Sök i Ratio Lex

Angående lindring i villkoren för kraftleverans från Hjältorps ström i Fritsla socken av Älvsborgs län

1940-02-09 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1940:45, Angående lindring i villkoren för kraftleverans från Hjältorps ström i Fritsla socken av Älvsborgs län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majlis proposition nr 46.

1

Nr 45.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående lindring i villkoren

för kraftleverans från Hjältorps ström i Fritsla

socken av Älvsborgs län; given Stockholms slott den

9 februari 1940.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF.

A. Pehrsson-Bramstorp.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

9 februari 1940.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel,

Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Pehrsson-Bramstorp, anför:
Enligt

beslut av 1918 års lagtima riksdag (prop. nr 376, p. 5; R. skr. nr

376) medgavs, att den till förra militiebostället 5/8 mantal Mjältorp nr 1

Västergården i Fritsla socken av Älvsborgs län hörande vattenkraften i

Hjältorps ström jämte det å handlingarna bifogad karta utmärkta utmål

örn 1,161 hektar finge försäljas till Ignar Andén mot en köpeskilling, som

skulle utgå efter ty i gällande lag örn expropriation vore föreskrivet och till

beloppet på Andens bekostnad bestämmas av tre gode män, dock att köpeskillingen

för vattenkraften, däri icke inräknat lösen för utmålet, icke finge

bestämmas till lägre belopp än 31,000 kronor. Vidare stadgades såsom

villkor för försäljningen bland annat, att köparen eller hans rättsinnehavare

Bihang lill riksdagens protokoll 19i0. 1 sami. Nr 45.

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 45.

skulle vara skyldiga att vid kraftstation i Hjultorps ström kostnadsfritt tillhandahålla

innehavaren av förenämnda hemman elektrisk kraft till belopp,

motsvarande 20 hästkrafter på turbinaxel. Till säkerhet härför skulle

inteckning lämnas i den försålda fastigheten.

Genom köpehandling den 11 oktober 1918 försålde sedermera Kungl.

Maj:t och kronan till Andén den till nämnda fastighet hörande vattenkraften

jämte utmål för 38,000 kronor. I köpehandlingen upptogs det i riksdagens

beslut omförmälda villkoret rörande kostnadsfri leverans av elektrisk

ström. Genom beslut den 3 februari 1919 förklarades ansökning om

inteckning i utmålet till säkerhet för rätt till elektrisk kraft vilande.

I skrivelse den 17 september 1936 har Andén hemställt, att Kungl. Majit

ville bemyndiga domänstyrelsen förklara, att köpeavtalets villkor om skyldighet

för Andén att tillhandahålla elektrisk kraft till belopp av 20 hästkrafter

på turbinaxel skulle vara uppfyllt, därest Andén eller hans rättsinnehavare

kostnadsfritt levererade elektrisk kraft efter 60 kilowattimmar

per år och hektar åkerjord av bostället.

Till stöd för sin hemställan har Andén anfört, att det vöre av vikt för

honom att villkoret rörande kostnadsfri leverans av elektrisk ström förtydligades.

Villkoret hade på sin tid tillkommit i anledning av ett av vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen i försäljningsärendet avgivet utlåtande. I detta

hade styrelsen förklarat, att mot priset å vattenkraften, 31,000 kronor,

vore intet att erinra. Men då det vore av värde att ha fri tillgång till för

bostället erforderlig kraft hade det synts styrelsen lämpligt, att kraft reserverades

för vad som kunde erfordras till boställets förseende med belysning

och kraft för jordbruksändamål. Härför hade styrelsen ansett icke

behövas mer än högst 20 hästkrafter, räknat på turbinaxel. Denna maximieffekt

motsvarades enligt vad styrelsen vidare uttalat av en medeleffekt

av under 5 hästkrafter och spelade således för köparen mycket liten roll.

