Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m

1940-02-06 · 44 sidor, varav 44 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 44 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:43, Med förslag till lag om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

1

Nr 43.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till

lag om skyldighet för ägare av anläggningar och

byggnader att anordna skyddsrum m. m.; given Stockholms

slott den 6 februari 1940.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed

dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid

fogade förslag till lag örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader

att anordna skyddsrum m. m.,

HT dels ock inhämta riksdagens yttrande över bilagda förslag till kungörelse

örn ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november 1931 (nr 364).

GUSTAF.

K. G. Westman.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 43

75 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Majus proposition nr 43.

Förslag

till

Lag

om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna

skyddsrum m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

Inom område, som Konungen bestämmer, skola i fråga örn anläggningar

och byggnader vidtagas åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall

enligt vad nedan i 2—10 §§ sägs.

Konungen äger, i den mån det prövas erforderligt, förordna, att bestämmelserna

i 2—10 §§ skola äga tillämpning jämväl i fråga örn anläggningar

och byggnader, som ej äro belägna inom sålunda bestämt område.

Om skyddsrum.

2§-

Följande anläggningar och byggnader skola förses med skyddsrum:

1. hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning, som är av vikt

för allmänna samfärdseln,

2. industriell anläggning, vid vilken i regel minst tjugufem personer samtidigt

äro sysselsatta,

3. anläggning, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalt, hotell eller

pensionat och är avsedd att hysa minst tjugufem personer,

4. byggnad med mer än två våningar, som till väsentlig del är avsedd till

bostad eller till kontors- eller affärslokal, samt

5. annan anläggning eller byggnad, inom vilken människor bo eller eljest

vanligen vistas, såframt skyddsrum är erforderligt med hänsyn till anläggningens

eller byggnadens beskaffenhet och läge.

Vind anses i denna lag såsom våning allenast örn mer än hälften är avsedd

till bostad.

3§-

Skyddsrum skall såvitt möjligt kunna hysa så många människor, som i

allmänhet kunna antagas samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller bosatta

eller eljest vistas inom anläggningen eller byggnaden eller den del därav,

för vilken skyddsrummet anordnas.

Skyddsrum skall anordnas på sådan plats inom eller invid anläggningen

eller byggnaden, att det utan tidsutdräkt kan uppsökas av dem, för vilka det

är avsett.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 43.

3

4§-

Skyddsrum skall vara så beskaffat, att det erbjuder skydd åtminstone mot

splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom

mot stridsgaser. Ar skyddsrum beläget inom eller i omedelbar närhet av

byggnad, skall det hava sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå den

belastning som kan uppkomma, om byggnaden sammanstörtar.

5 §•

Kunna två eller flera närbelägna fastigheter ej lämpligen var för sig förses

med skyddsrum, må gemensamt skyddsrum anordnas. Föreskrift härom

meddelas, när så erfordras, av länsstyrelsen, som äger att, där ej överenskommelse

träffas, bestämma de grunder efter vilka kostnaden skall fördelas

mellan fastigheterna.

6 §•

Finnes skyddsrum lämpligen böra anordnas å allmän plats eller annat

område som enligt gällande byggnadsbestämmelser ej får bebyggas eller

skall vara avsatt för särskilt ändamål, må länsstyrelsen medgiva undantag

från byggnadsbestämmelserna.

Om brandskyddsåtgärder.

7 §•

Vid uppförande av byggnad, som avses i 2 §, i mer än två våningar skola

vertikala bärverk, bjälklag över källare samt översta på mur eller därmed

likvärdigt bärverk vilande bjälklag utföras brandsäkert. Uppföres sådan

byggnad i mer än fyra våningar, skola samtliga bjälklag utföras brandsäkert.

8 §•

Undergår byggnad, som avses i 2 § och som är uppförd i mer än två

våningar, sådan ombyggnad, ändring eller utvidgning, att den kommer att i

väsentliga delar framstå i nytt skick och i avsevärd mån öka i värde, skall,

därest brandbotten saknas, sådan anordnas å översta på mur eller därmed

likvärdigt bärverk vilande bjälklag.

Ändå att ombyggnaden, ändringen eller utvidgningen är av mindre omfattning,

skall brandbotten anordnas enligt vad nu sagts, örn kostnaden därför

är ringa i jämförelse med kostnaden för byggnadsarbetet i dess helhet.

9 §•

Då byggnad, som avses i 2 §, uppföres med mindre än tre våningar, skola

bärande konstruktioner utföras brandsäkert, i den mån det prövas skäligt.

Vad nu sagts skall jämväl äga tillämpning vid väsentlig ombyggnad, ändring

eller utvidgning av sådan byggnad.

10 §.

Kan i annat hänseende än ovan nämnts i fråga örn anläggning eller byggnad

till minskande av brandskador genom luftanfall vidtagas åtgärd som utan

kostnad av någon betydenhet medför väsentlig fördel, må länsstyrelsen

föreskriva sådan åtgärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Majus proposition nr 43.

Gemensamma bestämmelser.

11 §•

Skyldigheten att vidtaga åtgärd, varom ovan sägs, åvilar anläggningens

eller byggnadens ägare. Såsom ägare anses jämväl den som innehar anläggning

eller byggnad med fri förfoganderätt eller fideikommissrätt eller därmed

jämförlig rätt.

Innehaves anläggning eller byggnad eller del därav med nyttjanderätt,

då åtgärden vidtages, och yrkar ägaren att nyttjanderättshavaren skall bidraga

till kostnaden, vare nyttjanderättshavaren, såframt därefter minst ett

år återstår av tiden för nyttjanderätten och det finnes uppenbart obilligt

att ägaren skall vidkännas hela kostnaden, pliktig att utgiva skäligt bidrag

till amortering och ränta för den återstående tiden för nyttjanderätten.

Skall skyddsrum inrättas i byggnad, som tillhör bostadsrättsförening,

vare bostadsrättshavarna, utan hinder av vad i föreningens stadgar bestämts,

pliktiga att tillskjuta det belopp som erfordras för bestridande av kostnaden.

Å beslut örn tillskott för sådant ändamål skall vad i 60 § 1 lagen örn bostadsrättsföreningar

är stadgat ej äga tillämpning.

12 §.

Det åligger byggnadsnämnd att, innan byggnadslov meddelas, pröva

vilka åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall som skola vidtagas.

I fråga örn anläggning eller byggnad, som avses i 2 § 1-—3, skall byggnadsnämnden

underställa meddelat beslut örn byggnadslov länsstyrelsens prövning

såvitt angår luftskyddet.

13 §.

Finnes ej byggnadsnämnd i ort, där åtgärder till skydd mot skador genom

luftanfall skola vidtagas, skall, örn någon vill utföra anläggning eller byggnad,

som avses i 2 § 1—4, eller verkställa väsentlig ombyggnad, ändring

eller utvidgning av sådan anläggning eller byggnad, länsstyrelsens godkännande

av företaget i förväg inhämtas såvitt angår luftskyddet.

14 §.

Länsstyrelsen äger helt eller delvis medgiva befrielse från vidtagande av

åtgärd som avses i denna lag, örn åtgärden prövas medföra oskälig kostnad

eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga anspråk

på luftskydd.

I den mån det finnes lämpligt må länsstyrelsen uppdraga åt byggnadsnämnd

att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar utöva befogenhet som

nu sagts.

I övrigt må Konungen medgiva undantag från lagens bestämmelser.

15 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, där ej Konungen annorlunda

förordnat, under länsstyrelsens inseende av luftskyddschefen.

Örn byggnadsnämnds tillsyn å byggnadsföretag är särskilt stadgat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

5

16 §.

Envar som äger eller innehar anläggning eller byggnad vare pliktig tåla,

att den besiktigas för utrönande, vilka åtgärder till skydd mot skador genom

luftanfall som vidtagits eller böra vidtagas.

17 §.

Länsstyrelsen äger vid vite tillhålla den som är pliktig att anordna skyddsrum

eller vidtaga annan skyddsåtgärd som ovan sägs att fullgöra sin skyldighet.

Länsstyrelsen må ock, örn försummelse föreligger, ombesörja åtgärden

samt uttaga kostnaden av den försumlige.

18 §.

Den, som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande i

fall, varom i 13 § sägs, eller åsidosätter föreskrift, som meddelats av länsstyrelsen

vid prövning enligt samma paragraf, straffes med dagsböter och

vare skyldig att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra vad som

redan utförts.

Yägrar någon utan skälig anledning att låta anläggning eller byggnad

besiktigas enligt vad i 16 § sägs, straffes med dagsböter.

19 §.

Förseelse mot denna lag eller mot föreskrift som utfärdats med stöd av

lagen åtalas av allmän åklagare.

Åtal för sådan förseelse anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän

domstol.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

20 §.

Över byggnadsnämnds beslut i fråga, som avses i denna lag, må besvär

anföras hos länsstyrelsen inom en månad från det klaganden erhöll del av

beslutet. Kätt att anföra besvär tillkommer jämväl luftskyddschefen.

Talan mot beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelsen, må

föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning som för

överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Rätt att föra talan tillkommer jämväl luftskyddsinspektionen.

21 §.

När synnerliga skäl därtill äro, äger länsstyrelsen förordna, att dess beslut

omedelbart skall lända till efterrättelse.

22 §.

Konungen äger förordna, att fråga, i vilken enligt denna lag beslut meddelas

av byggnadsnämnd eller länsstyrelse, skall prövas i särskild ordning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Majus proposition nr 43.

Konungen må ock medgiva undantag från vad gällande bestämmelser örn

byggnadsverksamheten innehålla angående tillstånd till åtgärd som kräves

för anordnande av skyddsrum.

23 §.

Hava i byggnadsordning föreskrivits skyddsåtgärder utöver vad i denna

lag stadgas eller med stöd av denna lag föreskrives, skola byggnadsordningens

bestämmelser gälla, såframt de ej strida mot lagen eller med stöd

därav meddelade föreskrifter.

24 §.

Denna lag äger ej tillämpning å anläggningar och byggnader för militära

ändamål.

25 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 48.

7

Förslag’

till

Kungörels e

om ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november 1931

(nr 364).

Härigenom förordnas, att 13, 15, 54, 101 och 108 §§ byggnadsstadgan den

20 november 1931 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives:

13 §.

Stadsarkitekt skall —--hans verksamhetsområde.

Länsarkitekten, förste provinsialläkaren, provinsial- eller stadsläkaren,

luftskyddschefen och brandchefen äga likaledes att vara närvarande vid

byggnadsnämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i

besluten ävensom att, där de så önska, få sin mening till protokollet antecknad.

15 §.

Vid uppgörande ----större område;

att luftskyddets krav vederbörligen beaktas;

att bekväma---området främjas.

54 §.

I byggnadsordningen---brandsäkra väggar.

I byggnadsordningen--— göras brandsäkra.

Örn byggnads inrättande med hänsyn till luftskyddet är särskilt stadgat.

101 §.

Där så---kommunalfullmäktiges hörande.

Å sådan sakkunnig skall tillämpas vad enligt denna stadga eller eljest

gäller örn byggnadsnämnd, som i detta kapitel avses.

108 §.

Skorstenar och---antändligt material.

Trävirke må — — — brandfritt ämne.

A golvet--— eller järnplåt.

Om byggnads inrättande med hänsyn till luftskyddet är särskilt stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft dagen efter den, då kungörelsen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å

Stockholms slott den 19 januari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans- och

kommunikationsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet,

statsrådet Westman, fråga angående lagstiftning om skyldighet för ägare av

anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m.

Föredraganden anför:

Sedan Kungl. Maj:t den 8 oktober 1937 uppdragit åt byggnadsstyrelsen att

i samråd med luftskyddsinspektionen utarbeta och till Kungl. Majit inkomma

med förslag angående erforderliga lagbestämmelser örn inrättande av skyddsrum

m. m., har byggnadsstyrelsen den 19 september 1938 till Kungl. Majit

överlämnat en promemoria i ämnet jämte förslag till lag angående byggnadstekniskt

luftskydd samt till förordning angående ändring i vissa delar av

byggnadsstadgan den 20 november 1931. Den 20 december 1939 har sedermera

1939 års luftskyddsutredning i avgivet betänkande (statens off. utreda.

1939: 42) avlämnat förslag till lag örn skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum

för luftskyddsändamål. Sedan yttranden inhämtats över såväl byggnadsstyrelsens

som luftskyddsutredningens förslag, anhåller jag att få upptaga

dessa ärenden till prövning.

Byggnadsstyrelsens förslag.

I förenämnda promemoria har byggnadsstyrelsen framhållit, att det vore

av särskild vikt att skyddsrum redan i fredstid inrättas för ämbetshus och

andra allmänna byggnader ävensom för industriföretag m. m., som kunna

antagas bliva anfallsmål, samt för den aktiva luftskyddspersonalen. Styrelsen

har emellertid icke ansett sig i nu ifrågavarande sammanhang böra gå närmare

in på frågan örn inrättandet av skyddsrum i statliga byggnader eller av allmänna

skyddsrum överhuvud. Beträffande genomförandet av byggnadstekniska

åtgärder för tillgodoseendet av luftskyddet i övrigt har byggnadsstyrelsen

erinrat, att vid en byggnads planerande i allmänhet utan olägenhet

eller kostnadsökning kunde tillses, att källarutrymmena disponeras på ett

med hänsyn till inrättande av skyddsrum lämpligt sätt. I övrigt kunde enligt

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Majus proposition nr 43.

uttalande av civila luftskyddsutredningen, som styrelsen åberopar, för en ringa

kostnadsökning verkställas nödig förstärkning av källartaket för att detsamma

skulle kunna motstå trycket av inträffande ras. Att förse vissa källarlokaler

med gastäta luckor och dörrar medförde ej heller någon större ökning av

byggnadskostnaderna. Enligt vissa erfarenheter från Tyskland skulle merkostnaden

för inrättande av skyddsrum vid nybyggnader lia uppgått till omkring

två procent av den totala byggnadskostnaden. Från sakkunnigt håll i

Tyskland hade emellertid gjorts gällande, att denna siffra genom olika åtgärder

kunde avsevärt nedbringas. Även möjligheterna att för en rimlig kostnad

tillgodose brandskyddet vore goda, då det gällde nybyggnader. Enligt

uppgifter från Tyskland hade i vissa fall anordnandet av brandbotten ökat

byggnadskostnaden med icke fullt en procent.

Styrelsen anför, att av styrelsen gjorda undersökningar givit vid handen

att den normala kostnaden för ifrågavarande luftskyddsåtgärder i varje fall

icke överstege de angivna procenttalen. Därest skyddsrum försåges med

luftreningsanordning, syntes kostnaden för skyddsrummet som regel komma

att understiga två procent av byggnadssumman. Merkostnaden för anordnande

av vindsbjälklag av betong syntes endast vid lägre hushöjder hålla sig vid

en procent av byggnadssumman. I en byggnad med mer än tre våningar syntes

nämnda kostnad ej överstiga en halv procent av den totala byggnadskostnaden.

Gjordes vindsbjälklaget av trä med brandbotten av tegel, bleve kostnaden

förhållandevis ännu mindre.

