Sök i Ratio Lex

Angående anslag till allmänna utgifter för prisoch handelsreglerande åtgärder å tillägg sstat II till riksstaten för budgetåret 1939/ 40

1940-05-24 · 18 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 18 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:297, Angående anslag till allmänna utgifter för prisoch handelsreglerande åtgärder å tillägg sstat II till riksstaten för budgetåret 1939/ 40

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

KungU Maj:ts proposition nr 297.

1

Nr 297.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till allmänna

utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder

å tillägg sstat II till riksstaten för budgetåret 1939/

40; given Stockholms slott den 24 maj 1940.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

Herman Eriksson.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott

den 24 maj 1940.

N ärvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Quensel, Eriksson,

Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Eriksson:

Den för budgetåret 1939/40 fastställda förskottsstaten för försvarsväsendet

m. m. upptager i den utformning, som beslutits av 1939 års urtima riksdag,

ett anslag till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder.

Å anslaget, som är uppfört med 20 miljoner kronor, skall i första hand

avföras utgifter för vissa åtgärder för reglering av prisbildningen på stenkol

m. m. Av anslaget må jämväl utgå ersättningar för rekvisitioner enligt

allmänna förfogandelagen, i den mån dessa avse förfoganden för civila ändamål.

Samma riksdag har vidare medgivit, att anslaget, i enlighet med de

av Kungl. Maj:t i propositionen nr 53 föreslagna principerna angående överföring

på staten av vissa krigsrisker vid import, må belastas med ersättningar

till importörer för krigsförsäkringskostnader, som belasta importvaror.

Bihang till riksdagens protokoll 19''i0. 1 saml. Nr 297.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

För reglering av utgifterna å förevarande förskottsanslag har Kungl. Maj:t

i propositionen nr 2 angående utgifter å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret

1939/40 föreslagit 1940 års riksdag att, i avbidan på särskild proposition

i ämnet, beräkna ett förslagsanslag å 20 miljoner kronor. Såsom jag

vid anmälan av anslagsfrågan anförde, borde riksdagen i samband med

äskandet av täckningsanslaget beredas tillfälle att ånyo taga ställning till de

vidtagna regleringsåtgärderna. En fullständig redogörelse för hithörande

spörsmål borde lämnas riksdagen, så snart material bleve tillgängligt för

belysande av utvecklingen fram till årsskiftet.

I propositionen nr 3 angående förskottsstat för försvarsväsendet m. m.

har Kungl. Maj:t vidare hemställt om fortsatt giltighet för förskottsstaten

samt i samband därmed föreslagit, att Kungl. Maj:t skulle äga disponera

det för allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder uppförda

anslagsbeloppet av 20 miljoner kronor i den utsträckning, som skulle

varit tillåten, om det å tilläggsstat II beräknade anslaget i stället äskats av

riksdagen.

När jag nu går att anmäla förslag om reglering av utgifterna under ifrågavarande

förskottsanslag, torde jag först få framlägga en redogörelse för

de med hjälp av anslaget finansierade regleringsåtgärderna. Redogörelsen

begränsas därvid icke till tiden före årsskiftet utan föres såvitt möjligt fram

till utgången av första kvartalet 1940.

Kolregleringen.

Riksdagens beslut. I den skrivelse (nr 4) med vilken 1939 års urtima

riksdag anmälde sina beslut i anledning av propositionen nr 15 angående

vissa åtgärder för reglering av prisbildningen på stenkol m. m. utvecklade

riksdagen även vissa synpunkter på utformningen av den föreslagna regleringen.

De av Kungl. Maj:t omedelbart efter krigsutbrottet träffade dispositionerna,

vilka erhållit fastare form genom införandet av importreglering och

organisationen av den inhemska kolmarknaden, ansåg riksdagen ha utövat

ett gynnsamt inflytande på prisutvecklingen. Genom bildandet av en importpool,

svenska kolimportörers förening av 1939 u. p. a., med vilken kolnämnden

under förbehåll av riksdagens godkännande träffat visst avtal,

hade regleringsåtgärderna fullföljts. Mot vad sålunda förekommit fann

riksdagen icke anledning till erinran.

I avseende å den blivande prisutvecklingen för stenkol och koks fann

riksdagen skäl föreligga, att kontroll övades över det sätt, på vilket prisstegringen

finge återverka på den allmänna prisutvecklingen. Riksdagen

ansåg den inträdda frakthöjningen påkalla särskild uppmärksamhet. Enligt

vad riksdagens vederbörande utskott inhämtat, vore förslag att förvänta

om överflyttande på staten av krigsrisken för infrakt av kol och över
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

3

vägdes åtgärder till förebyggande av att i priset på kol i svensk importhamn

komme att ingå täckning för oskälig vinst på fraktfart, vare sig direkt eller

indirekt till följd av en höjning av tonnagevärdena. Genom dylika åtgärder

komme ökningen i fraktkostnaden att väsentligt reduceras och därmed även

kostnaderna för kol i svensk hamn att sänkas under sin eljest sannolika

höjd. Men även den prisstegring, varmed man efter denna begränsning av

fraktkostnaderna måste räkna, erfordrade enligt riksdagens mening kontroll.

En prisstegring av detta slag kunde nämligen, om den vore av väsentlig

omfattning och tillätes inträda oförmedlat, befaras försvåra åtgärder till

förebyggande av en försämring av penningvärdet. I vad mån och vid vilken

tidpunkt prisstegringen borde få tränga igenom på den svenska marknaden

måste enligt riksdagens mening bli beroende även av den allmänna

prisutvecklingen. Sedan läget på importmarknaden klarnat och verkningarna

av att staten helt eller delvis övertagit krigsriskerna för kolfrakterna hunnit

göra sig gällande, torde en sådan prissättning böra eftersträvas, att statens

kostnader i övrigt för kolregleringen hölles inom så trånga gränser som

möjligt. Riksdagen ansåg det vara för tidigt att i detta hänseende angiva

mera bestämda riktlinjer, men förutsatte, att frågan snarast möjligt skulle

föreläggas riksdagen för förnyat övervägande.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle industriens import av kol för eget behov

ej indragas under prisregleringen. Det förutsattes emellertid att industrien

jämväl skulle kunna inköpa kol genom poolens förmedling, varvid

möjlighet till prisdifferentiering skulle föreligga. Vid försäljning till underpris

borde garantier krävas mot oskälig prisstegring å industriens produkter.

Inför tanken på försäljning av kol till industrier efter olika priser uttalade

riksdagen viss betänksamhet. Den ansåg dock icke rådligt att, då det

gällde varor med central ställning i landets försörjning, utesluta möjligheten

därtill. Med hänsyn till de svårbedömbara avvägningar, som dylik differentiering

förutsatte, borde den tillgripas endast, när synnerliga skäl talade

därför.

