdande av föreskrifter om begärda lättnader av importrestriktionerna

riksdagens medgivande.

Vad angår formen för bestämmelsernas utfärdande synes det — med hänsyn

till deras extraordinära karaktär — lämpligast, att de ej inryckas såsom

ändringar i gällande rusdrycksförsäljningsförordning respektive förordningen

angående förbud mot införsel till och försäljning inom riket av exportöl

utan efter inhämtat medgivande av riksdagen utfärdas exempelvis såsom

kungl. brev till generaltullstyrelsen och till vederbörande interneringsmyndigheter.

Styrelsen för aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har anfört följande:

Vid prövning av överstyrelsens förslag i vad detsamma avser tobaksvaror

har styrelsen funnit skäl göra följande erinringar. Att internerade militärer

och civilpersoner samt sårade och sjuka å militärsjukhus skola komma

i åtnjutande av skattefrihet för sändningar av tobaksvaror, som icke överstiga

mottagarens personliga behov, har styrelsen i princip icke något att

invända emot. Beträffande övriga kategorier, övervakade civila personer

och civila flyktingar, förefinnes enligt styrelsens mening å ena sidan icke

samma starka humanitära skäl att medgiva ett efterskänkande av skatt som för

övriga kategorier och föreligger å andra sidan knappast möjlighet att effektivt

kontrollera, att tobaksvarorna stanna hos dem de äro avsedda för, även

om man i enlighet med överstyrelsens förslag endast tilläte skattebefrielse

för kollektiva hjälpsändningar. Med hänsyn härtill anser sig styrelsen icke

kunna förorda skattefrihet för tobaksvaror avsedda för nämnda kategorier

civila personer, som icke äro internerade.

överstyrelsens förslag om införande av den lättnaden i gällande import
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj-.ts proposition nr 291.

9

restriktioner att de undantagsbestämmelser, som gälla för av resande för

eget behov införda varor, skulle tillämpas å försändelser av nu ifrågavarande

slag, anser sig styrelsen icke kunna biträda. Genom att försändelser om

högst 50 gram tobaksvaror fritt skulle få införas, därest det styrktes att

varorna vore avsedda för mottagare tillhörande någon av ifrågavarande

kategorier, lämnades möjlighet öppen att vid upprepade småsändningar införa

tobaksvaror i kvantiteter, som uppenbarligen överstege vederbörandes

personliga behov. I detta sammanhang vill styrelsen påpeka, att en i enlighet

med överstyrelsens förslag anordnad lättnad i gällande importrestriktioner

torde kunna genomföras endast genom en ändring av kungl. förordningen

om införande av statsmonopol å tobakstillverkningen i riket.

Styrelsen vill på det sätt sammanfatta sin ståndpunkt, att den icke har

något att erinra mot att bestämmelser i ämnet ufärdas av innehåll, att skattefrihet

må åtnjutas för försändelser av tobaksvaror till krigsoffer av utländsk

nationalitet, vilka kunna hänföras till kategorierna internerade militärer,

sjuka och sårade å militärsjukhus samt internerade civila, att försändelser

av ifrågavarande slag för att komma i åtnjutande av skattefrihet skola vara

adresserade till eller överlåtas på aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,

samt att skattefrihet må åtnjutas endast för såvitt varorna av aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet prövas icke överstiga mottagarens personliga

behov.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen, finnas redan nu vissa be- Departementsslämmelser

meddelade i fråga om befrielse från tull och andra avgifter för c^e

hjälpsändningar till krigsoffer. Sedan 1916 års riksdag på därom av Kungl.

Maj:t gjord framställning bemyndigat Kungl. Maj:t att, vad beträffar för

krigsfångar avsedda gåvor och understöd in natura, medgiva befrielse från

alla tull- och andra avgifter, som utgå enligt av riksdagen prövade grunder,

har Kungl. Maj:t genom det förut omförmälda brevet till generaltullstyrelsen

den 31 december 1918 meddelat generella bestämmelser i detta ämne.

Enligt dessa bestämmelser åtnjutes frihet från tull och andra av tullverket

uppburna avgifter för varor, vilka äro avsedda såsom gåvor eller understöd

åt här i riket internerade krigsfångar, varmed i detta sammanhang torde avses

icke blott krigsfångar i egentlig mening utan även andra internerade militärer.