Styrelsen har ansett, att utförandet av brandskyddsanordningar

och skyddsrum i samband med nybyggnader borde göras obligatoriskt

inom ur luftskyddssynpunkt utsatta orter. Det syntes icke lämpligt

att i lag meddela någon fix bestämmelse örn sådana orter utan denna fråga

borde bliva beroende på Kungl. Maj:ts beslut. I regel syntes härvid icke

böra göras någon skillnad mellan brandskyddsbestämmelsernas och skyddsrumsbestämmelsernas

tillämpningsområden men möjligheten att göra en sådan

åtskillnad borde likväl stå öppen.

Beträffande det närmare innehållet av erforderliga lagstadganden syntes,

enligt vad styrelsen framhåller, dessa böra begränsas till att huvudsakligen

omfatta vad som erfordrades för att klargöra bestämmelsernas inflytande på

byggnaders konstruktion och deras ekonomiska innebörd. De närmare bestämmelser,

som erfordrades beträffande skyddsrums belägenhet, storlek och

anordnande i övrigt, syntes lämpligen kunna utfärdas av luftskyddsinspektionen

i samråd med byggnadsstyrelsen.

Såsom allmän norm för de föreskrifter, som avsåge byggnadens konstruktion

med hänsyn till brandskydd, borde enligt styrelsens mening uppställas,

att skyddet huvudsakligen skulle avse att genom inrättandet av brandbotten

m. m. förhindra mera omfattande eldsvådor och förstörelse av större ekonomiska

värden. Med denna utgångspunkt hade styrelsen stannat vid att föreskrifterna

i regel borde begränsas till att avse hus med mer än tre våningar.

Från denna regel borde dock undantagas industriella och därmed jämförliga

anläggningar, för vilka våningsantalet i allmänhet icke lämpade sig såsom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Majlis proposition nr 43.

måttstock. För sådana anläggningar syntes i stället såsom lämplig gräns

kunna bestämmas, att anläggningen vore avsedd att inrymma mer än femtio

personer. — I vissa fall, t. ex. beträffande orter med synnerligen utsatt läge

eller ur brandskyddssynpunkt olämplig befintlig bebyggelse, kunde behov

av mera omfattande bestämmelser föreligga. Det borde fördenskull tillkomma

Kungl. Majit att för sådana fall påbjuda, att jämväl andra byggnader eller

anläggningar än förut nämnts skulle i särskilda hänseenden utföras brandsäkert.

I fråga om skyddsrum gjorde sig i viss mån liknande synpunkter gällande

som angående byggnaders konstruerande med hänsyn till brandskydd m. m.

Vid bebyggelse i lägre byggnadssätt syntes det sålunda som regel vara erforderligt

att föreskriva inrättande av skyddsrum allenast vid industrier eller

dylika anläggningar av viss omfattning. Styrelsen hade följaktligen ansett

sig kunna även här såsom huvudregel föreslå, att skyddsanordningarna gjordes

obligatoriska inom av Kungl. Majit bestämda orter beträffande byggnader

med mer än tre våningar samt industriella och därmed jämförliga anläggningar,

som vore avsedda att inrymma mera än femtio personer. Liksom i

fråga örn brandskyddsbestämmelserna kunde emellertid lokala förhållanden

påkalla strängare föreskrifter, och med hänsyn härtill borde meddelas bestämmelse

örn rätt för Kungl. Majit att beträffande viss ort utsträcka kravet på

skyddsrum till att avse även andra byggnader och anläggningar. Skyddsrum

borde bereda skydd åtminstone mot splitter från bomber och andra vid

explosion kringkastade föremål ävensom mot stridsgaser samt, örn de vore

belägna inom eller omedelbart intill byggnad, mot de belastningar, som kunde

uppkomma i följd av byggnadens instörtande. Anordnandet av s. k. full träffsäkra

skyddsrum syntes icke böra göras obligatoriskt.

Den uppställda normen för skyddsrums motståndskraft medförde i fråga

om kravet på utförandet av ytterväggar och golv, då skyddsrummet vore beläget

inom byggnad, icke någon avvikelse av betydelse från vedertaget utförande

av källarlokaler. Beträffande taket i ett dylikt skyddsrum innebure

normen i allmänhet krav på större hållfasthet än den vanliga, i det att bjälklaget

skulle kunna uppbära en med hänsyn till faran för byggnadens sammanstörtande

beräknad tilläggslast. Med stöd av bland annat de erfarenheter,

som gjorts under inbördeskriget i Spanien angående källarvåningarnas relativt

goda motståndskraft vid husras i anledning av bombnedslag, syntes man

numera böra räkna med avsevärt mindre tilläggslast än som tidigare skett.

För normala förhållanden borde 1,000 kilogram per kvadratmeter, motsvarande

fyra å fem gånger den nyttiga last, varmed man i allmänhet räknar i bostadshus,

vara tillfyllest. I s. k. skeletthus och betongbyggnader syntes man icke

behöva räkna med någon tilläggslast.

Byggnadsstyrelsen har förutsatt, att de föreslagna lagbestämmelserna icke

komme att förklaras tillämpliga annat än beträffande städer eller liknande

samhällsbildningar. Emellertid kunde behov tänkas föreligga av föreskrifter

även i fråga örn ensamt belägna industrier eller andra större anläggningar,

såsom hotell, vårdanstalter m. fl. Det syntes lämpligen kunna uppdragas åt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

länsstyrelserna att beträffande sådana anläggningar av viss omfattning meddela

erforderliga bestämmelser örn anläggningens anordnande med hänsyn till

brandskyddet och inrättande av skyddsrum. Även för det fall att anläggningar

av sist angivna slag vore belägna inom en ort, för vilken lagens bestämmelser

skulle gälla, men folie utom lagens allmänna föreskrifter, borde länsstyrelsen

kunna meddela erforderliga bestämmelser.

De bestämmelser, som styrelsen enligt vad nu anförts förordat beträffande

nybyggnader, borde enligt styrelsens mening kunna i viss utsträckning vinna

tillämpning även vid sådan omändring eller utvidgning av en

byggnad eller anläggning, att denna i väsentliga delar komme att

framstå i nytt skick och i avsevärd mån öka i värde. I samband med en sådan

ombyggnad syntes inrättande av skyddsrum böra göras obligatoriskt, varemot

skyldigheten att inlägga brandbotten m. m. borde göras beroende av prövning

i varje fall. Även vissa andra fall av ombyggnad borde jämställas med

de nu nämnda, därest kostnaden för luftskyddsåtgärderna vore jämförelsevis

ringa.

Byggnadsstyrelsen har beträffande befintliga byggnader, som ej bleve

föremål för ombyggnad, uttalat, att den icke ansåge sig kunna förorda en så

vittgående åtgärd som införandet av allmänna bestämmelser om byggnadstekniskt

luftskydd.

I enlighet med angivna riktlinjer har byggnadsstyrelsen utarbetat förslag

till lag angående byggnadstekniskt luftskydd.

Förslaget upptager fyra huvudavdelningar. I den första avdelningen, som

omfattar 1—6 §§, meddelas bestämmelser rörande byggnads konstruktion med

hänsyn till brandskydd m. m. I den andra avdelningen lämnas under 7—16

§§ föreskrifter angående skyddsrum. Den tredje avdelningen innehåller under

17 § stadganden örn vissa anläggningar, beträffande vilka bestämmelserna i

de tidigare avdelningarna icke gälla. I den fjärde avdelningen slutligen ha

under 18—29 §§ sammanförts vissa allmänna bestämmelser.

Enligt 1 § i första huvudavdelningen äger Kungl. Majit förordna,

att vid uppförandet inom vissa orter av byggnad med mer än tre våningar

eller av industriell eller därmed jämförlig anläggning, som är avsedd att

inrymma mer än femtio personer, skola iakttagas de bestämmelser för tillgodoseende

av brandskyddet som äro upptagna i 2—5 §§. I fråga örn föreskrifterna

i 2 och 5 §§ äger Kungl. Majit, örn särskilda skäl därtill äro, beträffande

visst område besluta, att de skola äga tillämpning även vid uppförandet

av andra byggnader eller anläggningar. I 2 § stadgas, att byggnads

bärande delar, bjälklag över källare och det översta på mur vilande bjälklaget

skola utföras i brandsäker konstruktion. Beträffande byggnad med mer än

fyra våningar stadgas härefter i 3 §, att även andra bjälklag skola utföras

brandsäkert. I fråga om byggnad med minst sex våningar skola enligt 4 §

bärande delar och bjälklagen utföras av armerad betong, kringklädd stålkonstruktion

eller annan likvärdig konstruktion. 5 § innehåller föreskrift, att

skiljeväggar på vind skola utföras av metalltrådsnät, därest de icke äro av

brandhärdig konstruktion.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Berörda stadganden gälla enbart uppförandet av nya byggnader. Börande

ombyggnad av äldre byggnader stadgas i 6 §, att byggnadsnämnden äger

föreskriva, att brandbotten av tegel eller annat likvärdigt material skall anordnas

å det översta på mur vilande bjälklaget samt att skiljeväggar på vind

skola utföras på sätt förut nämnts. Yad nu sagts skall dock i regel gälla

endast, då byggnad eller anläggning, som avses i 1 §, undergår sådan ändring

eller utvidgning, att densamma i väsentliga delar kommer att framstå i nytt

skick oell i avsevärd mån öka i värde. Är kostnaden för åtgärderna i fråga

att anse såsom ringa i jämförelse med kostnaden för byggnadsarbetet i dess

kelhet, skola emellertid dylika föreskrifter kunna meddelas, även örn ändringen

eller utvidgningen är av mindre omfattning.

Beträffande skyddsrum stadgas i andra huvudavdelningen under

7 §, att inom de orter, Kungl. Majit bestämmer, skall inrättas skyddsrum

vid uppförandet av sådana byggnader eller anläggningar, som omförmälas i

I §. Kungl. Majit må därjämte, örn särskilda skäl därtill äro, beträffande

visst område besluta, att skyddsrum skall inrättas jämväl vid uppförande av

andra byggnader eller anläggningar. Vidare föreskrives, att vad nu sagts skall

gälla jämväl sådan ändring eller utvidgning av byggnad eller anläggning,

som sägs i 6 §. I fråga örn den närmare beskaffenheten av skyddsrum meddelas

härefter vissa bestämmelser i 8—16 §§. Enligt 8 § skall skyddsrum erbjuda

skydd åtminstone mot splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade

föremål ävensom mot stridsgaser. Är skyddsrummet beläget inom

eller omedelbart intill byggnad, skall närmast övervarande bjälklag eller

taklag givas sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå de belastningar,

som kunna uppkomma i följd av byggnadens instörtande.

I 9 § stadgas, att inom varje byggnad eller på lämpligt avstånd från densamma

skyddsutrymme skall beredas för det antal personer, som beräknas

komma att normalt vistas inom byggnaden. Skyddsrummet skall enligt 10 §

vara beläget i källaren, lätt tillgängligt för dem, som uppehålla sig i byggnaden.

I skyddsrum, som ej har ingång från annat skyddsrum, skall enligt

II § inrättas gassluss. I 12 § meddelas bestämmelser örn reservutgång. Enligt

13 § skall skyddsrum vara försett med ventilationsanordningar. Skyddsrums

väggar och golv skola enligt 14 § utföras av betong eller i annan konstruktion

av likvärdig motståndskraft samt närmast övervarande bjälklag eller taklag

av armerad betong. Enligt 15 § skall varje till skyddsrum eller gassluss

ledande öppning vara försedd med tättslutande dörr eller lucka av erforderlig

motståndskraft. Slutligen stadgas i 16 §, att ledning för vatten, gas, avlopp

eller dylikt i regel ej må indragas i skyddsrum m. m. samt att i skyddsrum

ej må finnas ångpanna, värmeledningspanna eller annan inrättning, som kan

medföra fara för de i skyddsrummet vistande.

Tredje huvudavdelningen i lagförslaget innehåller i 17 § föreskrifter

för sådana fall, då bestämmelserna i föregående paragrafer icke äro tillämpliga

vid uppförande av industriell eller därmed jämförlig anläggning, avsedd att

sysselsätta mer än femtio personer, eller bostadsanläggning, hotell, pensionat,

undervisnings- eller vårdanstalt eller därmed jämförlig anläggning, avsedd att

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 43.

13

normalt hysa mer än etthundra personer. Vederbörande länsstyrelse äger

enligt nämnda paragraf i dylika fall meddela föreskrift örn skyldighet att inrätta

skyddsrum samt att, där så erfordras, jämväl vidtaga särskilda anordningar

med hänsyn till brandskyddet. Tillika föreskrives, att detsamma skall

gälla i fråga örn sådan ändring eller utvidgning av anläggning som sägs i 6 §.

De allmänna bestämmelserna i fjärde huvudavdelningen inledas av

ett stadgande i 18 §, enligt vilket tillsynen å lagens efterlevnad utövas av —

förutom byggnadsnämnd, där sådan finnes — länsstyrelsen. I 19 § stadgas,

att byggnadsnämnd, innan den meddelar byggnadslov i fall som i 17 § sägs,

skall underställa länsstyrelsens prövning frågan, huruvida föreskrifter skola

meddelas jämlikt denna paragraf. Vill någon å ort, där byggnadsnämnd icke

finnes, utföra anläggning som i 17 § sägs, skall han enligt 20 § inhämta länsstyrelsens

godkännande av byggnadsföretaget i vad det rör luftskyddet, varjämte

förbud stadgas att nyttja anläggning som tillkommit utan länsstyrelsens

godkännande. Då anläggning som nu avses blivit fullbordad, skall enligt 21 §

anmälan därom göras hos länsstyrelsen, som äger föranstalta örn besiktning.

I 22 § ha upptagits bestämmelser rörande undantag från tillämpningen av

lagens föreskrifter. Enligt denna paragraf äger byggnadsnämnden eller annan

myndighet, som har att avgöra fråga örn nybyggnad, medgiva undantag från

fullgörandet av bestämmelse i lagen, därest i följd av byggnads ändamål eller

byggnadsföretags natur bestämmelsen icke kan utan oskälig kostnad iakttagas.

Myndigheten äger även eljest medgiva avvikelse från de i 9—16 §§ meddelade

bestämmelserna, örn det kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk på

säkerhet. I övrigt äger Kungl. Majit medgiva undantag från tillämpningen av

lagens föreskrifter. Har byggnadsnämnden lämnat medgivande, som nyss

nämnts, skall enligt 23 § underrättelse därom insändas till länsstyrelsen.

I 24-—27 §§ meddelas härefter vissa bestämmelser örn straff för överträdelse

av lagen och örn åtal m. m. Hava i byggnadsordning föreskrivits skyddsåtgärder

utöver vad i lagen stadgats, skola enligt 28 § byggnadsordningens bestämmelser

gälla, där de ej strida mot lagens bestämmelser. Till sist stadgas

i 29 §, att luftskyddsinspektionen skall i samråd med byggnadsstyrelsen utfärda

de närmare bestämmelser angående skyddsrums belägenhet, storlek och

anordnande i övrigt, som finnas erforderliga.

Byggnadsstyrelsen har såsom förut nämnts även upprättat förslag till förordning

angående ändring i vissa delar av byggnadsstadgan den 20 november

1931. Enligt detta förslag skall i 15 § byggnadsstadgan intagas en bestämmelse,

att vid stadsplans uppgörande luftskyddets krav skola vederbörligen

beaktas. För att ytterligare tillgodose luftskyddssynpunkterna i samband

med bebyggelsens ordnande har föreslagits införande av bestämmelse i 13 §,

att länsarkitekten och luftskyddschefen skola erhålla rätt att närvara vid

byggnadsnämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna. Slutligen

ha föreslagits vissa redaktionella ändringar i 54 och 108 §§.

s. 14 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

14

Yttranden.