Kolhandelns organisation. Genom kungörelse den 15 september 1939 (nr

653) har Kungl. Maj:t förordnat om importreglering för stenkol, koks och

kolbriketter. Samma dag har Kungl. Maj:t utfärdat instruktion (nr 654) för

en statens kolnämnd, avsedd att handhava med impoi tregleringen förbundna

uppgifter. Bland annat åligger nämnden att enligt av Kungl. Maj :t meddelade

anvisningar såsom representant för staten förhandla och träffa avtal med

kolimportörer om införsel och försäljning av ifrågavarande varor och att till

Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de pris, som enligt i nämnda avtal

gjord utfästelse högst må gälla vid försäljningen. Nämnden äger meddela de

närmare föreskrifterna för verksamheten och skall i enlighet med givna bestämmelser

förvalta medel, som inbetalts eller eljest ställts till nämndens förfogande.

Sedan kolnämnden i enlighet med de i propositionen nr 15 till urtima riksdagen

uppdragna riktlinjerna organiserat en s. k. pool för kolimporten, om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

fattande samtliga importörer utom de företag, som införa kol endast för egen

förbrukning, har nämnden å statens vägnar träffat ett avtal med denna pool,

svenska kolimportörers förening 1939 u. p. a. Avtalet, som reglerar poolens

skyldigheter och rättigheter, är dagtecknat den 20 september 1939 med giltighet

från och med den 18 i samma månad dock med förbehåll att den i avtalet

stadgade statliga förlustgarantin gäller endast under förutsättning av riksdagens

godkännande. Sådant godkännande lämnades av urtima riksdagen

genom dess nyssnämnda skrivelse nr 4.

Enligt avtalets första paragraf förbinder sig nämnda förening att för egen

och för samtliga föreningsmedlemmars del ställa sig till noggrann efterrättelse

de föreskrifter, som av staten må fastställas i avseende å försäljning av

stenkol, koks eller kolbriketter. Dessa föreskrifter innefatta bland annat bestämmelser

om de försäljningspris, som medlem får betinga sig. Såsom framgår

av instruktionen för kolnämnden är det Kungl. Maj:t, som efter förslag

av kolnämnden fastställer ifrågavarande pris.

Enligt avtalets andra paragraf förbinder sig staten å sin sida att ersätta föreningsmedlem

förlust, som kan tillskyndas denne genom försäljning på de av

staten föreskrivna villkoren. Vid beräkning av förlusten skall kolhandlaren

gottskrivas kostnad för försålt parti (samtliga självkostnader) samt därutöver

handelsvinst, allt enligt kolnämndens prövning. Förlustgarantin omfattar

jämväl den förlust, som genom prisfall vid fredsslut eller eljest kan tillskyndas

föreningsmedlem i avseende å lager eller mot licens inköpta, till riket icke

anlända kolpartier, som förefinnas vid avtalets upphävande. Å andra sidan

skall den vinst, som föreningsmedlem kan komma att göra utöver nyssnämnda

handelsvinst vid försäljningar efter den 17 september 1939 avstås till staten,

vare sig vinsten uppstått vid försäljning av äldre lager eller av vara som

importerats efter nämnda dag.

Bland avtalets övriga bestämmelser må nämnas en förbindelse av föreningen

att från sina samtliga medlemmar infordra månatliga uppgifter avseende

de i förenämnda paragrafer omtalade förhållandena, innefattande bland annat

månadsbokslut, som utvisa vinsterna eller förlusterna, vidare uppgifter

om lagerhållningens storlek vid varje månadsslut samt den under månaden

verkställda importen och försäljningen. Dessa uppgifter skola, i den mån

kolnämnden så påfordrar, ställas till nämndens förfogande. Detsamma

gäller såväl föreningens som föreningsmedlems handelsböcker. Bokföringen

skall vara så uppställd, att alla transaktioner som röra i avtalet avsedda

frågor föras för sig.

Kolnämnden äger ur föreningen utesluta medlem, som icke uppfyller sina

skyldigheter enligt avtalet, ävensom ålägga sådan medlem skäligt skadestånd.

För att bringa jämväl den vid gasverken tillverkade koksen in under de

statliga prissättningsbestämmelserna har genom kungörelse den 19 januari

1940 (nr 53) från och med den 1 februari 1940 under beslag lagts all koks,

som tillverkats och vid denna tidpunkt fanns i lager hos kommunala eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

5

enskilda gasverk, som framställa gas för avsalu, ävensom den koks, som

därefter tillverkades vid sådana gasverk. Beslaget skulle enligt kungörelsen

vara hävt, i den mån statens industrikommission eller, efter dess bemyndigande,

statens kolnämnd lämnade tillstånd till försäljning av beslagtagen

vara eller förfogande däröver på annat sätt under förutsättning i båda fallen

att de av vederbörande myndighet fastställda villkoren iakttoges.

Införseln av kol och koks och importprisutvecklingen. Som bakgrund till

redogörelsen för kolnämndens verksamhet och den förda prispolitiken må

anföras följande rörande importens storlek och importprisernas utveckling

under ifrågavarande period.

Importen av stenkol och koks till vårt land var under hösten 1939 av normal

omfattning, såsom framgår av följande (prel.) kvantitetsuppgifter rörande

den sammanlagda införseln av dessa varuslag under envar av månaderna

september 1939—mars 1940 och motsvarande uppgifter för de två

närmast föregående åren. Siffrorna avse 1,000-tal ton.

År 1939/40 År 1938/39 År 1937/38

September ...... 522 678 803

Oktober .......... 722 714 766

November ...... 927 740 898

December ...... 728 765 718

Januari ........ 509 614 629

Februari ........ 172 638 532

Mars ............ 273 586 507

Om man jämför med förhållandena under föregående år, kan man konstatera,

att införseln under första krigsmånaden visserligen låg betydligt under

nivån i september 1938, men att läget för november månad var helt omkastat,

medan oktober och december representerade en medelnivå. Den sammanlagda

importen under nämnda fyra månader sammanföll nästan exakt

med motsvarande import för år 1938.

Efter årsskiftet har läget allvarligt försämrats, främst på grund av de

svåra isförhållandena. Januarisiffran låg ej obetydligt under fjolårets, och

i februari bragte den skärpta isblockaden ned kol- och koksimporten till

icke stort mer än en fjärdedel av siffran för februari 1939. Som känt är

lättade dessa transportsvårigheter icke heller under mars månad.

Importpriserna på stenkol och koks ha under perioden företett en stark

stegring. Framför allt gäller detta de tre sista månaderna.