I enlighet med detta yttrande hade i köpebrevet intagits bestämmelser angående

leveransen av elektrisk kraft. Sistberörda uppgifter och framhållanden

i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens utlåtande hade föranlett köpets

avslutande. Andén hade genom utlåtandet blivit övertygad, att kraftleveransen

endast skulle avse boställets jordbruk. För Andén gällde nu att få

medeleffekten för år fastställd, enär det kunde befaras, att örn icke någon

bestämmelse funnes därom, boställsinnehavaren använde kraften till andra

ändamål än till boställets belysning och jordbruk. Han kunde såsom förhållandet

vore med den nuvarande arrendatorn lia bostället i sambruk

med angränsande egendom och använda kraften för dess behov. Vidare

kunde lian använda kraften till försäljning eller till uppvärmning. Detta

kunde ej kontrolleras av vattenfallsinnehavaren. Erfarenheten visade att

den av Andén föreslagna kraftmängden 60 kilowattimmar per år och hektar

vore rikligt tillmätt för boställets behov. Jordbruket omfattade cirka

22 hektar. Den nuvarande arrendatorn, som under åren 1928—1934 icke

haft fri elektrisk kraft, hade under dessa sju år betalat för 682 kilowatttimmar

och sålunda använt cirka 31 kilowattimmar per år och hektar.

Yttranden ha efter remiss avgivits av domänstyrelsen den 19 mars och

den 20 oktober 1937 samt den 27 oktober 1938, av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

den 7 juni 1937 samt av vattenfallsstyrelsen den 2 mars 1938.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

3

Vid vattenfallsstyrelsens yttrande fanns fogat en den 7 februari 1938 dagtecknad

promemoria rörande värdet av den kostnadsfria elektriska kraften.

I anledning av myndigheternas yttranden har Andén avgivit ett flertal skrivelser

i ärendet.

Domänstyrelsen har i sitt yttrande den 19 mars 1937 avstyrkt bifall till

Andens framställning. Styrelsen har därvid såsom skäl åberopat bland annat,

att styrelsen icke ansåge, att kraftleveransen skulle vara avsedd allenast

för boställets jordbruk. Skulle såsom Andén gjort gällande leveransen

endast avse att tillfredsställa boställets behov av elektrisk kraft för

jordbruksändamål, vore i allt fall enligt domänstyrelsens mening den av

Andén föreslagna kraftkvantiteten icke tillräcklig, örn man toge i betraktande

det behov av kraft som genom en ytterligare framtida elektrifiering

av jordbruket kunde bliva behövlig. Domänstyrelsen har förmenat, att innehållet

i det av Andén åberopade utlåtande, som avgivits av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

i samband med försäljningsärendets avgörande, icke

kunde anses utgöra grunden för Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut. Detta

grundade sig däremot på ett av domänstyrelsen avgivet förslag, däri icke

upptagits något direktiv rörande kraftens användning. Enligt domänstyrelsens

mening kunde därför icke göras gällande, att köpevillkoren skulle

kunna tolkas annorledes än efter ordalagen. Styrelsen har vidare anfört,

att, därest Kungl. Majit emellertid av billighetsskäl skulle finna sig böra

tillmötesgå Andéns framställning, styrelsen icke ville motsätta sig detta.

Enligt styrelsens mening borde vid sådan ändring föreskrivas, att kraftleveransen

skulle avse boställets behov. En dylik mera allmänt hållen bestämning

inrymde möjlighet för boställshavaren att använda kraften för mera

skilda ändamål. Styrelsen har däremot ej kunnat biträda Andéns yrkande

örn fixering av kraftbeloppet. Den av honom föreslagna kraftkvantiteten

motsvarade allenast 0.2 hästkrafter på turbinaxel. Enligt styrelsens mening

borde den nuvarande maximibestämmelsen ej ändras.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen har å sin sida ansett, att Andén haft

grundad anledning antaga att köpet skedde på de av styrelsen förordade

villkoren med hänsyn till den formulering föredragande departementschefen

givit sitt anförande vid tillstyrkande av propositionen angående försäljningen.

På grund härav har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansett skäl

tala för att ifrågavarande köpevillkor lindras. Enligt styrelsens mening bör

kraftleveransen avse vad som kan erfordras till boställets förseende med

belysning och kraft för jordbruksändamål, dock högst en energimängd motsvarande

en medeleffekt under året av fem hästkrafter och uttagen med

maximalt 20 hästkrafter, allt räknat på turbinaxel.

Andén har därefter i skrivelse den 5 juli 1937 — efter att lia redogjort

för vissa mellan honom och domänstyrelsen drivna förlikningsförliandlingar

under vilka enligt Andéns uppgift styrelsen skulle intagit en mera tillmötesgående

hållning än i sitt utlåtande — förklarat, att han icke hade annan

erinran mot väg- och vattenbyggnadsstyrelsens uttalande angående ändring

i villkoret för kraftleveransen än att styrelsen själv i sitt utlåtande vid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

försäljningsfrågans behandling ansett, att medeleffekten skulle komma under

fem hästkrafter. Andén har vidare understrukit, att om en närmare

precisering ej skedde, kontroll mot missbruk vore omöjlig.