Över byggnadsstyrelsens förslag lia utlåtanden infordrats från chefen för

försvarsstaben, armé-, marin- och flygförvaltningarna, statskontoret, generalpoststyrelsen,

telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt vattenfallsstyrelsen ävensom från Överståthållarämbetet och

samtliga länsstyrelser. Överståthållarämbetet och vissa länsstyrelser ha vid

sina utlåtanden fogat yttranden från byggnadsnämnder och vissa tjänstemän

lii. fl. Härjämte ha yttranden inkommit från svenska stadsförbundet, svenska

landskommunernas förbund, svenska landstingsförbundet, Sveriges industriförbund,

svenska kommunaltekniska föreningen, föreningen Sveriges stadsarkitekter,

Sveriges fastighetsägareförbund, Stockholms fastighetsägareförening,

svenska brandskyddsföreningen, hyresgästernas riksförbund, svenska

arkitekters riksförbund, svenska teknologföreningen, Sveriges tegelindustriförening

och svenska murareförbundet.

Byggnadsstyrelsens förslag har beträffande huvudgrunderna i den

föreslagna lagen i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran i de

avgivna yttrandena, därvid framhållits att de föreslagna åtgärderna måste

anses oundgängligen erforderliga för att i någon mån bidraga till att minska

verkningarna av anfall från luften.

I flera yttranden ha dock erinringar framställts mot förslagets ståndpunkt

att i princip befintliga byggnader ej skola omfattas av den nya lagen. Chefen

för försvarsstaben har sålunda uttalat, att syftet med den föreslagna lagstiftningen

komme att nås endast i den mån byggnadsbeståndet förnyades, samt

framhållit, att även i övrigt erforderliga åtgärder borde snarast komma till

stånd, t. ex. genom ordnande av friliggande skyddsrum eller genom förstärkning

av källarlokaler och dylikt i befintliga byggnader.

Även svenska teknologföreningen har funnit det kunna ifrågasättas, huruvida

det vore riktigt att begränsa lagen till nybyggnader och vissa ombyggnadsföretag.

Enahanda synpunkt har framförts av vissa stadsarkitekter och

byggnadsnämnder.

Av hyresgästernas riksförbund har i detta hänseende anförts, bland annat:

Frågan örn ordnande av tillfredsställande luftskydd för civilbefolkningen

är både brådskande och av karaktär att gälla hela befolkningen inom hotade

bebyggelseområden. Byggnadstekniskt luftskydd, som obligatoriskt tillskapas

inom endast nybyggnader, skulle emellertid komma att först efter mycket

lång tid lösa uppgiften att ge skydd åt en avsevärd del av befolkningen. Då

byggnadsbeståndet endast långsamt omsättes och bostadshus få en ålder av

femtio till hundra år och mer, lämnas under lång tid den övervägande delen

av befolkningen utan sådant skydd som lagen avser att tillskapa. De åtgärder

som föreslås synas sålunda medföra verkan inom bebyggelseområden, där

skyddsåtgärder för närvarande äro i mindre grad påkallade, men lämnar utan

avseende områden, där skyddsåtgärderna äro mer trängande.

I fråga örn kostnaderna för de föreslagna åtgärderna lia svenska kommunaltekniska

föreningen och föreningen Sveriges stadsarkitekter anfört, bland annat:

Den föreslagna lagstiftningen medför konsekvenser, som till en viss grad

komma att återverka på byggnadsväsendets möjligheter att bereda billiga och

ändamålsenliga bostäder m. m.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 43.

Det bör påpekas, att de områden, som ur behovssynpunkt i första hand

torde ifrågakomma till sådana ingripanden, äro att söka i mera centralt belägna

och tätt bebyggda äldre stadsdelar. Genom att den föreslagna lagen icke

givits någon retroaktiv verkan annat än i samband med vissa mera omfattande

ombyggnader, kunna inga nämnvärda anordningar för luftskyddet i sådana

stadspartier genom lagens tillkomst vara att förvänta. Däremot betungas de

nytillkommande stadsdelarna med sådana, ehuru dessa områden genom ett i

regel mera öppet och i konstruktivt avseende bättre byggnadssätt få anses

vara betydligt mindre i behov härav. Därest ingen mera betydande återverkan

för redan uppförda fastigheter åvägabringas, kommer sålunda lagen enbart

att belasta de nyskapade byggnadsföretagen, vilket i avsevärd män förringar

dess värde och även får anses vara mindre berättigat.

Svenska arkitekters riksförbund har framhållit, att, när det gällde att tillgodose

ett så aktuellt behov som här ifrågavarande, kunde verkligt effektiva

åtgärder åstadkommas endast örn det allmänna i första hand påtoge sig kostnaderna.

De kostnader, som förslaget medförde, komme åtminstone vid ombyggnader

att bliva större än vad i motiveringen angivits och kunde ej anses

så ringa att de icke kunde få hämmande inverkan på bostadsproduktionen.

Kostnadsfrågan har berörts jämväl av Sveriges fastighetsägareförbund, som

hävdat att kostnaderna för åtgärder av ifrågavarande art borde täckas av

allmänna skattemedel och icke åläggas vissa medborgargrupper.

Beträffande utformningen av förslaget har Sveriges industriförbund uttalat,

att en blivande lag borde ingripa med smidigare och mindre rigorösa bestämmelser

än de föreslagna, vilka syntes väl schematiska och onödigt långtgående.

Med hänsyn till de ekonomiska värden, som komme att beröras, måste det

anses mindre betryggande för ett företag att vara hänvisat till dispensbestämmelser.

Vid en omarbetning av förslaget borde särskild hänsyn tagas till de

senaste erfarenheterna och våra speciella förhållanden med den i regel glesa

bebyggelsen och vidsträckta användningen av trähusbyggnader.

Av ett flertal myndigheter har uttalats, att undantag från lagens tillämpning

borde stadgas i fråga örn statliga byggnader. Statskontoret finner det olämpligt,

att lagen skall omfatta statsverkets fastigheter. Arméförvaltningen har

hemställt, att undantag göres för militära byggnader. Enahanda ståndpunkt

har intagits av flygförvaltningen, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen i fråga örn dem underställda

byggnader.

Slutligen har svenska landstingsförbundet framhållit, att beträffande sjukhus

syntes erforderligt att särskilda bestämmelser meddelades, avpassade efter

den skiftande karaktären hos olika inrättningar. Det syntes icke lämpligt att

överlämna denna fråga åt länsstyrelsen utan föreskrifterna borde utarbetas av

medicinalstyrelsen, byggnadsstyrelsen och luftskyddsinspektionen i samråd.

I fråga om de särskilda bestämmelserna i byggnadsstyrelsens lagförslag

lia ett flertal detaljanmärkningar framställts.

Beträffande först frågan, för vilka områden och i vilka fall

lagens bestämmelser borde vara tillämpliga, har marinförvalt
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Majus proposition nr 43.

ningen förordat en skärpning, såvitt angår anläggningar av vikt för försvaret,

saint härom anfört, att det beträffande sådana anläggningar borde, utan avseende

å våningsantal eller antalet därstädes sysselsatta personer, tillkomma

länsstyrelsen att föreskriva skyddsåtgärder. Av chefen för försvarsstaben har

påpekats, att skydd borde åstadkommas i fråga örn byggnader, som inrymde

dyrbara maskiner, lager m. m., oberoende av deras läge.

Även rörande arten av den bebyggelse, å vilken lagen i övrigt bör vara tilllämplig,

ha anmärkningar framställts i vissa yttranden. Hyresgästernas riksförbund

vill i detta hänseende tillmäta bebyggelsetätheten avgörande betydelse

och anför härom:

När det gäller bostadsbebyggelse är det icke i och för sig hushöjden som

är av betydelse för örn bebyggelseformen medför risker ur luftskyddssynpunkt.

Av avgörande betydelse är däremot bebyggelsetätheten och även inom områden

med trevåningsbebyggelse förekommer ibland bebyggelsetäthet som ur

här berörda synpunkt medför fara och som kan överstiga tätheten inom områden

med högre byggnadssätt. Ur de boendes synpunkt måste sålunda den

föreslagna gränsen för föreskrifternas verkningsområde anses direkt olämplig.

En bättre avgränsning synes styrelsen kunna nås genom att bebyggelsetätheten

blir avgörande, exempelvis uttryckt i en relation mellan hushöjd och

husavstånd, exploateringstal eller dylikt.

Svenska teknologföreningen har likaledes förordat, att hänsyn borde tagas

tili bebyggelsetätheten. Svenska kommunaltekniska föreningen och föreningen

Sveriges stadsarkitekter ha anfört, att såsom grund för en generell bestämmelse

örn skyddsrum borde tagas antalet personer som inrymdes i fastigheten,

och ha i detta hänseende föreslagit samma antal som beträffande industriföretag

Av en länsstyrelse har förordats, att antalet rum i fastigheten skulle

vara avgörande.

Pör den händelse att det tillvägagångssätt som byggnadsstyrelsen föreslagit

komme att tillämpas, har i flera yttranden framställts önskemål, att lagens

föreskrifter skola bliva gällande jämväl beträffande trevåningshus.

I fråga om brandskyddsföreskrifterna anföra svenska kommunaltekniska

föreningen och föreningen Sveriges stadsarkitekter, att dessa bestämmelser

borde beträffande ordinära bostadshus och därmed jämförliga affärshus

skärpas till att omfatta även trevåningshus. Enär hus av denna höjd ändock

i regel uppfördes med brandsäker stomme och kostnaden för brandsäkert

bjälklag under vinden vore relativt ringa, måste kravet på ett dylikt bjälklag,

vilket även ur andra synpunkter vore önskvärt, anses rimligt och befogat. —

Samma uppfattning har uttalats i vissa andra yttranden.

Beträffande bestämmelserna örn skyddsrum har länsstyrelsen i Hallands

län uttalat, att dessa borde bliva gällande även för hus med allenast tre

våningar. Länsstyrelsen i Kristianstads län ifrågasätter, huruvida icke skyddsrum

inom de orter, som komma att bestämmas, borde inrättas generellt jämväl

vid uppförande av bostadsbyggnad med tre våningar, därest byggnaden vore

avsedd att inrymma ett större antal personer. Länsstyrelsen har emellertid

även framhållit, att i staden Kristianstad särskilda svårigheter förelåge att

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 43. 17

anordna tillfredsställande skyddsrum, enär byggnadsmarken i staden vore

särskilt lågt belägen.

Även i fråga om industriella och därmed jämförliga anläggningar lia erinringar

framställts. Sveriges industriförbund uppger, att en mera allmän tillämpning

av de föreslagna brandskyddsbestämmelserna skulle i stort sett

medföra en avsevärd höjning av den standard, som för närvarande utmärkte

industribyggnader i vårt land, med stundom väsentlig fördyring av byggnadskostnaderna.

Vidare har förbundet förklarat, att bestämmelserna skulle i fråga

örn vissa företag, t. ex. kvarnar, medföra, att driften icke kunde anordnas på

ett ändamålsenligt sätt. Förbundet föreslår, att ifrågavarande bestämmelser

omarbetas därhän, att industribyggnad ej skall omfattas därav, med mindre

den uppföres i minst två våningar och är avsedd att inrymma mer än femtio

personer. I fråga örn skyddsrum gör förbundet gällande, att ur ren skyddssynpunkt

utrymning ofta vore att föredraga framför instängning i skyddsrum,

och framhåller, att inrättandet av skyddsrum för fabriker med stor personal

ofta skulle bli synnerligen betungande i ekonomiskt hänseende. Av lagen

borde framgå, att utrymning i vissa fall vore den utväg, som i första hand

borde ifrågakomma såsom skyddsåtgärd. Blivande skyddsrumsbestämmelser

borde i varje fall icke gälla sådant industriföretag, beträffande vilket utrymning

enligt för företaget uppgjord, vederbörligen godkänd luftskyddsplan angivits

såsom huvudsaklig skyddsåtgärd vid luftanfall mot företaget. För den

aktiva personalen kunde dock skyddsrum bliva erforderliga. Av svenska teknologföreningen

har uttalats, att förhållandena vid olika industrier vore så vitt

skilda, att luftskyddets krav bättre skulle tillgodoses örn länsstyrelsen eller

luftskyddsinspektionen från fall till fall avgjorde vad som skulle åtgöras.

Samma ståndpunkt har intagits av svenska kommunaltekniska föreningen och

föreningen Sveriges stadsarkitekter, som framhållit att generaliserande bestämmelser

kunde föranleda, att industriföretagen sökte sig ut till områden,

där luftskyddsbestämmelser icke komme att gälla.

Svenska brandskyddsföreningen, som framhävt att förslaget skulle i hög

grad främja storindustriens brand- och luftskydd, har funnit önskvärt att särskilda

bestämmelser meddelas för industriella anläggningar. Föreningen

har bland annat påpekat, att man knappast generellt kunde fordra brandbotten

i en fabrik som hade underliggande mellanbottnar av trä.

De föreslagna bestämmelserna angående skyldighet att vidtaga skyddsåtgärder

vid omändring eller utvidgning av befintlig byggnad

eller anläggning ha i det övervägande antalet yttranden lämnats utan

erinran. I några utlåtanden ha dock anmärkningar framställts i donna del.

Sålunda yttrar Sveriges fastighetsägareförbund:

Yad som i förevarande avseende ur fastighetsägaresynpunkt särskilt ger

anledning till gensaga är givetvis att även ändring eller utvidgning av mindre

omfattning, d. v. s. då byggnaden genom ändringen varken framstår i nytt

skick eller avsevärt ökar i värde, skall i vissa avseenden jämställas med nybyggnad.

Sådan gensaga synes så mycket mer påkallad, som förslaget icke

närmare angiver vad som är att inrymma under begreppet »mindre omfatt
Bihang

till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 43. v> 40 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Majlis proposition nr 43.

ning». Ej heller ger förslaget någon ledning för bedömande, när kostnaden

för åtgärderna är att anse såsom ringa i jämförelse med kostnaden för byggnadsarbetet

i dess helhet. Från många håll inom förbundet har uttalats den

befogade farhågan att, örn förslaget i denna del upphöjes till lag, följden

kommer att bli, att fastigheter, som eljest äro lämpliga för modernisering,

komma att i mycket stor utsträckning bibehållas i sitt gamla skick, något som

ju ur allmänna sociala synpunkter är allt annat än önskvärt. Örn stadgandet

av försvarstekniska skäl anses böra bibehållas, vill förbundet framhålla nödvändigheten

ur rättssäkerhetssynpunkt av att uttryckssätten i lagförslaget till

sin innebörd närmare preciseras. Tillika hemställer förbundet, att medel måtte

av det allmänna ställas till förfogande för bestridande av kostnaderna för

luftskyddsåtgärdernas genomförande.

Stochholms fastighetsägareförening ifrågasätter, huruvida det icke på ett

tydligare sätt borde föreskrivas, att lagen skulle äga tillämpning allenast då

fastigheten i fråga efter genomgripande ombyggnad framträdde såsom en helt

nJ byggnad.

Även i vissa andra yttranden uttalas, att bestämmelserna äro alltför

svävande.

Beträffande den föreslagna bestämmelsen, att vissa byggnader

nied stort våningsantal skola utföras av armerad betong eller

annan likvärdig konstruktion, lia starka betänkligheter anförts i

flera yttranden.