Förkrigspriset å engelsk stenkol eif västkust- eller ostkusthamn utgjorde

23 å 26 kronor för ton. Under förra delen av augusti 1939 noterades sålunda

Northumberland stora till 24.35 och d:o små till 22.85 kronor, Durham

stora och Yorkshire stora till respektive 24.92 och 26.11 kronor. Motsvarande

noteringar voro för oberschlesiska stora kol (»Stuck», »Wiirfel» och

»Nuss I») 23.16 kronor och för d:o små (»Nuss II») 20.64 kronor. Förkrigs
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

priserna å importerad koks eif västkust- eller ostkusthamn lågo vid 32 å

33 kronor. Noteringarna under förra delen av augusti stodo sålunda för

Durham, såväl gas- som gjuterikoks, vid 32.24 kronor och för västfalisk

gjuterikoks vid 33.20 kronor.

Omedelbart efter krigsutbrottet sprungo priserna, såsom framhölls i propositionen

om kolregleringen, kraftigt i höjden. Efter uppgången i september

höllo sig genomsnittspriserna för totala importen av stenkol och koks

under höstmånaderna tämligen stabila för att under isspärren i januari och

februari åter starkt stegras. Uppgången har väsentligen berott på de stegrade

fraktkostnaderna, vilka i sin tur orsakats av bl. a. krigsriskerna, den ökade

konkurrensen om tonnaget och, under senare månader, transportsvårigheterna

på grund av isen.

För att erhålla en belysning av importprisutvecklingen för den kol och

koks, som tagits i anspråk för lagerhandeln och i huvudsak sålts till subventionerade

priser, har verkställts en bearbetning av uppgifterna om erlagda

cifpriser å de månatliga inköpsrapporter, som lagerhandlama ha att

avgiva till kolnämnden. Föreliggande rapporter utgöra icke en fullständig

redovisning för inköpen. Särskilt för februari och mars saknas rapporter

från ett antal lagerhandlare. För här ifrågavarande ändamål är materialet

emellertid tillfyllest.

De genomsnittliga cifpriserna ha enligt rapporterna företett en oavbrutet

stigande kurva, såsom framgår av följande siffror:

Koks

Stenkol

kronor

kronor

18 sept.—31 okt......

...... 48.09

41.70

November ..........

...... 50.18

44.33

December ...........

...... 52.21

47.86

Januari ............

...... 60.25

51.09

Februari ...........

...... 77.18

60.97

Mars ...............

...... 86.02

62.95

En jämförelse med förkrigspriserna ger vid handen, att importpriserna

under krigets första sex månader mer än fördubblats för koks och nära

tredubblats för stenkol.

Spridningen av importpriserna har varit mycket stor samtliga månader,

särskilt dock under den senare delen av perioden, då prisdifferenser på

över 100 procent förekommit.

De starka importprishöjningarna ha icke varit en återspegling av prisutvecklingen

på den utländska marknaden. Såväl i Tyskland och England

som även i Förenta staterna, varifrån mindre partier hämtats, ha priserna

varit oförändrade eller endast undergått en måttlig stegring. Prisnoteringarna

i Newcastle voro exempelvis, uttryckta i svenska kronor per ton, för stenkol

(»Best large steam D. C. B.») 18.0 kronor i augusti 1939 och 18.4 kronor i

februari 1940 och för koks (»Gase coke, Newcastle-Sunderland») vid samma

tider 25.0 och 26.3 kronor. Importprisstegringen har väsentligen varit en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

7

följd av en fortgående höjning av sjöfrakterna och andra med transporten

förenade kostnader. Frakterna vid prompt skeppning av kol från engelska

ostkusthamnar till svensk västkusthamn (räknat för partier om 1,000—2,000

ton), som under sommaren 1939 varierade mellan 5 och 6 kronor per ton,

hade i oktober stigit till omkring 25 kronor och i december till 35 kronor.

Under februari—mars torde dessa frakter ha legat mellan 40 och 50 kronor.

Det är emellertid icke möjligt att närmare bestämma och entydigt ange fraktsatsernas

utveckling under denna tid och att på detta sätt fastslå fraktstegringens

inflytande på kolprisbildningen inom landet. Fraktkostnaderna variera

starkt från last till last alltefter som fartyget gått i barlast eller ej och

alltefter fartygets storlek och resans längd. Till fraklnivåns splittring bidrar,

att utländska fartyg besörja en väsentlig del av kolimporten. Den internationella

konkurrensen om tonnaget har medfört, att utländska fartyg i allmänhet

betingat fraktsatser, som väsentligt överstigit frakterna på svenska båtar.

Kollaster som under februari inkommit till västkusthamn ha på stora svenska

båtar kunnat betinga en fraktkostnad av 20—25 kronor per ton men på utländska

fartyg 70 kronor per ton.

Genom att all befraktning av utländskt tonnage för kol och koks från slutet

av januari förlagts till en av kolnämnden och kolimportörernas förening

i samförstånd ordnad befraktningscentral har förebyggts, att frakterna ytterligare

uppdrivits genom inbördes konkurrens mellan importörerna.

Statens kolnämnd och prissättningen å stenkol och koks. Genom licensgivningen

har kolnämnden satts i stånd att fortlöpande övervaka inköpspriser

och sjöfrakter. Denna verksamhet har haft ett visst dämpande inflytande

på importprisstegringen. Importlicens har sålunda vägrats vid oskäliga

fob-priser och vid befraktningsvillkor, som med hänsyn till rådande fraktläge

tett sig alltför ogynnsamma. I fråga om utländskt tonnage har verksamheten

härvid måst begränsas till att skära bort de extrema toppfrakterna.

I avseende å prissättningen inom landet föreligger en skillnad mellan den

s. k. engroshandeln och lagerhandeln.

För engroshandeln, d. v. s. försäljning av hela laster till lagerhandlare,

industrier, järnvägar, gasverk etc., har kolnämndens verksamhet väsentligen

inskränkt sig till att på angivet sätt övervaka inköpspriser och frakter. För

medlemmar av svenska kolimportörers förening 1939 u. p. a. ha dock utfärdats

särskilda bestämmelser rörande det vinsttillägg, som må beräknas.

Vinsttillägget har för importören bestämts vid fob-affärer till högst 3 °/o av

inköpspriset och vid cif-affärer till högst 272 % av nettocifvärdet, i båda

fallen dock högst 1 krona per ton. Detta tillägg har avsett att täcka importörens

handelsomkostnader för varan, handelsvinst samt kostnad för försäkring

av varutransporten till sjöss men däremot icke försäkring av däckslast

mot kastning och spolning och icke heller krigsförsäkringsavgifter eller

kostnader för demurrage å inlastningsplatsen. Demurragerisken har efterhand

övertagits av en inom kolnämnden för ändamålet bildad demurragekassa.

I de fall då köparen vägrat att själv ikläda sig sådan risk, har impor
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

tören fått debitera denne premien till demurragekassan. Denna premie bestämdes

från början till 50 öre per ton men har från och med den 15 mars

höjts till 1 krona per ton. Intill bildandet av denna kassa stod statens kolnämnd

för demurragerisken.