Vattenfallsstyrelsen har anfört i huvudsak följande:

En tolkning av ordalagen av köpebrevets avfattning giver otvivelaktigt vid

handen, att den leveransskyldighet, som åligger Andén intill den angivna

maximieffekten, gäller utan begränsning vare sig i fråga om energimängd

eller användningsområde. Trots detta torde det dock icke vara uteslutet, att

Andén kan hava fog för sitt yrkande örn en lindring i sina förpliktelser.

Visserligen synes det icke heller gärna möjligt att fastslå, att det av Kungl.

Maj t och riksdagen fattade beslutet i försäljningsfrågan, mot de otvetydiga

ordalagen, rätteligen skulle hava inneburit, att den begränsning i leveransskyldigheten,

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under ärendets förberedande

handläggning föreslagit, skulle lända till efterrättelse. Men detta torde

icke heller vara oundgängligen nödvändigt för att åt köpebrevet kunna

giva en annan tolkning. Ar nämligen villkorets innehåll sådant, att det icke

rimligen kan hava varit någondera kontrahentens mening, att det skolat

gälla enligt ordalagen, måste en möjlighet förefinnas för Andén att erhålla

en sådan ändring av villkoret, att detta kommer att motsvara, vad som skäligen

kan anses hava varit av kontrahenterna vid avtalets ingående avsett.

Dock ligger det naturligtvis i sakens natur, att disproportionen mellan leveransskyldigheten

och den kontanta köpeskillingen, å ena, samt värdet av den

överlåtna vattenrätten, å andra sidan, måste vara så påtaglig, att en verklig

viljeöverensstämmelse enligt köpebrevets ordalag måste vara utesluten. Vid

ett vägande mot varandra av de å ömse sidor utfästa prestationerna måste

därvid givetvis hänsyn tågås till alla de omständigheter, som kunna hava

inverkat på köpslutet, icke minst de ekonomiska konjunkturerna vid tiden

för köpet.

Enligt vad genom styrelsen verkställd utredning utvisar skulle med en obegränsad

leveransskyldighet intill den angivna maximieffekten vederlaget från

Andén för den förvärvade vattenrätten uppgå till ett, i förhållande till de vid

tiden för köpet gjorda uppskattningarna av dennas värde, nära nog mångdubbelt

belopp. Någon förklaringsgrund till att Andén velat underkasta sig

en prestationsskyldighet av sådan omfattning kan icke av handlingarna utläsas.

Att märka är, att Andén icke kunnat räkna med att kraften blott till

mindre del skulle komma att utnyttjas, då ingen begränsning i användningsområdet

föreskrivits. Starka skäl synas vid sådant förhållande tala för, att

den omfattning, som leveransskyldigheten enligt köpebrevets formella tolkning

erhållit, icke varit av någon av kontrahenterna menad eller förutsedd.

Man kan då också sätta i fråga, örn ej Andén efter hänvändelse till domstol

skulle kunna på rättslig väg vinna lindring i sina skyldigheter. Huru långt

en domstol därvid skulle kunna tänkas vilja gå, är naturligtvis omöjligt att

förutsäga. En begränsning intill vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i försäljningsärendet

föreslagit — med i det förevarande ärendet gjort förtydligande

— förefaller dock trolig. En så långt gående begränsning, som Andén

anhållit örn, synes däremot icke försvarad. Visserligen är det väl ej så riktigt,

att en kraftleverans enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag spelat

mycket liten roll, men Andén har dock själv förklarat, att han vid köpets

avslutande utgått från, alt försäljningen skett på de villkor, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

föreslagit. På grund av de begränsade möjligheterna att

använda kraften och i betraktande av att Andén därför kunnat förvänta, att

rättigheten till kraftuttagning åtminstone icke på avsevärd tid skulle komma

att ens tillnärmelsevis helt kunna utnyttjas, förefaller det icke så överraskande,

om dessa villkor kunnat av honom godtagas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 4ö.