Överståthållarämbetet anför i denna del:

I promemorian framhålles, att vad sålunda föreslagits icke avviker från

vad som redan i stor utsträckning tillämpas vid ett förstklassigt utförande.

Ämbetet kan för sin del icke vitsorda riktigheten av sistnämnda uttalande.

Enligt vad ämbetet inhämtat har nämligen berörda konstruktionssätt endast

i mindre omfattning vunnit tillämpning inom Stockholm, ehuru under senaste

åren ett stort antal byggnader av ifrågavarande storhetsklass blivit uppförda.

För Stockholms vidkommande skulle därför en lagbestämmelse av angiven

innebörd komma att medföra en rubbning i rådande byggnadsvanor. Verkningarna

därav skulle bliva väsentliga. Dels lära stadens byggmästare i stor

utsträckning sakna kunskap och erfarenhet för uppförande av hus med föreslaget

konstruktionssätt dels lärer en arbetarstam med tillfredsställande utbildning

för de därvid förekommande arbetsmetoderna icke finnas att tillgå

i erforderlig omfattning. Örn över huvud en så genomgripande omläggning

beträffande byggnadsverksamheten som här avses skall genomföras, bör

ofrånkomligen en fullt övertygande utredning föreligga därom, att omläggningen

är av omständigheterna påkallad eller åtminstone medför väsentliga

fördelar. Såvitt ämbetet av infordrade yttranden och eljest kunnat inhämta,

måste emellertid vinsten av omläggningen tills vidare betecknas såsom

osäker. Under sådana omständigheter och då införandet av ifrågavarande

föreskrift jämväl i icke obetydlig grad torde komma att öka byggnadskostnaderna,

hemställer ämbetet, att föreskriften måtte utgå ur förslaget.

Även svenska kommunaltekniska föreningen och föreningen Sveriges

stadsarkitekter framhålla, att ett iakttagande av bestämmelsen i fråga skulle

innebära betydande avsteg från gängse byggnadssätt och att den skulle medföra

vittgående ekonomiska konsekvenser. Föreningarna föreslå, att bestäm
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majas proposition nr 43. 19

nielsen ändras därhän, att den i regel icke blir tillämplig å hus med mindre

än åtta våningar.

Slutligen ha Sveriges tegelindustriförening och svenska murareförbundet

framhållit, att bestämmelsens lagfästande i föreslaget skick skulle medföra

omfattande arbetslöshet bland tegelbruksarbetare, murare m. fl.

Beträffande tillsynen å lagens efterlevnad har länsstyrelsen i

Södermanlands län ifrågasatt, örn icke vederbörande luftskyddschef borde

tilläggas en starkare befogenhet härutinnan.

Av järnvägsstyrelsen har anmärkts, att styrelsen i vad angår de enskilda

järnvägarnas luftskydd redan för närvarande tillerkänts vissa befogenheter.

Styrelsen har ansett lämpligt, att den även beträffande nu ifrågavarande

skyddsåtgärder erhåller visst medinflytande i fråga örn de enskilda järnvägarna.

I ett antal yttranden har gjorts gällande, att det icke borde tillkomma

byggnadsnämnd att, såsom byggnadsstyrelsen föreslagit, medgiva undantag

från lagens föreskrifter, och att denna rätt i stället borde överlämnas åt

vederbörande länsstyrelse. Uttalanden i sådan riktning ha gjorts av Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands, Malmöhus och

Hallands län, svenska kommunaltekniska föreningen och föreningen Sveriges

stadsarkitekter, svenska arkitekters riksförbund samt svenska teknologföreningen.

Vad angår byggnadsstyrelsens förslag till ändringar i byggnadsstadgan

har i de avgivna yttrandena i huvudsak anmärkts följande.

Förslaget örn rätt för länsarkitekt att närvara vid byggnadsnämnds sammanträden

har avstyrkts av svenska stadsförbundet, som ansett det olämpligt

att länsarkitekten finge på detta stadium taga befattning med ärenden,

som senare hos länsstyrelsen kunde bliva föremål för hans handläggning.

Förbundet har också erinrat om att den till 1931 års riksdag avlåtna propositionen

med förslag till byggnadsstadga upptog en bestämmelse örn sådan

rätt för länsarkitekt men att första lagutskottet ansett detta onödigt, vilken

ståndpunkt gillats av riksdagen. Även i vissa andra utlåtanden har den

föreslagna bestämmelsen avstyrkts.

I fråga örn föreskriften, att vid uppgörande av stadsplan särskilt skall tillses

att luftskyddets krav vederbörligen beaktas, har Sveriges fastighetsägareförbund

anfört vissa betänkligheter. Förbundet yttrar:

Idet kan med skäl befaras, att luftskyddets krav komma att tagas till intäkt

för uppgörande av stadsplaner, enligt vilka på områden, där sluten bebyggelse

med höghus tidigare varit det gängse byggnadssättet, sådan icke skulle få

förekomma, varav skulle uppkomma allvarliga förluster för dem som genom

äganderättsförvärv eller lån mot säkerhet av inteckningar placerat sparkapital

i fastigheterna. Utsikterna till en dylik utveckling te sig så mycket mer

oroande, som man redan nu har erfarenhet av att saneringsplaner antagas och

fastställas, som ofta innebära högst betydande inskränkning i den tidigare

gällande rätten att utnyttja byggnadstomterna. Örn det nu skulle läggas i

myndigheternas hand att med en hänvisning allenast till luftskyddets behov

förbjuda annan bebygelse i städerna än friliggande låghus, så skulle man,

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Majas proposition nr 43.

förutom att allvarsamma förluster oförskyllt tillfogades enskilda, angripa en

av grundvalarna för samhällsekonomien. Det är uppenbart, att förbundet icke

utan farhågor skönjer en tendens i sådan riktning. Ur dylika synpunkter anser

förbundet, att en bestämmelse örn tillgodoseende av luftskyddets krav vid

uppgörande av stadsplaner nödvändigtvis måste givas det innehållet, att berörda

krav visserligen må tillgodoses, men allenast örn så kan ske utan förringande

av det rättsskydd, som markägarna enligt författningarna i övrigt

äga åtnjuta.

Svenska arkitekters riksförbund framhåller, att de normer, som vid stadsplanering

hittills tillämpats och efter vilka stadsplanelagens bestämmelser

angående marklösen och därmed sammanhängande frågor vore anpassade,

torde komma att förryckas, särskilt då luftskyddets krav på glesare byggnadssätt

och på skyddsområden skulle tillgodoses. Dessa frågor syntes enligt

förbundets mening böra närmare utredas, innan en sådan bestämmelse som

den föreslagna infördes i byggnadsstadgan.

Luftskyddsutredningens förslag.

I luftskyddsutredningens betänkande framhålles beträffande värdet av

skyddsrum, att det numera vore möjligt att med större säkerhet än tidigare

bedöma värdet av skyddsrum såsom medel för civilbefolkningens skyddande

mot verkningarna av luftanfall. Utredningen anför härom:

Under inbördeskriget i Spanien blevo ett stort antal städer och andra samhällen

utsatta för upprepade bombardemang från luften. De erfarenheter,

som därvid gjordes, giva närmast vid handen, att skyddsrum böra tillmätas

större betydelse än man tidigare räknat med. Det lärer visserligen hava befunnits

omöjligt att annat än i begränsad omfattning inrätta fullträffsäkra

skyddsrum, men å andra sidan har nyttan av s. k. normalskyddsrum, vilka

skydda mot splitter och husras, visat sig vara synnerligen stor. Enligt uppgifter

i tillgänglig litteratur hava källare med välvt tegeltak lämnat gott skydd

mot splitter och i allmänhet förblivit oskadda även örn huset i övrigt störtat in

till följd av ett bombnedslag i annan del av huset eller i dess närhet. Dylika

källare uppgivas hava räddat tusentals liv. Till närmare belysande av frågan

örn skyddsrummens betydelse må ur litteraturen anföras följande exempel:

Vid två anfall över staden Castellon, vilken var väl försedd med skyddsrum,

fälldes sammanlagt 630 bomber. Därvid förstördes 61 byggnader, varibland

ett sjukhus, men det oaktat uppgick antalet dödade endast till sex. I Barcelona,

där tillgången till skyddsrum var mindre god, blevo å andra sidan under tre

anfall, vid vilka 170 bomber fälldes efter tyst anflygning, icke mindre än 912

personer dödade. Vidare må nämnas, att husras såsom följd av bombnedslag

i en gata varit jämförelsevis ovanliga, medan däremot vid dylika nedslag människor,

som uppehållit sig på gatan, ofta kommit till skada, även örn de befunnit

sig på icke obetydligt avstånd från nedslagsplatsen.

Utredningen förklarar sig ha kommit till den uppfattningen, att tvingande

bestämmelser örn anordnande av enskilda skyddsrum numera borde meddelas.

Erfarenheten hade visat, att man icke kunde räkna med att erforderligt

antal skyddsrum skulle komma till stånd på frivillighetens väg.

Beträffande nybyggnader anföres:

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Åtgärder för inrättande av skyddsrum kunna i allmänhet utan svårighet

genomföras. Den normala kostnaden för dylika åtgärder lärer enligt av byggnadsstyrelsen

verkställda beräkningar komma att understiga 2 procent av

den totala byggnadskostnaden. Med hänsyn därtill synes det i varje fall icke

för nybyggnadernas del kunna framställas några befogade invändningar mot

att inrättandet av skyddsrum göres obligatoriskt. Utredningen förordar därför,

att förslag i huvudsaklig överensstämmelse med det av byggnadsstyrelsen

upprättade förslaget till lag örn byggnadstekniskt luftskydd förelägges riksdagen.

Därvid bör emellertid enligt utredningens .uppfattning förslaget i

enlighet med hemställan av luftskyddsinspektionen sålunda jämkas, att huvudregeln

örn skyldighet att inrätta skyddsrum kommer att omfatta jämväl trevåningshus.

Då skyddsrum skulle anordnas utan samband med nybyggnadsföretag läte

sig enligt utredningens åsikt de erforderliga byggnadstekniska åtgärderna i

allmänhet icke genomföras lika lätt som då de kunde anknytas till ett pågående

^byggnadsarbete. Mera avsevärda kostnader uppstode dock egentligen

endast, då fråga vore örn inrättande av friliggande skyddsrum. Inom befintliga

byggnader kunde som regel betryggande normalskyddsrum anordnas med

relativt enkla medel.

Redogörelse för möjligheterna att inrätta sådana skyddsrum i källare samt

uppgifter rörande kostnadssiffror från skyddsrumsbyggen i Stockholm hava

lämnats å sid. 34 i betänkandet, vartill jag anhåller att få hänvisa.

Utredningen anför härefter:

Kostnaderna för inrättande av skyddsrum i redan uppförda hus äro icke

av sådan storleksordning, att det av ekonomiska hänsyn måste anses uteslutet

att göra åtgärder för sådant ändamål obligatoriska. Enligt utredningens uppfattning

böra därför bestämmelser örn skyldighet att vidtaga dylika åtgärder

meddelas även beträffande redan befintliga byggnader och andra anläggningar.

Utredningen har varit tveksam örn, hur vittgående dessa bestämmelser

böra göras. En lokal, som inredes till skyddsrum, förlorar i regel därigenom

något av sin brukbarhet för fredliga ändamål. Med häns}m härtill läte det

tänka sig, att fastighetsägarnas skyldigheter i fredstid kunde begränsas till

att avse anskaffning av erforderlig materiel, medan övriga åtgärder finge

anstå till dess luftskyddstillstånd inträtt. Emellertid bör det beaktas, att

vid luftskyddstillstånd tillgången på arbetskraft säkerligen kommer att bliva

knapp, enär en avsevärd del av den manliga befolkningen då måste tagas i

anspråk för försvar och folkförsörjning. Det kan därför befaras, att oöverkomliga

svårigheter skulle möta att tillräckligt snabbt ställa skyddsrummen i

ordning. Därtill kommer, att i många fall fördelen av ett uppskov säkerligen

bleve obetydlig örn ens någon. Sannolikt skulle det nyttiga utrymme, som

måste tagas i anspråk för lagring av materielen, ej sällan bliva lika stort som

det, vilket skulle gått förlorat, för det fall att materielen anbringats på sin

plats. På grund av vad sålunda anförts har utredningen kommit till don uppfattningen,

att skyldighet bör stadgas att iordningställa skyddsrummen redan

under fredstid. Utredningen förbiser icke, att fall kunna förekomma, då ett

uppskov är önskvärt eller rentav nödvändigt. För sådana fall synes emellertid

lämpligen ett dispensförfarande kunna anlitas.

Bestämmelserna örn anordnande av skyddsrum inom befintliga byggnader

och anläggningar torde böra givas giltighet endast inom vissa särskilt utsatta

orter eller områden samt göras tillämpliga allenast beträffande byggnader

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj-.ts proposition nr 43.

och anläggningar av icke alltför obetydligt slag. De böra vidare kompletteras

med vissa normalföreskrifter angående skyddsrummens beskaffenhet och

belägenhet.

Utredningen berör i förevarande sammanhang i korthet frågan örn fördelning

av kostnaderna för inrättandet av skyddsrum i hyreshus. Härom anföres:

Utomlands hava på sina håll meddelats detaljerade föreskrifter örn hur

dessa kostnader skola fördelas mellan husägaren och hyresgästerna. I vårt

land, där hyresmarknaden är fri, synes det ej lämpligen kunna ifrågakomma

att införa tvingande bestämmelser i sådant hänseende. Utredningen får

emellertid uttala, att örn en husägare vill lägga den omständigheten, att

skyddsrum inrättats, till grund för hyreshöjningar, han därvid bör lämna

skriftlig, motiverad uppgift örn vilka kostnader skyddsrummets anordnande

föranlett.

T enlighet med de grunder, som sålunda angivits, har utredningen utarbetat

förslag till lag om skyldighet i vissa fall att inrätta skyddsrum för luftskyddsändamål.

Enligt 1 § i förslaget skola inom område, som Konungen bestämmer, ändock

att luftskyddstillstånd icke blivit anbefallt, till beredande av skydd mot

skador i följd av luftanfall inrättas skyddsrum. Beträffande skyldigheten att

inrätta skyddsrum stadgas i 2 §, att ägare av industri- eller affärsanläggning,

vid vilken i regel sysselsättas minst femtio personer, ävensom ägare av hamn-,

järnvägs- eller annan trafikanläggning av motsvarande storlek skall vara

pliktig att anordna skyddsrum för personal, som är sysselsatt vid anläggningen,

samt i förekommande fall för trafikanter och andra, som begagna sig av anläggningen.

Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande

ägare av sådan hotell-, pensionat- eller restaurantanläggning, teater- eller biografbyggnad,

undervisnings- eller vårdanstalt eller därmed jämförlig inrättning,

som är avsedd att kunna hysa mer än etthundra personer. I övrigt skall ägare

av byggnad, där antalet våningar överstiger två och där människor bo eller

vanligt är att de eljest vistas, vara pliktig att anordna skyddsrum för de

personer, som bo eller uppehålla sig i byggnaden. Då särskilda skäl därtill

äro, må länsstyrelsen enligt 3 § föreskriva, att vad i 2 § stadgas skall i tilllämpliga

delar gälla jämväl i fråga örn annan anläggning, inrättning eller byggnad

än där omförmäles.