Utöver det angivna vinsttillägget bär importör icke ägt betinga sig någon

vinst, vare sig direkt eller indirekt. Om kolparti försålts till annan engroshandlare,

har tillägget icke fått ökas; parterna ha i sådant fall endast fått

fördela detta enligt överenskommelse sinsemellan.

Den statliga förlustgarantien har icke tagits i anspråk för nedbringande

av kolpriserna för engroshandeln.

Beträffande lagerhandeln utfärdade statens kolnämnd den 17 september

1939 den föreskriften, att vid försäljning av kol och koks för husuppvärmningsändamål

skulle tills vidare gälla de priser, som tillämpades den 1 september.

Samtidigt föreskrev nämnden, att ingångna leveranskontrakt skulle

av kolhandlarna respekteras, samt att den ransonering, som tidigare frivilligt

införts, skulle upprätthållas. Intill oktober månads utgång medgavs

sålunda en leverans av högst 22 procent av årsbehovet. Ransoneringen fick

dock genomföras med relativt stor tolerans. Efter omständigheterna kunde

för villor och smärre förbrukare medges en större tilldelning, om så ur transportsynpunkt

vore önskvärt. Leverantören hade då att kontrollera att den

levererade kvantiteten räckte motsvarande längre tid. Återförsäljare kunde

erhålla något större tilldelning. Särskilt fick hänsyn tagas till sådana, som

på grund av transportförhållandena (ishinder o. dyl.) plägat taga in hela vinterbehovet

under höstmånaderna.

Ransoneringsåtgärder ha även i fortsättningen varit nödvändiga för att

få de genom importens nedgång begränsade kvantiteterna kol och koks att

räcka över den ovanligt hårda vintem. För november bestämdes ransonen

till 11 procent av årsförbrukningen. Motsvarande kvot utgjorde för december

11, januari 12, februari 11 och mars 9 procent. Under de två sistnämnda

månaderna var tilldelningen lägre inom betydande delar av landet, där övergång

till vedeldning förutsattes i viss utsträckning kunna ske. Den uppgick

där endast till 5 procent av årsförbrukningen. Ransoneringens betydelse

framgår i någon mån av en jämförelse mellan den av kolnämnden medgivna

tilldelningen, angiven i procent av den vanliga årsförbrukningen för konsumenterna,

och det faktiska värmebehovet, mätt i procent av »normalårets»

värmebehov enligt byggnadsstyrelsens beräkningar. För tiden septembermars

uppgick tilldelningen (utom i veddistrikten) sammanlagt till 76 procent

av årsbehovet, medan värmebehovet beräknades till 97.1 procent av »normalårets»

hela värmebehov. Sistnämnda siffra kan även ge ett mått på den

gångna vinterns hårdhet. Då normalårets värmebehov för ifrågavarande

månader uppgår till sammanlagt 84 procent, har kylan sålunda varit 15 å 16

procent hårdare än normalt. På grund av isbeläggningen ha även vårmånadema

blivit mer än normalt kyliga.

Genom beslut den 14 oktober 1939 föreskrev Kungl. Maj:t, att lagerhandlamas

utförsäljningspriser under tiden till månadens utgång skulle av kol
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

nämnden, under hänsynstagande till gällande leveransavtal, fastställas med

utgångspunkt från följande priser, angivna för ton fritt å banvagn, nämligen

i

Stockholm: koks 37 kronor; stora ångkol 26 kronor

Göteborg: »37 » ; » » 33.75 »

Malmö: » 36 » ; » »32 »

Dessa priser skulle utgöra riktpriser vid försäljning i begränsade, av

nämnden fastställda kvantiteter. Vid försäljning av större kvantiteter hade

nämnden frihet att utgå från gällande dagspriser.

Denna prissättning — som innebar att den lokala prissättningen fick avvika

från de för storstäderna angivna beloppen alltefter de för olika orter

gällande transportkostnaderna — avsåg icke någon förändring av prisnivån

mot vad förut gällt utan innebar i princip, att förkrigsprisema alltfort skulle

bibehållas.

Från och med den 1 november 1939 har genom Kungl. Maj:ts beslut den

27 oktober vidtagits en betydande höjning av utförsäljningsprisema; i beslutet

gavs även en mera differentierad riktprissättning. Från och med den 1

februari har en ytterligare höjning vidtagits enligt Kungl. Maj:ts beslut den

19 januari 1940. Slutligen må nämnas ännu en höjning från och med den 1

april jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 30 mars 1940.

De i nämnda beslut föreskrivna riktpriserna, avseende fritt hemkörd vara,

framgå av följande översikt:

1

nov. 1939- jan. 1940

-31

1

febr. 1940—31

mars 1940

1 april 194C

—

Orter, å vilka de angivna

riktpriserna gälla

Koks ba- sis 60/80

mm.

Ångkol

samt nöt- kol av’alla

slag

Koks ba- sis 60/80

mm.

Ångkol

samt nöt- kol av alla

slag

Koks ba- sis 60/80

mm.

Ångkol

samt nöt- kol av alla

slag

hl

ton

hl

ton

hl

ton

hl

ton

hl

ton

hl

ton

I. Stockholm, Göteborg,

Halmstad, Hälsingborg,

Malmö, Norrköping,

Oxelösund och Gävle....

2.50

52.40

3.30

41.—

3.25

67.40

4.30

53.75

4.26

87.40

5.90

73.76

II. Uddevalla, Varberg, Lands- krona, Trälleborg, Ystad,

Åhus, Karlskrona, Kalmar,

Södertälje och Västerås ..

''2.55

53.40

3.35

42.—

3.30

68.40

4.35

54.75

4.30

88.40

5.95

74.75

III. Simrishamn, Sölvesborg,

Karlshamn, Västervik,

Oskarshamn, Sundsvall,

Kristinehamn och Karl- stad samt övriga import- hamnar med undantag för

Visby och vissa norrlands- hamnar 1................

54.40

3.45

43.—

3.36

69.40

4.46

55.75

4.36

89.40

6.05

75.75

1 För Visby och vissa norrlandsliamnar galla särskilda bestämmelser.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

De angivna riktpriserna skulle enligt besluten gälla endast för försäljningar

i mindre, av kolnämnden fastställda kvantiteter. Vid försäljningar i kvantiteter

avsedda att täcka säsongbehovet skulle nämnden äga fastställa priset

med utgångspunkt från gällande dagspriser.

Vad angår kol och koks för industriellt bruk har försäljning i mindre omfattning

ägt rum till de förut nämnda priserna. I Kungl. Maj:ts beslut har

nämligen föreskrivits, att de fastställda riktpriserna skulle tillämpas vid försäljning

i mindre, av kolnämnden bestämda kvantiteter utan någon begränsning

av den subventionerade försäljningen till kol och koks för husuppvärmningsändamål.