I föreliggande framställning har överstyrelsen för Svenska röda korset

hemställt, att de för krigsfångar och internerade militärer sålunda medgivna

förmånerna måtte få åtnjutas jämväl av vissa andra kategorier av krigsoffer,

nämligen sårade och sjuka å militärsjukhus, internerade civilpersoner,

civila personer, som utan att vara internerade underkastats långt gående inskränkningar

i den personliga friheten, ävensom civila flyktingar. Beträffande

de båda sistnämnda kategorierna har överstyrelsen emellertid, med

hänsyn till svårigheterna att vid införseln utöva kontroll över att förmånen

endast kommer de verkligt hjälpbehövande inom dessa icke bestämt avgränsade

kategorier till godo, ifrågasatt sådan avgiftsbefrielse endast för kollektiva

hjälpsändningar, som inkomma till Svenska röda korset eller annan

därmed jämförlig organisation för att fördelas genom dess försorg.

Någon på internationella överenskommelser grundad förpliktelse alt ut
Bihang

till riksdagens protokoll 19''i0. 1 samt. Nr 291. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

sträcka här ifrågavarande förmåner på sätt i överstyrelsens framställning

ifrågasatts föreligger icke. Klart är emellertid, att i stort sett samma skäl

som föranlett beviljandet av dessa förmåner åt krigsfångar och internerade

militärer kunna åberopas jämväl i fråga om vissa andra av kriget drabbade

personer. Framför allt gäller detta beträffande sårade och sjuka å militärsjukhus

—- i den mån dessa icke äro hänförliga till krigsfångar eller internerade

militärer — samt internerade civilpersoner. Men även såvitt angår

övriga i framställningen berörda kategorier av krigsoffer tala starka humanitära

skäl för beredande av vissa lättnader i här ifrågavarande avseende.

Ett tillmötesgånde av framställningen synes icke behöva framkalla några

betänkligheter vare sig ur statsfinansiell synpunkt eller av hänsyn till det

inhemska näringslivets intressen. Jag förutsätter härvid, att förmånerna

endast komma personer av främmande nationalitet till godo liksom även

att lättnaderna för icke internerade civilpersoner och civila flyktingar, på

sätt överstyrelsen föreslagit, begränsas till att avse allenast kollektiva hjälpsändningar.

Ä andra sidan bör avgiftsbefrielsen i samtliga fall kunna omfatta

icke blott tull och avgifter, som uppbäras i samband med tullen, utan

överhuvud taget alla i allmänna författningar föreskrivna skatter och andra

avgifter. I fråga om försändelser till enskilda personer bör till förhindrande

av ett obehörigt utnyttjande av avgiftsbefrielsen föreskrivas, att denna får

åtnjutas endast i den mån varorna prövas icke överstiga mottagarens personliga

behov. Såsom kommerskollegium och generaltullstyrelsen framhållit,

torde ett sådant stadgande icke stå i strid med bestämmelserna i gällande

internationella överenskommelser angående krigsfångars behandling.

Beträffande åtskilliga slag av varor gäller, att de få införas till riket endast

av vissa mottagare eller under vissa särskilda villkor. I anslutning härtill

har i Kungl. Maj:ts förutnämnda brev till generaltullstyrelsen rörande

gåvor och understöd till krigsfångar och internerade militärer föreskrivits,

att varor, som få införas endast av vissa personer eller samfälligheter, få

utlämnas från tullverket allenast under förutsättning att de äro adresserade

till eller överlåtas på, beträffande tobaksvaror aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

men eljest envar till dylik införsel behörig. Från importrestriktioner

av angivna innebörd ha emellertid i vissa fall undantagits varor, som

medföras av resande för eget behov, och överstyrelsen har nu ifrågasatt,

huruvida icke dessa undantagsbestämmelser kunde göras tillämpliga jämväl

å försändelser av här ifrågavarande slag, adresserade till enskilda personer.