Beträffande bedömandet av frågan, för vilket antal personer skyddsrum

skall inrättas, stadgas i 4 § att hänsyn bör tagas till de förhållanden, som

kunna antagas bliva rådande under krig. Skyddsrum skall enligt 5 § givas

sådan belägenhet, att det utan tldsutdräkt kan uppsökas av dem, för vilka

det är avsett. I 6 § stadgas, att skyddsrum skall vara så beskaffat, att det

erbjuder skydd åtminstone mot splitter från bomber och andra vid explosion

kringkastade föremål ävensom mot stridsgaser. Är skyddsrum förlagt inom

eller i omedelbar närhet av byggnad, skall skyddsrummet hava sådan hållfasthet,

att det kan beräknas motstå de belastningar, som kunna uppkomma

i följd av byggnadens instörtande.

Tillsyn å efterlevnaden av lagen skall enligt 7 § utövas av luftskyddschefen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 43.

23

under länsstyrelsens överinseende. Den som åsidosätter bestämmelse i lagen

eller föreskrift, som meddelats enligt 3 §, må jämlikt stadgande i 8 § av

länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite. Örn i följd av byggnads ändamål eller

konstruktion bestämmelse i lagen icke utan oskälig kostnad kan iakttagas,

äger länsstyrelsen enligt 9 § medgiva undantag från fullgörandet av bestämmelsen.

Då sådant prövas kunna ske utan eftergivande av skäliga anspråk på

säkerhet, äger länsstyrelsen även eljest medgiva avvikelse från de i lagen

meddelade bestämmelserna.

I 10 § meddelas bestämmelse örn överklagande av länsstyrelsens beslut.

Härefter stadgas i 11 §, att vad i lagen är stadgat örn länsstyrelse eller luftsky

ddschef skall i fråga örn anläggning, inrättning eller byggnad, som med

avseende å luftskyddet lyder under annan myndighet, gälla denna. Kungl.

Majit äger enligt 12 § meddela närmare föreskrifter angående lagens tilllämpning.

Yttranden.

Över luftskyddsutredningens förslag ha infordrats utlåtanden från chefen för

försvarsstaben, armé-, marin- och flygförvaltningama, statskontoret, medicinalstyrelsen,

generalpoststyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, Överståthållarämbetet,

länsstyrelserna och luftskyddsinspektionen. Överståthållarämbetet

och ett flertal länsstyrelser ha vid sina utlåtanden fogat yttranden av luftskyddschefer

och kommunalmyndigheter m. fl. Vidare har tillfälle att inkomma med

yttrande beretts svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund,

svenska landstingsförbundet, Sverige fastighetsägareförbund, Stockholms

fastighetsägareförening, hyresgästernas riksförbund, hyresgästernas sparkasseoch

byggnadsföreningars riksförbund, Sveriges industriförbund, svenska kommunaltekniska

föreningen, föreningen Sveriges stadsarkitekter, svenska arkitekters

riksförbund, svenska teknologföreningen samt stadsfullmäktige i

Stockholm, Göteborg, Malmö, Borås, Gävle, Kalmar och Sundsvall.

I de avgivna yttrandena framhålles med styrka det trängande behovet

av sådana skyddsrum som avses i luftskyddsutredningens förslag.

Syftet därmed har sålunda vunnit allmän anslutning. Ett stort antal

myndigheter och sammanslutningar ha emellertid ansett, att förslaget ej vore

tillfyllest och att den obligatoriska skyldigheten att inrätta skyddsrum borde

utsträckas utöver vad lagförslaget innehåller.

I fråga om industri-, affärs- och liknande anläggningar har

länsstyrelsen i Norrbottens län uttalat, att skyddsrum borde anordnas, därest

vid anläggningen i regel sysselsattes minst 25 personer. Och beträffande

hotell, restauranger och liknande inrättningar har av länsstyrelsen

i Blekinge län föreslagits, att gränsen borde dragas vid anläggningar

som vore avsedda att hysa minst 50 personer. Svenska kommunaltekniska

föreningen och föreningen Sveriges stadsarkitekter lia framhållit, att begränsningen

av huvudbestämmelserna i 2 § av lagförslaget nödvändiggjorde att

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Majus proposition nr 43.

undantagsbestämmelsen i 3 § bomme att utnyttjas i utomordentligt stor omfattning.

Föreningarna anse, att skyldighet att inrätta skyddsrum för hotell,

pensionat och vårdanstalter borde inträda, då anläggningen vore avsedd att

hysa 25 personer, under det att restauranganläggning borde jämställas med

industriell anläggning.

Mot bestämmelsen i förslaget, att skyldigheten att inrätta skyddsrum för

övrigt i regel skulle vara inskränkt till trevåningshus, ha invändningar

framställts i många yttranden. Medicinalstyrelsen har uttalat, att det avgörande

borde vara antalet människor, som genomsnittligt vistas i byggnaden.

Länsstyrelsen i Blekinge län anser, att skyddsrum bör ordnas vid varje nybyggnad,

med rätt för länsstyrelsen att medgiva befrielse, samt att beträffande

befintliga byggnader skyddsrum borde anordnas även i fråga örn lägre byggnader

än trevåningshus, därest de vore avsedda att inrymma flera än 25 personer.

Länsstyrelsen i örebro län anmärker, att ett samhälles förorter som

regel vore bebyggda med hus, där antalet våningar icke överstege två. Skyldigheten

att inrätta skyddsrum borde utsträckas till varje fastighet med sexton

eldstäder eller fyra särskilda bostadslägenheter. Vidare borde föreskrift kunna

meddelas örn gemensamt skyddsrum för flera fastigheter. Av länsstyrelsen ?,

Norrbottens län har förordats, att skyldigheten att anordna skyddsrum bestämmes

att gälla bostadshus och liknande byggnader med mer än två våningar

eller med mer än fyra bostadslägenheter. Av ett stort antal luftskyddschefer

har framhållits, att enligt förslaget skydd bomme att på många orter beredas

endast i mycket begränsad omfattning, samt att till grund för skyldigheten

att anordna skyddsrum borde läggas rumsantal eller antalet människor som

vistas inom byggnaden. Länsstyrelsen i Kalmar län anmärker, att lågbebyggelsen

eller hus med högst två våningar i Kalmar omfattade minst

75 procent av fastigheterna. Skyldigheten att inrätta skyddsrum borde grundas

å antalet lägenheter och eldstäder i byggnaden. I huvudsak samma ståndpunkt

har intagits av länsstyrelserna i Kronobergs, Jämtlands och Västernorrlands

län. Av länsstyrelsen i Älvsborgs län uttalas, att skyddsmöjligheter

borde beredas även i andra fall än de i lagen angivna, i den mån det kunde

ske för rimlig kostnad. För sv ars assistent en i länet upplyser, att i Trollhättan,

som vore en av södra Sveriges viktigaste luftskyddsorter, enligt huvudregeln

i förslaget inom de centrala delarna allenast cirka 40 procent av befolkningen

komme att åtnjuta luftskydd medan skyddsrum komme att saknas för återstående

60 procent, motsvarande cirka 7,000 personer. Inom ytterområdena

med cirka 4,000 invånare funnes icke några hus med mera än två våningar.

Länsstyrelsen i Södermanlands län och två luftskyddschefer i länet förorda,

att skyldighet att inrätta skyddsrum föreskrives i fråga örn byggnader i två

våningar med inredd vind, varjämte anmärkts att i vissa fall vore nödvändigt

att anordna gemensamt skyddsrum för flera fastigheter. Även luftskyddsinspektionen

anser en utvidgning till tvåvåningshus med inredd vind påkallad.

I flera andra yttranden har samma ståndpunkt intagits. Luftskyddschefen i

Karlskoga upplyser, att inom Bofors-Karlskoga luftskyddsområde myndigheterna

sökt stimulera skyddsrumsbyggande genom allmän källarinventering

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 43.

25

och tillhandahållande av kostnadsfria ritningar åt de fastighetsägare, som förfogade

över utrymmen, lämpade för skyddsrum. Övriga fastigheters invånare

hänvisades till dessa skyddsrum, varvid fastighetsägarna gemensamt skulle

svara för anläggningskostnaden. Detta arrangemang hade vidtagits i den förhoppningen,

att luftskyddsmyndigheterna skulle kunna påbjuda skyddsrumsbyggande

även för mindre fastigheter.

Svenska kommunaltekniska föreningen och föreningen Sveriges stadsarkitekter

anse, att den föreslagna bestämmelsen örn skyddsrums anordnande

för trevåningshus i vissa fall vore för snäv och i andra fall för sträng. Föreningarna

anföra:

Örn nämnda skyldighet, såsom föreslagits, inträder först för byggnader med

trevåningshöjden, bliva en stor del av våra medelstora och mindre städers befolkningar

utan skydd, då byggnadsbeståndet i dessa i stor omfattning även i

de centralare delarna ofta utgöres allenast av tvåvåningshus. Den föreslagna

skyldigheten drabbar även synnerligen ojämnt, då ett mindre men högt hus

ofta kan innehålla ett betydligt lägre antal rum och sålunda rymmer väsentligen

färre personer, än vad en större men låg byggnad kan göra. Vidare

erbjuder ett högre hus genom sitt större antal bjälklag och byggnadsstomme

av sten eller betong i regel alltid ett bättre skydd i källaren och de undre

våningarna, än vad ett lägre hus kan göra.

Enligt de i lagen föreslagna 3 och 9 §§ kunna visserligen utjämningar i

dylika fall åvägabringas genom att länsstyrelsen jämlikt den förstnämnda

paragrafen förordnar, att skyddsrum skola inrättas även i större tvåvåningshus,

eller jämlikt den sistnämnda medger undantag från skyldigheten att inreda

dylikt i mindre, högre byggnader. Dock torde det ej vara lämpligt att lagens

generella stadgande har en sådan utgångspunkt, att de nyssnämnda undantagsbestämmelserna

behöva tillgripas i den omfattning, som måste bliva fallet,

om man vill ernå en ändamålsenlig och rättvis fördelning av skyddsrummen.

Örn så blir förhållandet, kan lagens tillämpning på olika orter och i olika fall

bliva alltför växlande.

Med anledning av vad sålunda anförts torde det bliva nödvändigt att även

hänföra skyldigheten att inreda skyddsrum i bostadshus och liknande till det

antal personer, vilka vistas inom desamma. Luftskyddsinspektionen har i förslag

till särskild lag om provisoriska byggnadstekniska luftskyddsåtgärder

föreslagit att skyldighet till inredande av skyddsrum i bostadshus bör inträda,

då antalet personer, som däri hysas, uppgår till mera än tjugofem. Denna

siffra, som i praktiken nära torde sammanfalla med den av Överståthållarämbetet

i Stockholm satta begränsningen, vid vilken skyldighet att uppgöra

plan till inredande av skyddsrum i fastighet inträder, och med den i Finland

fixerade lagbestämmelsen härutinnan, synes vara lämplig att läggas till grund

för ett lagstadgande.

Å andra sidan har i några yttranden uttalats den meningen, att skyldigheten

att inrätta skyddsrum sträckts för långt. Byggnadsstyrelsen anmärker att, då

även en obetydligt inredd vind vore att räkna som våning, jämväl i fråga örn

ett stort antal enfamilj sbyggnader skyldighet att inrätta skyddsrum komme

att föreligga. En ändring i denna del borde vidtagas. Länsstyrelsen i Kronobergs

län anser, att lättnad bör beredas i fråga örn undervisnings- och vårdanstalter

samt vissa teater- och biografföretag. Svenska kommunaltekniska

föreningen och föreningen Sveriges stadsarkitekter lia uttalat, att förslaget

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Majus proposition nr d3.

i fråga örn teatrar och biografer syntes bliva onödigt betungande och att be

träffande deni beslut borde meddelas av länsstyrelsen från fall till fall.

Sveriges fastighetsägareförbund har anmärkt, att det syntes betänkligt att

ålägga fastighetsägaren att anordna skyddsrum för personer som allenast

korta stunder vistades i sådana lokaler som biografer. Länsstyrelsen i Uppsala

län har uttalat, att genomförandet av förslagets bestämmelser mötte nästan

oöverstigliga hinder i fråga örn vissa vårdanstalter. Länsstyrelsen i Blekinge

län och svenska landstingsförbundet ha uttalat sig i samma riktning.

Vidare ha Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas sparkasseoch

byggnadsföreningars riksförbund anfört, att allmän skyldighet att inrätta

skyddsrum ej borde föreligga i fråga örn bostadshus med allenast tre våningar.

Av Sveriges industriförbund har framhållits, att ett stort antal godkända

luftskyddsplaner för industriföretag angiver utrymning såsom huvudsaklig

skyddsåtgärd för företagets personal. Med hänsyn härtill anser förbundet det

angeläget, att i lagtexten eller åtminstone i motiven uttryckligen utsäges, att

avvikelser från eljest gällande bestämmelser örn skyldighet att inrätta skyddsrum

må göras, då utrymning eller annan lämplig skyddsåtgärd kan vidtagas

utan att skäliga anspråk på säkerhet eftergivas.

I fråga örn kostnaderna för inrättande av skyddsrum har

Sveriges fastighetsägareförbund uttalat, att vid granskning stickprovvis

av 235 skyddsrumsplaner, avseende skyddsrum för 9,865 personer, den beräknade

kostnaden utgjort tillhopa 423,190 kronor eller i medeltal 43 kronor

per person. Kostnaderna vore emellertid mycket växlande. Förbundet nämner,

att skyddsrum på frivillighetens väg inrättats i ett stort antal hus i Stockholm

och att enligt uttalande av Stockholms fastighetsägareförening det eftersträvade

målet vore möjligt att uppnå utan ingripande med lag. Även hyresgästernas

riksförbund har nämnt, att många privata fastighetsägare redan

iordningställt skyddsrum. Kostnaderna härför hade sålunda ej verkat avskräckande.

I äldre fastigheter syntes skyddsrum för 30 å 40 personer ha

kostat mellan 1,000 och 3,500 kronor.

Luftskyddschefen i Piteå upplyser, att kostnaderna för takförstärkning i

källarvåning under tvåvåningsträhus i regel belöpt sig på cirka 100 kronor

för inredande av skyddsrum för 20 personer. Lades därtill kostnad för

vidgning av ett källarfönster, så att detta kunde tjäna som reservutgång,

ävensom kostnad för splitterskydd och gasskydd vid fönstren komme man

till en sammanlagd kostnad som icke behövde överstiga 10 kronor för varje

person. Därvid hade använt material uteslutande varit trä. För byggnader av

den ringa tyngd, varom här vore tal, syntes annat materialslag icke påfordras.

Beträffande frågan, vem som skall vidkännas kostnaden för

inrättande av skyddsrum, har Sveriges fastighetsägareförbund uttalat,

att det icke syntes vara i enlighet med grundlagen och ej heller stöde i överensstämmelse

med skälighetens krav, att kostnaden skulle åläggas fastighets
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Majus proposition nr 43.

ägaren. Den borde enligt förbundets mening bestridas av det allmänna. Förbundet

bär härvid gjort gällande, att örn man utginge från att skyddsrum

bleve obligatoriska för 1,500,000 människor skulle den totala anläggningskostnaden

uppgå till cirka 60 miljoner kronor förutom förlust av hyror m. m.