I cirkulär har nämnden även inskärpt vikten av att försäljning

till subventionerade priser begränsades till sådana förbrukare, som tidigare

plägat täcka sina behov via lagerhandeln.

Några garantier rörande prissättningen å vederbörande företags produkter

ha icke vid denna försäljning till industriföretag ansetts böra utkrävas.

Kontroll över att de fastställda priserna tillämpats har erhållits genom lagerhandlarnas

rapporter och bokslutsuppgifter. Vid kolnämndens revision,

som hittills verkställts genom privata revisionsfirmor, ha jämväl tagits stickprov

i böckerna. Denna kontroll har dock icke kunnat nå återförsäljare av kol

och koks. Vid leveranser till sådana återförsäljare ha lagerhandlarna ålagts

förpliktelse att övervaka, att dessa icke av köparna betinga sig större höjning

än som tillämpats vid deras egna inköp.

Kostnaderna för kolregleringen. Genom brev den 14 oktober 1939 ställde

Kungl. Maj:t förskottsanslaget till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande

åtgärder till statskontorets förfogande, att disponeras för därmed

avsedda ändamål i enlighet med Kungl. Maj:ts särskilda beslut. Kungl. Maj:t

anbefallde ämbetsverket att till statens kolnämnd, på rekvisition i mån av

behov, av anslaget utbetala erforderliga belopp för bestridande av de ersättningar,

som nämnden enligt avtalet med svenska kolimportörers förening

1939 u. p. a. hade att gälda vid tillämpning av den av nämnden för tiden

den 18 september—den 13 oktober 1939 föreskrivna prissättningen samt av

Kungl. Maj:ts i brevet meddelade prisbestämmelser. Ifrågavarande utbetalningar

skulle redovisas å anslaget under särskild rubrik. Nämnda dispositionsbestämmelse

har sedermera förklarats gälla jämväl för ersättningar, som

betingas av senare och framdeles meddelade beslut angående prissättningen

på kol och koks.

Genom nyssnämnda brev den 14 oktober 1939 bemyndigade Kungl. Maj:t

kolnämnden att, förskottsvis i avräkning på de ersättningar som skulle utgå

enligt avtalet, utbetala högst 60 procent av den ersättning som vid tidpunkten

för utgivande av förskottet beräknades komma att utgå. Vidare bemyndigades

nämnden att provisoriskt verkställa beräkningen av statens ersättningsskyldighet

med stöd av en direkt jämförelse av cifpriserna vid kolimport

den 15 augusti 1939 och motsvarande priser efter denna tidpunkt å ena

sidan och en jämförelse mellan de vid samma tidpunkt tillämpade leverans
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

11

priserna å andra sidan. Slutligen erhöll nämnden bemyndigande att på det

sätt ersätta viss del av till importörsföreningen anslutna medlemmars förlust,

att nämnden, intill dess en särskild kassa för övertagande av förekommande

demurragerisker bildats, själv tog denna risk.

På rekvisition av kolnämnden har statskontoret hittills till ersättningar åt

lagerhandlare utbetalt sammanlagt 20 miljoner kronor, nämligen 5 miljoner

kronor vardera den 1 november och 2 december 1939 samt den 5 februari

och 13 mars 1940. Dessa siffror för utbetalningarna till kolnämnden ge icke

någon uppfattning om kostnaderna för kolprisregleringen eller om dessas fördelning

i tiden.

Beträffande subventionskostnaderna intill utgången av mars föreligger en

beräkning i en inom finansdepartementet utarbetad promemoria, vilken

torde såsom bilaga få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.

Enligt departementspromemorian kunna lagerhandlarnas ersättningsanspråk

per den 31 mars 1940 beräknas uppgå till omkring 22.5 miljoner kronor.

Av detta belopp hade kolnämnden vid periodens slut utbetalat endast

15.3 miljoner kronor. I nämnda subventionskostnader ingår jämväl subventionen

för den kol och koks, som lagerhandeln erhållit från statens

reservförrådsnämnd. Dessa leveranser, som av nämnden väsentligen inköpts

före krigsutbrottet, ha debiterats lagerhandeln till priser, som svarat mot

gällande cifpriser ökade med nämndens kostnader för lagring och transport

m. m. Reservförrådsnämnden har sålunda erhållit ett avsevärt överpris

på sina leveranser. Mot subventionskostnaden svarar följaktligen ett betydande

belopp — sammanlagt omkring 5.8 miljoner kronor — som ur viss

synpunkt kan betraktas som affärsvinst för staten. Vid förnyelse av nämndens

lager till gällande priser är denna vinst emellertid nödvändig för nedskrivning

av ersättningsinköpen till förkrigsvärden i enlighet med de för

nämndens verksamhet fastställda principerna.

Speciell krigsrisköverflyttning på staten.

I skrivelsen nr 66 anmälde 1939 års urtima riksdag sitt beslut i anledning av

Kungl. Maj :ts proposition nr 53 angående överföring på staten av vissa krigsrisker

vid import m. m. Med godkännande av de i propositionen förordade

principerna för denna risköverflyttning medgav riksdagen, som förut nämnts,

att ersättning till importör för importvara belastande krigsförsäkringskostnader

finge bestridas av anslaget till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande

åtgärder.

I skrivelsen framhöll riksdagen vissa synpunkter på de föreslagna åtgärderna.

Beträffande den krigsrisköverflyttning på staten, som föreslogs skola

belasta förevarande anslag, fann riksdagen icke anledning till erinran. Förslaget

avsåg att erlagda krigsförsäkringspremier skulle vid import av kol och

vissa andra varor med central betydelse för den inhemska prisbildningen

kunna under vissa förutsättningar helt eller delvis återbäras till importören

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungi. Maj:ts proposition nr 297.

efter prövning i varje särskilt fall. Riksdagen ville endast understryka vikten

av effektiv kontroll över att de statliga kostnaderna icke stannade såsom

vinster hos importörerna eller andra mellanhänder utan verkligen medförde

en motsvarande sänkning av de slutliga försäljningspriserna.

Beträffande en ifrågasatt generell jämkning i premiesättningen vid den

statliga krigsförsäkringsverksamheten uttalade riksdagen viss tveksamhet och

fann att av olika skäl största försiktighet måste iakttagas i avseende å en

dylik jämkning.

Speciell överflyttning av krigsförsäkringskostnader på staten har förekommit

endast för importen av råfosfat för tillverkning av superfosfat.