5

Med hänsyn till vad som anförts, finner vattenfallsstyrelsen starka skäl

tala för, att Andéns skyldighet att tillhandahålla kraft till bostället lindrås,

och att begränsningen sker intill vad väg- och vattenhyggnadsstyrelsen föreslagit.

I den i vattenfallsstyrelsens yttrande åberopade utredningen, vilken verkställts

av kraftverksdirektör I. E. Hedenblad, har framhållits bland annat:

Av handlingarna rörande köpets avslutande framgår, att vattenkraften värderades

av domänintendenten, länsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen till 31,000 kronor. Även örn vattenfallsstyrelsen

och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen betecknat detta belopp som ett minimivärde

kan delta e.j tolkas så, att vattenfallsvärdet skulle vara avsevärt

större än 31,000 kronor. Varken domänintendenten, länsstyrelsen eller vattenfallsstyrelsen

föreslog, att köparen skulle utöver den kontanta köpeskillingen

fullgöra någon kraflleverans för kronoboställets behov. Ett sådant

förslag gjordes däremot av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, varvid detta

dock ej motiverades med att vattenfallsvärdet borde sättas till högre belopp

än 31,000 kronor utan därmed att det vore av stort värde att för bostället

ha fri tillgång till erforderlig kraft. Härvid ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

att detta kraftbehov var av så obetydlig storlek att prestationen

för Andén spelade mycket liten roll.

Till en början kan det vara av intresse att se vad kraftleveransen enligt

väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag hade för ekonomisk innebörd för

köparen. Styrelsen beräknade kraftbehovet lill maximalt 20 turbinhästkrafter

och i medeltal under 5 turbinhästkrafter, vilket omräknat till kilowatt

och kilowattimmar skulle innebära en kraftleverans örn maximalt 13 kilowatt

och högst cirka 28,500 kilowattimmar per år. Örn Andén icke vore

skyldig att leverera ifrågavarande kraftbelopp till kronobostället, hade kraftbeloppet

varit tillgängligt för av Andén driven fabriksrörelse. På grund av

skyldigheten att fullgöra kraftleveransen till kronobostället fick Andén i stället

räkna med att anskaffa motsvarande kraftbelopp för fabriksrörelsen på

annat sätt. Härvid skulle Andén dock kunnat åtnöja sig med att anskaffa

en maximieffekt av cirka 6 kilowattimmeseffekt, under det att den erforderliga

energimängden naturligtvis måste uppgå lill samma belopp som skulle levereras

till kronobostället. Antar man vidare, afl Andén i alla fall skulle inköpt

kraft från annat vattenkraftföretag, skulle nyssnämnda kraftbelopp, 6 kilowatt

och 28,500 kilowattimmar, 1918 sannolikt kunnat erhållas till en kostnad

av 80 å 90 kronor per kilowattår + 2 å 3 öre per kilowattimme. Totala

kostnaden skulle alltså blivit 1,050 å 1,400 kronor per år, motsvarande ett

kapitalvärde av 21,000 å 28,000 kronor. Det kan emellertid anmärkas, att

Andén i stället för att inköpa kraften utifrån kanske varit tvungen producera

det erforderliga krafttillskottet med ånga i sin egen ångkraftanläggning. I

så fall hade Andén 1918 fått räkna med en väsentligt högre produktionskostnad

än den nyssnämnda.

Även örn man räknat med att tillskottskraften kunde anskaffas utifrån på

förut angivna villkor, innebar sålunda redan viig- och vattenbvggnadsstyrelsens

förslag en väsenllig förhöjning av köpeskillingen. Det var visserligen

möjligt, att kraften ej under den närmaste tiden skulle komma att utnyttjas

av kronobostället mer än till en mindre del, men på grund av alt kraften

skulle levereras utan kostnader för kronobostället — bortsett från den obetydliga

överföringskostnaden — måste man dock räkna med att kraftbeloppel

så småningom skulle kunna utnyttjas helt och hållet.

Med den avfattning som köpebrevet slutligen erhållit, nämligen att Andén

skulle vara skyldig alt kostnadsfritt tillhandahålla kronobostället elektrisk

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 4ö.

Departements
chefen.

kraft till belopp motsvarande 20 turbinhästkrafter, skulle frikraftens kapitalvärde

kunnat uppskattas till 45,000 å 65,000 kronor och köpeskillingen

skulle i själva verket ha överstigit det verkliga vattenfallsvärdet med 150 å

200 procent. Genom att i köpebrevet icke finnes någon begränsning av innehavarens

av kronobostället rätt att använda kraften till olika ändamål borde

man nämligen räknat med att kraften skulle komma att så småningom utnyttjas

med cirka 5,000 timmar per år.