Mot en sådan lättnad synes i princip icke vara något att erinra. Dock

torde till förhindrande av missbruk vissa begränsningar i förmånen böra

stadgas. De varuslag, som härvidlag främst komma i betraktande, äro spritdrycker,

vin och exportöl samt tobaksvaror. I fråga om de tre förstnämnda

varuslagen gäller, att resande får för eget behov medföra högst V3 liter spritdrycker,

1 liter vin och 1 liter exportöl. För spritdrycker och vin skall därvid

erläggas stadgad tull, varemot frågan om tullbeskattningen av importtillåten

kvantitet exportöl i varje särskilt fall avgöres med ledning av 5 § e)

tulltaxeförordningen, enligt vilket stadgande resande åtnjuter tullfrihet för

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

11

förnödenheter i den mån de icke överstiga behovet under resan. Tobaksvaror

få av resande införas för eget bruk, varvid tullfrihet åtnjutes för en

myckenhet ej överstigande 50 gram. För överskjutande kvantitet skall däremot

erläggas tull. 1 den mån medgivande nu lämnas krigsfångar och andra

i framställningen avsedda personer att införa varor, som äro underkastade

importrestriktioner av angivna innebörd, bör importen få ske tullfritt. För

att säkerställa en i kvantitativt hänseende lämplig avgränsning av förmånen

synes böra gälla — förutom att varorna äro avsedda för vederbörandes eget

behov — att den för resande tillåtna kvantiteten som regel får införas endast

en gång i månaden. I fråga om tobaksvaror torde kvantiteten lämpligen

kunna fastställas till högst 200 gram i månaden. Vidare synes förmånen

böra få åtnjutas endast av krigsfångar, internerade militärer, sårade

och sjuka å militärsjukhus ävensom internerade civilpersoner. Tillräckliga

skäl att utsträcka förmånen även till övervakade civilpersoner och civila

flyktingar synas icke föreligga, vartill kommer att det för dessa kategoriers

vidkommande knappast skulle kunna kontrolleras, att varorna stanna

hos dem de äro avsedda för. Om medgivandet förknippas med nu förordade

begränsningar, synas några betänkligheter icke behöva föreligga mot

att importen får ske direkt utan anlitande av de mellanhänder, som avses i

1918 års brev.

På skäl, som anförts av medicinalstyrelsen, torde i detta sammanhang

icke böra göras någon rubbning i gällande föreskrifter beträffande införsel

av apoteksvaror och gifter.

Vad därefter angår formen för meddelande av de nya bestämmelserna

synes med hänsyn till deras speciella karaktär icke lämpligt, att de inarbetas

i tulltaxeförordningen och övriga författningar på hithörande område.

I stället torde hos riksdagen böra inhämtas bemyndigande för Kungl. Maj:t

att, i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det föregående förordade

grunder, meddela erforderliga föreskrifter i ämnet.

Jag anser mig slutligen böra framhålla, att Kungl. Maj :t genom beslut den

29 juni 1917 efter riksdagens hörande förordnat, att med postförskott ej belagda

brevpost- och paketförsändelser samt postanvisningar från eller till

krigsfångar eller här i riket upptaget och internerat krigsfolk ävensom sådana

försändelser av nu angivna slag, som beträffande krigsfångar eller internerat

krigsfolk avsändas eller mottagas av någon till dessas tjänst upprättad

svensk upplysningsbyrå, skola i den inrikes posttjänsten vara befriade

från postavgifter av vad slag de vara må. I förenämnda skrift har överstyrelsen

för Svenska röda korset hemställt, att omförmälda föreskrifter måtte

utsträckas att gälla jämväl sårade och sjuka å militärsjukhus samt internerade

civilpersoner. Generalpoststyrelsen, som den 12 mars 1940 avgivit utlåtande

i ärendet, har på anförda skäl tillstyrkt, att den ifrågasatta avgiftsfriheten

måtte beviljas endast till förmån för i Sverige internerade civilpersoner

eller till dessas tjänst stående svensk organisation. Därest ej riksdagen har

något att däremot erinra, har chefen för kommunikationsdepartementet en
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 291.

ligt vad jag inhämtat för avsikt att för Kungl. Maj:t framlägga förslag till

erforderliga föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med generalpoststyrelsens

hemställan.

Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte genom proposition

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj:t att, i huvudsaklig överensstämmelse

med av föredragande departementschefen förordade

grunder, meddela bestämmelser till underlättande av

hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Ossian Larsson.

407976. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:407 Skrivelse till Kortningen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående underlättande av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer. a1 i texten
  2. BevU 1940:43 Betänkande, i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående underlättande av hjälpsändningar till krigsfångar och vissa andra krigsoffer. s. 1 i texten