Sedan livsmedelskommissionen verkställt utredning och, efter samråd med

industrikommissionen samt sjöfarts- och krigsförsäkringsnämnderna, inkommit

med förslag i ämnet, fastställde Kungl. Maj:t den 30 december 1939 bestämmelser

för ifrågavarande krigsrisköverföring.

Vid import av råfosfat för tillverkning av superfosfat skall enligt dessa

bestämmelser — under förutsättning att importören förbinder sig att underkasta

sig de villkor för avyttring av superfosfat, som av statens livsmedelskommission

föreskrivits eller kunna komma att föreskrivas — tills vidare å

staten överföras kostnaden för varu- och kaskoförsäkring mot krigsrisk vid

transport av det för import avsedda partiet till lossningshamn. Livsmedelskommissionen

prövar, sedan partiet inkommit till Sverige, med vilket belopp

dylik överföring skall ske, därvid följande grunder skola tillämpas.

I fråga om varuförsäkringspremier ersättes hela premien, om försäkringen

tecknats hos krigsförsäkringsnämnden. Har försäkringen tecknats utomlands,

ersättes likaledes den premie, som visas hava erlagts, dock att ersättningen

endast där särskilda omständigheter därtill föranleda må överstiga det belopp,

till vilket premien skulle ha uppgått, därest försäkringen tagits i Sverige. Om

utredning angående storleken av den utomlands erlagda premien icke kan

erhållas, skall ersättning utgå med det belopp, till vilket premien skulle ha

uppgått, därest försäkringen tagits i Sverige.

I fråga om kaskoförsäkringspremier ersättes för svenskt tonnage, den premie,

som erlagts, dock endast i den mån premien avser ett visst högsta försäkringsvärde

per ton dödvikt. Sistnämnda försäkringsvärde skall beräknas

efter en glidande skala, som livsmedelskommissionen efter samråd med statens

sjöfartsnämnd och statens krigsförsäkringsnämnd äger fastställa med

utgångspunkt från att det i skalan angivna högsta försäkringsvärdet skall

vara för ett fartyg om 1,000 ton dödvikt 450 kronor per ton och för ett fartyg

om 10,000 ton dödvikt 300 kronor per ton. För utländskt tonnage ersättes

den premie, som visas ha erlagts, därest denna icke är högre än den

ersättning, som med tillämpning av nyss angivna grunder skulle i motsvarande

fall ha utgått för svenskt tonnage vid försäkring i Sverige. Är premien

högre eller saknas utredning om densamma, utgår ersättning med det belopp,

som kan antagas skola hava utgått, om tonnaget varit svenskt och försäkrat

i Sverige.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

13

De ytterligare bestämmelser, som kunna finnas erforderliga, äger livsmedelskommissionen

meddela.

Samtidigt med att angivna regler fastställdes medgav Kungl. Maj:t, att, i

den mån livsmedelskommissionen så prövade skäligt, överföring på staten

av krigsförsäkringskostnaderna vid import av råfosfat fick ske även i fråga

om råfosfat, som införts till landet under tiden från och med den 1 september

1939.

Kungl. Maj:t föreskrev vidare i brevet den 30 december 1939, att statskontoret

skulle efter framställning av livsmedelskommissionen utbetala ifrågakommande

ersättningar till importör av råfosfat från förut nämnt anslag

å förskottsstaten för försvarsväsendet.

Dylika utbetalningar ha av statskontoret verkställts den 24 februari och 5

mars 1940 med 237,164 kronor 62 öre, respektive 102,844 kronor 26 öre, eller

med tillhopa i runt tal 340,000 kronor.

Ersättningar för rekvisitioner enligt allmänna förfogandelagen.

Ä anslaget till allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder

skola, såsom förut nämnts, redovisas ersättningar för rekvisitioner enligt allmänna

förfogandelagen, i den mån dessa avse förfoganden för civila ändamål.

Rekvisitioner av sådan art ha framförallt under den första krigsmånaden

verkställts för att tillgodose landets behov av brännoljor. Betydande svårigheter

uppkommo för vår motorbränsletillförsel strax efter krigsutbrottet

genom de i samband därmed träffade dispositionerna i avseende å visst utländskt

tanktonnage, som var på väg till Sverige med last av brännoljor.

Rekvisitioner verkställdes då för att anskaffa tankfartyg för införsel av

brännoljor till landet och sedermera för att bereda lagringsutrymmen för

sådana oljor. Vidare rekvirerades för kronan vissa till svensk hamn inkomna

oljelaster.

De för rekvisitionerna utgående ersättningarna, vilka i dessa fall icke utgått

efter taxa utan fastställts av riksvärderingsnämnden, ha uppgått till

betydande belopp. Särskilt ha hyresersättningama för de fortfarande nyttjade

upplagsfartygen varit avsevärda. Dessa ersättningar uppgå för två

av fartygen till 4,000 kronor och för det tredje till 4,500 kronor per dag.

Förfogandet över två av de motortankfartyg, som rekvirerats för hitfrakt av

brännolja, har icke medfört några utgifter för statsverket, enär samtliga

därmed förenade kostnader bestritts av det bensinbolag, för vars räkning

förfogandena skett. Vid utgången av mars 1940 uppgingo statsverkets kostnader

för här ifrågavarande rekvisitioner utom de i anspråk tagna bensinlasterna

till närmare 2.2 miljoner kronor.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

Nedskrivning av lagervärdet för statens reservförråd.

En fjärde grupp utgifter, som enligt riksdagens beslut skola belasta här

ifrågavarande förskottsanslag, utgöra avskrivning på reservförrådsnämndens

lager, i de fall då försäljningar skett från dessa under dagspriset på den

försålda varan. Avskrivningen åsyftar att tillföra reservförrådsnämnden

erforderliga medel för ersättning av de försålda varupartierna och för nedskrivning

av de i ersättningssyfte nyköpta varorna till förkrigspriser. Principerna

och motiven för denna avskrivning ha närmare utvecklats i propositionen

nr 36 till urtima riksdagen.

Då någon försäljning av reservförrådsnämndens varor till underpris hittills

ej skett har prisregleringsanslaget ej behövt tagas i anspråk för nedskrivningar

å de lagrade varorna.

Departementschefen.

Det å förskottsstat uppförda anslaget till allmänna utgifter för pris- och

handelsreglerande åtgärder har väsentligen belastats med kostnaderna för

prisregleringen på genom lagerhandeln importerad kol och koks. Dessa

kostnader beräknas vid utgången av första kvartalet innevarande år uppgå

till i runt tal 22.5 miljoner kronor. Mot denna summa balanserar emellertid

ett belopp på 5.8 miljoner kronor i vinst för reservförrådsnämnden vid kolförsäljningar

till dagspris genom kolnämndens förmedling. Sättet för beräkningen

av prisregleringskostnaderna medför vidare, att det redovisade

beloppet innefattar täckning också för den av statsgarantien omfattade slutförlust,

som kan uppkomma vid ett prisfall ned till förkrigsnivån på inneliggande

lager.