Därest fastighetsägarna ålades att i första hand ansvara för kostnaden, borde

hyresgäster och deras husfolk förpliktas att bidraga därtill. Förbundet har

även anmärkt, att det icke vore rimligt, att fastighetsägaren skulle gå förlustig

eventuell hyra för lokal som inreddes till skyddsrum, och därvid gjort

gällande, att ett ekonomiskt utnyttjande av skyddsrummen i allmänhet vore

en omöjlighet. Även hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund anser i likhet med fastighetsägareförbundet, att stat och kommun

borde påtaga sig kostnaderna för skyddsrum. Luftskyddschefen i Karlskrona

anser, att staten borde träda emellan, då fastighetsägaren genom anordnandet

av skyddsrum ginge miste örn hyresinkomst, samt att i fråga örn byggnader,

som skola tagas i anspråk för militärt ändamål, kronan borde bekosta erforderliga

skyddsrum. Sistnämnda anmärkning har även framförts av länsstyrelserna

i Blekinge och Västmanlands län.

Luftskyddsnämnden och luftskyddschefen samt stadskollegiet i Stockholm

ha uttalat, att fastighetsägarna borde äga rätt att omedelbart vidtaga den

hyresreglering som föranleddes av inrättandet av skyddsrum.

Svenska teknologföreningen har anmärkt, att av förslagets ordalag ej med

nödig klarhet framginge, huruvida i de fall, där fastighetsägaren och nyttjaren

av en större industri-, affärs- eller annan anläggning vore olika personer, det

vore den förre eller den senare, som vore skyldig anlägga skyddsrum. Föreningen

funne övervägande skäl tala för att låta denna skyldighet åvila

fastighetsägaren. Det syntes emellertid föreningen skäligt, att en fastighetsägare,

som nödgades nedlägga för honom betungande kostnader på byggande

av skyddsrum, borde kunna tillerkännas en mot prestationen svarande höjning

av hyran, örn han icke vid hyresavtalets ingång och hyrans bestämmande

kunnat förutse att skyddsrum skulle anordnas. Å andra sidan borde

en hyresgäst, som nödgades tåla åtgärder för inredande av skyddsrum i a\

honom hyrda lokaler utöver vad som erfordrades för hans egen rörelse och

som därvid lede betungande avbräck i rörelsens drift eller i möjligheten att

effektivt utnyttja lokalerna, kunna tillerkännas skälig avkortning å hyra eller

annan gottgörelse.

Medicinalstyrelsen anser, att kostnaderna för skyddsrum vad beträffai

landsting eller kommun tillhöriga sjukhusbyggnader böra bestridas till minst

en tredjedel av statsmedel. I fråga om annexlokaler till beredskapssjukhus,

vilka i fredstid icke hade karaktär av sjukhus, borde kostnaden helt åvila

staten. Svenska landstingsförbundet uttalar, att starka skäl talade för statsbidrag

till skyddsrum för sjukhus, enär skyddsrummen i vissa fall måste inrättas

för vård av krigsskadade. Det syntes motiverat, att staten helt svaiade

för kostnaden för skyddsrum vid mera tillfälliga sjukvårds! ok ille r för krigsbruk

och att i övrigt bidrag lämnades till sjukhusens skyddsrum såsom för

allmänna skyddsrum.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Departe
ments
chefen,

Kungl. Majus proposition nr 43.

I flera yttranden uttalas, att det vore erforderligt, att en särskild lånefond

inrättas för att bereda fastighetsägarna möjlighet att anskaffa erforderliga

medel. Luftskyddsinspektionen anser, att enligt vad som kunde förutsättas

vissa svårigheter kunde uppstå för fastighetsägarna att anskaffa erforderliga

medel och att det borde beredas dem möjlighet att erhålla statligt lån, som

möjligen i vissa fall borde vara räntefritt. Luftskyddschefen i Norrköping

uttalar, att det för många fastighetsägare ställde sig ekonomiskt mycket svårt

att anordna skyddsrum. I Norrköping funnes ett flertal, som helt enkelt icke

utan ekonomiskt stöd kunde lösa denna fråga. Önskemål örn inrättande av en

lånefond har även framförts av Sveriges fastighetsägareförbund och hyresgästernas

riksförbund liksom av hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund.

Trollhättans fastighetsägareförening har föreslagit, att kommunerna borde

förpliktas att anskaffa materiel för skyddsrum och att tillhandahålla detta till

självkostnadsj>ris.

Beträffande beskaffenheten av skyddsrummen m. m. har länsstyrelsen

i Blekinge län uttalat, att i orter, där det kunde antagas att barnen utrymts

vid luftskyddstillstånd, skyddsrummen ej behöva vara gastäta. Luftskyddschefen

i Katrineholm anser, att gastäta skyddsrum erfordras endast i

tättbebyggda delar av större städer.

I övrigt har i flera yttranden förordats, att länsstyrelsen borde äga att

vid tredska ombesörja inrättandet av skyddsrum på den försumliges bekostnad.

I ett par yttranden har beträffande hotell, pensionat, teatrar, biografer och

därmed jämförliga lokaler uttalats, att länsstyrelsen borde äga att stänga

dem vid luftskyddstillstånd eller att de skulle få hållas öppna allenast efter

tillstånd av polismyndighet. I samband härmed har framhållits, att biograflokaler

ofta relativt lätt kunde omändras till skyddsrum.

Det har slutligen anmärkts, att stadsplan eller andra byggnadsbestämmelser

kunde innebära hinder mot skyddsrums inrättande på därför lämpad plats

och att undantag därifrån borde kunna medgivas.

Erfarenheten har visat, att skyddsrum äro av utomordentlig betydelse vid

luftanfall, även örn de icke innebära skydd mot fullträffar. De förslag, varom

här är fråga, röra skyddsrum, avsedda för vissa anläggningar och byggnader.

Frågan örn anordnande av offentliga skyddsrum för gatutrafikanter samt

skyddsrum för den aktiva luftskyddspersonalen och för hjälpplatser har behandlats

i propositionen nr 18 till innevarande års riksdag.

Att skyddsrum böra i viss utsträckning inrättas vid utförandet av nya

anläggningar eller byggnader torde numera icke vara föremål för delade

meningar. I likhet med luftskyddsutredningen anser jag, att inrättandet av

skyddsrum bör föreskrivas jämväl beträffande redan befintliga anläggningar

och byggnader. I ärendet är ådagalagt, att kostnaden härför i allmänhet är

överkomlig. Givetvis kunna dock icke samma krav på skyddsrummens beskaffenhet

uppställas i fråga örn befintliga som beträffande nya anläggningar

och byggnader, där möjlighet finnes att från början ordna skyddsrum på bästa

sätt. Tillbörlig hänsyn måste tagas till de bestående förhållandena.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Majus proposition nr 43.

Frågan, huruvida skyddsrum över huvud skola inrättas inom en ort, skall

enligt såväl byggnadsstyrelsens som luftskyddsutredningens förslag vara

beroende av att Kungl. Maj:t meddelat beslut därom. I överensstämmelse med

förslagen förordar jag, att det skall ankomma på Kungl. Maj:t att med hänsyn

till orternas mer eller mindre utsatta läge pröva denna fråga och att efter

sådan prövning bestämma inom vilka områden skyddsrum skola anordnas.

Dessutom bör Kungl. Majit äga föreskriva, att skyddsrum skola inrättas även

i fråga örn anläggningar och byggnader som ej äro belägna inom de på angivet

sätt bestämda områdena.

Av byggnadsstyrelsen har föreslagits, att vid utförande av nya anläggningar

och byggnader samt vid ombyggnad jämväl vissa särskilda brandskyddsåtgärder

skola vidtagas. Styrelsens förslag i denna del torde i huvudsak böra genomföras.

Det av styrelsen föreslagna stadgandet, att vissa byggnader skola utföras av

armerad betong eller i annan likvärdig konstruktion, synes emellertid med

anledning av vad i vissa yttranden anförts böra utgå. Även i övrigt böra vissa

jämkningar vidtagas.

Av flera myndigheter har i yttranden över byggnadsstyrelsens förslag

uttalats, att statliga byggnader, som i luftskyddshänseende äro underkastade

särskild tillsyn, böra undantagas från de nya bestämmelsernas tillämpning.

Tillräckliga skäl härtill torde dock icke föreligga, och det är ur

principiell synpunkt mindre tilltalande att i lagen undantaga staten från skyldigheter

som eljest åläggas ägare av anläggningar och byggnader. Endast anläggningar

och byggnader som tillhöra försvarsväsendet intaga en sådan särställning

att lagbestämmelserna icke böra göras tillämpliga å dem. I övrigt

torde i fråga om statliga byggnader endast erfordras ett förbehåll som ger

Kungl. Majit befogenhet att meddela bestämmelser örn särskild ordning för

prövningen av vissa frågor örn luftskyddet. En dylik befogenhet synes påkallad

även beträffande icke statliga sjukhus, enskilda järnvägar och vissa

andra företag.

I överensstämmelse med vad nu anförts har upprättats förslag till lag om

skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum

m. to., i vilket de frågor som beröras i byggnadsstyrelsens och luftskyddsutredningens

förslag blivit föremål för gemensam behandling.

I lagförslaget har såsom inledande bestämmelse under 1 § upptagits stadgande,

enligt vilket skyldighet att vidtaga åtgärder till skydd mot skador

genom luftanfall skall föreligga beträffande område som Kungl. Majit bestämmer.

Härjämte innehåller paragrafen bestämmelse örn rätt för Kungl.

Majit att meddela föreskrift örn motsvarande skyldighet beträffande anläggningar

och byggnader som ej äro belägna inom sådant område.

1 fråga örn de särskilda skyddsåtgärder som skola vidtagas har med anledning

av vad i yttrandena framhållits skyldigheten att inrätta skyddsrum i flera

hänseenden ansetts böra utsträckas utöver vad som åsyftas med byggnadsstyrelsens

och luftskyddsutredningens förslag.

Skyldighet att inrätta skyddsrum har i 2 § till en början föreskrivits i fråga

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Majlis proposition nr 43.

om hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning,

som är av vikt för allmänna samfärdseln.

Beträffande industriella anläggningar har sådan skyldighet gjorts

beroende av att i regel minst tjugufem personer sysselsättas inom anläggningen.

Gentemot vad Sveriges industriförbund uttalat örn att skyddsrum ej skulle

behöva anordnas, där utrymning kan ske, vill jag erinra, att utrymning ur

flera synpunkter oftast är en mindre önskvärd åtgärd. Utrymning kräver en

relativt lång varseltid. Och under den kalla årstiden är utrymning förenad

med särskilda olägenheter. Beträffande risken, att en fullträff i skyddsrum

kan medföra att ett stort antal människor dödas, må framhållas, att en större

personal lämpligen bör fördelas på flera mindre skyddsrum.

I fråga örn anläggning som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalt,

hotell eller pensionat föreskrives, att skyddsrum skall inrättas

örn anläggningen är avsedd att hysa minst tjugufem personer. Till vårdanstalt

är bland annat att räkna sjukhus. Såsom i vissa yttranden anmärkts

är det icke praktiskt möjligt att anordna skyddsrum för alla som vårdas där.

Detta bör beaktas vid utfärdande av administrativa tillämpningsföreskrifter.

Skyddsrum har vidare föreskrivits i fråga örn byggnad med mer än två

våningar, som till väsentlig del är avsedd till bostad eller till kont or seller

affärslokal. Vind, som till mer än hälften är inredd för att användas

såsom bostad, skall räknas såsom våning.

Det kan emellertid icke anses tillfredsställande, att skyddsrum i regel skall

anordnas endast inom högbebyggelse. En sådan begränsning skulle i flertalet

av våra mindre och medelstora samhällen lämna större delen av befolkningen

utan skydd och dessutom verka synnerligen ojämnt. Även i fråga örn hus med

mindre antal våningar synes nödvändigt, att skäliga skyddsåtgärder vidtagas.

Kostnaden härför torde, i förhållande till antalet personer som skyddas, i

regel icke vara alltför betungande. I viss utsträckning äro dock äldre byggnader

uppförda på sådant sätt att skyddsrum svårligen kan anordnas inom

fastigheten. I sådan händelse bör emellertid undersökas, huruvida icke gemensamt

skyddsrum kan anordnas för två eller flera närbelägna fastigheter.

Vad nu sagts örn behovet av skyddsrum för lägre byggnader än tre våningshus

äger i huvudsak tillämpning även å mindre industriella och andra anläggningar,

vilka icke omfattas av de förut nämnda reglerna.

På grund av det anförda har i 2 § upptagits en bestämmelse, enligt vilken

skyddsrum även i andra fall än förut nämnts skall anordnas för anläggning

eller byggnad, där människor bo eller eljest vanligen vistas, såframt skyddsrum

erfordras med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet

och läge. Jag vill i detta sammanhang erinra, att enligt 14 § eftergift från

skyldigheten att anordna skyddsrum kan medgivas om kostnaden är oskälig.

Frågan vad som skall anses skäligt bör bedömas med hänsyn till kostnaden

för varje person som skyddas. Örn denna icke överstiger motsvarande kostnad

vid större anläggningar eller byggnader, torde den i allmänhet få anses skälig.

I övrigt bör Kungl. Majit i tillämpningsföreskrifter giva anvisningar örn den

utsträckning, i vilken skyddsrum på grund av bestämmelsen bör fordras inom

de särskilda orterna. Att i lagen närmare angiva detta synes icke möjligt.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Om i 2 § stadgas skyldighet att inrätta skyddsrum i den omfattning som nu

angivits, är det icke behövligt att tillerkänna länsstyrelsen rätt att föreskriva

skyddsrum i andra fall. Av luftskyddsutredningen föreslagen bestämmelse

härom bör därför utgå.

I fråga örn teatrar och biografer torde en lättnad vara påkallad i

förhållande till luftskyddsutredningens förslag. Man synes sålunda svårligen

kunna kräva skyddsrum som kan mottaga hela publiken. Teatrar och biografer

ha fördenskull icke särskilt nämnts i 2 §. I den mån sådana lokaler ej äro

försedda med erforderliga skyddsrum, lärer länsstyrelsen, med tillämpning

av 15 § luftskyddskungörelsen den 10 juni 1938, böra vid luftskyddstillstånd

föreskriva, att lokalerna ej må hållas öppna för allmänheten. Beträffande förhållandet

mellan husägare och innehavare av teater eller biograf i sådant fall

må framhållas, att innehavaren i regel enligt lag är berättigad till avdrag å

hyran för den tid lokalen skall hållas stängd.

Beträffande tillämpningen av de bestämmelser som upptagits i 2 § vill jag

framhålla, att tillsynen över att skyddsrum komma att anordnas i främsta

rummet torde böra åvila länsstyrelsen såsom luftskyddsmyndighet för länet.

Av vikt är, att hänsyn tages till förhållandena i de skilda orterna och till

tillgången på arbetskraft och byggnadsmateriel. Erforderliga anvisningar till

ledning för myndigheterna torde även i detta hänseende böra meddelas i de

tillämpningsföreskrifter som komma att utfärdas av Kungl. Maj:t.

Under 3 § i den föreslagna lagen meddelas bestämmelse angående utrymmet

i skyddsrum. Härom har föreskrivits, att skyddsrum såvitt möjligt skall kunna

hysa så många personer som i allmänhet kunna antagas samtidigt besöka

eller vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom anläggningen eller

byggnaden eller den del därav för vilken skyddsrummet anordnas. Det är

tydligt, att vid bedömande av frågan örn utrymmet hänsyn bör tagas till förhållandena

under krig. För det fall att byggnad inrymmer teater eller biograf

behöver utrymme icke beräknas för dennas publik. Såsom nyss nämnts böra

föreställningar icke få hållas under luftskyddstillstånd, örn tillräckligt skyddsrum

saknas. Föreskrift har även meddelats örn att skyddsrum skall anordnas

på sådan plats inom eller invid anläggningen eller byggnaden att det utan

tidsutdräkt kan uppsökas av dem för vilka det är avsett.