Vad Andéns yrkande att frikraften skall begränsas till 60 kilowattimmar

per hektar av kronoboställets odlade areal beträffar må följande framhållas.

Då den odlade arealen uppgår till 22 hektar, innebär Andéns yrkande att

leveransskyldigheten skall begränsas till maximalt 13 kilowatt och 1.320

kilowattimmar per år. Räknat på samma sätt som ovan torde värdet härav

1918 kunnat beräknas till 300 å 500 kronor och kapitalvärdet till 6,000 å

10,000 kronor.

Örn man skulle inskränka leveransskyldigheten till enbart jordbrukets inklusive

hushållens behov, bör leveransskyldigheten dock ej begränsas hårdare

än att kraften blir tillräcklig för de nya ändamål, som genom den alltjämt

fortgående utvecklingen på detta område bli aktuella. Att ange någon

specifik förbrukningssiffra för det framtida sannolika energibehovet är

omöjligt. Den av Andén anförda siffran 60 kilowattimmar per hektar är

emellertid redan på sina håll väsentligt överskriden och förbrukningssiffror

över 200 kilowattimmar per hektar torde så småningom ej vara osannolika.

Det synes även väl motiverat, att leveransskyldigheten göres så stor att den

medger användning av elektriska spisar o. d.

Andéns yrkande kan sålunda icke anses tillgodose boställets framtida rimliga

behov av kraft, men å andra sidan synes den kraftmängd, som vägoch

vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, mer än väl täcka behovet. Denna

kraftmängd motsvarar nämligen 1,300 kilowattimmar per hektar.

Andén har sedermera i en den 22 december 1939 dagtecknad skrift hemställt,

att leveransskyldigheten preciserades att avse vad som vore erforderligt

för boställets belysning och behov av elektrisk kraft för jordbruksändamål

i kilowattimmar per år och hektar åkerjord med rättighet till ett uttag

av maximalt 20 hästkrafter på turbinaxel, att kilowattimmarnas antal beräknades

motsvara ungefärliga behovet av elektrisk ström på den tid, 1918,

då köpet likviderades, att elektriska energien uteslutande avsåges till belysning

och att elektriska kraften till jordbruksmaskiner gällde uteslutande för

boställets jordbruk.

Av utredningen torde framgå, att starka billighetsskäl tala för en ändring

av det ifrågavarande villkoret beträffande leveransskyldigheten av elektrisk

kraft. Jag förordar därför, att en dylik ändring medgives. Ifråga om den

utsträckning, vari lindring i villkoret må ske, kan jag i huvudsak ansluta

mig till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen härutinnan

förordat. Leveransskyldigheten torde enligt min mening i huvudsak

böra begränsas sålunda, att densamma avser högst en energimängd motsvarande

en medeleffekt under året av fem hästkrafter och uttagen med

maximalt tjugo hästkrafter, räknat på turbinaxel. Uppgörelsen härom bör

ansluta sig till gängse mätmetoder och debiteringsformer för elektrisk kraft.

Avgiftsfritt torde av arrendatorn böra få uttagas ett energibelopp om 29,000

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 45.

7

kilowattimmar per år. För de av mig ifrågasatta ändringarna i köpevillkoren

erfordras riksdagens samtycke. Därest detta lämnas, torde det därefter få

ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig anslutning till vad jag förordat

medgiva ändring i avtalsbestämmelserna samt genom domänstyrelsen träffa

uppgörelse med vederbörande.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag i det föregående

anfört medgiva ändring i det i köpehandlingen den

11 oktober 1918 angående försäljning av den till förra militiebostället

B/s mantal Mjältorp nr 1 Västergården i Fritsla

socken hörande vattenkraften m. m. upptagna villkoret rörande

leverans av elektrisk kraft.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt

förordnar, att proposition i ärendet av den lydelse, bilaga

till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Richard Jobson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1940:201 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående lindring i villkoren för kraftleverans från Hjultorps ström i Fritsla socken av Älvsbo a1 i texten
  2. JoU 1940:28 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående lindring i villkoren för kraftleverans från Hjältorps ström i Fritsla socken av Älvsborgs län. s. 3 i texten