Kostnaderna för prisregleringen på kol ha pressats i höjden genom den

till sin omfattning oförutsedda fraktstegringen. De ha å andra sidan hållits

nere genom de prishöjningar som beslutats och genom att regleringsförfarandet

begränsats till kolförsäljningar i mindre partier genom lagerhandeln.

En första höjning av prisnivån för kol och koks genomfördes den 1 november

1939. Vid tidpunkten för prissättningen förelåg anledning till

viss försiktighet vid uttagandet av för tillfället rådande genomsnittspris på

marknaden.

Den andra prishöjning, som genomfördes från och med februari detta år,

avsåg att bringa marknadsprisnivån i överensstämmelse med det faktiska

kostnadsläget. Beräkningen slog fel på grund av oförutsedda svårigheter

för införseln och den av dessa betingade stegringen av fraktkostnaden.

En ytterligare prishöjning kom till stånd den 1 april. Även denna gång

åsyftades att nå korrespondens mellan marknadspris och importkostnader.

Den senare utvecklingen har emellertid lett till att det nya priset kommit

att överstiga importkostnaderna. Den temporära belastning av konsumen
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

15

tema som härigenom uppkommit får ses mot bakgrunden av att dessa tidigare

erhållit lättnader i sin utgiftsbelastning genom den på statens bekostnad

i prispolitiskt syfte genomförda neddämpningen av importkostnadernas

återverkan på det inhemska kolpriset.

De senaste båda prishöjningarna innebära tydligen, att prisregleringsförfarandet

i princip förlorat sin karaktär av subvention av hushållens kolförbrukning

för att i stället framstå såsom en clearingform, vid vilken emellertid

en buffert finnes mot oväntade prisförskjutningar som icke anses lämpligen

böra slå igenom direkt på marknaden. I dagens situation ligger regleringsförfarandets

väsentliga betydelse i sistnämnda förhållande.

Vid reglering av förskottsanslaget bör under angivna förhållanden räknas

med inkomster och utgifter för kolsubventioneringen till budgetårets slut. Utfallet

kan ej nu bedömas. Lämpligast torde därför vara att täckningsanslaget

anvisas såsom förslagsanslag och belastas med den redovisade nettosubventionskostnaden

vid budgetårets utgång. I rådande ovissa läge torde

beräkningen av det belopp, varmed anslaget bör uppföras, ej behöva påverkas

av i det föregående angivna kostnader för åtgärder vid sidan av kolregleringen.

Anslaget kan lämpligen uppföras med det belopp, vartill förskottsanslaget

uppgått, eller 20 miljoner kronor. Den faktiska belastningen

av anslaget kan lika väl komma att understiga som att överstiga detta

belopp.

Eventuella kostnader för här ifrågavarande regleringsåtgärder under följande

budgetår torde preliminärt få utgå av medel uppförda å den beredskapsstat

för försvarsväsendet m. m., varom chefen för finansdepartementet

denna dag framlägger förslag. Med det tillämpade avräkningsförfarandet

kan inträffa, att kolregleringen under nästa budgetår utmynnar i en

nettovinst. En sådan vinst bör preliminärt redovisas såsom uppbörd på

förskottsanslag.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att

till Allmänna utgifter för pris- och handelsreglerande åtgärder

å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1939/40

under X a huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av ...................... kronor 20,000,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sven Persson.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungi. Maj.ts proposition nr 297.

Bilaga.

P. M.

angående kostnaderna för kolprisregleringen

för tiden 18 september 1939—31 mars 1940.

En uppfattning om kostnaderna för kolprisregleringen och dessa kostnaders

fördelning i tiden kan erhållas på grundval av de av importörerna till

statens kolnämnd lämnade månadsrapportema.

Dessa rapporter, som på fastställda blanketter skola avgivas varje månad

och av kolnämnden efter preliminär granskning läggas till grund för medgivna

förskottsutbetalningar i avräkning på den definitiva ersättningen, avse

att lämna fullständiga upplysningar rörande de faktiska förhållanden, som

påverka det ekonomiska mellanhavandet mellan lagerhandlarna och kolnämnden.

Månadsrapport skall sålunda bl. a. innehålla detaljerade uppgifter

om månadens inköp och försäljningar av kol och koks samt de priser,

som därvid gällt, ävensom uppgifter om lagrets storlek vid månadens början

och slut. Vidare skall rapporten innefatta en på grundval av dessa data

verkställd beräkning av ersättningsanspråken och i anslutning härtill en redovisning

för mellanhavandet med kolnämnden.

Beräkningen av subventionen verkställes nu så, att först kalkyleras ett

bruttosubventionsbelopp utgörande skillnaden mellan de faktiska importkostnaderna

och kostnaderna för motsvarande import till ett av kolnämnden

fastställt förkrigspris. Från detta skillnadsbelopp dragés därefter den

behållning i form av »överpris», som lagerhandlaren vid utförsäljning till de

av Kungl. Maj :t eller kolnämnden föreskrivna priserna kan ha erhållit utöver

nämnda förkrigspris ökat med en viss, av nämnden fixerad omkostnadsoch

vinstmarginal. Det är att märka, att den vid tillämpning av denna beräkningsmetod

framkommande nettoförlusten eller nettovinsten icke är ett

saldo på löpande försäljningar utan på rörelsen i dess helhet vid konsekvent

bokföring av inneliggande varupartier till förkrigspriser. Detta förhållande

saknar betydelse för bedömandet av subventionskostnadernas samlade belopp

men är avgörande för deras tidsfördelning. Bokföringssättet bör ses

mot bakgrunden av att staten står risken för den slutliga förlusten på inneliggande

lager.

På grundval av månadsrapportema har utarbetats en preliminär översikt

över de på angivet sätt beräknade subventionsanspråken för tiden den

18 september 1939—31 mars 1940. Redovisningen är icke fullständig, enär

en del importörer av olika anledningar ännu icke inkommit med rapporter

för hela perioden. För de större av dessa firmor ha införskaffats preliminära

uppgifter, som lagts till grund för en överslagsberäkning rörande de

återstående subventionskostnadema. Resultatet av sistnämnda beräkning

återges jämväl i efterföljande tabell, trots att fördelningen av kostnaderna å

olika månader är mindre säker.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 297.

Subventionskostnaderna för tiden 18 sept.—31 mars 1940.

17

Brutto-

överpris

1,000-tal

Netto-

Beräknad

ytterligare

Summa

disponerade

subvention

1,000-tal

subvention

1,000-tal

netto-

subvention

subventions-

medel

kronor

kronor

kronor

1,000-tal

kronor

1,000-tal

kronor

18 sept.—31 okt.........

7,230

1,232

5,998

5

6,003

November ..............