Beträffande beskaffenheten i övrigt av skyddsrum stadgas i 4 §. Bestämmelsen

påbjuder icke fullträffsäkra skyddsrum utan endast skyddsrum som

skydda mot splitter och stridsgaser samt instörtande vid ras. Enligt 14 § i

förslaget kan länsstyrelsen medgiva, att skyddsrum anordnas på enklare sätt,

vilket bland annat kan tänkas ifrågakomma för äldre och för mindre byggnader.

Det bör framhållas, att under tid då luftskyddstillstånd icke råder

skyddsrum helt naturligt får användas till annat än luftskyddsändamål. Detaljbestämmelser

om skyddsrum torde böra meddelas i administrativ ordning.

Såsom förut framhållits kan det mången gång vara erforderligt, att gemensamt

skyddsrum anordnas för två eller flera närbelägna fastigheter. I 5 § har

upptagits stadgande därom. Enligt detta stadgande må föreskrift om gemensamt

skyddsrum meddelas av länsstyrelsen, varjämte länsstyrelsen tillagts

befogenhet att på ansökan fördela kostnaderna på fastigheterna.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Det har ifrågasatts, huruvida icke den varje fastighet tillkommande rätten

att vid behov taga gemensamt skyddsrum i anspråk borde tryggas genom inteckning.

Detta synes dock icke vara behövligt. Örn till fullgörande av en i

lag stadgad förpliktelse skyddsrum inrättas för flera fastigheters gemensamma

bruk, måste nämligen varje fastighets rätt till det gemensamma skyddsrummet

utan särskild åtgärd anses skyddad mot ny ägare av den fastighet, där skyddsrummet

anordnas. Beträffande möjligheten att tvångsvis inom en fastighet anordna

gemensamt skyddsrum bör i detta sammanhang erinras, att enligt förslag

till lag örn ändring i vissa delar av luftskyddslagen, som genom propositionen

nr 18 förelagts riksdagen till antagande, annans fastighet eller byggnad kan

tagas i anspråk för skyddsrum i enlighet med gällande plan för luftskyddet.

1 några yttranden har anförts, att för inrättande av skyddsrum undantag

utan omgång borde kunna medgivas från gällande stadsplan eller andra byggnadsbestämmelser.

Ett stadgande av denna innebörd har meddelats i 6 §.

Yad härefter angår frågan örn brandskyddsåtgärder har byggnadsstyrelsen

föreslagit, att vid uppförande av byggnad med mer än tre våningar eller av

industriell eller därmed jämförlig anläggning, avsedd att rymma, mer än 50

personer, vissa bärverk skola utföras brandsäkert. En motsvarande bestämmelse

har i det föreliggande förslaget upptagits i 7 §. Denna har ansetts böra

göras tillämplig å byggnad med mer än två våningar, oavsett för vilket ändamål

den användes. I överensstämmelse med byggnadsstyrelsens förslag har

en särskild föreskrift meddelats i fråga örn hus med fem eller flera våningar.

I 8 § har stadgats att brandbotten i vissa fall skall anordnas vid ombyggnad,

ändring eller utvidgning av hus med tre eller flera våningar.

Det torde icke vara möjligt att beträffande byggnader, som icke äro uppförda

i mer än två våningar, meddela några generella föreskrifter angående

brandsäkra konstruktioner. Härom bör lämpligen träffas avgörande efter vad

som finnes skäligt i varje särskilt fall. Detta har kommit till uttryck i 9 §.

I byggnadsstyrelsens förslag upptages jämväl en bestämmelse angående beskaffenheten

av skiljeväggar på vind. En dylik detaljbestämmelse torde

emellertid icke lämpligen böra inflyta i själva lagen. Under 10 § har i stället

meddelats ett stadgande av mera allmän innebörd, enligt vilket även andra

åtgärder än förut nämnts kunna påbjudas, om de utan att medföra kostnad av

någon betydenhet medföra väsentlig minskning av risken för brandskador

genom luftanfall.

Beträffande frågan vem som skall vara skyldig att vidtaga förenämnda åtgärder

föreskrives i 11 §, att skyldigheten åvilar anläggningens eller byggnadens

ägare. Härav följer även, att ägaren är den som närmast skall svara för

kostnaden. Att såsom i vissa yttranden ifrågasatts ålägga stat eller kommun

att bekosta skyddsrum i fastigheter, som ej tillhöra dem, torde icke kunna

komma i fråga. Yad nu sagts utesluter uppenbarligen icke, att bidrag utgår av

allmänna medel, när särskilda skäl föreligga. Kan sådant bidrag ej erhållas,

kan detta föranleda, att enligt 14 § i lagen befrielse från åtgärden bör helt

eller delvis medgivas. Det kan sålunda t. ex. icke vara skäligt att ägare av

viss byggnad skall bekosta skyddsrum i densamma, örn det är uppenbart att

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus ■proposition nr 13. 33

byggden under krigsförhållanden kommer att tagas i anspråk för militärt

bruk.

Med ägare bör jämställas den som innehar anläggning eller byggnad med

fri förfoganderätt eller fideikommissrätt eller därmed jämförlig rätt.

Beträffande förhållandet mellan ägare och nyttjanderättshavare torde det

icke kunna förbises, att i fråga om befintliga anläggningar och byggnader

skyldigheten för ägaren att bekosta åtgärden kan medföra obilliga verkningar,

t. ex. då en bostadslägenhet är uthyrd för flera år eller då en byggnad eller

anläggning för längre tid är uthyrd till hotell eller för industriell rörelse. Det

torde därför böra införas en bestämmelse, enligt vilken nyttjanderättshavaren

i dylika fall kan förpliktas att bidraga till kostnadens gäldande. På grund

härav stadgas i andra stycket av 11 §, att örn anläggning eller byggnad eller

del därav innehaves med nyttjanderätt och det finnes uppenbart obilligt, att

ägaren helt skall vidkännas kostnaden för åtgärden, nyttjanderättshavaren

skall vara pliktig att utgiva skäligt bidrag. Yad nu sagts har dock ansetts

böra begränsas till det fall, att minst ett år av tiden för nyttjanderätten återstår,

då yrkande örn bidrag framställes av ägaren. Om billigheten kräver att

sådant bidrag skall utgå, är det tydligt, att ägaren icke bör vara berättigad

att av nyttjanderättshavaren erhålla bidrag till större del av kostnaden än vad

som belöper på återstående tid för nyttjanderätten. Nyttjanderättshavarens

förpliktelse har fördenskull begränsats till att avse bidrag till amortering som

belöper å nämnda tid och till ränta. Amorteringstiden kan icke fastställas

genom någon generell bestämmelse utan är beroende av beskaffenheten hos

de åtgärder som utförts. I fråga örn ett på bästa sätt utfört skyddsrum får

man räkna med en jämförelsevis lång amorteringstid. Vid bestämmande av

nyttjanderättshavarens bidrag bör i övrigt iakttagas att avdrag skall göras för

det ökade värde skyddsrummet eventuellt representerar genom att utrymmet

bättre än förut kan användas för annat ändamål.

Under 11 § har vidare såsom tredje stycke upptagits en bestämmelse angående

byggnad, som innehaves av bostadsrättsförening, i syfte att möjliggöra

uttaxering å bostadsrättshavarna av kostnaden för skyddsrum.

Av stor praktisk vikt är frågan, hur kontroll skall anordnas däröver att föreskrivna

åtgärder vidtagas. Inom ort, där byggnadsnämnd finnes, bör det ankomma

på byggnadsnämnden att i fråga om ny- och ombyggnad pröva, vilka

åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall som skola vidtagas. En erinran

härom har intagits i 12 §, därvid tillika föreskrivits att byggnadsnämnden i

vissa fall skall underställa länsstyrelsen sitt beslut. Vad åter angår ort, där

byggnadsnämnd ej finnes, meddelas i 13 § bestämmelser örn skyldighet att i

förväg söka länsstyrelsens godkännande av företaget såvitt angår luftskyddet.

Understundom kunna de luftskyddsåtgärder som i allmänhet böra vidtagas

vara förenade med särskilt höga kostnader eller eljest bliva oskäligt betungande.

Härjämte är tänkbart, att åtgärderna på grund av särskilda förhållanden

äro onödiga. Det är fördenskull nödvändigt, att dispens kan medgivas.

Enligt 14 § i förslaget må länsstyrelsen meddela befrielse helt eller

delvis från åtgärden i fråga, om den prövas medföra oskälig kostnad eller ock

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 43. 75 40 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Majus proposition nr 43.

sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga anspråk på luftskydd.

Länsstyrelsen må ock uppdraga åt byggnadsnämnd att i enlighet med

länsstyrelsens anvisningar utöva denna befogenhet, i den mån det finues

lämpligt. I övrigt har Kungl. Majit ansetts böra äga befogenhet att medgiva

undantag från lagens bestämmelser.

Under 15—21 §§ i den föreslagna lagen ha upptagits bestämmelser örn tillsyn,

vitesföreläggande och handräckning, straff, åtal och besvär m. m.

Såsom tidigare framhållits torde det vara lämpligt att i fråga örn statliga

byggnader meddela särskilda bestämmelser i vad angår sättet för prövning av

frågor rörande deras luftskydd. Även beträffande sjukhus, som icke drivas av

staten, samt enskilda järnvägar och vissa andra företag ha undantagsbestämmelser

i sådant hänseende synts erforderliga. Av dessa skäl har i 22 § upptagits

stadgande, som ger Kungl. Majit rätt att förordna, att fråga, i vilken

beslut enligt lagen meddelas av byggnadsnämnd eller länsstyrelse, skall

prövas i särskild ordning. För undvikande av dröjsmål har tillika ansetts böra

stadgas, att Kungl. Majit äger befogenhet att i fråga örn inrättandet av skyddsrum

medgiva undantag från vad i byggnadsstadgan eller byggnadsordning må

vara bestämt örn skyldighet att inhämta byggnadslov.

I 23 § har meddelats en bestämmelse angående verkan av särskilda föreskrifter

i byggnadsordning. Enligt 24 § skall lagen ej äga tillämpning å anläggningar

och byggnader som tillhöra försvarsväsendet. I 25 § har slutligen

Kungl. Majit tillerkänts rätt att meddela närmare föreskrifter angående lagens

tillämpning.

Enligt slutstadgandet skall lagen träda i kraft omedelbart.

Såsom förut nämnts har byggnadsstyrelsen även föreslagit vissa ändringar

av byggnadsstadgan. Dessa ändringar synas lämpliga. Utöver vad styrelsen

föreslagit torde 101 § byggnadsstadgan böra jämkas så att vad i förenämnda

lagförslag är stadgat örn byggnadsnämnd kommer att bliva tillämpligt jämväl

å sakkunnig som omnämnes i paragrafen. Med framläggande av förslag till

ändring av byggnadsstadgan — över vilket riksdagens yttrande bör inhämtas —

torde få anstå till dess lagförslaget undergått vederbörlig granskning i lagrådet.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över det inom justitiedepartementet

upprättade förslaget till lag om skyldighet för ägare av anläggningar

och byggnader att anordna skyddsrum m. m., av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträda hemställan bifaller

Hans Majit Konungen.

Ur protokollet:

Tage Evers.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

35

Förslag

till

Lag

»ni skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna

skyddsrum m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Inledande bestämmelse.

1 §•

Inom område, som Konungen bestämmer, skola i fråga örn anläggningar

och byggnader vidtagas åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall enligt

vad nedan i 2—10 §§ sägs.

Konungen äger förordna, att bestämmelserna i 2—10 §§ i tillämpliga delar

skola gälla jämväl i fråga om anläggningar och byggnader, som ej är o belägna

inom sålunda bestämt område.

Örn skyddsrum.

2 §•

Följande anläggningar och byggnader skola förses med skyddsrum:

1. hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning, som är av vikt

för allmänna samfärdseln,

2. industriell anläggning, vid vilken i regel minst tjugufem personer äro

sysselsatta,

3. anläggning, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalt, hotell eller

pensionat och är avsedd att hysa minst tjugufem personer,

4. byggnad med mer än två våningar, som till väsentlig del är avsedd till

bostad eller till kontors- eller affärslokal, samt

5. annan anläggning eller byggnad, inom vilken människor bo eller eljest

vanligen vistas, såframt skyddsrum är erforderligt med hänsyn till anläggningens

eller byggnadens beskaffenhet och läge.

Vind, som till iner än hälften inretts för att användas såsom bostad, räknas

såsom våning i denna lag.

3 §•

Skyddsrum, varom ovan sägs, skall såvitt möjligt kunna hysa så många

människor, som i allmänhet kunna antagas samtidigt besöka eller vara sysselsatta

eller bosatta eller eljest vistas inom anläggningen eller byggnaden eller

den del därav, för vilken skyddsrummet anordnas.

Skyddsrum skall anordnas på sådan plats inom eller invid anläggningen

eller byggnaden, att det utan tidsutdräkt kan uppsökas av dem, för vilka det

är avsett.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 48.

4 §•

Skyddsrum skall vara så beskaffat, att det erbjuder skydd åtminstone mot

splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom

mot stridsgaser. Är skyddsrum beläget inom eller i omedelbar närhet av

byggna<k skall det hava sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå den

belastning som kan uppkomma i följd av byggnadens instörtande.

5 §•

Kunna två eller flera närbelägna fastigheter ej lämpligen var för sig förses

med skyddsrum, må gemensamt skyddsrum anordnas. Föreskrift härom

meddelas, där så erfordras, av länsstyrelsen, som tillika på ansökan fördelar

kostnaden å fastigheterna.

6 §•

Efter tillstånd av länsstyrelsen må skyddsrum, om det finnes lämpligt,

anordnas å allmän plats eller å plats som eljest enligt vad därom är stadgat

skall vara avsatt för särskilt ändamål.

Örn brandskyddsåtgärder.

7 §•

Vid uppförande av byggnad, som avses i 2 §, i mer än två våningar skola

vertikala bärverk, bjälklag över källare samt översta på mur eller därmed

likvärdigt bärverk vilande bjälklag utföras brandsäkert. Uppföres sådan

byggnad i mer än fyra våningar, skola samtliga bjälklag utföras brandsäkert.

8 §•

Undergår byggnad, som avses i 2 § och som är uppförd i mer än två

våningar, sådan ombyggnad, ändring eller utvidgning, att den kommer att i

väsentliga delar framstå i nytt skick och i avsevärd mån öka i värde, skall,

därest brandbotten saknas, sådan anordnas å översta på mur eller därmed

likvärdigt bärverk vilande bjälklag.

Ändå att ombyggnaden, ändringen eller utvidgningen är av mindre omfattning,

skall brandbotten anordnas enligt vad nu sagts, örn kostnaden därför

är ringa i jämförelse med kostnaden för byggnadsarbetet i dess helhet.

9 §•

Då byggnad, som avses i 2 §, uppföres med mindre än tre våningar, skola

bärande konstruktioner utföras brandsäkert, i den mån det prövas skäligt.