7,326

2,961

4,365

83

4,448

December................

6,553

3,563

2,990

2

2,992

Januari..................

7,376

3,571

3,805

39

3,844

Februari ................

5,898

5,164

734

503

1,237

Mars....................

6,258

3,854

2,404

1,538

3,942

Summa

40,641

20,845

20,296

2,170

22,466

Lagerhandlarnas ersättningsanspråk kunna enligt denna redovisning beräknas

ha vid utgången av mars uppgått till netto 22.5 miljoner kronor.

Av detta belopp hade kolnämnden vid periodens slut utbetalat endast 15.3

miljoner kronor. Om det återstående ersättningsbeloppet i sin helhet kommer

att belasta anslaget eller icke, är beroende av prisutvecklingen och den

i fortsättningen förda prispolitiken; om försäljningspriset temporärt hålles

uppe även vid en nedgång i importpriset, kommer »överpriset» att överstiga

bruttosubventionen, varvid återstående ersättningsanspråk kunna bortfalla

och eventuellt t. o. m. en återbetalningsskyldighet inträda. Här må understrykas,

att de å ifrågavarande anslag redovisade subventionsutbetalningarna

äro definitiva först efter regleringens avveckling, ett förhållande som enligt

vad i det följande utvecklas bör komma till uttryck i utgiftsredovisningen.

I de här redovisade subventionsanspråken ingå jämväl kostnaderna för den

kol och koks, som lagerhandeln erhållit från statens reservförrådsnämnd.

Dessa leveranser, som vid slutet av mars uppgingo till omkring 260,000 ton

koks och omkring 28,000 ton kol, ha enligt för reservförråden gällande principer

debiterats lagerhandeln till priser, som svarat mot gällande cifpriser

ökade med å varorna nedlagda transport- och lagringskostnader inom

landet. Då ifrågavarande lager inköpts väsentligen före krigsutbrottet och

sålunda till betydligt lägre cifpriser, har statens reservförrådsnämnd härigenom

erhållit ett avsevärt överpris å sina leveranser. Mot subventionskostnaden

svarar sålunda ett betydande belopp — sammanlagt omkring 5.8 miljoner

kronor — som ur viss synpunkt kan betraktas som affärsvinst för

staten. Denna vinst blir vid förnyelse av nämndens lager till nuvarande

priser nödvändig för nedskrivning av ersättningsinköpen till förkrigsvärden

i enlighet med de för nämndens verksamhet fastställda principerna.

För att klargöra innebörden av den i det föregående givna beräkningen

rörande subventionskostnaden och samtidigt belysa, hur den förda prissättningspolitiken

förhållit sig till importpriserna, har i följande tabell gjorts

en sammanställning för ifrågavarande period av de genomsnittliga importpriserna

per ton stenkol och koks, beräknade enligt lagerhandlarnas rapporter,

och de fastställda utförsäljningspriserna för Stockholm m. fl. större

importhamnar. Siffrorna, som i vissa fall äro preliminära och i andra fall

icke kunna göra anspråk på generell giltighet, avse i första hand att belysa

principerna för subvcntionsberäkningen.

Den marginal för importörens kostnader och handelsvinst, varmed i tabellen

räknats, är den av kolnämnden i allmänhet medgivna. Marginalen,

Bihang till riksdagens protokoll 19i0. 1 saml. Nr 297. 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 297.

Subventionsberäkningen per ton.

Genom-

snittligt

importpris

D:o minskat

med import- priset den

15 aug.

= »brutto- subvention»

Fastställt

utförsälj-

ningspris

D.o minskat

med försälj- ningspriset

den 1 sept.

= »över- pris»

»Nettosub-

vention»

(= »brutto- subvention»

— »över- pris»)

Koks

18 sept.—31 okt..........

48.09

16.32

45.15

—

16.32

November...............

50.18

18.41

52.40

7.25

11.16

December ...............

52.21

20.44

52.40

7.25

13.19

Januari..................

60.25

28.48

52.40

7.25

21.23

Februari.................

77.18

45.41

67.40

22.25

23.16

Mars....................

86.02

54.25

67.40

22.25

32.00

Stenkol

18 sept.—31 okt..........

41.70

21.40

30.-

—

21.40

November...............

44.38

24.03

41.—

11.-

13.03

December................

47.86

27.56

41.—

11.—

16.56

Januari..................

51.09

30.79

41.—

11.—

19.79

Februari ................

60.97

40.67

53.75

23.75

16.92

Mars....................

62.95

42.65

53.75

23.75

18.90

som skall innefatta även återförsäljares vinst och omkostnader, har beräknats

såsom skillnaden mellan det normala utförsäljningspriset den 1 september

1939 och det normala cifpriset den 15 augusti samma år. För koks

utgjorde nämnda priser 45.15 kronor per 1,000 kg. respektive 32.25 kronor

per 1,015 kg. (31.77 kronor per ton å 1,000 kg.) och marginalen sålunda

13.38 kronor för 1,000 kg. För stenkol voro motsvarande priser fastställda

till 30 och 20.60 kronor samt marginalen till 9.70 kronor.

De i tabellen lämnade siffrorna å nettosubventionskostnaden per ton ange

det importören gottskrivna beloppet, därest den stenkol och koks, som försäljes

en viss månad, i sin helhet har inköpts till det för samma månad angivna

importpriset. I verkligheten inträffar detta väl aldrig. I allmänhet

föreligger en viss tidsförskjutning, så att de varor, som säljas, i större eller

mindre omfattning ha inköpts till andra priser än de under månaden gällande

importprisema.

Siffrorna å nettosubventionskostnaden innefatta hela kostnaden för kolprisregleringen,

sålunda även samtliga krigsförsäkringskostnader. För bedömande

av den förda prissättningspolitiken vore av värde att äga uppgifter

rörande de belopp, till vilka sistnämnda kostnader (kasko- och varuförsäkring)

genomsnittligt uppgått under olika månader. Tillgängligt material medgiver

emellertid icke en sådan beräkning. En teoretisk kalkyl för svenska

fartyg giver föga ledning på grund av de vida variationsmarginaler, som betingas

av försäkringskostnadernas växlingar efter storleken av fartyget och

efter om detta gått i barlast eller icke etc. Helt grovt kan man räkna med att

krigsförsäkringskostnadema för kolfrakt från England till västkusthamn vid

periodens slut rört sig mellan 6 och 12 kronor per ton.

Stockholm i finansdepartementet den 4 maj 1940.

407653. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1940.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:441 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till allmänna utgifter för prisoch handelsreglerande åtgärder å tilläggsstat II a1 i texten
  2. SU 1940:230 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anslag till allmänna utgifter för prisoch handelsreglerande åtgärder å tilläggsstat II för budgetåre s. 1 i texten