Va d nu sagts skall jämväl äga tillämpning vid väsentlig ombyggnad, ändring

eller utvidgning av sådan byggnad.

10 §.

Kan i annat hänseende än ovan nämnts i fråga örn anläggning eller byggnad

till minskande av brandskador genom luftanfall vidtagas åtgärd som utan

kostnad av någon betydenhet medför väsentlig fördel, må länsstyrelsen

föreskriva sådan åtgärd.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 43.

Gemensamma bestämmelser.

11 §•

Skyldigheten att vidtaga åtgärd, varom ovan sägs, åvilar anläggningens

eller byggnadens ägare. Såsom ägare anses jämväl den som innehar anläggning

eller byggnad med fri förfoganderätt eller fideikommissrätt eller därmed

jämförlig rätt.

Innehaves anläggning eller byggnad eller del därav med nyttjanderätt och

finnes det uppenbart obilligt, att ägaren skall vidkännas hela kostnaden för

åtgärden, vare nyttjanderättshavaren, såframt ägaren framställer yrkande

därom och minst ett år då återstår av tiden för nyttjanderätten, pliktig att

utgiva skäligt bidrag till amortering och ränta för tiden efter det yrkandet

framställts.

Skall skyddsrum inrättas i byggnad, som tillhör bostadsrättsförening,

vare bostadsrättsliavama, utan hinder av vad i föreningens stadgar bestämts,

pliktiga att tillskjuta det belopp som erfordras för bestridande av kostnaden.

Å beslut örn tillskott för sådant ändamål skall vad i (50 § 1 lagen örn bostadsrättsföreningar

är stadgat ej äga tillämpning.

12 §.

Det åligger byggnadsnämnden att, innan byggnadslov meddelas, pröva

vilka åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall som skola vidtagas.

I fråga örn anläggning eller byggnad, som avses i 2 § 1—3, skall byggnadsnämnden

underställa meddelat beslut om byggnadslov länsstyrelsens prövning

såvitt angår luftskyddet.

13 §.

Finnes inom område, som bestämts jämlikt 1 § första stycket, ej byggnadsnämnd

i orten, skall, örn någon vill utföra anläggning eller byggnad, som avses

i 2 § 1—4, eller verkställa väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning

av sådan anläggning eller byggnad, länsstyrelsens godkännande av företaget

i förväg inhämtas såvitt angår luftskyddet.

Yad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, där Konungen meddelat

förordnande jämlikt 1 § andra stycket.

14 §•

Länsstyrelsen äger helt eller delvis medgiva befrielse från vidtagande av

åtgärd som avses i denna lag, om åtgärden prövas medföra oskälig kostnad

eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga anspråk

på luftskydd.

I den män det finnes lämpligt må länsstyrelsen uppdraga åt byggnadsnämnd

att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar utöva befogenhet som nu sagts.

I övrigt må Konungen medgiva undantag från lagens bestämmelser.

15 §.

Tillsyn å efterlevnaden av denna lag utövas, där ej Konungen annorlunda

förordnat, under länsstyrelsens inseende av luftskyddschefen.

()m byggnadsnämnds tillsyn å byggnadsföretag är särskilt stadgat.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Majus proposition nr 43.

16 §.

Envar som äger eller innehar anläggning eller byggnad vare pliktig tåla,

att den besiktigas för utrönande, vilka åtgärder till skydd mot skador genom

luftanfall som vidtagits eller böra vidtagas.

17 §.

Länsstyrelsen äger vid vite tillhålla den som är pliktig att anordna skyddsrum

eller vidtaga annan skyddsåtgärd som ovan sägs att fullgöra sin skyldighet.

Länsstyrelsen må ock, örn försummelse föreligger, ombesörja åtgärden

samt uttaga kostnaden härför av den försumlige.

18 §.

Den som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande, i

fall, varom i 13 § sägs, eller åsidosätter föreskrift, som meddelats av länsstyrelsen

vid prövning enligt samma paragraf, straffes med dagsböter och

vare skyldig att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra vad som

redan utförts.

Yägrar någon utan skälig anledning att låta anläggning eller byggnad

besiktigas enligt vad i 16 § sägs, straffes med dagsböter.

19 §.

Förseelse mot denna lag eller mot föreskrift som utfärdats med stöd av

lagen åtalas av allmän åklagare.

Åtal för sådan förseelse anhängiggöres vid polisdomstol, där sådan är

inrättad, men eljest hos poliskammare eller, där sådan icke finnes, vid allmän

domstol.

Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.

20 §.

Över byggnadsnämndens beslut i fråga, som avses i denna lag, ina besvär

anföras hos länsstyrelsen inom en månad från det klaganden erhöll del av

beslutet. Rätt att anföra besvär tillkommer jämväl luftskyddschefen.

Talan mot beslut, som enligt denna lag meddelas av länsstyrelsen, må

föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning som för

överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd.

Rätt att föra talan tillkommer jämväl luftskyddsinspektionen.

21 §.

När synnerliga skäl därtill äro, äger länsstyrelsen förordna, att dess beslut

omedelbart skall lända till efterrättelse.

22 §.

Konungen äger förordna, att fråga, i vilken enligt denna lag beslut meddelas

av byggnadsnämnd eller länsstyrelse, skall prövas i särskild ordning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Majlis proposition nr 43.

Konungen må ock medgiva undantag från vad gällande bestämmelser örn

byggnadsverksamheten innehålla angående tillstånd till åtgärd som kräves för

anordnande av skyddsrum.

23 §.

Hava i byggnadsordning föreskrivits skyddsåtgärder utöver vad i denna

lag stadgas eller med stöd av denna lag föreskrives, skola byggnadsordningens

bestämmelser gälla, såframt de ej strida mot lagen eller med stöd därav

meddelade föreskrifter.

24 §.

Denna lag äger ej tillämpning å anläggningar och byggnader som tillhöra

försvarsväsendet.

25 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Majus proposition nr 43.

Utdrag ali protokollet, hållet i Kungl. Maj;ts lagråd den

6 februari 1940.

N är varande:

justitieråden Eklund,

Lawski,

von Steyern,

regeringsrådet Hjärne.

Enligt lagrådet den 2 februari 1940 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i stats

rådet den 19 januari 1940, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag orri skyldighet för ägare av anläggningar och

byggnader att anordna skyddsrum m. m.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsrådet Gösta

Walin.

Förslaget föranledde icke erinran i vidare mån än som framgår av följande

yttranden.

5 §-

Justitierädet Eklund och regeringsrådet Hjärne:

På grund av sin allmänna förtrogenhet med hithörande spörsmål synes

länsstyrelsen vara väl skickad för uppgiften att, där ej överenskommelse

träffas, bestämma efter vilka grunder kostnaden för gemensamt skyddsrum

skall fördelas mellan fastigheterna. Skulle sedermera mot någon av fastighetsägarna

vilken haft hand örn arbete med skyddsrummets inrättande anmärkas,

att arbetet bedrivits på ett oekonomiskt sätt eller att vidlyftigare anordningar

vidtagits än som betingats av ändamålet, eller skulle av annan anledning

fastighetsägarna icke kunna enas örn storleken av det belopp var och en skall

med tillämpning av de fastställda grunderna tillskjuta, torde det däremot icke

lämpligen böra ankomma på länsstyrelsen att slita sådan tvist. Lika litet kan

det komma i fråga att åt länsstyrelsen överlämna att med bindande verkan

skilja mellan intressenter, som träffat överenskommelse om huru kostnaderna

skola fördelas dem emellan men hysa olika meningar om överenskommelsens

innebörd. Att giva länsstyrelsen en så vidsträckt uppgift lärer ej heller vara

avsett. Till förekommande av misstydning bör andra punkten givas en lydelse,

som anger att länsstyrelsen i förevarande hänseende endast har att, där. ej

överenskommelse träffas, bestämma de grunder, efter vilka kostnaderna skola

fördelas mellan fastigheterna. Att verkställighet icke kan erhållas å ett sådant

beslut, torde följa av gällande regler på detta område.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Majda proposition nr io.

Justitierådet von Steyern:

Den i andra punkten ingående bestämmelsen, att länsstyrelsen på ansökan

fördelar kostnaden för gemensamt skyddsrum å fastigheterna, är icke till sin

innebörd klar. Sannolikt är bestämmelsen att förstå så, att den behörighet som

eljest tillkommer domstolarna att vid tvist pröva efter vilka grunder kostnaden

skall fördelas, överflyttas till administrativa myndigheter, vilkas prövning

i denna del bleve slutgiltig. Övriga tvistefrågor, som i detta sammanhang

kunna uppkomma, t. ex. om tolkningen av en mellan fastighetsägarna

träffad överenskommelse eller befogenheten av en invändning att oskäliga

kostnader nedlagts på skyddsrum skulle däremot höra till domstols kompetens;

och då det knappast kan vara åsyftat att länsstyrelsen skall utdöma ersättningsbelopp,

skulle den som utgivit mera än enligt länsstyrelsens beslut

på honom belöper ha att vända sig till domstol, om han vill få en verkställbar

dom.

Det synes ändamålsenligt att länsstyrelsen, helst i sammanhang med prövning

av fråga om skyldighet att anordna gemensamt skyddsrum, på begäran

tillika meddelar fastighetsägarna huru enligt länsstyrelsens uppfattning kostnaden

bör fördelas. I det övervägande antalet fall kommer säkerligen vidare

åtgärd ej att erfordras. Men att i de verkligt tvistiga fallen delvis undandraga

hithörande frågor domstols prövning synes ej påkallat. Bestämmelsen bör

därför utgå ur lagförslaget. I stället bör i de av Kungl. Majit utfärdade tilllämpningsföreskrifterna

stadgas, att länsstyrelsen har att på ansökan avgiva

utlåtande till ledning för kostnadens fördelning. Av sådant utlåtandes natur

föijer, att det ej kan överklagas hos överordnad myndighet.

Justitierådet Lawski:

I likhet med justitierådet von Steyern finner jag stadgandet i behov av ett

förtydligande i de av honom angivna avseendena. Jag är även ense med honom

därutinnan, att verkligt tvistiga frågor örn grunden för kostnadernas fördelning

mellan de olika fastighetsägarna icke böra undandragas domstolarnas

prövning. Därvid är att beakta dels att vid tvist om kostnadernas belopp,

frågan om fördelningsgrunden kan komma i ett nytt läge, dels att det är

ömkligt att de olika tvistefrågor, som här kunna uppkomma, ej bliva fullföljda

till olika högsta instanser. Å andra sidan är det önskligt att på enklaste

sätt få ett auktoritativt uttalande om kostnadsfördelningen och ett snabbare

avgörande därav. De önskemål, som sålunda äro att iakttaga, böra enligt min

mening leda därtill, att länsstyrelsen, där parterna ej äro ense, får på ansökan

bestämma de grunder, efter vilka kostnaden bör fördelas mellan fastigheterna,

med rätt för den, som ej åtnöjes med länsstyrelsens beslut, att inom tre

månader efter det han fått del därav instämma de övriga fastighetsägarna till

domstol. Mot länsstyrelsens beslut borde i enlighet härmed talan ej få föras.

12 §.

Justitierådet Lawski:

Även i det fall, att någon frivilligt vill bygga skyddsrum, synes byggnadsnämnd

böra fa befogenhet att pröva, örn den tillämnade anordningen kan god

kännas såsom skyddsrum.

bihang till riksdagens protokoll 1940. 1 sami. Nr 4,3

75 40 4

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 43

Genom bestämmelsen i 12 § andra stycket lärer vara avsett att skapa en

effektiv kontroll över att de luftskyddsintressen, som äro särskilt viktiga,

bliva tillgodosedda. Under förutsättning att bestämmelsen kan tillämpas i

enlighet med vad sålunda åsyftats synes den böra omfatta jämväl andra skyddsanordningar,

som beröra ett särskilt stort antal människor. Teatrar, konserthus

och biografer skola icke obligatoriskt förses med skyddsrum, men man har

anledning att antaga, att på åtskilliga håll förstärkningsarbeten komma att

frivilligt verkställas för att förvandla lämpliga delar av särskilda biograflokaler

till skyddsrum. I den mån så skeft, torde det knappast bliva möjligt att, såsom

i förslaget eljest förutsatts, föreskriva, att lokalerna ej må hållas öppna. I

stället måste tillses, att det skydd som erbjudes är fullt tillförlitligt. Jag hemställer

därför, under förutsättning att prövning skall ske jämväl beträffande

frivilligt anordnade skyddsrum, att paragrafens andra stycke göres tillämpligt

även på skyddsrum, som anordnas för teater, biograf eller därmed jämförlig

lokal.

24 §.

Lagrådet:

Yad som åsyftas i 24 § torde lämpligen böra uttryckas så, att lagen ej

skall äga tillämpning å anläggningar eller byggnader för militära ändamål.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majus proposition nr 43.

43

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden,

hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet ä

Stockholms slott den 6 februari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans- och

kommunikationsdepartementen anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet

Westman, lagrådets den 6 februari 1940 avgivna utlåtande över det den

19 januari 1940 till lagrådet remitterade förslaget till lag om skyldighet för

ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden:

Beträffande bestämmelsen i 5 §, att länsstyrelsen på ansökan fördelar kostnaden

för gemensamt skyddsrum på två eller flera fastigheter, ha i lagrådet

yppats olika meningar. Med hänsyn till de praktiska fördelarna av att länsstyrelsen

får sådan befogenhet synes bestämmelsen böra bibehållas, men till

undvikande av misstydning bör åt bestämmelsen givas den ändrade lydelse,

varom två av lagrådets ledamöter hemställt.

Någon ändring av 12 § i den riktning som en av lagrådets ledamöter förordat

torde ej böra vidtagas. Det synes icke vara lämpligt att ytterligare utvidga

byggnadsnämndernas åligganden i fråga örn luftskyddet. Särskilda bestämmelser

örn underställning av byggnadsnämnds beslut angående teatrar,

biografer och därmed jämförliga lokaler ha under sådana omständigheter ej

ansetts böra införas i förslaget.

Den av lagrådet föreslagna jämkning, som avser 24 § och som är av huvudsakligen

redaktionell innebörd, har vidtagits. Ytterligare några redaktionella

ändringar ha ansetts böra göras i förslaget. Så bär skett i fråga örn andra

stycket i 11 §, enligt vilket nyttjanderättshavare kan förpliktas att till anläggningens

eller byggnadens ägare utgiva visst bidrag till kostnaden för vidtagen

åtgärd. Denna bestämmelse har givits en lydelse, varav tydligare framgår, att

för tillämpligheten av bestämmelsen förutsättes, att ägaren både utfört åtgärden

och framställt yrkande om bidrag minst ett år före utgången av tiden för

nvttjanderätten.

Vid ärendets föredragning i statsrådet den 19 januari 1940 anförde jag, att

i detta sammanhang borde vidtagas vissa ändringar i byggnadsstadgan, över

vilka riksdagens yttrande borde inhämtas. I enlighet med vad jag därvid

uttalat har upprättats förslag till kungörelse om ändring i vissa delar av

nämnda stadga.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Majlis proposition nr 48.

Föredraganden hemställer härefter, att det i enlighet med det anförda

ändrade lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas riksdagen

till antagande samt att riksdagens yttrande måtte inhämtas över förslaget till

ändring i vissa delar av byggnadsstadgan.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

Stockholm 1940. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:62 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag örn skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsr a1 i texten
  2. 1LU 1940:7 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum ra. ra. s. 1 i texten